
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 1999/2000:43</div>
<div class="sidhuvud_datum">Torsdagen den 9 december</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 9.00 - 16.37</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>------------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollet för den 3 december.
2 §  Anmälan om fördröjda svar på interpella-
tioner</pre><pre>Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:</pre><pre>Interpellation 1999/2000:91</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 1999/2000:91 av Ulla-Britt
Hagström om ungdomstidningarnas stilbildande an-
svar.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
25 januari 2000.
Skälet till dröjsmålet är att vi inte har kunnat finna
en debattdag som passar både interpellanten och
statsrådet.
Stockholm den 26 november 1999
Kulturdepartementet
Ulrica Messing
Enligt uppdrag
Martin Holmgren
Expeditions- och rättschef</pre><pre>Interpellation 1999/2000:120</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 1999/2000:120 av Stefan Hagfeldt
(m) om energibeskattningen.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
25 januari 2000.
Skälet till dröjsmålet är att det inte finns tid för
ytterligare interpellationssvar den 18 januari 2000.
Stockholm den 29 november 1999
Näringsdepartementet
Björn Rosengren
Enligt uppdrag
Dag Ekman
Expeditionschef</pre><pre>Interpellation 1999/2000:113</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 1999/2000:113 av Sten Andersson
om svenska STASI-agenter.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
18 januari 2000.
Skälet till dröjsmålet är riksdagens juluppehåll.
Stockholm den 30 november 1999
Justitiedepartementet
Laila Freivalds</pre><pre>Interpellation 1999/2000:118</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 1999/2000:118 av Alice Åström om
jäviga nämndemän.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
18 januari 2000.
Skälet till dröjsmålet är riksdagens juluppehåll.
Stockholm den 30 november 1999
Justitiedepartementet
Laila Freivalds</pre><pre>Interpellation 1999/2000:124</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 1999/2000:124 av Rolf Åbjörnsson
om besparingar inom rättsväsendet.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
18 januari 2000.
Skälet till dröjsmålet är riksdagens juluppehåll.
Stockholm den 1 december 1999
Justitiedepartementet
Laila Freivalds</pre><pre>Interpellation 1999/2000:122</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 1999/2000:122 av Ingrid Näslund
(kd) om arresterade iranska judar.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
18 januari 2000.
Skälet till dröjsmålet är att det saknas besvarsda-
gar i december.
Stockholm den 3 december 1999
Utrikesdepartementet
Anna Lindh</pre><pre>Interpellation 1999/2000:87</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 1999/2000:87 av Lars Hjertén om
krav på fristående skolor.
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen
den 10 februari 2000.
Skälet till dröjsmålet är att ministern inte har kun-
nat finna en annan debattdag som passar både inter-
pellanten och henne.
Stockholm den 26 november 1999
Utbildningsdepartementet
Ingegerd Wärnersson
Enligt uppdrag
Staffan Bengtsson
Statssekreterare</pre><pre>Interpellation 1999/2000:123</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 1999/2000:123 av Beatrice Ask om
ämnet religionskunskap i grundskola.
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen
den 17 februari 2000.
Skälet till dröjsmålet är att ministern inte har kun-
nat finna en annan debattdag som passar både inter-
pellanten och henne.
Stockholm den 2 december 1999
Utbildningsdepartementet
Ingegerd Wärnersson
Enligt uppdrag
Staffan Bengtsson
Statssekreterare</pre><pre>3 §  Hänvisning av ärende till utskott och beslut
om förlängd motionstid</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Proposition 1999/2000:32 till arbetsmarknadsutskot-
tet</pre><pre>Kammaren biföll talmannens förslag att motions-
tiden för ovanstående proposition skulle förlängas till
fredagen den 21 januari 2000.</pre><pre>4 §  Förnyad bordläggning</pre><pre>Föredrogs men bordlades åter
Socialutskottets betänkande 1999/2000:SoU1</pre><pre>5 §  Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och natur-
vård</pre><pre>Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
1999/2000:MJU1
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård (prop.
1999/2000:1 delvis, prop. 1999/2000:5 delvis och
skr. 1999/2000:14).</pre><pre>Anf.  1  LARS LINDBLAD (m):
Fru talman! Miljön i världen har blivit bättre.
Teknikutveckling, marknadsekonomi och ökade kun-
skaper i samhället har lett till att världen blivit en
trevligare plats att leva på. Faktum är att städernas
luft blir allt bättre, antalet sälar och rovfåglar runt
Östersjön ökar, antalet fiskarter i våra vattendrag ökar
och människan lever allt längre. Det finns anledning
att vara positiv.
Marknadsekonomin har visat sig vara överlägsen
andra former av system som t.ex. planekonomin när
det gäller att ta hänsyn till miljövärden. En enkel kort
jämförelse mellan Väst- och Östtysklands miljöpoli-
tiska utveckling under 1900-talet är slående. Socia-
lism, dvs. en stark övertro på statliga lösningar, ska-
par ett samhälle där ingen tjänar på att utveckla sina
produkter på ett miljövänligt sätt, ingen köpare har
möjlighet att välja den miljövänligare produkten och
inget enskilt miljöengagemang premieras. Låt oss
hoppas att de stora politiska projektens tid är över, fru
talman, för miljöns skull.
Ett miljöarbete som byggs underifrån leder i de
flesta fall till ett mycket bättre resultat. Att ett antal
människor tar ett eget miljöansvar är oändligt mycket
mer värdefullt än en ny lag med restriktivare regler.
Är allt därmed bra i samhället så att vi kan lägga
ned miljöpolitiken? Nej, så enkelt är det inte. Det
finns fortfarande en rad olika, i huvudsak lokala och
regionala, miljöproblem kvar att lösa. Utsläpp av
svaveldioxid, kväveoxider, tungmetaller och koldi-
oxid överstiger på många platser de nivåer som natu-
ren långsiktigt tål.
I första hand ska miljöarbetet utgå ifrån den en-
skilda människans ansvar, men staten ska ta ansvar
för de uppgifter som inte den enskilda människan
eller marknaden kan eller bör utföra. Effektiv lag-
stiftning och olika typer av ekonomiska styrmedel är
viktiga verktyg i detta arbete. Att stödja miljöforsk-
ning, att ansvara för miljöövervakning och kalkning
av försurade sjöar och vattendrag är andra områden
där staten har ett huvudansvar.
Marknadsekonomin som verktyg måste användas
i större omfattning för att på ett dynamiskt sätt driva
miljöarbetet framåt. Handel med utsläppsrätter bör
införas för att öka måluppfyllelsen och kostnadsef-
fektiviteten i miljöarbetet. Att sätta ett pris på miljön
är viktigt för att företag och enskilda ska känna att
förbättring lönar sig.
Det internationella samarbetet är också viktigt,
inte minst inom ramen för EU. Det måste förstärkas.
Sverige måste driva på och även ta intryck från våra
grannar när det gäller de gränsöverskridande mil-
jöproblemen.
Fru talman! Jag nämnde forskning inom miljöom-
rådet. Det finns ett stort problem inom miljöpolitiken
som oroar mig. Allmänt tyckande och förhastade
slutsatser är inte ovanliga i debatten. Förföriska bud-
skap om teoretiska modeller som saknar förankring i
verkligheten förvillar folks uppfattningar. En ny tids
domedagspräster sprider sitt skrämmande budskap
om att jorden håller på att gå under om vi inte föränd-
rar hela vårt sätt att leva.
Livsvalsdiskussionen blandas vilt med miljödis-
kussionen. De problem vi har förstoras och anpassas
till budskapet. För mycket löst tyckande i debatter
riskerar att på sikt minska trovärdigheten för de reella
problemen. Det är viktigt att vetenskapligheten får
styra vår problembild i en större utsträckning än i
dag.
Det är viktigt att forskningen får ett ökat stöd. Det
är därför vi moderater föreslår en anslagsökning till
miljöforskningen med 80 miljoner kronor, dvs. 30
miljoner mer än regeringens budgetförslag. Detta har
vi med i det särskilda yttrande som vi har i betänkan-
det.
Fru talman! Regeringens miljöpolitik präglas av
en brist på helhetssyn och konsekvens. Inom områden
som miljöforskning, miljöövervakning och kalkning,
där staten har en viktig uppgift, har det tidigare gjorts
stora neddragningar. Samtidigt har stora pengar sat-
sats på statliga bidrag till verksamheter med liten eller
ingen miljönytta alls. Begrepp som kostnadseffekti-
vitet och miljönytta i förhållande till den insats som
görs har regeringen bortsett ifrån. Det som prioriterats
har varit statliga bidrag, företrädesvis till kommunala
projekt.
Sverige borde vara ett föregångsland inom miljö-
politiken. Tyvärr har arbetsmarknadspolitiken suddat
ut en del av vår miljöpolitiska profil. Vi moderater ser
i och för sig med glädje att regeringen nu höjer ansla-
get till kalkning till den nivå som vi tidigare krävt,
men ett större grepp behöver tas över de här frågorna.
Fru talman! I årets budget har vi moderater två re-
servationer. Den första handlar om att vi vill ge möj-
lighet till länsstyrelserna att använda en liten del av
sina markanslag, dvs. de pengar som ska säkerställa
en del av våra naturskogar, till att administrera ut
pengarna. Med länsstyrelsernas nuvarande resurser
kommer de att få svårt att leva upp till de mål som
regering och riksdag ställt upp. På det sättet vill vi se
till att pengarna verkligen kommer ut där de behövs.
Den andra reservationen handlar om ett bättre le-
darskap för våra myndigheter. Varje gång Kemikali-
einspektionen påförs nya utredningar eller andra extra
arbetsuppgifter måste tillräckliga resurser tillföras så
att myndigheten har en rimlig chans att klara de extra
åtagandena. Detta har inte skett i önskad utsträckning.
Varje extra arbetsuppgift som påförs utan att man
betalar för det är en smygbesparing. Det är också
orimligt att regeringens höjda kostnader för interna-
tionella åtaganden ska finansieras genom avgifter från
industrin. Det är inte ett rimligt sätt att arbeta på. Vi
vill därför att regeringen ska återkomma till riksdagen
med förslag till hur en ökad finansiering med stats-
budgetens hjälp ska utformas. Detta för att det ska
finnas en rimlig avvägning mellan höjda ambitioner
och tilldelningen av resurser.
Fru talman! Givetvis står vi bakom båda våra re-
servationer, men jag ber att för Moderaternas räkning
få yrka bifall till reservation 2.</pre><pre>Anf.  2  ESTER LINDSTEDT-STAAF (kd):
Fru talman! Nyligen, den 18 november, beslutade
riksdagens majoritet om ramar för de olika utgiftsom-
rådena. Formellt kan vi kristdemokrater inte fullfölja
våra anslagsyrkanden i en reservation. Vi redovisar i
stället i ett särskilt yttrande vår politik inom miljöom-
rådet och utgiftsområde 20. Utöver det har kristde-
mokraterna två egna reservationer, och vi deltar också
i en flerpartireservation.
Jag yrkar bifall till reservation 3.
I denna reservation berör vi kalkningsverksamhe-
ten. Kalkning av sjöar och vattendrag är en viktig del
i kampen mot försurningen och ett betydelsefullt
instrument i bevarandet av den biologiska mångfal-
den. Men kalkning är bara en upprätthållande insats i
avvaktan på en varaktig lösning av försurnings-
problemet.
I Sverige har vi kraftigt minskat svavelutsläppen
som förut var den största orsaken till försurning.
Biltrafiken är numera den största orsaken. Betydande
svavelutsläpp sker fortfarande i andra länder omkring
oss, och det ger försurning huvudsakligen i västra och
sydöstra Götaland.
Surt vatten framstår alltmer som en hälsorisk för
både människor och djur och påverkar även växtlig-
heten. Vid lågt pH-värde går många metaller i lös-
ning, vilket kan medverka till sjuklighet. Den biolo-
giska mångfalden minskar. Hittills har sjöar och vat-
tendrag kalkats för att höja pH-värdet. Mycket talar
för att skogskalkning kunde vara en bra metod, sär-
skilt där skogsförsurningen är uttalad på grund av
fortsatt svavelnedfall.
Det finns dock signaler om att avgång från mark
av koldioxid samt utlakning av kväve kan öka vid
ökat mark-pH. Det krävs alltså systematisk forskning
i större skala för att undersöka detta, och i samband
med det kan det också krävas en skogskalkning i
något större skala i de mest försurningsdrabbade
områdena. Därför vill vi anslå 63 miljoner kronor
extra för en sådan kalkning.
Det är också viktigt att samordning sker mellan
kommuner, länsstyrelsen och Naturvårdsverket för att
få största möjliga nytta av kalkningsverksamheten.
Kalkningen ska dessutom vara långsiktig.
Vi kristdemokrater har, i likhet med flera institu-
tioner, kritiserat att det inte klart går att utläsa ur
budgeten hur mycket pengar som beräknas för kalk-
ning. Vi har nu fått besked om att 212 miljoner dis-
poneras för detta. Det motsvarar nuvarande sjökalk-
ning. Utöver det vill vi kristdemokrater alltså anslå
ytterligare medel för skogskalkning.
Numera råder det ett allmänt intresse för att skyd-
da miljön. Miljöbalken verkar också åt det hållet. I
nyckeltalen som ska beskriva den gröna utvecklingen
ingår antalet ISO- och EMAS-registrerade företag.
De företag som i dag registrerar sig enligt ISO och
EMAS är kapitalstarka företag. Det kostar nämligen
en del. ISO- och EMAS-registrering kan sedan an-
vändas som konkurrensfördel. Många små och me-
delstora företag arbetar dock aktivt med miljöled-
ningssystem utan att registrera sig. De kommer inte
med i någon statistik. Den stora kostnad som en re-
gistrering innebär, utgör alltså ett hinder för registre-
ring. Men ett sådant företag kan ändå ha ett aktivt och
levande miljöarbete.
Små och medelstora företag som arbetar med
miljöledningssystem och med miljörevision kan byg-
ga upp miljöplaner som de kan konkurrera med. Vi
tycker att kommunerna kunde få i uppdrag att regist-
rera de företag som använder sig av ett praktiskt mil-
jöledningssystem och att de sedan får ingå i nyckel-
talen som därmed skulle bli mer rättvisande.
Kemikalieinspektionen har en viktig del i miljöar-
betet. Men inspektionen hinner inte med sitt arbete i
dag. Det kan ta lång tid innan nya mindre toxiska,
men lika effektiva medel kan tillåtas ersätta nuvaran-
de mera toxiska ämnen. Regeringens förslag om till-
försel av ett engångsbelopp på 3 miljoner är inte
tillräckligt. Kristdemokraterna har därför föreslagit ett
årligt tillskott på 4 miljoner.
Kemikalieinspektionen förutsätter med sina god-
kännanden att exempelvis bekämpningsmedel an-
vänds var för sig. Man granskar alltså varje medel
och dess risker för sig. Rent praktiskt blandar dock
t.ex. jordbrukaren flera preparat i sin spruta och spri-
der det över odlingen. Dokumentation av vad som
händer kemiskt vid sådan blandning saknas. Man vet
inte ens vilka restsubstanser man ska leta efter. För
det här krävs utökad forskning.
Vi tycker också att Kemikalieinspektionen skulle
få ett utvidgat uppdrag att undersöka även sådana här
blandningar som man vet förekommer i praktiken.
För det krävs en samverkan mellan Kemikalieinspek-
tionen och forskningen.
Ett aktivt miljöarbete kom i gång i kommunerna
efter Riokonferensen. Det lokala arbetet i Agenda 21
hjälper till att hålla liv i medvetenheten om miljön.
Det hjälper också till att ange mål och riktlinjer för att
nå en hållbar utveckling. Det är i kommunerna som
det praktiska arbetet sker, och det är viktigt med en
lokal förankring.
Miljömedvetenheten symboliseras ofta av avfall.
Det är så påtagligt när sopberget växer. Man ser so-
porna. Ordet producentansvar kan vara lite bedrägligt.
Det låter som om producenten ansvarar för att avfallet
försvinner och som om han betalar för det. Det är
konsumenten som i dag betalar för detta arbete, ut-
över att han utför arbetet till en del.
Man kan säga att det är ett gott syfte och en själv-
bevarelsedrift att få bort sopor eftersom man ser dem.
Förändringar kan man kanske se på sikt, liksom de
effekter det får på det lokala klimatet. Men det som
orsakar förändringarna ser man inte. Man ser inte
gaser i luften. Man kan se avgaserna från bilar. Det
kan bli smog. Det kan bli inversion kalla dagar. Det
både syns och känns. Men annars ser vi inte det här.
Vi har en ökande biltrafik. Vi höjer för närvarande
våra koldioxidutsläpp. För att kunna bedriva kraft-
fulla åtgärder på det här planet krävs en förankring i
folkdjupet. Därför menar vi att det lokala agenda-
arbetet är oerhört viktigt. Det är där vi kan bygga upp
en förankring i folkdjupet. Det är viktigt att vi då inte
enbart sysslar med sådana lokala frågor som är synba-
ra för våra ögon utan även vidgar diskussionen till
hur vi kan påverka klimatet.
I dag har bilen kommit för att stanna. Det är bara
att inse. Vi kan inte förbjuda bilen. Det är ett viktigt
medel för många familjer för att klara sin tillvaro.
Kristdemokraterna tycker att bilindustrin skulle åläg-
gas ett krav att framställa bilar som har nollutsläpp av
koldioxid. Utvecklingen kan drivas på. Vi vet vad
som hände med katalytisk avgasrening - först kunde
man inte, sedan var det för dyrt och sedan kom allt på
en gång eftersom det blev en konkurrensfördel.
Dessutom kan man arbeta för att få mycket mer
bränslesnåla bilar. Jag läste i går att Audi gör en bil
som förbrukar 0,3 liter per mil. Man kan minska
luftmotståndet så att bensinåtgången minskar. Det
finns alltså en hel del att göra. En del kostar pengar.
Det är konsumenterna som får betala. Här har vi alla i
riksdagen en funktion att fylla. Vi har inget specifikt
yrkande om det. Vi vill i stället ha ett sekretariat för
de här frågorna på departementet. Då kan man hela
tiden följa frågorna, lista vad som görs och även vidta
åtgärder.
Det viktiga är den lokala förankringen. Därför har
vi yrkat på att ett nytt konto skulle inrättas, Agen-
da 21, och tills vidare symboliskt tillföras 5 miljoner
kronor. Det är ett sätt att symboliskt börja arbetet.
Sedan behövs det mer pengar. Tack.</pre><pre>Anf.  3  ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Jag kan anföra tre skäl för att slå vakt
om den biologiska mångfalden.
För det första tycker jag att det handlar om etik.
Människan har inte rätt att utrota livsformer.
För det andra handlar det för mig om risk, dvs. vi
vet för lite om mångfaldens betydelse för ekologisk
stabilitet.
För det tredje handlar det om nytta. Arter kan i
framtiden ge mänskligheten stora vinster i form av
medicin, bioteknik eller, varför inte, gröda och föda.
Mot bakgrund av dessa skäl är det, tycker vi i
Centerpartiet, motiverat att på alla sätt restaurera och
bygga upp de naturliga systemen så att de kan fullgö-
ra funktionen att vara grunden för vår utveckling.
Genom kalkning neutraliseras de försurande ut-
släppen och det försurande nedfallet som påverkar
våra sjöar och vattendrag, så att en normal flora och
fauna kan återskapas.
Den är även av avgörande betydelse för arter som
vandrar mellan t.ex. söt- och saltvattensystem, såsom
lax och laxöring.
Även skogskalkningen har betydelse för att mins-
ka försurningens påverkan.
För att förbättra möjligheten att minska försur-
ningen av landets sjöar och vattendrag behövs insat-
ser utöver de regeringen anslagit.
Kalkningsverksamheten bör därtill vara långsik-
tig. Men jag vill poängtera att den självklart inte är
något mål i sig. Målet måste självklart vara att minska
de försurande utsläppen så att vi inte behöver kalka
vattendrag och skogar.
Fru talman! I arbetet med att bevara den biologis-
ka mångfalden gör organisationerna verksamma inom
natur- och kulturmiljöområdet stora insatser. Organi-
sationer som SMF och Sveriges hembygdsförbund är
antagligen de som har den bästa bevakningen på
miljöområdet. Dessa organisationer studerar och
följer vaksamt hoten mot naturen, förmedlar och
medverkar i opinionsbildning, uppmuntrar till vård av
byggnader och miljöer på såväl landsbygden som i
stads- och tätortsmiljöer.
I många fall bidrar de här organisationerna till
skötsel och varsam förnyelse av miljöer. Organisatio-
nernas verksamhet försöker påverka utvecklingen på
miljöområdet i en positiv riktning. Om Sverige ska
fortsätta att vara en pådrivande kraft och ett före-
gångsland för ekologiskt hållbar utveckling är det
nödvändigt att vi tar till vara alla goda krafter som
redan finns verksamma på det här området.
Det är dyrt för landet att låta bli. Ersättningen till
de ideella krafterna är blygsam jämfört med vad
tjänstemän och konsulter kostar.
Centerpartiet har tidigare flera gånger efterfrågat
ett erkännande och därtill ett berättigat stöd genom
uppräkning av de anslag som finns för att stödja de
ideella organisationerna. I budgeten finns det inga
spår av vare sig ett erkännande eller en anslagsupp-
räkning.
Centerpartiet har alltså i sitt budgetalternativ före-
slagit att anslaget till ideella organisationer verksam-
ma inom natur- och kulturmiljöområdet räknas upp. I
vår budgetmotion har vi anslagit 5 miljoner utöver
regeringens förslag. Därtill behövs en omfördelning
inom anslaget.
På samma tema skulle jag, fru talman, vilja lägga
till att samma sak gäller när vi talar om medel ur
Kärnavfallsfonden. De olika miljögrupperna, en del
kallar dem förvisso för aktivistgrupper, bör tillförsäk-
ras centrala medel för att under rimliga förhållanden
och på ett någorlunda jämbördigt sätt kunna samman-
ställa och tillhandahålla information till medborgarna
i en kommun eller ett område som berörs av någon
åtgärd, t.ex. slutförvaring av kärnavfall.
När ersättning utgår till kommuner för informa-
tionsinsatser i samband med undersökning om lokali-
sering av slutförvaring av använt kärnbränsle bör
rimligen medel öronmärkas ur den här fonden även
till lokala opinionsgrupper för de informationsinsatser
som dessa grupper gör.
Jag vill, fru talman, med detta instämma i bifallet
till reservation nr 3 och samtidigt yrka bifall till re-
servation nr 5 under mom. 12. Tack, fru talman!</pre><pre>Anf.  4  HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! När jag lyssnar på inläggen, särskilt
de två första, blir bilden att när det gäller natur och
miljö är det mesta gott och väl. Det är inte den bild
jag och Folkpartiet har. Var finns visionerna i miljö-
debatten? Var finns uttrycken om att natur- och miljö-
frågorna är överlevnadsfrågor?
Ett av målen inom det här utgiftsområdet är att
främja en långsiktig god hushållning med naturresur-
ser och att skydda natur- och kulturlandskap
Om vi ska nå ett mer kretsloppsanpassat samhälle
är det A och O att både producenter och konsumenter
tar miljöansvar. Vi måste sträva efter bättre fungeran-
de marknader för material som kan återvinnas och
återanvändas. I en nyligen presenterad ESO-rapport
kritiseras återvinningssystemet och, menar jag, där-
med också kretsloppstanken.
Utredaren förordar att lagen om producentansvar
skrotas och att vi ökar förbränningen och deponering-
en av hushållsavfallet.
På högerkanten torde man välkomna den här rap-
porten, men vad säger Socialdemokraterna?
Fru talman! Jag vill fråga om Sinikka Bohlin och
Socialdemokraterna är beredda att i den här debatten
tydligt markera att något ifrågasättande av producen-
tansvaret inte är aktuellt och att en ökad förbränning
och deponering av avfall ska motarbetas.
För oss socialliberaler är det naturligt att studera
och använda nya fakta. Det finns uppgifter om att de
företagsekonomiska intäkterna av källsortering och
återvinning endast är en bråkdel av kostnaderna. Men
hur mäter man värdet av den natur som förblir oskadd
om 30 år till följd av minskade sopberg i dag? Hur
mäter man det framtida värdet av ett mer utbrett
kretsloppstänkande hos den enskilde individen? På de
frågorna har utredaren inte gett något svar.
Vi ställer oss vidare tveksamma till Riksdagens
revisorers förslag att låta regeringen pröva möjlighe-
ten att lagreglera samrådet mellan producenter och
kommuner. Det är givetvis viktigt att kommunikatio-
nen mellan dessa båda aktörer fungerar tillfredsstäl-
lande, men det är inte nödvändigtvis skäl nog att
ytterligare lagreglera. Folkpartiet anser att det är
viktigare att jobba med ekonomiska incitament med
en medvetenhet i linje med Agenda 21. Om krets-
loppssamhället ska bli verklighet är det nödvändigt
att det finns ett individuellt engagemang.
Vi vill därför hellre betona det som revisorerna
påpekar om vikten av att allmänhetens positiva in-
ställning till källsortering värnas och att hushållen ges
incitament för en fortsatt källsortering. Ett hållbart
samhälle kräver att vi alla tar ansvar för vår egen
livsstil. En liberal miljöpolitik tar sin utgångspunkt i
det personliga engagemanget. Erfarenheten visar att
upplysta och medvetna konsumenter successivt krä-
ver fram exempelvis miljövänliga produkter, och
därmed anpassar sig producenterna till efterfrågan.
Det går alldeles utmärkt att lita på konsumenternas
makt i miljöarbetet.
Under det senaste årtiondet har vi sett flera kon-
kreta exempel på människors genuina engagemang
och ansvarstagande för miljön. Sorteringen är viktig
dels för att den medvetandegör människor om vad de
konsumerar, dels för att återanvändningen och kom-
posteringen ökar. Därför måste opinionsbildning för
avfallssortering fortsätta och ekonomiska incitament
upprättas och skärpas.
I ESO-rapporten saknas livscykelanalysen. Det är
viktigt att beskriva inte bara de ekonomiska förhål-
landena utan också andra värden. Målet måste vara
att minska den totala volymen material som flödar
runt i kretsloppet. För att ESO-rapporten inte ska
komma att påverka det personliga engagemanget
negativt måste vi här och nu tydligt tala om vart vi
vill.
Skyddet av den biologiska mångfalden är ett annat
viktigt mål. Vi gröna socialliberaler tycker att det är
viktigt att öka takten i fråga om avsättning av värde-
full natur och i fråga om biotopskydd. Jag anser att
miljöpolitiken har för få sanna förespråkare. Ett sätt
att skydda naturskog och därmed den biologiska
mångfalden är att undanta viss skogsmark från
skogsbruk. För att en del av Sveriges sista naturskog
ska kunna bevaras för kommande generationer måste
mer skog skyddas i reservat. En bra riktlinje för hur
mycket mark som ska skyddas kan vi finna i Miljö-
vårdsberedningens förslag i betänkandet Skydd av
skogsmark.
Beträffande reservat i skogsmark har riksdagen
ställt sig bakom ett uttalande att 5 % av den produkti-
va skogsmarken nedanför det fjällnära området kan
behöva skyddas i reservat. Det förutsätter att riksda-
gens mål för miljöanpassning av skogsbruket upp-
fylls. Nås inte det målet ökar reservatsbehovet upp-
emot 15 %. Senast år 2010 bör reservatsbehovet vara
uppfyllt.
Från Folkpartiets sida har vi i flera år föreslagit
höjda anslag för skydd av skogsmark. Det är glädjan-
de att regeringen höjt anslaget, men vi hade velat se
en ytterligare höjning. I en motion har vi tagit upp
frågan om takten i skyddsarbetet. Det är ju takten i
skyddsarbetet som kommer att vara den avgörande
faktorn för om Sverige klarar målet att bevara den
biologiska mångfalden.
När naturens och miljöns intressen kommer i kon-
flikt med ekonomiska intressen vinner ofta de eko-
nomiska. Tycker vi att det är viktigt att genom att
lägga skatter på t.ex. utsläpp av koldioxid minska
sådana utsläpp, måste den inställningen gälla också
när vi diskuterar t.ex. hur torvindustrin ska kunna
överleva.
Vi ställer oss positiva till principerna för en grön
skatteväxling. Samtidigt är det angeläget att beakta
industrins internationella konkurrenskraft och att
miljöskatterna inte driver företag att lägga verksam-
heten i andra länder. I värsta fall skulle det leda till att
vi får en försämrad miljö, nämligen om miljökraven i
dessa andra länder är avsevärt mildare än i Sverige.
Det är också viktigt att notera att effektiva miljöskat-
ter leder till att skattebasen minskar, vilket naturligt-
vis reducerar möjligheten att finansiera andra skatte-
sänkningar.
Genom att genomgripande växla skatt på arbete
mot skatt på miljöförstöring förenas miljömålen med
målen för den ekonomiska politiken. För att  kriteri-
erna för begreppet skatteväxling ska kunna uppfyllas
är det viktigt att det sker motsvarande sänkningar av
skatten på andra områden. Annars är det inte fråga
om en grön skatteväxling utan snarare om en miss-
riktad svart växling till dålig kurs. De höjningar av
energiskatterna som regeringen och dess stödpartier
föreslår i årets budgetproposition innebär till viss del
en sådan svartväxling. Trots omfattande skatteväx-
lingar från arbete till miljö i samband med skattere-
formen i början av 1990-talet, en reform som Folk-
partiet stod bakom, kommer fortfarande 75 % av
skatteinkomsterna från arbete och 6 % från miljö och
energi. Det är en fördelning som successivt måste
förändras.
Fru talman! De svenska koldioxidutsläppen ökar.
Målet att åter nå 1990 års nivåer och därefter minska
utsläppen tycks vara långt borta. Vi folkpartister står
fast vid det målet, men det krävs nya grepp. Ett så-
dant grepp är säljbara utsläppskvoter. Regering och
riksdag sätter därvid en kvot för hur höga koldioxid-
utsläppen får vara. Utifrån det målet säljs sedan kvo-
ter.
Fru talman! Jag vill fråga: Hur ser socialdemo-
kraterna och deras stödpartier på ett system med sälj-
bara utsläppskvoter? När får vi en grön skatteväxling
på riktigt?
Jag yrkar avslutningsvis bifall till reservation 2.</pre><pre>Anf.  5  GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-
servation 5 i betänkandet.
Det påstås ofta att vi är så överens i miljöpoliti-
ken. Jag vill hävda att det är en myt. Faktum är att de
partier som finns i Sveriges riksdag är mer överens i
frågor som gäller vård, omsorg och skola än i miljö-
frågorna.
Hur kan jag då säga det? Ja, vi börjar bli ganska
överens om problembilden. Vi börjar bli överens om
att det finns en försurning, att övergödningen är ett
faktum och att den biologiska mångfalden är trängd,
precis som Artdatabanken säger. Vi börjar bli överens
om att antalet rödlistade arter ökar. Det går inte att
förneka det. Vi börjar faktiskt också bli överens om
att det sker en klimatförändring, även om det fortfa-
rande finns en del som hävdar att den inte existerar.
Den börjar dock bli så påtaglig över världen att det är
svårt att förneka dess existens.
Vi är också överens om att vi har problem med
kemikalier, att det sprids för mycket kemikalier, nå-
got som orsakar problem i miljön. Det är något som
börjar tränga in hos många. Men där stannar det vi är
överens om. Vi är inte överens om hur vi ska ta tag i
problemen, och det är egentligen det som är politiken.
Hur ska vi börja lösa dessa problem?
För Miljöpartiets del var det samarbete vi hade
om miljöbalken mycket viktigt. Det var ett test på om
det gick att hitta en möjlighet att skärpa miljöpoliti-
ken i riksdagen. Det samarbete som var mellan s, v
och mp var bra. Det visade att det fanns en möjlighet
att skärpa rejält. Och vi kan se nu när balken har varit
i funktion i ungefär ett år att den får lysande vitsord.
De som finns på fältet, de som jobbar med miljölag-
stiftningen i praktiken, säger att balken har precis de
tänder man efterfrågade. Det gäller hänsynsreglerna.
Det gäller generella föreskrifter osv. Men när balken
behandlades här hade vi 33 reservationer i betänkan-
det.
Denna balk föregicks av en borgerlig balk som
definitivt inte hade gjort det bättre för dem som job-
bar på fältet med miljöproblem. Men det intressanta
var att av de partier som hade tagit fram den borgerli-
ga miljöbalken var det bara ett parti som följde upp
den, nämligen Moderaterna. De andra partierna låtsa-
des som om den inte existerade. De flesta reservatio-
nerna i det betänkandet var moderata. Det innebär att
vi, genom att vi lade fram ett bra miljöförslag, lyck-
ades höja ribban för vad vi är överens om i politiken.
Det är så vi i Miljöpartiet försöker arbeta.
Vi försöker se till att vi kan vara överens om att
det måste till pengar för att börja komma till rätta
med problemen, pengar där staten måste gå in. Det
finns områden där staten inte ska gå in men det finns
också områden där staten måste gå in. Det är intres-
sant att höra i den här debatten att vi får väldigt lite
kritik för de anslag som finns  i miljöbudgeten, anslag
som är större än vi någonsin har haft i någon mil-
jöbudget. Det är glädjande. Det innebär att genom att
vi i Miljöpartiet driver på har vi börjat höja ribban för
vad vi är överens om. Det är mycket bra.
Låt mig ta några exempel där vi har ansett att vi
behöver stärka medelstilldelningen. Det gäller
skogsinköp. Vi kan fortfarande i dag se att mycket
lite, mindre än 1 % av den produktiva skogen nedan-
för skogsodlingsgränsen, är skyddat. Vi kan se att av
de 1 662 rödlistade skogslevande arterna är ungefär
93 % beroende av just produktiv skogsmark. Det
finns alltså mycket att göra här.
Dessutom kan vi se att de här skogarna ofta har
höga ekonomiska värden. Det är tallskogar i Häl-
singland där varje träd är värt åtskilliga tusenlappar.
Det är alltså dyrt att skydda den här typen av skog.
Men det är nödvändigt om vi ska kunna ha kvar den
biologiska mångfalden. Därför höjs anslagen för
skogsinköp. 1998, när Socialdemokraterna och Cen-
tern lade fram budgeten, var anslaget 215 miljoner.
År 2000 är det 350 miljoner. År 2001 är det 500 mil-
joner. År 2002 är det också 500 miljoner. Vi börjar
komma upp i en nivå där vi kan se att det går att spara
skogsmark för den biologiska mångfalden. Det här är
för Miljöpartiets del mycket glädjande. Jag kan säga
att miljöbudgeten naturligtvis har varit det angeläg-
naste området för oss i samarbetet.
Även på biotopskyddssidan ser vi till att pengarna
ökar. Det ligger inte på den här budgeten utan på
jordbruksbudgeten. Här kan vi  se att den utredning
om nyckelbiotoper som kom under året visar att det
finns 40 071 nyckelbiotoper som man hittade. Det
gäller ungefär hälften av Sveriges yta. Av dessa är
bara 893 skyddade i dag.
Det finns alltså mycket att göra. Det här är små
områden, men mycket viktiga för den biologiska
mångfalden. Här finns ofta de hotade arterna, de som
vi vill ska kunna öka. Men förutsättningen är att de
har kvar några refugier att öka ifrån. På biotopskyd-
dets sida kan vi också jämföra siffrorna för 1998 och
2000. 1998 fanns det 25 miljoner, nu finns det 70
miljoner. Det är också en rejäl ökning, som visar att
vi tar tag i problemen.
Ett annat område där vi från Miljöpartiets sida har
varit mycket aktiva gäller saneringen av miljöskadade
områden. Här kan vi se att siffrorna är ännu mer radi-
kala. Det anslaget var nämligen noll kronor det år då
Socialdemokraterna och Centern lade fram budgeten.
För år 2000 har vi 65 miljoner. Sedan ökar det till 150
miljoner år 2001 och 300 miljoner år 2002.
Varför ökar inte det här anslaget fortare, då? Jo,
det beror helt enkelt på att när det var noll kronor år
1998 försvann kompetensen. När vi började samar-
betet med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet
fanns det en handläggare kvar på Naturvårdsverket
som höll på med den här typen av projekt. Det ska
man jämföra med Nederländerna, som har 300 hand-
läggare, eller Danmark, som har 150 handläggare.
Man kan också se vad som har hänt under åren på
saneringens område. Vi kan se att mellan 1988 och
1991 kom det 50 miljoner som skulle ha räckt till fem
projekt. Det räckte till två. Sedan kom en skvätt
pengar till, nämligen 1995. Då kom det 75 miljoner.
Då lyckades man klara ett tiotal objekt. Låt oss åter-
igen jämföra med Nederländerna, som mellan åren
1985 och 1995 undersökte 1 200 objekt och åtgärdade
200, eller Danmark som under samma tid åtgärdade
600 objekt.
De här siffrorna har jag hämtat från den rapport
som kom från Naturvårdsverket år 1995 och som
heter Handlingsprogram för efterbehandling. Det är
en mycket bra rapport, som försöker ta reda på hur
många områden det handlar om i Sverige. Man säger
att det handlar om någonstans mellan 2 000 och 7 000
områden. Man har också klassificerat de här område-
na. Man har olika klasser för dem, och i klass 1, som
innehåller de mest angelägna projekten, hittar man
200. I klass 2, som innehåller de näst mest angelägna
projekten, hittar man 1 000 objekt.
Ska man ha som ambition att klara hälften av alla
klass 1-objekt under en femårsperiod säger man att
man räknar med att det kommer att kosta 4 ½ miljard
kronor. Då räknar man med att den statliga kostnaden
skulle bli ungefär 2 ½ miljard. För naturligtvis är det
så att i det här fallet ska den som har förorenat i allra
högsta grad bidra med saneringspengar. Det var en av
de saker som vi skärpte till i den nya miljöbalken.
Alla som finns kvar, och där man kan visa att det är
den personen eller det företaget som har förorenat
efter den 1 juli 1968, ska också lösa detta problem
ekonomiskt.
Det här innebär att det behövs mycket pengar. Det
kanske inte är så glamouröst att städa. Men ska vi ha
en miljö som är giftfri är det nödvändigt, för det här
läcker gifter. Det är många olika gifter. Det är PCB,
DDT, tungmetaller och kreosot. Det är ämnen som vi
absolut inte vill ha ut. Tittar man på den lista som
finns i rapporten är det snart sagt alla typer av verk-
samheter som finns i ett modernt samhälle. Men det
är också många soptippar. Vi fick rapporten från
Greenpeace om t.ex. byggen i Dalarna där vi kunde
se att många av de gifter som läckt ut kom från tippen
och var mycket obehagliga. Det finns alltså mycket
att göra på det här området.
Från Miljöpartiets sida har vi ett särskilt yttrande i
det här betänkandet. Tittar vi på den medelstilldelning
som finns nu kan vi säga att den inte kommer att
förslå. Men den är ett bra steg på vägen. I regeringens
proposition Vår miljö, som kom våren 1998, slår man
fast att mark- och vattenområden ska vara befriade
från gifter, skadliga ämnen och andra föroreningar till
år 2020.
Detta bekräftades sedan i den skrivelse som kom
under riksdagsåret 1998/99 En nationell strategi för
avfallshantering. Det är bra mål. Regeringen har all
credit av att man faktiskt vill ta tag i problemet, och
Miljöpartiet kommer att göra allt för att de medel som
finns i budgeten också ska förslå för framtiden. Vi vet
att vi börjar nu. Vi måste åter börja bygga upp den
kompetens som tyvärr gick förlorad, och vi måste se
till att få fram en lista över vilka objekt som ska sane-
ras.
Det vi har lyckats få in under den tid då vi inte
samarbetade med regeringen är att LIP, Lokala in-
vesteringsprogrammet, öppnade för sanering. Där har
det använts ungefär 90 miljoner kronor till olika ob-
jekt.
Jag skulle vilja fråga Centerpartiet: Hur kom det
sig att ni kunde gå med på att anslaget för marksane-
ring blev noll kronor i det samarbete ni hade med
regeringen om budgeten 1998? Hur kunde ni gå med
på att kompetensen försvann?
Det finns också andra anslag där vi ökar rejält.
Miljöpartiet har varit mycket pådrivande i det här
arbetet. Vi ökar anslagen till kalkning från, om vi
återigen jämför med 1998, 160 miljoner till ungefär
210 eller 212 miljoner under år 2000. Här finns det en
rapport som har kommit, en rapport som är ute på
remiss nu. I avvaktan på den menar vi att den här
nivån, ungefär 212 miljoner kronor, förslår. Men det
är den fortsatta utvecklingen som får avgöra om det
förslår.
Tittar man på det biologiska behovet är det unge-
fär 600 miljoner kronor. Vi kan se att 7 500 sjöar och
12 000 km vattendrag kalkas i dag. Men det finns
många sjöar som kanske skulle behöva kalkas. Det
viktigaste är dock att vi inte får en återförsurning,
eftersom det skulle kunna innebära stora ekologiska
katastrofer för just dessa sjöar.
Det är riktigt som påpekats i debatten att vi måste
titta på skogsmarkerna. De undersökningar som har
gjorts visar att det tar uppenbarligen mycket längre
tid för skogsmark att återhämta sig efter en försurning
jämfört med sjöar och vattendrag. Det är forskning
som är intressant att titta på. Den har skett under
många år. Man har blivit förvånad över hur långsam
återhämtningen i skogsmark är. Här behövs forsk-
ning, och vi behöver titta vidare på detta. Det är all-
deles uppenbart att det kommer att bli ett problem.
Vi i Miljöpartiet är glada för att vi har stärkt andra
anslag i miljöbudgeten. Vi har stärkt anslaget för
miljöbevakning. Återigen vid en jämförelse för 1998,
socialdemokrater och centerpartister, från 98 miljoner
till 132 miljoner i år. Vi har sett till att Kemikaliein-
spektionen får 3 miljoner mer. Det kan synas som en
liten siffra, men det är en rejäl förstärkning för Kemi-
kalieinspektionen. Här handlar det bl.a. om många
åtaganden på grund av EU-medlemskapet.
Vi har sett till att höja anslaget för viltskador där
vi kan se att antalet sälar ökar. Vi kan se att det finns
ett behov av att ersätta fiskare. Vi i Miljöpartiet anser
att den biologiska mångfalden ska leva och att den
ska finnas kvar. Om en art återhämtar sig, innebär det
inte att den ska skjutas tillbaka till storleken på po-
pulationen då den var hotad. Hotade arter ska kunna
få öka i antal. Därför finns det all anledning att se
över ersättningen för skador, bl.a. av säl men också
av tranor och gäss. Anslaget har ökats med 7 miljoner
kronor.
Totalt sett innebär detta att miljardbelopp tillförs
miljön för den period som har diskuterats med rege-
ringen, dvs. fram till 2002. Jag har fått höra från
många, men tyvärr inte öppet i kammaren, att det
finns många som anser att det äntligen kommer peng-
ar. Naturskyddsföreningen har sagt att det äntligen
har lossnat. Jag menar att Miljöpartiet har haft en
avgörande inverkan på budgeten i just det avseendet.
Nu höjer vi ribban. Vi är överens om att pengarna
behövs, att det är fråga om angelägna satsningar.
Tidigare ansåg tydligen inte de flesta partier i
kammaren att pengarna behövdes, eftersom de när
chansen gavs inte höjde anslagen. Då var vi överens
om problembilden. Nu tycks vi vara ganska överens
om de ekonomiska satsningarna. Det är bra. Det visar
att det behövs en kraft i riksdagen som Miljöpartiet,
som hela tiden trycker på för att höja ribban och se
till att vi kommer överens om problemen och hur de
ska lösas.
Vi har en reservation till detta betänkande, som
handlar om Kärnavfallsfonden och medel till miljö-
grupper. Det finns en skrivning i betänkandet som
säger att regeringen bör se över frågan. Det är bra. Vi
har ändå reserverat oss, eftersom vi menar att områ-
det är angeläget och det måste snabbt fram medel. De
miljögrupper som finns ska kunna bedriva ett bra
arbete. Jag väljer därför att yrka bifall till reserva-
tion 5.</pre><pre>Anf.  6  HARALD NORDLUND (fp) replik:
Fru talman! Vi folkpartister tycker också att det är
bra och nödvändigt att öka anslagen för skydd av
skog, för biotopskydd. Jag tycker att det är bra att
Gudrun Lindvall uppehöll sig vid frågan om den
biologiska mångfalden. Men jag hörde ingenting om
grön skatteväxling från Miljöpartiets representant. Jag
hörde inte ett ord eller en kommentar till den nyligen
framlagda ESO-rapporten om avfallshantering. Det är
en stor och viktig fråga när det gäller den enskildes
attityd till att vara med i omställningsarbetet. Är inte
det viktigt?</pre><pre>Anf.  7  GUDRUN LINDVALL (mp) replik:
Fru talman! Jag tackar för att jag får ytterligare
lite tid att besvara dessa frågor.
Från Miljöpartiets sida finns det flera viktiga ben
att stå på i miljöpolitiken, bl.a. de ekonomiska styr-
medlen. Nu diskuterar vi just miljöbudgeten. Jag vet
att Matz Hammarström uppehöll sig mycket vid den
diskussionen i den tidigare debatten.
Jo, vi anser att grön skatteväxling är viktig. Vi an-
ser att det är viktigt att vi får miljöskatter som är så
utformade att de styr utvecklingen. Vi anser att det är
viktigt att, precis som sker i denna budget, höja mil-
jöskatter och sänka skatt på arbete. Det sker i stor
omfattning i budgeten.
Naturskyddsföreningen har uppvaktat och sagt att
man är nöjd med att det sker en skatteväxling.
Skattefrågorna diskuteras naturligtvis i ett annat
sammanhang. Vi tycker att höjningen på dieselskatten
och höjningen på elsidan är riktiga. Vi hoppas att det
finns en ambition hos nuvarande majoritet att gå
vidare i fråga om den gröna skatteväxlingen.
Jag har börjat titta lite på ESO-rapporten. Jag kon-
staterar att Marian Radetzky, som har skrivit rappor-
ten, utgår från att vi konsumenter kostar 80 kr i tim-
men. Det är hans ekonomiska beräkningar. Men det
tar inte mer tid för mig att lägga en sopa i blandad
hög eller i två högar. Det finns mycket som kan dis-
kuteras i ESO-rapporten, och jag tycker inte att den är
riktigt seriös.
Däremot anser jag att det är fullkomligt relevant
att se över producentansvaret. Det finns mycket i
praktiken i producentansvaret som fungerar dåligt.
Jag har fortfarande en del fötter kvar i kommunalpo-
litiken och jag har jobbat med en hel del sopfrågor.
Det finns skäl att förbättra producentansvaret. Det är
riktigt att konsumenterna ska ha ett stort intresse.
Men det går att diskutera producentansvaret för själva
insamlingen. Det kanske är så att producenten inte
ska ha det praktiska ansvaret för insamlingen utan i
stället det ekonomiska ansvaret. I många kommuner
där det har funnits ett bra återvinningssystem har det
blivit sämre efter det att producentansvaret har in-
förts. Vi ska inte blunda för det. Vi måste våga se
över en reform så att den blir bättre.</pre><pre>Anf.  8  HARALD NORDLUND (fp) replik:
Fru talman! Det är sant att det finns saker att för-
bättra när det gäller producentansvaret. Vi är överens
om att vi måste fortsätta att utveckla detta.
Sedan var det grön skatteväxling. Svenska Natur-
skyddsföreningen och vi har sagt att det är bra med en
grön skatteväxling. Men definitionen på grön skatte-
växling är väl ändå att man skiftar sänkning av skatt
på arbete mot skatt på miljöförstörande verksamhet.
Av det ser vi ingenting i budgeten.
Fru talman! Det är fel när Gudrun Lindvall säger
att vi här har påbörjat en grön skatteväxling. Den
finns inte därför att det inte finns en sänkning av
skatten på arbete. Därmed har vi inte skapat de inci-
tament som en grön skatteväxling ska ge.</pre><pre>Anf.  9  GUDRUN LINDVALL (mp) replik:
Fru talman! Jag vet inte hur Harald Nordlund lä-
ser budgeten. Men jag konstaterar att det finns en
rejäl sänkning på skatt på arbete i budgeten. Det kan
inte förnekas. Sedan går det att diskutera hur den
sänkningen ska tas ut, om den ska tas ut som en skat-
tesänkning till löntagarna eller som en sänkning på
arbetsgivaravgiften. Det har många partier haft olika
uppfattningar om. Att det finns en sänkning av skat-
ten på arbete i budgeten kan ingen förneka. Det har vi
bl.a. diskuterat i andra utskott. Det kan inte förnekas.
Det kan inte heller förnekas att det finns ökade mil-
jöskatter i budgeten.
Jag kan diskutera om det bästa sättet att ta ut
skattesänkningen är att ha en rak minskning på ar-
betsgivaravgiften. Vi gör en sak som kan diskuteras,
nämligen att vi använder en liten del, 350 miljoner, i
ökning av miljöskatter för att sänka vissa skatter inom
lantbruket. Det kan naturligtvis diskuteras om det är
en skatteväxling. Men vi ansåg att det var en nödvän-
dig reform, och här fanns en möjlighet till finansie-
ring.
