Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1999/2000:29

Torsdagen den 18 november

Kl. 9.00 - 17.52

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------------

1 § Ledighet, m.m.
Talmannen meddelade att Lena Sandlin (s) ansökt
om föräldraledighet under tiden den
6 december 1999-31 mars 2000.

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde att Lars Lilja (s) skulle
tjänstgöra som ersättare för Lena Sandlin.

2 § Anmälan om kompletteringsval till skat-
teutskottet

Talmannen meddelade att Socialdemokraternas
riksdagsgrupp under Lena Sandlins ledighet anmält
hennes ersättare Lars Lilja som suppleant i skatteut-
skottet.

Talmannen förklarade vald till

suppleant i skatteutskottet
Lars Lilja (s)

3 § Meddelande om information från regering-
en

Talmannen meddelade att tisdagen den
23 november kl. 15.00 skulle utrikesminister Anna
Lindh lämna information om aktuella EU-frågor -
nästa regeringskonferens och utvidgningen.

4 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Förslag
1999/2000:RR4 till miljö- och jordbruksutskottet
1999/2000:RR7 till justitieutskottet
Meddelande om samlad votering

Talmannen meddelade att samtliga ärenden på
dagens föredragningslista skulle avgöras i ett sam-
manhang efter avslutad debatt.

5 § Utgiftsramar och beräkning av statsin-
komsterna, m.m.

Föredrogs
finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU1
Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna,
m.m. (prop. 1999/2000:1 delvis, prop.
1998/99:124 delvis och skr. 1998/99:150)

Anf. 1 GUNNAR HÖKMARK (m):
Fru talman! Det är hela tiden människor det
handlar om, allt tal en sådan här dag om utgiftsramar
och siffror till trots. Det handlar om färdriktningen
för vårt samhälle, och det handlar om de villkor som
ska gälla för oss alla i vårt dagliga liv.
När vi talar om skatter diskuterar vi bokstavligen
livets förutsättningar för familjen som kämpar vecka
för vecka med ekonomin, som vet att inte bara stora
utgifter utan också vardagens små tär hårt på familje-
kassan, som vet att när kylan sätter in behövs det ett
nytt sortiment kläder till barnen. Snart är det dess-
utom dags att köpa nya vantar till barnen, som tappat
bort dem de hade. Det tycks alla barn göra. Man kan
undra var alla vantar är.
Det handlar om familjers trygghet och kontroll
över vardagen mycket mer än om de siffertabeller vi
talar om här i dag. Det är därför vi moderater lägger
fram förslag om sänkta skatter av de slag som betyder
mest för låg- och medelinkomsttagare.
När vi diskuterar företagandets villkor talar vi om
vardagen för en kvinna eller man som dagligen sliter
med sitt företag, som vill kunna anställa ytterligare
någon, som vill ha råd att investera och som vill veta
att det lönar sig att bygga ut. Vi talar om den verklig-
het som möter hennes kunder och hennes medarbeta-
re. Det är därför vi vill sänka skatten på företagande
och sparande. Det är därför vi vill avreglera och un-
derlätta för var och en som driver ett företag.
Det handlar om damen i Växjö som får vänta på
sin ögonoperation i 78 veckor, trots att vi i Sverige
betalar världens högsta skatter och trots att det finns
läkare, sjuksköterskor och vårdpersonal som ingen-
ting hellre vill än att kunna ge henne den vård som
behövs för att hon ska kunna se lika bra som tidigare.
Hon får vänta, trots att hennes ögonoperation då inte
kostar mindre utan snarare mer, trots att det finns
läkare som vill hjälpa landstingen att korta köerna.
Det är därför vi lägger fram förslag om en förändrad
form av försäkring, som innebär att pengarna följer
patienten och att man alltid har rätt att välja. Vi prio-
riterar resurser till sjukvården och inte till andra ad-
ministrativa verksamheter.
Det gäller flickan på skolgården i något av våra
storstadsområden som vet vad hon vill bli, men kän-
ner att hon inte kommer att nå ända fram på grund av
att den skola hon går i inte ger henne den start hon
behöver, som känner rädsla inför det vi här i kamma-
ren och dess debatter kallar segregation och utanför-
skap, men som för henne gäller livets möjligheter,
som riskerar att tillhöra de 20 % elever i Sverige som
går ut skolan utan tillräckliga kunskaper och som
därför riskerar att hamna i ett utanförskap i ett sam-
hälle där utvecklingen går allt snabbare. Det är därför
vi vill se till att pengarna i skolan ska följa eleven och
gå direkt till den skola där hon eller han får sin un-
dervisning, där hon eller han ska kunna välja den
bästa kvaliteten, den skola som ger henne den bästa
starten.
Det gäller det unga paret som vill förena både yr-
ke och familjeliv utan att det påverkar deras möjlig-
heter att hinna med barnen, både när de är små och
när de blir lite större, som vill kunna ta hand om bar-
nen på det bästa sätt de känner till och med de förut-
sättningar de har i sitt dagliga liv både vad gäller
familjen och jobbet. Det är därför vi för fram förslag
om en ny familjepolitisk inriktning som innebär att
föräldrar får en större möjlighet att välja och där en
större del av pengarna går till den barnomsorg som
föräldrarna själva vill ha.
Det handlar om den handikappade som behöver
assistans och som inte förstår varför hon som är i
störst behov av stöd inte kan få det, eftersom de poli-
tiska makthavarna i stället satsar mer på de röststarka
grupperna. Det är därför vi anser att det offentliga,
stat och kommun, ska prioritera dem som är i störst
behov av stöd, inte alla andra som kanske på andra
sätt kan klara sig själva.
Fru talman! Debatten om statens budget handlar
egentligen inte om siffror. Den handlar om hur vi
skapar de bästa möjliga förutsättningarna för männi-
skor att i frihet forma sin välfärd, att kunna känna
trygghet och stolthet, framtidstro och tillförsikt.
Vi kommer i dag många gånger att höra att det går
bra i Sverige. Ekonomin går i dag bra i Sverige, men
jag vill hävda att det inte går bra för Sverige. Vi ge-
nomför inte de förändringar och de reformer som
krävs för att vi ska kunna möta den nya ekonomin i
en tid när människor på ett mycket enkelt sätt kan
flytta ut, om man vill flytta ut. Vi genomför inte de
förändringar som krävs för att vi ska kunna pressa
ned arbetslösheten så långt att vi under en lång period
av tillväxt kan eliminera arbetslösheten som ett sam-
hälleligt problem. I Sverige förs inte en politik som
öppnar för de företag som kan ge tillväxt utan att
inflationstryck och stigande räntor sätter stopp, som
så många gånger förr.
Fru talman! För tio år sedan hade vi en liknande
situation, det gick bra för ekonomin i Sverige. Då
korades Kjell-Olof Feldt till världsmästare i ekonomi,
som det hette. Samtidigt kunde han själv i sina note-
ringar konstatera att vi mitt i glädjeyran var på väg
mot ett arbetslöshetens stålbad, just därför att inga
förändringar genomfördes. Vi vet alla att man då lät
bli att genomföra de reformer som man vid den tid-
punkten hade de bästa förutsättningarna att genomfö-
ra. Vi ser i dag att man på samma sätt kortsiktigt låter
glädjen inför konjunkturen förtränga behovet av en
reform av strukturen.
Trots att företagen flyttar ut, trots att företagarna
flyttar ut och trots att företagande och ägande flyttar
ut finns det inga reformer för att bryta denna utveck-
ling. Trots att vi har ett otillräckligt nyföretagande
finns det inga reformer från majoriteten för att sti-
mulera nytt företagande. Trots att lönebildningen än
en gång är det stora problemet finns det inga förslag
från regeringen.
Trots att vi gång på gång har sett att den svenska
ekonomin inte klarar att hålla fast vid en långsiktig
tillväxt, genomförs inga av de strukturreformer som
behövs för att vi ska ha både hög tillväxt och lågt
inflationstryck. I stället kör regeringen på med den
politik som leder till överhettning och nya problem.
Trots att människor står i kö runtom i landet, ge-
nomför regeringen inga reformer för att säkra patien-
ternas rätt till vård, för att öppna upp för nya alterna-
tiv och bättre förutsättningar för alla dem som arbetar
inom vården.
Trots att alla vet att monopol drabbar både kvali-
tet och verksamhet, är regeringens enda aktiva insats
inom områdena vård och utbildning att bekämpa de
reformer för konkurrens och nytänkande som andra
vill genomföra.
Trots att den svenska skolan befinner sig i kris,
genomför regeringen inga reformer för att garantera
att inga elever ska behöva lämna skolan utan tillräck-
liga kunskaper.
Trots att den kommunala skatteutjämningen ur-
holkar de rättvisa förutsättningarna för kommuner att
finansiera sin verksamhet genom arbete och skatter
genomförs inga reformer.
Trots att regeringens ledande företrädare konstate-
rar att vi bör gå med fullt ut i det gemensamma valu-
tasamarbetet och att ett nej inte är rimligt gör rege-
ringen inget. Det vore intressant att här i dag få svar
på frågan vad regeringspartierna, koalitionen, avser
att göra när det gäller Sveriges deltagande i det ge-
mensamma europeiska valutasamarbetet fullt ut.
Trots att vi ser bristerna i vårt rättsväsende väljer
regeringen att inte tillföra de resurser som behövs.
Trots att vi ser extremistiska grupper bekämpa demo-
kratin, trots att vi ser upprepade fall av kvinnomiss-
handel utan att polisen förmått vidta de åtgärder som
krävs, ser vi just stagnationen. Trots att vi ser hur ett
av våra grundläggande samhällsproblem, nämligen att
segregationen biter sig allt djupare, finns det inga
reformer som syftar till att bryta segregation och
socialt utanförskap.
Fru talman! Vi ser i de utgiftsramar som majori-
teten föreslår i riksdagen konsekvenserna av passivi-
tetens politik: Inga reformer och ingen politik för att
möta den nya ekonomin. Det är bara glädjen över att
det i dag går bra för Sverige. Men det finns inget
ansvar för att det ska gå bra för Sverige under det nya
seklets kommande decennier. Skälen är enkla och
uppenbara, nämligen en splittrad regeringskoalition
och ett splittrat parti.
Vi har dem som anser att företag med vinst är nå-
got hotfullt och negativt, trots att de allra flesta vet att
bakom varje företag står en människa av kött och
blod, trots att vi i hela världen kan se att där företag
får drivas med vinst blir det konkurrens, mångfald,
medborgarnas frihet och ett välstånd som ger trygg-
het. Det finns i regeringskonstellationen så djupgåen-
de sprickor att den bara hålls samman av omtanke om
makten, inte på grund av politiken. Vi ser klyftorna
av Europapolitiken i synen på skatter och i synen på
våra stora välfärdsverksamheter. Vi kan också kon-
statera att de reformer som i dag ligger till grund för
att det går bra för Sverige, medlemskapet i EU, Riks-
bankens oberoende, saneringen av statsfinanserna,
avregleringarna och den nya budgetlagen, för att ta
några exempel, har bekämpats aktivt av de partier
som regeringen i dag är beroende av.
Socialdemokratin var och är kluven i de centrala
frågorna. När reformverksamheten borde gå vidare
innebär splittringen politisk handlingsförlamning som
ytterst drabbar människorna i Sverige. Begreppet
vänta och se har fått ett ideologiskt ansikte i regering-
en Persson. Det är därför vi ser en stagnation som
drabbar människorna i vårt land och som kommer att
drabba än hårdare den dagen den ekonomiska ut-
vecklingen inte är lika god som i dag.
Det går inte bra för Sverige, för Sverige rör sig
inte framåt. Vi utvecklar inte vårt land och vårt sam-
hälle till att klara de utmaningar som framtiden stäl-
ler. Det förs i dag en politik som inte klarar framti-
den. Ni klarar inte kvaliteten i det som stat och kom-
mun måste kunna uträtta. Ni klarar inte att öppna de
dörrar i vårt samhälle som ger människor nya möjlig-
heter.
Det finns ett alternativ till detta. Det finns redovi-
sat i finansutskottets betänkande en reformpolitik när
det gäller företagande och jobb, när det gäller modern
arbetsmarknad och när det gäller en politik som ger
full rättvisa åt alla dem som arbetar inom vård och
utbildning. Det är en politik som kan ge alla dem som
arbetar inom några av våra viktigaste samhällssekto-
rer mångfald i stället för monopol, vitalitet i stället för
vanmakt och dynamisk utveckling i stället för en
genompolitiserad styrning.
Vi är fyra partier som står bakom en alternativ
politik. Den bygger i all sin enkelhet på en tydlig
respekt för de enskilda människorna, på vad var och
en av oss kan uträtta, vår rätt att välja om visionernas
Sverige ska vara ett land som är fyllt av människors
skapande, där företag väljer att utveckla sin framtid i
stället för att flytta, där välstånd och trygghet formas
av människorna själva och där vardagens problem
ligger under vår egen kontroll. Det är därför, fru tal-
man, vi vill sänka de skatter som betyder mest för
låg- och medelinkomsttagare. Det är för att Sverige
ska kunna växa som vi vill sänka skatterna på företa-
gande och sparande. Vi moderater vill minska på de
offentliga utgifterna, för att på det viset bereda större
utrymme för enskilda människors initiativ och ska-
pande. Vi vill se till att skola och vård får de resurser
som behövs när människor väljer mellan de olika
alternativen. Vi vill se till att alla dem som verkar
inom dessa områden ska kunna få den fulla möjlig-
heten att utveckla nya alternativ som innebär att kva-
liteten i verksamheten, servicen och tryggheten blir
större för dem som blir sjuka, den unga eleven, stu-
denten, var och en av oss i livets olika skiftande situ-
ationer.
Samtidigt slår vi vakt om det som stat och kom-
mun ska göra. Vi ser till att rättsväsende och polis får
de resurser som krävs för att säkra tryggheten på
gator och torg och gentemot alla de grupper av krimi-
nella som är ett hot mot vårt samhälle. Vi ser till att
det finns förutsättningar för ett starkt försvar i en
värld som är orolig. Vi ser till att de som är i allra
störst behov av stöd, handikappade, änkor och andra
motsvarande grupper som bara har det offentliga att
lita till, får det stödet. Det är så vi vill forma en poli-
tik för utveckling och framsteg i Sverige.
Fru talman! Det är mot denna bakgrund som jag
yrkar bifall till reservationerna 1 och 3. De handlar
om ett alternativ till dagens stillastående.

Anf. 2 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Denna debatt är viktig, inte för att den
kommer att förändra dagens beslut, men dagens ar-
gument kan komma att förändra kommande beslut i
riksdagen. Om vi i majoriteten ser att vi står svaga,
eller om väljarna, våra uppdragsgivare, anser att re-
servanternas idéer är bra, kommer vi naturligtvis att
förändra våra ståndpunkter.
Jag är redan nu säker på att vi i majoriteten kom-
mer att ompröva våra ståndpunkter. Nu kanske jag
ger reservanterna hopp här i dag. Men jag ger inte
walk over. Så väl går det inte för er.
Jag inser att politik ständigt förändras eftersom
verkligheten förändras. Vi befinner oss naturligtvis
inte i politikens nirvana. Vi måste ständigt utveckla
politiken.
Men, fru talman, jag är säker på två saker. Den
ena saken är att vi i Sverige ska ta oss rätten att säga
ja eller nej till ett svenskt deltagande i EMU - och det
ska göras i en folkomröstning. Jag är också säker på
att Sveriges riksdag inte ska ändra budgetpolitiken i
den riktning som Gunnar Hökmark talade om.
Den viktigaste frågan först - EMU. Här håller jag
med Göran Persson om en sak som han tidigare har
sagt, nämligen att detta är troligen den största frågan
som Sverige kommer att ställas inför under över-
skådlig tid. Det är en fråga som är större än beslutet
om medlemskap i EU. Därför ska vi naturligtvis som
medborgare ta oss rätten att säga ja eller nej i en folk-
omröstning. Det finns ett val. Vi ska inte - och kom-
mer inte att - nöja oss med varianter som "ja, nu"
eller "ja, senare".
I en demokrati är utvecklingen aldrig ödesbe-
stämd. Möjligen kan ett nej omprövas, men ett ja blir
hart när omöjligt att ompröva. EMU är formellt en
fråga om deltagande i en valutaunion. Det är för
många en svår ekonomisk fråga. Det är en svår eko-
nomisk fråga. Varje beslut, vare sig ja eller nej, har
sina för- och nackdelar.
Genom konvergensprogrammen har alla EU-stater
anpassat sin ekonomiska politik till EMU-kraven.
Målen var budgetbalans, låg inflation, ökad tillväxt
och minskad arbetslöshet. Balansen och inflationen
klarade nästan alla, men tillväxten blev sämre och
arbetslösheten består. Priset har blivit en urholkad
välfärd och ökande klyftor i unionens medlemsstater.
Vi i Vänsterpartiet vill ha en politik som sätter
sysselsättningen i första rummet. Vi tror inte att fler i
arbete i en modern ekonomi måste leda till ökad in-
flation. Så länge det finns lediga resurser, människor
som vill och kan ta de jobb som behöver utföras, kan
fler i arbete förenas med låg inflation. Glädjande nog
ser vi att alltfler i den europeiska debatten börjar dela
vår uppfattning.
Man kan naturligtvis än lättare driva en sådan här
politik om den samordnas mellan flera länder, men
viljan till samverkan över gränser gör ju inte att man
automatiskt bör ansluta sig till en valutaunion där
inflationsbekämpningen sätts före sysselsättningen
och där politiskt oberoende bankexperter har makten
över unionens penning- och valutapolitik. Det vore att
kapitulera för den borgerliga linje som finns i Sverige
och i Europa. Alternativt krävs det en politisk mot-
makt på Europanivå, en motmakt som skaffar sig den
makt en unions förbundsregering har över finans- och
skattepolitiken, och då är vi framme vid Europas
förenta stater.
Fru talman! Ytterst är nog EMU inte en ekono-
misk fråga utan en fråga om synen på den politiska
demokratins roll och ställning. Det är en fråga om hur
demokratin ska fungera i Sverige och i Europa, och
den handlar också om Sveriges ställning som suverän
nation. Vi kan som nation aldrig vara oberoende av
vår omvärld, men vi kan vara politiskt suveräna eller
inte.
Fru talman! Vi ska slå vakt om det svenska folkets
urgamla rätt att sig beskatta och bruka pengarna för
en gemensam välfärd. Därför yrkar jag bifall till re-
servation nr 4.
Med rätten att oss själva beskatta och att bruka
pengarna för gemensam välfärd i åtanke går jag över
till finans- och budgetpolitiken.
Tre partier - Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet - har redovisat ett gemensamt för-
slag till budget och inriktning av den ekonomiska
politiken. De borgerliga partierna instämmer inte i det
utan har lagt fram sina motionsförslag. Finansutskot-
tet har prövat det och föreslår inte helt oväntat - det
ska erkännas - att man ska tillstyrka s-, v- och mp-
förslagen och avvisa motionsyrkandena.
De borgerliga partierna vidhåller inte heller helt
oväntat sina förslag, och i reservationerna pläderar de
för sina alternativ. Jag kan förstå att de vidhåller sina
förslag - något annat vore tokigt av en opposition -
men vad jag inte kan förstå, fru talman, är varför de
borgerliga partierna i sina reservationer inte bemöter
den kritik som vi i majoriteten har skrivit in i betän-
kandet. Man svarar inte på den och låtsas som om
man inte har noterat den. Varför gör ni så? En debatt
bygger väl på ett utbyte av åsikter och ställningsta-
ganden. Försvara er då i dagens debatt inför alla de
angrepp som vi har utsatt er för!
Jag har, fru talman, aldrig sagt att alla förslag från
de borgerliga partierna är dåliga på varje punkt. I
reservationerna finns förslag som känns angelägna,
men de borgerliga partiernas förslag till nysatsningar
finansieras med besparingar, alltså med sämre ge-
mensam välfärd på en rad områden. Tre partier före-
slår sänkta utgiftstak. Då blir helheten - och det är
helheten som vi måste ta ställning till, inte de isolera-
de delarna - av de borgerliga alternativen en sämre
gemensam välfärd.
Gunnar Hökmark talade nyss om att det är den en-
skilda människan som räknas. Han talade först om
slantar och gick sedan över till vantar. Förklara för
mig hur era förslag påverkar vantinköpen för en per-
son som har 150 000 kr i inkomst och för en som har
450 000 kr i inkomst! Det blir mer slantar och fler
vantar för den senare, eller hur?
Varför lyfter ni inte fram de fördelningspolitiska
analyserna? Vi hade i våras en debatt med Gunnar
Hökmarks partivän Bo Lundgren, och jag tyckte mig
se i alla fall en svag nickning i bänken till att ni till
hösten skulle leverera fördelningspolitiska analyser.
Men nej, de kom inte. Varför inte, Gunnar Hökmark?
Vi talar om den enskilde individen. Er politik går
nog i något slags mening ihop på totalen - att den är
dålig är en annan sak - men hur går det för individen?
Det ska ni också redovisa, men det gör ni inte utan
talar om att det går ihop på ett slags makronivå. Det
tragiska misstaget i er politik är att ni glömmer indi-
viden.
Har ni försökt och misslyckats, eller har ni inte
ens försökt? Vad är svaret? Förklara också, Gunnar
Hökmark, hur ni kan spara så mycket på arbetsmark-
nadspolitiken och vad det får för konsekvenser för de
arbetslösa! Förklara vad de sänkta ersättningsnivåer-
na betyder för tryggheten i Sverige! Ni föreslår sänkt
nivå när problemet är det motsatta, att taken i försäk-
ringarna redan ligger så lågt att många heltidsarbe-
tande individer, tjänstemän och heltidsarbetande
industriarbetare, inte får 80 % i ersättning. Då vill ni
sänka ännu mer.
Ni vill inte bara sänka ersättningen till 75 %. Det
finns en del som redan nu ligger på 40-50 %, och ni
vill i praktiken sänka nivåerna ännu mer. Hur kan ni
spara 4 miljarder på sjukkostnaderna i er trafikförsäk-
ring, 4 miljarder på förtidspensionerna och 1,7 mil-
jarder på läkemedel? Tala om månens baksida när ni
inte vill redovisa detta! Man har ju t.o.m. klarat att
landa på månen och att filma månens baksida, men
fördelningskonsekvenserna av de moderata förslagen
tycks vara omöjliga att utröna. Inte ens ni själva vill
ju redovisa dem. Kan någon förstå varför?
Fru talman! Vår debatt gäller inte bara budgeten
för år 2000. Det är kanske egentligen allra viktigast
att diskutera förslagen till inriktning av den ekono-
miska politiken i ett lite längre perspektiv. Låt oss
diskutera hur vi ska klara att producera bättre pro-
dukter på ett smartare sätt, alltså öka produktiviteten
så att vi får mer resurser till vår gemensamma välfärd.
Låt oss diskutera hur vi kan öka antalet arbetade
timmar så att vi får fler i arbete och ändå klarar mil-
jömålen.
När vi klarar det här säkrar vi också en uthållig
tillväxt, som ger oss resurser till vår gemensamma
välfärd. Vi får ökade möjligheter att minska stressen
och korta arbetstiden för alla. Här står två alternativ
mot varandra. Här kan väljarna - där hade Gunnar
Hökmark rätt - välja mellan det rödgröna blocket och
det blå laget. Som Gunnar Hökmark sade: I all sin
enkelhet bygger det på sänkt skatt och mindre offent-
liga utgifter. Det är vad det blå laget bygger på.
Man tror att man nästan med något slags automa-
tik får tillväxt om man sänker skatten och minskar de
offentliga utgifterna. Fru talman! Jag säger att Gunnar
Hökmark har fel. Om det vore så att skatten gick in i
ett svart hål och de offentliga utgifterna betalades
med lån, skulle Gunnar Hökmark ha rätt, men så är
det ju inte.
Kort och gott: Gunnar Hökmark har naturligtvis
rätt i att skatten minskar efterfrågan på det som be-
skattas. Det är vi fullständigt överens om, men sedan
används skatten till att öka konsumtionen av något
annat eller till investeringar. Summan av den totala
konsumtionen, efterfrågan och investeringarna blir
densamma, men skatten påverkar fördelningen. Det är
inte ett misstag, utan det är själva poängen.
Ni säger: Mindre av skatt och mera av privata
marknadslösningar, också inom vård, skola och om-
sorg, mindre av politik, mindre av demokratisk styr-
ning genom politiska val och mer av AB Bure! Vi
säger nej till det, därför att det får dåliga fördelnings-
effekter. Det är dåligt för kvaliteten.
Den politik som ni förespråkar är prövad, och den
fungerade inte förra gången. Det finns ingenting som
talar för att den skulle fungera den här gången heller.
Vårt alternativ prövas just nu, och det fungerar. Det
är ju alldeles uppenbart. Gunnar Hökmark sade från
den här talarstolen att det går bra för Sverige men att
det inte går bra för Sverige. Han kunde inte bestämma
sig ens när det gällde den slutsatsen. Men det går ju
bra. Erkänn det! Det är otvivelaktigt så.
Vi har höjt skatten för att sanera ekonomin, och
sysselsättningen växer med 70 000-100 000 personer
det här året. Därefter blir det möjligt att börja sänka
skatten, både för hushåll och för företag och utan att
dra ned på välfärden. Tvärtom ökar vi statsbidragen
till kommunerna.
Fru talman! Jag påstår inte att vi har löst alla pro-
blem, men vi är på rätt väg. Vi ska klara att gå vidare
och förbättra för pensionärerna utan att slå mot sjuk-
försäkringen, klara att förbättra studiemedlen och
klara att förstärka vården, bygga ut förskolan och
sänka taxorna. Det ska vi göra tillsammans med Mil-
jöpartiet, eller hur?
Men det finns hot mot den uthålliga utvecklingen.
På arbetsmarknaden hotar den paradoxala situationen
att vi samtidigt har brist på arbete och brist på arbets-
kraft. Det problemet fordrar fler och starkare företag i
växande branscher och att dessas tillväxt fördelas
jämnare över landet.
Det kräver satsningar på utbildning och forskning,
det kräver en aktiv arbetsmarknads- och regionalpoli-
tik, och det kräver skattepengar. Det krävs att vi bry-
ter en könsuppdelning på arbetsmarknaden och upp-
värderar de yrken där kvinnor dominerar. Det kräver
skatteinkomster och en tuffare jämställdhetslagstift-
ning.
Vi får inte göra om 80-talets misstag när en kraf-
tig högkonjunktur gick över i överhettning, utslag-
ning av arbetskraft och företag. Ungdomen måste få
komma tillbaka på arbetsmarknaden. Borgarna talar
om lönebildningen som det stora hotet som ska leda
till förnyad inflation och överhettning. Jag tror ni har
fel. Jag vet att Sveriges löntagare och deras organisa-
tioner vet vad konkurrenskraft och reallöner vill säga.
De har nog gjort lönepolitik av sina erfarenheter. Nu
har också regeringen med stöd av Vänsterpartiet lagt
fram en lagrådsremiss med förslag till nya lagar som
gör att arbetsmarknadens parter får rimliga spelregler.
Det tyngre hotet mot stabilitet med en press uppåt
för förnyad inflation kommer från börsen. Vi i Väns-
tern har alltid påstått att en snabbt stigande börs är ett
fördelningspolitiskt problem. Men i dag är börsrallyt
på väg att bli ett stabiliseringspolitiskt problem. Frå-
gan är om det inte redan är det. Stockholmsbörsen har
stigit snabbast av alla börser, 40 % i år. Välbeställda
hushåll kan konsumera inte bara utifrån sina reallö-
neökningar utan också utifrån sina börsklipp och
förväntade aktievinster.
Kedjebrevs- och kasinoekonomi är en beprövad
väg till inflation och överhettning. Har vi botemedlet?
Det är inte helt lätt att korrigera spelkarusellen i en
globaliserad finansekonomi. Men jag tror att vi poli-
tiker kan bidra till en lugnare bana genom att tala om
riskerna. Vi kan driva på för trygghetsmekanismer på
de globala finansiella marknaderna. Här i Sverige kan
vi låta bli att hälla bensin på en pyrande eld. Vi kan
vara återhållsamma med löften och utfästelser om
stora snabba skattesänkningar för alla och på allt i
detta konjunkturläge.
Det är dags för den borgerliga alliansen att ta sitt
stabiliseringspolitiska ansvar. Sluta att se skattesänk-
ningar som en patentmedicin som hjälper mot allt
från gikt till kräfta. Vi kan behöva sänka skatten på
arbete och göra lättnader i vissa tjänstebranscher.
Men då ska vi också finansiera med ökad skatt på det
som skadar miljön och skärpa fördelningsprofilen,
bl.a. genom att minska avdragsmöjligheterna för dem
som har mycket. Det blir en både röd och grön
skatteväxling. Det kan behövas för miljön, rättvisan
och jobben.
Fru talman! Vi lever inte i det himmelrike som
finns beskrivet i den bok vi fick i går. Men sedan
valet har vi med vår rödgröna reda lyckats förvalta
vårt gemensamma pund ganska bra i det här landet.
Låt oss fortsätta med det. Jag yrkar bifall till finansut-
skottets majoritet - Socialdemokraterna, Vänsterpar-
tiet och Miljöpartiet - vad gäller budget och inrikt-
ning av den ekonomiska politiken.
(Applåder)

Anf. 3 GUNNAR HÖKMARK (m) replik:
Fru talman! Det var inte mycket av Vänsterparti-
ets politik här utan en total uppslutning bakom det
som regeringen gör. Därför tycker jag att det kan vara
rätt befogat att ställa en fråga till Lars Bäckström om
det som är regeringspolitiken.
Är det rimligt att ha världens högsta skatter för
låg- och medelinkomsttagare och samtidigt göra un-
dantag för miljardärer och utländska höginkomsttaga-
re? Det är vad ni gör. I stället för att anpassa den
svenska ekonomin till omvärlden och sänka skatten
för låg- och medelinkomsttagare bidrar ni till att höja
och åter höja utgifter.
En ytterligare fråga. I budgeten står ni tre partier -
Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna -
bakom privatiseringar på närmare 100 miljarder. De
använder ni för att genomföra olika nya utgifter. Ni
ska avveckla kärnkraften till en kostnad på kanske 20
miljarder. Finansministern har sagt att fastighetsskat-
ten inte ska höjas med de 5 miljarder som finns bud-
geten, utan de ska försvinna på något sätt. Det är
faktiskt ett hål på närmare 125, 130 miljarder. Det
vore intressant efter det mycket långa anförandet av
Lars Bäckström att få höra om det. Är inte 130 mil-
jarder världens största lucka?
Sedan som ett svar på Bäckströms fråga: Vi stär-
ker arbetsmarknadspolitiken. Vi ser nämligen till att
företag kan växa och utvecklas. Det finns ingen bättre
arbetsmarknadspolitik än att vi får fler jobb i Sverige.
Arbetsmarknadspolitik som består av åtgärder och
bidrag kan man ha en kort stund. Vi ser till att det blir
företagande och jobb. Det är en bättre politik, Bäck-
ström.

Anf. 4 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Hökmark säger här till mig: Ni i ma-
joriteten har ett stort underskott i er budget. Hans
lösning på det är: Sänk skatten snabbare! Det går väl
inte ihop så bra.
Det kan nog finnas problem om den ekonomiska
utvecklingen är ungefär 2 %, som vi väl har sagt i
budgeten. Titta i budgeten! Vi har sett det problemet.
Vi har ingen överföringspost år 2001 för ytterligare
skattesänkningar. Vi vet om det. Vi tre partier har
skrivit i majoritetstexten i utskottet att det finns un-
derliggande problem.
Men vi vet också nu att den ekonomiska utveck-
lingen troligtvis blir något starkare än vad vi har
antagit i budgeten. Det säger de flesta institut. Får vi
in ytterligare pengar - och är det då inte lämpligt att
sälja i den takten som står i budgeten - kan vi ganska
troligt kompensera det med de ökade skatteinkomster
som man kan förvänta sig av en starkare ekonomisk
utveckling. Det har vi klarat några år tidigare. Det har
också då funnits ganska stora belopp att avsatta för
det som inte har verkställts. Vi har klarat det.
Det viktiga är att jag har försökt svara på Gunnar
Hökmarks fråga. Men Gunnar Hökmark, och ni mo-
derater, svarar inte på min fråga. Varför har ni inga
fördelningspolitiska redovisningar? Varför döljer ni
alltid detta? Det är min stora fråga. Ni säger att den
tryggaste vägen till framgång och bra ekonomi är fler
sysselsatta. Det är vi ju överens om. Vi behöver inte
gräla om och diskutera det vi är överens om.
Vi är i riksdagshuset, himlen är blå, och vi är
överens om att det bästa sättet att få en bättre fördel-
ning och ekonomi är fler sysselsatta, fler företag och
fler företagare. Om detta är vi överens. Låt oss dis-
kutera det vi är oense om!

Anf. 5 GUNNAR HÖKMARK (m) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja säga: Hoppla, hoppla!
Det här gick inte så bra. Lars Bäckström brukar vara
en av de snabbaste och kvickaste talarna i denna
kammare. Han fick en fråga: Var tar 130 miljarder
vägen? Det resulterade i ett lite allmänt - om jag ska
uttrycka det lite elakt - budgetsvammel om att det
kanske blir bättre tider.
Det får väl anses att det är rätt bra tider just nu. Ni
har i er budget en lucka på 130 miljarder som bl.a.
bygger på att ni ska privatisera för närmare 100 mil-
jarder nästa år. Det vore inte orimligt om någon av er
kunde tala om det. Vad är det ni ska privatisera? Kan
inte Lars Bäckström tala om detta? 100 miljarder är
en rätt rimligt stor siffra. Lars Bäckström försökte
förhöra mig om enmiljardsbelopp tidigare. De finns
väl dokumenterade i vårt budgetalternativ. Men ni har
inte dokumenterat 100 miljarder. Är inte det en brist?
Sedan vill jag bara säga en sak om skatterna. Säg
aldrig att det är något fel på att människor kan forma
sin egen trygghet. Säg aldrig att de pengar som vi
politiker beslutar om är bättre pengar än de som fa-
miljer och hushåll kan ha för att klara sin egen trygg-
het vecka efter vecka. Gör inte det. Det är cyniskt mot
enskilda människor. Vi har skattesänkningar, och vi
har en politik som leder till att det blir bättre.
Vi lever inte i det socialistiska paradiset där man
från statens sida kan beräkna varenda krona i en fa-
miljs hushåll. Så enkelt är det inte. Skattesänkningar
finns där, och framtidstron. Men ni saknar de 130
miljarderna. Nu finns ett tillfälle att svara på frågan.
Vilka företag ska ni privatisera? Ge besked om det
nu, Bäckström!

Anf. 6 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det trodde jag var så bekant. T-e-l-i-
a, Telia, är inte det bekant, Gunnar Hökmark? Jag
försöker föra en debatt där man låtsas inte veta om
det alla andra svenskar vet. Det är den stora mängden
i försäljningen. Det är alldeles uppenbart. Det har ett
ganska rejält stort börsvärde. Det är huvuddelen. Det
är alldeles självklart.
Jag har aldrig sagt att jag missunnar en lågin-
komsttagare en skattesänkning, Gunnar Hökmark.
Det är det jag inte gör.
Vi har drivit igenom skattesänkningar för dem
som tjänar lite. Det är de som möjligtvis har problem.
Det är nog inte vantar det gäller, Gunnar Hökmark.
Det är helt enkelt hyran och matinköpen som vållar
problem för många låginkomsttagare. Det är jag som
driver igenom skattesänkningar för dessa grupper.
Men jag missunnar två individer i den här debatten en
skattesänkning. Gunnar Hökmark och Lars Bäck-
ström ska inte ha en enda krona, om vi kan undvika
det. Vi kan köpa så många vantar, Gunnar Hökmark,
att vi kan lägga dem i drivor i garderoberna. Det är vi
som inte ska ha någon skattesänkning. Det är därför
som vi inte ska sänka förmögenhetsskatten. Om vi nu
ska tala på den här nivån kan jag säga att de som har
en sådan stor förmögenhet inte har några problem
med sina vantinköp, som Gunnar Hökmark drog upp.
Det är därför som vi inte sänker den skatten. Vi har
inte råd med det. Önska kostar ingenting, men det
finns inga gratisluncher. Vår gemensamma välfärd
kostar pengar. Det är de pengarna som vi ska få in,
och som ni inte får in.
Ni ska ju sälja ännu mer statliga företag. Ni har ju
ännu större problem med den här redovisningen. Ni
går ut med de här massiva försäljningarna i en börs
som kanske hotar att gå ned. Att ni anklagar oss för
att ta in försäljningsintäkter och sedan själva föreslår
ännu större försäljningsintäkter blir lite paradoxalt.
Ta fast tjuven! ropade tjuven. Det är vad Gunnar
Hökmark står för.

Anf. 7 MATS ODELL (kd):
Fru talman! Det är naturligtvis frestande att kom-
mentera det senaste replikskiftet. Lars Bäckström
glömmer ju bort att väldigt många höginkomsttagare
med Lars Bäckströms, Socialdemokraternas och
Miljöpartiets politik kommer att få sina disponibla
inkomster kraftigt ökade genom den maxtaxa som ni
nu vill driva igenom. En höginkomsttagare kommer
att få ungefär 2 000 kr mer per månad att röra sig
med, Lars Bäckström, om han eller hon har barn på
dagis. Det blir ganska många vantar för de pengarna.
Fru talman! Jag tror att vi alla faktiskt gläds åt att
det för närvarande går bättre för svensk ekonomi och
att fler nu får jobb. Problemet, Lars Bäckström, är att
det inte går bra för alla i Sverige och i alla delar av
Sverige. Noga räknat står 70 svenska kommuner i kö
till regeringens kommunakut för att de inte klarar av
sina grundläggande uppgifter inom omsorgen, vården
och skolan, vilket var Socialdemokraternas paradlöfte
inför 1998 års val. Landstingen har sedan 1995 gi-
gantiska och faktiskt ständigt växande underskott.
Vi kristdemokrater, fru talman, kan inte vara lika
glada som Lars Bäckström så länge vården och sko-
lan är sådana utpräglade krisbranscher som de är i
dag. Det gäller faktiskt även i de delar av landet där
ekonomin är bra.
Det allvarliga är att regeringen inte vårdar grun-
den för en långsiktigt hållbar välfärd. Det krävs både
en fast värdegrund och en vision för ett bättre,
mänskligare och varmare Sverige. Värdegrunden, fru
talman, hör inte bara hemma i högtidstalen. För att få
ned arbetslösheten och få fler skattebetalare och färre
bidragstagare krävs också ekonomiska reformer.
De gamla klasskampsinspirerade vänsterlösning-
arna har sedan mycket länge kommit till vägs ände
även här i Sverige. Trots världens högsta skatter
räcker resurserna inte till ute i kommuner och lands-
ting. Det är fullständigt oacceptabelt att gamla männi-
skor fortsätter att fara illa, att alla barn inte får en
trygg och bra skola och att rättssamhället förfaller
trots att ekonomin, som Lars Bäckström var inne på,
för närvarande går som tåget. Vi hörde häromdagen
att de sämsta kommunala skolorna ska stängas. Det
hade varit mycket bättre om skolministern hade an-
nonserat att nya och bra skolor skulle öppna. Men det
ska ni ju motarbeta. Man undrar vad nästa fas blir i
förfallet av de samhälleliga kärnuppgifterna med
denna regering. Regeringen verkar inte heller bry sig
om att företag, kapital och kunskap fortsätter att fly
landet. Hur ska man annars tolka det faktum att
svenska experter straffbeskattas med den s.k. värns-
katten, medan utländska experter särbehandlas med
generösa skattesubventioner som majoriteten vill
besluta om här i dag?
Socialdemokraternas och Vänsterns kvardröjande
klasskampsideologi är ett förödande politiskt styrin-
strument för Sverige i en modern och globaliserad
värld. Svenskt ägande straffbeskattas, utländskt pre-
mieras. Dubbelbeskattning av svenskt direktägande i
företagen driver sakta men säkert ägandet av svenskt
näringsliv ur landet. Det institutionella ägandet om-
huldas; det privata direktägandet motarbetas. Jantela-
gen är heller ingen bra utgångspunkt för en beskatt-
ning om man ska uppmuntra företagande och syssel-
sättning. Den som t.ex. kostar på sig en längre utbild-
ning drabbas först av den s.k. värnskatten. Det är
fråga om en ren straffbeskattning på högre utbildning.
Därefter kommer nästa bestraffning för att man i
Sverige arbetar idogt, lever ansvarigt, amorterar på
sina skulder och sparar. Det straffet heter förmögen-
hetsskatt och staplas ofta ovanpå en redan orimlig
fastighetsskatt. Undantag görs, som Gunnar Hökmark
var inne på, för de allra rikaste. 17 av landets 18 ak-
tiemiljardärer är helt befriade från förmögenhetsskatt
på sina aktier. Det är som vanligt de vanliga, hederli-
ga, arbetande människorna som får betala. De bestraf-
fas helt enkelt för att de lever som politiker anser att
man bör leva. Regeringen, Vänstern och Miljöpartiet
bestraffar, fru talman, över huvud taget det ansvars-
fulla beteende som vi kristdemokrater i stället anser
borde uppmuntras.
I förbifarten passar regeringen på att bestraffa
dem som går in i den mest förpliktande samlevnads-
formen: äktenskapet. Sambeskattningen av förmö-
genhetsskatten mellan makar är ytterligare ett tecken
på att nuvarande regering inte förstår hur man grund-
lägger ett gott samhälle, hur de bästa förutsättningar-
na för barn och ungdomar skapas. Den ideologiska
kompassen pekar helt enkelt katastrofalt fel.
Har man, fru talman, i detta uppochnedvända
system varit dum nog att ha en sparad slant kvar när
man blir äldre och behöver omsorg finns det nästan
ingen gräns för hur man skinnas in på bara benen av
äldrevårdsavgifterna. I det här fallet är det verkligen
plånboken som får bestämma. Finansministern dyker
upp så småningom - han har ju Lars Bäckström som
stand-in tills han kommer. Jag vet att han är på rege-
ringssammanträde. Men han kämpar ju, liksom Lars
Bäckström, för en maxtaxa i barnomsorgen. Kan ni
tala om när landets pensionärer kan räkna med att få
en maxtaxa i äldrevården? Det kan skilja över 20 000
kr per månad, Lars Bäckström, i avgift för samma typ
av tjänster. Vad är detta för typ av människosyn? Vad
skickar en sådan ideologi och ett sådant system för
signaler till medborgarna?
När vi nu har en bättre internationell konjunktur
som gör att det går bättre för svensk ekonomi borde
regeringen faktiskt ha tagit chansen att rätta till de
djupgående strukturella problem som har gjort att
Sverige har halkat ned från den fjärde platsen i
OECD:s välståndsliga, som man hade 1970, till den
sjuttonde eller möjligtvis artonde platsen i år. Men
inte heller millenniets första budgetproposition inne-
håller några konkreta förslag som långsiktigt skulle
kunna öka tillväxten i den svenska ekonomin och
därmed antalet nya jobb. Tvärtom tvingar nu LO
regeringen att ännu en gång backa under förödmju-
kande former inför reformer på arbetsmarknaden som
de flesta självständiga institut och bedömare sedan
länge har rekommenderat Sverige att genomföra.
Problemet för regeringen och dess stödpartier är
ständigt att den ideologiska kompassen pekar tillbaka
mot förlegade motsättningar och lösningar. Det är
ytterst de gamla, de arbetslösa och de sjuka som får
betala priset när inte ens världens högsta skatter räck-
er till att betala en värdig vård och en fungerande
skola.
Mina misstankar, fru talman, om att en förlegad
klasskampsideologi och jantelag bromsar utveckling-
en saknar verkligen inte stöd i verkligheten. Det mest
konkreta som nu sker när det gäller regeringens ar-
bete med företagandet är att man driver en ideologisk
kampanj mot privat ägande och fritt företagande som
går med vinst. Jag tror att svenska folket vet att Sve-
riges välstånd har skapats just i ett fruktbart samspel
mellan hårt arbete av svenska löntagare och vinstdri-
vande företag, mellan duktiga innovatörer och drifti-
ga entreprenörer. Det för Sverige kontraproduktiva
ideologiska lagstiftningsarbete som nu pågår i Rosen-
bad för att stoppa driftiga entreprenörer och kapital
från medborgarnas fondsparande för satsningar inom
vård, omsorg och skola går dock före t.ex. genomfö-
randet av Småföretagsdelegationens förenklingar av
den byråkrati och det blankettraseri som varenda dag
drabbar landets hårt kämpande företagare. Det går
inte att skapa ett varmt företagarklimat med en förle-
gad klasskampsideologi för ögonen. Sverige behöver
därför en ny regering.
Fru talman! Kristdemokraterna har ett positivt al-
ternativ till regeringens ideologiskt betingade passi-
vitet. Vårt alternativ tar sikte på att öka sysselsätt-
ningen så kraftfullt att välfärden långsiktigt kan tryg-
gas för alla. Politiken måste då inriktas på att skapa
förutsättningar för fler riktiga arbeten och växande
företag. Vi föreslår åtgärder som ska skapa ett så bra
företagsklimat att landets företagare vågar satsa och
nyanställa, en skattepolitik där alla får behålla mer av
sin egen lön.
Jag måste fråga Lars Bäckström och Jan
Bergqvist: Varför diskriminerar ni pensionärerna när
skatten nu ska sänkas då ekonomin går bättre? I vårt
alternativ höjs pensionstillskottet med 200 kr redan
nästa år, samtidigt som vår inkomstskattesänkning
också gäller 1,3 miljoner pensionärer. Samtidigt åter-
ställs änkepensionerna. Det skulle vara intressant att
veta: Varför diskriminerar ni pensionärerna, Lars
Bäckström och Jan Bergqvist, när skatten nu ska
sänkas och vi ska fördela effekterna av att det går
bättre för Sverige?
Det är också väldigt långt kvar till en rimlig situa-
tion inom vården. Därför satsar vi kristdemokrater
under de kommande tre åren 3,5 miljarder mer än
regeringen, Vänstern och Miljöpartiet för att ge förut-
sättningar för en värdig vård utan köer ute i våra
kommuner och landsting. Här handlar det både om
mer resurser och om nya och bättre verksamhetsfor-
mer med en större mångfald av vårdgivare för de
sjuka och gamla. Fler arbetsgivare utöver landstinget
att välja på tror jag också ger fler karriärvägar och
bättre möjligheter för löneutveckling för de vårdan-
ställda.
Regeringens familjepolitik, fru talman, är också
oerhört ensidigt inriktad. Vi kristdemokrater vill att
föräldrarna ska få en chans till mer tid för barnen. Det
är därför vi satsar på ökad valfrihet för landets barn-
familjer med en bra kommunal barnomsorg och ett
utbyggt och mer flexibelt vårdnadsbidrag.
Vi kristdemokrater lägger alltså fram förslag som
ger höjda pensioner för de sämst ställda pensionärer-
na, bättre förutsättningar för en värdig vård utan köer,
fler lärare i grundskolan, ett återupprättat rättsväsen-
de, en ökad miljösatsning, bättre konkurrensvillkor
för jordbruket, fisket och åkerinäringen samt ger
jordens fattigaste bättre utvecklingsmöjligheter ge-
nom att biståndet höjs. Det här når vi genom att göra
omprioriteringar och besparingar inom de utgiftsra-
mar som vi föreslår. På alla dessa områden, fru tal-
man, är den socialdemokratiska regeringens politik
enligt vår uppfattning utpräglat bristfällig eller direkt
felaktig.
Jag går så över till Lars Bäckströms och utskotts-
majoritetens invändningar mot Kristdemokraternas
budgetalternativ. De handlar, med ett enda undantag,
enbart om budget- och redovisningsteknik. För de av
våra budgeteffekter som ni ifrågasätter kommer majo-
riteten inte ens upp till ett belopp som motsvarar
regeringens egen felbudgetering för innevarande års
sjukpenningskostnader. Även om majoriteten skulle
ha rätt i all sin kritik borde alltså en kristdemokratisk
regering ha lika stora möjligheter som den nuvarande
att återkomma på tilläggsbudget nästa år. Vårt bud-
getalternativ avstyrks alltså på oerhört svaga grunder.
Ideologiskt står utskottsmajoriteten tomhänt! Det är
symtomatiskt att era invändningar mot vår politik
handlar om budget- och redovisningsteknik. Nej, vad
Sverige nu snarast behöver för att få ett varmare och
mänskligare samhälle är en ny regering som börjar
med att lyfta undan gamla klasskampsparoller och att
skrota jantelagen som politisk doktrin.
Fru talman! Jag står självklart bakom samtliga
kristdemokratiska reservationer, men jag yrkar för
tids vinnande bifall bara till reservationerna 1, 22 och
26.
Holger Gustafsson kommer senare i debatten att
redovisa Kristdemokraternas skattealternativ.

Anf. 8 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag ska försöka svara på frågorna.
Den första frågan var: När får vi maxtaxa inom
äldreomsorgerna? Det får vi den dag vi kan ge kom-
munerna mer pengar och när Kristdemokraterna slu-
tar försöka ta ifrån kommunerna pengar. Odell kan
läsa s. 118 i betänkandet, där vi redovisar att ni redan
nästa år tar ifrån kommunerna 3,7 miljarder kronor.
Då blir det svårare att införa taxesänkningar i äldre-
omsorgen. Det finns nu ett förslag ute på remiss om
något man kan kalla nationellt förbehållsbelopp eller
riksnorm, så vi ska nog klara att se till att de fattigaste
pensionärerna får behålla det de rimligen ska ha.
Detta kommer att genomföras tidigare än Odell tror.
Varför hjälper vi inte de sämst ställda pensionä-
rerna med en skattesänkning? De sämst ställda pen-
sionärerna betalar ingen skatt, och därför kan vi inte
hjälpa dem genom att sänka skatten. De får hjälp
genom höjda pensionstillskott, och det tror jag nog vi
ska klara under de kommande åren.
Sedan säger Odell att vi vill ha 3 miljarder till
vården under de kommande åren. Inom Vänsterparti-
et, Socialdemokraterna och t.o.m. Centern har vi vida
större belopp under de kommande åren som vi tar
från försvaret. De pengar som Odell vill lägga kvar i
försvaret drar vi ifrån. Men sedan tar ju Odell ifrån
kommunerna 3,7 miljarder redan nästa år. Det blir
mindre vård. Odells parti styr det landsting där jag
betalar skatt, Västra Götaland. Jag börjar nästan för-
stå de skattetrötta människorna där, för jag börjar bli
det själv. Vi betalar hög skatt i Västra Götaland, men
ni håller på att förstöra sjukvården totalt. Sjukhusche-
fer säger upp sig. Sjukhusdirektörer avgår i protest
mot den dåliga ledningen. Då försöker ni fly till Burö.
Ta ert ansvar: Avgå eller börja söka samförstånd med
oss i oppositionen i Västra Götaland. Ni missköter
sjukvården där ni finns; sedan talar ni väl om den här
samtidigt som ni drar in pengar från kommunerna.
Det håller inte.
Sedan säger Odell att kritiken från majoriteten ba-
ra handlar om budgeten. Ja, den här debatten handlar
om budgeten.

Anf. 9 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Lars Bäckström kan inte komma ifrån
att hans ideologi har misslyckats på de allra flesta håll
där den har prövats i praktiken. Nu talar han om en
region i Sverige som är ett experiment som har hållit
på i snart ett års tid, där man har slagit samman ett
antal landsting och där den nya majoriteten har över-
tagit ett gigantiskt underskott från en gammal socia-
listisk majoritet. Jag tror att Lars Bäckström får ha
lite tålamod tills man har hunnit få ordning på saker
och ting. Det är en helt ny struktur. Låt oss ändå ge
den här nya majoriteten en chans att få ordning på
saker och ting.
Sedan talar han om pensionärerna. Det är alldeles
riktigt att ni höjer pensionstillskottet med några kro-
nor - som knappt räcker till de ökade kostnader som
ni samtidigt ålägger pensionärerna på andra sätt. Det
vi talar om är ju bl.a. en höjning av pensionstillskottet
med 200 kr per månad. Våra skattesänkningar ger
också, genom att vi höjer grundavdraget och inte
förvärvsavdraget som Lars Bäckström och majorite-
ten gör, 1,3 miljoner pensionärer som har ATP en
kraftigt förbättrad situation under nästa år.
Ni kan inte komma ifrån, Lars Bäckström, att ni
medvetet tar bort möjligheterna för pensionärerna att
få del av den förbättrade standard som resten av be-
folkningen får.

Anf. 10 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Vi ska se till att pensionärerna får del
av detta. Vi i de här tre partierna ska fortsätta vårt
samarbete mandatperioden ut. Odell ska nog se att vi
kommer att klara den uppgiften.
Ska vi ge dem i Västra Götaland en chans? De har
fått sin chans. De bör abdikera.
Men, Odell svara nu lite grann på vår kritik. De
här 3,7 miljarderna som ni tar från kommunerna - är
det sant eller falskt, det vi har skrivit om det? Hur ska
ni ta in 6,8 miljarder i besparingar på arbetsmark-
nadspolitiken? Hur drabbar det de arbetslösa?
Eller ta en sådan här sak: Jag sitter i Riksskatte-
verkets styrelse. Det är ju helt fantastiska förslag som
kristdemokraterna presenterar. Man ger Riksskatte-
verket 200 miljoner kronor i extra anslag - och så får
man in 600 miljoner kronor redan år 2000! Det är
nästan så att effekten föregår själva händelsen. Det är
så oerhört dåligt tänkt.
Eller ta det här med trafikolycksfall. Ni ska på ett
halvår ta in 2 miljarder kronor genom att ha ett nytt
slags försäkring. 4 miljarder blir alltså årseffekten. Ni
tycks tro att ungefär 12 % av alla sjukkostnader i det
här landet härrör från trafikolyckor. Nog är det jäkligt
ute på vägarna, men så jäkligt är det väl ändå inte att
12 % av hela sjukförsäkringen handlar om trafiko-
lyckor? I så fall är det dags att göra något alldeles
radikalt åt situationen.
Det är alltså så, som jag sade i den förra debatten,
att det är en enda punkt där ni har bättrat er sedan i
våras. Ni har löst karensidén nu. Ni har ändrat er. Ni
har tagit hänsyn till den kritik som jag då riktade. Nu
är det dags att ta hänsyn till den här kritiken också.
Nu har ni finansierat med höjda arbetsgivaravgifter.
Hör ni det: De lyckas försämra för medborgarna, som
får sämre sjukförsäkring, och så försämrar de för
arbetsgivarna genom att höja arbetsgivaravgifterna.
Det är kristdemokratisk politik.
Dubbelfel, som de säger i tennis!

Anf. 11 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Det skulle inte skada om Lars Bäck-
ström försökte vara lite seriös. Låt oss börja med de
nya pengar vi ger till kommunerna. De beräkningar
som majoriteten gör är helt enkelt felaktiga. Vi lägger
alltså tillbaka de 4,8 miljarder som kommunerna ska
ha när vi avvisar regeringens förslag till skattereduk-
tion. Vi gör det genom att tillgodoräkna statsbudgten
8,3 miljarder netto. Det innebär alltså att kommun-
sektorn får behålla de skatteintäkter och statsbidrag
som de skulle ha utan regeringens förslag.
När utskottstexten nu talar om att kommunsektorn
skulle få mindre med pengar är det alltså i sak helt
felaktigt. Tvärtom, fru talman, lägger vi på
3,5 miljarder kronor utöver alla de pengar som Lars
Bäckström och majoriteten satsar. 3,5 miljarder kro-
nor mer netto till kommunerna och landstingen ger
kristdemokraternas politik. Detta är sanningen. Lars
Bäckström är mig svaret skyldig i det avseendet.
Sedan till detta med den effektivare skatteindriv-
ningen. Jag tycker att det här är ett större problem för
utskottsmajoriteten. Det är nämligen så att Riksda-
gens revisorer har visat, fru talman, att den kassamäs-
siga effekten, alltså inte den bokföringsmässiga ef-
fekten utan den kassamässiga, av det som kommer in
av nya satsningar som har gjorts har en utväxling på
just sex gånger insatsen. Första året räknar vi bara
med tre gånger insatsen. Vi fasar in detta, Lars Bäck-
ström. Vi har gjort den försiktiga och rimliga bedöm-
ningen av avkastningen på den här typen av satsning-
ar är avtagande. Vi har alltså räknat med sex gånger
insatsen.
Jag tycker att det är värt att notera att Riksskatte-
verket vid en försiktig bedömning uppskattar att det
totala skattefusket och de omedvetna felaktigheterna
uppgår till mellan 80 miljarder och 90 miljarder kro-
nor. Tidigare har regeringen satsat på detta, precis
som det står i majoritetstexten. Men man har ju slutat
upp med dessa extra satsningar. Bara 2 % av före-
tagsdeklarationerna kontrolleras t.ex. i Stockholm.
Det här är pengar som är oerhört väl använda. Vi har
gjort en mycket försiktig beräkning av vad en ökad
kontroll av ekonomisk brottslighet och medvetet fusk
skulle kunna innebära i förbättringar för statskassan.

