Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1999/2000:16

Onsdagen den 20 oktober

Kl. 9.00 - 12.51

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 14 oktober.
2 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
1999/2000:19 till skatteutskottet

3 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 13 oktober

KU2 Frågor om styrelseskick och demokrati
Mom. 1 (slopande av trosbekännelsekravet i succes-
sionsordningen)
1. utskottet
2. res. 1 (v, fp, mp)
Votering:
235 för utskottet
62 för res. 1
2 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 68 m, 37 kd, 16 c, 1 fp
För res. 1: 37 v, 10 fp, 15 mp
Avstod: 1 s, 1 fp
Frånvarande: 17 s, 14 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 5 fp, 1 mp

Mom. 2 (övergång till republik)
1. utskottet
2. res. 2 (v)
Votering:
247 för utskottet
45 för res. 2
10 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 69 m, 37 kd, 16 c, 10 fp, 4 mp
För res. 2: 37 v, 8 mp
Avstod: 3 s, 4 fp, 3 mp
Frånvarande: 17 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp
Lars Leijonborg (fp) anmälde att han avsett att rösta
ja men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 3 (utvidgad rösträtt för invandrare)
1. utskottet
2. res. 3 (v, mp)
Votering:
251 för utskottet
52 för res. 3
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 69 m, 37 kd, 16 c, 14 fp
För res. 3: 37 v, 15 mp
Frånvarande: 16 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp

Mom. 4 (sänkt rösträttsålder till 16 år)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
285 för utskottet
16 för res. 4
2 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 69 m, 36 v, 37 kd, 16 c, 12 fp
För res. 4: 1 fp, 15 mp
Avstod: 1 v, 1 fp
Frånvarande: 16 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp
Sofia Jonsson (c) anmälde att hon avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.

Mom. 5 (rösträtt för personer som fyller 18 år under
ett valår)
1. utskottet
2. res. 5 (c, mp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 6 (övergång till vårval)
1. utskottet
2. res. 6 (s, v)
Votering:
153 för utskottet
150 för res. 6
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 2 s, 69 m, 37 kd, 16 c, 14 fp, 15 mp
För res. 6: 113 s, 37 v
Frånvarande: 16 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp
Monica Green och Kjell Nordström (båda s) anmälde
att de avsett att rösta nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 7 (övergång till skilda valdagar för val till riks-
dagen respektive kommun- och landstingsfullmäkti-
ge)
1. utskottet
2. res. 7 (s, v)
Votering:
153 för utskottet
150 för res. 7
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 2 s, 69 m, 37 kd, 16 c, 14 fp, 15 mp
För res. 7: 113 s, 37 v
Frånvarande: 16 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp
Monica Green och Kjell Nordström (båda s) anmälde
att de avsett att rösta nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 9 (utredning av den s.k. småpartispärren vid
fördelning av mandaten i riksdagsval)
1. utskottet
2. res. 8 (kd, v, mp)
210 för utskottet
89 för res. 8
1 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m, 15 c, 13 fp
För res. 8: 37 v, 37 kd, 15 mp
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp

Mom. 10 (minskning av antalet ledamöter i riksda-
gen)
1. utskottet
2. res. 9 (m)
Votering:
233 för utskottet
69 för res. 9
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 37 v, 37 kd, 16 c, 14 fp, 15 mp
För res. 9: 69 m
Frånvarande: 17 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp

Mom. 15 (införande av bestämmelse om statsminis-
terns avgång efter val till riksdagen)
1. utskottet
2. res. 11 (c)
Votering:
271 för utskottet
29 för res. 11
2 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 69 m, 37 v, 37 kd, 14 fp
För res. 11: 16 c, 13 mp
Avstod: 2 mp
Frånvarande: 17 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp

Mom. 16 (lagrådsgranskning av förslag till ändring av
grundlag)
1. utskottet
2. res. 13 (m, fp)
Votering:
219 för utskottet
84 för res. 13
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 1 m, 36 v, 37 kd, 16 c, 14 mp
För res. 13: 68 m, 1 v, 14 fp, 1 mp
Frånvarande: 16 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp
Lars Bäckström (v) och Lars Ångström (mp) anmälde
att de avsett att rösta ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 32 (ändring i kommunallagen av regler om
beslutsfattande i vissa fall)
1. utskottet
2. res. 15 (mp)
Votering:
287 för utskottet
15 för res. 15
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 69 m, 36 v, 37 kd, 16 c, 14 fp
För res. 15: 15 mp
Frånvarande: 16 s, 13 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU3 Statlig förvaltning
Mom. 1 (ombudsmannaorganisationen)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, fp)
3. res. 2 (mp)
Förberedande votering:
51 för res. 1
16 för res. 2
235 avstod
47 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
236 för utskottet
63 för res. 1
3 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 69 m, 37 v, 16 c
För res. 1: 37 kd, 14 fp, 12 mp
Avstod: 3 mp
Frånvarande: 17 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp

Mom. 3 (alkoholfri representation)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
271 för utskottet
21 för res. 4
8 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m, 33 v, 27 kd, 15 c, 14 fp
För res. 4: 4 v, 4 kd, 13 mp
Avstod: 1 s, 4 kd, 1 c, 2 mp
Frånvarande: 17 s, 13 m, 6 v, 7 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp
Erling Wälivaara (kd) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 5 (förvaltningsmyndigheternas service)
1. utskottet
2. res. 5 (m, fp)
3. res. 6 (kd)
Förberedande votering:
85 för res. 5
36 för res. 6
182 avstod
46 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Huvudvotering:
184 för utskottet
117 för res. 5
2 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 1 m, 37 v, 1 kd, 15 c, 15 mp
För res. 5: 68 m, 34 kd, 1 c, 14 fp
Avstod: 2 kd
Frånvarande: 16 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp

Mom. 6 (myndigheternas bemötande)
1. utskottet
2. res. 7 (c)
Votering:
284 för utskottet
17 för res. 7
1 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 69 m, 37 v, 36 kd, 12 fp, 15 mp
För res. 7: 16 c, 1 fp
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 16 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 4 fp, 1 mp

Mom. 7 (homokompetens)
1. utskottet
2. res. 8 (v, fp, mp)
Votering:
234 för utskottet
66 för res. 8
2 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m, 37 kd, 15 c
För res. 8: 1 s, 37 v, 1 c, 12 fp, 15 mp
Avstod: 2 fp
Frånvarande: 17 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU2 Redovisning av fördelningen av medel från
Allmänna arvsfonden under budgetåret 1998
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrU2 Bibliotek, litteratur och kulturtidskrifter
(förnyad behandling)
Mom. 1 (avskaffande av bibliotekslagen)
1. utskottet
2. res. 1 (m, c, fp)
Votering:
202 för utskottet
100 för res. 1
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 36 v, 37 kd, 14 mp
För res. 1: 69 m, 1 v, 16 c, 14 fp
Frånvarande: 16 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 2 mp
Sven-Erik Sjöstrand (v) anmälde att han avsett att
rösta ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 8 (distributionsstöd)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
Votering:
265 för utskottet
37 för res. 3
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 69 m, 37 kd, 16 c, 14 fp, 14 mp
För res. 3: 37 v
Frånvarande: 16 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 2 mp

Mom. 10 (fråga om kulturtidskriftsstöd m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 (kd, mp)
Votering:
251 för utskottet
51 för res. 5
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 69 m, 37 v, 16 c, 14 fp
För res. 5: 37 kd, 14 mp
Frånvarande: 16 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 2 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

AU2 Företagshälsovård m.m.
Mom. 1 (avslag på propositionen m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd)
Förberedande votering:
71 för res. 1
37 för res. 2
193 avstod
48 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
196 för utskottet
69 för res. 1
37 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 37 v, 16 c, 14 fp, 14 mp
För res. 1: 69 m
Avstod: 37 kd
Frånvarande: 16 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 2 mp

Mom. 2 (obligatorisk företagshälsovård)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
Votering:
188 för utskottet
37 för res. 3
77 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 24 m, 5 kd, 16 c, 14 fp, 14 mp
För res. 3: 37 v
Avstod: 45 m, 32 kd
Frånvarande: 16 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 2 mp
Karin Enström (m), Per Landgren, (kd) och Marga-
reta Viklund (kd) anmälde att de avsett att avstå från
att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 4 (definition av företagshälsovård)
1. utskottet
2. res. 4 (fp)
Votering:
187 för utskottet
14 för res. 4
101 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 5 m, 37 v, 16 c, 14 mp
För res. 4: 14 fp
Avstod: 64 m, 37 kd
Frånvarande: 16 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 2 mp

Mom. 6 (remitteringsrätt m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 (fp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 8 (analys av företagshälsovård ur könsperspek-
tiv)
1. utskottet
2. res. 8 (v, mp)
Votering:
208 för utskottet
51 för res. 8
43 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 65 m, 16 c, 13 fp
För res. 8: 37 v, 14 mp
Avstod: 1 s, 4 m, 37 kd, 1 fp
Frånvarande: 16 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 2 mp

Mom. 17 (internkontroll m.m.)
1. utskottet
2. res. 10 (m, kd)
Votering:
196 för utskottet
105 för res. 10
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 37 v, 1 kd, 16 c, 13 fp, 14 mp
För res. 10: 69 m, 36 kd
Frånvarande: 16 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 4 fp, 2 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

4 § Forskningsfrågor

Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande 1999/2000:UbU3
Forskningsfrågor (prop. 1998/99:94)

Anf. 1 PER BILL (m):
Herr talman! Det här betänkandet heter Forsk-
ningsfrågor, och bakom det döljer sig del 1, kan man
väl säga, av Forskning 2000-kommitténs förslag. Man
kan också säga att det kanske är de lite mindre kon-
troversiella delarna som betas av. Sedan ska man ta
nya tag med de andra delarna.
I det här betänkandet tas bl.a. upp frågor kring
statens uppgifter i fråga om forskning och utveck-
lingsarbete, om forskningens omfattning, inriktning
och fördelning och om samverkan mellan universitet
och högskolor och samhället i övrigt.
Herr talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till
reservation 1 under mom. 1. Naturligtvis står vi bak-
om samtliga övriga reservationer i betänkandet, men
för att vinna tid yrkar vi bifall bara till den första
reservationen.
Denna första reaktion på Forskning 2000 är i
många avseenden bra. Det är också bra att regeringen
avser att lägga fram en samlad forskningspolitisk
proposition år 2000. Det är oerhört viktigt att den här
propositionen blir så genomarbetad och så bra som
möjligt, för det är ett viktigt steg för att förbättra
Sverige och se till att Sverige blir ett kunskapsland i
den nya ekonomin.
Jag tänker därför använda en stor del av min tid
till att försöka ge konstruktiva förslag till hur denna
samlade forskningsproposition ska kunna bli så bra
som möjligt. Det är ju så att ju tidigare man är ute och
debatterar och slåss för sina idéer, desto större chans
har man att göra någonting. Chansen att någon här i
kammaren skulle ändra åsikt och därmed rösta på ett
annorlunda sätt vad gäller just det här betänkandet är
ju ganska liten. Det är ju t.o.m. så att det börjar kän-
nas lite grann som om nästan vartenda kommatecken
är fastsatt i de propositioner som kommer till utbild-
ningsutskottet, och det vore väl tråkigt om detta ut-
skott och riksdagen enbart skulle vara ett transport-
kompani.
Det är otroligt viktigt att vi har en bra forsknings-
strategi och tydliga och uppföljningsbara mål. Dessa
övergripande mål och strategier bör utgå från det
arbete som för tillfället görs på landets universitet och
högskolor.
Det är också viktigt att vi funderar en del över
viktiga frågeställningar, t.ex.: Vad ska staten göra?
Och minst lika viktigt: Vad ska staten inte göra? Vad
sköts bäst på marknaderna, och vad kan de frivilliga
gemenskaperna bidra med? Hur kan vi skapa synergi-
er mellan den statliga grundforskningen och den
tillämpade forskningen runtom på alla företag i Sve-
rige?
Vilka nationella mål bör vi ha, och hur ska vi
kunna nå dem? Inom vilka områden ska vi hålla ab-
solut världsklass? Kanske måste vi i dag också fråga
oss: Vilka svenska universitet ska om t.ex. fem år
hålla absolut världsklass?
Herr talman! Det är också viktigt att vi har en
självkritisk omvärldsanalys som belyser viktiga frå-
gor och skeenden i världen. Vad innebär t.ex. skiftet
från industrisamhälle till kunskapssamhälle? Vad
innebär förändringen som kommer via Internet och
möjligheten för alla att koppla upp sig hela tiden?
Vad innebär förändringarna i den nya ekonomin, i
nätverksekonomin? Kan vi verkligen konkurrera trots
världens högsta skatter, dålig lönebildning och ett
kallt och ruggigt klimat minst sju åtta månader om
året?
Med utgångspunkt från att all forskning är global
borde vi fundera över: Vad innebär den snabbt ökan-
de globaliseringen? Vad innebär kunskapsklustrens
framväxt? Har vi några sådana kunskapskluster som
kan bli attraktiva i Sverige?
Jag tror också att vi ska fundera lite grann på vad
jag skulle vilja kalla för brain drain eller brain gain,
dvs.: Kommer vi ständigt att tappa kompetens och
kunnande, eller kommer vi åter att kunna bli ett land
dit individer flyttar för att skaffa sig högre utbildning
och för att forska?
Hur skapar vi en sund institutionell konkurrens
mellan landets universitet och högskolor såväl på
grundutbildningsnivå som på forskningsnivå så att
denna konkurrens gör att universiteten står sig i den
globala konkurrensen? Vilket konkurrenstryck från
omvärlden kommer våra universitet att utsättas för
när högre utbildning och forskning alltmer blir en del
i utbildnings- och kunskapsmarknaderna?
Vad innebär det snabbt ökande antalet utlandsstu-
denter? När jag gick ut universitet 1987-1988 stude-
rade ungefär 2 000 personer utomlands. År 1998 var
siffran 31 400. Vilka är möjligheterna, och vilka
eventuella risker kan vi se?
Utbildningsministerns partibroder Tony Blair har
som målsättning att 25 % av alla studenter som stude-
rar utomlands ska studera vid ett brittiskt universitet.
Vad innebär det ifall vi funderar på att alltfler länder
mycket tydligt säger att de ska dra till sig så många
studenter som möjligt?
Vilka kvalitetsmål ska vi sätta för våra universitet
och högskolor? Regeringens mål att kvaliteten ska
var lika i hela landet - om det är så jag ska uppfatta
det - tror jag är orealistiskt.
Om det vore så, hur kommer det sig då att det
t.ex. står tusen platser inom teknik och naturveten-
skap tomma på landets mindre högskolor medan det
går tre fyra sökande på de mest attraktiva utbildning-
arna på t.ex. KTH?
Det finns en risk för en gymnasifiering av den
högre utbildningen. Vi ska ha tuffa kvalitetsmål, med
de ska vara ett slags golv. Hur högt taket är, hur bra
universiteten är, ska vi absolut inte ha några restrik-
tioner för. Det får gärna finnas flera universitet i ab-
solut världsklass.
Herr talman! Det är viktigt att prata om några
övergripande principer. Den viktigaste är frihet för
universiteten och forskningen. De andra är högsta
tänkbara kvalitet och att forskningen står sig i en
internationell granskning. Det är också viktigt att vi
funderar över konkreta mål och vilka strategier vi ska
ha för att nå upp till de målen.
Om vi t.ex. skulle vilja utexaminera 50 % fler ci-
vilingenjörer om fem år, vad innebär det för strategi-
er? Jag tror att det innebär att vi måste låta studenter
och forskarstuderande välja var de vill utbilda sig.
Det är viktigt att skapa en fond för spetsutbildning
inom t.ex. IT och telekommunikation. Det är viktigt
att ta bort akademikerskatten.
Om vi i stället satte upp ett mål om att t.ex. tre
universitet i Sverige ska vara rankade bland de 20
bästa inom viktiga områden inom bioteknik och IT,
vilka strategier bör vi ha då? Jag tror att det då vore
klokt att låta kompetensen koncentreras till de kluster
där de bästa förutsättningarna finns. Vi skulle fördela
forskningsanslagen och använda ett per review-
system i mycket högre grad än vad vi nu gör så att vi
fokuserar på de bästa individerna och på deras forsk-
ningsgrupper och projekt.
Vilka strategier är i dag okloka? En fortsatt ök-
ning av forskning som någon typ av regionalpolitisk
åtgärd eller som kompensation för nedläggning av
militära förband är okloka idéer. Det kan finnas un-
dantag. Ett sådant som vi moderater länge har arbetat
för är att vi skulle kunna ha ett rymduniversitet i
Kiruna. Här kan det finnas möjligheter.
Herr talman! Åter till propositionen. Det finns
många vackra ord. Jag hoppas att regeringen kan leva
upp till dem.
Det står: Staten har ett särskilt ansvar för att ga-
rantera forskningens frihet. Staten har ett särskilt
ansvar för grundforskning och forskarutbildning.
Staten har ett särskilt ansvar för att ge förutsättningar
för deltagande i internationellt forskningssamarbete.
Staten har ett särskilt ansvar för att utveckla former
för forskningsinformation och medverka till att forsk-
ningsrön tas till vara i alla delar av det svenska sam-
hället. Det är utmärkta förslag. Min fråga är bara: Hur
ska de genomföras?
Under rubriken Forskningens omfattning, inrikt-
ning och fördelning kan vi läsa att resurserna för
grundforskning och forskarutbildning ska öka, i syn-
nerhet vad gäller teknik och naturvetenskap. Till
skillnad från Forskning 2000 anser regeringen liksom
en samstämmig remissopinion att detta inte ska ske
genom att man minskar resurserna till samhällsveten-
skaplig forskning.
Vidare anför regeringen att en förstärkning av
medel för grundforskning vid de redan etablerade
universiteten är en förutsättning för att dessa lärosä-
ten även i framtiden ska vara viktiga instrument för
att hävda Sveriges position som en ledande kunskap-
snation. Detta är utmärkt bra. Det kan vi vara överens
om. Nu gäller det bara att se till att det blir verklighet.
Jag har några frågor till utbildningsministern. In-
nebär dessa fina ord att vi kommer att se friare uni-
versitet och friare forskare? Innebär det en avpolitise-
ring av universitetsstyrelserna? Innebär det flera uni-
versitet i stiftelseform? Innebär det att forsknings-
stiftelserna kommer att befrias? Innebär det ett antal
nya friska miljarder till grundforskningen, och vari-
från kommer i så fall pengarna? Innebär det att ni har
slutat spara på den internationella forskningen?
Herr talman! Jag är övertygad om att Sverige kan
bli en av de ledande kunskapsnationerna i världen.
Jag är övertygad om att vi kan driva mycket mera
forskning i världsklass och skapa kunskapskluster
som lockar forskare och företag från när och fjärran
till Sverige.
När jag spenderade två månader i Silicon Valley
och på andra ställen i USA i våras var det många som
kände till klustret kring Uppsala, Stockholm och
Mälardalen, och även klustret som sträcker sig från
Köpenhamn via Malmö till Lund. De sade att det
finns goda möjligheter för Sverige inom telekommu-
nikation i allmänhet och inom trådlös telekommuni-
kation i synnerhet.
Men jag tror också att det krävs stora förändringar
av skatterna, lönebildningen och utbildningspolitiken
såväl som av forskningspolitiken för att vi ska kunna
nå dit. Det gäller att vi ständigt arbetar för att skapa
bästa möjliga individ- och företagsklimat. I det sam-
manhanget är utbildning och forskning i världsklass
av största betydelse.