1,3 miljarder skatteväxling finns i budgeten. Den
är vi, liksom Naturskyddsföreningen, helt överens
om. Jag kan inte förstå hur Harald Nordlund kan
hävda att det inte finns någon sänkning på skatt på
arbete i budgeten. Läs en gång till!</pre><pre>Anf.  10  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Gudrun Lindvall har i ungefär 15 mi-
nuter orerat över det goda samarbetet som Miljöparti-
et har med regeringen. Det är märkligt att Gudrun
Lindvall inte har förmått att tillgodose de ideella
organisationer som gör så mycket för svensk miljö
och natur, t.ex. de organisationer som Gudrun Lind-
vall och jag har reserverat oss till förmån för. Jag
tycker att det är ytterst märkligt att inte ens ett litet
erkännande har kommit dessa organisationer till del i
det budgetförslag som ni har lovprisat.
När det gäller Gudrun Lindvalls konkreta fråga
kan jag säga att vi hade ett ekonomisk-politiskt sam-
arbete med regeringen perioden 1995-1997. Då
handlade det om att sanera Sveriges ekonomi, få fart
på sysselsättningen, minimera arbetslösheten, uppnå
kraven i konvergensprogrammet, få ned räntorna till
nivåer som vi har i dag, stabilisera vår valuta och inte
ytterligare öka vår statsskuld. Därtill lyckades vi att
plocka fram pengar till t.ex. kretsloppsmiljarderna,
som kan användas till det som Gudrun Lindvall efter-
frågar, nämligen marksanering.</pre><pre>Anf.  11  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! För det första orerar jag inte över
samarbetet. Jag talar om miljösatsningarna. Låt oss
använda ett bra språkbruk.
När det för det andra gäller pengar till ideella or-
ganisation kan jag säga att man i texterna i budgeten
inte brukar prisa enskilda organisationer. Jag vet inte
heller att ni gjorde det under er tid.
Det är precis rätt som Eskil Erlandsson säger, dvs.
att man måste se över hur anslaget används på Natur-
vårdsverket. Det håller jag med om. Men i den över-
synen förutsätter jag också att det finns möjligheter
att göra förändringar som gör att de organisationer
som kanske både Eskil Erlandsson och jag värnar kan
få en större del av kakan. Det finns även andra orga-
nisationer som behöver komma in och få pengar, t.ex.
Föreningen katastrofhjälp för fågel och vilt. Det finns
säkert fler. Men det är helt rätt som Eskil Erlandsson
säger, dvs. att man måste se över hur man använder
det anslaget. Just därför anser vi att anslaget kan
räcka efter en sådan översyn.
När det gäller att Centerpartiet sparade på miljön
måste jag säga att det är väldigt förvånande. Ni hade
ett samarbete, och naturligtvis måste man satsa på
miljön om man vill lösa miljöproblemen. Men up-
penbarligen var det för Centerpartiet inte speciellt
smärtsamt att spara just på miljön för att sanera eko-
nomin. Samtidigt gjorde man många andra satsningar
- det är riktigt - framför allt på jordbrukets sida. Men
att så totalt skära sönder en satsning, som man gjorde
med satsningen på marksanering, att man skriver noll
på det kontot och ser till att kompetensen försvinner
och att vi tappar år av sanering tycker jag inte tyder
på en vilja att både sanera ekonomin, som var lovat
och som vi naturligtvis har fortsatt med under denna
tid, och satsa på miljön.
Det är uppenbart att skogsinköpsanslagen var lå-
ga, att biotopskydden var alldeles för låga, att
marksaneringen var noll och att kalkningen låg på en
mycket låg nivå. Anslagen till Naturvårdsverket för
miljöforskning var också noll under det året. Jag har
fortfarande svårt att förstå hur ni kunde spara så
mycket just på det enskilda området.</pre><pre>Anf.  12  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Efter det som nu anförs kan vi för-
vänta oss att vi får se ett konkret resultat kring det
berättigade stöd som de ideella organisationerna,
aktionsgrupper och andra behöver för att kunna värna
de intressen som dessa grupper står för. Jag tackar för
det beskedet.
När det gäller pengar rent allmänt till miljön kan
jag säga att jag i mitt tidigare inlägg har konstaterat
att vi trots de insatser som vi var tvingade att göra för
att exempelvis få fart på sysselsättningen och bringa
ned vår statsskuld och räntenivåerna kunde plocka
fram pengar till t.ex. kretsloppsmiljarderna, som kan
användas till det som Gudrun Lindvall efterlyser.</pre><pre>Anf.  13  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Detta är naturligtvis dåliga ursäkter.
Man kan se att kretsloppsmiljarden, med de direktiv
som fanns, inte utnyttjades. Hade man i stället använt
en del av de pengarna - låt oss säga hälften - till
skogsinköp, marksanering, kalkning, miljöforskning,
miljöbrottsbekämpning, Kemikalieinspektionen,
viltskador, osv., hade man haft en stark miljöbudget.
Men det valde man från Centerpartiets sida att inte
göra. Man lade i stället pengarna i något som hette
kretsloppsmiljarden, där man kanske inte var så säker
på att pengarna skulle användas för miljöns bästa. Det
gjorde de inte heller. Det visade sig att det var pengar
som inte användes.
Man satsade mycket på jordbruket, så pass myck-
et att varken REKO-stödet eller vallstödet utnyttjades
speciellt mycket - framför allt inte REKO-stödet.
Man skapade alltså budgetposter som innehöll luft.
Då var man säker på att pengarna inte skulle använ-
das. Det vill vi i Miljöpartiet inte göra - inte på miljö-
sidan och heller inte på jordbrukssidan. Vi vill att de
medel som anslås som är specifika ska vara så tilltag-
na att vi kan se att pengarna används för miljöns
bästa.
Jag kan bara konstatera att Centerpartiet och Mil-
jöpartiet haft helt olika strategier när det gäller sam-
arbete. För oss har det varit väldigt viktigt att få upp
de enskilda anslagen på miljöområdet. Vi kan se att
det är stora skillnader mellan åren 1998 och 1999 i
budgeten. Det gäller skogsinköp, där vi ökade från
215 miljoner till 240, biotopskydd, där vi ökade från
25 miljoner till 40, marksanering, där vi fick 40 mil-
joner, kalkning, där vi ökade från 160 miljoner 1998
till 185 miljoner 1999, osv. För miljöforskning finns
det nu äntligen pengar på Naturvårdsverket - 50 mil-
joner.
Jag menar att det inte bara handlar om det faktum
att ni sanerade ekonomin. Det handlar också om vad
man vill satsa på i ett samarbete. För Miljöpartiet är
det självklart att satsa på miljösidan när vi samarbetar
med regeringen. Jag hoppas att det samarbetet, som
har fungerat bra hittills, kan fortsätta även i framti-
den.</pre><pre>Anf.  14  SINNIKA BOHLIN (s):
Fru talman! Helhet och visioner har varit he-
dersord i denna debatt - bristen på visioner och bris-
ten på helhet. Det kanske vore dags att så här ca 20
dagar innan det gamla årtusendet går ut göra en liten
backspegeltitt, men också titta framåt för att se hel-
heten. Varför står vi här i dag i riksdagens kammare
och debatterar miljöfrågor på nivåer som denna
kammare över huvud taget inte ska debattera?
Jag trodde faktiskt i måndags att vi skulle slippa
denna debatt när kristdemokraterna i ett tacktal till
miljöministern bedyrade en total enighet i miljöfrå-
gor. Men här står vi som vanligt. Vi diskuterar sam-
ma reservationer som vi har diskuterat i fem år.
Vad är det som har hänt, egentligen, och varför
står vi här, fru talman? Om man tittar på de tusen år
som har gått ser man att jordens befolkning har vuxit
från 500 miljoner till över 6 miljarder. Den största
ökningen har skett de senaste hundra åren - 600 %.
Än mer dramatisk ter sig den ekonomiska utveck-
lingen. Fram till mitten på 1700-talet var den ekono-
miska tillväxten obefintlig. I dag ser vi det som ett
problem om tillväxten understiger 3 %. Den enorma
ekonomiska utvecklingen har också naturligtvis inne-
burit en dramatisk omvälvning i samhället.
För bara hundra år sedan bodde merparten av Eu-
ropas befolkning fortfarande ute på landet. I dag bor
80 % av européerna i storstäder. Dessa förändringar
har inneburit ett stort förändringsarbete i samhället.
Visst har vi fått bättre livskvalitet, men tyvärr har
utvecklingen på vissa andra områden inte varit lika
positiv.
Vi har de senaste hundra åren haft ett antal krig.
Många människor lever fortfarande i fattigdom. Vi
utnyttjar fortfarande våra naturresurser för hårt, och
vi håller på att riskera hela jordens ekosystem. Efter-
som vi människor är en del av ekosystemet handlar
det också om vår överlevnad i framtiden.
Kopplingen mellan fattigdom och miljöproblem är
väldigt tydlig. Samtidigt vet vi som bor i de rika län-
derna att det är vi som utnyttjar de stora resurserna.
Frågan om faktor 10 är den fråga som diskuteras. Vi
ska klara vårt klot - vi har bara ett enda. Vi måste bli
tio gånger effektivare för att klara av en vettig tillvaro
och säkra överlevnaden för alla människor på jorden
- inte bara i Sverige. Då får vi försöka använda våra
energi- och naturresurser tio gånger effektivare. Vi
måste försöka åstadkomma en välfärd med mindre
resurser och med mindre avfall och utsläpp av rest-
produkter.
Fru talman! Tyvärr har det i denna kammare fun-
nits röster som kräver att tillväxten ska upphöra. Det
vore att göra kommande generationer en björntjänst.
Det skulle inte leda till vare sig bättre välfärd, bättre
liv eller bättre miljö. Tillväxt behövs för att driva på
omställningen, och omvänt är det där de riktigt stora
möjligheterna till tillväxt finns i dag.
Utvecklingen under de senaste 20 åren har inne-
burit genombrottet för den moderna miljöpolitiken. I
dag är det självklart att tillväxten ska vara hållbar
ekonomiskt, ekologiskt och socialt.
Nödvändigheten av tillväxt märks väldigt tydligt
även i det budgetförslag som vi i dag debatterar och i
morgon beslutar om. Efter några års besparingspolitik
med budgetunderskott och statsskuld kan vi igen
försöka satsa resurser i angelägna miljöåtgärder. Men
utan den budgetsanering som vi genomförde tillsam-
mans med Centerpartiet och den tillväxt som skapats
efter budgetsaneringen skulle vi inte ha de möjlighe-
terna. Jag tycker att det är lite pinsamt när Miljöparti-
et säger att man är det enda lyftande partiet i denna
kammare och som är mamma till alla miljöåtgärder.
Det är faktiskt så att Miljöpartiet behöver ett stödpar-
ti, Socialdemokraterna. Vi är 131 socialdemokrater i
denna kammare. Utan det stödet hade vi faktiskt inte
klarat av detta.
Nu kan vi förstärka de prioriterade områdena igen
- biologisk mångfald, skogsmark, kalkning. Vi kan
sanera och satsa på forskning och utveckling.
Som jag sade i början har jag läst de reservationer
som finns fem år i rad, så det blir lite ledsamt till slut.
Kristdemokraterna tar upp kalkfrågan igen. Det är
den enda miljöfråga som ni debatterat de senaste fem
åren. Jag tycker att ni skulle kunna fixa en bättre
miljöprofil, kanske tillsammans med de övriga bor-
gerliga partierna. Då får vi en helhetsvision och en
helhetssyn på miljöpolitiken.
När äskanden av mer pengar till sjökalkning inte
ger några poäng ute i samhället går man över till
skogskalkning och föreslår 63 miljoner till verksam-
heten utan att tala om varför, var och hur det ska
göras. Det är bara att kalka på!
Moderaterna lyfter traditionsenligt upp forskning-
en, och det tycker jag är jättebra. Det som också är
väldigt bra i den här diskussionen är att ni ändrat er.
Ni säger att det faktiskt är statens ansvar att ta fram
forskningen. Om vi går några år tillbaka och tänker
på diskussionen om forskningsstiftelser hade staten
ingenting med forskningen att göra enligt er. Så jag är
väldigt glad att ni är på vår sida. Att ni har lite mer
pengar får jag väl acceptera. Jag har inte de pengarna
i år, men jag är glad för inriktningen. Så välkomna till
sällskapet!
Sedan ska vi veta att miljön inte enbart är en bud-
getfråga, men budgeten är naturligtvis en del. Vi
behöver från statens sida pengar för vissa åtgärder.
Många säger i denna kammare att talet om hållbar
utveckling bara är ord, att det inte händer någonting.
Men det är helt fel. Vi är mitt i en omfattande föränd-
ring av det svenska samhället i hållbar inriktning.
Miljöpolitiken genomgår kanske sin största förnyelse
någonsin. Vi har arbetet för att nå de 15 nationella
miljökvalitetsmålen. Miljöbalken har trätt i kraft.
Kampen mot miljöbrotten stärks. Vi ska minska sop-
berget med hjälp av producentansvar och deponiskatt.
De lokala investeringsprogrammen ökar insatserna
för en ekologisk omställning i hela vårt land.
Folkpartiets fråga om producentansvar skulle jag
vilja kommentera på två olika sätt. För det första har
miljöministern varit ute och i massmedierna talat om
att han är angelägen att göra den här uppföljningen.
För det andra har vi Riksdagens revisorers skrivelse
på vårt bord som vi ska behandla i utskottet och se
vilka åtgärder vi från riksdagens sida kan vidta i den
frågan. En av de viktigaste uppgifter vi har som riks-
dagsledamöter är att följa upp våra beslut. Det är
väldigt angeläget i denna fråga att göra en uppfölj-
ning. Har vi fattat rätt beslut? Måst vi rätta till nå-
gonting - är det lagstiftningen eller frivilligheten? Jag
tar i öppen famn den debatten nästa gång vi i kamma-
ren diskuterar producentansvar.
Det är kanske det lokala engagemanget som är
mest imponerande. Jag har åkt under de senaste åren i
ganska många kommuner, följt upp Agenda 21-
arbetet och de lokala investeringsprogrammen. Till
min glädje ser jag hur kunskaperna spridits, hur
mycket man gör och hur konsumenten har tagit till
sig. Man ser också att det är Agenda 21-arbetet som
varit drivande när man gjort de lokala investerings-
programmen. När Kristdemokraterna säger att vi nu
ska ge symboliskt 5 miljoner kronor till Agenda 21-
arbetet, när vi redan satsar miljarder på lokala inves-
teringsprogram, är det i det perspektivet kanske lite
för symboliskt.
Utan trycket från konsumenterna, utan miljö-
märkning och miljöcertifiering av företagen skulle vi
inte ha nått så långt i Sverige som vi gjort i dag. Det
har varit samarbete mellan oss politiker, konsumenter
och företag. Men konsumenterna är naturligtvis den
starka drivkraften i miljöpolitiken.
Det räcker inte med miljömedvetna konsumenter.
Det behövs faktiskt mer politik, både nationellt och
internationellt. Jag tror nämligen inte på moderater-
nas linje att det är marknadsekonomin som är den
enda medicinen för att klara av det. Mer marknad och
mindre politik - jag har precis den motsatta åsikten.
Där syns oenigheten i det borgerliga blocket. Jag
tolkar Harald Nordlund i varje fall så att han ville ha
mer politisk styrning, men moderaterna vill ha mer
marknadsstyrning. Det är ganska roligt att se den
oenighet ni har i er debatt.
Men de här frågorna är viktiga lokalt och globalt.
Det behövs också, något som jag tror att vi alla är
ense om, ett ansvarstagande näringsliv. Ett samarbete
mellan politiker och näringslivet är ett måste i framti-
den om vi ska klara både sektorsansvaret och de and-
ra frågorna.
De stora utmaningarna är klimatfrågan, kemikali-
efrågan, uppföljningen av de 15 miljökvalitetsmålen
och miljöbalken. Så visst har vi visioner, och visst har
det funnits visioner på 1900-talet, en del mörka som
kommunismens och nazismens totalitära läror men
också det kraftfulla, ljusa, hoppingivande som vi har i
Sverige i visionen om folkhemmet. Den fortsatta
visionen för mig som socialdemokrat är det gröna
folkhemmet. Min röda dröm är grön i framtiden. Det
handlar väldigt mycket om att ha det här helhetsbe-
greppet, inte bara budgeten, utan ha hela samhället
med i debatten.
Jag känner en optimism, fru talman, inför framti-
den, med de stora åtaganden som vi har gjort. Vi har
gjort mycket, vi har inte klarat av allt. Med den opti-
mism som jag som socialdemokrat bär i mig ska vi
nog klara av det här.
Härmed yrkar jag, fru talman, bifall till utskottets
hemställan och avslag på samtliga reservationer.</pre><pre>Anf.  15  HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker det är bra att Sinikka
Bohlin höjde nivån på debatten så att den inte hand-
lade om kalkningen. Kalkningen är självklart en vik-
tig fråga, men jag ser inte kalkningen som en särskilt
politisk fråga. Däremot handlar politiken om att
minska försurningen där det är angeläget och att be-
vara en hög surhetsgrad där organismerna kräver det.
Men politiken bör inte handla om det här.
Vad jag saknade, fru talman, i Sinikka Bohlins an-
förande var en kommentar till frågan om ESO-
rapporten. Jag skulle också vilja ha en kommentar till
frågan om skatteväxling. Delar Sinikka Bohlin Gud-
run Lindvalls uppfattning när det gäller skatteväx-
lingen i årets budget? Eller är det så att vi ska ta på
allvar vad Miljöpartiet säger i ett TT-meddelande, att
man retar sig på halv skatteväxling? Är det än så
länge bara en halv skatteväxling?</pre><pre>Anf.  16  SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Fru talman! ESO-rapporten är enskild rapport.
Den ska jag läsa som enskild riksdagsledamot. Men
den kommer aldrig till riksdagen för behandling. Den
kan utgöra en del av vår stora kunskap om producen-
tansvaret. All kunskap är bra. Sedan får man natur-
ligtvis sortera bort det som är mindre bra.
Jag tycker att debatten om skatteväxling får föras i
de sammanhang som den här hemma. Säkert får vi ta
del av energiskattedebatten i skatteutskottet. Men vi
kommer naturligtvis att också diskutera skatteväxling
i samband med klimatfrågan, om vi ska klara av t.ex.
CO2-utsläppen i framtiden.
Fru talman! Skattefrågorna överlämnar jag gärna
till skatteutskottet den här gången.</pre><pre>Anf.  17  HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Det är en viktigt fråga för oss i den
här debatten att diskutera vilken väg som vi ska välja.
Är skatteväxling en väg som vi kan enas om?
Birger Schlaug sade i samma pressmeddelande:
Det retar mig ofantligt att det tar sådan tid. Såvitt jag
förstår syftar han då på kompetenskontona, och de
har ju med denna fråga att göra.
Jag delar inte Sinikka Bohlins uppfattning att frå-
gan om grön skatteväxling inte hör hemma i miljöde-
batten.</pre><pre>Anf.  18  SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Fru talman! Det som är gröna frågor i samhället
och i den här kammaren tillhör alla utskott. Men vi
försöker ju att hantera skattefrågorna i de samman-
hang där de hör hemma. Men det kommer att bli en
debatt i kammaren om grön skatteväxling i framtiden.
Det blir kanske en skattedebatt, men dit hör också de
miljöfrågor - bl.a. den stora klimatfrågan - som jag
har räknat upp och som vi kommer att möta.</pre><pre>Anf.  19  ESTER LINDSTEDT-STAAF (kd)
replik:
Fru talman! Sinikka Bohlin säger att det är för-
aktligt med 5 miljoner från central nivå som upp-
muntran i kommunernas Agenda 21-arbete. Orsaken
till att hon tycker att dessa pengar är meningslösa är
att lokala investeringsprogrammet bygger på Agenda
21-arbetet, och därmed förverkligas detta syfte.
Kristdemokraterna har ju kritiserat det lokala in-
vesteringsprogrammet därför att det delvis har un-
danträngt det ordinarie miljöarbetet och tagit pengar
från det området. Därför vill vi avföra det kontot.
Sedan kan vi läsa i de skrifter som vi har fått att
Agenda 21-arbetet lever olika starkt i olika kommu-
ner. I över hälften av kommunerna har man ingen
handläggare kvar som sköter det arbetet. I andra
kommuner finns det arbete kvar, men man har ingen
handläggare, och i en fjärdedel av kommunerna har
man inget aktivt arbete.
Vi vill inrätta ett nytt konto, det är det som är vit-
sen. 5 miljoner kan vara en början till att blåsa liv i
Agenda 21-arbetet. Sedan får man väl se vilka insat-
ser som behövs för att man ska få fart på det hela.
Sinikka Bohlin sade att vi bara driver frågan om
kalkningen. Men vi har ju också drivit en annan fråga
som vi aldrig har fått något gehör för, och det gäller
sekretariatet för klimatfrågor. Vi tycker att klimatfrå-
gorna och koldioxidutsläppen är så oerhört viktiga,
och vi vill ha en konkret instans för dessa.</pre><pre>Anf.  20  SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Fru talman! Agenda 21, de tidigare besluten i
riksdagen och internationella konventioner utgör ju
grunden för kommunernas arbete. I motsats till krist-
demokraterna tror jag att många kommuner uppskat-
tar lokala investeringsprogram. Statistiken visar också
att det är över 190 kommuner som har sökt pengar
från detta program.
Jag tror inte att detta är en handläggarfråga. Olika
kommuner organiserar på olika sätt hur de sköter
miljöfrågorna. Sedan har man kommit olika långt
med dessa frågor. Vi har ju den kommunala självbe-
stämmande rätten, och jag tycker inte att vi ska börja
peta i den.
Det var kristdemokraterna själva som sade att de 5
miljonerna var en symbolfråga. Det var inte jag som
tog upp den debatten.
Jag är lite oroad för skogskalkningsfrågan som ni
driver så hårt. Ni säger att det är ytterligare en fråga
som ni har drivit, och det är ju väldigt bra om man
har två miljöfrågor som man driver. Den ena är kalk-
ningen och den andra gäller inrättandet av ett sekreta-
riat i klimatfrågor.
Nu finns det ju en kommitté som arbetar - Kli-
matkommittén - och sedan får vi se vad dess förslag
utmynnar i, vad som behövs i framtiden. Men låt
kommittén först göra sitt arbete och lägga fram sina
förslag. Detta blir sedan kanske den viktigaste frågan
som vi kommer att hantera i denna kammare i framti-
den.</pre><pre>Anf.  21  ESTER LINDSTEDT-STAAF (kd)
replik:
Fru talman! Det var inte symboliskt med de 5
miljonerna. Det var symboliskt såtillvida att vi vill
visa att vill inrätta detta konto. Men man vet ju inte
hur mycket insatser som behövs. Någonstans måste
man ju börja.
Sinikka Bohlin sade att vi inte har talat om vari-
från vi vill ta pengarna. Men vi har ju ett heltäckande
budgetförslag. När en ram blir mindre, blir en annan
ram större. Men vi redovisar inte just den här punk-
ten. Den föll ju när vi antog ramarna. Därför kan vi
inte lämna någon redovisning här.
Det har framförts kritik från flera håll mot det lo-
kala investeringsprogrammet. Det har utbetalats bi-
drag för sådant som ändå skulle ha genomförts, och
det var inte avsikten med dessa pengar. De skulle
betalas ut som en uppmuntran till extra insatser. På en
del håll har de fått motsatt effekt. Man skulle inte
heller kunna tjäna på det, och det har också diskute-
rats om en del av insatserna har uppfyllt ändamålet.
Vi anser att detta är olika saker. Agenda 21-
arbetet är viktigt för att man ska få en hållbar utveck-
ling.</pre><pre>Anf.  22  SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Fru talman! Agenda 21 är grunden, eftersom det
handlar om samarbete mellan människor, kommuner,
landsting, regioner och företag. Det är precis detta
som ligger till grund när man söker pengar från det
lokala investeringsprogrammet. Föreningar, företag
och kommuner ansöker tillsammans för att hitta hel-
hetslösningar i miljöfrågor, energifrågor och alla
frågor som ligger människorna i kommunen nära.
Jag tror precis tvärtemot att möjligheten att söka
lokala investeringsprogram har startat en planerings-
verksamhet som på lång sikt kommer att gagna kom-
munerna och de människor som bor där för att de ska
få en bättre miljö.</pre><pre>Anf.  23  LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Sinikka Bohlin gav oss moderater
några slängar snarare än kritik. Det finns knappast
anledning att närmare kommentera dessa slängar.
Däremot nämnde jag i mitt inledningsanförande
Kemikalieinspektionens problem, vilket Sinikka
Bohlin tyvärr inte kommenterade. Och mina korta
frågor är: Anser Sinikka Bohlin att det är rimligt att
regeringen påför Kemikalieinspektionen nya arbets-
uppgifter utan att ge anslag som motsvarar dessa
åtaganden? Anser Sinikka Bohlin att det är rimligt att
enskilda företagare via avgifter ska finansiera Kemi-
kalieinspektions arbete, ett arbete som är viktigt för
samhället som helhet?</pre><pre>Anf.  24  SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Fru talman! Om man bortser från klimatfrågorna
är nog kemikaliefrågorna det största problemet som
vi har att hantera framöver. Nu väntar vi på två saker.
Först och främst väntar vi på förslag till en ny
kemikaliepolitik. När vi fastställer hur det ska se ut i
framtiden är det väldigt viktigt att vi ser över organi-
sationen. Kemikaliefrågorna blir mer och mer inter-
nationella, och jag vet att det blir problem när de
internationella uppgifterna tar väldigt mycket av
resurserna.
När vi sedan har fått kemikaliepolitiken på bordet
ska vi naturligtvis också titta på organisationen. Jag
läste i tidningen att vår miljökommissionär gärna
skulle vilja ha EU-kontor för kemikaliefrågor. Det är
viktigt att man i de stora sammanhanget försöker att
lösa den frågan, eftersom kemikalier spelar en så stor
roll i vårt vardagsliv då de finns i alla produkter.</pre><pre>Anf.  25  LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Jag har stor respekt för att Sinikka
Bohlin vill ta ett helhetsgrepp, och det tror jag är
viktigt. Men även principfrågan är viktig. Sveriges
EU-medlemskap har inneburit många förbättringar på
miljöområdet och det har höjt ribban på kemikaliesi-
dan.
Då är frågan om den typen av arbetsuppgifter som
läggs på Kemikalieinspektionen ska finansieras via
avgifter från enskilda näringsidkare. Den principen
tycker jag är viktig att belysa.</pre><pre>Anf.  26  SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att avgiftsfinansieringen är
en del av helheten. Det handlar om hur man i framti-
den hanterar kemikaliefrågorna. Vi talar ju väldigt
mycket om detta med producentansvar, men det
måste naturligtvis någonstans också finnas ett bruka-
ransvar. Vi talar ju om att företagen och näringslivet
också ska ta sitt ansvar för miljön.
Då kommer naturligtvis diskussionen in på hur vi
ska finansiera inspektionen av kemikalier. Detta är en
del av frågan, men det viktigaste är att vi får kemika-
liepolitiken kartlagd, dvs.  vad det är för kemikalier
som finns i de produkter som jag dagligen tar hem
eller tar ut  till soptippen. Man måste alltså se kemi-
kaliepolitiken i sin helhet.</pre><pre>Anf.  27  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag kan-
ske skulle ha varit tydligare i mitt anförande med vad
jag menar med vi som satsar. Vi i det här samman-
hanget är naturligtvis s, v och mp, som är den majo-
ritet som har lagt fram budgeten. Det var kanske för
mig lite för självklart.
Sedan har Miljöpartiet naturligtvis tryckt på för
miljösatsningar. Det borde också vara något som är
självklart, för jag vet ju hur förhandlingarna har gått
till.
Jag inledde mitt anförande med att säga att för oss
är miljöbalken mycket viktig och att vi kunde se att
majoriteten s, v och mp mäktade med och var bra på
att skärpa till miljölagstiftningen. Vi har också förtro-
endefullt gått in i ett samarbete, därför att vi vet att
konstellationen s, v, mp vill göra satsningar på miljö-
sidan.
Ska jag tolka det som Sinikka Bohlin säger som
att de låga satsningar som gjordes 1998 berodde på
att Centerpartiet var det parti som höll emot och att
Socialdemokraterna egentligen hade velat få upp
siffrorna?
Min andra fråga gäller tillväxten. Sinikka Bohlin
säger att det är under de senaste 20 åren som vi har
fått en modern miljöpolitik. Men är det inte också
under de senaste 20 åren som vi har fått de moderna
miljöproblemen?
Det är under den här tiden som vi har fått alla ke-
mikalierna PCB, DDT, Nonylfenol, bromerade flam-
skyddsmedel, klorerade fettsyror, osv. Det är under
den här tiden som problem har skapats som faktiskt är
ganska svåra att lösa. Det är en ny typ av mil-
jöproblem. Är det inte också så att vi måste se vilket
innehåll den ekonomiska tillväxten har? Vi får inte
riskera att den ekonomiska tillväxten ökar på ett så-
dant sätt att vi få ännu fler miljöproblem. Är det inte
viktigt att vi börjar att sätta gränser för vad som får
spridas i denna ekonomiska tillväxt? Annars kommer
vi att få kemikalieproblem som blir allt svårare att
lösa och som bl.a. leder till allergier och till att den
biologiska mångfalden blir trängd. Det finns under-
sökningar från såväl Danmark och England som Sve-
rige som visar att just under den senaste 20-
årsperioden har den biologiska mångfalden minskat
radikalt.
Stämmer det inte lite grann att uppsvinget också
kan ge stora miljöproblem?</pre><pre>Anf.  28  SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Fru talman! Det är inte med någon glädje man
tänker på de besparingsår som vi hade när vi hade
240 miljarder för lite i statskassan och statsskulden
växte hela tiden. Då satt också Gudrun Lindvall i
riksdagen. Det fanns då besparingskrav på alla områ-
den, och tyvärr även på miljösidan.
Vi gjorde de största besparingarna där det gjorde
mest ont i människorna, nämligen i socialförsäkrings-
systemen. Vi var tvungna att tänka att vi också måste
spara lite grann på miljösidan. Det gjorde ont, och det
sade jag förra året också. Men vi gjorde det som var
nödvändigt för att det i dag skulle vara möjligt att
avsätta de hundra miljonerna till miljön som vi gör.
Detta ska vi komma ihåg. Jag är glad att vi kan göra
det i dag. Jag var inte glad när vi gjorde besparingar,
men jag visste ju att det var nödvändigt.
Modern miljöpolitik och moderna miljöproblem
hänger naturligtvis samman. Men kunskapen växer
hela tiden och vi lär oss alltmer, och vi är inte klara
med det. Vi kommer säkert att få nya moderna mil-
jöproblem. Vi har ju hela tiden här ett ansvar för att, i
stället för att fixera oss vid smådetaljer, följa upp våra
beslut i riksdagen. Och jag förutsätter att de myndig-
heter som är specialmyndigheter och experter följer
upp sina problem. Jag tänker då på Naturvårdsverket,
Kemikalieinspektionen och alla de myndigheter som
har expertkunskaper. Men kravet som jag ställer på
mig själv och utskottet är att vi ska bli bättre på att
följa upp och utvärdera våra beslut.</pre><pre>Anf.  29  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Från Miljöpartiets sida anser vi na-
turligtvis att vi måste titta på vad som tillväxer. Om
det är mängden kemikalier som tillåts tillväxa och om
antalet och mängden kemikalier som kommer ut ökar
är det naturligtvis ingen positiv sida av tillväxten.
Jag skulle vilja höra hur Sinikka Bohlin anser att
den moderna kemikaliepolitiken ska se ut. Tyvärr kan
vi se att efter EU-medlemskapet står det ganska stilla
i Sverige. Vi får ha de undantag som vi fick när vi
gick in i EU, men det är väldigt svårt att fasa ut äm-
nen som vi inte anser hör hemma i ett ekologiskt
långsiktigt hållbart samhälle. Hur ser den politiken ut
för Sinikka Bohlin? Är det bara att hoppas på att
industrin frivilligt fasar ut dessa ämnen?
Jag skulle också vilja ställa en annan fråga.
I Södertälje, som nu får en ny majoritet med s, v,
mp - en majoritet som jag hälsar med glädje - inrät-
tas en ny miljö- och hälsoskyddsnämnd den 1 januari.
Man spräcker det som tidigare fanns, nämligen det
sammanslagna byggnadsnämnden och miljö- och
hälsoskyddsnämnden. Skälet till detta är att man
kunde se att miljöarbetet tyvärr hamnade i bakvattnet
när man lade ihop nämnderna. Man menar från s, v
och mp i Södertälje att för att miljöpolitiken ska få
skjuts och för att miljöbalken ska kunna bli det offen-
siva redskap som tanken var, behövs det en särskild
miljö- och hälsoskyddsnämnd och särskilda miljöpo-
litiker i kommunen.
Delar Sinikka Bohlin min uppfattning att friståen-
de miljö- och hälsoskyddsnämnder är nödvändiga för
att få riktig fart på miljöarbetet? Det här är en ut-
veckling som vi förhoppningsvis kommer att se på
flera ställen där s, v och mp kan samarbeta.</pre><pre>Anf.  30  SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Fru talman! Vad gäller tillväxten tror jag att jag
var ganska klar i mitt anförande med vad jag menar
med den gröna tillväxten. Vi behöver ha tillväxt, t.ex.
för att göra det som finns i budgeten i dag, och det är
att sanera miljöskulderna samtidigt som vi försöker
driva miljöfrågorna framåt. Det är lite grann som att
köra bil, att man gasar och bromsar samtidigt och så
skuttar man fram. Jag är glad för varje skutt som vi
lyckas ta med de relativt små resurser som vi ändå har
i miljöbudgeten, eftersom det stora arbetet ska göras
ute i samhället.
Vad gäller kemikaliepolitiken är jag fortfarande
ganska sökande. Jag väntar på förslaget som gäller
kemikaliepolitiken och undrar också om inte vi poli-
tiker ibland skulle ge oss en liten andningspaus, sätta
oss ned och fundera vad vi har gjort, vad det är som
har varit bra och vad är det är som ska förändras i
stället för att gå från en förändring till en annan gans-
ka fort. Jag skulle gärna vilja få  respit det här året för
att fundera på hur vi ska hantera de stora frågorna vad
gäller kemikalier och organisationen i framtiden.
Vad gäller miljö- och hälsoskyddsnämnderna har
miljöarbetet blivit mindre bra på grund av att man har
gjort omorganisationer i kommunerna, som är själv-
ständiga att göra det. Därför förutsätter jag att rege-
ringen noga följer upp och ser till att organisationen i
kommunerna inte hindrar miljöarbetet i framtiden.</pre><pre>Anf.  31  KJELL-ERIK KARLSSON (v):
Fru talman! Nu står vi från de olika partierna
återigen här och ska så småningom besluta om det
budgetförslag för miljö- och naturvårdsområdet som
finns framför oss. Detta budgetområde är inte stort,
sett i pengar. Det motsvarar ungefär 0,25 % av det
sammanlagda beloppet för de 27 utgiftsområdena,
men området är viktigt. Det gäller kommande gene-
rationers framtid.
Målet för utgiftsområde 20 är att skydda männi-
skors hälsa, bevara den biologiska mångfalden,
främja en långsiktig god hushållning med naturresur-
ser och att skydda natur- och kulturlandskap. Detta är
övergripande mål och ska vara en allmän inriktning
för vårt miljöpolitiska arbete.
Regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har
lagt fram ett gemensamt budgetförslag. Förslaget
innehåller förstärkningar på miljöområdet, förstärk-
ningar som vi upplever som positiva.
Det har varit ett framåtsyftande samarbete på om-
rådet hos majoriteten. Ser man på minoritetens reser-
vationer så ser man att det inte har varit några större
kontroverser i utskottet på miljöområdet. Skillnaderna
inbördes mellan de borgerliga partiernas budgetför-
slag är nästan lika stora som de är mot majoritetens
budgetförslag - om nu detta säger något.
Trycket har varit stort på att kalkningsinsatserna
måste utökas. Naturvårdsverkets nationella kalk-
ningsplan visar att kalkning kommer att behövas
under en lång tid framöver. I utskottet är vi överens
om, vilket är bra, att kalkningen behöver hållas kon-
stant under den närmaste tioårsperioden. Den beräk-
nade nivån på 212 miljoner för år 2000 är rimlig.
Miljödebatten har under året i hög grad särskilt
rört kemikaliesamhället, t.ex. den ökande använd-
ningen av bekämpningsmedel, sanering av förorenad
mark, försurning och kalkning, metaller och brome-
rade flamskyddsmedel i slam, sopförbränning och
dioxiner i aska. Andra frågor har varit olika fordons-
bränslen och trafikmiljöfrågor. Men vi ska kanske
inte glömma det ökande sälbeståndet, det minskande
torskbeståndet och den alltid levande debatten om
jakt på rovdjur. Detta är en liten lista med en del av
de miljöfrågor som människor spontant lyfter fram
när man träffar dem. Detta visar att det finns ett stort
intresse för miljöfrågorna och en stor oro för den
utveckling som håller på att ske i vår natur och miljö.
Den oron är berättigad, och den måste vi ta på allvar.
Vi i Vänsterpartiet tar denna oro på yttersta allvar.
Vi inser att vi måste skydda naturresurser som ska
kunna vara till glädje för kommande generationer,
men vi ser även att detta är svårt att förena med att
tillgodose vinstintressen. Ett exempel som tydligt
talar för att det är så är nedhuggningen av gammel-
skog och igenväxandet av naturbetesmarker. Särskilt
illa känns det när staten som ägare i norr hugger ned
tallar som är flera hundra år gamla och skogsvårdan-
de instanser inte har något att invända mot avverk-
ningen. Denna typ av gammelskog finns på endast
ytterst få ställen i Europa, och den bör vi bevara.
I betänkandet framgår det att i de fjällnära sko-
garna är 46 % naturreservat, medan mindre än 1 % av
den produktiva skogsmarken i övriga landet har
skydd. Även skogen söderut har ett stort behov av
skydd. Det är glädjande att vi har fått en höjning av
anslaget A3, men det gäller inte bara att t.ex. avsätta
pengar till skogsinköp; det gäller även att veta vad
man ska använda skogen till och hur man sedan ska
sköta den, inte minst när man ställer avkastningskrav
på Fastighetsverket. Här är jag medveten om att det
kan behövas förstärkningar och förändringar av olika
slag.
När det gäller den marina miljön borde det vara
lika självklart att där inrätta referensområden eller
naturreservat som det är på land. Detta område är
eftersatt, vilket snarast bör rättas till, och vi vill gärna
återkomma till detta.
På miljöområdet, liksom på så många andra om-
råden, är behovet stort, men som vi vet är resurserna
begränsade. Desto viktigare är det då att resurserna
kan användas på ett effektivt sätt. Ska vi klara av att
inom en generation lämna över ett samhälle där vi har
löst de stora miljöproblemen får vi nog öka ar-
betstakten på miljöområdet lite extra. Denna budget
är förhoppningsvis ett steg i den riktningen.
I miljöpolitiken gäller det att kunna se både smått
och stort och att både kunna och vilja se den lilla
växten och det stora landskapet. Miljön kräver kon-
kret handling. Miljön kräver omtanke och kärlek.
Miljön har ingen nytta av ickehandling. Den behöver
resultat, resultat som vi här kan hjälpa till att skapa,
både som kollektiv och som enskilda. Vi måste inse
att det är helheten som gäller. Vi måste ha en helhets-
syn på miljöfrågorna, men i den helheten måste vi
lyfta upp det som andra trampar ned eller kör över.
Det har skett och sker fortfarande klavertramp i
vår miljöpåverkan som utan tvekan påverkar budge-
ten och kommande budgetar. Vad som särskilt oroar
just nu är den ökning av sopförbränning som sker i
landet, en förbränning som inte bara sker av svenska
sopor utan av en ständigt ökande import av sopor som
har blivit en handelsvara. Resultatet av detta kan man
bl.a. se i de undersökningar som Greenpeace har gjort
på ställen där man tippar slagg och aska. Dioxinhal-
ten i restprodukterna uppgår till värden som borde
skrämma de flesta till eftertanke.
Jag fick i går frågan: Är det risk att verkningsfulla
förslag till lösningar av miljöproblemen hamnar
längst ned i skrivbordslådan för att de kostar för
mycket? Jag hoppas att det inte är så, men frågan är
berättigad då miljöarbetet alltför ofta går i stå när det
inte längre genererar en synbar ekonomisk eller poli-
tisk vinst just för tillfället.
Fru talman! Jag vill sluta med säga att jag hoppas
att miljöfrågorna ska få ett större utrymme i kom-
mande budgetar och att vi kan hjälpas åt så att det blir
så. Sverige bör gå före i dessa frågor.
Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betän-
kande för utgiftsområdet.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 december.)</pre><pre>6 §  Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk
m.m.</pre><pre>Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
1999/2000:MJU2
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk m.m. (prop.
1999/2000:1 delvis).</pre><pre>Anf.  32  DAN ERICSSON (kd):
Fru talman! Vi har nu ett omfattande betänkande
om jordbrukspolitiken, och vi har också rätt många
reservationer i betänkandet som visar på att det finns
tydliga meningsskiljaktigheter i utskottet angående
denna politik. Debatten om jordbruksbudgeten för år
2000 kommer inte bara att ägnas åt rena budgetfrågor
utan också synpunkter på regeringens hantering av
kommande landsbygdsprogram.
Regeringens misslyckande i EU-förhandlingarna
om miljöprogrammet, eller som det nu heter, lands-
bygdsprogrammet, föranledde ju en särskild riks-
dagsdebatt här i september. Som vi minns från det
tillfället innebär det här misslyckandet att Sverige går
miste om flera miljarder från den gemensamma EU-
kassan, pengar som skulle varit till stor nytta för jord-
bruksnäringen och sysselsättningen inom livsme-
delsindustrin.
Det här innebär också att den svenska lantbruks-
och livsmedelsnäringens konkurrensförhållande till
omgivande länder ytterligare försämras och att om-
ställningen till ett mer miljövänligt jordbruk bromsas
upp. I den senare delen, det miljövänliga jordbruket,
blir det ju rätt tydligt nu sedan regeringen fastställt
det program som nu går till Bryssel för godkännande
där man avskaffar REKO-stödet och planerar att
avskaffa det generella vallstödet.
Själva gången vad gäller landsbygdsprogrammet
är också märklig, då regeringen innan riksdagen har
behandlat de olika åsikterna om landsbygdsprogram-
met nu själv har spikat hur programmet ska se ut. Det
här kan ju ha praktiska orsaker, men vi har i den här
delen ett förslag till förändring för framtiden där vi
folkvalda får ett större inflytande över kommande
program. Jag vill därför yrka bifall till reservation 27.
Förutom att regeringen har schabblat bort ett antal
miljarder som jordbruksnäringen är i stort behov av
föreslår nu också regeringen från årsskiftet en ökad
beskattning på jord- och skogsbruket och landsbyg-
den. Detta görs via höjd dieselbeskattning. Under
lång tid har vi hört ett annat budskap från regeringen
och jordbruksministern, nämligen att man skulle satsa
på lantbruket och att man skulle lätta på den extra
skatteryggsäck som Sveriges bönder bär på. Men det
stämmer inte med de förslag som läggs fram.
Att regeringen sedan från juli lättar på elbeskatt-
ningen är bra, men det är ju för sent, och dessutom
höjer man som sagt först skatten. Det blir skattesänk-
ning, ja, men först en rejäl skattehöjning. Det är inte
en sammanhållen och trovärdig politik. Och i denna
del finns det en samlad opposition som enligt reser-
vation 16 vill lätta på lantbrukets skatteryggsäck och
skapa konkurrensneutralitet med omvärlden. Det
handlar om att ge svenskt lantbruk en rättvis chans.
Jag måste ändå fråga: Varför fortsätter ni som före-
träder riksdagsmajoriteten att förvägra lantbruksföre-
tagarna rättvisa spelregler? Det är ju det som denna
fråga handlar om. De vill ha rättvisa och möjlighet att
konkurrera på lika villkor med omvärlden. De vill
inte ha extra favörer, utan det är rättvisa som efterly-
ses. Varför förvägrar ni lantbruksföretagarna denna
rättvisa?
Vid extradebatten i september fanns det ännu
hopp om att de protester som Vänsterpartiet och
Miljöpartiet anfört mot de borttappade EU-medlen
skulle ge någon verkan. Dessvärre ser vi nu hur rege-
ringens stödpartier har ställt in sig i ledet och höjer
skatter - det handlar faktiskt inte om skatteväxling
längre, det har vi sett tydligt i tidningarna - samtidigt
som de accepterar att de borttappade medlen från EU
inte kompenseras.
Vad gäller själva utformningen av landsbygdspro-
grammet, som det nu heter, har vi kristdemokrater
budgetmässigt anslagit medel - över en halv miljard -
för att kompensera detta EU-bortfall. Vi menar att det
inte är Sveriges bönder som ska bli lidande på grund
av regeringens sjabbel. Detta avvisas dock av majo-
riteten, och detta avvisande leder nu till en nedskär-
ning av programmet.
Det konventionella jordbruket har utvecklat en
mycket god kvalitet på både produkter och produk-
tionsmetoder. Och denna utveckling måste fortsätta.
Om strävan är att höja miljöambitionen inom hela
jordbruksnäringen, måste det vara fel att i detta läge
avveckla REKO-stödet, stöd för resurshushållande
konventionellt jordbruk. Det blir ju nu ett faktum med
majoritetens förslag. I Skåne, som jag besökte här-
omdagen, är alltså 60 % av arealen ansluten till RE-
KO, och man har anpassat sig till detta system som
ett led i en miljövänligare produktion. Nu tas det bara
bort. Vad är det för miljöinsats? Vilka signaler skick-
ar det? Vi har kommit en bra bit på väg med ett mer
miljöanpassat jordbruk, men vi måste se till att det
finns resurser så att jordbrukarna själva har möjlighet
att arbeta vidare med sin utveckling för en mer miljö-
anpassad produktion. Att avveckla det stöd som ger
mest effekt vad gäller miljövänligare brukningsmeto-
der måste vara fel väg att gå.
Det är nog väl med satsningen på ekologisk pro-
duktion, men varför ska det gå ut över att vi får en
miljövänligare produktion över hela fältet? Och vad
gäller ekologisk produktion kan man fråga sig varför
det inte utgår stöd för just ekologisk odling i växthus.
Trädgårdsnäringen utgör en viktig del av vår livsme-
delsproduktion. Om vi ska kunna förse våra svenska
konsumenter med inhemska produkter som är produ-
cerade på ett miljövänligt sätt gäller det också att i
denna del klara konkurrensen med omvärlden och ge
den ekologiska odlingen inom trädgårdsnäringen en
skjuts. Och utskottets skrivning i denna del är ingen
lösning på denna fråga.
Vad gäller planerna på avskaffandet av det gene-
rella vallstödet står man ur miljösynpunkt också frå-
gande. Varför? Jag hoppas att utskottets skrivning,
som ger regeringen en fingervisning om att det är
angeläget med fortsatt vallstöd, ska göra att vi får
behålla vallstödet fullt ut.
I samband med uppgörelsen i EU om Agen-
da 2000 fick Sverige möjlighet att inom miljöpro-
grammet ge ersättning för oljeväxtodling. Vår upp-
fattning är att denna möjlighet givetvis ska användas.
Och det är med stor förvåning som jag nu kan notera
att regeringen inte använder sig av denna möjlighet
som man tidigare såg som en förhandlingsframgång.
Jag minns när man kom ut från förhandlingsrummet
och hade fått denna möjlighet. Men sedan använder
man sig inte av den. Var är då den sammanhållna och
konsekventa jordbrukspolitiken?
I övrigt vad gäller landsbygdsprogrammet har vi
presenterat en rad förslag, inte minst vad gäller för-
enklad administration. Och vi har följt upp med ett
antal reservationer i betänkandet. Jag vill bara ytterli-
gare notera ett förslag, nämligen att det bör hållas
öppet för att man ska kunna ansluta grödor som vi i
dag kanske inte ser som angelägna men som ur mil-
jösynpunkt kan vara värdefulla.
Fru talman! I övrigt vad gäller jordbruksbudgeten
har vi från kristdemokraternas sida motionerat om en
rad förslag för att öka jordbrukets konkurrenskraft
och för att underlätta för näringen.
Det handlar t.ex. om en ytterligare satsning på ex-
portfrämjande åtgärder.
Det handlar om en påbörjad återuppbyggnad av
avbytartjänst. Jag vill betona att detta är en social
fråga för många lantbrukare, inte minst för de yngre
som nu ska satsa men som vill ha möjlighet till ett
socialt liv i övrigt. Man kan som ett bra exempel se
på Finlands satsning på avbytartjänst.