Anf. 12 LENA EK (c):
Fru talman! Ärade ledamöter och åhörare! I tis-
dags offentliggjorde OECD den senaste halvårsrap-
porten över världsekonomin, World Economic Out-
look. I likhet med alla svenska ekonomiska framtids-
prognoser har också OECD reviderat upp sina förut-
sägelser för den svenska ekonomiska utvecklingen.
Bruttonationalprodukten kommer att öka, tror man,
med ungefär 0,5 % mer än EU-genomsnittet under de
närmaste tre åren. Samtidigt tror OECD:s pro-
gnosmakare att arbetslösheten kommer att sjunka ned
mot målet på 4 %. Den svenska högkonjunkturen
lyfts och förstärks genom att också omvärlden runt-
omkring oss visar samma positiva signaler. Det är
inte bara Sverige som får sina prognoser uppskrivna.
För mig som centerpartist är det här kanske extra
roligt att höra eftersom mitt parti, liksom alla de
människor som fick sämre levnadsstandard under
sparåren, offrade ganska mycket för att få in den
svenska ekonomin på ett framgångsspår. Det är
mycket värt för företagen, men kanske mest för van-
liga människor med en plånbok som blir ganska tunn
mot slutet av månaden och för vilka räntehöjning
eller räntesänkning avgör om man kan bo kvar i sitt
hus. För alla svenska hushåll är det extra viktigt med
stabil ekonomi och låga räntenivåer.
Fru talman! Både i våras och i höstas, i samband
med budgetdebatten, har vi i Centerpartiet varnat för
passivitet. Det är under högkonjunktur som regering-
en måste lägga fram de förslag som kan minska fa-
rorna i nästa lågkonjunktur, de förändringar som dels
kan förlänga högkonjunkturen, dels fungera som
utjämnande faktorer och hindra att svensk ekonomi,
och därmed också företag i landet och familjer runt-
omkring oss, drabbas hårt och svårt av en sådan för-
sämrad ekonomi.
Det är också varningar som finns i den här
OECD-rapporten, om man nu vill läsa den till slut
och ärligt referera den. Det handlar om lönebildning-
en, som måste vara i jämviktsnivå med våra konkur-
rentländer. Det handlar om trygghetssystemen, som
måste reformeras. Det handlar om näringslivspoliti-
ken, som måste vitaliseras, och om arbetsmarknadens
flaskhalsproblem, som måste lösas.
Vi i Centerpartiet föreslår i vår ekonomisk-
politiska motion strukturella reformer vad gäller ar-
betsmarknad, lönebildning, skatter socialförsäkringar,
familjestöd, offentlig förvaltning och digital alle-
mansrätt. Vårt budgetförslag vilar på djupt ideologis-
ka principer om vikten av företagande och entrepre-
nörskap, om valfrihet, miljöhänsyn och grundtrygg-
het. Vi föreslår skatteförändringar som ska ge ökad
tillväxt, ha en bra fördelningsprofil och miljöprofil
och som är konjunkturellt riktiga.
Det innebär i sak bibehållna skiktgränser, ingen
kompensation för egenavgifter, slopad tillfällig skat-
tereduktion och vissa höjda miljöskatter. Å andra
sidan innebär det höjt grundavdrag, sänkta arbetsgi-
varavgifter för mindre företag, likvärdig konkurrens
för svenskt jordbruk, avdrag för hushållsnära tjänster,
ett nej till höjd dieselskatt och energiskatt och juste-
rad fastighetsskatt. Det är balanserade och välavväg-
da skattesänkningar på totalt tio och en halv miljarder
kronor som inte förstärker farliga konjunkturella
svängningar utan som kan tjäna just som broar över
nästa lågkonjunktur.
Fru talman! Jag skulle kunna prata mycket om
vikten av förbättrad näringslivspolitik och bättre
företagsklimat och om miljöfrågorna. Men jag har i
stället valt att fokusera på några av de grupper som
inte står i det ekonomiska solsken som så många
andra gör i landet i dag, de som faktiskt är bortglöm-
da i majoritetens budgetförslag.
Jag tror att många av oss som sitter i den här
kammaren har vänner eller bekanta som har haft
oturen att råka ut för arbetslöshet under en längre
period. Det är ett liv som är otroligt besvärligt och
hårt. Att tvingas planera sitt liv med perioder av a-
kassa, perioder med åtgärder, rädslan att bli utförsäk-
rad och hopplösheten i att ibland tvingas sitta igenom
åtgärder som inte leder någonstans är djupt förned-
rande.
Samtidigt fungerar inte försörjningen till företa-
gen, utan vi dras med flaskhalsproblem. Mer än
100 000 människor på den svenska arbetsmarknaden
har därför varit långtidsarbetslösa länge. Dessutom är
utbildningen för dessa människor ett sammelsurium
av olika byråkratiska hierarkier och administrationer.
När man räknar samman de olika systemen kan man
komma till 17 olika varianter av vuxenutbildning för
arbetslösa. Här finns alltså ett otroligt stort behov av
reformer.
Vi föreslår som ett första steg i denna reform en
rensning och omfördelning mellan utgiftsområdena
13, 14 och 15, så att kostnader och system blir synliga
för alla.
Vi föreslår en ny struktur för arbetsmarknadsåt-
gärder som innebär utbildningsgaranti, arbetsmark-
nadsutbildning, en närmare kontakt mellan arbetslösa
och företag och en övergångsarbetsmarknad liksom
ett samordnat försörjningsstöd, där människor inte
ska hamna mellan stolarna och mellan olika byråkra-
tiska system.
Fru talman! Kostnaden för sjukförsäkringen ökar
så snabbt att riksdagen på regeringens förslag ökat
anslagen med totalt 19 miljarder kronor under den
senaste tiden. Det är självklart att sjuka människor
ska ha sjukpenning, men de behöver också rehabilite-
ring. I ett läge när vi har så många människor som är
sjukskrivna är det bara 19 % av de långtidssjukskriv-
na som genomgår någon form av rehabilitering. Det
är ju ett otroligt slöseri med enskilda människors
livskraft och möjligheter och också med statens me-
del.
Under den senaste tiden har riksdagen också dis-
kuterat specialsjukhus för människor och fattat beslut,
trots våra protester mot nedläggning av specialsjuk-
hus i Tranås och nedläggning av skolor för multihan-
dikappade barn, t.ex. Ekeskolan.
Vi i Centerpartiet tycker att specialinsatser för
sjuka och handikappade är viktiga. Därför har vi
röstat emot de här förslagen, och därför har vi drivit
på hårt för att även pensionerade handikappade ska få
tillgång till assistenter, och därför tycker vi fortfaran-
de att höjningen av högkostnadsskyddet är fel. Därför
anslår vi i Centerpartiet i vårt budgetförslag 500 extra
miljoner kronor för rehabilitering.
Till grundtryggheten hör också de äldres situation.
Lars Bäckström, som är den som hittills i debatten har
företrätt majoriteten från Socialdemokraterna, Väns-
terpartiet och Miljöpartiet, säger att pensionärerna får
hjälp genom höjningen av pensionstillskottet. Men
den här hjälpen har ju ni valt bort. Med det förslag
som utskottets majoritet förordar sker inga särskilda
satsningar på pensionärerna. En standardmässig in-
flationsuppräkning av den allmänna folkpensionen
ger drygt 23 kr i månaden i ökad pension. Det är väl
inte rimligt?
Vår konstruktion i skatteförslaget ger pensionärer,
liksom studerande, möjlighet att dra nytta av ett höjt
grundavdrag som skulle bli ungefär 15 000 kr per år
mot ungefär 8 700 kr nu.
Vi föreslår också assistensersättning för handi-
kappade över 65 år, en sänkning av högkostnads-
skyddet för läkemedel till 1 300 kr - alltså en åter-
ställare - och en höjning av pensionstillskottet med
2 500 kr per år. Vi satsar på pensionärerna.
Fru talman! I flera år har vi i Centerpartiet arbetat
med att förbättra valfriheten i vårdnadsbidraget i det
system som vi i olika programdokument har kallat för
barnkonto. Efter att i åratal ha försökt få med fler
partier på detta ser vi nu en ljusning i och med Folk-
partiets förslag om en reform av familjepolitiken där
man närmar sig just tanken på ett barnkonto. Det är
mycket intressant att början på vad som kan bli en
familjepolitisk reform som ska ge större valfrihet för
barnfamiljerna, mera pengar till barnfamiljerna och
mera tid för barnen börjar utkristallisera sig i den
borgerliga mitten. Jag hoppas personligen mycket på
detta.
Som ett första steg på den väg som vi vill gå före-
slår vi i årets budgetförslag en höjning av garantini-
vån i föräldraförsäkringen till 150 kr per dag. En
sådan höjning betyder mycket för en barnfamiljs
vardagsekonomi. Därmed avvisar vi också förslagen
om maxtaxa. Det är en mycket dyr reform som mins-
kar valfriheten, den subventionerar familjer med höga
inkomster och ger mindre tid till barnen. Lars Bäck-
ström talar om dubbelfel. Nu finns det inte trippelfel i
tennis, men det finns uppenbarligen i politiken.
Fru talman! I min hembygd har vi alla lamslagits
av de grova våldsdåd som nådde sin kulmen i rån och
polismord i Malexander i somras. Vi har också sett
det grova våld som finns mot kvinnor i dagens sam-
hälle. Detta har satt fokus på en av Centerpartiets
riktiga hjärtefrågor, nämligen rättstryggheten. Vi
föreslår därför 475 miljoner kronor utöver budgetför-
slaget till rättsväsendet för att få en ökad rättstrygg-
het. Dessa pengar ska användas till synlig och närva-
rande polis i varje stadsdel och i varje kommun, kor-
tare handläggningstider, en decentraliserad tingsrätts-
struktur inom vidgade kretsar där tingsrätterna finns
kvar på sina nuvarande platser och rehabilitering
inom kriminalvården. Vi måste återupprätta rehabili-
teringsprogram som nu i stort sett är bortsopade, så
att återfallsrisken minskar. Vårt förslag ger männi-
skor en ökad trygghet på gator och torg.
Vi arbetar också för unga människors trygghet.
Därför driver Centerns ungdomsförbund en kampanj
för ungdomsfrid och Centerkvinnorna en kampanj ute
på skolorna mot språkvåld. Men för unga människor
är också studierna avgörande för hur deras liv ska te
sig i framtiden. Därför satsar vi mycket på ökad kva-
litet i grundskola och gymnasium. Och vårt förslag
till studiemedelssystem innebär hälften bidrag och
hälften lån, något som landets studenter har efterlyst i
mer än 20 år. Det innehåller också ökade resurser till
forskare och forskarutbildning, kvalitetsinstitut, di-
stansutbildning och byggande av studentbostäder.
Fru talman! Under denna vecka har landets stats-
minister gett ett icke-besked som snedvrider möjlig-
heten för landets väljare att ha en korrekt folkomröst-
ning om Sverige ska gå med i Europeiska monetära
unionen, EMU. En folkomröstning måste bygga på
klara alternativ - ja eller nej. Centerpartiet är det
borgerliga parti som har en negativ hållning till EMU.
Vi kommer noga att följa utvecklingen av valutau-
nionen. Sveriges långsiktiga relationer till EMU får
värderas utifrån vunna erfarenheter. Förutom utveck-
lingen inom EMU kommer Sveriges relation också att
påverkas av hur Storbritannien och Danmark agerar
samt hur EU:s utvidgningsprocess fortsätter.
Fru talman! I tisdags kom de senaste siffrorna
över befolkningsutvecklingen i Sverige från Statistis-
ka centralbyrån. Här finns en asymmetri, eller olikhet,
som faktiskt är chockerande. Grovt räknat förlorar två
tredjedelar av landets kommuner folk. Jag vet inte för
vilket år i ordningen som det sker. Större delen av
vårt land avfolkas i en allt snabbare takt. I Väster-
norrland förlorar alla kommuner invånare. I Krono-
bergs län, Norrbottens län, Västerbottens län, Jämt-
lands län och Dalarnas län förlorar alla kommuner
utom en invånare. Och i Gävleborgs län och Örebro
län förlorar alla kommuner utom två invånare. Detta
håller inte. Vi måste satsa på vägar, företagande,
digital allemansrätt, utbildning och kultur på ett så-
dant sätt att dessa orter och dessa människors innebo-
ende kraft får en chans. Det tjänar vi alla på.
Det finns internationella exempel att ta lärdom av
- norra Italien, södra Tyskland, Irland, Wales, delar
av Spanien och Skottland är alla regioner som har
utvecklats fantastiskt trots från början mycket allvar-
liga och dystra domedagsprofetior. Det finns en möj-
lighet att hjälpa dessa bygder. Men här finns från
regeringsunderlagets sida en passivitet som lämnar
människor och hela landsändar i sticket.
Fru talman! För oss i Centerpartiet är en stabil
ekonomi mycket viktig. Grundtryggheten för sjuka,
handikappade, barnfamiljer och studerande är något
som vi arbetar mycket hårt för. För att den svenska
ekonomin ska vara stabil och för att dessa människors
trygghet ska kunna garanteras krävs det strukturella
reformer i den svenska ekonomin. Det krävs reformer
som kan bygga broar som bär över nästa lågkon-
junktur, annars lär vi stå där med lång näsa vid kanten
av branten när alla kurvor så småningom bär nedåt.
Det som är tråkigt med detta budgetförslag och med
utskottsmajoritetens förslag är att man lämnar vissa
grupper i sticket men framför allt att man låter bli att
genomföra de strukturella reformer som skulle kunna
garantera grundtryggheten i ett längre perspektiv.
(Applåder)
(forts.)
Välkomsthälsning

Anf. 13 TALMANNEN:
Jag vill nu informera kammarens ärade ledamöter
om att vi hos oss här har den finska riksdagens talman
Riitta Uosukainen med delegation som är på besök i
riksdagen som ett led i vårt mycket goda samarbete
men också med anledning av bibelöverlämnandet i
går. Den svensktalande befolkningen i Finland kom-
mer att fortsätta att använda bibeln. Hjärtligt välkom-
na hit!

5 § (forts.) Utgiftsramar och beräkning av
statsinkomsterna, m.m. (forts. FiU1)

Anf. 14 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Lena Ek från Centerpartiet sade att
jag får vara stand-in för Bosse Ringholm. Det får jag
väl då vara för Vänsterpartiets del eftersom vi är
överens om budgeten. Det bereder mig alltså inga
problem att vara det.
Vidare handlar det om att jag skulle anse att vi har
gjort mycket för pensionärerna genom att höja pen-
sionstillskottet. Nej, Lena Ek, det sade jag inte. Jag
sade att vi måste se till att göra det. Det är en viktig
uppgift för oss under de kommande åren.
Sedan handlade det om varför vi inte har sänkt
skatten för de fattigaste pensionärerna. Jag sade att de
fattigaste pensionärerna betalar ingen skatt och därför
har vi inte sänkt skatten för dem. De måste få en
kommande förstärkning med, tror jag, ett höjt pen-
sionstillskott. I takt med att vi får bättre resurser tror
jag att det är en högprioriterad fråga för alla i allian-
sen att diskutera fram.
En annan fråga att fundera på är detta med att ni
undrar vad vi ska göra med äldrefrågorna - att ge mer
pengar till kommunerna hjälper pensionärerna. Vi ger
faktiskt mer pengar till kommunerna men egentligen
känner jag lite sympati för Centerns budgetalternativ.
Jag får också passa på att hälsa den finska talman-
nen välkommen. I Finland talades det någon gång om
rödnylle.
Jag är lite förtjust i den framförda tanken. Ni har
ju samma utgiftstak som vi i majoriteten. Det hela är
inte så drastiskt. Ni är ju överens med oss om sjuk-
vårdssatsningarna och om försvarsneddragningarna.
Vi har alltså mycket gemensamt. Regionalpolitiken,
EMU och kärnkraften - allt det är bra. Sedan har vi
det fördelningspolitiska. Däremot har ni, Lena Ek,
missat när det gäller kommunerna. Ni säger att ni vill
ge några hundra miljoner till kommunerna men ni
avvisar vår skattepolitik. Men kommunerna tappar ju
4,8 miljarder. Det har ni glömt att kompensera för. Ni
har glömt att kompensera för 200-kronan till kommu-
nerna.
Jag tror inte att ni velat hamnat i den situationen
men ni har hamnat i läget att pengar dras in från
kommunerna. Det kommer att drabba äldreomsorgen.
Alla som kör i diket vill ju inte i diket. Ni har, tyvärr,
kört i diket när det gäller kommunernas ekonomi.

Anf. 15 LENA EK (c) replik:
Fru talman! På tal om rödnylle kan man rodna
över det som sägs. Lars Bäckström talade tidigare i
dag om att skärpa fördelningspolitiken genom att
minska avdragsrätten. Det är en av de huvudlinjer
som ni har valt. Samtidigt har ni under två års tid valt
bort pensionärerna. Två budgetförslag har ni gemen-
samt i den aktuella konstellationen lagt på kamma-
rens bord. Inget av de här budgetalternativen har dock
inneburit en rejäl satsning på pensionärerna. Det har
ni valt bort.
Om jag vore Lars Bäckström skulle jag vara lite
generad över det. Jag tycker faktiskt att Lars Bäck-
ströms svar andas en viss genans över att de här
grupperna, som ändå har en väldigt dålig situation,
lämnas utanför i ert förslag.
Sedan finns det vissa tekniska saker i budgettak-
skonstruktionen som behöver justeras. Där finns
förklaringen till Lars Bäckströms andra fråga. Vi är
mycket väl medvetna om det här men samtidigt kan
jag säga att vi under förra regeringsperioden satsade
otroligt många miljarder på just kommunerna för att
garantera vård, skola och omsorg.
Den försvarsöverenskommelse som Socialdemo-
kraterna och Centerpartiet har gjort innebär att 8
miljarder överförs till sjukvården. Detta gagnar också
pensionärerna, så jag känner mig ganska trygg och
ärlig när jag säger att vi satsar på kommunerna och på
vård, skola och omsorg. Vi glömmer varken pensio-
närer eller studerande.

Anf. 16 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Alldeles efter valet gjorde vi ju för-
bättringar i de gemensamma alternativen genom att
justera och återställa vad gäller basbeloppsberäkning-
arna. Det är en sak, och det var det första vi gjorde.
Det är dock riktigt att vi behöver göra mer för de allra
fattigaste pensionärerna - men inte för alla pensionä-
rer. Det finns ju pensionärer som har det oerhört gott
ställt, liksom det finns pensionärer som har det dåligt
ställt. Det ska vi skilja på.
Lena Ek, den kritik som jag vill rikta mot Center-
partiet gäller att ni de facto drar in 4,8 miljarder ge-
nom att inte kompensera. Vi har ju kompensationen
för sänkta egenavgifter. Kommunerna får större
skatteintäkter och statsbidragen minskar. Ni avvisar
vår skattemodell och glömmer att ge tillbaka de 4,8
miljarderna till kommunerna. Ni glömmer kommu-
nerna när ni avvisar vår statliga 200-krona till kom-
munerna. Det blir stora och kraftfulla indragningar
som kommer att slå mot kommunerna. Det måste ni
få kritik för.
Som icke-socialister, för det är väl vad ni i Cen-
tern är - jag tycker mig minnas det - tror jag, Lena
Ek, att ni har möjligheter att söka samverkan med oss
men det är ert val. Vi har en stabil majoritet och be-
höver inte hjälp men jag tror att en samverkan vore
bra för landet.
I längden står ju en strid mellan det blå blocket
och det röda och gröna laget här i kammaren men det
är nog inget fel att få en grön förstärkning om vi kan
driva fördelningspolitik och en ansvarsfull budgetpo-
litik. Det är dock ert val och det valet tror jag att ni
bör träffa. Jag tror att det vore bra för Sverige och för
sysselsättningen. Vi ska klara det och vi är på rätt
väg. Men vi kan gärna ha mer miljöinslag till Miljö-
partiets grönhet.

Anf. 17 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Först vill jag yrka bifall till reserva-
tionerna 2, 5 och 23.
Det är ganska lätt att, precis som Lars Bäckström
gör, försöka gå förbi det genanta faktum att ni två år i
rad har lämnat pensionärerna i sticket genom att prata
om teknikaliteter i fråga om budgettakets konstruk-
tion men just de teknikaliteterna ska vi ju framöver
diskutera. För er del finns det väldigt stora frågeteck-
en kring en del saker i det systemet.
Förutom att höja pensionstillskottet för pensionä-
rerna och att se till att statlig assistansersättning för
pensionärer också gäller - dessutom handlar det om
sänkt högkostnadsskydd - konstrueras nu skattesänk-
ningar. Där har ni återigen glömt pensionärerna. I vårt
förslag innebär tekniken med höjt grundavdrag en
höjning från 8 700 kr om året till 15 000 kr om året.
Det gynnar de pensionärer som har mycket låg ATP
och som har en mycket besvärlig situation. Det är
alltså fråga om en lång lista, Lars Bäckström. Ni har
där valt bort några av de mest sårbara grupperna i
samhället. Detta är genant - inte för mig utan för dig.

Anf. 18 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Snart är det nytt år, nytt decennium
och nytt århundrade. Det är liberala idéer som Sveri-
ge då behöver mer av. Det behövs mer tilltro till oss
var och en, och vi enskilda människor behöver fler
valmöjligheter. Vi behöver bättre villkor för företa-
gande och företagare. Vi behöver ett större ansvarsta-
gande för kommande generationer och mer solidaritet
med människor, både i Sverige och i fattiga delar av
vår värld. Vi behöver mer solidaritet med människor
som behöver vidga sin frihet. Frihet får inte vara
något bara för den rike och starke, utan frihet ska
faktiskt vara något för oss alla.
Därför lägger vi liberaler fram ett budgetalternativ
med sänkt skattetryck, med sänkt utgiftstryck, med
första steget i en skattereform för jobb och företagan-
de, med större satsningar på vård och skola och fak-
tiskt också med 2 ½ % i överskott. Detta är liberal
politik i siffror.
Människor måste få bestämma mer i sin egen var-
dag och människor måste ha jobb och egna pengar.
Det är ett grundläggande villkor. Fler måste få en
egen lön att leva på. Fler måste kunna förverkliga en
idé om en födkrok eller kunna göra en innovation till
ett verkligt företagande. Fler måste kunna påverka sin
egen ekonomi.
Skolan är avgörande. Vi måste ge barn och ung-
domar den allra bästa starten. Människor med funk-
tionshinder måste kunna känna den värdighet och ges
den personliga frihet som ett återupprättande av assi-
stansreformen betyder. Människor måste också ges de
mer stabila och överblickbara villkor som man kan få
om statsfinanserna blir mindre känsliga för konjunk-
turer.
Fru talman! 1999 råder det högkonjunktur. All
historisk erfarenhet talar för att det är rätt tid att fort-
sätta att åtgärda ekonomins långsiktiga problem nu
när tiderna är goda. Det är fel att slå sig till ro.
Intrycket ges liksom att regeringen och dess stöd-
partier blandar ihop den goda konjunkturen med att
man skulle ha skapat långsiktigt bättre strukturer och
kommit in på en bättre tillväxtbana men så är det inte.
Det som händer nu är att vi dels har en oväntat
god internationell kontur, dels att den har en oväntat
stor effekt i Sverige. Och det är till stor del en Bosse-
effekt, inte en Bosse Ringholm-effekt utan en Bosse
Lundgren-effekt och en Bosse Könberg-effekt. Till
viss del är det också en Bäckström-effekt, inte en
Lars Bäckström-effekt utan en Urban Bäckström-
effekt.
Grundläggande för att den goda internationella
konjunkturen nu växlas ut i ett så gott resultat är de
strukturreformer som har genomförts under det se-
naste decenniet: århundradets skattereform, EU-
medlemskapet, pensionsreformen, budgetsaneringen,
reformeringen av socialförsäkringarna, bankkrisens
hantering och den finansiella sektorn, Riksbankens
självständiga ställning och inflationsbekämpningen -
för att nämna några av de viktigaste reformerna.
Folkpartiet har varit pådrivande i alla dessa fall.
Socialdemokraterna har i många fall varit direkta
motståndare, eller möjligen ljumma åskådare, tills de
fallit för argumenten och t.o.m. brutit sina egna val-
löften för att vara med vid genomförandet. Stödparti-
erna har - tror jag - varit emot i samtliga fall.
Ett decennium av krispolitik har börjat att ge re-
sultat, och det är vi väldigt glada för. Vad vi nu ser är
att fler människor får den frihet som jobb och egen
försörjning innebär.
Förra mandatperioden var fyra förlorade år för
jobben. Därför är det särskilt glädjande att genomsla-
get är så pass stort på arbetsmarknaden, större än de
flesta trott. Det beror i och för sig delvis på att sjuk-
frånvaron har stigit kraftigt - det motsvarar ca 40 000
nya jobb - och att produktiviteten utvecklas smycket
svagare. Det är inte så roliga effekter, men i alla fall.
Enligt vad vi kan se från de senaste AKU-
siffrorna verkar nu denna kraftiga uppgång vara bru-
ten. Detta är mycket viktiga signaler för att om inte
också denna konjunktur ska bli en förlorad chans
måste vi gå vidare med reformer.
Fru talman! I dessa dagar tänker man mycket på
att två företeelser mer än något annat har präglat de
senaste tio åren. Den första företeelsen är förstås
kommunismens fall. Följderna på det ekonomiska
området är enligt förra veckans nummer av The Eco-
nomist: Men en idé att gemensamt ägande av egen-
dom utgjorde nyckeln till mänsklig lycka lades slut-
giltigt i graven och med den - åtminstone i Europa -
sveptes ett helt genomarbetet system av tyranni bort -
min översättning. Och Lars Bäckström och andra
lyssna nu. Kollektivismens idé är med detta grundligt
slagen.
Den andra viktiga företeelsen är den ökade inter-
nationaliseringen. Det verkar som att den har tagit
extra stora språng nu på 90-talet, och det har troligen
mycket att göra med den tekniska utvecklingen, t.ex.
datakommunikation, men också med avregleringen av
finansmarknader och på gamla offentliga monopo-
lområden. Detta har varit mycket viktigt.
Folkpartiet säger ja till internationaliseringen.
Under hela 1900-talet har det svenska deltagandet på
den internationella arenan medverkat till att öka vårt
välstånd och öka antalet nya jobb. Så är det nu också.
Den som tror att vi skulle vinna något på att avskärma
oss tar grundlgit fel. Vårt välstånd är grundat på in-
ternationaliseringens frukter.
Ett utmärkande drag för liberaler är över huvud
taget en positiv inställning till internationellt samar-
bete, handelsutbyte och utbyte mellan människor.
Därför är det naturligt för oss att vara positiva till
Europasamarbetet utan att vi för den skull accepterar
precis allt som Bryssel hittar på. Det är också natur-
ligt för oss att vara positiva till fortsättningen, till
valutasamarbetet, eurosamarbetet. Det är bra för
svensk ekonomi, för småföretagen, för oss konsu-
menter och det är bra för Sveriges inflytande i Euro-
pasamarbetet.
Det är i och för sig glädjande att Göran Persson
nu har tagit någon sorts steg i riktning mot att accep-
tera ett svenskt medlemskap i EMU. Men Göran
Persson vore inte den han är om han inte strax däref-
ter lät som att han egentligen inte riktigt menade vad
han sade. Därför blev det inte heller den åsyftade
positiva effekten på räntorna när marknaden begrep
att det bara var en av de vanliga finterna.
Fru talman! Politiker ska leda opinionen och inte
följa den, inte leka följa John. I det här fallet verkar
det som att man leker följa Tony. Men ska verkligen
det brittiska folket avgöra om och när Sverige ska gå
med i EMU? Nej, ni socialdemokrater som är positiva
till euron, kom ut på banan och visa vad ni verkligen
tycker! Ut och argumentera, stå för era åsikter och se
till att ni kan få folket med er om ni själva är överty-
gade! Ni får inte de positiva effekterna på räntan och
ekonomin om ni inte klämmer fram ett ordentligt
ställningstagande och sedan gör upp en arbetsplan för
hur det hela ska gå till. Elaka tungor säger för övrigt
att Göran Perssons nästa förslag är att vi ska börja
med att gå över när det gäller 500-sedlarna.
Fru talman! I går publicerade Invest in Sweden en
rapport om lokaliseringen av huvudkontor. Den visa-
de att skatten för enskilda individer är en mycket
viktig faktor. Det är lätt att säga att detta beror på att
storföretagsgubbarna är gnidna och att de inte borde
vara det. Sanningen är ju att vi kan göra väldigt lite åt
den mänskliga naturen. De statliga storföretagsledar-
na tycks vara minst lika giriga som de privata.
Sverige är både av historiska skäl och genom en
medveten socialdemokratisk politik beroende av ett
fåtal stora företag. Det som har hänt är att man vid
sammanslagningar konsekvent tycks ha valt andra
länder som säten, och fler och fler enheter inom bola-
gen flyttar ut.
Jag träffar inte så ofta storföretagsledare, men jag
träffade ledaren för ett av de utflyttade Södertörnsfö-
retagen, och han sade: Samarbetet med kommunen
går jättebra, och man är glad att vi finns här. Samar-
betet går också jättebra med länsstyrelsen. Men rege-
ringen verkar inte att bry sig ett enda dugg.
Nyföretagandet sjunker. Antalet företagare är nu
12 000 färre än när regeringen tillträdde 1994. Jobb-
tillväxten tycks redan stagnera. Det rosenröda skimret
är lite väl mycket skimmer och lite väl lite verklighet.
Jag är övertygad om att detta går att ändra. Sverige
kan bli ett attraktivt ställe att bo, verka och investera
i. Därför föreslår vi liberaler en handlingsplan med
benämningen Fördel Sverige. Det handlar om en
marginaleffektsreform för skatter och bidrag. Det
handlar om att sänka skatten på arbete. Det handlar
om att betala av mer på statsskulden, om att fortsätta
att sänka utgifterna, om att reformera välfärdstjäns-
terna, om att se till att vi får en utbildning i världs-
klass, om att förenkla företagandet, om att modernise-
ra arbetsrätten, om att säga ja till internationalisering-
en och frihandeln och om att sälja statliga bolag -
staten ska inte samtidigt vara den som sätter upp
spelreglerna, domare och dessutom spelare på plan.
Vi övertygade om att det går att vända trenden.
Det går att se till att vi får jobb och företag i Sverige,
att människor kan försörja sig på eget arbete och att
vi kan utveckla många nya goda idéer.
Fru talman! Jag träffar inte så många storföretags-
gubbar, men jag träffar många småbarnsmammor,
och en av dem sade till mig: Karin, det är svårt att
vara fattig, men det är ännu svårare att inte kunna
göra någonting åt det. Det är precis det i ett nötskal
som ligger bakom Folkpartiets förslag till förändrad
familjepolitik.
Bäckström och Hökmark debatterade tappade
vantar här. Jag kan vittna om att det är ett nog så stort
problem i dessa årstider. Men sanningen är att med
Socialdemokraternas och Vänsterpartiets politik får
den fattige knappt några pengar att köpa vantar för.
De får fortsatt små marginaler, men de får stora mar-
ginaleffekter. Det tycker vi inte är bra.
Födelsetalen är nu så låga som de inte har varit
sedan man började att mäta dem på 1700-talet. I
vänsterns Sverige har barn blivit en klassfråga. Det
kan vi liberaler aldrig ställa upp på.
Fru talman! Man måste göra någonting åt kvin-
nornas situation, och det gäller även kvinnolönerna.
Vi liberaler är för tuffare lagar, men tro inte att det är
detta som är lösningen. Ska vi lagstifta mot Bäck-
ströms och Bergqvists egna partikamrater ute i kom-
muner och landsting? Det är ju kommuner och lands-
ting som är den största arbetsgivaren för kvinnor med
usla löner. Nej, gör som vi, satsa på lärarna och sjuk-
sköterskorna. Se till att de får chansen hos alternativa
arbetsgivare. Släpp loss deras skaparkraft. Prioritera
skolan och vården. Prioritera lärarna i skolan. Det är
en mycket viktig tillväxtreform.
Fru talman! Skolan är ett oerhört viktigt område. I
dag slutar en mycket stor andel - 10-15 % - av ele-
verna skolan utan att kunna de mest grundläggande
saker som att läsa och skriva. Dessa ungdomar är på
förhand näst intill dömda i dag till att inte kunna
försörja sig själva på den moderna arbetsmarknaden.
Att få ungdomar att redan i skolan, på lågstadiet, lära
sig läsa och skriva är faktiskt en av de allra viktigaste
tillväxtreformerna. Det betyder tillväxt för Sverige,
men det betyder framför allt växtkraft för den enskil-
de och därmed frihet att forma sitt eget liv.
I går publicerade Finansdepartementets eget råd-
givande organ Ekonomiska rådet en bok - Ekonomi
och tillväxt - med mycket intressant innehåll. Bokens
redaktörer pekar i sin sammanfattning på en lång rad
av de förslag som Folkpartiet har om sänkta kapital-
skatter, sänkta förmögenhetsskatter, sänkta marginal-
skatter och sådant som Bäckström är emot. Men den
som är mest försiktig i boken, Jonas Agell, har tre
slutsatser: undvik höga skattekilar, sänk skatten för
småbarnsmammor och ingenjörer, breda skattebaser
är bättre än smala, inför självrisk och kontroll i soci-
alförsäkringarna. Det är precis de råd som vi liberaler
följer. Därför säger vi nej till regeringens skatteför-
slag. Vi har en tydlig inriktning i skattereformen mot
marginaleffekter, både för höginkomsttagare och för
låginkomsttagare. Vi växlar selektiva bidrag mot
generella. Därför är vårt alternativ bättre både för
tillväxt och för fördelning, särskilt för kvinnor. Johan
Pehrson kommer senare i dag att redogöra mycket
noggrannare för vår skattepolitik.
Vi säger ja till en riktig skattereform. Regeringen
har lagt det på hyllan och föreslår en kompensation
för pensionsavgifter. Man törs inte ens kalla det för
en skattesänkning. Men då, fru talman, vill jag säga
att är det någon skatt som vi inte behöver kompense-
ras för, så är det väl den som går till vår egen pension.
Fru talman! Politik är att vilja men också att välja,
och det är inte alltid så lätt - man måste prioritera
hårt. Vi prioriterar utbildning, vård och statens kärn-
verksamheter, t.ex. ökad satsning på rättssäkerhet.
Efter regeringens panikbromsning vad gäller bi-
ståndet krävs det insatser för att få upp den kärran på
vägen på rätt kurs igen. För övrigt flydde ju kusken i
panik till Bryssel.
Biståndet måste långt bort från skammens gräns.
Man måste se till att inrikta biståndet framför allt på
demokrati, mänskliga rättigheter och tillväxt även för
människor i de fattigaste delarna av vår värld.
Folkpartiet är ett utbildningsparti. Folkskollärar-
parti, säger en del, och det är vi stolta för. Men det
handlar inte bara om att satsa pengar på skolan, utan
det handlar också om att satsa på innehållet. Där vi är
med ute i kommunerna och styr görs det nu en oer-
hört tydlig prioritering av skolan och kvaliteten i
skolan. Det är mycket, mycket viktigt.
Däremot drar vi ned på arbetsmarknadsåtgärder-
na. Det märkliga är att regeringen räknar med att det
ska vara fler i arbetsmarknadspolitiska åtgärder nästa
år än vad det har varit i år, trots att allting går så bra.
Man skulle i och för sig gärna kunna argumentera för
att det vore motiverat med en större minskning än den
vi gör, nu när vi är inne i en så god konjunktur. Men
vi har ändå stannat vid den besparing som vi har
gjort.
Regeringen har inrättat ett speciellt institut för ar-
betsmarknadspolitisk utvärdering, som konstaterar att
AMS-jobb tränger undan vanliga jobb. Det är därför
särskilt angeläget att minska AMS-åtgärderna nu.
I stället, fru talman, tycker vi att det är viktigt att
prioritera även äldre människor, särskilt de med låga
pensioner av vilka många är kvinnor. Vi tycker att
även de äldre ska vara med på skattesänkningarna.
Men framför allt vill vi höja bostadstillägget, för det
är något som särskilt gynnar dem som har den allra
sämsta ekonomiska situationen. Vi föreslår dessutom
ett mycket bättre skydd mot höga läkarbesöks- och
medicinkostnader än vad regeringen nu har föreslagit.
Sedan, fru talman, vill jag bara påminna om att vi
återställer änkepensionerna. Vi kan inte längre vara
med om det här sveket mot änkorna.
Fru talman! Det finns mycket som man skulle
vilja tala om. När man hör majoriteten låter det som
om det är en helt annan ekonomisk politik, men san-
ningen är ju den att vi i budgeten lägger om ungefär
en tjugondel av utgifterna det första året. Det är det
första steget på en ny kurs mot en ny frihetstid. Män-
niskor i Sverige behöver mer att bestämma om själva
och för detta en god samhällsekonomi i grunden.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna nr
1, 24 och 28.

Anf. 19 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det är det första steget åt fel håll.
Karin Pilsäter sade att kollektivismen är död. Jag
får då säga som Mark Twain: Ryktet om vår död är
betydligt överdrivet. Redan Karl Marx skrev ju 1848:
Det går ett spöke genom Europa. Detta har haft stark
livskraft.
Kollektivism är att man sluter sig samman. Jag
ska ta ett väldigt tydligt exempel, Karin Pilsäter.
I Arvika finns det en metallindustri som heter
Smedjan. Det franska företaget lade ned hela fabri-
ken. 230 skulle gå. 52 skulle få stanna sade företags-
ledningen, men inte riktigt alla. Till Trond Nygårds-
moen, nr 52, sade man: Du får inte vara med. Du är
vice ordförande i fackklubben. Du ska gå!
Trond Nygårdsmoen behövde hjälp av sina kam-
rater. Företagsledningen sade: Vi säger upp allihop,
om ni envisas med att få ha fackliga rättigheter.
Trond Nygårdsmoen behövde hjälp av sina kamrater,
kollektivismen i fackföreningen. Trond Nygårdsmoen
är kvar. Det är 53 som är kvar nu. Han är glad för att
den här kollektivismen finns, att hjälpa och stödja
varandra i organiserad form. Kollektivismen kommer
aldrig att dö, för som redan Karl Marx skrev och som
framtränger i hans manifest framträder ett samhälle
vari en och envars fria utveckling är en förutsättning
för allas fria utveckling.
Kollektivismen, den gemensamma solidariteten,
är viktig för den enskilde individens frihet. Man ska
inte prisges av franska företag eller marknadskrafter-
nas spel. Vi kan inte förlita oss på den osynliga han-
den eller på något slags Guds moral som ska hjälpa
oss. Vi behöver politiken och den politiska kraften att
sätta upp spelregler. Det trodde jag faktiskt att ni
socialliberaler var ense med oss om.
Sedan konkret, Karin Pilsäter, har vi gått igenom
ert alternativ på sidorna 122-125 i betänkandet. Ni i
Folkpartiet kan väl inte bara säga att det bara är bud-
getkritik. Bemöt i så fall den kritiken!

Anf. 20 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Jag sade inte att kollektivismen är
död, för Lars Bäckström är, såvitt jag vet, inte något
spöke. Jag sade att kollektivismens idéer är grundligt
slagna när det gäller jobb och företagande. Men det
betyder ju inte att vi som liberaler på något sätt skulle
motsätta oss idén att människor frivilligt sluter sig
samman för att bättre lösa en uppgift - tvärtom -. Det
är ofta precis det som fackföreningsarbete handlar
om, och det är jag personligen en mycket stark an-
hängare av. Vi tycker att det är mycket viktigt med
fackföreningar. Men när fackföreningen kollektivt har
fått en rättighet i stället för att individerna har slutit
sig samman för att få denna rättighet, det är då det har
spårat ur.
Nej, kollektivismen i den bemärkelsen var ett
spöke redan på Marx tid, och jag tror att den är det
fortfarande. Det är ju några som spökar t.o.m. inne i
denna kammare.
Vi liberaler tycker att det är mycket, mycket vik-
tigt med spelregler. För att den osynliga handen ska
kunna fungera, för att individer som du och jag när vi
går ut och köper skor och apelsiner ska kunna göra
det på ett bra sätt, krävs det att staten sätter upp spel-
regler. Det är precis det som marknadsekonomin
handlar om.
Marknadsekonomi är inte den starkes rätt på den
svages bekostnad. Marknadsekonomi är fria aktörer
på en marknad där staten sätter upp spelreglerna, och
just därför ska staten inte också vara spelare. Då blir
det just det som står på Finanstidningens förstasida i
dag, fiasko. Det är precis det som det handlar om.
Därför tycker vi att kommuner och landsting ska
ägna sig åt det som är deras uppgifter i stället för att
driva affärsverksamhet. Därför ska staten sälja sina
bolag och koncentrera sig mer på sina kärnuppgifter,
nämligen att sätta upp bra spelregler, exempelvis en
skärpt konkurrenslag, och se till att i den mån det
behövs införa en bättre lagstiftning till skydd för
kompisarna på det där företaget och inte vara med
som spelare.

Anf. 21 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Men ni kräver ju en ny arbetsrätt, att
man ska ta ifrån de fackliga organisationerna deras
rättigheter. Ett av huvudstråken i den borgerliga blå
alliansens politik är ju att slå mot den gemensamma
organiseringen av löntagarna.
Annars lät mycket av det som Karin Pilsäter sade
väldigt bra, men hur är det i praktiken? Men det är ju
dock en budgetdebatt.
Karin Pilsäter sade: Vi är ett folkskollärarparti.
Jag har jobbat i svensk grundskola i tio år, och jag
lovar att jag och mina kolleger inte blir duktigare om
vi privatiseras. Vi blir duktigare när vi får möjligheter
att arbeta på det sätt vi vill och kan. Det kan ju vara
en dålig kommunledning. I så fall får väljarna rösta
bort den. Vi behöver den friheten, och det kan vi få
redan i det här systemet med rätt politisk ledning. Vi
blir inte duktigare för att vi privatiseras eller säljs till
Bure eller någon annan.
Lärarna vill säkert ha högre löner. Då behöver
kommunerna ha mer pengar. Ni i Folkpartiet minskar
det ekonomiska utrymmet för kommunerna. Även ni
vill ge 4-5 miljarder mindre till kommunerna.
Om det inte är så - Karin Pilsäter står här i kam-
maren och skakar på huvudet - varför berättade ni
inte hur ni hade löst problemet när vi beredde frågan i
utskottet? Varför har ni inte skrivit det i era reserva-
tioner och gendrivit? Ni har ju läst våra texter. Ni
svarar aldrig på kritiken. Ni hoppas att ingen ska se
baksidan av er politik, med alla era oerhört dåligt
underbyggda, vaga besparingar på lösa boliner. Se-
dan har ni oerhört skarpa förslag om att återinföra
änkepensionerna, som Karin Pilsäter tar upp. Visst
skulle jag också vilja göra det, men jag kan inte fi-
nansiera det med någon vagt tänkt, osäker besparing
på trafikförsäkringen, som jag inte har någon aning
om hur den ska gå till.
Man kan inte bekosta faktiska utgifter med tänkta
inkomster. Ni kan förstöra Sveriges ekonomi en gång
till om ni gör det. Det är det som är det tragiska. Ett
folkskollärarparti borde kunna räkna. En folkskollära-
re finansierar aldrig sina utgifter med tänkta inkoms-
ter. Ni är inte längre något folkskollärarparti!

Anf. 22 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Ibland när man läser och hör Bäck-
ström tror man inte att han är lärare utan revisorsas-
sistent.
Saken är den att i det här budgetsystemet sitter
Bäckström och majoriteten på två fördelar som eko-
nomichefen, vilket är mitt yrke, annars sitter på,
nämligen rätten att göra upp kontoplanen och att
lägga in bokföringsordrar ifall revisorn hittar något
fel.
Ni sitter på både kontoplanen och rätten att skicka
rättelselappar. Trots att regeringen har ett helt finans-
departement haglar det in rättelselappar, men vi som
sitter i opposition förväntas ha samma kapacitet -
utan att vi alls har den typen av tjänstemanna- och
dataresurser - och vi får dessutom inte skicka in någ-
ra rättelselappar ifall vi själva tycker att vi gjort några
fel. Vi kan inte heller ändra kontoplanen.
Det försvinner inga pengar från kommunerna -
det vet Lars Bäckström mycket väl - men vi har valt
en annan kontoplan, och det syns tydligt i vårt bud-
getalternativ. Det går ihop sig. Det finns en väldigt
förenklad tabell, som t.o.m. Lars Bäckström, som är
lärare, borde kunna förstå, där det framgår att debet
och kredit mycket väl går ihop. De övriga invänd-
ningar som majoriteten har skrivit upp tycker jag är
av det kamerala slaget att vi kan träta om det någon
annan gång än när debatten sänds i TV, för jag tror att
det knappast kan intressera någon medborgare.
Däremot tror jag att det intresserar medborgarna
som lyssnar på det här att veta att vår politik innebär
att man kan få mer valuta för skattepengarna, och det
är väl det som är det riktigt viktiga. Vem som helst
kan ju lova ut fler miljarder. Det är busenkelt! Men
att se till att få valuta för de där miljarderna är mycket
svårare. Ett sätt att få valuta är att tillåta Lars Bäck-
ströms alla lärarkolleger runtom i Sverige, som fak-
tiskt vill jobba efter eget huvud och av egen kraft och
ibland med en annan arbetsgivare, att också göra det
för att tillsammans, för barnens skull, för Sveriges
skull, för tillväxtens skull och för ungarnas framtida
frihets skull, faktiskt få lära sig det som gör att de kan
få en bra grund att stå på i stället för att ha en massa
socialistiska pekpinnar och tala om vem som är bäst
på att driva skolor. Släpp lärarna fria! Det är en riktig
tillväxtreform!

Anf. 23 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! Den rödgröna statsbudget vi behand-
lar i dag lägger en god ekonomisk grund för Sveriges
inträde i ett nytt årtusende. Den visar att det i Sveri-
ges riksdag finns en stabil majoritet för balanserade
statsfinanser, och det är en bra och nödvändig bas för
att kunna ta itu med arbetslösheten, miljöproblemen
och de sociala orättvisorna i samhället.
Och vi är på rätt väg. Arbetslösheten minskar -
målet om 4 % öppen arbetslöshet nästa år ligger inom
räckhåll - skatten sänks med särskild inriktning på
låg- och medelinkomsttagare och barnbidraget höjs.
Genom Miljöpartiets aktiva medverkan i budgetar-
betet kommer nu miljöanslagen de närmaste åren att
successivt ökas. Det gäller såväl inköp av skyddsvärd
skog, biotopskydd och marksanering som kalkning
och miljöforskning.
Som ett av de första länderna i världen redovisade
vi i vårbudgeten gröna nyckeltal. De följs nu upp i
statsbudgeten. Gröna nyckeltal är ett värdefullt in-
strument för att följa upp målen på det miljöpolitiska
området, och de är avsedda att användas som vägled-
ning för politiska beslut och som underlag för sam-
hällsdebatten på samma sätt som de ekonomiska
nyckeltalen. Vi anser från Miljöpartiets sida att Sve-
rige under sin kommande tid som ordförandeland i
EU ska verka för att systemet med gröna nyckeltal
införs även på EU-nivå, så att det blir lättare att se de
ekologiska konsekvenserna av den ekonomiska poli-
tik som förs.
Om man granskar de gröna nyckeltalen och deras
utveckling ser man att utsläppen av koldioxid ökat
under 90-talet, och att vi därför måste göra mer för att
klara våra åtaganden att minska koldioxidutsläppen.
Man kan också se av nyckeltalen att bensenhalten i
luft i och för sig har minskat, men att den vintertid
fortfarande ligger på nivåer över lågrisknivån i fler-
talet tätorter. Man kan också se att tillförseln av fos-
for och kväve till haven minskade för tio år sedan
men nu har börjat öka igen.
Den här utvecklingen måste brytas för framtidens
skull. Därför behövs Miljöpartiet i Sveriges riksdag,
och därför kommer vi att fortsätta att kämpa för en
bättre miljöpolitik, för en fortsatt grön skatteväxling
och för en fortsatt miljörelatering av skattesystemet.
När det gäller vår skattepolitik kommer Yvonne Ru-
waida senare att redogöra mer i detalj för den.
Med den här redovisningen av miljörelevant sta-
tistik sitter vi inte nöjda. Vi är inte nöjda med att de
gröna nyckeltalen införts. Det har ofta framförts, och
förtjänar att framföras igen, att BNP-måttet är alltför
trubbigt, och direkt missvisande om det används som
välfärdsindex. Det behöver därför kompletteras, och
det finns sedan flera år tillbaka ett användbart komp-
letterande mått, ett index för uthållig ekonomisk väl-
färd, som kallas Index of Sustainable Economic Wel-
fare, förkortat ISEW. Vid framräknandet av ISEW
utgår man från BNP, men drar av kostnader för bl.a.
bilolyckor, pendling, föroreningar och förluster i
miljökapital. Dessutom väger man in sociala effekter
av inkomstfördelningen i samhället.
Som ett komplement till redovisningen av BNP
och gröna nyckeltal i statsbudgeten skulle en årlig
redovisning av ISEW för Sverige bidra till att ge en
mer rättvisande bild av den samhällsekonomiska
utvecklingen. Vi har därför motionerat om att rege-
ringen bör ges i uppdrag att fr.o.m. nästa års stats-
budget redovisa ISEW bland de ekonomiska nyckel-
talen i finansplanen. Tyvärr har vi inte fått gehör för
det i utskottet, och därför yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 11.
Fru talman! De senaste dagarna har EMU-frågan
hamnat i fokus sedan statsministern deklarerat att vi
inte har något val när det gäller EMU-anslutningen
och att vi inte kan säga nej utan bara ja nu eller ja
senare. Det är både sorgligt och upprörande med
denna defaitism hos en ledande politiker. Det är klart
att vi har ett val! Förnekar vi möjligheten att träffa
politiska val kan vi lika gärna lämna över till kamre-
rer och marknadsaktörer, en önskan man ibland kan
spåra i moderat antipolitisk retorik, men blir förvånad
att höra från en socialdemokratisk statsminister.
Jag förutsätter, och Miljöpartiet förutsätter, att det
i en kommande folkomröstning om EMU inte kom-
mer att bli en upprepning av sveket i kärnkraftsom-
röstningen med två ja-linjer, utan att statsministerns
tal om det nödvändiga ja-sägandet bara är ett försök
att domptera internt rytande i s-leden, vilket i och för
sig är illa nog.
Frågan om medlemskap i valutaunionen är ett av
de viktigaste besluten inför framtiden. Ett medlem-
skap i valutaunionen skulle innebära ett stort steg mot
ett Europas förenta stater, med en centraliserad eko-
nomisk politik långt bort från medborgarnas och de
folkvaldas inflytande. Trots att Sveriges officiella
linje har varit att vänta och se har riksdagen anpassat
den ekonomiska politiken till de krav som en framtida
låsning av kronan till euron kräver. En del av dessa
krav sympatiserar vi visserligen med, men vi tycker
att det är otillfredsställande att Sverige successivt
anpassas till EMU utan att medborgarna fått möjlig-
het att ta ställning till den avgörande frågan, dvs. om
vi ska gå med eller inte. För Miljöpartiet är det själv-
klart att ett beslut om en svensk anslutning till EMU
ska föregås av en folkomröstning, och vi anser att
denna folkomröstning bör komma till stånd så snart
som möjligt. Därför yrkar jag bifall till reservation
nr 7.
Gunnar Hökmark efterlyste i sitt anförande en re-
dovisning av den rödgröna majoritetens inställning
till EMU, och jag ska redovisa min och Miljöpartiets
inställning genom att ta upp och bemöta några av
favoritargumenten för EMU.
Det sägs ofta att en EMU-anslutning ger oss lägre
ränta. Men i själva verket beror räntenivån i huvudsak
på inflationsförväntningarna, och en trovärdig pen-
ningpolitik inriktad på låg inflation kan vi fortsätta att
föra själva, fristående från EMU.
Det sägs ofta att euron är en stabil och stark valu-
ta, medan kronan, om vi väljer att stå fria från EMU,
blir svag och instabil. Men med en fast penningpolitik
inriktad på låg inflation finns det ingen som helst
anledning att tro att kronan skulle bli svagare än eu-
ron. Sedan EMU-starten den 1 januari i år har kronan
också stärkts väsentligt gentemot euron.
Det sägs ofta att arbetslösheten minskar om vi går
med i EMU, men arbetslösheten beror i huvudsak på
hur arbetsmarknaden fungerar vad gäller sådant som
lönebildning, arbetslöshetsunderstöd, bidragssystem
och arbetsmarknadspolitik, dvs. sådant som inte di-
rekt påverkas av EMU. Det mesta talar för att om
EMU påverkar arbetslösheten på något sätt så är det
genom att öka den.
Det sägs ofta att vi måste föra samma politik i alla
fall, oberoende om vi går med i EMU eller inte, och
att vi därför bör vara med och ha inflytande; sitta vid
beslutsbordet, som Alf Svensson sade i någon mor-
gontidning härom dagen. Men det finns inget besluts-
bord där Alf Svensson eller någon annan kristdemo-
krat kan sitta med. Det är centralbankens tjänstemän
som beslutar, och vi måste inse att det som blir avgö-
rande för den europeiska centralbankens penningpo-
litik blir konjunkturläget i de stora länderna på konti-
nenten, t.ex. Tyskland och Frankrike. Sveriges vikt i
EMU blir så liten att vår ekonomiska situation inte
kommer att påverka besluten om euroräntans nivå.
Nej, bättre då att stå fri och ha ett handlingsut-
rymme för en egen ekonomisk politik. Fördelen med
att stå fri och ha en flytande växelkurs är att Riksban-
ken genom att påverka ränta och växelkurs kan sti-
mulera eller kyla av ekonomin beroende på konjunk-
turläge och inflationsförväntningar. En nationell pen-
ningpolitik är ett bra instrument för en stabil ekono-
misk utveckling med låg inflation och låga räntor.
Om vi går med i EMU förlorar vi den möjligheten.
I vulgärdebatten framställs Miljöpartiet ofta som
motståndare till samarbete med andra länder, men
inget kan vara mera fel. Vi vill ha ett utvidgat samar-
bete med andra länder t.ex. i frågor som rör den glo-
bala ekonomins utveckling. Bl.a. anser vi att initiativ
bör tas på skatteområdet.
En synbar effekt av globaliseringen under senare
år är tendensen att alltfler nationer har låga skatter på
kapital och företag för att locka till sig utlandsinveste-
ringar. Genom låg skatt på energi och miljöfarlig
produktion kan visa länder också locka till sig miljö-
farlig produktion från länder med en mer progressiv
miljöpolitik.
Miljöpartiet menar att regeringen i internationella
organisationer bör verka för åtgärder för att minska
skadlig skattekonkurrens och för minimiskattenivåer
på kapital och energi.
Erfarenheter under de senaste åren visar att det
globala finansiella systemet fungerar dåligt eller kan-
ske för bra. De internationella finansmarknaderna är
väl designade för kortsiktig privatekonomisk effekti-
vitet, och det avreglerade spekulativa kapitalflödet
hotar ekonomins stabilitet. Systemet bör förändras så
att spekulationskarusellerna under 80- och 90-talen
inte kan upprepas. Ett sätt är att minska omsättningen
på valutamarknaden, dvs. kasta lite grus i maskineriet
genom att införa en global omsättningsskatt på valu-
tatransaktioner.
Jag är medveten om svårigheterna med att införa
en internationell täckande skatt, men regeringen bör
ändå ges i uppdrag att i internationella institutioner
och organisationer driva frågan om en global skatt på
valutatransaktioner. Men eftersom utskottsmajoriteten
inte lyssnade på det örat yrkar jag härmed bifall till
reservation nr 15.
Herr talman! I natt kunde man beskåda himlafe-
nomenet Leoniderna - en kometsvans bestående av
en mängd partiklar som när de kommer i kontakt med
jordens atmosfär fattar eld och går upp i rök. På
samma sätt förhåller det sig med flera av de borgerli-
ga partiernas budgetförslag. De blänker till för ett
ögonblick men går upp i rök när de konfronteras med
verkligheten.
Ta t.ex. det moderata förslaget om att ersätta da-
gens högkostnadsskydd med en frivillig läkemedels-
försäkring. I förslaget räknar moderaterna med att
30 % av befolkningen mellan 18 och 65 år och 80 %
av befolkningen över 65 år ska ansluta sig till försäk-
ringen. Frågan är varför så många skulle göra det.
Under 1998 var det bara 8,5 % av befolkningen mel-
lan 18 och 65 som nådde den övre beloppsgränsen.
Varför skulle då mer än tre gånger så många betala en
försäkringspremie på 1 200 kr? Varför skulle 80 % av
landets pensionärer betala denna försäkringspremie
när det bara är 30 % av dem som kommer upp i den
övre beloppsgränsen och skulle tjäna på en sådan
lösning?
Herr talman! Moderaternas förslag överlever inte
en konfrontation med verkligheten. Det troliga resul-
tatet skulle, snällt räknat, bli att hälften så många som
moderaterna räknat med för att få det hela att gå ihop
skulle ansluta sig. Det skulle bli ett underskott på
närmare 2 miljarder. Detta är inte det enda irrblosset i
moderaternas budget.
Ännu värre än de lätt förångade budgetförslagen
är den nya moderata sockerretoriken. Det var bara
stråkarna som saknades för att Gunnar Hökmarks
inledande anförande skulle bli en riktig tårdrypare.
Barnfamiljerna har inte råd att köpa vantar, men med
moderat politik skulle de minsann få det. Vi modera-
ter vill sänka de skatter som betyder mest för lågin-
komsttagarna, sade Gunnar Hökmark.
Men var finns de förslagen? I Moderaternas,
Kristdemokraternas och Folkpartiets gemensamma
reservation - den som Gunnar Hökmark yrkade bifall
till - finns förslag om sänkt skatt för fåmansbolag,
avskaffad dubbelbeskattning på aktier, sänkt skatt på
hushållsnära tjänster, avskaffad förmögenhetsbeskatt-
ning och avskaffad särskild löneskatt på vinstandelar.
Vissa skulle nog kunna köpa många vantar efter de
skatteförändringarna, men för låginkomsttagarna
kommer inte den moderata tomten med mjuka paket.
Det blir hårda bandage i stället.
Vill man verkligen sänka de skatter som betyder
mest för låginkomsttagarna och öka möjligheten till
vantinköp ska man göra det som den rödgröna majo-
riteten föreslår: permanenta den särskilda skattere-
duktionen för låginkomsttagare, kompensera för ege-
navgifter och höja barnbidragen.
Avslutningsvis vill jag säga att jag delar Mats
Odells uppfattning i två frågor. Det gäller att sambe-
skattningen av äkta makar bör slopas och att maxtax-
ans fördelningspolitiska effekter är oacceptabla.

