Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1999/2000:30

Fredagen den 19 november

Kl. 09.00 - 13.50

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------------

1 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Proposition
1999/2000:25 till försvarsutskottet

Skrivelse
1999/2000:31 till justitieutskottet

2 § Vissa alkoholfrågor

Föredrogs
socialutskottets betänkande 1999/2000:SoU4
Vissa alkoholfrågor (prop. 1998/99:134)

Kammaren biföll talmannens hemställan om att
ärendet fick avgöras efter endast en bordläggning.
Anf. 1 LEIF CARLSON (m):
Herr talman! Dagens hetaste fråga är tydligen
Systembolagets öppethållandetider. Den målas i vissa
kretsar upp som en ödesfråga. Det elände som ska
följa i en liberaliserings spår får nästan apokalyptiska
mått. Men, herr talman, den frågan saknar fullständigt
betydelse då det gäller missbruk, ungdomsfylleri,
våld och misshandel. Vi har i dag, tack vare en alko-
holpolitik som inte på många år varit i samklang med
medborgarnas intressen, en marknad med total till-
gänglighet för missbrukare och ungdom, en marknad
som är öppen 24 timmar om dygnet på tiotusentals
ställen med ständig realisation, fri hemkörning och
utan åldersgränser. De som berörs av Systembolagets
dåliga tillgänglighet och höga priser är alla de vanliga
medborgare som arbetar varje dag och trots priset och
svårigheter att göra hushållsinköpen rationella på
grund av den dåliga tillgängligheten ändå försöker
leva lagligt. För dessa är regeringens förslag en liten
lättnad när det gäller att hinna med alla bestyr.
Den viktiga frågan är om vi ska behålla vår gamla
alkoholpolitik eller om vi ska skapa en ny sådan för
ett nytt samhälle. Jag kommer därför mest att beröra
detta och inte så mycket detaljförslagen.
Herr talman! Propositionen visar att Sverige sak-
nar en modern alkoholpolitik för framtiden. I stället
för att minska missbruket och försvåra för ungdomen
att komma in i ett olyckligt beteende förorsakar den
förda alkoholpolitiken just det den skulle hindra.
Ändå hänger regeringen sig krampaktigt kvar vid det
gamla, det som var anpassat till ett annat samhälle.
Förändringar görs inte för att man aktivt vill förnya
och förbättra utan med kvidande och gnäll därför att
en omvärlds verklighet till slut tvingar fram beslut
under galgen. Så kan aldrig en framgångsrik politik
bedrivas. Man kan också fråga sig om inte en fram-
gångsrik politik hade krävt att man lagt fram en
sammanhållen syn och inte som nu att man kommer
med styckat och delt och några smärre förändringar
medan utredningar av intresse för frågan i dess helhet
pågår.
Alkohol, herr talman, har varit människans följe-
slagare i årtusenden. Drycker som vi använt under så
lång tid har blivit en del av vår kultur. I fest och
glädje, i sorg och saknad spelar alkoholen en given
roll. I alla tider har människan också haft ett konflikt-
fyllt förhållande till alkoholen, inte minst i Sverige.
Herr talman! Det går inte att sticka under stol med
det: Tidvis har här supits ohyggligt. Under slutet av
1700-talet och början av 1800-talet är det möjligt att
vi drack mellan 40 och 50 liter brännvin per år och
individ, och det var inte så mycket mindre för hundra
år sedan. Det är klart att ett sådant superi sätter sina
spår och manar fram hårda metoder. Rätt naturligt
ledde detta till en restriktiv alkoholpolitik som kom
att avvika från omvärldens. Tanken var god och kan-
ske riktig i det tidiga 1900-talet. De regler och förbud
och det överförmynderi som denna alkoholpolitik
medförde upplevdes säkert också av dåtidens männi-
skor på ett helt annat sätt än vad de gör av dagens.
Utbildning och internationell påverkan, syn på med-
bestämmande, förmåga att ta ansvar och forma sitt
eget liv; allt var så annorlunda. Det var inte samma
samhälle som dagens, och därmed var förutsättning-
arna för en folklig förankring annorlunda. De föränd-
ringar som skett under årens lopp har inte medfört att
alkoholpolitiken anpassats tillräckligt till ett förändrat
samhälle, utan tyvärr har begränsningar och pekpin-
nar fortsatt att dominera bilden, och liten hänsyn har
tagits till att samhället och dess medborgare har för-
ändrats.
Vi kan inte, herr talman, skilja oss från alkoholen
utan måste lära oss att hantera den på ett bättre sätt än
hittills, och här har vår gamla politik inte mycket att
erbjuda oss.
Herr talman! Dagens debatt gäller inte om miss-
bruk kan skada. Det råder inga delade meningar om
det. Frågan gäller om det är skäl för att fortsätta att
försöka begränsa och försvåra ett ansvarsfullt bruk av
alkohol. Det är därför viktigt att göra åtskillnad mel-
lan bruk och missbruk. Helt uppenbart har alko-
holdrickandet sociala och estetiska kvaliteter. Männi-
skor tycker om att umgås över ett glas. Rätt använda
skänker alkoholdrycker ökad livskvalitet, och de ger
mervärde till måltider av både smak- och umgänges-
mässigt slag. Ett måttligt drickande tycks också, en-
ligt många stora undersökningar, ha medicinska för-
delar.
Men myntets baksida - ett mynt har ju alltid två
sidor - är att detta är ett av vår tids svåraste gissel:
alkoholmissbruket. Mellan 300 000 och 400 000
människor i vårt land är missbrukare, och i deras
närhet lever kanske en miljon människor, hustrur,
män och barn, för vilka välfärd är närmast otänkbart
på grund av just missbruket. Därtill kan läggas kan-
ske 300 000 som är överförbrukare och i riskzonen.
Men, herr talman, hjälps dessa av att alla, även
den stora majoriteten av ansvarsfulla brukare, dricker
mindre? Det kan vid en snabb reflexion verka själv-
klart att begränsar man tillgängligheten genom få
försäljningsställen och kort öppethållande så minskar
förbrukningen, men mycket talar för att tillgänglig-
heten i sig spelar rätt liten roll för konsumtionen,
speciellt som den begränsade tillgänglighetens teori
har som förutsättning att man inte skapar en illegal
marknad. Det är ju, som vi vet, en i grunden felaktig
föreställning. Att försöka kontrollera den totala vo-
lymen genom tillgänglighet och pris leder bara till en
expansion av den svarta marknaden. Allteftersom den
blivit alltmer obsolet har den traditionella svenska
alkoholpolitiken gött den svarta marknaden. De ka-
nadensiska exemplen visar att en ökad tillgänglighet
går att förena med en måttfull förbrukning. Vi kan
också se att man förvisso inte dricker mindre i våra
glesbygder, där tillgängligheten teoretiskt är mycket
sämre än i tätorter.
Totalkonsumtionsmodellen, som den svenska po-
litiken lutar sig mot, tar ingen hänsyn till individuella
avvikelser, och därför försöker vi åtgärda individuella
problem med kollektiva metoder. Inget tyder på att
detta minskat konsumtionen av alkohol i riskgrupper-
na. Det har bara infört ytterligare irritationsmoment i
livet för den vanlige medborgaren. Alkoholproblemen
gäller vissa människor som intar en för stor mängd.
Fokuseras åtgärderna på att minska den totala kon-
sumtionen är det osannolikt att åtgärderna är som
mest effektiva i de grupper där huvuddelen av alko-
holproblemen finns. Det föreligger, herr talman, ett
uppenbart behov av att förbättra och förändra strate-
gin mot alkoholmissbruk.
De rester av svensk alkoholpolitik som regeringen
klamrar sig fast vid innebär att vi fortfarande nekar
människor självbestämmande och tydligt visar vår
misstro mot medborgarna, och de små förändringar
som nu föreslås ändrar inte detta. Missbrukarna hjälps
inte av att hela befolkningen omyndigförklaras, och
därför omfattas inte heller politiken av folkflertalet.
Herr talman! Dagens alkoholpolitik är elitistisk
därför att den är mästrande. Den respekterar inte
människors rätt att välja, att själva fatta beslut och att
forma sina liv. Den misstror deras vilja till ansvarsta-
gande. Dess tillskyndare är paternalistiska i sin attityd
mot en allmänhet som man anser inte förstår sitt eget
bästa och som trots att den ska utgöras av myndiga
individer ändå inte riktigt kan tillåtas vara det. Riktigt
myndiga är tydligen bara företrädare för den traditio-
nella svenska alkoholpolitiken.
Man tycks inte förstå att dagens och i kanske ännu
högre grad morgondagens medborgare är fullt ka-
pabla att själva kunna ta in information, att de kräver
inflytande och beslutsrätt över sina liv, att de inte
godtar att staten bestämmer var, när och vad de ska
handla inför en måltid eller vid vilken tid de ska få
dricka en öl. Förändringar i attityder har skett som
måste mötas med förnuft, vilket också Verdandi visar
i sitt nya program Bortom Kröken.
Ska lagar efterlevas måste de uppfattas som rimli-
ga och få stöd av folkmajoritetens uppfattning. Denna
självklarhet tycks ha förträngts. Den svenska alko-
holpolitiken med sitt regelverk saknar folklig förank-
ring. Den lever sitt eget liv utan att någon bryr sig.
Den är inte längre trovärdig. I stället för att minska
alkoholkonsumtionen driver den fram en kriminell
marknad. Dess tillskyndare agerar som om en svart
marknad inte finns.
Man bortser från att tusentals leverantörer har öp-
pet dygnet runt. Varken höga priser eller ökade poli-
siära åtgärder kan stoppa denna marknads tillväxt. I
stället växer den svarta sektorn på grund av de höga
priserna på legal alkohol och på grund av brister i
tillgängligheten. Avgörande för en illegal försäljares
framgång är priset som den laglydige medborgaren
måste betala för sitt alkoholinköp. Det borde vara nog
för att ompröva politiken.
Den svenska alkoholpolitiken har blivit en myt
som staten klamrar sig fast vid allt medan konsumtio-
nen av svartproducerade drycker med hög alkoholhalt
växer. Hembrännarna går från småskalig till industri-
ell verksamhet, smugglarna får ständigt fler kunder,
och den illegala införseln ökar.
Man fortsätter att snarast trakassera den vanliga
medborgaren i den fromma förhoppningen att man
därmed begränsar de skador som främst storförbru-
karna får.
Herr talman! Den absolut övervägande delen av
Sveriges befolkning är fullt kapabel att ta ansvar för
sin egen alkoholkonsumtion utan restriktioner och
regler. Vi måste utnyttja det informella, det sociala
trycket, för att skapa goda seder. Ansvarsfullt alko-
holdrickande kan läras.
Herr talman! En ny alkoholpolitik måste bygga på
att den vanlige medborgaren kan solidarisera sig med
den, och då måste han också respekteras. Obegripliga
eller mästrande regler för tillstånd, öppethållande,
tillverkning och försäljning måste avskaffas. Regler
som gäller för när man blir myndig ska inte vara
kluvna och därmed svårförståeliga. Är man myndig
så är man det även vid alkoholinköp.
Systembolagets monopol måste upphävas. Alko-
holskatten måste sänkas så att den kriminella verk-
samhetens marginaler - det som den lever på - be-
skärs. Den illegala försäljningen ska drivas tillbaka
genom att tull och polis får ökade förutsättningar och
resurser. De flesta medborgare vill leva lagligt, men
det finns en gräns när priset blir för högt för många.
Att kriminalisera innehav och köp av illegal sprit men
behålla det höga priset på legal alkohol blir då ett slag
i luften, ja kanske direkt kontraproduktivt.
Det är lätt gjort här i riksdagen att fatta ett sådant
beslut, och så tycker man att man har gjort något
rejält åt alkoholproblemen. Men ger inte politiken
underlag för förståelse för en bestämmelse riskerar vi
att gränserna suddas ut mellan rätt och fel och den
allmänna rättskänslan undergrävs. Det har konsek-
venser långt utanför detta område.
Alkoholanvändningen i socialt kontrollerade mil-
jöer ska stödjas. Det ska vara lättare att umgås till-
sammans med andra över ett glas vin medan däremot
berusningskulturen ska motarbetas på alla sätt.
Punktnykterhet kan vara en fruktbar väg. Det tror jag
att de flesta är alldeles ense om.
Politiken måste vara långsiktig och aktiv, och för-
ändringar måste genomföras successivt. Det går inte
att blunda och klamra sig fast vid det gamla för att
sedan hastigt och lite halvdant göra förändringar när
verkligheten inte längre kan stängas ute. Det inger
inget förtroende. Man kan inte i dag tala om att vi vet
att vi måste sänka alkoholskatterna längre fram. Men
när det är aktuellt nu kan vi inte göra det, utan vi ska
hålla fast vid det gamla. Det blir ett tvetydigt budskap
när man går ut på det sättet.
Herr talman! I sin alkoholpolitiska vilsenhet inne-
bär dock majoritetens och regeringens förslag små
steg som inger förhoppning om en ny alkoholpolitik.
Vi moderater kommer att stödja förenklingar och
libaraliseringar. Det gäller bl.a. det utökade öppet-
hållandet som man ändå, som jag nyss sade, lyckats
göra halvhjärtat på känt maner.
Vi anser att OAS-samarbetet är mycket viktigt.
Men det finns skäl att fundera ett varv till över orga-
nisationsformen. Därför har också utskottet föreslagit
att ärendet går tillbaka till regeringen för att man ska
tänka mer över detta.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till vår re-
servation nr 1, men vi står självklart bakom alla våra
andra yrkanden.

Anf. 2 ROLF OLSSON (v):
Herr talman! Den svenska alkoholpolitiken har en
lång tradition och kan vid internationella jämförelser
uppvisa goda resultat vad avser så viktiga mätpunkter
som genomsnittlig konsumtion av alkohol per capita
och frekvensen av alkoholskador i befolkningen.
Ändå är det naturligtvis oerhört allvarligt att vi i Sve-
rige kan räkna med 6 000 alkoholrelaterade dödsfall
varje år. Det är tio gånger fler än trafikoffren, och ser
man till dödsfall bland yngre och medelålders perso-
ner spelar alkoholen en helt avgörande roll. Lägger
man dessutom till sjukdomssymtom, skador och li-
dande av fysisk, psykisk och social karaktär som är
alkoholrelaterade är och måste också framgent alko-
holproblematiken vara ett av de absolut tyngsta om-
rådena inom folkhälsoarbetet.
Lägger man ihop de samhälleliga kostnaderna för
alkoholskador hamnar man på belopp på upp till 100
miljarder kronor årligen. Det är främst produktions-
bortfall det handlar om, men de direkta vårdkostna-
derna för sjukdomar och skador kan uppskattas till
10-20 miljarder kronor per år. Vi ska alltså ha klart
för oss att antalet personer i Sverige som använder
alkohol i sådana mängder att det kan betraktas som
hälsofarligt uppgår till minst 300 000 människor, och
det är försiktigt räknat.
Alkoholproblematiken är alltså ett samhällsområ-
de som måste vara föremål för noggrann uppföljning.
Vänsterpartiet menar att det är alldeles nödvändigt att
samhället satsar ordentligt med resurser för att före-
bygga alkoholskador. Det ska naturligtvis också hålla
fast vid och aktivt hävda verkningsfulla alkoholre-
striktioner gentemot de krafter som av kommersiella,
populistiska eller andra skäl, inom eller utom landet,
verkar för att rasera restriktionerna.
De mest verksamma restriktionerna i detta sam-
manhang är fortfarande prisinstrumentet och detalj-
handelsmonopolet. Informationsinsatser är nog nöd-
vändiga och bra men kan aldrig i effektivitet ersätta
alkoholskatt och begränsningar i tillgänglighet som
verksamma medel.
Den proposition som nu föreligger för debatt och
beslut innehåller många olika delområden. Vi i
Vänsterpartiet finner att förslaget om försök med
lördagsöppet i vissa delar av landet innehåller många
av de viktigaste ställningstagandena när det gäller att
leva upp till ambitionen om en restriktiv alkoholpoli-
tik, och det bör därför ägnas särskild uppmärksamhet.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet deltog initialt till-
sammans med regeringen i beredning av propositio-
nen. Det var bl.a. frågan om lördagsöppet som vi fann
inte gick att förena med regeringens avsikter. Försla-
get om att öppna Systembolaget på lördagar, om än
på försök, i vissa delar av landet - som det nu har
blivit i den slutliga utformningen av propositionen -
innebär att vi ökar tillgängligheten till alkohol i dessa
och angränsande områden.
Tror vi att grunderna i totalkonsumtionsmodellen
fortfarande gäller - och det gör vi i Vänsterpartiet -
innebär detta förslag att tillgängligheten ökar, vilket i
sin tur riskerar att öka konsumtionen och skadeverk-
ningarna. Även i regeringens proposition uttalas en
fortsatt uppslutning bakom totalkonsumtionsmodel-
len, även om jag tycker att den bekännelsen sker
under vissa piruetter och upprepade fraser om beho-
vet av anpassning till internationaliseringen, det för-
ändrade samhället, osv.
Det är alltså så att förslaget om försök med lör-
dagsöppet läggs fram trots insikten om att detta ökar
tillgängligheten i de här områdena, och därmed ris-
kerna för ökade skador och ökade sociala problem.
Erfarenheterna från förra gången det begav sig med
lördagsöppet visade att efter stängningen 1982 mins-
kade antalet fyllerifall väsentligt. Antalet fall av
misshandel inomhus mellan bekanta, dvs. i många
fall misshandel inom familjerna, minskade också
tydligt. Detta är väsentliga fakta att ta ställning till.
Rapporter från BRÅ under 90-talet och andra rap-
porter pekar också på ett fortsatt mycket tydligt sam-
band mellan alkohol och våld.
Regeringen hänvisar i propositionen till att situa-
tionen i samhället är så annorlunda nu. Det finns så
många nattöppna krogar och så mycket svartsprit. Att
det skett en ökning härvidlag är ju odiskutabelt och
bekymmersamt, även om det ser väldigt olika ut i
landet. Men detta kan enligt Vänsterpartiet inte utgöra
en bärande motivering till att också öka tillflödet från
Systemet på lördagar. Det finns i hela propositionen
och i all retorik från anhängarna av lördagsöppet en
övertro på att om vi bara öppnar Systemet mer så
försvinner svartspriten och i förlängningen mycket av
problemen.
Vi i Vänsterpartiet är inte alls övertygade av detta
mycket schematiserade resonemang. Vi har i stället
grundad anledning att tro att ett lördagsöppet sam-
mantaget i stället leder till en ökad konsumtion. Det
är inte så enkelt att alla de som i dag köper svartsprit i
stället kommer att köpa legal systemsprit om bolaget
är öppet på lördagar. Det är en prisfråga också, och
människor som köper svartsprit kommer fortfarande
att finna att priset på svartsprit är lägre. Det kommer
det alltid att vara, och vi kan räkna med att det finns
gigantiska marginaler när det gäller svartspriten.
Än viktigare, men sällan omnämnt av anhängarna
till lördagsöppet, är att en hel del människor med hög
konsumtion inte alls, eller ytterst sällan, köper svart-
sprit. Däremot kommer de att köpa på Systemet om
det öppnas på lördagar. För dem och för deras famil-
jer är det fortsatt viktigt med lördagsstängda system-
bolag. Det är en fråga om handfast solidaritet. De
resonemang som ibland förs fram om servicenivån
väger lätt när vi betänker vikten av åtminstone en
eller kanske två alkoholfria dagar i veckan. Det talas i
propositionen om alkoholfria zoner. För en hel del av
dem som har problem med alkohol kan lördag och
söndag vara en alkoholfri zon. Det vill vi att det ska
förbli.
På tal om servicenivån föreslås i propositionen att
Systemet ska kunna ha kvällsöppet på vardagar och
vissa lördagar inför storhelger. Detta har ju för övrigt
redan prövats. Med denna ytterligare möjlighet tror vi
att normalkonsumenterna är fullt kapabla att planera
och genomföra sina inköp på Systemet på ett godtag-
bart sätt. Det föreslås också en utbyggnad av fler
butiker. Dessa förslag är servicehöjande åtgärder
gentemot allmänheten, och Vänsterpartiet kan bejaka
dem om de genomförs med varsamhet.
När det kommer till lördagsöppet måste dock so-
cialpolitiska hänsyn vägas in. Vänsterpartiet menar
att hänsynen till människor med alkoholproblem och
deras anhöriga väger tyngre än serviceaspekterna när
det gäller lördagsöppet.
Jag går nu över till att tala om några andra förslag
i propositionen. I propositionen föreslås att perma-
nenta det oberoende alkoholsamarbetet OAS och
ombilda detta samarbete mellan stat och näringsliv
till en allmännyttig ideell förening. Ett enigt socialut-
skott har avvisat regeringens idé om att organisera
samarbetet på det sätt som här föreslås, och det tycker
Vänsterpartiet är mycket positivt. De olika partierna
har säkert lite olika motiv för detta ställningstagande,
men de har förenats i kritiken mot den här föreslagna
formen. För Vänsterpartiet gäller även framdeles att
samhället ska hålla en klar rågång gentemot bran-
schintressena. Medborgarna ska kunna veta om det är
staten i form av t.ex. Folkhälsoinstitutet eller bran-
schen i form av t.ex. Bryggarföreningen som står för
informationen. Detta innebär inte att det i ett öppet
samhälle som vårt inte ska finnas dialog och samver-
kan kring enskilda frågor inom alkoholpolitiken.
OAS kan säkert hitta en annan form att fungera i.
Dock menar Vänsterpartiet att OAS har fått en alltför
central roll i alkoholdebatten under senare tid.
Vänsterpartiet har också tillsammans med flera
andra partier sagt nej till förslaget om att det ska vara
tullen som hanterar gåvoförsändelser av alkohol från
utlandet. Det finns en uppenbar risk att det utbildas en
förtäckt postorderverksamhet. Det är vår bestämda
uppfattning att det bör vara Systembolaget som ska
vara utlämningsställe för gåvoförsändelser av vin,
sprit och öl. Det är Systembolaget som har de bästa
förutsättningarna att utöva en godtagbar kontroll av
denna hantering.
En annan fråga som inte finns föreslagen i prop-
pen, men som blivit aktuell genom uttalanden från vd
för Systembolaget, är diskussionen om att initiera
möjligheter till inköp av alkohol över Internet med
hemkörning och leverans vid dörren. Enligt Vänster-
partiet finns det uppenbara risker för att kontrollen
över försäljningen på detta sätt försämras allvarligt
och att problem med underleverantörer för langning
till ungdomar lättare kan få fäste.
En fråga som det finns anledning att noga bevaka
och diskutera framöver är de förestående översyns-
förhandlingarna när det gäller införselregler. I ut-
skottets betänkande slås fast att målsättningen ska
vara att Sverige ska behålla nuvarande införselregler.
Det är bra, anser Vänsterpartiet. Det är självklart att
vi aktivt ska hävda vår rätt att bedriva en egen, aktiv
alkoholpolitik.
Jag menar att det är hög tid nu att alla stolta dekla-
rarationer från EU-anhängarna som föregick folkom-
röstningen visar sig i verkligheten. Det var ju bl.a.
kring alkoholpolitiken som vi kritiker pekade på
riskerna för att Sverige skulle få svårt att hävda sitt
självbestämmande. Det viftades undan av EU-
anhängarna som skräckpropaganda och svartmålning
- Sverige skulle visst kunna fortsätta föra sin egen
alkoholpolitik. Sedan dess har mycket hänt som pekar
i rakt motsatt riktning. Det är hög tid nu att visa att
talet om att vilja hävda den självständiga svenska
alkoholpolitiken hade täckning i verkligheten. Det
finns en servil hållning gentemot EU-etablissemanget
som innebär att vi går före de krav som de facto ställs
på oss. Jag hoppas att den svenska regeringen i hand-
ling visar att man aktivt vill värna en självständig
svensk alkoholpolitik.
Avslutningsvis har jag några funderingar över vil-
ken framtid vi kan förvänta oss när det gäller alko-
holpolitiken - främst utifrån vad de olika politiska
företrädarna för fram i debatten. Vi har länge haft en
bred uppslutning i svensk politik kring en restriktiv
alkoholpolitik. Det är en alkoholpolitik som har folk-
hälsoperspektivet främst, före de rent kommersiella
aspekterna. Totalkonsumtionsmodellen har varit
allmänt accepterad, och det har rått enighet om att
prisinstrument och detaljhandelsmonopol har varit de
verksammaste medlen. Det enda parti som mycket
tydligt skilt ut sig från denna relativa enighet har varit
Moderaterna. Det är fortfarande ljusår mellan Mode-
raternas politik, som mynnar ut i att i grunden rasera
den restriktiva alkoholpolitiken, och alla andra parti-
ers politik.
Herr talman! Det finns dock anledning att vara
bekymrad över vart den svenska regeringen är på väg.
Vi ska i dag ta ställning till regeringens förslag om
försök med lördagsöppet, men vad följer sedan? So-
cialministern har vid upprepade tillfällen alltifrån
tillträdet för drygt ett år sedan gjort uttalanden om
ytterligare förändringar av alkoholpolitiken. Det har
bl.a. handlat om behovet av att sänka alkoholskatter-
na kraftigt och om ytterligare åtgärder för att öka
tillgängligheten, dvs. ytterligare förändringar av Sys-
tembolagets verksamhet.
I den bok jag har här och som jag utgår från att
alla ledamöter i kammaren har begåvats med - själv
har jag fått den två gånger - framgår de här ambitio-
nerna tydligt. Nu hör jag uppgifter om att departe-
mentet inte vill kännas vid boken. Då är ju detta ett
utmärkt tillfälle för socialministern att kommentera
innehållet. Är det rätt återgivna tankar? Jag skulle
gärna vilja höra socialministern kommentera de här
framtidstankarna. Om citaten stämmer är det av stort
intresse att höra hur en fortsatt restriktiv alkoholpoli-
tik kan kombineras med sänkta priser och ökad till-
gänglighet. Vi ska vara varsamma om orden. Ordet
restriktivitet måste stå för ett verkligt sakinnehåll.
Man kan inte öka tillgängligheten och sänka priserna
och ändå hävda att restriktiviteten har bibehållits. Det
får inte bli med restriktiviteten som det blev med
bofinken - den kan inte få se ut hur som helst. Jag
skulle gärna vilja att socialministern kommenterade
framtidens alkoholpolitik utifrån bl.a. de citat som
tillskrives socialministern i den här boken.
Herr talman! Vänsterpartiet står självfallet bakom
alla reservationer vi lagt, men för tids vinnande yrkar
jag bifall endast till reservationerna 17 och 30.

I detta anförande instämde Tanja Linderborg, Eva
Zetterberg, Ingrid Burman, Sten Lundström, Sven-
Erik Sjöstrand, Lena Olsson, Yvonne Oscarsson, Stig
Eriksson, Sture Arnesson och Peter Pedersen (alla v).

Anf. 3 LEIF CARLSON (m) replik:
Herr talman! Det är i och för sig mycket av det
som Rolf tar upp i alkoholpolitiken som kan diskute-
ras, men jag ska hålla mig till en fråga för att göra det
enkelt och tydligt. Rolf Gustavsson framhåller att den
svenska alkoholpolitiken är väldigt bra. Sedan berät-
tar han att alkoholen kostar ungefär 100 miljarder,
dvs. den siffra som Anders Johnsson anger i sin bok.
Det innebär ungefär 11 300 kr per invånare. Han
säger också att ungefär 6 000 svenskar dör i det land
där vi har denna bra alkoholpolitik.
Det finns åtminstone två holländska undersök-
ningar som visar att deras samhällskostnader för
alkoholskador ligger på i det ena fallet 1 300 kr per
invånare och år och i det andra fallet 300 kr per invå-
nare och år. Netherlands Economic Institute har fak-
tiskt gjort beräkningar som visar att det i stort sett går
plus minus noll.
På den hearing som vi hade här presenterades siff-
ror från Kanada som visade att där kostar alkoholska-
dorna 45 miljarder. Med tanke på Kanadas befolkning
betyder det en sjättedel av kostnaderna för alkohol-
skadorna i Sverige.
Nyligen publicerades i Frankrike, som förvisso
icke har den svenska alkoholpolitiken och dessutom
dricker mer än vi, en undersökning som visar att där
är samhällskostnaderna per invånare ungefär en sjun-
dedel av de svenska.
Canadian Center of Substance Abuse tar också
upp hur många som dör i Kanada av alkoholskador.
De har angett siffran 6 701 under ett år. Det är alltså
ungefär som i Sverige, men man har tre gånger så stor
befolkning.
Jag skulle vilja fråga Rolf Gustavsson vad som är
så bra med en alkoholpolitik som innebär kostnader
som är sex sju gånger högre än i andra länder och
leder till att dödligheten är tre gånger så stor. Det är
något svårförståeligt för mig. Jag tycker att bara det
visar att vi borde byta alkoholpolitik.