Det handlar om att avskaffa kartavgiften.
Det handlar om att vi vill ge kompensation för
ökade räntekostnader på grund av att regeringen har
senarelagt utbetalningarna av direktersättningarna.
Det handlar också om att vi vill ha ett extra Norr-
landsstöd som kompensation för extra kostnader på
grund av kadaverhanteringen.
I vårt förslag har vi vidare gjort satsningar på
trädgårdsnäringen i form av kompensation för växt-
husnäringens koldioxidavgift. Och på skogssidan har
vi betonat att staten måste backa upp näringen med
skogsexpertis på beskickningar utomlands. Vad gäller
hästnäringen kan vi nu av betänkandet konstatera att
regeringen har tagit till sig vårt gamla krav på en
samlad politik för denna näring. Det var inte en dag
för tidigt, och vi ser nu fram mot det utredningsarbete
som ska startas. Vi har i vår budget också anslagit
ytterligare medel till Livsmedelsverket och SLU. Och
när det gäller veterinärverksamheten vill vi ha en
bättre tingens ordning, vilket bl.a. innebär att vi skil-
jer på myndighetsutövning och affärsverksamhet.
Detta var exempel på satsningar som vi vill göra
utöver satsningarna i landsbygdsprogrammet. Syftet
är ju att få en miljövänlig produktion i hela landet och
skapa förutsättningar för jordbruksproduktion också i
skogs- och mellanbygder.
Fru talman! Ideologiskt är vårt synsätt tydligt. Vi
vill skapa förutsättningar för bevarandet av åkermar-
ken med jordbruksproduktion i hela landet. Detta är
en förutsättning för såväl en levande landsbygd som
sysselsättningen inom vår livsmedelsindustri. Därför
måste det nu ske en omläggning av jordbrukspoliti-
ken som kan skapa framtidstro i denna näring och
inom livsmedelsindustrin. Detta är också en förutsätt-
ning för framtidstro över huvud taget på landsbygden.
Utan jordbruk finns det nämligen inte någon lands-
bygd. Det är ett enkelt samband, och det är mycket
giltigt. Vi måste vara mycket tydliga i fråga om detta.
Om vi inte har primärproduktion på landsbygden, då
förlorar vi all övrig verksamhet som är beroende av
detta som en basproduktion. Glöm inte bort detta.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 13 om
inriktningen av jordbrukspolitiken. Givetvis står vi
kristdemokrater bakom våra övriga reservationer i
betänkandet, men för tids vinnande avstår jag från att
yrka bifall till dem.
Fru talman! Avslutningsvis skulle jag vilja ställa
en fråga till utskottsmajoritetens företrädare i debat-
ten och till jordbruksministern. När jag var på ett
lantbrukarmöte i Sjöbo häromkvällen var det flera där
som hade varit i Norge och Finland och konstaterat
att bönderna där var så glada. De bad mig att ställa
följande fråga i denna debatt. Hur kommer det sig att
bönderna i Finland och i Norge är så glada, medan
det är betydligt dystrare i bondeleden här i Sverige?
Ser ni socialdemokrater något samband mellan den
förda jordbrukspolitiken och detta faktum? När vi nu
snart ska fira jul och nyår, skulle ni då inte kunna
göra Sveriges bönder lite gladare? Ta chansen här och
nu och skapa framtidstro och hopp ute i en hårt trängd
näring. Glada bönder gör ju hela landet lite gladare.
Och det är vad vi nu behöver. Jag ser att det redan
skymmer ute nu. Ta chansen och ge en positiv signal
till den svenska jordbruksnäringen.</pre><pre>Anf.  33  INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! I miljö- och jordbruksutskottets be-
tänkande 1999/2000:2 behandlas regeringens budget-
förslag för år 2000 men också skrivelsen
1999/2000:14 En hållbar utveckling av landsbygden,
m.m.
I denna skrivelse presenteras regeringens syn på
inriktningen av ett svenskt landsbygdsprogram för
perioden 2000-2006. Landsbygdsprogrammet är
knutet till EG-förordningen 1257/99. Det finns fak-
tiskt en hel del att säga om detta.
Den 18 november 1999 beslutade riksdagens ma-
joritet bestående av socialdemokrater, vänsterpartister
och miljöpartister att fastställa ekonomiska ramar för
de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och
göra en beräkning av statens inkomster avseende år
2000. Samtidigt beslutades om preliminära utgiftstak
för åren 2001 och 2002.
Vi moderater har i parti- och kommittémotioner
förordat en annan inriktning av den ekonomiska poli-
tiken och budgetpolitiken och redovisar vår syn i ett
särskilt yttrande avseende utgiftsområde 23.
Inom utgiftsområde 23 i statsbudgeten låter rege-
ringen det svenska jordbruket betala för att regering-
en ska kunna klara utgiftstaket i statsbudgeten. Ge-
nom en senareläggning av utbetalningarna av arealer-
sättningar och djurbidrag till efter årsskiftet klaras
utgiftstaket. Det är alldeles uppenbart att likviditets-
förlusterna för jordbruket kan bli betydande. Det är
olyckligt att regeringen på detta sätt låter jord-
bruksnäringen lida för problem som hänger samman
med regeringens bristande förmåga att hantera utgift-
staket. Det kan faktiskt leda till stora problem för
många näringsidkare.
Vi moderater anser att stora delar av den svenska
tillämpningen av den gemensamma jordbrukspoliti-
ken inom EU har gjorts alldeles för krångliga och
byråkratiska. Vi har därför krävt förenklingar av t.ex.
miljöstödsprogrammet. Därmed ska kostnaderna för
Jordbruksverkets administration kunna sänkas. Också
detta har vi tagit upp i vårt budgetförslag.
Vidare har vi tagit upp frågan om Livsmedelseko-
nomiska institutet. Vi menar att risken är stor att det
blir mycket dubbelarbete vid detta nya institut, något
som vi redan från början har hävdat. Vi menar att vi
också kan spara där. Många av uppgifterna där skulle
mycket väl, och så är det redan i dag, kunna göras
också på Jordbruksverket liksom på Lantbruksuniver-
sitetet. Även på det området har vi en avvikande
mening.
Vi moderater har i en rad reservationer i betän-
kandet helt kort presenterat våra alternativ på olika
områden. För tids vinnande ska jag inledningsvis yrka
bifall enbart till reservation nr 1 men självklart står vi
moderater bakom samtliga reservationer som har
moderata undertecknare. Låt mig återkomma till en
del av de här reservationerna.
I ett särskilt yttrande tar vi upp frågan om inrikt-
ningen av den svenska jordbrukspolitiken. Vi anser
att grunden för den gemensamma jordbrukspolitiken
inom EU är att de olika medlemsländernas jordbruka-
re ska kunna konkurrera på likvärdiga villkor. Detta
har vi hävdat ända sedan Sverige gick med i EU.
Detta var ett av många andra starka skäl som bl.a. vi
hade för att komma med i EU. Rimligen fanns det då
en större chans att hävda att man måste jämställa på
kostnadssidan och öka konkurrenskraften på ett rim-
ligt sätt.
Vi menar att det är ohållbart att ha så omfattande
skillnader vad gäller beskattningen av jordbruket. Det
gäller framför allt produktionsskatterna. Vi har häv-
dat detta gång på gång. Jag vet att regeringsföreträda-
re inte är så pigga på att tala om detta men jag har
lovat både jordbruksministern och andra företrädare
för regeringen att så länge man inte gör tillräckligt
mycket åt de här problemen kommer vi att hävda att
den här betungande skatte- och konkurrenssnedvrid-
ningen ska elimineras.
Vi har, vilket behandlas i ett annat utskott, före-
slagit kraftiga skattesänkningar i det här samman-
hanget. Det gäller dieselskatten. Vi menar att den ska
sänkas till 53 öre per liter. Det gäller även efter den
höjning som regeringen har föreslagit från årsskiftet.
Det är mycket märkligt, menar vi, att regeringen
föreslår skärpta skatter när man vet vilka negativa
effekter som redan har visat sig när det gäller den här
snedbelastningen. Det är förvånande att regeringen
inte lyssnar. Uppenbarligen vill man inte konkur-
renslikställa svenskt jordbruk med omvärldens. Jag
hoppas att socialdemokraterna, inte minst jordbruks-
ministern här om en stund i sitt anförande, säger vad
ni tänker göra framöver för att klara de här proble-
men.
Vi har också tagit upp frågan om gödselskatten.
Det är glädjande att man nu börjar kunna diskutera de
här problemen. Det är första gången, såvitt jag vet,
som man på allvar ser just den skatten som ett pro-
blem. Vi har länge hävdat detta och menar att det inte
finns någon koppling mellan den här skatten och de
miljöproblem som en del tidigare har hävdat. Det går
inte att belägga detta. Därför menar vi att den skatten,
också för att skapa en konkurrens på rimligt lika
villkor, ska bort - dock vill vi att en del av den skat-
ten ska vara kvar som återgår till forskningsändamål
på miljöområdet och som då direkt kan anses vara till
gagn för jordbruket och livsmedelsproduktionen.
I ett annat särskilt yttrande tar vi upp frågan om
vallodlingen. I utskottet har vi försökt att komma
fram till en gemensam syn. Det gick så långt att vi
inte reserverade oss mot regeringsförslaget. Skriv-
ningen var sådan att vi räknade med att det skulle gå
att skapa öppningar för att lösa problemen och bibe-
hålla det generella vallstödet.
Men nu efter hearingen med representanter för
departementet är man onekligen lite undrande. Vi vill
fråga jordbruksministern och Inge Carlsson: Hur är
det egentligen? Blir det en generell vallersättning
framöver? Hur tänker ni lägga upp det hela? Det finns
anledning att begära ett svar från er efter den diskus-
sion som vi har haft i utskottet.
När det gäller reservationerna yrkar jag alltså bi-
fall till reservation nr 1. Där tar vi moderater upp
frågor kring Jordbruksverkets organisation. Vi menar
att här kan man göra en översyn och därmed minska
kostnaderna. Vi vill ge regeringen detta till känna. Vi
vill alltså ha en översyn av Jordbruksverkets organi-
sation, också i syfte att skilja myndighetsutövning
från affärsverksamhet. Man blandar ihop en del men
det är nog inte så det ska gå till.
I reservation nr 3 tar vi och kristdemokraterna upp
frågan om den försenade utbetalningen av arealstöd,
något som jag redan berört. Det är väldigt angeläget
att så snabbt som möjligt få ut de pengarna. Vi säger i
reservationen att det ska ske den första arbetsdagen
efter årsskiftet. Det skulle vara intressant att höra när
man avser att göra detta och om man vet när de peng-
arna kan betalas ut.
Kartavgiften är också en het potatis. Vi har länge
hävdat att avgiften är felaktig. Enligt vår mening är
kartavgiften för de digitala kartor som används för att
identifiera jordbruksmark att betrakta som en ansök-
ningsavgift. Den får därför enligt EG-rätten inte tas ut
av medlemsländerna. Vi anser det vara angeläget att
lantbrukarna inom EU kan konkurrera på lika villkor.
Därför menar vi att jordbruket i Sverige inte ska be-
lastas med kostnader för att hålla register som är
föranledda av EU-krav. Sådana avgifter ska betalas
av staten, inte av lantbruksföretagen. Kartavgiften bör
mot den bakgrunden avskaffas.
Vidare är vi angelägna om att resurser för export-
främjande åtgärder ska utgå och att man inte ska
missa den chansen. De resurserna är ju betydligt
större när det gäller Finland och Danmark. Vi vet
vilken betydelse det har för svenskt jordbruk och
svensk livsmedelsindustri, och inte minst för alla dem
som är sysselsatta där, att vi kan öka exporten.
Vi har ingen tradition att exportera som vissa and-
ra länder, och det krävs därför ytterligare ansträng-
ningar för att stimulera den här verksamheten.
Vi har också en reservation som gäller skogsfrå-
gor, där vi tar upp det viktiga i att det finns ett statligt
ansvar för att inom EU och i andra sammanhang
främja den svenska skogsbruksmodellen. Vi vet ju att
det svenska skogsbruket är baserat på dokumenterad
uthållighet och likställda mål för produktion och
miljö. Det är viktigt att de svenska intressena i för-
handlingar om internationella överenskommelser som
berör skogsbruk eller handel med skogs- och
skogsindustriprodukter kan företrädas på ett kraftfullt
sätt. Därför bör resurser avsättas för internationell
bevakning inom skogsnäringen. Vi menar att rege-
ringen även bör verka aktivt för att klimatkonventio-
nen inte får en sådan utformning att den missgynnar
det svenska skogsbruket.
I reservation nr 16 tar vi upp konkurrensvillkoren.
Jag har redan berört hur viktigt detta är, och jag vill
fråga: När kommer regeringen att inse hur allvarlig
den utveckling som vi har i Sverige är jämfört med
andra EU-länder när det gäller konkurrenssnedvrid-
ningen? När kommer ytterligare förslag på denna
punkt?
I reservation 24 tar vi upp ett innovativt förslag,
men utskottet har inte insett betydelsen av det. Jag
ska inte fördjupa mig så mycket i det, eftersom Ewa
Thalén Finné troligen kommer att beröra det senare,
men vi menar att reglerna för arealersättning inom
EU bör kompletteras. Enligt reglerna kan mark endast
räknas som uttagen om den är minst 20 meter bred.
Detta borde ändras för att möjliggöra s.k. beträdor.
Det skulle innebära en innovation som kan vara i
allmänhetens intresse, och det är djupt positivt när det
gäller miljösidan. Därför vill vi diskutera detta vidare.
Vad gäller landsbygdsprogrammets regelverk an-
ser vi att det är mycket viktigt att det blir en förenk-
ling, att programmen blir skrivna så att de garanterar
att avsatta medel utnyttjas fullt ut och att det byråkra-
tiska krångel som finns både för myndigheter och
företag minskar. Strävan måste vara att minska anta-
let områden och ersättningsformer för att skapa en
större flexibilitet när det gäller möjligheterna att ut-
nyttja de anslagna medlen.
Jag går nu över till landsbygdsprogrammens in-
riktning. Sverige fick när det gäller det nya lands-
bygdsprogrammet en mycket dålig tilldelning av EG-
resurser. Ordföranden i utskottet har redan berört
detta. Vi delar uppfattningen att detta har varit illa
skött, men vi menar att vi dock konstruktivt måste
verka gemensamt för att hitta lösningar som innebär
att eventuella skador minimeras. Basen i det svenska
jordbruket menar vi är den konventionella produktio-
nen i produktions- såväl som miljöperspektiv. Därför
menar vi att vi på olika sätt nu under resans gång
måste arbeta och verka för att förstärka medelsansla-
gen till denna verksamhet. Det är väldigt viktigt.
Jag tror inte att man bara kan räkna med att andra
EU-länder ska missa delar av sina pengar så att de
står till Sveriges förfogande. Det är ju Sverige som
har missat pengar tidigare, och andra länder kommer
säkert att dra lärdom av det som Sverige har gjort och
misslyckats med. Jag vill poängtera att under den
gångna perioden i EU har vi hela tiden från moderat
sida hävdat hur viktigt det är att ta ut hela det belopp
som är möjligt.
Vi är väldigt kritiska till regeringens förslag om
att ta bort REKO-stödet. Vi menar att det konventio-
nella jordbruket är basen för det svenska lantbruket
och kommer att så vara även i framtiden. Att ta bort
de stimulanser som genom REKO-stödet har gått ut
till det konventionella jordbruket är en miljöförlust.
Vi vet att huvuddelen av jordbruket är konventionellt.
Vi menar att det är en stor tabbe av regeringen att ta
bort stimulansåtgärder för att denna stora del av jord-
bruket ska bli mer miljövänligt i sitt agerande.
Jag vill gärna ha en kommentar till detta. Hur tän-
ker regeringen lösa de här problemen? Hur tänker
regeringen kompensera för de miljöförluster man kan
göra genom att haverera detta lyckade program?
Ordföranden sade nyss att det finns en mycket stor
anslutning i Skåne, och det är jag också medveten
om. Därför menar vi som sagt att det är en rejäl tabbe
av regeringen att ta bort detta.
Vi har också sett det som mycket angeläget att
miljöersättning för avbrottsgrödor kan införas. Enligt
vår mening borde miljöersättning för avbrottsgrödor
kunna införas inom ramen för landsbygdsförordning-
en. Att med hjälp av miljöstöd uppmuntra till beva-
rande av en varierad växtföljd är ett bra exempel på
stöd till en nyttighet som minskar jordbrukets miljö-
belastning. En sådan miljöersättning skulle också ha
en enormt stor betydelse för att klara den svenska
oljeväxtodlingens framtid.
Vi har ju redan hört att man har missat möjlighe-
terna att nu rädda eller stärka oljeväxtodlingens chan-
ser att hävda sig i svensk odling. Vi anser att detta är
djupt olyckligt, och vi har i en gemensam reservation
med Kristdemokraterna och Centerpartiet tagit upp
denna viktiga fråga.
Som vi ser det är det alltså oerhört viktigt att man
får en realistisk inriktning när det gäller landsbygds-
programmet så att man inte missar ytterligare medel
från EU.
Vi har också konstaterat att man från regeringens
sida har prioriterat stödet till ekologisk odling. Vi har
uppfattningen att ekologisk odling är en del av mång-
falden, som vi ska bejaka. Men vi kan inte dela upp-
fattningen att man från början ska anslå medel av så
stor omfattning att man på det sättet kanske skapar en
situation där så många ger sig in i ekologisk odling att
man förstör grunden för en fortsatt stabil utveckling
av denna del. Vi menar att det är marknadens efter-
frågan som borde styra utvecklingen av den ekologis-
ka odlingen. Det är därför vi är så kritiska mot att
man tar pengar exempelvis från REKO-stödet, som
uppenbarligen har en positiv miljöeffekt, och lägger
dem på en ekoodling som inte nödvändigtvis får
samma omfattning. Risken är stor att vi missar nya
pengar från EU på grund av detta.
Det skulle vara intressant att få en sakligt under-
byggd diskussion på detta område. Det är väldigt
intressant att diskutera detta - det är inte alltid så att
ekoodling i sig kan bevisas vara miljövänlig. Det
finns en begynnande debatt om det. Även om vi inte
hinner med den i dag, kanske vi kan göra det längre
fram.
Jag yrkar som sagt bifall till vår reservation nr 1. I
övrigt står vi givetvis bakom de andra reservationer
som är undertecknade med moderata namn.</pre><pre>Anf.  34  JONAS RINGQVIST (v):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Socialde-
mokraterna och Miljöpartiet i utskottet och även
jordbruksministern för samarbetet med betänkandet,
budgeten och skrivelsen om ett hållbart jordbruk.
Det är ett väldigt bra betänkande som vi har att
fatta beslut om i dag. Det är riktigt kul att få stå här
och försvara det. Betänkandet består ju inte av sida
upp och sida ned av Vänsterpartiets politik, men det
innebär några väsentliga steg i den riktning som vi
vill att jordbrukspolitiken ska ta. Det är dessa steg
som jag framför allt tänker tala om i dag.
Först vill jag säga något om de utmaningar som vi
står inför i jordbrukspolitiken. Det har väl inte und-
gått någon här att det för tillfället pågår ett masto-
dontarbete inom miljöpolitiken. Ett antal olika utred-
ningar pågår. Målsättningen är att sy ihop en miljö-
politik som innebär att de stora miljöproblemen ska
vara lösta inom en generation. Det är ett riktigt mas-
tigt arbete. Jordbruket är en viktig del i det arbetet
genom att det både bidrar till flera av miljöproblemen
och samtidigt bär på flera av lösningarna.
Det är en av de stora utmaningarna för svenskt
jordbruk under de närmaste seklen, att man ska lösa
sina miljöproblem och samtidigt vara en viktig motor
i omställningen till en hållbar utveckling. För att
lyckas med den här utmaningen krävs det att vi vågar
ta tag i jordbrukets systemfel. Vi kan inte nöja oss
med att behandla symtomen. Vi måste gå till roten
med problemen.
Jordbrukets största miljöproblem i dag handlar om
hur djurhållningen är separerad från växtodlingen.
Djuren är koncentrerade till vissa gårdar och vissa
områden. Andra gårdar eller hela bygder saknar helt
och hållet djur. Jordbruket är beroende av handels-
gödsel för sin näringsförsörjning, eftersom det i ett
sådant odlingssystem inte går att uppnå ett kretslopp.
Detta odlingssystem innebär också ett ökat beroende
av bekämpningsmedel. I en balanserad växtföljd med
vall är behovet av ogräsbekämpning betydligt mindre
än i ensidiga växtföljder. Det är svårt att göra någon-
ting åt det här problemet, och det tar tid. Den motsatta
processen, den mot ökad specialisering och ökat ke-
mikalieberoende, har pågått i ungefär fem decennier.
Om vi har de tidsperspektiven på den omställning
som vi har framför oss tror jag att vi kan åstadkomma
en hel del betydligt fortare. Detta är den långsiktiga
målsättningen, som vi hela tiden måste ha i bakhuvu-
det när vi formar jordbrukspolitiken.
Jag ska återgå till dagens betänkande. Jag har re-
dan sagt att vi nu tar flera steg i rätt riktning i och
med det betänkande som behandlas i dag. Jag tänkte
ta upp några av de stegen.
Det viktigaste i det här betänkandet är lands-
bygdsförordningen. Det handlar om 25 miljarder
kronor, fördelade på sju år, som ska användas framför
allt till miljöinsatser och till att bevara jordbruk och
öppet landskap i hela landet. Den innehåller satsning-
ar på ekologisk odling, biologisk mångfald, minskat
växtnäringsläckage, kompensationsbidrag till mindre
gynnade områden och ett särskilt stöd till Norrland.
Mycket känns igen sedan tidigare, men några avgö-
rande förändringar har gjorts.
Den ekologiska odlingen ska fortsätta att öka. Den
utgör själva motorn i miljöanpassningen av svenskt
jordbruk och är en stark drivkraft för att även det
konventionella jordbruket ska ta tydliga steg mot ett
mer hållbart nyttjande av jorden. Den målsättning
som föreslås i skrivelsen och i betänkandet är att
20 % av arealen ska odlas ekologiskt år 2005. Det är
ett steg på vägen mot ekologiska lantbrukarnas för-
slag om 30 % år 2010. Det är ett mål som vi mycket
väl kan nå. Stödet till den ekologiska odlingen kom-
mer därför också att öka rejält under de närmaste
åren. När vi når målet räknar vi med bidrag till eko-
logisk odling på ungefär 650 miljoner om året.
Stödet för bevarande av biologisk mångfald har
gjorts om och förenklats en del. Vi räknar också i det
här fallet med att insatserna kommer att öka under de
närmaste åren till en slutlig nivå på ungefär 850 mil-
joner om året.
För att bidra till ett minskat växtnäringsläckage
har vi två olika strategier. Den ena handlar om
skyddszoner, anläggande av våtmarker, fånggrödor
och vårplöjning. Det är insatser i det konventionella
jordbruket. Till detta har vi räknat med en satsning på
runt 100 miljoner om året under den här perioden.
Den andra strategin handlar om det generella stödet
till vallodling. Den här frågan har inte varit helt kon-
fliktfri inom majoriteten. Å ena sidan är det en dyr
ersättning. En del betraktar det som ett rent inkomst-
stöd och hävdar därför att det inte ska finnas med i
miljöstödsprogrammet. Å andra sidan handlar det om
just de strukturella frågor som det är så viktigt att
göra något åt för att man ska komma åt de systemfel i
svenskt jordbruk som jag tidigare talade om: Var ska
vallodlingen och djuren finnas? Det senare argumen-
tet har gjort att vi i Vänsterpartiet har hävdat att vi
måste hålla öppet för en eventuell förlängning av
vallstödet, även i områdena utanför stödområdena.
Detta har vi nu kommit överens med Socialdemokra-
terna och Miljöpartiet om. År 2002, när de nuvarande
generella vallstöden går ut, kommer vi att göra en
översyn av miljöstöden och överväga om det behövs
ett förlängt vallstöd och se hur det i så fall ska utfor-
mas. Det är en fråga som vi får komma tillbaka till.
Utöver det här finns kompensationsbidragen till
de mindre gynnade områdena kvar i samma storlek
som tidigare. Även stödet till Norrlandsjordbruket
finns kvar. Totalt är dessa stöd på ungefär 900 miljo-
ner om året.
Förutom det jag nu har nämnt finns det flera andra
saker: kompetensutveckling, investeringsstöd, start-
stöd osv. Det är också viktiga delar för ett heltäckan-
de program.
Jag kan inte låta bli att kommentera de borgerliga
partiernas något disparata reservationer på området.
Det gäller framför allt Centerns och Kristdemokrater-
nas förslag till anslagsökningar, som de andra två
borgerliga partierna inte har. Det är säkert i något
slags vällovligt syfte som Centern och Kristdemo-
kraterna föreslår att vi ska plussa på budgeten när det
gäller miljöstöden med 700 respektive 550 miljoner
kronor. Men jag frågar: Till vad vill ni använda peng-
arna? Det framgår inte särskilt tydligt av era reserva-
tioner eller särskilda yttranden. Ni vill ha kvar RE-
KO-stödet. Ni vill ha stöd till avbrottsgrödor, dvs.
oljeväxtodlingen. Det kanske kan kosta ett par hundra
miljoner. Men jämfört med majoritetens förslag har ni
ändå 400 miljoner respektive en kvarts miljard om
året över. Ni kanske kan strö ut pengar lite här och
där, men nog förtjänar skattebetalarna en något bättre
redovisning av vad ni vill använda våra gemensamma
pengar till.
För mig framstår det som om dessa två partier vill
visa sin goda vilja att stödja jordbruket. Men deras
oförmåga att komma med konstruktiva förslag är
knappast något som gör de svenska bönderna gladare,
för att besvara Dan Ericssons fråga.
Moderaterna har, vad jag har förstått, inte några
ytterligare pengar att dela ut. Ändå vill ni införa nya
stöd. Hur ska ni finansiera dem? Vad vill ni dra ned
på? Vill ni inte att vi ska nå målen när det gäller den
ekologiska odlingen? Jag hade önskat en del kon-
struktiv kritik i vårt arbete med landsbygdsförord-
ningarna. Men jag kan inte hitta något konstruktivt i
det sätt som den borgerliga oppositionen har hanterat
den här frågan på.
Fru talman! Jag vill ta upp en sak till om jordbru-
ket. Jordbrukets miljö- och energiskatter har varit
uppe till diskussion flera gånger. Det har nu, genom
den skatteväxling som Vänsterpartiet, Socialdemo-
kraterna och Miljöpartiet har kommit överens om,
skapats skattelättnader för det svenska jordbruket.
Det innebär en nettosänkning på ungefär 300 miljoner
kronor om året. Tillsammans med de satsningar på
miljöstöd och liknande som vi har gjort är jag överty-
gad om att detta kommer att stärka det svenska jord-
brukets konkurrenskraft samtidigt som vi får en star-
kare utveckling mot ett hållbart jordbruk.
Nu måste vi gå vidare med skattefrågan. Använd-
ningen av kemiska bekämpningsmedel mätt i antal
doser har ökat under hela 1990-talet. Det är en oroan-
de utveckling. Bl.a. därför har majoriteten i utskottet
tagit initiativ till en offentlig hearing om hur vi kan
utforma jordbrukets miljöskatter på ett mer ända-
målsenligt sätt. Bekämpningsmedelsskatten är ett
avgörande styrmedel för att minska användningen av
kemiska bekämpningsmedel. På hearingen kommer
naturligtvis även skatter på konstgödsel och drivme-
del att behandlas. Det ska också ske utifrån målsätt-
ningen att de skatterna ska bidra till att vi når miljö-
målen och samtidigt bibehåller svenskt jordbruks
konkurrenskraft.
När det gäller frågan om bekämpningsmedel
skulle vi i Vänsterpartiet vilja gå längre. Vi anser att
det är fullt möjligt att på sikt helt avveckla de kemis-
ka bekämpningsmedlen. Inte minst den starka ut-
vecklingen av ekologiskt jordbruk visar att det är
möjligt. Alternativen i form av mekanisk och biolo-
gisk bekämpning har en stor utvecklingspotential. För
att gynna detta skulle vi vilja ha en avvecklingsplan
för kemiska bekämpningsmedel i svenskt jordbruk.
En sådan plan måste tas fram i samarbete med jord-
brukets organisationer. Den måste innebära åtaganden
från samhällets sida, och den måste innebära en rejäl
satsning på forskning och utveckling.
Betänkandet tar steg i rätt riktning genom en för-
djupning av de ekonomiska styrmedlen. Men jag vill
ändå yrka bifall till vår reservation, nr 15, om be-
kämpningsmedel.
Vi gör nu viktiga insatser för att bevara ett jord-
bruk i hela landet och för att stärka lönsamheten i
svenskt jordbruk. Frågan är om det räcker. Det är
tveksamt om detta kommer att stoppa strukturratio-
naliseringen i svenskt jordbruk och om det hejdar att
tre mjölkbönder lägger av varje dag. För att hejda den
utvecklingen tror jag att vi måste ta till helt andra
åtgärder. Framför allt krävs det en förändring av EU:s
gemensamma jordbrukspolitik för att man ska åstad-
komma det. Men vi måste också tillämpa den på ett
så bra sätt som möjligt. Vänsterpartiet har motsatt sig
den omfördelning av EU:s arealstöd till förmån för
slättjordbruket som regeringen har beslutat om. Vi
skulle ha velat ha ett ökat anslag till vallensilage på
spannmålsstödens bekostnad. Det här är en fråga som
inte behandlas i det här betänkandet men som ändå är
avgörande för bevarandet av jordbruket i norra Sveri-
ge och i södra Sveriges skogs- och mellanbygder.
Frågan är också om de insatser som görs är nog
för att bevara den biologiska mångfalden och minska
jordbrukets negativa miljöpåverkan. Vi kommer att
ha skäl att återkomma i frågan flera gånger, framför
allt i arbetet med miljömålen.
Nu har jag pratat om valda delar av jordbrukspo-
litiken. Mycket återstår i betänkandet, bl.a. att bud-
getpropositionen innehåller steg i rätt riktning vad
gäller djurskyddet.
På initiativ av Vänsterpartiet och Miljöpartiet tas
frågan om burhållningen av mink upp i budgetpropo-
sitionen. Det vore intressant att här i dag få höra hur
Margareta Winberg avser gå vidare i den frågan.
Vänsterpartiets ambition är att så snart som möjligt få
ett förbud mot burhållning av mink.
Flera av de andra frågor som behandlas i budget-
propositionen kommer vi att få möjlighet att åter-
komma till under våren, t.ex. fisket, forskningsfrå-
gorna och rennäringen. Jag avstår därför från att för-
djupa mig i detta nu.
Jag yrkar bifall till reservation 15 under mom. 22.
Vi har ytterligare en reservation som jag behärskar
mig från att yrka bifall till. I övriga moment vill jag
yrka bifall till utskottets hemställan.</pre><pre>Anf.  35  DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag vill ta upp tre saker.
Det var bra besked som Jonas Ringqvist gav an-
gående vallstödet. Det är förhoppningsfullt att den
skrivning utskottet nu har gjort ska kunna bädda för
en fortsättning av vallstödet. Sedan kan vi diskutera
om det är generellt och omfattar hela landet. Det är
givetvis vad jag hoppas på. Jag tycker att det var bra
att Ringqvist stod på sig här, och jag hoppas att det
också leder till resultat i den fortsatta utvärderingen.
Det andra jag vill ta upp är skattediskussionen.
Det måste väl ändå vara lite pinsamt för Jonas
Ringqvist, som under mer än ett års tid har varit ute
och diskuterat dieselbeskattningen och föreslagit
lösningar som restitution m.m. för hur man ska hante-
ra detta, när resultatet har blivit en skattehöjning. Det
är faktiskt verkligheten. Dieselbeskattningen höjs från
den 1 januari. Sedan sänker man elbeskattningen från
halvårsskiftet, men det är detta som slår igenom nu.
Jonas Ringqvist plockar alltså ned en sten till i bön-
dernas extra skatteryggsäck, och det tror jag att han
har lite problem med att hantera och försvara i för-
hållande till det budskap han har signalerat tidigare.
Jag tycker att det är synd att Vänsterpartiet inte
har lyckats presentera ett förslag som vi kanske kunde
ha diskuterat för att fasa ned dieselbeskattningen. Det
är nämligen den tunga delen för jordbruket i dag. Där
är nog Jonas Ringqvist lite grann svaret skyldig.
När det sedan gäller vår syn på landsbygdspro-
grammet och vad vi vill använda pengarna till har vi
faktiskt presenterat det. Jonas Ringqvist sade också
detta mycket tydligt. Det handlar om REKO-stödet,
det handlar om vallstödet och givetvis också om den
ekologiska odlingen. Men vi vill inte ställa saker mot
varandra, utan vi ska ha ett program som gör att vi
kan fortsätta utveckla ett miljövänligt jordbruk. Vi
har också stöd just till mjölkproduktion i skogs- och
mellanbygder. Det är ju detta det handlar om, som
Jonas Ringqvist sade: Det är tre mjölkbönder per dag
som slutar. Vi vill se till att den utvecklingen upphör
och kan vändas.</pre><pre>Anf.  36  JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! När det gäller vallstödet tror jag att
Dan Ericsson och jag egentligen är ganska överens
om vilket slags stöd vi vill ha. Det är mycket möjligt
att vi har helt olika syften, men i sak tror jag inte att
vi har någon konflikt. Det som står i betänkandet
tycker jag är en bra skrivning som öppnar möjligheter
till en förlängning av vallstödet på något sätt. Jag
hoppas att det blir ett ändamålsenligt sätt.
Skatterna måste ändå ses som en helhet. Nu tar
kristdemokraterna chansen att hoppa på oss för att vi
höjer en skatt - jag tror att det handlar om 70 miljo-
ner om året som berör bönderna - samtidigt som vi
sänker andra skatter, vilket gör att det totalt blir en
nettosänkning av skatterna för bönderna på 300 mil-
joner om året. I det läget plockar man ut just den lilla
höjningen, bara för att ha något att hacka på. Man kan
förstås se på olika sätt på hur man vill hantera den här
debatten.
Faktum är att vi sänker skatten för svenska bönder
med 300 miljoner om året fr.o.m. år 2001. År 2000
blir skattesänkningen inte lika stor, men det blir ändå
en skattesänkning.
Sedan går vi vidare med miljöskatterna. Vi behö-
ver utforma dieselskatten, handelsgödselavgiften och
bekämpningsmedelsavgiften på ett mer ändamålsen-
ligt sätt för att nå miljömålen och för att bibehålla
eller stärka svenskt jordbruks konkurrenskraft. Det
går inte att se på de här frågorna som de borgerliga
partierna gör: utan att reflektera över miljöaspekten.
Det här handlar om miljöskatter, och då måste vi se
på miljöaspekterna också.
Sedan gällde det landsbygdsförordningen. Visst,
Dan Ericsson redovisar REKO-stödet och stödet till
avbrottsgrödor. Men han har fortfarande en kvarts
miljard om året över som han inte är tydlig om hur
han vill använda. Överbudspolitik tror jag att sådant
kallas.</pre><pre>Anf.  37  DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! 70 miljoner är faktiskt rätt mycket att
lägga på nu på ett bräde. Det är faktiskt precis som
Jonas Ringqvist säger: Näringen är ju trängd. Lant-
bruksföretagen är trängda. Att då direkt öka på skat-
tebördan kan faktiskt innebära den droppe som gör att
det inte bär längre. Sedan är det ju bra att man kom-
penserar detta genom att sänka skatten vid halvårs-
skiftet, men det är inte bra att man först höjer skatten
för att sedan sänka.
Det handlar inte heller bara om 70 miljoner. Det
är vad som direkt berör jordbruket, men också skogs-
bruket och landsbygden i övrigt drabbas av den här
dieselbeskattningen.
Sedan vill jag ta upp detta med att man ser just
diesel som en miljöavgift på jordbruket. Bonden
måste ju köra sin traktor. Jag tror inte att han eller
hon kör mer eller mindre på grund av detta. Det blir
bara en sämre lönsamhet nu. Avgiften på dieseln i
jordbruket är inte en miljöavgift, och det tror jag inte
heller att Jonas Ringqvist tror.
Jonas Ringqvist frågade också om Sveriges bön-
der skulle bli gladare med kristdemokraternas förslag
till landsbygdsprogram. Ja, jag tror att man skulle bli
gladare - om de program som nu har satts i sjön fort-
sätter, som man känner och som leder till miljövänli-
gare produktion, där man vet att man har resurser och
att det inte skärs ned i programmen som en effekt av
att vi har tappat EU-medel. Vi vill se till att hålla
landets lantbrukare skadeslösa för regeringens sjab-
bel. Det vill inte Jonas Ringqvist. Men vi tror att det
är nödvändigt, och vi tror att bönderna skulle ha blivit
gladare med det förslaget.</pre><pre>Anf.  38  JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! Jag tar först det här med skatterna. Vi
sänker jordbrukets skatter. Om man räknar med den
lilla höjning vi gör på diesel och den stora sänkning
vi gör på el och eldningsolja sänker vi skatten år 2000
med, säger mig min huvudräkning, 100 miljoner. År
2001 sänker vi skatten med 300 miljoner. Jag har
väldigt svårt att förstå hur Dan Ericsson får det till en
skattehöjning.
Sedan gällde det landsbygdsförordningen och vad
som gör svenska bönder gladare. Vi kan se hur det
gick med de gamla miljöstöden när det fanns höga
anslag och de inte användes fullt ut. Jag undrar om
det är det som kd vill uppnå igen. Den knapphet med
resurser som vi nu har - för vi får faktiskt erkänna att
vi har en knapphet - har gjort att vi har varit tvungna
att göra ett rejält arbete med att hitta effektiva och
hållbara stöd, något som kristdemokraterna uppen-
barligen inte behövt göra. I stället strös pengarna lite
varstans. Det mest innovativa förslaget i era reserva-
tioner är väl stödet till grödor som inte finns än. Det
är väl inte ett särskilt försvarbart sätt att hantera
skattebetalarnas pengar, tycker jag.</pre><pre>Anf.  39  INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Jag skulle förstå Jonas Ringqvists
agerande om verkligheten såg ut som Jonas Ringqvist
säger och som den vision han har. Okej, det är bra
med visioner, men det är också viktigt att vara realis-
tisk. Det är inte Jonas Ringqvist när han talar om
jordbruket, inte minst svenskt jordbruk i förhållande
till konkurrentländerna.
Han säger att ekologisk odling ska vara drivkraf-
ten. Ekologisk odling är en stimulans, en del av den
mångfald som jag också vill bejaka. Men jag tycker
att det är orimligt att satsa 300-400 miljoner mer på
ekologisk odling som vi inte har i dag. Låt vara att
man har visionen att den ska öka snabbt, men just nu
är det faktiskt mycket av kommersiella skäl, inte av
ideella skäl eller miljöskäl, som en del lantbrukare
går in i detta system. Då varnar vi för att detta kan
leda fel.
Vi finansierar REKO-stödet och oljeväxtstödet,
som vi menar är miljövänligt, med en del av dessa
pengar tills vidare. Vi menar nämligen att det är mil-
jövänligt att ha oljeväxter i Sverige. Inte minst binä-
ringen, för att ta ett exempel, är väldigt beroende av
just den här produktionen.
Vi menar också att REKO-ersättningen är en
mycket stark miljöstimulerande faktor. Detta tar ni
bort och talar i stället om andra ersättningar, odlings-
fria zoner, m.m. De finns ju redan i REKO-systemet.
Varför ta bort någonting som fungerar bra, där man
verkligen har allra störst behov av det? Inte minst
gäller det slättbygderna. Men jag har ju förstått att
Jonas Ringqvist vill skapa motsättningar mellan slätt-
bygd och andra delar av vårt lands jordbruk.</pre><pre>Anf.  40  JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! När jag lyssnar på Ingvar Eriksson
tycker jag att det låter som om det föreligger något
slags missförstånd om hur mycket pengar vi satsar på
ekologisk odling i början och i slutet av den här pro-
gramperioden.
Vi räknar med att år 2000 satsa 400 miljoner om
året på ekologisk odling. När programperioden är slut
räknar vi med 650 miljoner om året till ekologiskt
jordbruk. Menar Ingvar Eriksson att hans stöd till
REKO och avbrottsgröda ska finansieras genom en
sänkning till endast 200 miljoner om året till ekolo-
gisk odling år 2000?
När det gäller avvecklingen av REKO vill jag sä-
ga att vi behåller vissa delar. Vi utvecklar dem och
förbättrar dem. Vi behåller de bra delarna av REKO
när det gäller vårplöjning, kantzoner, m.m. och ut-
formar dem på ett sådant sätt att fler kan söka. Vi tror
att det här är ett bättre sätt att rikta stödet till den
konventionella odlingen för att komma åt symtomen
på miljöproblemen i den odlingen.</pre><pre>Anf.  41  INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Jag missförstår inte Jonas Ringqvist,
men jag tycker att det är en onödig omväg att ta bort
REKO-stödet i dag, som Jonas Ringqvist indirekt
säger att man ska göra, och ersätta det på annat sätt.
Det är intressant att pröva nya saker och nya lös-
ningar, men när man redan har beprövade lösningar,
som vi har inom REKO-stödets ram, tycker jag att det
är mycket olyckligt att man säger att man helt ska ta
bort dem om ett antal år. De tas inte bort direkt. De
som har gått in i systemet får hålla på i fem år.
Jag hoppas att vi inte ska missförstå varandra,
men jag säger än en gång att min ambition är att sti-
mulera jordbruket i Sverige - inte minst det konven-
tionella jordbruket, som har den största omfattningen
- att vidta miljövänliga åtgärder. Då gör vi också de
största miljövinsterna. Jag hoppas att Jonas Ringqvist
kan dela den uppfattningen.</pre><pre>Anf.  42  JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! Jag tar upp det sista först, stödet till
den konventionella odlingen kontra stödet till den
ekologiska odlingen. Jag tycker att det är mycket
synd att Ingvar Eriksson försöker göra en konflikt av
det.
Under slutet av programperioden räknar vi med
650 miljoner om året i stöd till den ekologiska od-
lingen. Det är ungefär en femtedel eller en sjättedel
av det totala landsbygdsprogrammet. Den övriga
delen, vilken del av jordbruket går den till? Naturligt-
vis till det konventionella.
Att Ingvar Eriksson skapar något slags konflikt
som egentligen inte finns, tycker jag är mycket trå-
kigt.
REKO-stödet är inte ett särskilt lyckat stöd. Må-
luppfyllelsen är att bara en tredjedel av dem som man
hade räknat med skulle gå in i REKO-stödet har gjort
det. Är det särskilt lyckat? Möjligtvis är det annor-
lunda i Skåne, som Ingvar Eriksson själv kommer
från, men om vi ser på hela landet är det ett misslyck-
at projekt.
Vi har gjort förbättringar som innebär att fler
kommer att kunna utnyttja systemet. Vi hoppas på en
högre anslutning och bättre miljöeffekt med det nya
systemet.</pre><pre>Anf.  43  ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Enligt min uppfattning sviker Sveri-
ges regering såväl Sveriges konsumenter som de
svenska bönderna i och med presentationen av årets
budgetförslag. Jag kommer att utveckla detta lite
grann, men jag vill börja med att konstatera att innan
man lade fram budgeten orsakade regeringens passi-
vitet det svenska jordbruket en förlust på kanske
inemot 1 miljard kronor per år, efter regeringens
förhandlingar med EU-kommissionen om det s.k.
landsbygdsprogrammet.
Regeringen misslyckades i sina förhandlingar i
Bryssel, eftersom man inte drev en offensiv linje.
Målet borde ha varit att vi skulle få bibehålla de ra-
mar som förhandlades fram 1994/95 och som för
övrigt låg till grund för Sveriges medborgares ställ-
ningstagande när man gick till val i EU-valet.
I denna del måste regeringen i framtiden höja sina
ambitioner för att klara kommande förhandlingar i
Bryssel. Regeringen borde ha lyssnat på Centerparti-
et, som länge har drivit rättvisefrågorna för Sveriges
bönder.
Det är alltså konstaterat att gamla synder straffar
sig. Sverige skaffade sig ett dåligt förhandlingsläge
vad gäller landsbygdsprogrammet, och det gjorde
man redan 1994. Då slarvade Socialdemokraterna
bort möjligheten att få behålla det stöd som vi har för
närvarande i och med att man inte fullt ut utnyttjade
det stöd som Sverige förhandlat sig till.
Centerpartiet har hela tiden sagt att det stöd som
Sverige är berättigat till måste tas hem, precis som i
alla andra EU-länder. Om vi i Sverige inte håller oss
framme är det något annat land som får mer stöd. Det
snedvrider ju den konkurrens som vi nu har på det här
området än mer till vår nackdel.
Nu får Sveriges bönder och svensk landsbygd lida
för att regeringen inte har lyssnat på Centerpartiet.
EU:s stöd till jordbruket är, som det ibland påstås i
debatten, inga allmosor. Det är en ersättning för vik-
tiga samhällsinsatser som att värna vår miljö och
hålla landskapet öppet.
Sedan kan vi konstatera att man också sviker sina
egna löften när man ur regeringsförklaringen kan
citera att jordbrukets utveckling som näring är en
tillgång i den ekologiska omställningen. Hur ska det
här uppnås, när den svenske bonden tvingas arbeta
med betydligt högre kostnader i form av skatter och
avgifter än t.ex. den danske och den finske bonden?
Svensk jordbruksnäring måste alltså ges ekonomiskt
likvärdiga konkurrensvillkor med de man har i  jord-
bruksnäringen i konkurrentländerna.
Jag tänkte i sammanhanget ta upp ett par andra
saker. Först bland dem är att konstatera att regeringen
har valt att skjuta utbetalningen av arealersättningar-
na, motsvarande 3,7 miljarder kronor, framåt i tiden.
Det är mycket beklagligt med hänsyn till det ekono-
miskt ansträngda läge som finns i svenskt jordbruk.
Risken är uppenbar att en del jordbruksföretag
hamnar i en obeståndssituation. Då tänker jag speci-
ellt på dem som driver sin verksamhet i aktiebolags-
form och som har att inlämna årsbokslut per den
31 december. Varje månads förskjutning av utbetal-
ningarna orsakar därtill näringen ett räntebortfall. Jag
uppskattar detta till ungefär 20 miljoner kronor per
månad. Det är mycket pengar för en hårt ansträngd
näring.
Vi har i vår motion föreslagit att staten ska kom-
pensera jordbrukarna för den extra kostnad som nu
uppstår och därtill garantera att de som så behöver
inte måste lämna in avslut för sin verksamhet. Jag
tänker alltså återigen på dem som bedriver sin verk-
samhet i aktiebolagsform. Därav har det blivit intet
från regeringens och utskottsmajoritetens sida.
Jag vill också ta upp att vi är kritiska till att ersätt-
ningen för produktionsbortfallet vid epizootiutbrott
nu reduceras till 50 %. Det innebär en ökad risk för
att icke-seriösa lantbrukare försöker dölja sjuklighet
bland djuren. Centerpartiet anser att det är mer kor-
rekt att utforma ersättningsbestämmelserna så att det
förebyggande arbetet stimuleras. Det måste alltid vara
bättre att satsa på förebyggande åtgärder än att kom-
ma springande i efterhand.
Ersättningsnivåerna bör alltså kopplas till att
djurägare ansluter sig till ett kontrollprogram eller
väljer att avstå från det. Om man gör så bör ersättning
utgå och uppgå till 100 % för en besättning som
drabbas av ett epizootiutbrott.
Så över till konsumentsidan. Jag anser att Sveri-
ges konsumenters möjligheter att handla bra livsme-
del är i fara. Mat tillverkad i Sverige får allt svårare
att konkurrera med produkter som produceras i andra
EU-länder. I många fall är kraven på t.ex. djurskydd,
kvalitet och miljöhänsyn i de länderna mycket lägre
än de krav i har i Sverige. Det kan bevisas av en rad
skandaler som uppdagats vad gäller djurhantering och
djurfoder under senare tid.
Vi är på väg att få in gentekniskt modifierade
livsmedel i våra butikshyllor. Jag är inte säker på att
svenska konsumenter vill ha det. Vi kan konstatera att
i delar av vårt land är den lokala livsmedels- och
matproduktionen hotad. Att de svenska livsmedlen är
på väg att trängas ut från butikshyllorna av livsmedel
från andra EU-länder beror främst på den svenska
regeringens agerande, eller brist på detsamma.
Trots att jordbruksministern och regeringen i öv-
rigt har full vetskap om den mycket pressade situatio-
nen för Sveriges bönder gör man ingenting för att
förbättra det läge näringen befinner sig i. Regeringens
passivitet är inte bara ett problem för Sveriges kon-
sumenter och Sveriges bönder. Det är också ett hot
mot det öppna svenska landskapet och kanske inte
minst ett hot mot de 300 000 människor som är sys-
selsatta inom förädlings- och tillverkningsindustrin
kring den primärproduktion som jordbruket har.