Anf. 24 LENA EK (c) replik:
Herr talman! Miljöpartiets företrädare Matz
Hammarström pratar om gröna nyckeltal. Jag tycker
som centerpartist att det är väldigt bra att ekonomin
också skärskådas ur miljösynpunkt. Men för en tid
sedan begärde Miljöpartiet en extra debatt om barn-
konventionen och barnens rättigheter i samhället - en
väldigt viktig debatt. Under de tio år som barnkon-
ventionen har gällt här i Sverige har kravet på en
barnbilaga i budgeten också framförts bl.a. av före-
trädare från Miljöpartiet. Är den frågan bortglömd,
eller är det någonting som ni fortfarande driver?
Sedan talar Matz Hammarström om skatteväxling.
Det är väldigt bra med en äkta skatteväxling - en äkta
skatteväxling som har raka rör mellan höjda mil-
jöskatter och sänkta arbetsgivaravgifter. En äkta
skatteväxling har inte genomförts i Sverige sedan den
1 januari 1997, när Centerpartiet drev igenom sänkta
arbetsgivaravgifter som motsvarades av höjda mil-
jöskatter - raka rör.
Högkostnadsskyddet pratar Matz Hammarström
väldigt mycket om. Vi tycker att högkostnadsskyddet
är viktigt. Den åsikten delar vi. Men vi tycker att det
ska vara ett riktigt skydd. Miljöpartiet har varit med
och höjt gränsen för högkostnadsskyddet från
1 300 kr till 1 800 kr - någonting som drabbar precis
de svaga grupper som Miljöpartiets företrädare säger
sig värna väldigt mycket om. För mig hänger inte
detta ihop.

Anf. 25 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Herr talman! Det var tre frågor på en gång. När
det gäller den första frågan, om barnkonsekvensana-
lyser, kan jag säga att det inte alls är en fråga som vi
har släppt. Den jobbar vi vidare med. Det är bra att
Lena Ek tar upp frågan igen. Jag hoppas att vi till
nästa budget ska kunna ha sådana i skrift.
Man kan diskutera om det är Centerpartiet som
ska ha tolkningsföreträde när det gäller hur man defi-
nierar äkta skatteväxling. För oss är det tveklöst så att
budgeten innehåller en skatteväxling. Skatten på
arbetsinkomster sänks avsevärt. Skatten på olika
miljöstörande verksamheter höjs. Det är frågan om en
skatteväxling, Lena Ek.
I det läge vi befann oss när vi var tvungna att göra
någonting för att klara budgettaket, som också Lena
Ek och Centerpartiet har ställt sig bakom, valde vi att
höja högkostnadsskyddet från 1 300 kr till 1 800 kr.
Det var inget lätt beslut, men för att ta ansvar för
landets totala ekonomi var vi tvungna att göra detta.
Det jag talade om i mitt anförande var en kritik mot
det moderata alternativet till detta.

Anf. 26 LENA EK (c) replik:
Herr talman! Jag är väldigt glad att vi i alla fall
om Miljöpartiet och Centerpartiet får bestämma
kommer att ha barnkonsekvensbeskrivningar i fort-
sättningen, för det tror jag är mycket viktigt.
Definitionen av skatteväxling har gjorts i enighet
av en parlamentarisk utredning. Det tycker jag är en
bra grund för definitioner av saker och ting.
När det gäller högkostnadsskyddet finns det väl-
digt mycket annat att göra än att just höja gränsen.
Jag kan bara nämna att 20 % av läkarbesöken beror
på felmedicineringar. Det skulle ge en väsentligt
större effekt om man inriktade sig på åtgärder som
förbättrar problemet från den ingången i stället.

Anf. 27 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Herr talman! Vad gäller äkta skatteväxling ska det
vara höjda miljöskatter och sänkt skatt på arbete. Men
sänkningen av skatten på arbete gäller såvitt jag kan
se dels inkomstskatter, dels arbetsgivaravgifter. Här
har vi sänkt inkomstskatterna. Det finns också, som
Lena Ek är medveten om, i förslaget om kompe-
tensutvecklingskonton ett inslag av sänkt arbetsgivar-
avgift.

Anf. 28 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Jag tänkte uppehålla mig rätt så
mycket vid det internationella samarbetet.
Sverige har ju en liten, öppen ekonomi. Vi bygger
vårt välstånd på internationell handel och internatio-
nell samverkan. Men Matz Hammarström säger här
att i Miljöpartiets perspektiv beror jobben bara på
vilken arbetsmarknadspolitik man bedriver och hur
hög a-kassa man har.
Låt mig ställa några mycket konkreta frågor.
Finns det inget samband mellan jobben i Sverige och
huruvida det finns några företag här? Om det finns ett
samband mellan att det finns ett företag och att man
kan få ett jobb - betyder då inte villkoren för företa-
gen här i Sverige i relation till villkoren i andra länder
någonting? Och i så fall, Matz Hammarström, om det
är bra för företag som handlar med andra länder att ha
samma valuta - och det är väl ändå väldigt svårt att
säga emot - vilka andra fördelar för företagen vill ni i
Miljöpartiet erbjuda om ni säger nej till fördelen av
en gemensam valuta? Handlar det om ännu mer
sänkta skatter - mer än vad Folkpartiet föreslår? Eller
handlar det om några andra fördelar för företagen -
det som ni brukar kalla för stora nackdelar?
När genomskinligheten enligt allas bedömningar
kommer att betyda att konsumentpriserna, dvs. det
som vi betalar när vi är ute och handlar, blir lägre
med en gemensam valuta - vilka andra fördelar tän-
ker Miljöpartiet föreslå för oss konsumenter när vi
ska betala mer på grund av att Miljöpartiet inte vill att
Sverige ska vara med i valutasamarbetet?
På vilket sätt tänker ni i Miljöpartiet se till att man
i Europasamarbetet verkligen kan genomföra bättre
miljöskatter osv.? Ni vill ju egentligen helt och hållet
gå ur Europasamarbetet, men framför allt se till att
Sveriges inflytande inte alls blir så stort som det
skulle kunna bli om Sverige var med och samarbetade
fullt ut.
Hur får vi företag? Hur får vi bättre villkor för
konsumenterna? Hur får vi inflytande?

Anf. 29 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Herr talman! När det gäller att gynna företagandet
i Sverige delar jag Karin Pilsäters uppfattning att
sänkt arbetsgivaravgift är en viktig del i detta arbete.
Vi kommer att fortsätta driva frågan om detta liksom
vi har gjort tidigare.
Det återstår att se om det verkligen blir lägre pri-
ser genom en EMU-anslutning.
Sveriges export går ju åtminstone till hälften till
länder utanför EMU-området, så en valutarisk finns
ju fortfarande kvar.
Vi i Miljöpartiet vill driva ett miljösamarbete. Så
länge Sverige är med i EU är vi aktiva och pådrivan-
de i den gröna gruppen där för ett gott miljösamarbe-
te. Vi anser i och för sig att Sverige också som en
fristående stat utanför EU ska kunna driva ett miljö-
samarbete i olika internationella sammanhang.

Anf. 30 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Vi är många som är nyfikna på vilka
andra organisationer Miljöpartiet vill bedriva samar-
betet i. Men det kanske är en annan fråga. Jag vet inte
om det är Nato, Amnesty International eller vilka
internationella organisationer det är som ska bedriva
det arbete som i dag bedrivs inom EU.
Sverige kommer att tappa inflytande i EU. Om 15
stycken sitter runt ett bord och en av dem alltid säger
"vi vill inte vara med på det och det" bryr man sig
självfallet inte så där överdrivet mycket om vad den
säger på de punkter där den faktiskt vill vara med.
Det är väl ändå rätt uppenbart att Sverige kommer att
få ett minskat inflytande generellt sett om vi alltid
håller på att vara nejsägare.
Matz Hammarström säger att Miljöpartiet vill
fortsätta med sänkta skatter. Men om det nu är så att
vi kan få en fördel för jobb, företagande och konsu-
menter genom att vara med och ni vill välja bort den
fördelen - hur mycket mer tänker Miljöpartiet då
sänka skatterna än vad vi liberaler vill göra för att
kompensera för detta? Vilken social välfärd är det då
som ni vill rasera? Ni anser ju att vi redan nu sänker
skatterna för mycket, men ni vill uppenbarligen sänka
skatterna ännu mer. Eller vad har ni i Miljöpartiet för
recept för att erbjuda företag och konsumenter de
fördelar som ni kastar bort genom att säga nej till
valutasamarbetet?
När det gäller valutakursrisken vill jag säga att
inom en mycket kort tid kommer 75 %, tre fjärdede-
lar, av Sveriges handel in och ut att ske just med
euroländer. Det är en otroligt stor marknad. Företagen
kan välja mellan att lokalisera sig på ett ställe som
ligger inom eller utom euroområdet. De vill då ha
andra fördelar. Jag vill inte behöva bjuda under när
det gäller miljöregler, arbetsrätt eller andra sådana
saker för att locka företagen, utan jag säger ja till
valutasamarbetet.

Anf. 31 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Herr talman! Karin Pilsäter vill att jag ska redovi-
sa vad jag vill kompensera företagen med för att de
inte kan dra nytta av de fördelar som hon påstår att en
EMU-anslutning skulle innebära. Jag delar inte den
uppfattningen, så jag tycker inte att jag är skyldig att
redovisa kompensation för fördelar som jag inte anser
är reella.
När det gäller sänkta skatter så delar jag Karin
Pilsäters uppfattning om arbetsgivaravgiften. Det
finns andra typer av skattesänkningar, t.ex. detta
återkommande tal om avskaffad dubbelbeskattning på
aktier, som däremot är något som vi inte anser är
viktigt i sammanhanget.

Anf. 32 GUNNAR HÖKMARK (m) replik:
Herr talman! Sakläget är det att Miljöpartiet, lik-
som i och för sig Vänsterpartiet, har varit emot alla de
grundläggande förändringar som lett till att det går
bra för svensk ekonomi i dag. Det gäller oberoende
riksbank, saneringspolitik, avregleringar och privati-
seringar, dvs. de reformer som har gett förutsättningar
för att det ska kunna gå bra i dag.
Av samma skäl är de emot att man fortsätter på
reformspåret. Det är därför Matz Hammarström är
emot att Sverige ska ta del i det gemensamma valuta-
samarbetet fullt ut.
Detta innebär också att ni ställer svenska småfö-
retag utanför en rättvis möjlighet att konkurrera på
hela den europeiska marknaden. Alla de stora företa-
gen kommer att klara sig. Men de små - den tekniska
verkstaden, det avancerade dataföretaget - alla dem
som finner att den svenska marknaden är för liten vill
ni i praktiken försvåra för. Jag säger inte att ni gör det
omöjligt, men ni försvårar för dem.
Detta har sin grund i att ni är emot hela detta Eu-
ropasamarbete som nu tar plats. Det är bara att kom-
ma ihåg en sak: Hade ni och era likatyckande runt om
i Europa fått igenom er uppfattning så hade det inte
funnits någon europeisk miljöpolitik. Det hade inte
funnits ett politiskt samarbete som ger säkerhet och
trygghet för de nya demokratierna i Central- och
Östeuropa. I all dess inskränkthet ser man konsekven-
sen av er politik i den delen.
Det intressanta i den här kammaren i dag är att
socialdemokratin och regeringen är beroende av ert
stöd. Det är därför det ser mörkare ut för framtiden än
vad det ser ut just nu i svensk ekonomi i dag.

Anf. 33 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Herr talman! Moderaterna har ett problem. Den
här gången kan de inte påstå att det ser mörkt ut i dag,
utan de måste påstå att det kommer att se mörkt ut
snart - att framtiden ser dyster ut. Jag delar inte den
uppfattningen. Jag tycker att läget vi har i dag visar
att vi kan föra, och att vi för, en kraftfull politik utan-
för EMU.
Att påstå att vi för att kunna bedriva ett samarbete
i t.ex. miljöpolitiska frågor måste ingå som en del i en
europeisk union stämmer inte heller. Jag förutsätter
att t.ex. Norge också är med och diskuterar interna-
tionella miljöfrågor och europeisk miljö.
Gunnar Hökmark talar om de små företagen. I
diskussionen om företagsklimatet var det väl framför
allt de små teknikintensiva företagen, IT-företagen,
som inte alls delade den borgerliga oppositionens syn
på att företagsklimatet i Sverige var så dåligt. De
flesta företrädarna för de små IT-företagen tyckte att
vi har ett bra företagsklimat i Sverige. Jag har inte
hört något uttalat krav från de företag som Hökmark
nämner på att Sverige måste gå med i EMU - annars
går det illa.
Jag tror att Sverige kan behålla sin styrka stående
utanför EMU och att det finns betydande demokratis-
ka fördelar med att stå fri från vad som med stor
säkerhet kommer att utvecklas till en europeisk stat.

Anf. 34 GUNNAR HÖKMARK (m) replik:
Herr talman! Matz Hammarström och Miljöpartiet
vill inte gå med i eurosamarbetet av just det skäl som
är så avslöjande, nämligen att ni vill kunna använda
kronans värde genom att devalvera och därigenom
göra svenska folket fattigare för att undvika att ta tag
i de riktiga problemen i ekonomin. Det är just detta
som är skälet. Tryggheten med ett fast valutasamar-
bete innebär att medborgarna i de olika länderna vet
hur mycket pengarna är värda och vet att de kan an-
vändas överallt.
Man kan konstatera en sak: Ni miljöpartister står
gärna och talar om internationellt samarbete - men
det konkreta samarbete som finns i vår närhet och
som betyder oerhört mycket för Europas folk är ni
emot. Ni är för det samarbete som inte finns, och ni är
emot det samarbete som finns.
Till sist vill jag bara säga en sak angående skat-
terna. Uttryck det inte så cyniskt att skattesänkningar
bara är någonting som gäller företag! Våra skatte-
sänkningar för företag syftar till att företag ska stan-
na, utvecklas och växa i Sverige. Jag tror inte att
någon i denna kammare är ovetande om vad som sker
just nu.
Dessutom borde Matz Hammarström läsa på bätt-
re. Vi föreslår sänkningar av just de skatter som bety-
der mest för låg- och medelinkomsttagare genom
förvärvsavdrag, genom grundavdrag per barn och
genom att vi också ser till att kommunalskatterna kan
sänkas utan att det påverkar kommunernas ekonomi i
övrigt.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Matz Hammar-
ström, som ju ändå har en replik kvar. Om man inte
gör de här sänkningarna för låg- och medelinkomst-
tagarna, vad ska de då avstå ifrån i sin hushållsbud-
get? Tala om vilka kostnader som är överflödiga och
som de ska skära bort! Vi sparar på statens och kom-
munernas utgifter. Ni vill spara på människornas
utgifter.

Anf. 35 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Herr talman! Därmed är vi tillbaka i Leoniderna
igen. Det här sista var ett regn av irrbloss. Moderater-
na påstår att de kan sänka skatten för företag, för
kapitalägare, för låg- och medelinkomsttagare samt
kommunalskatten utan att det på något sätt påverkar
kvaliteten på den kommunala servicen eller någonting
annat. Detta är grundproblemet i den moderata politi-
ken. Det går inte ihop. Det är ett sockersött satsande
på sådant som låter bra, men det fungerar tyvärr inte
när det konfronteras med verkligheten.

Anf. 36 MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Först vill jag tacka Matz Hammar-
ström för hans stöd när det gäller min och Kristde-
mokraternas kritik mot sambeskattningen av äkta
makar i förmögenhetsbeskattningen och den uppoch-
nedvända fördelningseffekten av maxtaxan.
Sedan frågar han var förslagen om sänkt inkomst-
skatt för låg- och medelinkomsttagare finns. Jag vet
inte om Matz Hammarström verkligen har studerat
vår motion. Vi satsar nämligen 17 miljarder kronor på
att öka grundavdraget. Det här gäller ju just de med-
borgare som har de sämsta inkomsterna. Det är de
som gynnas av detta. I dag kan man tjäna ungefär
8 700 kr innan man börjar betala kommunalskatt.
Med vårt höjda grundavdrag kan man tjäna 18 300 kr
innan man börjar betala kommunalskatt.
Genom att vi har valt grundavdraget som princip
satsar vi dessutom, Matz Hammarström, på att pen-
sionärerna också ska få del av den förbättrade eko-
nomi som vi nu upplever i Sverige. Det skulle vara
intressant att veta vad Miljöpartiet sätter mot Krist-
demokraternas förslag om att höja pensionstillskottet
med 200 kr under nästa år. Med vårt förslag får pen-
sionärerna ungefär 350 kr mer per månad, dvs.
4 200 kr mer per år, när den nya garantipensionen är
genomförd. Hur kan Matz Hammarström och Miljö-
partiet motivera att pensionärerna, som varit med och
byggt upp välfärden, inte ska få del av de förbättrade
resurserna när nu ekonomin blir bättre i Sverige?

Anf. 37 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Herr talman! Ett höjt grundavdrag gynnar väl inte
särskilt låginkomsttagarna, Mats Odell? Ett höjt
grundavdrag gynnar väl alla? Om man särskilt ska
gynna låginkomsttagarna sker det genom det vi vill
göra, nämligen att permanenta den särskilda skattere-
duktionen som riktar sig direkt till låginkomsttagarna.
För några år sedan kom det statistik från SCB
över välståndsutvecklingen under det senaste årtion-
det. Den visade att de grupper som hade förlorat var
barnfamiljer och ungdomar. De stora förlorarna var
inte pensionärerna. Därför har vi valt den här priori-
tetsordningen nu. Med de knappa resurser som finns
nu, har vi valt att prioritera barnfamiljerna genom ett
höjt barnbidrag. Vi får återkomma till pensionärerna.
Just nu finns det inte utrymme att öka för dem.

Anf. 38 MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Det är klart att man kan säga att ett
grundavdrag gynnar alla. Det tycker vi är positivt.
Miljöpartiet och majoriteten bygger in nya margina-
leffekter, nya fattigdomsfällor, i skattesystemet. För
en ensamstående lönar det sig inte att ta ett heltidsar-
bete om man får den möjligheten, eftersom inkomster
då faller bort genom att man plötsligt får en margi-
naleffekt i skatteskalan. Jag tror att Miljöpartiet borde
tänka över detta. Man måste få ett gott utbyte för att
förbättra sin ekonomiska situation.
Det är alldeles riktigt att regeringen satsar en del
på barnfamiljerna, men det sker på ett felaktigt sätt.
Jag tyckte att Matz Hammarström gav mig rätt i att
det ni nu föreslår, nämligen en maxtaxa, verkligen
gynnar dem som redan har höga inkomster. De får
enorma köpkraftstillskott genom den här maxtaxan.
Vi kristdemokrater föreslår i stället en familjepo-
litik som skapar valfrihet och inte försöker styra in
enbart till den kommunala barnomsorgen. Vi vill att
föräldrarna själva ska få välja om de vill ha mer tid
med barnen. Maxtaxan verkar ju i motsatt riktning.
Den verkar i riktning mot mindre tid med barnen och
mer tid på dagis. Det tycker vi att politikerna inte ska
styra mot. Familjerna ska själva fatta beslut om detta.
Därför har vi lagt fram en valfrihetsreform.
Jag uppfattade tidigare att Matz Hammarström
kritiserade den politik han själv står bakom. Hur går
detta ihop?

Anf. 39 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Herr talman! Det är mycket enkelt, Mats Odell. Vi
föreslår inte maxtaxa. Nu diskuterar vi statsbudgeten
för nästa år. Där finns inte något förslag om maxtaxa.
Det enda som finns med är att det står att det finns ett
ekonomiskt utrymme reserverat för ett stegvis infö-
rande av maxtaxa och allmän förskola. Vi tycker att
det är en bra idé med allmän förskola. De förslag till
maxtaxa som vi hittills har sett från Socialdemokra-
terna tycker vi inte är någon bra idé. Där delar jag
Mats Odells uppfattning.

Anf. 40 JAN BERGQVIST (s):
Herr talman! Kommer våra barn och barnbarn att
få andas frisk luft och ha rent vatten? Kommer de att
få leva i en rik natur och en giftfri miljö?
Förutsättningarna finns. Om vi vill, kan vi ta på
oss det politiska uppdraget att överlämna ett mil-
jövänligt och hållbart Sverige till nästa generation.
Experterna är ganska eniga om att det går att lösa
Sveriges stora miljöproblem på en generation, dvs. på
ca 20 år.
Men då måste vi bli mycket effektivare när vi an-
vänder energi och råvaror. Då måste vi värna och
vårda den biologiska mångfalden. Då måste vi med
bestämda steg fortsätta att gå från det gamla avlopps-
samhället till det nya kretsloppssamhället. Detta är en
fråga om rättvisa mellan generationerna. Vi har ingen
rätt att misshushålla med dagens resurser så att vi
förstör levnadsvillkoren för kommande generationer.
Låt oss i stället möta utmaningen att göra Sverige
till ett föregångsland i omställningen till ett hållbart
samhälle! Vi måste se till att kampen för miljön får gå
hand i hand med kampen för arbete, rättvisa och väl-
färd.
En annan stor utmaning är att se till att den äldre
generationen kan leva ett rikt och aktivt liv, ett tryggt
och gott liv där det finns bra vård och omsorg åt alla
som behöver. Vi måste klara en rättvis och solidarisk
finansiering av pensioner, vård och omsorg.
Detta är att möta de goda tidernas utmaning.
Svenska folket blir friskare och lever längre och läng-
re. Det blir alltfler mycket gamla människor i Sveri-
ge. Det är en stor framgång. Det är kanske det allra
bästa tecknet på att vi i grunden har ett gott samhälle
som utvecklar sig åt rätt håll.
Men visst är det en stor utmaning att klara en rätt-
vis och solidarisk finansiering av pensionerna, vården
och omsorgen, så att alla blir delaktiga i välfärden -
alla, inte bara några.
Sverige hör till de länder som har den absolut
lägsta spädbarnsdödligheten i världen. USA har dub-
belt så hög spädbarnsdödlighet, trots att man per
invånare har minst lika stora läkarresurser som vi har.
Att så många barn dör i USA beror framför allt på att
den amerikanska hälso- och sjukvården inte är till för
alla på samma sätt som den är i Sverige.
Moderaterna upprepar ständigt sin besvärjelse om
att Sverige inte har världens bästa välfärd. Det finns
många brister. Jag frågade Bo Lundgren: Vilket annat
land vill ni hålla upp som föredöme när det gäller
välfärden? Han svarade: Schweiz. Visst finns det en
hel del som är bra i Schweiz, det ska erkännas. Men
nog säger det en del om moderaterna att de vill se
Schweiz som ett föredöme för oss, trots att Schweiz
har flera fattiga och en ojämnare fördelning av väl-
ståndet, trots att Schweiz ligger chockerande långt
efter när det gäller jämställdheten, trots att Schweiz
har högre spädbarnsdödlighet och trots att Schweiz
har använt sig av gästarbetare och tillfällig arbetskraft
på ett sätt som aldrig skulle ha accepterats i Sverige.
Vi ska också veta att när FN presenterar sina mät-
ningar av den mänskliga utvecklingen i olika länder
hamnar Schweiz ofta långt efter oss.
Mot socialdemokraternas syn på välfärd och soli-
daritet står framför allt moderaternas. Moderaterna
anser att välfärdsstaten har tjänat ut, att välfärdsstaten
ska ge vika. Det står så i deras programskrift Land för
hoppfulla. I stället ska marknaden lösa problemen åt
oss. Skatterna ska sänkas, men i gengäld får vi räkna
med nedskärningar, högre avgifter och allt större
utgifter för privata försäkringar.
Moderaterna talar om frihet. Men vems frihet talar
de om? I frihetens namn ska statens insatser för väl-
färden hårt beskäras. I frihetens namn ska kommu-
nerna vingklippas. I frihetens namn ska landstingen
avlövas och på sikt avskaffas.
Visst är marknaden ett viktigt instrument. Vi soci-
aldemokrater tycker att marknaden är en bra tjänare,
men en dålig herre. Vi ska betjäna oss av marknadse-
konomin. Men vi ska inte skifta över till ett samhälle
där det är marknaden som ställer och styr. Marknaden
tar inget socialt ansvar. Marknaden bugar sig alltid
djupare för de rikas pengar än för de mångas behov.
Vi socialdemokrater vill vidga frihetens gränser
för alla, öka alla människors frihet. Just därför säger
vi nej till en politik som innebär att de ekonomiskt
starka ökar sin frihet på bekostnad av de andra.
Jag måste säga att jag är förvånad över att Lena
Ek i Centerpartiet och Karin Pilsäter i Folkpartiet är
så välvilliga och överslätande när det gäller modera-
ternas politik. Kristdemokraternas Mats Odell har
upphört att förvåna i det sammanhanget. Borde inte
Centern och Folkpartiet ha mer kritik mot det stora
asociala experiment som Moderaterna vill genomfö-
ra? I Folkpartiet är ni pigga på pekpinnar. Men varför
får aldrig Moderaterna känna av Folkpartiets pekpin-
neliberalism?
Karin Pilsäter försökte här avfärda kritiken mot
Folkpartiets budgetalternativ genom att säga: Det
kommer kamerala synpunkter. Det är ingenting som
TV-tittarna är intresserade av. Det får vi resonera om
i ett annat sammanhang.
Men, Karin Pilsäter, jag tror faktiskt att de som
lyssnar och som tittar på den här debatten är mycket
intresserade av att det är ordning och reda i budgeten.
Jag tror att många av dem minns hur det var en gång i
början av 90-talet när det inte var kameral ordning
och reda i budgeten, utan då en folkpartistisk finans-
minister tappade greppet om den ekonomiska utveck-
lingen.
Jag tycker att ni i Folkpartiet allvarligt ska funde-
ra över hur det kommer sig att ert budgetalternativ år
efter år är det sämsta och svagast utformade av de
borgerliga partiernas alternativ. Jag har kanske anled-
ning att kritisera de alternativen, och det är ingen
tvekan om att varje år är det Folkpartiets budgetalter-
nativ som är det svagaste och det sämst genomarbeta-
de. Det borde Folkpartiet verkligen fundera allvarligt
på, i stället för att avfärda detta och säga att det bara
är kamerala synpunkter som vi får ta i något annat
sammanhang. Karin Pilsäter är ekonomichef. En god
ekonomichef ska ha respekt för revisionsassistenten.
En revisionsassistent kan göra en mycket värdefull
insats som ekonomichefen ska ta vara på.
Centerpartiet och Lena Ek skriver ihop sig med de
tre andra borgerliga partierna om ett, måste jag säga,
egendomligt särskilt yttrande. Jag vill fråga Lena Ek:
Är inte detta första gången i Centerpartiets historia
som ni vill utfärda en dödsdom över alla kommunala
företag i Sverige? Varför skrev ni inte ett ord i er
motion om det som står i det särskilda yttrandet?
Varför vill inte Lena Ek låta Centerpartiets egna
kommunalpolitiker avgöra hur de ska ha det med de
kommunala företagen i sina egna kommuner?
Lena Ek talade vackert om decentralisering. De-
centralisering är nog bra så länge det inte drabbar
människorna ute i landet. Men ni vill inte ens låta de
egna kommunalpolitikerna bestämma hur de ska ha
det i sina egna kommuner.
Jag vill också fråga Lena Ek om hennes förslag att
införa ett allmänt stopp för realt höjda anslag till
statliga myndigheter år 2000. Först kan man ju undra
varför Lena Ek inte följer den regeln själv. Man kan
undra varför hon föreslår realt höjda anslag för flera
statliga myndigheter. Varför ger Lena Ek inga som
helst sakliga skäl till att en del andra myndigheter,
t.ex. skogsvårdsorganisationen som är mycket viktig,
då skulle bli utan de höjningar som regeringen har
föreslagit?
Mats Odell kommenterade sjukvårdssituationen i
västra Götaland. Jag skulle vilja fråga Mats Odell om
han verkligen är beredd att säga att den borgerliga
majoriteten i Västra Götaland för en bra sjukvårdspo-
litik. Är det som vi ser hända i Västra Götaland bra
för dem som behöver vård?
Vid den första budgetdebatten som vi hade här i
riksdagen i höst - jag tror att det var den
20 september - sade debattörerna från alla sju riks-
dagspartier nästan ordagrant samma sak: "Det går bra
för Sverige", eller "Nu går det bra för Sverige". Mo-
deraternas Gunnar Hökmark ville i varje fall då gärna
sola sig i glansen av den goda ekonomiska utveck-
lingen. Han menade att den delvis skulle bero på den
borgerliga regeringens politik 1991-94. Tro kan man
ju alltid göra, det är tillåtet. Men kom ihåg att när ni
förra hösten felaktigt påstod att det skulle gå dåligt
för Sverige i år var ni inte alls intresserade av att dra
fram något orsakssamband mellan den ekonomiska
utvecklingen i år och den politik som ni bedrev för
mer än ett halvt decennium sedan.
I själva verket är det rätt avslöjande att jämföra
vad ni sade om svensk ekonomi förra hösten och vad
ni säger nu i Finansutskottets betänkande.
Då talade ni om tillväxtfientlig politik. Nu får ni
erkänna att tillväxten är hög.
Då talade ni om jobbfientlig politik. Nu får ni er-
känna att alltfler får jobb.
Då sade ni att varslen stod som spön i backen. Det
var Lars Tobisson som sade det. Nu får ni erkänna att
näringslivet växer.
Då talade ni om budgeten som ett falsifikat. Nu
får ni erkänna att vi varje år har klarat utgiftstaken
och budgetmålen.
Då sade ni att sysselsättningsökningen snabbt
skulle förflyktigas. Nu får ni erkänna att sysselsätt-
ningen fortsätter att öka.
Då sade ni att det planerade överskottet i de of-
fentliga finanserna snabbt skulle raderas ut. Nu ser vi
att ni gjorde en felräkning på inte mindre än 66 mil-
jarder kronor - sextiosextusen miljoner - en magnifik
felräkning, även om ni inte slår era egna felräknings-
rekord från perioden 1991-1994.
I dag tog Gunnar Hökmark ny sats och startade en
ny omgång med svartmålningar. Han sade: Inga re-
former. Dagen stillastående. Det går dåligt för Sveri-
ge. Det säger han alltså i dag. Så sent som i septem-
ber sade han att det går bra för Sverige. Gunnar
Hökmark ska nog se upp så att han inte är på väg mot
ett nytt stort magplask i felbedömningar.
Jag fick just innan jag gick upp i talarstolen ett
pressmeddelande från Arbetsmarknadsstyrelsen om
deras bedömningar av utvecklingen på arbetsmarkna-
den. Man konstaterar att det är en stark sysselsätt-
ningstillväxt. Förra året, i år och nästa år räknar man
med att det blir 200 000 nya jobb. Man säger vidare
att det finns goda förutsättningar att sysselsättningen
fortsätter att öka även därefter, och att det finns goda
förutsättningar att nå regeringens mål att minst 80 %
av människor i arbetsför ålder ska ha jobb, och att nå
det målet tidigare än 2004.
Jag vill passa på att tacka Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet för ett gott samarbete både i förhandlingarna
om budgetpropositionen och i utskottsarbetet.
Till sist, herr talman, vill jag säga att en modern
välfärdsstat har ett ömtåligt skinn. Därför måste den
ständigt skyddas och ses om. Hoten finns där stän-
digt: hoten om ökade klyftor, permanent arbetslöshet
och miljöförstöring. De hoten måste vi alltid vara
beredda att slå tillbaka. Vi måste också vara beredda
att bryta våldet och vanmakten och ge oss på utanför-
skapet och den rotlöshet som har fått breda ut sig i
skuggan av arbetslösheten och den ekonomiska kri-
sen.
Jag tycker att människor som har varit med om att
bygga upp Sverige under 1900-talet kan vara stolta
över sitt verk. Vårt land har gjort en storslagen resa
från det gamla gistna Fattigsverige till informations-
teknikens och mångfaldens Välfärdssverige. Men vi
kan naturligtvis inte nöja oss med hur Sverige ser ut i
dag när vi nu tar steget in i 2000-talet.
Sverige måste besegra arbetslösheten. Vi ska ta
steget in i kunskapssamhället. Vi ska värna och ut-
veckla välfärden. Vi ska göra Sverige till ett före-
gångsland i omställningen till ett hållbart samhälle,
och vi ska utveckla vår demokrati så att alla kan bli
delaktiga.
Solidaritet är att leva sig in i andra människors
villkor, och att visa omsorg och omtanke om varand-
ra. Vi socialdemokrater vill att solidaritet ska vara
Sveriges väg att möta framtiden. Vi säger nej till
egoismens krassa marknadssamhälle, men vi vill vara
med och bygga solidaritetens goda och gröna folk-
hem.
Jag yrkar bifall till finansutskottets förslag.
(Applåder)

Anf. 41 MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Jag gläds naturligtvis med Jan
Bergqvist över att det för närvarande går bättre för
svensk ekonomi. Men det är ju ändå ett stort problem
att vi nu har 70 svenska kommuner som står i kö till
regeringens kommunakut och att landstingen går med
växande underskott sedan 1995. De ökar år från år.
Det är ett stort problem.
Den positiva sysselsättningsutvecklingen får inte
vara en anledning till att luta sig tillbaka, Jan
Bergqvist.
Jag är lite förvånad över majoritetens bemötande
av oppositionens förslag om strukturella reformer,
som även Finansdepartementet driver på, men som
man inte lyckas få igenom. Jag har en fråga till Jan
Bergqvist. Är han beredd att i den här rödgröna majo-
riteten försöka motivera både sina egna ledamöter i
den socialdemokratiska riksdagsgruppen och Väns-
terpartiet och Miljöpartiet för behovet av sådana
strukturella reformer?
Det ni nu kommer med mot vår politik är ju inte
att reformerna är onödiga. Vi summerar den kristde-
mokratiska motionen. Där kritiserar ni två redovis-
ningsfrågor, tre införandedatum för våra reformer, tre
bedömningsfrågor där utskottsmajoriteten inte helt
delar effekterna av våra reformer. Man har en politisk
invändning. Den handlar om familjepolitiken. Ni
anser att vi vill föra undan kvinnorna från arbets-
marknaden. Det är fullständigt fantastiskt. Det är ett
skott i foten, herr talman, att majoriteten tycker att
Kristdemokraterna vill föra undan kvinnorna från
arbetsmarknaden när vi vill skapa en valfrihet.
Herr talman! Det vore bra om Jan Bergqvist sva-
rade på om det finns ett behov av strukturella refor-
mer trots den positiva utvecklingen. Är det inte bra att
ta det tillfället nu innan det har gått ifrån oss?

Anf. 42 JAN BERGQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag lutar mig inte bakåt utan jag tror
att Mats Odell såg att jag lutade mig framåt i den här
replikväxlingen.
Det finns oerhört mycket att göra för framtiden.
Ett problem i den politiska debatten är att när de bor-
gerliga för fram sina förslag sätter man rubriken de-
strukturella reformer. När vi genomför förändringar
kallas de aldrig för strukturella reformer i ert språk-
bruk.
Ett exempel på det är den helt gigantiska sats-
ningen på att vi ska gå in i kunskapssamhället, med
kunskapslyftet, nya högskoleplatser, med satsningen
på kompetensutveckling och kunnande. Det är en
oerhört stor förändring som man mycket väl kan kalla
en strukturell reform, även om jag själv ogärna an-
vänder uttrycket strukturell eftersom det är så vagt
och luddigt. Det är en oerhört viktig förändring av det
svenska samhället för framtiden.
Ett annat exempel är det arbete som vi nu gör med
omställningen till ett ekologiskt och socialt hållbart
samhälle. Det är en oerhörd revolutionerande föränd-
ring som vi ser framför oss.
När ni från borgerligt håll säger att det inte finns
några strukturella förändringar, stämmer det inte med
ert eget språkbruk. Vi genomför mycket stora föränd-
ringar. Att det sedan inte råkar vara just de föränd-
ringar som ni borgerliga vill ha är en helt annan sak.
Vi är fullt upptagna med ett intensivt reformarbete.

Anf. 43 MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Visst förekommer det att saker och
ting kallas strukturella reformer. En av dem som står
överst på listan i konvergensprogrammet är införan-
det av en maxtaxa i barnomsorgen. Så visst genom-
förs det en del strukturella reformer även om de inte
väsentligt lär påverka ekonomins funktionssätt.
Vad det handlar om, Jan Bergqvist, är trots allt lö-
nebildningen som har varit Sveriges största problem
under de senaste 30 åren och som har gjort att vi har
varit tvungna att devalvera undan för undan. Det
handlar om arbetsmarknadens funktionssätt.
De allra flesta oberoende ekonomer som inte är
anställda av arbetsmarknadens parter - men även
vissa av dem - de utländska instituten OECD, IMF
och EU-kommissionen, pekar på arbetsmarknadens
funktionssätt och lönebildningen som akilleshälarna
för att den svenska ekonomin ska kunna fortsätta att
vara positiv så att det inte går som förra gången, på
1980-talet, då vi fick en kraftig uppgång som ledde
till att vi fick en bubbla och en mycket djup lågkon-
junktur.
Det handlar om att förebygga detta, Jan Bergqvist.
Är ni socialdemokrater beredda att exempelvis försö-
ka genomföra Svante Öbergs utredningsresultat? Nu
har detta redan mer eller mindre skjutits i sank. Hur
blir det med a-kasseutredningen? Är det saker som ni
tror är viktiga att genomföra, eller anser ni att det
bara är någon sorts "borgerliga påhitt", som är upp-
funna för att göra det sämre för folk? Det är mycket
viktigt att socialdemokraterna ger besked på den
punkten.

Anf. 44 JAN BERGQVIST (s) replik:
Herr talman! På borgerligt håll talas det ofta om
att det är strukturella reformer som är nödvändiga.
Tittar man sedan på vilka reformer det handlar om ser
man att det kan vara sådana saker som att försämra
anställningstryggheten för de anställda eller att göra
andra förändringar till nackdel för de sämst ställda.
Det kallas strukturella reformer.
Det tas utomordentligt stora grepp när det gäller
den svenska framtiden, inte bara det som jag nämnde,
med mycket stora grepp när det gäller kunskapssam-
hället och omställningen till ett hållbart samhälle,
utan också de förändringar som sker och som handlar
om mångfaldens Sverige, hela den nya tekniken som
tas till vara i både den offentliga och den privata
sektorn och att vi utvecklas till ett informationssam-
hälle. Det pågår alltså ständigt ett reformarbete, och
inte minst när det gäller välfärdssamhället byggs det
ut och förändras på ett mycket positivt sätt.
Mats Odell frågade förut om de kommuner och
landsting som har ekonomiska problem, och jag vill
då säga att det vore synd om det inte fanns någon
kommunakut som kunde hjälpa till. I och med att
kommunerna får ökade skatteintäkter - jag tror att det
är 25 miljarder nästa år och ytterligare pengar sedan -
skapas det dessutom bättre förutsättningar för kom-
munerna att klara de utmaningar som de står inför. Vi
ökar också anslagen till både kommuner och lands-
ting.
Om lönebildningen kan jag säga att förutsättning-
arna för en bra lönebildning i framtiden aldrig har
varit bättre. Det finns fortfarande en hel del problem
som vi har anledning att diskutera och saker som inte
är lösta, men jag bedömer att förutsättningarna för att
lönebildningen ska utvecklas positivt är bättre i dag
än de har varit i ett historiskt perspektiv.

Anf. 45 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Jan Bergqvist talade tidigare om att
det skulle ha varit en liberal finansminister som tap-
pade kontrollen. Men det var ju Bäckströms gamla
partikamrater som skrev om historieböckerna. Vi
minns väl alla när Kjell-Olof Feldt tappade kontrollen
över statsfinanserna, när regeringen lade ett stoppa-
ket, fick bakläxa på det och fick avgå. Det var då man
tappade kontrollen över statsfinanserna, på grund av
en felaktig politik, som många hade varit inblandade i
under 80-talet.
Låt mig bara påpeka - jag har också varit här rätt
länge - att det budgetförslag som Jan Bergqvist stod
bakom under de borgerliga regeringarnas tid varje år
hade ännu större underskott än det som regeringen
lade. Det finns en mycket bra beskrivning av det här i
de mindre politiska texterna i budgetpropositionen.
Låt oss för Guds skull inte skriva om historien utan
lära oss av historien. Jag tror att vi alla tjänar mycket
på det.
Bergqvists kritik mot Folkpartiet är mycket bisarr.
Han säger att Folkpartiets budgetalternativ är det
sämsta. Det är han själv som skriver det. Det är inte
den egna revisorn som kommer med de här synpunk-
terna, utan det är konkurrenternas revisor, så det är
inte så konstigt. Det som är anmärkningsvärt är att
man inte har ett enda sakligt argument - jag har letat.
Det finns en sorts antydan till sakargument som gäller
en halv miljard, där man helt enkelt inte tycker att det
är bra förslag. Men för alla övriga förslag är det just
en typ av bisarra argument. Vi skulle kunna gå ige-
nom dem alla.
Det bästa beviset är att ni varje år återkommer
med besparingar som vi hade året innan och som ni
då sade var orealistiska eller ogenomförbara. Det är
det bästa beviset för att våra förslag inte är så dåliga.
Jag tror att problemet för er är att ni inte vet vad rege-
ringen planerar och därför inte törs gå emot i sak.
Jag tycker att det skulle vara mycket mer intres-
sant att få höra vad finansutskottets majoritet tycker
om regeringens förslag. Hur är det t.ex. med den
skenande sjukförsäkringen, oredovisade statliga för-
säljningar, det strukturella underskott som finns för
varje år, att balansen bara består av engångseffekter
och sådana saker? Det vore mycket bättre om vi dis-
kuterade de stora frågorna, i stället för att dividera om
vem som kan skriva elakast om vem i en majoritets-
text.

Anf. 46 JAN BERGQVIST (s) replik:
Herr talman! Visst kan vi diskutera de frågorna
också, och det gör vi i en del andra sammanhang. Jag
tycker att Karin Pilsäter för egen del borde fundera på
det. När vi kritiserar de borgerliga partierna har vi
ingen anledning att ge oss på just Folkpartiet därför
att vi skulle tycka speciellt illa om Folkpartiet. Men
när vi har jämfört de fyra borgerliga budgetalternati-
ven, inte bara i år utan år efter år, har vi konstaterat
att Folkpartiet har det sämst genomarbetade och sva-
gaste alternativet. Det beror inte på att vi har ett horn
i sidan till just Folkpartiet, utan det är den bedömning
vi har gjort i finansutskottet.
Man kan naturligtvis säga att det kanske inte är så
lätt för ett litet parti som för ett stort, moderat parti att
jobba med budgetfrågorna. Det ligger mycket i det.
Men nu har vi fått ett budgetkontor som ska kunna
hjälpa partierna, och mot bakgrund av de resurser
som finns tycker jag inte att man kan ge godkänt åt
Folkpartiets budgetalternativ. Det är för dåligt.
Vi kan gärna diskutera historia. Jag var med i
riksdagen 1990 då vi avgick därför att vi tyckte att vi
inte fick riksdagens stöd för en tillräckligt kraftfull
finanspolitik. Vi har från socialdemokratiskt håll
alltid värnat om en stark budget och en stark finans-
politik.

Anf. 47 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Ni fick inte majoritet för ett stoppa-
ket, där det var stopp för det mesta, inklusive strej-
krätten. Efter det att regeringen hade avgått gjorde
man i stället upp om ett finanspolitiskt paket, där
Folkpartiet medverkade. Det är väl en mer korrekt
historieskrivning, om jag inte är helt felunderrättad.
Allt det här finns att läsa i budgetpropositionen.
Det finns också en väldig massa andra intressanta
saker att läsa, som t.ex. att den berömda balansen i
statsfinanserna för varje år består av engångseffekter
och att det hela tiden finns ett strukturellt underskott.
Jag tycker att det är ett mycket oroande faktum. Man
har också en skenande sjukförsäkring och oredovisa-
de försäljningar av statliga företag. Man missar att
sälja ut.
En av era kritiska anmärkningar mot oss gäller att
vi vill sälja statliga företag. Ni skriver: Erfarenhets-
mässigt tar det tid att genomföra en bolagsförsäljning.
Ja, det är den socialdemokratiska regeringens erfa-
renhet. Vi får väl senare höra vad finansministern
säger, om han verkligen vill sälja ut företag. Det
handlar inte bara om att dra erfarenheter av ert bete-
ende, utan också vad man verkligen vill genomföra.
När det gäller vårt budgetförslag finns det ett antal
direkt felaktiga påpekanden från er sida. Det finns
felaktiga siffror och olika bedömningar. Det finns ett
antal kritiska punkter, där Jan Bergqvist bl.a. säger att
det är orealistiskt att helt enkelt fatta beslut om en
sak. Den mest intressanta kritiken är att ni säger att
det är omöjligt att säga nej till de lokala investerings-
programmen. Men innan bläcket hade torkat på den
texten kom det ett pressmeddelande från Regerings-
kansliet som sade att några sådana pengar skulle inte
betalas ut nästa år. Då skulle det väl inte kunna vara
helt omöjligt?
Jag tycker att det vore bättre om Jan Bergqvist här
i riksdagens kammare, inför det faktum att vi ska fatta
beslut om budgeten, tog en diskussion om budgeten i
stället för att göra en massa bisarra kommentarer. Det
är här och nu vi fattar beslut om budgeten. Debattera
inte den i helt andra sammanhang!

Anf. 48 JAN BERGQVIST (s) replik:
Herr talman! Vi har haft debatter om Folkpartiets
budgetalternativ i många olika omgångar, och vid
åtminstone något tillfälle har jag i detalj gått igenom
de svagheter som fanns i det dåvarande budgetalter-
nativet. Jag tror att de som läser protokollet måste
säga sig att ett budgetalternativ inte får vara så svagt
utformat. Det är faktiskt så, vilket jag fortfarande
tycker att Karin Pilsäter skulle fundera över, att det
råder bred enighet om att av de budgetalternativ som
oppositionspartierna har presenterat har Folkpartiet år
efter år presenterat de svagaste alternativen.
När det gäller historien har jag inte alls gjort en
felaktig historieskrivning. Regeringen avgick 1991,
och sedan träffade man vissa överenskommelser med
Folkpartiet, som Karin Pilsäter mycket riktigt sade,
som innebar förstärkningar av budgetpolitiken. Men
vår utgångspunkt i budgetsammanhang är hela tiden
att det är oerhört viktigt för välfärdens skull att man
har ordning och reda i statsfinanserna.

Anf. 49 LENA EK (c) replik:
Herr talman! Allra först vill jag påpeka att vi i
Centerpartiet har en mycket pragmatisk hållning när
det gäller kommunala bolag. Det kanske är så när
man har många duktiga kommunpolitiker. Verksam-
heter som inte fungerar i kommunal regi bör säljas ut
eller avvecklas. Men det finns inget egenvärde i pri-
vatiseringar. Egenvärdet finns i stället i väl fungeran-
de verksamhet och i mångfald.
När jag tänker på hur socialministern har uttalat
sig om olika vårdalternativ under hösten och hur
skolministern har uttalat sig om olika alternativa
driftsformer för skolor under hösten, tycker jag att det
är viktigt att påpeka att det också ska vara möjligt att
driva de här verksamheterna i privat regi. Det är jät-
teviktigt för oss att man kan välja en alternativ möd-
rahälsovård om man vill, att personal ska kunna driva
vårdcentraler, som sker i olika delar av landet, eller
att man ska kunna behålla en mindre skola i ett litet
samhälle, t.ex. som friskola. Det är jätteviktigt att
alternativen finns. Därav det gemensamma yttrandet
med de andra borgerliga partierna.
Jag skulle vilja ställa några frågor till Jan
Bergqvist. Det är nämligen så att vi i vårt budgetal-
ternativ har lagt väldigt mycket pengar och kraft på
att förbättra för folkpensionärer och pensionärer med
låg ATP. När jag nu under förmiddagen debatterat
med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har det visat sig
att de egentligen också hade velat lägga mer pengar
på just den här gruppen. Nu undrar jag: Är det social-
demokraterna som håller emot förbättringar till pen-
sionärerna och ett höjt pensionstillskott? Vem är det
egentligen i regeringsalternativet och i de förhand-
lingar som pågår som två år i rad sett till att det inte
satsas på pensionärerna, när vi alla vet att det är en
mycket svag grupp?
Jan Bergqvist säger också att det faktum att män-
niskor blir friskare är ett tecken på att vi har ett bra
samhälle. Jag mötte en överläkare som sade att en
frisk person bara är ofullständigt undersökt. Så illa
kan det ju inte vara.
Sjukförsäkringen skenar och väldigt få människor
får rehabiliteringsinsatser. Ni satsar mindre pengar på
det i år än förra året. Hur kan det komma sig, om man
vill ha ett bra samhälle?

Anf. 50 JAN BERGQVIST (s) replik:
Herr talman! Lena Ek framställer det som om vi
inte gör några förbättringar för pensionärerna. Detta
är en helt felaktig beskrivning. Vi har satsat miljarder
på att ändra basbeloppet, höja bostadstillägget och
förbättra pensionstillskottet. Dessutom har vi tillmö-
tesgått pensionärsorganisationernas viktigaste krav,
nämligen att vi ska satsa väldigt mycket mer pengar
på vård och omsorg. Den beskrivningen är helt felak-
tig.
Det är också mycket märkligt när Lena Ek beskri-
ver det gemensamma yttrandet på det sätt som hon nu
gör, att det måste finnas möjlighet till alternativ. Men
det gemensamma yttrandet innebär precis motsatsen.
Ni skriver ju bort alternativet att kommunala företag
ska få finnas kvar, även om kommunpolitikerna vill
det. Det står: "Det offentliga skall inte driva företag."
"Det är inte heller en kommunal uppgift att driva
företag." "Kommunerna bör inte bedriva affärsverk-
samhet." "Staten bör därför vidta åtgärder - - -."
Centralisering. Era egna kommunpolitiker får inte lov
att behålla kommunala företag även om de själva
tycker att det är bra. Jag vet ju att det finns många
centerpartister långt ute i landet som är aktivt engage-
rade i att bygga upp de kommunala företagen i stället
för att avveckla dem.

Anf. 51 LENA EK (c) replik:
Herr talman! Jag läser: Det finns en bred enighet
om att dessa tjänster ska finansieras kollektivt. Det
innebär dock inte nödvändigtvis att tjänsterna ska
produceras av stat och kommun eller landsting. Så
står det.
Jag vet också att det finns centerpartister och so-
cialdemokrater i bolagsstyrelser som ger ett mervärde
till kommuninvånarna. Men det är inte alltid på det
viset. Ibland lägger man i stället krokben för privat
företagsamhet. Det är väl ändå inte bra. Valfrihet och
mångfald är bra. Det som den socialdemokratiska
socialministern och skolministern har uttryckt och
arbetat för i höst begränsar mångfalden och valfrihe-
ten i riktning mot enfald.
Jag vill ta upp en annan sak. Om nu inte Jan
Bergqvist vill tala om vem det är som håller emot när
det gäller pensionärerna får vi väl nöja oss med att se
hur det ser ut i nästa budgetförslag. Men vad vill ni
göra åt de skenande kostnaderna för sjukpensionerna?
Jämställdheten var en av huvudpunkterna i det an-
förande som vi nyss hörde. I det här budgetförslaget
finns nästan ingenting som handlar om jämställdhet.
En viktig sak som jag undrar över är våldet mot kvin-
norna. I höst har vi i kammaren debatterat ett forsk-
nings- och utvecklingscentrum i Uppsala som heter
Rikskvinnocentrum. Tre ministrar har sagt att det här
är en mycket värdefull verksamhet, men fortfarande
finns inte de 2 miljoner på bordet som de behöver för
att kunna dra runt sin verksamhet nästa år.
Alltså, prata om målsättningar är väldigt lätt, men
i praktiken måste man också leva upp till dem.

Anf. 52 JAN BERGQVIST (s) replik:
Herr talman! Säga vad man vill kan man göra, och
det gör ju Lena Ek, men verkligheten är ju den att det
finns ett stort program som handlar om hur man un-
dan för undan genomför jämställdhet. Det finns kon-
kreta åtgärder. Lena Ek uttalar sig som om hon inte
hade läst budgeten.
När det gäller pensionärerna, sjukförsäkring m.m.
vill jag säga att det förhållandet att utgifterna över-
skred budgeten inte betyder att man genast ska störta
fram och försämra ersättningsnivåer och förmåner.
Det får hanteras på annat sätt.
Till slut måste jag säga att det är, ja, förvånande
är ett för svagt ord, det är chockerande att höra hur
Lena Ek beskriver sitt eget agerande i finansutskottet.
Lena Ek uppträder här som om hon inte hade skrivit
under följande ord: "Det offentliga skall inte driva
företag." Det finns inget alternativ som säger att man
behåller dem. "Det offentliga skall inte driva före-
tag.", står det. Lena Ek har skrivit under det. "Det är
inte heller en kommunal uppgift att driva företag."
"Kommunerna bör inte bedriva affärsverksamhet."
"Staten bör därför vidta åtgärder", så att den affärs-
verksamheten avvecklas. Det finns inte ett alternativ.
Det finns inget att välja mellan. Lena Ek säger nej till
alla kommunala företag.
Centerns kommunalpolitiker, som vet hur varda-
gen är, måste säga: Kan vi vara företrädda av en så-
dan person i riksdagen?

Anf. 53 GUNNAR HÖKMARK (m) replik:
Herr talman! Först två mycket korta saker.
Jan Bergqvist talar väldigt mycket om kvaliteten i
budgetar. Likväl är det så att det i det dokument som
majoriteten står bakom saknas redovisning för 140
miljarder, kanske mer, kanske lite mindre. För nästa
år finns en intäkt av privatiseringar på 90 miljarder
utan att man alls har redovisat vad det handlar om.
Samtidigt ska man avveckla kärnkraften, som handlar
om x miljarder. Dessutom har finansministern sagt att
man inte ska verkställa den höjning av fastighetstaxe-
ringen som ligger i budgetriktlinjerna. Tillika stiger
sjukförsäkringskostnaderna.
Det är rätt magstarkt att Jan Bergqvist försöker
recensera andras budgetförslag. Finns det någon an-
nan som har ett så ihåligt budgetförslag, Jan
Bergqvist, att det saknas redovisning för 140 miljar-
der kronor? Det var det ena.
Den andra saken handlar om hur det varit förr i ti-
den och hur det blir i framtiden. Där tenderar Jan
Bergqvist liksom sin finansminister att hellre tala om
det som har varit. Men det är bara om ni kan hävda
att det är fel att budgetunderskottet ökade under er
tid, när ni lämnade över makten, och att det minskade
när de borgerliga lämnade ifrån sig makten som vi
kan gå tillbaka till den debatten. Är det sant eller
säger Jan Bergqvist emot det? Låt annars det förflutna
vara, låt oss tala om framtiden.
Jag vill också ta upp en tredje fråga. Runtomkring
oss i det svenska samhället diskuterar man behovet av
strukturella reformer. Ekonomiska rådet hade ett
seminarium i Rosenbad i går. Där diskuterade man
inte bara vad det är som ska göras för att vi ska kunna
rida på konjunkturen utan också vilka förändringar
som ska ligga till grund för en långsiktigt hög tillväxt.
Vilka strukturella reformer anser Bergqvist finns i
detta budgetförslag, som tillmötesgår de krav som
förts fram i de sammanhangen?

Anf. 54 JAN BERGQVIST (s) replik:
Herr talman! Det saknas naturligtvis inte redovis-
ning för 140 miljarder. Det är ett rent falsarium. Lars
Bäckström har redan kommenterat detta, så jag behö-
ver inte säga mer.
När det gäller sjukförsäkringen reagerar vi inte
som moderaterna. När ni ser att det är ett överskri-
dande i sjukförsäkringen vill ni gå in och omedelbart
försämra medborgarnas villkor. Vi säger i stället: Låt
oss se vad vi kan göra för att få grepp om detta. Sam-
tidigt har vi i budgetsammanhang sett till att göra
besparingar på andra områden så att vi ska kunna
klara den här utgiftsökningen. Det är så vi arbetar.
När det gäller historien vill jag erinra om att vi i
dag betalar högre skatt än vad vi egentligen borde
göra. Under den borgerliga tiden genomfördes ofi-
nansierade skattesänkningar. Det blev stora under-
skott, och nu får skattebetalarna betala med ränta på
ränta. Aldrig har de offentliga utgifterna varit så höga
i förhållande till vår samlade ekonomi som de var
1993. Gunnar Hökmark ska ha med sig det i debatten.
Slutligen var det frågan om strukturella reformer.
Det är språkets makt över tanken. Här pågår ett oer-
hört intensivt förändringsabete, där vi i Sverige ligger
i fronten med att utveckla den nya informationstekni-
ken. Det svenska näringslivet har genomfört produk-
tivitetsökningar som internationellt sett är fina. Här
pågår en kraftig utveckling utifrån principen lära för
livet. Det är en oerhört viktig sak för framtiden. Om-
ställningen av miljön skapar goda exportmöjligheter,
stora möjligheter inför framtiden med ny teknisk
utveckling. På område efter område pågår det positiva
förändringar i det svenska samhället. Men bara för att
ni har satt rubriken Strukturella förändringar för någ-
ra av era punkter på er lista och den inte stämmer
med den politik ni ser får vi denna inte särskilt kon-
struktiva debatt. Låt oss diskutera i sak vad det är
som behövs på de olika områdena, så ska vi nog klara
ut både det ena och det andra.

Anf. 55 GUNNAR HÖKMARK (m) replik:
Herr talman! Det är bra att Jan Bergqvist nu er-
kände att vändningen kom med den politik som ge-
nomfördes under den borgerliga regeringstiden. Det
var då vändpunkten kom. Det var detta som Jan
Bergqvist omedvetet konstaterade. Det var en ut-
veckling som började 1989. Det var en utveckling
som började under en tid då man talade om ekonomi
på samma sätt som Jan Bergqvist gör. Konjunkturen
var bra, och då trängde man undan alla diskussioner
om strukturella förändringar.
Det är som Kjell-Olof Feldt noterade i sina dag-
böcker, nämligen att bristen på en politik som föränd-
rade ledde Sverige in i ett arbetslöshetens stålbad. Nu
är det inte fråga om det går bra eller ej i dag. Där är vi
överens. Den intressanta frågan är vad vi gör för att
det ska gå bra under de kommande seklen. Det är där
som det inte finns några strukturella reformer som
vänder den inriktning som gör att alltför många före-
tag i dag flyttar ut, både de nya informationsföretagen
och de traditionella företagens huvudkontor.
Inom alltför många områden sker det en total
stagnation. Bergqvist kan knappast efter fem års rege-
rande vara nöjd med sjukvårdens växande köer. Ni
kan knappast vara nöjda med att 20 % av eleverna
lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper. Vad har ni
gjort för att höja kvaliteten i skolorna? Vilken åtgärd
har ni genomfört för att vända kvalitetsutvecklingen
uppåt i skolan? Vilken åtgärd har ni vidtagit för att
korta köerna i sjukvården? Vi ser behovet av de
strukturella reformer som gör att vi kan ta till vara på
alla de människor som är verksamma i det svenska
samhället. Det går inte att göra tillsammans med
partier som i grunden har radikalt andra värderingar
än vad socialdemokratin har.
Bäckström konstaterade att det går ett spöke i Eu-
ropa. Det är arvet från en socialistisk tid som även
Socialdemokraterna borde lämna bakom sig.

Anf. 56 JAN BERGQVIST (s) replik:
Herr talman! När vi lyssnar noga på Gunnar
Hökmark märker vi att högerpolitik är lika med
strukturella reformer. Vår politik innebär en nu gynn-
sam ekonomisk utveckling. Det har blivit 200 000
nya jobb för förra året, i år och nästa år. Det är en
utveckling som Arbetsmarknadsstyrelsen säger kom-
mer att fortsätta med ytterligare jobb.
Gunnar Hökmark talade tidigare om ett stillastå-
ende och inga reformer. Det är en svartmålning utan
like. Självklart ger jag honom inte rätt i hans historie-
skrivning. Aldrig har arbetslösheten ökat så snabbt
som när ni hade regeringsmakten. Aldrig har bidrags-
beroendet ökat så kraftigt. Aldrig har de offentliga
utgifterna varit uppe på en sådan rekordnivå - det var
världsrekord 1993. Det är ingenting som kan läggas
till grund för en framtidspolitik.

Anf. 57 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Gunnar Hökmark kommenterade
Bergqvist och Bäckström. Vi har ett ganska stort
gemensamt idéarv. Det skilde sig åt 1917 i vänsterso-
cialister och socialdemokrater. Nu samarbetar vi igen,
och det tycker jag är bra.
Jan Bergqvist tackade för det samarbetet, och jag
vill återgälda tacket. Som "släktingar" grälar vi
ibland. Det gör man i en trevlig släkt. Men man vet
att man hör ihop, och man klarar av uppgifterna. Det
har vi gjort på ett bra sätt. Vi kommer nog att gräla
igen till våren, men vi kommer att klara av uppgiften
att hålla sams.
Det finns en punkt där jag inte kan förstå varför vi
inte har kommit överens. Jag har grubblat och
grubblat över vad det är som gör att Bäckström och
Bergqvist inte kan komma överens så att Bäckström
tvingas att reservera sig i reservation nr 4. Siv Holma
har också gjort det.
Vi har sagt att frågan om EMU ska avgöras i en
folkomröstning. Vi har inte ställt krav om tidpunkten.
Men vi har lagt fram det oerhört hemula - gammal
svenska - kravet att frågan ska avgöras i en folkom-
röstning. Jag kan inte förstå varför ni säger nej till
den frågan. Alla vet att frågan måste lösas på det
sättet. Det är en alldeles för stor fråga att lösas i
kammaren utan föregående folkomröstning. Alla vet
att det är så det kommer att gå. Varför kan vi inte ge
besked till svenska folket? Varför inte säga det alla
vet?

Anf. 58 JAN BERGQVIST (s) replik:
Herr talman! Frågan om svensk anslutning till det
tredje steget i EMU, den gemensamma valutan, är en
stor och viktig fråga. Vi socialdemokrater har be-
handlat den som en stor och viktig fråga. Det är an-
geläget att det blir en bred diskussion bland svenska
folket.
Mot den bakgrunden har vi startat en folkbild-
ningskampanj. Människor sitter i dag på arbetsplatser,
i studiecirklar och på möten och diskuterar och in-
formerar sig om EMU. De funderar över vilka kon-
sekvenser det skulle få om Sverige ansluter sig till
den gemensamma valutan.
Vi tycker att det är rimligt att den processen måste
få ta sin tid. Man ska sedan i lugn och ro avgöra hur
man ska gå vidare i frågorna. Utgångspunkten ska
vara att frågan ska bli demokratiskt förankrad. Det
demokratiska förankringsarbetet pågår, och därför
finns det ingen som helst anledning att nu i höst fatta
några beslut i oträngt mål.

Anf. 59 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag har djup respekt för folkbild-
ningsprocessen, för debatten och för att människor
funderar. Jag förstår det. Men jag förstår inte varför
vi inte kan säga till svenska folket att de ska få be-
stämma i en folkomröstning. Jag minns när Göran
Persson sade att det är en fråga som är viktigare än
frågan om EU-medlemskapet. Den frågan avgjordes i
en folkomröstning. Alla i denna kammare vet att
frågan kommer att avgöras i en folkomröstning. Den
bör avgöras i en folkomröstning. Detta utgör en bättre
grund för folkbildningen.
Vi behöver inte bestämma den exakta tidpunkten.
Där kan vi ha skilda meningar. Det har jag respekt
för. Men varför kan vi inte säga det vi alla vet och är
överens om? Jag tror att även Moderaterna innerst
inne vet och tycker att frågan bör avgöras i en folk-
omröstning.
En folkomröstning skulle gagna folkbildningsar-
betet. Då kan man börja formera sig. Folkomröst-
ningen måste gälla ja eller nej. Det kan inte vara
"jaså" eller "ja, senare". Då går det inte att ha en
folkomröstning. Frågan får bli ja eller nej. Då går det
att formera sig, och det kommer att gynna folkbild-
ningen och diskussionen.
Vad väljare, marknad och samhälle behöver är
stabilitet och tydliga alternativ i diskussionen. Jan
Bergqvist! Varför kan vi inte säga det alla vet, nämli-
gen att vi ska avgöra frågan i en folkomröstning?

Anf. 60 JAN BERGQVIST (s) replik:
Herr talman! Lars Bäckströms argumentering är
fortfarande inte övertygande om att det skulle finnas
anledning för riksdagen att i höst i oträngt mål fatta
ett beslut om detta. Det är bättre att diskussionen får
gå vidare. Då blir frågan kring en eventuell folkom-
röstning klarare.

Anf. 61 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Låt mig inleda med att tacka fi-
nansutskottet och speciellt dess ordförande Jan
Bergqvist för ett gott samarbete och en god behand-
ling av den budgetproposition som vi nu behandlar.
Jag vill naturligtvis också gärna rikta ett tack till Lars
Bäckström, Matz Hammarström och deras kolleger
för ett gott samarbete under arbetet med att ta fram
denna proposition.
Herr talman! Årets budgetproposition sätter punkt
för 1990-talets ekonomiska kris. Så här med facit i
efterhand tror jag att de flesta är överens om att rege-
ringens ekonomisk-politiska strategi sedan 1994 har
varit framgångsrik. De offentliga finanserna är sane-
rade. Sysselsättningen stiger och arbetslösheten faller.
Inflationen är under 1 %. Räntorna är låga. Tillväxten
i svensk ekonomi är god.
Vi står nu inför en unik möjlighet att göra tillväx-
ten uthållig - både i ett ekonomiskt och i ett ekolo-
giskt perspektiv. Men samtidigt som vi ser alla dessa
möjligheter ska vi självfallet inte blunda för de pro-
blem som fortfarande finns och som vi måste hantera.
Jag skulle gärna vilja att vi i dag över block- och
partigränserna kunde enas om att inte glömma de
dyrköpta lärdomarna av det slarv som tidigare har
förekommit med den offentliga ekonomin. Det vore
en välgärning om vi i dag kunde enas om att aldrig
mer låta utgifter och underskott skena i väg. Det vore
ett mycket viktigt och värdefullt tillkännagivande.
När det mesta nu pekar i rätt riktning gäller det att
hålla huvudet kallt. Vi får inte slå oss till ro och tro
att utvecklingen automatiskt kommer att gå Sveriges
väg. Vi måste se de nya utmaningar som ligger fram-
för oss. En viktig del av lösningen är självfallet att vi
måste arbeta för att få tillväxt i ekonomin även i fort-
sättningen.
Mycket är redan gjort för att öka tillväxttakten i
svensk ekonomi. En rad strukturreformer har genom-
förts. Pensionsreformen, den nya budgetlagen, de
sanerade offentliga finanserna, riksbanksreformen,
ökad konkurrens inom en rad områden som el, tele
och transporter är bara några exempel på strukturre-
former.
Trots den höga tillväxten i ekonomin finns det
fortfarande gott om lediga resurser i vår ekonomi,
som vi bör kunna ta till vara. Jag tänker inte minst på
de hundratusentals arbetslösa, bland vilka invandrare,
långtidsarbetslösa och arbetshandikappade utgör en
väldigt stor potentiell resurs, som vi skulle kunna
använda oss av.
De resurser som vi investerat under 1990-talet på
att aktivera och utbilda de arbetslösa börjar i dag ge
ordentlig avkastning. Som alla vet har sysselsättning-
en ökat med närmare 100 000 personer under det
senaste året. Det hade inte varit möjligt om vi inte
hade satsat på det kunskapslyft som många tidigare
har kritiserat men som vi nu ser ger ett mycket gott
resultat. Det hade inte varit möjligt att nå denna
framgång i sysselsättningen utan den aktiva arbets-
marknadspolitik som vi har haft de senaste åren.
Också den ger nu resultat.
Herr talman! Alla är överens om att vi måste höja
den långsiktiga tillväxttakten i den svenska ekono-
min. Jag skulle därför vilja lyfta fram fem stora ut-
maningar för den ekonomiska politiken under de
kommande åren när det gäller att nå detta mål.
Den första utmaningen är att minska klyftorna i
vårt samhälle, både regionalt och inkomstmässigt.
Även om det i genomsnitt går bra för Sverige är de
regionala skillnaderna väldigt stora. Många männi-
skor upplever fortfarande brister i välfärden, och
fortfarande saknar alltför många ett jobb att gå till
varje dag.
Den andra utmaningen är att driva en konsekvent
politik för att få fler i arbete. Politiken måste inriktas
på att underlätta för människor att arbeta. I dag möts
många människor med vanliga eller låga inkomster
av alltför stora marginaleffekter när de ska ta ett jobb
eller gå upp i arbetstid, och det måste vi ändra på. Det
måste löna sig att arbeta.
Ett steg i denna riktning tas i och med de inkomst-
skattesänkningar som finansutskottet nu har ställt sig
bakom. Om konjunktursituationen och budgetutrym-
met medger det hoppas jag att regeringen får möjlig-
het att återkomma till riksdagen och föreslå fortsatta
skattesänkningar riktade till framför allt låg- och
medelinkomsttagare även de kommande åren.
Tyvärr finns det i dag exempel på personer som
har marginaleffekter på över 100 %. Allra värst är
det, som Svenska Arbetsgivareföreningen har visat i
en studie, i ett antal borgerligt styrda kommuner i
Stockholmsområdet. Där är situationen den att höjda
och mycket progressiva barnomsorgstaxor gör att det
i vissa fall inte ens är lönsamt för en småbarnsföräl-
der att ta ett jobb eller gå upp i arbetstid.
Det är sådant som vi kan ändra på exempelvis ge-
nom att införa maxtaxa på dagis. Det är ett väldigt
viktigt inslag både ur jämställdhetssynpunkt och för
att riva hinder som i dag finns för tillväxten och i
sista hand för välfärden. Välfärden bygger ju på att så
många som möjligt arbetar, och det måste vara syftet
med hela vår politik för att få ökad tillväxt, för att få
fler personer i arbete och fler som bidrar till välfär-
den.
Lika viktigt är att maxtaxereformen bidrar till att
öka den enskilda småbarnsförälderns reella frihet.
Den enskilda människans självkänsla, frihet och obe-
roende bygger på möjligheterna till en egen försörj-
ning.
Jag vill när det gäller sysselsättningsmöjligheterna
gärna tillägga att också den utbildning som vi har
genomfört och måste genomföra åren framöver lik-
som kompetensutvecklingen i arbetslivet är väldigt
viktiga faktorer, som kan komma att bidra till en
beständig tillväxt.
Den tredje stora utmaningen är att stärka förtroen-
det för den generella välfärden. Grunden för den
generella välfärden är starka offentliga finanser. Det
var därför som saneringen av de offentliga finanserna
var nödvändig för att vi i framtiden ska kunna ha en
god välfärd i Sverige. Samtidigt går det inte att kom-
ma ifrån att det tuffa saneringsarbetet bidrog till att
socialförsäkringar naggades i kanten och att förtroen-
det på sina håll sviktade. Det är därför viktigt att i
fortsättningen arbeta för en trygghet i förändringen -
för alla - som behövs i ett dynamiskt samhälle, där
människor måste våga ta risken att misslyckas.
Det ska kunna byggas upp moderna sociala väl-
färdssystem. Sådana är viktiga för tillväxten, men de
bygger naturligtvis ytterst på att vi har en sund eko-
nomi och en stabil ekonomisk politik.
Effekten av olika bidrags- och avgiftssystem be-
höver alltså förändras, så att människor i större ut-
sträckning ges möjlighet att genom eget arbete påver-
ka sin ekonomiska situation. Vi har redan ett sådant
arbete i gång, och det finns exempelvis i budgetpro-
positionen förslag om att låta de förtidspensionärer
som önskar prova på att arbeta göra det utan att riske-
ra att bli av med sin rätt till förtidspension. Det är ett
bra steg i rätt riktning för att få ut fler människor i
vårt arbetsliv.
Den fjärde stora utmaningen är att försöka hitta ett
sätt att åter arbeta tillsammans i Sverige. En långsik-
tig ekonomisk utveckling kräver ett gott samar-
betsklimat mellan ansvarsfulla parter på arbetsmark-
naden. Vi har under de senaste åren sett att små no-
minella löneökningar har gett goda reallöneökningar.
Det är en stor skillnad mot 1980-talet och ett stycke
in på 1990-talet, då vi hade höga nominella löneök-
ningar men väldigt små eller över huvud taget inga
realökningar.
Den inflations- och kostnadskris som Sverige då
drogs in i drabbade svensk konkurrenskraft och slog
ut jobb. Vi bör ta med oss ett medvetande om detta in
i framtiden.
Jag har i olika sammanhang velat markera, och
jag vill gärna göra det på nytt här i kammaren, att
samlade löneökningar som långsiktigt håller sig inom
ramen för vad produktivitetsförbättringar i ekonomin
medger är en förutsättning för en god svensk konkur-
renskraft, som ska bidra till tillväxt och resurser för
en utvecklad välfärd. Det är naturligtvis parternas
ansvar på arbetsmarknaden att medverka till ett så-
dant arbete. Jag är mycket förhoppningsfull på den
här punkten med tanke på det som har hänt under
senare år.
Självfallet kan regeringen aldrig frita sig från an-
svaret för att hantera de konsekvenser som en sam-
hällsekonomiskt oansvarig lönerörelse medför, och
därför måste man alltid göra en gardering att rege-
ringen måste ha en handlingsfrihet och handlingsal-
ternativ, om utvecklingen inte går åt det håll som vi
hoppas och tror på. Ett gott samarbetsklimat och en
väl fungerande lönebildning är avgörande för att vi
ska lyckas med den bestående tillväxt som vi alla
eftersträvar. Jag är övertygad om att både arbetsgiva-
re och löntagare har dragit kloka slutsatser av de
tidigare årens erfarenheter på det här området.
Den femte och sista utmaning som jag vill ta upp
är att bygga det ekologiskt hållbara samhället.
Sverige ska vara ett föregångsland i omställningen
till en miljömässigt hållbar utveckling. En viktig del i
den omställningen redovisar vi i budgetpropositionen
med den s.k. gröna skatteväxlingen. De första stegen
mot skatteväxlingen togs redan i skattereformen
1990, men nu tar vi ett steg till. Därför höjs skatten på
diesel, el och kärnkraft samtidigt som jordbruket får
sänkta skatter och resurser till kompetensutveckling i
arbetslivet frigörs. Det är ett av de viktiga inslagen
för att bidra till den höjda tillväxten för framtiden.
Även omställningen till ett ekologiskt hållbart
samhälle skapar en bra sysselsättningspotential som
vi ska ta vara på. Framsynta krav på att skydda natu-
ren och människors och djurs hälsa och att gradvis
öka resurseffektiviteten skapar ett tryck på teknisk
utveckling i näringslivet och ger därmed möjligheter
till ny företagsamhet. Det bidrar till ett omvandlings-
tryck som ökar den ekonomiska utvecklingen. Samti-
digt bidrar det till en bättre miljö.
Herr talman! En socialdemokratisk tillväxtpolitik
innebär att alla människor är med och bidrar till det
ökade välståndet och att alla får del av det. Min vi-
sion handlar därför både om rättvisa och tillväxt, inte
antingen eller. Den kanske tydligaste illustrationen på
sambandet mellan rättvisa och tillväxt är just utbild-
ning och kompetensutveckling.
Framtidens teknik, framtidens företag och framti-
dens jobb kräver just kompetens och utbildningar.
Vem som kommer att uppfinna motorn som drivs
med vatten eller aidsvaccinet vet vi inte. Men vi vet
att möjligheterna att det blir en svensk som gör det
ökar ifall vi ger goda möjligheter för alla att ta del av
utbildning på olika nivåer. Det är precis som inom
idrotten, där landslagens framgång ytterst är en pro-
dukt av breddidrotten. Svensk spetskompetens kan
följa av denna stora breda satsning. Därför behöver vi
en hög generell utbildningsnivå.
Att just höja den generella utbildningsnivån är ett
sätt att stärka både rättvisan och tillväxten i framti-
den. Utbildningssatsningar alltifrån allmän förskola
via kunskapslyft till de många nya platserna i våra
universitet och högskolor är en av de centrala delarna
i den offensiva tillväxtpolitiken. Den som vill ta ett
långsiktigt ansvar för en god välfärdsutveckling
måste också ta ett ansvar för den långsiktiga tillväx-
ten. Den som vill se en hög tillväxt måste också förstå
att allas kreativitet och skaparkraft måste tas till vara.
Sverige har inte råd att låta många människor inte få
möjlighet att arbeta.
Sverige går nu in i 2000-talet i en ekonomisk
styrkeposition. Få länder kan visa upp så goda
makroekonomiska fundamenta som Sverige. Kombi-
nationen av låg inflation, stora och växande överskott
i bytesbalansen, minskande offentliga utgifter, stora
överskott i de offentliga finanserna, hög tillväxt och
stigande sysselsättning är unik. Vi kan därför se fram
emot 2000-talet med välgrundade förväntningar i en
känsla av växande framtidstro. Det som har skett
under 1990-talet kan lägga grunden till ett 2000-tal
där vi får en mycket spännande utveckling och där vi
förhoppningsvis kan uppnå alla de utmaningar som
jag har talat om här.

Anf. 62 MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Finansministern har gjort en intres-
sant genomgång. Jag vill börja med att säga att jag i
stort sett håller med honom om de fem viktiga ut-
gångspunkterna för att vi ska kunna få en långsiktig
ekonomisk tillväxt i Sverige.
Det är inte första gången i svensk ekonomi som
det nu går bra. Senast var i slutet av 80-talet. Då tog
det en ända med förskräckelse. Vi hamnade i den
djupaste lågkonjunktur som vi haft. Vi fick en snabb
utslagning av företag och sysselsättning.
De vällovliga utgångspunkter som finansministern
räknar upp har ändå en hård kärna. Han litar på att
arbetsmarknadens parter nu för första gången inser att
lönebildningen är central. De ska själva ta makten
över lönebildningen och över löneglidningen.
Herr talman! Jag tycker med förlov sagt att det har
för mycket av önsketänkande över sig. Jag vet att
regeringen har gett ett uppdrag åt Svante Öberg att
lägga regelverket till rätta för att vi ska kunna garan-
tera detta.
Det tragiska som nu har inträtt, herr talman, är att
Svante Öbergs utredning på något sätt har sjabblats
av regeringen. Den var en helhet, ett paket. Han hade
förankrat den även i oppositionen. Nu har regeringen
släppt efter på denna helhetslösning. Vilka åtgärder är
finansministern beredd att föreslå med anledning av
Svante Öbergs utredning om lönebildningen?
Sedan till frågan om arbetsmarknadens funktions-
sätt. Det finns flera andra saker som måste läggas till
rätta för att vi ska kunna garantera en positiv utveck-
ling. Det är som i trafiken. Vi skulle naturligtvis kun-
na säga: Vi litar på trafikanterna och tar därför bort
väldigt många av trafikreglerna. Vi behöver inte ha så
många regler, eftersom vi litar på att trafikanterna
själva inser hur det ska vara. Det krävs att spelregler-
na läggs till rätta om vi ska klara av att inte återupp-
repa 80-talets stora misstag.

Anf. 63 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Först noterar jag att Mats Odell över
huvud taget inte ville kommentera de fem utmaningar
som jag tog upp i mitt anförande. Jag bjöd in till en
debatt om framtiden, eftersom som vi står inför ett
2000-tal som vi tycker är oerhört intressant och spän-
nande. Han gräver sig i stället fast i en diskussion om
dagens lönebildning. Den misstro mot arbetsmarkna-
dens parter som Odell ger uttryck för delar inte jag.
Jag tror att arbetsmarknadens parter, på det sätt
som jag beskrev i mitt anförande, har lärt vad som har
hänt under åren bakom oss. Det finns anledning att
tro att vi tillsammans kan ha ett annat perspektiv när
det gäller lönebildningen i fortsättningen. Det ligger
både i arbetsgivarnas och de fackliga organisationer-
nas intresse att se till att vi får en löneutveckling som
hålls inom de ramar vi har. Det är produktivitetsut-
vecklingen som i sista hand ska bestämma det ut-
rymme som finns för löneutvecklingen. Därmed kan
vi hålla låg inflation, låg ränta och i sista hand bidra
till att öka sysselsättningen.
Jag är kanske något förvånad över att inte Mats
Odell ville ta upp den framtidsdiskussionen. Om jag
ser på hans budgetförslag, hans reservation och krist-
demokraternas förslag till budget för nästa år inser jag
att det tyvärr i långa stycken är gamla kända kort som
spelas ut. Jag är möjligen förvånad över att det för-
slag om att öka skatten på kärnkraftsel som vi har
presenterat inte verkar väcka något större intresse
från kd:s sida. Däremot föreslår kristdemokraterna
naturligtvis det klassiska att behovspröva barnbidra-
gen, att höja avgifterna till a-kassan och att försena
utbyggnaden av IT i skolan. Det är sådana ingrepp i
välfärden som jag tycker är ganska pinsamma för
kristdemokraterna.

Anf. 64 MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Jag ska inte göra någon sak av att
jag faktiskt tog upp de fem punkterna och sade att jag
instämmer med dem. Jag såg att finansministern var
upptagen med att bli uppdaterad om de förmenta
bristerna i vårt budgetalternativ av sin medarbetare.
Jag sade att jag i stort sett instämmer i alltihop. Men
det krävs också konkreta åtgärder.
Finansministern började med att säga att regering-
ens ekonomiska strategi från 1994 har varit fram-
gångsrik. Detta är en mycket lätt överdrift. Regering-
en började med en fullständigt misslyckad vänster-
sväng tillsammans med Gudrun Schyman, för övrigt
före Bosse Ringholms inträde i regeringen, där man
genomförde dessa företagarfientliga återställare som
bröt en kraftigt uppåtgående konjunktur och där en
utveckling med nya företag och ny sysselsättning
vändes i sin motsats.
Det jag nu är rädd för är att de fem punkterna
stannar vid välvilliga uttalanden. Det krävs åtgärder,
kanske inte alltid så populära, för att garantera att
lönebildningen inte ännu en gång rusar i väg. Vi har
redan sett att de svenska lönerna utvecklas snabbare
än inom de elva euroländerna. Det är ett stort be-
kymmer. Jag vet ju att regeringen tagit fram den ut-
redning som Svante Öberg har gjort.
Det vore intressant om finansimistern ville kom-
mentera detta. Är han beredd att lägga fram förslag
som garanterar att regelverket blir sådant att löne-
bildningen kan gå i lugnare banor och följa resten av
Europa så att vi inte ännu en gång hamnar i en nedåt-
gående spiral.

Anf. 65 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Mats Odell talar fortfarande om det
förflutna. Jag försöker föra in diskussionen på 2000-
talet och framtiden. Jag hörde naturligtvis från början
att Mats Odell sade att han i största allmänhet in-
stämde i dessa fem punkter. Det hade varit mer spän-
nande om han också hade velat ta upp en diskussion
om något av dessa områden.
Jag talar om att man ska minska klyftorna i vårt
samhälle, öka antalet jobb, stärka den generella väl-
färden, arbeta tillsammans i samhället och bygga ett
ekologiskt uthålligt samhälle. Jag sade i min förra
replik att Mats Odells inställning är att man ska skapa
misstro mot arbetsmarknadens parter när det gäller
deras sätt att hantera lönebildningen. Jag tycker att
det finns anledning att tillsammans se om man kan
skapa en situation där man kan fortsätta att utveckla
den oerhört bra tillväxt som vi har sett under senare
tid. Det bygger naturligtvis på en insikt om att parter-
na har någonting att tjäna på det som samhället ställer
upp i form av ramar för den ekonomiska politiken.
Jag har samma uppfattning som Mats Odell när
det gäller att det här naturligtvis måste vara inom den
produktivitetsram som vi kan åstadkomma och att vi
inte ska dra i väg, så att vi försämrar vår konkurrens-
kraft gentemot Europa. Men jag tror inte att man kan
skapa det samarbetsklimatet med den politik som
Mats Odell föreslår som innebär att man ska höja
avgifterna till a-kassan eller genom att angripa par-
terna på det sätt som man gör. Därför vill jag gärna
påminna om att flera av de förslag som kristdemo-
kraterna har varken bidrar till någon generellt höjd
välfärd eller till att skapa ett gott klimat som ska
kunna åstadkomma den höjda sysselsättning som ska
ge oss möjligheter att ta itu exempelvis med regional
obalans och andra klyftor som är stora och viktiga
utmaningar.

Anf. 66 GUNNAR HÖKMARK (m) replik:
Herr talman! Jag tror inte att det finns någon i den
här kammaren som inte håller med finansministern
om att det är bra om det blir bättre i Sverige. Som
utgångspunkt för debatt tror jag att man måste vara
lite mer konkret när det gäller de vägval som måste
göras. Därför blir jag förbluffad när landets finansmi-
nister kommer efter lunch till den här debatten och
inte har mer att tillföra när det gäller vilka utmaningar
globaliseringen av ekonomin innebär, vad den nya
ekonomin ställer för krav på den ekonomiska politi-
ken och vad det ställs för krav på Sverige för att vi
ska kunna ha en långsiktigt hög tillväxt och inte bara
god utveckling under god konjunktur.
Jag tycker att det krävs lite mer för att man ska
inbjuda till diskussion. Framför allt krävs det mer av
en finansminister än ett oerhört kortsiktigt och kort-
synt perspektiv. Finansministern, liksom tidigare Jan
Bergqvist och även Lars Bäckström, har sagt hur bra
allting är och tränger därmed undan behovet av för-
ändringar. Jag kommer att tänka lite grann på Magnus
Uggla, även om det inte är Bosse Ringholm som
direkt ger mig den påminnelsen:
Den 25 smäller det. Då finns det ingen som tar en.
Man är kung, kung, kung i baren. Det är värt att leva
fattig ett tag om man får vara kung för en dag.
När det går väldigt bra i konjunkturen är det lätt
att säga att allting är allra bäst. Men det är inte bra om
det gång efter gång, precis som för tio år sedan, leder
till att inga åtgärder genomförs. Det intressanta är att
landets finansminister inte kunde redovisa några
konkreta åtgärder när det gäller lönebildning, avregle-
ring och när det gäller att vända trenden i fråga om
utflyttningen av företag. Det är illavarslande inför
framtiden. Den diskussionen skulle jag vilja inbjuda
finansministern till. Hur gör vi för att få den långsik-
tiga tillväxten? Det handlar inte bara om att vi vill få
den utan också om att vi för en politik för att uppnå
den.

Anf. 67 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Det är uppenbart att Gunnar Hök-
mark inte kan förneka verkligheten, dvs. att vi har en
mycket positiv tillväxt i Sverige just nu. Då försöker
han i stället säga att regeringen och finansministern
inte har några förslag till hur denna tillväxt ska kunna
utvecklas.
Vi har redovisat en hel budgetproposition. Det
handlar inte bara om vad vi har åstadkommit hittills
utan framför allt om vad vi vill göra i fortsättningen
för att utveckla och förbättra svensk ekonomi. Det
handlar verkligen om ett perspektiv som innebär att vi
ser att det naturligtvis finns behov av stora föränd-
ringar i svensk ekonomi också i fortsättningen. Det
perspektiv som Gunnar Hökmark har handlar snarast
om försämringar i svensk välfärd och i svenskt sam-
hällsarbete.
När jag talar om fem utmaningar inför 2000-talet
handlar det om att minska klyftorna. Jag har svårt att
se hur Gunnar Hökmarks förslag om att man ska
slopa både förmögenhetsskatten och avkastnings-
skatten på aktier kan bidra till att några klyftor mins-
kar. Jag talar om att förstärka insatserna för jobben.
Jag har svårt att se att Gunnar Hökmarks och mode-
raternas förslag om att minska bidragen till skolan,
vården och omsorgen ska kunna bidra till den här
stärkta välfärden. Vi talar om en bättre välfärd. Jag
tror då inte att det handlar om att sänka ersättningsni-
våerna för folk som är sjuka och arbetslösa, som
moderaterna föreslår, eller om att införa ytterligare en
karensdag i sjukvårdsförsäkringen. När vi talar om att
vi lever i ett internationaliserat samhälle där vi också
känner ett behov av att stödja andra länder som inte är
i lika god position som Sverige tror jag inte att det
som moderaterna föreslår, nämligen att man ska
minska biståndet med 3-4 miljarder kronor, är ett
2000-talsperspektiv.
Det här kan bara leda till en enda slutsats. Vi and-
ra är på väg in i 2000-talet. Hökmark och moderater-
na är kvar i 1900-talet, på väg mot det gamla 1800-
talet, som de kommer från.

Anf. 68 GUNNAR HÖKMARK (m) replik:
Herr talman! Det var en hemskt lustig formulering
som finansministern kom med, men den typen av
slabanguttalande ger inget innehåll åt den ekonomisk-
politiska debatten.
Sanningen är ju att det är ni som ansvarar för att
svenska låginkomsttagare har världens högsta skatter.
Men ni har gjort miljardärer skattebefriade och gör nu
samma sak med utländska höginkomsttagare. Det är
klyftan. Det skapas klyftor när man tillåter en ut-
veckling av politiken som gör att vi inte kan pressa
ned arbetslösheten så långt som behövs, eftersom
alldeles för stor del av företagandet flyr ut ur landet.
Det handlar om det nya företagandet liksom om
det traditionella företagandet. Allt detta tillhör det
som Bosse Ringholm över huvud taget inte talar om. I
stället talar han om välfärd och attackerar moderater
när det gäller förhållandena inom skolan och sjukvår-
den. Det är ni som har regerat sedan fem år tillbaka.
Ni bekämpar varje förändring som handlar om att
man ska se till att resurserna kommer till skolan. Det
är ni som motarbetar förnyelsen inom sjukvården.
Vi ser till att pengarna inom skolan och sjukvår-
den når patienterna och eleverna. Vi slår dessutom
vakt om en annan sak, Bosse Ringholm, när det gäller
klyftorna. Vi vill att det offentliga benhårt ska slå
vakt om dem som inte får stöd av någon annan. Det
handlar om de handikappade och om änkorna. En
gång i tiden var ni ute efter att ta bort också de föräld-
ralösa barnens pensioner. I det fallet retirerade ni. Jag
skulle vilja ställa en fråga mycket entydigt och klart
till Bosse Ringholm när det gäller rättfärdigheten i
den förda välfärdspolitiken. Vi har inga problem med
att svara på den frågan. Men ni har det. Jag skulle
vilja fråga om det finns någon grupp i det svenska
samhället som ni har sparat mer på än de handikap-
pade och änkorna.

Anf. 69 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Gunnar Hökmark använder sig av ett
ganska billigt knep. I den första repliken tvingades
han inse att det går utomordentligt bra för svensk
ekonomi. Sedan bytte han spår i nästa replik och
försökte tala om alla de revor som finns i välfärds-
samhället och lägga den socialdemokratiska regering-
en dem till last.
I min inledning tog jag upp att vi har en god eko-
nomisk utveckling med ett antal utmaningar som vi
ska jobba med inför framtiden. När det gäller alla
dessa områden, som jag talar om som utmaningar,
redovisar moderaterna en politik som går baklänges,
som går mot 1800-talet och som går i en riktning som
inte bidrar till att minska klyftorna, öka sysselsätt-
ningen eller ge välfärd för alla.
Det är utomordentligt anmärkningsvärt att Gunnar
Hökmark inte inser att det är en bakvänd välfärdspo-
litik som hans parti föreslår. Samtidigt som man kriti-
serar skolan, vården och omsorgen föreslår man
minskade resurser till skolan, vården och omsorgen.
Samtidigt som man säger att man vill värna om att få
fler företag och fler människor i arbete försämrar man
förutsättningar för människor som vill komma ut i
arbete genom att ge dem en sämre välfärd på olika
områden.
Det är ett faktum att det har gått väldigt bra för
svensk ekonomi under senare år. Vi har i dag tusen-
tals nya företag - 30 000 startas varje år. Vi har hund-
ratusentals nya jobb.
Om vi ska klara en sådan utveckling i fortsätt-
ningen gäller det att hålla på armlängds avstånd en
sådan bakvänd välfärdspolitik som riktar sig just mot
utsatta grupper. Det handlar snarast om att försöka ta
vara på den resurs som de utsatta grupperna är - de
långtidsarbetslösa, de arbetshandikappade och in-
vandrarna - och se till att utnyttja denna resurs in i
2000-talet för en ännu bättre svensk ekonomi.

Anf. 70 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Finansministern tackade tidigare för
den goda behandlingen i finansutskottet. Det kan jag
förstå. Som framgick tidigare var finansutskottets
majoritet inte så intresserad av att vare sig granska
eller ens diskutera den ekonomiska politik som vi
diskuterar här i dag för beslut senare. Den debatten
skulle föras någon annan gång någon annanstans. Det
framgick även av finansministerns inlägg att det inte
fanns så stort intresse av att diskutera budgetproposi-
tionen och den mer konkreta ekonomisk-politiska
situationen.
Även jag kan hålla med om att de här fem rätt
allmänna utmaningarna är viktiga frågor. Jag skulle
vilja tillägga frågan om hur vi hanterar internationali-
seringen, gör den till något positivt och skapar nya
möjligheter för människor. Det är någonting som helt
saknas i det här resonemanget.
Det är roligt att höra finansministern citera Bertil
Ohlin: Det måste löna sig att arbeta. Det har det stått
på liberala valaffischer sedan 50-talet, och vi har
också lagt fram förslag om en sådan skattereform. Ni
går emot alla punkter i den och genomför i stället en
passiv kompensation för egenavgifterna.
Jag skulle vilja fråga finansministern en sak apro-
på de strukturreformer som räknades upp. Jag kallade
dem för Bosseeffekter innan finansministern kom till
kammaren och syftade då på Könbergs pensionsre-
form, Lundgrens reformering av finansmarknaden
och ett par andra saker. Vilka Bosseeffekter vill Bos-
se Ringholm tillföra för de kommande åren? De tidi-
gare som han räknade upp, och som är mycket vikti-
ga, har ju tillkommit i strid med regeringens stödpar-
tier. Vilka Bosseeffekter tror Bosse Ringholm att han
kan få igenom tillsammans med sina stödpartier?
Dessutom: Vad tycker finansministern om kon-
junkturkänsligheten, den skenande sjukförsäkringen,
de oredovisade statliga försäljningarna, det struktu-
rella underskottet - allt detta som gör att det kanske
blir väldigt svårt för oss att skapa den goda framti-
den?

Anf. 71 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Om man ska få fler människor i ar-
bete gäller det att riva de hinder som finns. En del av
hindren finns naturligtvis i vår skattepolitik, och det
är ett av skälen till att regeringen har lagt fram ett
antal förslag när det gäller inkomstbeskattningen. Det
är också ett starkt skäl till att regeringen förbereder en
reform när det gäller den s.k. maxtaxan och den all-
männa förskolan. Detta kan ju verkligen kapa de
oerhört höga marginaleffekter man har, såsom vi har
konstaterat tidigare, i framför allt ett antal borgerligt
eller moderat styrda kommuner, inte minst här i
Stockholmstrakten. Därför har en maxtaxereform och
en allmän förskolereform stor betydelse, både som
allmän välfärdsreform och också för att ge fler män-
niskor, inte minst kvinnor, chansen att komma ut på
arbetsmarknaden.
Jag ser det som en stor utmaning inför 2000-talet
att försöka ge alla de arbetsgivare som i växande
utsträckning nu efterfrågar arbetskraft chans att ut-
nyttja den potential som vi har i våra invandrare, våra
arbetshandikappade och våra långtidsarbetslösa och
också ge dem reella möjligheter att ta de jobb som
finns. Det handlar i stor utsträckning om att skapa
bättre utbildning. Det handlar om yrkesutbildning och
om högskoleutbildning, men det handlar också om
grundläggande utbildning, kunskapslyft och annat
som kan bidra till detta.
Därför hade jag hoppats att Folkpartiet, som
ibland säger sig vara ett parti som värnar både jäm-
ställdhet och inte minst kvinnors chans att komma ut
på arbetsmarknaden, skulle visa ett större intresse för
exempelvis maxtaxereformen och den typ av minska-
de skatteeffekter som vi har föreslagit i inkomstskat-
teförslagen i budgetpropositionen.
På strukturområdet, slutligen, tror jag inte att det
finns någonting som är viktigare än just att bidra till
kompetensutveckling i hela vårt näringsliv. Här har
t.ex. den gröna skatteväxlingen bidragit till att ge oss
mer resurser för kompetensutveckling.

Anf. 72 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Jag noterar att finansministern inte
heller i detta anförande vill tala om de stora ekono-
miska frågorna, som ändå är det vi verkligen borde
diskutera och ta ställning till: Ska vi ha en budget
med väldigt stort strukturellt underskott varje år
t.o.m. när det är som allra bäst? Ska vi ha en så här
hög konjunkturkänslighet? Hur ska vi göra med sjuk-
försäkringen? Vilka statliga företag ska säljas? Inte
heller nu får vi några svar.
Däremot pekar finansministerns rådgivare i Eko-
nomiska rådet, som i går redovisade olika förslag för
tillväxt, väldigt tydligt på många av de förslag som vi
i Folkpartiet har lagt fram. Jag vill därför komma in
på det här med maxtaxa. Folkpartiet var för en-
hetstaxa redan på den tid då jag kunde ha gått på
dagis, om det hade funnits några platser. Vi från
Folkpartiets sida är dock mer intresserade av att skapa
bra villkor för det som staten faktiskt har hand om än
av att vara med och överpröva kommunala valresul-
tat. Jag förstår att det svider i socialdemokraternas
skinn att det finns kommuner som har valt en annan
majoritet, men vi tycker att det är mycket viktigare att
satsa på att skapa lägre marginaleffekter och få ut de
människor som har riktigt låga inkomster ur fattig-
domsfällorna.
Vi tror dessutom, eftersom barn har den lilla ova-
nan att inte bara gå på dagis utan också bli äldre, att
det är viktigare att angripa de strukturproblem och
fattigdomsfällor som kvinnorna råkar ut för när bar-
nen har kommit upp över dagisåldern. Det är kanske
då man verkligen har tid och kraft att ta tag i sådant
som utbildning. Därför föreslår vi barntillägg i vux-
enstudiestödet, så att man kan genomföra en utbild-
ning även om man har försörjningsansvar och låga
tidigare inkomster. Därför föreslår vi också en reform
när det gäller bostadsbidragen. Men där säger ni nej.
Detta betyder att vi har olika åsikter om hur man
bäst uppnår jämställdhet och goda villkor, inte att vi
inte har ett intresse.
Jag tycker att finansministern nu ska ta den sista
chansen att i stället tala om de stora ekonomiska
frågorna - det strukturella underskottet i budgeten
och oklarheterna i er egen finansiering.

Anf. 73 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! För mig är den stora frågan att få fler
människor i arbete, Karin Pilsäter. Vägen till att få
det går oftast via utbildningen. Därför är jag utomor-
dentligt förvånad över att Folkpartiet inte ser detta
samband mellan utbildning och arbete. Folkpartiet
föreslår ju i sitt budgetförslag att dra ned på kun-
skapslyftet. Man vill dra undan 4 miljarder kronor
från denna oerhört viktiga utbildningssatsning för
väldigt många lågutbildade, som Karin Pilsäter säger
sig värna om, och låginkomsttagare.
Jag är också förvånad över att Folkpartiet inte vill
stödja de mest utsatta kommunerna, i en situation där
vi har stor regional obalans och där många arbetslösa
människor i dessa kommuner behöver både stöd till
utbildning och stöd av den service och välfärd som
finns i kommunen i övrigt.
När Karin Pilsäter säger att det är viktigt att de
som har låga inkomster får ett stöd håller jag med om
det, men jag ser inte logiken i Karin Pilsäters politik
på det här området. Möjligtvis kan hon skydda sig
med att säga att Folkpartiet i varje fall instämmer i
regeringens förslag om att vi ska ha skatterabatter för
låginkomsttagarna även nästa år, på samma sätt som
vi haft i år. I motsats till Moderaterna, som ju föreslår
att vi inte ska ha några sådana skatterabatter för låg-
inkomsttagare, tycker Folkpartiet i varje fall att det
regeringsförslaget är bra.
Sammantaget är det ändå så: Om man inom en an-
svarsfull ekonomisk politik ska prioritera olika saker
tror jag att utbildningssatsningarna, tillsammans med
skattereformerna, är de allra mest effektiva instru-
menten för att få ut fler människor på arbetsmarkna-
den och inte minst ge personer med låga inkomster
chans att låta sina inkomster växa och personer utan
jobb chans att få inkomster via lönearbete i fortsätt-
ningen. Där tycks Folkpartiet svika.

Anf. 74 LENA EK (c) replik:
Herr talman! Jag tycker att regeringen är alltför
passiv till de skenande sjukpenningskostnaderna. I
dagens läge är det bara 19 % av de långtidssjukskriv-
na som genomgår någon form av rehabilitering, vilket
är en minskning jämfört med tidigare år. Bakom varje
krona döljer sig människor, och dessa långtidssjuk-
skrivna har en mycket besvärlig situation och behöver
rehabilitering. Min fråga till finansministern är om
regeringen tänker göra någonting åt det här.
Sedan efterlyser finansministern en framtidsdis-
kussion. Jag tycker att det är väldigt bra om vi i den
här kammaren kan ha en sansad, sanningsenlig och
konstruktiv debatt i olika frågor.
Ett av de stora problem jag ser i framtiden är
sjukvårdens behov. Här är det roligt att kunna kon-
statera att 8 miljarder frigörs genom försvarsuppgö-
relsen, som ska föras in i sjukvården och kunna an-
vändas till utvecklande insatser som förbättrar situa-
tionen där.
Ett annat stort problem är kunskapsbehovet. Man
brukar prata om 80-10-regeln, dvs. 80 % av all teknik
förnyas inom tio år. Det visar på enorma utbildnings-
behov i samhället.
Nu finns det ett förslag till kunskapskonton i bud-
getförslaget, som recenseras så här av SACO: "Vi är
skeptiska till trassliga system där fack och arbetsgiva-
re med statliga pengar ska lösa varje företags kom-
petensproblem. Det riskerar att göda kurs- och konfe-
rensbranschen mer än att lösa landets problem."
Nu finns det andra lösningar, som mer bygger på
individuell valfrihet. Vi brukar ju prata om kompe-
tenskonton. Då undrar jag: Finns det en beredskap för
att diskutera andra lösningar för kompetenskonton
som undviker de av SACO påpekade problemen med
den nuvarande tekniken?

Anf. 75 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Jag kan dela Lena Eks oro när det
gäller sjukförsäkringskostnader. Jag är också mycket
väl medveten om att det är viktigt att det ges bra
rehabiliteringsmöjligheter för de personer som har
varit långtidssjukskrivna. Jag vet av erfarenhet från
den tid då jag jobbade mer konkret med arbetsmark-
nadspolitiken att det var en mycket intensiv diskus-
sion mellan försäkringskassor och arbetsförmedlingar
om de resurser som stod till förfogande och som man
inte alltid kunde disponera beroende på att det inte
fanns bra rehabiliteringsmöjligheter. Jag hoppas att vi
kan utnyttja de här resurserna fullt ut.
Vi har också nyligen, det vill jag gärna ta upp i
det här sammanhanget utsett en utredare, landshöv-
ding Jan Rydh, som ska titta på orsakerna till de öka-
de sjukförsäkringskostnaderna. I det perspektivet
måste det också ingå att i nästa läge sätta in insatser
för att exempelvis förstärka rehabilitering och annat
under tiden framöver.
Jag delar också Lena Eks uppfattning att den in-
sats som vi kan göra via försvarsöverenskommelsens
åtta miljarder, och därtill den miljard som vi har tagit
fram i budgetpropositionen från regeringens, Väns-
terpartiets och Miljöpartiets sida tillsammans ger nio
miljarder som vi kan satsa på sjukvården framöver.
Det är en oerhört viktig satsning inte minst för de
äldre, eftersom de har en stor del av sjukvårdskostna-
derna.
Till sist vill jag svara på den fråga som Lena Ek
tog upp när de gäller kompetensutvecklingen. Som ett
resultat av den gröna skatteväxlingen har vi mer re-
surser för kompetensutveckling. Jag är ganska över-
tygad om att arbetsmarknadens parter, både löntagar-
organisationer och arbetsgivarorganisationer, till-
sammans med regeringen kan komma fram till ett bra
system för hur de här resurserna ska utnyttjas i fort-
sättningen. Det pågår sådana kontakter, bl.a. från
Regeringskansliets sida, med arbetsmarknadens
parter för att utforma det här systemet.
Vi är väldigt öppna när det gäller hur ett sådant
system ska utvecklas. Vi har varken låst oss för kom-
petenskonton eller någon annan modell. Där finns det
utrymme för en öppen diskussion.

Anf. 76 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag vill återgälda tacket till Vänster-
partiet. Tack, Socialdemokraterna och Bosse Ring-
holm! Det har lyckats bra. Vi har inte varit eniga om
allt. Nu är vi eniga om allt. Vi kommer att bli oeniga
och eniga igen. Det är så det kommer att gå till när
man samarbetar på det här sättet.
Men jag vill ändå ta upp några funderingar. Fi-
nansministern har ju inte haft möjlighet att vara här
under hela debatten. Vi pratar nu mycket om stabili-
seringsproblemet. Då undrar jag om Bosse Ringholm
delar min bedömning att den här börsboomen, börs-
rallyt, i sig nu håller på att bli ett stabiliseringspoli-
tiskt problem. Jag anser det.
Vad kan man då göra åt det? Vi får ha beredskap
att inte hälla bensin på den här pyrande brasan. Då får
vi vara försiktiga med att lova ut stora skattesänk-
ningar, för det kan just leda till att det största enskilda
hotet mot en stabil tillväxt, en överhettning, accelere-
rar. Jag tror att det är värdefullt om finansministern
kan ge sin syn på det påståendet.
Och så en annan sak: Pensionerna har varit en stor
sak i dag. Nu vet vi att den genomförandegrupp som
förfogar över pensionsfrågan inte klarar att få den här
övergångsvisa garantipensionen till år 2001. Det har
vi försports. Enligt min bedömning får då vi i de här
tre samarbetspartierna ta itu med den frågan inför
den vårekonomiska propositionen. Det är min be-
dömning, och jag tror att det vore värdefullt att höra
om finansministern delar den bedömningen; att detta
är en fråga som vi måste titta på inför den vårekono-
miska propositionen till år 2000.

Anf. 77 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Först kan jag säga som svar på den
sista frågan att om det sker förskjutningar i den nya
pensionsreformen så medför det inte automatiskt att
det ställs något utrymme till förfogande för särskilda
nya insatser. Jag delar Lars Bäckströms uppfattning
att det får ske en diskussion på vanligt sätt i det van-
liga budgetarbetet, i vårproposition och i budgetpro-
position, om vilket utrymme som finns. Vi har från
socialdemokratiskt håll, och från regeringen, varit
mycket tydliga i fråga om den stora prioritering som
gjordes redan hösten 1998, som Jan Bergqvist erinra-
de om tidigare här. Där gjorde vi stora satsningar, i
storleksordningen 4 miljarder kronor, till pensionä-
rerna. Vi vill gärna gå vidare med dessa satsningar,
inte minst för de sämst ställda pensionärerna.
Sedan ska jag också ta upp det första som Lars
Bäckström nämnde, oron för börsutvecklingen, oron
för att vi kan få obalans i vår ekonomi. Det jag själv
känner starkast oro för är naturligtvis att vi inte kan
mobilisera de potentiella resurser vi har. Framför allt
har vi fortfarande en ganska stor arbetskraftsresurs,
dvs. de arbetslösa som vi inte har kunnat få ut på
arbetsmarknaden och som inte har jobb.
Jag hoppas att den efterfrågan på arbetskraft som
företagen kommer att ha kan kombineras med att vi
kan ställa arbetskraft, personer, till förfogande med
bra utbildning så att vi inte får överhettningstendenser
och obalanser i ekonomin i fortsättningen. Då gäller
det att hantera den ekonomiska politiken på ett sådant
sätt att det här systemet kan hänga ihop med arbets-
marknadens efterfrågan och med det utbud som finns.
Jag kan naturligtvis värdera enskildheter, antingen
det gäller börsutveckling eller allt annat. För den
enskilde som är utan jobb eller har en låg inkomst är
det kanske inte i första hand börsutvecklingen som
han eller hon oroar sig för. Men jag tycker självklart
att man ska ha en allmän inriktning att se till att inget
i vår ekonomi riskerar att leda till obalanser i fortsätt-
ningen.

Anf. 78 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det var värdefullt att finansministern
sade det här är en fråga som vi kan se i den våreko-
nomiska propositionen och att det är en prioriterad
fråga. Det är precis samma bedömning som vi i
Vänsterpartiet gör, jag vet inte om det är precis sam-
ma.
Vi ska kanske inte stapla adjektiv på varandra,
men om ni tänker er en lång rad adjektiv så behöver
jag inte säga dem. Så viktig är frågan för oss.
Sedan till det här med börsutvecklingen. Vad jag
menar är att om vi nu ska få en uthållig utveckling så
får konsumtionen ligga i nivå med produktivitetstill-
växten, vår konkurrenskraft och reallönerna. Vi får
inte konsumera mer än så. Men just med tanke på
börsutvecklingen finns det en risk att vissa grupper
som får stora vinster på börsen konsumerar mer än
reallöneutvecklingen, mer än produktivitetstillväxten.
Det är då vi får den farliga överhettningen. Det kan
vara långt farligare än lönebildningsfrågan med den
börsboomen. Det är just det som är farligt. Och det är
svårt att göra något det.
I det läget är det farligt att som vissa partier lova
ut stora skattesänkningar. Det skulle ju riskera att
fungera som ett slags olja för att tända upp en infla-
tionsbrasa igen. Det är det som på ekonomspråk kal-
las för den pro-cykliska finanspolitiken. Det är det vi
ska akta oss för, särskilt som så många partier här i
kammaren varnar för strukturella budgetunderskott.
Då är det väl klokt, finansministern, att vi två är
överens om att vi får vara försiktiga med att lova ut
nya, stora skattesänkningar med tanke på stabilise-
ringspolitiken. Men visst ska vi sänka skatten för dem
som har det allra sämst i vissa branscher. Det finns
också möjligheter till röda och gröna skatteväxlingar.
Det hoppas jag att vi i Vänsterpartiet kan vara över-
ens med den socialdemokratiske finansministern om.

Anf. 79 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! De förslag om sänkta inkomstskatter
och sänkta företagsskatter som finns i budgetproposi-
tionen i höst är ju sedda som ett första steg för att fullt
ut försöka kompensera de egenavgifter som de flesta
har betalat, som alla löntagare har betalat, under sena-
re år. Det har också gjorts en deklaration i budgetpro-
positionen om att vi gärna vill fortsätta med ett kom-
mande steg, eller flera steg, för att avveckla det här
helt.
Men vi har samtidigt varit noggranna med att sä-
ga, och jag ger Lars Bäckström rätt på den punkten,
att vi inte kan lova denna fortsatta skattesänkning
förrän vi vet att de samhällsekonomiska förutsätt-
ningarna, konjunkturpolitiska och andra, finns. Det
måste stämmas av varje höst inför varje budgetpropo-
sition i fortsättningen. Då får självfallet också den här
frågan hanteras om huruvida det uppstår sådana oba-
lanser i ekonomin att det inte är möjligt med de fort-
satta stegen.
Jag hoppas att vi ska kunna ta fortsatta steg i den
skattereform som nu har inletts. Men det är ett riktigt
påpekande som Lars Bäckström gör om partier som
ägnar sig åt att föreslå stora skattesänkningar som är
ofinansierade. De partierna skulle verkligen bidra till
att lägga på mycket bränsle. Det skulle snabbt kunna
leda till oerhört besvärliga tendenser i svensk ekono-
mi. Det skulle i sista hand drabba löntagarna rätt
ordentligt. Därför tycker jag att det finns en viktig
skillnad mellan dels regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet, som föreslår skattesänkningar som är
fullt ut finansierade, dels borgerliga partier som inte
tar hänsyn till finansieringen utan har något slags
andra politiska mål när de lägger ut stora ofinansiera-
de skattesänkningar. Jag tycker alltså att det är ett
riktigt påpekande, och jag håller gärna med om det
här senaste perspektivet.

Anf. 80 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag skulle först vilja återgälda fi-
nansministerns tack för gott budgetsamarbete. Sedan
vill jag ställa en fråga angående Miljöpartiets förslag
om att komplettera redovisningen av BNP och gröna
nyckeltal i statsbudgeten med en årlig redovisning av
ISEW, alltså ett index för uthållig ekonomisk välfärd.
Det är alltså inte fråga om att ersätta BNP-
redovisningen med ett annat mått utan just om att
komplettera. Det är viktigt att ha ett så brett underlag
som möjligt för debatt och beslut. Min fråga är om
finansministern är beredd att med öppet sinne disku-
tera den möjlighet att ge en mer rättvisande bild av
den samhällsekonomiska utvecklingen som en redo-
visning av ISEW skulle innebära.

Anf. 81 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Vi lade ju redan i vårpropositionen
fram förslag om att i fortsättningen ha en redovisning
av gröna nyckeltal. Det tycker jag är ett mycket vik-
tigt steg, därför att om vi framöver på 2000-talet ska
kunna ha ett sammanhållet ekonomiskt och ekolo-
giskt perspektiv och en tillväxt som håller ihop eko-
nomin och ekologin, måste vi naturligtvis också ha en
statistisk redovisning och ett underlag för den diskus-
sionen som handlar både om den traditionella eko-
nomiska redovisningen och om den redovisning som
vi kan få i olika miljömässiga termer. Jag är natur-
ligtvis beredd att diskutera andra förslag på det sätt
som Matz Hammarström för fram här och som kan
förbättra kvaliteten i underlaget för vår fortsatta dis-
kussion om ekonomisk och ekologisk utveckling.

Anf. 82 LARS TOBISSON (m):
Fru talman! Jag ska uppehålla mig vid tre enskilda
motioner som jag har väckt på det finansiella områ-
det. De har alla utan närmare kommentarer avstyrkts
av finansutskottets majoritet men föranlett reservatio-
ner med stöd från borgerligt håll, nr 3 och 31.
Först valutapolitiken. Den har tilldelats ett mycket
blygsamt utrymme i budgetpropositionen. Det är
anmärkningsvärt, eftersom övergripande valutapoli-
tiska frågor numera är regeringens ansvar. Samma
ointresserade, för att inte säga avvisande, attityd
kommer till uttryck i det uppdaterade konvergenspro-
gram som regeringen nyligen lämnat till EU. Ändå
har ju Sverige i anslutningsfördraget åtagit sig att fullt
ut delta i valutasamarbetet. Till skillnad från Dan-
mark och Storbritannien har vi inte någon fördrags-
enlig rätt att ställa oss vid sidan av.
Sedan 11 av 15 EU-länder införde den gemen-
samma valutan i början av 1999, kan det med fog
hävdas att Sverige är den medlemsnation som står
längst ifrån euron. Av de fyra utanförländerna är
Grekland med i ERM 2 och väntas kunna införa eu-
ron redan 2001. Danmark är trots rätten till undantag
också med i ERM 2, och landets politiska ledning är
positiv till den gemensamma valutan. Detsamma
gäller den brittiska regeringen som i våras lade fram
en nationell övergångsplan till euron. I Sverige vet
inte ens statsministern och finansministern vad de vill
i denna fråga. Och förberedelser för en övergång vill
de över huvud taget inte kännas vid.
När medlemsländernas kvalifikationer för delta-
gande i den gemensamma valutan bedömdes inom
EU våren 1998, fick Sverige underkänt på en punkt,
nämligen kravet på valutastabilitet. Ändå ägnades
valutapolitiken endast en kort, utslätad skrivning i
konvergensprogrammet från förra året, det som an-
togs i december. Syftet med ett konvergensprogram,
såsom det nu är upplagt, är ju ändå att visa hur ett
land avser att uppfylla kriterierna. I sitt utlåtande
konstaterade EU-kommissionen i början av detta år
avsaknaden av besked om när Sverige kunde tänkas
ansluta sig till ERM 2. Ekofinrådet, finansministrar-
na, uttalade därefter att Sverige för att kvalificera sig
för EMU måste demonstrera sin förmåga att hålla en
fast rimlig kurs mellan kronan och euron över en
tillräcklig tidsperiod och utan allvarliga störningar,
vilket enligt rådets mening borde föranlåta en svensk
anslutning till växelkursmekanismen.
Men i den uppdatering som regeringen nyligen
genomfört intar valutapolitiken fortfarande en undan-
skymd plats. Inledningsvis meddelas att "- - - i en-
lighet med stats- och regeringschefernas beslut från
maj 1998 deltar Sverige inte i valutaunionen från
start." Detta är ett utmanande sätt att beskriva det
förhållandet att Sverige på grund av utebliven valu-
tastabilitet inte bedömdes vara kvalificerat för delta-
gande - en ståndpunkt som för övrigt statsminister
Göran Persson den gången ställde sig bakom.
I nästa mening heter det: "Sverige håller dock
dörren öppen för ett senare deltagande." Formule-
ringen är magnifik. Den antyder att Sverige i sin
välvilja inte har slängt igen dörren, i alla fall inte
definitivt, utan kan tänka sig att kliva in vid ett senare
tillfälle som man själv väljer. Men i själva verket är
det ju övriga EU-länder som avgör om och när Sveri-
ge kan anses vara moget att släppas in.
I uppdateringen slår regeringen fast att "Sveriges
erfarenheter av den nuvarande penningpolitiska regi-
men, med inflationsmål och rörlig växelkurs, är go-
da." Innebörden förefaller mig något oklar. Syftet
skulle kunna tänkas vara att uttala beröm och stöd för
Europeiska centralbanken, eftersom den tillämpar en
rörlig växelkurs utifrån bl.a. ett inflationsmål. Men
om avsikten är att meddela att Sverige avser att fort-
satt hålla en rörlig växelkurs gentemot euron, står det
i direkt strid med vårt åtagande att eftersträva stabila
valutarelationer inom EU.
Sannolikheten för den senare tolkningen är ändå
rätt stor, eftersom nästa mening lyder: "En knytning
av kronan till ERM 2 är inte aktuell för närvarande."
Därmed går Sverige uttryckligen på tvärs med de
förväntningar och rekommendationer som jag nyss
citerade från behöriga EU-instanser vid ställningsta-
gandet till 1998 års konvergensprogram. Bytet av
EU-kommission kan inte väntas föranleda någon
ändrad ståndpunkt. Nyligen klargjorde nämligen den
nye kommissionären för monetära frågor, Pedro Sol-
bes, att kravet på två års deltagande i ERM 2 före
inträdet i valutaunionen ligger fast.
Skälet till att jag här argumenterar mot vad rege-
ringen nyligen skrivit i konvergensprogrammet är att
utskottsmajoriteten inte alls i sak motiverat sitt yr-
kande om avslag på min motion. Kan någon ur majo-
riteten här i kammaren förklara varför vi ska under-
kasta oss den påfrestning som fortsatt osäkerhet om
eurons införande medför för Sveriges ekonomi och
medborgarnas välfärd? Det rör sig ju ändå bara om
hur vi ska gå till väga för att uppfylla en fördragsenlig
förpliktelse.
Ett minimikrav i närtid är att regeringen följer de
brittiska socialdemokraternas exempel och lägger
fram en plan för övergången till den gemensamma
valutan. Första punkten i en sådan plan måste vara att
visa hur Sverige ska uppnå den valutastabilitet som
krävs. Ingen har kunnat ange en bättre väg än via ett
inträde i ERM 2. Danmark, som ändå har ett undan-
tag från plikten att införa euron, deltar sedan länge i
växelkursmekanismen med smal bandbredd, och det
har gett en klart bättre stabilitet i kronkursen än Sve-
riges. Varför är det så motbjudande för svenska soci-
aldemokrater?
Fru talman! Mina två andra motioner innehåller
krav på privatisering av statliga företag under Finans-
departementet, Vasakronan och SBAB. Även dessa
avstyrks utan någon argumentation i sak. Det kanske
kan förklaras av att regeringens inställning till statligt
företagande förefaller vacklande, för att uttrycka sig
milt.
Länge har riksdagsmajoriteten avvisat moderata
krav på en plan för avveckling av statligt ägande i
företag, något som Gunnar Hökmark efterlyst tidigare
i debatten. I förra årets budgetproposition förutsågs i
intäkter av privatisering endast 15 miljarder kronor i
år och 9 miljarder kronor nästa år. Utan närmare
kommentar höjdes sedan dessa belopp i vårproposi-
tionen till 45 miljarder kronor vartdera året. I höstens
budgetproposition, som vi nu diskuterar, redovisas
bara en knapp miljard för 1999 men hela 110 miljar-
der kronor för 2000.
En väsentlig del av förklaringen till denna siffer-
dans är naturligtvis de sorglustiga turerna i Telia-
Telenor-affären. Därtill kommer att den fortsatta
försäljning av aktier i Nordbanken som planerats till i
år inte har genomförts. Finansministerns uttalande för
inte så länge sedan visar att han inte riktigt vet vad
han vill och vad han ska göra med Nordbanken. Lika
tydligt är att han egentligen inte vill sälja statens hela
aktieinnehav. Det tar givetvis emot för den som i
egenskap av SSU-ordförande på 1960-talet förordade
socialisering av bankerna.
Nordbanken är nu inte det enda företag under Fi-
nansdepartementet som är moget för privatisering.
När regeringen Bildt ombildade Byggnadsstyrelsen
fördes de fastigheter som hade ett värde på den all-
männa hyresmarknaden till Vasakronan. Under led-
ning av sin verkställande direktör Erik Åsbrink ge-
nomförde detta bolag en snabb anpassning till mark-
nadens villkor. I dag äger det nära 300 kontorshus i
15 större svenska städer. Beståndet bedöms ha ett
värde på över 22 miljarder. Den sista offentliga spe-
cialfastigheten av s.k. ändamålskaraktär avyttrades
under 1998. I dag är nästan hälften av lokalytan ut-
hyrd till privata hyresgäster.
Förra året förvärvade Vasakronan praktiskt taget
hela S-E-Bankens bestånd av rörelsefastigheter, 44
enheter till ett pris av drygt 4,2 miljarder. Jag har
tidigare ställt frågan till Bosse Ringholm och jag
upprepar den till den som i dag vill svara: Är det
något slags ersättning för en regelrätt socialisering av
bankväsendet att staten köper det nät av bank- och
kontorslokaler som utnyttjas av Wallenbergsfärens
husbank?
Av Vasakronans nyligen publicerade kvartalsrap-
port framgår att det stora köpet av företagsparken
Infra City nu har förts i hamn. Det är det fastighets-
komplex som ligger utefter motorvägen mellan
Stockholm och Arlanda och som anlades av den se-
dermera kullbytterade fastighetskungen Lars
Gullstedt. Utöver kontor och butiker finns där Scan-
dic Crown Hotel med 20 våningars glasfasad.
Varför ägnar staten resurser åt en sådan satsning i
stället för att syssla med eftersatta angelägenheter
som ingen kan sköta lika bra eller bättre? Och varför
ska staten äga ett bolåneinstitut? För några år sedan
genomfördes en spridning av ägandet i Stadshypotek.
Men samtidigt som detta offentliga engagemang
avvecklats har staten byggt upp ett nytt institut med
samma syfte, SBAB. Sedan 1996 har detta företag
ingen annan uppgift än att bedriva utlåning på den
öppna marknaden till såväl flerbostadshus som små-
hus och bostadsrätter.
Det statliga ägandet ger SBAB möjlighet till bätt-
re rating, vilket normalt medför en lägre upplånings-
kostnad och därmed utgör en konkurrensfördel. Peri-
odvis har ändå finansieringen blivit dyrare än för
stora privatägda konkurrenter - så är för närvarande
fallet. Likväl försöker SBAB vinna marknadsandelar
med lägre utlåningsräntor, vilket ger lövtunna margi-
naler. I år sjönk halvårsresultatet till 189 miljoner
kronor - jämfört med 295 miljoner kronor 1998 - på
en lånevolym om närmare 144 miljarder kronor.
Trots den fördel vid finansieringen som följer av
det statliga ägandet förmår således inte SBAB hävda
sig i konkurrensen. Företaget bör därför snarast möj-
ligt privatiseras. Med nuvarande tendens för lönsam-
heten finns det skäl att befara att försäljningspriset
blir lägre ju längre det dröjer.
Det är dock naturligtvis svårt för socialister att
släppa tanken på ett statligt ägande. Samtidigt som
Bosse Ringholm för några veckor sedan tvingades
försäkra att hela Nordbanken ska privatiseras med-
delade Björn Rosengren att regeringen överväger
möjligheten att utveckla Postgirot till en fullvärdig
bank i statlig ägo - således en parallell till att Stads-
hypotek ersattes av SBAB. Besked om regeringens
planer ryktas vara nära förestående.
Finns det någon företrädare för utskottsmajorite-
ten som kan klargöra vad som ska ske med det statli-
ga företagsägandet? Är det ideologin eller är det ef-
fektivitet och lika konkurrensvillkor på marknaden
som gäller?
Fru talman! Jag har inget annat yrkande utöver de
yrkanden som redan har framställts av moderata fö-
reträdare i debatten.

Anf. 83 JAN BERGQVIST (s) replik:
Fru talman! Först vill jag konstatera att Vasakro-
nan är ett effektivt skött statligt företag och att det ger
en god avkastning för staten. Jag tycker att det är lite
patetiskt när Lars Tobisson försöker beskriva inköp
av bankfastigheter som Vasakronan gör som ett slags
ersättning för socialisering. I stället handlar det om en
bedömning av hur man får en bra verksamhet i fas-
tighetsbolagen och en bra avkastning. Jag tycker att
man kan säga att företaget sköts bra, liksom många
andra statliga företag.
Samtidigt vill jag framhålla att vi när det gäller
statliga företag inte har samma fundamentala ideolo-
giska uppfattning som moderaterna har. Av ideolo-
giska skäl anser de att det offentliga inte ska driva
företag - så står det i yttrandet i finansutskottet. Vi
har en praktisk syn på det här. Vi tycker att det är bra
att det finns en blandekonomi i Sverige och vi ser en
fördel i att det finns statliga, kommunala, kooperativa
och privata företag liksom att det finns stiftelser i
olika former som också kan driva affärsverksamhet.
Vi har alltså inte synen att man måste renodla så
att några av de här kategorierna liksom väljs bort. I
stället ser vi ekonomiskt och praktiskt på detta. Det
finns skäl för att sälja en del statliga företag men det
finns också skäl för att behålla en del statliga företag.
Vi kan inte utesluta att det framöver också kan finnas
skäl för att bilda nya kommunala eller statliga före-
tag. Det är något som måste bedömas från fall till fall.

Anf. 84 LARS TOBISSON (m) replik:
Fru talman! Vasakronan är effektivt, säger Jan
Bergqvist. Jag har inte bestritt det. I stället kan jag
säga att det gläder mig, för Vasakronan är en följd av
motioner som jag en gång i tiden väckte när vi skulle
ombilda Byggnadsstyrelsen, vilket gjordes under den
borgerliga regeringstiden.
Om det nu är på nämnda sätt innebär det ju också
att man får ett gott pris vid försäljning. Min undring
kvarstår: Jan Bergqvist, vad är det som gör det så
angeläget för staten att satsa resurser på att frigöra
kapital för Wallenbergsfären i tegelhögar som de kan
använda i sin rörelse? Vad är det som är så bra när
man har eftersatta angelägenheter där dessa resurser
kunde användas bättre?
Om det är så att kriteriet för statliga företag som
man vill behålla är att de går bra kan jag anföra ex-
emplet SBAB, som inte går bra. Jag vill med be-
stämdhet påstå att de är på väg mot en sådan situation
att de behöver kapitaltillskott från ägaren, staten, om
de inte i tid säljs till någon som kan sköta verksam-
heten bättre.
Jan Bergqvist förklarar att han inte har någon ide-
ologisk låsning i det här fallet, vilket vi skulle ha.
Men han ger ingen förklaring till att man från social-
demokratiskt håll väljer att satsa på att bedriva före-
tagsamhet när detta bevisligen kan göras av andra
minst lika bra, för att inte säga bättre, och då i stället
försumma angelägenheter som staten själv är bäst
ägnad att sköta. Denna grundläggande fråga springer
ni förbi när ni inte vill ta itu med konsekvensarbetet.
Jag vågar uttala förutsägelsen att oavsett vad Jan
Bergqvist säger i dag så kommer de här båda företa-
gen inom kort att privatiseras. Men det är samma sak
här - ni vill inte vill bekänna färg, precis som i exem-
pelvis frågan om valutapolitiken. Jag har frågat förut
- det kunde alltså vara bra om Jan Bergqvist kunde
ägna lite tid åt detta - och frågar igen: Får vi en na-
tionell övergångsplan med som första punkt ett inträ-
de i den europeiska växelkursmekanismen ERM 2?

Anf. 85 JAN BERGQVIST (s) replik:
Fru talman! Lars Tobisson gör det enkelt för sig.
Han har ju inställningen att det offentliga inte ska
driva företag. Då är saken ganska enkel. Av ideolo-
giska skäl vill man privatisera allt som finns och
vägrar att det bildas nya kommunala eller statliga
företag. Vi ser betydligt mera praktiskt och ekono-
miskt på frågan.
Om det när det gäller valutapolitiken inte är aktu-
ellt att knyta kronan till euron finns det heller inte
skäl att gå in i ERM 2.
Där har ju Lars Tobisson vid flerfaldiga tillfällen
fått riksbankschefen emot sig när vi har haft utfråg-
ningar i finansutskottet. Riksbankschefen har hävdat
att om det inte är aktuellt är det nackdelar med en fast
men justerbar kurs i förhållande till en flytande kurs.
Det finns alltså god skäl att se upp där.
Sedan är det allvarligt att Lars Tobisson beskriver
det som att den deklaration som gjordes i samband
med förhandlingarna om Sveriges medlemskap i EU
inte ska tas på allvar. Det gjordes en deklaration om
att frågan ska avgöras av riksdagen och det gjordes
också tydligt att det inte bara var en formalitet, bara
en stämpel, utan att det skulle vara ett reellt politiskt
beslut, och det demokratiska kravet finns kvar.

Anf. 86 LARS TOBISSON (m) replik:
Fru talman! Jag ska försöka att reda ut varför min
ståndpunkt när det gäller synen på statliga företag
måste vara den som är principiellt riktig. Jag försökte
förklara detta för finansministern tidigare. Han har ju
varit ivrig fotbollsspelare och är numera lagledare -
jag vet inte hur mycket förflutet Jan Bergqvist har i
den branschen.
Men det är orimligt när man i företagsamheten
ordnar det så att man är både domare och en av spe-
larna på planen. Då blir det ett orättvist överläge för
den som samtidigt kan agera i verksamheten, utforma
reglerna och sedan bestraffa dem som inte sköter sig
rätt. Det är detta som gör att staten bör avhålla sig
från att bedriva företagsamhet.
Jan Bergqvist sade att riksbankschefen skulle ha
sagt att det inte är bra med ERM 2. Riksbanken är
sedan länge för både inträde i valutaunionens tredje
steg och att vi ska gå med i ERM 2. Min fråga kvar-
står: Vad är det som är så farligt för oss i detta avse-
ende, när Danmark - trots att man har ett undantag -
väljer att delta i växelkursmekanismen? Därmed får
ju Danmark den stabilitet för valutakursen som man
behöver.
När det gäller vad vi har sagt i dessa sammanhang
sade vi tydligt i samband med inträdet i EU - det står
i den proposition som vi biföll här i kammaren - att
Sverige vill delta i valutasamarbetet i Europa. Det
står också - som Bergqvist säger - att vi ska låta
riksdagen bekräfta detta, och det är fullkomligt rim-
ligt att det högsta beslutande organet i landet tar ställ-
ning genom att klargöra att tiden nu är mogen för att
uppfylla de åtaganden som vi har gjort i det anslut-
ningsfördrag som vi godkände.

Anf. 87 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! En skattepolitik som befrämjar håll-
bar tillväxt:
Skattereformer och skattesänkningar kan spela en
central roll när det gäller även vidare sociala mål.
· Lägre beskattning av företagande ökar viljan att
investera.
· Beskattningen av företagande ska förenklas och
skattenivåerna sänkas.
· För att säkerställa att arbete lönar sig ska skatte-
bördan för vanliga hushåll mildras.
· Generellt ska skatt på arbete och företagande
sänkas.
· Vi kommer inte att stödja åtgärder som leder till
högre skattebelastning och äventyrar konkur-
rensmöjligheterna och arbetstillfällena i EU.

Fru talman! Detta är inte några citat ur ett borger-
ligt partiprogram, utan det är hämtat från brittiska
Labours hemsida. Det handlar om premiärminister
Blair och förbundskansler Schröders gemensamma
dokument om den tredje vägens politik, ett begrepp
som vi för övrigt känner från Sverige sedan tidigare.
Men det är intressant läsning.
Dokumentet visar att de socialdemokratiska parti-
erna i Storbritannien och Tyskland har en helt annan
inställning än sina svenska kolleger när det gäller
synen på företagande och beskattning. Jag hade na-
turligtvis gärna frågat finansminister Bosse Ringholm
om han delar den uppfattningen, men han kom ju vid
lunchtiden och gick ganska omedlebart efter debatten.
Jag får i stället ställa frågan till Arne Kjörnsberg om
han delar Blairs och Schröders syn på beskattningen.
Den svenska politiken står inför mycket stora ut-
maningar. Sverige gasar nu på och drar ifrån i
OECD:s skatteliga. Samtidigt dalar vi i välfärdsligan.
Någonting är fel.
Sverige är nu ohotad etta i skatteligan. Under
1998 uppgick skatteinkomsternas andel av BNP till
53 %. Snittet i EU ligger på omkring 41 % och i
OECD på 36 %. Även om siffrorna inte är exakt
jämförbara, så måste man konstatera att Sverige lever
farligt med nuvarande skattetryck.
Fru talman! Vi kommer under de närmaste åren
att behöva sänka kapitalskatter, företagsskatter, mer-
värdeskatten, punktskatter, skatten på arbete, ja, snart
sagt alla skatter. Det finns flera skäl till detta, men det
viktigaste är att skattebasen annars kommer att för-
svinna på olika sätt.
Det kapital, de företag och de människor som be-
skattas kommer att välja att betala sin skatt i andra
länder. Det är lättare att genomföra förändringar nu i
en uppåtgående ekonomi under förutsättning att ut-
gifterna minskas i samma takt.
Moderaterna har lagt fram förslag som innebär
fler besparingar än regeringen, men även större skat-
tesänkningar. En ordnad reträtt från högskattesam-
hället måste nu inledas.
Låt mig nämna några skattepolitiska frågor.
Skatter är i högsta grad en vardagsfråga för många
människor. Det gäller t.ex. Susy Ervid och hennes
familj i Nacka. De flyttade in i sitt hus för 18 år se-
dan. Då var huset 65 kvadratmeter. Efter hand har
huset byggts till med ytterligare 50 kvadratmeter
boyta. Huset har i dag ett taxeringsvärde på 857 000
kr.
För detta betalar familjen cirka en tusenlapp i må-
naden i fastighetsskatt. Om de senaste beräkningarna
beträffande prisutvecklingen i området slår igenom så
kommer skattekostnaden att öka från 12 855 kr per år
till drygt 19 000 kr för denna familj.
I budgetpropositionen har regeringen och dess
stödpartier räknat med ökade inkomster från fastig-
hetsskatt år 2001 med ca 5 miljarder kronor, men man
skriver inget om huruvida familjen Ervid eller andra
fastighetsägare ska tvingas att betala detta fullt ut.
Den relevanta slutsatsen jag måste dra är därför att
regeringen avser att låta denna skattehöjning slå ige-
nom fullt ut.
Vi moderater har lagt fram förslag om att sänka
fastighetsskatteuttaget. Vi har också finansierat detta
förslag. Det är oerhört viktig för människor att kunna
känna trygghet i sin vardag. Fastighetsskatten leder
till otrygghet eftersom det är nästa helt omöjligt för
folk att påverka denna skattekostnad på annat sätt än
genom att flytta från sin bostad.
Jag är mycket orolig för konsekvenserna av den
explosion som väntar när det gäller fastighetsskatten.
Höjs fastighetsskatterna ytterligare kommer många
familjers ekonomi att helt slås sönder. Jag förväntar
mig ett snart besked till medborgarna från regeringen
när det gäller fastighetsskatten. I annat fall kan man
inte tolka utvecklingen på annat sätt än som jag nyss
gjorde.
Fru talman! Av de skatteförslag moderaterna lagt
fram för nästa år så ligger huvuddelen av sänkningar-
na på sådana skatter som har beröring med männi-
skors vardag. Fastighetsskatten är ett exempel. Sänkta
inkomstskatter hamnar i första hand hos låg- och
medelinkomsttagare i form av förvärvsavdrag, höjt
grundavdrag, grundavdrag för barn etc.
Sänkta inkomstskatter är särskilt viktiga just nu.
Finansministern har i flera sammanhang - och senast
i dagens debatt - diskuterat den kommande lönerörel-
sen. Jag är övertygad om att sänkta skatter skulle
komma att påverka lönebildningen positivt.
Sänkta skatter räcker inte. Det gäller att se till
helheten, så att marginaleffekter inte slår igenom för
människor, och det berörde finansministern tidigare i
dag. En löneökning ska inte leda till mindre med
pengar i plånboken. Slutsatsen är att ju mer den en-
skilde får förfoga över av en inkomst, desto mindre
behöver det offentliga gripa in.
I detta sammanhang kan det också vara relevant
att påpeka det som ligger lite utanför skattepolitiken,
nämligen skillnaden mellan offentligt och privat. Så
länge många sektorer i det svenska samhället är mo-
nopoliserade kommer också löneklyftorna att finnas
kvar, om man inte har möjlighet att välja arbetsgiva-
re. Den aspekten berörde aldrig finansministern i sitt
anförande.
I ett läge när ekonomin medger sänkta skatter är
det mycket bättre att sänka skatterna för medborgarna
än att tillåta höga löner att slå igenom. Effekten för
den enskilde blir naturligtvis bättre, samtidigt som
inflationstrycket hålls tillbaka.
Men det finns också andra skäl.
Alla ska kunna känna den trygghet som den fulla
delaktigheten i förändringar förutsätter. Varje männi-
ska måste kunna fatta självständiga beslut om sitt eget
liv, slippa beroendet av det offentligas välvilja och
veta att det gemensamma ansvaret fungerar när det
behövs på ett sätt som tillgodoser de personliga beho-
ven.
I dag utgör skatt, inte boende eller mat, den största
utgiften för de flesta hushåll. Det är inte rimligt.
Skattesystemet får inte stjälpa människors möjlighe-
ter till försörjning. Att sänka det totala skattetrycket
är därför nödvändigt för att skattesystemet ska bli
rättvist.
Vi har lagt fram en rad förslag som syftar till att
stärka ekonomins funktionssätt men även till att kon-
kret och omedelbart göra det möjligt för enskilda att
försörja sig på sina egna arbetsinkomster och därige-
nom få bättre kontroll över vardagen.
Fru talman! Jag vill också ta upp frågan om rättvi-
sa skatter. En skatt som är såväl orättvis som leder till
att kapital flyttas utomlands samt minskar investe-
ringsviljan i Sverige är förmögenhetsskatten.
Över 520 000 personer betalar förmögenhetsskatt
i Sverige. I många andra länder, senast nu i Danmark,
är den avskaffad.
Jag förvånar mig ständigt över att Socialdemo-
kraterna inte är beredda att avskaffa denna skatt. Man
talar ju så mycket om fördelningspolitik. De med de
största aktieinnehaven i de egna företagen betalar i
dag ingen förmögenhetsskatt. Men för t.ex. husägare
med ordinära hus och i vanliga inkomstlägen slår
förmögenhetsskatten till. Detta är naturligtvis inte
rättvist.
Den svenska förmögenhetsskatten är också ett
viktigt skäl till att det är svårt att attrahera arbetskraft
med viss kompetens att komma till Sverige. Förmö-
genhetsskatten ska därför avskaffas för alla och inte
enbart för de rikaste.
Fru talman! På företagsbeskattningens område
väntar vi fortfarande på förslag om slopad dubbelbe-
skattning. Denna fråga har varit uppe i debatten under
flera år. Moderaterna har gång på gång lagt fram
förslag om att dubbelbeskattningen ska avskaffas.
Den leder till brist på riskvilligt kapital i närings-
livet. Den drabbar framför allt de mindre företagen,
som har svårast att få tag på denna typ av kapital.
Varför inser inte Socialdemokraterna att riskvilligt
kapital aldrig kommer ut på marknaden om det be-
skattas högre än det riskfria banksparandet?
En annan av de skatter som diskuteras i det här
betänkandet, fru talman, är elskatten. Det har varit
uppvaktningar från basindustrin hos skatteutskottet
flera gånger. Man har meddelat att konsekvenserna
blir försämrad konkurrenskraft med det förslag om
höjd elskatt som regeringen nu har lagt fram. Men i
stället för att lyssna på företrädare både för fack och
för företagsledningar höjer nu regeringen elskatten
igen.
Detta slår direkt mot jobben i regioner där ar-
betsmarknaden inte är så mångfacetterad. Det är
märkligt att Kanslihuset inte släppt in argumenten
från verkligheten. Moderaterna avvisar självfallet
denna höjning.
Hur många nya jobb i basindustrin i Vänersborg,
Sundsvall m.fl. orter bedömer Arne Kjörnsberg att
denna skattehöjning kommer att åstadkomma?
Fru talman! Jag har svårt att se nytänkandet när
det gäller regeringens skattepolitik, även efter att ha
hört Bosse Ringholms anförande med de fem punk-
terna, som jag strax ska återkomma till. Lite juste-
ringar här och där, men en ovilja att ta itu med de
stora problemen. Hela tiden diskuteras med utgångs-
punkt från politikernivån. Jag skulle med intresse
vilja höra om Arne Kjörnsberg, utskottets ordförande,
själv ser något nytänkande eller några nya visioner i
de förslag som regeringen nu har lagt fram.
De fem punkter som finansministern tog upp var
ganska allmänt hållna. Jag gladde mig åt punkten
nummer två, där finansministern talade om trygghet i
förändring. Det är precis vad den moderata skattepo-
litiska motionen heter; Trygghet i förändring - om
skatter och social omsorg. Naturligtvis har finansmi-
nistern läst motionen. Kan vi ta den som utgångs-
punkt för de fortsatta skattesamtalen, har vi kommit
en bra bit på väg fram mot en vision för en ny skatte-
politik. Men finansministern hade inte en enda punkt
om internationaliseringen, som jag tog upp i inled-
ningen av mitt anförande. Jag tycker att det är mycket
märkligt att han inte vill diskutera den aspekten.
En annan sak som jag tycker bör nämnas är att på
samma sätt som de ekonomiska konsekvenserna för
staten redovisas i regeringens förslag, bör även kon-
sekvenserna av skatteförändringar redovisas utifrån
ett individperspektiv.
Det har tidigare förekommit skattesamtal mellan
riksdagens partier. De förefaller nu vara nedlagda.
Jag har i vart fall inte hört något från regeringen på
länge. Senast sade finansministern att nästa samtal
skulle handla om energiskatter. Nu kanske de kom-
mer att handla om den moderata motionen också. Om
samtalen om energiskatterna leder till sänkt elskatt är
det naturligtvis bra, men det krävs nya tag. Jag är
naturligtvis nyfiken på att få veta vad som händer
med skattesamtalen framöver. Kanske kan Arne
Kjörnsberg ge besked.
Vi moderater har lagt fram förslag om sänkta
skatter för att återställa till ungefär den nivå som
rådde efter valet 1994 och regeringen Bildts senaste
regeringsår. Men det kommer i det längre perspekti-
vet inte att räcka. I skattesamtalen måste man därför
ägna tid åt hur vi ska kunna förbättra Sveriges kon-
kurrenskraft, hur vi ska få fram riskvilligt kapital och
vilka skatter vi ska sänka så att medborgarna faktiskt
kan bli självständiga medborgare.
Skattebasen ska säkras genom att det blir fler ar-
betstillfällen och mer kapital som investeras i Sveri-
ge.
Fru talman! Sverige har nu möjligheter att anpassa
sina skattenivåer innan omständigheterna tvingar oss
till det. Det är viktigt att det sker nu. Regeringens
förslag på skatteområdet är både otillräckliga och
felaktiga i många stycken.
Jag har i detta anförande berört vissa av de förslag
som moderaterna lagt fram, men i övrigt försökt dis-
kutera principerna. När det gäller enskildheterna i
våra förslag hänvisar jag till den avvikande meningen
i skatteutskottets yttrande som är fogat till betänkan-
det.
Därutöver vill jag yrka bifall, fru talman, till re-
servation 21 under mom. 10, som handlar om det
moderata budgetalternativet.

Anf. 88 MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Jag tänker disponera mitt anförande
på så sätt att jag tar upp de olika kraven - hörnpelarna
- som vi från Vänstern tycker är viktiga och som man
kan ställa på ett skattesystem.
Våra hörnpelare i skattepolitiken är att kunna upp-
rätthålla en god välfärd. Det handlar om att skatterna
ska vara rättvisa, att vi kan få acceptans för det skat-
tesystem vi har. Vi tycker också att skatterna natur-
ligtvis ska ta hänsyn till sysselsättningen och miljön.
Jag börjar med den generella välfärden och vill
som utgångspunkt ta de utmaningar som Bosse Ring-
holm tog upp i sitt anförande. Jag tycker att det är
viktiga saker som vi har att jobba med inför framti-
den. Jag skulle vilja lägga till en utmaning, nämligen
det växande antalet äldre människor som vi har att ta
hand om helt enkelt, att se till att vi har en god vård
och omsorg i kommuner och landsting.
Vi vet ju att många kommuner och landsting fort-
farande i dag brottas med stora ekonomiska problem.
Det står kommuner i kö till kommunakuten. Det är en
av anledningarna till att vi från majoritetens sida har
avsatt pengar just till att stödja kommuner och lands-
ting. Det gör att vi på ett bättre sätt kan anta den här
utmaningen. Jag tror att det är en oerhört viktig fråga
och att det också befäster att en generell välfärd för-
utsätter ett högt skatteuttag.
När jag läser Moderaternas reservationer ser jag
att de inte resonerar på riktigt samma sätt som vi gör
när det gäller nivån på skatteuttaget. Moderaterna
skriver att de faktiskt satsar mer på pensionärer, på
det äldre kollektivet, än vad majoriteten gör. Jag vet
inte riktigt hur det hänger ihop med den skattepolitik
som de för, alltså en skattepolitik som enbart går ut
på att minska skatteuttaget. Men det kan hända att
Carl Fredrik Graf kan utveckla detta lite närmare.
Samtidigt måste man komma ihåg att satsningen
på generell välfärd också är en starkt ideologiskt
betingad fråga. Redan i dag måste man ju faktiskt, för
att kunna få en tryggad ålderdom, teckna privata
pensionsförsäkringar efter det nya pensionssystem
som nu kommer att införas. Det finns också en lång
rad olika försäkringsalternativ för att täcka upp vid
sjukdom och annat.
Jag talade om att skatterna ska vara rättvisa och
att de måste få acceptans i samhället. De ska alltså
vara ett redskap i fördelningspolitiken. Det var ju
därför t.ex. som Vänstern för något år sedan sade nej
till att ta bort värnskatten. Det är också därför som vi
nu i vårt budgetförslag vill sänka skatten för låg- och
medelinkomsttagare. Marginaleffekten har debatterats
tidigare här i dag. Men det handlar ju också om att i
någon mån kompensera dessa grupper för den stora
insats som gjordes för att sanera statens finanser i
mitten på 90-talet.
Sedan är det många som pratar om låginkomst-
pensionärerna, och det vill jag gärna göra också.
Faktum är att av de pensionärer som enbart har folk-
pension i dag lever 37 % under vad man kallar soci-
albidragsnormen. Jag vet att i det förslag till budget vi
lägger fram har vi inga konkreta förbättringar för de
här grupperna. Men jag tänker ta på mig uppgiften, så
långt jag någonsin kan inom majoriteten, att jobba för
just de här grupperna, därför att jag tycker att det är
väldigt viktigt.
Sedan vet jag att det finns kritik från intresseorga-
nisationer för att man inte får del av skattesänkning-
arna, men det är ju ett faktum att pensionärerna inte
betalar några egenavgifter. Många låginkomstpensio-
närer betalar över huvud taget inga skatter.
När det handlar om skatter, sysselsättning och
miljö har vi ju vidtagit flera åtgärder nu för att miljö-
relatera skattesystemet. Vi har också tagit fram flera
konkreta förslag som berör näringslivet. Det handlar
t.ex. om periodiseringsfonderna, ökade möjligheter
till avsättningar samt att vi har förlängt dem ytterliga-
re ett år, jordbrukets energibeskattning som nu lik-
ställs med industrins och frågan om stoppreglerna,
som ju kommer upp längre fram i höst. Det gäller att
inom ramen för miljöarbetet förhindra skadlig skatte-
konkurrens. Det har blivit lättare att få F-skattsedel.
Detta har debatterats mycket i kammaren, men det är
trots allt ett faktum.
Jag skulle också vilja trycka på näringslivets möj-
ligheter i dag att delta i utformandet av tillväxtavtal
som sker ute i alla landsändar. Jag vet att från mitt
eget län deltar näringslivet aktivt och får därmed
också möjlighet att lägga fram viktiga synpunkter på
vad man från näringslivets håll tycker är viktigt.
Vi gör också i budgeten satsningar på kompe-
tensutveckling, och jag tror att detta kommer att vara
en viktig insats för att komma till rätta med de pro-
blem som vi i dag har att brottas med ute i glesbyg-
den. Det handlar alltså om att det finns en hög ar-
betslöshet, men många gånger finns inte kompetens
och personal att tillgå, vilket gör att det faktiskt finns
vakanta platser på företag ute i glesbygd med stor
arbetslöshet. Detta moment 22 tror vi att vi på ett bra
sätt ska kunna komma till rätta med genom de här
ökade satsningarna.
Oppositionen har bara en medicin, och det handlar
om att kraftigt sänka skatter. Men faktum är ju att i
dag har tillväxten ökat, sysselsättningen har ökat och
arbetslösheten har minskat, och det har faktiskt skett
utan några dramatiska skattesänkningar. Vad det
handlar om är att sänka skattekvoten från 54 % till
53 % kommande år. Jag kan alltså inte riktigt se det
konkreta sambandet, och jag vet inte hur moderaterna
skulle kunna förklara det för mig heller.
Man måste också betänka en annan sak. Under de
här åren under 90-talet, när vi sanerade statens eko-
nomi, höjde vi ju faktiskt skatterna med
ca 60 miljarder kronor. I det längre perspektivet har
ju det faktiskt lett till lägre räntenivåer, ökade inves-
teringar och en ökande sysselsättning. Det är ytterli-
gare ett argument.
Jag försöker att så ofta jag kan vara ute och besö-
ka företag; små företag och stora företag, tillverkande
företag, tjänsteföretag och andra. Det är väldigt in-
tressant att prata med företagsledare och andra män-
niskor som finns i produktionen på ett eller annat sätt.
Vad är det då man vill skicka med oss politiker? Vad
är det man säger att man vill ha hjälp med? Jo: Se till
att vi får bättre kommunikationer; vi vill ha bättre
vägar. Se till att ni sörjer för att vi får arbetskraft med
rätt kompetens. Se till att vi får regelförenklingar och
hållbara, långsiktiga spelregler. Vi vill också kunna
upparbeta bättre kontakter med er politiker på riks-
planet, men också med politiker på lokal nivå. Men
vad man inte pratar speciellt mycket om är skatte-
sänkningar. Det är ytterst sällan jag hör någon kon-
kret säga: Sänk dubbelbeskattningen, ta bort förmö-
genhetsskatten och sänk övriga skatter inom bolags-
området! Är man ute och pratar med människor tror
jag också att man får den insikten, dvs. om vad det
egentligen är som främjar företagandet i det här lan-
det.
Moderaterna har ett antal reservationer. Jag har
läst en som finns på s. 320 i betänkandet. Där finns en
lång rad besparingar under tre år framöver på 24
miljarder, 56 miljarder respektive 67 miljarder. Det
handlar om stora skattesänkningar de kommande tre
åren: 23 miljarder, 55 miljarder respektive
90 miljarder kronor. Jag vet inte om de här skatte-
sänkningarna är ett uttryck för vad Carl Fredrik Graf
själv kallade för en ordnad reträtt från högskattesam-
hället.
Besparingarna går bl.a. ut på konkreta försäm-
ringar i välfärden. Det handlar om ersättningsnivåer-
na i socialförsäkringarna, en ytterligare karensdag,
ökad egenfinansiering i arbetslöshetsförsäkringen,
minskade företagsstöd och effektivare rehabilitering.
Vad betyder effektivare rehabilitering, när vi lever i
en verklighet där resurser till rehabilitering saknas?
Vi borde väl göra ökade satsningar på rehabilitering
för att få människor tillbaka till arbetet. Det är ju det
enda resonemang som det finns någorlunda ekonomi
i. Staten ska enligt moderaterna gå in och finansiera
skattesänkningar i kommunerna år 2001 och 2002.
Jag har några konkreta frågor som jag skulle vilja
ställa till Carl Fredrik Graf innan jag slutar, och de
gäller några av moderaternas förslag.
Moderaterna säger att de vill minska företagsstöd.
Då skulle jag vilja veta: Vad är det för företagsstöd
moderaterna vill sänka? Är det transportstöd eller
sänkningen av sociala avgifter inom vissa områden?
Vilka stöd är det, till vilka företag och inom vilka
regioner?
När det gäller skatter på hushållstjänster: Tror
verkligen Carl Fredrik Graf att vi kan få hundra tusen
nya jobb i det här landet genom att sänka skatten på
hushållstjänster? Är det inte nästan lite löjligt att
komma med den typen av förslag i ett land där vi
skulle kunna satsa väldigt bra på svensk spetskom-
petens och komma fram inom andra områden, där vi
har en högt utvecklad teknologi? Och som jag sade
förut: Hur kan moderaterna säga, med de enorma
skattesänkningar man föreslår, att man gör stora sats-
ningar på handikappade och på pensionärer?
(forts. 7 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.57 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 14.00 då frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

6 § Frågestund

Anf. 89 ANDRE VICE TALMANNEN:
Frågestunden den 18 november inleds härmed.
Här deltar följande statsråd: justitieminister Laila
Freivalds, kulturminister Marita Ulvskog, statsrådet
Maj-Inger Klingvall, statsrådet Britta Lejon och fi-
nansminister Bosse Ringholm. Välkomna att ta plats!
Kammarens ledamöter är då välkomna att ställa
korta frågor till regeringens företrädare.
Resurser inför Schengensamarbetet

Anf. 90 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Min fråga ställs till Laila Freivalds.
Till följd av Schengenavtalet och det operativa
samarbete som ska sättas i gång år 2000 krävs det
ganska mycket större resurser. Det gäller skärpt kon-
troll vid yttre gräns och bl.a. inre utlänningskontroll.
Jag har tidigare efterfrågat just hur stora de personella
och ekonomiska resurserna ska bli men har inte kun-
nat få något svar utan har fått veta att det beror på
ambitionsnivån.
Nu har det läckt ut att regeringen och Rikspolis-
styrelsen har beordrat Stockholms läns poliser att
göra en nationell handlingsplan. I den handlingspla-
nen talas det om att det ska finnas 451 tjänster inom
Polisen i Stockholms län. Om det är civilanställda
eller polistjänster är heller inte helt klart.
Nu undrar jag om dessa uppgifter stämmer. Ska
dessa ökade resurser tas från den nuvarande organi-
sationen?

Anf. 91 Justitieminister LAILA FREI-
VALDS (s):
Fru talman! Sedan 1996 har Rikspolisstyrelsen
regeringens uppdrag att leda och samordna arbetet
inom olika polismyndigheter när det gäller att förbe-
reda Sveriges inträde i Schengensamarbetet. Rikspo-
lisstyrelsen har i det sammanhanget fått möjligheter
att utfärda direktiv som kan vara nödvändiga för att
säkerställa att uppdraget blir genomfört. Det finns en
preliminär nationell handlingsplan från Rikspolissty-
relsen, och det är den som ligger till grund för de
diskussioner som pågår mellan Rikspolisstyrelsen och
polismyndigheterna. Man upprättar nu länsvisa ge-
nomförandeplaner.
I tidigare budgetsammanhang har särskilda resur-
ser angivits för genomförandet av vår förberedelse för
att kunna klara Schengensamarbetet, och jag utgår
ifrån att Rikspolisstyrelsen kommer att återkomma till
regeringen med ytterligare begäran om de resurser
som hittills anvisats inte bedöms räcka till.

Anf. 92 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Finns det också konsekvensbeskriv-
ningar i detta uppdrag? Undersöker man vilka kon-
sekvenserna blir för den kommande budgeten när det
gäller de resurser som eventuellt tas från nuvarande
polismyndigheter? Rådande situation är väldigt an-
strängd.

Anf. 93 Justitieminister LAILA FREI-
VALDS (s):
Fru talman! Rikspolisstyrelsen ansvarar inte bara
för att säkerställa genomförandet av Schengensamar-
betet. Rikspolisstyrelsen har ansvar för polisverksam-
heten över huvud taget. När man har budgetdialog
med polismyndigheterna om fördelningen av de re-
surser som regering och riksdag har beslutat om ingår
naturligtvis ett behov av att göra bedömningar av
vilka konsekvenserna blir av en viss fördelning.
Energiskatten

Anf. 94 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Jag har en fråga till finansministern
angående de haltande men trots allt pågående skatte-
samtalen. Hur fortskrider beredningsarbetet i kansli-
huset när det gäller den omgång kring energibeskatt-
ningen som vi var överens om för ett litet tag sedan?
När bedömer finansministern att fortsatta överlägg-
ningar kan komma att äga rum?

Anf. 95 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! I överläggningarna mellan de sju
riksdagspartierna kring skatterna senast var vi över-
ens om att det var två områden som vi skulle fortsätta
samtal om. Det ena var, som Rolf Kenneryd säger,
energibeskattningen. Det andra handlar om beskatt-
ningen av tjänster. Jag hoppas att vi inom kort kan ta
fram ett material på dessa områden, så att vi kan föra
fortsatta samtal kring dem.
Jag kan tyvärr inte säga någon exakt tidpunkt.
Energibeskattningen är ett väldigt komplicerat områ-
de, och i den mån det ska läggas förslag på energibe-
skattningsområdet är det knappast aktuellt förrän i
nästa hösts budgetproposition. Vi har i och för sig
hyggligt med tid. Det är ett komplicerat område. Det
pågår ett arbete, så jag hoppas att inom några veckor
kunna komma ut med en kallelse till ett nytt möte.

Anf. 96 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Får jag mot bakgrund bl.a. av att fi-
nansministern uttrycker sig på det oengagerade sätt
som han nyss gjorde ställa ytterligare en, vidgad,
fråga. Vad är egentligen syftet från regeringens sida?
Vilken är regeringens strategi för dessa samtals be-
drivande? Frågan är ställd mot bakgrund av att sam-
talen haltat sig fram under snart ett års tid. De har
haltat svårt på grund av att regeringen uppenbarligen
endera saknar strategi eller i vart fall inte redovisar
denna sin strategi eller sina ambitioner med samtalen.

Anf. 97 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Det var väldigt många frågor som är
svåra att besvara inom en minut. Ska det dessutom
ske, vilket Rolf Kenneryd säkerligen kräver, på ett
oerhört engagerat sätt behöver jag en timme. Men jag
kan berätta för Rolf Kenneryd att vi på ett mycket
tidigt stadium har redovisat skälen till dessa samtal.
Vi ser ett värde i att många partier kan ställa upp
bakom förändringar i vårt skattesystem. Det är rege-
ringens strategi även framöver.
Tobaksreklam

Anf. 98 MARIANNE CARLSTRÖM (s):
Fru talman! Jag har en fråga till kulturministern.
Efter många års debatt blev det förbjudet att göra
reklam för tobak i TV och andra medier. Men vad
hjälper det med lagar och förordningar när det dagli-
gen visas s.k. såpor i TV där alla röker? Vi vet att
barn och ungdomar inte gör vad vi säger, utan de gör
det de ser. Det är knappast förenligt med riksdagens
syn på folkhälsan.
Kan kulturministern göra något? Går det t.ex. att
föra in en ny paragraf i sändningstillståndet?

Anf. 99 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! När det ska bli en ny avtalsperiod -
en ny tillståndsperiod - för public service-företagen
och också sannolikt så småningom ett nytt avtal mel-
lan staten och TV 4 kan vi alltid föra en diskussion
om vad som helst. Men ska jag göra en preliminär
personlig bedömning kan jag säga att jag tror att det
är väldigt svårt att införa några krav i sändningstill-
stånden på att man t.ex. inte ska få röka eller dricka
sprit. Den typen av väldigt lösa produktplaceringar
når vi inte.
Däremot tycker jag att det är oerhört viktigt att vi
slår vakt om t.ex. barnreklamförbudet i den kommer-
siella televisionen och att vi ser till att vi får ett för-
bud också i fler kanaler än de som är markbundna.
Det tror jag är ett viktigt sätt att undvika kommersiell
exploatering av barn.

Anf. 100 MARIANNE CARLSTRÖM (s):
Fru talman! Trots allt misstänker man ibland att
det rör sig om ett ganska sofistikerat sätt att ha indi-
rekt reklam, så det är väldigt viktigt att man upp-
märksammar denna fråga.
Vi kan ha vilka lagar som helst, och rökningen ba-
ra ökar bland ungdomar. Det är en livsstil som inte är
förenlig med vårt sätt att se på folkhälsan. Jag önskar
att det skulle bli en debatt om denna fråga.

Anf. 101 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! När det gäller produktplacering som
inte är sofistikerad anmäls den typen av tänjande på
eller överskridande av gränser till Granskningsnämn-
den för radio och TV. Där fälls en del kanaler och
program med jämna mellanrum.
Den sofistikerade formen är det väldigt svårt att
dra gränserna för. Vi ska inte från politisk sida ge oss
in och styra programinnehållet på ett sådant sätt att vi
kan klara alla de sofistikerade gränsdragningarna.
Men debatten välkomnar nog både jag och TV-
företagen.
EU-biståndet

Anf. 102 INGRID NÄSLUND (kd):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Maj-Inger
Klingvall. Det är en fråga som har varit aktuell tidiga-
re och som nu aktualiserats i dagarna igen, dvs. hur
EU-biståndet sköts och hur det är inte bara med bi-
ståndet utan över huvud taget med pengarna som
placeras för olika ändamål i EU.
Vi har i vår biståndsmotion från Kristdemokrater-
na begärt en oberoende utvärderingsinstitution av
något slag som är oberoende av kommissionen när
det gäller EU-biståndet. Vi har fått ett relativt positivt
svar i utskottet - att också regeringen är intresserad
av att driva frågan om utvärderingen.
Kristdemokraterna tycker inte att det räcker med
en bra revision från kommissionens sida. Även OLAF
står ju i beroendeställning till kommissionen. Vi i
Kristdemokraterna skulle vilja ha något helt oberoen-
de.
Hur ställer sig biståndsministern till detta?

Anf. 103 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Ingrid Näslund tar upp en för oss oer-
hört angelägen fråga, nämligen den om EU-biståndet
och hur vi ska kunna utveckla det på ett bra sätt. EU
gör ju en stor satsning på bistånd till de fattiga län-
derna, och vi vill naturligtvis att detta ska användas
på ett så effektivt och bra sätt som möjligt.
När jag var på mitt första utvecklingsråd i förra
veckan tyckte jag att det kändes väldigt positivt med
den nye kommissionären Poul Nielson som lämnade
en redovisning för hur han ser på framtiden och hur
han vill utveckla EU-biståndet.
På den konkreta frågan om ett oberoende utvärde-
ringsinstitut är svaret att vi stöder detta från svensk
sida.

Anf. 104 INGRID NÄSLUND (kd):
Fru talman! Det är jag mycket tacksam för att hö-
ra. Jag hoppas att det verkligen då är fråga om ett
oberoende från kommissionen.
Den kommitté som utvärderade EU över huvud
taget och hur man skötte sig inom kommissionen fick
ju en väldigt stor effekt när det var helt oberoende
människor inblandade.
Jag vill också fråga hur biståndsministern ser på
det faktum att det har framkommit under de senaste
dagarna att när OLAF gör utvärderingar får kommis-
sionen ta ställning till detta en vecka innan. Är det
riktigt att det är på det sättet? Hur ställer sig bi-
ståndsministern till ett sådant förfarande?

Anf. 105 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Låt mig svara allmänt på frågan. Jag
vill understryka det som är det viktiga i dag för oss att
driva från svensk sida - och det är just att vi ska få ett
mycket välfungerande EU-bistånd. Jag tror att vi alla
är besjälade av detta. Ett oberoende utvärderingsin-
stitut är bara en, men visserligen viktig, del i utveck-
lingsarbetet. Det handlar om att finna goda former för
att också få EU-biståndet att samverka med det bilate-
rala stöd och bistånd som vi ger från medlemsländer-
na för övrigt.
Demokrativillkor

Anf. 106 ANA MARIA NARTI (fp):
Fru talman! Min fråga vänder sig till demokrati-
minister Britta Lejon.
Vi vet alla att under 90-talet har valdeltagandet
minskat ganska så dramatiskt. Vi betraktar detta som
ett hot mot demokratin. Jag vill fråga om det går att
förbättra villkoren för demokratin i Sverige så länge
som vi har ett stort demokratiskt underskott i landet.
Det finns i dag en grupp människor i Sverige som inte
har de rättigheter som är helt självklara för alla andra
människor. Det gäller mycket långvarigt arbetslösa
och socialbidragstagare. De har betydligt mindre
frihet än alla andra att påverka sin vardag.
Jag vill veta om demokratiministern tror att man
kan förbättra demokratins villkor för folk som lever
på botten utan att förnya arbetslivet.

Anf. 107 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Ja, jag tror att det går att förbättra
demokratin i Sverige. Precis som Ana Maria Narti
tror jag att det arbetet förutsätter många insatser av
många individer och institutioner på många olika håll.
Men vi kan inte lyckas i det arbetet om vi inte förstår
att en av orsakerna till att vi är där vi är är att det
finns alldeles för många människor i Sverige i dag
som känner ett utanförskap. De har inte det som Ana
Maria Narti påtalar, nämligen makt att styra över sitt
eget liv i tillräcklig utsträckning. Då har man ännu
sämre förutsättningar att vara med och styra sam-
hällsutvecklingen.
Så visst - utan att här ha tid att gå in på vilka
möjligheter jag ser måste vi först och främst se till att
alla människor har arbete och en ekonomisk förut-
sättning att styra sitt eget liv. Det räcker inte, men det
är en förutsättning för det vidare arbetet.

Anf. 108 ANA MARIA NARTI (fp):
Fru talman! Glädjande nog har den nye generaldi-
rektören för AMS börjat tala om en övergång - en
övergång från bidragsberoende till aktivt arbetsliv.
Men än så länge finns det ingen modell.
Vad kan vi göra i dag för människor som t.ex. en
del av de väljare jag träffade under förra valkampan-
jen? De ryckte på axlarna och sade: Jag har ingen
möjlighet. Jag har inget arbete. Ingen lyssnar på mig.
Jag kan inte välja kurs, och jag kan inte starta eget.
Vad kan vi göra i dag?

Anf. 109 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Flera av de frågor som Ana Maria
Narti ställer berör egentligen arbetsmarknadsminis-
terns arbetsområde.
Men förutom arbetsmarknadspolitiska åtgärder
och förutom det faktum att vi från regeringens sida
riktar in en hel del av dessa på just de grupper som
har varit långtidsarbetslösa och försöker skapa nya
verktyg och vägar för att ge större möjligheter till
jobb åt dessa grupper tror jag att vi måste titta lite
grann långsiktigt.
Vi måste se vilken befolkningsutveckling vi har
framför oss. Hur kommer situationen att se ut i Sveri-
ge om några år? Vi måste inse att det största proble-
met då kanske inte är arbetslöshet, utan brist på ar-
betskraft.
Jag håller kanske inte med Erik Åsbrink, den förre
finansministern, när han gör bedömningen att vi
kommer att behöva en arbetskraftsinvandring. Men
jag ser definitivt stora möjligheter för de ungefär
350 000 människor i Sverige som i dag är öppet ar-
betslösa eller i åtgärder. Vi måste ju använda oss av
den resurs som finns när vi behöver anställa så många
fler som vi kommer att behöva göra i framtiden. Jag
ser stora möjligheter.
Svartarbete

Anf. 110 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Min fråga är väldigt kort. Ser finans-
ministern något samband mellan höga skatter och
svartarbete? Då tänker jag främst på svartarbete inom
tjänstesektorn.

Anf. 111 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Jag tror att grunden för svartarbete
och skattefusk i vårt samhälle naturligtvis hänger
ihop med den moralbildning som finns. Vår ambition
har varit att göra ett så enkelt skattesystem som möj-
ligt för att undvika bl.a. skattefusk och svartarbete.
Självfallet är det också viktigt hur man konstrue-
rar systemen i fortsättningen. Vi har ögonen öppna
för att sätta in insatser för att både via Riksskatte-
verket, skatteförvaltningen och på annat sätt komma
åt skattebrottslighet.

Anf. 112 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Då har jag en fråga till finansminis-
tern. När finansministern har varit nere i EU på Eko-
finmöten och träffat andra finansministrar från EU
har finansministern gått med på att man inom EU ska
ha ett försök där man sänker momsen på hushållsnära
tjänster. Ett av huvudskälen för att göra detta är att få
bort svartarbete.
Men när finansministern kommer till Sverige och
sätter på sig en annan kostym tycker tydligen finans-
ministern inte att det finns någon koppling mellan
höga skatter och svartarbete.
Min fråga är: Varför denna dubbla politiska bok-
föring från finansministerns sida? Finns det verkligen
ingen koppling mellan höga skatter och svartarbete?
Finansministern svarar mig att man ska titta på kon-
struktionen - då ska man förmodligen gå in och kon-
trollera mer - och att det handlar om moralbildning-
en. Det sista handlar det kanske om, men ytterst
handlar det om de höga skatterna. Eller hur, finans-
ministern?

Anf. 113 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Det handlar inte om dubbel bokfö-
ring. Vi för samma skattepolitik i Sverige som i EU.
Det projekt som finns i EU, och som går ut på att de
länder som vill under tre år ska få göra försök med en
lägre moms för vissa typer av verksamheter, har
framför allt tillkommit som ett arbetsmarknadspoli-
tiskt inslag för att öka sysselsättningen och ge fler
personer jobb.
Vi i Sverige har sagt att vi inte tänker delta i för-
söket eftersom det är ett frivilligt försök. Vi tror att
det finns bättre sätt att ordna jobb än att delta i det
försöket.
EU:s stöd till landsbygdsutveckling

Anf. 114 LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! Min fråga rör EU:s stöd till lands-
bygdsutveckling. Den 11 november beslutade rege-
ringen att det s.k. Leaderprogrammet inte ska gälla
mål 1-området. Nuvarande Local action groups i
Norrbotten, Västerbotten och Jämtland berörs. Lea-
dermedlen ska nu koncentreras till mellersta och
södra Sverige, dvs. utanför mål 1-området.
Min fråga riktas i dag till finansminister Bosse
Ringholm. Den lyder: Hur motiverar regeringen sitt
ställningstagande som i grunden innebär en överfö-
ring av resurser från Norrland till Syd- och Mellan-
sverige?

Anf. 115 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Det här är en specialfråga som rör just
jordbrukspolitiken. Den har att göra med mål 1-
verksamheten. Jag är inte närmare underrättad om
motiven och bakgrunden till det, eftersom det inte är
mitt ansvarsområde.

Anf. 116 LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! Jag kan ha viss förståelse för att man
inte är insatt i en del detaljfrågor. Men problemet
uppstår ju i och med att man i planeringen av det nya
programmet för mål 1-området har utgått ifrån att
Leaderprogrammet även skulle gälla i mål 1-området.
Regeringens beslut innebär att mycket av den positiva
landsbygdsutveckling som sker inom målområdet
riskerar att få sig en allvarlig knäck.
Har regeringen diskuterat det problemet på något
som helst sätt när den fattade sitt beslut?

Anf. 117 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Jag har inte varit involverad i någon
sådan diskussion eftersom det inte är mitt ansvarsom-
råde. Men jag ska gärna ta med mig frågan tillbaka
och ta kontakt med jordbruksministern. Jag vet att
hon har varit mycket engagerad i de här frågorna och
gjort ett stort jobb på det här området.
Ekonomisk brottslighet

Anf. 118 MIKAEL OSCARSSON (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till justitieministern.
Under senare år har den ekonomiska brottsligheten
blivit alltmer omfattande. Enligt Riksskatteverkets
beräkningar blir staten varje år lurad på 80-90 miljar-
der kronor.
En form av ekonomisk brottslighet som växer
snabbt är den s.k. karusellbrottsligheten. Man handlar
med stora kvantiteter, ofta med hjälp av mobiltelefo-
ner. Varor säljs och köps till och från skalbolag i
olika länder. Sverige är extra populärt därför att vi har
en så hög momssats. Totalt förlorar den svenska sta-
ten 30-50 miljoner kronor varje vecka.
Vad har justitieministern för planer för att komma
till rätta med den här brottsligheten?

Anf. 119 Justitieminister LAILA FREI-
VALDS (s):
Fru talman! Bakgrunden till att vi beslutade att in-
rätta en särskild ekobrottsmyndighet var att vi såg
utvecklingen när det gäller ekonomisk brottslighet. Vi
insåg också att detta bara var början på en utveckling.
Det krävs av ett samhälle att man har särskilda resur-
ser och särskild kompetens för att kunna hantera den
här brottsligheten.
Nu har vi en särskild ekobrottsmyndighet. Den är
inte helt färdiguppbyggd. Det återstår en del att sä-
kerställa vad gäller just kompetens och resurser för att
den verkligen fullt ut ska kunna fylla den funktion
som vi har avsett.
Vid sidan av det har vi också vidtagit åtgärder för
att säkerställa att skattemyndigheten och den särskil-
da skattekriminal som vi har också utvecklar sina
metoder och får möjlighet att arbeta på ett effektivare
sätt. Det handlar bl.a. om nya företeelser där man
utnyttjar förändringar i skattesystem och skillnader
mellan länder. Det pågår ett utvecklingsarbete såväl
inom skattekriminalen som inom Ekobrottsmyndig-
heten.

Anf. 120 MIKAEL OSCARSSON (kd):
Fru talman! Tack för svaret. Frågan är om det
finns några konkreta åtgärder. Jag undrar hur justi-
tieministern ser på sådana saker som telefonavlyss-
ning, buggning och möjligheter att snabbare kunna
frysa tillgångar.

Anf. 121 Justitieminister LAILA FREI-
VALDS (s):
Fru talman! Jag uppfattade inte att frågan handla-
de om just lagstiftningsåtgärder vad gäller tvångsåt-
gärder. När det gäller tvångsåtgärder i form av hemlig
avlyssning arbetar vi på ett projekt som syftar till att
effektivisera den hemliga avlyssning som det redan i
dag finns möjligheter till, men som kan utvecklas.
Dessutom diskuteras frågan om vi också ska införa
möjligheter till buggning, som Mikael Oscarsson
säkert vet.
Min uppfattning är att den typen av säkerhetsåt-
gärder ska vara förbehållen de allra grövsta brotten.
Jag är säker på att alla former av ekonomisk brotts-
lighet inte går att hänföra till den kategori där vi är
beredda att använda den typen av tvångsmedel. Det är
polisiära metoder av olika slag som behöver utveck-
las. Jag tror inte att vi enbart ska förlita oss på att det
är tvångsmedlen som ska lösa problemet. Det krävs
nog en bredare insats för att utveckla metoderna.
Nordiska TV-sändningar

Anf. 122 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Jag har en fråga till kulturminister
Marita Ulvskog. Bakgrunden är att vi ofta hemma i
Jönköpings län har uppe en fråga som är angelägen.
Det handlar om den brist på möjligheter som vi i dag
har att ta del av det nordiska TV-utbudet. Jag är
hemskt glad över att den här frågan ofta kommer upp
hemma i valkretsen, och framför allt från kamraterna
i Gislaved. Men samtidigt är det lite sorgligt att jag
hittills inte haft så mycket positivt att ta med mig
tillbaka som svar. Jag vet ju att den här frågan enga-
gerar så många fler runtom landet.
Jag undrar om jag kommer att ha något positivt
med mig tillbaka från den här frågestunden.

Anf. 123 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Jag läste ett debattinlägg för några
dagar sedan i en av Stockholms morgontidningar där
Lennart Bodström, tidigare statsråd, skrev att vi var
sämst i Europa på att visa våra grannländers televi-
sion. Han har kanske rätt. Jag kan inte bedöma det. I
så fall är en av de viktigaste anledningarna till det att
vi är bäst i Europa på att ha en mycket heltäckande
och detaljrik yttrande- och tryckfrihetslagstiftning.
Detta får en del, enligt min mening, absurda kon-
sekvenser på några områden, även om vi självfallet är
stolta över denna grundlag. Vi kan t.ex. inte ha ett
regelverk mot en ägarkoncentration på mediemarkna-
den utan att först göra grundlagsförändringar. Det har
de i de flesta andra länder. Vi står nakna på denna
punkt.
Det innebär också att vi inte kan använda bara ra-
dio- och TV-lagen för att ge utrymme för nordisk
television i kabel-TV. Det kräver också grundlagsför-
ändringar, och det är en ganska omständlig process.

Anf. 124 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Jag måste säga att det inte blev enkla-
re att förstå framtiden för nordiska TV-utsändningar
och möjligheten att se dessa utsändningar från
svenskt territorium. Jag tror att det blir ganska svårt
att återkoppla. Jag skulle önska att kulturministern
kunde utveckla vidare hur man kan komma åt det här
problemet utan att gå in i grundlagen. Finns det någon
annan smidig möjlighet? Det verkar väldigt kompli-
cerat just nu.

Anf. 125 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Ja, frågan är komplicerad, och det är
naturligtvis därför det inte har hänt så mycket som
också jag skulle önska.
Man kan gå grundlagsvägen och förändra den så
att det utrymme som finns i etern kan användas för
nordisk television. Det finns också en möjlighet att
använda den nya teknik vi nu får där det digitala ger
mer utrymme. Det finns också ett förslag från Digital-
TV-kommittén som har överlämnats till regeringen
om att lämna utrymme för nordisk television, nordisk
public service. Det har regeringen ännu inte tagit
ställning till.
Demokratifrågor

Anf. 126 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet
Britta Lejon. Den handlar om demokrati.
I går hände det väldigt mycket här i Stockholm
som också berörde oss som politiker. Bibel 2000
överlämnades till svenska folket genom att den över-
lämnades till riksdagen. Personvalsrådet överlämnade
sin utredning till just Britta Lejon. Det hölls ett stort
seminarium kring frågan om barnkonventionen. För-
svarsutskottet anordnade också en hearing om sextra-
kasserier inom försvaret.
Alla de här frågorna berör, tycker jag, respekten
för oss människor. Demokrati handlar ju om respekt.
Jag skulle vilja veta om Britta Lejon kan tänka sig att
använda den nya bibelöversättningen, Bibel 2000, i
arbetet med att ta fram och fokusera på respekten för
medmänskliga frågor.

Anf. 127 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Jag har ännu inte haft möjlighet att
tillgodogöra mig den nya bibelöversättningen. Men
jag är väldigt spänd på den, precis som många andra.
Jag tror att en av de åtgärder som vi från politiskt
håll bör ägna oss åt för att förstärka och värna men
också utveckla demokratin inför framtiden är ett
gediget arbete när Demokratiutredningen har lämnat
sitt slutbetänkande. Det gör man i februari. Då tror
jag att vi inte bara ska ha en normal remisshantering
av detta arbete, utan vi ska även se det som en början
på vårt långsiktiga, 25-åriga arbete för att förstärka
folkstyret i Sverige. I det arbetet kan vi inte bortse
från några möjligheter eller medel, eller från vår
ambition att nå några målgrupper i samhället över
huvud taget.
Kyrkan, som är en av folkrörelserna - och då
pratar jag inte bara om Svenska kyrkan utan om alla
religionssamfund som finns i Sverige - är självfallet
en av de viktiga bitarna i detta arbete.

Anf. 128 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Barnkonventionen stryker ju verkligen under vad
man skulle kunna säga med tre ord: Barn ska respek-
teras. Jag skulle också vilja koppla det till en ny bibel
och till att man redan från början lär barnen moral
och etik. Det handlar nämligen mycket om det. På
den punkten skulle jag vilja veta om demokratimi-
nistern har några idéer.

Anf. 129 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Jag har visserligen idéer, men det
finns även andra än jag som också har idéer.
Jag skulle gärna vilja referera till det projekt som
skolminister Ingegerd Wärnersson har tagit initiativ
till. Det handlar om att i skolan tidigt poängtera och
fokusera på just etiska och moraliska frågeställningar
i skolministerns värdegrundsprojekt. Där kommer
självfallet demokrati och mänskliga rättigheter och
därmed också respekt för den enskilda individen att
vara en av de basala frågeställningarna.
Ingegerd Wärnersson och jag har ett samarbete. I
det arbetet vet jag att de demokratiska frågeställning-
arna ingår som en av de grundläggande aspekterna för
att skolan ytterligare ska öka sina ansträngningar att
ge vårt uppväxande släkte en förmåga att värna tole-
ransen och respekten, alltså de grundläggande demo-
kratiska värderingarna i vårt samhälle. Jag skulle
alltså vilja påstå att det arbetet redan är på gång.
Biståndet

Anf. 130 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
Maj-Inger Klingvall.
Det svenska biståndets andel av våra gemensam-
ma resurser har ju tyvärr minskat. Det har också in-
förts någonting som kallas begränsningsbelopp. Bak-
om det döljer sig att man inte betalar ut de pengar
som riksdagen har anslagit.
Nu kommer det att äga rum en stor aktivitet i
Sydafrika. Det är, tror jag, 600-700 svenskar som ska
åka dit. Då kommer man, så vitt jag förstår, att an-
vända pengar från biståndsbudgeten.
Vi i Folkpartiet har i likhet med några andra på
senare tid inbjudits att delta i, som det verkar, ett
värdefullt seminarium om demokrati och det civila
samhället. Vi har ändå tackat nej därför att vi uppfat-
tar att det här är en del av ett projekt där man använ-
der biståndspengar till det som de inte skulle använ-
das till - till exportfrämjande verksamhet.
Min fråga till biståndsministern är enkel: Är det
rimligt att använda våra i alla avseenden begränsade
biståndsmedel till företagsstöd i form av exportfräm-
jande verksamhet?

Anf. 131 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Det som ska hända i Sydafrika nästa
vecka ser jag som en manifestation över en mångårig
vänskap. Det är en vänskapsförbindelse mellan Sve-
rige och Sydafrika som sträcker sig över flera decen-
nier och som bygger på ett unikt folkligt deltagande i
ett stöd till befrielserörelsen i Sydafrika. Vi har ju
ända sedan 60-talet stött de demokratiska krafterna i
Sydafrika och från 1972 även officiellt med svenskt
bistånd.
Det som ska hända nästa vecka är en verklig ma-
nifestation över de här åren, som ändå har lett till -
numera - demokrati i Sydafrika. Jag ser det här som
ett oerhört brett demokratistöd, där det som står för
det svenska i form av kultur, idrott, handel förstås och
näringsliv - allt medverkar till att bygga upp det nya
Sydafrika.

Anf. 132 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Statsrådet talar om en manifestation
och om vänskap. Det tycker jag är en alldeles utmärkt
idé. Vi i Folkpartiet liberalerna har ju varit mycket
engagerade i flera decennier, många av oss personli-
gen, för att på vårt lilla sätt kunna bidra till en föränd-
ring i rasåtskillnadens Sydafrika. Men det var inte det
min fråga gällde. Min fråga var mycket tydlig, trodde
jag själv. Den löd: Är det rimligt att använda bi-
ståndspengar till exportfrämjande verksamhet?

Anf. 133 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Som jag sade: Det här är en manifes-
tation över en mångårig vänskap som hela tiden har
byggt på ett stöd till en demokratisk utveckling i
Sydafrika. Det handlar om att nu också ta fatt i det
nya Sydafrika. Det handlar om att främja handel och
utbyte på en rad olika områden. Konkret kommer de
pengar som används till den här satsningen från nä-
ringslivsprogrammet i det svenska biståndet.
Vi arbetar på det här breda sättet med bl.a. Sydaf-
rika, men naturligtvis också successivt med en rad
andra länder. Det innebär att vi t.ex. på vår Afrikaen-
het på Utrikesdepartementet i dag har en särskild
person som arbetar just med främjandefrågor.
Jag tror att det är viktigt att se den moderna bi-
ståndspolitiken i ett stort helhetssammanhang. Vi
måste låta våra olika politikområden, utrikespolitik,
säkerhetspolitik, handelspolitik, gå i takt med bi-
ståndspolitiken. Jag tycker att den nya samarbetsmo-
dellen mellan Sverige och Sydafrika är ett utmärkt
exempel på det.

Anf. 134 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Det finns ett enda skäl till en ytterli-
gare följdfråga, nämligen att jag inte fick något svar:
Ska vi använda biståndspengar till detta, eller inte?

Anf. 135 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Jag har gett ett svar på den frågan,
och jag är ledsen att Bo Könberg tydligen inte har
förstått vad jag talar om.
Det vi gör i Sydafrika nästa vecka är att verkligen
manifestera en ny samarbetsmodell mellan Sverige
och Sydafrika, där biståndet spelar en viktig roll i att
bygga upp ett nytt Sydafrika. Det blir oerhört viktigt
att nu ytterligare stärka kontakterna på många olika
områden. Vi tar pengarna från näringslivsprogrammet
i vår biståndspolitik.
IT-brottslighet

Anf. 136 MONICA GREEN (s):
Fru talman! Jag har en fråga till justitieministern.
Vi talade tidigare här i kammaren i dag om moral
och etik, om respekten för varandra och om den vär-
degrund vi ska jobba med när det gäller barn. Min
speciella fråga gäller IT-området.
Vi går in i ett IT-samhälle som är oerhört positivt.
Vi jobbar, lever, umgås och kommunicerar på ett helt
annat sätt i framtiden. Det är oerhört positivt.
Barnen tar snabbt till sig den nya tekniken och lär
sig snabbt att kommunicera med vänner över hela
världen.
Det finns också baksidor och mycket otäcka om-
råden som nu marscherar in på servrarna. Det finns
mörka krafter som tar sig stora utrymmen på Internet
och på hemsidor.
Jag är djupt oroad över nazismens utbredning på
nätet med uppmaning till våld och hets mot folk-
grupp.
Jag undrar om justitieministern har anledning att
se över den här starka frammarschen.

Anf. 137 Justitieminister LAILA FREI-
VALDS (s):
Fru talman! I allra högsta grad. Det är naturligtvis
så att den nya tekniken inte bara används av de goda
krafterna, utan den används också för att bedriva
brottslig verksamhet. Det är viktigt att veta att brott är
brott även när det begås med ny teknik. Även på
Internet begås brott. De ska behandlas precis som om
man använt ett annat medium för att begå brottet.
Det Monica Green talar om är t.ex. hets mot folk-
grupp. Det kan vara olaga hot. Det kan även vara
andra brott.
Svårigheten kan vara att komma åt dem som be-
går brottet eftersom tekniken gör det möjligt att be-
driva brottslig verksamhet från andra platser på jor-
den än från Sverige.
Vi utvecklar vår förmåga att hantera det här både
nationellt och internationellt. Inom Rikspolisstyrelsen
finns det en särskild IT-grupp som arbetar med IT-
brottslighet. Det finns ett samarbete med SÄPO när
det gäller rasistisk och nazistisk brottslighet. Det
finns ett internationellt samarbete.
Jag skulle kunna redogöra ganska noggrant för allt
som pågår. Det är ett angeläget område. Vi har lång
väg kvar att gå för att vara säkra på att vi verkligen
effektivt kan bekämpa den här brottsligheten.

Anf. 138 MONICA GREEN (s):
Fru talman! Jag får frågor om varför man kan
komma längre i andra länder, och varför man kan
stänga av en server i t.ex. USA. Min uppfattning är
att man kan det även i Sverige. Stämmer det?

Anf. 139 Justitieminister LAILA FREI-
VALDS (s):
Fru talman! Jag tror inte att man har kommit läng-
re i andra länder än man har i Sverige. Jag tror tvärt-
om att vi ligger i framkant när det gäller att ha anpas-
sat vår lagstiftning efter den nya teknikens utveck-
ling. Vi har en lagstiftning som t.ex. gör det möjligt
att ålägga den som tillhandahåller utrymme för en
hemsida att kontrollera att hemsidan inte används för
brottslig verksamhet, t.ex. hets mot folkgrupp, och
plocka bort sådana meddelanden. Det är ännu få län-
der som har infört en sådan lagstiftning.
Vi kan stänga servrar där det begås brott. Proble-
met är ju att de flyttar vidare till något annat land. Det
internationella samarbetet är oerhört viktigt för att
säkerställa att alla länder agerar på samma sätt så att
det inte finns några fria zoner för den här verksam-
heten.
Koldioxidutsläpp

Anf. 140 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! Jag har en fråga till finansministern.
Av de gröna nyckeltal som redovisas i statsbud-
geten framgår att utsläppen av koldioxid var högre
1997 än 1990. Häromdagen kom det siffror på att
ökningen fortsatte även under förra året, och vi ligger
nu 3 % över 1990 års nivå.
Riksdagens mål för utsläppen av koldioxid är att
de år 2000 ska ligga på 1990 års nivå och sedan sjun-
ka. Frågan är hur vi lyckas med detta.
Det är framför allt vägtrafiken som står för de
ökade utsläppen. På regeringens uppdrag har SIKA,
Statens institut för kommunikationsanalys, gjort en
utredning. Det förslag man förordar från utredningen
är en höjd koldioxidskatt, som leder till höjda bensin-
priser, och sänkt hastighet på vägarna.
En sådan höjning av koldioxidskatten avfärdas re-
flexmässigt och kategoriskt av näringsminister Björn
Rosengren. Min fråga till finansministern är: Delar
finansministern näringsministerns uppfattning att en
höjning av koldioxidskatten för att komma till rätta
med koldioxidproblematiken är utesluten? Har fi-
nansministern i så fall förslag på andra åtgärder som
kan leda till en minskning av koldioxidutsläppen?

Anf. 141 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Det var många frågor på kort tid. Hu-
vudfrågan gällde koldioxidutvecklingen.
Regeringen är självfallet oroad över de siffror vi
ser när det gäller koldioxidutvecklingen. Miljöminis-
tern har också i olika sammanhang markerat att det är
viktigt att sätta in olika insatser. Man kan aldrig se på
enstaka år. Det kan hänga ihop med klimatförutsätt-
ningar och annat. Om den långsiktiga utvecklingen
inger oro finns det självfallet skäl att diskutera vad
man kan göra åt det. I den aktuella frågan delar jag
uppfattningen att man inte kan göra några dramatiska
förändringar av beskattningen.

Anf. 142 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! Så många frågor var det inte. Det var
en fråga och en följdfråga, nämligen om finansmi-
nistern delar uppfattningen att en höjning av koldi-
oxidskatten var utesluten.

Anf. 143 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Det handlar ju om flera olika skatte-
diskussioner eftersom det hänvisades till SIKA-
utredningen som hade förslag när det gäller bensins-
katten. Koldioxidskatten har ju ingått i diskussionen.
Jag svarade tidigare på en fråga från Rolf Ken-
neryd om energibeskattningen. Jag utgår ifrån att när
vi diskuterar energibeskattningen får vi också disku-
tera koldioxidbeskattningen.
Internethandeln

Anf. 144 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Amerikanska Internetanvändare som
bor i delstater med hög moms gör sina elektroniska
inköp i delstater med låg moms. Sverige har EU:s
högsta momssats. Vilken slutsats drar finansministern
inför framtiden?

Anf. 145 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Vi har hela diskussionen om Internet-
handeln under uppsikt, och diskuterar naturligtvis vad
som händer när det gäller fortsatt elektronisk handel.
Det är ju en relativt begränsad del i dag, men alla
förutser att den elektroniska handeln kommer att växa
i omfattning. Man får då självfallet också diskutera
hur skattepolitiken ska anpassas till en vidgad elek-
tronisk handel.

Anf. 146 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Begränsad - det är möjligt. 900 mil-
jarder beräknas den elektroniska handeln omsätta i
dag. Det är ju lite mer än den svenska statsbudgeten.
Min fråga var: Vilka slutsatser drar finansminis-
tern beträffande svenska företags möjligheter att med
Sverige som bas sälja till svenska eller andra använ-
dare om vi har den högsta momssatsen i den europe-
iska unionen.
Jag tror att man måste dra en slutsats redan nu,
och inte vänta till längre fram. Utvecklingen går
mycket fort.

Anf. 147 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Det pågår ett arbete bl.a. inom EU när
det gäller att se över skattelagstiftningen på företags-
sidan. Ett av syftena med översynen är att se till att
man får lika och justa villkor mellan olika länder så
att man inte ska använda skattepolitiken exempelvis
för någon typ av skadlig skattekonkurrens. Det får
ingå i den diskussionen.
Vi har för närvarande gått igenom 300 olika skat-
ter som länder har bara inom EU för att se till att man
undviker skadlig skattekonkurrens i fortsättningen.
Bidragsfusk inom EU

Anf. 148 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Jag har en fråga till finansministern.
Bidragsfusk och bedrägerier har än en gång be-
kräftats i den revisionsrapport som i dagarna presen-
terats när det gäller användningen av EU-medel.
Saken blir ju inte bättre av de avslöjanden som gjorts
när det gäller EU-kontoret i Stockholm.
Ca 5 % av EU-budgeten antas fortfarande för-
svinna genom bluff och bedrägeri, främst genom
stödet till jordbrukssektorn men också i administra-
tionen. Frågan blir då vad ministern och regeringen
tänker göra inom EU-samarbetet för att få ordning på
det här.

Anf. 149 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Jag är glad över att EU:s revisionsrätt
leds av en svensk, Jan O Karlsson, som har gjort ett
stort arbete för att rensa upp i den flora av fusk och
annat felaktigt som förekommit inom EU. Han har
kunnat konstatera att det handlar både om det arbete
som kommissionen själv kan göra och den skärpta
granskning som bör göras inom kommissionen och
det arbete som medlemsländerna själva åstadkommer.
Det är ett dubbelt ansvar både för medlemsländer och
kommission.
Jag har med glädje sett att det arbete som han har
presenterat i olika sammanhang har varit mycket
konstruktivt för att just skärpa uppmärksamheten på
arbetet mot skattefusk inom EU. Det har också under
senare tid tillsatts en särskild myndighet inom EU
som ska ytterligare ägna sig åt bedrägeribekämp-
ningsarbete.

Anf. 150 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Det är viktigt med organisation och
regelförändringar. Men det är kanske också viktigt att
gå till handling. Det kanske skulle vara så att länder
som sköter sig bra skulle få en lägre avgift, och de där
fusket är mer utbrett en högre avgift.
5 % av Sveriges medlemsavgift är faktiskt mer än
1 miljard kronor som vi skulle kunna använda t.ex.
för låginkomstpensionärer. Det kanske är dags att
hålla inne en del av Sveriges medlemsavgift i avvak-
tan på att bedrägerierna inom EU upphör.

Anf. 151 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Jag håller med om att alla konstrukti-
va förslag till hur man kan skärpa bedrägeribekämp-
ningen inom EU ska tas upp till en bra diskussion.
Det viktiga är att man ser igenom vad som händer
inom EU. Det är därför jag gärna vill åberopa just
EU:s revisionsrätt, som har varit mycket framgångs-
rik i att lyfta fram den här diskussionen.
Vi ska naturligtvis från Sverige pröva varje kon-
struktivt förslag till hur man på ett positivt sätt kan
skapa incitament för att minska fusk och bedrägeri
inom EU. Det är ett oerhört angeläget uppdrag.
Våldsinslag i TV

Anf. 152 ULLA-BRITT
HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
kulturminister Marita Ulvskog.
Samtidigt som vi får reklam med rubriken "Grattis
svenska folk till 960 nya TV-kanaler" förstörs glädjen
av ökade inslag av våld och porr.
Undersökningen Gränslöst, som gjordes av medi-
eforskaren Johan Cronström, visar att de svenska TV-
kanalerna visar 23 timmar mer våld än sport per
vecka.
Stockholms filmfestival fattade nu för första
gången i sin historia beslutet att visa pornografisk
film.
Har kulturministern några bromsverktyg för den
utveckling som alltmer påverkar barn och ungdom?
Jag inser att mycket av skolans problem i dag ligger
just här.

Anf. 153 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Den undersökning som Ulla-Britt
Hagström refererar till visade också att det fanns ett
mycket verksamt medel mot ökat våld i televisionen,
och det var att satsa ordentligt på public service, där
andelen våldsinslag sjönk ordentligt. Det var i de
kommersiella kanalerna som våldet ökade.
Därför tycker jag att det är viktigt att vi fortsätter
att se till att vi har distributionsformer men också
resurser som gör det möjligt för en stark public ser-
vice att leva vidare. Sedan ska vi på EU-nivå försöka
se till att vi har TV-direktiv som gör att vilken "skit"
som helst, om jag uttrycker mig grovt, inte kan kom-
ma ut i våra TV-apparater.
På ett ministerrådsmöte redan nästa vecka i Brys-
sel kommer vi att diskutera de här frågorna. Sverige,
som är väldigt aktivt när det gäller barn- och medie-
området, kommer att hålla en inledning på denna
punkt. Sedan kommer vi att driva detta arbete vidare
när Sverige blir ordförandeland i EU.

Anf. 154 ULLA-BRITT
HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag vill tacka kulturministern för detta
svar. Jag vet att public service-företagen måste hålla
sig till vissa restriktioner. Den undersökning jag
nämnde visar att mest våld visas i TV 3 och Kanal 5,
och TV 4 ligger i mitten.
Just det faktum att vi med skattepengar från
kommuner, och också från staten, stöder utbud av
porr, sex och våld är en utmaning för oss riksdagsle-
damöter. Det är väldigt bra att man tar upp det här i
EU-arbetet.
Jag vill fråga om det finns fler arenor som kultur-
ministern anser att vi kan föra den här debatten på.
Den debatt som försiggick för några år sedan, där
föräldrar och andra var med i diskussionen, har näm-
ligen tystnat.

Anf. 155 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Jag tycker att det är utmärkt om den
här debatten kan ta ny fart. Jag tycker också att det är
ett väldigt viktigt arbete som t.ex. socialdemokrater
och kristdemokrater och andra driver i Digital-TV-
kommittén. Den handlar nämligen om att få in de
kommersiella kanalerna i det digitala marknätet, som
ger riksdagen möjlighet att sätta upp vissa, om än
icke alltför ambitiösa, gränser för vad som får sändas
ut till våra barn. Tyvärr finns det två partier i riksda-
gen som anser att detta är att utöva statlig kontroll
och censur, men jag hoppas att kristdemokraterna kan
tala med sina moderata kamrater och se till att vi får
ordning och reda på detta område.
När det gäller Stockholms filmfestival är det en
helt annan sak. Det är en medveten publik, som själv
gör ett val, som är vuxen och som går dit och ser
pornografisk film. Jag tycker att man har rätt att göra
det som vuxen.
Svensk turistnäring

Anf. 156 MARGARETA CEDER-
FELT (m):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till finansmi-
nistern.
Sverige har i dag en negativ situation i jämförelse
med övriga Europa avseende konkurrensen inom
turistnäringen, mycket beroende på de höga svenska
momssatserna. Därav ställer jag följande fråga: Hur
avser finansministern att agera för att förbättra svensk
turistnärings konkurrenssituation?

Anf. 157 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Den bästa grunden för svensk turist-
näring är naturligtvis att vi har en bra ekonomisk
utveckling i vårt eget land, eftersom en stor del av vår
turism trots allt är inhemsk. Har vi dessutom en god
egen ekonomisk utveckling i vårt land har vi också
möjligheter att ordna olika typer av arrangemang och
aktiviteter som lockar hit utländska turister.
När svensk ekonomi på senare tid har gått bra och
vi har haft en bra tillväxt, har vi också på många håll
kunnat se en växande turistström. Jag tror att det
bästa inslaget är en kombination av en bra ekonomisk
politik och en bra tillväxt, som vi har just nu. Det kan
också ge goda förutsättningar för turistnäringen. Det
finns också många andra saker som kan göras för
turistnäringen, som näringspolitiska och andra insat-
ser.

Anf. 158 MARGARETA CEDER-
FELT (m):
Fru talman! Jag har då automatiskt en följdfråga.
Den svenska skatten är högre än den europeiska inom
turistnäringen, och det gör att kostnaderna för att
turista i Sverige blir högre. Följaktligen är det ett stort
antal turister som väljer andra nationer för sin se-
mester. Detta gäller såväl svenska som utländska
turister. Vad avser finansministern att göra?

Anf. 159 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Kostnadsläget för den som åker till
Sverige från ett annat land hänger naturligtvis ihop
med varifrån man kommer. Ofta är det transportkost-
naden som är den stora kostnaden, och vi i norra
delen av Europa har självfallet inte samma goda läge
som länderna mitt i Europa. Det är ett hinder som vi
aldrig kan komma runt.
Däremot tror jag att vi kan utveckla vår egen tu-
rism på olika sätt, inte minst genom att ha kompetent,
utbildad personal. Många kommuner satsar i dag via
sin gymnasieutbildning och yrkesutbildning på att
just ge personalen goda förutsättningar. Jag tror att
det kommer att vara väldigt bra för att öka turismen.
Om vi har intressanta saker att visa upp och en kom-
petent personal kan det bidra till ökad svensk turism i
ett bra, växande ekonomiskt klimat i Sverige.
F-skattsedel till utländska medborgare

Anf. 160 ANDERS KARLSSON (s):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till fi-
nansministern.
I gårdagens DN kunde vi läsa rubriken "Polska
företagare billig arbetskraft". Det bygger på att kon-
sultföretag i nordvästra Skåne förmedlar polska hant-
verkare med F-skattsedel till 100 kr per timme under
maximalt tre månader. Skattemyndigheten utfärdar F-
skattsedel till de polska medborgarna utan att de har
arbetstillstånd.
Invandrarverket har däremot motsatt uppfattning.
De menar att alla utlänningar måste följa utlänning-
slagen, som stipulerar att arbetstillstånd är ett måste.
Min fråga är därför vems tolkning som ska gälla.

Anf. 161 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Anders Karlsson pekar på en gråzon i
vår lagstiftning. Å ena sidan vill vi bidra till att den
som ska driva näringsverksamhet ska få F-skattsedel.
Vi är väldigt generösa på den punkten. Å andra sidan
ska alla som vill jobba i Sverige behandlas på samma
sätt. Den som kommer hit från ett annat land måste
alltså ha arbetstillstånd. Den som kommer hit som
företagare har möjlighet att få undantag från den
lagstiftning som finns om arbetstillstånd.
Här finns uppenbarligen ett problem, en gråzon,
där det inte har förutsetts att olika lagstiftningar kan
möta varandra.
Mitt svar till Anders Karlsson är att jag lovar att
se över lagstiftningen på det här området och se om
man kan hantera problemet.

Anf. 162 ANDERS KARLSSON (s):
Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.
Kan man inom en ganska snar framtid få se en för-
ändring av detta? Det håller faktiskt på att sprida sig
och bli ett ganska stort problem i södra delarna av
Sverige.

Anf. 163 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Jag kan inte ange någon tidtabell,
men jag är lika angelägen som Anders Karlsson om
att vi snabbt ska kunna göra någonting åt det här.

Anf. 164 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag vill tacka regeringens företrädare, kammarens
ledamöter och åhörarna till denna frågestund.
Frågestunden är avslutad.

7 § (forts. från 5 §) Utgiftsramar och beräkning
av statsinkomsterna, m.m. (forts. FiU1)

Anf. 165 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Marie Engström ställde en rad frågor
till mig. Det var inte så många som handlade om
skatter, utan det var mest frågor om allmän ekono-
misk politik och budget. De hörde egentligen mer
hemma i den debatt som finansutskottets ledamöter
förde på förmiddagen. Jag ska gärna ta mig an dem,
men förbehåller mig också rätten att vid sidan av
skattefrågorna ställa frågor om Vänsterpartiets bud-
getpolitik.
Marie Engström talar om enorma moderata skat-
tesänkningar. Sanningen är att vi har förslag om
skattesänkningar för nästa år på ungefär 23 miljarder.
Sedan ökar de under treårsperioden så att de till slut
når samma nivå som gällde vid regeringen Bildts
avgång 1994. Det är alltså det som är det enorma. Jag
anser att detta är en början. Vi måste gå vidare av
olika skäl som jag redde ut i mitt inledningsanföran-
de.
Marie Engström frågade också om hushållstjäns-
ter och om det ger fler jobb om man sänker skatten.
Jag tror det. Jag tror entydigt att om man kan förändra
beskattningen på tjänstesektorn kommer en hel del av
de jobb som i dag utförs svart att utföras vitt. Ett bra
exempel på att det kan bli på det viset är den skatte-
reduktion på byggnadsarbete som vi hade för ett par
år sedan. Branschen vittnar entydigt om att det för-
vandlat svarta jobb till vita. Det är bra för alla. Delar
Marie Engström uppfattningen att exemplet när det
gäller byggnadsarbeten var bra? Eller var det dåligt?
Om det var bra, varför är det inte överförbart på andra
sektorer inom tjänstesektorn?
Marie Engström tog också upp ett antal förslag
och frågade vad vi hade beträffande bl.a. handikap-
pade. Ur vår motion konstaterar jag att vi satsar på
ökat stöd till handikappade med 1,6 miljarder mer än
regeringen. Vi har en bättre tandvårdsförsäkring, 0,3
miljarder. Återställd änkepension, 1,4 miljarder. Min
fråga till Marie Engström är: Kommer Marie Eng-
ström att verka här i riksdagen för att Vänsterpartiet
ska återställa änkepensionerna? Det är människor
som i regel inte kan påverka sin egen inkomst. Det är
min enda fråga. Vänsterpartiet har tidigare sagt att
man ställer upp på detta, men viljan att vara med vid
maktens grytor gjorde att man skippade änkorna och
avstod från att driva det förslaget. Hur kommer Marie
Engström att driva den frågan i framtiden?

Anf. 166 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det var en lång rad frågor jag fick
tillbaka. Jag skulle vilja svara Carl Fredrik Graf på
det sättet att om Carl Fredrik Graf tycker att de frågor
jag har ställt kanske inte har så stor bäring på skatte-
frågor utan mer på budgetfrågor är de ändå föranled-
da av att ni lägger fram en lång rad förslag om skatte-
sänkningar. Det tror jag att Carl Fredrik Graf måste
hålla med mig om. Det handlar inte bara om att fri-
koppla skattefrågorna från övriga budgetfrågor.
Minskar vi inkomsterna för staten, får det också bety-
delse för utgifterna. Minskar vi inkomsterna, måste vi
minska utgifterna. I någon mening måste också poli-
tiken hänga ihop. Min mening var att ge Carl Fredrik
Graf en möjlighet att tala om hur detta hänger ihop
för moderaterna.
Sedan tog Carl Fredrik Graf upp frågan om hus-
hållsnära tjänster. Jag tycker att det är svårt med den
typen av förslag. Jag kan bara tänka mig en lång rad
gränsdragningsproblem som genast kommer att bli
uppenbara. Därför sätter jag ett stort frågetecken för
era förslag. Carl Fredrik Graf har fortfarande inte
svarat mig på om han tror att detta konkret skulle ge
100 000 nya jobb. Nya jobb, sade Carl Fredrik Graf,
men inte 100 000 nya jobb.
Sedan till frågan om änkepensionerna. Det är en
fråga som Vänsterpartiet har jobbat för ganska rejält.
Men jag tolkar också detta som att Carl Fredrik Grafs
parti ingår i genomförandegruppen, och den här frå-
gan ägs till stor del av den gruppen av partier.

Anf. 167 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Det var inget speciellt elegant sätt
Marie Engström använde när hon försökte glida ur
frågan om änkepensionerna genom att hoppa till
pensionsförhandlingarna. Försämringen av änkepen-
sionerna var ett konkret förslag i riksdagen för några
år sedan. Vänsterpartiet röstade entydigt för försäm-
ringar för änkorna. Moderaterna och ett par borgerli-
ga partier röstade för att man skulle ha den gamla
ordningen kvar. Marie Engström har inget besked till
dagens änkor om hur man konkret tänker göra nu. Ja,
beskedet finns ju i betänkandet, men Vänsterpartiet
ställer inte upp för änkorna. Det kan man i och för sig
tolka det hela som.
När det gäller hushållstjänsterna går det naturligt-
vis inte att beräkna huruvida det blir 100 000 eller
90 000 nya jobb. Jag tror att det blir avsevärt fler vita
arbetstillfällen i Sverige om vi sänker beskattningen
på hushållstjänster. Jag är öppen för att diskutera
vilken metod man ska använda. Men exemplet från
den tid när vi hade skattereduktion för byggnadsar-
beten tycker jag talar till förmån för att man ska pröva
denna typ av lösningar. Jag beklagar att Vänsterparti-
et av ideologiska och andra skäl inte tycker sig kunna
ställa upp på att utveckla tankar i den riktningen.
Ska jag tolka Marie Engströms besked beträffande
änkorna, fru talman, som någonting som bordläggs
för framtiden? Vänsterpartiet är inte berett att nu och
konkret här i riksdagen rösta för förbättringar.

Anf. 168 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Eftersom Carl Fredrik Graf så gärna
vill prata historia kan jag gå ännu längre tillbaks i
historien och tala om att Vänsterpartiet inte på något
sätt aktivt har deltagit i försämringarna för änkorna.
Det var ett annat parti som deltog i det beslutet. Det
var Centerpartiet tillsammans med Socialdemokrater-
na. Det är snarare Centerns företrädare som kan för-
klara för Carl Fredrik Graf varför vi befinner oss i
den situation som vi har i dag.
När det gäller frågan om pengar till kommunerna
för de åtaganden vi har inom vård och omsorg tycker
jag inte att det svar jag har fått från Carl Fredrik Graf
känns betryggande. Era reservationer handlar om en
social nedrustning. Det var utifrån det som jag ställde
mina frågor. Jag tror mig veta att moderaternas poli-
tik inte på något sätt kommer att förbättra för de
grupper som är värst utsatta i dag.

Anf. 169 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Kristdemokraterna känner det som en
stor framgång att regeringen äntligen har börjat upp-
täcka och inse högskattesamhällets svarta och begrän-
sande baksidor. Det är en framgång att regeringen
börjar förstå att högskattesamhället placerar oss i
strykklass då det gäller att konkurrera på en öppen
och fri världsmarknad, där andra producenters kost-
nader är väsentligt lägre än de svenska producenter-
nas.
Det är vår förhoppning att denna insikt nu ska an-
vändas till genomgripande strukturella förändringar i
vårt skattesystem, trots högkonjunkturen. Att Sverige
just nu har svepts in i en högkonjunktur får inte inne-
bära att regeringen tar en åtgärdspaus. Nej, tvärtom,
det är just under en högkonjunktur som man kan och
ska företa förändringar i ett skattesystem. Det är
oändligt mycket svårare att göra detta när det är låg-
konjunktur och högre arbetslöshet.
Sverige behöver en skattereform som tar sikte på
att anpassa våra skatter till den omvärld där våra
företag konkurrerar för att kunna upprätthålla syssel-
sättning och ekonomisk tillväxt, som sedan ska ge oss
den goda skolan, den goda vården och omsorgen som
vi alla vill ha.
Den kristdemokratiska skattepolitiken ansluter väl
till marknadsekonomins villkor för att på dessa vill-
kor skapa gemensamma välfärdsvinster som vi vill
förverkliga för medborgarnas räkning i den typ av
välfärd som en god skola, vård och omsorg innebär.
Fru talman! Dagens inkomstskatter drabbar låg-
och medelinkomsttagarna mest. Den mest kännbara
skatten är kommunalskatten, som drabbar alla lika
oavsett inkomstnivå. Därtill kommer den statliga
skatten på 20 % för alla som tjänar över 232 600 kr
per år och med 25 % för dem som tjänar över 32 500
kr per månad. Vi kristdemokrater anser att inkomst-
skatten inte ska överstiga 50 % totalt.
Fru talman! Den kristdemokratiska skattepolitiken
är ett reellt alternativ till regeringens skattepolitik. De
viktigaste målen är att stödja näringslivet och därmed
ökad sysselsättning med egna inkomster för alla
medborgare samt att rikta in sig på möjliga skatte-
sänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Jag vill
redogöra för de skattesänkningar vi har fokuserat på i
denna budget.
Det ska vara ett kraftigt höjt grundavdrag vid den
kommunala beskattningen. Grundavdraget ska höjas
till 18 300 kr redan år 2000. Detta ger inte bara skat-
tesänkningar för dem som arbetar utan också för
Sveriges pensionärer och handikappade.
Det gäller att ta bort den nya värnskatten på 25 %
för att på så sätt stimulera utbildning och engagemang
i kvalificerat arbete för dem som vill gå så långt.
Det handlar om att gränsen för avdrag för kollek-
tiva resor ska sänkas från 7 000 kr till 6 000 kr per år.
Det gäller också dem som använder egen bil till och
från arbetet.
Vi vill förändra systemet med statlig fastighets-
skatt. Den bör avvecklas. I stället bör kommunerna
ges möjlighet att ta ut en extra avgift för att täcka
gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal
service som är kopplad direkt till fastigheten.
Vi har också satsat pengar på att lindra den orim-
ligt höga fastighetsskatten som drabbar vissa stor-
stadsområden och attraktiva kustområden. Där anslår
vi 100 miljoner kronor för år 2000.
Vi satsar också på en avdragsrätt för individuella
utbildningskonton från år 2000.
Ett förbättrat skatteavdrag för pensionssparande
införs för hushållen, dvs. från ett halvt till ett helt
basbelopp.
Vi vill sänka momsen på barnböcker till 6 % re-
dan år 2000.
Tjänstesektorn ges helt nya förutsättningar att
växa genom en 50-procentig skattereduktion för de
privata hushållens köp av tjänster i det egna hemmet.
Royaltyintäkter bör befrias från skatt de två första
åren.
Fru talman! Kristdemokraterna anser att det är av
största vikt att Sverige får ett småföretagarvänligt
klimat, inte minst för att huvuddelen av medborgarna
får sin försörjning från små och medelstora företag.
Klimatet och förutsättningarna skulle förbättras avse-
värt genom kristdemokraternas skattepolitik, som
bl.a. innebär följande.
Arbetsgivaravgifterna sänks med 10 % på löne-
summor upp till 900 000 kr per år fr.o.m. år 2001.
Detta ger de små företagen ökade möjligheter att
anställa och skapa nya jobb.
Ett riskkapitalavdrag införs fr.o.m. år 2001. Det
innebär att personer som köper nyemitterade aktier i
onoterade bolag har möjlighet att till ett riskkapi-
talavdrag upp till 100 000 kr göra investeringar med
bättre ekonomi.
Vidare ska dubbelbeskattningen på avkastningen
på aktier avvecklas helt. Så kan vi få in riskvilligt
kapital i små och medelstora företag.
Den förmögenhetsskatt som i dag 17 av Sveriges
18 miljardärer är befriade från bör tas bort för övriga
medborgare. Det är en rättvisefråga.
Den särskilda löneskatten på vinstandelar för an-
ställda ska avskaffas.
Samtliga personskadekostnader i samband med
trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen. Detta
ger en möjlighet till sänkning av fordonsskatten med i
storleksordningen 1 miljard kronor.
Skatten på diesel inom jordbruket ska sänkas till
53 öre per liter. Regeringens förslag till industribe-
skattning av eldningsolja genomförs redan den 1
januari 2000. Skattehöjningen på diesel med 25 öre
per liter ska avstyrkas i avvaktan på mer långsiktiga
åtgärder för åkerinäringens konkurrensneutralitet.
Sist, men inte minst, vill vi se ett yrkesfiskarav-
drag och ett fiskekonto för branschen.
Det är mycket angeläget med en vändning i små-
företagarklimatet i Sverige, så att svenska småföreta-
gare känner sig positivt uppskattade av svenska myn-
digheter.
Fru talman! Kristdemokraterna ställer inte upp på
regeringens dåligt genomtänkta och orättvisa maxtaxa
på dagis. Vårt alternativ innehåller en avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader på max 10 % av pris-
basbeloppet från den 1 juli år 2000 för alla barn mel-
lan ett och tre år.
Fru talman! Visst är skattepolitiken i hög grad
ideologisk. Här går ofta skärningspunkten mellan det
kollektiva samhället och ett samhälle som vill lyfta
fram människan, familjen och individen. Men några
områden bör vi kunna samarbeta kring. För det första:
Vi ska kunna försörja oss genom att näringslivet ges
förutsättningar till produktion och nya jobb. För det
andra: Sverige ska stå för en rimlig inkomstfördel-
ning. Vi ska ta väl hand om barn, sjuka, handikappa-
de, pensionärer och de som står utanför arbetsmark-
naden. Detta borde kunna leda till en helt annan kraft
i de överläggningar kring skattefrågor som finansmi-
nistern har tagit initiativ till.
Fru talman! Jag vill avsluta mitt anförande med
att yrka bifall till reservationerna 1, 22 och 26.

Anf. 170 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Den svenska ekonomin beter sig för
närvarande ganska hyggligt. Det mödosamma sane-
ringsarbete för våra gemensamma finanser som Cen-
terpartiet medverkat till under två mandatperioder har
burit frukt. Det har skett dels under den borgerliga
regeringsperioden, dels senare i samarbete med den
socialdemokratiska regeringen.
Det finns emellertid anledning att varna för alltför
optimistiska tongångar när det gäller den långsiktiga
utvecklingen framöver. Lena Ek har tidigare i dag
berört anledningarna till varningsfingret. Jag ska
därför inte upprepa dem. Men jag skulle vilja symbo-
liskt uttrycka det så här: Om det tidigare under 90-
talet har varit så att vi har haft näsan just över vatten-
ytan - med t.o.m. några rejäla kallsupar - har vi nu
fått hakan just över vattenytan. Det är alltjämt ett
tämligen instabilt läge.
Den slutsats som vi drar av detta är att det alltjämt
finns anledning att iaktta stor försiktighet när det
gäller såväl stora skattesänkningar som stora kost-
nadsökningar. För vår del avvisar vi både lättsinniga
skattesänkningar och ansvarslösa kostnadsökningar.
Vi har formulerat en mycket grov målsättning som
innebär att över en konjunkturcykel använda det
överskott som skulle uppstå utan förändrade politiska
beslut med ungefär en tredjedel för skattesänkningar,
en ytterligare tredjedel för angelägna kostnadsök-
ningar - t.ex. ökning av pensionstillskottet för lågin-
komstpensionärerna - och den återstående tredjedelen
till att betala av på statsskulden.
Detta leder till att det erfordras en hård priorite-
ring bland de var och en för sig angelägna skatte-
sänkningar som kan anföras. För Centerpartiets del
inriktar vi skatteåtgärderna så att de medverkar till
ökad tillväxt, bättre miljö och ett socialt ansvar för
dem som har knappa resurser. Skattesystemet ska
gynna arbete och kunskap och därmed stärka männi-
skors ställning på arbetsmarknaden. Målsättningen är
att sänka skattetrycket i den takt en ekonomi i balans
medger.
Fru talman! Regeringen och dess samarbetspartier
säger sig i första hand rikta sina skattesänkningar till
låg- och medelinkomsttagare. Det är inte sant. Pen-
sionärer får ingen sänkning alls. Många handikappade
får inte heller någon skattesänkning. Bland de yrkes-
arbetande - alltså de som faktiskt får del av regering-
ens inkomstskattesänkningar - får den som tjänar
100 000 kr om året en hundralapp i sänkning per
månad, medan den som tjänar 300 000 kr och därut-
över får en sänkning som är tre och en halv gånger så
stor, dvs. ungefär 350 kr per månad.
Också Centerpartiet satsar huvuddelen av sitt
skattesänkningsutrymme på sänkta inkomstskatter
just på låg- och medelinkomsttagare, men till skillnad
från regeringen och dess samarbetspartier håller vi
vad vi lovar. Vi uppfyller det som vi säger oss vilja
uppfylla. Vi låter också pensionärer och studerande få
del av skattesänkningarna. Vår metod med ett höjt
grundavdrag ger dessa grupper samma sänkning som
yrkesverksamma i samma inkomstläge. Varför anser
inte ni socialister av olika nyanser att också pensionä-
rer och studerande är värda att få sänkt inkomstskatt?
Marie Engström utfärdade i sitt anförande ett löf-
te, nämligen att arbeta för förbättringar för pensionä-
rerna. Vi får väl se vad det kommer att visa sig vara
värt. Hitintills har Marie Engströms insatser också i
det här hänseendet visat sig väga lätt.
Vår modell med höjt grundavdrag för att sänka
inkomstskatten innebär också att de yrkesverksamma
får minst 150 kr per månad i skattesänkning.
Fru talman! En teknisk och formell konsekvens av
att använda höjt grundavdrag som metod för inkomst-
skattesänkning är att kommunerna ska kompenseras
för det bortfall av kommunalskatt som blir följden.
Detta innebär i sig inget problem. Det finns etablera-
de system för denna kompensation till kommunerna. I
kombination med rådande utgiftstak uppstår emeller-
tid problem genom att statens utgifter för statsbidrag
till kommunerna formellt sett överskrider utgiftstaket.
Systemet med utgiftstak är av utomordentligt vär-
de för att hålla kostnaderna i styr över tiden. Det ska
bibehållas och efterlevas. På just denna punkt måste
emellertid systemet med utgiftstak justeras. För ba-
lansen i statsbudgeten är dessa regleringar med kom-
munsektorn till följd av förändringar i skattesystemet
ett nollsummespel. Det är naturligtvis helt olämpligt
att budgetsystemet med utgiftstak i detalj ska styra
skattesystemets utformning. Därför bör teknikalite-
terna i detta hänseende rättas till.
Vi satsar vidare på att ytterligare stimulera förut-
sättningarna för småföretagande genom att sänka
arbetsgivaravgifterna för småföretag. Vi gör det ge-
nom samma teknik som tillämpades under vårt sam-
arbete med regeringen under förra mandatperioden,
dvs. genom en sänkning av avgiften på en lönesumma
upp till en viss nivå. Vi lägger nu fram förslag om
såväl ytterligare sänkning av procentsatsen som en
ytterligare höjning av den lönesumma på vilken
sänkningen beräknas. Sänkta arbetsgivaravgifter
torde vara en av de mest effektiva metoderna för att
stimulera företagsamheten, och det är för mig närmast
en gåta varför moderaterna, som ju föreslår skatte-
sänkningar på snart sagt varje annat område, inte
lägger fram förslag om sänkta arbetsavgifter. Här
borde finnas förutsättningar för en gemensam borger-
lig offensiv för att öka tillväxten genom ett gynn-
sammare småföretagarklimat.
Fru talman! Jordbrukets konkurrensvillkor har
under senare år varit föremål för utredning och de-
batt. Den s.k. Björkska utredningen slår fast att de
svenska jordbrukarna bär en ryggsäck som är avse-
värt tyngre än den som deras nordiska yrkesbröder
bär. Utredningen lade också fram konkreta förslag för
att minska tyngden av ryggsäcken. Nu har regeringen
sent omsider anammat några av utredningens förslag,
men huvuddelen av ryggsäcken kvarstår. Vi föreslår
att hela ryggsäcken lyfts av. Det är en förutsättning
för att svenska konsumenter ska kunna ha tillgång till
säkra svenska livsmedel och för att vi ska kunna
behålla det öppna landskap som vi alla eftersträvar.
Det är också en förutsättning för att vi ska kunna
upprätthålla en hög sysselsättningsnivå i livsmedels-
sektorn.
Fru talman! En dramatisk skatteförändring inträf-
far nu vid årsskiftet när det gäller reavinstbeskatt-
ningen av villor och näringsfastigheter. Det är en
följd av skattereformen för tio år sedan. När över-
gångsbestämmelserna nu upphör sker en kraftig
skatteskärpning framför allt vid långa innehavstider.
Det leder utöver själva skatteskärpningen till flera
oönskade effekter. En är att inoptimala, hastigt på-
komna överlåtelser tidigareläggs före årsskiftet. En
annan och bestående effekt är att det blir nästan
oöverkomliga problem att fastställa historiska in-
gångsvärden vid långa fastighetsinnehav. Problemen
uppstår såväl för den enskilde som för skattemyndig-
heterna och blir därmed ett hot mot rättssäkerheten i
detta hänseende.
Så sent som i vårbudgeten aviserade regeringen en
förändring av det s.k. stickåret som skulle lindra de
problem som nu uppstår. Av allt att döma har rege-
ringen fallit till föga under förhandlingarna med sina
samarbetspartner. Varför har Marie Engström drivit
denna fråga så hårt? Majoriteten skriver att det inte
nu bör läggas fram något förslag om ett nytt stickår.
Vad innebär det, Arne Kjörnsberg och Marie Eng-
ström? Är avsikten att senare lägga fram sådant för-
slag? I så fall när, och varför inte nu? Vår uppfattning
är att riksdagen borde ta ett aktivt beslut om en för-
längning av övergångsbestämmelserna för att ge
rådrum för att hitta ett system som inte innehåller de
stora och onödiga problem som nu uppstår.
Fru talman! För övrigt anser jag att regeringen på
ett flagrant sätt misskött de s.k. skattesamtalen genom
att sakna strategi för deras bedrivande.

Anf. 171 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Av Rolf Kenneryds anförande fram-
går att han inte verkar ha speciellt stort förtroende för
mig, varken för vad jag säger eller för vad jag gör.
Vad först gäller pensionärernas situation vill jag säga
att jag egentligen är en ganska ärlig person, Rolf
Kenneryd. Säger jag från talarstolen att jag försöker
jobba för en viss sak, tänker jag faktiskt också göra
det. Jag brukar nog inte ljuga. Om jag inte lyckas
tänker jag också komma tillbaka till kammaren och
tala om det.
När det sedan gäller reavinstbeskattningen och
stickåret som det inte blev någon förändring av måste
jag faktiskt säga att jag inte har påverkat dess utform-
ning ett dugg. Det var inte min idé att man inte skulle
röra stickåret.
Det var ett mycket ärligt svar till Rolf Kenneryd.

Anf. 172 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag kan avslöja för Marie Engström
och kammarens ledamöter i övrigt att jag har stort
förtroende för Marie Engström som person, när vi nu
har lärt känna varandra. Jag har dock inga belägg för
att hysa förtroende för det arbete som Marie Eng-
ström utfört specifikt i de avseenden som jag har
funnit anledning att kritisera. Resultatet har i det ena
fallet, när det gäller pensionärerna, uteblivit. I det
andra fallet tar jag Marie Engström på orden och
inser att det inte är Marie Engström som inom sitt
parti har legat bakom att partiet på denna punkt all-
deles uppenbarligen har utövat inflytande i förhand-
lingar med regeringspartiet.

Anf. 173 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag kan konstatera att Rolf Kenneryd
tillmäter mig och mitt parti väldigt stor betydelse. Det
får jag tacka för. Rolf Kenneryd borde också veta att
det kräver sitt arbete att förhandla med ett större parti.
Jag kan hänvisa till mitt förra svar. Jag jobbar efter
min övertygelse. Så stort som vårt parti är, så stor
möjlighet har vi att påverka utformningen av politi-
ken.
Jag ser inte politiken som någonting statiskt. Jag
ser det som en process. Man lyfter frågor och kan
jobba med dem länge. Har man lagt en fråga åt sidan
vid ett tillfälle behöver inte det betyda att man inte
kan ta upp den till diskussion igen. Jag tror att Rolf
Kenneryd vet att det är så det går till. Det är så man
för förhandlingar.

Anf. 174 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag har förvisso erfarenhet av att
samarbeta i många olika konstellationer och vet att
man naturligtvis inte alltid får gehör för det man
företräder.
När det gäller just reavinstbeskattningen kan jag
inte undgå att dra den slutsatsen att endera Vänster-
partiet eller Miljöpartiet eller båda i förening har
påverkat regeringen att dra tillbaka det som man så
sent som i vårbudgeten angav som en aviserad åtgärd
i höstbudgeten.
Om det nu är så att Marie Engström är av den
uppfattningen att det borde genomföras åtgärder på
det här området, låt oss då medverka till att bilda
opinion för att så kommer att ske relativt snabbt. Jag
är alldeles övertygad om att tillämpningen av det som
nu kommer att inträda vid årsskiftet ger varje ansva-
rig politiker anledning att försöka rätta till de miss-
förhållanden som då kommer att uppstå.

Anf. 175 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Folkpartiets prioriteringar och alter-
nativ i skattepolitiken är kristallklara. Vår om-
världsanalys säger att vi måste sänka de mest skadliga
skatterna först. Det är skatterna på arbete, sparande
och risktagande som måste prioriteras. Det är med
andra ord: de höga arbetsgivaravgifterna, förmögen-
hetsskatten, värnskatten och dubbelbeskattningen på
aktier.
Dessa utgör några strukturfel i det svenska skatte-
systemet. Den fortsatt oförändrat höga beskattningen
på dessa områden är ett uttryck för vad Socialdemo-
kraterna och dess stödpartier vill beskatta, inte vad de
i det långa loppet kan beskatta. Man skulle kunna
säga att regeringen och dess stödpartier håller kartan
uppochner.
Den svenska politiken på skatteområdet formas
inte längre endast av den svenska riksdagen. Under
de senaste åren har trycket från omvärlden på våra
olika s.k. skattebaser tilltagit. Internationalisering,
informationsteknik och EMU är några faktorer som
bidrar till starkt ökad rörlighet för varor, tjänster,
kapital och människor, helt enligt planerna och starkt
önskvärt. Det sätter dock också en stark press på
dessa tillika svenska skattebaser. I framtiden kan
Sverige sannolikt därför mindre utforma sin skatte-
politik med hänsyn till vad vi tycker att vi ska be-
skatta utan till det vi faktiskt kan beskatta. Det är den
verklighet vi lever i.
Vi kan dock alltid glädja oss åt att vi inte är en-
samma att ha det svårt som högskatteland. Hela Eu-
ropa i allmänhet och Norden i synnerhet står inför
stora utmaningar. Senast i går kunde vi läsa om hur
de lägre skatterna i övriga EU-länder gör det svårt att
upprätthålla välfärden i Danmark. Danmark har värl-
dens näst högsta skattetryck. Den sammanlagt högsta
momsen i världen som finns i Danmark leder till stora
problem då danskarna i ett allt öppnare Europa köper
alltmer utanför Danmark, elektroniskt eller fysiskt.
De köper bilar i Sverige och öl i Tyskland. Det är två
vanliga exempel.
Utmaningarna i Sverige är därför logiskt sett inte
mindre. Det framtida skattesystemet i Sverige och i
andra länder kommer, om vi försiktigt lyfter blicken
bortom dagens kortsiktiga budgetdebatt, forma sin
ekvation av globaliseringens effekter på människors
beteende och integrationen av finans- och kapital-
marknaderna.
Fru talman! Människor skattemoral kan man
tycka vad man vill om här från riksdagen. Men mo-
ralen är den verklighet som i allra högsta grad påver-
kar effektiviteten och därmed i praktiken rättvisan i
det svenska skattesystemet. Man vill ju hellre anlita
vit arbetskraft än svart, så sade en dam nyligen i en
radiointervju där skatteutskottets ordförande medver-
kade. Men kvinnan agerade mot sin vilja och anlitade
ändå svart städhjälp hemma.
Det är matematikens benhårda lagar som leder
fram till det faktum att den här kvinnan agerar på ett
oönskat sätt och mot sitt samvete. Skattekilarna på
arbete gör att människor ställs inför valet: 300 kr vitt i
timmen, eller 700 kr svart för samma timme, om man
vill ha hjälp med städning. Det spelar sedan ingen roll
hur upprörda vi är som utskottsordförande eller poli-
tiker i övrigt. Självklart spelar priset en roll för van-
ligt folk. Många väljer i dag mellan svart jobb eller
inget jobb alls.
Låt mig ge några andra exempel på hur omvärlds-
förändringar urholkar skattemoralen och skatteeffek-
tiviteten genom att skattebaser sipprar ut från vårt
land.
Det gäller skatten på kapital och sparande. Svens-
ka folket flyttar i dag sina pengar utomlands på grund
av den i Sverige relativt höga kapitalbeskattningen.
Enligt socialdemokraternas egen skatterapport uppgår
kanske det sammanhållna beloppet utomlands till
men än 300 miljarder kronor. Regeringen föreslår
ingen åtgärd vare sig vad gäller kaptialskatter eller
förmögenhetsskatt.
Det gäller skatten på hantverk och skatten på ar-
bete. Polska hantverkare arbetar i dag med F-
skattsedel helt lagligt till kanske tredjedelen av kost-
naden jämfört med att anlita ett svenskt tjänsteföretag
för motsvarande sak. Den svarta tjänstesektorn i hem,
som jag nyss berörde, och vid anlitande av hantverka-
re har en omfattning som är omöjlig uppskatta.
Vår näringsminister Mona Sahlin vill sänka skat-
ten för hushållstjänster för att höja skattemoralen.
Riksskatteverkets generaldirektör har pekat på pro-
blemet i praktiken och funderat på om det trots allt
inte finns ett samband mellan skattenivå och skatte-
moral. Jag tycker att både Mona Sahlin och Riks-
skatteverkets generaldirektör har rätt. Det är klart att
det finns ett sådant samband.
Det gäller skatten på inkomster. Alltfler männi-
skor flyttar utomlands från företagen och tillsammans
med huvudkontoren. De långsiktiga effekterna kan bli
allvarliga för Sverige. Fokus sattes senast i går åter på
problemet genom den forskningsrapport som statliga
Invest in Sweden Agency presenterade. Personbe-
skattningen spelar en inte oväsentlig roll för var kva-
lificerade människor helst vill arbeta och därmed var
huvudkontoren hamnar. Att sedan den s.k. huvudsak-
liga finansiella marknaden finns utom Sverige talar
egentligen ytterligare för personbeskattningen i vårt
land måste vara relativt sett hygglig.
Här får regeringens och dess stödpartiers värns-
katt stå som en symbol för en politik som sätter ett
rättviseideal framför en politik för ökad tillväxt av
humankapitalet i vårt land. Det måste löna sig bättre
att utbilda sig och arbeta i Sverige även för nyckel-
personer i företag av svenskt ursprung. Annars väljer
man att etablera sig utomlands.
Vad gäller investeringar är den samlade svenska
beskattningen på riskkapital ett problem. Bolagsskatt,
aktieägarskatt, reavinstskatt och förmögenhetsskatt är
sammantaget skatter som motverkar investeringar i
vårt land i stället för att uppmuntra dessa. Alternativet
till en investering i Sverige är att inte göra den alls,
sätta in pengarna på banken eller framför allt att göra
den utomlands.
I dag har vi riksdagsmajoritetens analys av om-
världen uppe till debatt i riksdagen. Man använder sig
av ett statiskt kompensationstänkande som enda per-
spektiv. Regeringen talar egentligen inte om skatte-
sänkningar, utan det handlar om kompensation för
egenavgifter för inkomsttagarna. I stället för att ana-
lysera vilka som är de mest skadliga skatterna - jag
har pekat på några - väljer regeringen att satsa i stort
sett allt på ökad köpkraft eller kompensation för ege-
navgifter utan att ha några som helst avgörande för-
slag om förändringar av företagsamhetens villkor.
När det gäller oförmågan att inse företagandets
villkor kan man ta som exempel det, nästan, enda
förslaget på företagsområdet av substans. Det gäller
att man ökar möjligheten till uppsvällda periodise-
ringsfonder. Budskapet är klart. Pengar i företag är
okej men inte pengar till den som tar hela risken med
projektet med företaget. Den person som tar risken
ska inte kunna få några pengar i fickan.
Folkpartiet erkänner verkligheten och dess driv-
krafter även om vi inte alltid gillar den. Därför möter
vår skattepolitik framtidens utmaningar och inte går-
dagens. Det måste således i framtiden löna sig bättre
att arbeta om man vill ha fler jobb. Det måste således
också löna sig mer att ta risker om man vill ha fler
nya företag.
Folkpartiet vill genom en marginalskattereform
både för högutbildade och för medborgare med mer
genomsnittliga inkomster förändra skattestrukturen.
När det gäller marginalskatten finns det tre stora
problem i vårt land: värnskatten, den låga brytpunk-
ten och den s.k. LO-puckeln. De åtgärdas i vårt för-
slag till skattereform under de kommande åren i en
trestegsraket. En viss del av utrymmet används också
till en sänkning av skatten, lika för alla, och en sär-
skild skattesänkning för barnfamiljer mot bakgrund
av att de har varit de senaste årens stora förlorare.
Vi vill avskaffa den orättfärdiga förmögenhets-
skatten genom att börja med att avskaffa sambeskatt-
ningen av äkta makar, som dessutom bidrar till att
pengar drivs ut ur vårt land. Jag nämnde 300 miljar-
der; det är socialdemokraternas egna siffror.
Vi vill sänka arbetsgivaravgiften i tjänstesektorn. I
Sverige är arbetslösheten fortfarande ett stort pro-
blem. En del pekar åt rätt håll, men vi fick arbets-
kraftssiffror nyligen som inte var så positiva. Vi vill
göra hushållsnära tjänster billigare i synnerhet, efter-
som det finns många jobb att hämta inom det områ-
det.
Vi måste förbättra företagsklimatet, som jag har
varit inne på. Det handlar om lägre skatt på riskkapi-
tal framför allt genom att man slopar dubbelbeskatt-
ningen, men det gäller också rättvisa skatteregler för
småföretagarna, de s.k. 3:12-reglerna. Det gäller
återigen slopad förmögenhetsskatt, eftersom det fak-
tiskt också är en företagarfråga, och det gäller för-
enklade regler för företagandet.
Någon nämnde något om F-skattsedel nyss. Jag
tycker att vi ganska ofta har sammankomster där vi
får diskutera detta. Folk från Vänsterpartiet påpekar
inte sällan de brister som fortfarande består när det
gäller möjligheten att få ut F-skattsedel.
Den skatteväxling som alla säger sig vilja genom-
föra måste genomföras i praktiken. Det kräver en hel
del tuffa beslut. Framför allt måste kopplingen mellan
höjda miljöskatter och sänkta skatter på arbete vara
tydlig. Annars är det ingen skatteväxling utan en
svartväxling.
Folkpartiets skattepolitik innebär på lång sikt en
fördel för Sverige, och den tycker jag att vi ska ha.
Tack!

Anf. 176 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Johan Pehrson berörde bl.a. de mind-
re företagens situation. Det gjorde jag också i mitt
anförande. Jag pratade mycket om kontakter som jag
har haft med företag, vilka frågor de tyckte var vikti-
ga osv. Johan Pehrson pratade väldigt mycket om
skattefrågan. Jag pratade även om andra frågor som
jag vet att många företag tycker är viktiga.
Utifrån våra båda resonemang skulle jag vilja höra
Johan Pehrsons kommentar om en av SIFO:s valana-
lyser. Den visade faktiskt att Folkpartiet fick stöd av
2,6 % av småföretagarna medan Vänsterpartiet fick
stöd av över 7 % av småföretagarna.

Anf. 177 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Kommentaren blir att jag får arbeta
mer långsiktigt i min opinionsbildning. Sedan får man
hoppas att siffrorna kan förändras när de människor
som uppgav att de ville rösta på Vänsterpartiet inser
vad er politik leder till, nämligen att det inte blir bätt-
re för svenska småföretag i Sverige på lång sikt.

Anf. 178 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag vill inte växa mig för hög här i
riksdagsbänken. Men detta kanske ändå bekräftar
något av det som jag sade förut i talarstolen. Jag pra-
tade om småföretagarnas situation och om vilka frå-
gor de vill prioritera.

Anf. 179 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Man kan lätt få intryck av att Marie
Engström växer sig för hög. Jag var på ett frukost-
möte i morse. Det var småföretagare som bjöd in till
det. Där fanns representanter från flera partier. Jag
såg inte en enda människa från Vänsterpartiet. Inte en
enda riksdagledamot från Vänsterpartiet orkade masa
sig dit i morse för att lyssna på småföretagare som
hade synpunkter på politiken i Sverige. Det säger väl
en del om Vänsterpartiets engagemang.

Anf. 180 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! I den här budgeten har vi sett ett ge-
nombrott för grön skatteväxling. Regeringen, till-
sammans med Vänsterpartiet och oss i Miljöpartiet,
lägger fram en skatteväxling i årets budget. Energis-
katterna för el och dieselolja samt skatten på kärn-
kraftsel höjs. Samtidigt sänks skatten för arbetstagare,
och pengar satsas på kompetensutveckling i arbetsli-
vet.
Det finns några i debatten som talar om att det
inte har skett någon skatteväxling utan en svartväx-
ling och lite annat. Men det har faktiskt skett en
skatteväxling. Vi har sänkt skatten på arbete och höjt
skatten på miljöförstöring. Det är ett steg i rätt rikt-
ning, men det är inte nog.
Jag tänker i dag speciellt gå in på miljöproblema-
tiken och behovet av en fortsatt skatteväxling.
I mer än fyra miljarder år har solen i samspel med
jorden skapat det klimat som är förutsättningen för
livet för oss människor, djuren och naturen. Nu håller
människan på att störa den balansen och skapa en
förändring av klimatet. Den kallas växthuseffekten.
Bilkörning, men även skogsbränder, krig och
mänskliga aktiviteter över huvud taget, rubbar den
naturliga balansen och ger upphov till mer gaser än
jorden tål. Uppvärmningen påverkar jordbruket,
skogsbruket, djurlivet och också våra liv. Det finns
också en annan obarmhärtig följeslagare, nämligen
väderkatastroferna. Vi ser dem redan här i dag. Det är
fler och våldsammare stormar, fler översvämningar
och andra extrema vädersituationer.
Miljöproblemen är förskjutna i tid och rum. Det är
inte alltid säkert att den miljöpåverkan som vi orsakar
kommer att drabba just oss själva, i alla fall inte un-
der den närmaste framtiden. När det gäller växthusef-
fekten är det extra tydligt. Klimatförändringen känns
diffus, och kanske får inte klimatförändringar så all-
varliga effekter i just Sverige. Man kan se positiva
artiklar i kvällspressen om att växthuseffekten kom-
mer att ge oss varmare somrar och fler turister. Men
det är inte glädjande. De globala konsekvenserna av
växthuseffekten kommer definitivt att få effekter för
Sverige, men det är tyvärr svårt att se sambanden.
Sverige kan också påverkas direkt.
Vi som bor i Nordeuropa, i Skandinavien, borde
egentligen ha ett betydligt kyligare klimat än vad vi
har, men Golfströmmen förser oss med varmare vat-
ten söderifrån. Om det här skulle sluta att fungera -
vissa forskare tror att det kan hända i och med växt-
huseffekten - skulle temperaturen snabbt sjunka och
Sverige bli ungefär lika kallt som nordligaste Kanada.
Denna påverkan går inte att ändra på, och det är detta
som vi måste förhindra.
Tyvärr kan det kännas som om konsekvenserna
ligger långt fram i tiden. Bekymret med miljöproble-
men är att de är osynliga. Människan har svårt att
tänka på lång sikt, att tänka längre fram än ett par år.
Men vi har i dag kunskap om hur en miljömässigt
hållbar ekonomi ser ut, och vi besitter också den
teknik som behövs för att bygga en sådan värld.
Teknikutvecklingen går framåt. Tyvärr används
inte alltid den positiva tekniska utvecklingen till att
lösa miljöproblem. Många av dagens miljöproblem,
t.ex. utsläppen av koldioxid, hänger samman med
energianvändningen. Trots att energiskatterna har
varit låga och stigit betydligt långsammare än skat-
terna på arbete har tekniken utvecklats, och energin
används allt effektivare. Men energianvändningen
har, trots teknikutvecklingen, inte minskat. Orsaken
är att konsumtionen ökar.
När bilmotorernas effektivitet ökar leder det till
att motorerna blir starkare i stället för att bilarna blir
bränslesnålare. Detta är en generalisering. Men gene-
rellt sett innebär lägre resursförbrukning billigare
tillverkning eller användning, och det gör att vi har
råd att konsumera mer i den rika världen. Och vi
konsumerar mer. Det är ohållbart.
Den här utvecklingen kan knappast vändas så
länge man inte höjer miljöskatterna och sänker skat-
ten på arbete så att det blir en förändring när det gäl-
ler vad vi väljer att konsumera.
Om vi i Sverige använde ekonomiska styrmedel
ännu mer för att förbättra miljön skulle vi också ska-
pa förutsättningar för teknikutveckling som ger glo-
bala positiva miljöeffekter genom handel och bistånd.
I många fall är det också lönsamt för Sverige att ligga
först på en växande miljömarknad. Men, och det är
kanske viktigast, det är en etisk och politisk nödvän-
dighet för oss, de rika länderna, att gå före. Dels har
vi det ansvaret eftersom vi har råd, dels kan vi då få
fattigare länder att faktiskt ta ansvar för miljön.
I dag har vi i Sverige en högkonjunktur. Under
högkonjunkturen tillverkas mer produkter, och då
stiger energianvändningen och miljöförstöringen.
Högre miljöskatter skulle kunna bryta sambandet
mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring.
Om vi går tillbaka och ser hur ekonomisk politik
och utveckling har påverkat utsläppen av koldioxid
under 90-talet kan vi se att de totala utsläppen i Sve-
rige bara har minskat mellan två år: Utsläppen 1991
var lägre än 1990. Det var då Sverige drabbades av
den ekonomiska krisen. År 1991 infördes också en
koldioxidskatt. Sedan dess har dock utsläppen fortsatt
att öka. Ett par år senare, 1993, förändrade man ener-
giskatterna så att det blev dyrare att köra bil och billi-
gare för industrin att använda fossila bränslen. Re-
sultatet blev att transporterna tillfälligt minskade
medan utsläppen från industrin ökade. Det här visar
att ekonomiska styrmedel fungerar.
Utsläpp av koldioxid är lika skadliga var de än
släpps ut. Eftersom växthuseffekten är ett globalt
miljöproblem är den billigaste åtgärden att höja skat-
ten på utsläppen. Då kommer utsläppsminskningarna
att göras först där det är billigast.
Det är orimligt att 75 % av dagens skatter kommer
från skatt på arbete och bara 6 % från miljö- och
energiskatterna när våra stora utmaningar är att mins-
ka arbetslösheten och att radikalt minska utsläpp och
resursanvändning.
Jag vill läsa ur en rapport från 1993 som heter
Hur ska Sverige må år 2020? I sammanfattningen i
slutet står det så här:
"Vi har nu pekat på viktiga hänsyn som måste tas
för att förhindra allvarliga miljöförsämringar och för
att säkerställa att avtalen" - alltså internationella
miljöavtal - "nås. Nu hänger det på viljan och enga-
gemanget hos befolkningen och beslutsfattare inom
politiken," - alltså oss här - "den offentliga förvalt-
ningen och näringslivet.
Med 30 års förvarning finns det fortfarande stora
möjligheter att välja framtid. Om världens och Sveri-
ges politiker beslutar om krafttag - och genomdriver
dessa - går det att åstadkomma betydligt fler förbätt-
ringar till år 2020 än vad nu gällande avtal leder till.
Det kommer med all sannolikhet att innebära stora
uppoffringar och villighet att pröva alternativa hand-
lingsvägar, som bygger på ändrad samhällsstruktur
och ny livsstil - inte minst i den industrialiserade
delen av världen. Men bromssträckan är lång. Det
brådskar med att sätta nya mål och visa på möjliga
åtgärder för att nå dem."
Det här skrevs 1993. Koldioxidutsläppen i Sverige
har sedan dess ökat. Det här är en allvarlig utveck-
ling. Jag hoppas att riksdagen tar dessa frågor på
allvar och att det är dags att fortsätta med skatteväx-
lingen. En grön skatteväxling är det enda sättet att
åstadkomma både social rättvisa och en god miljö och
därmed skapa en hållbar framtid.

Anf. 181 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Vid något tidigare tillfälle har jag här
i kammaren resonerat om skatter och skattetryck från
utgångspunkten: Varför har vi skatter? Jag tänkte
göra så också i dag.
Jag förvånar mig dock när Holger Gustafsson re-
dan innan jag har börjat, fru talman, begär replik.
Eller ville han instämma i det jag sagt? Det var kan-
ske det han gjorde.
För en tid sedan var jag inbjuden till en Ro-
taryklubb här i Stockholm. Man hade bett mig tala
under rubriken "Skatter på 2000-talet". I den diskus-
sion som följde på min korta inledning var det en
medlem i klubben som frågade ungefär så här: Om du
fick bestämma precis själv, skulle du då vilja ha ett
skattetryck på 25 % eller på 75 %? Mitt svar var:
Med all respekt tycker jag att du har fel infallsvinkel.
Man måste börja från andra hållet, påstod jag, nämli-
gen med utgiftstrycket. När jag hade gjort den reser-
vationen blev mitt svar: Om vi har ett utgiftstryck på
24,5 % vill jag ha ett skattetryck på 25 %. Men har vi
ett utgiftstryck på 74,5 % vill jag faktiskt ha ett skat-
tetryck på 75 %. Man måste börja i den ändan.
En sak står i varje fall fullständigt klart för mig,
fortsatte jag. Jag vill absolut inte ha tillbaka den situ-
ation vi hade för fem sex år sedan, när vi hade ett
utgiftstryck på 65-67 % av bruttonationalprodukten
och ett skattetryck på 54-55 % - av det enkla skälet
att jag är gammalmodig nog att tycka att man ska
betala för sina utgifter. Men om vi hade haft det här
utgiftstrycket på 74,5 %, sade jag till mannen, skulle
jag arbeta för att vi skulle sänka det. Och det är det vi
håller på att göra nu, fast på en lite lägre nivå.
Efter den här lilla utvikningen går jag tillbaka till
den fråga jag ställde: Varför har vi skatter? Som jag
har sagt här tidigare finns det tre huvudsakliga skäl.
För det första har vi skatter för att finansiera de
utgifter som vi ofta - kom ihåg det - i väldigt stor
enighet har beslutat att vi ska ha. Det betyder att vi
ska finansiera välfärden. Jag tycker, som jag sade
alldeles nyss, att har vi utgifter ska vi se till att betala
för dem.
För det andra har vi skatter för att omfördela. En
del tycker inte att vi ska omfördela. Men vi socialde-
mokrater tycker att vi ska göra det. Vi socialdemo-
krater tycker helt frankt att vi ska omfördela från dem
som har det bättre ekonomiskt till dem som har det
sämre ekonomiskt.
För det tredje - och detta talade Yvonne Ruwaida
mycket om alldeles nyss - vill vi använda skattesys-
temet och olika skatter som ett styrmedel. Vi kan ha
olika uppfattning om takt och nivåer osv., men vi vill
använda skatter som ett styrmedel för att åstadkomma
vissa saker.
Skatter i hela dess vidd är ett omdiskuterat ämne.
Jag tror att man kan säga att skatterna omfattas av en
viss hatkärlek. Alla - i varje fall nästan - kan ge ex-
empel på skatter de inte tycker om. Antingen är de för
höga eller för låga, eller också är de riktiga men bara
för andra och inte för mig själv.
Jag tror att det bara finns ett område som det är
lättare att ha synpunkter på, och det är personfrågor.
Man kan nämligen bara tycka till, anser en del. I
personfrågor är det väl lättare, även om inte jag tyck-
er att man ska göra det, men i skattefrågor menar jag
att det inte går att bara tycka till.
Uppfinningsrikedomen när det gäller att föreslå
skattesänkningar har vi hört många exempel på här i
dag. Holger Gustafsson är en mästare på det området.
Denna uppfinningsrikedom överträffas bara av en
sak, nämligen idérikedomen då det gäller att föreslå
nya utgifter. Holger Gustafsson är inte så dålig på det
heller.
Det är den ena sidan av saken. Den andra sidan av
samma sak är att alla undersökningar visar att stora,
breda grupper, en stor majoritet, har en vilja att betala
skatt - om man känner att skatterna går till rätt saker
och används på ett effektivt sätt.
Om man nu vill göra en skattesänkning bör man
samtidigt, menar jag, föreslå antingen en utgifts-
minskning eller en annan finansiering. Den som
kommer dragande med att dynamiska effekter ska
ordna det bör tänka en gång till. Som Gunnar Sträng
sade på sin tid: Först ska pengarna in, sedan kan man
betala ut dem. Jag vet att ni kommer att säga att det är
kamrersaktigt, men vi har blivit brända på dynamiska
effekter som inte kommit. Vi har blivit det vid flera
tillfällen. Först ska pengarna in, sedan kan vi betala ut
dem - så tycker jag.
Vi ska naturligtvis inte ha skatter som hindrar för-
ändring eller bidrar till en utveckling som vi inte vill
ha varken på kort eller lång sikt. Men att reformera
skattesystemet handlar inte i första hand om att mins-
ka skatteinkomsterna. Vi behöver de här inkomsterna
för att finansiera välfärden. Och vi socialdemokrater
vill ha ett välfärdssamhälle. Vi är beredda att slåss för
att vi ska ha de nödvändiga inkomsterna för att be-
hålla och utveckla ett sådant. Det är ungefär samma
resonemang som när Marie Engström på ett så fint
sätt, tyckte jag, redogjorde för sina och sitt partis
åsikter i den här frågan.
Alla säger att de vill ha ett välfärdssamhälle - ja,
nästan alla i alla fall. Det smärtar mig att behöva säga
det jag nu kommer att säga, men ibland är det faktiskt
nödvändigt att tala klartext. Jag söker inte striden,
men ibland måste man ta den. För en del är det tyvärr
mest ord, eller kanske t.o.m. skrift i vatten, när de
säger att de vill ha ett välfärdssamhälle om man ser
på vad de vill göra i praktiken, i vardagen.
En del säger: Sänk skatten. Låt människorna be-
hålla sina inkomster så att de själva kan välja vilken
vård och skola de vill ha och vilken standard på sjuk-
försäkring och a-kassa de vill ha.
Jag tänkte, fru talman, travestera en text från ce-
remonin i kammaren i går, vid överlämnandet av den
nya bibeln. Det är från Jesaja 6:1-9. Jag vill klart
säga att jag erkänner att det är en liten travestering.
Ungefär så här heter det i min travestering i alla fall:
De har hört men ingenting förstått. De har sett men
ingenting fattat.
Jag talar om dem som säger: Sänk skatter, sänk
skatter, sänk skatter, sänk skatter så blir välfärden
bättre. De har hört men ingenting förstått och de har
sett men ingenting fattat.
I verkligheten är det så att vi i vårt land, ofta i
stor, bred enighet, det säger jag igen, med skattepoli-
tikens hjälp har omfördelat välfärden så att den kom-
mit de många människorna till del. Vi omfördelar
bl.a. över tiden under våra liv. Vi behöver mer av det
gemensamma när vi är unga och när vi är gamla. Vi
behöver mer när vi är sjuka eller ömtåliga på annat
sätt. Det är fördelning över tiden. Vi tycker dessutom
att det är rimligt att vi omfördelar från dem som har
det bra ekonomiskt till dem som har det mindre bra.
Moderaterna säger att välfärden skulle öka med,
som jag uppfattar det även om man inte skriver det,
dramatiska skattesänkningar. Jag förstår inte det re-
sonemanget. Hur skulle vanliga inkomsttagare få
pengarna att räcka till barnomsorg, skola, sjukvård,
omsorg om föräldrar och far- och morföräldrar och
allt annat vi gör gemensamt? De betalar ju inte så
mycket skatt att man kan finansiera det här även om
man tar bort skatten rakt av.
Som jag sade alldeles nyss söker jag inte strid för
stridens egen skull. Men ibland är det nödvändigt att
blottlägga var skiljelinjerna och motsättningarna
finns, att visa hur det är och tala klartext.
Jag kan exempelvis inte heller förstå hur det blir
bättre för människor i vanliga inkomstlägen om er-
sättningarna inom de sociala välfärdssystemen sänks
till 75 %. Hur ökar det välfärden? Hur blir omsorgen
om barn och gamla bättre om man sänker kommunal-
skatten rakt av?
Jag har sagt det i tidigare debatter i kammaren: Så
fort Moderata samlingspartiet ser problem säger mo-
derata företrädare: Sänk skatten, sänk skatten, sänk
skatten! Dessvärre noterar jag att Kristdemokraterna,
inte särskilt överraskande faktiskt efter de senaste
årens utveckling för det partiet, och Folkpartiet, för
mig lite mer överraskande, i långa stycken ansluter
sig till detta som jag menar väldigt förenklade och
stereotypa sätt att se på samhällsutvecklingen.
Vi socialdemokrater vill även i fortsättningen ha
en offentligt finansierad välfärd. Den ska vara till-
gänglig för alla. Vi vet att detta är en förutsättning för
att alla, inte bara några, ska kunna känna trygghet i
livets olika skeden. Möjligheten att leva ett bra liv ska
så lite som möjligt vara beroende av livets slumpmäs-
siga skeenden. Dessutom är det så, och jag tror att
finansministern var inne på det i frågestunden här, att
om man känner sig trygg för framtiden är föränd-
ringsbenägenheten större. Då vågar man kasta loss,
prova något nytt, utbilda sig, byta jobb, flytta. Och
allra viktigast: Då ställer man upp för varandra.
Det är denna samhällsmodell som ger ett mer
jämlikt samhälle. För det behöver vi skatter. Vi har
lyckats åstadkomma en hel del i vårt land, tycker jag,
med vår modell. Vi har gjort det bättre efter hand. Jag
ska ta ett enda exempel. Jag känner mycket väl en
kvinna hemma i Sjuhäradsbygden. När hon var 14 år,
hon är drygt 50 i dag, drabbades hennes far av en svår
sjukdom som gjorde att han inte kunde komma tillba-
ka till arbetslivet. Då, när hon var 14, gick hon i real-
skolan. Den fanns på den tiden. Hon fick sluta skolan,
för hon var tvungen att försörja sig själv och bidra till
försörjningen av familjen. Hon hade småsyskon ock-
så.
Sedan förändrades samhället. Nu har denna kvin-
na - som ju var en ung flicka när hon var 14 och fick
sluta realskolan - i vuxen ålder kunnat utbilda sig.
Samhället förändras. Vuxenutbildningen har byggts
ut. De ekonomiska förutsättningarna har förbättrats.
Hon har alltså i vuxen ålder genom samhällsföränd-
ringen, genom välfärdssamhället, kunnat få det som
hon inte kunde få när hon var 14. Då hade vi inte de
möjligheterna. Detta tycker jag är ett bra exempel på
hur en utbyggd välfärd i ordets vidaste bemärkelse
kan göra livet bättre för människor.
Så vill jag se på samhällets uppgifter. Det finns
alltid något man vill göra. Vi ska fortsätta att flytta
fram positionerna, men inte nödvändigtvis med pukor
och trumpeter. Vi ska snarare göra det med ett var-
dagligt, enträget, slitsamt arbete.
När detta är sagt vill jag återgå till mitt påstående
att inget är givet för all framtid. Skattesystemet måste
med nödvändighet förändras över tiden. Det är därför
vi med den budget som vi nu diskuterar vill starta en
reformering. För att ett framtida skattesystem ska ha
ett brett folkligt stöd vill vi att så många partier som
möjligt ska ställa upp.
Jag tror att det var Rolf Kenneryd som tyckte att
vi hade misskött det där. Men vi har faktiskt pågåen-
de skattesamtal. Rolf Kenneryd vet väldigt väl varför
det har blivit ett litet uppehåll nu. Det är för att vi
håller på att bereda frågan om energiskatterna, och
det är komplicerat. Det är därför vi behöver lite tid på
oss.
Vi hoppas att vi ska kunna nå breda uppgörelser.
Det bra för människorna i Sverige, och det är bra för
vårt land. Våra utgångspunkter för reformarbetet är:
- Inkomstskattesänkningar med tyngdpunkt för låg-
och medelinkomsttagare.
- Det ska stimulera tillväxt och arbete.
- Det ska stärka Sverige som företagarnation.
- Vi ska ha ögonen öppna för de krav som interna-
tionaliseringen ställer.
- Det ska främja omställningen till ett ekologiskt
hållbart Sverige.
- Det ska minska skattefusket.
- Det ska stärka det svenska skattepolitiska ageran-
det inom EU.

Nu tar vi ett första steg genom den skattereduk-
tion vi föreslår för att kompensera för en del av ege-
navgifterna. Vi har för avsikt att fortsätta, men vi ska
ta hänsyn till konjunkturen och ekonomin. Pengar ska
in först, sedan kan vi betala ut dem. Vi lovar inga
skattesänkningar på kredit.
Nu när vi kan göra det, när vi har en krona och nio
öre eller vad det kan vara när vi ska betala ut en kro-
na, vill vi i första hand satsa på dem som bar de
tyngsta bördorna, relativt sett, under saneringsåren.
Det är därför vi har valt vägen att kompensera för en
del av egenavgifterna. I samma ljus ska maxtaxa på
dagis och höjda barnbidrag ses.
De förslag till skattesänkningar som finns på alla
områden, och som framför allt Moderaterna, Krist-
demokraterna och till en del Folkpartiet för fram,
visar i blixtbelysning vad dessa partier är beredda till.
Ni är beredda att göra precis samma misstag igen.
Ärade kolleger i de här partierna: Spåren förskräcker!
Dra lärdom av vad som hände när statsskulden för-
dubblades på tre korta år, när arbetslösheten tredubb-
lades och när budgetunderskottet fyrdubblades. Dra
lärdom!
En sak till. Många av era förslag - framför allt
Folkpartiets numera - leder till att klyftorna ökar. Det
tycker vi är fel. Vi är övertygade om, som Olof Palme
brukade säga, att ett samhälle med ökade klyftor inte
är bra ens för dem som har goda ekonomiska förut-
sättningar. Vidgade klyftor leder nämligen till ökade
sociala motsättningar, och det är inte bra för någon.
Ett sådant samhälle blir hårdare, det blir kallare, och
det blir vrångare för de många människorna, och så
vill vi inte ha det.
Fru talman! Jag har tidsbrist, men jag vill trots det
vara artig - men självklart menar jag vad jag säger -
och tacka Marie Engström och Per Rosengren från
Vänsterpartiet och Yvonne Ruwaida från Miljöpartiet
för det samarbete som vi har haft när vi har utarbetat
vårt yttrande till finansutskottet i dessa frågor. Jag ser
fram emot ett fortsatt bra samarbete.
Jag vill också tacka mina ärade kolleger i skat-
teutskottet. Vi har olika uppfattningar i sak ibland,
inte alltid, men jag tycker att vi har en kollegial stäm-
ning. Vi kan hålla isär sak och person, och det upp-
skattar jag väldigt mycket.
Vi har i vårt yttrande till finansutskottet ställt oss
bakom regeringens förslag och föreslagit avslag på de
motioner som är fogade till finansutskottets betän-
kande 1, och jag vill nu instämma i det yrkande som
finansutskottets ordförande har gjort i denna fråga.

Anf. 182 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Den gode Arne Kjörnsberg, ordföran-
de i skatteutskottet, har uppenbarligen hamnat på
efterkälken när det gäller skattefrågorna. Han står här
och talar sig varm för höga skatter och kanske t.o.m.
höjda skatter, medan regeringen nu äntligen har börjat
gå åt andra hållet, den har nämligen kommit med
förslag till skattesänkningar. Jag har i mitt anförande
sagt att jag med tillfredsställelse hälsar att regeringen
äntligen inser baksidan av högskattesamhället och de
instängningar som detta innebär.
Jag har en mycket konkret fråga till Arne Kjörns-
berg som gäller den relativt hyfsade skattesänkning
som ni vill göra för låg- och medelinkomsttagarna. Ni
väljer då förvärvsavdraget. Med detta sätter ni åt
pensionärerna, studenterna och dem som lever på stöd
och bidrag. Varför gör ni detta? Varför låter ni inte
också dem omfattas när det finns lite pengar i stats-
kassan nu? Ni sätter åt de minsta i samhället. Vi
kristdemokrater använder grundavdraget. Då får alla
del av dessa möjligheter. Varför går inte ni på den
linjen?

Anf. 183 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Vi använder inte förvärvsavdraget, vi
använder skattereduktion, och det är faktiskt något
helt annat, Holger Gustafsson.
När Holger Gustafssons partivänner satt i rege-
ringsställning hösten 1992, då vi hade 500 procents
ränta, sänkte den borgerliga regeringen pensionerna.
Vi sade sedan att vi ska höja pensionerna i två steg,
årsskiftet 1998/99 och 1999/2000. Den sänkning med
2 % som Bildtregeringen gjorde kunde vi återställa i
ett steg vid förra årsskiftet genom att svenska folket
har ställt upp och sanerat ekonomin med socialdemo-
kraterna i ledningen och med benäget stöd av Center-
partiet och Vänsterpartiet.
Vi vet att de sämst ställda pensionärerna har pro-
blem. Och i den skattegrupp som vårt parti har, där
har vi också pekat på detta och sagt att vi bör göra
något åt de sämst ställda pensionärerna. Men vi gjor-
de en del förra gången, Holger Gustafsson. Man kan
inte göra allting samtidigt. Man tar en sak i taget.
Förra året var det pensionärerna. Nu är det låg- och
medelinkomsttagarna. Det är klart att om vi ska kom-
pensera för egenavgifter, vilket vi vill göra, då blir
det kompensation till dem som betalar egenavgifter.
Det är inte krångligare än så.
Fru talman! Jag hade några synpunkter på Holger
Gustafssons inledningsanförande, men jag tror att jag
väntar med dem om han själv vill aktualisera dem.
Jag kan vara lite artig mot honom.

Anf. 184 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Såvitt jag förstår är skattereduktionen
också riktad till dem som har förvärvsinkomst, så att
även det klämmer åt de utsatta grupperna. På den
punkten har jag nog rätt.
Jag vill ta upp en annan sak som jag vill ge Arne
Kjörnsberg möjlighet att svara på, och det gäller
förmögenhetsbeskattningen, där socialdemokraterna
har lyft undan förmögenhetsskatten för 17 av de 18
miljardärerna i Sverige, medan vanliga människor
som kanske har en villa som är värd 1 miljon och lite
sparpengar på banken kläms åt av socialdemokrater-
na. Är detta en rättvis politik? Ni samtalar i skatte-
grupper inom partiet, men ni kanske skulle göra något
mer än att samtala, ni kanske skulle vidta någon åt-
gärd för dessa utsatta grupper. Väldigt många av dem
som skulle behöva slippa inte bara fastighetsskatten
utan också förmögenhetsskatten är ganska vanliga
människor som har sparat lite grann inför sin ålder-
dom. Dessa människor får lägga pengar i statskassan i
dag, medan miljardärerna går fria. Varför detta?

Anf. 185 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Frågan är retorisk. Holger Gustafsson
vet varför de 17 miljardärerna är befriade, och det är
inte rättvist, Holger Gustafsson. Vi sliter vårt hår för
att komma på någon modell. Men jag ska vara myck-
et öppen. Vi överväger frågan om förmögenhetsskat-
ten. Vi ser de problem som finns i fråga om detta. I
vårt parti är det nämligen så att vi går ut till våra
medlemmar och säger:
Detta är ett problem. Man kan göra si eller så, och
det finns tre fyra olika modeller. Resonera om det.
Säg vad ni tycker.
Men, Holger Gustafsson, vi inser att det är ett
problem. Jag tror att man kan gå tre vägar. Man kan
höja det fria beloppet som är 900 000 kr nu, man kan
sänka skattesatsen, och man kan se över sambeskatt-
ningen. Det kan också vara en kombination av detta.
Men vi är inte klara för beslut ännu. Vi är medvetna
om detta, och vi kan se problemet. Men detta står inte
på första plats, Holger Gustafsson. På första plats står
att vi ska kompensera låg- och medelinkomsttagarna
för egenavgifterna till pensionssystemet.

Anf. 186 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Arne Kjörnsbergs inlägg inbjuder till
rätt så många infallsvinklar på den skattepolitiska
debatten. Den första är: Vems är pengarna? Arne
Kjörnsberg resonerar nämligen, i motsats till hur man
gör i hushåll och i alla andra sammanhang, på följan-
de sätt. Först ska det offentliga fastställa utgifterna,
och därefter tar vi in skatterna. Det leder till att jag
måste ställa frågan: Vems är pengarna? I min be-
greppsvärld är det medborgarna som äger sina in-
komster, och man kan inte ha den syn som Arne
Kjörnsberg har på detta. Det är verkligen en uppifrån-
syn. Jag saknar medborgarperspektivet i det resone-
manget.
När det gäller rättviseresonmanget diskuterade
Holger Gustafsson förmögenhetsskatten. Arne
Kjörnsberg föreslog tre olika lösningar. Jag har en
fjärde. Gör som man gör i Danmark och i många
andra länder, slopa förmögenhetsskatten för alla, inte
bara för de rikaste.
Jag lyssnade, fru talman, med intresse på statsrå-
det Lejon under frågestunden. Hon sade två mycket
kloka saker. Först måste människor få makt över sina
liv. De måste få arbete och ekonomiska förutsättning-
ar för att styra sina liv. Det är en viktig förutsättning
för att demokratin ska kunna fungera. Det är fullstän-
digt korrekt, tycker jag. Människor får makt över sina
liv i samband med att de också får möjlighet att dis-
ponera sina inkomster på ett annat sätt än genom att
överlämna det till politiker. Jag undrar om Arne
Kjörnsberg delar denna uppfattning.
Fler och fler ansluter sig till en sänkning av skat-
ter. Det är inte bara kristdemokrater och folkpartister
utan även Tony Blair och Gerhard Schröder. Delar
skatteutskottets ordförande dessa regeringschefers
syn på skattepolitikens utformning?
Till sist. Arne Kjörnsberg säger att man ska känna
sig trygg. Då vågar man förändring. Arne Kjörnsberg
har fullständigt rätt. Vi är helt överens på den punk-
ten. Jag menar att denna trygghet består i att man ska
ha makt och myndighet över sin vardag. Familjerna
ska själva kunna besluta om sådana saker som berör
vardagen, inte politikerna. Då vågar man förändring.

Anf. 187 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Mitt resonemang är att även om vi i
ganska stor - oftast i väldigt stor - enighet i denna
kammare beslutar om utgifter är jag gammalmodig
nog att tycka att vi ska se till att vi har inkomster för
att göra det. Jag vet att ni moderater har en annan syn
- den s.k. Tobissondoktrinen.
Lars Tobisson har nämligen i denna kammare sagt
att vill man sänka skatter kan man inte först minska
utgifterna och sedan sänka skatterna, för då blir det
aldrig någonting. Man måste göra tvärtom och först
sänka skatterna. Då blir man tvungen att minska ut-
gifterna. Ja, mina herrar och damer i de borgerliga
partierna, spåren förskräcker - lär av era egna miss-
tag!
Sedan till nästa fråga. Jag vänder mig då också till
talaren här tidigare, för jag glömde att göra en kom-
mentar. Jag är inte alls på efterkälken, utan jag är med
om att sänka inkomstskatten för folk i vanliga in-
komstlägen. Jag sitter t.o.m. med i den socialdemo-
kratiska skattegruppen. Tillsammans med några andra
har jag, i varje fall nästan, lotsat igenom det här. Det
kommer att klubbfästas om någon timme, eller vad
det nu kan bli fråga om. Det handlar alltså om att
sänka skatten för folk i vanliga inkomstlägen för att
kompensera för egenavgifterna. Jag är ledsen, Carl
Fredrik Graf - skatteutskottets värderade vice ordfö-
rande - men jag har faktiskt glömt den tredje frågan.
Kanske finns det tid att återkomma till den.

Anf. 188 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Jag tycker att fru talmannen ska be-
vilja både mig och Arne Kjörnsberg ytterligare en
replik så att vi får en chans att utveckla de här frågor-
na.
Finansministern talade tidigare i dag här. Han ha-
de fem olika punkter men han glömde en väsentlig
punkt, internationaliseringens påverkan på det svens-
ka skattesystemet, något som jag tog upp inlednings-
vis i mitt anförande. Arne Kjörnsberg har inte berört
detta med en enda rad någonstans. Anser Arne
Kjörnsberg att de internationella förhållandena på-
verkar det svenska skattesystemet och i så fall hur?
Låt mig få anknyta lite grann till detta med att
känna sig trygg. Delar Arne Kjörnsberg statsrådet
Lejons uppfattning att man, för att kunna känna sig
trygg och kunna delta i demokratin på ett bra och
vettigt sätt, först måste få makt och myndighet över
sitt eget liv? Men hur ska man kunna känna sig trygg
och våga förändring om det hela tiden är andra, dvs.
politiker eller myndigheter, som beslutar över männi-
skors vardag?
I det moderata förslaget - detta vill jag gärna på-
peka med anledning av Arne Kjörnsbergs insinuatio-
ner - har vi finansierat våra skattesänkningar med
sänkta utgifter. Saldot nettar ändå ut på en bättre
ställning för den offentliga sektorn jämfört med rege-
ringens förslag. Det är ett högre överskott. Trots detta
kan en stor del av makten övervältras till människor-
na i deras vardag. Jag tror att det är den vägen vi ska
gå för att stärka demokratin och förbättra ekonomins
funktionssätt. Är Arne Kjörnsberg med på den vag-
nen och vad kan vi i så fall göra tillsammans i den
delen?

Anf. 189 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Jag kommer aldrig att befinna mig på
några moderata vagnar! Det är en deklaration som jag
kan göra. Däremot är jag beredd att diskutera med
Carl Fredrik Graf. Jag gissar att det är han som blir
Bo Lundgrens ersättare i skattesamtalen. Välkommen
dit! kan jag säga på finansministerns vägnar.
Jo, visst påverkas vi av de internationella förhål-
landena. Det finns de som säger att vi måste anpassa
vår ölskatt till de närliggande ländernas skatt. Pro-
blemet är dock om vi ska anpassa oss till Danmark
eller om vi ska anpassa oss till Norge. I det ena fallet
måste vi sänka skatten och i det andra fallet höja den
- lite skämtsamt uttryckt.
Detta visar i varje fall att det hela inte är särskilt
enkelt. Jag tycker att Carl Fredrik Graf på ett väldigt
bra sätt framställt önskemål om, ja, kanske t.o.m.
krav på, att företrädare för Finansdepartementet inför
nästa Ekofinmöte ska redovisa hur diskussionerna går
vad gäller skatteresonemangen inom EU. I vissa av-
seenden finns det strävanden från ordförandelandet i
denna fråga som gäller exempelvis uppförandekoden.
Från ordförandelandet England - man har inte bytt
ordförande - finns en strävan att komma dithän att
det är företagen som ska konkurrera, inte länder med
olika skattenivåer. Jag tycker att det vore sunt om vi
kunde komma dithän.
Sedan till detta med att kunna känna sig trygg. Jo,
jag tycker precis som statsrådet Lejon. Men är man
låginkomsttagare räcker det inte med de sänkta skat-
ter som Carl Fredrik Graf och hans meningsfränder
har att erbjuda, utan då behövs det också en solidarisk
uppställning och en omfördelning från dem som har
det bra ekonomiskt till dem som har det mindre bra.
För att få makt och myndighet över sitt eget liv be-
hövs detta, tycker vi socialdemokrater.

Anf. 190 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Vi har väldigt trevligt i skatteutskottet
men det kan vara viktigt att skilja på sak och person.
Därför kan man bli lite förvånad över sättet att reso-
nera ibland. Det är stor skillnad mellan dynamiskt
tänkande och dynamiska effekter. Min fråga till Arne
Kjörnsberg är om han tror att det finns chans till fler
jobb och fler företag om skatten vid risktagande
sänks. Jag tänker då kanske framför allt på skatten på
små företag och på den s.k. dubbelbeskattningen.
Finns det ett sådant dynamiskt tänkande hos Arne
Kjörnsberg och tror Arne Kjörnsberg att det ökar
antalet jobb så att vi kan minska den riktigt stora
sociala orättvisan i vårt land, som ju den massarbets-
löshet är som fortfarande finns här?

Anf. 191 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Jag förstår att Johan Pehrson tänker
på den arbetslöshet som under tre korta år tredubbla-
des. Det är den som vi nu, ibland gemensamt, med
uppställning av svenska folket håller på att arbeta
ned. Mer än 100 000 nya arbetstillfällen har tillkom-
mit under det sistlidna året. Vi har goda förhoppning-
ar om att nästa år nå målet att komma ned till 4 %
öppen arbetslöshet men detta räcker inte för oss.
Vi vill, Johan Pehrson, att varenda en som vill och
kan på morgonen till sina nära och kära ska kunna
säga: Hej, nu går jag till jobbet. Så vill vi att det ska
vara i Sverige. På politikerspråk heter det full syssel-
sättning.
Jag vill alltså att alla som vill och kan på morgo-
nen ska kunna säga: Hej, nu går jag till jobbet. Detta
ska vi fortsätta att jobba för.
Jag blir faktiskt lite tagen här, för jag tycker att
detta är en mycket stor fråga. Det finns inga enkla
lösningar. När Anna-Greta Leijon var arbetsmark-
nadsminister satte hon upp ett varningens finger för
att, som hon uttryckte det, släppa upp arbetslösheten
till tvåsiffriga tal. Inget land har lyckats med att få
ned sådana tal.
Här gick arbetslösheten upp till tvåsiffriga tal men
vi är nu på god väg att pressa ned den. Det stora och
övergripande problemet är huvudsakligen följande:
För det första - och detta tycker jag är viktigast -
handlar det om det mänskliga, att man ska få vara
med och dra försorg om sig själv och sina närmaste
och att man har arbetskamrater och deltar i det ge-
mensamma. För det andra handlar det om det ekono-
miska, som också är viktigt. Men det förstnämnda är
viktigare. När människor får jobb betalar de ju skatt.
Därför har vi nu 1:09 kr när vi ska betala ut 1 krona.
För fem år sedan hade 60 öre när vi skulle betala ut 1
krona. Anledningen är alltså att fler människor har
fått arbete.