Anf. 2 YVONNE ANDERSSON (kd):
Herr talman! I början av år 1998 presenterade
Kommittén för översyn av den svenska forsknings-
politiken sina resultat i Forskning 2000. Att döma av
remissvaren togs den emot med blandade reaktioner.
Det var rätt tydligt att olika mottagare och olika in-
tressenter hade sina perspektiv i fokus. Det försvårade
naturligtvis för regeringen att bedöma helheten.
Forskningen är ett område som av tradition varit
relativt autonomt i samhället i den meningen att
många inte har insikt i forskningens organisation,
styrning och innehåll. Regeringens svar på utredning-
en och de reaktioner som den väckte kom i den pro-
position som kom att kallas Vissa forskningsfrågor,
som vi har yttrat oss om.
Eftersom forskningens olika delar går in i och
bygger på varandra borde, tycker vi, alla frågor dis-
kuteras samtidigt. Ändå synes detta relativt otänkbart
om man tänker på den utveckling som har skett. Om
en avgränsning ändå ska göras är det viktigt att den
sker på ett sätt som gör att det blir en helhetssyn.
Jag tänker på några korta minuter redogöra för hur
kristdemokraterna tänker kring forskningen.
Herr talman! Vi är överens om att forskningen är
en kraft för en positiv samhällsutveckling. Framstå-
ende och ekonomiskt ledande nationer har välfinansi-
erad forskning och effektiva forskningsorganisationer
med en tydlig struktur på mål och medel. Staten har
ett ansvar för att forskning kan bedrivas, men forsk-
ningens övergripande mål är också tydligt, dvs. att
vinna ny kunskap för att bättre förstå den värld vi
lever i och om möjligt förändra den till det bättre. Här
har vi ett av problemen. Regeringen har inte sagt
något om vilket samhälle vi vill ha. Jag tycker att det
är en svaghet hos regeringen att inte presentera en
genomtänkt målbild före det att resurser fördelas på
olika områden. I stället för att diskutera målet väljer
tydligen regeringen att diskutera medlen för att nå dit.
Det är möjligt att vi får lite mer tydlighet omkring
målen här i kammaren i dag av utbildningsministern.
Kristdemokraterna vill ha ett samhälle där enskil-
da medborgare upplever ett välbefinnande i relation
till vars och ens förutsättningar och önskemål. Män-
niskan är i centrum samtidigt som hon är en del av
samhällsutvecklingen. Detta innebär att människor
och samhälle finns i ett komplext samspel som i sin
nuvarande form bygger på och är beroende av både
humanistiskt och samhällsvetenskapligt kunnande
och naturvetenskapligt och tekniskt kunnande. Det
kunnande som i dag finns är vi skyldiga att förvalta
och bygga vidare på.
För att vi ska nå ett bra samhälle är högre utbild-
ning och forskning viktiga medel, och de är ömsesi-
digt beroende av varandra. Grundutbildningen bidrar
till lämpliga forskare. För att kunna bedriva god ve-
tenskaplig utbildning krävs forskning. Därför måste
inriktningen från staten harmoniera mellan grundut-
bildning och forskning. Genom medelstilldelningen
visar staten i vilken riktning som man önskar att sam-
hället ska utvecklas.
Regeringen har de senaste åren expanderat hög-
skolans utbildningsplatser och forskningsresurser mot
naturvetenskap och teknik. Detta är viktiga kunskap-
sområden när det gäller att bibehålla landets konkur-
renskraft. Utbildningsplatserna har ökat i sådan om-
fattning att det på många lärosäten i dag är svårt att
fylla platserna. I Svenska Dagbladet i måndags klar-
gjordes att det finns 9 000 fler platser än behöriga
elever som lämnar gymnasieskolan.
Samtidigt med detta har utrymmet för humaniora
och samhällsvetenskap minskats. Köer av studenter
finns till utbildningsplatser på filosofisk fakultet.
Många ungdomar har intresse och begåvning för
studier inom humaniora och samhällsvetenskap - ett
intresse som faktiskt inte tas på allvar och som inte
tas till vara av samhället. Ungdomarna får inte möj-
lighet att utvecklas utifrån sina intressen.
Samtidigt besitter landets lärosäten en hög kom-
petens just inom de ämnen som studenterna efterfrå-
gar. Denna kompetens utvecklas inte, och försvinner i
sämsta fall, om inte staten tar ett ansvar för dess
överlevnad. Vi kan inte riskera att få en förlorad ge-
neration med avseende på kunskapsutvecklingen
inom humaniora och samhällsvetenskap. Kristdemo-
kraterna vill därför förvalta och utveckla kunnandet
också inom dessa områden. Det är en kunskap som är
en del av vårt kulturarv och som behövs, och som ska
vara levande också i framtiden.
Den samhällsutveckling som nu sker är en över-
gång från industrisamhälle till kunskapssamhälle.
Förändringskraften ligger i kunskapsdimensionen. I
industrisamhället var det forskningens resultat som
fokuserades, och den typen av forskning måste också
framdeles vara kraftfull. Men i kunskapssamhället är
det däremot forskningsprocessen och forskaren som
står i centrum. Kunskapen är därför inte värdeneutral
utan framtolkas utifrån teorier och perspektiv. Därför
är det viktigt att värdegrunden för forskningen blir
tydlig.
Vårt samhälle har sina rötter i västerländsk huma-
nism förankrad i den kristna etiken. Det rör värden
som handlar om - det har vi nästan tjatat om, men det
behöver upprepas att döma av den utveckling vi har -
människolivets okränkbarhet, frihet för enskilda,
solidaritet med svaga, jämställdhet och alla männi-
skors lika värde. Dessa värden ska vara vägledande
för byggandet av det framtida samhället, och dessa
värden måste därför också vara vägledande för forsk-
ningen.
För kristdemokraterna är det viktigt att uppnå det
övergripande målet med forskningen. För att nå det
krävs en funktionell och effektiv organisation och
strategi vid urval och fördelning av medel. Den måste
växa fram utifrån en värdeförankrad forskningspoli-
tik.
Herr talman! Jag vill ge ett exempel på att värde-
grunden också gäller forskningens villkor. Det gäller
våra yrkanden att femårsgränsen för forskarassisten-
ter ska tas bort. I dagsläget måste tjänst erhållas inom
fem år efter disputation. En sådan regel förhindrar
andra önskemål för forskare, t.ex. att ta föräldraledigt,
att söka projektarbete internationellt eller att ta annan
tillfällig tjänst. Många nyblivna föräldrar, och särskilt
kvinnor, hindras att komma vidare i den akademiska
karriären genom denna gräns.
Sammanfattningsvis och något tillspetsat skulle
jag vilja säga att staten ger medel till forskning för att
utveckla framtidens samhälle utan att ange mål för
hur samhället ska se ut. Staten ger medel i huvudsak
till naturvetenskap och teknik vilket tyder på att tek-
nifieringen anses vara vägen till ett bra samhälle.
Ungdomarna, som ska vara i det här samhället, vill
utbilda sig i humaniora, men de nonchaleras i hög
grad. Forskarna själva synes sitta på åskådarläktare
under tiden som kampen mellan ungdomarnas vilja
och fria val och regeringens styrning pågår. Skälen
till detta kanske utbildningsministern känner till.
Herr talman! Nonchalansen mot ungdomarnas
önskemål och obalansen i medelstilldelning mellan å
ena sidan humaniora och samhällsvetenskap och å
andra sidan naturvetenskap och teknik är oroande. De
långsiktiga konsekvenserna av regeringens ensidiga
satsningar är svåra att överblicka. Jag ser det som
synnerligen angeläget att regeringen anlägger ett
helhetsperspektiv på forskningen och i det anger
värdegrunden, målet för samhällsutvecklingen och
medlen - en tydlig strategi för att nå dit. I det arbetet
ska också de som främst berörs involveras.
Herr talman! Jag står bakom Kristdemokraternas
samtliga reservationer, men för tids vinning yrkar jag
bifall till reservation 3 under mom. 3.

Anf. 3 SOFIA JONSSON (c):
Herr talman! För ungefär 100 år sedan hävdade
chefen för det amerikanska patentverket att alla upp-
finningar som kunde göras redan var gjorda. I dag
kan man tycka att det var ett ganska naivt uttalande,
eftersom vi vet att det har hänt en hel del sedan dess.
Jag tror inte att någon här inne i dag skulle hävda
samma sak, utan i stället mena att vi bara är i början
av den utveckling som vi har påbörjat.
Utifrån detta är den fria och kritiska forskningen
ett omistligt inslag i det öppna samhället. Det är en
huvuduppgift för forskningspolitiken att slå vakt om
det öppna samhället och stimulera ett fritt kunskaps-
sökande. Många av de viktigaste upptäckter som
gjorts har varit resultat just av den fria forskningen
och det förutsättningslösa sökande som sker i form av
den grundforskning vi har haft. Det är genom upp-
täckterna i grundforskningen som basen läggs för
framgångsrikt framtida tillämpat forsknings- och
utvecklingsarbete. Den kunskap som uppnåtts genom
grundforskningen är också den som i dag utgör basen
för utbildningen vid universiteten och högskolorna.
Centerpartiet välkomnar utifrån detta den början
till insats som regeringen gör för forskningen. Det är
viktigt att stärka det öppna samhället och att kvali-
tetssäkra utbyggnaden av den högre utbildningen.
Men satsningen på det arbetet måste vara långsiktig.
Det måste finnas stabila spelregler inom forsknings-
politiken. För att det ska uppnås detta krävs en ge-
nomgripande diskussion med början nu. Det behövs
en bred förankring för det långsiktiga forskningsar-
betet.
Herr talman! Enligt Forskning 2000 förutsätter
ytterligare utbyggnad av de fasta forskningsresurser-
na vid de små och medelstora högskolorna att antalet
forskarutbildade lärare ökar och att forskningen vid
högskolorna visar sig uppfylla kvalitetskriterierna
t.ex. genom att öka andelen medel som erhålls i ve-
tenskaplig konkurrens från forskningsråden.
Det här innebär rimligen högt ställda krav på
statsmakterna. De mindre och medelstora högskolor-
na måste ges möjlighet att bevisa sin vetenskapliga
kvalitet. Vid många högskolor, främst de mindre och
medelstora, finns inte i dag möjligheter att konkurrera
om forskningsmedel med något så när likvärdiga
förutsättningar som de stora högskolorna och univer-
siteten. Högre utbildning ska bedrivas på vetenskap-
lig eller konstnärlig grund sägs det ju. En egen forsk-
ning är därför nödvändig för att säkra grundutbild-
ningens kvalitet vid alla lärosäten. Dels måste läro-
sätets egna lärare ges möjlighet att forska för att vida-
reutveckla sin roll, dels är högskolornas forskning
viktig för att kunna attrahera nya lärare och forskare.
Propositionens skrivningar om de nya högskolor-
nas forskning är därför, som jag ser det, djupt otill-
fredsställande. En medveten kvalitetssatsning måste
följa på den expansion som har skett inom högskolor-
na och universiteten. Den måste innebära ökade re-
surser till alla lärosäten för att bygga upp och kvali-
tetssäkra den egna forskningen och därmed möjliggö-
ra en prövning för fortsatt ökade forskningsresurser i
den miljö man har.
Staten har ett ansvar för att forskningsmiljöer
kommer till stånd och för att högskolorna ges förut-
sättningar att själva utveckla sin forskning och där-
med konkurrera om forskningsmedel från t.ex. råden.
Jag ser att det därför finns skäl att vi nu lägger fast en
plan för att bygga upp och stärka forskningsmiljöerna
vid alla landets högskolor.
Herr talman! Man kan fundera på hur man ska gö-
ra för att stärka forskningen och ge möjligheten att
kvalitetssäkra den högre utbildningen. Vi i Center-
partiet föreslår en övergång till ett enhetligt anslag för
grundutbildning och forskning för samtliga högskolor
och universitet. Anslaget differentieras med nya prin-
ciper för forskningsfinansiering och bygger på vårt
förslag om en kvalificeringstrappa i tre steg. Genom
ett enhetligt anslagssystem skapas förutsättningar för
ett höjt och sammanhållet basanslag för forskning
som helt enkelt följer av det utbildningsuppdrag som
lärosätena har tilldelats. Mindre och medelstora hög-
skolor ska kunna ansöka om examensrättigheter på
allt högre nivå, och prövningen till examensrättighe-
terna ska ske efter klara kriterier. För varje steg i
kvalificeringstrappan ska lärosätena få ökade, tydliga
resurser.
Förslaget innebär därmed att förutsättningar ska-
pas för högskolan att successivt utveckla en bredd
och ett djup, och att högskolan successivt får den
planering och den uthållighet som krävs för forskning
och utbildning.
Hur ser då kvalificeringstrappan ut? Den har som
sagt tre steg.
Det första trappsteget omfattar all högskoleutbild-
ning och alla högskolor. Det ger ökade möjligheter
för samtliga högskolor att bedriva forskning. Därmed
uppnås också högskolelagens krav på nära samband
mellan utbildning och forskning.
I det andra trappsteget kompletteras basanslaget
med ett tilläggsanslag. De högskolor som fått rätten
att utfärda magisterexamen i ett ämne ska också ha
fasta forskningsanslag för det ämnesområdet. Exa-
mensrätten vad gäller magisterexamen följs med
automatik av resurser för forskning och forskarut-
bildning. I de ämnen där högskolorna i dag saknar rätt
till magisterexamen ska de fortsättningsvis efter
prövning få rätt att utfärda examen och därmed också
få tilläggsanslag. Resurserna till detta ska vara av en
sådan omfattning att de ger möjlighet att bygga upp
kvalitet och ger underlag för professurer. Vi anser att
resurser kopplade till magisternivå ska vara så tilltag-
na att högskolorna kan bygga upp en forskarorgani-
sation med en sådan bredd och sådant djup att det
tredje trappsteget kan nås.
Det tredje steget innebär att de högskolor som
uppnått bredd och djup i utbildning och forskning
efter prövning av Högskoleverket ska kunna få exa-
mensrättigheter för licentiat- och doktorsexamen.
Närmare kvalitativa och kvantitativa kriterier för
detta bör Högskoleverket fastställa. Kriterierna ska
vara kända enligt den princip som gäller för magister-
examen. En del i prövningen ska vara att högskolorna
givits rätt att inrätta professurer.
Vårt förslag om kvalificeringstrappa skapar där-
med förutsättningar för högskolan att successivt ut-
veckla den bredd och det djup man behöver. För de
högskolor som får examensrättigheter ska det vara
möjligt att efter prövning inrätta vetenskapsområde
och vidare att uppnå universitetsstatus eller utvecklas
till en profilhögskola.
Herr talman! Men anledning av detta yrkar jag bi-
fall till reservation 4 under mom. 6.
Herr talman! Enligt den forskningspolitiska utred-
ning som finns bör myndighetsstrukturen för forsk-
ningsfinansiering renodlas till fyra nya forskningsom-
råden motsvarande de fyra vetenskapsområdena.
Det är väl detta förslag som har väckt mest debatt
av det som har framkommit. Debatten visar också
tydligt att det krävs ytterligare överväganden av oss
inför ett beslut om en förändrad myndighetsorganisa-
tion.
Det är visserligen bra att regeringen skjuter upp
avgörandet om den framtida myndighetsstrukturen
för forskningsfinansieringen. Men jag tycker ändå att
regeringen borde kunna vara något tydligare om be-
hovet av en enklare struktur och om behovet av att
också i framtiden trygga finansieringen för den tvär-
vetenskapliga forskningen, t.ex. miljöforskning,
forskning om lärande och socialvetenskaplig forsk-
ning, som utgångspunkt för den fortsatta beredningen.
Det hoppas jag att utbildningsministern lyssnar på
och ger kommentarer till senare.
En tänkbar modell för den framtida forskningsfi-
nansieringen skulle kunna vara att de fyra forsknings-
råd och den samverkansnämnd som utredningen före-
slår kompletteras med ett mindre antal tvärveten-
skapliga råd, motsvarande angelägna forskningsinsat-
ser som inte passar in i de disciplinärt orienterade
råden. Dessa bör, liksom de råd som utredningen
föreslår, vara forskarstyrda och ge anslag baserade på
inomvetenskapliga kriterier. Antalet råd, liksom deras
syften och anslag, bör prövas återkommande, för-
slagsvis i anslutning till de forskningspolitiska propo-
sitionerna.
Ytterligare en modell för detta skulle kunna vara
en medveten satsning på att stärka forskningsrådens
samverkansnämnd, som föreslagits i utredningen, och
förbättra dess möjligheter att finansiera tvärveten-
skapliga projekt. Detta bör i så fall förenas med en
medveten satsning på utbyggnad av institut för den
mer sektoriellt motiverade forskningen.
Mycket grundforskning bedrivs över de traditio-
nella disciplinära gränserna, vilket inte alltid upp-
märksammas i forskningsfinansieringen. Jag anser
därför att staten rimligen bör ha ett ansvar, utöver vad
regeringen föreslagit i propositionen, för att främja
gränsöverskridande perspektiv och tvärvetenskaplig
forskning. Det händer att man sätter likhetstecken
mellan grundforskning och disciplinärt orienterad
forskning. Vi i Centerpartiet vill framhålla att också
tvärvetenskaplig forskning kan vara en grundforsk-
ning, vilket som sagt inte alltid framkommer i diskus-
sionen om forskningspolitiken.
Herr talman! En svårighet för forskningspolitiken
är att samhället saknar överblick över de offentliga
forskningsresurserna och att prioritering av forskning
därför blir svårare. Utbildningsdepartementet svarar i
dag för ungefär hälften av de offentliga medlen till
forskning. Den andra hälften består av sektorsmedel
och kontrolleras av en mängd departement samt ett
antal olika forskningsråd. De olika departementens
forskningsanslag är sedan i sin tur utspridda på en rad
statliga verk.
Oavsett hur den framtida myndighetsstrukturen
för forskningsfinansiering utformas kommer den
offentliga forskningsfinansieringen att vara förhållan-
devis oöverskådlig, inte minst då varje myndighet
föreslås få ansvar för den egna uppdragsforskningen.
Sammanställningar av strukturerna för forskningsfi-
nansieringen visar tydligt på behovet av att skapa en
samlad bild av hur offentliga medel för forskning
används. Vi i Centerpartiet anser därför att en ordning
bör prövas där all offentlig forskningsfinansiering
redovisas i en samlad forskningsbudget.
Slutligen, herr talman, menade den forskningspo-
litiska utredningen att dess slutbetänkande borde
utgöra grunden för en fortsatt diskussion om den
svenska forskningspolitiken. Det blev som sagt en hel
del diskussion kring betänkandet, men diskussionen
behöver inte avstanna med det. Många viktiga frågor
- jag har tagit upp myndighetsorganisationen, tvär-
vetenskapens finansiering och forskarutbildningen -
återstår att lösa och förtjänar en fortsatt bred diskus-
sion utanför Utbildningsdepartementet.
Jag anser därför att den fortsatta beredningen av
forskningspolitiken inte ska hanteras internt inom
Regeringskansliet. Vi i Centerpartiet förutsätter att
regeringen kommer att låta beredningen ske i en dia-
log med alla forskningspolitikens intressenter. Samti-
digt bör forskningspolitiken förankras bland alla
riksdagens partier. Jag anser därför att regeringen bör
inbjuda såväl de politiska partierna som forsk-
ningsintressenterna till överläggningar inför den fort-
satta beredningen av forskningspolitiken.
I mitt anförande har jag yrkat bifall till reservation
4 under mom. 6, men jag står naturligtvis bakom alla
de reservationer som Centerpartiet har lämnat.