En förutsättning för bra och säkra livsmedel är att
svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri tillåts
att konkurrera på likvärdiga villkor gentemot andra i
den europeiska unionen. Så är inte fallet i dag. Stats-
ministern talar gärna om att jordbruket är en fram-
tidsnäring. Men han och regeringen gör inte särskilt
mycket för att det ska ges förutsättningar för en posi-
tiv utveckling. Regeringens stödpartier Vänstern och
Miljöpartiet är närmast fientligt inställda till alla
förslag som skulle gagna svensk jordbruksnäring.
I riksdagen har Centerpartiet lagt fram konkreta
finansierade förslag att omgående tillföra jordbruket
och livsmedelsindustrin drygt 1,4 miljarder kronor
per år för att förstärka dess internationella konkur-
renskraft. Förslagen, som väl är känt, sammanfaller
med de åtgärder som har föreslagits i den många
gånger omdebatterade Björkska utredningen.
Om vi konsumenter inte ska vara hänvisade till att
köpa mat producerad i andra länder med betydligt
lägre krav på djurskydd och miljöskydd är det hög tid
att vi ger rättvisa villkor till svensk livsmedelspro-
duktion. Rättvisa konkurrensvillkor för Sveriges
bönder är dessutom en förutsättning för att bevara det
öppna svenska landskapet och 300 000 jobb i livsme-
delsindustrin.
Avslutningsvis ett par tre saker. Sveriges bönder
har valt att konkurrera på den europeiska marknaden
med livsmedel som är framställda på ett etiskt och
ekologiskt riktigt sätt. De har ett bra djurskydd och en
produktion som är fri från antibiotika och salmonella.
Det har visat sig vara en framgångslinje. Det är tid att
vi tillsammans hjälps åt att tillvarata och stödja den
produktionen.
Det kan också i sammanhanget konstateras, som
säkert väl är känt, att ungefär 210 av landets 289
kommuner i år igen kommer att tappa människor. De
kommer att fortsätta att göra det så länge vi inte får i
gång motorn på den svenska landsbygden. Den mo-
torn är den svenska jordbruksnäringen. Den motorn
måste tillföras bränsle. Den måste avlastas det extra
skattetryck som den i dag har i förhållande till om-
givningen.
Det finns nu all anledning att konstruktivt verka
för att hitta en lösning som innebär att de skador som
har orsakats under detta år för framtiden minimeras.
Jag vill poängtera att Centerpartiet avser att positivt
medverka för att hitta sådana lösningar.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till
reservationerna nr 14 och 16. Jag står självklart bak-
om alla andra reservationer som bär mitt namn, men
för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till fler.</pre><pre>Anf.  44  HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! I än högre grad än vad som gäller
inom miljöpolitiken präglas jordbruksdebatten av
kortsiktighet och miljöokänslighet. När jag talar med
bönder - och det sker relativt ofta - slås jag av att hos
dem finns en klarsyn om vad som krävs på lång sikt.
Sveriges bönder blir allt mindre imponerade av de
populistiska inslagen i debatten.
Många bönder inser att det är önskvärt att kostna-
derna för bidrag till jordbruket minskar. Men mest
talar ändå bönderna om svårigheten att få lönsamhet i
jordbruket. Förändringar av el- och oljeeldningsskat-
terna är angelägna, och det är bra att de kommer.
Miljöskatten på diesel och konstgödsel är en tung
börda. Folkpartiets uppfattning är dock att sänkningar
av de skatterna inte kan komma i fråga av hänsyn till
miljön. Men vi måste arbeta ännu hårdare än vi gör
för närvarande för att andra länder ska belägga die-
seloljan och konstgödseln med skatter på samma nivå
som i Sverige.
De som i dag talar för att sänka den typen av
skatter menar jag är okänsliga för miljöproblemen.
Vilka övriga miljöproblem, vilka effekter, och vilka
kostnader är kopplade till jordbruket? Därom har vi i
dag inte tillräckligt med kunskap. Det bör vi ta reda
på. I det arbetet bör vi ha som utgångspunkt EU:s
miljömål.
EU:s viktigaste uppgift inom den närmaste tiden
är att östutvidgningen fortsätter. Men ska den kunna
bli möjlig måste den gemensamma jordbrukspolitiken
reformeras. Genom detta kan EU ge tydliga signaler
till de kommande medlemsländerna. Man kan undvi-
ka obalans och snedvridande effekter av konkurren-
sen på deras marknader.
Många länder i Öst- och Centraleuropa är viktiga
jordbruksproducenter med ett jordbruk som är eller
kan bli konkurrenskraftigt. Den gemensamma jord-
brukspolitiken - CAP, som vi förkortar den - har inte
tagit tillräcklig hänsyn till miljön. En felaktig an-
vändning av växtnäring och bekämpningsmedel har
skapat problem. Formella miljömål för jordbruket
saknas. Men däremot omfattas jordbruket av EU:s
allmänna miljömål.
Det är olyckligt, menar vi från Folkpartiets sida,
att några separata miljömål inte har arbetats fram från
kommissionen. CAP:s åtgärder för att minimera jord-
brukets miljöbelastning är inte tillräckliga, och därför
bör Sverige i EU verka för att separata miljömål för
jordbruket skapas.
En annan fråga som vi från svensk sida bör arbeta
mer intensivt med inom EU är alkoholens konsekven-
ser. EU fortsätter att blunda för folkhälsan trots att
folkhälsoaspekten numera ska genomsyra utform-
ningen och genomförandet av all gemenskapspolitik.
EU måste börja betrakta alkoholen som en hälsofråga
och inte som ett jordbruksproblem.
Vidare är kompetensutvecklingen en nödvändig
åtgärd för jordbruket, inte bara för att klara omställ-
ningen av jordbruket utan också för att klara den
framtida konkurrensen, den konkurrens som blir allt
hårdare i takt med jordbrukets avreglering. Vi tycker
inte att det framgår tillräckligt tydligt i regeringens
skrivning hur den nödvändiga kompetensutveckling-
en ska kunna åstadkommas.
Vi behöver bl.a. - och den frågan har vi tagit upp i
budgetsammanhang - förbättra företagarutbildningen
och få en översyn av företagarutbildningen på gym-
nasienivå samt en ökad satsning på entreprenörsut-
bildning inom högskolor och universitet. Det här
berör också det stora problemet med nyrekryteringen
till jordbruket - ett problem som kommer att visa sig
bli allt större, och kanske större än vi anar.
Den här inriktningen, i korta drag, måste svensk
jordbrukspolitik ha. Det måste ha den för att de
svenska bönderna ska klara konkurrensen med om-
världen, och det måste den ha för miljöns skull.
Jag vill också ta upp en fråga som berör veterinär-
utbildningen. Det gäller de merkostnader som man
vid Lantbruksuniversitetet har för den kliniska utbild-
ningen. Enligt vår uppfattning är det rimligt att sam-
ma synsätt ska gälla som beträffande läkarutbildning-
en.
Sammanfattningsvis, fru talman, skulle vi från
Folkpartiets sida gärna ha sett att distriktsveterinäror-
ganisationen kunde tillföras ytterligare medel. Ansla-
get till djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgär-
der anser vi behöver förstärkas. Vi tycker också att
kostnaderna ska kunna finansieras inom detta utgifts-
område. Vi anser att man kan reducera kostnaderna
för Jordbruksverket.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna
9 och 33.</pre><pre>Anf.  45  GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! De betänkanden som behandlas i dag
står Miljöpartiet alltså till stor del bakom, eftersom de
är resultat av ett samarbete mellan s, v och mp. Jag
kommer att beröra dels budgetbetänkandet, dels det
landsbygdsprogram som nu har överlämnats till Brys-
sel för förhandling.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservation
26, som handlar om ekologisk produktion och som
jag kommer att uppehålla mig en del vid, och till
reservation 15, som handlar om bekämpningsmedel.
Jonas Ringqvist utvecklade reservation 15 rejält, och
den är gemensam för Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Det är intressant att se vad som sker inom lant-
bruket i dag, inte bara i Sverige utan även i EU. Vi
kan se att det sker en rejäl satsning på ekologisk pro-
duktion - faktiskt en satsning som är mycket större i
andra länder än i Sverige. Det gäller de stora jord-
bruksnationerna Danmark och Frankrike.
I Frankrike beräknar man att en miljon hektar ska
vara ekoodlad om ett antal år - en inte speciellt lång
tidsperiod. I Danmark är man nu inne i fas 2 av sats-
ningen.
Varför satsar just de här två nationerna? Jo, de har
börjat upptäcka att efterfrågan på ekologiska livsme-
del ökar snabbt. I hela EU kan man se att det är en
ökning med 20-30 % årligen. Det här har inneburit
att man både i Frankrike och i Danmark har fått im-
port av ekolivsmedel, och det har fört med sig att man
har fått ökad import också av andra livsmedel. Det är
naturligtvis någonting som de här länderna, där jord-
bruket är en modernäring, inte ser med blida ögon.
Därför satsar man nu rejält för att dels återta hem-
mamarknaden, dels vara de länder som kan börja
exportera när ökningen blir stor i länder som England
och Tyskland. Där menar man att när ekolivsmedlen
flyttar ut från hälsokostaffärerna, som har skett i t.ex.
Sverige, kommer efterfrågan att öka rejält och då
gäller det att ha volymerna.
I Danmark har man tagit fram steg 2, Aktionsplan
2 för ekologi i utveckling, och man vill satsa
500 miljoner på forskning. Resultatet av de första 100
som man satsade för några år sedan var så bra att man
vill följa upp det.
Man har också en helt annan strategi än Sverige
när det gäller att öka produktionen. I Sverige säger vi
att vi ska öka produktionen i takt med efterfrågan.
Tyvärr sker inte det, för i dag är efterfrågan av ekolo-
giska livsmedel större än vad produktionen är. De
svenska bönderna har tyvärr inte alls gjort som man
sade, nämligen ställt om i takt med efterfrågan. I
Sverige har vi en rejäl import i dag, bl.a. från Dan-
mark.
I Danmark gör man tvärtom. Man ser till att sats-
ningen är stor nu, och man bygger upp volymer för
att ha volymerna framme den dag boomen kommer i
England och Tyskland.
Som jämförelse kan sägas att 7 % av mjölkpro-
duktionen är ekologisk i Danmark mot 2,6 % i Sveri-
ge. Av dryckesmjölken är 21 % ekologisk i Danmark
och 3 % i Sverige. Det finns dock undantag: i Hem-
köp är det 15 % för mjölken. I Danmark är 10 % av
syrade mjölkprodukter som fil och yoghurt ekologis-
ka ute i handeln och i Sverige 1,3 %.
Danmark har ingenting emot att man blandar in
ekoprodukter i den konventionella produktionen; man
menar att det är viktigt att bygga upp produktionen
innan efterfrågan kommer.
Man satsar stort på forskning och utveckling och
på marknadsföring. Man menar att man måste satsa
så stort på forskning och utveckling och på marknads-
föring för att satsningen verkligen ska bära frukt. Det
är nämligen stora ekonomiska värden på spel. En
beräkning som LRF har gjort visar att det finns en
stor potential för ekoprodukter som inte alls utnyttjas.
Den här marknaden tänker man alltså försöka ta.
Som ett exempel kan nämnas att 1997 satsade
Sverige 2 miljoner kronor på marknadsföring av
ekologiska produkter, och i Danmark satsade man
46 miljoner. Det är alltså en helt annan satsning i
Danmark.
Vi menar från Miljöpartiets sida att Sverige också
måste satsa rejält på forskning och utveckling, för att
se till att vara med på tåget. Vi menar att det är bra
mål som nu slås fast i skrivelsen En hållbar utveck-
ling av landsbygden, där vi är med. Där sägs att fram
till år 2005 ska 20 % av den odlade arealen vara
ekologisk och 10 % av animalieproduktion, mjölkkor,
slaktdjur, nöt och lamm, vara ekologisk. Vi delar
också ekologiska lantbrukares uppfattning att 30 %
av produktionen bör vara ekologisk år 2010.
I dag är det tyvärr så att forskning och utveckling
inte riktigt är i harmoni med de ambitiösa målen. Här
finns det all anledning för Sverige att satsa rejält och
se Danmark som föregångare. Det intressanta - eller
det sorgliga - är att det är svenska professorer som i
dag är med och utvärderar den första fasen av Dan-
marks satsning, medan man kan se att Sverige tyvärr
hamnar på efterkälken. Det har utvecklats i en motion
och följs också upp i reservation 26 i betänkandet.
I det här betänkandet behandlas också det förslag
som går ned till Bryssel nu, det som ska bli det fram-
tida miljöprogrammet bl.a., dvs. landsbygdsutveck-
lingsprogrammet. Miljöpartiet har deltagit i samar-
betet tillsammans med regeringen och Vänsterpartiet.
Jag menar att den produkt som nu går ned till Bryssel
är bra.
För Miljöpartiet har det varit väldigt viktigt att
inte sänka den svenska nationella finansieringen av
stödet till miljöprogrammet utan ligga kvar. Vi hade
gärna sett att det hade funnits en möjlighet att också
kompensera det bortfall som kom från EU. Men ty-
värr har det inte funnits utrymme för det i budgeten.
Den här satsningen innebär att det inte kommer att
bli några neddragningar av medel i realiteten efter-
som det finns så stora anslag inom REKO-stödet som
inte har utnyttjats. I realiteten betyder detta alltså att
miljöstöden och stöden för landsbygdsutvecklings-
programmet inte minskar, snarare tvärtom. Det finns
t.o.m. utrymme för nyanslutning under år 2000, vilket
vi tycker är mycket bra och väsentligt.
Vi tycker att det är mycket bra med den översyn
som ska göras år 2002 bl.a. på grund av vallstödet,
som faktiskt ligger kvar till 2003 med utbetalningar.
Här finns det alltså möjligheter att se över detta. Den
uppräkning med 2 % som görs av EU varje år kom-
mer att innebära att det finns en möjlighet till en ök-
ning i programmen. Det tycker vi också är mycket
bra.
Det finns också anledning att år 2002 se över vad
som har hänt med lantbruket. Vi i jordbruksutskottet
var i Skåne för några veckor sedan och kunde höra att
de förväntar sig en produktion i Sverige där lantbru-
ket väljer att stå på flera ben. Förhoppningsvis får vi
se en utveckling där den stora specialiseringen, bara
rena djurgårdar eller rena spannmålsgårdar, kommer
att brytas upp och vi får en produktion av både
spannmål och mjölk och nötboskap. Detta är en ut-
veckling som jag ser fram emot. Jag tror att den också
kommer att innebära att vi måste se över miljöstöden
ytterligare i framtiden.
Det har också varit väldigt viktigt för Miljöpartiet
att vi utgår från Miljöprogramutredningens förslag.
Jag är lite förvånad över den kritik som framförts från
bl.a. moderat sida mot detta. I det här programmet
väljer man, och man motiverar det mycket tydligt, att
ta bort REKO-stödet som det är utformat i dag och
ersätta det med några väl valda delar ur REKO-
stödet. Man ser till att man tar till vara det som fak-
tiskt är bra för miljön i REKO-stödet.
REKO-stödet har ju varit ett av de stöd som har
utnyttjats minst. Av det som kommer att ligga kvar
några år kommer 93 miljoner att utnyttjas. Det är det
som är sökt nu. Ramen var hela 400 miljoner. Detta
är alltså ett program som inte alls har utnyttjats. Här
har det funnits luft i systemet. Det har varit ett av
skälen till att EU inte ville finansiera så mycket som
vi hade önskat. Man har sett den här luften.
Det är viktigt att det förslag till program som nu
går ned till EU har en klar miljöprofil. Därför tycker
vi att det är mycket bra att vi ändrar REKO och ser
till att skyddszoner, minskat kväveläckage och även
våtmarker finns med och lyfts upp rejält. Det är de
som gör miljövinsten. Det fanns vissa inslag i REKO-
stödet som inte gjorde det.
Vi tycker också att det är bra att åtgärderna för
bete och slåtter finns kvar och förstärks. Vi tycker att
det är bra att det finns möjligheter att utnyttja stöden
även under år 2000 och att ansluta sig då. Det finns
många som ligger i karens i dag. De måste kunna gå
in i stödet år 2000. Vi hade gärna sett att det hade
varit möjligt att även ha stödet öppet för bete och
slåtter t.ex. Det har inte varit möjligt, men dock för
REKO-stödet.
Vi anser att det är mycket viktigt att det inte finns
luft i systemet. De pengar som anslås på respektive
områden ska användas. Det blir naturligtvis gissning-
ar för framtiden. Om vi tittar på det förslag till för-
delning av medel ur olika anslag som nu lämnas ned
till Bryssel, menar vi att det inte finns luft här. Vi
lyfter upp stödet till ekologisk produktion i den takt
som vi kan förvänta oss att anslutningen sker. Det
ligger faktiskt lite snålt.
Vi försöker också se till att anslaget till våtmarker,
skyddszoner, minskat kväveläckage osv. ligger på en
nivå där vi tror att det kommer att utnyttjas. Det är
naturligtvis svårt att exakt pricka rätt. Men den abso-
luta ambitionen från de tre partierna har varit att det
inte ska finnas någon luft i systemet. Det var ju det
som visade sig vara fel under den förra svängen då
vallstödet och framför allt REKO-stödet blåstes upp
till nivåer som det var orealistiskt att man skulle nå
upp till snabbt. Under 1998 var det drygt 800 miljo-
ner som inte utnyttjades. Så vill vi inte ha det nu.
Genom att vi har gjort så här känns det inte som
om vi har dragit ned miljöambitionerna ett dugg. Vi
har verkligen sett till att använda pengarna på ett
förnuftigt sätt. Stödet till miljövänlig vallodling ligger
naturligtvis kvar ända till 2003 eftersom det är ett
stöd som har kommit ganska sent. Just för vallodling-
en kommer dessutom stödet för ensilage till. Det
finns anledning att se över hur det kommer att ut-
nyttjas och hur det kommer att slå i framtiden.
När det gäller stödet till ekologisk odling har det
funnits vissa krav som har varit väldigt viktiga för
oss. Det har varit viktigt att få ett mål inte bara för
odlingen utan också för djurhållningen. När det gäller
stödet till ekologisk odling är vi glada att kunna kon-
statera att det nu finns möjlighet att få stöd för alla
grödor. Vi är glada att växthus räknas som åker, som
sker i Holland. Man får stöd för det man har i ett
växthus. Det var naturligtvis väldigt märkligt att man
inte fick något stöd om det var väggar runt åkern,
men om det inte var väggar var det okej.
Vi tycker att det är bra att det i Miljöprogramut-
redningens förslag finns möjligheter till ett utökat
djurstöd för mjölkkor, am- och dikor, suggor, tackor
och getter. Vi kan också ge stöd för rekrytering och
ungdjur av nötboskap. Det behövs inom stödet till
ekologiskt lantbruk. Det kommer framför allt att
gynna den produktion vi vill ha och ge ökade möjlig-
heter att få den här typen av produkter.
Vi hade gärna sett ett stöd till den ekologiska pro-
duktionen av slaktsvin. Här finns det en stor brist. I
dag exporteras det många ekogrisar till England. Här
finns det en exportpotential, men det kommer inte
fram produkter. När det gäller slaktsvin är det förenat
med kostnader att ställa om från konventionell till
ekologisk produktion.
Det finns mycket i det program som lämnas till
Bryssel som vi är mycket nöjda med. Vi anser att den
översyn som ska ske år 2002 också ska hålla öppet
för hur vi ska kunna öka stöden. För oss är tanken på
modulering ett sätt, men det är absolut inte ett första-
handsalternativ. Vi anser att det också ska finnas
möjligheter att se över om det finns en möjlighet att
öka den nationella finansieringen. I det här program-
met har vi gjort en omfördelning mellan EU:s stöd
och det nationella stödet för att kunna utnyttja peng-
arna så effektivt som möjligt.
Jag kan inte låta bli att kommentera en sak som
gäller de norska bönderna. Det är möjligt att man är
glada i Norge för att man slipper den krångliga EU-
byråkratin inom jordbruket. Den gör ingen människa
lycklig. I landsbygdsprogrammet har vi i alla fall
lyckats att skära bort så mycket som möjligt av admi-
nistrationen. Det är jag glad för.</pre><pre>Anf.  46  INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Gudrun Lindvall tar upp den ekolo-
giska odlingen och tar Danmark som ett eftersträ-
vansvärt gott exempel. Det är faktiskt så, Gudrun
Lindvall, att man som brukare inte får ut ett högre
pris för en stor del av den danska ekologiska produk-
tionen - jag vet att den är större än konsumtionen i
Danmark - än för den konventionella. Om man får
den utvecklingen går ju intresset automatiskt ned. Det
är mot den bakgrunden vi vill ha en marknadsanpas-
sad utveckling av den ekologiska odlingen. Vi är för
en mångfald och bejakar den ekologiska odlingen.
Men om man är för överoptimistisk när det gäller
utvecklingen är risken den att det bara handlar om
kommersiella intressen, dvs. lycksökare som vill
vinna snabba pengar. Det är jag emot, och det tycker
jag Gudrun Lindvall också borde vara.
Gudrun Lindvall säger en sak som jag kan hålla
med om. Det är att vi måste satsa mer på forskning.
Det måste vi göra på hela miljöområdet inom jord-
bruket. Det är vår uppfattning. Vi vill ha en bredare
miljöforskning inom jordbruket när det gäller olika
inriktningar. Det anser vi är viktigt. Vi vill använda
en del av skatterna som tas in - och som vi inte vill ta
bort - till detta ändamål.
Vi vill ha en ökad flexibilitet när det gäller an-
vändningen av landsbygdsprogrammets olika former
av ersättningar, så att vi inte kommer i den situatio-
nen att det är luft i systemet.
Till sist vill jag ställa en fråga till Gudrun Lind-
vall. Varför är Miljöpartiet emot miljöersättningar till
avbrottsgrödor? Det skulle vara intressant att få det
belyst.</pre><pre>Anf.  47  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Låt mig först säga att jag verkligen
skulle önska att de svenska bönderna hade ställt om
till ekologisk produktion i den takt som marknaden
efterfrågar produkter.
Det här är ett av problemen i dag. Efterfrågan på
ekologiska produkter är långt större än tillgången.
Gröna Konsum kan på punkt efter punkt visa att man
inte får fram svenska produkter. Det gäller nötkött,
svinkött och många andra produkter. I dag finns det
2 800 ekologiska produkter.
KF vänder sig till Danmark. Det väller in danska
ekoprodukter. Gå och titta i Konsum! Det finns mas-
sor av bra danska grönsaker. Danskt ekokött börjar
komma nu, och man har börjat diskutera att importera
dansk ekomjölk.
Med den här utvecklingen borde verkligen de
svenska bönderna ställa om. Enligt moderaternas
politik är det ju marknaden som ska styra, och kon-
sumenten har alltid rätt - eller hur?
Jag trodde inte att de konventionella odlarna odla-
de av något slags ideella skäl. Det var något nytt för
mig. Jag trodde att man drev jordbruksföretag därför
att man tycker att det är en intressant yrkesverksam-
het och därför att man vill tjäna pengar. Jag trodde
också att det var av precis samma skäl som man odlar
ekologiskt. Man tycker att det är en intressant pro-
duktion. Somliga tycker att det är mycket intressanta-
re och att det är en mycket större utmaning att driva
ekologiskt lantbruk. Och naturligtvis måste man kun-
na tjäna pengar på det.
Jag hoppas att samma sak gäller för Ingvar Eriks-
son i fråga om konventionell produktion, nämligen att
vi inte ska ha högre stöd för den konventionella pro-
duktionen än att vi får fram produkter som markna-
den efterfrågar. I annat fall, Ingvar Eriksson, måste vi
sänka stödet till konventionell produktion. I dag pro-
duceras mer än vad marknaden efterfrågar, och resten
dumpar vi bl.a. till Baltikum med exportsubventioner.
Betyder det här att Ingvar Eriksson anser att det är
dags att ta bort exportsubventionerna, så att vi får en
produktion av livsmedel i EU som är likvärdig med
den som marknaden efterfrågar?</pre><pre>Anf.  48  INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Gudrun Lindvall är mycket engagerad
i ekologisk odling, det förstår jag. Men man bör inte
rusa fram så fort att man blir förblindad. Det finns
risk för att man skadar den seriösa, fasta samt både
ideellt inriktade och lönsamhetsinriktade produktion
vi har i dag, inte minst på de mindre jordbruken.
Jag är rädd för vad som händer när stora jordbruk
ger sig in av kommersiella skäl. Jag drar mig inte för
att säga att det kan bero på att man vill göra snabba
pengar på grund av att stödnivåerna är höga. Det
värsta som då kan hända är att de reella priserna för
produkterna faller. Och då blir man helt beroende av
stödformer och man kommer att få problem framöver,
så vi vill ha en balanserad utveckling. Jag vill gärna
varna för den uppfattning som Lindvall gör sig till
tolk för.
Det är ju inte konstigt om danskarna exporterar
till Sverige om de inte har en konsumtion som är hög
nog för produktionen. Det är ganska naturligt. Det
tycker jag inte man ska säga något illa om, utan det är
okej.
Med de hårda krav på ekoodling som finns i Sve-
rige tror jag att det tar viss tid innan lantbrukare är
beredda att gå över. Det tar flera år innan de kan göra
detta. Jag är inte heller helt övertygad om att man har
lika hårda krav i Danmark som man har i Sverige.
Gudrun Lindvall antydde också i sitt förra inlägg
att man nu börjar kunna kombinera vissa delar med
ekoodling på konventionella gårdar. Det är inte så
enkelt som det låter. Det kan leda till fusk i systemet,
och det är mycket allvarligt om det blir så.
Mot den bakgrunden tycker jag att en försiktig
linje är vettig. Forskning är viktig, liksom en utveck-
ling i takt med marknaden. Man måste ha en säkerhet
om man ska ge sig in på detta system.</pre><pre>Anf.  49  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! För det första tycker jag att det är
ganska insinuant att hävda att t.ex. LRF:s bas, Hans
Jonsson, är en lycksökare. Han är en av dem som
ställer om till ekologisk produktion. Han gör det
därför att han inser att han som företagare måste
producera det som marknaden efterfrågar. Svårare än
så är det inte. Marknaden efterfrågar ekologiska pro-
dukter i dag.
Det finns gott om rådgivning om hur man går över
till ekologisk produktion. Jag är övertygad om att
många av de duktiga konventionella lantbrukare som
finns i dag kommer att vara mycket framgångsrika
som ekologiska lantbrukare. Det har nämligen visat
sig att är man duktig som lantbrukare är man duktig
oavsett om man driver ekologiskt eller konventionellt
lantbruk.
Men visst är det utmaningar i den ekologiska pro-
duktionen. Det är inte lika lätt. Man kan inte åka ut
och spruta om man får problem. Man måste fundera
över vilka problem man kan få och vidta åtgärder i
förväg. Det är en större utmaning.
Ska vi kunna hantera jord och djur på ett sätt som
gör att vi får en långsiktig ekologisk hållbarhet måste
vi ta de utmaningarna. Då måste vi inse att de utma-
ningarna är en del av den väg vi måste vandra för att
komma dit.
I Danmark har man faktiskt gjort så, vilket är
ganska intressant, att man ger extra betalning under
karenstiden. Så gör danska mejerier. Där är det meje-
rierna som gör så, inte staten. I Danmark är man
nämligen så van vid att exportera lantbruksprodukter
att man ser till att bygga upp volymerna innan man
går ut på marknaden.
När vi var i Skåne hörde vi att skånska bönder
ville börja exportera gris. De tog kontakt med en tysk
affärskedja men upptäckte att de inte ens kunde le-
verera så mycket att en butik blev nöjd. Och då var de
tyska affärsmännen inte intresserade.
Det här vet Danmark. Danmark vet att ska man
komma ut på en marknad så måste man ha volymer. I
dag börjar det ske samverkan mellan danska och
svenska bönder. Jag tror att det är nödvändigt för
framtiden. Jag hoppas att Sverige kan få draghjälp av
den stora kampanj som danskarna nu genomför ge-
nom att ställa om till ekologiskt lantbruk. Förhopp-
ningsvis kan de då gemensamt täcka den efterfrågan
som finns hos konsumenter i dag.</pre><pre>Anf.  50  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! För det första skulle jag vilja att Gud-
run Lindvall talade om för oss som är intresserade -
och jag föreställer mig att det är många som är det -
hur mycket den ökning av den nationella finansie-
ringen i landsbygdsprogrammet som Gudrun Lindvall
talade om i sitt anförande motsvarar i kronor, så att vi
kan få en uppfattning om vad det är vi pratar om.
Gudrun Lindvall nämnde ju ofta en ökad nationell
finansiering i sitt anförande.
För det andra skulle jag vara glad om Gudrun
Lindvall och jag kunde vara överens om att den
främsta orsaken till att nuvarande möjligheter i mil-
jöprogram och andra program inte har utnyttjats är de
ytterst komplexa regelsystemen.
För det tredje skulle jag, med tanke på den jord-
brukspolitik som Gudrun Lindvall står bakom, vilja
ha Gudrun Lindvalls syn på den allmänna utveckling-
en i de 210 kommuner som nu tappar invånare och i
svensk livsmedelsindustri.</pre><pre>Anf.  51  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Låt mig först säga att siffrorna för det
stöd som går till Bryssel naturligtvis är offentliga. Det
är många siffror, och den tid jag har räcker inte till för
att för varje stödform tala om exakt hur siffran ser ut.
Jag förmodar att Eskil Erlandsson redan har skaffat
papperen från departementet.
När det gäller frågan om varför stödnivån sänktes
i Sverige kan jag hålla med om att EU-kommissionen
bar en stor skuld. Det framhöll jag också i mitt anfö-
rande när vi diskuterade frågan i den särskilda debat-
ten här i kammaren. Jag menar att Sverige även i det
föregående miljöprogrammet hade höga ambitioner.
Det borde också vara begripligt för EU-
kommissionen att har man miljöambitioner måste det
kunna finnas stöd där nivån successivt trappas upp
utan att det behöver ligga Sverige till last.
Det är självklart att alla ekologiska lantbrukare
som man vill ska ansluta sig under fem år inte kan
vara anslutna år ett, för då finns det ingen utveckling i
systemet. Jag håller också helt med om att EU-
kommissionen i bedömningen av de olika ländernas
miljöprogram inte har beaktat det. Jag var mycket
kritisk i debatten då, liksom jag är nu, mot det sätt
som EU-kommissionen diskuterade på när man be-
stämde vilken nivå det skulle vara för olika länder, så
där är vi helt överens.
När det gäller landsbygdsutvecklingen kan jag sä-
ga att jag tror att en del av den strukturrationalisering
som vi ser i dag kan vi åtgärda politiskt.
Det finns lantbruk som är små, t.ex. i norra Upp-
land, som jag förstår att det är svårt att hitta någon
som vill ta över. Det är svårt att få tillräckligt stora
brukningsarealer. Om en gård lägger ned är det inte
säkert att man kan få tag i mark runt omkring och
skapa en brukningsareal som känns rationell och
riktig.
Å andra sidan är jag mycket angelägen om att vi
gör så gott vi kan så att det finns en jordbrukspolitik
som ser till att vi inte av politiska skäl tappar männi-
skor i områdena.</pre><pre>Anf.  52  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Gudrun Lindvall talade åtminstone tre
gånger i sitt anförande om att hon för sin del var
beredd att öka den nationella finansieringen i lands-
bygdsprogrammet. Hur mycket är Gudrun Lindvall
beredd att för sin del öka den nationella finansiering-
en? Det kan vi inte läsa oss till i regeringens hem-
ställan till EU-kommissionen. Det måste ju Gudrun
Lindvall tala om för oss.</pre><pre>Anf.  53  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Då missförstod jag frågan.
Vi anser att vi bör eftersträva det miljöstödspro-
gram som vi hade på 2,8 miljarder. Vi anser att vi vid
den översyn som ska vara år 2002 ska se över hur
stöden har utnyttjats. Vår ambition är att vi ska ligga
på minst 2,8 miljarder, dvs. det vi har haft i den ram
som vi förhandlade fram i Bryssel.
Jag har ingenting emot att det blir högre. Jag me-
nar att om vi kan få riktig fart på det stöd som gäller
de miljöinsatser som behöver göras i lantbruket, t.ex.
när det gäller betes- och slåttermarker, är det inte
uteslutet att vi t.o.m. behöver mer än 2,8 miljarder.
Om Miljöpartiet fortsättningsvis är med i samar-
betet kommer vi att göra allt vi kan för att miljöstödet
ska vara minst 2,8 miljarder. Samtidigt kan jag säga
att det är viktigt att vi inte stoppar in luft i systemet.
Det är viktigt att vi ser till att alla de medel som an-
slås nu verkligen kommer miljönyttan till del i lant-
bruket. Jag hoppas att det är svar på frågan.</pre><pre>Anf.  54  INGE CARLSSON (s):
Fru talman! I dag debatterar vi två olika saker.
Den första är regeringens förslag i budgetproposi-
tionen för år 2000 om anslag inom utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske och anslutande näringar.
Den andra är regeringens skrivelse om en hållbar
utveckling av landsbygden m.m.
Jag ska koncentrera mig på budgeten i första
hand.
De viktigaste målen inom utgiftsområde 23 är
följande: en reformerad jordbrukspolitik och en re-
formerad fiskepolitik, hållbar livsmedelsproduktion
för ökad miljöanpassning, regional balans och en
uthållig tillväxt, produktion av säkra livsmedel med
hög kvalitet och förstärkning av konsumentperspekti-
vet, ett gott djurskydd och ett gott hälsotillstånd bland
djur i människans tjänst, värnandet av jordbrukets
natur- och kulturvärde och minimering av jordbrukets
negativa miljöpåverkan.
Utifrån de här målen och det ekonomiska läget är
regeringens förslag till budget inom utgiftsområde 23
väl avvägt.
På en rad områden flyttar regeringen fram posi-
tionerna i arbetet för att nå dessa mål. Regeringen
föreslår en rad åtgärder för en hållbar livsmedelspro-
duktion, för ökad miljöanpassning, regional balans
och uthållig tillväxt, för värnande av jordbrukets
natur- och kulturvärden och minimering av jordbru-
kets negativa miljöpåverkan samt åtgärder för att
stärka konsumentperspektivet och djurskyddet.
För att stärka konsumenternas kunskaper om mat
och måltidens betydelse har regeringen i budget före-
slagit att 60 miljoner kronor över tre år ska användas
för åtgärder inom livsmedelsområdet. Pengarna ska
kunna användas för att stärka konsumenternas ställ-
ning och öka konkurrenskraften inom livsmedels-
sektorn. Stödet ska också kunna ges till åtgärder inom
livsmedelskedjan som syftar till att bevara och vida-
reutveckla en ekologiskt, ekonomiskt och socialt
hållbar livsmedelssektor. Dessutom ska ytterligare 10
miljoner kronor användas under nästa år till fortsatta
åtgärder för att främja export av svenska livsmedel.
För att stärka djurskyddet och förbättra hälsotill-
ståndet bland husdjur, försöksdjur och djur som hålls
i fångenskap har regeringen föreslagit mer pengar för
stöd till den försöksetiska prövningen och till en bätt-
re djurtillsyn. Centrala försöksdjursnämnden tillförs
ytterligare medel för att förstärka stödet till de för-
söksdjursetiska nämnderna. En del av pengarna bör
kunna användas för att öka forskningsstödet för ut-
veckling av alternativ till djurförsök. Ökad kunskap
om alternativ till djurförsök innebär att färre djur
behöver utsättas för djurförsök.
Arealstödet för år 2000 kommer att öka med ca
500 miljoner kronor. Det betalas ut i januari år 2001
och kommer då att uppgå till 3,7 miljarder kronor.
För att hålla utgiftstaket kommer arealstödet att beta-
las ut i början av januari.
Utöver dessa åtgärder infriar regeringen sitt tidi-
gare löfte om att jämställa jordbruket med tillverk-
ningsindustrin. Det betyder att jordbruket från den
1 juli 2000 slipper betala energiskatt på el och bräns-
len för uppvärmning och bara behöver betala halva
koldioxidskatten på bränslen. Det innebär en skatte-
sänkning för jordbruket med över 300 miljoner kro-
nor per år.
Fru talman! Vi har två partier här i riksdagen,
Centerpartiet och Kristdemokraterna, som har tagit på
sig spenderbyxorna. Jag ska för enkelhetens skull
ägna mig åt Kristdemokraterna. De gödslar i och för
sig inte mer pengar än vad Centern gör, men jag ska
ändå ta dem som ett exempel.
Hos Kristdemokraterna har särintresset vunnit
över allmänintresset. På område efter område sprider
partiet pengar i hopp om att de ska ge skörd i framti-
den.
Det ska sägas att Kristdemokraterna föreslår några
besparingar också. Partiet vill spara 25 miljoner kro-
nor på Statens jordbruksverk, 3 miljoner på Fiskeri-
verket och 15 miljoner på bidraget till distriktsveteri-
närorganisationen.
Men summorna blir betydligt större om vi i stället
tittar på Kristdemokraternas förslag till utgiftsökning-
ar. Anslaget för miljö-, struktur- och regionala åtgär-
der vill de öka med 551 miljoner kronor. Anslaget för
räntekostnader för förskotterade arealersättningar
m.m. vill man öka med 25 miljoner. Anslaget för
Livsmedelsverket vill man öka med 4 miljoner kro-
nor. Anslaget för åtgärder inom livsmedelsområdet
vill man öka med 20 miljoner, anslaget till Sveriges
lantbruksuniversitet med 4 miljoner och anslaget för
internationellt skogssamarbete med 1 miljon kronor.
Dessutom vill Kristdemokraterna sänka växt-
husnäringens koldioxidavgift med 8 miljoner. Man
vill behålla och justera REKO-stödet till trädgårdsnä-
ringen till en kostnad av 13 miljoner kronor och anslå
15 miljoner kronor till ett nytt statligt stöd till avby-
tartjänst.
Sammanlagt vill Kristdemokraterna gödsla jord-
bruksbudgeten med nästan 600 miljoner kronor ut-
över regeringens förslag. Det räcker inte med detta.
Partiet vill öka jordbruksbudgeten ytterligare fram-
över. Man vill att djurregistret ska finansieras över
statens budget i stället för att jordbrukarna själva får
betala avgifter. Det skulle kosta 8,5 miljoner kronor.
Dessutom vill man tillsammans med Moderata
samlingspartiet ta bort kartavgiften och finansiera de
digitala kartorna för jordbruksmark över jordbruks-
budgeten samt sänka skatterna inom jordbruksområ-
det ytterligare.
Vad detta kostar framgår inte av kristdemokrater-
nas reservationer och särskilda yttrande. Hur allt detta
ska kunna finansieras framgår inte heller. Frågan är
vilka andra delar av budgeten som kristdemokraterna
vill byta ut. Är det vården av våra sjuka och äldre
som ska få stå tillbaka när ett särintresse går före
allmänintresset i det kristdemokratiska samhället?
Fru talman! Jag tycker att vi så här på randen till
ett nytt årtusende ska vara visionära och diskutera
jordbrukets framtid i Sverige. Kristdemokraternas
reservationer och särskilda yttrande när det gäller
inriktningen av den svenska jordbrukspolitiken är i
det här sammanhanget en intressant läsning.
I reservation nr 13 avvisar kristdemokraterna en
snabb och radikal reformering av den gemensamma
jordbrukspolitiken. Enligt partiet skulle regeringens
förslag leda till att stora delar av jordbruksmarken
avvecklas. Det är intressant att de annars så mark-
nadsliberala kristdemokraterna förespråkar en hårt
reglerad gemensam jordbrukspolitik - en jordbruks-
politik som har lett till höga matpriser, till en produk-
tion som inte är ekologiskt hållbar och till att jord-
bruksbudgeten inom EU slukar nära hälften av den
totala budgeten.
Jag känner inte igen mig i Dan Ericssons och Ca-
roline Hagströms beskrivning av regeringens jord-
brukspolitik. Som socialdemokrat anser jag, i likhet
med vad miljö- och jordbruksutskottet tidigare har
framhållit, att det är viktigt att det finns ett levande
jordbruk i alla delar av Sverige. Utgångspunkten för
Sveriges förhandlingar om reformeringen av den
gemensamma jordbrukspolitiken är de riktlinjer som
riksdagen lade fast efter förslag från regeringen i
propositionen om riktlinjer för Sveriges arbete med
jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska
unionen.
Enligt riksdagens beslut ska Sverige verka för en
jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU vars över-
gripande mål ska vara att främja ett brett och varierat
utbud av säkra livsmedel till skäliga priser, främja en
hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion samt
bidra till den globala livsmedelssäkerheten. Enligt
beslutet ska jordbruksföretagens och livsmedelsföre-
tagens produktion styras av konsumenternas efterfrå-
gan och vara långsiktigt hållbar både från ekologiska
och från ekonomiska utgångspunkter.
Enligt regeringens förslag ska en hållbar jord-
bruks- och livsmedelsproduktion bl.a. främjas genom
en reform av jordbruks- och livsmedelspolitiken inom
EU, särskilt med avseende på ett successivt bortta-
gande av EG:s marknadsordningar och en avveckling
av gränsskyddet med hänsyn till internationella åta-
ganden. Reformerna ska kompletteras med riktade
stöd för anpassningsåtgärder som underlättar över-
gången från generella prisstöd till direktstöd samt
möjliggör utveckling av konkurrenskraftiga företag.
Reformerna av jordbrukspolitiken ska också
kompletteras med riktade miljö- och landsbygdsstöd
för att bevara och främja den biologiska mångfalden,
bevara värdefulla natur- och kulturmiljöer och ett
varierat odlingslandskap, minimera miljöbelastning-
en, beakta behovet av en långsiktig hushållning med
naturresurserna samt medverka till landsbygdens
utveckling. Genom detta skapas möjligheter för en
långsiktigt hållbar och konkurrenskraftig produktion
baserad på höga miljökrav och höga etiska krav för
djurhållningen. Detta är något helt annat än de två
kristdemokraternas beskrivning.
Hur ser då kristdemokraternas vision av inrikt-
ningen av den svenska jordbrukspolitiken ut? Hur vill
de stärka jordbrukets konkurrensmöjligheter? Något
alternativ till de socialdemokratiska förslagen om
reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken
presenterar de inte. Här finns inte heller ett ord om att
jordbruksföretagens och livsmedelsföretagens pro-
duktion ytterst alltid beror på att de lyckas producera
det som konsumenterna vill köpa. Konsumenten
verkar vara ett nödvändigt ont i den kristdemokratis-
ka jordbrukspolitiken. Konsumenternas uppgift ver-
kar framför allt vara att som skattebetalare betala
höjda bidrag till jordbruket.
Utöver att kristdemokraterna vill höja en lång rad
anslag och bidrag är deras enda förslag att sänka
skatterna. Kristdemokraterna vill tillsammans med
Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet sänka
energiskatten på el och eldningsolja, dieselskatten
och avgiften på handelsgödsel.
Flera av dessa skatter har regeringen redan lovat
att sänka. Regeringen har vid ett flertal tillfällen lovat
att jordbruket ska jämställas med tillverkningsindust-
rin på skatteområdet. Det betyder att jordbruket
fr.o.m. den 1 juli 2000 slipper att betala energiskatt på
el och bränslen för uppvärmning och bara behöver
betala halv koldioxidskatt på bränslen. Men det räck-
er inte för de borgerliga partierna. De vill gå ett steg
längre. De vill sänka skatterna på diesel och handels-
gödsel, dvs. skatter som har stor betydelse i arbetet
för ett mer miljövänligt och hållbart svenskt jordbruk.
Fru talman! Jag har ägnat tid åt att beskriva krist-
demokraternas löftespolitik, och den bild som jag har
gett stämmer också överens med de förslag som
Centerpartiet står för i årets budgetförslag. Man kan
säga att dessa två partier tävlar om böndernas gunst i
den tron att de ska få mer utrymme i tidningen Land
och mer beröm av LRF för att de ensidigt för fram
dess särintressen.
Moderata samlingspartiet har lagt fram ett förslag
som ligger 9 miljoner kronor under regeringens för-
slag. Folkpartiet har lagt fram ett förslag som ligger
39 miljoner kronor under regeringens förslag. Detta
visar hur enormt långt från varandra de fyra borgerli-
ga partierna ligger. Man kan inte föreställa sig att de
skulle kunna föra en gemensam jordbrukspolitik,
även om vi i EU har en gemensam jordbrukspolitik.
Hur ska det bli i Sverige med så stora skillnader mel-
lan er?
Jag vill slutligen rikta ett stort tack till ut-
skottskansliets personal för att den har arbetat hårt
med budgeten och med regeringens skrivelse. Jonas
Ringqvist inledde sitt anförande med att framföra ett
tack, och jag vill i min tur tacka Jonas Ringqvist,
Kjell-Erik Karlsson, Maggi Mikaelsson och Miljö-
partiets representant Gudrun Lindvall för alla sena
kvällar och nätter som vi har arbetat med att få fram
utskottsskrivningarna. Tack för det jobbet!
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan i dess helhet och avslag på samtliga
reservationer.</pre><pre>Anf.  55  DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag måste först tacka Inge Carlsson
för en alldeles utomordentlig beskrivning av kristde-
mokraternas budgetalternativ vad gäller jordbrukspo-
litiken. Jag hade själv inte tillfälle att så i detalj redo-
göra för det.
Det handlar vidare inte om särintressen före all-
mänintressen utan faktiskt om ifall vi ska ha kvar en
inhemsk livsmedelsproduktion som är miljömässigt
och djurhållningsmässigt bra. Det handlar också om
att vi ska ha kvar en levande landsbygd, och för detta
är jordbruket och primärproduktionen en förutsätt-
ning. Detta kallar Inge Carlsson ett särintresse. Jag
trodde att det var i allas vårt intresse att vi kan produ-
cera livsmedel här i Sverige och att vi har möjlighet
till sysselsättning och boende i hela vårt land.
Vad gäller prioritering i budgeten har kristdemo-
kraterna i sitt samlade budgetalternativ prioriterat
lantbruksnäringen för att vi ska kunna klara konkur-
rensen med omvärlden och för att vi ska kunna ha
kvar lantbruksföretagen här i Sverige. Detta har vi
ställt mot andra saker men definitivt inte mot vården
och omsorgen om våra gamla. Detta vet Inge Carls-
son mycket väl och behöver inte insinuera något
annat.
När det gäller den gemensamma jordbrukspoliti-
ken har vi den grundsynen att vi vill ha en politik som
ger möjlighet att behålla åkermarken runt om i Euro-
pa för livsmedelsproduktion och att vi inte ska för-
sämra Sveriges förhandlingsposition. Vi ska reforme-
ra EU:s jordbrukspolitik, men det ska ske i takt med
omvärlden.
Inge Carlsson svarade inte på min tidigare fråga.
Vad tror Inge Carlsson är orsaken till att bönderna i
Finland och i Norge är mycket gladare än vad bön-
derna är i Sverige? Kan inte Inge Carlsson nu ge en
signal för att glädja Sveriges bönder inför julfirandet?</pre><pre>Anf.  56  INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Skillnaden mellan Norge, Finland och
Sverige är väl den att alltfler människor i Sverige blir
glada. Och varför blir alltfler glada i vårt land? Jo,
därför att vi nu har en regering som har sett till att
välfärden återigen kan frodas i vårt land.
Vi har också många glada bönder i det här landet
därför att vi har hållit nere räntorna på ett väldigt
effektivt sätt. Det finns en väldigt stor framtidstro just
nu bland de unga bönderna, och det tycker jag är
glädjande. Skillnaden är alltså att här i Sverige är
nästan alla glada. Men det är klart att ni fyra olika
partier som aldrig kan enas om en jordbrukspolitik, ni
kan ju aldrig vara glada.
Varje gång säger Dan Ericsson att han är så glad
över att jag på ett bra sätt talar om vad kristdemokra-
terna vill ha för jordbrukspolitik och vilket samhälle
de ska ha. Men jag är faktiskt inte ett dugg glad över
att jag ska behöva göra det här varje år.
Jag tycker faktiskt att ni fyra olika borgerliga par-
tier någon gång kan sätta er ner och resonera. Vi
socialdemokrater gör ju det med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet, och ni kan se vilka fina framgångar vi
når. Jag kanske inte riktigt trodde så jättehårt på detta
samarbete eftersom vi kan ha nyanserande skillnader.
Men vi har lyckats bra. Så varför kan inte ni försöka?
Ni är ju så långt ifrån varandra ni kan komma, och det
gäller inte bara jordbruket. Ni är splittrade på område
efter område. Gå tillsammans! Försök att hitta var-
andra så blir också ni lite gladare!</pre><pre>Anf.  57  DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag hörde förut att Inge Carlsson
tyckte att det var väldigt trevligt med de här sena
kvällarna och nätterna med representanter för Miljö-
partiet och Vänsterpartiet. Jag har inget emot sena
sittningar. Det är inte det som är bekymret. Bekymret
är den politik som regeringen faktiskt står för, och
som det i dagsläget saknas förutsättningar att komma
överens om i och med att den leder till en utarmning
av svenskt lantbruk och svensk landsbygd. Det är ju
ett faktum, och det vet Inge Carlsson.