Anf. 192 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Jag är jätteglad över att en del av de
strukturproblem som svensk ekonomi haft sedan 70-
talet har åtgärdats. Det återstår dock en hel del.
När det gäller det som nyss sades - hej, nu går jag
till jobbet - skulle man kunna tänka sig att den som
går till jobbet säger: Hej, nu går jag till mitt företag.
Eller också säger kanske den som går till jobbet: Hej,
nu går jag till det företag där jag har min anställning.
För att det ska bli mer av detta med hej, jag går till
jobbet måste man dock kanske åtgärda vissa saker
som gör att det är för få företag och således för få
jobb i vårt land. Därför undrar jag om Arne Kjörns-
berg tycker att det är en viktig prioritering att bränna
av 40 miljarder på kompensation för egenavgifter,
dvs. kompensation för den egna pensionen, i stället
för att kanske koncentrera sig lite grann på några inte
så dyra problem men väl strukturproblem i svensk
ekonomi - t.ex. förmögenhetsskatten, dubbelbeskatt-
ningen och värnskatten.

Anf. 193 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Det var när Johan Pehrsons partivän-
ner satt på strategiska poster i kanslihuset som vi i
samband med konkurser på tre korta år förlorade
56 000 småföretag. Nu blomstrar småföretagsamhe-
ten.
Precis som Marie Engström träffar också jag små-
företagare. Det gör jag i stort sett varannan måndag -
året om, varje år. De snackar inte om dubbelbeskatt-
ning, Johan Pehrson! I Värmland snackas det om
vägar. Det gör man till en del också i Sjuhäradsbyg-
den. Det gäller då grusvägarna. Men de säger också:
Efterfrågan har nu kommit i gång. En första förutsätt-
ning för att vi ska kunna tillverka våra grejer är dock
att någon är beredd att köpa dem borta i affären.
Nu är människor beredda att köpa grejerna i affä-
ren. Varför det? Jo, det har fått mer pengar i sina
portmonnäer och de tror på framtiden. De är inte
rädda för att bli arbetslösa månaden efter. Om man-
nen var byggnadsarbetare har han fått jobb nu igen.
Om kvinnan är undersköterska riskerar hon inte att bli
arbetslös - jo, i Västra Götalands län riskerar hon
fortfarande att bli arbetslös, men det är en annan fråga
som jag inte ska diskutera här.
Det är viktigt. Nu kan man säga: Hej, nu går jag
till jobbet. Och då kan det handla om det egna företa-
get, i källaren, i garaget såsom det är i Gnosjö eller i
det partidistrikt där jag är ordförande för socialdemo-
kraterna: Svenljunga, Tranemo och i de småorter som
ligger ned mot Småland. Där ligger den öppna ar-
betslösheten under 3 %.

Anf. 194 ROLF KENNERYD (c):
Frun talman! Jag vill först instämma i Arne
Kjörnsbergs grundläggande utgångspunkt, att skatte-
sänkningar självfallet ska ske inom ramen för en
ekonomi i balans. All hittillsvarande erfarenhet talar
för detta.
Jag vill också instämma i att skattesystemet ska ha
en omfördelande uppgift. Det är det som vi kallar för
socialt ansvar. Men då gäller det också att leva upp
till detta. Där har - som jag påpekade i mitt anförande
- regeringen uppvisat en dokumenterad låg förmåga.
Det har talats ganska mycket om pensionärerna i
dag. De är undantagna. Det är så, Arne Kjörnsberg,
att även när det gäller de yrkesverksamma får den
inkomsttagare som tjänar 100 000 kr - med de siffror
som jag använde i mitt anförande transformerade till
årsbasis - en skattesänkning på 1 200 kr. Den som
tjänar över 300 000 kr får en skattesänkning med
4 200 kr per år.
Slutligen, Arne Kjörnsberg: Hur är det med
"nuet" beträffande reavinsbeskattningen? Innebär det
någonting? Är det ett medvetet "nu" som är inplacerat
eller är det bara en sinkadus att det finns med i majo-
ritetstexten?

Anf. 195 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Rolf Kenneryd och jag är överens om
det fundamentala: man ska ha pengar för att kunna
betala för utgifterna. Det känns bra.
Rolf Kenneryd är en mästare i att på något sätt
devalvera vårt lands framgångar. Han inledde sitt
huvudanförande med att säga: Sveriges ekonomi ter
sig nu ganska hygglig.
I år räknar OECD med en tillväxt för Sverige på
3,9 %. Det är näst högst bland EU-länderna. Det är
kanske inte så dåligt. Om jag försöker att bedöma
medelåldern på de ledamöter som är närvarande i
kammaren är det nog ingen mer än jag som upplevde
när vi förra gången hade så höga tillväxttal i svensk
ekonomi. Ni var så små då att ni inte visste vad brut-
tonationalprodukt och tillväxt var på den tiden. Man
måste nämligen gå tillbaka till 50- och 60-talet för att
hitta sådana tillväxttal. Det går ganska bra.
Rolf Kenneryd! Ordet "nu" är inte en sinkadus.
"Nu" är nu. Det fanns två problem med detta med
stickåret. Det ena var att det var en splittrad remisso-
pinion. Det andra var att vi tyckte inte att det fanns
tillräckligt med pengar, eftersom det innebar ett skat-
tebortfall.
Detta är mina klara besked. Sedan är det med na-
turnödvändighet så att om man ska kompensera för
egenavgifterna då får de som har betalat högre ege-
navgifter större kompensation medan de som har
betalat lägre av gifter får lägre kompensation. Men
det sistnämnda uppvägs i varje fall till en del genom
det som någon här tidigare kallade för LO-puckeln,
dvs. de 1 320 kr som ligger ungefär vid 100 000 kr.
Men det berör ju inte den som tjänar 300 000 kr. Så
till en del, till två tredjedelar, upphävs den skillnad
som Rolf Kenneryd pekade på.

Anf. 196 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Precis som Arne Kjörnsberg konstate-
rade är jag ingen man av överdrifter.
Jag sade i mitt inledningsanförande att trots att vi i
dag har hög tillväxttakt är det tveksamt om det finns
uthållighet i denna tillväxttakt. Det tror jag kommer
att visa sig vara en befogad varningssignal, om vi inte
hanterar den nuvarande situation med det ansvarsta-
gande som den faktiskt kräver.
Arne Kjörnsberg gav ett ärligt när det gällde både
reavinstskattereglerna och uteblivna förmåner för
pensionärerna. Det fanns inga pengar. Nehej, det är ju
också en prioritering. Det fanns alltså inga pengar till
pensionärerna, vare sig för skattesänkningar eller
höjda pensionstillskott. Däremot fanns det pengar för
de höginkomsttagare som får lättnader på över 4 000
kr per årsbasis, och enligt vad som framgår av bud-
geten är det avsatt pengar för ett införande av max-
taxa på dagis. Det är också ett sätt att prioritera.
Jag vet, Arne Kjörnsberg, att skattesamtalens låga
tempo nu beror på beredning i kanslihuset. Men när
jag kritiserar skattesamtalens bedrivande gäller det
inte bara nutid. De har varit valhänt skötta från bör-
jan, och detta har tilltagit. Det är vi andra som har
deltagit i samtalen som fortfarande bidrar till den
begränsade styrfart som skattesamtalen alltjämt har.

Anf. 197 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Förra året fanns det inga pengar till
att kompensera för egenavgifterna. Då fanns det
pengar till att höja pensionerna. Det handlar om ett
steg i taget, inget övermod, ta inte i, inga pukor och
trumpeter utan vanligt slitigt vardagsarbete. Först ska
pengarna in, sedan ska de ut.
Nu kompenserar vi för egenavgifterna. Om pro-
gnoserna håller och konjunkturen fortsätter hoppas vi
att kunna fortsätta under de två följande åren. Min
bedömning är - och den gör jag bl.a. som ledamot av
Genomförandegruppen - att nästa budget kommer att
innehålla åtgärder för de sämst ställda pensionärerna.
Jag tror att vi i Genomförandegruppen kommer att
diskutera frågan. Vi är ganska överens, inte om sum-
mor och sådant, eftersom vi diskuterar de stora linjer-
na. Vi inser de problem som Rolf Kenneryd tar upp.
Jag håller Rolf Kenneryd som en klok man, och
det säger jag inte för att smickra, utan för att jag me-
nar det. Han talade om uthållig tillväxt. Här måste vi
tänka en gång till - inga pukor och trumpeter utan
långsiktigt slitigt vardagsarbete.
Vårt land hade en uthållig tillväxt under ett par
decennier - det rörde sig om 5-6 %. Det vore en nåd
att stilla bedja om, om vi kunde förlänga högkon-
junkturen och om vi kunde få sådana strukturer - jag
tror att förhoppningarna är goda och jag noterade att
också finansministern trodde det - att vi med ansvars-
fulla lönerörelser kan börja resonera också mellan
parterna, och inte nödvändigtvis klösa ögonen ur
varandra. Då bör vi kunna lyckas med det.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)

8 § Tilläggsbudget 2 för budgetåret 1999

Föredrogs
finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU11
Tilläggsbudget 2 för budgetåret 1999 (prop.
1999/2000:1 delvis)

Anf. 198 ANNA ÅKERHIELM (m):
Fru talman! Till detta betänkande som vi ska be-
handla nu, Tilläggsbudget 2, har fogats tre reservation
och tre särskilda yttranden där vi moderater finns
med, och det är runt dessa som jag kommer att uppe-
hålla mig ett litet tag.
Man kan säga att tilläggsbudgeten är till för att
göra de förändringar som är påkallade av antingen
ändrad ambitionsnivå eller att verkligheten har tagit
en annan vändning. I vissa fall är det festsminkning, i
andra spacklande.
Som brukligt vid dessa tillfällen har finansutskot-
tet berett övriga berörda utskott tillfälle att yttra sig,
och jag ska som sagt bara lyfta fram de områden där
vi moderater har en avvikande mening.
I det första, under utgiftsområde nr 1, behandlas
presstödet. Presstödets syfte har angetts vara att värna
mångfalden, en allsidig nyhetsförmedling och opini-
onsbildning. Trots att stödet har varit omfattande och
inneburit stora kostnader för skattebetalarna, har ett
stort antal tidningar tvingats till nedläggning. Erfa-
renheterna har visat att presstödet till stor del har
använts för att täcka tidningarnas löpande utgifter.
Denna konstgjorda andning har alltså inte fungerat.
Framför allt innebär presstödet att konkurrensvillko-
ren gentemot icke-presstödstidningar snedvrids och
bidrar till att dessa får ekonomiska problem.
Moderata samlingspartiet har därför vid ett flertal
tillfällen föreslagit ett gradvis avskaffande av just
detta stöd, som bör ske i två etapper. Följaktligen
avstyrker vi nu också regeringens förslag till en ök-
ning av anslaget.
Under samma utgiftsområde finner vi Samarbete
och utveckling inom Östersjöregionen och den s.k.
Östersjömiljarden. Denna kom till i den s.k. syssel-
sättningspropositionen 1996, och sedan har fonden
fyllts på gradvis. Den hanteras helt vid sidan av det
övriga östbiståndet, i någon form av gräddfil, vilket
kan tyckas anmärkningsvärt. Det är regeringen som
fattar beslut om varje enskilt projekt. Utgångspunkten
är att stödja projekt i andra länder och därigenom öka
sysselsättningen i Sverige. Detta leder enligt vår upp-
fattning helt fel. Det som är bra för svensk sysselsätt-
ning är inte nödvändigtvis bra och bästa hjälpen för
mottagarlandet. Detta intryck förstärks också av de
rapporter som framkommit om oklarheter i samband
med hanteringen av stödet. Beslutsunderlagen i en-
skilda projekt har varit tveksamma och effekterna av
insatserna svårbedömda. Sysselsättningseffekter har
redovisats i endast 5 av de 55 projekt som tilldelats
medel, och dessa har varit av mycket begränsad om-
fattning.
Enligt vår uppfattning bör dessa pengar tillföras
det ordinarie programmet Stöd till Central- och Öst-
europa. De bör göra bättre nytta där. Därmed garante-
ras också en likvärdig bedömning av de olika projek-
ten, och det blir lättare att göra jämförelser av utfall
och dra lärdomar inför framtiden.
Man kan också tycka att den av regeringen valda
budgettekniken framstår som annorlunda - en påse
för egen disposition. Vi konstaterar att regeringen valt
en annan metod att redovisa småföretagsmiljarden,
som faktiskt behandlades vid samma tillfälle som den
första Östersjömiljarden. Dessutom är det märkligt att
verksamheten inom ramen för en andra Östersjömil-
jard påbörjas innan en utvärdering skett av den första,
i synnerhet mot bakgrund av de uppgifter som har
framkommit.
Liksom Kristdemokraterna och Folkpartiet ställer
vi oss alltså mycket tveksamma till hela uppläggning-
en och hanteringen av denna form för bistånd och
avvisar det aktuella förslaget i tilläggsbudgeten.
Fru talman! Det finns anledning att även säga nå-
got om våra särskilda yttranden.
Ett område som i allra högsta grad oroar är rege-
ringens förslag att anslaget A 1, Sjukvårdsförmåner,
ökas med 226 miljoner kronor för innevarande bud-
getår. Det ökade anslaget ska täcka ökade utgifter för
vuxentandvården.
Utgiftsutvecklingen präglades under 1998 av stor
osäkerhet om hur det reformerade stödet skulle ut-
formas, vilket inte oväntat ledde till att många pati-
enter valde att få tandarbeten utförda i förtid. Det var
patienter med stort tandvårdsbehov.
Majoriteten väljer nu att täcka dessa kostnader
genom besparingar på de funktionshindrade, alltså
grupper som man i andra sammanhang kallar för
prioriterade grupper. Man för ett resonemang om att
detta inte kommer att drabba någon. Men hur vet man
det?
Vi anser att det är helt fel sätt och ställer oss sam-
tidigt frågande till - ja, finner det t.o.m. anmärk-
ningsvärt - att det har uppstått ett så stort anslagsspa-
rande. Regeringen gör ingen analys av detta förhål-
lande och ställer sig inte frågan varför. Är man inte
medveten om de stora behov som faktiskt finns?
Många är beroende av personlig assistans och de
möjligheter som det innebär för funktionshindrade till
ett bättre liv. Om det nu hade funnits utrymme, som
det ju gör, varför kommer man först nu med förslaget
som gäller även för 65-åringarna? Regeringen borde
inte minst av det skälet ha valt ett annat sätt att finan-
siera underskottet för tandvården.
Vi konstaterar också att utgifterna för sjukpen-
ningen har ökat kraftigt. I budgetpropositionen för
1999 angavs att antalet längre sjukdomsfall började
öka under hösten 1997. Denna trend har sedan fortsatt
under 1998 och in på 1999.
Riksdagen är i rådande situation tvungen att till-
skjuta medel. Regeringen borde ha reagerat mycket
tidigare, tycker vi, genom t.ex. en ökning av satsning-
arna på rehabilitering och genom finansiell samord-
ning.
Tilläggsbudgeten innehåller som sagt mycket av
justeringar, men om vi bortser från teoretisk budget-
teknik så är dessa två områden exempel på hur man
med ett enda penndrag kan ändra förutsättningarna
eller fördröja en nödvändig förändring.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 1 under mom. 1, men står givetvis bakom
övriga reservationer.

Anf. 199 PER LANDGREN (kd):
Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till
reservationerna 2 och 4.
Det har varit intressant och belysande att höra da-
gens budgetdebatt. Den har innehållit en granskning
och ibland ett mästrande av oppositionens budgetal-
ternativ.
När vi nu kommer till tilläggsbudgeten, dvs. ett av
två tillfällen under budgetåret då regeringen kan rätta
till sina - och låt oss, fru talman, kalla det så - fel-
budgeteringar för innevarande år, då känns det som
att detta ärende borde ha föregått budgetdebatten.
Självklart är det rimligt med en kompletterings-
proposition och tilläggsbudget. Verkligheten är inte
statisk. Men majoriteten faller på sitt eget grepp när
den mästrar. De faktiska felbudgeteringar som vi nu
behandlar är långt större än de potentiella dylika som
de under dagen kritiserat oss, och inte minst några
andra, för.
Är inte detta, fru talman, uttryck för en, låt oss sä-
ga, besserwisserattityd, som dessutom i stor utsträck-
ning går tillbaka på lånta tjänstemannafjädrar och
större resurser?
Vårt budgetalternativ för 1999 har sedan länge
fallit, men när vi nu ser närmare på t.ex. utgiftsområ-
de 10, vad gäller sjukpenning och rehabilitering,
undrar jag hur pass oförutsett detta egentligen kan
sägas ha varit för regering och stödpartier. Det rör sig
här om en avvikelse på 35 % jämfört med budget,
alltså närmare 7,5 miljarder kronor.
Fru talman! Här har regeringen och majoriteten
genom åren använt kommunsektorn som ett statsfi-
nansiellt dragspel och dessutom under en längre peri-
od vältrat över kostnader på kommuner och landsting.
Verksamheterna har ofta en hög effektivitet och god
kvalitet, självklart. Men personalen utnyttjas alltför
ofta alltför hårt.
Arbetslivet är stressigt, sjukvårdspersonalen får
inte tid för sina patienter t.ex., vårdtiderna kortas och
patienter ses lätt som en ekonomisk belastning. Re-
sultaten i skolorna försämras och lärare blir utbrända.
Alarmsignalerna är många. Vem hade t.ex. hört talas
om bemanningsföretag för några år sedan? Nu dyker
de upp som svampar ur jorden, ofta på grund av dålig
personalpolitik och dåliga löner.
Fru talman! Även vänsterpolitiker borde väl pröva
sådana enkla möjliga samband. Eller går det inte när
de själva bildar en styrande överhet, t.o.m. en politisk
överklass, kanske?
En statsekonomi i balans till kostnaden av ökade
sjukskrivningar, skulle någon kunna formulera det.
Man skulle också kunna säga att arbetare och tjäns-
temän inom offentlig sektor, fru talman, exploateras
eller varför inte, med gammal god vänsterterminolo-
gi, sugs ut av nuvarande vänsteröverhet med sjuk-
skrivningar som logisk följd. För den historiskt oiniti-
erade skulle det kanske förefalla paradoxalt att den
samlade vänstern administrerar en rovdrift på männi-
skor och personal, och enligt uppgift också i många
fall - alltför många fall - en usel personalpolitik.
Exploateringen av de anställda och ett tilltagande
främlingskap för den gemensamma sektorn av de
anställda i samma sektor blir ett faktum.
Vad kan man nu tänkas göra åt orsakerna till den-
na felbudgetering, fru talman? Hur ska svenska arbe-
tare och tjänstemän kunna bli friskare? Hur ska de
kunna få arbetsmotivation och arbetsglädje åter?
Vilka åtgärder planerar majoriteten, fru talman? Det
kanske Bengt Silfverstrand kan ge svar på. Kanske
möjligtvis gårdagens glada och försonande budskap
om grundvärden och annat skulle kunna bidra till att
lösa en del bekymmer, förbättra personalpolitiken och
skapa ett såväl kroppsligen som själsligen friskare
Sverige. Vad vet jag, fru talman, och vad säger Bengt
Silfverstrand?

Anf. 200 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Det har varit en lång dag med bud-
getdebatt, och med tanke på majoritetens bristande
intresse för att diskutera kommande års budget tänkte
jag fatta mig kort när det gäller förslaget på tilläggs-
budget, alltså den reviderade budgeten för innevaran-
de år. Det skulle finnas väldigt mycket att ha syn-
punkter på, men vi har valt att konstatera att majori-
teten är kompakt, håller varandra i händerna och inte
släpper fram någon öppning för att förändra den förda
politiken.
Därför vill jag bara passa på tillfället att markera
att vi i Folkpartiet liberalerna inte tycker att man ska
ägna sig åt företagsstöd och snedvridande konkur-
renspolitik i den formen, och vi vill därför också yrka
avslag på den utökning av presstödet som föreslås.
Detsamma gäller den s.k. Östersjömiljarden, som
verkligen lämnar mycket övrigt att önska när det
gäller genomförandet av mycket av verksamheten,
men där det framför allt är en väldigt bisarr budget-
teknik som ligger bakom att man nu lyfter fram en
miljon för att på det sättet komma åt reserverade
medel, och vi yrkar avslag även på detta.
Fru talman! Jag står givetvis bakom våra tre re-
servationer, men jag nöjer mig för tids vinnande med
att yrka bifall till endast reservation nr 1.

Anf. 201 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Fru talman! Jag uppmärksammade att Per Land-
gren talade om rovdrift på människor och personal
inom sjukvården. Jag undrar om han med den beteck-
ningen menade de mörksens gärningar som under
kristdemokratisk ledning pågår i region Västra Göta-
land. Det är i så fall ett typexempel på den definition
som Per Landgren ger av vad som händer på sjuk-
vårdsområdet på de ställen där kristdemokraterna har
majoritet. Jag skulle kunna ta Region Skåne som
ytterligare ett exempel som faller väl in under Per
Landgrens beskrivning.
Fru talman! Med hänvisning till den debatt som
tidigare förts här i dag, till den just publicerade
OECD-rapporten "Economic Outlook" nr 66 och till
Industrins utredningsinstitut m.fl. prognosmakare vill
jag inledningsvis konstatera att Sveriges förhållande
till ekonomiska makter är gott.
Den tilläggsbudget 2 som vi nu har att ta ställning
till präglas också av ordning och reda samt stabilitet i
statsfinanserna. Trots den mycket kraftiga ökningen
av utgifterna för sjukpenningen kommer dessa utgif-
ter att rymmas inom utgiftstaket. Självfallet ger just
utgiftsutvecklingen av sjukpenningskostnaderna an-
ledning till både eftertanke och analys och med de
utgångspunkterna naturligtvis också åtgärder. Men att
straffa redan hårt drabbade genom sänkta ersättnings-
nivåer respektive fler karensdagar vid sjukdom, som
moderater och kristdemokrater förordar, kan det na-
turligtvis inte bli fråga om. Särskilt kristdemokrater-
nas dubbelmoral måste här än en gång uppmärksam-
mas. Ty samtidigt som kristdemokratiska politiker
åker land och rike runt iklädda den barmhärtige sama-
ritens vita mantel med predikotexten "mera resurser
till vård och omsorg" på plakaten har man i rege-
ringsställning snarast upprättat rivningsentreprenader
på sjukvårdsområdet inom t.ex. Västra Götaland och
Region Skåne.
Så vill jag göra några kommentarer till reservatio-
nerna 1 och 2. I reservation 1 yrkar Moderaterna och
Folkpartiet avslag på ökningen av anslaget till press-
stödet och kräver en avveckling av detsamma. Detta
är ju en rotstark perenn i den moderat-folkpartistiska
reservationsfloran genom åren. Logiken i förslaget är
att mångfald i media bäst befrämjas genom indraget
presstöd och färre röster i presskören. Samtidigt ef-
terlyser man som alternativ till presstödet utan närma-
re precisering "nödvändiga rationaliseringsåtgärder".
Jag skulle då vilja fråga reservanterna om dessa åt-
gärder prövats på den Moderaterna närstående tid-
ningen i Stockholmsområdet, om resultaten av even-
tuellt företagna åtgärder lett till ett minskat behov av
presstöd och slutligen varför inte den fria konkurren-
sens främsta förespråkare ökat sina ekonomiska insat-
ser i företaget; allt i syfte att slippa beroendet av kon-
kurrenssnedvridande statligt stöd.
I reservation 2 kritiserar Moderaterna, Kristdemo-
kraterna och Folkpartiet handläggningen av samar-
betet och utvecklingen inom Östersjöregionen och
yrkar avslag på regeringens förslag att reservations-
anslaget på nytt ska föras upp på statsbudgeten och
att 1 miljon kronor ska anvisas för innevarande år.
Kritiken kan mot bakgrund av faktiska förhållanden
verkligen betraktas som småskuren.
Riksdagen beslutade i tilläggsbudgeten 1995/96
om ett femårigt program: Samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen, den s.k. Östersjömiljarden.
Finansutskottet erinrade i sitt betänkande 1995/96:15
om att detta innebar att outnyttjade medel får använ-
das längst tre år efter det att anslaget senast var upp-
fört på statsbudgeten. Om medel från anslaget behö-
ver utnyttjas även efter treårsperiodens slut, bör rege-
ringen föreslå riksdagen att på nytt föra upp anslaget
på statsbudgeten. Det är precis vad regeringen nu gör,
nämligen föreslår att anslaget förs upp på statsbud-
geten. Genom detta förfarande kommer anslaget att
på nytt vara uppfört som ett reservationsanslag på
statsbudgeten för 1999. Detta innebär i sin tur att
anslaget finns disponibelt för ändamålet under de tre
följande åren.
Regeringen har hittills beslutat om ca 700 miljo-
ner kronor, och betalningar har skett med ca 300
miljoner kronor. Det finns en hel del angelägna pro-
jekt under beredning, och eftersom projekten oftast
har en lång berednings- respektive genomförandetid
är det av yttersta vikt att de under budgetåret 1995/96
uttryckta intentionerna även fortsättningsvis eftersträ-
vas.
Dessa intentioner är bl.a. att stimulera tillväxt och
sysselsättning inom svensk livsmedelsexport och
energisystemen, stimulera ömsesidigt kunskapsutby-
te, stärka infrastruktur och samarbete för att skydda
miljön runt Östersjön, öka handeln och investeringar-
na samt att i övrigt stärka samarbetet mellan stater
och näringsliv i regionen.
Anledningen till att detta togs upp i tilläggsbud-
geten är att reservationerna vad gäller anslaget efter
den 31 december 1999 inte längre är tillgängliga.
Genom att på nytt föra upp anslaget i statsbudgeten
kan man nyttja de reservationer som finns under re-
servationsanslaget under den kommande treårsperio-
den. Det är alltså inte på något sätt en ny företeelse.
Den är väl känd, och det måste betecknas som ett
starkt utslag av ren gnällighet när man nu plötsligt tar
upp detta sedan många år tillbaka kända faktum.
Samtidigt som anslaget föreslogs tas upp på nytt
stramades budgetprocessen åt. Vi är medvetna om de
problem som är förknippade med denna verksamhet -
problem som inte är ovanliga när det gäller försöks-
verksamhet. Beredningsformerna ska innehålla mål-
formulering samt uppföljning och utvärdering.
Fru talman! Med detta yrkar jag avslag på samtli-
ga reservationer och bifall till utskottets hemställan
på samtliga punkter.

Anf. 202 PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Silfverstrand slår blå och möjligtvis
röda dunster i folks ögon. Nu är det inte så mycket
folk här, så det kanske inte gör så mycket. När han tar
upp Västra Götaland är det nog en olycka för honom
själv.
Det har varit en svajig men dock majoritet i nio
månader. Naturligtvis passar Silfverstrand på att
hävda att allt hemskt inklusive, misstänker jag, den
miljard i underskott som ni lämnade efter er är den
sittande majoritetens fel. Det är en fantastisk logik
från det jag förut kallade en politisk överklass som
möjligtvis kan lura en del.
400 miljoner har kristdemokraterna krävt, och vi
har fått igenom att det ska tillföras sjukvården nu. Vi
gick inte med på skattehöjning. Det är klart att sådana
diskussioner säkert kan tas upp igen i den svåra situ-
ation som är nu. Det handlar om att det i alla fall till
en början ska vara samma nivå efter sammanslag-
ningen av landstingen och Göteborg som före. Det är
det nu inte. Bl.a. låg Älvsborgs landsting efter i skat-
teuttag och tog ut för lite - i alla fall i jämförelse med
den sjukvård och den drift som man har.
Det talas om ett faktum i alla fall i korridorer.
Möjligtvis kan Silfverstrand bekräfta detta, men han
kanske inte vågar. Det är att regeringen kanske inte
bryr sig om Västra Götaland och inte heller Skåne så
mycket när det sitter fel folk och administrerar ett arv
som inte alls är så bra.
Det var inte alls det som jag tänkte på. Det är helt
enkelt den övervältring som har skett på kommun-
sektorn, som har lett till en rovdrift av personalen.
Personalen är lojal och ställer upp, men när majorite-
ten sedan 1995 har tagit bort 16 miljarder och först nu
återför pengar blir det naturligtvis sådana problem.

Anf. 203 BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Det handlade inte så väldigt mycket
om den kritik som flera borgerliga partier i sitt sär-
skilda yttrande har anfört mot det förhållande att
sjukvårdskostnaderna ökar mycket kraftigt. Då kan vi
konstatera att det är svårt att se vad det konkret beror
på i olika delar. Det finns naturligtvis en mycket stark
koppling till den starkt förbättrade situationen på
arbetsmarknaden. Därmed följer också en ökad
trygghetskänsla för människor. Det är en sådan kopp-
ling som nog inte är orealistisk.
Nu säger vi att vi ska titta på detta. Vi ska utvär-
dera detta. Men vad säger kristdemokraterna? Jo, de
säger - vilket Per Landgren talade tyst om - att man
ska införa ytterligare en karensdag. Här har vi exem-
pel på dubbelmoralen. Per Landgren pratar om rov-
drift av personal. I nästa andetag kommer han i en
riksdagsmotion med förslag om att lägga ytterligare
bördor på de redan drabbade. Detta är dubbelmoral i
sin prydno.
När det sedan gäller underskotten i dessa regioner
vill jag säga att det är alldeles självklart att de tidigare
socialdemokratiska majoriteterna tar ansvar för dessa.
Vilka åtgärder vidtar man från den nuvarande bor-
gerliga majoritetens sida för att komma till rätta med
dessa problem? Det är de åtgärderna vi har all anled-
ning att kritisera. De är de åtgärderna som kan be-
traktas som rovdrift av människor och personal.

Anf. 204 PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! När man ska reda upp sådana härvor
handlar det om en besk medicin. Då väljer vi att låta
de friska ta den smällen och inte de sjuka. Det är de
sjuka vi talar om nu när kostnaderna stiger så på soci-
alförsäkringssidan. Jag tycker att det är bra att Bengt
Silfverstrand lugnar sig lite grann vad det gäller Väst-
ra Götaland och också Skåne och om inte tar tillbaka
det han sade så låter tystnaden tala.
Jag tycker att Silfverstrand skulle kunna lätta lite
på förlåten, fru talman, och berätta vad som planeras.
Vad ska ni göra åt de skenande kostnaderna? Vad har
ni för recept? Vad finns det för strategi? Finns det
någon planering över huvud taget? Varför kommer
det så sent? Jag hävdar att detta har varit någonting
som man har kunnat förutse ända sedan kommunerna
började användas som ett statsfinansiellt dragspel.

Anf. 205 BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller det statsfinansiella
dragspelet drar kristdemokraterna alldeles tydligt åt
ett håll. Man beskär nämligen möjligheterna till ut-
veckling i dessa kommuner. Det är ett dragspel som
ständigt är hopfällt.
Vårt dragspel, om man nu ska använda det be-
greppet, handlar om att vi tillför kommunerna ytterli-
gare nya friska pengar. De har fallit ut sedan 1997
och faller ut i år, nästa år, 2001 och 2002. Det är
ytterligare resurser, och de resurserna är nödvändiga.
Det tror jag faktiskt att vi kan vara överens om.
Sedan är det rätt fantastiskt att höra en företrädare
för den barmhärtige samaritens parti stå och säga att
karensdagar drabbar de friska. Vilka drabbar det? Jo,
de som redan i dag med en karensdag har svårt att
stanna hemma när de är krassliga därför att de förlo-
rar så mycket ekonomiskt på detta. Jag undrar om Per
Landgren på sina trots allt ganska många resor i lan-
det aldrig har träffat människor som sagt till honom
att de inte har råd att stanna hemma när de är krassli-
ga. Om dessa människor är hårt drabbade av en ka-
rensdag måste den logiska slutsatsen ändå vara att det
inte är friska människor som drabbas om man inför
det kristdemokratiska förslaget om två karensdagar.
Det drabbar i mycket stor utsträckning sjuka. Hur är
det egentligen med logiken, Per Landgren?

Anf. 206 ANNA ÅKERHIELM (m) replik:
Fru talman! Bengt Silfverstrand börjar på högvarv
och landar på något omöjligt sätt borta i Västra Gö-
taland och Region Skåne. Jag trodde att det var
tilläggsbudgeten vi höll på med. Jag vet inte så myck-
et om Västra Götaland, men när det gäller Skåne
måste jag påstå att Bengt Silfverstrand är ute på djupt
vatten. Sedan talar han om karensdagar, som vi inte
heller behandlar just här. Jag kan bara konstatera att
Bengt Silfverstrand värnar mer om de korttidssjuk-
skrivna än om de långtidssjukskrivna, som jag fak-
tiskt tog upp i mitt huvudanförande. Jag undrade
varför man inte från socialdemokraternas sida i stället
satsar på rehabilitering och FINSAM.
För att återgå till det som vi behandlar i tilläggs-
budgeten kan jag säga att Bengt Silfverstrand nästa
gång fastnar på presstödet. Det är ingen hemlighet att
moderaterna länge har ansett att det ska avskaffas.
Det är kanske symtomatiskt att Bengt Silfverstrand
sitter framför mig och vänder ryggen till mig. Jag
sade att vårt argument är att detta snedvrider och att
bra och uthålliga tidningar får ekonomiska problem
och går under.
När det gäller Östersjömiljarden fastnar Bengt Sil-
fverstrand i budgettekniken. Jag lyfter i stället fram i
mitt anförande att det som kommer ut av de pengar
som satsas är viktigare. Det är anmärkningsvärt att
det finns ett sådant här belopp som har gått i en
gräddfil.
Jag skulle vilja sluta med en fråga som Bengt Sil-
fverstrand inte alls har berört. Det gäller de funk-
tionshindrade. Med ett penndrag har man flyttat
pengar för att täcka ett underskott i tandvårdsstödet
för vuxentandvården och därmed tagit pengar från de
funktionshindrade. Det säger Bengt Silfverstrand
ingenting om.

Anf. 207 BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Det är fantastiskt att höra en repre-
sentant för kammarens högerparti å ena sidan nu här
på slutet stå och tala för de svaga grupperna och an-
klaga socialdemokraterna för att svika dem, å andra
sidan lägga in motioner med förslag om ytterligare
ökad börda genom försämrade ersättningar för de här
grupperna. Också hos moderaterna finns det alltså en
dubbelmoral som faktiskt saknar all like.
Det var inte jag som drog in Västra Götaland och
Region Skåne i debatten, utan det blev ett osökt till-
fälle att nämna dessa som konkreta exempel på vad
borgerligt styre leder fram till. Det kan väl ändå inte
bara vara otur som har drabbat både Västra Götaland
och Region Skåne. I så fall ska man satsa på partier
som har bättre tur med sig - bättre handlag men kan-
ske också bättre tur med att klara av ekonomin!
Anna Åkerhielm ska inte komma så lätt undan när
det gäller presstödet och den snedvridna konkurren-
sen. Det är alldeles uppenbart att förekomsten av
presstöd inte har löst de mycket allvarliga problem
med tidningar som har behövt läggas ned och med en
- också i Sverige - bristande mångfald. Vi har ändå
en bättre situation åtminstone på tidningsmarknaden i
Sverige än i många andra länder, t.ex. Danmark och
våra andra nordiska grannländer. Hur detta skulle bli
bättre och hur det skulle bli mer mångfald om man
drar in presstödet - om exempelvis Svenska Dagbla-
det skulle försvinna från marknaden - kan jag defini-
tivt inte inse.
När det gäller de funktionshindrade innebär den
socialdemokratiska politiken att vi tillför områdena
vård, omsorg och skola ytterligare resurser. Självfal-
let kommer också de resurserna dessa grupper till del.

Anf. 208 ANNA ÅKERHIELM (m) replik:
Fru talman! För att börja med Skåne vill jag säga
att det är typiskt att Bengt Silfverstrand återvänder till
brottsplatsen. Han säger att det inte bara kan vara
otur. Jo, i det här fallet hade den nuvarande borgerli-
ga regimen oturen att efterträda en socialdemokratisk
regim som lämnade ett mastodontunderskott efter sig.
Det är det som den borgerliga regimen nu har att ta
hand om.
Bengt Silfverstrand säger också att vi moderater
plötsligt har fått upp ögonen för de svaga i samhället.
Det är ett uttalande som är ganska upprörande med
tanke på att Bengt Silfverstrand icke har kunnat läsa
innantill. Totalt satsar vi 2 miljarder mer än regering-
en på de funktionshindrade, dels till personlig assi-
stans, dels till stimulansbidrag, dels till andra insatser
som gynnar de funktionshindrade. Det är bara att läsa
innantill, Bengt Silfverstrand, och se att i det här
fallet ligger vi långt före er.

Anf. 209 BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Min förmåga att läsa innantill är nog
rätt väl utvecklad. Bl.a. har jag genom en intensiv
innantilläsning kunnat konstatera att Moderaterna
under flera år har velat minska i stället för att öka
stödet till kommunerna. Det är bara att läsa innantill,
Anna Åkerhielm, och se vilka förslag Moderaterna
har kommit med när det gäller de s.k. Perssonpengar-
na - de socialdemokratiska pengarna. Det är betydligt
större resurser än de som Anna Åkerhielm nu säger
att Moderaterna vill tillföra de här grupperna.
Det är lätt att komma med sådana överbud när
man innerst inne inte tror att man kommer att ta över
ansvaret - åtminstone inte på riksplanet.
Det är viktigt att nämna en sak med tanke på att
Moderaterna och Kristdemokraterna har gjort så stort
nummer av ett särskilt yttrande. De har nämligen
kritiserat Socialdemokraterna för att vi inte har grepp
om utvecklingen av sjukvårdskostnaderna. Det är
svårt - det inser alla. Vi hade förutsett en ökning av
sjukvårdskostnaderna. Den blev betydligt större än
vad vi hade förutsett, men ingen annan kunde heller
räkna ut hur stor ökningen skulle bli. Vi tar konsek-
venserna av detta och försöker ta reda på vad det
beror på, men vi lägger inte fram förslag av moderat
natur för att lösa problemen, dvs. att det är de svaga
grupperna, de sjuka och de arbetslösa, som ska drab-
bas.
Till råga på allt - för att nu reda ut detta med in-
nantilläsningen en gång för alla - missunnar Mode-
raterna låginkomsttagarna att få den extra skattesänk-
ning som vi socialdemokrater har föreslagit.
Jag tror inte att Anna Åkerhielm med sitt anföran-
de har övertygat ens en gång kammarens ledamöter
om att Moderaterna är det parti som kämpar för de
svaga i samhället.

Anf. 210 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! Jag yrkar bifall till tilläggsbudgeten.
Inledningsvis vill jag bemöta Anna Åkerhielms
insinuation om att det tillägg som föreslås för att
täcka de ökade tandvårdskostnaderna skulle leda till
nedskärningar och brister för funktionshindrades
möjligheter till personlig assistans. Det framgår ju
väldigt tydligt av betänkandet att det finns ett omfat-
tande anslagssparande samt anvisade medel som inte
kommer att utnyttjas under året. Jag citerar betänkan-
det:
"Socialutskottet framhåller att den föreslagna fi-
nansieringen av tandvårdsstödet således inte påverkar
enskilda personers möjlighet att erhålla personlig
assistans under budgetåret."
Så övergår jag till de skenande sjukpenningkost-
naderna. Under 1999 har sjukfrånvaron ökat kraftigt.
Antalet ersatta sjukpenningdagar beräknas i år bli
63,2 miljoner. Det är en 25-procentig ökning jämfört
med förra året. Det är framför allt de längre sjukdom-
sperioderna som ökar i antal. I intervallet 15-29 da-
gar är ökningen särskilt kraftig. För att klara detta
ökade kostnadstryck föreslår den rödgröna budget-
majoriteten att anslaget för sjukpenning och rehabili-
tering ökas med drygt 7 miljarder.
Men vi kan naturligtvis inte slå oss till ro med att
skjuta till de här extra pengarna. Vi måste också ana-
lysera orsakerna till den kraftiga ökningen. Regering-
en har därför tillsatt en utredning med uppgift att
identifiera vilka direkta och indirekta faktorer som är
avgörande för sjukpenningförsäkringens kostnadsök-
ning. Det är en mycket viktig utredning, och det ska
bli intressant att ta del av den när den är klar.
I ett särskilt yttrande har de borgerliga ledamöter-
na i finansutskottet markerat att frågan inte hanterats
tillfredsställande och att regeringen borde ha vidtagit
åtgärder tidigare. Frågan är vilka åtgärder som åsyf-
tas. Är det månne sänkning av ersättningsnivåerna?
Ja, visst är det det. Moderaterna vill sänka sjukpen-
ningnivån till 75 % och införa ytterligare en karens-
dag. Kristdemokraterna vill också införa ytterligare
en karensdag.
I miljöpartistiskt perspektiv finns det också åtgär-
der att vidta. Men då handlar det inte om sänkta er-
sättningsnivåer, utan om sänkt arbetstid. Larmrap-
porterna om ökad stress och utbrändhet blir alltfler.
Vi måste våga inse att samhällstempot är för upp-
skruvat, och att sänkt arbetstid därför är en viktig
välfärdsreform som bl.a. skulle kunna leda till färre
och kortare sjukskrivningar.

Anf. 211 LENA EK (c):
Fru talman! Ledamöter! Jag tänker bara kort för-
klara varför Centerpartiet ställer sig bakom de sär-
skilda yttranden som har lagts till tilläggsbudgeten.
Det första handlar om sjukvårdsförmåner och om
handikappinsatserna. Där har vi i utskottet påpekat att
det är otillfredsställande att det finns anslag kvar
inom handikappområdet.
Det viktigaste i det här sammanhanget tycker jag
är diskussionen om sjukpenningen och de skenande
kostnaderna där, som Matz Hammarström tog upp
alldeles nyss.
En ökning av antalet sjukdagar med 25 % under
förra året är mycket anmärkningsvärt. I den tidigare
debatten i dag hörde vi att det är viktigt att medbor-
garna i ett samhälle blir friskare. Det är ett mått på
utveckling. Det är ganska ironiskt att höra det när
man ser dessa siffror framför sig.
Det finns ganska mycket att göra. En stor del av
de här ökningarna beror på den ökande andelen lång-
tidssjukskrivningar, och det tog Miljöpartiets ledamot
också upp. I det här sammanhanget minskar rehabili-
teringsinsatserna för precis den gruppen. Det är redan
så att det bara är 19 % av de långtidssjukskrivna som
finns i någon form av rehabilitering. Detta sätter
förstås de människor som förutom en dålig ekonomi
också har ett lidande på grund av sin sjukdom i en
svårare situation än nödvändigt. I det här samman-
hanget borde rehabilitering vara väldigt viktigt. Men
andelen långtidssjukskrivna i rehabilitering har alltså
minskat jämfört med åren innan. Det är ytterst be-
klagligt.
Förutom att öka rehabiliteringen, vilket jag är
ganska säker på skulle minska kostnaderna i det långa
loppet, finns det andra saker att göra. Det finns en del
projekt om samverkan mellan olika myndigheter för
att hjälpa just den här gruppen människor. De här
projekten är egentligen avslutade. Det hade redan i
våras varit dags att komma till beslut om att perma-
nenta de här åtgärderna. Något sådant förslag har inte
kommit. I stället har en del av projekten förlängts.
Det räddar ju situationen tills vidare. Men att sätta de
här samverkansprojekten i sjön ordentligt så att de får
ordinarie anslag och blir en ordinarie verksamhet är
också åtgärder som minskar antalet sjukdagar och
hjälper de människor som är långtidssjukskrivna.
Jag vill också framhålla att vi anser att det är prin-
cipiellt fel att betala tömningen av MS Estonia på
olja, vilket alldeles självklart är viktigt av miljöskäl,
med neddragningar av anslag som handlar om köp av
interregional persontrafik på järnväg.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)

9 § Konvention om undanröjande av dubbelbe-
skattning vid justering av inkomst mellan företag i
intressegemenskap

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 1999/2000:SkU6
Konvention om undanröjande av dubbelbeskattning
vid justering av inkomst mellan företag i intresse-
gemenskap (prop. 1998/99:118)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

Beslut

FiU1 Utgiftsramar och beräkning av statsinkoms-
terna, m.m.
Mom. 1 (allmänna riktlinjer för den ekonomiska poli-
tiken)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, fp)
3. res. 2 (c)
Förberedande votering:
116 för res. 1
11 för res. 2
151 avstod
71 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Laila Bäck (s) anmälde att hon avsett att avstå från att
rösta men markerats ha röstat ja.
Huvudvotering:
156 för utskottet
115 för res. 1
11 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 35 v, 14 mp
För res. 1: 65 m, 36 kd, 14 fp
Avstod: 11 c
Frånvarande: 24 s, 17 m, 8 v, 6 kd, 7 c, 3 fp, 2 mp

Mom. 2 (det europeiska valutasamarbetet)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
3. res. 4 (v)
4. res. 5 (c)
5. res. 7 (mp)
Förberedande votering 1:
12 för res. 5
14 för res. 7
256 avstod
67 frånvarande
Kammaren biträdde res. 7.
Förberedande votering 2:
35 för res. 4
14 för res. 7
234 avstod
66 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Förberedande votering 3:
63 för res. 3
46 för res. 4
173 avstod
67 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
142 för utskottet
63 för res. 3
78 avstod
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 105 s, 1 v, 36 kd
För res. 3: 63 m
Avstod: 3 s, 2 m, 34 v, 11 c, 14 fp, 14 mp
Frånvarande: 23 s, 17 m, 8 v, 6 kd, 7 c, 3 fp, 2 mp

Mom. 4 (miljökonsekvensbeskrivningar i budgetpro-
positionen)
1. utskottet
2. res. 11 (v, mp)
Votering:
173 för utskottet
49 för res. 11 (v, mp)
60 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 10 m, 36 kd, 10 c, 9 fp
För res. 11: 35 v, 14 mp
Avstod: 54 m, 1 c, 5 fp
Frånvarande: 23 s, 18 m, 8 v, 6 kd, 7 c, 3 fp, 2 mp

Mom. 6 (global skatt på valutamarknaderna)
1. utskottet
2. res. 15 (v, mp)
Votering:
234 för utskottet
49 för res. 15
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 65 m, 36 kd, 11 c, 14 fp
För res. 15: 35 v, 14 mp
Frånvarande: 23 s, 17 m, 8 v, 6 kd, 7 c, 3 fp, 2 mp

Mom. 10 (budgetförslagen för år 2000)
1. utskottet
2. res. 21 (m)
3. res. 22 (kd)
4. res. 23 (c)
5. res. 24 (fp)
Förberedande votering 1:
11 för res. 23
14 för res. 24
258 avstod
66 frånvarande
Kammaren biträdde res. 24.
Förberedande votering 2:
37 för res. 22
14 för res. 24
231 avstod
67 frånvarande
Kammaren biträdde res. 22.
Förberedande votering 3:
65 för res. 21
36 för res. 22
181 avstod
67 frånvarande
Kammaren biträdde res. 21.
Huvudvotering:
157 för utskottet
65 för res. 21
61 avstod
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 35 v, 14 mp
För res. 21: 65 m
Avstod: 36 kd, 11 c, 14 fp
Frånvarande: 23 s, 17 m, 8 v, 6 kd, 7 c, 3 fp, 2 mp

Mom. 11 (preliminär fördelning av utgifterna på ut-
giftsområden för åren 2001 och 2002)
1. utskottet
2. res. 26 (kd)
3. res. 28 (fp)
Förberedande votering:
Kammaren biträdde res. 26 med acklamation.
Huvudvotering:
158 för utskottet
36 för res. 26
89 avstod
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 1 m, 35 v, 14 mp
För res. 26: 36 kd
Avstod: 64 m, 11 c, 14 fp
Frånvarande: 23 s, 17 m, 8 v, 6 kd, 7 c, 3 fp, 2 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU11 Tilläggsbudget 2 för budgetåret 1999
Mom. 1 (presstöd)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp)
Votering:
201 för utskottet
82 för res. 1
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 35 v, 33 kd, 11 c, 14 mp
För res. 1: 65 m, 3 kd, 14 fp
Frånvarande: 23 s, 17 m, 8 v, 6 kd, 7 c, 3 fp, 2 mp
Mats Odell (kd) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.

Mom. 2 (samarbete och utveckling inom Östersjöre-
gionen)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, m, fp)
Votering:
168 för res.
114 för res.
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För res.: 108 s, 35 v, 11 c, 14 mp
För res.: 64 m, 36 kd, 14 fp
Frånvarande: 23 s, 18 m, 8 v, 6 kd, 7 c, 3 fp, 2 mp
Anna Lilliehöök (m) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats som frånvarande.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU6 Konvention om undanröjande av dubbelbe-
skattning vid justering av inkomst mellan företag i
intressegemenskap
Kammaren biföll utskottets hemställan.

10 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
1999/2000:25 Lag om försvarsunderrättelseverksam-
het

Skrivelse
1999/2000:31 Hemlig teleavlyssning, hemlig tele-
övervakning och hemlig kameraövervakning vid
förundersökning i brottmål under år 1998

Socialutskottets betänkanden
1999/2000:SoU4 Vissa alkoholfrågor
1999/2000:SoU5 Genetisk integritet

11 § Meddelande om SoU4 och SoU5

Beträffande socialutskottets betänkanden
1999/2000:SoU4 och SoU5 skulle talmannen vid
morgondagens arbetsplenum föreslå kammaren att
dessa fick avgöras efter endast en bordläggning.

12 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 18 november

1999/2000:87 av Lars Hjertén (m) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Krav på fristående skolor
1999/2000:88 av Ronny Olander (s) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Lagreglering av mediet Internet
1999/2000:89 av Per Bill (m) till statsrådet Ingegerd
Wärnersson
Utvärdering av skolan
1999/2000:90 av Per Bill (m) till statsrådet Ingegerd
Wärnersson
Elevers utanförskap
1999/2000:91 av Ulla-Britt Hagström (kd) till stats-
rådet Ulrica Messing
Ungdomstidningarnas stilbildande ansvar
1999/2000:92 av Göran Norlander (s) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Riksskatteverkets verksamhet i Härnösand
1999/2000:93 av Inger Strömbom (kd) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Jämställdheten i regeringskansliet
1999/2000:94 av Tomas Högström (m) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Funktionshindrades elevers rätt att välja skola
1999/2000:95 av Tomas Högström (m) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Skolelevers läskunskaper
1999/2000:96 av Catharina Elmsäter-Svärd (m) till
statsrådet Ingegerd Wärnersson
Skolverksamhet och barnomsorg
1999/2000:97 av Anders Sjölund (m) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Skolmiljön
1999/2000:98 av Anders Sjölund (m) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Kunskapsnivån i skolan
1999/2000:99 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Mobbning i skolan

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 23 november.

13 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 16 november

1999/2000:219 av Ewa Larsson (mp) till miljöminis-
ter Kjell Larsson
Nationella mål och kommunalt självbestämmande
1999/2000:220 av Eva Flyborg (fp) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Vägbeläggningar
1999/2000:221 av Elizabeth Nyström (m) till justi-
tieminister Laila Freivalds
Droger
1999/2000:222 av Kerstin Heinemann (fp) till soci-
alminister Lars Engqvist
Alkoholbok
1999/2000:223 av Johan Pehrson (fp) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Tingsrätter
1999/2000:224 av Yvonne Ruwaida (mp) till statsmi-
nister Göran Persson
Folkomröstning om EMU

den 18 november

1999/2000:225 av Margareta Viklund (kd) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Industriellt utvecklingscentrum
1999/2000:226 av Margareta Viklund (kd) till justi-
tieminister Laila Freivalds
Polisutbildning i Hässleholm
1999/2000:227 av Elver Jonsson (fp) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Legionärssjukan
1999/2000:228 av Roy Hansson (m) till statsminister
Göran Persson
Hållbara Sverige
1999/2000:229 av Rolf Gunnarsson (m) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Handikappinsatser
1999/2000:230 av Bertil Persson (m) till statsrådet
Leif Pagrotsky
Besök i Sydafrika
1999/2000:231 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
till kulturminister Marita Ulvskog
Bokklub för punktskriftsläsare
1999/2000:232 av Rinaldo Karlsson (s) till justitie-
minister Laila Freivalds
GHB
1999/2000:233 av Inger René (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
Bibeltext enligt "lättläst svenska"
1999/2000:234 av Barbro Hietala Nordlund (s) till
socialminister Lars Engqvist
MS i vården

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 23 november.

14 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 17 november

1999/2000:147 av Johan Pehrson (fp) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Införsel av sprit för eget bruk
1999/2000:137 av Bertil Persson (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Sjukskrivningar som konfliktvapen
1999/2000:161 av Marianne Andersson (c) till utri-
kesminister Anna Lindh
Kriget mellan Etiopien och Eritrea
1999/2000:167 av Göran Norlander (s) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Syntetisk drog
1999/2000:175 av Margareta Viklund (kd) till för-
svarsminister Björn von Sydow
Det svenska försvaret i Bosnien
1999/2000:176 av Kjell Eldensjö (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Utbyggnad av riksväg 40
1999/2000:178 av Carl Fredrik Graf (m) till finans-
minister Bosse Ringholm
Återbetalning från SPP
1999/2000:179 av Marie Engström (v) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Stöd till Hagforsregionen
1999/2000:186 av Carina Hägg (s) till statsrådet
Mona Sahlin
Säljsekter
1999/2000:188 av Carina Hägg (s) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Diamanter förvandlas till vapen
1999/2000:191 av Carina Hägg (s) till justitieminis-
ter Laila Freivalds
Religionsfrihet
1999/2000:192 av Carina Hägg (s) till socialminister
Lars Engqvist
Jämställdhet inom privat vård
1999/2000:193 av Cinnika Beiming (s) till närings-
minister Björn Rosengren
Korta textmeddelanden
1999/2000:196 av Margareta Viklund (kd) till utri-
kesminister Anna Lindh
Kvinnorna i Afghanistan
1999/2000:200 av Marianne Andersson (c) till fi-
nansminister Bosse Ringholm
Reavinstbeskattning vid fastighetsförsäljning
1999/2000:201 av Ola Karlsson (m) till miljöminister
Kjell Larsson
Miljökostnaden för den svarta skatteväxlingen
1999/2000:205 av Tone Tingsgård (s) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Kriget mellan Eritrea och Etiopien
1999/2000:174 av Ulla-Britt Hagström (kd) till ut-
bildningsminister Thomas Östros
Lärarutbildningen

den 18 november

1999/2000:180 av Yvonne Andersson (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Utbetalning av studiemedel
1999/2000:183 av Carina Hägg (s) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Pornografiska TV-sändningar
999/2000:184 av Carina Hägg (s) till kulturminister
Marita Ulvskog
Begravning för ateist och privatboende
1999/2000:185 av Carina Hägg (s) till statsrådet
Mona Sahlin
Teknologiska kartor
1999/2000:189 av Carina Hägg (s) till kulturminister
Marita Ulvskog
Att kunna välja begravningsplats
1999/2000:190 av Carina Hägg (s) till statsrådet
Mona Sahlin
Underleverantörerna
1999/2000:199 av Ulla-Britt Hagström (kd) till stats-
rådet Lars-Erik Lövdén
Tidsfrist för rivning av fastigheter
1999/2000:202 av Ola Karlsson (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Utlokalisering av statliga myndigheter

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 23 november.

15 § Kammaren åtskildes kl. 17.52

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 §
anf. 23 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 75 (del-
vis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 165
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 201
(delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.