Anf. 4 ROLF OLSSON (v) replik:
Herr talman! Jag tror nog att jag även fortsätt-
ningsvis vill hävda det faktum att Sverige har en
alkoholpolitik som gör att vi har lägre siffror vad
avser alkoholrelaterad dödlighet och lägre siffror vad
avser direkt alkoholrelaterade sjukdomstillstånd som
skrumplever och annat än de flesta andra europeiska
länder.
Det är ju intressant med jämförelser mellan olika
länder. Flaggskeppet för Moderaterna brukar vara
Kanada, och Leif Carlson tog också upp Kanada som
det stora föredömet. År 1978 genomfördes i Québec
en förändring i bestämmelserna om försäljning av
vin. Det blev tillåtet att köpa vin i vanliga livsmedel-
saffärer. Det finns mycket att säga om det. Men Leif
Carlson glömde att tala om att det finns förklaringar
till det faktum att totalkonsumtionen inte ökade i
Kanada.
Det var nämligen så att under den här tiden, från
1978 och framåt, var det svåra ekonomiska tider för
de flesta medborgarna i Kanada. Den främsta förkla-
ringen, som han absolut inte nämnde, var att livsme-
delshandeln samtidigt fick höja priset med upp till
16 ½ %. Priset är, som alla vet, den starkaste faktorn
när det gäller att hålla konsumtionen nere.

Anf. 5 LEIF CARLSON (m) replik:
Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag i has-
tigheten råkade benämna Rolf Olsson vid fel namn.
Jag ber om ursäkt för detta.
Men, Rolf Olsson, jag finner det lite anmärk-
ningsvärt att man alltid utgår ifrån att de svenska
siffrorna är absolut riktiga. Siffror från andra länder,
det må vara Nederländerna, Frankrike eller Kanada,
är det fel på. Jag tycker att det är en lite övermaga
inställning. Jag tror att det finns skäl att dels gå ige-
nom de här siffrorna ordentligt internationellt, dels ha
respekt för dem och kanske inse att den svenska poli-
tiken inte är så verkningsfull som vi tror.
Det är alldeles riktigt som Rolf Olsson säger att
man höjde priserna med ungefär 15 % i Kanada under
den här tiden. Men Kanada består ju av flera stater,
och där var effekten densamma. Man hade samma
ekonomiska problem som i Québec. Trenden i hela
Kanada har gått mot en minskning. Det som är intres-
sant att visa är att den ökade tillgängligheten i sig inte
föranledde att konsumtionen ökade. Den trend som
fanns i hela Kanada med en sjunkande förbrukning
var likadan i de områden där man ökade tillgänglig-
heten och bemötte med information. Det berodde
kanske lite grann på priserna, men det är inte säkert.
Det är så mycket annat som spelar roll.
Vi har samma förhållande i Nya Zeeland. Där
sjönk förbrukningen med 18 % sedan man hade öpp-
nat supermarkets för vin, fördubblat antalet licenser
och kombinerat det med information.
Det är ganska väl visat att möts tillgängligheten
på rätt sätt har den ingen betydelse. Det är andra
saker som påverkar trenderna.

Anf. 6 ROLF OLSSON (v) replik:
Herr talman! I hela det moderata resonemanget
finns det en frontalattack mot totalkonsumtionsmo-
dellen. Jag kan konstatera att det finns en mycket
betydande forskning på området som stöder totalkon-
sumtionsmodellen. Vi ska naturligtvis alltid vara
öppna för att diskutera förändringar i samhället och
kanske justera vår syn.
Men jag vill erinra om att Världshälsoorganisatio-
nen, som väl ändå får anses vara en auktoritet på
området, har satt upp målet att sänka totalkonsumtio-
nen med 25 % med just totalkonsumtionsmodellen
som teoretisk botten. Leif Carlson och jag har till-
sammans med andra i utskottet lyssnat på forskare på
SBU eller i samband med vår hearing som har sagt att
det är totalkonsumtionsmodellen som gäller som
främsta förklaringsmodell när det gäller fluktuationer
i alkoholkonsumtionen. Jag måste för min och Väns-
terpartiets del säga att det finns all anledning att hålla
fast vid den modellen.

Anf. 7 LARS GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! Den här propositionen, Vissa alko-
holfrågor, kan knappast betecknas som det mest ge-
nomarbetade aktstycke som presenterats för riksda-
gen. Propositionen i sig innehåller ett antal förslag på
olika områden, t.ex. kriminalisering av förvärv av
svartsprit, partihandel med alkoholvaror, ny myndig-
hetsstruktur på alkohol- och narkotikaområdet, alko-
holreklam och försök med lördagsöppna systembuti-
ker för att nämna några.
Om man betraktar propositionen i dess helhet
framtonar dock en förberedelse till en EU-anpassning
av den svenska alkoholpolitiken, vilket vi beklagar.
Trots de senaste årens kraftiga konsumtionsök-
ning av illegal sprit, som bl.a. bekräftas av stora be-
slag av tull och polis, påstås i propositionen att alko-
holkonsumtionen minskat. På sin höjd kan detta be-
traktas som en spekulation. Verkligheten är troligen
en annan.
Jag vill nämna några uppgifter som kan vara nyt-
tiga som bakgrundsbeskrivning till den här debatten.
Alkoholen är ett av vårt samhälles största ekonomiska
och sociala problem. Man beräknar att det finns unge-
fär 300 000 alkoholmissbrukare i vårt land. Detta
innebär att ca 175 000 barn under 18 år lever i famil-
jer med missbruk. Alkoholdebuten går allt längre ned
i åldrarna. Alkoholdebut vid tio elva års ålder är inte
ovanligt. Alkoholen är även en inkörsport till narkoti-
ka. Vi vet att blandmissbruket ökar.
Våld och kriminalitet följer ofta i spåren av be-
rusning med alkohol och droger. I Sverige avlider
ca 6 000 personer årligen i alkoholrelaterade skador.
Alkoholister är också ofta storrökare, vilket inte för-
bättrar bilden. De totala samhällskostnaderna, som vi
här har haft en dialog om som jag är tveksam till, är i
alla fall mycket höga.
Många kvinnor och barn drabbas av det alkohol-
relaterade våldet, ofta i samband med alkoholkon-
sumtion vid helgerna.
I andra europeiska länder har noterats ökade pro-
blem med alkoholkonsumtion, särskilt bland ungdo-
mar, och dessa länder funderar nu på att införa mer
restriktiva bestämmelser.
Jag tror detta är nyttigt att ha med sig i bagaget
när man diskuterar svensk alkoholpolitik och antar
nya förslag i denna församling. Det hade varit bättre
om förslagen i denna proposition tagit sikte på att
komma till rätta med de existerande problemen i
stället för att man riskerar att nya tillskapas.
Innan jag går in på några av förslagen i proposi-
tionen vill jag lyfta fram en del allmänna synpunkter
som vi kristdemokrater anser bör utgöra och fortsätta
att utgöra grunderna i det alkoholpolitiska arbetet.
Alkoholpolitiken ska präglas av ett folkhälsopers-
pektiv där sociala hänsyn ska väga tungt. De instru-
ment som använts har varit detaljhandelsmonopol,
prispolitik, åldersgränser och information. Flera fors-
kare stöder också uppfattningen att den svenska alko-
holpolitiken har varit verkningsfull. Därför anser vi
att man bör vara mycket försiktig vid förändringar
och att nya försök bör vara väl underbyggda innan de
prövas.
Det förebyggande arbetet måste ges högre priori-
tet. Insatser på de s.k. vita zonerna måste utökas för
att bättre komma till rätta med problemen. Till de vita
zonerna hör graviditetsperioden, barnens uppväxttid,
trafiken och arbetsplatsen. Det är otillfredsställande
att 500 barn årligen föds med skador på grund av
moderns alkoholbruk under graviditeten, att var femte
person som avlider eller skadas svårt i trafiken är
alkoholpåverkad och att alkoholbruket bland ungdo-
mar är ett växande problem.
Arbetet med attitydförändringar måste förbättras.
Bäst effekt får detta arbete om det påbörjas i hemmen
som i samverkan med skolan kan skapa ett sunt för-
hållningssätt till alkohol. Vuxna måste också ta ett
större ansvar och föregå med gott exempel. Våra
ungdomar berusas lika lätt av legal som av illegal
alkohol.
Kopplingar mellan tillgänglighet och konsumtion
är belagda. Ökad tillgång medför större konsumtion.
Därför bör varje beslut om ökat utbud vägas noga
innan det genomförs.
Herr talman! Vi har reserverat oss på ett antal
punkter, men jag avgränsar mig till att kommentera
en del av förslagen i propositionen.
Vi kristdemokrater ser positivt på förslaget att
kriminalisera handel och innehav av illegal sprit. Det
är dock viktigt att beslutet efter en tid följs upp med
en utvärdering om konsekvenser och efterlevnad av
lagen. Vi tror dock inte att detta enkom löser proble-
met med ungdomsfylleriet, som antyds i propositio-
nen. Därtill fordras många andra åtgärder. Ett glädje-
ämne, som vi alla gläds åt, är att utskottet återvisar
regeringens förslag om samarbete med OAS i sin
nuvarande föreslagna utformning. Det är, som det nu
ser ut, oacceptabelt.
I propositionen föreslås att en organisationskom-
mitté tillsätts för att bereda ett förslag om en ny myn-
dighetsstruktur på alkohol- och narkotikaområdet.
Senare ska regeringen återkomma till riksdagen med
förslag i frågan. I praktiken innebär detta att rege-
ringen vill att riksdagen ska ställa sig bakom ett löst
skisserat förslag som är svårt att överblicka. Detta har
också påpekats av remissinstanserna.
Vi avvisar förslaget och anser att regeringen bör
återkomma när man har ett färdigt förslag att lägga
fram för denna kammare.
Detsamma gäller förslaget om överföring av upp-
gifter från Alkoholinspektionen till bl.a. skattemyn-
digheten. Överföring av uppgifter från en myndighet
till en annan medför inte att behoven försvinner.
Motsvarande kompetens och resurser behövs ju då
vid den nya myndigheten. Något sådant har man inte
beaktat i förslaget. Vi anser därför att regeringen bör
återkomma när man har klart för sig vilka förändring-
ar man önskar på hela området och vilka konsekven-
ser förslagen får. Dessa bör dessutom bisträckas med
resursförstärkningar.
Förslaget om försök med lördagsöppna butiker
tycks vara det enda systemskifte som denna regering
hittills mäktat med. Det är beklagligt att det sker på
det minst önskade området. Det svenska samhället
lider inte av brist på alkohol. Snarare är det så att det
konsumeras för mycket och dessutom ofta koncentre-
rat till helger.
Det underlag som propositionen lutar sig mot talar
snarare för ett bibehållande av lördagsstängda sys-
tembutiker. 80-90 % av de tillfrågade anser inte att
de haft några olägenheter av att inte kunna handla på
lördagar. De som är mest positiva till förslaget är
storkonsumenter. Det tycks snarare som om det bak-
omliggande motivet till förslaget är ett försök att
infria socialministerns löfte om lördagsöppna butiker.
Därför tar man i propositionen sikte på de siffror som
talar för att svenska folket önskar lördagsöppna Sys-
tembutiker. De sociala skälen och solidariteten med
dem som lever med alkoholens baksida borde leda till
en helt annan slutsats.
Häromdagen meddelades att Systembolagets för-
säljning ökat med drygt 10 % under årets första nio
månader. Detta tyder inte på svårigheter med till-
gängligheten. Om Systembutikerna öppnas på var-
dagskvällar och dessutom på lördagar pekar mycket
på en konsumtionsökning, tvärtemot totalkonsum-
tionsprincipen som vi alla är överens om och som
hittills utgjort en viktig del i svensk alkoholpolitik.
Propositionen föreslår också att fler butiker med
begränsat sortiment öppnas, vilket förstärker farhå-
gorna om en volymökning. Om riksdagen godkänner
förslaget riskerar redan utsatta grupper att drabbas
ännu hårdare.
Kristdemokraterna säger därför nej till regering-
ens båda förslag vad gäller fler och lördagsöppna
Systembutiker och hoppas att riksdagsmajoriteten gör
detsamma.
Herr talman! Vi står givetvis bakom alla våra re-
servationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall
endast till reservationerna 4 och 30.

Anf. 8 KENNETH JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 10 och 30, men står självfallet även
bakom övriga reservationer som Centerpartiet, en-
samt eller gemensamt med andra partier, anfört.
Herr talman! Regeringens förslag om olika alko-
holfrågor, som vi behandlar i dag, känns lite grann
som ett hopplock. Det är mycket text, men få kon-
kreta förslag. Samtidigt vill regeringen driva igenom
beslut om t.ex. avskaffandet av partihandelstillstån-
den som, enligt Centerpartiets uppfattning, hör hem-
ma i en total översyn av alkoholpolitiken. Mitt in-
tryck är att ivern att få öppna Systemet på lördagarna,
om än i begränsad omfattning, gör att propositionen
ska fram och drivas igenom i riksdagen.
Centerpartiet säger nej till lördagsöppna System-
butiker. Vi vill inte utsätta familjerna, barnen och
kvinnorna för alkoholpolitiska experiment. Det är
oansvarigt! Det förvånar mig inte ett dugg att mode-
raterna ställer sig på samma linje som socialdemo-
kraterna beträffande lördagsöppet - man kommer ju
en bit på väg. Däremot förbryllar det mig och säkert
många andra att man i Folkpartiet av alla kan ha
svängt så till den milda grad att man t.o.m. vill gå
längre än regeringen i fråga om att öka tillgänglighe-
ten till alkohol under helgerna. Var finns vardagssoli-
dariteten, socialdemokrater, moderater och folkpar-
tister?
Efter många diskussioner med bl.a. socialarbetare
och poliser och efter samtal med kvinnor vars män är
missbrukare är jag övertygad om att Centerpartiets
linje är den mest humana. Den olägenhet som det
innebär för vanliga alkoholkonsumenter bör vägas
mot den frid som kan uppstå i ett hem som är plågat
av missbruk. Vardagssolidaritet är vad det handlar
om!
Syftet med den svenska alkoholpolitiken är att
minska alkoholens medicinska och sociala skade-
verkningar genom att minska totalkonsumtionen.
Centerpartiet anser att det är mycket angeläget att
vidmakthålla syftet med den svenska alkoholpoliti-
ken, och vi anser också att Sverige ska ha en hög
ambitionsnivå inom det alkoholförebyggande arbetet.
Centerpartiet anser att vi fortsatt ska ha en restriktiv
alkoholpolitik, med insikt om sambandet mellan den
totala alkoholkonsumtionen och alkoholskador och
att ökad tillgänglighet ökar konsumtionen.
Den svenska alkoholpolitikens förutsättningar har
förändrats under senare år, främst genom EU-
medlemskapet. Distributionsmonopolet har upphävts,
men försäljningsmonopolet är bibehållet. Instrumen-
ten för att minska konsumtionen behöver både förfi-
nas och förändras i takt med att omvärlden förändras.
Våra vanor börjar likna övriga Europas. Svens-
karna konsumerar alkoholsvagare drycker, vilket i
och för sig är bra. Samtidigt visar undersökningar i
bl.a. Stockholm att konsumtionen bland ungdomar
under vardagar blir allt vanligare, vilket på sikt ökar
riskerna för alkoholskador. Minskningen av System-
bolagets starkspritsförsäljning ska självfallet vägas
mot en kraftig ökning av svartspriten, hembränt och
smuggel. Polisens och tullens insatser för att hindra
framställning och smuggel måste självfallet intensifi-
eras.
Herr talman! Sverige förhandlade sig till ett un-
dantag från EU:s gemensamma införselregler. Enligt
direktivet ska undantaget gälla till den 30 juni 2000,
då en översyn av undantaget ska göras. Centerpartiet
har samma uppfattning som regeringen, nämligen att
Sverige måste få behålla undantaget. I annat fall ökar
sannolikt konsumtionen av alkohol. Det skulle även
bli svårare att upprätthålla en hög prisnivå utan det
svenska undantaget.
Centerpartiet kan inte ställa sig bakom att parti-
handelstillstånden tas bort. Frågan är inte tillräckligt
genomtänkt, vilket styrks såväl av information från
företrädare från Alkoholinspektionen som av att
kompletterande material och förslag från departe-
mentet kommit till utskottet i sista stund. Centerparti-
et anser att tillsynsfunktioner m.m. och förändringar
av Alkoholinspektionens funktion och uppgifter bör
behandlas i ett beslut om den samlade alkoholpoliti-
ken.
Det är anmärkningsvärt att regeringen nu helt
plötsligt anser att den kommersiella handeln utanför
detalj- och serveringsledet inte har någon betydelse
från alkoholpolitisk synpunkt. Behovet av övergri-
pande kontroll av alkoholhanteringen inom partihan-
delsledet har väl snarare ökat än minskat genom EU-
inträdet, de öppna gränserna och den kriminalitet som
onekligen finns.
Alkholinspektionen fyller en viktig roll. Den bör
vara kvar åtminstone tills vi vet att vi har något bätt-
re. Ett argument som förs fram för att försämra alko-
holkontrollen är EG-domstolens dom i det s.k. Fran-
zénmålet. Helt klart går dock regeringen betydligt
längre än vad EG-domstolen krävt. I enlighet med
vad företrädare för Alkoholinspektionen har anfört
anser Centerpartiet att partihandelstillståndens vara
eller icke vara bör behandlas i ett beslut om den
samlade alkoholpolitiken.
Herr talman! Centerpartiet anser att Sverige bör
följa de etiska principer och den handlingsplan som
under 1995 har antagits av de europeiska länderna
inom WHO. Jag ska inte redovisa vad WHO-
dokumentet omfattar utan vill bara betona betydelsen
av att överenskommelsen följs även i Sverige.
Sverige bör intensifiera arbetet för att minska al-
koholkonsumtionen inom hela EU-området. En nöd-
vändig och grundläggande åtgärd är att ställa krav på
statistik som är jämförbar mellan EU-länderna. Sta-
tistikuppgifter för t.ex. alkoholrelaterade dödsolyckor
i trafik är nu totalt missvisande vid länderjämförelser.
För trovärdigt beslutsunderlag och för erfarenhets-
och kunskapsutbyte är det viktigt att regeringen inom
EU arbetar för att få fram tillförlitligt statistikmateri-
al, i första hand om alkohol och trafik.
Vi vet vilka fruktansvärda konsekvenser alkohol i
trafiken kan få. Oskyldiga människor dödas eller
lemlästas. Enligt beräkningar vid Vägverket görs det
varje dag i vårt land 10 000-15 000 bilresor med
alkoholpåverkade förare. Det är ungefär det antal fall
som polisen påträffade under hela 1998. Ska vi i
någon mån leva upp till det trafiksäkerhetsmål som
riksdagen antagit, den s.k. nollvisionen, är det nöd-
vändigt att polisen i större utsträckning prioriterar
trafiknykterheten.
Herr talman! Utöver trafiken finns det fler områ-
den som helt riktigt prioriteras: alkoholfria arbetsplat-
ser, ungdomsmiljöer, graviditetsperioden etc. Det är
mycket viktigt med förebyggande insatser. Den tid
med vilken vi kan skjuta upp alkoholdebuten bland
våra ungdomar är guld värd. Många ungdomar debu-
terar med folköl. Folkölet är lättillgängligt, och ål-
derskontrollen varierar. Centerpartiet anser att hand-
lare som avser att sälja folköl bör få skyldighet att
anmäla detta till kommunen, som i sin tur bör ha
möjlighet att ta ut en mindre avgift för att täcka kost-
naden för tillsynen.
Av Centerpartiets motion framgår att vi inte kan
ställa oss bakom förslaget om att OAS ombildas till
en allmännyttig ideell förening. Som tidigare talare
har sagt tycker även vi att samarbetet är bra, dock inte
formen för samarbetet. Det blev även ett enigt ut-
skotts uppfattning, vilket jag tycker är bra.
Man kan inte nog betona betydelsen av det före-
byggande arbete som bedrivs på det lokala planet,
inom primärvården, socialtjänsten, polis, skola, fritis
osv., nykterhetsorganisationer och andra ideella orga-
nisationer ej att förglömma. Föräldraansvaret är
grundläggande och måste stödjas. Det är nödvändigt
att prata ihop sig om ett gemensamt förhållningssätt
och att erbjuda bra uppväxtmiljöer. Ju fler alkoholfria
ungdomsmiljöer, desto bättre.
Herr talman! Bästa sättet att långsiktigt minska
alkoholens skadeverkningar är nog att vi får en atti-
tydförändring bland våra ungdomar. För detta har vi
ett gemensamt ansvar. Låt oss ta det ansvaret.

Anf. 9 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Herr talman! I Sverige accepterar vi två droger,
alkohol och nikotin. De får säljas legalt, medan i
princip alla andra droger är förbjudna annat än för
medicinskt bruk. Detta är fallet trots att vi vet att både
alkohol och nikotin kan vara starkt vanebildande och
skadliga både för den som brukar och för den som
missbrukar dessa droger. Konsekvenserna är väl
kända: stora kostnader för sjukvården, stora kostnader
för övriga samhället och inte minst när det gäller
alkohol mycket stora följdverkningar även för andra
människor, exempelvis i form av våld av olika slag.
Mot denna bakgrund anser Folkpartiet liberalerna att
det är självklart att det ska finnas begränsningar i den
enskildes frihet när det gäller dessa droger.
I dag behandlar vi alkoholpolitiken, och jag ska
därför hålla mig till den, även om det finns ett mycket
klart samband mellan olika typer av droger.
Herr talman! Den svenska alkoholpolitiken har en
lång tradition. Den går tillbaka ända till 1494, då Sten
Sture utfärdade förbud mot att bränna och försälja
brännvin för något annat ändamål än kruttillverkning!
Den svenska alkoholpolitiken har syftat till att minska
alkoholmissbruket och präglats dels av beskattning
samt reglering av partihandel, detaljhandel, utskänk-
ning och prissättning, dels av insatser inom hälso-
och sjukvård samt socialtjänst av såväl förebyggande
som rehabiliterande karaktär.
Den svenska alkoholpolitiken har vunnit gehör
utomlands. I många länder börjar man ta alkohol-
problemet på större allvar. Världshälsoorganisatio-
nen, WHO, har antagit en alkoholpolitisk aktionsplan
som ger ett mycket starkt stöd för de principer som
den svenska alkoholpolitiken vilar på.
Folkpartiets grundläggande inställning är att
marknadsekonomi och näringsfrihet inte är ett själv-
ändamål, utan till för konsumenternas skull. Men från
grundläggande principer kan det ibland behöva göras
avsteg. Det gäller bl.a. beroendeskapande produkter,
vars konsumtion kan leda till ett sådant beroende att
medlet ifråga tar makten över den enskildes fria vilja.
Konsumtionen leder med andra ord till ofrihet.
Liberaler har alltid ansett att friheten är begränsad
och att det sociala ansvaret för sig själv och sina
medmänniskor är ett förhållande som inskränker en
annars ohämmad personlig frihet. Det är den ideolo-
giska grunden för Folkpartiets restriktiva politik mot
droger. Men det är också naturligt för ett liberalt parti
att vara berett att ompröva inslag i den restriktiva
alkoholpolitiken, om det kan göras gällande att sam-
ma mål kan uppnås på annat sätt, med mindre ingrepp
i konsumenternas frihet.
Det är viktigt att den restriktiva politiken utövas
med vederbörlig hänsyn till konsumenternas legitima
krav på service. Ett exempel på detta är Systembola-
gets sortimentspolitik och varuinformation. Vi slår
därför vakt om Systembolagets monopol på alkohol-
försäljningen.
Herr talman! Regeringens förslag med ökat öp-
pethållande i Systembolagets butiker är ett förslag
som vi stöder vad gäller ökat öppethållande måndag
till fredag. Den försöksverksamhet som regeringen
föreslår med lördagsöppet i systembolagsbutiker i
vissa regioner stöder vi däremot inte. Vi ser problem
med den försöksverksamheten. Den kan leda till att vi
får en "intern gränshandel" i Sverige. Vi anser att det
vore bättre att butikerna öppnas i hela landet under en
prövotid. Det ska kompletteras med en kontinuerlig
uppföljning av vad som händer när det gäller före-
komsten av misshandel och skadegörelse, men också
andra alkoholrelaterade skador. Den här uppföljning-
en bör planeras innan lördagsöppet införs och starta
omedelbart när prövotiden inleds. Visar utvärdering-
en att de sociala effekterna blir oacceptabla, ska en
omprövning av öppethållandet ske.
Det är svårt att göra jämförelser med de utvärde-
ringar som gjordes när lördagsstängningen genom-
fördes. Det har hänt väldigt mycket under dessa år.
Hembränning och inte minst försäljningen av svart-
sprit har ökat. Alkoholkonsumtionsmönstret har för-
ändrats, dels dricks i dag mindre starksprit, dels har
alkoholkonsumtionen på restauranger och pubar ökat
väsentligt under dessa år. Det finns därför anledning
att genomföra en försöksverksamhet med lördagsöp-
pet och, som jag tidigare sade, se till att denna verk-
samhet verkligen prövas och utvärderas och att en
omprövning av beslutet ska kunna ske.
Det jag nu har sagt får också vara ett svar på Ken-
neth Johanssons funderingar kring Folkpartiets alko-
holpolitik.
Herr talman! Mot propositionen, som vi tyvärr
tycker är halvfärdig på de flesta andra områden än
just förslaget om lördagsöppet, har vi från Folkpartiet
en hel del invändningar. Det hade varit bra om rege-
ringen väntat in de pågående utredningarna på områ-
det och i stället lagt fram en fullständig proposition
om Sveriges alkoholpolitik. Jag vill nu ta upp de
invändningar som Folkpartiet har mot propositionen.
En av huvudprinciperna inom den svenska alko-
holpolitiken har sedan länge varit att begränsa och
kontrollera privata kommersiella intressen. Det var
därför det fram till Sveriges inträde i EU år 1995
fanns statliga monopol för en mycket stor del av
alkoholbranschen. Det enda monopol som blev kvar,
med EU:s accepterande, var Systembolaget. I sam-
band med detta inrättades Alkoholinspektionen, och
systemet med partihandelstillstånd infördes. Regering
och riksdag underströk vikten av detta alkoholpolitis-
ka system, liksom behovet av en kraftfull tillsyn. Nu
frångår regeringen detta och föreslår att denna alko-
holpolitiska kontroll avskaffas.
Det är uppseendeväckande att regeringen anser att
den kommersiella handeln utanför detalj- och serve-
ringsleden inte har några alkoholpolitiska förtecken.
Nu vill regeringen ersätta systemet med partihandels-
tillstånd med att alla företag som så önskar ges rätt att
bedriva partihandel med alkoholdrycker om de upp-
fyller vissa förutsättningar i alkoholskattelagen. Al-
koholinspektionen föreslås avskaffad som självstän-
dig myndighet, kvar blir endast skattekontrollen.
Folkpartiet anser att denna förändring inte ska ge-
nomföras. Det finns för närvarande ca 350 företag på
marknaden, och marknaden är fortfarande instabil.
Att ta bort den alkoholpolitiska kontrollen och upp-
följningen av denna verksamhet kommer att få nega-
tiva konsekvenser. Det blir lättare för oseriösa företag
att agera på ett sätt som motverkar det sociala an-
svarstagande som bör vara centralt för vår alkoholpo-
litik. Det kan t.ex. gälla risker för otillbörlig mark-
nadsföring eller läckage i form av otillbörlig detalj-
handel.
Alkoholinspektionen med dess kontroll- och till-
synsverksamhet fyller en viktig funktion. Med till-
ståndsprövning, inspektionsbesök, rapporter och
kontakter med branschsammanslutningar och myn-
digheter kan Alkoholinspektionen få insyn i verk-
samheten, samla in statistik, påverka utvecklingen
och hävda det sociala ansvar som är grunden för
alkoholpolitiken. Att ersätta Alkoholinspektionens
verksamhet med den prövning som särskilda skatte-
kontoret gör är inte tillräckligt. Denna prövning syftar
enbart till att försäkra att staten får in skatt, vilket i
och för sig är viktigt, men den alkoholpolitiska pröv-
ningen och tillsynen försvinner.
På den här punkten har regeringen gått betydligt
längre än EG-domstolen krävt. EU har inte krävt att
den totala centrala svenska alkoholkontrollen ska
avskaffas.
Hela det här förslaget är ett exempel på att propo-
sitionen är ett hastverk, och frågan borde ha lämnats
tillbaka till utredningen så att ett mer genomarbetat
förslag hade kunnat tas fram. Vi motsätter oss alltså
förslaget vad beträffar Alkoholinspektionen.
Herr talman! Folkpartiet har tidigare framfört och
framför återigen i vår motion att vi anser att den stat-
liga alkoholsortimentsnämnden har tolkat sitt uppdrag
så att produkter som får säljas i ett annat EU-land
också måste få säljas i Sverige. Det är långt ifrån
säkert att denna tolkning är riktig. Som det nu är
framstår andra EU-länder som mer aktiva när det
gäller att ifrågasätta produkter som alkoläsk än Sveri-
ge. Därför behövs en tydligare instruktion till alko-
holsortimentsnämnden, alternativt att den ersätts av
prövning i allmän domstol, som gör det möjligt för
Systembolaget att säga nej till produkter som bedöms
innebära särskilda risker.
Beträffande gåvoförsändelser av spritdrycker, vin
och starköl föreslås det i propositionen att de ska
tillåtas. Bedömningen av försändelsens status, om det
är en gåvoförsändelse eller en postorderförsändelse,
ska tillsammans med ålderskontroll göras av Tullver-
ket. Rätten till införsel av gåvoförsändelser ska endast
gälla enstaka försändelser och enstaka flaskor från en
enskild person till en person som har fyllt 20 år. Vilka
regler som ska gälla vad beträffar intervaller mellan
försändelserna anges inte och inte heller hur kontrol-
len av verksamheten ska gå till.
Enligt vår mening innebär regeringens förslag up-
penbara risker för missbruk. Tullen saknar resurser att
klara en rimlig kontroll av verksamheten. Risken är
stor för en förtäckt postorderverksamhet med alko-
holdrycker. Om gåvoförsändelser ska kunna tillåtas
anser vi att det är Systembolaget som ska svara för
utlämnandet av dessa. Så sker i dag. Butikerna kan då
svara för en effektiv ålderskontroll, som Systembola-
get redan i dag är bra på. Systembolaget har också
möjlighet att informera Tullen om man misstänker att
reglerna för gåvoförsändelser missbrukas. Att EU-
kommissionen i den formella underrättelsen motsätter
sig en sådan här lösning innebär inte att Sverige utan
vidare måste acceptera detta.
Herr talman! Det finns många vägar att gå runt ett
reklamförbud. Reklamen lämnas åt bryggeriernas
självsanering. Här borde det ske en uppstramning.
Både den alkoholpolitiska kommissionen och Alko-
holreklamutredningen har lämnat förslag på hur det
här ska kunna gå till. Konsumentverket har för närva-
rande ansvaret för övervakningen av alkoholrekla-
men. Folkpartiet anser att den övervakningen måste
effektiviseras och att ansvaret för övervakningen av
reklamen flyttas från Konsumentverket till den myn-
dighet som får tillsynsansvaret över alkoholen och
dess hantering.
Herr talman! Den inriktning av Folkhälsoinstitu-
tets verksamhet som regeringen föreslår går i rakt
motsatt riktning mot den som Folkpartiet förespråkat
och fortfarande förespråkar genom att institutet ska
ombildas till en myndighet med tydligare uppgifter av
stabsmyndighet på folkhälsoområdet. Vidare ska
Alkoholinspektionens och Läkemedelsverkets tillsyn-
suppgifter föras dit. Vi anser att dessa tillsynsuppgif-
ter bättre hör hemma hos Socialstyrelsen än i ett folk-
hälsoinstitut, och vi yrkar avslag på regeringens för-
slag om Folkhälsoinstitutets framtida roll och ansvar.
Herr talman! Enligt propositionen ska Folkhälso-
institutets roll när det gäller den externa alkoholin-
formationen begränsas kraftigt. Informationen ska i
stället i större utsträckning överlåtas på organisationer
och andra organ. Staten ska i fortsättningen fungera
som en kompetent beställare och tillhandahålla medel
för informationsinsatser som andra utför. Ett led i
detta är en permanentning av Oberoende alkohol-
samarbete, OAS, som en allmännyttig ideell organi-
sation. Det är bra att ett enigt socialutskott avvisar
förslaget, markerar att det inte är en lämplig form för
samarbete och ger regeringen i uppdrag att återkom-
ma med ett nytt förslag till riksdagen.
Herr talman! Jag vill samtidigt framhålla att soci-
alutskottet har skärpt skrivningen vad gäller de före-
stående översynsförhandlingarna med EU i enlighet
med bl.a. Folkpartiets förslag. I betänkandet framgår
att målsättningen med nu förestående översynsför-
handlingar är att Sverige ska behålla nuvarande inför-
selregler. Det är bra!
Herr talman! Det finns ytterligare några angelägna
frågor som jag vill ta upp.
De kvinnliga alkoholisterna är en heterogen
grupp. Det finns könsspecifika skillnader mellan
manliga och kvinnliga alkoholister - psykologiskt,
psykiatriskt, medicinskt och socialt sett. Det är därför
viktigt att dessa kunskaper tas till vara i vård och
rehabilitering så att vård och behandling kan anpassas
till kvinnors specifika behov. Forskningen börjar nu
också kunna ge svar på varför en del människor ut-
vecklar beroende till och missbruk av ämnen som
tobak, alkohol, narkotika och vissa läkemedel. Det
finns gemensamma mekanismer som leder till drog-
missbruk och även andra tvångstillstånd, t.ex. spelbe-
roende.
Folkpartiet tycker att det är bra att alkohol- och
drogforskningen nu stärks genom inrättandet av ett
centrum för alkohol- och drogforskning vid samhälls-
vetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet.
Eftersom mekanismerna bakom beroende av olika
ämnen och bakom vissa tvångsbeteenden har ett sam-
band - som jag tidigare nämnt - anser vi att detta
centrums forskningsansvar bör vidgas till att omfatta
hela fältet.
Herr talman! Rolf Olsson ställde en fråga till soci-
alministern om boken om alkoholkultur. Jag har sett
en skriftlig fråga till socialministern. Jag har ingen-
ting emot att få ett svar på denna fråga i kammaren i
dag.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag betona - trots
att jag har framfört kritik och fogat reservationer till
betänkandet - att det i Sveriges riksdag finns en stor
majoritet för en fortsatt restriktiv alkoholpolitik. Det
är egentligen endast Moderata samlingspartiet som
har gjort stora avsteg från denna politik genom att
bl.a. föreslå sänkt åldersgräns för inköp till 18 år, ett
avskaffande av Systembolagsmonopolet och fritt
distansköp från annat EU-land för privat bruk och att
förslaget om kriminalisering av innehav och köp av
illegal sprit avslås.
Herr talman! Jag står givetvis bakom samtliga
mina reservationer till betänkandet, men för tids vin-
nande yrkar jag bifall endast till reservation nr 11.

Anf. 10 LARS GUSTAFSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag har en fråga till Kerstin Heine-
mann. Jag tror inte att jag är ensam om att förvånas
över Folkpartiets omsvängning i fråga om lördagsöp-
pet. Jag vill gärna höra Kerstin Heinemanns förkla-
ring om hon tror att konsumtionen av illegal sprit
kommer att minska när man vill öppna systembuti-
kerna i hela landet. Tror verkligen Kerstin Heine-
mann att konsumtionen av både den legala och den
illegala spriten kommer att minska med hjälp av ert
förslag?

Anf. 11 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Herr talman! Folkpartiet tror inte att detta är lös-
ningen på problemet med svartspriten och den ille-
gala införseln. Men vi anser ändå att vi i det här läget
bör införa en försöksverksamhet som ska utvärderas
ordentligt. Den ska stoppas omedelbart om den får
oacceptabla konsekvenser.

Anf. 12 LARS GUSTAFSSON (kd) replik:
Herr talman! När jag hör Kerstin Heinemann prata
mot moderaterna får jag en känsla av ambivalens.
Den ena minuten är hon restriktiv, och i nästa minut
ska ett försök göras som går längre än regeringens
förslag. Folkpartiet har länge omfattat sig av en kultur
med ett folkhälsoperspektiv vad gäller nykterheten.
Jag hade hoppats att Folkpartiet skulle stå kvar vid
detta. Jag hoppas att det ännu finns möjlighet för
Folkpartiet att ändra sig i frågan.

Anf. 13 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Herr talman! Om Lars Gustafsson hade lyssnat
lite grann på mitt anförande, hade det varit klart att
Folkpartiet fortfarande står för en mycket restriktiv
alkoholpolitik. Vi har ett undantag, nämligen att vi
har sagt att det ska vara en försöksverksamhet med
öppethållande i hela landet. Vi befarar att det före-
slagna försöket i vissa områden kommer att få sådana
effekter på grund av intern gränshandel att det inte
går att utvärdera försöket på ett vettigt sätt. Därför
anser jag att det är bättre att ha försöksverksamheten i
hela landet än i begränsade områden.

Anf. 14 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Herr talman! Jag har lyssnat på anförandet, och
jag har läst reservationen. Jag respekterar Folkpartiets
ställningstagande att man vill gå längre än regeringen
när det gäller systembolagens öppethållande under
helgerna.
Men jag vill ställa någon fråga på det området.
Ser inte Folkpartiet riskerna med att ökat öppethål-
lande ökar tillgängligheten och ytterst ökar skadorna i
redan svaga grupper? Jag tror att Folkpartiet ser ris-
kerna, annars skulle man inte vara mån om en utvär-
dering.
Vad förväntar sig Folkpartiet av den utvärdering
som ska göras om detta förslag går igenom? Var går
gränserna för vad som kan vara acceptabelt? Hur
många familjer, hur många fler missbrukare ska vi
acceptera innan vi kan säga att försöket är lyckat eller
misslyckat?

Anf. 15 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Herr talman! Kenneth Johansson väljer att se vårt
förslag om lördagsöppet som ett steg längre än vad
regeringen har föreslagit. Vi ser det inte så. Vi ser det
som att vi vill genomföra en försöksverksamhet med
lördagsöppet som är bättre att utvärdera och kontrol-
lera än regeringens förslag. Det är därför som vi har
lagt fram det här förslaget.
Kenneth Johansson frågar om hur många miss-
handelsfall osv. som vi vill tillåta. Vi har inte suttit
och kalkylerat antalet och begränsningen. Det är helt
självklart att om vi ser en ökning måste åtgärder vid-
tas för att stoppa ökningen. Kenneth Johansson går i
sin argumentation tillbaks till det som hände vid ut-
värderingen av lördagsstängningen. Vi som deltog
vid det seminarium som Socialdepartementet arrange-
rade för en tid sedan fick inga klara belägg för de
siffror som har figurerat. Det har varit svårt att utvär-
dera dem. Forskarna har inte kunnat visa på någon-
ting.
Jag har i mitt anförande gjort klart att vi vill ha
försöksverksamheten, men vi vill att den nogsamt
följs upp. Verksamheten ska starta från den dag lör-
dagsöppet startas, och den ska följas upp hela tiden.

Anf. 16 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Herr talman! För mig är det klart att om man vill
bedriva försök i hela landet må det vara mer utsträckt
än om försöken genomförs i delar av landet. Därför
konstaterar jag att Folkpartiet vill gå längre i den
delen.
Sedan var det frågan om försöket leder till en ök-
ning av konsumtionen. Efter alla de samtal och kon-
takter jag har haft är det klart att om tillgängligheten
ökar leder den till en ökning av konsumtionen. Sedan
kan det vara en diskussion om hur stor ökningen
kommer att bli. Det räcker med att konstatera att en
ökning är ett tragiskt utfall av en alkoholpolitisk för-
söksverksamhet.

Anf. 17 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Herr talman! Hur ska man kunna utvärdera en för-
söksverksamhet i ett begränsat område? Ska man
registrera inresande, och ska man titta på om kon-
sumtionen ökar i deras hemkommuner? Det är en
fullkomlig omöjlighet att göra en ordentlig utvärde-
ring av en sådan begränsad försöksverksamhet. Det är
därför vi har lagt fram vårt förslag. Det handlar inte
om att gå längre, utan det handlar om att få ett bättre
underlag för att genomföra en försöksverksamhet.

Anf. 18 THOMAS JULIN (mp):
Herr talman! De flesta av oss har fått en mängd
brev och telefonsamtal med anledning av proposition
134, den proposition som ligger till grund för det här
betänkandet. Många har föreslagit att vi borde kasta
propositionen i papperskorgen. De allra flesta brev
och telefonsamtal har enbart handlat om lördagsöppet
och om OAS, Oberoende alkoholsamarbetet. Alla
utom en som har varit i kontakt med mig har varit
kritiska mot regeringens förslag. Det var en man som
ville att Systembolaget skulle vara öppet sju dagar i
veckan, för han klarade inte av att handla på freda-
garna så att det räckte hela helgen. Det är den ende
som har hört av sig som haft den åsikten.
Till dem som jag har varit i kontakt med har jag
sagt att jag inte tycker att propositionen hör hemma i
papperskorgen. Det finns speciellt ett förslag som jag
tycker är mycket bra, och det är förslaget som borde
ha kommit redan på den tiden när det blev förbjudet
att tillverka egen sprit. Det är lagstiftningen som gör
det olagligt att förvärva och inneha tillverkad mäsk
och svartsprit. De som bryter mot lagen döms till
böter eller fängelse i högst två år. Jag tycker att det är
bra.
Jag tycker att det här är en viktig och bra föränd-
ring, som borde välkomnas av alla som själva inte
befattar sig med den här sortens produkter. Vi vet ju
att den hembrända spriten är ett stort problem och att
det är missbrukare och ungdomar som i första hand är
kunderna.
När vi nu får den här lagen är det också viktigt att
böterna blir så väl tilltagna att alla uppfattar att sam-
hället ser det här som ett allvarligt problem. Det får
inte bli som när det gäller smugglingen, att ringa
varusmuggling är billigare än att missa att betala
parkeringsavgiften. Då sänder man fel signaler. Sig-
nalerna måste vara tydliga: Vi ser allvarligt på köp
och innehav av illegal sprit. Det är viktigt att de
lägsta böterna har en sådan nivå att de som vill köpa
svartsprit verkligen tänker sig för både en och två
gånger. Det är också viktigt att se till att polisen och
tullen får möjligheter att förbättra sina insatser för att
komma åt den illegala alkoholen.
Vad som förvånar mig är att Moderaterna mot-
sätter sig förslaget att kriminalisera köp och innehav
av hembränt. Ni moderater har t.o.m. reserverat er
mot lagändringen. Ni är ju ett parti som värnar om lag
och ordning och trygghet på gator och torg. Det är ju
ett känt faktum att våld och andra brott till största
delen hänger ihop med alkoholförtäring. Tror ni inte
att det är så? Eller tycker ni att det är viktigare att
vara alkoholliberal än att minska våldet? Är det här
en prioriteringsfråga för er?
Herr talman! Den största frågan i det här betän-
kandet är försöket med lördagsöppet på Systembola-
get. Det är den fråga som med all rätt engagerat folk
och som mött de flesta protesterna. Jag har svårt att
förstå varför Socialdemokraterna, Moderaterna och
Folkpartiet är så angelägna om att genomföra prov
med lördagsöppet. Jag har inte hört något krav från
folket om lördagsöppet. Mig veterligen är det ingen
grupp som har uppvaktat oss och krävt lördagsöppet.
Min fråga till Socialdemokraterna, Moderaterna
och Folkpartiet måste bli: Vem har kommit med kra-
vet på lördagsöppet till er? Vem ställer ni upp för när
det gäller lördagsöppet?
Lördagsöppet är heller inte gratis. Systembolaget
ska ha folk ute en extra dag, och det kostar pengar.
Det ska finansieras, och tanken måste då vara att det
här ska vara en lönsam affär. Man räknar förmodligen
med att sälja mer, och det är säkerligen inte bara en
kompensation för minskade köp av svartsprit.
Det talas också om att man ska ha många fler
systembutiker, och det innebär att tanken måste vara
att man förväntar sig att sälja mer. Man har ju inte
varit öppen för service och räknar med att folk som
handlar på vardagarna ska flytta sina inköp.
När det gäller att ha öppet vardagskvällar anser vi
att när man nu får möjlighet att ha öppet på kvällstid
på fredagar borde man också kunna avstå från att ha
lördagsöppet inför storhelger.
Jag tycker att man kan jämföra det här försöket
med det förslag som dyker upp då och då som handlar
om fartgränsen på vägarna. När olyckstalen minskar
på vägarna kommer alltid någon och föreslår att vi
kanske skulle tillåta högre fart igen och prova. Jag
känner att det här provet också är så; man ska prova.
Men när man gör de här proven händer det också
någonting. Hur många fler döda är man beredd att
acceptera? Hur många fler brott och hur mycket mer
misshandel kan man acceptera innan man avbryter
experimentet? Och hur kan man mäta en ökning? Jag
har svårt att förstå det. Är det okej om ökningen är
marginell? Kan vi acceptera att några fler blir miss-
handlade och dödade eller att det blir några fler brott?
I så fall måste vi också kunna acceptera att det är nära
anhöriga till oss som blir drabbade. Men oftast tänker
vi inte så, utan vi ser det så att det händer i periferin.
Låt oss avstå från förslaget om lördagsöppet! Med
tanke på de signaler som socialministern har skickat
ut förstår alla att det här bara är ett första steg på en
alkoholliberalare väg, som många av oss inte vill ha.
Herr talman! Ett annat förslag som vi i Miljöparti-
et tycker är dåligt är att öppna möjligheten att skicka
gåvoförsändelser med sprit, vin och starköl. Det ska
vara möjligt både från EU-land och från tredje land.
Här öppnar Socialdemokraterna och Moderaterna en
ny möjlighet, där alkohol på ett okontrollerbart sätt
kan föras in i landet. Precis som om vi inte har nog
med problem med det fiffel som förekommer med
alkohol, som redan i dag flyter in över gränserna!
Av folkhälsoskäl borde vi tillsammans ha försökt
stoppa det här påhittet. Om det nu är så att det är
omöjligt att påverka EU i en sådan här fråga borde
regeringen åtminstone ha lyssnat på Miljöpartiet,
Vänsterpartiet, kd och Folkpartiet, som föreslår att
Systembolaget ska vara utlämningsställe för gåvoför-
sändelserna. Då hade det åtminstone funnits en möj-
lighet att få en rimlig kontroll av de här försändelser-
na.
Jag måste ställa en fråga: Varför öppnar ni möj-
ligheten att sända gåvopaket från tredje land? Det är
väl knappast något som EU tvingar oss till. Varför
skapar ni så många nya möjligheter på alkoholområ-
det? Vill ni ha en ökad eller minskad alkoholkon-
sumtion? Tvivlar ni på att våld och andra brott hänger
ihop med alkoholförtäring?
Vilka alkoholliberala krafter ligger bakom försla-
gen i betänkandet? Är det de uttalanden som social-
ministern gjort i medierna och i boken om alkohol-
kultur som givit alkoholliberalerna vind i seglen? Har
samarbetet med OAS haft sin betydelse? Det är frågor
man kan ställa sig.
Herr talman! Vi har talat om lördagsöppet på prov
på Systembolaget, de vuxnas butik. Då tycker jag
också att det är nödvändigt att ta upp ett annat viktigt
problem, en fråga som borde diskuteras och som
borde engagera många fler. Det är försäljningen av
folköl, barnens och ungdomarnas berusningsdryck,
som de har tillgång till dygnet runt, året runt, på de
flesta orter i landet och där kontrollen inte är något att
skryta med. Är inte affären öppen så är bensinmacken
öppen. Som vi har hört dricker ungdomar öl inte
därför att de tycker att det är gott utan för att berusa
sig.
I Miljöpartiet anser vi att det måste bli en förbätt-
ring när det gäller folkölet. Vi anser att det ska ford-
ras tillstånd för försäljning av folköl och att ett sådant
tillstånd ska kunna dras in vid missbruk, dvs. vid
försäljning till ungdom under 18 år. Det är viktigt att
det ställs hårda krav på dem som säljer folköl, och vi
anser att kommunerna ska ges möjlighet att ta ut
tillstånds- och tillsynsavgift. Det är också viktigt att
ett tyngre ansvar läggs på handlarna. I dag kan en
enskild kassörska bli fälld för försäljning till minder-
åriga, medan den som äger butiken helt slipper undan
sitt ansvar. Det tycker inte vi är acceptabelt.
Socialministern har uttalat att vi inte har någon
kontroll över vad unga människor dricker. Men att
folkölet är ett av de vanligaste berusningsmedlen för
ungdom är känt. Socialministern! När får vi kontroll
på de butiker där ungdomen köper sin berusnings-
dryck?
Vi anser också att Alkoholinspektionen ska ha ett
ökat ansvar för alkoholområdet i stället för ett mins-
kat, som den nu får, som vi ser det.
Herr talman! Självklart står jag bakom alla mina
reservationer i det här betänkandet, men jag nöjer mig
med att yrka bifall till reservation 17 om utlämnings-
ställen för gåvoförsändelser innehållande spritdryck-
er, till reservation 30, som innebär avslag på rege-
ringens förslag till lördagsöppet, och till reservation
48, där Miljöpartiet föreslår att det ska fordras till-
stånd för försäljning av folköl.

I detta anförande instämde Helena Hillar Rosen-
qvist (mp).

Anf. 19 LEIF CARLSON (m) replik:
Herr talman! Thomas Julin ställde en fråga till
mig om varför vi går emot en kriminalisering av
innehavet. Det är just därför att vi har respekt för
lagarna. Lagar är något mycket viktigt. Det är ett
mycket stort ingrepp när man förbjuder någonting.
Det kan vara motiverat att förbjuda ett innehav i
ett mycket extremt fall, som t.ex. när det gäller nar-
kotika. Men när det gäller alkoholen kan vi konstatera
att det är förbjudet att tillverka alkohol - utom för
dem som har tillstånd, naturligtvis. Langning är för-
bjudet. Innehav av svartalkohol i uppenbar avsikt att
försälja den är också förbjudet. Allt runtomkring den
svarta alkoholen, den illegala alkoholen, är alltså
förbjudet.
Alkohol i sig, som substans, är inte förbjuden. Det
enda som vi kan angripa i sådana fall är att man har
undandragit sig beskattning. Är det ett rimligt skäl att
förbjuda innehav, när allt annat runtomkring det är
reglerat?
Det blir väl så att man i stället koncentrerar resur-
serna till något som man inte kan kontrollera. Hur ska
man kunna avgöra om den gode herr Andersson
dricker svartsprit eller inte på midsommaren när den
levereras i flaskor som ser exakt likadana ut som de
som innehåller legal alkohol?
Det blir alltså ett slag i luften. Vi lägger då resur-
ser på en kontroll som är omöjlig i stället för att lägga
dem på sådant som vore viktigare, nämligen att direkt
genom tull och polis angripa den svarta marknaden,
den kriminella marknaden, den industriella tillverk-
ningen, den jättelika smugglingen eller att använda
resurserna för att hjälpa missbrukare. Det är ett re-
sursslöseri. Människor ser ju att detta inte är någon
rimlig åtgärd. Då kommer det inte att finnas någon
solidaritet med lagen, och det urholkar den allmänna
rättskänslan.
Vi är alltså emot ett förbud av respekt för den
allmänna rättskänslan, att lagar ska fungera, att man
ska använda lagen som vapen med försiktighet. Där
det verkligen är berättigat ska man använda den. I
detta fall ger det möjligen riksdagsmän känslan av att
vi har gjort något stort, att vi har tagit ett beslut som
är bra för alkoholpolitiken, men så är det ju inte!

Anf. 20 THOMAS JULIN (mp) replik:
Herr talman! Som alla förstår delar jag inte Leif
Carlsons åsikter. Vad som är viktigt med lagen är att
den är en tydlig signal att samhället inte tillåter att
man köper och innehar svartsprit.

Anf. 21 LEIF CARLSON (m) replik:
Herr talman! Jag tror nog att våra goda kamrater
ute i det svenska samhället är fullständigt på det klara
med det. När vi har förbud mot tillverkning, när vi
har förbud mot langning och när vi har förbud mot
innehav i uppenbar avsikt att sälja så är det förbjudet
med svartsprit. Jag tror faktiskt att folk har fått den
signalen.
Det kan bara vara dessa fullmyndiga talesmän för
den svenska alkoholpolitiken som så misstror sina
medmänniskor att de inte förstår att folk faktiskt har
begripit att det här är förbjudet. Vad man gör är alltså
att man klampar in på ett område som får folk att
undra vad man sysslar med. Vore det inte bättre att
koncentrera sin verksamhet på den rena kriminalite-
ten, och vore det inte bättre att hjälpa dem som är
missbrukare än att lägga resurser på någonting som
folk faktiskt redan vet är förbjudet och där förhållan-
dena därför inte förbättras av detta?

Anf. 22 THOMAS JULIN (mp) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att man
gör både-och. Man ska försöka med alla åtgärder för
att minska den här hanteringen. När det gäller smug-
gelsprit förmodar jag att Leif Carlson känner till att
innehavet redan är förbjudet. Där heter det olovlig
befattning med smuggelgods. Där har man alltså
redan täckt det här. Jag tycker faktiskt att det är lo-
giskt att man har en sådan bestämmelse också när det
gäller den hembrända spriten.

Anf. 23 RINALDO KARLSSON (s):
Herr talman! Jag ska begränsa mig; eftersom det
är vår käre minister som rår för att vi får vara här på
fredagen ska jag inte förlänga debatten mycket. Men
låt mig ändå säga några ord.
När det gäller alkoholpolitiken måste jag säga att
vi är tämligen överens här i kammaren och här i lan-
det, trots att det är 49 reservationer i ärendet. Men jag
vill ändå hävda det på det bestämdaste.
Vi har ju våra kära moderater, som alltid är tvärt-
emot. Vi andra bygger ju vår alkoholpolitik på forsk-
ningen, och Moderaterna bygger sin på någon ideolo-
gi som jag inte riktigt har begripit. Men vi vet i alla
fall att alkoholen medför stora skador, och det är
därför vi har omgärdat den med olika åtgärder. Vi har
åldersbegränsningar när det gäller att inhandla alko-
hol på Systembolaget, vi har prispolitiken, som har
varit mycket effektiv, och vi har också Systembola-
gets monopol.
När det gäller Systembolaget menar jag att vi
måste vara mycket rädda om det benet att stå på. Jag
tror att det är väldigt viktigt. En del kan fråga: Varför
ska man ha ett försök med lördagsöppet på Systemet?
Jo, för att vi vill ha god grund att stå på när vi bildar
oss vår uppfattning.
Jag har varit talesman för Socialdemokraterna när
det gäller alkohol i tio års tid, och jag vet inte hur
många gånger jag har sagt att Systembolaget är det
viktigaste och att det är bra med lördagsstängt. Jag
har blivit angripen för det många gånger, och jag
tycker ändå att man borde ha rätten att göra ett för-
sök, så att man har en grund att stå på.
Vi har sagt att det ska vara ett begränsat försök
där forskarna själva ska avgöra vilka Systembolag
som ska hållas öppna. Det är för att man efter ett år
ska kunna fatta ett riktigt beslut. Det tror jag är vik-
tigt.
Skulle man göra försöket i hela landet som Folk-
partiet vill - jag förstår i och för sig vad ni tänker på
- tror jag att det skulle vara väldigt svårt att sedan
komma tillbaka med lördagsstängt. Det tror jag skulle
vara väldigt svårt.
När det gäller svartspriten vill jag säga att vi ju
ändå vet att den är ett jättestort bekymmer. Man hör
ofta olika siffror. En del använder höga siffror när det
gäller svartspriten för att de vill att man ska sänka
priset på den legala spriten, så man får se upp lite
grann.
Men onekligen finns det svartsprit. Jag tror t.ex.
inte att man får bort svartspriten på grund av att man
har öppet på lördagarna. Så naiv är jag inte. Jag tyck-
er att vi ska pröva det här med lördagsöppet för att vi
ska vrida vapnen ur händerna på alla som vill avskaf-
fa Systembolaget. Har inte Systembolaget en god och
riktig service till de svenska medborgarna vet jag att
många kommer att angripa den biten.
Man hävdar att vi ju knappt hade en livsmedels-
butik öppen på en söndag för 20 år sedan. I dag är det
helt klart att det är öppet på söndagar. Men när det
gäller Systembolaget ska man inte ens få göra ett
försök med lördagsöppet! Vi tycker att det är fel. Jag
tycker att man ska prova den biten, för att som sagt ta
vapnen ur angriparnas händer.
Vad som också är viktigt, som Julin nämnde, är
folkölet. Vi vet att det sitter en utredning som kom-
mer att ta upp folkölet. Det kommer säkert en propo-
sition under nästa årtusende. Det är viktigt att vi tar
tag i det här med folkölet. Jag har stått här många
gånger och hotat och vädjat till tillverkarna och dist-
ributörerna när det gäller att de ska ta sitt ansvar för
folkölet. Hittills har de inte gjort det. Jag förväntar
mig att regeringen återkommer med skärpta regler när
det gäller folkölsfrågan, eftersom folkölet är tillgäng-
ligt för så unga människor.
När det gäller Oberoende Alkoholsamarbetet har
vi sagt att samarbete är bra. Man ska samarbeta med
näringen. Näringen ska också ta sitt ansvar. Men vi
vet att vi i den här kammaren inte vill att man ska bli
alldeles för intim med näringen. Samarbetet ska pågå,
men regeringen får återkomma och tala om på vilket
sätt.
Herr talman! Jag yrkar helt klart bifall till hem-
ställan i betänkandet och avslag på samtliga reserva-
tioner. Tack!

Anf. 24 LEIF CARLSON (m) replik:
Herr talman! Rinaldo Karlsson presenterar sig här
som en vän av den traditionella svenska alkoholpoli-
tiken. Man har en känsla av att han har fått släpas
fram till att i varje fall vara med på några förändring-
ar.
Det vore bra om vi kunde bli upplysta om på vil-
ket sätt det är logiskt och bra att ha en prispolitik,
som Rinaldo Karlsson nämnde, som gör att margina-
len blir så stor att man kriminellt är villig att ta myck-
et stora risker. Det handlar om så stora pengar. Vore
det inte rimligare att ha sådana marginaler att riskerna
inte riktigt uppväger vinsterna? Man skulle alltså ha
en prispolitik som är mer anpassad till hur det ser ut
ute i världen i övrigt, så att man inte göder den svarta
marknaden.
Det måste vara svårt för unga människor. De fyl-
ler 18 år, blir myndiga, kan delta i internationella
fredsuppgifter, kan riskera sina liv för Sverige eller
FN och gå på restaurang och dricka sprit. Men om de
vill köpa hem en flaska vin får de inte göra det. Hur
ska man kunna vara trovärdig och förklara den intel-
lektuella hållfastheten i en sådan inställning om man
inte har den utgångspunkten att man, som talesman
för den svenska traditionella alkoholpolitiken, vet vad
som är bäst för dem som är myndiga. De ska då inte
tro att de kan fatta något beslut själva och bestämma
utan det gör någon annan. En sådan politik tycker jag
inte är rimlig.
Rinaldo Karlsson säger att vi inte använder oss av
forskning inom Moderata samlingspartiet utan bara
tycker. Då kanske han kan förklara hur man i Nya
Zeeland, enligt forskningsrapporter, kan minska för-
brukningen med ökad tillgänglighet och att man kan
göra det i Kanada. Man har liberaliserat alkoholpoli-
tiken kraftigt i Quebec. Där har man den lägsta fre-
kvensen av alkoholrelaterade brott. På vilket sätt
understöder Rinaldo Karlssons forskning att det inte
är på det sättet?

Anf. 25 RINALDO KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag kan börja i bakändan. Alla fors-
kare som jag känner och som har varit inbjudna till
olika hearingar under årens lopp håller med om att
totalkonsumtionsmodellen är hållbar. Alla lutar sig
mot den, alla utom moderaterna.
Jag har hört många gånger att det finns olika
folkslag som är olika beroende av alkohol. Det skulle
ha någonting med generna att göra, men jag förstår
inte riktigt att just alla moderater skulle tillhöra ett
speciellt folkslag.
När det gäller ungdomarna, som är 18 år, tycker
jag att det är helt rätt att man är restriktiv och sätter
en gräns. Jag förstår vad Carlson menar, men om man
sänker åldersgränsen har det spridningseffekter längre
ned i åldrarna. En 18-åring kanske umgås med någon
som är 16-17 år och köper ut alkohol till denne. Det
finns alltså en logisk bit i det hela. Vi har också stöd
för att det här är riktigt.
Prispolitiken har varit väldigt effektiv. Jag tror
inte att vi kan konkurrera med svartspriten. Jag vet
inte om någon annan i kammaren tror det. Även om
vi sänker priset för en liter sprit med 50 kr finns det
hur stora marginaler som helst för de andra att sänka
sina priser. Vi kan inte börja konkurrera på det sättet.
Vi måste genom hårda regler, lagstiftning och en
högre svensk moral se till att sådana här människor
inte kan hävda sig på marknaden.

Anf. 26 LEIF CARLSON (m) replik:
Herr talman! Det är intressant att veta att Rinaldo
Karlsson tycker att det är fel att låta myndiga vara
myndiga. Vad man får göra som myndig ska kon-
trolleras av Rinaldo Karlsson och hans gelikar. Det är
en intressant synpunkt på förmyndarsamhället.
Totalkonsumtionsmodellen har flera svagheter.
Det tror jag att de flesta forskare är medvetna om.
Den tar inte hänsyn till individuella variationer, vilket
gör att man kollektiviserar beteendet. Det måste vara
svårt att förklara på vilket sätt missbrukare Andersson
dricker mindre för att paret Jönsson, som bor i lägen-
heten intill, slutar med att dricka ett glas vin till sin
måltid. På vilket sätt påverkar det beteendet hos en
missbrukare?

Anf. 27 RINALDO KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Mig veterligen är de flesta nykteris-
ter när de föds. Ju fler människor som konsumerar
alkohol desto större är risken att en del ska trilla dit.
Så är det bara. Jag förstår inte varför det just ska vara
ett parti som inte begriper det.

Anf. 28 LARS GUSTAFSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag instämmer i en hel del av det
som Rinaldo Karlsson säger, även om det finns olika
uppfattningar i vissa frågor.
Jag har en fråga till Rinaldo Karlsson som gäller
det här med lördagsöppet: Vilka planer har man för
att kunna avbryta det här experimentet i förtid om det
skulle visa sig misslyckat? Finns det några sådana
planer?

Anf. 29 RINALDO KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Om det här skulle bli totalt miss-
lyckat, så att man ser det med blotta ögat, skulle väl
ingen politiker i det här landet fortsätta med ett sådant
försök.
Jag är mest orolig över att det kan vara svårt att
utvärdera ett sådant här försök. Det är jag egentligen
mycket mer bekymrad över. Man kan gå tillbaka och
titta på undersökningen från 1982. När man nu med
lite finare metoder har kontrollerat vad som egentli-
gen hände finner man att det egentligen inte hände
någonting. Det var egentligen ingen större fördel. Det
enda som man säkert kan säga är att det var lite mer
slagsmål på gator och torg, eftersom människorna
gick ut på krogarna.

Anf. 30 LARS GUSTAFSSON (kd) replik:
Herr talman! Det var intressant att höra att vi ska
sätta i gång ett stort experiment som man inte kan
utvärdera över huvud taget, trots att det finns exper-
ter. Jag kan försäkra Rinaldo Karlsson om att jag
kommer att elda på honom för att få till stånd ett
avbrott om det skulle behövas.

Anf. 31 RINALDO KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Vi har sagt att forskarna själva ska
avgöra platsen och hur man ska värdera det här. Jag
ska inte sitta och göra någon utvärdering. Jag sade att
jag inte klarar av det. Jag skulle vara orolig för det
hela, men de kommer att klara av det här. De har den
uppgiften.

Anf. 32 ROLF OLSSON (v) replik:
Herr talman! Rinaldo Karlsson och jag är säkert
överens om ganska viktiga saker i den svenska alko-
holpolitiken. Framför allt har vi en historia av enig-
het.
Men jag är t.ex. orolig över vart socialdemokratin
och regeringen är på väg när det gäller alkoholpoliti-
ken. Jag tänker t.ex. på att vi tidigare har varit över-
ens om att prispolitik och åtgärder som begränsar
tillgängligheten har varit ansedda som de viktigaste
alkoholpolitiska instrumenten. Det är ju en stånd-
punkt som forskningen stöder. Det finns i betänkan-
det ändå uttryckt något slags förhoppning och en
uppfattning om att man kan tumma på dessa viktiga
instrument och ersätta dem med andra åtgärder,
främst av informationskaraktär. Lördagsöppet är ett
exempel på utvidgningen av tillgången som omges av
tankar på kompensatoriska åtgärder. Vi öppnar ju
ändå fler systembolag i landet och siktar på att ha
kvällsöppet. Det är vi överens om. Men trots det vill
man alltså vidhålla det här med att det ska vara lör-
dagsöppet.
Jag skulle vilja höra Rinaldo Karlsson kommente-
ra det resonemang som jag för och svara på frågan
om inte risken är stor att totalkonsumtionen ökar om
vi har lördagsöppet och tummar på det här viktiga
instrumentet. Jag har också en annan fråga: Kan in-
formationskampanjer även om de kallas träffsäkra,
som de gör i propositionen, fullt ut motverka åtgärder
som ökar tillgängligheten? I förlängningen kanske
man går vidare med prissänkningar. Kan man också i
det fallet ersätta med informationskampanjer?

Anf. 33 RINALDO KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Tanken med att ha lördagsstängt på
Systembolaget var ju att skydda folk som var stor-
konsumenter och som ställde till det för sig och sin
familj över helgerna. Det var ändå motivet 1982. Men
låt oss säga att de här storkonsumenterna tillgodoser
sitt behov på annat sätt, t.ex. genom s.k. svartsprit. Då
har vi ju egentligen stängt bolaget för måttlighets-
drickarna.
Rolf Olsson har helt rätt: Vi tror på totalkonsum-
tionsmodellen, och det är klart att måttlighetsdrickar-
na kanske skulle dricka lite mer. Det är ganska lo-
giskt, egentligen. Men låt oss säga att vi har stängt på
Systembolaget och att de kritiker som angriper Sys-
tembolaget får mer vatten på sin kvarn och spottar på
den här stenen hur länge som helst. Till slut kanske
Systembolaget ifrågasätts, och så är det avskaffat.
Vad har vi då uppnått? Jag tror benhårt på att ha ett
handelsmonopol.

Anf. 34 ROLF OLSSON (v) replik:
Herr talman! Jag uppskattar Rinaldo Karlssons
öppenhet i resonemangen, och jag är övertygad om
att det hos honom finns ett bra engagemang som kan
vara bra för framtiden. Men jag är inte överens med
honom om hur man bäst och effektivast håller nere
totalkonsumtionen.
Jag menar att lördagsöppet definitivt är ett steg i
fel riktning. Ökad tillgänglighet kan inte kompenseras
med massaffischering. Jag fick väl heller inget riktigt
svar från Rinaldo Karlsson på frågan om huruvida de
s.k. träffsäkra informationskampanjerna kan ersätta
prisinstrumentet och åtgärderna som begränsar till-
gängligheten.
Jag menar att det här är ett steg mot en nedrust-
ning av alkoholpolitiken.

Anf. 35 RINALDO KARLSSON (s) replik:
Herr talman! För att vara klar: Jag tror inte att nå-
gon affischkampanj i världen kan ersätta priset. Jag
tror priset är det mest effektiva. Har man inte råd att
köpa någonting köper man inte heller.

Anf. 36 THOMAS JULIN (mp) replik:
Herr talman! Mycket av min fråga överensstämde
med Lars Gustafssons, så jag har fått svar på en del
av det jag tänkte fråga om. Men jag skulle ändå vilja
fråga Rinaldo Karlsson: Vad får ett sådant här försök
kosta? Det kan ju kosta någonting, och det måste ni
ha haft funderingar över. Det går inte att bara förlita
sig på att forskarna ska följa upp och att forskarna ska
avbryta vid en viss punkt, utan det måste trots allt
finnas en tanke om vad det här får kosta.

Anf. 37 RINALDO KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker egentligen inte om sådana
resonemang som Thomas Julin här för. Det låter som
om något är förutbestämt, och så är det inte.
Om det är som jag tror, dvs. att storkonsumenter-
na redan har tillgodosett sitt behov - jag känner till en
del sådana, och jag har aldrig sett en storkonsument
som vill ha sprit inte få tag i sprit - så är det mer
normalförbrukarna man resonerar om, och jag hoppas
verkligen att det inte är de som går hem och slår sina
barn.

Anf. 38 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Om 42 dagar går vi in i ett nytt årtu-
sende och ett nytt århundrade. Om detta tidsskifte
sägs det ofta att det egentligen är en chimär. Ingen-
ting händer ju bara för att vi ändrar siffror på vårt
årtal. Men det märkvärdiga med just detta sekelskifte
är att det sker samtidigt som vårt samhälle, vår kultur
och våra sociala gemenskaper genomgår omfattande
förändringar. Industrisamhällets sociala strukturer,
identiteter och lojaliteter bryts upp. Sakta växer nya
gemenskaper, nya identiteter och nya tillhörigheter
fram. Med den nya informations- och kommunika-
tionstekniken upphör avstånden i tid och rum. Med
internationaliseringen och det växande samarbetet i
Europa rivs tidigare gränser ned och öppnar för nya
möten, nya erfarenheter och nya gemenskaper, men
också nya attityder.
Inför detta skifte är det vårt ansvar att svara på
frågan: Vilka värden och vilka värderingar ska vi ta
med oss in i det nya samhället? Vad är värt att försva-
ra, och vad är möjligt att utveckla? Med all sin be-
gränsning och sina faktiska tillkortakommanden till-
hör den svenska alkoholpolitikens grundläggande
värderingar det som vi bör ta med oss in i framtiden
och försöka anpassa medlen för att förverkliga.
Den svenska alkoholpolitiken utgår från tre
grundläggande insikter:
1. Även om vi accepterar alkoholen i vår kultur,
såsom flera talare pekat på, vägrar vi att se alko-
hol som vilken handelsvara som helst.
2. Missbruk av alkohol leder till personliga och
sociala tragedier.
3. En hög total konsumtion av alkohol i samhället
leder också till ett högt missbruk.
Med dessa insikter har dragits viktiga slutsatser:
1. Samhället måste ta sikte på att begränsa totalkon-
sumtionen. Med totalkonsumtion måste vi mena
all konsumtion, oavsett var vi köper eller inhand-
lar alkoholen.
2. Samhället måste utöva kontroll och ta ansvar för
försäljningen av alkohol.
3. Samhället måste bedriva en aktiv folkhälsopolitik
- bedriva upplysning, verka för alkoholfria miljö-
er, hindra ungdom att debutera på alkoholområdet
alltför tidigt samt ge stöd och hjälp åt dem som
ändå drabbas av missbruk. Kort sagt: Samhället
måste ha ett socialt perspektiv på alkoholen och
bedriva en alkoholpolitik som präglas av solida-
ritet.
Dessa utgångspunkter ska vi föra med oss, och vi
ska anpassa våra medel att förverkliga dem till den
förändrade verkligheten - till en ökad internationali-
sering, till behovet att finna gemensamma vägar och
regler med vår omvärld. Vi lever inte isolerat, utan vi
är beroende av hur omvärlden utvecklas. Vi måste
också i allt större utsträckning se den svenska framti-
da kulturen som en alltmer integrerad del av en större
helhet.
I det förslag som i dag behandlas i riksdagen för-
svarar vi det grundläggande i svensk alkoholpolitik:
att begränsa totalkonsumtionen och alkoholens ska-
deverkningar. De viktigaste medlen är också desam-
ma, och vi menar att vi ska kunna upprätthålla dem.
Vi ska även i fortsättningen slå vakt om detaljhandel-
smonopolet, om åldersgränser och om prispolitik.
Men vi inser också att vi måste arbeta med fler meto-
der för att minska konsumtionen av alkohol, där ett
sätt är att driva en kraftfull opinionsbildning mot
missbruk och alkoholskador.
Det sociala perspektivet ska prägla den svenska
alkohollagstiftningen, och skyddet för ungdomen går
som en röd tråd genom alkoholpolitiken. Förbud att
överlåta alkohol till ungdomar, åldersgränser för
inköp av alkohol liksom för servering av alkohol på
restauranger är exempel på detta. Enligt regeringens
mening är det rimligt att tyngdpunkten i den rent
alkoholpolitiska kontrollen mer tydligt läggs vid ledet
närmast konsumenten, dvs. detaljhandel och serve-
ring. Det är också där som behovet av skydd för ung-
domen är särskilt framträdande. Regeringen kommer
också, när Alkoholutredningen har överlämnat sitt
slutbetänkande, att återkomma till riksdagen med en
översyn av reglerna för serveringstillstånd, t.ex. vad
avser öppettider, ålderskontrollen i livsmedelshandeln
samt ansvars- och straffbestämmelserna, för att ytter-
ligare försöka begränsa den alkoholhantering som
samhället inte har kontroll över.
Sveriges viktigaste alkoholpolitiska medel för att
begränsa totalkonsumtionen och därmed skadorna är
Systembolagets monopol och prispolitiken. EU-
domstolens beslut att helt godkänna Systembolagets
monopol var mycket viktigt ur ett svenskt folkhälso-
perspektiv. I de översynsförhandlingar om införsel-
begränsningar som snart inleds kommer Sverige att
kämpa för att få fortsatt undantag på nuvarande nivå.
Regeringen föreslår nu skärpningar för att hindra
kringgåendet av monopolet och motverka den ökade
illegala alkoholhanteringen. Undersökningar visar att
runt 35 % av den sprit som dricks i Sverige är svart-
sprit. När det gäller människor med alkoholproblem
är över hälften av konsumtionen svartsprit. Konsum-
tion av och handel med svartsprit är ett växande sam-
hällsproblem, och våra attityder till svartspriten måste
ändras. Regeringen har därför lagt fram ett förslag om
att köp och innehav att illegalt tillverkad sprit eller
spritdryck kriminaliseras. Det är en viktig markering
från samhällets sida att inte acceptera handel med
svartsprit.
En hårdare attityd och en skärpt lagstiftning mot
den växande illegala alkoholmarknaden förutsätter
förtroende och stöd hos medborgarna. För att skapa
ett sådant förtroende bör samhället under de kom-
mande åren kombinera en skärpt lagstiftning mot den
illegala och okontrollerade alkoholmarknaden med att
pröva olika vägar för att bygga ut Systembolagets
service. Det som vi nu föreslår är lördagsöppet på
försök och ett ökat öppethållande i butikerna samti-
digt som fler butiker etableras.
Det är naturligtvis en svår balansgång att bygga
upp ett förtroende för det enda riktigt effektiva in-
strument som samhället förfogar över. Jag är rädd för
det som någon tidigare talare tagit upp, att om vi inte
skapar ett sådant förtroende för Systembolaget have-
rerar alkoholpolitiken. Vi vill förändra bolaget men
behålla Systemet.
Min ambition som socialminister är att fokusera
opinionsbildningen inom alkoholpolitiken dit där
skadorna är eller riskerar att bli som störst. För att
begränsa totalkonsumtionen kommer samhällets in-
satser därför att främst rikta sig mot storkonsumenter
och olika riskgrupper. I Sverige har vi varit fram-
gångsrika när det gäller att minska alkoholkonsum-
tionen i vissa grupper och vissa situationer, som t.ex.
vid bilkörning, på arbetet och under graviditeten.
För mig är det mest prioriterade nu att verka för
en alkoholfri uppväxt för att skjuta upp alkoholdebu-
ten. Hittills har den svenska alkoholpolitiken varit
framgångsrik. Såväl försäljningen av alkohol som den
alkoholrelaterade dödligheten är klart lägre i Sverige
än i andra europeiska länder. Även om vi tar hänsyn
till det s.k. mörkertalet, alltså hembränning, smugg-
ling och illegal införsel, som sannolikt är högre i
Sverige, kommer vi fortfarande tillsammans med
Norge längst ned i statistiken över alkoholkonsumtio-
nen i Europa.
Alltfler europeiska länder börjar nu också inse att
även de måste göra något åt sin mycket höga alko-
holkonsumtion och de problem denna skapar i vissa
situationer. Även EU-kommissionen medger att den
höga alkoholkonsumtionen är ett av de största folk-
hälsoproblemen inom unionen som måste angripas.
På svenskt initiativ diskuteras nu också behovet av en
gemensam folkhälsostrategi om alkohol inom den
europeiska unionen. Vid EU:s hälsoministerråd i juni
fick Sverige starkt stöd när de gäller behovet av en
sådan EU-strategi på alkoholområdet.
Den oro som vi alla känner för att alkoholmiss-
bruket ska öka, framför allt bland ungdomar, måste vi
möta med konkreta och trovärdiga åtgärder. Det är i
ungdomarnas närmiljö som det verkningsfulla arbetet
bör bedrivas. Det är där som det avgörs om vi ska
lyckas. Föräldrarnas och kamraternas förhållningssätt
är den faktor som har störst inverkan på ungdomarnas
förmåga att motstå frestelsen att alltför tidigt dricka
alkohol eller pröva droger.
Det är regeringens övertygelse att alkoholkon-
sumtionen kan hållas nere bland ungdomarna genom
en nationell mobilisering med basen i ett professio-
nellt förebyggande arbete i samverkan mellan kom-
muner, landsting och ideella organisationer, och ock-
så näringslivet och branschen. Vi bör utnyttja varje
möjlighet till samarbete med alla som är intresserade
av att bekämpa missbruket.
Behovet av en sådan mobilisering är inte bara
stort nationellt utan även internationellt. Sverige har
tagit initiativ till en europeisk världshälsoorganisa-
tionskonferens på ministernivå i Stockholm år 2000
om alkohol och unga människor i Europa. Förhopp-
ningsvis kan en Stockholmsdeklaration om ungdom
och alkohol utgöra en viktig plattform för det alko-
holpreventiva arbetet in i det nya millenniet i Europa.
Sverige ska även fortsättningsvis behålla målet att
begränsa alkoholens skadeverkningar och arbeta för
att minska den totala alkoholkonsumtionen. Detta
måste dock ske mer målinriktat, främst i förhållande
till vissa grupper och storkonsumenter för att mer
effektivt kunna minska skadorna. Med de förändring-
ar som regeringen föreslår i propositionen kommer
Sverige även fortsättningsvis att förfoga över effekti-
va instrument för att förverkliga målen.
Det är viktigt att vi i en öppen diskussion med
förtroende för varandras avsikter kan samtala om hur
vi bäst för de goda traditionerna från 1900-talet över i
det nya samhället. Till någon del har dessvärre den
alkoholpolitiska debatten präglats av onödigt miss-
tänkliggörande och, faktiskt, medvetna missuppfatt-
ningar.
För någon tid sedan gavs det ut en bok av något
sällskap som kallar sig för Vett och lagom. Det är
ingen organisation som Socialdepartementet har nå-
got att göra med. För denna utgivning ställde jag upp
i en intervju, på samma sätt som jag intervjuas av
Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, en rad lång rad
tidningar inom nykterhetsrörelsen och exempelvis en
tidskrift som heter Pockettidningen R. Jag har aldrig
frågat vilka andra som intervjuas, hur de tänker redi-
gera tidskriften eller var de tänker sprida den. Jag har
ställt upp för en intervju för att förklara vad jag tyck-
er.
Denna bok har, som jag förstått, spritts till riksda-
gens ledamöter. Jag är tacksam för att de sprider vad
jag tycker till så många som möjligt. Jag har aldrig
tänkt tanken att jag ska förhindra Svenska Dagbladet,
Dagens Nyheter eller andra att vare sig intervjua mig
eller sprida vad jag säger. När jag nu läser vad som
har återgetts - jag har faktiskt inte godkänt intervjun i
förväg - måste jag säga att allt jag säger där är allde-
les utmärkt. Det är ett kort sammandrag av vad jag
just har sagt inför riksdagen.
Problemet är att några i denna kammare då reser
sig upp och frågar: Borde inte socialministern på
något sätt ha stoppat denna organisation från att ge ut
en liten bok där man intervjuar olika människor. Mitt
svar är: Aldrig! I den här debatten behöver alla kom-
ma fram. Läs noggrant vad som sägs. Misstänk inte
människor för deras sällskap. Guilt by association ska
inte gälla i den här debatten.

Anf. 39 ROLF OLSSON (v) replik:
Fru talman! Socialministern tog upp den här bo-
ken. Socialministern har ju rätt att uttala vilka åsikter
som helst, och jag tycker väl att de åsikter som finns i
boken överensstämmer med en del tidigare uttalanden
om bl.a. prissänkningar och ökad tillgänglighet.
Det finns många frågor att diskutera omkring alk-
holpolitiken. Jag tyckte i min inledning att socialmi-
nistern lite väl schematiserat har argumenterat för
lördagsöppet som det enda sättet att komma åt svart-
spriten. Det finns, menar jag, hos socialministern i en
del uttalanden, i propositionen och också i OAS
kampanjer en bild av att alkoholmissbrukarna är de
som dricker svartsprit.
Det är menar jag en i grunden förenklad och be-
dräglig framställning. Det finns många människor,
både män och kvinnor, som missbrukar alkohol, och
missbruket ser väldigt olika ut. Alltfler människor
missbrukar, eller är högkonsumenter av, vin. Det
gäller inte minst kvinnor. I en del fall kombineras
detta med blandmissbruk med piller.
Jag frågar mig, och jag frågar framför allt social-
ministern: Vad händer med de här människorna när
Systemet är öppet också på lördagar? Det är Vänster-
partiets uppfattning att det är stor risk att vinkonsum-
tionen ökar ännu mer vid lördagsöppet. Och för de
här människorna är inte svartsprit, och knappast hel-
ler nattöppna krogar, det stora problemet. Jag vet att
de här människorna finns och att de utgör en ganska
stor grupp. Lördagsöppet blir ett problem till för dem
och deras familjer.
Jag undrar alltså om socialministern delar min
uppfattning att riskerna för den här gruppen ökar vid
lördagsöppet.

Anf. 40 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! När det gäller tillgänglighet och dis-
kussionen om totalkonsumtionsmodellen måste vi se
på hela alkoholmarknaden, dvs. den totala tillgäng-
ligheten. Det är klart att vi i dag lever i en annan
situation än vi gjorde för 17 år sedan, 1982. Men vi
lever naturligtvis ännu mer i en annan situation än vi
gjorde för 30 eller 40 år sedan.
Vi kan begränsa totalkonsumtionen. Jag utgår från
att vi kan göra det. Men det krävs delvis nya instru-
ment. Ett viktigt instrument är ju att vi har kontroll
över den alkohol som säljs, dvs. att vi har ett instru-
ment som accepteras av alla. Det är för att behålla
trovärdigheten för detta instrument som man måste
väga in kravet på ökad service.
Jag tror, som någon talare redan har sagt, att det
skulle vara väldigt farligt för oss ifall vi skulle få en
situation där människor i allmänhet misstror System-
bolagets möjligheter att också leva upp till de krav på
rimlig service som man ställer. Då skulle kravet på att
lägga ned Systembolaget eller upphöra med den nu-
varande politiken växa.
Jag har konstaterat att våra grannländer Norge och
Finland inte har haft några negativa effekter av att de
nu har öppet på lördagar. Om det vore så - jag besva-
rar därmed en fråga som har ställts tidigare - att jag
misstänkte att försök med lördagsöppet skulle leda till
ett ökat antal misshandelsfall eller t.o.m. ett ökat antal
dödsfall skulle jag inte genomföra det. Jag är överty-
gad om att det inte får den effekten, men jag vill för
säkerhets skull ändå genomföra detta på försök och
låta forskare utprova det. I våra grannländer ger man
klart besked. De säger att de inte har fått sådana ef-
fekter såvitt de kan bedöma, och de för inte heller
någon sådan debatt. Då känner jag mig trygg. Låt oss
pröva det. Men för säkerhets skull, med tanke på våra
traditioner, ska vi låta forskare utreda det.
Jag känner mig alltså ganska lugn när det gäller
frågan om att pröva lördagsöppet, och man kan inte
räkna in några kalkyler om misshandel eller dödsfall
när man tar ställning till den.

Anf. 41 ROLF OLSSON (v) replik:
Fru talman! Jag måste konstatera att socialminis-
tern inte svarade på min fråga om de andra grupperna.
Jag vill alltså vädja till socialministern att han nyan-
serar bilden av missbruket något och tar hänsyn till
andra missbrukare än de som missbrukar svartsprit.
Jag vill vidga frågan så att man också tittar på EU-
perspektivet. Jag vill fråga socialministern om han är
beredd att sätta ned foten för att övertyga svenska
folket att talet från folkomröstningen om en bevarad
svensk alkoholpolitik hade täckning i verkligheten.
Jag menar att lördagsöppet och talet i den beramade
boken om sänkta skatter och om harmonisering till
EU är steg i fel riktning. EU-länder börjar nu också
vidta restriktioner, och flera sneglar på Sverige som
ett föregångsland, medan vi går åt andra hållet och
ökar tillgängligheten och diskuterar sänkta skatter.
Det tycker jag är beklagligt.

Anf. 42 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Jag besvarade frågan. Jag tror inte att
lördagsöppet har någon betydelse för missbruksgrup-
per, vare sig för storkonsumenter eller för andra
grupper. Jag tror att lördagsöppet betyder väldigt lite
när det gäller vår kamp mot missbruk och vår möjlig-
het att ge stöd åt missbrukare. Vi måste fortsätta det
arbetet på andra sätt.
Sedan vill jag be Rolf Olsson att vara lite nog-
grannare när han refererar den här boken. Jag har nu
läst igenom den och konstaterar att jag där talar för
vikten av att behålla en totalkonsumtionsmodell. När
det gäller försäljning av alkohol i livsmedelshandeln
talar jag om att jag inte kan acceptera detta. Jag tyck-
er att det är viktigt att Systembolaget ska vara kvar.
Jag talar om att jag är optimistisk när det gäller har-
monisering och tror att övriga Europa mycket väl kan
komma till vår nivå. Men jag säger när det gäller vår
skattepolitik så får vi under alla omständigheter ge-
nomföra skattejusteringar med sunt förnuft, och det
hoppas jag att Rolf Olsson också tycker.

Anf. 43 LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Jag är beredd att instämma i väldigt
mycket av det som socialministern har sagt. Vi har i
mångt och mycket samma syn på dessa frågor. Det är
bara socialministern och jag som har talat om att vi
faktiskt har ett nytt samhälle, att vi har medborgare
med en annan utbildning och andra internationella
kontakter och att vi har en påverkan utifrån som fak-
tiskt gör att det ser annorlunda ut än när den svenska
alkoholpolitiken formades.
Men här finns också skillnader. Jag tycker att so-
cialministern vacklar när han in i det nya millenniet
vill föra kollektiva åtgärder och kollektiva teorier i
stället för individuella när det rör sig om individuella
problem. Jag menar att vi där skiljer oss. Vi fokuserar
mycket mer på att detta är individuella problem.
Socialministern säger att man måste få stöd och
förtroende för politiken, och det är alldeles riktigt.
Hur ska man kunna få det för ett monopol, när vi har
en arbetsmarknad där i stort sett alla jobbar heltid och
där båda föräldrarna i en familj jobbar, de ska hämta
barn på dagis, de ska till affären och handla och kan
inte samtidigt köpa en flaska vin utan måste lösa det
på annat sätt? Jag tror inte att det i längden går att få
förtroende för detta.
Om vi ser oss om i världen - utan att tjata ut Ka-
nada som har detta - så tillät man 1988 i Nya Zeeland
supermarkets att sälja vin, och konsumtionen sjönk
ändå. Det går att klara sig utan monopol.
Jag vill fråga socialministern: Är det inte rimligt
att vi går in i ett nytt millennium med en så pass för-
ändrad alkoholpolitik att vi släpper förmyndarskapet
över människor, så att de själva faktiskt har möjlighet
att handla där det passar och där det finns en licensie-
rad affär som givetvis ska leva upp till strikta riktlin-
jer? Och är det inte också rimligt att vi har en pris-
sättning som inte leder till en kriminell marknad utan
är sådan att vanliga människor har möjlighet att soli-
darisera sig och vara laglydiga utan att så att säga
köpas av marginalskillnaderna?

Anf. 44 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Nej, jag tycker inte att man kan se
hela alkoholproblemet ur ett individuellt perspektiv.
Jag tycker att det just på detta område är nödvändigt
att se frågan ur ett socialt perspektiv eller ur det som
Leif Carlson kallar ett kollektivt perspektiv. Jag me-
nar att alkohol inte kan betraktas som vilken handel-
svara som helst, som jag påpekade. Det krävs alldeles
speciella restriktioner, och det krävs ett alldeles spe-
ciellt samhälleligt ansvar.
Det som vi har gjort under de senaste åren är ju att
lämna tre av de fyra monopol som vi hade. Och det
var ett resultat av vårt medlemskap i EU. Produk-
tionsmonopolet, distributionsmonopolet och parti-
handelsmonopolet har upphört. Men på ett område
har vi behållit monopolet och lyckats övertyga EU-
kommissionen om vår hållning, nämligen när det
gäller ett samhälleligt ansvar för detaljhandelsförsälj-
ningen. Jag tror att det är ett viktigt instrument för att
få en kontroll över försäljningen. Det är ju genom att
kunna försälja och ha god kunskap om försäljningen
som vi vet hur alkoholkonsumtionen utvecklas. Jag
tror dessutom att en bra service från Systembolagets
sida faktiskt skapar en allmän tilltro till samhällets
åtgärder på detta område, dvs. att man har respekt för
samhällets sätt att hantera alkoholen. Därför tror jag
att det är viktigt att Systembolagets butiker är moder-
na, prydliga och har en god service och att man blir
vänligt bemött i dem, dvs. att medborgarnas attityd
till samhällets åtgärder i denna fråga i någon mån
avgörs av hur Systembolaget utvecklas.
Jag håller alltså fast vid att vi behöver kollektiva
åtgärder. Jag tror också på högprispolitik. Men jag
ska samtidigt erkänna att prissättningen måste anpas-
sas till hur det ser ut i vår omvärld, och det är en svår
balansgång. Vi kan inte nu se någon anledning att
under överskådlig tid sänka priserna och att sänka
skatterna. Vi måste pröva möjligheterna att behålla
våra nuvarande införselregler, och vi måste också se
hur långt vi kan komma när det gäller att få en an-
passning från övriga Europa i fråga om en högre nivå
för att attackera alkoholproblemen. Än så länge finner
jag alltså inte någon anledning att överväga den poli-
tik som vi hittills har fört när det gäller priserna.

Anf. 45 LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Prispolitiken är svår, det kan jag er-
känna. Men jag tror att vägen är uppenbar och att det
är lika bra att man under överskådlig tid - det måste
vara mer än ett par år - successivt gör detta i stället
för plötsligt med stora förändringar för att det inte ska
bli större skador än nödvändigt. En plötslig ändring är
det nämligen alltid en risk med. Därför måste man
bedriva ett långsiktigt arbete.
Sedan är alkohol självklart inte vilken handelsvara
som helst. Därför är det inte heller någon som föreslår
att det ska vara fri tillgänglighet utan att det naturligt-
vis ska vara fråga om licensierade affärer och att det
ska vara strikta kontroller. Åldersgränser ska kon-
trolleras. Men vi kan ju inte ha Systembolaget bara
för att kontrollera åldersgränser, utan det kan göras på
annat sätt. Men om man går in i ett nytt samhälle
måste man också respektera att myndighetsålder är
myndighetsålder och inte ställa krav på ungdomar
som är 18 år att de ska göra allt möjligt och är myn-
diga att göra det men att de just när det gäller denna
enda sak, att få köpa t.ex. en flaska vin eller en burk
starköl, inte är myndiga. Det finns ingen logik i detta.
Detta kan man inte få förtroende för.
Därför menar jag att socialministern ska ändra de
saker som behövs för att vi ska få förtroende för en
ny alkoholpolitik. Det är nämligen oerhört viktigt,
eftersom vi är helt ense om att detta är ett av våra
stora sociala problem som måste åtgärdas. Det räcker
då inte med att man som tidigare står och pekar och
förbjuder och säger usch och fy, därför att så fungerar
det inte i det samhälle som vi lever i och ännu mindre
i det samhälle som vi går in i. Där tycker jag att soci-
alministern och jag är väldigt ense till skillnad från
övriga här i kammaren.

Anf. 46 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Det hade varit utmärkt om ålders-
gränsen i fråga om detta hade kunnat vara densamma
som myndighetsåldern. Det skulle emellertid ge all-
deles felaktiga signaler om vi nu sade att vi skulle
sänka åldersgränsen för inköp. I ett läge då en ökad
alkoholkonsumtion bland ungdomar och ett växande
problem med missbruk bland ungdomar uppmärk-
sammas - att vi inför det allmänna behovet av att ha
en gemensam åldersgräns å ena sidan och att å andra
sidan faktiskt inte ge några signaler om att vi tar lätt
på missbruket bland ungdomar - har vi valt att inte
lägga fram något förslag till en ändring när det gäller
inköpsåldern.

Anf. 47 LARS GUSTAFSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag vill också se positivt på att soci-
alministern anser att han svarar för tryckfrihetsför-
ordningen och att han står bakom saker och ting som
han säger och skriver. Jag skulle vilja höra en annan
sak. Jag skulle vilja höra socialministerns syn på den
svenska alkoholpolitiken. Ska denna präglas av och
ha sin utgångspunkt i ett socialt ansvarstagande och i
ett folkhälsoperspektiv eller inte?

Anf. 48 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Jag vill framhålla att det förslag som
regeringen nu har lämnat och som det ska beslutas
om i dag i riksdagen präglas just av ett socialt per-
spektiv och av ett folkhälsoperspektiv. Jag menar att
det är svårt att hävda dessa två perspektiv om man
inte tar de steg som regeringen nu har gjort. Jag har
tidigare förklarat att avvägningen mellan tillgänglig-
het och socialt ansvar bör se ut som den har gjort. Vi
ökar tillgängligheten just för att minska konsumtio-
nen på andra områden och skapa förtroende för de
instrument vi har. Mitt svar är att detta är en politik
som väl lever upp både till det sociala ansvaret och
till folkhälsoperspektivet.

Anf. 49 LARS GUSTAFSSON (kd) replik:
Fru talman! Om jag tolkar socialministern rätt an-
ser han att det ska vara ett folkhälsoperspektiv på
alkoholpolitiken. Det innebär alltså att socialminis-
tern inte delar den uppfattning som förs fram i hans
egen proposition. Det står om förslaget om fler buti-
ker följande: "En sådan åtgärd torde upplevas som
positiv - - - av den handel som i dag anser sig miss-
gynnad av att ligga långt från Systembolagets buti-
ker".

Anf. 50 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Sådana formuleringar strider inte mot
det övergripande folkhälsoperspektivet. Det finns ett
tillägg som är ganska viktigt, nämligen att vi, om vi
ökar antalet butiker, kan säga till de handlare som
hittills har föreställt sig att de bara kan klara sig om
de själva får sälja vin att det problemet försvinner när
vi väljer denna linje. Detta är ingen argumentation
mot folkhälsoperspektivet.

Anf. 51 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag har tre korta frågor. Den första
handlar om införselreglerna. Jag uppfattar att vi är
ganska överens om att vi ska arbeta hårt för att få
behålla undantaget. Min fråga är vilken strategi man
har och på vilket sätt regeringen agerar för att vi ska
lyckas med det och nå framgång.
Den andra frågan handlar om partihandelstillstån-
den och att Aloholinspektionen delvis ska få andra
uppgifter. Min fråga är om det inte finns risk för att
servicen blir sämre till dem som i dag får både goda
råd och kunskap från Alkoholinspektionen i den de-
len.
Den tredje och sista frågan gäller lördagsöppet på
Systemet. Socialministern säger att han egentligen är
ganska övertygad om att det inte leder till några pro-
blem. Efter att ha haft ganska många egna erfarenhe-
ter av socialtjänst och kontakter med polis och anhö-
riga till missbrukare kan jag säga att den bild jag får
är en helt annan. Hur underbygger socialministern sin
bedömning att detta inte ska leda till några problem?

Anf. 52 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! För det första vill jag när det gäller
möjligheten att få behålla våra regler säga att vi i de
förhandlingar som nu inleds hävdar att vi av folk-
hälsoskäl bör ha särskilda regler. Vi menar - det
faller tillbaks lite grann på replikskiftet med Leif
Carlson - att alkohol icke kan anses vara vilket livs-
medel som helst. Vi anser inte att traktaten eller för-
draget inom EU ska innebära att vi nödvändigtvis
behöver följa de regler som gäller för varor i övrigt.
Vår utgångspunkt är helt enkelt att diskutera från
folkhälsoutgångspunkt och hävda vår ambition att
behålla nuvarande regler.
När det sedan gäller diskussionen om Alkoholin-
spektionen vill jag säga att det helt enkelt handlar om
att få en enhetligare och enligt vår mening - rege-
ringens bedömning - effektivare statlig myndighets-
utövning på detta område. Jag har inga svårigheter att
argumentera för att det förslag vi nu lämnar faktisk
leder till en större tydlighet och att det blir lättare för
dem som agerar på den svenska alkoholmarknaden.
De får faktiskt lättare att uppfatta samhällets signaler
i den struktur som vi föreslår.
När det sedan gäller lördagsöppet bygger jag mina
slutsatser på det som forskare på alkoholområdet och
det sociala området har sagt. Det fanns inte, som man
trodde, så entydiga uppgifter om vad som hände
1982. När man ser materialet efteråt kan man kon-
statera att väldigt många av de slutsatser som drogs
då sannolikt var överdrivna eller i några fall rent
felaktiga. Vi kan också konstatera att omvärlden har
erfarenheter som inte pekar åt detta håll.

Anf. 53 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! När det gäller införselreglerna hoppas
jag - jag utgår också ifrån - att regeringen med kraft
kommer att hävda den linjen.
Beträffande partihandelstillstånden får jag kon-
statera att de alkoholpolitiska inslagen och aspekterna
i det jobb som i dag görs när det gäller partihandels-
tillstånden kommer att begränsas.
När det gäller lördagsöppet kan jag säga följande:
De kunskaper och erfarenheter som verkligheten i
form av socialarbetare och poliser, m.fl., redovisar -
tillsammans med sunt förnuft - innebär att man ökar
konsumtionen om man ökar tillgängligheten. Det är
för mig och för Centerpartiet underlag för att i dag ta
ställning mot det förslag som handlar om att öppna
Systemet på lördagar.

Anf. 54 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Det är just det sista som striden står
om. Jag menar att tillgängligheten totalt till alkohol i
svenska samhället inte ökar för att vi låter Systembo-
laget ha öppet på lördagar. I dag har vi en situation
med försäljning vid sidan om de samhälleligt kon-
trollerade kanalerna. Detta förslag innebär att vi på
sikt kan vrida om inköpskanalerna från illegala ka-
naler eller legala kanaler som vi inte förfogar över,
dvs. införsel över gränserna. Jag tror inte att det be-
höver innebära att tillgängligheten de facto ökar i det
svenska samhället.

Anf. 55 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag ska också be att få tacka för sva-
ret när det gäller tolkningen av resonemangen om
alkoholkultur. Jag är verkligen inte emot yttrandefri-
het. Tvärtom kämpar vi liberaler för att alla ska ha
rätt att yttra sig. Det som störde mig lite grann var att
omslaget såg ut som det gjorde. Många som inte läste
boken kunde få uppfattningen att det var socialmi-
nisterns politik inför 2003 och framtiden.
Socialministern borde ha blivit tillfrågad om han
ville vara avbildad på första sidan och framställas på
det där viset.
Fru talman! Jag hade också en fråga till socialmi-
nistern om Alkoholinspektionen, som Kenneth Jo-
hansson var inne på. Vi är kritiska till att man ska ta
bort den. Anser socialministern att marknaden nu är
så stabil att man kan lägga över ansvaret på flera
andra myndigheter och i princip avskaffa Alkoholin-
spektionen? Det kunde vara intressant att få höra vad
socialministern menar med att det blir en större tyd-
lighet genom denna förändring, såsom ministern
svarade Kenneth Johansson.

Anf. 56 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Även jag reagerade när jag såg om-
slaget på boken. För det första tyckte jag att det var
en förfärligt ful bild, men så upptäckte jag att den
finns i ett register som vem som helst kan beställa
från. För det andra gav det ett intryck att det var en
skrift som jag hade gett ut. Men så fungerar det ju i
vissa sammanhang när man inte förfogar över materi-
alet. Jag kan förstå att någon läste det på det sättet,
men nu har jag förklarat hur det ligger till. Och läs
gärna själva intervjun! Den stämmer i allt väsentligt
med min uppfattning, och jag tror att man har citerat
mig korrekt.
När det gäller Alkoholinspektionen är det två sa-
ker som vi har haft att ta ställning till. Det ena var de
krav som har kommit från EU och som handlar om
vår tillståndsgivning och vilka regler som ska gälla på
det området. Vi har haft att väga dessa krav mot de
krav som vi har för att driva en ansvarsfull alkohol-
politik. Att nu göra myndighetsutövningen tydligare,
att flytta över en väsentlig del av Alkoholinspektio-
nens arbete till en annan statlig myndighet innebär att
det blir en tydligare myndighetsutövning och ett tyd-
ligare besked till handlarna på området om vart de
ska vända sig, inte bara för att få nödvändiga tillstånd
utan också för att få råd och information. Alkoholin-
spektionens arbete kommer alltså att fortsätta i dessa
stycken inom en ny myndighet.

Anf. 57 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag är medveten om att det riktades
en del kritik mot partihandelstillståndet, men den
handlade i första hand om avgifterna och de har ju
förändrats.
Jag anser fortfarande att regeringen har gått be-
tydligt längre än vad som var nödvändigt och än vad
EG-domstolen krävde. Det är mycket olyckligt att
man avskaffar denna myndighet som har en helhets-
syn och utför en helhetskontroll på detta område.

Anf. 58 THOMAS JULIN (mp) replik:
Fru talman! Min fråga till socialministern gäller
ungdomar och folkölet. Att ungdomar berusar sig på
folköl tror jag vi är överens om och om att det också
är väldigt lättillgängligt. Kan socialministern tänka
sig att man återinför tillståndsgivning för folkölsför-
säljning? Eller har socialministern någon annan idé
om hur man ska komma åt problemet med att ung-
domars berusningsmedel är väldigt lättillgängligt?
Det finns ju i många affärer och på bensinmackar.

Anf. 59 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Vi får ju möjlighet att diskutera dessa
frågor när vi ska lägga fram förslag med utgångs-
punkt från Alkoholberedningens betänkande som
väntas ganska snart. Det är alltså en rad frågor som vi
kommer tillbaka till. Vi avgör ju inte allt på alkohol-
politikens område genom det beslut som ska fattas i
dag.
När Alkoholberedningen presenterar sitt betän-
kande får vi diskutera frågor om åldergränser och
tillgänglighet. Så jag förväntar mig att vi ska kunna
återkomma till Thomas Julins fråga.

Anf. 60 THOMAS JULIN (mp) replik:
Fru talman! Frågan är ännu inte behandlad. Men
har socialministern själv någon uppfattning i frågan?

Anf. 61 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Nej, jag väntar med att diskutera detta
tills vi har sett utredningen. På det här området, som
på så många andra områden, gäller att det regelverk
som finns ska följas. Vi har alla ett intresse av att se
till att vi arbetar för att unga människor inte börjar
dricka alkohol. Men vilka åtgärder som ska vidtas vill
jag återkomma till.

Anf. 62 BERTIL PERSSON (m) replik:
Fru talman! Alkoholpolitiken är både affektladdad
och problemfylld. Det är framför allt två problem
som vi har att hantera. Det ena är beroendet som har
en stark genetisk bakgrund med ett kraftfullt endor-
finfrisättande i samband med alkoholintag där det
gäller tidigt att hitta de ungdomar som är tungt ärftligt
belastade och sätta in åtgärderna just mot dessa risk-
grupper.
Det andra problemet gäller organskadorna där
man kan nämna skador på lever, hjärna, hjärta och
bukspottkörtel. Men alkohol har också goda effekter
när det gäller åderförkalkningens sjukdomar. Det är i
detta sammanhang som totalkonsumtionsresone-
manget måhända kommer in och där det finns anled-
ning att pröva detta mera vetenskapligt än vad vi har
gjort hittills.
Det finns många aspekter inom alkholpolitiken,
och det är väldigt viktigt att inte fastna för en aspekt
och driva den in absurdum, utan man måste väga
olika aspekter mot varandra. Själv tycker jag att lör-
dagsstängning är en åtgärd riktad direkt mot den
heltidsarbetande delen av befolkningen, och det är
nog inte den främsta riskgruppen.
Den aspekt som skrämmer mig mest är ligorna.
Det är den organiserade kriminaliteten, det är inte
hembränningen utan det är de internationella smugg-
larligorna som genom denna verksamhet har skaffat
sig en fast och stabil inkomst. Ligorna är välorganise-
rade. De tjänar stora pengar. De väjer inte för våld
och mord med tanke på den stora ekonomiska vinning
som verksamheten kan ge. Distributionskanalerna är
nu uppbyggda.
Det började med tobaken, när man drastiskt höjde
tobaksskatten för att minska tobaksbruket. Då kom de
internationellt förankrade ligorna i gång. Straffen var
låga. Lastbilar värda mellan 14 och 25 miljoner styck
vällde in i landet. Chaufförerna visste inte vad lasten
bestod av. De ägde inte bilarna. De hade garantier på
1 miljon kronor i ersättning om de åkte fast.
Nu har ligorna gått över till att smuggla sprit.
EU:s kontroll är ytterligt bristfällig. Det finns 20
personer i Tyskland som kontrollerar ett papper med
en stämpel och en namnteckning. Det är den enda
kontroll som förekommer av vart dessa laster tar
vägen.
Distributionen byggdes först upp i universitetsor-
terna, därför att studenter är priskänsliga. I dag finns
det på universitetsorterna och i våra större orter en
standardprissättning som innebär 20-25 kr för ett
paket cigarretter som ofta är svensktillverkade, 25 kr
för en vinflaska, 100 kr för en spritflaska och 150 kr
för en flaska whisky, och det rör sig om kvalitetsmär-
ken.
Prisinstrumentet är redan satt ur spel, och det har
skapat en stark, organiserad kriminalitet. Jag har
sysslat mycket med de utsatta stadsdelarna, och jag
kan konstatera att det är ligaledarna som gör klassre-
san i dessa stadsdelar. Det är ligaledarna som umgås
med kändisar, som kör de lyxiga bilarna, som beund-
ras av tonårsungdomarna och som blir föredömen.
Detta är riktigt allvarligt.
Det här vill vi inte ha. Det är en kräftsvulst i det
svenska samhället. Denna lönsamma verksamhet
bekämpas nog effektivast med att man minskar
marknaden och genom att man använder krångel och
skatter med försiktighet samtidigt som polisen jagar
ligorna.

Anf. 63 YVONNE OSCARSSON (v):
Fru talman! Alkohol är för många en känslig fråga
att diskutera.
Jag ska förresten börja med att yrka bifall till Rolf
Olssons yrkande, men jag står fortfarande bakom en
hel del motioner som inte behandlas här i dag.
Måttlighetsdrickare, nyktra alkoholister, storkon-
sumenter, normaldrickare, högkonsumenter, missbru-
kare, alkoholister, nykterister är ord på människor
som har någon relation till alkohol. Om man frågar
människor räknar nästan alla sig själva till gruppen
normaldrickare eller måttlighetsdrickare.
Enligt all statistik hamnar ungefär 10 % av be-
folkningen som dricker i ett alkoholberoende. Det
skulle betyda, vilket jag tycker att vi ska vara med-
vetna om, att enligt dessa siffror skulle ungefär 35 av
oss riksdagsledamöter vara beroende av alkohol. Det
finns ingenting som säger att vi skulle vara förskona-
de från de här problemen.
Alla de därute, alla de andra, alla de som dricker
för mycket, alla de som inte är jag - när man talar om
alkohol är det aldrig jag som dricker för ofta eller för
mycket, utan det är de andra därute. Det är de andra
som borde dra ned på sin konsumtion, de andra men
inte jag. Jag, säger de allra flesta, är mycket sällan
eller aldrig full. Det är de andra därute som borde dra
ned på sin konsumtion. Jag dricker lagom mycket,
och jag är lagom full.
Då har jag några frågor att ställa: Dricker vi la-
gom och acceptabelt mycket i Sverige? Är konsek-
venserna lagom många? Är anhörigas lidande lagom
stort? Är antalet barn som lever i missbruk lagom
många? Är barnens lidande lagom starkt? Är de alko-
holrelaterade dödsfallen lagom många, liksom sjuk-
vårdskostnaderna och behandlingskostnaderna? Är
kommunikationsproblem och relationsproblem på
grund av alkohol lagom stora? Överträffar glädjen
och de positiva effekterna sorgen och de negativa
effekterna på grund av att det finns alkohol i vårt
land?
Vi i Vänsterpartiet tycker att man ibland inte talar
om huvudproblemen. Jag kan ge några exempel.
Några har redan här i dag nämnt nattöppna restau-
ranger och krogar, speciellt i storstäderna. Men jag
som kommer från glesbygden kan tala om att det är
ett jätteproblem ute i landet också.
Polisen är den enda grupp som jag har hört som
enad grupp protesterar mot nattöppna krogar och
restauranger. Allmänhetens svar på våld i samband
med restaurangbesök, i restauranger och utanför, är
fler poliser. Vi vänsterpartister tycker inte att det är så
enkelt, utan vi tycker att alkoholpolitiska konsekven-
ser måste lösas med enhetliga alkoholpolitiska insat-
ser.
Jag har en fråga till socialministern. I Polistid-
ningen för några nummer sedan ställde förbundsord-
föranden i polisfacket en del frågor till socialminis-
tern som handlade om polisens insatser i samband
med våld. Tyvärr ansåg socialministern att det hand-
lade om personliga angrepp och valde därför att inte
svara på frågorna. Jag ställer därför frågorna i poli-
sernas ställe, för jag tycker att poliser tillhör den
grupp i samhället som får ta och kanske se de värsta
konsekvenserna av alkoholen. Därför tycker jag att de
är berättigade att få svar. Är våld som är kopplat till
alkohol i samband med krogbesök en polisiär fråga,
och vad är socialdemokratins och regeringens förslag
till lösning?
Jag ska fortsätta lite grann på våldstemat. I Sveri-
ge finns det, som några har nämnt redan tidigare,
"zoner" skyddade från alkohol eller som vi i alla fall
vill ska vara skyddade: arbetsplatser, trafik, graviditet
och uppväxt. Det tycker jag är bra. Jag tycker att man
borde lägga till idrott som en skyddad zon.
Vänsterpartiets idrottsansvarige Peter Pedersen
och jag har därför skrivit en motion som handlar om
öl och idrott, och jag vill gärna säga några ord om den
motionen.
En av Sveriges största idrottsföreningars suppor-
terklubb lanserar ett öl på det osmakliga sättet att man
använder en av Sveriges genom tiderna mest kända
fotbollsspelare, som har fått ge namn och bild åt ölet.
Det tycker jag är mycket osmakligt, och det gör mig
ont med tanke på hur vi hedrar denna fotbollsstjärnas
minne och framför allt med tanke på hans anhöriga.
Det bidrar också, tror jag, till att den allmänna debat-
ten blir fel och att ungdomars förebilder framställs på
ett felaktigt sätt. Idrottsstjärnor liksom vi politiker är
de starkaste grupperna av förebilder för framför allt
ungdomar. Därför måste man vara väldigt försiktig
med vad man gör.
En ytterligare koppling är ju, som det sällan eller
aldrig talas om, våld på och utanför idrottsarenor,
som i stor utsträckning enligt poliser och ordnings-
vakter handlar om berusade människor. Det är ingen
hop idrottsfantaster som nyktra och propra, utan det
är berusade människor. Detta talas det aldrig om.
I Frankrike beslutade man redan 1987 att förbjuda
kopplingen alkohol och idrott i reklam. Därför tack-
ade man förra året under fotbolls-VM i Frankrike nej
till alkoholreklam, vilket jag tycker hedrar Frankrike.
Beslutet överklagades naturligtvis av bryggeriet till
EU-kommissionen men utan resultat. Det är en seger
för de nationella alkohollagarna, som bedömdes som
viktigare än den fria marknaden.
Hälsoborgarrådet i Köpenhamn föreslår att man
ska stoppa försäljningen av öl och annan alkohol på
idrottsanläggningar. Det tycker jag att vi borde ta
efter i Sverige.
Fru talman! Vi kanske är många som tycker att
alkoholreklamen är rätt bra. Jag tillhör dem, om man
med bra menar att det leder till att vi köper och drick-
er mer alkohol, för det är så jag tror att lättölsrekla-
men fungerar. Jag tänker nämna en av dessa rekla-
mer, och det gör jag på grund av att jag är norrlän-
ning.
I en reklam framstår vi norrlänningar som en
grupp människor som när vi har riktiga brakfester,
dvs. klassfester, träffas och dricker lättöl, och då är vi
oss själva. Vem tror att detta är sant? Jag som norr-
länning kan lova att vi inte dricker lättöl när vi har
stora fester i Norrland.
Indirekt reklam: Vi vet att alkholkonsumtionen
bland tonårsflickor men även bland vuxna kvinnor
ökar. Jag tänker på en del tjejtidningar, där läsekret-
sen till stor del är under den tillåtna alkoholgränsen så
att säga. Man vänder sig alltså till flickor som är
under 18 år, men alkoholen har ändå en självskriven
plats i artiklar. Jag vill nämna något om detta.
Det finns s.k. vimmelreportage från krogar, där
man frågar kändisar om det går att ha kul på krogen
utan att dricka alkohol. Då svarar kändisarna:
- ja, med hjälp av piller i så fall,
- nej, det går inte, eller
- ja, om man tar droger kan man ha roligt utan al-
kohol.
Sedan vill jag citera en krönika i en av dessa tid-
ningar som en ung tjej har skrivit. "Jag får vara snor-
full om jag vill." Den kvinnliga krönikören vill be-
skriva hur orättvist det är att fulla pojkar accepteras
medan fulla flickor anses vara jätteäckliga. Jag citerar
igen, och jag ber om ursäkt för språket: "Jag kan vara
snorfull, och mina manliga vänner ska inte säga ett
skit." Så avslutas krönikan.
Jag skulle kunna tänka mig att vara med i en de-
batt där socialministern och andra deltar där vi pratar
om sådana här frågor: Vad kan jag tänka mig, jag
som person, människa och medborgare i det här lan-
det; vad är mitt bidrag till att sänka totalkonsumtio-
nen i Sverige när det gäller alkohol? Vad kan jag
göra?
Vi pratar hela tiden om de andra där ute, storkon-
sumenterna och alkoholisterna, men så enkelt är det
ju inte. Vad kan jag göra? Det skulle jag tycka var ett
spännande debattämne.
Jag ska avsluta med några ord från CAN:s under-
sökning av skolelevers drogvanor från 1997, som har
rubriken Man dricker som man tycker: Det finns ett
samband mellan den egna alkoholkonsumtionen och
åsikter om alkoholen som samhällsproblem. Av dem
som har högst alkoholkonsumtion instämmer bara
23 % i att alkoholen är ett stort samhällsproblem. I
gruppen med lägst alkoholkonsumtion instämmer
hela 44 %. 59 % av högkonsumenterna tycker att det
finns för mycket alkoholrestriktioner i Sverige, jäm-
fört med bara 24 % av dem som dricker lite.

Anf. 64 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Min första tid som lärare var på den
tiden då man använde de gamla spritstencilapparater-
na, där vi vevade fram våra kopior. Men det var på
den tiden som skolorna hade råd med läroböcker till
eleverna. Jag minns en skylt på väggen bredvid sten-
cileringsapparaten som ett råd för att vi inte skulle
förstöra våra kopior. Där stod: Låt inte spriten flöda!
Några skrattade åt detta budskap, men det är ett tänk-
värt budskap. Det är en politisk fråga att dra åt kra-
narna för att minska flödet. Att minska tillgänglighe-
ten minskar bevisligen också alkoholskadorna. All
tillgänglig forskning visar att det finns ett starkt sam-
band mellan tillgänglighet och alkoholskador. Atti-
tydförändringar, begränsad tillgänglighet, försälj-
ningsmonopol och prispolitik är viktiga instrument.
Fru talman! Jag har läst statsministerns regerings-
förklaring minst tio gånger för att finna något om
drogproblematiken. Den nämns inte. Jag är oerhört
förvånad, eftersom drickandet blivit ett stort ungdom-
sproblem.
Kristdemokraterna vill ha fortsatt lördagsstängt på
Systembolaget. Effekter av lördagsstängningen som
påvisats är ca 5 000 färre omhändertaganden av beru-
sade, ca 900 färre ingripanden vid lägenhetsbrott,
ca 500 färre misshandelsbrott och ca 700 färre ingri-
panden vid bråk. Vid stängningen 1982 konstaterades
minskat fylleri och lägenhetsbråk med uppåt 10 %.
Boken Alkoholkultur, som vi just har hört talas om,
med socialministern så att säga som gisslan, redovisar
att vi är helgsupare. 60 % av all alkohol som konsu-
meras dricks över veckosluten.
Låt kvinnor och barn slippa misshandel under
helgerna. Alkohol och kriminalitet är starkt relaterade
till varandra. Två av tre brottslingar är alkoholpåver-
kade. Kvinnor och män är mycket drabbade. Även
om kvinnovåldet visar sig relaterat till alkohol på så
sätt att kvinnorna är berusade i endast hälften av
fallen, finns ändå alkohol med i den andra hälften.
Det räcker för att inse att det är mycket allvarligt.
Det vi i dag upplever är skrämmande. Förra året
togs 1 250 kraftigt berusade ungdomar under 20 år in
på Maria ungdomsklinik för vård. Den yngsta var
bara nio år. Det är dessa flickor som lätt blir offer för
gruppvåldtäkter och annat elände. Ungdomar måste
förstå att en senare debut medför hälsovinster. Infor-
mation om SANT är viktig i skolan. Lägerdagar med
attityddiskussioner, studiecirklar med elever som
ledare, temadagar, hälsoäventyr osv. måste stimuleras
i skolorna, och vuxna måste avstå från att spela en
dubbelroll. Föräldrarnas roll blir ofta bortglömd.
Föräldraansvaret måste stödjas på alla sätt.
Fru talman! Arbetarskyddsstyrelsen har gett ut fö-
reskrifter om arbetsanpassning och rehabilitering vid
missbruk av alkohol eller andra berusningsmedel.
Arbetsgivaren ska dessutom klargöra vilka interna
regler och rutiner som gäller om arbetstagare uppträ-
der påverkad i arbetet. I de allmänna råden sägs att
arbetsgivaren lämpligen kan ta fram ett handlingspro-
gram i samråd med arbetstagarna om hur olika slag
av missbruk kan hanteras. Det handlar också om
förebyggande arbete. I ALNA-rådet tror man att bara
hälften av företagen har ett sådant program. Detta
vore något för regeringen att följa upp.
Alkohol under graviditeten kan medföra livslångt
men och lidande för det barn som föds. Det finns
längre ingenstans, säger man, att placera nyblivna
mammor med de här problemen. Vi vet att kvinnor tål
alkohol sämre än män. Debutåldern för alkohol har
sjunkit, särskilt för flickor som tagit över pojkarnas
beteende.
Kvinnors alkoholmissbruk har gjorts mera synligt.
De kvinnor som träder fram och visar mod hjälper
andra kvinnor. Det anses fortfarande mera skamligt
när kvinnor missbrukar alkohol. Alkoholbruket får
aldrig glorifieras, men det är heller inte rätt att kvin-
nor ska komma på undantag vad gäller forskning och
vård. Jag vill därför redan nu yrka bifall till reserva-
tion 7, mom. 3, där vi pekar på att det finns könsspe-
cifika skillnader mellan manliga och kvinnliga alko-
holister psykologiskt, psykiatriskt, medicinskt och
socialt, något som Kerstin Heinemann från Folkparti-
et redan har sagt i denna talarstol. Forskningen är
därför oerhört angelägen, men har på senare tid ham-
nat i skymundan för kvinnors del.
Socialtjänsten har stor kunskap om alkoholskador,
men minskade resurser begränsar insatserna. Den
1 november 1998 fick ca 20 300 missbrukare av al-
kohol, narkotika, läkemedel eller andra lösningsme-
del vårdinsatser inom socialtjänstens individ- och
familjeomsorg. Andelen kvinnor var 30 %. Jag vill
också påpeka att frivilligorganisationernas långa
erfarenhet och stora förmåga att göra insatser måste
tas till vara.
Till slut, fru talman: Jag hoppas inte få uppleva en
gång till att statsministern ger en regeringsförklaring
som inte innehåller något om drogproblematiken.
Regeringsförklaringen säger att Sverige ska vara en
ledande kunskapsnation, en ledande IT-nation och en
nation i mångfald, ska ha en nationalekologisk ba-
lans, ska vara en nation som kan utvecklas genom
människors arbete och företagsamhet och ska befästa
sin position som en ledande välfärdsnation. Varför
kan det då inte stå på pränt att det ska handla om en
nykter nation, eller åtminstone en lördagsnykter.
Rikspolisstyrelsen räknar med att våldet kommer att
öka vid lördagsöppet, och vi bugar med mössan i
hand samtidigt som vi drar ned polisresurser. Det är
en politik utan sunt förnuft.

Anf. 65 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Alkoholpolitiken kan ses som en
byggnad med många byggstenar som måste ligga rätt
för att klara påfrestningarna. Viktigt är att se till hel-
heten, men framför allt att politiken inriktas på att
hålla tillbaka den totala konsumtionen som i sin för-
längning så starkt påverkar skadorna.
Den sedan länge utlovade och starkt försenade al-
koholpolitiska propositionen 134 lider av flera mot-
sägelsefulla resonemang mellan mål och åtgärder.
Den som hade hoppats och trott att regeringens pro-
position skulle vara en offensiv mot överkonsumtion
och alkoholskador blir besviken. Nya socialpolitiska
grepp som skulle motverka det som regeringen själv
varnar för uteblev. I stället har de kommersiella in-
tressena inom alkoholindustri och restaurangnäring
alltmer fått breda ut sig. Politiken riktas väldigt starkt
in på det man kallar missbruk, medan det mer tradi-
tionella bruket lämnas därhän, trots att såväl rege-
ringen i propositionen som i övrigt utskottet samtidigt
varnar för vad som blir följden av en ökad konsum-
tion.
Den vetenskapliga kunskapen är att om alkohol-
konsumtionen ökar så ökar skadorna mångdubbelt.
Detta har regeringen bortsett från, och utskottet har
inte i avgörande grad korrigerat en sådan attityd. Ofta
återkommer regeringen till att hänvisa till internatio-
naliseringens effekter, men det är att göra det be-
kvämt för sig. Visst kan man påstå att vår EU-
anslutning, det ökade resandet, nya attityder etc. spe-
lar in, men när detta är sagt måste vi ändå erkänna att
väldigt mycket av våra problem på grund av alkohol-
konsumtion är så att säga hemmatillverkade.
Socialministern har medverkat i en nyutkommen
bok, och det har blivit ett stort debattämne i dag. Han
säger att han inte vill stå till svars för det, som jag
tolkar det, besvärande sällskapet.
Det tycker jag är okej. Sådant kan man inte råda
över. Men socialministern säger: Läs mina åsikter, för
de är utmärkta. Då blir jag verkligt bekymrad. Han
säger: Jag har debattekniken att när jag träffar en
vänsterman är jag en högerman. När jag träffar höger-
folk är jag närmast revolutionär. När jag träffar alko-
holbranschen tar jag på mig en godtemplarkappa. När
jag umgås med nykterhetsrörelsen är det bryggarnas
intressen jag driver.
Fru talman! Den ambivalensen är nog lika stor
som i regeringens hållning i EU- och EMU-frågor.
Den är svår att överträffa. I stället blir det glada till-
rop: Vi behöver nog en skattesänkning. Vi behöver
mer tillgänglighet. Socialministern sjunger måttlig-
hetens höga visa. Men han säger ingenting om ung-
domars utslagning, ingenting om missbrukets misär
och misshandlade människors, ofta kvinnors, situa-
tion. Knappast med ett ord berör han den gigantiska
samhällsekonomiska utgift som alkoholkonsumtionen
totalt för med sig.
Nu när ministern erkänner att han är så kluven i
sitt sätt att vara blir min fråga: Vilken inställning
hade socialministern när han skrev propositionen?
Vilken attityd intog han då gentemot den lagstiftande
församlingen? På den punkten är det ganska avgöran-
de vad socialministern ger för deklaration. Mitt in-
tryck är, åtminstone när jag läser det socialministern
säger så utmärkt i boken, att de sociala intressena har
fått vika för alkoholprofitens intressen.
I regeringens och socialministerns deklarationer är
det en kluvenhet. För att inte vara negativ kan jag
säga att det rent verbala i propositionen i många
stycken är bra. Men vi saknar åtgärderna och verkty-
gen. Jag hoppas att socialministern återkommer med
fler besked. Vad vill regeringen göra för att komma åt
det man ändå säger är så allvarligt?
Fru talman! Jag har sedan mitten av 1980-talet
pläderat för några alkoholfria zoner. Det har skett i
såväl motioner som i ett antal interpellationsdebatter.
Min tes har varit att vi borde hålla några områden helt
fria från alkohol. Jag har preciserat det i vad jag kal-
lar för "alkoholfria öar". Då liksom nu tror jag på
värdet av att några av följande områden skall hållas
helt fria från alkohol: arbetslivet, trafiken, barnaåren
och tidiga ungdomsår, gruppen redan alkoholskadade
samt blivande mammor under graviditeten.
Fru talman! Det gläder mig att man såväl i propo-
sitionen som i utskottets betänkande använder sig av
denna terminologi för dessa punktinsatser på alkohol-
politikens område. På ett par områden har det ge-
nomgående skett en förbättring. Med det har långt
ifrån varit självklart. På både 1960- och 1970-talet
var det oklart vad myndigheter och Socialstyrelsen
ansåg om alkoholkonsumtion hos kvinnor under gra-
viditeten. Man kunde inte uttala sig bestämt om ska-
deverkningarna, och därför avstod man.
Gruppen redan alkoholskadade har stora bekym-
mer. Oftast tvingas de människorna avstå från ge-
mensamma sammankomster eftersom utbudet och
pressen att dricka alkohol är alltför stort. Det gäller
inte bara i det privata umgänget. Det gäller i staten, i
kommunala bolag, hos myndigheter och förvaltning-
ar. Detta för att nu citera en av riksdagsmotionerna
där två av riksdagens vice talmän förordar en alkohol-
fri representation.
Att det moderna samhället misslyckats att ge våra
barn och ungdomar en alkoholfri uppväxt är ett stort
nederlag. På trafikområdet är det i ett internationellt
perspektiv ganska hyggligt. Skärpningar av trafik-
nykterhetslagstiftningen med i första hand sänkta
gränsvärden har gett goda effekter. Ändå vet vi att
hundratals dödas och att tusentals svåra olyckor är
direkt alkoholrelaterade. Arbetslivet har på vissa
områden förbättrats när det gäller nykterheten, men
mycket återstår.
Jag har med dessa exempel velat visa på att det
finns en folklig acceptans för att vi håller vissa områ-
den helt fria från alkohol. Men tydligheten från såväl
statsmakten och andra organ måste vara betydligt
större.
När den svenska alkoholpolitiken år 1977 lades
fast var det för att begränsa den totala alltför höga
konsumtionen och därigenom komma till rätta med
missbruk och motverka alkoholskador. Tio år senare
preciserar man som mål att en 25-procentig minsk-
ning skulle uppnås år 2000. Under 90-talet kom den
ambitionen av sig. Man lät målet för år 2000 kvarstå,
även om man klargjorde att man betvivlade möjlig-
heten att nå det.
Att detta inte har blivit möjligt är inte så konstigt.
Flertalet beslut på alkoholområdet har gått i mer till-
låtande riktning. Ofta har det byggts på myter. En
sådan var att om fler krogar hade ett ökat antal besö-
kande skulle ett trist hemmasupande närmast upphö-
ra. Konsumtionen skulle ske, påstods det, i kultivera-
de former.
Vad som har hänt är att antalet utskänkningsstäl-
len under ett dussintal år har fördubblats. Här i
Stockholmsområdet kan man välja på ett par tusen
utskänkningsställen. En del har dessutom nattöppet.
Det s.k. kultiverade umgänget har ofta resulterat i
knivslagsmål och ständiga bråk i krogfarstun. Inte
sällan har också skjutvapen använts till skada och i
flera fall till en ond bråd död.
Till samhällets nederlag hör att det för ungdom i
praktiken inte finns några alkoholfria nöjesplatser.
Visst är det ett fattigdomsbevis, socialministern, att
det snart bara är McDonalds som har ett alkoholfritt
utbud?
Ungdomars allt tidigare alkoholdebut sätter djupa
och svåra spår. Den bilden blir kusligt tydligt om man
t.ex. gör ett nattligt besök på Maria ungdomsklinik
här i Stockholm. Det finns nätter där det kan komma
in ett dussintal ungdomar, i regel i de mycket tidiga
tonåren. Det sades i ett tidigare inlägg att en del inte
ens hade fyllt tio år. De blir ofta ditforslade, nedblo-
dade och nedspydda. På kliniken görs ett jättejobb av
såväl social som medicinsk art. Men visst är det ett
nederlag att den tidiga debuten får skörda så många
offer.
Ett nytt fenomen under 90-talet var också att man
i många skolor inte kunde fullfölja avslutningsdagar-
na på grund av för mycket fylla. Undervisningen gick
inte att upprätthålla. Bråken var ett slag så allvarliga
att flera skolor inte kunde ta ansvar för skoldagens
genomförande. Jag förordar, fru talman, inte nya
kärnämnen i skolan. Men visst skulle det behövas
mer av social kompetens.
Därför tycker jag att det ekar lite ihåligt här i sa-
len när socialministern säger att han har prioriterat
skyddet för ungdomen. På vilka punkter har regering-
en satt in åtgärder för att klara den prioriteringen?
Det har också blivit på modet i vårt land att efter
jobbet gå på ölstuga. Självfallet ska vuxna personer i
ordnade former ha den rättigheten. Men när tenden-
sen är att det sker dagligen med en hög konsumtion är
det fara å färde. Det fenomenet blir tydligt inte minst
på våra högskolor och universitet.
En kurator vid en av högskolorna påstår att han
räknar med att uppemot var tionde student inte kom-
mer ut i arbetslivet. På frågan varför var hans enda
kommentar: Man kan inte under studietiden dricka
varje dag och ändå tro att det ska fungera. Den typen
av utslagning, sade kuratorn, är i dag ett faktum.
Ett eftersatt område på skolområdet är ANT-
undervisningen. Tidigare hade länsskolnämnderna ett
ansvar för detta. Det var många eldsjälar i lärargrup-
perna som engagerade sig för en relevant kunskap i
dessa ämnen.
Mångas iakttagelse och mitt påstående är: Rege-
ringen har en för slapp inställning till alkoholintres-
sena. Många serviceställen för medborgarna av annan
karaktär som t.ex. tingsrätter, registrering av egen-
dom, postservice på landsbygden och närhet till tra-
ditionella institutioner försvinner samtidigt som gles-
bygdens vägnät blir allt sämre. Det har försvårat för
många medborgare.
Den enda statliga expansionen som nu förordas
och förmodligen verkställs är fler systembutiker ute i
landet. Till det kommer att regeringen och utskotts-
majoriteten förordar lördagsöppet på Systemet trots
att man har vetskap att färre köp genom lördagsstängt
gynnade den allmänna nykterheten.
Fru talman! Min tes är: Ska man ha lördagsöppet
vore det mer angeläget att arbetsförmedlingen och
socialbyrån trädde i tjänst. Så länge det inte sker är
det rimligt att systemgrinden är låst.
Det finns beräkningar som visar på att konsekven-
serna av en mer anpassad alkoholpolitik med införda
lättnader och större frihet blir fler skadade och fler
dödade.
Vi har en förpliktelse till det vi lovade i Pariskon-
ferensen 1995 - att engagera oss för en restriktiv och
socialt inriktad alkoholpolitik. Det motsägelsefulla
resonemanget mellan mål och åtgärder kommer inte
att räcka till.
Självfallet tror jag inte att Sverige blir något slags
alkoholfri ö i välfärdssamhället. Men vi har ett ansvar
både mot oss själva och framför allt mot de männi-
skor som i det här sammanhanget måste betraktas
som svaga. Dit hör ungdomsgenerationen som nu så
hårt exploateras av kommersiella intressen och skru-
pelfria profitörer, som sätter sitt eget vinstintresse
före mänskliga hänsyn.
Allra sist vill jag säga att Sverige har en stark tra-
dition av en socialt inriktad alkoholpolitik. Den har i
ett internationellt perspektiv varit framgångsrik. Det
finns anledning att slå vakt om den och förstärka de
instrument som medverkar till att vi får en socialt
styrd alkoholpolitik. Flera reservationer har den inne-
börden. Det finns alltså anledning att stödja dem.

Anf. 66 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Elver Jonsson tillhör dem som på nå-
got sätt söker strid för stridens egen skull. Jag tror att
jag har förklarat min hållning i alkoholpolitiska frå-
gor sju gånger här i riksdagen. Jag höll ett långt anfö-
rande i den här debatten där jag har förklarat mina
synpunkter. Ändå frågar Elver Jonsson: Vad tycker
socialministern?
Jag tycker att min hållning är alldeles klar. Vi står
fortsättningsvis också för de grundläggande princi-
perna i svensk alkoholpolitik; totalkonsumtionsmo-
dellen gäller, prispolitiken ska gälla och vi ska slå
vakt om Systembolaget. Detta är viktiga instrument.
Vi ska dessutom prioritera ungdomen. Elver Jons-
son frågar: Var finns detta? Jag ska nämna ett exem-
pel. Alldeles nyligen beslutade regeringen att ge stöd
till IOGT i dess samarbete med idrottsrörelsen för att
under fyra år bygga upp alkoholfria miljöer. Det blir
en jättesatsning där regeringen satsar 15 miljoner av
totalt 30 miljoner kronor för att bygga upp denna
verksamhet. Jag tror att man kan arbeta tillsammans
med folkrörelser för att skapa alkoholfria miljöer.
Elver Jonsson gör en poäng av att jag argumente-
rar åt det ena hållet när jag talar med nykterhetsrörel-
sen, och åt det andra hållet när jag talar med bran-
schen. Läs noggrant vad jag säger! Nykterhetsrörel-
sen behöver också reflektera över hur vi gör med
skattepolitiken, och det påpekar jag. Branschen behö-
ver däremot diskutera - och det säger jag - att nyk-
terhetsrörelsen har en stark poäng, nämligen att det
från samhällelig synpunkt egentligen bara finns ett
respektabelt perspektiv på alkoholdrickande - och det
är folkhälsan. Detta försöker jag övertyga branschen
om. Är det att svika uppdraget att upplysa branschen
om att det är folkhälsan som gäller?

Anf. 67 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Socialministern säger att principerna
fortfarande ligger fast. Det är riktigt. Jag påstår att i
deklarationen i propositionen är det väldigt mycket
som är bra, för att inte säga helt okej. Men det är på
åtgärdssidan som man blir så tomhänt!
Socialministern säger för att två sina händer: Vi
har ändå släppt i väg ett antal miljoner till godtemp-
larrörelsen och idrotten. Fru talman! Jag tycker att
detta är utmärkt. Men detta blir det enda och det bä-
rande. I övrigt har man ju haft en tillåtande hållning -
och där faller ansvaret inte bara på socialministern
och statsmakten utan också på våra kommuner - och
sett det hela i ett serviceperspektiv och inte i ett soci-
alt perspektiv.
Jag skulle vilja att socialministern tar ny sats där
hans företrädare, partivänner och andra, haft en ge-
mensam bas - nämligen att det ska vara det sociala
som styr.
Det är självfallet bra att vi försöker förstå varand-
ras argument. Det öppna samtalet är en god liberal tes
som jag uppskattar att socialministern instämmer i.
Men jag tycker att man i propositionen bortser för
mycket från det som vi vetenskapligt har kunnat do-
kumentera. Vi nonchalerar nu de löften vi har gett
både WHO och vid den konferens vi höll i Paris.
Konferensen upprepas nästa år i december här i
Stockholm. Den internationella insatsen förpliktar.
Jag tycker att de goda sidorna i svensk alkoholpolitik
- för de finns, framför allt historiskt - borde vara en
god exportvara till det europeiska samarbetet.

Anf. 68 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! På den sista punkten håller jag med
Elver Jonsson. Vi arbetar för detta. Jag redovisade att
vi i den diskussion vi för i EU:s hälsoministerråd tar
upp just hur vi ska se till att få ett folkhälsoprogram
på alkoholpolitikens område. Intresset för detta ökar i
övriga Europa, och det är ganska viktigt.
Jag nämnde satsningen på projektet med IOGT
och idrottsrörelsen som ett enda exempel. Jag har
tidigare sagt att vi kommer att få anledning att ta
ställning till hela frågan om utskänkning, om tider för
restauranger och liknande. Det är en jättestor fråge-
ställning som vi diskuterar när det gäller ambitionen
att se till att vi klarar vårt åtagande för ungdomar och
alkohol. Det finns alltså flera exempel, och det finns
mycket som händer. Jag nämnde bara ett exempel
som visar hur vi faktiskt tror på ett samarbete med
folkrörelserna på det här området.

Anf. 69 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Vi har velat peka på den kluvenhet
som socialministern har haft i sina skriftliga inlägg i
olika sammanhang. Han har i sina inlägg här inte
heller ändrat på det intrycket.
Vi i Sverige är ju inte rädda för att göra mycket
starka insatser mot det som vi anser vara skadligt. Om
några dagar får vi, på bl.a. socialministerns förslag,
en ny lag om att använda dubbdäck i vinter på våra
bilar. Det är en stor utgift för väldigt många männi-
skor. Men det sägs att 10, 20 eller kanske 30 männi-
skoliv kommer att sparas - och då gör det inget att
det för folkhushållet kostar några miljarder kronor.
Men när det gäller en alkoholpolitik som skulle
kunna äventyra en social hållning till det hela, och där
vi faktiskt skulle kunna rädda tusentals liv som annars
går en för tidig död till mötes, har man inte lagt ned
samma politiska tyngd.
Fru talman! Lite raljant skulle man kunna säga:
Det är bra med flera dubbar, men gärna lite färre
nubbar! Det skulle öka trafiksäkerheten och förbättra
folkhälsan.

Anf. 70 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Alkohol är inte vilken vara som helst.
Det har deklarerats från flera talare här i salen i dag.
Som en av motionärerna 1988 i anledning av en pro-
position som hette Sverige och den västeuropeiska
integrationen väckte jag en motion som sökte värna
den svenska alkoholpolitiken. Vi hade ett yrkande
som innebar att just alkohol och tobak skulle undan-
tas från integrationsarbetet just med motiveringen att
alkohol inte är vilken vara som helst. Det yrkandet
avvisades av riksdagen.
I motionen yrkades också att Sverige i förhand-
lingsarbetet skulle söka värna grunderna för den
svenska alkoholpolitiken. Det var så riksdagen for-
mulerade sitt beslut på den punkten. Integrationsar-
betet skulle alltså ta sikte på att grunderna för den
svenska alkoholpolitiken skulle värnas.
Man kan naturligtvis ha olika meningar om hur
resultatet har blivit nu efter mer än tio år. Men det är
ju ingen tvekan om att Sveriges medlemskap och den
allmänt tilltagande internationaliseringen har påverkat
den svenska alkoholpolitiken. Socialministern nämn-
de de monopol som vi varit tvungna att ge upp för att
klara skärningspunkten mellan den svenska synen och
EU:s syn på alkoholpolitiken, nämligen att man i EU
fortfarande betraktar alkohol som vilken vara som
helst. Den omfattas alltså av reglerna om fri rörlighet,
och det får inte finnas några restriktioner och hinder
för handel och annat. Trots detta har domstolen i
Luxemburg slagit fast att Systembolagsmonopolet är
förenligt med Romtraktaten. Det är naturligtvis en
väldig framgång och utgör en väsentlig grund för vår
fortsatta alkoholpolitik.
Samtidigt måste man konstatera att i det tio-tolv-
åriga perspektivet har den väsentliga strukturella
förändringen i den svenska alkoholpolitiken varit att
den s.k. desintresseringsprincipen har försvagats
kraftigt. Kommersialiseringen har vunnit ett kraftigt
insteg i politiken och i tänkandet och tyckandet i de
här frågorna. Det kan man beklaga. Den riktigt stora
principiella grundbulten för svensk alkoholpolitik har
ju faktiskt varit just desintresseringspolitiken. Mono-
polen har uppstått för att förhindra att privata kom-
mersiella intressen ska styra alkoholpolitiken.
Det är kanske mot den bakgrunden som man ock-
så ska förstå kritiken, för att inte säga upprördheten i
vissa sammanhang, mot OAS, dvs. det oberoende
alkoholsamarbetet. I den frågan har många, framför
allt folkrörelsemänniskor som har decennier av enga-
gemang i de här frågorna bakom sig, upplevt att
statsmakten har satt sig i samma båt som alkoholka-
pitalet. Utifrån den utgångspunkten känns det väldigt
bra att utskottet har varit lyhört och känt av ström-
ningarna. Man säger att man inte kan acceptera de
tankar som regeringen har på den punkten. Regering-
en får återkomma till riksdagen för att visa detta. Jag
tycker att det är bra och tillfredsställande.
Fru talman! Från min synpunkt tycker jag däremot
att själva frågan om försöket med lördagsöppet är
mindre tillfredsställande. Men jag tänkte se det lite ur
ett annat perspektiv, nämligen hur majoriteten kring
försöksverksamheten med lördagsöppna butiker ska-
pas. Det görs faktiskt genom att Moderata samlings-
partiet med glädje och entusiasm ansluter sig till
denna försöksverksamhet som väl där betraktas när-
mast som en parentes inför det stora genombrottet
med lördagsöppet även efter försöksverksamheten.
Även socialministern uttalade faktiskt här att han
kände sig om inte helt övertygad, så i alla fall ganska
säker på att försöksverksamhetens resultat skulle bli
att Systembolaget skulle ha lördagsöppna butiker i
fortsättningen. Det är kanske ett lite tråkigt uttalande
med hänsyn till tilltron till själva försöksverksamhe-
ten som sådan.
Jag tycker att det är beklagligt att det är Moderata
samlingspartiet som stöder denna försöksverksamhet.
Det gör för all del också Folkpartiet, men det är Mo-
derata samlingspartiet som är majoritetsskapande. Det
är samma parti som säger emot nästan varje annat
förslag som regeringen har lagt fram inom alkohol-
politiken. Majoriteten består alltså till stor del av ett
parti som vill föra en helt annorlunda alkoholpolitik.
Man vill inte straffbelägga innehav eller köp av
svartsprit. Det är faktiskt ett av de väsentligaste för-
slagen i regeringens resonemang kring lördagsöppet.
Man ska dels öka tillgängligheten, dels se till att
svartspritshanteringen går ned genom en kriminalise-
ring. Men detta ställer alltså inte Moderata samlings-
partiet upp på. Det finns flera andra punkter där Mo-
derata samlingspartiet har en helt annan uppfattning,
t.ex. frågan om åldersgränsen. Man vill snabbt sänka
den till 18 år, eftersom man tror att det blir ett vä-
sentligt bättre förhållande då.
Fru talman! I den kommande voteringen avser jag
att rösta nej under mom. 24 där det handlar om för-
söksverksamheten med lördagsöppet.
Jag vill också säga att det är något svårt att på
andra punkter följa de motioner som jag och några
kolleger har lagt. Betänkandet är utformat på ett så-
dant sätt att flera av de reservationer som man i och
för sig skulle kunna tänka sig att stödja innebär att det
yrkas avslag på motioner som ligger mycket nära det
som reservanterna vill. Jag tycker att det är lite trist
att utskottet inte har kunnat samla ihop någotsånär
gemensamma åsikter till gemensamma reservationer.
Fru talman! Till sist i det här inlägget vill jag cite-
ra vad Yrsa Stenius skrev i Aftonbladet för ett antal
månader sedan beträffande tillgängligheten på alko-
hol.
Hon skriver så här: "Den finlandssvenska socio-
logen Kettil Bruun var en av Nordens främsta alko-
holforskare. Till sinnelaget var han en ytterst liberal
man som bland annat pläderade för fritt mellanöl och
även i övrigt ökad frihet i umgänget med alkohol.
Även finnar, svenskar, norrbaggar och till och med
ryssar skulle lära sig umgås civiliserat med spriten.
Före sin död hann han utvärdera resultatet av den
snabba liberalisering av alkoholförsäljning och ut-
skänkning som ägde rum i Finland i 1970-talets bör-
jan. Han vart förskräckt.
Hans undersökning visade bortom varje tvivel att
den mest betydelsefulla enskilda faktorn som påver-
kade storkonsumtionens, missbrukets och skadornas
utbredning i samhället var alkoholens tillgänglighet."
Fru talman! Jag har velat avsluta mitt anförande
med det här citatet. Kettil Bruun var en av världens
absolut främsta alkoholforskare. Hans tankar kring
tillgängligheten är värda att begrunda när vi nu så
småningom går att rösta om det här betänkandet.

I detta anförande instämde Agneta Lundberg och
Nils-Erik Söderqvist (båda s).

Anf. 71 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! I dag är det dags igen för den årliga
debatten om alkoholpolitiken i Sverige. Tyvärr har de
ställningstaganden som riksdagen gjort genom åren
inneburit att den uppfattning som är förhärskande hos
folkmajoriteten i praktiken har nonchalerats.
Det var någon talare som pratade om populism.
Det skulle vara populistiskt att tillgodose folkmajori-
tetens önskemål och uppfattningar. Jag tycker att de
som anser så borde slå upp en uppslagsbok och se vad
som står där om ordet populism. Om det är populist-
iskt att verka för att Systembolaget ska vara öppet på
lördagar, är det då inte populistiskt att hävda att man
vill att folk ska ha höjd a-kassa? Man bildar ett parti
för att man vill arbeta i riksdagen för att folk ska få
höjd a-kassa. Populism innebär att man försöker skaf-
fa företrädare i de olika demokratiska församlingarna
som ska föra fram ens åsikt. Om det är en skam att
agera på det viset, bär jag den skammen med heder.
Fru talman! De senaste veckorna har vi fått en
massa e-mail i våra datorer. Jag tycker att det är bra
att folk kan argumentera för sin åsikt den vägen. Nu
har det varit lite väl ensidigt. Man behöver inte vara
någon Sherlock Holmes för att förstå att detta är en
kampanj som är initierad av nykterhetsrörelsen. Jag
tycker att de är lite väl hårda ibland. De kräver saker
av oss. I stället kan de väl vara lite försiktiga och be
oss undersöka argumenten. De ska inte kräva av le-
damöterna i Sveriges riksdag att de ska rösta si eller
så. Då är man lite grann ute i demokratins utmarker
och vandrar.
Om sanningen ska fram, fru talman, är det faktiskt
så att nykterhetsrörelsen i dag generellt har enorma
problem med att rekrytera anhängare. Jag deltog
häromåret i en debatt här i riksdagen med dåvarande
socialministern, Anna Hedborg. Jag påtalade att
medlemsantalet hade sjunkit mycket under de senaste
åren. Med en lätt överdrift var det de gamla kämparna
som fanns kvar och som kokade kaffe på sammanträ-
dena. Nu vet jag att jag får motargument, men det kan
ju vara trevligt att bli bemött.
Men vi vet ändå genom mängder av attitydunder-
sökningar och mätningar genom åren att den stora
folkmajoriteten ogillar den alkoholpolitik vi bedriver
i Sverige.
Jag har med anledning av propositionen motione-
rat om att vi i Sverige - precis som man i stort sett
tillåter i hela Europa - även i andra butiker än i Sys-
tembolagets ska kunna sälja starköl, vin och sprit. Det
fungerar ute i övriga Europa.
Många av kammarens ledamöter gick in med liv
och lust för att vi skulle bli medlemmar i EU. Men
när jag hör hur man ibland från den här talarstolen
beskriver EU och dess alkoholpolitik undrar jag om
det finns social, kulturell och ekonomisk aktivitet av
positiv art i de länderna. Är det verkligen så, fru tal-
man, att alla de länderna har fel och att en majoritet
av Sveriges riksdag - icke av Sveriges folk - har rätt?
Jag är inte helt övertygad om det.
Man pratar om den låga svenska konsumtionen.
Det är en sanning med modifikation. Förvisso har vi
enligt statistiken, baserad på inköpen hos Systembo-
laget, en hyggligt låg konsumtion. Men alla som vill
se det har ju fullständigt klart för sig att i det här
landet är det i praktiken inte något problem om Sys-
tembolaget skulle stänga sina butiker. Jag vågar på-
stå, och det kan både polis och tull vittna om, att vårt
land, beroende på vår alkoholpolitik, i dag tyvärr
översvämmas av starksprit, hembränd sprit och
smuggelsprit. Det är alltså de människor som röstar
på partierna i den här riksdagen som är konsumenter.
Det är inte en skara som vi aldrig ser. Det är faktiskt
en ganska stor andel av befolkningen mot bakgrund
av de volymer som vi får insmugglade till Sverige.
Nu säger man att man ska kriminalisera hembränd
sprit. Och det kan man väl göra. På något ställe står
det t.o.m. - dock utan att man nämner pengarna - att
polisen ska få ökade resurser. Detta har vi ju hört.
Framför allt har allmänheten i så många år hört att vi
i riksdagen i fråga efter fråga har beslutat om en lag-
stiftning som sedan ska följas upp och bevakas av
polisen. Men ni måste alla läsa tidningarna. Där kla-
gar polisen och allmänheten varje dag på att polisens
resurser inte räcker till.
Polisen tvingas i dag i vissa lägen att ha en helt
orimlig prioriteringsordning därför att de inte har tid.
Jag vågar nog påstå att om polisen i något läge skulle
prioritera ett rykte om att någon person eventuellt
brände hemma före t.ex. ett rån så hade varken vi
eller polisen blivit populära.
I en demokrati är det förödande att införa lagstift-
ningar som inte är förankrade hos det stora folkfler-
talet. Det innebär att den aktuella lagstiftningen sak-
nar tilltro, och risken finns att samma känsla hos
medborgarna överförs till annan lagstiftning. En lag-
stiftning måste alltid vara förankrad hos våra upp-
dragsgivare.
Jag vet om att det finns ett antal människor i Sve-
rige som faktiskt tycker att Sverige ska vara helnyk-
tert. Det är väl så att de som är emot allting som finns
i andra länder försöker att plocka in de här männi-
skorna i sina fållor, kanske för att cementera sin plats
i Sveriges riksdag, vad vet jag.
Så till åldersgränser. När man fyller 18 år får man
gifta sig. Man har rätt att ta det största ansvar som
kan läggas på en människa, nämligen att skaffa och
uppfostra egna barn. Man får ta körkort. Man får göra
ekonomiska transaktioner. Man kan t.o.m., fru tal-
man, bli invald i Sveriges riksdag. Det är väl bara en
tidsfråga innan vi får den första 18-åringen i riksda-
gen. Denna riksdagsledamot, kvinna eller man, som
blir invald här kommer då att vara med och besluta
om svensk alkoholpolitik. Men hon eller han har ju,
om man ska använda ett slanguttryck, inte en susning
om vad det handlar om. Hon eller han har ju själv inte
rätt innan 20 års ålder att handla ens en flaska
starkcider på Systembolaget. Jag har svårt att tro att
en sådan politik kan skapa förtroende för riksdagen.
Sedan är det ju konstigt att en person som inte får
lov att handla på Systembolaget mycket väl kan vara
servitris eller servitör på en krog redan vid 17 års
ålder och få avgöra om det är lämpligt att den eller
den gästen blir serverad alkohol. Det skulle vara
trevligt om någon av dem som har rest sig upp här i
dag kunde förklara konsekvensen i den lagstiftningen.
Fru talman! Jag anser att det är dags att Sveriges
riksdag driver en politik som är anpassad och som
faktiskt fungerar i 90 % eller mer av Europas länder
och i ett stort antal länder utanför Europa. Man måste
framför allt anpassa priserna. Vi kommer aldrig att bli
av med smugglingsvågen, aldrig att bli av med krimi-
nella ligor. De priser vi har i dag skapar i sig en kri-
minalitet, och det finns absolut ingen anledning att vi
ska skapa kriminalitet därför att vi för en politik i
Sveriges riksdag.
Till sist, fru talman, återigen till Systembolaget.
Det är trist när människor blir beroende av alkohol,
det är helt uppenbart. Det finns de som tyvärr blir det.
Men jag tror inte att de är ledsna ett ögonblick om
Systembolaget finns eller inte. De har nämligen sina
kanaler ändå. När människor har små inkomster är
Systembolaget och framför allt dess priser i regel inte
attraktiva. De har skaffat egna kanaler. Så ser den
verklighet ut som finns utanför det här huset, tyvärr.
Det är min personliga uppfattning att en alltför stor
del av riksdagsledamöterna blundar i den här frågan,
och det med bägge ögonen.

Anf. 72 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Ett par kommentarer. Sten Andersson
frågar mycket retoriskt: Har alla andra länder fel?
Min kommentar är att det kan jag inte riktigt svara
på. Men vad jag vet är att de flesta andra länder har
avsevärt mycket större problem kring alkoholhante-
ring och effekterna av alkoholbruk, vad gäller både
sociala och medicinska frågor. Det kan vara en kom-
mentar till den frågan.
Sten Andersson anser vidare att argumenten från
nykterhetsrörelsen saknar styrka därför att den rörel-
sen har en åldrande och minskande medlemsskara.
Jag tycker att det vore betydligt intressantare att prö-
va argumentens styrka oberoende av hur många som
för fram dem.
Det som fick mig att begära ordet var Sten An-
derssons inledande resonemang om populism. Han
bekände där såvitt jag förstår att han är populistisk,
och det stämmer bra med ordboksdefinitionerna.
Populismen handlar om att försöka vinna tillslutning
genom ett förenklat budskap, ofta under starka ledare.
Jag tror att det stämmer ganska bra in på Sten An-
dersson.

Anf. 73 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Jag tar först upp det sista, som hand-
lade om populism. Jag tycker att det är en demokra-
tisk arbetsmetod att i en demokratisk församling
företräda åsikter som finns bland de människor som
man har blivit invald av och som tycker att man ska
driva bl.a. de frågorna. Jag skäms inte för att tillämpa
den metoden.
Jag har inte ifrågasatt styrkan i mejlarnas argu-
ment utan deras representativitet. När de framför sina
krav kan man tro att folket stormar utanför riksdags-
huset, välter stugor o.d., men de här kraven har inte
någon folklig majoritetsförankring. Jag vågar påstå
det baserat på mätningar som har presenterats under
en mängd av år. Däremot tycker jag att det är bra att
de här personerna kan argumentera.
Vad till slut gäller frågan om sjukdomar lever
franska kvinnor såvitt jag vet längre än sina svenska
systrar. Jag tror nog att också franska kvinnor dricker
lite grann av det som produceras i franska vingårdar.

Anf. 74 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Det fanns mycket att reagera mot i
Sten Anderssons inlägg, men på en punkt är jag över-
ens med Sten Andersson, och det gäller hans yttrande
i slutet av talet att det är trist när människor blir bero-
ende av alkohol.
Sten Andersson sade att den tillåtande alkoholpo-
litiken har fungerat väl ute i Europa. Som väl var
korrigerade han sig mot slutet och sade: ja, åtminsto-
ne för 90 %. Då är skillnaden mot Sverige kanske inte
så stor. Vi räknar med att kanske var tionde eller en
något högre andel inte klarar alkoholen. Oberoende
av modeller synes alltså en stor andel av våra befolk-
ningar ha problem.
Det är intressant att se att medan Sten Andersson
med support av människor här i Sverige pläderar för
en slapp hållning till alkohol är man i Frankrike,
Danmark och andra länder mycket intresserad av
nordisk och svensk alkoholpolitik, och man har nu
börjat följa efter oss på trafiknykterhetens område.
Man har i flera europeiska länder sänkt sina höga
gränsvärden. Sänkningar har också skett i Norden,
eftersom alkoholen är så besvärande i trafiken.
Sten Andersson talar om att franska kvinnor har
lång livslängd. Det är möjligt att han har någon speci-
alstudie som kan styrka det, men annars är den ge-
nomgående iakttagelsen att medellivslängden sjunker
kraftigt vid hög alkoholkonsumtion. Det sade man till
oss när vi besökte det ryska parlamentet. I Danmark
har en tydlig nedgång av männens levnadsålder ett
direkt samband med detta.
Min fråga när Sten Andersson säger att polisens
resurser nu inte räcker blir: Är det inte ett problem i
argumenteringen att polisens tid så mycket måste tas i
anspråk för insatser mot rån och andra tillgrepp som
har drogbehovet som grund?

Anf. 75 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Vad först gäller de 90 procenten är
det säkert många människor i Sverige som har alko-
holproblem, men som jag sade i mitt inlägg bryr sig
de personer som har grava alkoholproblem inte om
Systembolaget. De kan klara sin konsumtion med
hjälp av smuggelsprit, hembränning eller i värsta fall
det sortiment som finns på bensinmackarna. De gråter
inte vare sig det är lördagsöppet eller ej. Jag tror
alltså inte att det här löses med förbud.
Okej, Frankrike och Danmark har något skärpt si-
na villkor, men det är ljusår mellan de alkoholpolitis-
ka reglerna i Danmark och i Frankrike och de som
finns i Sverige. För att de ska hinna fatt oss - vilket
jag tror att de aldrig gör - kommer det att krävas
många generationer efter både Elver Jonsson och
mig.
Vad gäller trafikpolitiken är det alldeles självklart
att alkohol inte hör hemma i trafiken. Den som kör bil
eller motorcykel ska aldrig vara påverkad av alkohol.
Det är faktiskt en fråga som inte i första hand har att
göra med alkoholpolitiken.

Anf. 76 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag tackar för den sista deklarationen,
men man ska inte glömma bort att Sten Andersson
och delvis hans partivänner inte har varit pådrivande
när det gäller en skärpt nykterhetslagstiftning inom
trafiken.
Sten Andersson sade att de som har grava alko-
holproblem inte går den svåra vägen över Systembo-
laget. Nej, det är säkert så, men glöm inte bort att de
människor med grava alkoholproblem som både Sten
Andersson och jag säger är beklagansvärda har startat
med det som så högtidligt kallas det måttliga bruket.
Gränsen är minst sagt flytande.
Jag har precis som Sten Andersson bekymmer
över att nykterhetsrörelsen inte är tillräckligt stark.
Självfallet behöver nykterhetsrörelsen pröva sitt sätt
att fungera. Jag tror ändå, fru talman, naivt nog på en
nykterhetsrörelsens renässans, men det kan tyvärr
dröja, och människor kan komma att doppa ännu
djupare ned i alkoholmissbrukets misär innan den får
denna renässans.

Anf. 77 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Jag tror att vi i Sverige kan få en vet-
tig alkoholpolitik som är förankrad hos det stora fler-
talet. Man kan därigenom, utan någon nykterhetsrö-
relse, ge hjälp till de människor som har stora pro-
blem. Nykterhetsrörelsen har under många år utmärkt
sig genom förbud och åter förbud, och alla har sett
vad dessa förbud har skapat.
Elver Jonsson säger att alla grava alkoholister har
startat som småkonsumenter. Ja, någon sade i debat-
ten att vi föds som nykterister, och det är säkert rik-
tigt.
Det finns nog många skäl till att Elver Jonsson
angriper alkoholen. Jag såg för många år sedan en
film där en negerpojke stod åtalad för att ha skjutit en
polis i Tenessee, USA. Åklagaren sade där: Okej, det
var han som höll i pistolen, men vad var det egentli-
gen som tryckte till? Jo, det var bakomliggande soci-
ala problem.
Jag tror att det är samma sak här. En del männi-
skor försöker dölja problem genom att konsumera
sprit i övermått. Det är fel angreppssätt, för problem
kan inte dränkas. De kan alltid simma.

Anf. 78 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Efter att ha lyssnat till Sten Anders-
son förstår och högaktar jag de socialdemokrater som
frångår samarbetet med moderaterna vad gäller lör-
dagsöppet. Jag känner inte igen Sten Andersson. Vi
brukar finna varandra i bostadsdebatten, men jag
tycker att det här är förskräckande. Jag har jobbat
som lärare under 30 år, och jag har sett många elever
skriva under på devisen "när spriten går in går vettet
ut".
Sten Andersson talar om att vår folkmajoritet
ogillar vår alkoholpolitik. Han jämför med andra
länder och frågar: Har de fel? Jag vill först peka på att
Danmark nu tar efter oss och börjar införa åldersgrän-
ser för köp av alkohol. Även bl.a. England tar efter
oss.
Det är en sak till, familjesituationen i Sverige är
sådan att vuxenansvaret inte har tillräcklig auktoritet.
Vi måste alltså ha en annan alkoholpolitik, eftersom
vi har många som inte har något vuxenstöd och som
inte klarar alkoholen. Vi har oerhörda problem. Jag
relaterade tidigare till Mariakliniken och hur det
verkligen står till på t.ex. Maria ungdomsenhet i
Stockholm.

Anf. 79 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Först vill jag tala om att jag tycker att
Ulla-Britt Hagström är en trevlig människa även
utanför bostadsutskottet. Vi kommer alltid bra över-
ens, tycker jag.
Frågan om Danmark svarade jag Elver Jonsson
på. Det svaret kan man läsa i protokollet.
Jag har sagt att jag vet att det finns de som har
problem, men jag tror att det är vår politik som gör att
de problemen blir än djupare. Jag kan säga en gång
till, det blir tredje gången, att den som har grava al-
koholproblem fäller inga tårar över om Systembola-
get håller öppet till kl. 19 vissa kvällar eller om det är
stängt eller öppet på lördagarna. Han eller hon till-
fredsställer sitt behov på en marknad som Ulla-Britt
Hagström måste veta finns utanför detta hus.
Jag menar att det är den politik som vi bedriver
här som har tvingat många människor till bensin-
mackar, till smuggelsprit, till svartsprit. Vi måste
alltså ändra på den politiken. Det finns ingenting som
är fullkomligt, men jag tror att politiken fungerar
hyggligt utanför Sverige, därför bör vi i alla fall
anamma de regler som är bra i de länderna. Vi ska
inte lägga blåkopia på allting, men jag tror att vi har
mycket att lära av praktiskt fungerande alkoholpolitik
ute i Europa.

Anf. 80 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Om Sten Andersson och andra inte
fäller tårar vet jag att Rikspolisstyrelsen gör det, för
man har klart påtalat att våldet kommer att öka vid
lördagsöppet.
Jag skulle också vilja se hur det går ute i kommu-
nerna. Som det är nu var det bara 62 av landets 288
kommuner som förra året fick besök av länsstyrelsen
för tillsyn vad gäller alkoholverksamheten i kommu-
nen. 4 av landets 21 länsstyrelser gjorde inte ett enda
besök i någon kommun förra året. Det kommer alltså
att bli mycket ytterligare arbete för de instanser som
inte ens nu har bemödat sig om att göra särskilt
mycket.

Anf. 81 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Den inre brottsligheten i storstäderna
i dag, ungdomsrånen, tror jag inte har ett smack med
alkohol att göra.
Det andra som Ulla-Britt Hagström tog upp visar
att det faktiskt är något fel på vår alkoholpolitik. Om
vi beslutar om en politik där vissa organ ska vara
tillsynsmyndigheter och de inte har resurser att se till
att lagstiftningen efterlevs, måste ni ju se till att det
kommer sådana resurser, framför allt måste ni plocka
fram ekonomiska möjligheter för det. Att ha en stor
kontrollapparat som bara fungerar i teorin kan inte
vara en politik som man kan skriva hem om och kän-
na sig nöjd med.

Anf. 82 FANNY RIZELL (kd):
Fru talman! Jag har inga yrkanden, och jag kom-
mer inte att kommentera våra motioner i ämnet. Vår
representant i socialutskottet har med förtroende den
uppgiften.
I propositionen slår regeringen fast att våra vikti-
gaste alkoholpolitiska medel för att begränsa total-
konsumtionen, och därmed skadorna, är tillgänglighet
och prispolitik. Det står också att det är viktigt att vi
bibehåller dessa instrument, men att vi även bör söka
nya metoder för det förebyggande arbetet. Jag är glad
över att det står där.
I propositionen understryker regeringen också att
sociala hänsyn sedan länge har präglat vår alkohol-
politik och att skyddet för ungdomen går som en röd
tråd genom vår alkoholpolitik.
Visst kan man i vissa avseenden glädjas över det
som står i propositionen, kanske i ännu högre grad
över det som står i socialutskottets betänkande. Där
finns många vackra ord, fina formuleringar om vita
zoner, om vikten av kontroll av folkölsförsäljning,
om vikten av ålderskontroll och kontroll vid försälj-
ning över huvud taget. Man har i utskottet inte tillde-
lat det oberoende alkoholsamarbetet den roll som
regeringen tänkt sig, vilket gläder mig.
Men vi kristdemokrater, och många med oss, även
socialdemokrater, har i många år pekat på vikten av
ålderskontroll och på den stora försäljningen till ung-
domar, eller barn, som sker utan att det har funnits
några radikala insatser från regeringen sida; trots att
skyddet för ungdomen går som en röd tråd genom
hela vår alkoholpolitik, trots talet om vita zoner. Det
är jag besviken över.
I dag skaffar sig barn redan på mellanstadiet erfa-
renheter av alkohol. För många blir det inledningen
till ett missbruk. Det har inte saknats varningssigna-
ler. Därför hade jag önskat få se fler konkreta förslag
på hur vi ska rädda våra barn och unga och med det
också få en bättre situation när de åldras. Färre kom-
mer att fastna i missbruk.
På tal om vita zoner undrar jag hur regeringen har
tänkt sig att nollvisionen i trafiken ska kunna uppnås
om alkoholpåverkade bilförare är så frekventa som i
dag. Måste inte något radikalt göras på den fronten?
Det finns inga radikala förslag presenterade.
Fru talman! I dag är var tredje alkoholist en kvin-
na. Flickor berusar sig i lika hög utsträckning som
pojkar och av samma skäl, för att ha roligt, för att
våga mer och för att testa gränser. Men flickor blir
berusade av mindre kvantiteter än pojkarna. I det
perspektivet är flickornas konsumtion inte så låg som
den kan förefalla.
Kvinnor som grupp dricker mer än tidigare. Men
det finns ett litet glädjeämne. Det är fler kvinnor som
inte dricker alls. Kanske är det till kvinnorna vi får
ställa vårt hopp.
Det perspektivet att unga kvinnor inom en framtid
kan vara gravida är också ett skäl att se med allvar på
flickornas nya dryckesvanor, att öka insatserna för att
göra denna zon vitare och inte förledas att tro att den
insikt och information som finns är tillräcklig, inte så
länge det föds ett hundratal gravt alkoholskadade
barn varje år.
Man minskar inte konsumtionen genom att lör-
dagsöppna på Systemet. Redan nu har försäljningen
på Systemet ökat. Vi vet att stora mängder smugglas
in, och vi vet att hembränningen utgör en icke för-
sumbar kvantitet.
Det har skrivits väldigt mycket om insatser för att
minska mängden svartsprit. Ibland kan man av det
resonemanget tro att det är en skattefråga, att rege-
ringen vill ha in skatterna och att branschen ser sig
snuvad på försäljningen. Den största vinsten vi kan
göra, socialt och ekonomiskt, är den vi får om vi
minskar konsumtionen.
Det här är faktiskt en fråga om brottsbekämpning.
Därför är det självklart att tull och polis behöver mer
pengar och kanske andra direktiv. Vi har påpekat det i
många år, inte minst inför inträdet i EU förstod vi att
tullen inte kunde monteras ned på det sätt som då
gjordes.
Med svartsprit menas i dag, har jag förstått,
smuggelsprit och hembränt. Men den alkohol som
säljs olagligt till ungdomar under 18 år är lika svart
oavsett om den kommer från Systemet eller är hem-
bränd. Den är lika farlig, och den är olaglig. Det vore
på sin plats att mer idogt peka på detta faktum för
föräldrar, för kompisar, för affärsidkare och för re-
staurangägare, ja, över huvud taget för alla vuxna.
Jag vet inte hur detta ska ske i detalj, men vi
måste skapa en seriösare attityd till alkoholen. Den är
ett gift. Att den behandlas som den gör i dag är
egentligen en gåta. Om jag skulle lämna narkotiska
läkemedel så att barn kan komma åt dem, så att de
kan bli medvetslösa av att ha käkat dem, skulle jag
förmodligen åtalas. Det händer varje vecka i Sverige
att barn, hemma eller någon annanstans, har kommit
över alkohol och druckit sig berusade till medvetslös-
het.
Vad ska barnen tro när vuxna glorifierar alkohol,
när det är ett måste med alkoholdrycker i många
sammanhang, när allt roligt för vuxna förknippas med
alkohol? I svensk lag är barnen barn upp till 18 års
ålder. När lördagsöppet debatteras som om det gällde
att få tag på livets nödtorft, sprids attityden att alko-
hol är jätteviktigt. Vilka signaler ger vi? Den frågan
är kanske viktigare än hur vi ändrar lagar och förord-
ningar.
Lördagsöppet, längre öppethållande och fler för-
säljningsställen har presenterats som ett sätt att ge
bättre service till befolkningen. Det blir det förvisso
till en ganska stor grupp. En annan liten, men utsatt,
grupp förlorar i stället den service som riksdagen
beslutade om 1982, dvs. kvinnor och barn som känt
alkoholens gissel in på bara skinnet. Jag hoppas för-
stås att våldet mot kvinnor och barn inte ska öka med
detta förslag. Men det är cyniskt att en utsatt grupp
ska utsättas för ett försök.
En tonårsmamma gjorde klart för mig att hon till-
hörde en annan grupp som skulle behöva bättre ser-
vice. "Vad ska jag göra för att klara min son från hans
ölförälskelse?" Jag har som skolsköterska sett hur
vissa unga blir helt förälskade i ölet. Det är en tuff
kamp för föräldrar att klara detta. Jag efterlyser ser-
vice till denna mamma och alla andra tonårsföräldrar.
Jag vet egentligen inte hur denna service ska se ut.
Jag antar att det är viktigare att skapa en annan attityd
till alkohol. Tillgängligheten för unga ska minskas.
Vi som föräldrar och vuxna ska våga sätta gränser.
För den socialminister som ser i stort sett en fem-
tedel av årets resurser gå till alkoholrelaterade sjuk-
domstillstånd och skador borde det vara angeläget
med en omprioritering. Det ska vara större insatser
för att minska konsumtionen eftersom skadorna står i
relation till dem. Om allt tyder på att kostnaderna för
alkoholen uppgår till 90-100 miljarder, borde också
finansministern ha ett intresse av att skruva igen kra-
nen. Men det är inte de ekonomiska aspekterna som
är viktiga, det är de sociala aspekterna.
Herr talman! Jag är mycket glad över att social-
ministern och regeringen kommer att kämpa för att
Sverige ska få behålla sitt undantag från EU:s inför-
selregel. Efterhand som medvetenheten om alkoho-
lens skadeverkningar ökar hos våra medlemsländer
kan behovet av förändringar bli större hos dem än hos
oss. I går kväll hörde jag att Portugal - landet med
den största alkoholkonsumtionen i EU - har beslutat
att minska sin konsumtion från 12 till 10 liter per
person. Vi tycker väl inte att vi är där, men som Sten
Andersson sade är det möjligt att vår konsumtion är
betydligt högre än vad vi tror.
I Danmark och Frankrike erkänner man sina pro-
blem, och man försöker att ändra på många saker. Vi
talar ofta om att EU och globaliseringen påverkar oss.
Men vi får inte underskatta våra egna möjligheter att
påverka.
Herr talman! Sten Andersson talade om nykter-
hetsrörelsen. Jag har inte varit med i nykterhetsrörel-
sen så länge. Men jag är imponerad av de människor
jag har mött där. Jag är otroligt imponerad av ungdo-
mar som har kunskap och engagemang. De gör verk-
ligen en mycket fin insats. Det skulle vara viktigt om
vi från samhällets sida bättre tog till vara de kunska-
per och möjligheter som finns. Jag är imponerad!

Anf. 83 STURE ARNESSON (v):
Herr talman! Jag kan inte undgå att kommentera
Sten Andersson. Som vanligt motsäger Sten Anders-
son sig själv. Han säger att han företräder folket.
Vissa riksdagsledamöter tar sig in i riksdagen genom
att flörta med nykterhetsrörelsen. I samma veva säger
han att det knappt finns några medlemmar kvar i
nykterhetsrörelsen. Detta går för mig inte ihop.
Vi har den senaste tiden här i kammaren upp-
märksammat FN:s barnkonvention på flera sätt. Anne
Hölmebakk, vänsterpartist i Kristinehamn, var den
första i Sverige som i sin kommun motionerade om
att alla beslut i kommunfullmäktige först skulle ge-
nomgå en granskning där man skulle pröva att det
man ville besluta om inte bryter mot barnkonventio-
nen.
I många kommuner har därefter vänsterpartister,
och många andra, med barnens bästa för ögonen
väckt liknande motioner. Det förslag om nya experi-
ment med lördagsöppet på Systemet - som kanske en
majoritet i Sveriges riksdag kommer att stå bakom -
skulle inte klara en sådan granskning. Det är de
många barnen och kvinnorna i alkoholisthemmen
som är förlorarna. Utvärderingen av lördagsstäng-
ningen i början av 80-talet är mycket entydig. Vi
behöver inga fler sådana experiment.
Mängden smuggelsprit och hembränt har ökat
kraftigt. Moderaternas recept är att sänka priserna och
öka tillgängligheten. Jag tror inte på det receptet. Som
relativt ung lärare såg jag följderna när mellanölet
fanns tillgängligt för ungdomar i livsmedelsaffärerna.
Många av ungdomarna fastnade tidigt i ett alkoholbe-
roende med hemska följder framför allt för dem själ-
va och deras anhöriga men också medförande stora
kostnader för samhället.
Det går att möta detta på annat sätt. I hela Värm-
land har närpolisen angripit problemet med hembränt
på ett bra sätt. Genom att koncentrera resurserna på
att kontrollera misstänkta som langar till ungdomar
har man nått mycket goda resultat.
Slutligen, herr talman, vill jag ge en tankeställare
till dem som förespråkar en EU-harmonisering. Vid
en hearing häromdagen om flygsäkerhet i trafikut-
skottet var branschfolket, flygkaptener och andra,
rörande eniga om att vi kommer att tvingas att anpas-
sa oss efter europeiska regler vad gäller flygbesätt-
ningarnas nykterhet. Den nolltolerans som nordiska
flygbolag tillämpar ska vi troligen tvingas ge upp.
Det visar att det finns stora skillnader i attityd till
alkoholen mellan Sverige och stora delar av Europa.
Jag tycker att vi ska värna vår traditionella alko-
holpolitik, inte minst för barnens skull.

Anf. 84 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s):
Herr talman! Det är två ting jag vill ta upp i dag.
Det ena handlar om solidaritet, och det finns här. Det
andra handlar om verktyget för att åstadkomma det vi
pratar om här.
Det är för mig alldeles klart att dagens debatt är
precis likadan som den alltid har varit när vi pratar
alkoholpolitik i den svenska riksdagen. Det är mycket
tydligt att i diskussionen om solidaritet finns det en
avgrundsdjup skillnad mellan Moderaterna, med sin
traditionella högerpolitik, och den övriga kammaren.
Det må vara skönt att konstatera att de ställningarna
kvarstår. Det är tydligt att de fortfarande bär.
I det här sammanhanget vill jag ha sagt att betän-
kandet i sina huvuddrag följer det som omfattas av
solidariteten. Det bär fortfarande.
När vi pratar om solidaritet pratar vi om omtanke,
omsorg och ansvar. De tre sakerna är för mig alldeles
tydliga när vi gör det. När vi sedan tittar på de verk-
tyg som vi använder tycker jag också, om vi ser både
historiskt och hur vi hanterar det i dag, att vi i allt
väsentligt använder rätt verktyg för att utmejsla och
göra rätt saker. Vi har rätt hammare och rätt såg och
allt detta.
Men jag måste säga att jag är mycket förvånad,
när vi nu hittar ett mystiskt verktyg i verktygslådan
som heter Öppna Systembolaget på lördagarna. Vad
är detta? Var finns det folkliga ropet på att öppna
Systembolaget på lördagarna? Var finns den stora
debatten ute hos allmänheten där man kräver detta?
Var finns det bristande självförtroendet hos System-
bolaget, eller hos oss, som säger att Systembolaget
inte hävdar sig i att vara ett bra instrument med god
service åt allmänheten? Detta finns ju inte.
Tvärtom hör vi när vi reser ut i Europa eller ut i
världen att man säger: Titta på Sverige, vilket fantas-
tiskt sortiment de har och vilken fantastisk service de
har på Systembolaget! I min hemkommun finns det
t.o.m. snabbkassor på Systembolaget, och det är inga
köer. Folk klagar inte. Hemma i Vänersborg klagar
ingen på insändarsidorna över att det inte är någon
service på Systembolaget.
Nej, vi kan räta på ryggarna och vara stolta över
att vi har ett bra systembolag och att vi kan hävda den
rollen. Men se till att i stället plocka fram de gamla
goda verktygen i verktygslådan, som gör att det blir
en trovärdighet i den svenska alkoholpolitiken! Jag
tycker också att merparten av betänkandet och de
frågor som vi diskuterar i kammaren ofta är trovärdi-
ga. Vi tar solidariskt ansvar för den grupp som, precis
som vi, är begåvad och intelligent, har talanger och är
stark, men som har ett bekymmer, nämligen att inte
kunna leva upp till den kultur som finns med alkoho-
len och använda den på det sätt som är accepterat i
samhället. I solidaritet med dem må vi tänka oss för.
Vi ska inte ge oss ut på ett gungfly av osäkerhet i
terrängen, där vi inte vet vad som händer.
Rinaldo Karlsson sade i debatten i dag att han är
bekymrad över hur vi ska klara av att följa upp detta.
Det var mycket klokt och mycket bra sagt. Varför ska
vi göra detta nu? Det är ingen som ropar på det.

Anf. 85 NALIN PEKGUL (s):
Herr talman! Den svenska alkoholpolitiken har
varit framgångsrik fram till i dag, åtminstone om vi
jämför med andra länder. Sverige har lägre alkohol-
relaterad dödlighet, och även försäljningen av alkohol
är lägre än i andra europeiska länder. Trots det s.k.
mörkertalet - hembränning, smuggling och legal
införsel - som sannolikt är högre i Sverige än i fler-
talet andra europeiska länder, kommer vi fortfarande
längst ned i statistiken över alkoholkonsumtionen i
Europa. I Sverige har vi också kommit långt när det
gäller att trafiken, kvinnors graviditeter och arbetsti-
den ska vara helt alkoholfria.
När motbokssystemet avskaffades 1955 ökade
spritförsäljningen markant och blev ett hälsoproblem.
För att bromsa denna utveckling infördes ett kraftigt
skattepåslag. Genom ökade priser lyckades man pres-
sa ned konsumtionen till 5,14 liter ren alkohol per
invånare och år. Sverige tillhör de få länder som har
hög skatt på alkohol.
Forskningen under senare decennier visar att ju
högre alkoholpriserna är, desto mindre blir konsum-
tionen. Men de som är emot höga skatter på alkohol
hävdar att den svenska alkoholpolitiken har lett till att
spritdrycker, vin och starköl införs illegalt samt till
stor hembränning. Målet att minska den totala kon-
sumtionen skulle därför gå förlorat om skattetrycket
är för högt.
Emellertid finns det de som hävdar att den ore-
gistrerade konsumtionen knappast helt kan ha upp-
vägt minskningen av den registrerade försäljningen.
Om den gjorde det skulle alkoholskadorna, enligt
alkoholforskningen, inte ha minskat i den takt som
skett i samband med att den registrerade konsumtio-
nen har minskat. Men att alkoholskadorna har mins-
kat säger egentligen främst någonting om alko-
holkomsumtionen bland dem som är väl inne i och på
väg att passera medelåldern och hunnit dra på sig
alkoholskador. Mitt intryck är att det bland yngre
människor dricks mycket mer än för några tiotal år
sedan. Om mina iakttagelser stämmer kommer vi att
få se alkoholskadorna bli fler om några år igen.
I dag finns det stora skillnader i den offentliga och
den privata synen på alkohol. Samtidigt som den
offentliga normen säger att alkohol endast ska före-
komma i måttliga mängder vid festliga tillfällen på
kvällstid, vara helt bannlyst för ungdomar under 18 år
och att det ska vara accepterat och respekterat att inte
dricka alls, är verkligheten den att det i många kretsar
så fort det ska vara lite trevligt förekommer alkohol.
Ofta ifrågasätts det om man över huvud taget kan ha
trevligt utan alkohol.
Många som inte ställer upp på förklaringen till att
normerna ser ut som de gör lever därför med en dub-
belmoral när det gäller synen på alkohol. Det finns
alltför många hederliga, skötsamma människor som i
sällskapslivet dricker ansenliga mängder alkohol och
som inte stöder de höga skatterna och den begränsade
tillgängligheten till alkohol för att den politiken ska
vara hållbar länge till. Restriktionerna hindrar knap-
past dessa människor att dricka alkohol utan blir
främst ett irritationsmoment.
Den enda framkomliga väg som jag ser att minska
alkoholkonsumtionen i de grupper som trots drickan-
de klarar familj och arbete och främst skadar sig
själva är att öka medvetenheten om alkoholskadorna.
Därigenom kunde vi kanske även vinna stöd för den
restriktiva alkoholpolitiken.
Vad jag efterlyser är alltså saklig information om
alkoholens skadeverkningar som når fram genom
informationsbruset och en sansad diskussion om våra
dryckesvanor.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

SoU4 Vissa alkoholfrågor
Mom. 1 (inriktningen av alkoholpolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
154 för utskottet
68 för res. 1
50 avstod
77 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 100 s, 34 v, 1 kd, 2 c, 7 fp, 10 mp
För res. 1: 68 m
Avstod: 4 s, 1 m, 34 kd, 9 c, 2 fp
Frånvarande: 27 s, 13 m, 9 v, 7 kd, 7 c, 8 fp, 6 mp
Ingrid Näslund (kd) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 2 (alkoholförebyggande åtgärder)
1. utskottet
2. res. 4 (kd)
Votering:
217 för utskottet
45 för res. 4
13 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 104 s, 69 m, 34 v, 9 fp, 1 mp
För res. 4: 35 kd, 1 fp, 9 mp
Avstod: 11 c, 2 mp
Frånvarande: 27 s, 13 m, 9 v, 7 kd, 7 c, 7 fp, 4 mp
Yvonne Ruwaida (mp) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 3 (forskning)
1. utskottet
2. res. 7 (kd, c, mp)
Votering:
206 för utskottet
59 för res. 7
9 avstod
75 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 103 s, 69 m, 34 v
För res. 7: 35 kd, 11 c, 1 fp, 12 mp
Avstod: 9 fp
Frånvarande: 28 s, 13 m, 9 v, 7 kd, 7 c, 7 fp, 4 mp

Mom. 4 (yrkesmässig partihandel m.m.)
1. utskottet
2. res. 10 (c)
3. res. 11 (fp)
Förberedande votering:
11 för res. 10
10 för res. 11
253 avstod
75 frånvarande
Kammaren biträdde res. 10.
Huvudvotering:
207 för utskottet
11 för res. 10
57 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 104 s, 68 m, 34 v, 1 kd
För res. 10: 11 c
Avstod: 1 m, 34 kd, 10 fp, 12 mp
Frånvarande: 27 s, 13 m, 9 v, 7 kd, 7 c, 7 fp, 4 mp

Mom. 12 (utlämningsställe)
1. utskottet
2. res. 17 (v, kd, fp, mp)
Votering:
184 för utskottet
91 för res. 17
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 104 s, 69 m, 11 c
För res. 17: 34 v, 35 kd, 10 fp, 12 mp
Frånvarande: 27 s, 13 m, 9 v, 7 kd, 7 c, 7 fp, 4 mp

Mom. 24 (en begränsad försöksverksamhet med lör-
dagsöppet)
1. utskottet
2. res. 30 (v, kd, c, mp)
Votering:
167 för utskottet
100 för res. 30
8 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 95 s, 69 m, 1 v, 2 fp
För res. 30: 7 s, 33 v, 35 kd, 11 c, 2 fp, 12 mp
Avstod: 2 s, 6 fp
Frånvarande: 27 s, 13 m, 9 v, 7 kd, 7 c, 7 fp, 4 mp
Lars Leijonborg (fp) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 40 (försäljning av folköl)
1. utskottet
2. res. 48 (mp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om uppskjuten votering

På förslag av förste vice talmannen medgav kam-
maren att återstående ärende på dagens föredrag-
ningslista fick avgöras vid arbetsplenum onsdagen
den 24 november.

3 § Genetisk integritet

Föredrogs
socialutskottets betänkande 1999/2000:SoU5
Genetisk integritet (skr. 1998/99:136)

Kammaren biföll talmannens hemställan om att
ärendet fick avgöras efter endast en bordläggning.

Anf. 86 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Herr talman! Folkpartiet har under en följd av år
både genom motioner till riksdagen och i riksdagsde-
batter aktualiserat två frågor som hänger samman,
nämligen hanteringen av medicinska test, vilka in-
rymmer såväl genetiska test som drogtest, samt hante-
ringen av de s.k. biobankerna.
Vi har framhållit att dessa frågor inrymmer svåra
etiska ställningstaganden och att de därför bör bli
föremål för en parlamentarisk utredning. Nu anger
regeringen att den har för avsikt att tillsätta en parla-
mentarisk kommitté med uppdrag att lägga fram
förslag till hur det på alla samhällsområden ska kunna
garanteras att någon diskriminering på grund av det
genetiska arvet inte sker. Eftersom det här är ett
gammalt krav från Folkpartiet välkomnar vi det för-
slaget.
Med anledning av skrivelsens övriga förslag har
vi efter utskottsbehandlingen endast ett yrkande kvar
från vår motion. De andra har blivit tillgodosedda i
betänkandet. Vi anser att regeringen i skrivelsen bor-
de ha föreslagit ett förbud för arbetsgivare att kräva
eller använda genetiska analyser i samband med an-
ställning i arbetslivet i avvaktan på den parlamenta-
riska kommitténs utredning. Skälet för detta är att
utvecklingen av farmakogenetiken nu går mycket
snabbt. Den innebär att man kartlägger genetiska
markörer som ger oss kunskap om hur olika individer
bryter ned läkemedel. Den informationen kan innebä-
ra stora möjligheter att figursy läkemedel för patien-
ter med bättre effekt och minskad risk för biverkning-
ar som resultat. Men den kunskapen kan sannolikt
även användas för att göra genetiska analyser av vilka
individer som löper hälsorisker i vissa arbetsmiljöer
alternativt kan anpassas till desamma. Den informa-
tionen är mycket integritetskänslig och får inte kom-
ma i orätta händer. Därför har vi, herr talman, före-
slagit att det här borde vara förbjudet tills den här
utredningen är klar.
Jag ber att få yrka bifall till min reservation i be-
tänkandet.

Anf. 87 INGRID BURMAN (v):
Herr talman! Vänsterpartiet har också tidigare
motionerat när det gäller just frågor om genetisk
integritet. När den här skrivelsen kom från regeringen
välkomnade också vi den.
Det är väldigt viktigt att kartlägga och lagstifta
kring det här området. Det är också ett komplext
område. Därför tycker vi att förslaget om en parla-
mentarisk utredning är bra.
Vi tyckte att man hade glömt bort en detalj. Det
handlar om hur man använder fosterdiagnostik. Skri-
velsen handlar mycket om individers rätt. Vi har
behandlat skrivelsen i utskottet och vidgat uppdraget
när det gäller den här utredningen. Därmed har också
Vänsterpartiets krav i motionen tillgodosetts, liksom
en rad andra motioner. Det tycker jag är bra. På det
här området behöver man verkligen ha den här hel-
täckande utredningen.
Det finns absolut ett behov av lagstiftning samti-
digt som det är mycket att ta hänsyn till. Vi vet alla
att dessa nya upptäckter ur medicinsk synpunkt kan
leda oss långt framåt på ett positivt sätt samtidigt som
det finns en kollision just med individers integritet.
Med detta vill jag säga att jag har en viss sympati för
Folkpartiets och Kerstin Heinemanns motion i det här
ämnet. Vi i Vänsterpartiet har funderat ganska myck-
et på detta, eftersom vi tidigare har lagt fram motio-
ner i samma riktning inom det arbetsmarknadspolitis-
ka området. Men det pågår en utredning. Man har
alltså kallat en särskild utredare för att se över beho-
vet av lagstiftning eller andra åtgärder för att skyddet
av den enskildes personliga integritet i arbetslivet ska
stärkas.
Om utskottet skulle ha ställt sig bakom ett tillkän-
nagivande om att regeringen skulle återkomma med
ett lagförslag när det gäller det här förbudet, som i sig
säkert är motiverat, vet inte jag vilken tidsaspekt jag
jobbar med. Arbetet är redan i gång. Med all respekt
och sympati för det berättigade kravet vill jag ställa
mig bakom utskottsmajoriteten, eftersom det här
nödvändiga arbetet faktiskt är på gång.
Med detta, herr talman, vill jag enbart säga att det
är ett bra betänkande. Conny Öhman kommer för
utskottsmajoritetens räkning att yrka bifall till hem-
ställan i det. Tack!

Anf. 88 CONNY ÖHMAN (s):
Herr talman! Allt oftare kan vi i medierna ta del
av rapporter om nya kunskaper om sjukdomar och
sjukdomars orsaker. Mycket ofta är den nya kunska-
pen baserad på genteknologisk och biomedicinsk
forskning. Ändå tror jag att vi i dag bara står i början
av en utveckling där dessa nya tekniker kommer att
leda till en mängd ny kunskap.
Det här är en utveckling som har två sidor. För
min del är det självklart att bejaka en utveckling som,
rätt använd, kan ge möjlighet till bättre diagnostik
och i framtiden kanske även möjligheter till terapi.
Men lika klart innebär denna utveckling stora pro-
blem och många risker. Mer kunskap om patienter
samlas, och nya möjligheter att använda denna kun-
skap introduceras. Jag vill därför välkomna att rege-
ringen givit Socialstyrelsen i uppdrag att se över
regelsystemet kring s.k. biobanker. Det är viktigt att
ha ett klart regelsystem på detta område. Vi vet ju att
kommersiella krafter är mycket intresserade av få
kontroll över detta material.
I regeringens skrivelse redogörs för det avtal som
träffats med försäkringsbranschen. Jag delar uppfatt-
ningen att skyddet för den genetiska integriteten
stärks med detta avtal. Samtidigt vet vi att det finns
ytterligare ett antal viktiga frågor som måste hanteras
innan vi kan säga att vi har ett tillfredsställande regel-
system på detta område.
Utskottet tycker därför att det är bra att regeringen
i skrivelsen till riksdagen annonserar att man har för
avsikt att tillsätta en parlamentarisk utredning med
uppgift att lägga fram ett samlat förslag. Utskottet
anser att kommitténs uppdrag ska bli så heltäckande
som möjligt. Det är många svåra överväganden och
avvägningar som måste ske i syfte att värna sekretess
och integritet. Alla dessa överväganden bör ske i ett
sammanhang.
Utskottet är enigt utom på en punkt, vilket har
framgått av de tidigare inläggen. Folkpartiet har ett
yrkande som gäller integritet och sekretess kopplat
till arbetslivet. På den punkten kan jag instämma i det
som Ingrid Burman sade tidigare: Jag är övertygad
om att i ett läge då en särskild utredare kommer att
jobba med de här frågorna bör även denna fråga han-
teras i sitt rätta sammanhang. Jag är också övertygad
om att när förslagen från utredaren så småningom
kommer vinner både debatten och beslutet i den här
frågan på att vi faktiskt ser frågorna kring integritet,
sekretess och arbetsliv i ett och samma sammanhang.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i
utskottets betänkande och avslag på reservationen.

Anf. 89 LEIF CARLSON (m):
Herr talman! Det här är egentligen en av de verk-
ligt stora frågorna inför framtiden och något som vi i
riksdagen säkert kommer att få fördjupa oss i många
gånger. Den medicinska genetiken har ju på ett par
årtionden förändrats från något synnerligen teoretiskt
med ringa intresse för medicinsk verksamhet i övrigt
till ett centralt område för all biologisk forskning.
Redan har mycket spektakulära framsteg i klinisk
vård skett. Forskningen går verkligen på högvarv, och
de framtida möjligheterna synes stora - egentligen
fullständigt häpnadsväckande.
Men lika stora är de etiska problem som tornar
upp sig när man ska handskas med livets innersta
kärna. Det kan visa sig att vi i viss mening öppnar
Pandoras ask.
Regeringen föreslår nu i en skrivelse att en parla-
mentarisk kommitté ska tillsättas för att på alla sam-
hällsområden lägga fram förslag som garanterar att
någon diskriminering på grund av det genetiska arvet
inte sker. Det är bra, men vi tycker inte att det är
tillräckligt. Därför, herr talman, har vi motionerat om
att man skulle ta ett tydligt helhetsgrepp över hela
komplexet - etik, integritet, risker och möjligheter.
Var sätter individens rätt till integritet gränser? Hur,
när, var och av vem får kunskapen användas? Hur får
den spridas i forskning, i offentlig sektor och i det
privata näringslivet?
Nu har utskottet i betänkandet tillmötesgått vår
önskan om att poängtera att kommitténs uppdrag
måste ses så heltäckande som möjligt och täcka in
alla de här fälten. Jag finner därför ingen anledning,
herr talman, att yrka annat än bifall till utskottets
förslag.

Anf. 90 KENNETH JOHANSSON (c):
Herr talman! Utvecklingen av biotekniken går
snabbt. Nya möjligheter för tillämpning öppnar sig.
Bioteknikens hantering måste ges tydliga ramar.
Frågor som rör genetisk integritet har varit föremål
för utredningar sedan 1984, då Genetikkommittén tog
upp sekretessfrågorna. Den enda lagstiftning som
finns inom hälso- och sjukvården infördes med an-
ledning av propositionen Användning av genteknik på
människa.
Den socialdemokratiska regeringen lyfte ut frågan
om genetisk integritet ur den pågående parlamenta-
riska utredningen om biotekniken. Korttidsutredning-
arna har inte resulterat i några förslag till riksdagen.
Centerpartiet är självfallet inte tillfreds med att vikti-
ga beslut ej kommit till stånd, men i nuläget får vi
ändå uttrycka viss tillfredsställelse över att vår mo-
tion ska belysas i kommittéarbetet. Som framgår av
Centerpartiets och mitt särskilda yttrande i betänkan-
det är det utomordentligt angeläget att kommitténs
arbete snarast resulterar i lagförslag.
I vår motion ger vi argument till varför det är så
viktigt att ramarna anges för hur den genetiska infor-
mationen får hanteras. Centerpartiet anser att den
enskilda människan äger informationen. Vi anser att
lagstiftningen bör utformas så att det enligt huvudre-
geln blir förbjudet att efterfråga genetisk information.
Det går att jämföra, tycker vi, med meddelarskyddet,
där uppgiftslämnaren är skyddad och det är förbjudet
att efterfråga källan. Centerpartiets uppfattning är att
ett liknande förslag bör utformas till skydd för den
genetiska integriteten.
Jag och Centerpartiet ställer oss bakom hemstäl-
lan i betänkandet.

Anf. 91 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Herr talman! Vi kristdemokrater har under lång
tid målmedvetet arbetat med frågor som rör medi-
cinsk etik och genetisk integritet. Vi ser det nu som
ett stort framsteg att regeringen tillkallar en parla-
mentarisk kommitté för att grundligt belysa medi-
cinsk-etiska frågor i ett helhetsperspektiv. Det hand-
lar om genteknik, fosterdiagnostik i livets tjänst,
genetiska test, genetisk integritet och sekretess, gente-
rapi på somatiska celler - som inte har samma pro-
blematik som genterapi på könsceller -, transplanta-
tioner, organdonationsregister, kloning på mänskliga
embryon osv.
Regeringen avser att i direktiven till kommittén
begära förslag inom alla samhällsområden för garan-
tier mot diskriminering på grund av det genetiska
arvet. Kristdemokraterna ser detta som respekt för
vårt långsiktiga arbete och medverkar gärna i det
fortsatta arbetet. Utredningen som pågår om lagstift-
ning gör också att kristdemokraterna har kunnat ställa
sig bakom förslaget, och vi yrkar bifall till detsamma.
Herr talman! Min egen motion lyfter fram frågan
om vetenskapens arbete för att kartlägga människans
gener. Detta är, som mycket annat på kunskapens
träd, på gott och ont. Det är på gott genom att gene-
tiska sjukdomar kartläggs. T.ex. kan den ärftliga
formen av bröstcancer identifieras. Det är på ont
genom att multinationella företag bedriver köpenskap
med människans gener. Biobanker i Sverige, Norge
och Danmark har väckt speciellt intresse på grund av
ländernas långa tradition av offentliga register. Här
behöver vi en skärpt lagstiftning.
Landstingsförbundet har rekommenderat sjukvår-
den att vänta in Socialstyrelsens förslag, som ska
redovisas den 1 maj nästa år. Vi ser med spänning
blandad med oro fram emot denna redovisning av
användningen av humanbiologiskt material från bio-
banker.
Eftersom gentekniken är en informationsteknik
kan ett centralt lager av medborgarnas blodprover
betraktas som en informationsdatabas med enskilda
människors oerhört personliga uppgifter. Detta är ett
intrikat sekretessproblem som verkligen behöver
genomlysas av den parlamentariska kommittén. Det
vore förskräckligt om jag skulle analyseras efter min
DNA-bild vid anställning, löneförhandlingar eller
tecknande av försäkringar. Det är rimligt och nöd-
vändigt att lagstifta om varje individs rätt till genetisk
integritet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 24 november.)

4 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
1999/2000:23 Redovisning och aktiekapital i euro

Motioner
med anledning av skr. 1999/2000:21 Redogörelse för
en överenskommelse mellan staten och landsting-
en om ersättningar till hälso- och sjukvården för
år 2000
1999/2000:So18 av Chris Heister m.fl. (m)
1999/2000:So19 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

Konstitutionsutskottets betänkanden
1999/2000:KU4 Förhör m.m. hos kommissionen för
granskning av de svenska säkerhetstjänsternas för-
fattningsskyddande verksamhet
1999/2000:KU5 Staten och trossamfunden - stöd,
medverkan inom totalförsvaret, m.m.

Finansutskottets betänkanden
1999/2000:FiU7 Ändrade regler för revisorer i spar-
banker och medlemsbanker, m.m.
1999/2000:FiU8 Femprocentsregeln för försäkrings-
företag och banker
1999/2000:FiU9 Yrkesregister m.m.

Justitieutskottets betänkande
1999/2000:JuU2 Särskild företrädare för barn

Lagutskottets betänkande
1999/2000:LU2 Ny bokföringslag m.m.

5 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 19 november

1999/2000:100 av Amanda Agestav (kd) till social-
minister Lars Engqvist
Drogen GHB
1999/2000:101 av Margareta Cederfelt (m) till fi-
nansminister Bosse Ringholm
Konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat
tandvård
1999/2000:102 av Viola Furubjelke (s) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Utvidgning av EU
1999/2000:103 av Ola Karlsson (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Kärnkraftsavvecklingen
1999/2000:104 av Ola Karlsson (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Elförsörjningen i södra Sverige
1999/2000:105 av Åke Sandström (c) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Leaderprogrammet

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 23 november.

6 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 18 november

1999/2000:235 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Barnsoldater i Guds Motståndsarmé
1999/2000:236 av andre vice talman Eva Zetterberg
(v) till utrikesminister Anna Lindh
Oljeprojekt i Tchad och Kamerun
1999/2000:237 av Dan Kihlström (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Utvecklingsprogram till Hagfors och Munkfors
kommuner
1999/2000:238 av Mikael Oscarsson (kd) till statsrå-
det Mona Sahlin
Förenklade regler för småföretag
1999/2000:239 av Yvonne Andersson (kd) till kultur-
minister Marita Ulvskog
Vadstena-Akademien
1999/2000:240 av Johnny Gylling (kd) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Fordonskontroll
1999/2000:241 av tredje vice talman Rose-Marie
Frebran (kd) till statsrådet Ingela Thalén
Sjukförsäkring
1999/2000:242 av Inger Strömbom (kd) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Skydd av värdefull skogsmark
1999/2000:243 av Inger Strömbom (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
Sveaskog AB

den 19 november

1999/2000:244 av Anita Johansson (s) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Producentansvaret
1999/2000:245 av Inger Strömbom (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
Hänsyn till skogsbruk i samband med gemenskapsbe-
slut
1999/2000:246 av Kjell Eldensjö (kd) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Orter och högskolor för polisutbildning
1999/2000:247 av Helena Bargholtz (fp) till statsrå-
det Maj-Inger Klingvall
Förenklade villkor för flyktingar
1999/2000:248 av Dan Ericsson (kd) till miljöminis-
ter Kjell Larsson
Kalkningsinsatserna inför år 2000
1999/2000:249 av Maggi Mikaelsson (v) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Avvittringens genomförande och konsekvenser

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 23 november.

7 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 19 november

1999/2000:187 av Carina Hägg (s) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Biståndets möte med afrikanska religioner
1999/2000:197 av Margareta Viklund (kd) till stats-
rådet Maj-Inger Klingvall
Kvinnors situation

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 23 november.

8 § Kammaren åtskildes kl. 13.50.

Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 2 § anf. 38 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. anf. 82 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.