I sitt tidigare angrepp talade han också om det här
med skatten, att här har regeringen vid ett flertal till-
fällen lovat skattesänkningar. Ja, det har man verkli-
gen gjort. Man har lovat det nästan hur många gånger
som helst. Och vad får vi nu från den 1 januari? Vi
får en skattehöjning. Sedan kompenseras det lite
senare med elbeskattningen, men Inge Carlsson vet
att det är en liten del i förhållande till de andra delar-
na, där ni höjer skatten.
Inge Carlsson sade också tidigare att vi tävlade
om böndernas gunst. Ja, det kan man inte anklaga
Inge Carlson för att göra, det ska ärligt sägas. Inge
Carlsson står ju för en politik som definitivt inte ska-
par förutsättningar för lantbruksföretagen att känna
att de har rättvisa och lika konkurrensvillkor och att
de kan slåss just på de här rättvisa villkoren. Inge
Carlsson, som annars talar om rättvisa: Varför inte på
det här området också? Svenska bönder vill inget
annat än rättvisa.
Inge Carlsson var inte glad över att få presentera
Kristdemokraternas politik, men det står honom fritt
att göra det. Jag har inget emot att han gör det nästa
år igen. Det är klart att om han genomgår en sinnes-
förändring kan vi göra upp om en politik om baserar
sig på grundtankarna i vår hållning. Då kan vi också
sitta på kvällar och nätter och komma överens. Då
tror jag att det är fler bönder i Sverige som skulle bli
glada.</pre><pre>Anf.  58  INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tillhör ju ett parti som inte enbart
kan ta hänsyn till en grupp i detta samhälle. Därför är
det en stor skillnad mellan oss och Kristdemokrater-
na. Ni ägnar stor tid åt särintresset för jordbrukarna.
Jag tycker att det är lite skrämmande med det
samhälle ni vill ha och det sätt på vilket ni tänker
finansiera det; genom att skära ned på vården av
sjuka och gamla. Det är väl det sättet ni ska finansiera
det hela på.
De sena kvällarna berodde ibland på att vi ville
träffa Margareta Winberg också. Hon var ofta vid de
här tillfällena nere i Bryssel. Men när hon kom ord-
nade det mesta till sig under trivsamma former. Vi
fick också en landgång då och då. Så det var jättebra.
Vi vill som sagt föra en mer rättvis politik. Vi kan
alltså inte på det här sättet, med särintressen, hålla på
att gödsla för en grupp. Vi för en rättvis politik i det
här landet, liksom vi gör när det gäller skatter. Vi
tycker att det är bättre att sänka skatterna för dem
som har låga inkomster.
Driftsöverskottet för jordbrukarna förra året steg
till över 4 miljarder kronor. Ni kommer ju ihåg hur
det var under era glansdagar, 1991-1994. Då var det
inte mer än ungefär 2 miljarder. Vi har alltså för-
dubblat inkomsterna för en jordbrukarskara som blir
mindre och mindre. Det innebär att vara och en av
dem blir rikare och rikare. Så det går ingen nöd på
dem. Ni ska inte behöva tycka synd om dem.</pre><pre>Anf.  59  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Eftersom vi talar om mat kanske man
får skämta till det och säga att efter det som Inge
Carlsson har anfört kan det konstateras att Carlsson
måste ha käkat sura nypon blandat med taggtråd till
frukost i dag. Men det var inte det jag skulle säga.
Carlsson betecknar ju förslaget som väl avvägt.
Men hur ser då Inge Carlsson på det förhållandet att
svensk landsort tappar människor i dag beroende på
att motorn, dvs. jordbruket, inte fungerar? 210 av
landets 289 kommuner tappar människor i år igen.
Och det är inte första året.
Hur ser Carlsson på det förhållandet att Sveriges
konsumenter riskerar att få livsmedel som man
egentligen inte vill ha i butikshyllorna, livsmedel som
är producerade under former som vi inte accepterar i
Sverige?
Hur ser Carlsson på det förhållandet att svensk
livsmedelsindustri tappar fart? Därmed tappar en
mängd människor sysselsättningen - oftast det också
på landsbygden.
Det andra som jag skulle vilja ta upp är det här
med arealersättningarna. Nu väljer man att skjuta
fram utbetalningarna för en prestation som är utförd
år 1. Man väljer att skjuta fram utbetalningarna till
år 2. Det innebär att till nästa år riskerar böndernas
barn att få sina julklappar efter jul eftersom pappa
och mamma inte har fått betalt för det man har produ-
cerat under rätt år.
En tredje sak som jag skulle vilja fråga Carlsson
om är om han inte tycker att det är genant när det
gäller de EU-valsedlar som vi hade när vi skulle rösta
om huruvida vi skulle gå med i den europeiska unio-
nen att vi inte kan fullfölja det som stod på dem? Vi
skrev ju faktiskt på valsedlarna: Jag säger ja eller nej
till att gå med i den europeiska unionen i förhållande
till det framförhandlade avtalet. Nu har ni brutit detta
avtal. Tycker inte Carlsson att detta är genant?</pre><pre>Anf.  60  INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! För att börja med det sista var det ju
så att det var en borgerlig regering, det är riktigt, som
förhandlade fram de här olika förslagen innan vi gick
med i EU 1995. När det gäller miljöstöden var det
just under den femårsperioden som Sverige skulle ha
möjlighet att ta hem ett samlat stöd på 2,8 miljarder
kronor.
Men glöm inte vad ni lämnade efter er 1994, när
vi socialdemokrater fick ta över makten. Det första
året var det en brist på 240 miljarder kronor när det
gäller skillnaden mellan utgifter och inkomster, och
vi fick börja sanera det här.
Då skulle vi väl inte på en gång kunna se över ett
miljöstöd där vi tidigare, året innan, hade haft lite
över 600 miljoner kronor och helt plötsligt hitta på ett
nytt stöd och ta hem alla pengar på en gång. Tanken
var att vi successivt skulle bygga upp det här, något
som vi också gjorde. Det fanns möjlighet att utnyttja
hela systemet, alla dessa pengar, förra året. Men inte
ens då hann man så att säga med att ta hem alla peng-
ar. Det är en förklaring.
Så till det här att bönderna nästa år inte skulle
kunna köpa en julklapp för att pengarna kanske
kommer den 1 januari i stället för året innan, den
29 december. Det håller liksom inte. Det är klart att
jag tycker att det hade varit jättebra om man kunnat
betala ut det här stödet. Då har ju staten fått in en
massa skatteinkomster. Bönderna har ju stora in-
komster att betala skatt på. Har de fått de här miljar-
derna under nästkommande år har alltså staten tjänat
en massa pengar på att få in kanske 20 % eller något
liknande i skatteintäkter.
Sedan delar jag Eskil Erlandssons åsikt om och
rädsla - eller kanske inte precis rädsla - för att det är
så många kommuner som krymper i det här landet.
Han nämnde 201. I Östergötland kan jag ge bilden att
det bara är Linköping och Söderköping som växer.
Norrköping och Finspång växer inte alls. Men det nya
landsbygdsprogrammet kommer ju att innebära att vi
stärker landsbygden.</pre><pre>Anf.  61  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Om Inge Carlsson delar min rädsla
för befolkningsutvecklingen på landsorten, skulle
Inge Carlsson kunna anta de förslag vi står för. De
ger möjligheter för landsorten, möjligheter som verk-
ligen behövs för att det som både Carlsson och jag är
rädd för inte ska inträffa.
Arealersättningarna är inte så förenklade som det
framhålls i kammaren i dag. Det finns en mängd
företag som bygger på aktiebolag som form för drif-
ten. Varje aktiebolag måste lämna ifrån sig ett års-
bokslut enligt lag som är stiftad här. Det bygger på att
bolaget har fått eller inte har fått intäkter. I annat fall
måste någon sända ut en skuldförbindelse. Det tror
jag inte att Carlsson eller regeringen är beredda att
göra.
För vissa företagare kommer det att bli uppenbara
problem att få ihop bokslutet. Man riskerar att få
upprätta en kontrollbalansräkning eller rentav av-
veckla bolaget. Det bidrar till att utarma den landsort
som både Carlsson och jag är rädda om.</pre><pre>Anf.  62  INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det hade varit bra om det hade varit
möjligt att betala ut detta nästa år. Jag förstår att det
finns ett antal mindre företag som kommer att få vissa
problem. Jag tror inte att de för den skull kommer att
gå under.
Socialdemokraterna är det största landsbygdspar-
tiet i det här sammanhanget. Vi för en rättvis politik.
Vi kan inte bara se till dem som bor på landsbygden,
utan man måste se en helhet i det hela. Jag hävdar att
landsbygdsprogrammet - som nu gör en vända i EU -
och de möjligheter som finns fram till 2006 innebär
att det kommer att bli stora förstärkningar i landsbyg-
den.
Eskil Erlandsson tycker att jordbruket är motorn.
Det är en motor, men det är mycket annat som måste
till för att stärka och ha en levande landsbygd. Det är
ett motto vi jobbar för. Vi är det största partiet, och vi
är angelägna i denna fråga.</pre><pre>Anf.  63  INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Inge Carlsson tog upp frågan om vem
som förhandlade fram det första miljöprogrammet
med EU i debatten. Det var en borgerlig regering.
Men programmet trädde aldrig i kraft, därför att den
socialdemokratiska regeringen ändrade så mycket i
programmet. Vi fick komplikationer, förseningar och
problem. Det ledde till att programmet inte blev fullt
utnyttjat under den första perioden.
Inge Carlsson sade någonting intressant om att det
skulle ge skatteintäkter för staten om man utnyttjar
EU-programmet. Det är alldeles uppenbart med den
skattepolitik ni bedriver. Varför har ni inte insett det
innan? Det är bråttom att utnyttja pengarna. Vi får
kanske se en förändring framöver.
Inge Carlsson har bekymrat sig för hur vi ska kla-
ra en borgerlig regeringsbildning i framtiden. Jag
tycker inte att Inge Carlsson ska ta sig för bröstet för
mycket, för ni har väl vissa problem med den kon-
stellation ni har? Ni är i minoritet, och det är inte
alldeles bekymmersfritt. Vi ska nog klara den upp-
giften om vi får chansen, Inge Carlsson.
Jag vill gärna ställa några frågor till Inge Carls-
son. Han tog upp frågan om kartavgiften. Jag kan
bara konstatera att Inge Carlsson tycker att det är
riktigt att utmana EG-rätten genom att ta ut kartav-
gifter som är att betrakta som en ansökningsavgift
och som enligt denna EG-rätt inte får tas ut.</pre><pre>Anf.  64  INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller kartavgiften är det flera
länder som har samma system som Sverige. Jag tyck-
er att det är ganska rimligt att de bönder som ska ha
stöd och som ska lämna in kartorna också står för den
kartavgiften. Jag som skattebetalare ska väl inte be-
höva betala en kartavgift för en jordbrukare för att
han ska få en massa pengar från EU och svenska
staten? Det är naturligt att de ska stå för avgiften
själva.
Herr Eriksson säger att de inte kommer att ha någ-
ra problem att bilda en borgerliga regering. Det är
ganska skoj att höra. Jag tror ändå att ni måste börja
anstränga er. Vi ser på miljöområdet, vi ser på jord-
bruksområdet, vi ser på nästan alla områden att det
finns en enorm skillnad. Moderaterna lägger sig med
9 miljoner kronor under regeringens förslag när det
gäller jordbruksnäringen. Ni ska ta 5 miljoner kronor
på Jordbruksverket. Det gör ni varje år. Om jag hörde
rätt i Erikssons första framställning sade han att ni
ska ta 4 miljoner kronor från lantbruksuniversitetet.
Jag tror att det var en felaktighet. Det blir 9 miljoner
kronor. Ni är mer överens med oss i frågorna än vad
ni är med kd och Centern. Det är väl bara att erkänna
att ni är splittrade!</pre><pre>Anf.  65  INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Inge Carlsson är fortsatt bekymrad
över våra samarbetsproblem inom borgerligheten. Vi
ligger nära varandra i de flesta huvudfrågorna. Sedan
finns det alltid detaljer som skiljer oss åt.
Inge Carlsson tog upp de ekonomiska redovis-
ningarna. Jag vill bara konstatera att vi är sparsamma
inom moderaterna. Vi vill använda de pengar som
finns inom ramarna på ett annorlunda sätt än vad
socialdemokraterna i flera fall vill göra - och det
leder till en bättre situation.
Den stora frågan som skiljer oss åt gäller skatte-
belastningen och den snedvridna konkurrensen. De
frågorna behandlas inte i vårt utskott. Där finns bety-
dande skillnader, och de har betydelse för konkur-
renssnedvridningen. Den vill vi eliminera, och det är
nödvändigt om vi ska få en livskraftig livsmedelspro-
duktion i landet och bevara den sysselsättning som vi
trots allt har inom jordbruket och livsmedelsindustrin.
Jag har en fråga som jag inte hann med. Vi anser
att det är viktigt att ge miljöersättningar till avbrotts-
grödor för att stimulera inte minst oljeväxtodlingen.
Jag har en känsla av att Inge Carlsson har fått många
propåer om just faran för den svenska oljeväxtodling-
en. Varför kan ni inte tänka er att stimulera ersätt-
ningen för avbrottsgrödor och därigenom hjälpa till
att rädda den framtida svenska oljeväxtodlingen? Det
har också betydelse för binäringen, som i dag är hal-
verad i Sverige. Det är också en miljövänlig faktor att
vi har en stark binäring i Sverige.</pre><pre>Anf.  66  INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Både regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet liksom Moderata samlingspartiet har inte
mer pengar. Ni har dessutom mindre pengar. Nya
grödor kostar pengar - om det är oljeväxter, senap
eller vad det är.
Ingvar Eriksson säger att det som skiljer oss mest
åt är skatterna. Det kan nog vara så när det gäller det
stora skattepaketet. Jag tror inte att Moderata sam-
lingspartiet har dessa skattesänkningar främst, utan ni
vill sänka förmögenhets- och aktieskatten.
Nu går regeringen bönderna till viljes genom att
sänka energiskatten den 1 juli nästa år. Det kommer
att stärka inkomsterna för jordbrukarna med 330-340
miljoner kronor. Enligt utredningen var det 360 mil-
joner kronor. Där är vi på rätt väg.
Vi har, tillsammans med de partier vi jobbar med,
en helt annan syn på de andra skatterna med så stor
miljöpåverkan. De är så miljöförstörande, och därför
är det viktigt att ha avgifter och skatter på dem. Där
kommer vi nog alltid att skilja oss åt.
Eftersom jag inte tror att ni har någon möjlighet
att enas om den totala jordbrukspolitiken tror jag
heller inte att ni kommer att få någon möjlighet att
regera på de andra områdena.</pre><pre>Anf.  67  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Det har varit en intressant stund att
sitta här i kammaren, men inte särskilt rolig förrän nu
på slutet. Det är möjligen ett svar på Dan Ericssons
fråga om varför bönderna inte är glada i Sverige. Är
det den nivån på Dan Ericssons möten som det har
varit här i kammaren förstår jag att bönderna inte är
glada, för det har varit tråkigt här. Det har varit "för
lite", "för sent", "för dåligt", osv. Är det så man för-
medlar ett politiskt budskap ute på ett möte - vem blir
glad då? Ingen blir glad, inte ens bönderna.
Man skulle kunna säga saken på ett annat vis nu
när vi debatterar detta århundrades sista jordbruks-
budget och dessutom är i färd med att anta ett lands-
bygdsprogram. Man skulle faktiskt kunna se de posi-
tiva delar som finns i detta. Man skulle kunna se, om
man vill se det, det utrymme som nu har skapats. På
grund av en tidigare förd restriktiv politik har det nu
skapats ett utrymme som gör att vi kan lösa en del av
de problem som har präglat flera års debatt - en trå-
kig och trist debatt som har handlat om ryggsäcken -
genom att sänka elskatten och skatten på eldningsolja.
Man skulle, om man vill se det, också kunna kon-
statera att det landsbygdsprogram som det finns en
majoritet för i riksdagen betyder 3,6 miljarder per år
eller 23-24 miljarder för perioden. Det är alltså det
som går ut i landsbygdsprogrammets finansiella del.
Det är lika mycket som studiebidraget till högsko-
lestuderande. Det är knappt fyra gånger så mycket
som vi lägger ned på bostadsbidraget för pensionärer,
och det är drygt dubbelt så mycket som den allmänna
miljö- och naturvården har i sitt anslag. Så förfärligt
dåligt och så förfärligt lite tycker jag nog ändå inte att
det är.
Till detta kommer de andra stöden - direktstödet,
stöd till intervention och exportstöden. Det är ganska
stora summor som går ut till 87 000 bönder i Sverige,
som sammantaget ger i snitt 200 000 i stöd, ersätt-
ning, bidrag eller vad vi nu vill kalla det per jord-
bruksföretag och år. Det är inte särskilt dåligt, menar
jag. Jag behöver inte göra ytterligare jämförelser. Vi
satsar alltså ordentligt i Sverige. Jordbruket kan kän-
na sig prioriterat i denna budget.
Men det är klart att det hade varit roligt att kunna
säga att det inte räcker och att vi satsar lite till om vi
hade haft de pengarna eller fått mer pengar från EU.
Men då måste vi också bekänna att vi är européer,
som någon någon gång sade, och inse att syftet med
Agenda 2000-arbetet bl.a. var att ta ned nivån vad
gäller det europeiska jordbruket. Men se, den debat-
ten tar vi aldrig här i kammaren. Det är bara Folkpar-
tiet som då och då glädjande nog lyfter upp den, och
så också i dag.
Vi har väl ett ansvar för helheten och inte bara för
vårt land och våra svenska bönder? Vi har ju ett an-
svar för någonting som är större och som jag också
tycker är ganska spännande om vi väljer att se det,
nämligen att vi nu står inför en utvidgning av den
europeiska unionen, där det finns så många bönder.
Det finns två miljoner i Polen, bara. Jag besökte dem
för några veckor sedan. De säger så här: Ja, visst vill
vi gå med i EU. Det är två miljoner bönder. Men,
säger de, vi vill inte gå med om vi inte kommer in på
exakt samma villkor som de nuvarande bönderna
inom EU har.
Vad svarar ni då, ni som inte vill förändra den eu-
ropeiska jordbrukspolitiken och vill ha ännu mer
pengar från EU till det svenska jordbruket? Vad sva-
rar ni de polska bönderna när de frågar oss så?
Det är självklart på det viset att den ekvationen
inte går ihop. Ni tar aldrig diskussionen. Den över-
lämnar ni till någon annan - dvs. till regeringen och
till mig - att ta. Jag var tvungen att svara de polska
bönderna att det finns ett stort motstånd inom EU mot
att förändra nuvarande jordbrukspolitik. Jag sade inte
att det motståndet också fanns bland vissa partier i
Sveriges riksdag. Det var jag för snäll mot er för att
säga.
Men sanningen är att det går alldeles för långsamt.
Sanningen är att vi måste se till konsekvenserna om
vi ska ha trovärdighet i debatten om utvidgningen.
Konsekvenserna är en förändrad jordbrukspolitik, att
vi betalar mer i avgift till EU eller att de polska bön-
derna inte kommer in på samma villkor som de nuva-
rande. Det sista är väl det troligaste. Men det kan bara
ske under en övergångstid, och någon gång måste
bönder inom det som blir det nya EU jämställas.
Svara gärna vad ni hade sagt om ni hade varit
jordbruksministrar och suttit i Polen och fått denna
fråga. Den är inte enkel att besvara, och det var inget
glatt budskap för de bönderna som jag hade att för-
medla. Men jag tycker att vi måste våga, och vi måste
vara mogna att ta också den diskussionen och besvara
de frågorna. Det gäller inte bara gentemot de polska
bönderna utan också inför oss själva och inför våra
väljare, inklusive de svenska bönderna. Det är en
konflikt som vi står inför, som vi diskuterar alldeles
för lite.
Vågar vi ta den debatten ser vi också att framtiden
i EU och den framtida jordbrukspolitiken är någon-
ting annat och någonting mer än den stöddebatt som
vi för år efter år i denna fråga, som handlar om "för
sent", "för lite" och "för dåligt".
Varför kan ni inte vända på det? Varför kan ni
inte i stället hävda det svenska jordbruket, se den
friska maten som produceras av svenska bönder, se
och propagera för den goda djuromsorgen, se och
utveckla de öppna landskapen och fråga er själva och
omvärlden hur dessa faktorer kan utgöra en konkur-
rensfördel på en allt öppnare marknad? Oavsett om ni
spjärnar emot eller inte kommer det en öppnare
marknad, även om det går sakta.
Hur kan vi - ni och jag och andra - medverka till
ett annat klimat i debatten än det som vi har haft
under ett par års tid? Vilken signal ger det till en
näring när man säger "för lite", "för sent" och "för
dåligt"? Hur skulle det vara att vara bonde och alltid
få höra att det är väldigt dåligt i Sverige, att det är
alldeles för lite pengar, att de kommer alldeles för
sent och att det är alldeles för krångligt? Det är klart
att det inte skapar någon framtidstro. Ni bidrar till att
inte skapa en framtidstro i en näring som kan ha en
framtid om vi tillsammans arbetar för det.
Dessbättre tror jag att vissa jordbrukstidningar nu
tycks inse detta och försöker vända på kuttingen. Jag
kan t.ex. hänvisa till en ledare i ATL för några veckor
sedan som tog upp just detta, dvs. att vi inte får fort-
sätta med denna destruktiva debatt. Vi kan inte göra
det för jordbrukets skull, därför att debatten en dag
blir sanning.
Jag ska också kommentera lite grann av det som
har sagts här. Det var naturligtvis Dan Ericsson som
jag apostroferade när jag sade att allt är för sent, för
lite, för dåligt och för sjabbligt. Han pratade om
många andra saker. Han talade om att miljöprogram-
met skulle komma till riksdagen. Han ville tydligen
vara med. Det går inte bara att vara med på ett mil-
jöprogram, utan då får man också ta ansvar för hel-
heten, dvs. också de ekonomiska ramarna. Det finns
det ingen vilja till.
Sedan vill jag också säga att det som har hänt ef-
ter EU-medlemskapet - det är många och ibland
konstiga saker på jordbrukets område - bl.a. är det
som vi har jobbat med under hösten på Jordbruksde-
partementet, nämligen konstruktionen av detta myck-
et detaljerade miljöprogram som vi nu har gått ned till
Bryssel med och som jag vet har redovisats för er i
jordbruksutskottet. Vi har arbetat tillsammans med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet i vissa delar.
Att tro att det skulle komma till riksdagen är inte
realistiskt. Den typ av detaljeringsnivå som vi nu
ägnar oss åt i regeringen är någonting som tidigare
låg på verken. Inte ens tidigare fanns det i riksdagen,
utan detta gjordes av våra verk och myndigheter. Man
får komma ihåg att arbetet har förändrats oerhört. Det
som tidigare låg på riksdagen beslutas nu till stora
delar av mig i Bryssel och konfirmeras eller godtas -
eller vad man nu ska säga - av EU-nämnden. Det
som tidigare låg på verken beslutar vi nu i regeringen.
Det är lite grann av omvända världar. Det var det som
en del av oss tyckte var fel inför diskussionen om
EU-medlemskapet.
Växthusen är en fråga som är löst. Man får samma
ersättning som för icke-växthus. Väggarna gör så att
säga ingen skillnad.
Ingvar Eriksson tog upp ett par saker som är värda
att kommentera. Han tar upp utbetalningarna. Jag kan
bara hänvisa till vad Inge Carlsson har sagt. Det är
klart att vi hade önskat att det hade kunnat bli innan
nyåret, men nu blir det efter. Det går inte av praktiska
skäl att göra det dagen efter. Men det är klart att
pengarna ska ut så fort det bara är möjligt.
Ni ligger under regeringens budget. Bl.a. vill ni
dra ned på byråkratin på Jordbruksverket. Det är fler
som vill det. Bl.a. har Folkpartiet sitt årligen åter-
kommande krav på detta. Folkpartiet, som i övrigt
tycker jag har en sansad, hyfsad och bra politik på
jordbruksområdet, måste här ha drabbats av någon-
ting som inte är verklighetsförankrat. EU-
medlemskapet har ju medfört en fruktansvärt stor
byråkrati inom jordbrukets område. Det är fullstän-
digt utsiktslöst med en neddragning. Jag talade i går
med Eva Eriksson, som är er representant i Jord-
bruksverkets styrelse. Jag ska inte referera vad hon
sade, men hon vet att det är omöjligt att göra en sådan
neddragning. Vi står inför precis det motsatta. Vi
försöker hitta nya pengar så att vi ska klara det nya
miljöprogrammet. Där tycker jag att ni ska tänka om
på lite olika håll, inte minst Folkpartiet som föreslår
den största neddragningen av de borgerliga partierna.
Sedan återkommer Ingvar Eriksson till likvärdiga
villkor. Den debatten känns gammal och trött. Åter-
igen: Likvärdiga villkor kommer vi aldrig att nå inom
EU om vi inte har exakt harmoniserade system, exakt
likadana skattesystem, likadana system för bekämp-
ning av olika ogräs och annat, likadana system för
djurskydd och byggnader för djur, osv. Det är många
av oss, kanske de flesta, som fortfarande ändå vill ha
en viss nationell frihet i de här sakerna. Därför kan vi
inte hävda likvärdiga villkor, utan det kommer att
vara variationer.
Nu kommer t.ex. danskarna att lägga på pengar,
belasta jordbruket i Danmark. Jag undrar om ni säger
likadant då, att ni vill likna dem. Det tror jag inte,
utan ni hittar något annat land där det är lite bättre
enligt ert sätt att se det. Så försöker ni plocka russinen
ur kakan, men det är enligt mitt sätt att se inte möjligt
att göra så.
Vi har nu förstärkt jordbruket med ungefär 300
miljoner, och det är en bra förstärkning för en förhål-
landevis liten grupp i Sverige.
Ingvar Eriksson talar också om det generella vall-
stödet. Det ska vara en översyn år 2002. Det generella
vallstödet ska ju betalas ut t.o.m. år 2002. Vi får väl
se vad som händer då. Jag ger inga löften. Till skill-
nad från det program som den borgerliga regeringen
upprättade till 1994 menar jag att ett miljöprogram
inte ska vara ett allmänt inkomststödsprogram, utan
ett miljöprogram ska vara ett program som tar sikte
på de miljöproblem som finns och som innebär att
man försöker lösa dem. Är det så att nuvarande mil-
jöprogram blir bra och utnyttjas på ett bra sätt, är det
så att vi får mer pengar - och det får vi genom en
indexuppräkning - och kan påvisa att vallstödet är bra
för miljön, då får vi ta det under övervägande. Men
det är ingen självklarhet att det ska fortsätta att vara
ett generellt vallstöd. Vi har nu i stället tittat på de
specifika problemen: växtnäringsläckage, fånggrödor,
skyddszoner osv. De fångar upp de problem som vi
vet finns.
Ingvar Eriksson hävdar att det är byråkratiskt och
krångligt. Javisst, det är det. Men jordbrukspolitiken
är byråkratisk och krånglig. Vi har fått göra vårt yt-
tersta för att göra den lite mindre byråkratisk och
krånglig genom att reducera antalet program t.ex.
inom miljöprogrammet.
Jag ska bara referera lite till vad som tidigare tala-
re sagt. Det sades att REKO-stödet var ett så lyckat
program. Vari bestod den lyckan? Ja, möjligen på en
del ställen i Skåne, men sett som helhet över landet
var det ett misslyckat program. Det tror jag att ni
håller med mig om när ni tittar på statistiken.
Sedan vill man ha ersättning för avbrottsgrödor.
Jag tycker att ett bra jordbruk har avbrottsgrödor. Det
ingår i växtföljden, och avbrottsgrödor ska man ha
utan att få någon särskild ersättning för dem.
Vi har haft en diskussion om den ekologiska od-
lingen. Det ska vara en del i mångfalden, sägs det.
Man är rädd för en överproduktion. Men vad säger
man om den överproduktion som redan pågår inom
den konventionella produktionen? Den är ju massiv
och ett av de stora problemen för EU men framför allt
för Baltikum och tredje världen. Vi dumpar detta
överskott på deras marknader och förstör därmed
deras möjligheter till en utveckling. Då är det inte
fråga om att det är marknaden som ska styra. Här har
man drabbats av något marknadsekonomiskt tänkan-
de, och det är väl bra men jag tror att det fortfarande
behövs ett kraftfullt stöd till den ekologiska odlingen
för att nå de nya mål som vi har satt upp. Det är som
det också sagts, att det mesta av pengarna går till den
konventionella odlingen, som man vill värna.
Eskil Erlandsson var intressant att lyssna till. Jag
undrar hur det är med minnet. Han säger att regering-
en sviker bönderna och konsumenterna. Regeringens
passivitet och det att vi inte lyssnade på Centerpartiet
har gjort att vi har missat en massa pengar. Men
snälla Eskil Erlandsson, det var precis till Centerpar-
tiet vi lyssnade. Har han glömt det? Jag tittar i boken
och ser att han kom in 1994, så han var med under
den perioden. Det var er vi samarbetade med när vi
gjorde i ordning de här programmen och höjde nivån
för miljöstöden. Att vi inte tillsammans - Centern och
Socialdemokraterna - tyckte att vi kunde höja nivån
ännu mer var det som låg oss i fatet i den historiska
tillbakablick som kommissionen gjorde när den fast-
ställde den nya summan. Så vi lyssnade faktiskt på er.
Här ser vi nu resultatet.
Jag tycker att Eskil Erlandsson inte ska uttrycka
sig riktigt så, att Sveriges bönder får lida. Det slår ju
tillbaka på honom och på Centerpartiet.
Jordbruket ska vara en tillgång i den ekologiska
omställningen. Jag hävdar att den är det i Sverige. Vi
ligger väl framme, och med det här programmet blir
vi ännu mera inriktade mot att finna miljöproblemen
och lösa dem.
Eskil Erlandsson är oroad över den svenska ma-
ten, som trängs ut, som han säger, från hyllorna i
affärerna. Utländsk mat kommer in. Det är möjligen
så att konsumenterna ska ha ett val. Det är också
möjligen så att det var en av medlemskapets, tyckte
vissa, stora fördelar att varor, tjänster, kapital och
personer skulle kunna röra sig fritt. I kategorin varor
ingår också mat. Det gör att vi numera hittar utländsk
mat på våra hyllor, och det är många som tycker om
det.
Jag tycker att det är viktigt att konsumenten har
ett verkligt val och vet vad man väljer emellan. Där-
för finns det också i budgeten det här året för första
gången 20 miljoner och de kommande två åren lika
mycket, 60 miljoner totalt, för insatser för konsu-
menterna så att konsumenterna ska veta att den
svenska grisen har en knorr på svansen och har en
svans. Varför har den den? Jo, det beror på vårt djur-
skydd. När konsumenten vet det är det upp till honom
eller henne att välja det man vill ha.
Jag har redan kommenterat det som Harald
Nordlund sade. Jag vill bara återigen säga att det inte
är möjligt att spara på Jordbruksverket. Ta pengarna
någon annanstans om ni måste ta bort dem, men inte
därifrån!
Jag har också kommenterat detta med östutvidg-
ningen. Jag tycker att det är roligt att någon vågar ta
upp den diskussionen, att någon ser helheten och
långsiktigheten. Det uppskattar jag väldigt mycket.
Jag önskar att fler gjorde det och inte bara utgick från
det snäva svenska perspektivet.
Frågan om alkoholen har också tagits upp, och jag
antar att det är vinproduktionen som avses. Det är en
fråga som Sverige tar upp då och då när det förs så-
dana debatter, dock utan någon större förståelse från
de andra länderna. Man ser inte alls på vin som vi gör
i Sverige, utan man ser på vin ungefär som man ser
på mjölk, och kan man få stöd för mjölkproduktion,
då kan man få stöd för vinproduktion, det är den
gängse synen som jag tyvärr möter.
Det finns en annan produktion som jag i dagarna
håller på att arbeta med, och det är tobaksodlingen
som också är förödande. Jag för en dialog med kom-
missionen om att det är en viss procentsats av de
pengar som betalas ut till tobaksodlarna som är av-
satta för forskning och upplysning om tobakens ska-
deverkningar. Men dessa pengar har inte betalats ut,
så där håller jag på och undersöker hur man kan få
loss pengar för att kunna upplysa om denna skadliga
produkt.
När det gäller miljömålen sägs det i Cardiffpro-
cessen att man ska sätta upp miljömål för de olika
områdena. Men i fråga om jordbruket tror jag att det
är viktigare att få in miljöaspekterna konkret i den
gemensamma jordbrukspolitiken än att få detaljerade
miljömål. Exempel på vad som är viktigt är hand-
lingsprogram för bekämpningsmedel, aktionsplan för
biologisk mångfald, en utvärdering av CAP:s miljö-
konsekvenser inför nästa reformarbete. Det är sådant
som vi arbetar med.</pre><pre>Anf.  68  TALMANNEN:
Jag vill påminna om att jordbruksministern hade
anmält sig för tio minuter, och nu har hon använt sig
av 22 minuter.</pre><pre>Anf.  69  DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Jordbruksministern försöker lägga an-
svaret för hur verkligheten ser ut i jordbruksnäringen
och för hur stämningsläget är på oppositionen. Jag
tycker att det är fel att på det sättet försöka fly undan
sitt ansvar. Regeringen har ledningen över hela lan-
det, och då är det också den som ansvarar för den
samlade jordbrukspolitiken.
Jag behöver inte säga någonting när jag är ute och
träffar bönder. Det är de själva som vill tala om hur
verkligheten ser ut, hur deras kalkyler för gårdarna
ser ut och vilka felaktigheter som de anser finns i den
förda politiken.
Min uppgift är också att försöka ingjuta mod och
framtidstro, men vad det handlar om är att man borde
lägga om politiken så att bönderna får känna signalen
från regeringen att den uppskattar landets lantbruka-
res insatser, att vi har en miljömedveten jordbruksnä-
ring som satsar på djurskydd. Regeringen borde för-
stärka detta för att se till att vi kan behålla den svens-
ka livsmedelsproduktionen.
I dag uppfattar man ingen sådan signal. Men rege-
ringen kanske ser detta samband genom den förda
politiken. I Finland och Norge backar regeringarna
upp näringen, stöttar den och ger den en rättvis chans.
I Sverige har man inte samma politik. Det är kanske
därför som lantbrukarna inte är lika glada här som de
är i de andra länderna.
Det är klart att jag vill vara med och utforma
miljöprogrammen. Jag sitter i opposition och har då
inte möjlighet att vara det. Jag hade nyss en debatt
med Inge Carlsson. Det är klart att jag kan ställa upp
på kvällar och nätter om vi är överens om huvuddra-
gen för ett bra program. Men vi som är folkvalda har
ingen möjlighet att delta i detta arbete, fast vi kom-
mer ju senare att få ta ansvar för alla brister.
Sedan blir vi lite oroliga när ministern säger att
man ska öka administrationen för det nya miljöpro-
grammet och att det då behövs mera pengar. Kommer
det att bli lika krångligt som det nuvarande? Ett av
syftena var ju att det skulle bli ett förenklat program.</pre><pre>Anf.  70  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Jag flyr inget ansvar. Jag tar ansvar
för det som står i budgeten och i propositionen. Jag
tar också ansvar för det program för landsbygdens
utveckling som riksdagen nu har att ta ställning till.
Vad jag menar är att det har varit signaler under
flera år - under de senaste tio åren, kan man nog säga
- om att det alltid är synd om bönderna, att de mår
dåligt, att de får för lite och att allting kommer för
sent. Till sist blir detta en självuppfyllande profetia,
och det påverkar bönderna i negativ riktning.
Signalen borde i stället vara att nu satsar vi 3,6
miljarder per år i detta program och 300 miljoner på
sänkta skatter. Men det hör man aldrig, utan när det
här har kommit så är det alltid någonting nytt som
man vill ha, annars går jordbruket under.
Beträffande miljöprogrammet var ni inte med och
utformade dessa program tidigare. Det gjordes på
Jordbruksverket. Det är en nyordning nu som gör att
det är regeringen som gör det. Då har vi valt att dis-
kutera miljöprogrammet med våra samarbetspartier,
men kristdemokraterna har aldrig varit med i den här
typen av jobb, inte heller innan vi gick med i EU.
Det är klart att det i ett inledningsskede behövs
mycket mer pengar till miljöprogrammet, eftersom
det är ett nytt stort dataprogram som ska sjösättas.</pre><pre>Anf.  71  DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Det som ministern avslutade med in-
nebär ändå att det känns lite oroligt. Vi noterade det
också i utskottsbetänkandet att ett av syftena var att
det skulle bli ett renodlat system som var enklare att
administrera och som ger möjlighet för landets lant-
brukare att använda sig av det. Ett av bekymren var ju
att man tyckte att det var för krångligt. Till sist var
det inte ens lönt att försöka anstränga sig för att få ut
dessa ersättningar. Så får det inte bli igen.
Jag tycker ändå att det är lite alarmerande att mi-
nistern ska göra alla ansträngningar som går för att
försöka se till att det hela inte blir försenat och att det
inte blir problem med administrationen. Det skulle
också ge signalen att detta inte är en bra politik.
Återigen angående stämningsläget bland landets
lantbrukare: Självklart ska vi försöka att lyfta fram
det som är positivt. Vi har ett bra koncept för svenska
livsmedelsprodukter: miljömässigt och djurskydds-
mässigt bra produkter. Men då måste man också få
chans att komma ut på en exportmarknad och chans
att producera livsmedel hemma i Sverige.
Jag undrar om ministern har ett bra svar på frågan:
Hur kommer det sig att vi nu tappar ett antal lantbruk
varje dag, och det rör sig dessvärre om de mindre
lantbruken? De som avgår från näringen känner ju
inte denna framtidstro. Varför kan inte ministern nu i
dessa sista skälvande dagar av detta årtusende försöka
att ge lite nytt mod och inspiration genom att lägga
fram ytterligare förslag som kan möjliggöra ett bibe-
hållande av jordbruksproduktionen med de kvalitets-
krav som vi har? Det är detta som näringen och de
enskilda lantbrukarna behöver nu.</pre><pre>Anf.  72  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Det nya regelverket blir enklare för
bönderna. Det blir färre program, och därmed blir det
enklare att administrera när programmet är utbyggt.
Men nu är det i inledningsskedet. Det ska sjösättas ett
nytt program. Det kostar pengar, personal och tid.
Men för bönderna blir det enklare, och det var det
som var syftet från min sida och - som jag har förstått
det - från Dan Ericssons sida.
Vi satsar 10 miljoner på exportmarknaden, det har
näringsministern utlovat. Det ska användas för att
saluföra svensk mat i andra länder och detta sker med
en viss framgång. Jag deltar själv i olika typer av
mässor och annat.
Beträffande tappade lantbruk, hur är det i Fin-
land? Läggs det möjligen ned några lantbruk där?
Svaret är ja, och det går rasande fort.</pre><pre>Anf.  73  HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! I mitt anförande yrkade jag bifall till
reservation 9 och 33. Reservation 33 ska bytas ut mot
reservation 23. Visserligen gör jag Eskil Erlandsson
ledsen, men så ska det vara.
Folkpartiets uppfattning är att man kan minska på
byråkratin. För mig i opposition är det omöjligt att
utan grundliga utredningar ange det exakta beloppet.
Men vi har angett en nivå för vad vi tycker att man
ska åstadkomma.
Det var mycket i ministerns anförande som jag
gillade. Det är viktigt att vi debatterar inriktningen
och långsiktigheten, något som vi debatterar på tok
för lite i den här kammaren. Här handlar det mera om
de nära och små frågorna som i och för sig är bety-
delsefulla, men de löser inte de långsiktiga proble-
men.
När det gäller konkurrenskraften är det inte ge-
nom sänkta miljöskatter som vi ska åstadkomma den,
utan svenskt jordbruks konkurrenskraft består av
kompetens, kvalitet och miljöanpassning.
Jag vill ställa en fråga, fru talman, till miljömi-
nistern. Ett stort problem är kompetensfrågorna på
lång sikt och möjligheten att nyrekrytera till jordbru-
ket. Vilka åtgärder anser ministern krävs från politiskt
håll - jag ser inte särskilt mycket av dem - för att öka
kompetensen och för att åter locka unga människor
till detta yrke? Nu flyr unga människor från detta
yrke, vilket är ett av de största problem som vi står
inför när det gäller svenskt jordbruk.</pre><pre>Anf.  74  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Så länge vi har det nuvarande jord-
brukspolitiska systemet, och det tror jag att vi får leva
med rätt länge, måste detta ha ett regelverk. Detta
regelverk måste skötas av någon, och det måste också
kontrolleras.
Vi har ju sett de olika skandaler som har skett,
som till slut ledde till att kommissionen tvingades att
avgå. Det som kom fram var kanske lite perifert, men
det stora ligger ju på jordbrukets område. Det som
blev fel i arbetet med pengarna - jag vill inte säga att
det var medvetet, för det kan ha varit både medvetet
och omedvetet - ligger ju på jordbrukets område. Det
är därför som kontrollen skärps. Det drabbar också
Sverige, även om vi kanske tycker att vi sköter oss.
Men vi får också öka vår byråkrati för att kunna ha en
skarpare kontroll. Är det så att det blir fel, drabbas vi
därmed av sanktioner och stora kostnader.
Dessvärre är nog mitt besked att de 50 miljonerna
är omöjliga att dra in, i varje fall om man skall dra in
dem från Jordbruksverket.
Kompetensfrågorna är väldigt viktiga. Det finns i
landsbygdsutvecklingsprogrammet en del som heter
kompetensutveckling. Det finns också utvecklat i det
program som har skickats ned  till Bryssel. Därutöver
vet vi att Folkpartiet i sin motion och i sin reservation
vill att  lantbruksskolorna ska omvandlas till någon
typ av företagarskolor. Det ligger säkert många goda
tankar i det, för de gamla lantbruksskolorna behöver
göras om. Men nu ska vi också komma ihåg att på
många håll har de gjorts om till naturbruksgymnasier.
Det är också en god tanke i det. Men detta ligger
utanför mitt kompetensområde, så jag kanske inte ska
uttala mig mer om det.</pre><pre>Anf.  75  HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Det ligger inom vårt område att driva
på i de här frågorna. Det här gäller inte bara lant-
bruksskolorna och gymnasienivån utan också den
högre utbildningen. Jag tycker att det är viktigt att
jordbruksministern för samtal med både skolminister
och utbildningsminister för att åstadkomma den här
typen av utbildning. Ska vi kunna klara konkurrensen
i framtiden, måste vi börja satsa på den här typen av
utbildning nu.</pre><pre>Anf.  76  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Jag delar helt den uppfattningen. Till
det kan man lägga att det också är viktigt att vårt eget
universitet, SLU, skapar den här goda profilen som
inriktar sig på miljö- men också på landsbygdsut-
veckling. Enligt vad jag förstår är man i full färd med
att göra det.</pre><pre>Anf.  77  INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Margareta Winberg bekymrar sig för
ryggsäcksdebatten. Hon säger att den är gammal och
att den är trött. Men, Margareta Winberg, vi har väl
aldrig haft någon trött debatt om dessa frågor?
Det är bra, det erkänner jag, att regeringen nu änt-
ligen efter två års debatt har börjat att ta i den här
ryggsäcken. Frågan är bara hur man ska gå vidare, för
den debatten kommer jordbruksministern inte att bli
fri från, det lovar jag. Men det behöver inte bli en
trött debatt, utan jag hoppas att den kan vara kon-
struktiv.
Glöm inte att det är ett lönsamt jordbruk som ger
de bästa effekterna både för konsumenterna och för
landet, inte minst för bönderna. Det råder inga mot-
satsförhållanden där. Det är mot den bakgrunden
viktigt att vi ser verkligheten bakom de problem som
trots allt är relevanta i dagens jordbruks- och livsme-
delsproduktion.
Sedan tog jordbruksministern upp ansvaret att gå
vidare i EU. Vi delar den uppfattningen, och jord-
bruksministern vet att vi faktiskt  prioriterar östut-
vidgningen. Vi är också angelägna om att få en kon-
struktiv och saklig debatt om hur man ska kunna lösa
de problem som onekligen kommer att finnas när vi
går in i en större europeisk gemenskap.
Hur kan vi gemensamt verka för ett bättre debatt-
klimat? frågar jordbruksministern. Än en gång: Vi får
se verkligheten som den är. Då tror jag att vi kan få
en bättre gemensam debatt.
Till sist vill jag ställa en fråga. Det är uppenbart,
jordbruksministern, att vi bör föra en fördjupad och
bredare debatt om miljöskatterna och dess relevans
till miljön. Är jordbruksministern beredd att medver-
ka till en sådan?</pre><pre>Anf.  78  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Det som känns tröttsamt är att det ald-
rig handlar om något annat än om ryggsäcken, bör-
dorna, stöden, mer och dåligt - just de signalord som
leder så fel. Det handlar väldigt sällan om marknad,
matvanor, konsumenternas val, matpriser osv. Jag
skulle önska en sådan debatt. Vart vill vi? Hur ser
vårt svenska jordbruk ut om tio år? Hur kan vi mota
den koncentration som vi nu ser i Sverige? Svaret just
i dag är det landsbygds- och miljöprogram som vi
debatterar.
Det är bra att ni prioriterar östutvidgningen. Men
svara mig då på frågan hur ekvationen ska gå ihop,
Ingvar Eriksson. Vad har moderaterna för svar till de
polska bönderna?</pre><pre>Anf.  79  INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Jag förstår att ryggsäcken inte är be-
haglig att resonera om. Men så länge som den är så
tung som den är, kommer det att bli resonemang om
den. Det är rätt naturligt.
När det sedan gäller framtiden, Margareta Win-
berg, är vi beredd att diskutera. Jag vet att det är stora
svårigheter när det gäller den europeiska jordbruks-
politiken och att det är trögt att få förändringar till
stånd. Men det viktigaste ur svensk synpunkt därvid-
lag är att vi medverkar till att skapa en mer mark-
nadsinriktad jordbrukspolitik. Men, och det vill jag än
en gång betona, det viktiga är att det inte ensidigt får
gå ut över något lands jordbrukare - de svenska.
Låt oss ligga i frontlinjen i dessa diskussioner. Det
är vi villiga att göra. Jag medger att problemen är
svåra att lösa med hänsyn till läget. Vi är beredda att
diskutera det, men inte genom att offra Sveriges möj-
ligheter att hänga med i den konkurrens som vi för
närvarande har med EU:s produktion. Det är viktigt
att få detta sagt. Vi är för en förändrad jordbrukspoli-
tik, men den får inte leda till att vi i Sverige ensidigt
hamnar i skymundan.
Jag vill gärna fråga jordbruksministern om hon
också är beredd att hävda det svenska jordbrukets
ställning i en rättvis och rimlig konkurrenssituation?
Det är det som är nödvändigt om vi ska klara lands-
bygden och finna nya människor som vill satsa på
livsmedelsproduktion i Sverige.</pre><pre>Anf.  80  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Vi vinner aldrig landsbygden. Vi kan
inte hålla kvar människor i landsbygden genom att på
det traditionella sättet öka stödet till jordbruket. Vad
vi arbetar för i EU är att förändra stöden från direkt-
stöden, interventionsstöden till den s.k. gröna boxen,
dvs. gröna stöd till gröna investeringar och lands-
bygdsutveckling.
Vad Ingvar Eriksson säger är: Gärna sänkt stöd -
för jag måste ju förstå det så - bara det drabbar alla
lika. Det är ju precis det som vi arbetar med. Vi måste
få ned stödnivån inom den europeiska unionen och
utforma stöden på ett annat sätt, om vi menar allvar
med solidariteten med de länder som nu vill bli nya
medlemmar.</pre><pre>Anf.  81  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! För det första tycker jag att vi ska re-
da ut detta med den nationella finansieringen av mil-
jöprogrammet. Vi måste ju vara överens om att den
regering som tillträdde 1994 valde att inte ta hem det
som den tidigare regeringen hade förhandlat fram.
När vi, dvs. Centerpartiet, kom in på arenan i slu-
tet av 1995 hämtade vi successivt hem det som var
framförhandlat av den regering som fanns före valet
1994. Jag hoppas att vi därmed har rett ut den delen
av debatten.
För det andra skulle jag vilja säga att det ju gäller
att skapa möjligheter och förutsättningar för produk-
tionen så att konsumenten får ett egentligt val. I dag
faller produktionen i Sverige, vilket innebär att det
jag talade om i mitt huvudanförande vandrar in på
butikshyllorna, alltså det som många konsumenter
inte vill ha: saker som är framtagna under vad vi i
Sverige tycker inte är etiskt och djurskyddsmässigt
bra förhållanden.