Anf. 4 ULF NILSSON (fp):
Herr talman! Den proposition som vi diskuterar i
dag behandlar bara en del av frågorna kring den
framtida forskningspolitiken. Regeringen väljer att
återkomma med ett mer fullständigt forskningspoli-
tiskt program under detta riksdagsår. Vi i Folkpartiet
är inte helt kritiska till att regeringen avvaktar, fram-
för allt inte om det leder till att regeringen lyssnar till
den kritik mot dagens forskningspolitik som finns i
olika läger. Vi hoppas också att regeringen gör en
kursändring och fr.o.m. nu vill söka en bred politisk
förankring för sina förslag.
De nya regler för forskarutbildningen som genom-
fördes för några år sedan var inte genomtänkta. Följ-
den har blivit att antalet doktorander minskat och att
vissa institutioner över huvud taget inte tagit emot
nya doktorander under lång tid. Humaniora och sam-
hällsvetenskap har drabbats hårdast. Det har inneburit
ett stort slöseri med människor som har förmåga men
inte praktisk möjlighet att bedriva forskning. Förtro-
endet för högskolan fick också en törn, eftersom
regeringen demonstrerade hur snabbt spelreglerna
kan ändras.
Redan för något år sedan krävde vi i Folkpartiet
att doktorandreformen skulle rivas upp, med en för-
hoppning att den nye utbildningsministern skulle
ändra kurs. Även undervisningskvaliteten hotas av
bristen på disputerade lärare. Inte minst de nya hög-
skolorna tvingas tillsätta många lärare utan riktig
forskarutbildning. På det sättet blir många högskolor
för lång tid framöver utan lärare med forskarutbild-
ning. Studenterna i Sverige behöver fler disputerade
lärare, inte färre. Doktorandreformen måste rivas upp,
och dessutom måste fler doktorandtjänster inrättas.
Mer pengar till forskning via forskningsråden måste
också tillföras. Det är utmärkt med olika externa
finansiärer, men för den fria grundforskningen be-
hövs det en grundplåt med resurser som högskolorna
själva disponerar.
Herr talman! Mångfald och frihet inom forskning-
en har ett egenvärde, eftersom olika forskningsresul-
tat inte går att förutse. Forskningsresultat behöver inte
omedelbart ge avkastning, men de kan mycket väl
visa sig vara en viktig pusselbit senare. Därför måste
grundforskningen tillförsäkras resurser som kan ut-
nyttjas självständigt av de olika universiteten och
högskolorna. Basresurserna i form av fakultetsanslag
och fasta resurser för forskning måste öka. Det före-
slår också Folkpartiet i årets budgetmotion, liksom i
tidigare års motioner. Det är också viktigt att mång-
fald och oberoende finns gentemot den politiska
makten. Därför vill vi att en del av de statliga resur-
serna omvandlas till grundplåtar för fler fria stiftelse-
drivna universitet och högskolor.
Regeringen slår i propositionen fast att kontakten
med det omgivande samhället är viktig och nödvän-
dig, och det tycker jag är riktigt. Det måste skapas
öppenhet och dialog med det omgivande samhället,
och det måste skapas så många mötesplatser som
möjligt. De tankarna ligger i linje med vad utredning-
en om forskningsetik för fram, och en del av den
kommitténs förslag skulle kunna debatteras redan nu.
Förslagen handlar om kontakten mellan högskolan
och det omgivande samhället.
Behovet av utbildning i forskningsetik anser jag
att riksdagen redan nu kunde ta ställning till. Sådan
utbildning borde vara obligatorisk i forskarutbild-
ningen och också ges en ämnesanknuten utformning.
Ökad satsning på populärvetenskap är också vik-
tigt för att förbättra förtroendet mellan forskare och
allmänhet utanför forskarvärlden. T.ex. borde popu-
lärvetenskapliga framställningar få ett ökat meritvär-
de. Andra förslag från den forskningsetiska kommit-
tén är att öka antalet lekmän i de forskningsetiska
kommittéerna och att över huvud taget göra en större
satsning på populärvetenskap.
En annan fråga gäller patenträttigheter för forska-
re och den tas upp av utredningen Forskning 2000.
Man föreslår ett avtal som reglerar rätten till olika
forskares uppfinningar. Enligt Folkpartiets mening
borde Sverige utveckla ett system som påminner om
det danska när det gäller patent. Där är forskaren
skyldig att informera universitetet om sin uppfinning.
Efter värdering sker en förhandling mellan universi-
tetet och forskaren som kan leda antingen till att fors-
karen eller universitetet mot ersättning får rätten till
uppfinningen.
Regeringen väljer att föreslå förhandlingar om
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. Folk-
partiet anser att ett klargörande genom lagstiftning
skulle vara till fördel både för den enskilda forskaren
och för universitetet eller högskolan.
Herr talman! Jag bevistade en professorsinstalla-
tion för några veckor sedan. Samtliga 15 installerade
professorer var män. Var för sig var de naturligtvis
fullt värdiga sin utmärkelse, men de är ändå inte som
grupp representativa för den kompetens som finns i
svensk forskning. På grundutbildningen är andelen
kvinnor 50 %, men på professorsnivå endast 10 %.
Det är helt uppenbart att kvinnornas möjlighet att
göra karriär och till slut nå professur är betydligt
sämre än männens. De mer eller mindre osynliga
strukturer som lägger hinder i vägen för kvinnorna
inom forskningen måste göras synliga.
Folkpartiet föreslår i sin motion med anledning av
propositionen att en genomgång med genusperspektiv
måste göras av de senaste årens professorstillsätt-
ningar, där både män och kvinnor varit bland de
främsta kandidaterna. Hur har sakkunniga valts?
Finns skillnader i hur forskning och undervisnings-
förmåga bedömts? Sedan kan resultaten läggas till
grund för en åtgärdsplan för att utveckla jämställdhet
inom forskningen.
Folkpartiet anser också att genusforskningen be-
höver sina egna tilldelade medel och inte enbart kan
bedrivas integrerad i annan forskningsverksamhet. Vi
hoppas att regeringen kommer med konkreta förslag
om jämställdhetsfrågor i nästa forskningsproposition.
Herr talman! Diskussionen om högskolor och
forskning behöver föras brett i samhället. Regeringen
föreslår nu att en arbetsgrupp ska bildas med uppdrag
att föreslå myndighetsorganisation för forskningsfi-
nansiering. Från Folkpartiets sida anser vi att den
utredningen är så viktig att även de politiska partierna
ska vara med i diskussionerna. Målet måste vara att
högskolor och forskning nu äntligen får klara spel-
regler som gäller under lång tid och att de får till-
räckliga resurser för att kvaliteten ska lyftas i samma
takt som kvantiteten har ökat i svensk högskolevärld.
Jag nöjer mig för att spara tid med att yrka bifall
till reservation 5 av Folkpartiet angående mom. 16.

Anf. 5 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s):
Herr talman! Siffror är för mig väldigt ofta kor-
rekthetens och tråkighetens uttrycksform. Men det
händer att de får perspektiven att vidgas och ljuset att
spela över omvärldens snabba förändringar. Jag ska
pröva ett par.
90 % av alla forskare som någonsin har levt lever
nu. Sverige har i dag lika många forskarstuderande
som vi hade gymnasister under 1950-talet. Det är
bara 45 år sedan. År 2010 kommer 50 % av syssel-
sättningen i Sverige att finnas i kunskapsproduceran-
de verksamhet, enligt de senaste beräkningarna.
Dessa siffror beskriver, åtminstone för mig, väl-
digt kortfattat och väldigt klart ett samhälle där kun-
skapsmängden ökar i ett rasande tempo. I detta sam-
hälle ger utvecklingen av informationstekniken sam-
tidigt många fler människor möjligheter att ta del av
nya kunskaper medan de fortfarande är väldigt nya
och färska. Dessutom kan de ta del av forskningsre-
sultat.
Så växer ett internationellt kunskapssamhälle
fram, där den gemensamma kunskapsbasen hela tiden
vidgas och fördjupas. Det är helt klart att i ett sådant
samhälle spelar forskning och utbildning huvudrollen.
Sverige ligger i dag väl framme vad gäller sats-
ningar på forskning och utbildning i jämförelse med
likvärdiga länder. Det är nu väldigt viktigt att vi star-
tar en långsiktig process för att skapa förutsättningar
för svensk forskning att aktivt bidra till ökad kunskap
och ökat välstånd, inte bara nationellt utan även in-
ternationellt.
Vi ser regeringens proposition Vissa forsknings-
frågor som ett första steg i denna långsiktiga process.
Jag tänker till skillnad från Per Bill debattera en pro-
position som faktiskt ligger på riksdagens bord i dag,
trots att det skulle vara lockande att debattera den
som kommer till våren. Men jag väljer att vänta tills
den ligger på bordet.
Som utgångspunkt för det långsiktiga arbetet bör
vi lägga fast vilka uppgifter i fråga om forskning och
utvecklingsarbete som ska vara statens. Vi delar rege-
ringens uppfattning att staten ska ha det övergripande
ansvaret för att det svenska samhället tar till vara ny
kunskap. Vi delar också uppfattningen att staten har
det särskilda ansvaret för att garantera forskningens
frihet, för grundforskning och för forskarutbildning.
Det är samtidigt staten som ska ge organisatoriska
ramar för utförande av forskning, liksom förutsätt-
ningar för deltagande i internationell forskning.
Riksdag och regering ska lägga fast riktlinjerna
för de övergripande forskningspolitiska besluten,
medan besluten om medelsfördelning och verksamhet
ska fattas av de organ som har den största sakkunska-
pen på de olika vetenskapliga områdena.
Det jag nu sagt tycker jag ger en bra bild av för-
hållandet i dag mellan den politiska nivån och forsk-
ningens utövare. När jag läser moderaternas partimo-
tion får jag föreställningen att den måste vara skriven
i en annan tid, i ett annat land. Hur ska jag i vårt öpp-
na demokratiska samhälle förstå att det mest väsentli-
ga att framföra i detta sammanhang är kravet: "För
det första måste forskningen stå fri att utan politiska
anvisningar söka ny kunskap och fritt från statsmak-
terna kunna framföra kritik."
Anser verkligen Per Bill att forskningen i Sverige
i dag söker kunskap efter politiska anvisningar och
inte fritt kan framföra kritik?
Herr talman! Vi delar även regeringens uppfatt-
ning att det är nödvändigt att öka resurserna för
grundforskning och forskarutbildning. Det är framför
allt forskningen på de tekniska och naturvetenskapli-
ga områdena som behöver resursförstärkning, men
denna förstärkning får inte gå ut över den samhälls-
vetenskapliga forskningen. I ett samhälle som ge-
nomgår en så genomgripande strukturomvandling
som det västerländska industrisamhället nu gör, är det
väsentligt att kunna stödja och utveckla en forskning
som ökar vårt medvetande och vår kunskap om vad
som egentligen sker i allt det som synes ske i ett ra-
sande tempo runtomkring oss.
De ökade forskningsresursernas fördelning i
framtiden mellan de olika lärosätena bör så småning-
om ge underlag för en mycket spännande och kon-
struktiv debatt i kammaren. Vi delar regeringens
uppfattning att det nu, i första hand, är de nya univer-
siteten som behöver ökade resurser för grundforsk-
ning och forskarutbildning. Men med de nya univer-
sitetens, liksom de mindre och medelstora högskolor-
nas, inträde på forskningsarenan skapas nya möjlig-
heter till profilering och samverkan mellan olika
lärosäten, mellan olika institutioner och forskargrup-
per, vilket i sig kan skapa nya, spännande tvärveten-
skapliga fält.
Herr talman! Utredningen Forskning 2000, som
ligger till grund för den proposition som vi i dag
behandlar, skapade mycket debatt. Några av de for-
muleringar som orsakade viss förvirring tar vi ställ-
ning till i dagens beslut. Vi tycker att det är bra att
regeringen inte föreslår några ändringar i skrivning-
arna i högskolelagen om universitets och högskolors
samverkan med det omgivande samhället. Behovet av
denna samverkan framstår mer och mer som en nöd-
vändighet för att högskoleutbildningarna ska kunna
förnyas i samma takt som den omgivande arbets-
marknaden förnyas. Vi tycker också att det är bra att
regeringen föreslår en fortsatt allsidig sammansätt-
ning av forskningsstiftelsernas styrelser. När man
lyssnar på Per Bill kan man tro att det endast är poli-
tiker som sitter i dessa styrelser. Det är en mycket
allsidig sammansättning. Dessa styrelser bildar fak-
tiskt en bas för en nödvändig dialog mellan forsk-
ningens olika intressenter i dag.
Herr talman! Med dessa avslutande lovord till re-
geringen yrkar jag bifall till majoritetens skrivningar i
betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 6 PER BILL (m) replik:
Herr talman! Majléne Westerlund Panke tog upp
bl.a. frågan om den internationella forskningen och
lovordade att Sverige måste vara med där. Innebär det
att vi kan se slutet av de besparingar som har gjorts
under de senaste åren? Kan vi t.o.m. se ökningar på
dessa områden?
Jag ska svara på frågan jag fick. Det är inte bara
jag som har haft en hel del att anföra mot regeringens
utnämningspolitik. Det är en stor skillnad om det är
universitetet som väljer att välja in en politiker i sin
styrelse eller om det är regeringen eller riksdagen
som bestämmer vilka som ska sitta i styrelsen.
Vem vågar bita den hand som föder en? Vem vå-
gar vara kritisk mot t.ex. forskningsstiftelserna om
det sitter många socialdemokratiska politiker där?
Vågar man då tala om att all arbetsmarknadspolitik
borde läggas ned eller att olika stöd och subventioner
borde tas bort? Jag är helt övertygad om att socialde-
mokraternas utnämningspolitik är en hämmande
faktor när det gäller friheten att fritt våga säga något
och att fritt välja intressanta forskningsämnen.

Anf. 7 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Jag ska direkt haka på det Per Bill
säger om politiseringen av styrningen av universitet,
högskolor och forskningsstiftelser.
Jag är lite oroad över den mytbildning som sprids
i dag internationellt om hur det ser ut med den s.k.
politiska styrningen. I dag finns en forskning som i
allra högsta grad är fristående, men det finns också
forskning som kanske inte är det på samma sätt som
den forskning som finns vid universitet och högsko-
lor. När Per Bill talar om politiska anvisningar som
en stor fara för svensk forskning i dag, är det inte den
hotbilden jag möter när jag talar med enskilda dokto-
rander och forskare. Där förs diskussionen från ett
helt annat håll, nämligen att det är svårare att vara
kritisk mot de externa forskningsfinansiärerna. De
medlen är mer lättflyktiga än medel som kommer från
staten som garant för grundforskning och forskarut-
bildning.
Vi borde kanske diskutera friheten i forskningen
från flera håll. Det är den externa finansieringen som
har ökat starkt i forskningsvärlden.

Anf. 8 PER BILL (m) replik:
Herr talman! Det är som Majléne säger, nämligen
att det finns hjältar som vågar stå upp och exakt tala
om vad de kommer fram till i sin forskning och som
väljer att forska om för såväl den politiska eliten som
externa finansiärer kontroversiella frågor. Det är just
dessa som vi behöver fler av.
Om det finns en mångfald av finansiärer finns det
en större möjlighet att söka anslag och finna vägar att
finansiera sin forskning än om allting förr eller senare
ligger under socialdemokratisk kontroll och makt. Ni
brukar föredra att säga "ligger under demokratisk
kontroll".

Anf. 9 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Det måste vara trist, Per Bill, att ha
grundsynen i sitt politiska arbete att socialdemokrati
och demokrati är samma sak och att politiker i styrel-
ser för högskolor, universitet och forskningsstiftelser
med nödvändighet måste vara socialdemokrater. Det
kanske beror på att Per Bills grundinställning är att
det alltid kommer att vara socialdemokratin som
kommer att ha majoriteten i det här landet och därför
naturligt kommer att bilda underlaget för nominering-
arna.
Men det är väl inte riktigt så vi ska se på det Per
Bill kallar för politiska personer i styrelser. Det är
personer med starka intressen på forskningsområdet,
men de har ett intresse med en annan ingång i sys-
temet, nämligen ett intresse för allmänheten och för
att få insyn i styrningen av universitet och högskolor.
Det kanske i första hand är insynen som politi-
kerns roll gäller i de här sammanhangen, inte styr-
ningen, påverkan eller försöken att blockera, som Per
Bill hela tiden kommer fram till.

Anf. 10 SOFIA JONSSON (c) replik:
Herr talman! Jag har två frågor som jag skulle
vilja ställa till Majléne Westerlund Panke. Hon visade
i sitt anförande på hur viktigt det är att stärka hög-
skolorna och universiteten vad gäller kvalitet och
forskning. Hon sade också att man den här gången
satsar på de nya universiteten med rejäla medel för att
kunna förstärka forskningen och kvaliteten där. Jag
ser inte riktigt att ambitionerna är så höga i era för-
slag vad gäller den här stora förstärkningen. För det
första är siffrorna låga, och för det andra kommer
pengarna väldigt sent.
För att klara den långsiktiga utvecklingen och
forskningen samt den kvalitetssäkring som Majléne
Westerlund Panke pratar om, krävs det långsiktiga
principer. Hur skulle Majléne Westerlund Panke vilja
att den långsiktiga planeringen såg ut? Hur kan vi
framföra den här i riksdagen?
Herr talman! Jag tycker inte att regeringen och
socialdemokraterna har visat något större intresse av
en bred överenskommelse vad gäller forskningspoli-
tiken. Ser Majléne Westerlund Panke det som viktigt
att ha en bred överenskommelse och att fortsätta
diskussionen?`

Anf. 11 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! När det gäller långsiktigheten utgår
jag från att det är de här principerna vi kommer att
diskutera när regeringen har lagt den forskningspoli-
tiska propositionen till våren. Vi sitter just nu mitt
uppe i diskussionerna om hur den här långsiktigheten
ska se ut. Därför vill inte jag i dag gå ut och tala om
mina visioner av långsiktigheten. Det blir ju väldigt
lätt så att när man ska ta ett beslut någon gång i vår
kommer man att vara knuten till det man yttrade i
oktober. Eftersom det här är en process måste det hela
tiden finnas möjlighet att förskjuta positioner osv.
Om Sofia Jonsson lyssnade på mitt anförande
hörde hon att jag där talade om de möjligheter jag ser
på den forskningspolitiska arenan i dag. Intresset för
forskning som sådan har ökat väldigt markant ute i
samhället i stort och även bland oss enskilda politi-
ker. Jag tror att vi inför forskningspropositionen i vår
kommer att få en väldigt stimulerande och intressant
debatt just om principerna för forskningens struktur,
organisation, profilering osv.
När det gäller de breda överenskommelserna kan
jag säga att det alltid är stabilt och bra med breda
överenskommelser, men då måste de baseras på ett
gemensamt brett ideologiskt synsätt. Det ser jag inte
riktigt att vi har i dag.

Anf. 12 SOFIA JONSSON (c) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är synd att Majléne
Westerlund Panke säger att idéer om forskningspoli-
tiken och idéer över huvud taget inte ska diskuteras
förrän ärendet ligger på bordet. Det är väl det som är
meningen med de diskussioner vi har i kammaren.
Det är väl meningen att vi ska föra ut idéer för att få i
gång en debatt i hela samhället, speciellt kring de
forskningsfrågor och det ärende som vi nu diskuterar,
där det verkligen krävs en långsiktig lösning för att
trygga kvalitet och forskning. Jag tycker att det är
synd.
Majléne Westerlund Panke säger också att intres-
set för forskningen har ökat. Ja, men det krävs just
långsiktighet, inte bara ett fyraårsperspektiv. Man
behöver fasta regler för att på högskolorna och uni-
versiteten klara av den utveckling som så väl behövs.
Vad gäller en bred överenskommelse, och framför
allt en bred diskussion, tycker jag till skillnad från
Majléne Westerlund Panke att det är viktigt att försö-
ka hitta den överenskommelsen. Hon diskuterade ju i
sitt anförande kvaliteten och möjligheten för många
att studera på en bra och utvecklad högskola eller ett
universitet.

Anf. 13 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Precis som Sofia Jonsson hoppas jag
att vi når fram till en bred överenskommelse om den
forskningspolitiska propositionen. Men jag upprepar
att det kräver ett brett gemensamt synsätt i fråga om
hur forskningens organisation, struktur och priorite-
ring ska se ut i framtiden. Det är mycket möjligt att vi
under tiden kommer att kunna diskutera oss fram till
det, och framför allt att vi kommer att kunna göra det
när regeringens förslag ligger på bordet.
I dagsläget ser jag snarare att vi i vissa fall har di-
ametralt olika synsätt på forskningen och framför allt
på den politiska insynen i forskarvärlden. Jag talar
aldrig någonsin om att gå in och styra och påverka,
men insynen är väldigt viktig. Den tredje uppgiften,
som numera finns inskriven i högskolelagen, är just
ett uttryck från oss här i riksdagen att det är viktigt
med öppenhet mellan samhälle och universi-
tet/högskola, just för att få en bred samsyn i fråga om
vad forskningen ska rikta in sig mot, vad den ska
tjäna osv.
När jag talar om bred samsyn är det alltså inte ba-
ra en bred samsyn här i kammaren när vi röstar utan
en bred samsyn över huvud taget i samhället. Det
vore en god gärning om man kunde diskutera sig
fram till det.

Anf. 14 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Majléne Westerlund Panke lyfte
fram vikten av att grundutbildning och forskning hör
samman. Hon sade samtidigt att medelstilldelningen
ska ske av och tillsammans med de sakkunniga inom
området och att det är viktigt att det finns en balans
mellan områdena.
Då undrar jag: Har filosofiska företrädare varit
med och beslutat om hela den utökning som nu har
skett på naturvetenskap och teknik när det gäller
resurserna på de olika lärosätena? Utöver det stor-
möte som går under beteckningen dialog, där utbild-
ningsministern har informerat om sina drag, känner
inte jag till någon överläggning.

Anf. 15 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! När det gäller utvecklingen av poli-
tik, i synnerhet kanske forskningspolitik, är man ju
väldigt beroende av den samhällsanalys som finns i
samhället i stort i dag. Om man går igenom samtliga
länders forskningspolitik, t.ex. inom EU, ser man att
det finns en väldigt bred samsyn om vad som krävs
när det gäller dels ökade forskningsresurser över
huvud taget, dels hur prioriteringen och fördelningen
av forskningsresurserna ska ske och dels ett genom-
gående synsätt att naturvetenskap och teknik är de
områden som ska ha den största resursökningen.
Samtidigt finns det en allt större medvetenhet om
att man till naturvetenskap och teknik måste kunna
koppla humaniora. Jag upplever i dag att vi har ett
väldigt öppet och fritt tänkande när det gäller den
tvärvetenskapliga samverkan. Det är en av mina
största förhoppningar att vi till våren ska hitta en
modell för hur man ska kunna finansiera ny tvärve-
tenskaplig forskning som sker över de gamla discipli-
nära gränserna.

Anf. 16 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag vill tacka för svaret, men nog
måste vi påstå att den samhällsanalytiska bild som är
allmänhetens egendom inte sätter teknik och natur-
vetenskap i första rummet i samtliga sammanhang.
Kvarstår det faktum att det finns köer av studerande
som vill utbilda sig inom humaniora, men dörren är
stängd. Platserna, t.o.m. tomma på många ställen,
finns inom naturvetenskap och teknik.
Jag delar den uppfattningen att vi ska ha kunskap
om människan i ett tekniskt samhälle. Det är en nöd-
vändighet. Om vi ska bygga en gemenskap mellan
teknik, naturvetenskap, människa och samhälle -
vilket jag tror är nödvändigt för att framtidens sam-
hälle ska vara bra - är det då inte rimligt att också
satsa resurser på humanistiska områden? Jag tycker
knappast att det är etiskt försvarbart att säga att na-
turvetenskapliga och tekniksatsningarna inte ska gå
utöver humaniora. Om all utökning ligger på natur-
vetenskap och teknik får självklart humaniora en
lägre rangordning.

Anf. 17 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Praktiskt sker väldigt mycket ute på
de mindre och medelstora högskolorna i dag. Det är
dem jag har besökt oftast. Där låter man helt enkelt
väldigt ofta kursmoment från humaniora ingå i ut-
bildningar på den tekniska och naturvetenskapliga
sidan. Jag har en tro på att den här praktiska sam-
mankopplingen kommer att öka i framtiden, dvs. att
humaniorans roll inte kommer att minska, men den
kommer att förändras. Däremot har jag tyvärr inte
lika ofta hittat kopplingen tvärtom, från naturveten-
skap och teknik till rent humanistiska utbildningar.
Men jag tror att det är precis lika väsentligt.
Jag tror alltså att i den här utvecklingen är det
kanske de enskilda utbildningsanordnarna, de enskil-
da lärosätena, som har kommit ganska långt i ett nytt
tänkande när det gäller nya modeller och strukturer
för utbildning. Det tycker jag är lovande.
Vad vi måste göra är alltså att kunna ge förutsätt-
ningarna för den här typen av samhällskoppling på ett
bättre sätt än i dag genom att få, som jag ser det, ett
resursfördelningssystem som är något annorlunda
uppbyggt.

Anf. 18 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! I början av september besökte jag
Karolinska institutet i Solna. I besöket ingick som
vanligt när jag är ute och reser på högskolor och uni-
versitet träff med en rad forskare som berättar om sin
verksamhet. Jag tror att ni alla håller med om att det
är oerhört stimulerande att träffa forskare mitt i sin
gärning, som visar prov på den glädje och kreativitet
som finns i svensk forskning i dag.
En av de forskare som jag träffade och pratade
med var en mycket ung och framgångsrik hjärnfors-
kare. Hans forskarlag har nyligen gjort banbrytande
upptäckter i sitt forskningsområde. Genom att upp-
täcka hur nya hjärnceller bildas har dessa forskare
lagt grunden för helt nya möjligheter att i framtiden
behandla allvarliga sjukdomar som Alzheimers, Par-
kinsons, MS och slaganfall.
Den här unga forskaren hade efter sin disputation
vid Karolinska tillbringat en tid vid ett amerikanskt
toppuniversitet. Där hade han fått väldigt många
anbud på att fortsätta där på mycket goda villkor.
Ändå hade han valt att komma hem till Sverige. Ka-
rolinska institutet är för honom en mycket spännande
och dynamisk forskningsmiljö.
Trots att han var mycket framgångsrik var det rätt
besvärligt även för honom att få medel för att fort-
sätta sin forskning. Trots att det finns mycket stora
resurser finns det väldigt lite av den flexibilitet som
gör att en ung framgångsrik forskare med spännande
forskarlag snabbt kan få till sig nya resurser. Äldre
forskare som trodde på hans forskningsprojekt bidrog
och gjorde att han kunde komma i gång på ett bra sätt
till slut.
Mötet med denna unga forskare på Karolinska in-
stitutet visar för mig på två viktiga saker: dels att
svensk forskning på många områden ligger i den
absoluta forskningsfronten. Det finns all anledning
för oss att ibland känna stolthet över vad vi åstad-
kommer med de ganska stora resurser som vi
"stoppar in" i forskningen. Dels finns det också an-
ledning för oss att fundera på hur vi stärker svensk
forskning så att den kan hävda sig väl internationellt
även i framtiden. Då handlar det inte minst om unga
forskare som ibland kan få svårt att komma vidare
därför att vår universitets- och högskolevärld har
samma generationsproblematik som överallt annars i
samhället. Unga har svårt att komma in i systemet.
Herr talman! Satsningar på forskning tillsammans
med satsning på utbildning på alla nivåer är av
grundläggande betydelse för Sveriges framtid, för vår
framtida välfärd. Forskningen bidrar också till social
och kulturell utveckling. Det bidrar också till ökad
internationell förståelse och samsyn. Forskningen
bidrar med nya kunskaper som i sann mening kan
förbättra världen.
Utgångspunkten för vår forskningspolitik är att
Sverige ska befästa sin ställning som en mycket fram-
stående forskningsnation. Sverige är det land inom
OECD som avsätter allra störst andel av bruttonatio-
nalprodukten till forskning och utvecklingsarbete.
Där finns ett starkt svenskt forskningsinriktat nä-
ringsliv som bidrar mycket starkt till den tätpositio-
nen. Vår ambition måste vara att Sverige ska behålla
en sådan tätposition. Då behövs naturligtvis en lång-
siktig och medveten strategisk forskningspolitik för
de kommande åren.
Den proposition som riksdagen har att ta ställning
till nu är regeringens första svar på den utredning
Forskning 2000 som skapade en väldigt stor och
intressant debatt om forskningspolitiken, där inte
minst aktiva forskare deltog i debatten. Det var bra,
och det har gett oss en bra utgångspunkt för en refor-
merad forskningspolitik. Den här propositionen är ett
första led i en långsiktig process som syftar till att vi
nu lägger fast långsiktiga riktlinjer för den framtida
forskningspolitiken.
Jag vill särskilt tacka Vänsterpartiet och Miljö-
partiet för ett mycket konstruktivt arbete under fram-
tagandet av propositionen, tillsammans med s-
ledamöterna i utbildningsutskottet.
Nästa stora steg blir den forskningspolitiska pro-
position som vi nu förbereder och som ska läggas
fram under år 2000. Då kommer vi att ta ställning till
flera av de förslag som finns i utredningen, men ock-
så får man en forskningspolitik som grundar sig på
den debatt som vi bör ha om forskningspolitiken fram
till dess. Regeringen avser att stimulera den debatten
genom att ordna forskningskonferenser, stimulera till
ett erfarenhetsutbyte så att vi under den här perioden
tillsammans med de forsknings- och kunskapsstrate-
gier som våra myndigheter nu formulerar har ett väl-
digt bra underlag för en långsiktig forskningspolitik
att fatta beslut om nästa år.
Vi kommer också att få ta ställning till en föränd-
rad myndighetsorganisation under nästa år. I dag
sitter en särskild utredning och tittar på detta. Jag tror
att det finns skäl till att göra en reformering av forsk-
ningsfinansieringsorganisationen i Sverige för att
ytterligare stärka forskningen.
Den proposition med de förslag och bedömningar
som gäller forskningspolitikens långsiktiga inriktning
som vi behandlar nu präglas av en väldigt bestämd
grundutgångspunkt.
Det är staten, riksdag och regering, som har det
yttersta ansvaret för att garantera forskningens frihet.
Det är riksdag och regering som har det yttersta an-
svaret för att satsa på vital grundforskning och fors-
karutbildning.
Den syn som Per Bill förde fram tidigare i debat-
ten här under förmiddagen om att staten, riksdag och
regering, är ett hot mot det fria forskningen har jag
mycket svårt att förstå. Det finns gott om finansiärer
till forskning, inte minst i ett land som Sverige. Det
finns också gott om olika intressenter som vill ha ett
inflytande över forskningen, men det är bara riksdag
och regering som kan fatta beslut om att ställa resur-
ser till förfogande för ett långsiktigt kunskapssökande
som inte har det kortsiktiga nyttoperspektivet i första
hand.
Per Bills resonemang är märkligt också med tanke
på att den borgerliga regeringen under den tid som
den fick styrka forskningspolitiken lade ytterligare
vikt vid det kortsiktiga nyttoperspektivet, t.ex. genom
stiftelsernas bildande. Det var ju inte ett bidrag till
den fria nyfikenhetssökande forskningen, dvs. det
som vi brukar kalla för grundforskningen. Det var ett
försök att stimulera den nyttoinriktade forskningen
mot särskilda strategiska områden. Forskarna upplev-
de inte detta som en stor reform för att vidga forska-
rens frihet, utan som en strategisk satsning från staten
för att skapa kunskap kring strategiska områden.
Jag måste erkänna att jag tycker att dessa stiftelser
gör ett väldigt viktigt jobb. De har bidragit till förny-
else av forskningspolitiken. Men man kan inte påstå
att de var ett steg för att befria forskningen från krav
och yttre åsikter om inriktningen på forskningen,
tvärtom.
Under 90-talet har det tillkommit flera forsknings-
finansiärer som har ett nyttoinriktat perspektiv. Det
gör att det finns anledning för riksdag och regering att
återigen fundera över: Vilken är vår strategiska roll?
Då är grundforskningen det som är det naturliga an-
svarsområdet för oss.
Den fritt sökande nyfikenhetsforskningen, liksom
forskarutbildningen, bildar basen för det som är vik-
tigt: den tillämpande och nyttoinriktade forskningen.
En vital grundforskning är en förutsättning för att det
ska uppstå nya kunskaper att vidareutveckla och
tillämpa inom många olika samhällsområden. Men
det är just långsiktigheten som vi måste ge möjlighet
till. Och det är vi som kan ställa de medlen till förfo-
gande.
Vi kan föra ett liknande resonemang om forskar-
utbildningarna. Det blir en alltmer strategisk utbild-
ning i framtiden. Det är klart att den stora expansion
som vi gör på utbildningsområdet ställer med nöd-
vändighet krav på en ökning av forskarutbildare för
att se till att det finns en bra lärarkår och en bra fors-
karkår vid våra högskolor och universitet.
Samtidigt ser vi ett ökat intresse för forskarutbil-
dare i det övriga samhället, i näringslivet och i of-
fentlig sektor, för den speciella kompetens och den
speciella träning som man har fått i forskarutbild-
ningen.
Ambitionen är därför att öka antalet disputerade
forskare i Sverige och att höja examinationsmålen.
För år 2000 höjs examinationsmålen till omkring
2 400 forskarexamina, vilket ska jämföras med de
2 000 forskarexamina som är det genomsnittliga
målet för perioden 1997-1999.
För att möjliggöra fortsatta satsningar höjs nu an-
slaget till grundforskning och forskarutbildning med
779 miljoner kronor fram till 2002. Fördelningen av
dessa resurser, liksom examinationsmålens framtida
storlek, återkommer vi till i forskningspolitiska pro-
positionen år 2000.
Men redan i budgetpropositionen har vi tagit vissa
verkligt viktiga steg när det gäller grundforskning och
forskarutbildning. 250 miljoner kronor har avsatts till
att påbörja en mycket stark uppbyggnad av möjlig-
heten till grundforskning och forskarutbildning vid
våra tre nya universitet. Dessutom stärks Mitthög-
skolan, som ju ska få förutsättningar under de kom-
mande åren att vara med och ansöka för att sedan
utvärderas om den också kan få bli universitet. Hög-
skolan i Kalmar och högskolan i Karlskrona/Ronneby
får också särskilda resurser eftersom de nu har fått
vetenskapsområde och därmed ett riksansvar för att
bidra med forskarutbildare och forskarutbildning
framöver.
Det är alltså fråga om en mycket stor satsning som
inte bara är en satsning på naturvetenskap och teknik.
Vid de nya universiteten bedrivs forskning i humani-
ora och samhällsvetenskap, och de får del av denna
resursöverföring. Att vi lägger tyngdpunkten på na-
turvetenskap och teknik betyder inte att vi inte bryr
oss om humaniora och samhällsvetenskap.
De etablerade lärosätena kommer i fortsättningen
att spela en nyckelroll när det gäller forskningspoliti-
ken. De har en samlad forskningskapacitet som är
väldigt viktig att värna om. Det betyder att vi har
mycket starka forskningscentra på några håll i Sveri-
ge.
I den fortsatta diskussionen om svensk forsk-
ningspolitik skulle jag vilja lyfta fram några frågor.
För att vi ska befästa vår ställning som framståen-
de forskningsnation bör vi fundera på hur vi kan göra
särskilda satsningar på unga, talangfulla forskare som
i dagens situation har svårt att få resurser eftersom
resurserna ofta är uppbundna på annat sätt.
Vi måste fundera på hur vi ska utveckla spets-
kompetens inom ett antal viktiga vetenskapliga områ-
den så att vi verkligen befinner oss vid den interna-
tionella forskningsfronten när det gäller viktiga delar.
Informationen om svensk forskning till omvärlden
bör öka. Det är väldigt viktigt i dag att vi vågar visa
och informera om vad vi gör så att omvärlden får den
bild av oss som vi förtjänar, dvs. ett land som ligger
mycket långt framme med forskningspolitik och
forskning.
Andelen kvinnor inom svensk forskning måste
fortsätta att öka. Den låga andelen kvinnor på höga
akademiska befattningar visar med all önskvärd tyd-
lighet att jämställd inte är uppnådd inom forskningen.
Rekrytering av kvinnliga forskare är en viktig kvali-
tetsfråga för undervisningen och för forskningen.
Därför är det väldigt oroande om tillämpningen av det
nya befordringssystemet som riksdagen har fattat
beslut om tvärtemot intentionerna skulle motverka
lärosätenas jämställdhetsarbete. Det är viktigt att vi
följer detta väldigt noga framöver.
Genom att anlägga ett genusperspektiv i forsk-
ningen kan forskarna bidra med nya kunskaper som
vi generellt sett kan använda i arbetet för att öka jäm-
ställdheten i samhället i stort.
Det internationella samarbetet inom forskningen
blir allt viktigare. Vi ingår ju nu också i Europeiska
unionens gemensamma forskningspolitik. Som
svenskt ordförandeland år 2001 kommer vi att vara
med aktivt och driva inriktningen av det sjätte ram-
programmet, och det arbetet kommer att vara högak-
tuellt under vår ordförandeskapsperiod. Detta blir för
oss en väldigt strategisk uppgift.
Forskningsetiken måste diskuteras på ett djupare
och bredare sätt. Det är klart att den fantastiska ut-
veckling som vi ser, inte minst inom genomforsk-
ningen, ger stora möjligheter att lösa mycket svåra
gåtor och problem som drabbar mänskligheten. Det
ställer också till mycket svåra etiska frågor.
I den allmänna debatten har vi sett att vi kan ham-
na lite var som helst om vi inte har ett öppet forskar-
samhälle som kan föra ett resonemang med männi-
skor om inriktning och verktyg och hur forskningen
bedrivs. Vi har som grund den utredning om forsk-
ningsetiken som avgav sitt betänkandet under året,
och det finns anledning att komma tillbaka till detta i
den forskningspolitiska propositionen.
Vi bör också lägga större vikt - och det har tagits
upp i debatten under förmiddagen - vid att möjliggö-
ra profileringen inom forskningen, att se till att vi
tillvaratar de förutsättningar som finns vid de olika
lärosätena, högskolor och universitet, att profilera sig
och att kraftsamla kring områden där man känner att
man verkligen har en forskning som ligger mycket
långt framme.
Det är klart att ur denna aspekt måste vi se över
resurssystemet. Vi tillsätter nu en utredare som med
dessa utgångspunkter ska se om dagens resursfördel-
ningssystem är adekvat i den meningen.
Detsamma gäller möjligheterna att faktiskt använ-
da de stora resurser som finns i dag inom forsknings-
systemet för att finna gränsområdena mellan olika
vetenskapsområden. Det är ingen tvekan om att
mycket av det intressanta och spännande sker mellan
traditionella ämnesområden. Ibland är vårt system för
stelt för att kunna reagera på detta och föra över re-
surser till områden som kan bli mycket dynamiska i
framtiden. Då blir det också viktigt att det på våra
högskolor och i våra forskningsråd finns ledningar
och styrelser som orkar med att ibland göra svåra
prioriteringar.
Det kan inte vara så att en gång fördelade resurser
alltid ska ligga fast för evigt, utan man måste också
på en högskola via styrelser och fakultetsstyrelser
kunna fatta prioriteringsbeslut som gör att resurser
förs över till nya spännande, dynamiska områden.
Dagens forskningsfinansieringssystem är ganska
uppsplittrat. Det finns en mängd olika forskningsfi-
nansiärer. Det är nog inte alltid som de sammantaget
bidrar på bästa sätt för att driva på kvalitetsutveck-
lingen inom forskningen. Det finns anledning att se
över detta, både grundforskningsrådens inriktning och
den mängd av sektorsforskningsorgan som vi har.
Jag tror inte att den enkla sanningen är att ju fler
forskningsfinansiärer, desto bättre blir det. När vi från
statens sida resonerar om gemensamma skattemedel
finns det skäl att fundera över hur vi bättre kan sam-
ordna och se till att driva kvaliteten i forskningen
framåt. Vi lär få återkomma till riksdagen med för-
slag med anledning av den utredning som sitter.
Tack för ett bra arbete med kollegerna i riksdagen.
Det här är början på en långsiktig process, där forsk-
ningspolitiken ska bidra till att Sverige som forsk-
ningsnation också i fortsättningen kommer att vara en
av de mest framstående nationerna i världen.

Anf. 19 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är positivt att ut-
bildningsministern talar om vikten av forskningsetik.
Men jag tycker samtidigt att det är synd att inte rege-
ringen och majoriteten anser att man redan i dag kan
fatta ett principbeslut, som Folkpartiet föreslår, angå-
ende obligatorisk utbildning i forskningsetik och gå
vidare med dessa frågor.
Annars talar ministern mycket om ökad satsning
på forskning och kvalitet. Många saker är positiva,
men jag efterlyser redan nu lite mer konkreta exempel
på hur man ska gå till väga för att nå en förbättring.
Det är sant att vi har en stor andel pengar som går
till forskning i Sverige, men vi får också tänka på att
vi har haft en oerhört kraftig utbyggnad där satsning-
en på kvalitet inte har hängt med. Kostnaderna per
student i Sverige är i dag 20 % lägre än för några år
sedan. Alltför många studenter kommer inte i kontakt
med forskarmiljöer och forskare. Alltför många stu-
denter har inte disputerade lärare. En diskussion
måste alltså föras om förhållandet mellan kvalitet och
kvantitet.
De åtgärder som regeringen nu föreslår räcker inte
för att komma i kapp när det gäller t.ex. de etablerade
universiteten, som inom många områden, inte minst
humaniora, ofta lägger ned mindre utbildningar som i
finsk-ugriska, hebreiska osv. vilka hör till ett kultur-
land.
När det gäller den naturvetenskapliga forskning-
en, fru talman, efterlyser jag mer resonemang om
samband mellan skola och högskola. Det finns platser
i naturvetenskaplig utbildning, men eleverna söker
inte dessa utbildningar i gymnasieskolan.
Först som sist när det gäller humaniora och sam-
hällsvetenskap skulle jag vilja ha en kommentar från
ministern om ifall han är intresserad av att göra någon
förändring av de stela regler för doktorander och
forskning som i dag slår ut en massa intresserade
humanistiska forskare.

Anf. 20 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Ulf Nilsson väljer i stora delar av sina
replik att fokusera på utbildningen. Det är riktigt att
det finns ett starkt samband mellan forskningspoliti-
ken och utbildningspolitiken, och jag ska ta upp den
tråden.
Vi är mitt inne i en väldigt kraftig utbyggnad av
svensk högskola. Man kan inte komma ifrån att det
innebär en viss anspänning med tanke på de höga
ambitioner vi har. Vi bygger ut med nästan 90 000
platser under perioden 1997-2002. Det som är slåen-
de med svensk utbildning är att vi har en generellt sett
god kvalitet på våra högskoleutbildningar.
Vi har valt att göra så att när vi bygger ut hög-
skolan följer det med varenda student en ersättning
för att studenten ska kunna få en utbildning av god
kvalitet. När andra länder expanderar väljer de att
inrätta en fri antagning där alla som söker kommer in.
Utslagningen blir då desto större senare i utbildnings-
stadierna, dvs. att väldigt många antas på grundnivån,
att det sedan ställs stenhårda krav som gör att stu-
denter slås ut efter något år eller två och bara de yp-
persta blir kvar. Då är det bättre att se till att bygga ut
högskolan med ersättning per student. Det gör att
man alltid vet att det kommer en resurs med en ut-
byggnad.
Vi, liksom alla andra statliga verksamheter, har
naturligtvis en besparingsperiod bakom oss. Men
fortfarande ligger vi väl till när det gäller ersättning
per student vid en internationell jämförelse. Vi ac-
cepterar inte fri antagning och utslagning, utan vi vill
se till att när vi bygger ut ska varenda plats ha en
stark kvalitet i botten.
Jag tror att vi behöver ta ytterligare steg när det
gäller kvalitetskontrollen av våra utbildningar - kva-
litetsutvärderingen. Jag tror att studentinflytandet inte
minst kan vara en väldigt viktig drivkraft i kvalitet-
sarbetet. Jag kommer att återkomma till riksdagen
med förslag till åtgärder i dessa delar.
När det gäller forskarutbildningen och humaniora
har utgångspunkten vid en del institutioner på det
humanistiska området varit att välja att anta många,
många fler doktorander än vad man har haft resurser
till. Också där har utslagningen av doktorander varit
stor. Många har aldrig någonsin blivit klara. Nu åter-
går vi till 1969 års grundprincip, att anta forskarstu-
derande om man har resurser för dem.

Anf. 21 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Även om vi har en ersättning per stu-
dent, så har den minskat kraftigt. Jag har inga snitt-
siffror, men jag har varit på många nya högskolor där
40 % av lärarna är odisputerade. Med tanke på att
platser står tomma och är svåra att fylla i dag måste
frågan ställas om man inte bör dämpa utbygg-
nadstakten något när det gäller antalet studenter och i
stället föra över dessa pengar till doktorandtjänster,
forskning och disputerade lärare.

Anf. 22 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Det är klart att vår målsättning måste
vara att öka andelen och antalet disputerade lärare.
Det är inte så att man inte är en behörig lärare om
man inte har disputerat. Det har alltid vid våra hög-
skolor funnits ganska många odisputerade lärare som
har gjort väldigt viktiga insatser. Men det är klart att
det i sig är ett viktigt kvalitetsinstrument att se till att
så många som möjligt har disputerat och därmed
också har förmågan att följa med i forskningen och
vara den länk som studenterna behöver mellan under-
visning och forskning.
Vi har valt att koncentrera utbyggnaden på natur-
vetenskap och teknik, framför allt på grund av att
samhällsbehovet är så stort på dessa områden. Låt oss
inte glömma, om vi ser 20-30 år tillbaka i tiden, vad
det är vi har prioriterat i Sverige, nämligen samhälls-
vetenskap som har exploderat både vad gäller forsk-
ning och utbildning.
Det kanske inte är så tokigt om vi någon gång
tänker på att det faktiskt också är viktigt med natur-
vetenskap och teknik, inte minst med tanke på det
samhälle vi lever i med ett väldigt naturvetenskapligt
och tekniskt orienterat näringsliv där vi behöver fler
kompetenta personer.
Den grundläggande och långsiktiga problematiken
blir hur stort intresset bland ungdomar är att söka sig
till naturvetenskap och teknik. Om basen av ungdo-
mar som väljer en sådan inriktning på gymnasiet inte
ökar, kommer vi till slut till läget att en fortsatt ut-
byggnad på området inte är möjlig.
Det är klart att en fortsatt utbyggnad inom sam-
hällsvetenskap och humaniora inte är förbi. Vi har nu
valt att koncentrera oss och göra en kraftsamling för
naturvetenskap och teknik, men jag utesluter inte alls
att den kan avlösas av en stark expansion också på de
humanistiska och samhällsvetenskapliga områdena.
Men det har av totala samhällsskäl varit viktigt att
först koncentrera oss på de naturvetenskapliga och
tekniska områdena.

Anf. 23 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Jag har hört flera här i dag som har
talat och diskuterat om att den bra expansion som vi
har haft av våra högskolor i Sverige måste följas av
en ökad forskning och en stärkt kvalitet. Jag stöder
fullt den diskussionen.
För att göra det kan jag tala om att Centerpartiet
har en idé, en idé som jag har framfört i dag och flera
gånger tidigare. Det handlar om den kvalificerings-
trappa som vi förordar. Varje gång som jag har lagt
fram förslaget har utbildningsministern avvisat det
med en rad olika argument. Jag kan inte riktigt förstå
varför utbildningsministern känner en sådan oro för
att stärka just forskningen och kvaliteten, som vårt
förslag om kvalificeringstrappa innebär, på våra hög-
skolor och universitet.
Jag skulle vilja fråga vad Thomas Östros ser för
möjligheter att stärka kvalitet och forskning - då inte
enbart med några enstaka insatser under de två kom-
mande åren utan insatser för en långsiktig och hållbar
utveckling. Hur ser utbildningsministern på detta?
Vilka åtgärder ser utbildningsministern som långsik-
tigt hållbara?

Anf. 24 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Om man ser på vad som har hänt un-
der de senaste åren, så är det egentligen en formidabel
utveckling. Alla högskolor har nu fasta forskningsre-
surser. Alla våra högskolor skaffar sig därmed en
tradition av att forska och får också en stark förmåga
att samverka med det omgivande samhället som ofta
har ett intresse, inte minst i den region där högskolan
finns, av att bidra till forskningsverksamheten. Det är
viktigt. Det ger ju också en koppling mellan forsk-
ningen och den undervisning som sker vid alla våra
högskolor och universitet.
Sofia Jonsson föreslår att det ska finnas en auto-
matik i hur statens resurser ska fördelas. Om Sofia
Jonsson någon gång får möjlighet att sitta i en rege-
ring kommer Sofia Jonsson att inse att det är omöj-
ligt. Vi måste också gemensamt göra en budgetpröv-
ning av alla nya åtaganden som vi vill göra. Det ska
gälla resurser, hur mycket resurser vi har till vårt
förfogande. Nu står vi inför en växande period. Det
ska ställas inför forskningspolitiska överväganden;
vad är det strategiskt viktiga framöver?
För regeringens del är det viktigt att se till att vi
kan fullfölja satsningen på grundforskning och fors-
karutbildning. Det är viktigt att vi kan fortsätta följa
högskolornas strävan att bli starkare på forsknings-
fronten och stötta i de lägen där vi har resurser att
göra det. Det är viktigt att vi kan stärka miljöer där vi
ligger väldigt långt framme i Sverige och där det
finns behov av förstärkning för att se till att vi kan
fortsätta att ligga vid den internationella forsknings-
fronten.
Inbilla oss inte att det går utan svåra avvägningar
och medvetna politiska beslut! Att ha automatiska
trappor där vi ser en vandring utan att ha kontroll
över utgifterna fungerar inte. Låt mig ge ett bra ex-
empel. När man som högskola får ett vetenskapsom-
råde, dvs. rätten och ansvaret att bedriva forskarut-
bildning, då menar regeringen och riksdagens majo-
ritet att det också följer ett ansvar för finansieringen
av detta. Då sker en viktig prövning i frågeställning-
en: Ger man ett vetenskapsområde eller inte? Får man
vetenskapsområdet har vi ett gemensamt ansvar att se
till forskarutbildningen kan växa fram och bli stark på
den högskolan. Men automatiska trappor? Nej.

Anf. 25 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Jag vet inte riktigt vad det är för för-
slag Thomas Östros funderat ut i sitt eget huvud. Vårt
förslag, Centerpartiets förslag, med en kvalifice-
ringstrappa innebär ju att alla i grunden ska få ett
anslag för sina studenter och sin skola. Därefter sker
det inte med automatik att man ska kunna fortsätta ha
examensrättigheter osv. Det sker ju en prövning, en
prövning för att skolorna ska kunna se vilka möjlig-
heter de har och vilka möjligheter till resurser de
kommer att få. Det är ju på precis samma sätt som för
regeringen. Här kan man ge en möjlighet till kvali-
tetssäkring och forskning.
Thomas Östros sade själv i sitt anförande att stör-
re vikt måste läggas vid att möjliggöra profilering och
forskning. Det är det som är möjligheten. Vi måste se
till att högskolorna ska kunna profilera sig och få
spets inom vissa områden. Thomas Östros halvknap-
pa förslag innebär att de här högskolorna i en värld
fylld av proffscyklister får kuska runt på några halv-
gnetiga trehjulingar. Det är inte det som är meningen.
Vi måste ge den grund och den möjlighet som krävs
för att alla högskolor ska kunna utvecklas till profil-
högskolor. Vi måste ge möjlighet till forskning och
spetskompetens.

Anf. 26 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Detta med forskningsresurser vid alla
våra högskolor är en väldigt central strategisk fråga.
Huvudinriktningen har lagts fast de senaste åren; att
vi ska ha ett högskolesystem i Sverige där alla våra
högskolor har möjligheten att bedriva forskning. Det
var i sig ett mycket viktigt och radikalt steg.
Nu säger Sofia Jonsson att det inte är någon riktig
trappa. Man kan inte vandra den här trappan på eget
bevåg utan det ska ske en prövning. Då blir det i
praktiken den typ av budgetprövning som vi i dag
sitter i.
Vi vill alltså se till att öka möjligheterna till fors-
karutbildning vid flera av våra lärosäten. Det beslutet,
att ge rätten till forskarutbildning, innebär med nöd-
vändighet att vi tar ett gemensamt ansvar för att se till
att detta blir möjligt, dvs. att vi ger resurstillskott. Då
innebär det att när vi får ansökningar om vetenskap-
sområden görs det två prövningar. Dels handlar det
naturligtvis om kvalitet, som är grundläggande. Dels
handlar det om forskningspolitisk strategi och bud-
getprövningar. Det kommer inte Centerpartiet ifrån.
Att man blir tvungen att göra budgetprövningar
visar ju Centerpartiet när man nu, efter några fram-
gångsrika år med samarbete med socialdemokratin,
överger synen på att vi behöver stärka högskolorna
med nya platser över hela landet. I stället drar man
ned på det och använder resurserna till annat. Det är
tragiskt på många sätt. Expressens ledarsida beskrev
det som att den enda vinnarfrågan Centern egentligen
hade har man nu övergett. Det tycker jag är bekym-
mersamt för Centerns del. Vi står fast vid att fortsätta
stärka den här utvecklingen.

Anf. 27 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Låt mig börja med de positiva delarna
i utbildningsministerns anförande. Jag tycker också
att det är mycket viktigt att vi försöker hitta ett bra
system för att ta hand om unga talangfulla forskare -
gärna sådana som kommer tillbaka efter några års
utlandsforskande. Det är också bra att vi försöker
hitta sätt att få riktig spetskompetens. Att öka infor-
mationen om den svenska forskningen är också all-
deles utmärkt. Jag håller med utbildningsministern
om att vi måste få in fler kvinnor och synliggöra de
barriärer som finns. Det ger fler perspektiv. Det ger
större mångfald och ökad kompetens och kvalitet.
Vi brukar också vara överens om att vi ska försö-
ka söka talanger från hela den svenska befolkningen.
Många tekniska högskolor har ju i dag problemet att
de egentligen får 90 % av sina sökande från en fjär-
dedel av befolkningen. Det är både en social sned-
vridning och en könssnedvridning, och det är defini-
tivt inte bra.
Det är tio femton år sedan som jag tillhörde en
forskargrupp i absolut världsklass och min professor
blev överköpt till USA. Stora delar av gruppen följde
med - så också jag under ett par år. Jag vet hur svårt
det ekonomiskt var att flytta tillbaka. Jag vet också
hur mycket svårare det är i dag, tio femton år senare,
att flytta tillbaka. Det finns fler som lockar, det finns
många fler universitet som kan erbjuda både dubbel
lön och hälften så mycket skatt som vi har i Sverige i
dag.
Sedan har vi de här OECD-siffrorna, visserligen
med ett tillägg, en liten brasklapp. Men är det inte
dags att vi ändå använder Forskning 2000:s ärliga
definition? Om man räknar bort vad näringslivets
forskning och militärforskningen har att ge är statens
insats inte något som vi ska skrävla särskilt högt och
brett om.

Anf. 28 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Det finns anledning för riksdagen att
känna sig lite stolt över både uppdragets vikt och den
ersättning man får om man lyckades locka tillbaka
Per Bill till Sverige och riksdagsmannauppdraget.
Jag tror att det finns ett problem i vårt sätt att be-
skriva verkligheten när det gäller våra välutbildade
unga människors rörlighet. Krafter i samhället har nu
under något år valt att beskriva detta som ett stort
bekymmer för oss - att alla med en begåvning nå-
gorlunda över genomsnittet håller på att lämna landet
och bara vi andra blir kvar. Det är ju inte så när man
tittar på siffrorna och den faktiska verkligheten. Sve-
rige är ju ett land med en tradition av att uppmuntra
rörlighet. Titta på studentsidan! Per Bill nämnde
siffrorna. Vi har gått från att bara kanske 7 000-8 000
har sökt sig utomlands till att 30 000 söker sig utom-
lands varje år på mycket kort tid.
Det är ingen slump. Det beror ju på att riksdagen
har fattat beslut om studiemedel och annat som gör
det väldigt förmånligt att söka sig utomlands. Detta
har vi gjort på grund av att vi tycker att det är en stor
fördel för vårt land om folk söker sig utomlands. Jag
skulle önska att denna andel fortsätter att öka.
Detsamma gäller de utexaminerade, det här med
att t.ex. civilingenjörer söker sig utomlands ett par år.
Tittar vi på siffrorna ser vi att det inte finns något
stort utflöde. Men man beskriver flyttar som ett
mycket stort problem. Det är väl en fördel för oss
också det; att många människor periodvis jobbar
utomlands. Det borde det vara många som tycker att
det är intressant att göra. De allra flesta kommer na-
turligtvis tillbaka.
Vi påverkas av omvärlden, och vi måste ibland
ställa om och förnya för att följa med i omvärldens
utveckling. Det är ingen tvekan om det. Men i grund
och botten är det väldigt positivt att vi har en stor
rörlighet i Sverige. Vi är ju moderna i en globaliserad
värld. Det är många andra som ligger långt efter ur
den aspekten.
Sedan kan jag inte se det som en nackdel att
svenskt näringsliv är forsknings- och utvecklingstätt
och starkt. Det är en fördel för oss.

Anf. 29 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Det sistnämnda kan jag inte heller se
några problem med.
Visst finns det både positiva och negativa saker i
rörligheten, utbildningsministern. Men jag tror att det
är viktigt att man hela tiden försöker fundera över vad
som är de positiva sakerna och vad som är de negati-
va sakerna. Jag tror inte att det bara är skrämskott att
vi nu faktiskt ser en brain drain. Problemet är ju
också att vi inte ser den brain gain som vi skulle vilja
ha, dvs. att vi kan locka amerikaner, tyskar och italie-
nare att komma hit och göra forskningsinsatser, vilket
var ganska vanligt på 60-talet. Jag tror att det handlar
om att ha råd att flytta tillbaka efter utlandsvistelser
och att ha råd att flytta till Sverige för att forska.
Låt mig sedan också ta upp det som jag talade
länge och väl om med Majléne Westerlund Panke,
nämligen statens roll. Visst ska staten ha ett starkt
inflytande, framför allt när det gäller grundforskning.
Men jag tror att väldigt många forskare med bävan
kommer ihåg vad som hände under Carl Thams tid,
de härjningar med osthyveln som då skedde. Att kalla
det långsiktighet tycker jag verkligen inte är ett bra
valt ord. Det handlade väldigt mycket om att man fick
förlita sig på den mångfald av finansiärer som fanns,
och den mångfalden vill jag bevara och dessutom
utveckla.

Anf. 30 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! När jag har talat med forskare tror jag
att jag aldrig har mött åsikten om att politiker engage-
rar sig för lite i forskningspolitiken. Det finns snarare
en mycket stark önskan om att komma tillbaka till en
tradition som kanske fanns i Sverige under 50- och
60-talen. Man talar drömskt om Erlanders period och
Harpsundssamtal, diskussioner om inriktningen av
forskningspolitiken. Det finns en stark önskan i det
svenska forskarsamhället att vi deltar i det forsk-
ningspolitiska samtalet tillsammans med forskare.
Man ser inte politiken och politiker som ett hot, utan
man inser att det är här som källan till den fria forsk-
ningen finns, de som kan prioritera och ställa resurser
till förfogande för ett fritt kunskapssökande.
Det är klart att när man som Per Bill och Per Bills
parti har valt att se det på ett väldigt märkvärdigt sätt,
nämligen att den enda forskning som är fri är den som
bedrivs av t.ex. stiftelser, vilkas styrelser utser sig
själva och som inte har någon kontakt med de ur-
sprungliga finansiärerna och det demokratiska sam-
hället. Då skapar man ju mycket svåra konflikter. Och
det var det som inträffade. I dag tror jag att forskar-
världen generellt är helt överens om att det var väl-
digt olyckligt att man gjorde på det sättet, att man
skapade stiftelserna på det sätt som man gjorde och
att man inte från början bjöd in riksdag, politiker och
allmänhet att vara med och påverka användningen av
dessa stiftelsemedel. Det skapar enorma spänningar,
och det inser forskarna att man förlorar på på lång
sikt.
Den inställning som Per Bill har delas inte, som
jag upplever det, av forskarsamhället, utan man vill se
mer aktiva och insiktsfulla politiker och politiker med
åsikter också om inriktningen.
Men självklart ligger själva friheten i att man har
rejält med resurser på högskolor och universitet som
man själv beslutar om. Och det är klart att det bara är
forskarvärlden som kan avgöra vad som är kvalitet
och vad som inte är kvalitet. Det klarar naturligtvis
inte vi av.

Anf. 31 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Utbildningsministern har sagt många
bra saker. Ändå finns det en del som vi kanske inte
har fått en fullständig förklaring av. Han talar om
forskningens sociala och kulturella betydelse, om
vikten av att Sverige befäster sin ställning som en
framtida forskningsnation, om en medveten strategisk
forskningspolitik och en långsiktig politik och om
kunskapsstrategier på skilda områden.
Frågan är då: Vilken samhällsanalys finns bakom
dessa strategier, och vad är själva målet när det gäller
detta i det framtida samhället? Då undrar jag: På vilka
värden vilar denna forskningsstrategi, och var förs
samtalet om det framtida samhälle som vi vill ha? Jag
ska konkretisera det lite grann. Vi har en intensiv
teknisk utveckling. Många känner sig lite funder-
samma över vart människan tar vägen. Är det männi-
skan som ska styra den tekniska utvecklingen, eller
kan tekniken ta över så att vi människor snällt får
följa med i samhällsutvecklingen? Detta var ett slags
konkretisering av vad jag är ute efter. På vilka värden
vilar den strategi som vi vill ha inom forskningspoli-
tiken. Och vad är målet, var finns det nedskrivet eller
var förs samtalet om det?

Anf. 32 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! På de två minuter som jag har till för-
fogande är det inte möjligt att föra ett mer djuplodan-
de resonemang om detta. Men det är klart att i en
forskningspolitisk proposition ska vi också ha en
grundläggande diskussion om inriktningen av forsk-
ningspolitiken och varför vi bedriver forskningspoli-
tik.
Jag skulle vilja ha som första utgångspunkt att den
naturliga drivkraften för oss människor är att få veta
mer om hur det faktiskt står till på alla områden - i
relationer människor emellan, i våra samhällen, i det
sätt som vi har valt att organisera dem men också i
hur naturen fungerar och hur tekniken kan utvecklas.
Det är en grundläggande drivkraft i forskningspoliti-
ken.
Sedan har vi i våra forskartraditioner vid våra
universitet skapat vägar att på vetenskaplig grund
driva denna utveckling framåt. Där sker ju inte all
utveckling. Teknisk utveckling sker ju i mycket stor
utsträckning utanför forskningspolitiken. Men det är
klart att i forskningen och i forskningspolitiken läggs
många viktiga värdegrunder fast.
Fritt sökande är för mig väldigt viktigt, att i första
hand inte inledningsvis begränsa det fria sökandet.
Användandet är en annan mycket viktig principiell
fråga, och där finns det skäl att fundera på hur man
ska resonera i ett samhälle där vi ser en mycket snabb
utveckling, inte minst inom genteknikens område.
Men det fria sökandet efter kunskap, att ta reda på hur
det faktiskt ligger till, är en bra utgångspunkt för en
sådan diskussion.

Anf. 33 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag tror på det fria sökandet. Ändå är
det konkret på det sättet att våra skattebetalare inves-
terar stora medel i en verksamhet som de ofta har en
svag kännedom om. De har rätt att få något tillbaka,
och de har rätt att ställa krav. Forskningen ska leva
sitt eget liv. Det tror jag också. Men den är inte till för
sin egen skull. Därför blir detta väldigt viktigt, inte
minst när man kan se en obalans i medelstilldelning
på grundutbildningar. Man ser att det finns ett glapp
mellan det faktum att man styr in utbildningsplatser
mot vissa områden och att det kanske finns andra
uppenbara behov utifrån samhällsmedborgarens syn.
Jag tänker inte enbart på humaniora. Jag tänker också
på spetsutbildningar, t.ex. specialistutbildade läkare,
osv. Då är det väldigt viktigt att man kan konkretisera
och klargöra vad det är man gör. Därför skulle jag
vilja uppmärksamma behovet av att också i populari-
serad version många gånger kunna delge människor
vad forskningen egentligen handlar om. Jag tror att
det finns ett behov av detta.
Jag har också funderat på hur ni har resonerat när
det gäller spetsutbildningarna, t.ex. inom medicinen,
där vi inom en relativt nära framtid kommer att sakna
en mängd specialister på grund av att de inte har fått
den utbildning som de har haft behov av. Hur resone-
rar ni om detta?
Det sägs att vetenskapsområden för med sig resur-
ser. Men det gjorde det inte på högskolan Karlskro-
na/Ronneby. Där har man kämpat under två år utan
att få resurser för forskarutbildningen, trots att man
fick vetenskapsområdet. Hur resonerar ni omkring
detta?

Anf. 34 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! När det gäller vetenskapsområden har
ju riksdagen under senare tid gjort en förändring som
ger regeringen och inte Högskoleverket beslutsmak-
ten över tilldelningen av vetenskapsområden. Argu-
mentationen från riksdagens sida var att beslut om
vetenskapsområden ju måste innebära att det också
ges resurser, eftersom det innebär ett stort och tungt
ansvar att bedriva egen forskarutbildning. Tidigare
var det Högskoleverket som efter en kvalitetsbedöm-
ning sade att det räckte för att få ett vetenskapsområ-
de. Men det är klart att i ett läge då staten står med
gigantiska underskott finns det inte några nya resurser
att fördela. Då sitter vi på alla områden och funderar
kring hur vi kan se till att använda varje krona så
effektivt som möjligt.
Nu har vi fått en ordning som kommer att fungera
väl. Regeringen fattar beslut om vetenskapsområde
men regeringen kan inte göra kvalitetsbedömningen,
utan den måste göras av Högskoleverkets utsedda
likar som bedömer likar.
När man fattar beslut om vetenskapsområde måste
man samtidigt ha sett att det finns resurser för att
driva den utvecklingen framåt. Det har vi nu. Karls-
krona/Ronneby och Kalmar får en väldigt fin resurs-
utveckling under de kommande åren och kommer att
kunna bygga upp en väldigt fin forskarutbildning. Det
blir ett sammanhang kring bedömning, beslut och en
bra resursutveckling som jag tror kommer att vara till
gagn för hela högskolesystemet.
När det gäller själva frågan om forskningens in-
riktning och forskningsetiken delar jag Yvonne An-
derssons huvudsakliga inriktning, att det krävs en
öppen diskussion. Vi har för få forum, för få platt-
formar, där människor i allmänhet som inte är forska-
re men som har ett intresse för frågorna har en möj-
lighet att resonera med forskare om forskningens
inriktning, om vilka metoder som används och om de
etiska frågeställningarna. Det är inte så lätt att skapa
sådana forum men jag är beredd att göra mitt för att
se till att det via forskarkonferenser och bättre forsk-
ningsinformation skapas möjligheter till sådana här
plattformar. Detta måste dock också växa underifrån.
Det finns idéer om t.ex. forskningen och folket. Så-
dant kan inte regeringen bilda, utan det måste växa
underifrån, från dem som är intresserade av att delta i
ett sådant samtal. Det tror jag skulle vara värdefullt.

Anf. 35 BRITT-MARIE DANESTIG (v):
Fru talman! Först yrkar jag bifall till majoritetens
förslag, till hemställan i utbildningsutskottets betän-
kande.
Efter att ha läst igenom de olika partiernas motio-
ner slås jag av hur samstämmiga uppfattningarna
kring forskningspolitiken faktiskt är. Det är kanske
inte så egendomligt med tanke på att det i utredning-
en Forskning 2000 råder konsensus kring i stort sett
alla förslag, med undantag av forskningsstiftelserna
som fortfarande tycks vara en kontroversiell och
känsloladdad fråga.
Jag tror att den här samstämmigheten är bra. Den
möjliggör långsiktighet, trygghet och förutsägbarhet -
viktiga delar i forskningspolitiken. Trots att sam-
stämmigheten är stor finns det ett antal motioner från
de borgerliga partierna och från Centerpartiet. Jag har
noga läst motionerna och tycker mig kunna konstate-
ra att yrkandena antingen är mycket allmänt hållna
eller redan tillgodosedda eller rör frågor som hör
hemma i diskussionerna om budgeten eller också
kommer att behandlas i den forskningspolitiska pro-
positionen eller i andra propositioner som kommer
nästa år.
Jag skulle vilja vända mig till Kristdemokraterna
och göra en kort kommentar. Kristdemokraternas
motion tycker jag är väldigt otydlig. Till vissa delar
upplever jag den som motsägelsefull. Det gäller då
förhållandet mellan statlig politisk styrning och regle-
ring samt forskningens och forskarens frihet och
universitetens autonomi. Där tycker jag att Kristde-
mokraterna är mycket otydliga. De säger själva att de
återkommer med ett förslag till helhetslösningar. Vi
kanske får invänta det. Nu hittar jag faktiskt bara ett
begripligt och konkret förslag i deras motion, nämli-
gen ett förslag om att slopa den s.k. femårsgränsen
vid tillsättning av forskarassistenttjänster.
I detta anförande ska jag försöka positionsbe-
stämma Vänsterpartiets politik i två för oss viktiga
frågor som egentligen inte direkt hör ihop med propo-
sitionen men som har berörts i några av motionerna.
Först och främst gäller det forskarutbildningen.
Vi motsatte oss de förändringar av reglerna om
antagning till forskarutbildningen som röstades ige-
nom här i riksdagen med stöd av Centerpartiet. Sedan
dess har vi arbetat på att snabbt få till stånd en upp-
följning och en analys av de konsekvenser som de
förändrade antagningsreglerna har fått. I april i år fick
Högskoleverket i uppdrag att göra en sådan uppfölj-
ning. I juni överlämnades rapporten. Tyvärr tycks
flera av våra farhågor ha besannats. Jag ska nämna
några exempel.
Fakulteterna har svårigheter med att göra tillför-
litliga bedömningar när studenterna åberopar en an-
nan form av studiefinansiering än doktorandtjänst
eller utbildningsbidrag. Det har medfört en mer re-
striktiv hållning till forskarstuderande med annan
studiefinansiering.
Viktigt är också följande: Ett etiskt dilemma upp-
står när behöriga och meriterade sökande utan finan-
sieringsmöjligheter får stå tillbaka för mindre merite-
rade studenter som har egen förmögenhet eller som
får ekonomiskt stöd från föräldrar eller andra anhöri-
ga. Att en sökande till en utbildning måste ha ekono-
miska resurser för att kvalificera sig till en urvals-
grupp är, som Högskoleverket pekar på, någonting
helt nytt i svensk utbildningspolitik.
Vi, liksom Högskoleverket, menar att studenter-
nas rättssäkerhet måste ges ökad uppmärksamhet och
att det finns behov av att reglera antagningsordningen
vad gäller forskarutbildningen på samma sätt som det
i dag finns författningsbestämmelser som reglerar
antagningen till grundutbildningen.
I likhet med Högskoleverket tycker vi också att
det måste bli möjligt att överklaga beslut om att dra in
rätten till utbildningsbidrag för doktorander och att
tillsättningar av doktorandtjänster ska vara överklag-
ningsbara.
Av rapporten framgår med stor tydlighet att svå-
righeterna rör humaniora och samhällsvetenskap; det
ska jag villigt erkänna. Reformen har inom de här
områdena medfört en ökad användning av utbild-
ningsbidraget. Nu är det nästan så att doktorandtjänst
under hela fyra år inte ges inom humaniora och sam-
hällsvetenskap. Många institutioner har i stället över-
gått till att ge utbildningsbidrag i två år och dokto-
randtjänst under de två sista åren. I och för sig är det
väl inte helt olyckligt men vi menar att det är viktigt
att regeringen inte överger tidigare ambitioner utan i
framtiden överväger att ge fler studenter möjlighet att
studera och få en doktorandtjänst under hela sin stu-
dietid, alltså under fyra år.
Det kan finnas en uppenbar risk att den minskade
antagningen inom humaniora och samhällsvetenskap
krymper variationen och idéflödet genom att det ges
färre specialkurser och seminarier. Genom att forsk-
ningsvolymen minskar riskerar den samlade kunska-
pen inom ett ämnesområde att tunnas ut. Det kan i sin
tur leda till att vissa ämnen på sikt helt försvinner.
Det tycker vi skulle vara olyckligt. Därför är det
mycket viktigt med en fortsatt uppföljning.
Vi tycker att det är bra att övergångsbestämmel-
serna för doktorander som befann sig i studier när
reformen infördes har mjukats upp och förlängts i
årets budgetproposition. Om det visar sig att ytterliga-
re åtgärder behövs för att komma åt de befarade ne-
gativa effekterna av reformen hoppas vi att regering-
en utan prestige är lyhörd även när det gäller att lösa
detta.
Sedan till en annan för oss väldigt viktig fråga,
jämställdheten. Den frågan har också berörts i ett
antal motioner, även om propositionen inte handlar
om detta. Att kvinnor inte har samma möjligheter att
avancera inom universitet och högskolor är väl känt
sedan lång tid tillbaka. Ju längre upp i tjänstehierar-
kin, desto färre kvinnor. Detta var bakgrunden till de
s.k. Thamprofessurerna, som Vänsterpartiet varmt
stödde. Meningen var att de nya kvinnliga professo-
rerna skulle vara förebilder. De skulle initiera och
stödja kvinnliga studenter och doktorander i deras
arbete och de skulle förstärka rekryteringsbasen så att
andelen kvinnor på högre tjänster äntligen ökade.
Jag såg också möjligheten att ge docentkompetent
lektor professorstitel som en möjlighet att förändra
balansen mellan könen inom professorskåren.
Nu har det kommit ett antal rapporter, och vi kan
titta lite grann i backspegeln - vad var det som hän-
de? Det fanns vällovliga politiska ambitioner att för-
söka bedriva en framgångsrik jämställdhetspolitik
med hjälp av politiska styrmedel. Samtidigt har det
lokala självstyret utökats.
Men den springande punkten är: Finns den goda
viljan till ett aktivt förändringsarbete ute på de lokala
lärosätena? Det gör den inte alltid, kan jag konstatera.
Jämställdhet är i grund och botten en fråga om makt.
Det visades tydligt i bl.a. debatten som fördes efter
det att man införde Thamprofessurerna. Det gäller
makten över tolkningsföreträdet och makten över de
konkreta villkor som kvinnor och män arbetar på.
Beslutet att utlysa tjänster för det underrepresente-
rade könet var ett medel för att synliggöra situationen
och även för att utmana makten - och många har känt
sig utmanade.
Problemet är inte att särbehandling får kvinnorna
att känna sig utpekade och mindre värda, som många
hävdar i debatten, utan problemet är de villkor som
kvinnorna har fått arbeta på. Får inte kvinnor de re-
surser de ska ha och som möjliggör utveckling och
expansion - då hamnar de i särställning och då blir de
inte förebilder längre. Då blir de endast symboler, och
det var inte det vi avsåg.
I ett antal rapporter framkommer nu att man från
lokalt håll inte finansierat mer än det absolut nödvän-
diga och inte heller uppfyllt sina skyldigheter att
avrapportera varje professur med tillhörande resurser.
Detta tycker vi är mycket allvarligt. Det var ju me-
ningen att de här extraresurserna skulle integreras i
jämställdhetsarbetet - inte slukas upp och försvinna
helt.
Slutsatsen man drar i rapporten från det nationella
sekretariatet för genusforskning är att det fortfarande
råder en bristande överensstämmelse mellan de cent-
rala målen och det konkreta genomförandet på lokal
nivå. Detta är något som jag tycker att både regering
och riksdag måste fundera mycket vidare på inför den
forskningspolitiska propositionen. Det, kära kamrater
i utbildningsutskottet, är nämligen ett gemensamt
ansvar som vi har oavsett partipolitik och färg.

Anf. 36 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Det är intressant att se att Vänster-
partiet nu verkligen är en del av majoriteten, och tar
sig god tid att granska och läsa igenom oppositionens
samtliga förslag.
Visst råder det stor samstämmighet om mycket -
det tycker jag vi har hört i debatten här i dag. Men jag
tycker också att vi väldigt tydligt i debatten har hört
de ideologiska skillnader som finns när det gäller
vilken statens roll är och var politiker ska vara och
inte vara.
Britt-Marie Danestig tar upp en viktig fråga,
nämligen den om antagningsreglerna till forskarut-
bildning. De genomfördes ju när s och c var bästa
vänner på alla upptänkliga sätt. Vi varnade då sam-
fällt för att detta skulle få förödande konsekvenser.
Nu visar uppföljningen att dessa varningar till stor del
har besannats.
Jag håller med om att rättsosäkerheten för stu-
denter är ett av de stora problemen. En överklag-
ningsrätt är klart intressant att fundera över. Det bor-
de det också vara när det gäller CSN.
Men jag tycker också att det nu gäller för oss att
försöka ändra förslaget. Vilka skarpa förslag har
Britt-Marie Danestig för att ändra reglerna? Vi kan ju
inte i längden leva med sådana här övergångsregler.
Då blir det lite grann som med PUL, personupp-
giftslagen, fast på utbildningsområdet. Det innebär att
lagen finns där och att det finns massor av undantags-
regler som man tror fixar saker och ting, men att den
egentligen fortfarande är en stor hämsko.

Anf. 37 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Per Bill tycks dela min, och även rap-
portens, uppfattning i de väsentliga dragen.
Jag nämnde två saker som Vänsterpartiet tycker
skulle vara viktiga att driva vidare och som rör just
studenternas rättssäkerhet, och det finns säkert fler
saker som man kan göra.
Jag tror att det är viktigt att vi nu får en fortsatt
uppföljning. Som jag nämnde kan det på sikt bli för-
ödande konsekvenser för de smala områdena, och det
skulle utarma möjligheterna.
Jag är medveten om - det sade jag redan i debat-
ten om de nya antagningsreglerna till forskarutbild-
ningen - att en åtstramning behövs. Forskarutbild-
ningen måste bli effektivare, och förändringar be-
hövs.
I nuläget har Per Bill fått några konkreta förslag
från Vänsterpartiet, och vi lovar att återkomma. Men
vi vill också studera vidare de rapporter som är på
väg in.

Anf. 38 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Jag har stor respekt för att man behö-
ver fundera ytterligare kring detta. Men skulle vi inte
kunna vara överens om att vi behöver få fram försla-
gen till forskningspropositionen? Eller ska vi specifi-
cera ett senare datum? Jag tror nämligen att det finns
en majoritet i riksdagen för att ändra antagningsreg-
lerna som de ser ut i dag.

Anf. 39 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag vill inte binda upp detta till någon
speciell tidpunkt.
Vi kan se på problemet, men jag är inte säker på
att Moderaterna och Vänsterpartiet skulle komma
fram till samma lösning av det, Per Bill. Jag tror fak-
tiskt inte det, med tanke på att vi i andra sammanhang
när det gäller forskningspolitik faktiskt har olika
uppfattning i grunden.

Anf. 40 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Britt-Marie Danestig säger att Väns-
tern tycker att vår motion är otydlig. Jag kan inte säga
annat än att jag funderar på om det handlar om vilja
och intresse, eller om det handlar om att man faktiskt
tyckte det. När jag läser igenom yrkandena ser jag att
sex av de åtta därtill är konkreta. Vi kanske kan talas
vid om detta när Vänsterpartiet har gjort en ny analys.
För att lugna ned dem som möjligtvis har hört
detta vill jag redan nu förtydliga att när det gäller den
statliga styrningen handlar det om vilken värdeinrikt-
ning vi ska ha på samhällsutvecklingen och därmed
forskningen. Det handlar också om övergripande mål
som politiker och stat bör kunna lägga fram, medan
forskarna har hand om forskningen och de mål som
den har.
Den del jag tycker är mer aktuell att diskutera nu
är hur Vänsterpartiet möter de problem som finns. En
stor fara och ett stort hål för många, både kvinnor och
män men främst kvinnor, har varit femårsgränsen för
forskarassistenttjänsterna. Det är ofta den vägen man
går innan man blir docent, professor eller vad det nu
är. Det är här den ytterst lilla del som är kvinnor finns
- jag tror att det är 10 %. Femårsgränsen finns kvar.
Forskarutbildningen sker oftast i den del av männi-
skors liv där man bildar familj och föder barn, dvs.
fullgör sina reproduktiva uppgifter i samhället. Detta
vill också akademiker göra. En femårsgräns blir med
automatik ett stort hot och en stor fara. Hur ser ni i
Vänsterpartiet på detta? Varför hade ni inte ryggrad
att ställa upp på förslaget från Kristdemokraterna?

Anf. 41 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag får påminna Yvonne Andersson
om att det finns alla möjligheter att få dispens från
femårsgränsen eller förlänga perioden när det gäller
föräldraledighet och sjukdom. För denna grupp kvin-
nor - och jag tycker också att det är väldigt viktigt att
de får möjligheter - tillgodoses detta i propositionen.
Däremot finns i andra sammanhang kanske skäl
för att behålla femårsgränsen. Det får nämligen inte
vara alltför långt avstånd mellan den tidpunkt då man
disputerar och genomför sin avhandling och den
tidpunkt då man får sin assistenttjänst.
Jag tycker faktiskt att motionen är otydlig. Men
som jag sade kan det ju hända att Kristdemokraterna
blir tydliga i nästa omgång. Man skriver så här:
"När det gäller det särskilda ansvaret för forsk-
ningens frihet är det viktigt att grundforskningen sker
utifrån inomvetenskapliga bedömningar. När det
däremot gäller den tillämpade forskningen har staten
inledningsvis ett ansvar att, utifrån övergripande
politiska mål, bedöma på vilka områden forsknings-
behoven finns."
Sedan pratar Yvonne Andersson i sitt anförande
om att den socialdemokratiska regeringen borde vara
tydligare med att beskriva vilket samhälle regeringen
vill ha i förhållande till forskningspolitiken och också
i vilken riktning man är beredd att gå för att nå det
samhället. Man ska också vara väldigt tydlig när det
gäller värde. Då undrar jag om det är fråga om en
ökad central politisk styrning. Samtidigt säger Yvon-
ne Andersson att Kristdemokraterna vill värna om
forskningens frihet och forskarens självständighet.
Jag får inte det att gå ihop.

Anf. 42 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det här blir väl en debatt som vi får
fortsätta med. När det gäller styrningen handlar det
om den inriktning som sker via medel. På det tilläm-
pade området är det t.ex. väldigt viktigt att vi har kvar
sektorsorgan och annat. Men det kan vi kanske inte
gå in på nu.
Nu handlar det om Vänsterpartiets synpunkter på
de studerandes möjligheter att göra en akademisk
karriär. Då tycker jag att det är mer intressant varför
man lägger på gränser så att vissa kan falla ur sys-
temet. Det handlar väldigt ofta om kvinnor, men
också män. Det finns faktiskt ett syfte med att var ute
tillfälligt och arbeta internationellt eller arbeta på
fältet om man ska disputera som läkare. Det finns
andra områden också som inte enbart har att göra
med sjukdom och barnafödande, även om det är nå-
got som kan göra att man vill bedriva studier på halv-
fart. Jag tycker att dessa hårda gränser som förhindrar
människors fria val är ett allvarligt hot särskilt mot
kvinnor.
För övrigt tror jag att det är jätteviktigt att vi för-
söker finna det öppna samtalet och den öppna dialo-
gen mellan partier när vi talar om att vi ser proble-
men. Forskningspolitiken är långsiktig. Forskningen
är en viktig del av samhällsutvecklingen. Den bör bli
föremål för breda politiska lösningar.

Anf. 43 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att jag redan har besvarat
den första frågan.
Det är väldigt bra att vi bedriver det öppna sam-
talet. Ju fler som deltar i det samtalet, desto bättre är
det. Jag inledde faktiskt med att säga att det är ganska
fantastiskt att vi över partipolitiska gränser är så
överens om forskningspolitiken. Sedan sade jag att
trots detta finns det ett antal motioner, bl.a. finns det
ett antal kristdemokratiska yrkanden som jag upple-
ver har väldigt lite av konkretion i nuläget. Det var
detta som jag hade en fundering kring.

Anf. 44 GUNNAR GOUDE (mp):
Fru talman! Per Bill gjorde en liten jämförelse
mellan den här mandatperioden och den förra man-
datperioden när det gäller forsknings- och utbild-
ningsfrågor. Vi som var med förra mandatperioden
kan konstatera en skillnad. Då hade vi ganska våld-
samma debatter i kammaren för att försöka övertyga
regeringen om att grundforskningen skulle ha ett
kraftigare stöd och att det rådde obalans mellan
grundforskning och tillämpad forskning. I en rad
frågor var debatten ganska hätsk.
Det ser lite annorlunda ut den här perioden. Nu
har vi fått en proposition från regeringen där man
betonar vikten av stöd till grundforskningen och fors-
karutbildningen. Vi i oppositionspartierna känner
igen oss på en rad punkter. Det är förslag som kom-
mer igen i propositionen. Miljöpartiet känner igen
mycket, men vi är långt ifrån ensamma. Det är många
partier som känner igen detta.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokra-
terna har samverkat kring den här propositionen som i
andra utbildningsfrågor. Jag vill klart säga att det inte
alls har varit frågan om några hårda förhandlingar för
att få den här prägeln. Nu finns det ett gemensamt
synsätt, en grundsyn, på de här frågorna. Det under-
lättar arbetet. Det finns alltså inga konflikter på den
punkten. Jag tycker att det också återspeglas i debat-
ten. Det är en helt annan situation när vi nu diskuterar
möjligheterna att utveckla svensk forskningspolitik
på ett aktivt sätt.
Jag skulle vilja betona en skillnad som är intres-
sant. Det gäller öppenheten i alla avseenden. Rege-
ringen, och Thomas Östros får väl personifiera den,
har lagt ned ett stort arbete på att lyssna på högskolor,
universitet, forskare, näringslivet, den offentliga sek-
torn och andra politiska partier. Detta återspeglas i
propositionen som ett förslag till hur det fortsatta
forskningspolitiska arbetet ska se ut med en forsk-
ningsproposition varje mandatperiod. Där ska det
finnas ett bra underlag genom att alla instanser ska ha
möjlighet att ge sina synpunkter i kunskapsstrategier
och forskningsstrategier som ska redovisas. Förhopp-
ningsvis kommer detta att bli ett bra underlag och
instrument. Det kommer i alla fall att blir betydligt
bättre än de budgetredovisningar och verksamhets-
planer som vi har sett hittills.
Det ser jag kanske som en av de viktigaste bitarna
när det gäller det fortsatta arbetet. Jag vill gärna hän-
visa dem som har efterlyst en bred politisk uppslut-
ning kring detta och möjlighet att påverka det till
Forskning 2000, som är ett exempel på detta. Jag satt
i den utredningen. Alla politiska partier fanns repre-
senterade där. Den är ett exempel på att man i full
enighet fick fram ett betänkande som faktiskt delvis
ligger bakom den här propositionen.
Jag kan haka på det som Majléne Westerlund
Panke påminde oss om, nämligen den våldsamma
utveckling som har skett sedan 50-talet när det gäller
utbildning, högre utbildning och forskning. På 50-
talet gick det lika många elever på gymnasiet som det
går på forskarutbildningen nu. Det är naturligtvis en
kolossal förändring. Dessutom går alla i gymnasiet
nu, vilket man inte gjorde på 50-talet. Det är en för-
ändring. Det finns många människor i forskarutbild-
ningen och inom forskningen. Expansionen har skett
mycket snabbt och accelererat under de sista tio åren.
Då är det naturligtvis självklart att man måste
stanna upp och fråga sig om kvaliteten bibehålls un-
der den här volymökningen. Det handlar egentligen
om flera frågor. Får vi in rätt folk? Hur är det med
den sociala snedrekryteringen? Hur är det med jäm-
ställdheten mellan män och kvinnor? Hur är det med
handikappade osv.? Finns de med i detta? Eller har
ökningen gått så snabbt att vi har tappat vissa grup-
per?
Jag tror att dessa frågor är viktiga. De ska upp-
märksammas speciellt i det fortsatta arbetet så att vi
får en utveckling av kvaliteten när det gäller forsk-
ning och forskarutbildning som gör det möjligt för
alla grupper i samhället att ta del av detta.
I kommittén Forskning 2000 sade vi nästan varje
sammanträde att det vi egentligen skulle ägna oss åt
var att ta reda på hur man skapar kreativa miljöer. Vi
talade mycket om detta. Jag ska erkänna att vi inte
kom fram till något enkelt svar på den frågan. Den får
väl gå vidare till den lilla grupp som nu arbetar med
forskningens organisation och finansiering och till
alla som är involverade i det fortsatta utvecklingsar-
betet när det gäller forskningspolitiken.
Det handlar alltså om att få i gång initiativkraft,
kreativt tänkande osv. I första hand tänker man på de
unga som kommer in i systemet, de unga forskarna.
Utbildningsministern berörde just det problemet. Jag
tror att det är riktigt att det är den gruppen som vi
måste fokusera på nu. De kommer in i ett gammalt
system.
Det finns av naturliga skäl en viss åldersstelhet
vid de svenska universiteten och högskolorna. Sys-
temet byggdes ut under 60- och 70-talen, och i det
sitter åldrande professorer - som t.ex. jag - och lärare
kvar. Dessutom sköts strukturen inom forskningsfi-
nansieringen av dessa personer. Samma personer
sitter som institutionschefer och forskningsledare och
delar ut pengar i fakultetsstyrelserna och forsknings-
råden.
Det är naturligtvis väldigt svårt för en ung genial
forskare att slå sig in och komma åt resurser och
snabbt få arbetsmöjligheter. Standardvägen är att gå
in i något av de etablerade projekten, anpassa sig till
de problemställningar som finns, göra ett bra jobb
och därmed få sin forskarkarriär säkrad.
Jag tror att Karolinska institutet, som utbild-
ningsministern gav som exempel, är ovanligt gynnat
när det gäller möjligheterna att få stöd också för lite
vilda idéer. Man har där en annan typ av resurser, och
man ligger nära tillämpningsområden och en dyna-
misk forskningsmiljö internationellt.
Denna fråga är kanske en av de viktigaste. Jag
skulle vilja se den unga forskare som kan slå sig in
och t.ex. få del av EU-medlen. Det är en fullständigt
orimlig tanke. Man får också fram fel personer när
man kräver att forskarna ska vara väldigt duktiga på
ansökningshandlingar, skickliga på sammanträdesru-
tiner osv. Goda forskare får vara unga, galna, kreativa
och högt begåvade, men man ska inte förvänta sig att
de ska fungera i det lite stela system som vi har. Vi
ser i det här avseendet med spänning fram emot nästa
forskningsproposition.
Jag vill nämna två frågor som jag tror kommer att
bli viktiga och som lite berör det som andra här har
sagt. Den ena är betydelsen av att vi får ökad rörlig-
het. Vi har många små och medelstora högskolor, och
de kommer förhoppningsvis att profilera sig, men
studenterna och forskarna behöver naturligtvis få
tillgång till en större och bredare kunskapsvolym. Jag
tror att det förutsätter ett annat sätt att se på forskning
och inte minst på forskarutbildning, så att man kan
söka kunskap på olika ställen.
Vi behöver alltså få en forskarutbildning som är
mycket mindre bunden till en ort. Man ska på ett helt
annat sätt kunna flytta. Tyvärr har vi t.o.m. under den
förra mandatperioden byggt in vissa bromsar, t.ex. i
tjänstemeriteringen. Man kan som lektor bygga på sin
kompetens och därmed med automatik bli professor
på det lärosäte där man sitter. Det uppfordrar inte till
att man flyttar på sig. Det finns också andra sådana
bromsar som bör uppmärksammas. Vi bör på olika
sätt stimulera rörligheten.
En annan fråga är vad utbildningen ska leda till.
Vi har ett stort behov av specialister inom teknik och
naturvetenskap, och det måste tillgodoses. Naturligt-
vis har vi ett stort behov av specialister även inom
andra områden. Skälet till att man talar just om natur-
vetenskap och teknik är ju, som utbildningsministern
sade, att det där just nu finns ett akut behov. Dess-
utom vet vi att behovet kommer att stå kvar i framti-
den.
Självfallet finns det behov av forskning och ut-
veckling även inom områdena samhällsvetenskap,
lärarnas situation och pedagogisk forskning - det
behövs speciallärare, specialpedagoger och psykolo-
ger i skolan - och självklart också inom humaniora
när vi ska arbeta i ett internationellt perspektiv. Det
behövs kunskap om andra länder, språkkunskaper
osv. Det är oerhört viktiga områden. Kulturen är
naturligtvis alltid viktig. Den kommer aldrig att stäl-
las på undantag, i varje fall inte så länge Miljöpartiet
har möjlighet att påverka.
Analyserna av kulturforskningen har varit väldigt
dåliga. Det beror inte på att man skär ned i det avse-
endet, men det har inte varit det område som just nu
har aktualiserats. Det finns väl skäl att uppmärksam-
ma kulturvetenskaperna lite mer i fortsättningen.
Jag ska kort kommentera något av det som har
sagts. Per Bill gör små försök att få i gång en politisk
debatt, trots att vi är överens i väldigt många avseen-
den. Han tar upp den risk för gymnasifiering som jag
har nämnt. Kreativiteten ökar kanske inte i takt med
att studentgrupperna i föreläsningssalarna blir större.
Det är den risk som han ser, och den bör man natur-
ligtvis uppmärksamma. Jag tror inte att den frågan är
så partiskiljande.
Det gäller kanske däremot frågan om man ensidigt
betonar elitdelen av forskningsutbildningen. Ska
50 % av Sveriges folk genomgå eftergymnasial ut-
bildning och låta en mycket stor del gå vidare i forsk-
ning och forskarutbildning, som behövs för olika
delar av samhället, bör också väldigt många andra
saker observeras.
Våra åsikter skiljer sig vidare i frågan om statligt
ansvar eller inte. Jag hör till dem som tror att staten
som huvudman för universitet och högskolor kan
garantera dessas frihet, medan privat ägande, stiftel-
ser osv. snarare leder till att friheten på sikt inskränks.
Jag är också mån om att de politiska skillnaderna i de
fundamentala avseendena ska vara tydliga och kvar-
stå, så att människor vet hur de i framtiden ska lägga
sin röst.
Yvonne Andersson! Vi har år efter år fört fram en
motion om en kvinnofälla som jag brukar tala om.
Föreskriften att fem år efter doktorsexamen får räknas
till godo som merit till forskarassistenttjänst är en
kvinnofälla, och det föreslås nu i propositionen att
den ska tas bort. Den föräldraledighet som Yvonne
Andersson nämnde får då räknas av i merittiden.
Detta finns alltså med.
Kristdemokraterna föreslår nu att man tar steget
fullt ut och helt tar bort femårsgränsen. Vi får väl gå
vidare i arbetet i frågan. Det är inte alldeles enkelt,
eftersom vi också vill ha unga forskare i vårt land.
Det får inte bli så att det bara är gamla personer med
meritering från hundra vetenskapliga tidskrifter som
kommer åt de här tjänsterna i en hård konkurrens. På
något sätt måste detta styras.
Vi får återkomma till de här frågorna. Ett stort
steg tas nu i rätt riktning, och det som Yvonne An-
dersson efterlyste är alltså redan gjort.
Ulf Nilsson talade om doktorandtjänsterna.
Många har tyckt att den frågan ska bevakas, och Hög-
skoleverket har nu i uppdrag att göra en inventering
av hur de nya reglerna för antagning bl.a. till forskar-
utbildningen sker.
Med hänsyn till talartiden slutar jag med detta. Jag
vill bara än en gång säga att vi med glädje står bakom
propositionen. Samarbetet är trevligt och sett ur vår
synpunkt fruktbärande. Det finns en samsyn som jag
tror också omfattas av många andra partier.

Anf. 45 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Att döma av Gunnar Goudes slutord
ser det ut som om Miljöpartiets möjligheter att ha
inflytande över regeringens högskolepolitik är goda.
Gunnar Goude talar om rätt rekrytering till hög-
skolan. I dag har vi faktiskt inget bra rekryteringsin-
strument till högskolan. Betygen från gymnasiet är
omgjorda från att ha varit grupprelaterade och där-
med vitt anpassade till rekrytering och urval till att ha
blivit målrelaterade. De är ett komplement till ut-
vecklingssamtalen med eleverna och deras föräldrar.
Därmed kan individer inte ställas mot varandra vid
betygssättningen. Tyvärr har man valt att göra siffror
av de målrelaterade betygen, betyg som ska avgöra i
vilken grad eleverna har nått de för kursen och ut-
bildningen uppställda målen.
Vad tänker Miljöpartiet göra åt detta? Vi riskerar i
dag att unga människor förlorar möjligheterna att
fullborda sina framtidsdrömmar därför att de inte
kommer in när de värderas utifrån hur de har fått sina
kunskaper. Har Miljöpartiet grubblat över detta?

Anf. 46 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! För det första tycker vi att det är vik-
tigt att man fortsätter utbyggnaden av antalet platser,
så att fler kan komma in. På den punkten skiljer vi oss
lite grann från kristdemokraterna.
För det andra tror vi att betyg är väldigt dåliga ur-
valsinstrument och vill ta bort betygen, en fråga som
vi driver gemensamt med Vänsterpartiet. Vi vill i
stället ha antagningsprov av olika slag.
Vi tycker alltså att man bör lägga ned betydligt
större omsorg på att pröva och vägleda de studerande
som ska komma in på en lång utbildning. Det har inte
så mycket med forskningsfrågorna att göra, men det
är alltså ett klart ställningstagande: bort med betygen,
bra antagningsprov och fler platser på grundutbild-
ningen! Jag hoppas att jag förstod frågan rätt. Det kan
hända att jag missuppfattade den.

Anf. 47 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Då tackar jag för det svaret, även om
jag inte riktigt förstår hur Miljöpartiet har fått sitt
inflytande förverkligat i det högskolepolitiska arbete
som regeringen gör. Vi har tidigare diskuterat även
grundutbildningen när det gäller fördelningen mellan
olika ämnes- och kunskapsområden.
Vad finns det då för framtidsutsikter att man får
ett antagningssystem som blir rättvist mot de männi-
skor som söker sig in på utbildningar? Vi kommer
ändå bevisligen inte att komma till det tillstånd då
alla kan komma in på de platser de själva önskar.

Anf. 48 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Vi arbetar naturligtvis för att man ska
få fakta i målet när det gäller betygen, alltså att man
helt enkelt sätter i gång och gör en utvärdering av
vilket prognostiskt värde när det gäller studiefram-
gång och yrkesframgång som betygen från gymnasie-
skolan har. Det kommer vi väl förr eller senare att få
gehör för. Det vore ju konstigt om man på lång sikt
skulle motarbeta tanken att man vill ha ett faktaun-
derlag i de här frågorna.
När det gäller det utökade antalet platser på
grundutbildningen för högre studier står vi bakom
regeringens förslag. Det är ingenting som vi har drivit
ensamma från Miljöpartiet på något sätt, utan vi stö-
der det helhjärtat.

Anf. 49 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Gunnar Goude diskuterar i sitt anfö-
rande även han vikten av kvalitet och forskning. Han
säger också att det är oerhört viktigt att de mindre
högskolorna får möjlighet att profilera sig. Men jag
ser inte riktigt var ambitionen för det finns hos Miljö-
partiet.
Centerpartiet är väl ett av de partier som har visat
störst intentioner att stärka just de mindre högskolor-
nas roll och ge dem den här möjligheten till att profi-
lera sig, till att bli en profilhögskola och till att få en
bra forskning. Vi har t.ex. förutom de pengar som vi
har till de nya universiteten, Mitthögskolan, Karls-
krona/Ronneby och Kalmar, lagt närmare 100 miljo-
ner kronor extra för den utvecklingen. Vi har vår idé
om en kvalificeringstrappa.
Men Gunnar Goude, var finns den möjligheten,
som du ser det, för de mindre högskolorna att kunna
profilera sig, skärpa sin forskning och hitta nya idéer
och möjligheter utifrån de ambitioner som ni har i
dag?

Anf. 50 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Möjligheten att profilera sig ligger ju
ute på de enskilda högskolorna. De har ju visat att de
kan det också; det sker ju i samverkan med kommun,
landsting, näringslivet i regionen osv. Karlskro-
na/Ronneby är ett bra exempel på en profilering som
också har en internationell inriktning.
Pengar finns inte i oändlig mängd, utan det hand-
lar om en prioritering, och saker får ske i en viss
ordning. Det Sofia Jonsson t.ex. nämnde är naturligt-
vis sådant som hamnar högt på prioriteringslistan.
När det gäller kvalitetskraven skrev jag under för-
ra mandatperioden upprepade gånger motioner om att
man inte skulle finansiera forskningen på de små och
medelstora högskolorna genom att dela ut forsk-
ningsmedel rakt över med ungefär lika mycket till
alla eller i proportion till storleken, utan att man
skulle införa ett kvalitetskriterium och låta de små
och medelstora högskolorna få en särskild forsknings-
fond. Man skulle då söka medel där för forskning och
naturligtvis automatiskt profilering, men ansökan
skulle då bedömas utifrån kvaliteten så att pengarna
kom dit där man hade de bästa utvecklingsmöjlighe-
terna. Nu blev det inte så under den förra mandatperi-
oden, och nu är det för sent, eftersom man redan har
delat ut de här pengarna. Jag skulle väl knappast tro
att någon går med på att man ändrar systemet i nulä-
get och inrättar detta. Men jag tycker fortfarande att
vår idé är något bättre än den som nu genomdrevs
förra mandatperioden.

Anf. 51 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Jag tycker mig höra någonstans hos
Gunnar Goude att idéerna finns för att fortsätta ut-
veckla och att det också är viktigt med medel. Och
det är det ju. Ska möjligheten finnas att nå de mål
som man sätter upp - och som också Gunnar Goude
sätter upp - t.ex. att man ska stärka de mindre hög-
skolorna och att man ska stärka forskningen och möj-
ligheten till att profilera sig, så är ju medel en väldigt
viktig del. Självfallet ska det kopplas till kvalitet och
möjligheterna till utveckling.
Jag vill ställa en slutlig fråga. Vi har ju diskuterat
det här tidigare. Gunnar Goude sade att det är trevligt
med samverkan och en bred överenskommelse och att
det är viktigt att fortsätta med det. Ser och hoppas
Gunnar Goude och Miljöpartiet då att det ska kunna
tillkomma en bred överenskommelse där alla riks-
dagspartier blir inbjudna såväl som forskningsrepre-
sentanter för att komma fram till de grundliga rikt-
linjerna för forskningspolitiken?

Anf. 52 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Först vill jag, för att saker ska hamna
på rätt plats, påpeka att det inte är jag som är utbild-
ningsminister. I propositionen föreslår regeringen att
forskningen på de små och medelstora högskolorna
ska stärkas på sikt och att profileringen är viktig. Det
har inte varit någon stridsfråga på något sätt och vi
står naturligtvis bakom detta och kommer att fortsätta
så.
När det gäller den breda parlamentariska samver-
kan ska jag inte heller stå här och uttala mig om hur
formerna ska se ut för en sådan. Men det är väl all-
deles klart att om man sätter upp ett finger i luften
och känner vindriktningen, så blåser det i riktning
mot ökad samverkan. De exakta formerna för det får
vi återkomma till.

Anf. 53 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Jag hade inte tänkt att förlänga den
här debatten ytterligare, men eftersom jag blev apost-
roferad av Gunnar Goude ska jag naturligtvis ta upp
den tråd som Gunnar Goude spann på, nämligen min
oro för gymnasifieringen av den högre utbildningen.
Man gör t.ex. på flera tekniska högskolor matematik-
prov som återkommer år efter år. Där har man sett
hur resultaten har försämrats.
Då trodde man att detta kanske berodde på att vi
nu tar in flera: Vi tar och räknar om så att bara resul-
taten för dem som hade kommit in om vi hade haft
ca 30 % färre platser räknas! Men även då har kun-
skapen sjunkit, och det oroar mig.
På samma sätt oroar det mig att vi får en högstadi-
fiering av gymnasieskolan, och kanske är det redan
där vi har roten till det onda, nämligen att det i många
skolor är så stökigt och bråkigt att man inte kan till-
godogöra sig kunskapen och att man inte har möjlig-
het att så att säga lägga goda kunskapsgrunder som
man sedan kan använda på universitetet. Båda de här
sakerna oroar mig.

Anf. 54 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Jag tackar för de synpunkterna. Den
debatten skulle jag väldigt gärna vilja föra utförligt,
men det här är väl inte rätta tillfället eftersom vi har
en forskningsproposition att diskutera.
Men det är klart att blivande forskare måste ha fått
sin grund i ett bra gymnasium och en bra grundskola,
och jag skulle vilja säga en bra förskola också.
Att matematikkunskaperna sjunker tror jag - som
jag har uppfattat det utan att ha detaljstuderat frågan -
att man kan säga är ett faktum, som man kan titta på.
En gissning är att förklaringen väl förmodligen ligger
i gymnasieutbildningen. Sedan finns det ju möjlighe-
ter att inhämta matematikkunskaper om man så öns-
kar även i vuxen ålder, så den tekniska högskolan kan
väl ordna så att de studerande får den här kunskapen
på plats om det är så att vissa delar fattas. Men låt oss
inte ta den detaljdiskussionen!
Det är viktigt att vi får hög kvalitet; där är vi
överens.

Anf. 55 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Många universitet gör ju detta nu.
Man funderar på att ha ett basår för att ge grundläg-
gande kunskaper så att studenterna verkligen kan
tillgodogöra sig högskolestudier, och likadant får man
sedan göra i forskarutbildningen för att se till att de
som börjar där har de kunskaper som behövs. Men
det här är ju inte heller riktigt bra, dvs. att vi ska be-
höva använda tid för så att säga upphämtning av
kunskaper vid varje skild del av utbildningen.

Anf. 56 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Jag kan bara säga - jag vill inte bli
polemisk, men i alla fall - för att runda av det hela:
Jag tror att vi är överens om att gymnasieskolan och
grundskolan har problem i dagsläget, och jag tror att
vi är överens om att det bl.a. beror på lärartillgången,
alltså att lärarbristen ökar, och att vi därför vill av-
sätta betydande resurser för att få både fler lärare och
fler speciallärare osv. i skolan. Vi kan bara konstatera
att den förstärkningen behövs. Då blir det kanske
också bättre på Chalmers och Tekniska högskolan.

Anf. 57 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Gunnar Goude nämnde återigen frå-
gan om doktorander och de förändringar som genom-
fördes för ett par år sedan. Han uttalade en vilja att
följa utvecklingen och se om man kan göra någonting
åt den. Nu har man redan gjort en genomgång. Vi har
fått facit. Antalet doktorander har sjunkit kraftigt. Vi
vet att det är kris på många högskolor med brist på
disputerade lärare.
Fru talman! Jag tycker att det är lite passivt att ba-
ra följa utvecklingen. Jag hade uppskattat om Gunnar
Goude m.fl. hade uttryckt en klar vilja att förändra
systemet. Det behöver inte bli samma system som vi
hade före reformen. Jag är övertygad om att vi måste
öppna möjligheter att doktorera på olika sätt utan den
stela finansieringsprincip vi har i dag. Vi vet redan att
det har drabbat antalet doktorer.

Anf. 58 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Jag tror att det är riktigt. Framför allt
har det drabbat dem som tänker söka in på utbild-
ningen att det har varit svårare att komma in. Det
finns en höjd tröskel just nu som kanske inte är moti-
verad med tanke på önskad kvalitet i forskarutbild-
ningen osv. Sedan bör man uppmärksamma att antalet
doktorerade, dvs. de som fullföljer sin examen, ökar.
Det är inte någon dålig utveckling i det hänseendet.
Jag tror personligen att det finns skäl att titta på
effekterna av den reform vi var emot, i den utform-
ning den hade, när det gäller de olika ämnena. Det ser
olika ut för olika ämnen, och den är lite stel rakt över.
Om man som exempel tar historieämnet på universi-
tetet slår det där väldigt annorlunda än på medicinska
och tekniska utbildningar osv.
Min förhoppning är att det uppdrag som Högsko-
leverket nu har att titta på vilka effekter som regelför-
ändringen i antagningen har för doktoranderna kom-
mer att ge information som vi sedan kan ta till vara
för att komma med eventuella förslag om förbättring-
ar. Men låt oss invänta den informationen. Det är bra
att få fram faktamaterialet.

Anf. 59 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Vi har redan nu en hel del uppgifter.
Det finns naturligtvis mycket att diskutera, bl.a. om
standardtiden för hur länge man ska hålla på med en
avhandling ska vara densamma i olika ämnen. Jag
hoppas att det inte bara gäller Gunnar Goude person-
ligen utan att både Gunnar Goude och hans parti är
beredda att framdeles aktivt diskutera positiva föränd-
ringar som verkligen behövs.

Anf. 60 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Det är lätt att uppfylla den förhopp-
ningen. Det är precis det jag talade om. Man bör titta
på skillnaden mellan de olika ämnena och funktio-
nerna.
Inom humaniora har man en helt annan tradition.
Det ligger ett värde i att man har personer som går
inne i doktorandsystemet kanske på halvtid eller
kvartstid och också har ett arbete utanför, t.ex. på ett
museum. Man får då den knytning mellan universitet
och samhälle som vi alla är överens om på ett lite
annorlunda sätt än t.ex. knytningen mellan industri
och ett tekniskt ämne.
Det ser annorlunda ut, och detta bör belysas. Se-
dan kan man överväga konsekvenserna. SFS, Sveri-
ges Förenade Studentkårer, har väl ungefär samma
inställning i den här frågan som Miljöpartiet.

Anf. 61 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Som tillägg till en mycket intressant
debatt tänkte jag uppehålla mig några minuter runt
frågan om tillräckliga resurser för forskning inom
olika vetenskapsområden. Forskarutbildning och
forskning är en förutsättning för förnyelse i samhället.
Kristdemokraterna vill se en välplanerad utbyggnad i
jämn och hög takt, där utbyggnaden av grundutbild-
ning och forskning går hand i hand.
Det saknas inte resurser för forskning. Det finns
gott om resurser för forskning. År 1998 satsade staten
15 miljarder och näringslivet 40 miljarder. Det kan
ställas i relation till statens anslag för utbildning,
universitetsforskning och studiestöd som tillsammans
blir runt 54 miljarder. Vad det handlar om är att för-
valta dessa resurser så att kvaliteten tillgodoses på
bästa möjliga sätt.
Alltför ofta tycker jag mig märka att kvantitet går
före kvalitet. Det gäller också vid tilldelning av nya
platser och forskningsmedel. Kvalitet är ett mångdi-
mensionellt begrepp. Det bästa måttet på kvalitet är
givetvis den kompetens utbildningen leder till, men
det borde också kunna mätas med antalet disputerade
lärare på en högskola eller ett universitet.
Jag ska nämna några exempel. Enligt budgetpro-
positionen för år 2000 har 57 % av lärarna på Göte-
borgs universitet disputerat. Som jämförelse kan
nämnas att 55 % av lärarna vid Högskolan i Skövde
har disputerat. Det skulle inte vara orimligt att denna
högskola skulle kunna få utbyggd teknisk utbildning
och forskning och t.o.m. bli ett forskande akademiskt
lärosäte. De nya universiteten, som fick huvuddelen
av utdelningen i 1999 års vårproposition, kommer
inte upp i denna procentandel disputerade lärare.
Karlstads universitet redovisar 35 %, Örebro univer-
sitet 25 % och Växjö universitet 30 %.
Fru talman! En annan fråga som utbildningsmi-
nistern bör titta på är olika professioner och kompe-
tenser i forskningsråd, forskningsnämnder och forsk-
ningsstyrelser och varifrån i landet företrädarna
kommer för att få en så god balans som möjligt vad
gäller vetenskapsområden och främjande av hela
landets kunskapsutveckling.
Forskningen om högskolan och dess egna proces-
ser måste intensifieras för att stärka kvaliteten. Det är
mycket viktigt att vårdutbildningar och lärarutbild-
ningar blir mera forskningsanknutna. Bristen på post-
doktorala tjänster måste uppmärksammas bättre. Den
tvärvetenskapliga forskningen är mycket viktig från
en vidare samhällssynpunkt.
Med detta vill jag ytterligare förstärka kristdemo-
kraternas krav om bättre helhetssyn på forskningen,
resurser för forskning till alla vetenskapsområden,
hög inomvetenskaplig kvalitet och balans mellan
bredd och koncentration i landet. I övrigt hänvisar jag
till vad Yvonne Andersson framfört om kristdemo-
kraternas syn på forskningen.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

UbU3 Forskningsfrågor
Mom. 1 (behovet av en samlad och långsiktig strategi
för svensk forskning)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd)
Votering:
181 för utskottet
95 för res. 1
1 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 105 s, 34 v, 15 c, 13 fp, 14 mp
För res. 1: 60 m, 35 kd
Avstod: 1 s
Frånvarande: 25 s, 22 m, 9 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 2 mp
Agneta Lundberg (s) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 3 (statens uppgifter inom forskningsområdet)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (kd)
Votering:
180 för utskottet
35 för res. 3
62 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 1 m, 34 v, 12 c, 13 fp, 14 mp
För res. 3: 35 kd
Avstod: 59 m, 3 c
Frånvarande: 25 s, 22 m, 9 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 2 mp

Mom. 6 (lärosätenas möjligheter att bedriva forskning
och forskarutbildning)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (c)
Votering:
168 för utskottet
15 för res. 4
92 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 34 v, 1 kd, 13 fp, 14 mp
För res. 4: 15 c
Avstod: 60 m, 32 kd
Frånvarande: 25 s, 22 m, 9 v, 9 kd, 3 c, 4 fp, 2 mp
Chatrine Pålsson (kd) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats som frånvarande.

Mom. 16 (översyn av myndighetsstrukturen m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 i motsvarande del (fp)
Votering:
246 för utskottet
25 för res. 5
3 avstod
75 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 105 s, 58 m, 34 v, 34 kd, 1 fp, 14 mp
För res. 5: 1 kd, 12 c, 12 fp
Avstod: 1 m, 2 c
Frånvarande: 26 s, 23 m, 9 v, 7 kd, 4 c, 4 fp, 2 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

5 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 20 oktober

1999/2000:87 av Ewa Thalén Finné (m) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Utländsk konkurrens inom byggsektorn
1999/2000:88 av Anders Sjölund (m) till miljöminis-
ter Kjell Larsson
Miljöprövning av Botniabanan

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 26 oktober.

6 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 20 oktober

1999/2000:47 av Jonas Ringqvist (v) till jordbruks-
minister Margareta Winberg
Onödig avlivning av nötkreatur
1999/2000:48 av Erik Arthur Egervärn (c) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Jordbrukets regeltillämpning
1999/2000:49 av Rolf Gunnarsson (m) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Avlivning av icke EU-märkta kor
1999/2000:50 av Lars Hjertén (m) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Tillämpningen av EU-regler
1999/2000:51 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
till statsrådet Ingela Thalén
Finansieringen av Försäkringskassornas utvecklings-
program
1999/2000:54 av Rolf Gunnarsson (m) till försvars-
minister Björn von Sydow
Hemvärnet
1999/2000:55 av Inga Berggren (m) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Functional foods
1999/2000:57 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
till jordbruksminister Margareta Winberg
De skjutna korna i Ljungskile
1999/2000:65 av Inger René (m) till jordbruksminis-
ter Margareta Winberg
Avlivning av kor
1999/2000:69 av Marianne Andersson (c) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Märkning av djur
1999/2000:70 av Gunnel Wallin (c) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Avlivningen av nötkreaturen i Bohuslän
1999/2000:74 av Caroline Hagström (kd) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Säker livsmedelsmärkning

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 26 oktober.

7 § Kammaren åtskildes kl. 12.51.

Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 4 § anf. 18 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.