För det tredje skulle jag vilja ha jordbruksminis-
terns syn på något som jag i flera debatter har försökt
ta upp, nämligen det förhållandet att så många kom-
muner och så många landsortsområden tappar männi-
skor. Jag är alldeles övertygad om att ett av skälen till
att så många kommuner tappar människor som nu är
fallet är att jordbruket inte ges de förutsättningar och
möjligheter som man har på andra delar av den euro-
peiska kontinenten.</pre><pre>Anf.  82  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Låt mig börja med det sista. Jag ser
det naturligtvis också som ett stort problem att kon-
centrationen av befolkningen fortsätter på ett sådant
sätt som nu sker. Det måste mötas med olika typer av
insatser. Det kan aldrig mötas med enbart jordbruks-
politik, för därtill är ju jordbrukarnas antal alltför
litet. Men jag delar uppfattningen att jordbruket på ett
sätt är en motor i landsbygdsutvecklingen. Vi är ju
många som kanske inte bor på landet, men när vi är
där vill vi att vi ska kunna se öppna landskap. Vi vill
se levande djur, och vi vill ha en biologisk mångfald
när vi vistas där.
Därför tycker jag att det är så viktigt att försöka
komma bort från den konflikt som i dag finns mellan
stad och land och få stadens och landets befolkning
att förstå att man är ömsesidigt beroende av varandra.
Man måste få stadens befolkning att förstå att om de
t.ex. går på krogarna här i Stockholm och dricker öl
och äter mat så produceras inte ölen här i innerstan,
utan den kommer på något vis ändå från landet, precis
som maten gör. Och landsbygdens befolkning måste
förstå att de stora pengarna och makten tyvärr ofta
ligger i tätorterna och städerna. Där har vi en gemen-
sam uppgift att försöka överbrygga den konflikt som
finns i dag och få denna förståelse.
Sedan är det så att när vi arbetade tillsammans
1995 ställde Centern upp på att inte fullt ut ta hem
alla pengar. Det är i den meningen jag menar att
Centerpartiet ju därmed också är delansvarig för det
som sker i dag, eftersom dagens nivå bygger på histo-
riska siffror, och ni i Centerpartiet var med på de
historiska siffrorna. Det var så jag ville förklara Eskil
Erlandssons inlägg tidigare.</pre><pre>Anf.  83  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Jag tycker det är bra att vi dels då har
rett ut det här med miljöprogrammet, dels har fått
bekräftat att jordbruket är en motor i modern lands-
bygdsutveckling. Jag tycker också, i likhet med jord-
bruksministern, att det är viktigt att stad och land går
hand i hand.
Men där vill jag lägga till att det behövs väldigt
mycket mer för att landsorten ska få nytt liv och ny
kraft, inte minst på det infrastrukturella området, och
jag vill gärna avsluta den här debatten för min del
med att säga att vi i Centerpartiet är positiva till att
medverka i den utveckling som jag tror och hoppas
att majoriteten i den här kammaren vill ha, nämligen
en positiv utveckling i hela vårt land.</pre><pre>Anf.  84  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Jag kan bara säga med anledning av
det sista att jag noterar med glädje den inviten.</pre><pre>Anf.  85  JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! Jag får tacka jordbruksministern för
hennes ambition att höja nivån på debatten lite. Det
uppskattar jag.
Jämställdhetsfrågan är en prioriterad fråga för
jordbruksministern och också för Vänsterpartiet.
Jämställdhetsaspekten på landsbygdsförordningen har
ju jordbruksministern lyft upp på EU-nivå också. Jag
uppskattar dessa initiativ från jordbruksministern.
Om jag ska vara lite självkritisk måste jag säga att
den överenskommelse som vi har om landsbygdsför-
ordningen inte är tillräckligt präglad av jämställdhet-
saspekten. Visst nämns det att hänsyn ska tas till både
kvinnor och män på landsbygden, men de konkreta
förslag som vi för fram har en del brister på det om-
rådet. Det känns som om det inte är tillräckligt prio-
riterat. Jag skulle vilja höra om jordbruksministern
har en annan syn på det som kanske kan muntra upp
mig lite.</pre><pre>Anf.  86  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Dessvärre kan jag i det här avseendet
inte vara så uppmuntrande. Vi har börjat med det som
kallas mainstreaming, dvs. att alla politikområden ska
genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. På Jord-
bruksdepartementet, precis som på alla andra depar-
tement, är detta arbete i sin linda. Jag vill nog hävda
att det blev rätt så bra till slut i programmet, men till
det kan man ju lägga att i instruktionen och i regle-
ringsbreven till myndigheterna, i det här fallet Jord-
bruksverket, tar vi ju upp det igen. Det är ju viktigt att
de verk som så att säga handhar alla dessa stöd också
tittar på stödens utdelning ur ett kvinno- respektive
mansperspektiv, och det får de i uppdrag att göra.</pre><pre>Anf.  87  JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! Låt mig vidga diskussionen till resten
av jordbrukspolitiken också.
Även om både kvinnor och män har varit och är
sysselsatta i jordbruket så är normen om hur bonden
ska vara väldigt starkt präglad av den manlige lant-
brukaren. Ska vi öka jämställdheten inom jord-
bruksnäringen tror jag att det är nödvändigt att jord-
bruket präglas av en betydligt större mångfald än i
dag där det finns utrymme för olika produktionsin-
riktningar och där normen om den traditionelle bon-
den inte spelar så stor roll som den faktiskt gör i dag.
Det tror jag vore frigörande för kvinnor inom jord-
bruksnäringen men också för oss män på landsbyg-
den.
Vad gäller hela jordbrukspolitiken är jag skeptisk
till om utvecklingen går åt rätt håll. Å ena sidan har vi
talet om diversifiering. Det är ju ett steg i rätt riktning
för att öka mångfalden, men å andra sidan har vi en
strukturrationalisering som går rasande fort i dag. Lite
förenklat kan man väl säga att den leder till större
gårdar, större traktorer och mindre utrymme för avvi-
kelser inom jordbruket. Jag skulle vilja höra jord-
bruksministerns reflexioner över den utvecklingen.</pre><pre>Anf.  88  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Det är en utveckling som sker inte ba-
ra i Sverige, utan kanske ännu mer i andra länder. Vår
stora rationalisering gjordes ju under 60-talet och i
början av 70-talet. Men helt klart har Jonas Ringqvist
rätt i att utvecklingen nu och framöver går mot kon-
centration och mot större gårdar och storskalighet.
Det är ju marknadskrafterna och konkurrenssituatio-
nen som driver fram detta. Det tror jag är mycket
svårt att förhindra, om ens önskvärt.
Men ska man då fortsätta att hävda små och så att
säga lite mindre stora gårdar får man möta den kon-
centrationen med just det vi diskuterar i dag, lands-
bygdspolitik, både inom ramen för jordbruket och
kanske framför allt inom ramen för strukturfonderna
och inom ramen för den infrastruktur som Eskil Er-
landsson talade om tidigare.
När det sedan gäller normen är det så att normen
också inom jordbruken är manlig. Också bland jord-
bruksministrarna i EU är det mycket manligt, 14-1!
(forts. 9 §)
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 13.57 att ajournera för-
handlingarna till kl. 14.00 då frågestunden skulle
börja.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.</pre><pre>7 §  Frågestund</pre><pre>Anf.  89  TALMANNEN:
Får jag be regeringens representanter att inta sina
platser.
Regeringen representeras i dag av vice statsmi-
nister Lena Hjelm-Wallén, statsrådet Ingela Thalén,
statsrådet Leif Pagrotsky, statsrådet Lars-Erik Lövdén
och utrikesminister Anna Lindh. Statsrådet Mona
Sahlin har förhinder på grund av sjukdom.
Vice statsministern besvarar allmänpolitiska frå-
gor. Frågorna till övriga statsråd förutsätts beröra
deras respektive ansvarsområden.
Äldrevården</pre><pre>Anf.  90  ELISABETH FLEETWOOD (m):
Fru talman! Jag försökte ställa denna fråga förra
veckan när Lars Engqvist var här, men jag fick aldrig
ordet då. Men det får jag gudskelov i dag. Då ställer
jag frågan till statsrådet Ingela Thalén.
Den 20 november såg vi följande rubrik i en av
våra kvällstidningar: Gamla får vänta flera år på att
borsta tänderna. Det var professor Björn Klinge på
Karolinska institutets odontologiska institution som
kom med denna rapport. Det visade sig att gamla
människor på institutioner inte fick borsta tänderna på
månader. Jag trodde att det var ett falsarium. Jag
trodde inte att det var möjligt att något sådant kunde
ske i Sverige.
Jag är ledsen om det är förfärliga missförhållan-
den som avslöjas. Men han rapporterar vidare om
stinkande munnar med bakteriehärdar som har ett
starkt samband med hjärt- och kärlsjukdomar, diabe-
tes och sjukdomar i andningsorganen.
Min talartid är slut, men jag kommer tillbaka i
nästa inlägg. Men, statsrådet, vad kan vi göra?</pre><pre>Anf.  91  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Jag reagerade personligen naturligtvis
mycket starkt på beskrivningen i den tidningen. Och
det får inte förekomma sådana missförhållanden. Nu
är det inte jag som är socialminister, men jag är
övertygad att om socialministern hade stått här så
hade han sagt samma sak som jag, nämligen att man
då får gå in från Socialstyrelsen och bevaka att ar-
betsmetoder och annat är på ett sådant sätt att gamla
människor får hjälp med all sin hygien på ett tillfreds-
ställande sätt, också sin tandhygien.
Jag ska tillägga att jag personligen, eftersom jag
är i den åldern, har erfarenhet av föräldrar som har
omvårdnad. Och jag har sett att det också finns goda
exempel.</pre><pre>Anf.  92  ELISABETH FLEETWOOD (m):
Fru talman! Jag noterar i artikeln att Socialstyrel-
sen kände till detta, och ändå har tydligen inte Social-
styrelsen reagerat tillräckligt starkt.
Jag är glad över statsrådets uttalande här om att
Socialstyrelsen ska få en reprimand. Jag vet inte om
det kallas så, men i detta fall vill jag kalla det för
reprimand. Jag hoppas nämligen verkligen att detta
genast tas om hand av ansvariga.</pre><pre>Anf.  93  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Jag har inte så mycket mer att tilläg-
ga. Jag är precis lika upprörd som Elisabeth Fleet-
wood när det gäller denna fråga.
Garantipensionen</pre><pre>Anf.  94  AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till vice
statsminister Lena Hjelm-Wallén. Den gäller den
uteblivna kompensationen för garantipensionen.
Den här veckan har regeringen gett två diametralt
olika besked till de 700 000 pensionärer som drabbas.
Dels har finansministern sagt att det inte kan bli tal
om någon kompensation alls, dels har ansvarigt stats-
råd i Socialdepartementet sagt att det möjligen kan
tänkas att man ska titta på de sämst ställda pensionä-
rernas situation. Vilken linje gäller för regeringen,
och vilket besked får de från regeringen?</pre><pre>Anf.  95  Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Om vi ska gå närmare in i den diskus-
sionen tänker jag överlåta detta till socialförsäk-
ringsministern som är den som kan frågan ordentligt.
Men regeringens besked är detsamma, nämligen att
det förvisso finns skäl att titta på situationen för pen-
sionärer som i dag har en mycket låg pension. Och
det har framhållits av bl.a. socialförsäkringsministern
många gånger. Men när det gäller denna uppskjutna
del av pensionsreformen, garantipensionen, har det
inte fattats något beslut om kompensation. Det har
inte utlovats någon kompensation. Låt oss i stället så
snart som möjligt lösa frågorna i denna del av pen-
sionsreformen. Det är det som vi ska sätta in våra
krafter på.</pre><pre>Anf.  96  AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Jag utgår från att vi ska kunna lösa
alla frågor i pensionsreformen och så att säga sätta
den i sjön. Men det är ju rimligt att man ger dessa
pensionärer en kompensation. Nu har det getts två
olika besked. Men beskedet från regeringen är det-
samma, säger vice statsministern. Ska jag då uppfatta
detta som att vi är beredda att tillsammans kompense-
ra dessa människor för denna försening, eftersom det
är rimligt?</pre><pre>Anf.  97  Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Dessa pensionärer som vi nu talar om
har alltså än så länge inte fått denna förändring som
pensionsreformen innebär, utan den har blivit fram-
skjuten. Men det som det framförs önskemål om är att
dessa pensionärer ska få kompensation för någonting
som faktiskt inte har drabbat dem. Dessa pensionärer
får ju samma pension fram till dess att detta föränd-
ras.</pre><pre>Anf.  98  AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Jag måste fråga regeringen om man
anser att det är rimligt att man inte ska kompensera
människor för en förmån som de kommer att få. Det
är de sämst ställda som gynnas av detta. Regeringen
och staten tjänar ungefär 900 miljoner kronor i rän-
teinkomster varje år på förseningen. Det är väl rimligt
att dessa pengar tillfaller pensionärerna i stället?</pre><pre>Anf.  99  Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Denna del av pensionsreformen för-
skjuts. Vi visste att det innebar en viss kostnad för
staten när denna del av pensionsreformen skulle ge-
nomföras. Men det är ju ingenting som pensionärerna
har drabbats negativt av. De får ju inte mindre pen-
sion därför att denna del av pensionsreformen har
förskjutits. Men däremot är vi helt överens om att vi
behöver se över situationen för de pensionärer som
har det besvärligt. I den frågan är vi från regeringen
öppna. Men vi vet alla att sådant här kostar pengar.
Tobaksrökningen</pre><pre>Anf.  100  FANNY RIZELL (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Ingela
Thalén, och det är också en fråga som också lyftes
fram i pressen i förra veckan. I Dagens Nyheter ut-
trycker 21 medicinprofessorer stark oro över den
politiska situationen när det gäller att begränsa toba-
kens hälsofarliga effekter. Det finns 1,4 miljoner
rökare i landet, och 25 000 nya tillkommer varje år,
främst ungdomar och barn. Kunskaperna finns, men
det görs inte särskilt mycket för att ändra på detta.
Jag undrar: Delar ministern professorernas oro
över utvecklingen av tobaksrökningen?</pre><pre>Anf.  101  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Det finns alltid anledning att vara
orolig när unga människor börjar röka. De insatser
som görs handlar om information och om att efterleva
den lagstiftning som vi har fattat beslut om. Då
handlar det också om alla vuxnas ansvar för att efter-
leva lagstiftningen. Det pågår information i skolorna,
och det pågår projekt där man tar upp denna typ av
information. Det görs även en del arbete genom
Folkhälsoinstitutet och skolorna. Det hindrar natur-
ligtvis inte att man gör mer från vuxenvärldens sida
och att man behöver föra en ordentlig debatt om to-
bakens hälsofarliga effekter. Så i den meningen kan
jag hålla med om att det alltid finns anledning att vara
orolig över en utveckling som inte går i den takt som
vi själva vill att den ska gå.</pre><pre>Anf.  102  FANNY RIZELL (kd):
Fru talman! Jag är glad över att statsrådet delar
vår oro. Men Tony Blair har lanserat ett nytt program
för att begränsa tobaksbruket och menar att det är
deras sätt att ta ansvar.
Hur vill den svenska regeringen ta ansvar för det-
ta? Bl.a. vill jag peka på, vilket vi alla märker, att vi
stöter på barn och ungdomar ute på gatorna och att de
väldigt ofta röker. Denna lag om att man inte får sälja
tobak till ungdomar måste ha dålig efterlevnad. Jag
undrar vad regeringen tänker göra åt det.</pre><pre>Anf.  103  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Jag vill koppla tillbaka till det inle-
dande svaret. Det handlar naturligtvis alltid om att
från vuxenvärlden vara uppmärksam på den lagstift-
ning vi har. Det handlar om information och det
handlar om offentlig debatt som vi också involverar
barn och ungdomar i genom skolan, genom deras
fritidsaktiviteter och på andra sätt.
När det gäller frågan om de övriga länderna vill
jag ändå kanske lite försynt påpeka att Sverige i en
jämförelse mellan Storbritannien, Sverige och en del
andra länder som inbegrips i analyserna står sig för-
hållandevis väl. Jag tycker att det är bra att Storbri-
tannien tar det här initiativet. Sverige har under lång
tid arbetat på det sätt som man nu i Storbritannien
börjar arbeta på.
Samverkan kring rehabilitering</pre><pre>Anf.  104  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):
Fru talman! Också jag har en fråga till statsrådet
Ingela Thalén. Regering och riksdag har öppnat väg
för en frivillig samverkan mellan myndigheterna på
rehabiliteringsområdet i syfte att stödja alla som är i
behov av särskilda stödinsatser.
Många människor riskerar att hamna i en gråzon
mellan myndigheterna eftersom problembilden inte
faller inom en viss myndighets ram. Därför är det
angeläget att en bättre samordning kommer till stånd i
arbetet med rehabilitering av personer i utsatta grup-
per. Jag vill därför fråga statsrådet: Hur går det med
arbetet kring samarbetet och vilka initiativ tar rege-
ringen?</pre><pre>Anf.  105  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Fru talman! När det gäller samverkansformerna
finns det ett antal olika försök. Det finns också fria
medel, som vi kan kalla för smörjmedel, för att initie-
ra en samverkan.
När det gäller rehabiliteringsområdet har rege-
ringen tidigare tillsatt en särskild utredare som ska gå
igenom rehabiliteringsaktiviteterna och ansvarsfrå-
gorna hos de olika aktörerna på rehabiliteringsområ-
det.
Skälet till utredningen var att vi fick ett antal rap-
porter som beskrev att just samverkan kring rehabili-
tering inte fungerade bra. Nu förväntar vi oss en rap-
port från denne utredare som ger oss ett underlag för
att kanske skärpa en del regler men också för att änd-
ra på en del sätt att arbeta när det gäller rehabilitering,
framför allt kopplat till frågor som rör arbetsplatser
och möjligheterna att komma tillbaka till arbete.</pre><pre>Anf.  106  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):
Fru talman! Som Ingela Thalén säger har rehabi-
literingsarbetet inte fungerat så bra.
Mindre än hälften av LO-kollektivets medlemmar
klarar inte av att arbeta fram till sin ålderspension. I
åldersgruppen 55-59 år är risken att förtidspensione-
ras fem gånger större för arbetare än för tjänstemän.
Där tror jag att detta med rehabilitering är väldigt
viktigt. Största risken att behöva förtidspensioneras
löper LO-kvinnor.
Vad anser statsrådet? Borde det inte satsas mer re-
surser på rehabilitering för att få bort några av orätt-
visorna?</pre><pre>Anf.  107  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Jo, det är förmodligen så. Men ett av
de viktigare skälen till att rehabiliteringsutredaren
tillsattes var att signaler kom om att de insatser som
ändå gjordes inte gav den förväntade effekten. Det
har alltså uppenbarligen gjorts en lång rad insatser
som inte gav det stöd som man hade tänkt sig när det
gäller möjligheterna att komma tillbaka till arbete.
Innan man går in med ökande anslag jämfört med vad
vi har i dag är det således viktigt att veta vilken typ av
rehabiliteringsinsatser som ska göras. Då är bakgrun-
den den som Sjöstrand själv beskriver och, inte minst,
att vi får ett gender-perspektiv på det arbete som ska
ske.
Internationella utvecklingsmål</pre><pre>Anf.  108  INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Jag skulle vilja rikta min fråga till
statsrådet Pagrotsky.
I budgetpropositionen för år 2000 talas det under
avsnittet om de internationella utvecklingsmålen om
att partnerskapets princip är allmänt erkänd men
mycket återstår för att genomföra det i praktiken. Lite
senare står det att de fattiga länderna måste få stöd att
identifiera och analysera sina intressen.
I fjolårets budgetproposition talas det mer konkret
om att man ska kartlägga samarbetsländernas behov
och därmed möjligheterna för svenska företag och
företag från sydländer att delta i det svenska interna-
tionella utvecklingsarbetet.
Jag undrar vad som har gjorts under mellantiden
och vad regeringen planerar att göra.</pre><pre>Anf.  109  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Fru talman! För mig låter det som att frågan i
första hand riktar sig till biståndsministern, som
kommer att vara här nästa vecka. Men i några avse-
enden finns det saker här som faller också på mig
som handelsminister.
Vi jobbar mycket med utvecklingsländernas chan-
ser att ta vara på de möjligheter som finns i det inter-
nationella handelssystemet att slåss för sin rätt, att
kräva sin rätt i tvister med t.ex. stora starka indust-
riblock eller industriländer som USA eller EU. En sak
som vi arbetar med, faktiskt så sent som förra veckan,
är att med biståndsmedel inrätta ett rättscentrum i
Genève dit utvecklingsländer kan vända sig för att få
rättshjälp när de har rättstvister i handelsfrågor med
t.ex. rika länder. Det är mycket angeläget eftersom u-
länderna har stora rättigheter men det krävs väldigt
mycket resurser och väldigt mycket juridisk expertis
för att kunna tillgodogöra sig detta. Det tycker vi är
en viktig sak att hjälpa till med.
Detta är ett konkret exempel på den typ av part-
nerskap som efterlystes.</pre><pre>Anf.  110  INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Vad jag efterlyser är egentligen den
landinventering som utlovats där man skulle kunna få
reda på vilka behov som finns för företag i utveck-
lingsländer så att de kan matchas med de möjligheter
och kapaciteter som finns hos företag i Sverige; detta
för att de inte ska behöva famla i blindo om de vill
göra en utvecklingsinsats inom sitt område och sam-
tidigt få en exportfunktion av det hela.</pre><pre>Anf.  111  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Fru talman! Jag beklagar men så konkret kunskap
om Maj-Inger Klingvalls arbetsområde har jag inte att
jag kan ge ett rakt, tydligt och begripligt svar på frå-
gan, utan jag vill nog hänvisa Ingegerd Saarinen till
att återkomma med en skriftlig fråga som får ett ut-
förligt och genomarbetat svar eller till att återkomma
för att få ett ännu mer utförligt och genomarbetat svar
vid nästa veckas muntliga frågestund.
F-skattsedel</pre><pre>Anf.  112  HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Lövdén,
till skatteministern.
Jag hämtar en starkt komprimerad bild ur verklig-
heten om vilken man den 5 december kunde läsa i
Dagens Nyheter.
Byggföretaget A har fått sitt F-skattebevis indra-
get. En privatperson som tänkt använda sig av det s.k.
ROT-avdraget vid en ombyggnation av badrummet
anlitar företaget B, med F-skatt, som i sin tur - dock
utan beställarens vetskap - anlitar byggföretaget A,
alltså det utan F-skattebevis. Nu riskerar privatperso-
nen att bli skattskyldig för ett arbete som han redan
har betalt; detta på grund av att det vidareanlitade
byggföretaget A, alltså det utan F-skattebevis, utfört
ett svart jobb.
I hur många led anser statsrådet Lövdén att man
rimligen kan begära att en ursprungsbeställare ska
undersöka i vad mån anlitade underleverantörer eller
underentreprenörer innehar F-skattebevis eller ej?</pre><pre>Anf.  113  Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Jag vill först påpeka för Henrik Järrel
att jag inte är skatteminister, utan jag är ansvarig i
regeringen för kommunernas ekonomi, för länsstyrel-
serna, för bostadsfrågorna och för konsumentpoliti-
ken.
Det är naturligtvis en viktig fråga som Henrik Jär-
rel tar upp. Det finns ju en undersökningsplikt när det
gäller F-skattsedeln. F-skattsedeln är tillkommen för
att vara ett instrument också för att kontrollera att det
är seriösa näringsidkare.
På den konkreta frågan om hur långt undersök-
ningsplikten, undersökningsskyldigheten, går vill jag
svara Henrik Järrel med att be honom återkomma
med en fråga till det för skattefrågor ansvariga stats-
rådet.</pre><pre>Anf.  114  HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag förväxla-
de Lars-Erik Lövdén med Bosse Ringholm. Men
herrarna sitter ju båda i Finansdepartementet och har
hand om den fiskala verksamheten på ett eller annat
sätt. Jag tycker att detta är en fråga som statsrådet
skulle kunna ta med sig till sin departementschef för
att grunna lite på. Jag ska gärna också direkt åter-
komma till honom i ett annat sammanhang.
Den här frågan är angelägen att ställa sig. Hur
långt ska egentligen undersökningsplikten sträcka sig
för den enskilde? Det är inte alldeles klart att den bör
sträcka sig så väldigt långt. Man bör förutsätta att
anlitade företag har F-skattebevis.</pre><pre>Anf.  115  Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Jag ska naturligtvis ta med mig den
frågeställning som Henrik Järrel har väckt här i dag.
Jag ska undersöka frågan och tillämpningen av regel-
verket.
Jag vill dock understryka att det är viktigt att vi
har denna undersökningsplikt så att vi håller undan de
oseriösa näringsidkarna så långt som möjligt från
marknaden.
Vården för överviktiga</pre><pre>Anf.  116  CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Jag har en fråga till Ingela Thalén. Vi
har tidigare här i kammaren hört diskussioner om hur
man ska motverka rökningen eftersom den är en så
stor hälsofara för befolkningen.
Näst efter rökning är övervikt ett stort bekymmer.
Utifrån de behoven finns verksamhet både i Nynäs-
hamn och i Tranås - i min valkrets. Hur man ska
kunna säkra vården för de överviktiga är en fråga som
har diskuterats under det senaste halvåret. Jag undrar
om vi har kommit fram till någonting. Har jag något
att ta med mig och tala om för de anställda i Tranås
och för dem som är beroende av denna vård för att få
ett bättre hälsotillstånd? Vad har hänt, Ingela Thalén?</pre><pre>Anf.  117  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Man ska komma ihåg utgångspunk-
ten, nämligen att riksdagen har beslutat att Riksför-
säkringsverkets båda sjukhus inte längre ska vara
centrala sjukhus med verksamhet inom sjukvård och
rehabilitering. Skälet till detta är att landstingen anser
att landstingen på hemmaplan ska sköta just den
verksamhet som finns där när det gäller rehabilitering
och vård. Man har varit väldigt tydlig på den punkten.
Däremot har sjukhusen haft en del frågor som rör
forskning. Dessa kommer att fortsätta.
De överviktigas problem tillhör ett område som vi
kommer att följa särskilt. Det pågår en diskussion
mellan departementet, Riksförsäkringsverket och
Landstingsförbundet om på vilket sätt man ska kunna
ge just den gruppen ett alldeles särskilt uppföljnings-
ansvar.
Beträffande verksamheterna i övrigt pågår den
omställning som tidigare har planerats. Såvitt jag är
underrättad rullar detta på enligt de planer man har
tänkt sig.</pre><pre>Anf.  118  CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Jag vill börja med att något kom-
mentera det som statsrådet Thalén talade om när det
gäller forskningsdelen. Jag utrönte i går att i de skriv-
ningar som finns om forskningen poängterar man
uttrycket "tills vidare". I Tranås upplevde man inte att
detta var någon trygghet, utan att det mer var tänkt
som en övergångslösning. Detta vill jag alltså skicka
med.
När det gäller de överviktiga tycker jag att det är
viktigt att understryka att den undersökning som de
överviktigas förening har låtit göra inte på något sätt
tyder på att landstingen varit uppmärksamma på pro-
blemen. Dessutom hade inga åtgärder vidtagits för att
möta behovet av vård.
Vi vet ju att 30 % av befolkningen lider av över-
vikt. Jag tror att det har funnits en övertro på att det
bantningspiller som lanserades för inte så länge sedan
skulle lösa problemen. Men jag tror att man fortfa-
rande måste ha de här enheterna med spetskunskap
och utveckling. Jag tycker inte att jag fick ett tillräck-
ligt bra svar från Ingela Thalén på hur läget är i dag.
Har jag något positivt besked till personalen i Tranås?</pre><pre>Anf.  119  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Fru talman! De forskningsmedicinska centrer som
Carina Hägg inledningsvis talade om kommer att
finnas - ett i Tranås och ett i Nynäshamn. Utveck-
lingen därefter handlar, enligt det uppdrag som givits,
om att möjligen lägga ut ytterligare något center i en
annan del av Sverige. Men först och främst handlar
det om att utveckla dessa båda centrer i Tranås och i
Nynäshamn.
Det pågår en diskussion om att vi ska försöka ge
ett stöd under en längre period där man följer upp de
överviktigas problem för att ge landstingen ett ut-
rymme att bygga upp sin egen verksamhet. Där ska
man kunna följa denna speciella problematik. Denna
diskussion pågår mellan departement, landstingsför-
bund och riksförsäkringsverk.
Tobaksrökningen</pre><pre>Anf.  120  MAGDA AYOUB (kd):
Fru talman! Jag fortsätter med samma sak. Det
gäller tobak. Det är visserligen två stycken som har
tagit upp detta, men jag har tänkt väldigt mycket på
det här under tiden.
Det som bekymrar mig är att man inte tar rök-
ningen på allvar i skolorna. Jag vill gärna hävda att
det säljs alldeles för mycket tobak, och att forskarna
har kommit fram till att rökningen ökar bland ung-
domar. Det gäller dem som är under 15 år, och speci-
ellt flickor. Jag undrar om man kan vidta extra åtgär-
der för att kunna förhindra detta på något sätt.</pre><pre>Anf.  121  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Jag har inte något annat svar att ge än
det jag gav tidigare, nämligen att detta är ett vuxe-
nansvar. Det finns ett mycket tydligt ansvar ute i
skolorna för att ge information. I samma takt som alla
vi övriga vuxna för en diskussion om det hälsofarliga
kring tobaksanvändning ökar naturligtvis också enga-
gemanget hos föräldrar och hos organisationer.
Jag menar att det inte enbart går att skylla detta på
skolorna. Vi som vuxna; föräldrar, grannar eller vän-
ner har också ett ansvar för att föra en diskussion. Vi
måste också ta på oss ansvaret att följa den lagstift-
ning som finns. Unga människor ska inte börja röka.</pre><pre>Anf.  122  MAGDA AYOUB (kd):
Fru talman! Jag tänkte kolla en sak till. Det är ju
egentligen vi politiker som har möjlighet att fatta de
beslut som resulterar i minskad rökning och förbätt-
rad folkhälsa. Vi måste vidta några åtgärder för att
kunna gå vidare.
Jag vet att detta är vårt ansvar som vuxna, men jag
tror att barn också får signaler från skolan. Jag vet
själv att skolan en gång skickade till mina barn ett
avtal som man skriver på om vilka regler som gäller i
skolan. Där stod: Man får inte röka i klassrummet.
Jag reagerade jättestarkt. När jag pratade med rektorn
sade han: Ja, det här har man missat. Det är förbjudet
att röka över huvud taget i skolan - och inte bara i
klassrummet.
Jag tycker att man ska sätta in extra åtgärder för
detta.</pre><pre>Anf.  123  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Fru talman! När det gäller den sista speciella frå-
gan är det dessutom väldigt angeläget av alla möjliga
andra skäl att poängtera att vi ska ha rökfria arbetslo-
kaler. Ska vuxna människor röka ska de göra det i
speciellt ordnade och ventilerade lokaler. Det har lika
mycket att göra med annan hälsa som just att man
inte ska börja röka.
Vi ska föra en bra diskussion. Vi ska följa upp den
lagstiftning vi har och vi ska alla uppfylla vårt ansvar
gentemot unga människor. Vi ska stödja de förening-
ar som arbetar mot rökning bland unga, och över
huvud taget arbeta med föreningsliv och med dem
som arbetar med barn och ge dem stöd. Jag vidhåller
att allt detta trots allt är det som skapar den bästa
förutsättningen för att unga människor ska avstå från
att börja röka, vilket de ska göra. De ska avstå från att
röka när de är unga.
Bostadssituationen i Stockholms- och Uppsalaregio-
nen</pre><pre>Anf.  124  RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet
Lövdén.
Det behövs fler bostäder i Stockholm-Uppsala-
regionen. Det är ett budskap som vi nås av allt oftare.
Jag delar den uppfattningen. Det är populärt, och det
är t.o.m. trivsamt att bo i den här delen av Sverige.
Jag gör det själv.
Men marknadsföringen av Uppsala-Stockholm-
regionen tycker jag görs alltför snäv. Jag tycker att
det verkar som att det enda som finns är själva stads-
kärnorna - det som finns inom de gamla stadsgrän-
serna. Men om man bara går fem mil norr eller öster
om Uppsala finns det två kommuner - Östhammar
och Tierp - där lägenheter står tomma. Det är inte
långt bort från Stockholm! Det finns bortåt 800 tom-
ma lägenheter i den här regionen. Jag skulle vilja veta
hur bostadsminister Lövdén ser på det problemet.</pre><pre>Anf.  125  Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Jag kan dela Rigmor Stenmarks upp-
fattning om att det inte går att titta på bostadsförhål-
landena i Stockholms- och Uppsalaregionen utifrån
ett väldigt snävt synsätt.
Den efterfrågan som vi har på bostäder kan inte
tillgodoses genom bara bostadsbyggande och en ökad
tillgång till bostäder i centrala Stockholm eller i Upp-
sala tätort. Det är ju frågan om att man ska se regio-
nerna som en större bostadsregion.
Jag har i debatter kring bostadssituationen, särskilt
när det gäller Stockholmsförhållanden, påpekat att det
är oerhört viktigt att regionen som helhet har en ge-
mensam planering för hur man ska tillgodose det
behov och den efterfrågan som finns när det gäller
bostäder i den här regionen.
Min enkla reflexion - utan att jag går in på Öst-
hammars och Tierps speciella situation - är att man
när det gäller den planering som ska ske måste ta
sikte på att se bostadsfrågan i ett större regionalt
perspektiv. Staten måste naturligtvis också medverka
via länsstyrelser och det särskilda uppdrag som vi har
gett Ulf Adelsohn.</pre><pre>Anf.  126  RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Tack så mycket! Jag tycker att det så
här inledningsvis var ett bra svar. Men vi måste dis-
kutera lite djupare.
Det handlar också om att vi lagstiftningsvägen
inte kan beordra människor att flytta hit och dit. Där-
emot kan vi ge förutsättningar, så att det finns en
neutralitet och en valfrihet. Då kommer man osökt in
på kostnaderna för boendet. Det handlar om kostna-
derna för boendet utanför den snäva regionen Stock-
holm-Uppsala. Det är trots allt lite svårare för dem
som bor längre bort. Jag undrar vad bostadsministern
har för planering när det gäller att minska kostnader-
na för boendet.</pre><pre>Anf.  127  Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Det är inte bara en åtgärd som måste
till för att vi ska kunna pressa tillbaka boendekostna-
derna. Det är ju ett spektrum av åtgärder. Det handlar
om neutralitet i fastighetsbeskattningen och om en
fokusering på produktionskostnaderna. Byggkost-
nadsdelegationen är just nu mitt uppe i ett arbete med
detta. Det finns förutsättningar att pressa ned produk-
tionskostnaderna, enligt de pilotprojekt som vi har
bedrivit. Och jag vill poängtera att det finns ett kom-
munalt ansvar för att det är rimliga avgifter och
markprissättningar.
Det här är en fråga som är högaktuell. Man måste
se den i detta breda perspektiv. Regeringens arbete är
klart inriktat på att man ska samla de olika aktörerna
på bostadsmarknaden, så att de tar ett gemensamt
ansvar för att pressa tillbaka boendekostnaderna.
Sedan är det ytterligare en fråga som naturligtvis
har betydelse när man ser det här som en större bo-
stadsregion. Det handlar om att man måste lösa in-
frastrukturproblemen, så att kommunikationerna
fungerar på ett bra sätt. Det gör ju att bostadsregio-
nerna också kan vidgas.
Moms på lokalhyror</pre><pre>Anf.  128  MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till vice statsminis-
tern, Lena Hjelm-Wallén, eller möjligtvis till Lars-
Erik Lövdén, om han tycker att det är hans fögderi.
Det är inte alltid så lätt för oss riksdagsledamöter att
veta vem som hanterar vilka frågor.
En statlig utredning har nyligen föreslagit att hy-
resvärdar ska kunna ta ut moms vid uthyrning av
lokaler till ideella föreningar. Det här förslaget har
varit ute på remiss. Just nu förmodar jag att ärendet
bereds i Regeringskansliet. I utredningen saknas en
beskrivning av effekterna för studieförbunden, folk-
bildningsverksamheten och stora delar av det ideella
föreningslivet. Det handlar om idrottsföreningar,
handikappföreningar och pensionärsföreningar.
Jag menar att det skapar radikalt förändrade förut-
sättningar för föreningslivet om det här förslaget
genomförs. Studieförbunden har exempelvis beräknat
att det här skulle innebära en merkostnad på 75-100
miljoner kronor årligen. Det skulle i sin tur betyda
verksamhetsnedskärningar och färre i folkbildnings-
arbete. Totalt beräknas det kosta 3 miljarder för före-
ningslivet, en kostnadsövervältring från staten.
Min fråga är: Kommer utredningen att resultera i
en proposition där man kvarstår vid kravet på att man
ska momsbelägga uthyrning av lokaler? Eller kom-
mer möjligtvis förslaget, vilket jag hoppas, att skrin-
läggas?</pre><pre>Anf.  129  Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Som frågeställaren säger är det här ett
ärende som just nu är under beredning i Regerings-
kansliet, efter det remissarbete som vi har haft. De
synpunkter som frågeställaren tar upp och som också
har kommit fram under remissarbetet kommer natur-
ligtvis att vägas in i regeringens beredning av frågan.
Men jag kan inte ge något definitivt svar, eftersom vi
just nu håller på att bereda ärendet i Regeringskansli-
et.</pre><pre>Anf.  130  MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att man
ibland är tidigt ute i politiken. Jag inser att ärendet är
under beredning. Men jag vill passa på tillfället att
skicka med något från riksdagen: Jag tror att vi är
många här som menar att oerhört många skulle förlo-
ra på den förändring som finns föreslagen i utred-
ningen. Förlorarna skulle vara väldigt många, och de
skulle förlora väldigt stort. Jag hoppas att regeringen
tänker sig för många gånger innan man lägger fram
en proposition i den här riktningen. Det skulle få
förödande konsekvenser för fortbildningen och för
föreningsverksamheten. Det skulle svälta ut ett före-
ningsliv där i dag tusen blommor blommar.
Jag skulle önska att ministern kunde peka i vilken
riktning det kommer att gå. Jag gissar att ni har hun-
nit ta del av remissvaren. Det vore bra med ett litet
klarläggande. I morgon ska nämligen fastighetsför-
bundet träffa folkbildningsrörelsen här i Stockholm.
Man är naturligtvis intresserad av en liten fingervis-
ning.
Jag skickar gärna med ytterligare en liten fråga:
Varför har antalet statsråd som kommer hit på torsda-
garna krympt? Tack!</pre><pre>Anf.  131  Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Än en gång säger jag att vi bereder
frågan i regeringen. Men det är inte obekant att rege-
ringen är sammansatt av representanter för ett parti
som har stark anknytning till folkrörelsetraditionen.
Vi tar naturligtvis hänsyn till de aspekter som fråge-
ställaren tar upp när vi ska utforma det slutliga för-
slaget.
Östersjömiljarden</pre><pre>Anf.  132  ANNE LUDVIGSSON (s):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Leif
Pagrotsky. Den rör den andra Östersjömiljarden.
Jag undrar på vilket sätt statsrådet tänker verka för
att gender-perspektivet ska få genomslag också i de
projekt som gäller Östersjömiljard nr 2. Jag vet ju att
den har fått en inriktning just på näringslivet. Det är
kanske just därför som jag tycker att den här frågan är
intressant och vill höra statsrådets åsikt.</pre><pre>Anf.  133  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Fru talman! Som bekant är jämställdhetsperspek-
tivet väl integrerat i den samarbetsverksamhet som vi
har med länderna på andra sidan Östersjön. Riksda-
gen har bett om det. Och vi själva har skrivit fast i
alla riktlinjer och i strategierna för vart och ett av de
länder som vi samarbetar med att jämställdhetspers-
pektivet ska genomsyra det arbete som vi bedriver. Vi
har dessutom en lång rad konkreta projekt som tar
sikte på jämställdhetsfrågor.
Den andra Östersjömiljarden, som man precis nu
har börjat arbeta med, kommer att få en tydligare
näringslivsinriktning. När det kommer upp ärenden
av olika slag till behandling kommer jag att vara extra
uppmärksam på att man ska försöka främja kvinnligt
företagande, t.ex. genom att följa upp det exempel
som vi redan har gjort med en kvinnlig företagardele-
gation till Polen. Vi ska ha en särskild inriktning på
mindre och medelstora företag. Det är en sektor som
inte är lika förgubbad som storföretagen. Därför räk-
nar jag med att vi kommer att ha fler och bättre pro-
jekt med kvinnlig inriktning att välja mellan när vi
ska bestämma vad vi ska stödja med hjälp av den
andra Östersjömiljarden.
Men min bestämda inriktning är att pengarna ska
användas så att det ytterligare förstärker jämställd-
hetsprofilen i vårt samarbete med länderna på andra
sidan Östersjön.</pre><pre>Anf.  134  ANNE LUDVIGSSON (s):
Fru talman! Det gläder mig att höra det svaret.
När det gäller Östersjösamarbetet har det fått ett
väldigt genomslag med jämställdhet och gender-
perspektivet. Men det var intressant att höra statsrå-
dets svar just när det gäller den andra Östersjömiljar-
den, som är näringslivsinriktad.
När det gäller näringslivet är vi inte heller i Sveri-
ge så duktiga just när det handlar om gender-
perspektivet. Därför undrar jag om statsrådet också
kan se att det har en positiv inriktning för svenskt
näringsliv och att det är viktigt att signalerna om
dessa tankar när det gäller Östersjömiljard nr 2 går ut.</pre><pre>Anf.  135  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Fru talman! Det sista tycker jag var en bra idé
som vi ska ta fasta på. Om vi blir bättre på att infor-
mera om just denna aspekt av politiken får vi för-
hoppningsvis fler, bättre och intressantare ansökning-
ar som vi då också får större möjligheter att bevilja.
Låt mig peka på en speciell sak som vi har jobbat
med hittills och som jag gärna vill fortsätta med.
Mycket av det vi gör handlar ju om utbildning och
kunskapsöverföring. Vi har verksamheter med utbild-
ning i entreprenörskap speciellt riktat till kvinnliga
företagare i Ryssland, Polen och Baltikum. Det är en
verksamhet som jag gärna skulle vilja satsa mer på
och fortsätta med.
Men även om vi nu diskuterar näringlivsfrågor
ska vi inte glömma det viktiga som finns på t.ex. den
politiska sidan. Vi satsar också på stöd och utbildning
till kvinnliga politiker i t.ex. Ukraina, där det ju inte
är riktigt lika jämställt som i den svenska riksdagen -
för att inte tala om den svenska regeringen. Det är
också ett område som jag tycker att vi bör jobba mera
på, och det kommer vi att fortsätta att göra.
Barentsområdet</pre><pre>Anf.  136  LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! I utrikesdebatten måndagen den 6 de-
cember berörde statsrådet Pagrotsky på ett mycket
positivt sätt Barentsområdet, som ju omfattar norra
Norge, norra Sverige, norra Finland och nordvästra
Ryssland. Området rymmer förutom ca fem miljoner
invånare också mycket stora naturtillgångar och rike-
domar och därmed också stora utvecklingsmöjlighe-
ter. Samtidigt finns där några av de största miljöhot vi
har i vårt närområde.
Det här säger jag inte därför att jag inte tror att
statsrådet Pagrotsky vet det utan kanske mer som en
upplysning, då jag tror att Barentsområdet ibland är
ett okänt begrepp.
Inför det svenska ordförandeskapet i Barentsrådet
våren 2001 antydde statsrådet att den svenska profi-
len i Barentsområdet skulle höjas. Dörren för mer
resurser öppnades om inte mycket så i alla fall på
glänt.
Med tanke på att Sveriges insatser via Nordiska
ministerrådet hittills stöttat en uppbyggnad av det
regionala samarbetet skulle jag vilja fråga statsrådet
Pagrotsky om det finns några konkreta idéer om hur
regeringen ytterligare ska stärka det regionala samar-
betet i Barentsområdet.</pre><pre>Anf.  137  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Fru talman! Min politiska vilja är att intensifiera
banden mellan regionerna i norra Sverige och nord-
västra Ryssland. Jag vill gärna stödja olika initiativ,
lokala idéer och uppslag som kommer på detta områ-
de, såsom vi har gjort i det förflutna och såsom vi
gärna vill fortsätta att göra framöver. För mig är det
väldigt viktigt att detta tar sin utgångspunkt i lokalt
engagemang - samarbetsprojekt mellan universitet,
mellan län, mellan näringslivsorganisationer m.m.
Dessa är lite olika utvecklade i olika regioner. Jag vill
gärna att de breddas och blir mer inriktade mot t.ex.
Karelen - inte bara mot Murmask utan också mot
Arkhangelsk.
Det grundläggande för mig är dock att helheten är
för liten och att det bör vara mer. Bra initiativ och bra
idéer som kommer fram vill vi gärna vara med och
stödja.
Men glöm inte att staten är med i flera egenska-
per. Staten är också med i egenskap av länsstyrelser-
na i de berörda länen. Det är lika mycket staten som
det som regeringen gör direkt, även om vi har decent-
raliserat vårt beslutsfattande och fördelat våra pengar
så att en del redan ligger i regionerna för vidare prio-
ritering och fördelning. Även där sker mycket aktivt
statligt arbete.</pre><pre>Anf.  138  LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! Det gläder mig att statsrådet Pag-
rotsky nämnde Karelen. Jag kommer ju från ett län
som heter Västerbotten och som har ett ganska ut-
vecklat samarbete med just Karelen. Ibland finns en
tendens att Barentssamarbetet framstår som ett sam-
arbete riktat mot Murmansk. Men Barentssamarbetet
innehåller så mycket mer.
Efter de olika kontakter som vi har haft med före-
trädare inom den här regionen tror jag mig veta att ett
mycket viktigt område är att underlätta det ryska
deltagandet i samarbetet. Jag tror mig också veta att
statsrådet Pagrotsky delar den uppfattningen. Även
om vi nu har en statsmakt som företräds på regional
nivå av länsstyrelsen vore det intressant att veta på
vilket sätt den svenska regeringen arbetar i sina kon-
takter med den ryska regeringen för att underlätta det
ryska deltagandet i detta regionala samarbete.</pre><pre>Anf.  139  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Fru talman! Det är inte bara i kontakterna med
den ryska regeringen i Moskva som det här sker utan
kanske i första hand i kontakterna med provinsmyn-
digheterna i t.ex. Murmansk, Karelen eller Ark-
hangelsk. Jag har själv träffat guvernörerna för alla
dessa områden och fört samtal med dem om detta. Jag
tror att det är den viktigaste nivån att arbeta med på
den ryska sidan.
En verksamhet som jag är speciellt förtjust i inom
det område som Lennart Gustavsson nämner är att
locka ryska ungdomar att studera vid svenska läroan-
stalter. Jag var nyligen i Luleå och träffade de ryska
studenter som studerar vi universitetet där. Det var en
rolig upplevelse. Jag tror att det gör en väldig nytta
inte bara att ryssar kommer till Sverige och får stude-
ra utan också att de återvänder med intryck av Sveri-
ge och erfarenheter av svenskt samhällsliv, svenska
medier, svensk journalistik, demokrati och annat som
jag tror kan bära frukt när de kommer hem. Jag gissar
att de kommer att vara goda Sverigeambassadörer
under resten av sina yrkesverksamma liv om de blir
väl behandlade i Sverige, och det finns ingen anled-
ning att tro någonting annat.
Jag delar uppfattningen att det är viktigt att få rys-
sarna att komma hit, inte bara att få våra företag och
andra att åka till Ryssland.
Sjukpenningkostnaderna</pre><pre>Anf.  140  DESIRÉE PETHRUS ENG-
STRÖM (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Ingela
Thalén, som har det politiska ansvaret för sjukpen-
ningkostnaderna i socialförsäkringen.
Ett stort problem som vi har att brottas med just
nu är de snabbt ökande kostnaderna för sjukskriv-
ningar i landet. Vi får dagligdags rapporter om hur
stress och utbrändhet breder ut sig bland anställda i
både privat och offentlig sektor. Inför 1999 års bud-
get kalkylerade regeringen med att sjukskrivningarna
skulle kosta ungefär 18 miljarder, men det blev i
stället 25 miljarder. För nästa år anslår regeringen
ännu mer pengar, nämligen 29 miljarder kronor, till
sjukpenningkostnader.
Är det inte märkligt att regeringen inte ser mer
allvarligt på situationen än man gör? På ett år höjs
alltså anslaget från 18 miljarder till 29 miljarder, och
det enda man gör i det svåra läget är att tillsätta en
utredare som ska se över saken.
Min fråga är: Anser statsrådet Ingela Thalén att
regeringen kan fortsätta att sitta med armarna i kors
och vänta på en utredning som kommer nästa år? Är
det inte akut nu att ta itu med de skenande kostnader-
na inom sjukförsäkringen?</pre><pre>Anf.  141  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Hade regeringen med ett pennstreck
kunnat minska frånvaron på arbetsplatserna hade
regeringen självklart gjort det. Men det krävs faktiskt
betydligt bredare insatser än så. En av de saker som
krävs är att man går igenom de olika saker som på-
verkar sjukfrånvaron. Utredarens uppdrag är att gå
igenom hela perspektivet på sjukförsäkringen och
komma tillbaka med en delrapport i juni nästa år och
en slutrapport i december nästa år.
En del av sjukfrånvaron bygger dessutom på att vi
har sjuka arbetsplatser och sjuka arbetsorganisationer.
Där pågår också ett arbete som har att göra med ar-
betslivets villkor, den stress och utbrändhet som Desi-
rée Pethrus Engström själv tog upp och hur man ska
komma åt arbetsorganisationer som inte fungerar bra.
Socialdepartementet och Näringsdepartementet
kommer gemensamt att ha en hearing i mitten av
denna månad för att gå igenom de forskningsresultat
och de kunskaper man har när det gäller både arbets-
livsfrågor och skador och sjukdomar i anslutning till
arbete. Det pågår alltså en lång rad olika insatser för
att komma till rätta med den ökande sjukfrånvaron.</pre><pre>Anf.  142  DESIRÉE PETHRUS ENG-
STRÖM (kd):
Fru talman! Min poäng är just att det pågår en
massa utredningsarbete. Jag tycker dock att det är
synd att regeringen inte satsar på att få i gång rehabi-
literingsarbetet via försäkringskassorna. I er budget
skriver ni själva att försäkringskassorna i dag bara
hinner betala ut sjukpenningen. De hinner inte med
rehabiliteringsarbetet för att få folk i jobb igen.
Borde man inte då, som vi i Kristdemokraterna
gjort, ge försäkringskassorna extra medel för att kan-
ske arbeta av sjukskrivningsköer? Jag tror att det
skulle vara värdefullt att göra det redan i dag för
enskilda och för arbetsgivare, men också med tanke
på samhällets kostnader. Jag anser att vi inte har råd
att vänta till slutet av nästa år.
Finns det inga akuta åtgärder som Ingela Thalén
kan tänka sig redan nu?</pre><pre>Anf.  143  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Fru talman! När det gäller rehabiliteringsarbetet
var det för en liten stund sedan en diskussion om just
själva sättet att rehabilitera. Det är nog dessvärre så
att det gjorts en lång rad insatser som inte har lett till
att personer har kommit tillbaka till arbetet, vilket har
varit ett stort problem. Av just det skälet tillsatte
regeringen redan långt tidigare en utredare för att gå
igenom vad det är inom rehabiliteringsområdet som
behöver göras för att de miljarder som sätts in i reha-
biliteringen verkligen ska ge önskad effekt.
Det är inte så att det saknas resurser för rehabilite-
ring. Vi har visserligen fått en del signaler att man har
ökat ansträngningarna så att man har problem på
några kassor. Detta ser nu Riksförsäkringsverket
över. Men det är klart att det fortlöpande pågår insat-
ser, på en hel del håll också med mycket goda resultat.
Vårt problem är att det på alldeles för många områ-
den visar sig att de insatser som görs inte leder till bra
resultat.
De här utredningarna är inte något pappersarbete,
utan de går ut på att samla kunskap och erfarenhet, så
att man plockar fram de bästa exemplen för att alla, i
alla kassor ska kunna ge de rätta insatserna så att
människor kommer tillbaka i arbete.</pre><pre>Anf.  144  DESIRÉE PETHRUS ENG-
STRÖM (kd):
Fru talman! Jag undrar bara varför det står i er
egen budget att försäkringskassorna under året har
fortsatt att föra över personalresurser från rehabilite-
ringsarbetet till utbetalningar av ersättningar på grund
av det ökade antalet sjukanmälningar.
Det visar att ni själva erkänner att ni inte jobbar
med rehabiliteringen via försäkringskassan. Den
personalen hinner bara jobba med utbetalningar av
sjukpenning.</pre><pre>Anf.  145  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Det som lästes upp ur budgeten är ett
konstaterande. Med anledning av bl.a. det konstate-
randet och med anledning av tre mycket intressanta
rapporter som belyser rehabiliteringsarbetet har rege-
ringen tillsatt en utredning för att mycket noggrant se
till att man får de rätta insatserna, de rätta verktygen
för att man ska kunna arbeta med rehabilitering på ett
sätt som leder till ett adekvat resultat.
Trafiksituationen i Stockholmsområdet</pre><pre>Anf.  146  CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Den 4 november betonade statsrådet
Lövdén behovet av att man löser infrastrukturproble-
men i Stockholmsregionen. Han sade också att rege-
ringen gärna vill medverka i detta.
Han fortsätter: "Ska vi lyckas få till stånd ett kraf-
tigt ökat bostadsbyggande i Stockholmsregionen
måste vi också lösa infrastrukturproblemen i denna
region. Om vi inte gör det ligger många av korten
mörkade och vi står utan riktigt bra förutsättningar för
bostadsplanering och stadsplanering."
Men, fru talman, jag läste i DN i förrgår och där
säger regeringens miljöminister: "Trafiksituationen i
våra tre storstäder, inte minst i Stockholm, har kom-
mit till 'vägs ände', om uttrycket tillåts." Han fort-
sätter: "Även om vi skulle sätta sprätt på hela landets
väganslag enbart i huvudstadsregionen - vilket i och
för sig är en orimlighet - skulle vi inte lyckas 'bygga
bort' bilköerna. Det skulle också tyvärr vara ganska
fruktlöst att enbart satsa på utbyggnad av kollektivtra-
fiken; det leder bara till att de som redan nu väljer
buss och tunnelbana ökar sitt kollektivåkande medan
resten framhärdar i att ta bilen, - - -."
Mot denna bakgrund, fru talman, vill jag ställa
frågan till vice statsministern: Vilken av de här starkt
motsatta uppfattningarna delar regeringen?</pre><pre>Anf.  147  Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Trafiksituationen är förvisso kompli-
cerad i Stockholmsområdet. Vad det handlar om nu är
att se efter vad vi kan göra strukturellt för att under-
lätta, inte minst för regionen själv att hantera en hel
del av problemen. Men samtidigt måste vi också
arbeta med avgiftsfrågan och titta närmare på mil-
jöproblemen i sin helhet. Där är avgifter en möjlighet.
Det måste föras en diskussion om det här. Det
tycker olika statsråd i regeringen. Sedan för vi fram
lite olika aspekter av den diskussionen i debatten. Det
hoppas jag ska stimulera debatten.</pre><pre>Anf.  148  CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Miljöministern uttrycker ju att det
inte är någon idé att bygga vägar och att det inte hel-
ler är någon idé att satsa på kollektivtrafiken. Hur ska
man då kunna utveckla trafiksituationen? Vilket av
statsråden avser regeringen att köra över?</pre><pre>Anf.  149  Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Vi måste först komma ihåg vilka det
är som styr i Stockholmsregionen. Det är faktiskt de
borgerliga partierna. Jag tycker att man först ska
komma ihåg var ansvaret ligger någonstans.
Vi är väl medvetna om att det måste till en hel del
strukturella grepp vad gäller trafiken i Stock-
holmsområdet. Men att tro att det bara går att blåsa på
vad gäller väganslagen är heller ingen lösning.
Jag tror att vi kan diskutera det här och ha högt i
tak, men jag tror inte riktigt att Carl-Erik Skårman har
tolkat miljöministern rätt.
Sydafrikaresan</pre><pre>Anf.  150  ANN-MARIE FAGER-
STRÖM (s):
Fru talman! Min fråga går till statsrådet Anna
Lindh.
Jag vill knyta an till Sydafrikaresan. Jag tycker att
det talas för mycket om procentsatserna i stället för
om innehållet när det gäller biståndspengarna. Jag
skulle vilja fråga utrikesministern om hon kan ge en
bild av inriktningen av biståndspengarna, vilka erfa-
renheter ministern har av resan.</pre><pre>Anf.  151  Utrikesminister ANNA
LINDH (s):
Fru talman! Jag var inte med i Sydafrika i höst.
Jag var däremot i Sydafrika i våras. Vi hade då en
mycket bred diskussion om det svenska samarbetet
med Sydafrika.
Vi kan se en förändring, från att det var ett stöd i
kampen mot apartheid till att det blev biståndssats-
ningar, som handlade väldigt mycket om utbildning,
hjälp till de allra fattigaste och demokratiuppbygg-
nad, till att vi nu försöker kombinera insatser för de
grupper som har det allra svårast med att hitta projekt
där vi gemensamt vill satsa på framtiden.
Det är en mycket bred skala. Det handlar om små-
företagande. Det handlar om hur man ska kunna få
näringslivet att investera och utvecklas i Sydafrika.
Det handlar om gemensamma utbildningsprojekt. Det
handlar inte minst om mitt eget område, att samarbeta
med Sydafrika när det t.ex. gäller kampen mot kärn-
vapen.
Det är oerhört spännande att se hur det som har
utvecklats från att ha varit ett antiapartheidengage-
mang till att bli ett traditionellt biståndsengagemang
nu handlar väldigt mycket om att hitta ett gemensamt
politiskt arbete som kan låta två länder på olika sidor
om jordklotet också samarbeta kring sådana frågor
som t.ex. antikärnvapenkampen.</pre><pre>Anf.  152  TALMANNEN:
Det fick bli det sista inlägget i dagens frågestund,
som därmed är avslutad.
Jag tackar regeringens och kammarens företrädare
för era insatser.</pre><pre>
8 §  Information från regeringen om WTO-
mötet i Seattle</pre><pre>Anf.  153  FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Nu lämnar statsrådet Leif Pagrotsky information
om WTO-mötet i Seattle. Efter statsrådets informa-
tion ges ledamöterna möjlighet att göra inlägg i ämnet
om högst 2 minuter. Om det blir något ytterligare
inlägg så kommer det att bli högst 1 minut.</pre><pre>Anf.  154  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Herr talman! Öppen handel - rättvisa spelregler
var namnet på den handelspolitiska skrivelse som
regeringen lämnade till riksdagen i mars i år. Öppen
handel och rättvisa spelregler var också målen för
Sveriges deltagande i WTO:s ministermöte i Seattle i
förra veckan. Men resultaten från Seattlemötet ute-
blev. Vi fick inte öppnare handel som följd av att 135
handelsministrar träffades, och vi fick tyvärr inte fler
och rättvisare spelregler.
En ljuspunkt i den mörka Seattleveckan var att
Sverige och ungefär 30 andra WTO-medlemsländer
undertecknade ett avtal om att upprätta ett särskilt
rättscentrum som ska ge u-länderna bättre möjligheter
att hävda sin sak i handelstvister i WTO. För att
WTO-reglerna ska möta respekt måste vi se till att
alla medlemmar kan utöva de rättigheter som med-
lemskapet ger dem och inte bara vara tvungna att
sköta sina skyldigheter. Detta var en positiv händelse
lite vid sidan av de egentliga förhandlingarna.
Inför Seattlemötet var det många som sade att
förberedelserna var för dåliga. Det fanns t.ex. inte ens
en gemensam text att förhandla kring när vi kom dit.
Vad detta beror på kan man ha många teorier om.
Men det vore konstigt om inte striden om vem som
skulle vara generaldirektör i WTO bidragit. Den stri-
den lämnade organisationen utan ledarskap mellan
april och september i år, en period då förberedelsear-
betet borde ha varit intensivt.
De dåliga förberedelserna till trots hoppades vi
alla att när ministrar från 135 länder kommer samman
skulle viktiga knutar kunna lossna. Mirakel har skett
förut. Nu hann man bara förhandla en enda fråga
någorlunda långt, jordbruket. Det tog lång tid. Att det
tog så lång tid beror givetvis mycket på EU:s inställ-
ning. Som det såg ut när förhandlingarna avbröts i
fredags hade vi faktiskt en text som ur svenskt per-
spektiv såg mycket lovande ut.
Den innebar att en framtida jordbruksförhandling
skulle handla om både marknadsöppningar för ut-
vecklingsländerna och en gradvis avtrappning av
exportbidrag och andra former av subventioner.
Skulle EU-länderna ha kunnat skriva under en sådan
uppgörelse som del av ett paket? Det kommer vi
aldrig att få veta. Motsättningarna mellan EU och
USA och mellan USA och viktiga u-länder om de
övriga frågor som skulle ha ingått i paketet var för
stora.
Det blev aldrig någon helhet att ta ställning till.
EU:s välvilja sattes aldrig på prov. U-ländernas kri-
tiska hållning blev aldrig testad. Ansvaret för detta
vilar enligt min mening tungt på USA. Värdarna var
väldigt kategoriska i vissa frågor och gjorde knappast
några eftergifter alls. I stället bestämde man sig för att
ge upp. Det innebar att ett tillfälle har gått förlorat.
Jag är rädd för att vi politiker för en tid framöver
har avsagt oss möjligheten att flytta fram våra posi-
tioner vad gäller att styra den internationella ekono-
miska utvecklingen. Vi som anser att världsekonomin
underpresterar är givetvis besvikna. Vår uppgift är nu
att se till att perioden av inaktivitet blir så kort som
möjligt. Ministerkonferensen är suspenderad. Enligt
ordföranden och WTO:s generaldirektör ska arbetet
återupptas i Genève snarast möjligt.
Mot bakgrund av den amerikanska inställningen
befarar jag att det kan bli svårt att nå resultat före det
amerikanska presidentvalet, och vi behöver procedu-
rer som garanterar u-ländernas delaktighet i proces-
sen. Jag menar att EU och Sverige i detta läge bör
verka för att ett meningsfullt WTO-arbete ska komma
i gång så snart som möjligt.
Förhandlingar om handel med jordbruksvaror och
tjänster ska börja efter årsskiftet. Dessutom ska över-
syner ske av flera WTO-avtal. EU bör vara en aktiv
deltagare i dessa processer. Men vi måste samtidigt
vara realister. Det kommer att bli svårt för EU att
hantera en isolerad jordbruksförhandling. Bl.a. av
detta skäl behöver vi fortfarande en bredare WTO-
process som ger större möjligheter att nå balanserade
resultat.
Min slutsats är att hade viljan att komma överens
varit tillräckligt stor hade vi kommit överens i Seattle,
de dåliga förberedelserna till trots. Hade tillräckligt
många av världens länder, och framför allt de stora
spelarna EU och USA, varit tillräckligt angelägna om
öppnare handel och rättvisare spelregler hade vi haft
en uppgörelse om det i dag.
Bilden av ett stort, starkt och skräckinjagande
WTO, så mäktigt att det drar till sig våldsamma pro-
tester, har alltså visat sig vara fel. Utan politisk vilja i
medlemsländerna är WTO ingenting. FN:s general-
sekreterare Kofi Annan, som var på plats i Seattle
men som hindrades från att tala, skrev i en artikel i
förra veckan: Ekonomin har blivit global, men politi-
ken är i stor utsträckning fortfarande lokal. En tydli-
gare bekräftelse på det än misslyckandet i Seattle är
enligt min mening svår att hitta. Tack, herr talman!</pre><pre>Anf.  155  LARS TOBISSON (m):
Herr talman! Jag ingick i regeringsdelegationen i
Seattle. Jag har ingen anledning att erinra mot vad
statsrådet Pagrotsky här har redovisat. Misslyckandet
blev onekligen stort. I stället för att gräva ned oss
tycker jag kanske att vi ska fundera över vad vi kan
göra i framtiden.
Vad kan förklaringen vara till att WTO och fri-
handel - som är bra för alla, och inte minst för u-
länderna - har kommit att framkalla så starka negati-
va reaktioner? Jag tror faktiskt att WTO har blivit sin
egen framgångs fånge. Förr var handelspolitik ett
snävt avgränsat område för specialister som verkade
med tyst diplomati.
När WTO inrättades med tvistlösningsmekanis-
mer och sanktioner upptäckte olika intressegrupper
att man kunde få genomslag för sina krav på ett helt
annat sätt än inom t.ex. ILO eller miljövårdsarbetet
genom att gå via WTO. Perspektivet vidgades på det
viset i handlingsförhandlingarna genom att man förde
in frågor som arbetsrätt, djurskydd och livsmedelssä-
kerhet. Beslutsprocessen där alltså mer än 135 länder
måste komma överens blev därmed än mer komplice-
rad.
Jag tror för min del att ökad transparens både inåt
och utåt är nödvändig. Internt kan man tänka sig en
starkare organisation med styrorgan och större resur-
ser. Utåt är det viktigt att söka en bättre förankring.
Hittills har den strävan mest gått gentemot påtryck-
ningsorganisationer av olika slag. Men vi har sett att
detta verkar splittrande.
Till andra organisationer - t.ex. till EFTA, OSSE,
VEU och Nato - har vi exempelvis knutit parlamenta-
riska församlingar där man tar ett mer helgjutet an-
svar för hela området. Jag skulle vilja fråga statsrådet
om han har någon kommentar till min analys och
dessutom om han är beredd att verka för att få en mer
markerad parlamentarisk förankring som ett sätt att
säkerställa livsdugligheten hos WTO.</pre><pre>Anf.  156  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Herr talman! Om jag får börja med idén om den
parlamentariska församlingen, skulle jag vilja under-
stryka betydelsen av parlamentarisk förankring av det
arbete som regeringarna bedriver i WTO. För mig är
den viktigaste parlamentariska förankringen den som
sker i varje medlemslands eget parlament. När rege-
ringarna träffas i sådana här organisationer är de
därmed väl förankrade. I Sverige, och i många andra
länder, har vi mer parlamentariker i delegationen och
har därmed en förankringsmöjlighet på plats när för-
handlingarna äger rum.
Att införa någon sorts gemensamt WTO-
parlament, som är en idé som har väckts, är däremot
någonting som jag vill avvakta att berömma, åtmins-
tone tills jag har sett förslagen mer i detalj med kon-
turer. Jag är snarast skeptisk till den idén. Ett problem
vi har är att 135 länder med delegationer redan är en
så enormt stor församling att det har visat sig vara
väldigt svårt att komma fram till effektiva arbetsme-
toder. Att det skulle underlättas av att vi hade en
församling till, som med nödvändighet måste vara
ännu mycket större, tror jag inte. Jag tror att det är
väldigt svårt.
Vi måste ändå åstadkomma en bredare politisk
förankring och en bredare förankring i samhällena
utanför det normala politiska livet vad gäller organi-
sationer, medborgare, allmän opinion och intresseor-
ganisationer. Men vi måste också skapa förtroende
mellan länderna i WTO, mellan i-länder och u-länder,
mellan jordbruksländer och industriländer. Jag ser
förtroendefrågan som det grundläggande problem
som vi har att brottas med i WTO. En opinionsbild-
ning till förmån för frihandeln och upplysning om
frihandelns fördelar skulle vara välkommet. Det får vi
jobba mer med.</pre><pre>Anf.  157  LARS TOBISSON (m):
Herr talman! WTO-parlament tror jag inte heller
på. Jag medger att det här är svårare än när det gäller
de mer avgränsade organisationer som jag exemplifi-
erade med. WTO-området är större - 135 medlems-
länder.
Vi har ändå ett försök till parlamentarisk förank-
ring. På många håll låter man parlamentariker ingå i
regeringsdelegationerna. Inte bara Sverige gjorde det,
utan även Danmark, som hade ännu fler riksdagsmän,
och Europaparlamentet hade ett tiotal företrädare där.
Jag tror att detta är något att bygga på just i strävan
att bättre förankra arbetet.
När man, som hittills, vänder sig till de här på-
tryckningsorganisationerna - det var en särskild dag
för konferens med dessa, även om den kom av sig
genom oroligheterna - är det närmast ett sätt att un-
derstödja splittrande krafter. Vi får ändå förutsätta att
politiker verkar för helheten, att de inte bara kan ta ett
ansvar för delar utan också försöker göra de avväg-
ningar som måste komma till stånd mellan olika delar
av handelspolitiken, i synnerhet när den nu har bred-
dats till att omfatta helt nya områden.</pre><pre>Anf.  158  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Herr talman! Jag tycker att det är en fördel med
det parlamentariska inslag som vi har i delegationen.
För mig som förhandlare var det en klar fördel att ha
parlamentarisk förankring i delegationen. Jag är inte
främmande för att utvidga den till kommande minis-
termöten när sådana här förhandlingar ska äga rum.
Delegationen är väldigt stor, och vi får också ha
en effektivitetsaspekt på detta. Jag välkomnar gärna
fler parlamentariker i delegationen. Jag ser ingen
motsättning i detta, utan jag tycker, precis som Lars
Tobisson, att det tillför kvaliteter i arbetet som är
viktiga också för mig som regeringsrepresentant.
Låt oss fundera på det när vi ser konturerna av
nästa möte. Jag tror allmänt att vi på ett ödmjukt sätt
måste värdera erfarenheterna av förberedelserna den
här gången, eftersom det ju gick så snett. Jag tänker
inte låsa fast mig i några positioner om detta nu,
mindre än en vecka efter mötets avslutande, utan det
här är en av de frågor som jag tänker ta med mig på
ett konstruktivt sätt för fortsättningen.</pre><pre>Anf.  159  CARINA HÄGG (s):
Herr talman! Jag vill inledningsvis understryka att
handel för mig inte är värderingsfritt. Handel kan inte
betraktas bara som någonting som handlar om tekni-
kaliteter. Frågor om barnarbete, arbetsmiljö, miljö
osv. kommer oerhört nära. Sedan är vi väl medvetna
om att olika länder har kommit olika långt och har
olika lagstiftning när det gäller att hantera detta inom
landet.
Jag uppfattade att man från svensk sida hade ett
förslag om att balansera de olika delarna genom att ha
ett organ mellan WTO och ILO, där man mer djupgå-
ende kunde penetrera de här frågeställningarna. Det
kunde ha varit en bra lösning. Med den utgång som
det blev i Seattle vet jag inte om den här vägen hade
varit möjlig, men det är en fråga som jag skulle vilja
ställa till Leif Pagrotsky.</pre><pre>Anf.  160  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Herr talman! Det förslag som Carina Hägg syftar
på var ett av de mer kontroversiella områdena i för-
handlingarna i den här församlingen. EU:s förslag,
som Sverige stöder, var ett gemensamt forum mellan
WTO och ILO för studier, diskussion och analys av
arbetsvillkoren, där frågor om barnarbete, tvångsar-
bete, organisationsfrihet och sådant kan komma upp.
Jag tror att det var utformat på ett sätt som var mindre
provocerande och mindre skräckinjagande för de
länder som traditionellt har varit starkt emot det här.
Jag tror att det hade haft förutsättningar att få accep-
tans inom ramen för en gynnsam helhet, inte på egna
ben och inte ensam, men som ett element i en bred
uppgörelse.
Nu kom förhandlingarna aldrig så långt att vi fick
något riktigt prov på om det var på det sättet. Men
detta är mitt intryck efter omfattande kontakter med
kolleger från just de här länderna.
USA:s agerande under veckan, som var att använ-
da den här frågan som ett hot om protektionistiska
åtgärder, innebar inte någon tjänst för att föra frågan
framåt utan medförde snarare att de länder som var
emot grävde sig djupare ned i sina skyttegravar. Det
minskade utrymmet för samtal.
Vårt förslag från EU:s sida hade kunnat vara en
bra kompromiss, som kanske på ett konstruktivt sätt
hade löst upp knuten.
Jag delar åsikten att handelsförhandlingar inte kan
äga rum i ett vakuum. Vi måste visa medborgarna att
vi också klarar av att hantera viktiga frågor som män-
niskor uppfattar hör till handeln. Det här är ett bra
exempel på detta, och vi var en god bit på väg. Nu får
vi se hur vi ska agera framåt när det här har havererat.</pre><pre>Anf.  161  CARINA HÄGG (s):
Herr talman! Vi brukar ofta här i kammaren an-
vända ordet globalisering. När vi talar om globalise-
ring innebär det bl.a. att vi får större kännedom om
avarter på arbetsmarknaden och inom handelspoliti-
ken, inte minst genom medier och kanaler man själv
kan bygga upp. Nackdelen är att alltfler medborgare,
inte minst barn, riskerar att dras in i arbetsmiljöer och
arbeten som inte är positiva. Det finns alltså två sidor
av globaliseringen.
Samtidigt kan vi kanske också skymta en ökad
protektionism i flera länder. Jag skulle vilja under-
stryka hur viktigt det är att vi ägnar än mer energi åt
arbetsmiljöfrågorna och barnarbetet.
Jag vill också ställa en slutlig fråga till statsrådet
Pagrotsky, om det är så att vi inte bara i USA utan
även i andra delar av världen kan skymta tendenser
till en ökad protektionism i det globaliserade sam-
hället.</pre><pre>Anf.  162  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Herr talman! Jag vill gärna säga för min del att
om jag ser till utvecklingen under det senaste året är
jag positivt överraskad av att protektionisterna inte
har varit mer på offensiven. När Asienkrisen brisera-
de var jag orolig för att den skulle utlösa vågor av
protektionism, men det gjorde den inte. Den oro jag
känner i dag gäller just att protektionisterna har fått
mer luft under vingarna just i USA, i det politiska
livet i USA inför presidentvalet.
Det går inte att kalla USA ett protektionistiskt
land. Vi ska inte glömma att USA har ett enormt stort
importöverskott, ett enormt stor underskott i sin han-
del med omvärlden. Det är omöjligt att kalla ett land
protektionistiskt som har ett underskott i handeln på
300 miljarder dollar.
Däremot tycks det som om protektionistiska poli-
tiker gör framsteg i kongressen. De klavbinder admi-
nistrationen, och de får administrationen på defensi-
ven och försvårar för hela världen att göra framsteg
vad gäller ökad rättvisa i handeln och bättre spelreg-
ler för handeln.</pre><pre>Anf.  163  MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Det var en dyster rapport vi fick hö-
ra, även om vi kände till den. Vi som såg bilder från
Seattle kunde inte låta bli att uppröras, för det märk-
tes ganska tydligt att det var amerikanska aktivister
som stod för det mesta av bråket och som hindrade
mötet.
När man känner till lite grann om den opposition
som har funnits från vissa u-länder mot WTO-
förhandlingarna när det gäller miljöfrågor och sociala
frågor, är det intressant att se att det som stoppar det
hela kommer från ett annat håll. Jag delar den upp-
fattningen.
Då undrar jag hur man ska kunna agera. Jag håller
med om att vi måste bli mer aktiva och försöka göra
den passiva tiden så kort som möjligt. Hur ska man få
u-länderna att gå samman lite tydligare? Detta är ju
någon sorts läxa för dem också. Eftersom de proteste-
rade så mycket hjälpte de till att stoppa det som
många u-länder egentligen vill ha, fast man kanske
har synpunkter på vissa delar. De som förlorar mest
på detta är väl egentligen de fattiga människorna i de
fattiga länder. Det är de som till syvende och sist
förlorar mest på detta. Hur ska man få dem att bli mer
enade så att man kan sätta ett större tryck på USA?</pre><pre>Anf.  164  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Herr talman! Jag delar uppfattningen att det var u-
länderna som förlorade mest på detta. Det är de som i
dag utestängs mest från möjliga exportmarknader på
grund av restriktiva regler. Vår handel med industri-
varor är mycket mer befriad än den handel som är
viktigast för dem, nämligen handeln med mat och
kläder. När vi nu inte gjorde några framsteg och allt
blir vid status quo är det min mening att u-länderna är
de som förlorade mest.
Jag tror att man kan säga att u-länderna är mer
aktiva och bättre organiserade än tidigare. Men de är
fortfarande, precis som Marianne Andersson säger,
inte tillräckligt välorganiserade och väl förberedda för
att klara av att göra sin röst tillräckligt hörd.
Jag har lite svårt att se vad vi kan göra för att
åstadkomma detta för dem. Det måste nog vara deras
eget verk. Men ett viktigt initiativ är det som vi tog
under förra veckan, och som jag nämnde under fråge-
stunden, nämligen att sätta av resurser för ökat stöd
till u-länder att höja sin kapacitet på det här området.
Det handlar om utbildning, överföring av kunskap
och stöd till rättshjälp. Det är frågor som jag tror
kommer att bli allt viktigare i framtiden. Jag tror
också att vi i de enskilda länderna i den rika världen
ska inrikta mer av vårt bistånd på den här typen av
stöd. Det kan också bädda för mer samarbete.
Jag tror att vi redan är på väg att se mer och mer
av samordning och samarbete inom u-världen mellan
utvecklingsländer. Men vi ska inte glömma att ut-
vecklingsländerna inte är en homogen och samman-
hållen grupp. De har väldigt olika intressen inbördes.
När de kommer samman allesammans har de väldigt
lite gemensamt att argumentera för. Jag tror att vi får
räkna med att de grupperar sig i flera olika konstella-
tioner i olika sakfrågor.</pre><pre>Anf.  165  MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag delar uppfattningen att det är bra
att stödja dem med utbildning och sådant för för-
handlingar. Men då kvarstår den synpunkten att de
ändå på något vis, även om de grupperar sig olika och
har olika intressen, måste inse att det är viktigt att gå
samman i vissa övergripande frågor för att få fram en
minsta gemensam nämnare i de frågorna. Det får inte
till slut bli en motsättning mellan nord-syd eller öst-
väst. Det är viktigt att de kan ena sig i vissa frågor.
Finns det några speciella åtgärder som regeringen
eller handelsministern avser att vidta direkt med an-
ledning av detta?</pre><pre>Anf.  166  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Herr talman! Vi har inte nu omedelbart några
konkreta åtgärder på lager. Jag vill inte säga att vi är
lamslagna. Det låter så dramatiskt. Men fiaskot i
Seattle har väl inte riktigt blivit en vitamininjektion
för idéproduktionen på det här området. Det får jag
väl medge om jag ska vara lite självkritisk.
Min inställning är att vi nu måste försöka samla
ihop det här och få upp vagnen på rälsen igen för att
se om vi kan börja baxa den framåt. Jag tror att det
som vi från svensk sida har drivit under ganska lång
tid för att föra processen framåt för u-länderna står
sig väl fortfarande. Det handlar om att markera
kompromissvilja, generositet och flexibilitet gente-
mot u-länderna i de frågor som är av störst vikt för
dem, nämligen öppnandet av deras marknader för det
som är viktigt för dem, dvs. mat och kläder. Om vi
kan ge de signalerna tror jag att de blir mer intresse-
rade och mer angelägna att få i gång förhandlingarna
igen. Det tror jag vi behöver. Jag tror att det skulle ge
resultat.</pre><pre>Anf.  167  HARALD NORDLUND (fp):
Herr talman! Många, och däribland handelsmi-
nistern, har ju med rätta skyllt misslyckandet på USA.
I sitt anförande uttryckte handelsministern också
besvikelse över EU:s agerande. Är det riktigt att tolka
handelsministern på det sättet att EU inte visade nå-
gon kompromissvilja och att en förklaring till miss-
lyckandet ligger här också?</pre><pre>Anf.  168  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Herr talman! Det stämmer att jag tydligt har sagt
att jag tycker att USA får ta på sig en viktig del av
ansvaret för att det gick som det gick. De hade den
dubbla rollen att vara värd för mötet och ordförande
för förhandlingen, ansvarig för organisation och pro-
cess. Samtidigt var de huvudaktörer på den ena sidan
av förhandlingsbordet. Det var inte lätt för dem att
klara ut den rollfördelningen, och de lyckades inte
särskilt väl.
Men jag tycker också att det är viktigt att vara
ödmjuk och att inte avstå från självkritik på andra
håll. Min åsikt är att vi i EU var bland de mer kon-
struktiva, de som har mindre att klandras för än and-
ra. Men jag vill hellre betona att också vi har varit
med och gjort saker som man i efterhand kanske ska
vara ödmjuk inför.
Det gäller framför allt de förberedelser som ägde
rum under ett par månader i Genève där inte heller
EU visade någon särskild flexibilitet och inte lockade
andra att öppna sina kort och röra sig framåt. Den
förhandlingsvilja och den flexibilitet som EU faktiskt
visade, den visade man i Seattle. Det var bra, men det
hade nog varit bättre om den hade kommit tidigare.
Det hade kanske satt i gång en dynamik så att fler
hade börjat röra på sig och avstånden hade kunnat
krympas i förtid.
Min bedömning kvarstår att ansvaret faller tyngst
på den amerikanska parten. Men inte heller vi i EU
har anledning att säga att vi står helt utan skuld, även
om jag tycker att vi skötte oss hyggligt.</pre><pre>Anf.  169  HARALD NORDLUND (fp):
Herr talman! Vilken linje kommer regeringen att
följa fortsättningsvis inom WTO för att rädda frihan-
deln?</pre><pre>Anf.  170  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Herr talman! Jag kommer att ha en ödmjuk attityd
framöver och kritiskt och självkritiskt pröva vad vi
själva kunde ha gjort annorlunda för att få detta att bli
bättre. Man jag kan för dagen inte riktigt se några
element i detta som omedelbart anmäler sig som
kandidater till omprövning i den svenska politiken.
Vi har från början drivit en linje att vi ska för-
handla generöst gentemot u-länderna och att vi inte
ska utesluta någon enda förhandlingsfråga från dag-
ordningen. Vill någon förhandla om någonting ska
inte EU från start säga att man inte vill vara med om
det. Det är en öppen och flexibel attityd. Därutöver
har vi velat se tydliga signaler till utvecklingsländer-
na om total tullfrihet på de allra fattigaste ländernas
export till EU och den rika världen som en förtroen-
deskapande åtgärd.
Jag tycker att den strategin står sig. Den skulle
kanske ha blivit mer framgångsrik om den hade sjö-
satts tidigare och med större kraft. Men jag vill inte
låta självokritisk, och därför avstår jag från att dra
den slutsatsen för dagen. Inriktningen är nog att full-
följa den politik vi har slagit in på, men jag lovar det
inte.</pre><pre>Anf.  171  BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Med anledning av att en del av de
frågor som jag hade tänkt ställa redan har kommit
upp, tänkte jag fråga om organisationens öppenhet.
Det har varit ganska mycket diskussion under de
gångna åren om att WTO är en av de mer slutna glo-
bala organisationer vi har. Det skulle i sin tur vara en
orsak till ett svagt folkligt stöd. FN har ju ett relativt
sett starkt folkligt stöd. Det ger naturligtvis regering-
arna en starkare position.
Jag vill fråga Leif Pagrotsky: Vad kan man göra
för att öka öppenheten i WTO och därmed dess folk-
liga acceptans och stöd?</pre><pre>Anf.  172  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Herr talman! Jag delar Berndt Ekholms bedöm-
ning att organisationens slutenhet är en delförklaring,
ett bidrag, till den brist på legitimitet och respekt som
organisationen lider av i dag.
Jag tror att organisationen är beslutsamt inriktad
på att öka öppenheten radikalt och att man är beredd
att gå så långt som medlemsländerna tillåter den att
gå. Vissa medlemsländer vill ännu inte att alla doku-
ment i samband med tvistlösning ska bli offentliga,
och det kan inte organisationen ensam ändra på. Men
vad gäller organisationen tror jag inte att det är några
problem. Möjligen är det problem för ett och annat
medlemsland. Tendensen är dock solklar. Den går i
den riktningen, och den kommer att gå längre.
Jag tror också att det underlättas av att allmänhe-
tens och mediernas intresse är mycket större, så att
det är lättare att få ut den bild som redovisas. När det
gäller den bild som är hemlig kommer den ju inte ut
om ingen journalist är intresserad av att skriva om
den. Och intresset från medierna var enormt mycket
större nu än vid något tidigare ministermöte i WTO:s
hägn.</pre><pre>Anf.  173  BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! En av de viktigare punkterna när det
gäller öppenheten är väl det som vi tidigare var inne
på här under frågestunden, nämligen parlamentari-
kernas roll och organisation. Vi har faktiskt också
snuddat vid frivilligorganisationernas roll. Det har
kanske framstått som om de är något negativt i han-
delsprocessen. Och visst finns det väl sådana inslag,
det ska medges. Men i huvudsak ser jag det som
något positivt att vi har fått ett starkt engagemang
från frivilligorganisationernas sida.
Då är min nästa fråga: Hur kan man inom ramen
för en öppenhetsprocess på ett bättre sätt ta vara på
frivilligorganisationernas potential? Om man nu ska
tala om att organisera, hur ska man komma in på
vägar som gör att man kan få glädje av frivilligorga-
nisationernas enorma kunskap? Kanske kan det ske
genom bättre förberedelse inför de här mötena, osv.</pre><pre>Anf.  174  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Herr talman! Vi har ju under förberedelseproces-
sen inför det här mötet och även under själva mötet
haft en ny öppenhet i våra relationer till enskilda
organisationer. Vi har haft kontinuerlig kontakt, och
det har varit en vidgad krets av organisationer som
har deltagit i våra möten till vilka vi har kunnat ge
information. I gengäld har vi fått synpunkter, kom-
mentarer och kunskaper som har gjort att vi har fått
bättre positioner och en bättre politik.
Det här är ett ömsesidigt givande och tagande i
det avseendet, som jag tror är till ömsesidig nytta. Det
är inte tal om en enkelriktad information och sedan är
det färdigt. Det handlar ju om en dialog som ger en
bättre politik och på köpet också en bättre förankrad
politik.
De enskilda organisationerna har också varit re-
presenterade av en gemensam representant i delega-
tionen i Seattle, som har följt allt arbete och haft full
insyn i stort sett i allting vi har gjort - i alla diskus-
sioner, i delegationen när vi har förberett våra posi-
tioner, osv. Det är en väg som vi ska fortsätta på. Det
vågar jag lova redan nu. Det har varit väldigt bra, och
vi ska se hur vi kan utveckla det ytterligare.</pre><pre>Anf.  175  HANS ANDERSSON  (v):
Herr talman! Det har varit uppe många frågor,
men jag har en direkt enkel fråga: Inverkade de pro-
tester vi såg på TV och det slagsmål som förekom i
Seattle på utfallet? Eller var det dåliga förberedelser
och dålig vilja?
Sedan till institutionella frågor. Som Berndt Ek-
holm säger är det en sluten organisation. EU-förslaget
om att ha något slags samråd mellan WTO och ILO
är en sak. Men finns det någonting som Sverige har
drivit av institutionell karaktär för att förbättra situa-
tionen?
Och sedan rent allmänna frågor. Det finns natur-
ligtvis en konflikt mellan öppen handel och rättvisa,
som det ofta ser ut i dag, även om öppen handel också
är en källa till tillväxt och bättre levnadsvillkor för
många. Och det är väl vad många i NGO:er yttrar. De
säger att det är den starkes frihet som organiseras,
dels genom protektionism när det passar de rika, dels
genom att man vill ha frihet när det gäller patent,
teknologi, finanser, osv., för att få ett utomordentligt
stort inflytande på de nya marknader som uppkom-
mer i utvecklingsländer. Det finns naturligtvis en
konflikt mellan kapitalets frihet och nya nationers
självständighet och demokratiska utveckling.
Vad finns det för konstruktiv strategi för att bryta
detta? Det tror jag är den helt fundamentala frågan.
Det kan också göra att frågan blir politiskt mer för-
ankrad i svensk demokrati och folkrörelse.</pre><pre>Anf.  176  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Herr talman! Påverkade demonstrationerna för-
handlingarna, eller var det dåliga förberedelser och
bristande vilja?
Min åsikt är nog att demonstrationerna säkert på-
verkade mycket i amerikansk opinionsbildning och i
opinionsbildningen i världen. Men själva förhand-
lingsförloppet tror jag inte påverkades av demonstra-
tionerna. Det är min bild av detta, inte minst av det
skälet att demonstranterna inbördes var väldigt olika.
Å ena sidan drev man krav på att organisationen ska
avvecklas och läggas ned därför att den är för mäktig,
å andra sidan hävdades att organisationen är tandlös
och att den måste göra väldigt mycket mer på olika
angelägna områden, t.ex. när det gäller arbetsrätt och
att skydda amerikanska jobb. Demonstrationerna var i
det avseendet bara ett samlat uttryck för missnöje,
men man var missnöjd från helt olika utgångspunkter.
Jag tror inte att de påverkade förhandlingarnas
förlopp. Jag tror inte att jordbruksförhandlingarna
eller förhandlingarna om mänskliga rättigheter i ar-
betslivet hade fått ett annat förlopp utan demonstra-
tioner.
Vad gäller strategier för att få frihandel och rättvi-
sa att bli mer förenliga menar jag att det var precis det
som vår skrivelse till riksdagen i våras tog sikte på.
Den tog sikte på att beskriva en strategi för detta. Min
syn, som jag också menar fick stöd i riksdagen, är att
rättvisa i handelssystemet bygger vi genom att ha bra
regelsystem där alla, stor och liten, rik och fattig,
behandlas enligt samma måttstock och samma regler.
Alternativet är ju den starkes rätt.
Vi behöver fler regler. De regler vi har behöver
täcka fler områden, och det behövs bättre kapacitet
för de svaga att hävda sin rätt enligt de regler som
finns i dag.
Otillräcklig rättvisa har vi därför att de fattiga
ländernas produkter inte är föremål för samma fri-
handel som de utvecklade ländernas produkter och
industrivaror. Det är orättvist. Det ville vi göra något
åt i Seattle. Det vill vi fortsätta att göra något åt på
längre sikt. Se det gärna som en strategi. Det tycker
jag är viktigt.</pre><pre>Anf.  177  HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Jag kan väl instämma i en del. Men
det är naturligtvis inte alldeles enkelt när man säger
att vi måste ha samma regelverk för att gynna både
starka och svaga.
Vi har lärt oss i den svenska demokratin och den
svenska fördelningspolitiken att man ofta måste ha
särskilda insatser för att de svaga ska kunna utveckla
sig och också bli starka. Förment objektiva och neu-
trala regler brukar faktiskt ofta favorisera den starka.
Jag tror att det finns utrymme för både självkritik
och ett konstruktivt samarbete. Det ligger mycket i att
det fanns många bra saker i skrivelsen. Men det gäller
att verkligen göra reda för vad som var utslag av
protektionism från USA och EU, vad som var uttryck
för sunda principer om fackliga rättigheter och miljö-
hänsyn och vad som mera var ett allmänt missnöje
som resulterade i att man ville riva hela klabbet.
Vi ser fram emot en analys men därefter en rejäl
strategi för att kombinera rättvisa och handel, som jag
tror kan gynna alla parter.</pre><pre>Anf.  178  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Herr talman! Regler ska tillämpas lika för alla.
Det är en grundläggande rättvisefråga. När EU och
Bangladesh möts för att slita en rättstvist ska man ha
lika rätt till prövning av sina argument.
Däremot behöver ju inte reglerna vara exakt lik-
formiga på alla områden. Men problemet i dag är ju
att olikformigheten i reglerna missgynnar de fattiga
länderna, eftersom jag har åsikten att de låga tullar vi
har på industrivaror gynnar industriländerna och de
höga tullar vi har på jordbruksvaror och tekovaror
missgynnar de länder som producerar sådana varor i
u-länderna.
Detta är ett uttryck för att vi faktiskt inte har lika
regler över hela fältet. Förhandlingarna har lett olika
långt och gett olika resultat. Vad gäller det förhållan-
det att reglerna inte är uttryck för att rik och fattig har
exakt samma regler kan man generellt säga att fattiga
länder har mycket högre skyddsåtgärder runt sina
ekonomier än vad rika länder har. Jag är inte säker på
att det t.ex. i fallet Argentina har varit till fördel för
utvecklingen under de senaste 50 åren.</pre><pre>Anf.  179  KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Jag delar Leif Pagrotskys besvikelse
över att WTO-mötet havererade. När Clinton så klart
krävde att arbetsvillkor skulle ingå i WTO-
regelverket gjorde han det i direkt konfrontation med
u-länderna.
Jag är inte säker på att EU:s förslag skulle vara
mindre provocerande. Jag är inte säker på att inte
även detta skulle upplevas som protektionism.
Inför en förhandling om frihandeln är det viktigt
att inte bara allmänheten utan även u-länderna känner
förtroende för det arbete som görs. Leif Pagrotsky har
själv sagt att man borde bereda bättre möjligheter för
dem att exportera de varor de är bra på, nämligen mat
och kläder.
Därför frågar jag Leif Pagrotsky: I EU skulle man
mycket väl kunna snabbavveckla de restriktioner på
tekovaror som vi har snabbare än till 2005. Jag tycker
att det är en viktig uppgift för Sveriges regering att i
EU påverka att detta sker. Kommer Leif Pagrotsky att
ta något initiativ i den vägen?</pre><pre>Anf.  180  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Herr talman! Svaret på frågan är: Ja, det är möjligt
för EU att snabbavveckla sådana tullar. Vi behöver
inte fråga någon om lov om vi vill sänka tullarna
ensidigt. Som bekant hade Sverige inga sådana tullar
alls på plats när vi blev medlemmar i EU, och Sverige
är inte någon stark anhängare av just den här tullpoli-
tiken på kläder.
Jag tror emellertid att vi måste konstatera att om
det är i stort sett omöjligt att få EU att sänka de tul-
larna ens i utbyte mot annat i en stor förhandling, tror
jag att det skulle uppfattas som ren demonstrations-
politik att försöka förmå EU:s länder att gå med på att
göra detta helt frivilligt ensidigt.
Det är ett förslag som det vore helt orealistiskt att
få stöd för. Därför är det inte meningsfullt för mig att
bland mina kolleger provocera med detta krav, även
om jag skulle tycka att det vore en bra sak att genom-
föra. Det vore bra för Europas konsumenter, inte
minst för barnfamiljer, men också en viktig gest mot
de länder som lever på att producera denna typ av
varor.</pre><pre>Anf.  181  KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Jag är nog något mer optimistisk när
det gäller EU. Jag tycker att även EU borde inse att
man bör stärka förtroendet bland u-länderna efter det
som har skett i Seattle. Diskussionen om hur viktigt
det är att få till stånd en ny förhandlingsrunda och få
upp de här frågorna igen kräver att man visar god
vilja gentemot u-länderna. Med den diskussionen
tycker jag att det borde gå att försöka få upp frågorna
och få förståelse inom EU för en snabbare avveckling
av tekohindren.</pre><pre>Anf.  182  Statsrådet LEIF PAG-
ROTSKY (s):
Herr talman! Om jag skulle drista mig till att ge
de tekoexporterande länderna ett råd - det är inte så
ofta jag gör sådant, och jag kanske inte ska göra det i
dag heller - skulle det vara att erbjuda EU att öppna
marknaderna i båda riktningarna.
I de länder som vill exportera mer till EU har man
ju normalt sett väldigt stängda egna marknader sam-
tidigt som man har en väldigt stark konkurrenskraft
på de här områdena. Jag tror att det skulle vara lättare
att förmå dem i EU som vill ha tullbarriärer kring
Europas tekoindustri till kompromissande om tull-
sänkningarna kunde bli ömsesidiga. Jag tror inte att
italienska Armanikostymer och andra högförädlade
tekoprodukter som vi gör i Europa skulle konkurrera
ut trikåindustrin i Bangladesh, men det vore en ömse-
sidighet i detta som skulle göra hela förhandlingssitu-
ationen annorlunda samtidigt som jag är övertygad
om att detta skulle vara till ordentlig fördel också för
u-länderna.
Jag tycker att det är svårt att förstå hur länder som
Kina och Indien kräver frihandel av EU, men inte
erbjuder ett uns av egna marknadsöppningar på exakt
samma område där de själva hävdar att de har en
överlägsen konkurrensförmåga.</pre><pre>Anf.  183  FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Därmed är informationen om WTO-mötet i
Seattle avslutad, och jag tackar handelsministern för
att han har velat komma hit och besvara kammarens
frågor.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>9 §  (forts.) Utgiftsområde 23 Jord- och skogs-
bruk m.m. (forts. MJU2)</pre><pre>Anf.  184  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Jordbruket hänger ihop med WTO så
övergången känns logisk. Jordbrukssektorn är verkli-
gen en sektor där det finns anledning att se över be-
stämmelserna i olika länder för att öka möjligheten
till handel.
Jag har i mitt anförande talat ganska mycket om
den satsning som nu görs på ekologiskt lantbruk. Jag
är glad över att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet har kunnat enas i den skrivelse som
är en av grunderna för betänkandet i dag. Sverige ska
ha som mål att 20 % av den odlade arealen ska vara
ekologiskt odlad till år 2005, och att 10 % av antalet
mjölkkor och slaktdjur av nöt och lamm ska vara
ekologiska.
Jag har också beskrivit vilken satsning man gör i
Danmark, och också att man gör en satsning i Frank-
rike. I Danmark satsar man alltså under de kommande
åren ca 500 miljoner på forskning och utveckling.
Man satsar också stort på marknadsföring av ekolo-
giska livsmedel.
Delar jordbruksministern min uppfattning att vi
måste fundera på hur satsningen på forskning och
utveckling inom den ekologiska sektorn ska kunna bli
bättre för att vi ska kunna nå de mål vi själva har satt
upp, och för att det svenska lantbruket i en omställ-
ning som jag ser framför mig ska kunna marknadsfö-
ra sina produkter på ett så effektivt sätt som möjligt?</pre><pre>Anf.  185  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Det är klart att också forskningsfrå-
gor och marknadsföringsfrågor i anslutning till eko-
logisk produktion är viktiga. Men jag tror att det
också är angeläget att skilja på vem som gör vad.
När det gäller forskningen är det inga konstighe-
ter. Där har ju samhället ett ansvar, kanske inte att
styra forskningen, men att se till att det också finns
resurser som går in på de här områdena. Det blir en
fråga i den forskningspolitiska proposition som vi
håller på att förbereda, och där jordbruket har sin del.
Eftersom vi har ett eget universitet och ett forsknings-
råd finns det också anledning att ta in de här frågorna
i det sammanhanget.
När det gäller marknadsföring är det primärt nä-
ringens eget ansvar. Det tycker jag är en princip att
hålla på. Dock har vi i nästa års budget avsatt 10
miljoner från mitt departement och från Näringsde-
partementet 10 miljoner för marknadsföring av
svensk produktion framför allt på andra marknader än
Sverige.
Jag har för dagen inga andra pengar som jag kan
bedriva marknadsföringsinsatser med.</pre><pre>Anf.  186  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Från Miljöpartiet anser vi att den
satsning på ekologiskt lantbruk som nu ska följa och
som dels handlar om målen dels om miljöstöden,
måste kompletteras med rejäla satsningar på forsk-
ning, utveckling och information. Här börjar Sverige
ligga efter. Jag vill hävda att det faktiskt är rätt så
bråttom.
Vi kan se att under 1997-1999 anslogs från rege-
ringens sida 47 miljoner kronor till ekologisk forsk-
ning, men år 1999 är det inte många dagar kvar av.
Det blir ett glapp mellan slutet av år 1999 och den
forskningsproposition som ska tas.
Risken är uppenbar att de forskare som funnits
under några år inte har någon möjlighet att fortsätta
sin forskning under våren 2000, och att de helt enkelt
är tvungna att sluta och börja med annat.
Det kommer ett ramprogram för forskning för
ekologisk produktion som Centrum för uthålligt lant-
bruk på SLU, CUL, håller på att ta fram. Man påpe-
kar just att det måste fram pengar ganska snart. Det
finns många forskningsobjekt där pengarna försvin-
ner den 1 mars eller den 1 juni.
Hur tänker jordbruksministern lösa den proble-
matiken?
Jag delar också jordbruksministerns uppfattning
att det är bra att jordbruket jämställs skattemässigt
med annan verksamhet. Det är också därför vi har sett
till tillsammans i propositionen att jordbrukets el- och
oljeskatter för den enskilde lantbrukaren jämställs
med annan produktion. Men det innebär också att en
sådan sak som dieselskatten måste vara gemensam
och lika för alla verksamheter.
Jordbruksministern antydde att man i Danmark är
på väg att höja några miljöskatter. Vad är det?</pre><pre>Anf.  187  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Jag har när det gäller forskningen
inget annat besked att ge än det som jag tidigare sade
om den forskningspolitiska propositionen.
Vad sedan beträffar de skatter och annat som vi så
länge har diskuterat har vi sagt att vi ska jämställa
jordbruket med andra näringar. Om vi ska hålla på
den principen ska vi inte särbehandla jordbruket när
det gäller dieselskatten. Andra näringar får ju en
höjning av dieselskatten. Frågan är om jordbruket när
det passar jordbruket ska jämföras på något annat sätt
- inte med andra näringar utan kanske med andra
länder. Det är en principdiskussion som måste föras.
Det har här i dag också sagts att vissa partier
skulle vilja sänka avgifterna på andra insatsvaror. Jag
vill helt klart deklarera att jag inte är beredd att göra
det. Man kan säkert se över om t.ex. handelsgöd-
selavgiften uppfyller de mål som vi har satt upp eller
om den kan konstrueras på ett annat sätt. Jag är villig
att undersöka det, men det skulle aldrig falla mig in
att reducera avgifter rakt av bara för att lätta det eko-
nomiska trycket på jordbruket. Något sådant förslag
kommer jag inte att lägga fram.</pre><pre>Anf.  188  PER-SAMUEL NISSER (m):
Herr talman! Det har under dagen förts en jord-
brukspolitisk debatt som har berört både det ena och
andra. Den har varit intressant och naturligtvis myck-
et viktig. Det som jag tänkte ta upp berör bara en del
av detta men en del som är nog så viktig för många
enskilda.
Jag tänker uppehålla mig vid den del i detta be-
tänkande som rör landsbygdsprogram för hållbar
utveckling. Regeringen lade under hösten fram en
skrivelse som skulle presentera inriktningen av
svensk landsbygd för perioden 2000-2006. Den
skrivningen har behandlats i miljö- och jordbruksut-
skottet och finns med i detta betänkande.
En del gäller vad som kallas
"kompensationsbidrag i mindre gynnade områden".
Det är ett stöd för aktivt utnyttjade arealer av vall och
betesmark inom de mindre gynnade områdena i norra
och södra Sverige.
I utskottstexten står det att detta kompensations-
bidrag behövs även i fortsättningen för att säkerställa
att de ekonomiska förutsättningarna för jordbruks-
produktion ska finnas kvar trots de nackdelar som
finns i många områden vad gäller klimat, nordligt
läge, höjd över havet, dålig arrondering osv. Man
betonar vidare vikten av att skapa förutsättningar för
att bevara biologisk mångfald och kulturmiljövärden.
Detta stöd ska i första hand riktas till aktiva jordbru-
kare med mjölk- och animalieproduktion.
Utskottsmajoriteten skriver att gränserna för dessa
områden i princip ska förbli oförändrade. Dock finns
det ett område där man föreslår att gränserna ändras.
Det gäller stödområde 4 och södra Värmland. Om det
förslaget går igenom här i dag kommer hela södra
Värmlands jordbruk att flyttas så att det får kraftigt
lägre ersättningsnivåer.
I Jordbrukets utredning om de regionala stöden,
som ligger bakom det förslag till förändring som
utskottsmajoriteten står för, sägs att stödområde 4 har
heterogen karaktär. Det finns en skillnad mellan de
sämre regionerna i norra delen och områden kring
Vänerkusten, där förutsättningarna mer liknar det
mindre gynnade område som omfattar de sydsvenska
skogs- och mellanbygderna.
I delar av det södra området är det främst förut-
sättningarna för spannmål som kan vara jämförbara.
Återväxten när det gäller vall och betesmark är sämre
i dessa områden. Att försämra ersättningsnivåerna för
dessa områden löser inte några problem.
Den besparing som utskottet nu vill göra genom
att försämra ersättningarna i södra Värmland kan inte
påstås vara stor. Däremot kan effekterna för den en-
skilde lantbruksföretagaren vara av mycket större
mått. Det här förslaget kommer att slå mot lantbruka-
re med animalieproduktion vilka inte bor på den di-
rekta slätten vid Vänerkusten och inte har så mycket
spannmålsodling. Jag tycker inte att de effekter som i
detta fall kan drabba den enskilde är acceptabla. Det
måste finnas en långsiktighet i de förutsättningar som
ges för lantbruksföretagare. Det är förutsättningen för
att investeringar ska göras och för att nya generatio-
ner ska våga satsa på en framtid inom lantbruksnä-
ringen.
Jordbruket är en av de viktiga näringarna i Värm-
land. Landsbygdens framtid är beroende av hur lant-
bruksföretagen kan överleva och utvecklas. Man kan
inte nog betona vikten av lönsamma lantbruksföretag
för möjligheterna att upprätthålla öppna landskap, en
bra miljö och ett levande kulturlandskap. De ger
sysselsättning för de lantbrukare och anställda som
finns på gårdarna, för företag som servar maskiner,
för verkstäder och för byggfirmor, och de ger under-
lag för affärer och skolor. Även turistnäringen påver-
kas om landskapet växer igen och lantbruk läggs ned.
I dag är en stor del av landsbygden i fara. Lön-
samheten är svag inom svin-, mjölk-, kött- och
spannmålsproduktion. Grunderna för en levande
landsbygd är att det på gårdarna finns djur som pro-
ducerar mjölk och kött och håller markerna öppna.
Mjölkgårdar läggs nu ned i accelererande fart i
Värmland. Vi tycker att detta är mycket oroande.
Som jag här har beskrivit kan jordbrukets betydel-
se inte nog betonas för ett län som Värmland, speci-
ellt i de områden som kommer att drabbas av den
försämring som förslaget till ersättningsnivåer inne-
bär. Vänerbygdens lantbruk är motorn för hela länets
lantbruk. Försörjningen när det gäller transporter,
veterinärer, rådgivning och service är avpassad för
hela länet. En neddragning av ersättningarna i detta
område, med sänkt konkurrenskraft som följd, kom-
mer även att drabba övriga delar av länet.
Jag vill avslutningsvis, herr talman, säga att jag
inte har något yrkande, men jag stöder naturligtvis de
reservationer som Moderata samlingspartiet har avgi-
vit i detta betänkande.</pre><pre>Anf.  189  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Värmland har för Miljöpartiet varit
en mycket viktig fråga. Vi skulle inte kunna tänka oss
att minska möjligheterna för lantbruket i södra
Värmland. Där finns ett lantbruk som vi från Miljö-
partiets sida tycker är bra. Man har där både spann-
målsodling och djurdrift. Det finns mycket djur i
området, och många marker påminner mycket om
mina hemmamarker i Sörmland.
Vi blev väldigt glada när vi fick på gårdsnivå
framtagna siffror som visar att gränsen för 20 kor
försvinner. Också flera andra saker gör att de enskilda
gårdarna trots att man sänker stödet i de här område-
na kommer att tjäna på reformen. Det var för oss
oerhört viktigt att de reformer som genomförs inte på
något vis missgynnar de enskilda lantbruken i södra
Värmland, snarare tvärtom.
Om man räknar på gårdsnivå kan man se att de
här gårdarna kommer väl ut och faktiskt, jämfört med
tidigare förslag, tjänar på reformen. Jag vill alltså från
Miljöpartiets sida säga att vi har varit mycket ange-
lägna om att södra Värmland inte missgynnas, och så
sker inte heller med det förslag som nu är framlagt.</pre><pre>Anf.  190  PER-SAMUEL NISSER (m) re-
plik:
Herr talman! Jag kan bara utgå från det material
som finns i betänkandet. Visserligen nämns där den
gräns vid 20 kor som Gudrun Lindvall pekar på, men
jag vet inte vad Gudrun Lindvall menar när hon hän-
visar till andra saker. Vi har ännu inte fått se något
konkret om detta.
Med utgångspunkt i det material som finns är det
alltså fråga om ett drastiskt slag mot de södra delarna
av Värmland. Vi borgerliga har tidigare fått kritik för
att många av oss är för negativa och inte tar fram
något positivt, men om Gudrun Lindvall i egenskap
av företrädare för stödpartierna till Socialdemokrater-
na kan garantera att de enskilda i de här områdena
inte kommer att drabbas, lovar jag att åka hem till
Värmland med ett positivt besked till dem.</pre><pre>Anf.  191  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag får erkänna att jag just nu inte
hittar igen mina papper om detta. De beräkningar som
vi har fått för enskilda gårdar visar att södra Värm-
land med den stödnivå de får och med de andra för-
ändringar som sker i landsbygdsprogrammet inte
kommer att missgynnas utan snarare kommer att
vinna på omläggningen.
Jag delar gärna med mig av materialet när jag
hittar igen det. Det här har varit en hjärtefråga för
Miljöpartiet, och vi har drivit den mycket i det sam-
arbete som vi har haft. Jag är övertygad om att man
också från v och s var väldigt angelägen om att det
inte fick ske en försämring för södra Värmland. Det
är absolut min uppfattning att södra Värmlands bön-
der inte kommer sämre ut i framtiden än i dag, utan
bättre.</pre><pre>Anf.  192  PER-SAMUEL NISSER (m) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker inte att det beskedet var
riktigt övertygande. För regionen som helhet är det
möjligt att man kan räkna miljoner på så sätt att det
blir en balans, men min fråga gäller hur den enskilde
påverkas. Jag får avvakta tills vi får materialet och
kan se vad som gäller. Till dess står kritiken på
grundval av det nuvarande materialet kvar.</pre><pre>Anf.  193  INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag har tillgång till materialet och
kan lämna över det efter vår debatt. Det visar att varje
gård som har kor kommer att tjäna på reformen.
Det har under de senaste fem åren väckts många
motioner där det hävdats att olika LFA-stöd har varit
för låga. Därför tillsatte regeringen en utredning om-
kring det här 1996. Den var klar i april förra året. Då
konstaterade man ju att det råder stora skillnader i
Värmland. Det finns två områden där som på ett
orättvist sätt har haft för höga stöd, medan man på
andra ställen i vårt land har haft lägre stöd än vad
man skulle ha haft.
Därför kan det nu bli så att man kan höja på andra
ställen, vilket kanske inte framkom i den här skriv-
ningen. Det är orter som Ydre, Godegård och Borg-
holm på Öland exempelvis som kanske regeringen nu
i EU-förhandlingar kan få upp, eftersom man kan ta
från ett ställe till ett annat.
Det som gör att Värmland, och över huvud taget
stödområdena 4 och 5, får en bättre ekonomi är i
första hand att man tar bort den här begränsningen på
20 kor. Man fick alltså bara ersättning, djurbidrag, för
20 kor. Nu släpper man det här helt fritt. Så det är
klart att om någon där uppe i Värmland t.ex. skulle ha
100 kor får de en inkomstförstärkning på över 98 000
kronor. Men det är det inte alla som har.
Jag har siffror för olika gårdar. Det här har de-
partementet noggrant gått igenom eftersom vi ville ha
en noggrann undersökning av det.</pre><pre>Anf.  194  PER-SAMUEL NISSER (m) re-
plik:
Herr talman! Det är möjligt att det kan vara så
som Inge Carlsson säger, att det har varit olika stöd-
former, eller olika nivåer rättare sagt, som inte har
varit exakt lika. Det är ju svårt när man drar gränser.
Men underlaget i det här ärendet gäller ju att skörde-
skadenivåerna har varit rätt jämförbara med områden
söder om Vänern. I det här fallet handlar det dock om
vall och betesmarker, och där är det inte jämförbart.
Det är mycket sämre återväxt i de södra delarna av
Värmland. Så det håller inte riktigt, tycker jag.
Om det nu är så som Inge Carlsson säger, att det
inte är någon som kommer att drabbas utan att varje
enskild kommer att tjäna på den här reformen, då tar
jag med mig det hem - om det är så som Inge Carls-
son säger, alltså. Jag får lita på det, så får vi se.</pre><pre>Anf.  195  INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror att Per-Samuel Nisser kan
lite på mig. Det är även så att det kombinationsbidrag
vi har haft tidigare nu också blir ett arealbaserat stöd.
Så det är helt klart att det blir bättre.
När man ser på Agenda 2000, och där kan man
dra en slutsats om hur regeringen ser på det här,
kommer man alltså att dra ned ersättningar på slätt-
bygden. Det är ju mest nere i Skåne, Östergötland och
andra landskap. Det är en total summa på
410 miljoner minus i de områdena. I områdena 4 och
5, som ju Värmland tillhör, blir det däremot en total
förstärkning på ca 230 miljoner. Enbart de grova
siffrorna ger ju ändå en bild av att just områdena 4
och 5, som Värmland tillhör, kommer att få en ganska
betydande förstärkning på bekostnad av slättbygder-
na.</pre><pre>Anf.  196  PER-SAMUEL NISSER (m) re-
plik:
Herr talman! Jag kommer från ett län, Värmland,
där vi tappar befolkning varje år. Nettot har minskat
med över 2 000 personer varje år sedan många år
tillbaka. Man flyttar bort från landsbygden, och denna
urholkas ännu mer. Det är många som är oroade. Det
är den bild jag har, och jag träffar mycket folk. Man
är oroad, framför allt inom lantbruksnäringen.
Den jämförelse som jag tog upp förut gällde lön-
samheten. Det är en del. En annan del är att man
oroad för vilka som ska ta över de här lantbruken och
hålla i gång landsbygden framgent. De yngre flyttar
också från bygderna. Därför är jag glad om jag kan få
ta med mig det beskedet att ingen enskild kommer att
drabbas i södra delarna av Värmland. Jag avlutar med
det.</pre><pre>Anf.  197  ROY HANSSON (m):
Herr talman! Jag kommer i detta anförande i hu-
vudsak att uppehålla mig vid motion MJ1 med anled-
ning av regeringens skrivelse. Inledningsvis kommer
jag dock också att beröra MJ217 om möjligheten till
s.k. svart träda.
Jag beklagar att det inte var möjligt att samla en
utskottsmajoritet bakom att bifalla yrkandet och un-
dersöka om det i vissa fall skulle vara möjligt med
s.k. svart träda. Jag tror att detta skulle gynna miljön i
de fall där denna trädesform skulle vara lämplig. Som
det nu är på vissa jordar måste det användas mer
bekämpningsmedel, eller också kan odlaren inte
övergå till ekologisk odling eftersom det är svårt med
bl.a. ogräsbekämpningen. Fördelarna med denna
trädesform är utvecklade på ett bra sätt i reserva-
tion 19.
Herr talman! Jag övergår nu till att debattera mo-
tion MJ1. Denna motion berör i huvudsak jordbruket
på Gotland. Det kan tyckas att det är en något "smal"
motion. Själv tycker jag av naturliga skäl inte detta.
Jordbruket på Gotland har en större betydelse för
näringslivet än vad jordbruket har i andra län. Det är
ungefär 8 % av befolkningen som är direkt beroende
av jordbruk mot ungefär 2 % i övriga delar av Sveri-
ge. Lägger man därtill produktionen inom livsme-
delssektorn kommer man upp i över 30 %. Jord-
bruksproduktionen har alltså stor betydelse för Got-
land.
Herr talman! Inledningsvis vill jag säga att jag
tycker att min motion är relativt väl behandlad av
miljö- och jordbruksutskottet. Naturligtvis är jag dock
inte helt nöjd, så det finns anledning av återkomma.
Det första jag vill säga är att jag tycker att det är
bra att fortsatt stöd till miljövänlig odling av socker-
betor är säkerställt. Det kan dock finnas några kvar-
stående svårigheter. Denna odling har följt regelver-
ket när det gäller REKO-stöd. När nu REKO-stödet
försvinner blir odlingen av med det regelverk som
hittills har funnits. Jag utgår emellertid från att rege-
ringen utarbetar former för att detta stöd ska kunna
fortsätta. Det vore bra om det i dag kom besked om
detta här i kammaren.
Ett bekymmer som inte är löst vad gäller denna
odlingsform handlar om tillkommande odlare som
vill odla miljövänligt. Jag vet att det på Gotland finns
intresse för detta. Jag försökte för några dagar sedan
kontrollera vilka regler som gäller för tillkommande
sockerbetsodlare som vill odla miljövänligt. Det gick
inte att få besked om detta i förra veckan. Det vore
naturligtvis bra om det gick att redovisa vad som
gäller för tillkommande odlare. Möjligen kan jord-
bruksministern i dag ge besked om detta. Det är vik-
tigt att det kommer ett besked, för odlingssäsongen
närmar sig snabbt.
Herr talman! Stöd till vallodlingen är en annan
sak som har stor betydelse för det gotländska jord-
bruket. Jag hade här hoppats på bifall till min motion,
men jag känner mig ganska nöjd med det som ut-
skottet har anfört på s. 93 i betänkandet. Jag utgår
från att regeringen gör den omprövning som finns
angiven, att regeringen beslutar om förlängt stöd till
vallodling av miljöskäl och att det kommer att gälla
för samma områden som i dag, dvs. hela Gotland,
Öland och öar utan vägförbindelse.
Herr talman! Ett område där jag inte har anled-
ning att vara nöjd gäller stödet till oljeväxter som
omväxlingsgröda. Det gäller särskilt behandlingen av
det jag anför i motionen om senapsodling. För att ta
det senare först var det så att för några år sedan åter-
upptogs senapsodlingen på Gotland - detta med
ganska gott resultat.
Det här är inte någon ny gröda. Redan 1861 stod
det att läsa i en gotländsk tidning: "Gotlandssenap är
den bästa under solen!" Vidare fanns en beskrivning
av hur den gotländska jorden framalstrar "godt och
utmärkt inhemsk ypperlig Gotlandssenap" - "godt"
stavat på det sätt som man gjorde 1861.
De senaste åren har odlare på Stenstu försöksgård
på Gotland fått fram senapssorter av god kvalitet som
det inte behövs bekämpningsmedel för att odla. Nu
odlar man alltså även Kravsenap på detta sätt.
Än mer besviken är jag eftersom jag för några
veckor sedan tillsammans med utskottsledamoten
Inge Carlsson deltog vid ett möte anordnat av Marte-
bo LRF-förening på Gotland. Nog uppfattade jag, och
flera med mig som var i Martebo bygdegård den
kvällen, att Inge Carlsson skulle stödja att senapsod-
ling skulle betraktas som avbrottsgröda och att det
därmed skulle kunna utgå miljöersättning för odling-
en.
Odling av senap är alltså inte ekonomiskt lönsam
utan miljöstöd. Nu är det tydligen så att utskottsmajo-
riteten över huvud taget inte kommer att ge något
miljöstöd till oljeväxtodling. Det innebär såvitt jag
förstår att denna odling kommer att minska drama-
tiskt i Sverige trots att vi vet att detta med avbrotts-
grödor är värdefullt för ett miljövänligt jordbruk.
Detta finns anfört i reservation 50. Där finns även
detta med senapsodling upptaget. Inge Carlsson kan
ju stödja den reservationen, så löser han detta med
löftet han gav i Martebo bygdegård.
Herr talman! Vad gäller LFA-stöd har jag viss
förståelse för att utskottet nu inte föreslår någon för-
ändring. Det är en komplicerad förändring, och jag
hoppas därför att regeringen senare kommer med ett
förslag om detta. Det är i vissa fall på Gotland svårt
att förklara varför en lantbrukare kan få möjlighet till
LFA-stöd medan grannen på andra sidan stängslet
inte får någonting, trots att betingelserna är likartade.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag ta upp frågan
om mitt yrkande 5 om etableringsstöd. Enligt den
information jag har fått har min motion behandlats
väl i det avseendet, vilket innebär att det kommer att
bli möjligt att öka investeringarna inom jordbruksnä-
ringen på Gotland. Det är viktigt för att säkerställa
råvarutillgången för den gotländska livsmedelsindust-
rin, där så många som 30 % är beroende av näringen.
Jag vill avsluta med att tacka utskottet för en väl-
villig behandling av min motion MJ1. Det hade dock
varit bättre om majoriteten även stött mitt yrkande om
avbrottsgrödor där även senapsodling skulle ingå. Det
är ännu möjligt för Inge Carlsson m.fl. att stödja
reservation 50.</pre><pre>Anf.  198  INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror inte att det är någon som har
yrkat bifall till den reservationen, men jag kan ha
varit ouppmärksam.
Mycket riktigt var jag på ett trevligt möte på Got-
land. Jag blev fängslad av en jordbrukare som heter
Lars Ansén. Han hade under fem års tid arbetat till-
sammans med SLU för att få fram mera Kravodlade
produkter. Lars Ansén jobbar med senap, och han
hade för avsikt att börja arbeta med kryddor.
Jag har tillsammans med Lilian Virgin pratat med
jordbruksministern och statssekreteraren. Men att i
det läget betrakta detta som en avbrottsgröda är för
sent i och med denna skrivning. Men öppningen finns
att de som på Gotland eller andra ställen i landet
producerar Kravodlad senap har möjlighet att få er-
sättning. Ambitionen hos Lars Ansén var att fortsätta
att jobba för att det ska bli en total Kravprodukt. Då
är det inga problem. Jag stöder inte detta på det sätt
Roy Hansson har talat för och lagt fram i reservatio-
nen.</pre><pre>Anf.  199  ROY HANSSON (m) replik:
Herr talman! Inge Carlsson har en replik kvar. Det
finns möjlighet att yrka bifall till reservation 50, så
kan den saken lösas också.
Det är rätt att Lars Ansén är en driftig jordbrukare
som har varit en motor i framtagandet av nya pro-
dukter. Han har även utvecklat dem så att det inte
behövs bekämpningsmedel för denna form av odling.
Därmed är det möjligt att framställa Kravsenap.
Kravsenap är en liten del av senapsodlingen. Den
största produktionen är fortfarande vanlig senap. Vad
jag förstår av Inge Carlssons anförande är det inte
möjligt med den lösningen. Det hade varit möjligt att
få med en skrivning i utskottsbetänkandet som hade
säkerställt detta. Det ville man över huvud taget inte
göra. Det är en så liten kvantitet. Det gick enbart att
få fram detta i en reservation. Jag beklagar detta.
De som har hållit på med innovationen och fått
fram nya miljövänliga grödor är nog ganska besvikna,
inte minst efter det löfte Inge Carlsson gav i Martebo
bygdegård. Jag var inte ensam om att uppfatta detta
som ett löfte.</pre><pre>Anf.  200  INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag kan inte ge några löften. Jag sa-
de att de idéer som SLU och Lars Ansén jobbat med i
fem år för att få fram Kravsenap är positivt. Natur-
ligtvis vill jag vara med och medverka till något så-
dant.
I jordbruksutskottet var det ingen av Roy Hans-
sons kamrater, eller någon annan, som över huvud
taget tog upp frågan. Det är ärligt sagt till dig. Jag kan
inte utvinna löften, men jag kommer att fortsätta att
försöka jobba för att SLU tillsammans med Lars
Ansén kan komma fram till att detta kan bli en Kra-
vodlad produkt. Alla råvarorna i den franska senapen
kommer inte från Europa utan de kommer från Kana-
da. Det skulle bli lönsamt om vi i Sverige fick fram
den Kravodlade senapen. Då finns det möjlighet att få
över 2 000 kr per hektar i stöd. Det är något jag
kommer att jobba med. Jag tror att även jordbruksmi-
nistern, som har tagit emot uppvaktningar i ämnet, ser
att detta kan bli en positiv sak framöver.</pre><pre>Anf.  201  ROY HANSON (m) replik:
Herr talman! Det är rätt! När man träffar lantbru-
kare ska man vara försiktig med löften så att man inte
uppfattar något som klartecken - allrahelst när frågan
diskuterades. Det fanns i motion MJ1 angivet hur det
skulle hanteras. Vad jag förstår har mina partikamra-
ter klarat ut detta i reservation 50.
Det låter lite märkligt när Inge Carlsson säger att
man ska behandla detta positivt. Det är alldeles ut-
märkt. Men när instrumentet finns i handen, frågan
diskuteras i utskottet, och frågan då negligeras så att
det inte blir någon utskottsmajoritet för det som ska
behandlas positivt, då har man misslyckats rejält i
frågan.
Inge Carlsson ska fortsätta att jobba för frågan.
Det blir ganska svårt efter det beslut som snart ska
fattas. Oljeväxtodling kommer över huvud taget inte
att komma in under miljöstöd. Det kommer att bli en
dramatisk minskning av den odlingen. Möjligen, har
det sagts mig, blir det kvar en del höstsådd oljeväxt-
odling i södra Sverige. Där går det möjligen att få
lönsamhet i paritet med spannmålsodling. Men majo-
ritetstexten i utskottsbetänkandet är tydlig, dvs. man
tänker absolut inte se till att det blir något miljövän-
ligt. Det blir upp till varje lantbrukare själv att hantera
detta. Det är inte rimligt att lantbrukarna ska ta den
belastningen i fråga om miljövänlig odling, där olje-
växtodlingen är en väsentlig del av denna miljövänli-
ga odling.</pre><pre>Anf.  202  LENNART VÄRMBY (v):
Herr talman och gott folk! Jag har en himla otur.
Varje gång jag skriver en fusklapp innan jag går upp
och pratar skriver jag fru talman, och så sitter det en
herr talman där! Då är chansen ändå bara en på fyra.
Inte nog med det! När jag tittar i talarlistan där jag
står bland de sista talarna ser jag att jag är helt om-
ringad av moderater. Jag känner mig inte bara oturs-
förföljd utan också lite ensam. Då stärks jag av att det
är det vinnande laget som har fört debatten här. Det är
ett bra lag. Det känns som att tillhöra ett NHL-lag i
ishockey och spela mot lingonlagen i Småland.
Gudrun Lindvall är engagerad så att det bara stän-
ker om det. Inge Carlsson är inte bara god, generös
och godhjärtad, han är också senapsexpert. Jonas
Ringqvist, vår egen på vänsterkanten, är saklig så att
det inte behövs mycket mer. Sedan kommer Marga-
reta Winberg som minister och lyfter debatten - hon
tar de stora greppen.
Då känns det med en gång återigen lite plumpt av
mig att dunka ned i små enskildheter. Jag ska lyfta
fram en enskild motion. I den hierarki som råder i det
här huset är det nästintill, jag ska inte säga lagbrott,
men det är inte populärt.
Motionen rör djurförsök. Jag har väckt en motion
som går ut på att omfördela anslagen från de försök
som görs med hjälp av djurförsök till alternativa för-
sök utan djurförsök. Då har utskottet svarat att det
mesta redan görs. För några veckor sedan antogs ett
betänkande i ämnet i kammaren. Allt är i princip
redan gjort.
Men, gott folk! Jag är lite otålig av mig. Dessutom
vet jag att det vid vårt nyinstiftade universitet i Växjö
finns studenter som studerar biologi. De karvar och
skär i oskyldiga vaktlar och andra fåglar. Det är tu-
sentals djur som i onödan utsätts för detta. I Växjö-
fallet är det för att studenterna ska vänja sig vid att
umgås med döda djur. Ändå ska de inte bli veterinä-
rer. Inte för att veterinärer enbart umgås med döda
djur - det är inte så jag menar.
Jag tycker att det behövs ett program för en om-
ställning i enlighet med det som står i motionen. Det
är motion MJ532 som jag yrkar bifall till. Bifallet
innebär inga ökade utgifter utan en omfördelning. Det
är en nödvändig omfördelning. Status får man i takt
med de pengar man har att röra sig med.
Det vore så här före jul inte så dumt att erinra om
att Musse Pigg är en mus. Det är en pigg mus. Han
skulle nog dansa och sjunga både en och annan extra
julsång om motionen bifalls. Än en gång yrkar jag
bifall till motionen.
Jag känner ändå en liten otålighet även inom jord-
bruksområdet. Trots att jag har odlat både höns och
får i fordom tider, långt innan EU och andra sådana
fina bidragsregler fanns, vill jag förmedla, utan att
yrka något, en otålighet från det småländska höglan-
det. Där har vi faktiskt rent norrländska förhållanden.
LFA syd är lite väl snålt. Ni får dribbla hur ni vill
från det vinnande laget, som jag själv tillhör - och
även andra i utskottet - vad det gäller bidragsregler
och sådant, men bönderna på det småländska höglan-
det känner sig alltså norrländska, men utan det norr-
ländska stödet. Som ett bevis för att vi är i Norrland
har vi haft en björn gåendes runt som rivit får oav-
brutet det sista året. Varg har också varit synlig. Rent
ekonomiskt känner sig bönderna som om de var i en
begynnande ekonomisk istid, för att ta i lite grann.
Skogen växer, och inte bara uppåt. Sedan fälls den
och blir exportinkomster - massa, virke och annat.
Men arealen, gott folk, växer också. Vill vi behålla
inte ett mörkt utan ett ljust och öppet Småland, åt-
minstone bitvis, kan vi inte fortsätta på denna väg.
Det går bara inte.
Jag ska alltså inte göra något yrkande, men jag
vill ändå skicka med en sak. Inte för att jag exakt
begriper tekniken kring det hela, men jag för min
personliga del tycker att man kunde modulera. Vad
jag har förstått betyder det att man tar från de rika
bönderna nere på den skånska slätten och i andra
välmående områden och ger till de fattiga bönderna
uppe i höglandet. Gör man inte det kommer kanske
Dacke tillbaka och marscherar mot Stockholm.</pre><pre>Anf.  203  EWA THALÉN FINNÉ (m):
Herr talman! Jag skulle bara här i dag vilja säga
några ord om min och Ingvar Erikssons motion
MJ206.
Ett sätt att kombinera modernt lantbruk med före-
dömlig miljövård är att verka för införandet av
"beträdor" inom EU:s regler för arealersättning inom
jordbruket. I stora delar av Skåne, liksom i andra
delar av landets slättbygder, är tillgången på allmän-
rättslig mark starkt begränsad. Det är mark som all-
mänheten ska kunna använda bl.a. till rekreation.
I Staffanstorps kommun finns ett exempel på en
lantmästare och hans son som på ett föredömligt sätt
försökt att göra något åt saken. För tolv år sedan,
1987, införde han begreppet beträdor. "Beträdor"
innebar att mark som skulle läggas i träda gräsbesåd-
des i fyra meter breda remsor längs fältkanter. Dessa
"beträdor" uppfyller i dag på ett föredömligt sätt alla
krav på modern miljövård. Det är i stor utsträckning
placerade längs våtmarker och vattendrag, runt går-
dens skiften och längs allmänna vägar.
Fördelarna är flera, men vi vill gärna peka på någ-
ra punkter. Kväveurlakningen minskar. Igenslam-
ningen av vattendrag minskar. Besprutning och göds-
ling sker inte intill våtmarker, vattendrag och allmän-
na vägar. Landskapet är tillgängligt för allmänheten.
Viltet får skydd och föda. Den biologiska mångfalden
ökar.
"Beträdorna" har ett mycket stort rekreationsvärde
för medborgarna i närheten, eftersom de öppnar natu-
ren för bl.a. promenader, ridturer och cykelturer. De
används mycket flitigt i vår bygd.
Vi väckte denna motion för att få till stånd en för-
ändring av reglerna för hur EU:s arealersättning be-
räknas. Det tycker vi är väsentligt för att man ska
kunna kombinera konventionellt jordbruk och mo-
dern miljövård.
Jag tycker att det vore intressant att höra med vil-
ka motiv utskottsmajoriteten utan kommentarer har
avslagit motionen. Är det bara en allmän slakt av en
enskild motion utan tanke, eller kan det finnas ett
intresse av att undersöka hur "beträdor" skulle kunna
utvecklas? Finns det ett genuint intresse finns det
stora möjligheter för mig att upprätta kontakter så att
ni övriga ska få se "beträdorna" och se vilken fantas-
tisk miljö som öppnas.
Som boende i en kommun utan allmänrättslig
mark tycker jag att detta är väsentligt. Vi är ganska
många som bor i liknande bygder runtom i Sverige.
Jag skulle här vilja vädja till majoriteten att för
framtiden ta sig en allvarlig funderare över förslaget.
Vi är många som skulle vinna på att det gick att ge-
nomföra. En spridning av idén om "beträdor" till fler
platser inom och utom Sverige är synnerligen önsk-
värd. Det skulle vara både möjligt och troligt om
ersättningsreglerna för arealersättning ändrades så att
"beträdor" kunde räknas som uttagen areal och där-
med åtnjuta arealersättning från EU. Ett sådant sys-
tem skulle leda till betydande miljövinster inom slätt-
bygdens odlingslandskap.
Än en gång: Fundera över ert ställningstagande
för kommande år.</pre><pre>Anf.  204  KENNETH JOHANSSON (c):
Herr talman! Under 1900-talet har det levande fä-
bodbruket ansetts kunna bli ett minne av svunna tider.
Tvärtemot alla uppfattningar och slutsatser lever dock
fäbodarna kvar in på 2000-talet, och ett antal yngre
fäbodbrukare startar verksamhet byggd på äldre tiders
traditioner.
Fäbodbruket är i dag en liten del av svenskt jord-
bruk. Ett åttiotal brukare finns i Dalarna, ett femtiotal
i Gävleborg, ca 45 i Jämtland och ett femtontal i
Västernorrland och Värmland - totalt 187 levande
fäbodar. Det är en verksamhet som trots sin relativt
ringa omfattning är mycket viktig för bevarande av
den biologiska mångfalden, värdefulla natur- och
kulturmiljöer samt utrotningshotade husdjursraser.
Undre två dagar i september hade jag glädjen att
få delta i fäbodriksdagen, i år förlagd till Älvdalen -
den kommun i landet som har flest fäbodvallar. Fä-
bodriksdagen är ett välbesökt arrangemang som är
mycket professionellt upplagt med bl.a. seminarier
kring för fäbodbruket mycket angelägna frågor. Som
- hör och häpna - fäbodriksdagens talman fick jag en
mycket god bild av vilka frågor som är angelägna för
att vi ska kunna värna ett levande fäbodbruk.
Jag har tillsammans med två centerkolleger i två
motioner - Fäbodar och miljöstöd och Fäbodbruk,
vilka behandlas i detta betänkande - ställt mig bakom
några av de mest angelägna krav som fäbodriksdagen
ställde. Det rör bl.a. att fäbodbetesstödet minst måste
ligga kvar på nuvarande nivå och att ytterligare bru-
kare ska kunna ansluta sig även under år 2000. Det
rör sig om ägofredslagstiftningen, regelverk, vårdpla-
ner, mark- och byggnadsvård, m.m.
Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och
Jordbruksverket borde få, tycker vi, ett gemensamt
uppdrag i att föreslå åtgärder som främjar ett levande
fäbodbruk. Åtgärder för att bevara utrotningshotade
husdjursraser är också angelägna.
Jag är inte helt nöjd, för att uttrycka mig försik-
tigt, med den behandling som utskottsmajoriteten har
gett våra två motioner. Det är, tycker vi, väldigt an-
gelägna frågor, och vi hade hoppats att vi skulle få en
ökad förståelse för att detta måste tas på mer allvar
om vi ska kunna värna ett fortsatt levande fäbodbruk
och utveckla det. Men viktiga delar har i varje fall fått
stöd av Eskil Erlandsson, vilket redovisas i reserva-
tion 42.
Jag har en fråga till jordbruksministern. Det
handlar om det krav som vi har i motion MJ240 om
en översyn av ägofredslagen. Det står i texten på s. 74
i betänkandet att ingen åtgärd kommer att vidtas med
anledning av motionen därför att en översyn pågår i
Regeringskansliet kring ägofredslagen. Enligt de
uppgifter jag har fått är det en fråga som är tämligen
lågt prioriterad på departementet och i Regerings-
kansliet. Jag skulle vilja fråga när vi kan se något
resultat av översynen av ägofredslagen. Det är en
fråga från mig, men också en fråga från fäbodriksda-
gen.</pre><pre>Anf.  205  DAN ERICSSON (kd):
Herr talman! Jag ska hålla mig inom två minuter.
Det var med anledning av debatten mellan Inge
Carlsson och Roy Hansson som jag reagerade. Vi har
faktiskt ett förslag från Kristdemokraternas sida som
skulle kunna öppna upp för att ansluta sig till mil-
jöprogrammet när det gäller den här typen av grödor.
Det finns redovisat i reservation 37 om beredskap för
odling av grödor som kan anses ligga utanför huvud-
fåran och som också har en miljövänlig profil. Jonas
Ringqvist raljerade lite över det tidigare i debatten.
Det där skulle kunna vara en öppning för Inge Carls-
son att ta sig ur den situation han tydligen har försatt
sig i.
I och med att vi bara har stödet från eget parti är
det rimligare att i det här läget yrka bifall till reserva-
tion 50, som också skulle täcka upp senapen.</pre><pre>Anf.  206  GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Kort till Roy Hansson, jag hann ty-
värr inte ta replik på honom.
Jag tycker att det är viktigt att även de ekologiska
sockerbetorna får en framtid på Gotland. Vi kan säga
att de producerades under den tid som Roma socker-
bruk fanns kvar. Då hade man produktion av Krav-
socker.
I det förslag som nu ligger ger en miljövänlig od-
ling av sockerbetor på Gotland, dvs. den konventio-
nella, 1 350 kr per hektar i stöd. Om man i stället
väljer att producera ekologiska sockerbetor är stödet
2 200 kr per hektar. Det innebär att man inte kan
kombinera stöden, men det lönar sig ändå att odla
Kravsockerbetor framför konventionella sockerbetor.
Det var för oss mycket viktigt när vi tittade på detal-
jerna i programmet.
Jag vill säga att det från Miljöpartiets sida är
ganska självklart att konventionell rapsodling inte hör
hemma i miljöstödet. Vi säger att den odling som
bedrivs i Sverige ska ske enligt god lantmannased. Då
är det god lantmannased att ha avbrottsgrödor.
Däremot kan man i dag konstatera att det finns en
stor brist på ekologisk oljeväxtodling. Kalkylen på
ekologisk oljeväxtodling är mycket god. Det är för-
vånande att inte fler har ställt om till ekologisk olje-
växtodling. Det är faktiskt så att man börjar importera
från bl.a. Danmark för att kunna tillverka många
ekologiska produkter. I det förslag som finns är stödet
för ekologisk oljeväxtodling 2 200 kr per hektar,
alltså ett rejält stöd.
Trädesreglerna, som Ewa Thalén Finné talade om,
är det visst problem med. Det är alldeles självklart.
Miljöpartiet har också en reservation som handlar om
det, reservation 20. Men vi skiljer oss på en punkt. Vi
anser från Miljöpartiets sida att det ska vara tillåtet att
gå ut och bekämpa marken mekaniskt före den 1 juli.
Skälet till att man i EU är så strikt på den 1 juli är att
man är rädd att någon ska ta en skörd på en mark som
egentligen får stöd som trädesmark. Det viktigaste för
oss är att man får gå ut och bekämpa mekaniskt för
att inte tvinga fram en ökad användning av bekämp-
ningsmedel. Jag tror att det här är ett av skälen till att
användningen av bekämpningsmedel ökar i Sverige.
Jag har inte yrkat bifall till den reservationen, men
naturligtvis ställer vi oss bakom alla de reservationer
som vi har i betänkandet.</pre><pre>Anf.  207  ROY HANSSON (m):
Herr talman! Det var inte ekologiskt odlade sock-
erbetor som jag efterlyste besked om, utan det var det
som man tidigare fick REKO-stöd för och som fortfa-
rande finns kvar, vilket är mycket bra för de got-
ländska sockerbetsodlarna. Min fråga gäller närmast
dels vilka regelverk som kommer att gälla efter RE-
KO-stödet. Det fick jag inget svar på från utskotts-
majoriteten. Kanske Gudrun Lindvall kan tillhanda-
hålla detta. Dels frågade jag vad som gäller för dem
som önskar börja med den här odlingen nästkom-
mande år och den tid som finns kvar på programmet.
Det kom inte heller något besked.
Vad gäller ekologiskt odlade oljeväxter har jag
fått mig till del att det är väldigt svårt. Det är bara i
vissa fall det är möjligt att odla det. Men jag vet att
odlarna är mycket väl medvetna om det, och de gör
det i den mån det är möjligt. Dessvärre är det fler som
skulle vilja göra det med denna miljövänliga gröda
men som inte kan.</pre><pre>Anf.  208  GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! När det gäller miljövänlig odling av
sockerbetor på Gotland klargörs det väldigt tydligt i
MPU, Miljöprogramsutredningen, hur det ska gå till.
Det står ett helt eget kapitel om det. Man kan säga att
man i utredningen tar bort REKO-stödet och plockar
ut ett antal stöd som i stället införs som egna stöd.
Det står klart och tydligt i regeringens skrivelse att
regeringen avser att följa Miljöprogramsutredningen,
och där finns regelverket klart och tydligt att läsa.
Såvitt jag förstår ser det ut precis som det gör i dag.
Däremot är det helt riktigt att det enda stöd som är
öppet för nyanslutning under 2000 är ekostödet. Det
här har varit en svår problematik, och det har natur-
ligtvis hängt samman med att Sverige begärde upp-
skov till år 2001 med att kliva in i det nya stöde. Vi
från Miljöpartiet hade gärna sett att det hade varit
flera stöd som hade varit öppna, men det har varit
omöjligt. Däremot är ekostödet öppet, och det är
också det enda stöd som är öppet. Jag hoppas att det
här inte blir någonting som gör att det blir ett men för
lantbruket, men så ser det tyvärr ut.</pre><pre>Anf.  209  ROY HANSSON (m):
Herr talman! Står det klart och tydligt "stöd" är
det i så fall bra, men jag undrar det verkligen är så.
Enligt den information jag har fått är man tveksam till
vilka regler som gäller. Skälet är att om REKO-
odlingen, som var en uppskattad form för många
odlare, försvinner står man utan regelverk. Jag hop-
pas verkligen att det här kommer fram. Jag har inte
sett det, och dem jag har talat med har heller inte haft
tillgång till det.
Sedan är det bara att beklaga att nytillkommande
odlare inte har den här möjligheten. Jag tycker nog att
det är ganska dåligt att man inte har tillgodosett dem.
Det rör sig om kanske ett tiotal odlare, så man borde
ha kunnat hantera detta på ett enkelt sätt. Om det nu
finns ett så bra och tydligt regelverk som Gudrun
Lindvall här talar om, vore det bra att låta dessa an-
sluta sig till det. Det är som sagt inte möjligt att odla
ekoodling på alla sätt.
Jag hoppas verkligen att regeringen på något sätt
kan utverka ett regelverk som tillgodoser dels dem nu
som odlar, dels dem som tillkommer och att det är
klara och tydliga regler. Odlingssäsongen börjar om
några veckor.</pre><pre>Anf.  210  GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Jag tycker att Roy Hansson ska stu-
dera MPU. Såvitt jag kan bedöma står det ganska
tydligt och klart där att det stöd som heter stöd till
miljövänlig odling av sockerbetor följer det gamla
regelverket.
Samtidigt kan jag säga att om alla stöd hade varit
öppna under år 2000 hade ni moderater hamnat i en
besvärlig situation, för det hade nämligen rejält ökat
på administrationen. Ett av problemen med att samti-
digt ha det gamla stödet och införa ett nytt stödsystem
är administrationen. Roy Hansson tillhör ju ett parti
som i vanliga fall är väldigt noga med administratio-
nen. Jag har svårt att förstå att han skulle vilja ha en
ökad administration på Jordbruksverket under det
året. Dessutom hade det varit i det närmaste praktiskt
ogenomförbart att ha både gamla och nya system
löpande parallellt under år 2000. Vi kan säga att även
om vi hade önskat det hade det varit omöjligt.
Vi är hemskt glada över att ekostödet kan få fin-
nas kvar just därför att det finns lantbrukare som
ligger under karens och som strikt har räknat år för år
hur man ska klara av en omställning till ekologisk
produktion. För dem hade det varit ekonomiskt för-
ödande att tvingas till ett tredje karensår. Det hade
helt enkelt gjort att man i många fall inte hade klarat
av den omställningen. Därför känns det extra angelä-
get att just ekostödet var öppet.
Det finns ett litet stöd till som är öppet, nämligen
det stöd som går till rennäringen; det är exakt iden-
tiskt.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 december.)</pre><pre>10 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Utbildningsutskottets betänkanden
1999/2000:UbU1 Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning
1999/2000:UbU2 Utgiftsområde 15 Studiestöd
1999/2000:UbU7 Ett reformerat studiestödssystem</pre><pre>11 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 9 december</pre><pre>1999/2000:341 av Amanda Agestav (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
Den svenska elförsörjningen
1999/2000:342 av Ulla-Britt Hagström (kd) till stats-
rådet Mona Sahlin
Familjehemmens ställning på arbetsmarknaden
1999/2000:343 av Tuve Skånberg (kd) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Svenska kyrkan
1999/2000:344 av Chatrine Pålsson (kd) till social-
minister Lars Engqvist
Tandvårdsförsäkringen
1999/2000:345 av Sten Tolgfors (m) till statsminister
Göran Persson
Koordination i regeringskansliet
1999/2000:346 av Kent Härstedt (s) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Transplanterade patienter
1999/2000:347 av Alice Åström (v) till justitieminis-
ter Laila Freivalds
ECHELON
1999/2000:348 av andre vice talman Eva Zetterberg
(v) till utrikesminister Björn von Sydow
Israel och tortyr
1999/2000:349 av Ewa Larsson (mp) till jordbruks-
minister Margareta Winberg
Könsdiskriminerande reklam
1999/2000:350 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Skolornas arbete mot mobbning
1999/2000:351 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Skolor på entreprenad
1999/2000:352 av Hans Karlsson (s) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Verksamheten vid de mindre tingsrätterna</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 14 december.</pre><pre>12 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit</pre><pre>den 9 december</pre><pre>1999/2000:296 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
till finansminister Bosse Ringholm
Återställande av dieselskatt och fordonsskatt
1999/2000:300 av Carl Erik Hedlund (m) till finans-
minister Bosse Ringholm
Oäkta föreningar
1999/2000:307 av Sofia Jonsson (c) till utbildnings-
minister Thomas Östros
Kompetenta högskolelärare</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 14 december.</pre><pre>13 §  Kammaren åtskildes kl. 16.37.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 6 § anf. 33 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m.  anf. 62 (del-
vis),
av talmannen därefter t.o.m. 7 § och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre>