Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 1999/2000:126
Tisdagen den 13 juni
Kl. 10.00 - 16.31
18.00 - 22.59
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
--------------------------------------------------------------------
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollen för den 5, 6 och 7 juni.
2 § Meddelande om val
Tredje vice talmannen meddelade att val till riks-
dagsstyrelsen skulle företas onsdagen den 14 juni
kl. 9.00.
3 § Anmälan om ordförande i miljö- och jord-
bruksutskottet
Tredje vice talmannen anmälde att Ulf Björklund
(kd) valts till ordförande i miljö- och jordbruksut-
skottet fr.o.m. den 8 juni.
4 § Meddelande om preliminär plan för kam-
marens sammanträden hösten 2000
Tredje vice talmannen meddelade att ett medde-
lande om preliminär plan för kammarens sammanträ-
den hösten 2000 delats ut till kammarens ledamöter.
5 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen
Tredje vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemorior om förslag från Europeiska kommis-
sionen inkommit och delats ut till kammarens leda-
möter:
Utvärderingsrapport från kommissionen till rådet om
förberedelserna inför översynen efter halva tiden
av de fleråriga utvecklingsprogrammen
KOM 2000/272
Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv
om allmän produktsäkerhet. KOM 2000/139
6 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Motioner
1999/2000:U21-U23 till utrikesutskottet
7 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlades åter
Finansutskottets betänkanden 1999/2000:FiU20,
FiU27 och FiU30
8 § Information från regeringen om Sveriges
deltagande i mellanstatligt samarbete på för-
svarsmaterielområdet
Anf. 1 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Regeringen har vid behandlingen av
frågan om det militära försvarets omstrukturering
betonat vikten av internationellt samarbete på för-
svarsmaterielområdet. I anslutning till denna fråga
har regeringen också redovisat huvuddragen av Sve-
riges deltagande i mellanstatligt samarbete och be-
skrivit våra samarbetssträvanden. Jag ska i den här
informationen ta upp fyra punkter.
Låt mig börja med att konstatera att vårt deltagan-
de i det internationella samarbetet rörande för-
svarsmateriel successivt har blivit alltmer omfattande.
Denna utveckling ligger i linje med den av regeringen
och riksdagen fastlagda politiken, som syftar till att så
kostnadseffektivt som möjligt tillgodose försvarets
behov av materiel på hög teknisk nivå. Mellanstatligt
samarbete underlättar också framtagning av materiel
med gemensamma standardlösningar, vilket bidrar till
ökad interoperabilitet mellan deltagarländernas för-
band i fredsfrämjande verksamhet. Med samar-
betsländerna etableras samtidigt ömsesidiga beroen-
den som minskar risken för konflikter och stärker det
svenska försvarets förmåga till anpassning. Interna-
tionella samarbetsprojekt underlättar för Sverige att
bevara och utveckla inhemsk kompetens på viktiga
områden.
Fru talman! WEAG är ett viktigt organ för mate-
rielsamarbete på europeisk nivå. Det övergripande
syftet är att utforma en europeisk politik på för-
svarsmateriel- och försvarsindustriområdet och skapa
en europeisk marknad för försvarsmateriel. WEAG
består av de tio ordinarie medlemsländerna i Västeu-
ropeiska unionen, VEU, samt Danmark, Norge och
Turkiet. Sedan hösten 1997 deltar Sverige, Finland
och Österrike som observatörer i samarbetet.
Observatörskapet ger oss möjligheter att delta i
den verksamhet som bedrivs inom tre huvudområden
eller paneler som arbetar med att identifiera möjlig-
heter till gemensam utveckling och upphandling av
materiel, med forskning och teknologi samt med
formerna och reglerna för samarbetet. I förlängningen
av samarbetet finns även inrättandet av ett gemen-
samt organ för upphandling av försvarsmateriel, lik-
nande Försvarets materielverk fast på europeisk nivå.
På forsknings- och teknologiområdet finns redan ett
sådant organ som administrerar upphandlingen av
forskningstjänster inom ramen för WEAG:s olika
forskningsprogram, och Sverige har efter riksdagens
godkännande anslutit sig till detta forskningssamar-
bete genom ett särskilt samarbetsavtal med WEAG-
länderna och Finland.
Jag vill understryka att samarbetet inom WEAG
inte är traktatfäst utan bygger på samförstånd mellan
deltagarländerna. Deltagandet sker således helt i den
omfattning som varje land självt bestämmer.
Fru talman! Vid försvarsministermötet i Luxem-
burg förra året enades WEAG-länderna om ett förfa-
rande som gör det möjligt för observatörsländerna att
bli fullvärdiga medlemmar i WEAG. Beslutet möjlig-
gör också fullt medlemskap för de nya Natoländerna:
Polen, Tjeckien och Ungern. WEAG-ländernas beslut
har öppnat en möjlighet för Sverige att fullt ut delta i
samarbetet. Denna utveckling ligger i linje med in-
riktningen i 1996 års försvarsbeslut, att Sverige bör
eftersträva att gå med i WEAG. Regeringen har där-
för förra veckan beslutat att ansöka om svenskt med-
lemskap.
Ett medlemskap i WEAG innebär att Sverige kan
delta i samarbetet som likställd part och att vi mer
aktivt kan påverka utvecklingen av det europeiska
samarbetet på försvarsmaterielområdet. Låt mig när
det gäller denna punkt till sist nämna att Finland och
Österrike ansökte om fullt medlemskap vid det extra
ministermötet inom WEAG i Portugal nyligen. Rege-
ringens bedömning är att frågan om medlemskap för
kandidatländerna kommer att behandlas vid det ordi-
narie ministermötet i november i år. Ett positivt ställ-
ningstagande skulle möjliggöra medlemskap i WE-
AG, gällande från årsskiftet.
Fru talman! I juli 1998 undertecknade jag och mi-
na kolleger i Frankrike, Italien, Spanien, Storbritanni-
en och Tyskland en avsiktsförklaring om åtgärder för
att underlätta en omstrukturering av den europeiska
försvarsindustrin. Detta initiativ brukar kallas LOI-
samarbetet. Dessförinnan hade näringsministern till-
sammans med sina kolleger i dessa länder kommit
överens om andra åtgärder i samma syfte. Mer kon-
kret syftar LOI-samarbetet till att få till stånd ett avtal
som behandlar frågor av stor betydelse för de aktuella
länderna och den europeiska försvarsindustrin. En
särskild tjänstemannagrupp med företrädare för de
sex länderna har nyligen slutfört sitt förhandlingsar-
bete och enats om en avtalstext.
Den fortsatta inriktningen är nu att ett avtal ska
undertecknas under sommaren i år. För det svenska
försvaret och den svenska försvarsindustrin kommer
avtalet att vara av stor betydelse. Det är därför ange-
läget att det kan träda i kraft så snart som möjligt.
Min bedömning är att innehållet i avtalet är sådant att
riksdagens godkännande behövs, och jag räknar där-
för med att regeringen under hösten i en proposition
föreslår att riksdagen godkänner avtalet.
Fru talman! Förenta staterna ligger långt framme
på många teknologiområden av väsentlig betydelse
för både Sverige och övriga Europa. Vårt samarbete
med Förenta staterna kommer därför även i fortsätt-
ningen att vara en viktig förutsättning för vår tekno-
logi- och materielförsörjning. Samtidigt är fortsatt
tillgång till den europeiska marknaden av stor bety-
delse för den amerikanska försvarsindustrin. Det
finns därför ett ömsesidigt intresse för både Europa
och Förenta staterna av att söka lämpliga samarbets-
former som tillgodoser dessa intressen.
För att man ska underlätta teknologiöverföring
och främja ökad handel har en särskild överenskom-
melse träffats mellan Förenta staterna och Storbritan-
nien tidigare i år. Bilaterala diskussioner i samma
syfte har också inletts mellan Förenta staterna och ett
antal andra länder, däribland Sverige. Inriktningen för
våra diskussioner med Förenta staterna är att vi ska
nå en ramöverenskommelse senast under nästa år.
Fru talman! I propositionen Det nya försvaret re-
dovisades förutsättningarna för att det ska vara möj-
ligt att långsiktigt kunna behålla strategisk kompetens
på robotområdet i vårt land. En förutsättning är att en
nationell samordning av forskning, utveckling och
produktion genomförs och att de internationella sam-
arbetena successivt etableras på detta område. Vidare
bör industrin delta med en betydande del i finansie-
ringen av forskning och utveckling av teknik på ro-
botområdet.
Om dessa förutsättningar uppfylls avses sådant
utvecklingsarbete genomföras som möjliggör ett
industriellt deltagande i internationell utveckling av
kvalificerade robotsystem t.ex. avseende flygburna
radarjaktrobotar.
Saabs förvärv av Celsius innebär att en nationell
samordning av forskning, utveckling och produktion
på området kommer till stånd. Den förutsättningen är
sålunda uppfylld.
Ett internationellt samverkansprojekt på robotom-
rådet är utvecklingen av en europeisk radarjaktrobot
med lång räckvidd till de europeiska stridsflygplanen
Eurofighter, JAS Gripen och Rafale. Projektet bedrivs
under namnet Meteor. De länder som anmält intresse
för deltagande i projektet är Storbritannien, Tyskland,
Frankrike, Italien, Spanien och Sverige.
Detta skulle kunna bli det första konkreta materi-
elprojekt som utvecklas inom ramen för LOI-
samarbetet. Nyligen offentliggjorde regeringen i
Storbritannien sin avsikt att gå vidare med utveckling
och anskaffning av radarjaktroboten Meteor som
beväpning för Eurofighterplanet.
Som ett led i beredningen av regeringens ställ-
ningstagande till svensk medverkan i projektet har de
ekonomiska och tekniska förutsättningarna samt
industrins finansieringsmöjligheter och egensatsning
analyserats grundligt. Även frågan om fortsatt ut-
veckling och anskaffning av andra framtida robot-
system till Försvarsmakten har vägts in så att Sverige
får tillgång till nödvändig strategisk kompetens på
robotområdet. Enligt regeringens mening är därmed
även de övriga förutsättningar som avses i proposi-
tionen uppfyllda.
Fru talman! På denna grundval har regeringen
bemyndigat Försvarets materielverk att inleda för-
handlingar med Meteorkonsortiet med inriktningen
att Sverige medverkar med ca 12 % av utvecklings-
kostnaderna. Innan en slutlig överenskommelse
kommer till stånd ska Försvarets materielverk redovi-
sa resultatet av förhandlingarna för regeringen.
Fru talman! Regeringen avser att återkomma till
riksdagen med ytterligare information om utveckling-
en i de frågor som jag i dag har tagit upp.
Anf. 2 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Vi här i kammaren har haft möjlighet
att följa utvecklingen på det här området under en
längre tid, men det är ändå värdefullt att nu få den här
informationen. Jag hoppas att vi på detta sätt också
bättre kan nå ut till dem som finns utanför kammaren.
Jag känner att det finns ett stort glapp mellan vad som
händer på politisk nivå och var man befinner sig i
debatten utanför den här kammaren.
Jag vill ställa ett par kompletterande frågor till
den information som vi har fått från försvarsministern
här. I och med att vi går in i det här samarbetet är det
oerhört viktigt att vi också har klart för oss vad som
gäller om det skulle uppstå en situation där vi inte har
samma intresse som våra samarbetsländer i fråga om
en viss utveckling på materielsidan. Hur stagar man
upp så att vi i Sverige, i en situation där vi har andra
behov än våra samarbetspartner, kan fullfölja vår
säkerhetspolitiska linje när vi hamnar i denna valsitu-
ation? Jag vet att det här är väldigt hypotetiskt men
jag tror ändå att det är viktigt att få ett klargörande så
att vi inte omedvetet låser upp oss för en linje i fram-
tiden.
Sedan till en helt annan fråga. Vi vet ju att för-
svarsmaterielsidan är ett område som är väldigt utsatt
för mutförsök. Det finns en oerhörd korruption inom
det här området. Detta område är samtidigt till sin
karaktär av den arten att det är svårt att ha den ge-
nomskinlighet, den öppenhet som man skulle kunna
önska just med tanke korruptionsbekämpningen. Hur
ska man i ett sådant här samarbete se till att man inte
öppnar upp för ytterligare korruption och mutförsök?
Det är ju belagt av regeringen på andra sätt att det här
är en bransch som är väldigt utsatt i detta avseende.
Anf. 3 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Vår säkerhetspolitiska linje, vår mili-
tära alliansfrihet, måste tryggas av starka stridskrafter
med mycket hög teknologisk nivå. Det är också vik-
tigt att vi i händelse av att det säkerhetspolitiska läget
skulle försämras snabbt kan tillföra oss den för-
svarsmateriel vi behöver.
Vi kan inte fortsätta att ha en försvarsindustri som
mer eller mindre baseras på att svenskt försvar ska
bära upp praktiskt taget all den volym som behövs för
att möjliggöra utvecklingsprojekt. Det motiverar
samarbetet. Utan samarbete skulle vi enligt regering-
ens mening få svårare att också i en besvärlig situa-
tion vidmakthålla trovärdighet och förmåga i vår
alliansfria säkerhetspolitik.
Låt mig säga att både deltagandet i WEAG och de
processer som förutsätts ske inom den s.k. LOI-
gruppen bygger på mellanstatlighet i den meningen
att alla länders anslutning till gemensamma beslut
fordras för att man ska kunna fatta beslut. Det innebär
att det finns möjligheter att dels förhandlingsmässigt
driva svenska ståndpunkter, dels om en sådan situa-
tion skulle aktualiseras icke biträda beslut som andra
parter önskar.
När det gäller frågan om korruption etc. på för-
svarsmaterielsidan är det min bedömning att en inter-
nationell inriktning av det här slaget snarare tenderar
att minska riskerna genom den ökade öppenhet som
skapas.
Anf. 4 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Jag tackar för svaren, inte minst det
sista, tron på att man med det här samarbetet ska
kunna minska korruptionen. Jag har nyligen läst en
rapport om korruptionen på försvarsmaterielsidan,
och det är mycket skrämmande.
Jag skulle bara vilja ställa en kompletterande frå-
ga. Vi vet ju att det, även om det inte är grunden för
det arbete med försvarsmateriel som vi har i Sverige,
finns sådant som att man lyfter fram argument som
sysselsättningsskäl och att det här är en teknikut-
veckling som vi inte vill stå utanför. Vi vet också att
det ibland har dykt upp tankar på projekt som inte har
legat i linje med vårt försvarspolitiska val.
Hur sätter man upp brandväggar här så att man
inte dras med, att det är svårt att säga nej? Det kan
vara fråga om en spännande teknikutveckling som
kan ha sidoeffekter på andra områden. Det ska vara
just det som är av värde för oss och som ligger i linje
med våra säkerhetspolitiska val som man går in i ett
samarbete kring.
Anf. 5 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! De enskilda projekten väljer staterna
att delta i individuellt. Sedan blir det en konkurren-
supphandling, i första hand naturligtvis inom sexna-
tionsgruppen men självfallet även inom WEAG-
gruppen. Det är individuella ställningstaganden som
kommer att krävas projekt för projekt. Det betyder att
är vi inte intresserade av ett visst projekt finns det
ingen anledning för oss att motvilligt tillträda det
projektet.
Anf. 6 LARS OHLY (v):
Fru talman! Jag vill tacka försvarsministern för
den här redogörelsen. Vad vi ser är ju ett allt tätare
samarbete med ett antal länder, framför allt Natolän-
der. Mina frågor utgår från just det förhållandet att
man under alliansfrihetens täckmantel utvidgar sam-
arbetet med en militär allians. Jag skulle vilja fråga
försvarsministern: Finns det någon gräns för samar-
bete med Nato eller Natoländer vad gäller för-
svarsmaterielsamarbete och exportsamarbete i för-
hållande till svensk alliansfrihet utom den som hand-
lar om ömsesidiga försvarsgarantier? Ser försvarsmi-
nistern någon som helst risk för att svensk alliansfri-
het kan ifrågasättas med det här samarbetet?
Jag undrar också om det finns andra samarbetsal-
ternativ. Eftersom argumentet för samarbetet är att
värna svensk alliansfrihet kanske det vore nyttigt att
fråga sig om det finns möjligt att utveckla ett samar-
bete med andra än enbart Natoländer.
Jag undrar vidare om LOI-samarbetet innefattar
ömsesidiga leveransgarantier oavsett om ingående
länder befinner sig i krig eller fred. Om så är fallet,
finner försvarsministern det då förenligt med de ex-
portkontrollregler som finns för svensk krigsmaterie-
lexport i dagsläget?
Slutligen: Om Sverige skulle vilja genomföra re-
striktioner av krigsmaterielexport enligt svensk lag-
stiftning och detta inte vinner gehör bland övriga i
samarbetet ingående länder, är det då möjligt för
Sverige att genomföra sådana?
Anf. 7 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! I dagens Europa är 90-95 % av den
försvarsmateriel som tillverkas producerad i de länder
som nu utgör den s.k. LOI-gruppen.
Förenta staterna är därtill den helt ledande tekno-
logiska nationen. De nordiska länderna Finland, Nor-
ge och Sverige har ett ganska bra samarbete. Det är
de samarbetsmöjligheter som finns när det gäller att
genomföra internationell samverkan, åtminstone
inom överskådlig framtid. Vi har naturligtvis också
några bilaterala relationer av betydelse. Låt mig näm-
na Singapore och Australien.
Antalet samarbetsländer är alltså begränsat, och
det gör att det är i den här kretsen som vi bör finna
samarbetspartner. Men det är en fördel om det finns
flera alternativ. Ett av syftena med det europeiska
arbetet är att det ska finnas en europeisk förmåga som
åtminstone nischvis kan mäta sig med Förenta stater-
nas teknologiska kraftutveckling.
Lars Ohly frågade också om det finns möjligheter
till restriktiva åtgärder. När regeringen räknar med att
kunna underteckna LOI-samarbetet, är det på grund-
val av ett dokument som möjliggör för oss att i hän-
delse av krig och kris bland våra samarbetsländer å
ena sidan begära att vi från dem får importera det som
vi behöver, å andra sidan göra en säkerhetspolitisk
bedömning, i enlighet med den internationella ställ-
ning som vi har genom vårt icke-medlemskap i NA-
TO.
Anf. 8 LARS OHLY (v):
Fru talman! Jag förstår att tiden är begränsad och
att försvarsministern därför inte kunde svara på samt-
liga frågor. Jag skulle dock vilja utveckla den fråga
som försvarsministern var inne på.
De ömsesidiga leveransgarantierna kommer såle-
des att träda i kraft alldeles oavsett om ingående län-
der befinner sig i krig eller i fred. Enligt svensk vape-
nexportlagstiftning och det svenska regelverket är
vapenexport i princip förbjuden, och vi har mycket
skarpt formulerade undantag från detta förbud som i
vissa fall ger tillåtelse till krigsmaterielexport.
Frågan är då om försvarsministern anser att det
överensstämmer med det svenska regelverket att
Sverige ingår i ömsesidiga leveransgarantier, som
även kan innebära att Sverige måste exportera eller
följdexportera till länder som befinner sig i krig.
Den sista frågan som jag ställde i mitt första in-
lägg var: Om Sverige vill tillgripa restriktioner för
export av krigsmateriel utan att samarbetsgruppen når
enighet, är då detta möjligt, enligt försvarsministerns
mening?
Anf. 9 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! På den sista punkten kan jag säga att
det finns en mekanism i sexnationssamarbetet som
gör att varje land kan ta upp att man inte vill genom-
föra leveranser, t.ex. därför att mottagarlandet har
hamnat i inbördeskrig eller motsvarande. Då inleds
alltså en konsultations- och konsensusprocess mellan
de ingående länderna.
Jag vill också betona det som är huvudfrågan här.
Vi måste kunna genomföra en förändring av vår för-
svarsindustri. Vi måste samtidigt kunna vara säkra på
att kunna importera i ett försämrat läge. Vi måste
därigenom naturligtvis också se att våra samar-
betsländer har exakt samma behov, nämligen att kun-
na genomföra en begränsning av sin försvarsindustri.
Det är på sätt och vis en internationell arbetsfördel-
ning.
Ändå finns det i förslaget till sexnationssamarbete
möjligheter att i en sådan situation aktualisera frågan
att inte gå vidare, med utgångspunkt från Sveriges
militära alliansfrihet.
Anf. 10 MARIANNE SAMUELS-
SON (mp):
Fru talman! Det finns åtminstone två delar i för-
svarsministerns redogörelse. Den ena gäller svenska
försvarets behov av försvarsmateriel och hur vi ska
kunna tillgodose det i framtiden. Jag upplever inte att
det har varit några större problem att få köpa mer än
vad man egentligen har behövt, eftersom det alltid
finns ett intresse av att sälja.
Den andra delen, som är betydligt svårare och be-
rör alliansfriheten och det svenska regelsystemet,
handlar om exportreglerna för svensk försvarsmateri-
el.
Om jag har förstått saken rätt innebär det nya som
man nu ansöker om att man egentligen öppnar för en
vidgad export av svensk försvarsmateriel, jämfört
med vårt tidigare regelsystem. Det kan i framtiden
bara tillämpas för försvarsmateriel som är av svensk
tillverkning till hundra procent. Det kommer att vara
en väldigt liten del, eftersom sexpartssamarbetet
innebär att de olika tillverkarna inom försvarsindust-
rin ska kunna mixa och jobba tillsammans.
Jag skulle vilja veta om försvarsministern ser någ-
ra som helst problem när det gäller regelsystemet som
riksdagen har satt upp för export av svensk för-
svarsmateriel och nu också internationell för-
svarsmateriel där svensk industri är involverad.
En annan fråga rör trovärdigheten för alliansfri-
heten. När man nu går in i ett samarbetet med bl.a.
NATO-länder måste det ändå medföra vissa konsek-
venser för hur synen utifrån på den svenska allians-
friheten kommer att vara. Jag skulle vilja få detta
tydliggjort. Kommer detta att innebära regelföränd-
ringar? Kommer den proposition som ska läggas på
riksdagens bord att innehålla regelförändringar på
dessa två punkter?
Anf. 11 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! När det gäller import är det regering-
en i det säljande landet som ger licenser. Jag vågar
påstå att det finns många exempel där det säljande
landets regering inte ger licenser för mycket kvalifi-
cerad försvarsmateriel, också i ganska lugna situatio-
ner. I händelse av en krissituation, en rustningsvåg,
finns det risk för att det blir ännu svårare att få licen-
ser för den mest kvalificerade försvarsmaterielen.
Det var detta som gjorde att vi under det kalla kri-
get använde oss av en inhemsk industri och en i långa
stycken inhemsk industriell utveckling. I dagens
situation, innan de här regelverken är undertecknade
- framför allt sexnationsavtalet och förhoppningsvis
även ett motsvarande avtal med Förenta staterna -
kan vi följaktligen inte vara säkra på att kunna im-
portera det som vi mest kan behöva, det mest kvalifi-
cerade, och särskilt inte i ett krisläge. Just därför att vi
vill förändra vår försvarsindustri bör detta gå hand i
hand med det.
Jag vill också nämna att den exportregim som vi
inom sexnationsgruppen har enats om bygger på
gällande regelverk. Det har blivit lättare att komma
fram sedan EU nådde en gemensam ståndpunkt i
form av en code of conduct. Jag vill minnas att det
var sommaren 1998. Den ska på sätt och vis tolka
innebörden av de regelverk som är ganska lika i de
europeiska länderna.
Vi avser icke att göra någon förändring i vårt re-
gelverk, och vi har fört förhandlingarna med utgångs-
punkt att så ej ska behöva ske. Min bedömning är att
det är möjligt att gå fram på det sättet.
Anf. 12 MARIANNE SAMUELS-
SON (mp):
Fru talman! Försvarsministerns bedömning är att
det är möjligt att gå fram på det sätt som han redogör
för och att det är det säljande landets regering som
ger licenser.
Men anta att ett land som Sverige inte vill sälja till
vill köpa t.ex. JAS-plan. Ansöker man då inte om att
få köpa planen i det land som har de mest liberala
reglerna? Eftersom det handlar om en gemensamt
framtagen produkt måste ju också alla länder få möj-
lighet att sälja den.
När vi behandlade de här frågorna tidigare i riks-
dagen uppfattade jag det som att man sade att det bara
är för produkter som till hundra procent är tillverkade
i Sverige som vi kan använda vårt regelsystem. Andra
produkter går alltså att köpa av ett annat land.
Anf. 13 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Avsikten inom LOI-gruppen är att de
länder som med sin industri deltar i gemensamma
projekt också är med i ett beslutsfattande som bygger
på att alla sex länder ska vara överens. När man är
med har man möjlighet att agera och lägga fram sina
synpunkter på export av en viss produkt eller system
till ett visst land.
Anf. 14 MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! Såvitt jag kan förstå ligger Sverige
generellt mycket väl framme när det gäller den tek-
niska och elektroniska utvecklingen, kanske speciellt
inom försvaret.
Vad jag också kan förstå är att samarbete och
samverkan är förutsättningar för svensk försvarsin-
dustris överlevnad. För den gäller det bl.a. att ligga
före i den tekniska och elektroniska utvecklingen för
att man fortsättningsvis ska kunna ha en plats på den
internationella marknaden.
Ser försvarsministern ingen risk i det samarbete
som försvarsministern nu har beskrivit? Finns det
ingen risk för att vårt tekniska försprång kommer att
försvinna och att vi i stället hamnar på efterkälken i
den tekniska utvecklingen och för att samarbetet
utplånar integriteten och kunskapsförsprånget?
Jag förstår också att samarbetet ska styras upp ge-
nom avtal och annat. Kommer det då i dessa avtal att
finnas utrymme för integritet, individuell och natio-
nell utveckling?
Delvis har jag fått svar på den sista frågan, men
jag skulle vilja ha ett lite mer utförligt svar.
Anf. 15 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Regeringen arbetar i samspel med
myndigheterna Försvarsmakten, Materielverket och
FOA på att formulera regeringens förslag till inrikt-
ning på vilka teknologiska prioriteringar som vi ska
göra för framtiden.
Det kan betyda förändringar i den meningen att
det som hittills har stått som en mycket högt priorite-
rad sak i Sveriges försvarsmaterielförsörjning kanske
inte får samma bredd. Men vi ska vara angelägna om
att leta reda på de delar där vi både är och vill vara
mycket framstående. Vi vet att det är det som betyder
att man har inflytande i att utveckla nya projekt så-
som t.ex. det som jag just har meddelat kammaren i
dag, nämligen Sveriges deltagande i den europeiska
radarjaktroboten Meteor.
Det är när man besitter sådana kompetenser som
man kan vara säker på att man får importera även i en
trängd situation det som är av absolut högteknologisk
kvalitet. Vi vill göra detta både i ett europeiskt sam-
spel och i ett samspel med Förenta staterna.
Det är min avsikt att det ur denna omstudering ska
komma en mycket stark inriktning på vilka punkter
som vi ska ha en så stark kraft. Det kan bli föränd-
ringar i förhållande till den hittillsvarande bredden,
men syftet är att bli ännu mer kapabel för att nå det
som vi vill nå.
Anf. 16 MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! Min andra fråga gällde om det i de
avtal som jag förmodar kommer till stånd kommer att
finnas inlägg om det som försvarsministern nu talade
om - Sveriges nisch - för att utvecklingen ska kunna
fortsätta på detta område, så att vi får behålla vår
integritet och vår kunskap så att den inte plånas ut.
Anf. 17 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Låt mig belysa detta med Meteorpro-
jektet. Om vi kan tillföra det projektet det svenska
förvaltningssystemet, forskningssystemet och den
svenskbaserade industrin, det nya Saab Celsisus kan-
ske med partner, en avgörande del, då innebär det att
projektet bygger på någonting där vi ligger i absolut
världsklass. Det skapar en styrkeposition för oss i det
projektet, men också i relationerna med de andra
deltagande länderna och med konkurrenter, kanske
också med Förenta staterna, i andra projekt.
Att det ska finnas en möjlighet att utveckla en-
skilda vapen eller skyddssystem i Sverige utan varje
internationellt samarbete kan möjligen tänkas när det
gäller små projekt, men jag ifrågasätter om det är
möjligt att göra framdeles när det t.ex. gäller system
knutna till vårt luftförsvar eller till delar av vårt sjö-
försvar.
Anf. 18 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag tackar också för redovisningen.
Jag delar uppfattningen om det positiva i samarbetet
både för vår försvarsindustri och för vår tillgång på
försvarsmateriel. Där har vi ingen olika uppfattning
på något sätt. Det gäller också för den internationella
utvecklingen.
Min fråga gäller exporten och i någon mån också
importen. Vi har en restriktiv inställning i Sverige.
Även om det finns en code of conduct - den är ju
ganska ny, så man vet inte hur den kommer att funge-
ra - är jag av den uppfattningen att det finns en del
andra länder som har en lite mer lättsinnig inställning
på det här området.
Då är min första fråga: Hur stora är Sveriges möj-
ligheter att påverka andra länder i en mer restriktiv
riktning när det gäller vapenexport? Samtidigt har vi
ju motstridiga intressen, kan man säga, dvs. dels
detta, dels vår försvarsindustri.
Så kommer min nästa fråga. Det är frivilligt att gå
in i olika projekt. Skälet för att vi inte skulle gå in kan
vara att vi är kritiska i någon mening av etiska skäl
eller några andra skäl. Hur går det då med vår import
från det land som vi kritiserar? Har vi några garantier
för att vi får importera från dessa länder när det gäller
andra projekt?
Anf. 19 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Det är just detta som är kärnpunkten,
att vi har ett behov av att ha en styrkeposition inför
import, eftersom vi inte vill och inte kan fortsätta med
att ha en svenskbaserad försvarsindustri som tar på
sig sådana kolossala utvecklingsprojekt som man har
gjort. Det var motiverat under kalla kriget när vi kun-
de vara säkra på att vi själva skulle beställa stora
volymer. Men så är lyckligtvis inte den säkerhetspo-
litiska situationen. Här ingår självfallet importtrygg-
heten som en viktig del.
När det gäller exportdelen har min fråga till de
tjänstemän som har förhandlat hela tiden - och inte
minst på slutet - varit: Hur upplever ni motparterna,
framför allt i sexnationssamarbetet? Bedömningen
har varit att det har blivit en inställning av - om jag
kan kalla det så - av nordeuropeiskt slag när det gäl-
ler att välja exportinriktning och tillämpning.
Jag kan nämna att i Tyskland har det varit en lång
process, inte bara mellan ministerier utan sannolikt
även mellan de politiska partierna där man så små-
ningom om ansåg sig kunna tillträda den föreslagna
texten.
Sedan hänger det på vår egen avvägning, precis
som Marianne Andersson nämner, nämligen avväg-
ningen mellan att vara säker på att kunna importera
från sexnationskretsen och den andra förhoppningsvi-
sa länken mellan Förenta staterna. Och: Vad vill vi
vara med om för exportinriktning?
I ljuset av hur dessa förhandlingar har förts är jag
ändå optimistisk inför möjligheten att en nordeuro-
peisk hållning kan få ett allt större inflytande.
Anf. 20 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag tycker att det är bra att försvars-
ministern har en ganska ödmjuk inställning. Det finns
inte något som är säkert, och det förstår vi. Man kan
inte riktigt veta hur det kommer att fungera i framti-
den.
Vad jag vill skicka med är dels att det är viktigt att
vi får fortlöpande information här i kammaren, dels
att regeringen noga följer utvecklingen så att vi ser att
den verkligen går åt vårt håll. Skulle vi se - vilket jag
inte tror - att allt skulle gå åt fel håll är det viktigt att
vi inte är med. Men jag hoppas att utvecklingen bli
positiv, att vi får fortlöpande information och att
regeringen väldigt noga följer det här.
Anf. 21 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Jag vill gärna på regeringens vägnar
ta till mig de orden.
Anf. 22 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Jag var nyligen ute i en invandrar-
klass med elever från Irak, Eritrea och Kurdistan.
Dessa elever hade samtliga i sina hemländer sett
svenska vapen och frågade mig om det. Det har up-
penbarligen inte gått så bra tidigare att begränsa detta.
Nu blir jag optimistisk när jag hör försvarsministern
säga att Sverige kanske i fortsättningen kan få någon-
ting liknande en vetorätt, om jag har uppfattat det rätt,
mot export till krisdrabbade länder.
Jag skulle vara glad om försvarsministern kunde
utveckla detta och tala om om jag har förstått det rätt,
dvs. att det kan handla om en vetorätt och om att
Sverige kan tänkas använda den i fortsättningen.
Anf. 23 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Rubriken på regeringens meddelande
är att detta är ett mellanstatligt samarbete. Det inne-
bär att varje land i princip har möjlighet att kräva att
man fattar ett beslut i enlighet med det egna landets
åsikter. Samtidigt vet vi att det måste vara förhand-
lingar och att det också måste bygga på att man kan
fortsätta samarbetet, eftersom det handlar om så cent-
rala ting.
Min bedömning är att möjligheterna för att nå en
politik som är riktig i förhållande till vårt etiska syn-
sätt och också våra säkerhetsbehov har ökat genom
att de sex länderna binder sig för en process som just
innebär att man i slutändan ska vara överens. Tänk på
hur det har varit hittills! Då har det inte varit på det
sättet.
Det samma är det min förhoppning att vi ska kun-
na nå när det gäller projekt som vi skulle kunna ut-
veckla mer, t.ex. med Förenta staterna. Jag hoppas
också att det ska vara möjligt att gå vidare med det
systemet också i samarbete med våra nordiska länder
om de inte är med i sexnationslösningen - åtminstone
inte från början.
Mellanstatligheten är som vi många gånger har
diskuterat i kammaren och när det gäller EU en sak
som bygger på en s.k. vetorätt, men samtidigt måste
man vara klar över att man måste kunna förhandla för
att inte samarbetsmekanismen ska spricka.
Anf. 24 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Det förstår jag mycket väl. Men det
som är så viktigt är att Sverige inte får en generösare
attityd - vi skulle helst ha en mycket snävare attityd
än vad vi hittills har haft - till att exportera vapen till
länder där det kan bli kris. Jag undrar om det är ett
prioriterat mål för regeringen i detta ländersamarbete.
Anf. 25 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Det är statsrådet Pagrotsky som an-
svarar för exportfrågorna, men jag vågar säga att det
är fel att karakterisera den svenska försvarsmaterie-
lexporten som generös. Sedan är det helt riktigt att vi
t.ex. i f.d. Jugoslavien har påträffat svenska vapen,
därför att man under kalla kriget ansåg att det som i
dag är f.d. Jugoslavien var ett lämpligt samarbetsland.
Vi får också inse att det ibland kan ske omkastningar
i staternas inre förhållanden. Det kan också bli oför-
utsedda krigsförlopp som man inte har kunnat förutse.
Jag vill nämna att det i sexnations- eller LOI-
samarbetet ingår FN:s möjliga beslut om embargon
och att EU-kretsen och också de sex nationerna ska
kunna fatta beslut om att avbryta ett pågående export-
samarbete med ett visst land.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Ett informationssamhälle för alla
Föredrogs
trafikutskottets betänkande 1999/2000:TU9
Ett informationssamhälle för alla (prop.
1999/2000:86).
Anf. 26 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Fru talman! Dagens IT-debatt gäller ett regerings-
förslag som på olika sätt ska stödja och utveckla IT i
Sverige. De föreslagna åtgärderna är huvudsakligen
koncentrerade till satsningar på bredband.
Den socialdemokratiska regeringen föreslår att det
helstatliga Svenska Kraftnät ska satsa 2 ½ miljarder
på ett fiberoptiskt stomnät och att skattebetalarna ska
vara med och skjuta till 2,6 miljarder för en utbygg-
nad av det regionala nätet, och slutligen ska 3,2 mil-
jarder anslås till kompletteringar och stöd till juridis-
ka personer, enskilda och kommuner särskilt i gles-
bygd för förstärkning av i första hand, såvitt jag för-
står, de lokala näten. Totalt blir det, med andra ord, ca
8 miljarder.
Jag har velat nämna detta eftersom det sker i en
tid då vägnätet runtom i vårt land håller på att vittra
sönder och göra det svårt för enskilda och företag att
ta sig fram på de svenska vägarna. Jag gör det i en tid
då oviljan från regeringens sida att komma till rätta
med Stockholms trafikkaos lägger en allvarlig häm-
sko inte minst på den fortsatta utvecklingen på IT-
området.
Regeringen och erkannerligen näringsministern
har inte pengar för upprustning av vägnätet, men väl
för tveksamma miljardinvesteringar i IT:s infrastruk-
tur.
Man kan ha all anledning att fråga sig om priorite-
ringen är den rätta. Man kan också fråga sig om det
bästa för en utveckling av det svenska IT-samhället är
en relativt ensidig satsning på nedgrävning eller upp-
hängning av bredband. Är det viktigare att anslå drygt
8 miljarder till bredband än att underhålla och bygga
ut det svenska vägnätet?
Kan vi som enskilda personer nöja oss med att ute
i glesbygden använda avancerade bredband men ha
svårt att på ett uruselt vägnät ta oss in för att handla,
gå på vårdcentralen eller hälsa på vänner? Hur ska
varor - för sådana behöver vi även i ett IT-samhälle -
distribueras från producenter till konsumenter? Är
inte detta minst lika viktigt som bredband?
Ingen ska kunna inbilla mig att glesbygdens folk
ska vara nöjt med Internetuppkoppling och dåliga
vägar. Därför skulle jag gärna vilja höra om närings-
ministern tror att vi ska få människor att stanna kvar i
glesbygden med 2 eller 5 megabit bredband och då-
ligt underhållna vägar.
Fru talman! Det är tillfredsställande att notera att
den socialdemokratiska majoriteten i trafikutskottet
har valt att poängtera att utbyggnaden av IT-
infrastrukturen - stomnät, regionala nät och lokala nät
- i första hand ska ske i marknadens regi. Det som
förvånar är att Centern är det enda parti som ställer
sig vid sidan. Man vill avslå regeringens förslag sam-
tidigt som man vill att regeringen ska återkomma med
ett nytt förslag som innebär att ett stort statligt bred-
bandsbolag bildas som för uppemot 60 miljarder ska
bygga statliga bredband - ett bolag som ska ge sig in
och konkurrera med privata aktörer som t.ex. Telia
och Utfors.
Kan det vara klokt att i en dynamisk bransch där
vi har att tacka privata entreprenörer för framgången
och för den fantastiska marknadstäckningen gå in och
förstöra med ett statligt bredbandsbolag? Vad skulle
det ge för signaler? På vilket sätt skulle det befrämja
den fortsatta dynamiska utvecklingen?
Vi kan fråga oss om det vi just nu står i begrepp
att besluta om är det rätta eller om det är något annat
vi hellre skulle välja.
Är det miljarder av skattebetalarnas pengar i form
av statliga insatser, och det mesta för bredband, som
ska vara det mest väsentliga, det klokaste och det
mest framgångs- och framtidsinriktade?
Vi kan konstatera att Telia i dag har optiska kablar
med stor bandbredd, som når ut till samtliga kom-
muncentrum i Sverige.
Vi har Banverkets bredband, vi har flera kraftbo-
lag som bygger bredband och vi har en rad privata
aktörer som nu sammanbinder olika delar av Sverige
med bredband av hög kapacitet från Smygehuk i
söder till Haparanda i norr, och dessutom mellan
öster och väster.
Vad säger då olika IT-intressenter om denna stat-
liga bredbandssatsning? Behövs det statliga pengar
för att bygga fiberoptiska kablar med hög överfö-
ringskapacitet i Sverige?
Svenska Kommunförbundet säger att det i dag på
stomnätsnivå finns stora kapacitetsresurser med
många aktörer i konkurrens. Svenska Kommunför-
bundet konstaterar att det i snart sagt alla kommun-
huvudorter går att upphandla bredbandskommunika-
tion från ett flertal leverantörer.
Jag vill gärna återge vad man från Kommunför-
bundet har skrivit, nämligen:
Att regeringen tar en så stor del av sina medel till
en stomnätsutbyggnad i Svenska Kraftnäts regi känns
fel.
Svenska Kommunförbundet, som i dag styrs av en
socialdemokratisk majoritet, säger också att förvänt-
ningarna inför regeringens IT-proposition har varit
upphaussade. I debatten ropade många, säger man,
bl.a. IT-kommissionen, efter statligt ägande och ge-
nomförande. Kommunförbundet säger: Vi delar inte
alls den uppfattningen.
Svenska Kommunförbundet, som ändå är den or-
ganisation som företräder samtliga kommuner i vårt
land, säger att det i dag, bara sju år efter det att vi fick
klart för oss vad Internet vad, har börjat etableras
stadsnät - och fler är på gång. Stadsnäten har på vissa
orter, säger Kommunförbundet, bidragit till att starta
utvecklingsprocesser för det lokala näringslivet. Och
det är väl det vi vill!
Tekniken finns. Den kommunala initiativförmå-
gan finns. Med andra ord behövs inte pekpinnar och
förmyndaraktioner från statens sida. Låt marknaden
fungera. Tvinga inte fram något i förtid.
Detta är ju också vad Björn Rosengren antyder i
sin IT-proposition.
Det gick för en tid sedan att läsa i en intervju i
Computer Sweden att glesbygdens IT-chefer avvisar
regeringens planer. Fimpa stamnätet, Rosengren! var
deras budskap. IT-cheferna tycker det är onödigt att
staten satsar pengar på ett fiberoptiskt nät. Stamnät
finns det gott om, säger de. I stället uppmanar man
näringsminister Björn Rosengren att underlätta an-
vändningen av de nät som redan finns.
Detta, fru talman, sammanfaller väldigt väl med
de tankar, förslag och idéer som vi moderater har fört
fram i olika sammanhang - inte minst i den partimo-
tion som ligger till grund för vårt ställningstagande
till regeringens proposition på området.
Det finns på många ställen ute i den svenska gles-
bygden bredband tillgängliga, men Telia tillämpar på
många ställen i vårt land sin monopolsituation till att
pressa fram så höga priser att marknadsintroduktio-
nen försenas och fördyras.
Avregleringar och öppenhet för friare konkurrens
är långt viktigare för utveckling än statliga interven-
tioner på marknaden.
Vi moderater är angelägna att understryka att i en
så dynamisk uppbyggnadsperiod som IT just nu är i
vore det till stor skada om vi med olika inslag av
politiska aktioner störde och styrde.
Politikerna bör enligt moderat mening i så liten
utsträckning som möjligt lägga sig i det som händer
på mikronivåerna. Därmed inte sagt att det inte finns
behov av statliga och politiska insatser som förbättrar
företagsklimatet. IT-branschen står inte på något sätt
utanför beroendet av ett bra företagsklimat. I detta
företagsklimat tänker jag i första hand på utbildning,
forskning, skatteregler, arbetsrättsregler, kommuni-
kationer och tillgång till bostäder.
Vi måste få juridiska regelverk som anpassas till
den nya tekniken och som underlättar för företag och
enskilda att på ett förtroendefullt sätt våga och vilja
använda IT. Men dessa regelverk får inte präglas av
klåfingrighet och störande detaljregleringar som
hämmar konkurrensen på området. Vi måste få en
beskattning av kapital och inkomst som lockar folk
mer till Sverige än från Sverige.
Fru talman! Sverige har framgångsrika företag,
som det internationella IT-kapitalet gärna vill förvär-
va.
Vi har under senare tid noterat att två svenska fö-
retag köpts upp för flera miljarder. Ägarintresset
flyttas från Sverige någon annanstans i Europa eller
till USA. Styrningen av företagen sker från utlandet.
Det man förvärvar är tjänsteföretag vars kapital i
huvudsak är de anställdas intellektuella kapacitet.
Detta humankapital har i de två sålda företagen kun-
nat värderas till uppemot 175 miljoner kronor per
anställd.
Alla måste inse att ett litet land som Sverige inte
har råd att bedriva en politik som tvingar företag och
begåvade människor att söka sin framtid i andra län-
der. I stället ska vi bedriva en politik som leder till att
företag och duktigt folk söker sig till Sverige och
Norden.
Vi har utomordentligt goda förutsättningar att
lyckas. Den svenska jordmånen är god. Nu gäller det
att vattna och gödsla lagom och klokt. Det gäller att
vara lyhörd, men samtidigt också reagera fort.
Tekniken går så fort att nya billiga lösningar på
kort tid kommer att visa att de statliga insatser som
regeringen gärna vill visa upp riskerar att vara obso-
leta och onödigt kostsamma. Bredband är inte bara
fiberoptik. Den mobila kommunikationstekniken
kommer med stormsteg. Radiolänkar och en alltmer
begåvad användning av tillgängliga radiofrekvenser
kan på bara några få år bjuda svartfibern konkurrens.
Nya routrar och växlar ser ständigt dagens ljus.
Jag tror, fru talman, att näringsminister Björn Ro-
sengren är väl medveten om detta. Det är därför han
med skärpa också konstaterar att utbyggnaden av
bredband i första hand ska ske i marknadens regi. Jag
vet dock att det inom hans parti finns bredbandsde-
mokrater, som vill att staten ska gå in kraftfullt och
äga bredbanden. Detta måste med kraft avvisas.
Den socialdemokratiska regeringen måste dock
kritiseras för sin stora handfallenhet gentemot Telia.
Hade regeringen med större kraft agerat för att öppna
Telias accessnät för andra aktörer så skulle situatio-
nen i dag ha varit helt annorlunda runtom i vårt land.
I trafikutskottet har vi många gånger diskuterat
Telias marknadsledande ställning och störts av den
brist på konkret vilja som regeringen och Telia visat
för att öppna Telias accessnät för andra aktörer.
Hela trafikutskottet har enats om att kritisera rege-
ringen för att den som ägare av Telia inte har tvingat
fram en öppning av Telias accessnät. Ett enigt trafi-
kutskott har därför i ett tillkännagivande uppmanat
regeringen att så fort som möjligt lägga fram förslag
på detta. Det vore intressant att under den pågående
debatten få näringsminister Björn Rosengren att
kommentera Telias accessnät och möjligheterna att få
dem öppnade.
Det är dock så att man i dag, när Telia börsintro-
duceras, kanske har anledning att vara en aning be-
kymrad för att regeringen har missat tåget när det
gäller att göra en god bredbandsinsats för svenska
företag och enskilda runtom i vårt land genom att inte
se till att Telias accessnät öppnades innan Telia pri-
vatiserades.
Den aktuella bredbandsdebatten har fått mycket
av de vanliga strukturfrågorna att hamna i skymun-
dan. Det är synd.
För IT-industrin är bredband viktigt, men det är
lika viktigt att vi kommer till rätta med trafikkaoset i
Stockholm och ser till att Arlanda blir Stockholms
och Sveriges riktiga internationella flygplats. För att
Sverige ska kunna behålla sin starka position som IT-
nation behöver vi en bra flygplats. Vi får inte splittra
oss på två halvbra flygplatser. Närheten till Kista talar
också för närheten till Arlanda. En god IT-miljö för-
utsätter också tillgång till bostäder, goda kommuni-
kationer och andra inslag av samhällsservice.
Utvecklingen går otroligt snabbt. Vi har en myck-
et snabb teknisk utveckling av mobil kommunikation,
och detta är ett område där Sverige ligger i forskning-
ens och teknikens framkant. Utländska aktörer, senast
Siemens, förlägger forskningsenheter till Sverige för
att kunna tillgodogöra sig de fantastiska rön som
svenska tekniker gör.
Men för att lyckas krävs kompetent personal.
Bristen på högutbildad arbetskraft är ett stort problem
som vi delar med andra länder i Europa. NUTEK
konstaterar att bristen på IT-personal hämmar pro-
duktionen. Besvärligast med rekryteringen har de
kunskapsintensiva IT-företagen.
Stockholm skriker efter IT-kompetens. Företagen
har stora flaskhalsproblem. Nästan vart tionde företag
på IT-området uppger att de har svårt att besätta ledi-
ga tjänster. Arbetsförmedlingen i Stockholm medde-
lade för en tid sedan att det saknas 1 543 systemde-
signer, 388 programmerare, 89 dataadministratörer,
43 ADB-strateger och 9 systemchefer. Och det bara
här i Stockholm!
Det går inte att få ett dynamiskt IT-samhälle utan
tillgång till arbetskraft, vägar, bostäder, utbildning,
forskning och ett annat skattesystem.
Det land som lyckas att utbilda de unga på IT-
området har utomordentliga förutsättningar att nå
framgång. I Sverige kan vi göra detta till en konkur-
rensfördel genom att satsa rätt. Låt oss satsa på ut-
bildning på IT-området redan från grundskolenivå!
Det tekniska intresset som finns i så rikt mått hos den
svenska ungdomen måste tas till vara på ett helt annat
sätt än hittills.
Bilda ett IT-universitet som ett centrum för talang
och forskning inom mobiltelefoni! KTH:s filial i
Kista är en bra början. Det är nu vi har chansen, och
det är nu vi måste ta den.
Låt mig sammanfatta det hela på det här sättet:
Låt marknaden bygga bredbanden, och låt oss kon-
centrera våra politiska ansträngningar på att ändra
skattesystem, arbetsrättsregler, satsa på utbildning
och forskning och ta bort de brister som finns på
bostadssidan i storstadsregionerna och vad gäller
kommunikationer i övrigt. Då kan det bli riktigt bra
att leva i Sverige.
Med detta, fru talman, vill jag yrka avslag på de
delar av utskottets förslag där vi moderater inte delar
uppfattningen och samtidigt yrka bifall till reservation
2 i trafikutskottets betänkande TU9.
I detta anförande instämde Lars Björkman, Jan-
Evert Rådhström och Birgitta Wistrand (alla m).
Anf. 27 STURE ARNESSON (v):
Fru talman! Jag vet inte vilken värld Per-Richard
Molén lever i. Det är ju faktiskt så att IT-företag från
hela världen flyttar hit till Sverige i dag. Trots vårt
eländiga skattesystem är det en expansion utan like.
Jag tänker inte prata vägar, skatter eller flygplat-
ser, men jag kan hålla med Per-Richard Molén om att
vi bör öppna accessnäten och hitta lagliga vägar för
detta. Men jag erinrar mig också en debatt vi hade här
i kammaren för någon månad sedan. Där värnade Per-
Richard Molén väldigt tydligt Telias oligopol när det
gäller mobiltelefonin och sade att vi inte skulle öppna
detta. Jag tycker inte att det går ihop, Per-Richard
Molén.
Vänsterpartiet var tidigt med i IT-debatten. Redan
1994 stod Johan Lönnroth här i talarstolen och de-
batterade med Carl Bildt. Han pratade om att IT var
till för alla.
Vi tycker att det är bra att Centerpartiet har kom-
mit in i debatten på senare år. Men jag tycker faktiskt
att vi var först när det gäller allemansrätt på IT-
området.
IT i sig är ingenting. Det är olika tekniker. Dis-
kussionen i dag handlar tyvärr väldigt lite om de
etiska aspekterna. Vad använder vi tekniken till? Ska
våra ungdomar sitta och spela spel och titta på porr?
Jag tänker inte ta upp den diskussionen i dag, men jag
tycker att det är väldigt viktigt att vi för den diskus-
sionen.
Nu handlar det om möjligheterna. Vi ska bygga ut
vår infrastruktur så att alla, kommuner, företag och
enskilda, i hela landet ska få tillgång till bredband-
steknik. Vi tycker att många av de idéer som Väns-
terpartiet har haft under årens lopp finns med i den
här IT-propositionen. Jag tycker att vi har samarbetat
på ett bra sätt med regeringen och Miljöpartiet i den
här propositionen.
IT bjuder enorma möjligheter. Men det är viktigt
att vi ser till att fler än i dag får tillgång till IT.
I motsats till Per-Richard Molén tycker jag att
skolan under åren har tillförsäkrats stora resurser på
IT-sidan. Lärarna har också fått en gedigen utbild-
ning. I den här propositionen kommer nu en bra sats-
ning på den högre utbildningen. Kista nämns. Men vi
i vårt parti är angelägna om att den här högre utbild-
ningen sprids. Linköpings universitet är det universi-
tet som legat i spetsen. Vi har många regionala cent-
rum ute i landet där man är duktiga på detta. Där vill
vi också se den här utbildningen. Det gäller t.ex.
Blekinge, Karlstad, Umeå och Luleå. Vi har en reser-
vation om detta. Det är vår enda reservation i det här
betänkandet.
Fortfarande finns det brister. Fler kvinnor bör få
möjligheter att använda IT. De äldre har en enorm
resurs i IT när det gäller t.ex. elektronisk handel och
att uträtta sina bankärenden. Det gäller att stimulera
till ökad användning, och det tycker vi att den här
propositionen gör.
Vi måste få fler lågutbildade att använda IT. Det
är utmärkt för de funktionshindrade med stavnings-
svårigheter osv. att använda IT. Det är en möjlighet
för företag och människor i glesbygden. De möjlig-
heter som finns i städerna i dag finns ju inte ute på
landet. Men nu får man möjlighet att hänga med. Vi
har telemedicin och distansutbildning. Man kan jobba
hemma och driva företag hemifrån.
Jag tycker också att vi ska tänka på att försöka
sprida IT till de fattigare länderna. Jag tycker att Sve-
rige ska gå i spetsen för det arbetet.
Våra statliga myndigheter och många kommuner
är föregångare när det gäller att öppna sig mot all-
mänheten via Internet. Även riksdagen är duktig på
det här området, liksom regeringen. Här kommer det
nu att finnas en 24-timmars service till medborgarna
via Internet. Det är ett sätt att minska avståndet till de
beslutande och därmed öka förtroendet för politiken
och för våra myndigheter.
Vi har också under årens lopp hävdat att det är bra
om infrastrukturen till stor del är i statlig ägo, och det
är den när det gäller stomnäten. Men kapaciteten på
näten ska erbjudas olika operatörer på marknadsmäs-
siga villkor. Så är det fortfarande inte i dag. En två-
megabitslina i Arjeplog kostade för ett halvår sedan
55 000 kr. Motsvarande i Stockholm kostade
4 000 kr.
Jag har besökt ett bokningsföretag i flygbranschen
i Hagfors med 200 anställda. De fick göra en investe-
ring i halvmiljonklassen för att få bra teleförbindelser
ut i världen. I de norra delarna av vårt land har Telia
kapacitet med fiber, men det har varit för dyrt att
ansluta sig till dessa kablar. Regeringen föreslår att
Svenska kraftnät, på kommersiella villkor, ska bygga
ett kompletterande stomnät för två och en halv mil-
jard som ska vara öppet för alla operatörer. Observera
att det ska vara på företagsekonomiska villkor.
Det kommer att öka konkurrensen. Det kommer
förhoppningsvis att få ned priserna även i glesbygden.
Blir så inte fallet har näringsministern lovat att vi ska
ha en kontrollstation framöver och se till att det fun-
gerar för glesbygden.
När det gäller det regionala stödet kan jag ta ett
exempel från mitt hemlän. Säg att Karlstad har ett bra
utbyggt stomnät men att Molkom, ett samhälle några
mil utanför Karlstad, inte har fått tillgång till bred-
band beroende på att Telia eller någon annan tar ut
för mycket för det här. Då ska Karlstad kunna söka
pengar till ett regionalt stöd för detta. Det är tänkt att
man ska få ett bidrag på 50 %, men det är mycket
noga att man också har en egen insats i detta.
När det gäller accessen till husknuten finns det en
massa olika tekniker som utvecklas snabbt. Produk-
tionen är i full gång i våra storstäder: kabelnät, digi-
tal-TV, förstärkta kopparkablar, satellit, radio, elnät
osv. Här kommer vi att erbjuda en skattereduktion för
hushåll, företag och kommuner i glesbygd med höga
anslutningskostnader. Det belopp som är avsatt för
detta är 3,2 miljarder. Det är ett bra sätt att stimulera
till användning av bredband, tycker vi.
Sammanfattningsvis är vi nöjda. Marknaden leder
utvecklingen i 70 % av landet. Staten höjer konkur-
rensen och ger glesbygden goda möjligheter. Till en
rimlig penning ger vi kommuner, företag och männi-
skor tillgång till bredbandsteknik på hyfsat jämförba-
ra villkor med resten av landet. Vi tror att detta är en
bra början. Om det behövs kan vi öka stödet undan
för undan.
Att som Centerpartiet vräka ut 60, 80, kanske 100
miljarder tycker vi är rent oansvarigt. Vi vet ju fak-
tiskt inte hur stora behoven är. Centern är ju låst vid
fiber. Men när det gäller accessnäten finns det oerhört
många andra och kanske billigare och enklare lös-
ningar.
Vänta och se, tycker Moderaterna, Kristdemokra-
terna och Folkpartiet. Men Sverige måste fortsätta att
ligga i framkant. Ni säger att vi ska avvakta teknikens
utveckling. Men när det gäller stomnät, regionala nät
och stadsnät är det fiber som är det enda tänkbara.
Det regionala stödet kommer att upphandlas i konkur-
rens. Accesstödet på landsbygden kommer att utgå till
alla typer av bredband. Där ser vi vad tekniken har att
erbjuda. Ska vi verkligen vänta tills utvecklingen
springer om oss? Det tycker inte vi.
Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 22 och i övrigt bifall till utskottets hemställan.
Anf. 28 PER-RICHARD MOLÉN (m) re-
plik:
Fru talman! Det är inte bara att tala om bredband
och att det ska lokaliseras ut rikt i glesbygden. Det
väsentligaste för oss är att försöka verka för att de
tjänster som ska kanaliseras och distribueras via
bredband utvecklas. Det är därför som det är betydligt
mycket mer angeläget att vi skapar en god miljö för
de företag som på teknikens framkant ska erbjuda just
den här typen av tjänster. Det är inte själva fiberopti-
ken, själva glaset, som är det viktiga.
Sedan tror jag, fru talman, att Sture Arnesson un-
derskattar den mobila telefonikommunikationens
möjligheter att erbjuda bredband. Man kunde i dag se
ett pressmeddelande från Ericsson som har träffat en
överenskommelse om ett samarbete med två stora
aktörer i Sydostasien om satellitbaserad bredband-
steknik, så utvecklingen går fort. Jag tror inte att
risken är så stor att utvecklingen springer förbi oss
om det är så att vi som politiker sitter lugnt i båten
och bara ser hur marknaden och entreprenörerna på
något sätt utvecklar verksamheten.
Jag tror att Sture Arnesson också på något sätt un-
derskattar värdet av att satsa på utbildning. Det är
trots allt så att förhållandena i grundskolan och gym-
nasiet inte är särskilt goda om man skrapar på ytan.
Det går ungefär en dator på mellan sju och tio elever.
Och då vet man att många får titta på när de mer
aktiva ägnar sig åt att trycka på knapparna. Så mer
satsning på grundskolan!
Anf. 29 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Jag delar Per-Richard Moléns upp-
fattning att marknaden i stort ska sköta det här. Det
gör den i storstäderna där vi nu ser att många männi-
skor erbjuds en Internetuppkoppling för ett par hund-
ralappar om man är ständigt uppkopplad. Där behöver
inte vi agera. Det sköter marknaden i dag. Det är i sin
ordning.
Det som är farligt är ju om vi väntar med att ge
glesbygden samma möjligheter. Det kan vi inte göra.
Glesbygden i dag utarmas och avfolkas i en takt som
vi inte har sett maken till på länge. Därför är det
bråttom med IT-propositionen och med att möjlighe-
terna erbjuds alla i det här landet.
Anf. 30 PER-RICHARD MOLÉN (m) re-
plik:
Fru talman! 1993 skickade den dåvarande stats-
ministern Carl Bildt ett e-postmeddelande till Bill
Clinton. Med det gjorde han ett tu tre den svenska
nationen medveten om att det fanns någonting som
hette Internet och snabel-a. På sju år har alltså ut-
vecklingen så radikalt förändrats i Sverige. Vi hade
över huvud taget ingen aning om det.
Så länge vi har dåliga vägar och så länge det fort-
farande finns de, trots att det är 125 år sedan den
första lampan tändes utanför Blanche kafé i Kungs-
trädgården, som inte har tillgång till elektricitet tycker
jag på något sätt att vi inte bör glömma bort de delar-
na. Låt oss inte på något sätt i extas enbart tala om
bredband långt ut i glesbygden. Låt oss på något sätt
föra diskussionen om företagsklimat. Låt oss se till att
människor som kommer från utlandet kan få någon
form av skatterabatter för att lockas hit.
Vi ska satsa på forskning och utbildning för att
fånga upp de unga som finns i Sverige, som ändock
har mycket av tekniskt intresse och tekniskt kunnan-
de. Det är dem vi ska basera framtiden på. Det tror
jag att vi har mycket mer att vinna på än vad vi har på
att kanske långt ute i obygden dra fiberoptik. Jag tror
att radiofrekvenser och utnyttjande av den nya tekni-
ken på det området kommer att lösa många av de här
problemen på ett mycket billigare sätt än vad vi i dag
egentligen har den blekaste aning om.
Anf. 31 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Vi ska inte dra bredband till varje
buske. Det håller jag med om. Det ska vi inte göra.
Men när det finns företagare och andra ute i glesbyg-
den som vill satsa och vill hålla liv i glesbygden ska
staten ställa upp för dem och ge dem bra villkor.
Vad gäller vägar tycker jag att majoriteten i Sve-
riges riksdag är på väg att ge bygderna bättre vägar.
Det finns en massa andra behov som har fått stå
efter, men jag tror att alla vi tre samarbetspartier är
besjälade av att vi nu vill ge glesbygden bra vägar så
fort vi någonsin kan.
Anf. 32 JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! Jag vill inleda med några citat som
visar att informationstekniken är svår att förutsäga.
Chefsingenjören vid det brittiska Postverket sade i
telefonens barndom 1876: Amerikanarna har kanske
behov av telefonen, men inte vi. Vi har så många
springpojkar ändå.
I persondatorns barndom, 1977, sade en grundare
till en av världens främsta datortillverkare så här: Det
finns inget skäl till varför någon skulle vilja ha en
dator hemma.
När han tänkte på en dator tänkte han förmodligen
på en maskin stor som två garderober, till en kostnad
av flera hundra tusen kronor som mest användes till
avancerade konstruktionsberäkningar för industrin.
En slutsats man kan dra av detta måste vara att in-
formationsteknikens utveckling är näst intill omöjlig
att förutsäga. IT-politiken måste därför vara öppen för
förändringar, stimulera nytänkande och entreprenör-
skap och samtidigt fokusera på nyttan och innehållet.
Vem är IT bra för, och vad ska vi ha det till?
Målet, ett informationssamhälle för alla, ställer vi
upp på. Men inriktningen för att komma dit stämmer
inte i alla stycken med våra idéer. Vi har därför reser-
verat oss tillsammans med andra partier i bl.a. reser-
vation 2. Vi i Kristdemokraterna står bakom alla våra
reservationer, men yrkar bifall endast till reservation
4, fru talman.
Regeringens IT-proposition är ambitiös och spän-
ner över ett enormt område. I många stycken kan vi
kristdemokrater dela ambitionerna, och vi vill under-
stryka budskapet att IT är till för människan, inte
tvärtom. Detta måste vara en ledstjärna i politiken,
om vi vill undvika ett samhälle där klyftorna växer. I
USA debatterar man detta under begreppet digital
divide, eller - fritt översatt - den digitala splittringen.
I dagens betänkande finns det mycket bra att läsa.
Det är bra att utskottets majoritet gått oss till mötes
med ett tillkännagivande om accessnätet. På vår begä-
ran har också EU-kommissionens IT-program eEuro-
pe tagits upp. Det vore på sin plats att näringsminis-
tern i dag förklarade lite mer utförligt hur regeringen
tänker ta sig an den utmaning som eEurope innebär.
Likaså får ministern gärna tala om för oss när vi
kan deklarera vår inkomst till skattemyndigheten via
nätet. När kommer 24-timmarsmyndigheterna att vara
en verklighet för invånarna i Sverige?
Fru talman! Jag vill ta upp några punkter där vi
kristdemokrater har en annan uppfattning än rege-
ringen och Socialdemokraterna.
Hur ska entreprenören kunna utvecklas i Sverige?
Den frågan belyses alldeles för dåligt i betänkandet.
Hur ska klyftan i samhället motverkas? Varför blir
det ingen fortsättning på hem-pc-programmet som
började så bra? Bredband, javisst, men på kommersi-
ell grund, med undantag av glesbygden.
På de här frågorna, fru talman, vill jag fokusera
resten av mitt anförande.
En bra IT-politik måste alltid utgå från männi-
skan. Detta syns vi vara rörande överens om. Krist-
demokraterna vill vara utvecklingsoptimister just för
att IT kan göra livet lättare att leva, om vi hanterar
tekniken rätt. Vi vill bejaka de tekniska landvinningar
som görs inom IT-området. Vi vill uppmuntra entre-
prenörer till att våga satsa. Vi vill förbättra möjlighe-
terna för riskkapitalister att satsa sina pengar på goda
företagsidéer här i Sverige. vi vill att ungdomar ska
känna framtidstro och vilja satsa på en utbildnings-
karriär också som civilingenjörer.
Sverige är i dag en världsledande nation på IT-
området, men utvecklingen går rasande snabbt och
innan vi vet ordet av kan vi ha tappat försprånget,
företagen och framtidstron. Socialdemokraterna har
inte riktigt insett kopplingen mellan skattesystemet
och företagsklimatet. Vi har en gammal struktur på
beskattningsområdet, men det finns en ny struktur
inom näringslivet. Man kan inte frikoppla IT-
utvecklingen från företagsklimatet, optionsbeskatt-
ningen, förmögenhetsskatten, värnskatten etc. Denna
insikt tycks inte ha spridit sig till regeringspartiet eller
stödtrupperna.
Den som är utvecklingsoptimist har lätt att blunda
för nackdelarna inom just sitt område. Vi ser denna
trend i samhällsdebatten. Många hyllar allt som börjar
med IT och blundar för avigsidorna i IT-samhället.
Det är aldrig fel att tala om etik och moral, men just
nu känns det extra angeläget när vi möter nazisternas
hatpropaganda på Internet, och när datavirusen spri-
der allt större förödelse världen över.
Regering och riksdag har alltså en viktig uppgift
att förändra lagstiftningen så att de nya medierna
jämställs med de gamla och så att rättsväsendet kan
ligga steget före brottslingarna på IT-området, i stället
för tvärtom. IT-polisen behöver förstärkas. Regering-
en borde medverka till att filterprogram får en stor
spridning till familjer och skolor.
Det är också viktigt att barn och ungdomar får lära
sig att kritiskt granska all information. Det är detta vi
menar med vår reservation 12, när vi säger att biblio-
teken har en viktig roll att fylla.
En annan viktig uppgift för IT-politiken är att
motarbeta nya klyftor i samhället. Det syns som om
debatten om digital divide, eller den digitala splitt-
ringen är betydligt mer intensiv i USA än i Sverige.
Även om det finns inslag i betänkandet som kan
minska gapet mellan den som har och den som inte
har tillgång till IT och Internet, så kunde socialdemo-
kraterna ha gjort mer. I stället för att lägga miljarder
på en bredbandsutbyggnad som ändå kommer, så
kunde ni t.ex. låtit utreda vårt förslag om ett allmänt
skatteavdrag för pc och Internet.
Det är ju allmänt vedertaget att regeringens tidiga-
re satsning på skattelindring för hem-pc-köp samt
LO:s och TCO:s liknande kampanjer har haft stor
betydelse för att så många hushåll i dag har tillgång
till den nya tekniken. Varför ingen fortsättning på
strategin?
Kompetensen talas det mycket om i betänkandet
och propositionen. Vad gör regeringen åt det svikan-
de intresset hos ungdomar för naturvetenskap och
teknik?
Slutligen, fru talman, något om infrastrukturen
och det ibland uttjatade uttrycket bredband. Vitsen
med bredband är att datakommunikationerna ska bli
snabbare och att hela landet får del av denna tillgång.
Regeringen och utskottsmajoriteten skriver att ut-
byggnaden mest ska ske i marknadens regi. Den upp-
fattningen delar vi. Därför har vi svårt att förstå att
staten själv ska bygga och lägga ut flera miljarder på
tekniken, när det hade räckt att ställa ut konkurrens-
regler i god tid för att få en utbyggnad i kanske 80-
90 % av landet.
Att staten sedan ska ta ett särskilt ansvar för gles-
bygden tycker vi är helt på sin plats. Det kan ske på
olika sätt, men här tvekar regeringen och ska vidare
utreda en skatterabatt.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet driver alltså en politik där statskassan används till
att subventionera fiberkabel mellan tätorterna, medan
glesbygden får vänta på ytterligare utredningar. En
helt omvänd politik enligt vår mening. Vi utvecklar
vår syn på detta i reservation nr 4.
Jag kan instämma i Per-Richard Moléns anföran-
de när det gäller de dåliga vägarna i landet. Jag tror
inte att människor i glesbygden i första hand efterfrå-
gar bredband, när man har så dåliga vägar som man
har. Det borde vara en omvänd prioritet på detta.
Till infrastrukturen hör definitivt det som kallas
accessnätet, eller det nät som förbinder bostäderna
med större anslutningspunkter. Det ägs till största
delen av Telia. För att få konkurrens måste detta nät
vara öppet för många operatörer.
Det problem som plötsligt - enligt min mening -
konstruerats är av teoretisk karaktär. Regeringen
påstår att det kan innebära konflikt med yttrandefri-
hetsgrundlagen för att Telia har rätt att sända radio-
program via tråd. Det låter väldigt långsökt. Kanske
näringsministern kan förklara det problemet för oss i
dag. Utskottet har i varje fall på vår begäran föreslagit
ett tillkännagivande till regeringen om åtgärder för att
öka konkurrensen i accessnäten. Det är i alla fall ett
steg framåt.
Fru talman! Jag har nämnt kristdemokraternas
viktigaste frågor för IT-politiken: hänsyn till männi-
skan, ett bra klimat för entreprenörerna och konkur-
rens och valfrihet för konsumenten. Får jag till sist
också som Blekingerepresentant uttrycka min besvi-
kelse över behandlingen av motionerna T711 och
T716, där samtliga ledamöter från Blekinge begärt att
få delar av ett EU-institut till Blekinge. Blekinge kan
definitivt vara en god värd för den delen av ett EU-
institut som handlar om tillämpningen av IT. Utskot-
tet påstår att motionerna är för tidigt väckta. I så fall
får vi väl återkomma och hoppas på ett positivt svar.
Anf. 33 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Först till frågan om entreprenörer. Jag
ställer mig väldigt frågande till vad Johnny Gylling
säger. Det har sedan flera år bedrivits ett väldigt
kraftfullt arbete inom NUTEK för att hjälpa privata
företag att lära sig att utnyttja tekniken i företagen.
Staten har verkligen bjudit till och försökt att under-
lätta och stimulera det.
Sedan håller jag inte med när det gäller Svenska
kraftnät. Det är en satsning på kommersiell grund,
som jag sade i mitt anförande. Man satsar 2,5 miljar-
der och räknar med att få tillbaka det rent företags-
ekonomiskt. Det är öppet för alla operatörer. Det
måste vara bra. Det måste också Johnny Gylling
tycka. Det ökar konkurrensen och får ned priserna,
och i slutändan är det konsumenterna som gynnas.
Anf. 34 JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Fru talman! NUTEK har gjort mycket för entre-
prenörerna. Det kan jag instämma i. Det skrivs i be-
tänkandet om en satsning för att nu informera småfö-
retagare, och det är jättebra. Det skriver vi också i vår
motion. Där skriver vi dessutom att man bör ta vara
på den kunskap som redan finns i organisationer som
t.ex. Smelink, IUC och andra.
Fru talman! Det som vi är kritiska till är attityder-
na i vårt land till entreprenörskap. Varför är det inte
lika naturligt att starta ett nytt företag som att söka sig
en anställning? Varför får man inte i skolan se de
alternativen som likvärdiga? Där tar alla för givet att
man ska ha en anställning. Vi vet att uppfinningsrike-
domen är stor, och det finns stor kreativitet. Det är
någonting man måste uppmuntra redan i skolan.
Sedan har vi hela biten med skattesystemet. Vi vet
att Vänsterpartiet vill ha kvar värnskatt, dubbelbe-
skattning av aktier, etc. Det är sådana saker som
hämmar utvecklingen på området.
Det är bra att Svenska kraftnät nu byggs ut. Men
varför kunde inte flera fått vara med och bjuda på
själva utbyggnaden av nätet, Sture Arnesson? Det
förstår inte vi.
Anf. 35 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Det händer oerhört mycket i skolorna
när det gäller entreprenörskap. Det är nog också
Johnny Gylling medveten om. Långt nere på grund-
skolenivå och även på gymnasienivå tränar man detta,
man har små egna företag, osv. Det är en väldig sats-
ning på detta.
När det gäller skatter kan jag inte annat än småle
lite grann när Johnny Gylling talar om entreprenör-
skap, osv. I ert budgetförslag vill ni faktiskt höja
företagsskatten med 2 %.
Anf. 36 JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Fru talman! Det visar bara att Vänsterpartiet har
en helt annan syn än vi på dessa frågor. Vi har sagt att
vi vill höja bolagsskatten - det är riktigt - från 28 %
till 30 %. Frågar man många företagare är det inte
den biten som är något problem. Om det går bra för
ett företag kan man mycket väl tänka sig att betala
30 % i stället för 28 %. Det är de andra skatterna som
hämmar tillväxten.
Det är ganska märkligt att höra en vänsterpartist
säga att man gör mycket bra för företagare och entre-
prenörer i det här landet när vi vet att er ideologi är
mest inriktad på statlig verksamhet och stora företag.
Anf. 37 SVEN BERGSTRÖM (c):
Fru talman! Det är välkommet att riksdagen nu till
sist fått möjlighet att diskutera en sammanhängande
proposition om IT. Tyvärr måste man ändå konstatera
att det vid en närmare granskning visar sig vara gans-
ka låga ambitioner som sätts upp av regeringen och
utskottets majoritet, inte minst med tanke på hur
denna proposition i åratal - höll jag på att säga - i
försnacket blåsts upp till oerhörda höjder.
Läser man propositionen är det mycket återkom-
ma, mycket utreda och mycket överväga. Det är
symtomatiskt att tidningen Ny Teknik dagarna efter
att propositionen hade presenterats konstaterade:
Visionen är död. Det blir inte bredband åt alla. Ro-
sengren vill bara ge pengar till ett glest stomnät. Det
ligger väldigt mycket i den kritiken.
Fru talman! Centerpartiet vill lägga ambitionsni-
vån på detta område betydligt högre. Vi vill etablera
en digital allemansrätt, ett mål om allas lika möjlig-
heter att utnyttja den nya tekniken för utbildning, för
arbete, för stärkt demokrati och för att underlätta
kontakter mellan människor. Jag betvivlar inte att
regeringen också har ambitioner. Men för att orden
ska vara något värda måste de också leda till tydliga
politiska åtaganden och åtgärder som driver utveck-
lingen framåt. Detta är propositionens och betänkan-
dets svagaste sida.
I många avseenden har Sverige annars ett unikt
utgångsläge. I det närmaste två av tre invånare har
tillgång till Internet. Under en tvåveckorsperiod är
mer än varannan uppkopplad. I stort sett var fjärde
har någon gång handlat på nätet. Det gör Sverige till
ett ledande land vad gäller användning av Internet
och i ett europeiskt perspektiv till ett föregångsland.
Nyligen konstaterade analysföretaget IDC att Sverige
är världens främsta IT-land, inte minst tack vare en
hög och jämn utbildningsnivå.
I en tid när vi står på tröskeln till något nytt - den
nya ekonomin, nätverkssamhället, eller vad man vill
kalla det - är IT-användning och IT-vana naturligtvis
helt avgörande faktorer för hela landets konkurrens-
kraft och tillväxt, och därmed också för att vi ska
kunna värna välfärden i framtiden. Vi kan inte nöja
oss med att vara bäst i dag, eller för en månad sedan.
Vi måste vara bland de främsta också i framtiden. Att
stå still och avvakta är i det här sammanhanget som
att ta många steg bakåt.
Fru talman! Den enskilt viktigaste insatsen för det
framtida kunskapssamhället handlar kanske inte om
IT utan om utbildning. Det är framför allt tack vare
utbildning som vi befinner oss där vi gör och som IT i
stor utsträckning har blivit ett allmän verktyg. Vis-
serligen är inte utbildning temat för dagen, men det är
ett perspektiv man måste bära med sig också i den
övriga debatten.
Utbildning blir därmed en av de viktigaste insat-
serna för att förverkliga en digital allemansrätt. Det
handlar om att människor ska kunna använda de
verktyg IT ställer till förfogande. Vi ser tydligt i dag
hur användningen av Internet är segregerad. Det är
ungefär det som Johnny Gylling var inne på, digital
splittring. Det handlar om kön, ålder och inkomst.
Den typiske användaren är fortfarande en ung man
med goda inkomster.
Även om man, till äventyrs, skulle bortse från
orättvisan att det är så, innebär också situationen att
tjänster som borde ha utvecklats dröjer. Introduktio-
nen av viss service låter vänta på sig, och företagen
och samhället anpassar sig efter den stereotyp till
användare jag precis nämnde. Det är inte bra för en-
skilda människor, och det är inte heller bra för landet
som helhet.
Som ett av de viktigaste stegen på väg mot infor-
mations- eller kunskapssamhället vill jag och Center-
partiet lyfta fram behovet av ett kunskapslyft inom
IT, på samma sätt som man en gång gjorde inom
engelskundervisningen i det här landet för 30 år se-
dan. Det är ett sätt att öka tillgängligheten för många
av dem som i dag står utanför och inte vågar kliva
över tekniktröskeln. Visst görs det redan mycket,
framför allt i folkbildningens regi. Senior Net Sweden
är ett utmärkt exempel på hur man bedriver ett arbete
bland äldre människor för att sprida IT i en grupp
som relativt sett använder verktyget i liten utsträck-
ning.
Men jag kan inte förstå att utskottets majoritet
väljer en så avvaktande hållning i den här frågan.
Frågan handlar inte bara, eller ens främst, om resur-
ser, utan om att våga visa vägen, att som politiker
också vara med och formulera svaren på morgonda-
gens frågor.
Kunskaper och färdigheter förutsätter att det finns
några verktyg att använda. Det leder oss till frågan
om infrastruktur och att verktygen fysiskt ska finnas
tillgängliga. Och det är här som både regering och
övriga partier enligt vår uppfattning hamnar snett.
Det är förvånande att Moderaterna och Kristde-
mokraterna ställer angelägna satsningar på fungeran-
de vägar i hela landet mot bredband - precis som om
det skulle finnas ett motsatsförhållande! Kristdemo-
kraterna dristar sig t.o.m. till att säga att det inte går
att köra timmer och skolbarn på bredband, därför
måste vi i första hand satsa på vägarna. Hur kan kd,
som annars talar om att värna hela landets utveckling,
ställa de två angelägna sakerna mot varandra? Sedan
säger Gylling i sitt anförande i riksdagen att han tror
att människor föredrar vägar - precis som om man
måste välja! Vad är det för ambitioner om att hela
Sverige ska ges rätt att leva och utvecklas?
Molén utan manus måste vara livsfarlig för Mode-
raterna! Då säger han ju sitt hjärtas mening. Molén
pratar om obygder. Enligt Molén är det väl helt onö-
digt att dra bredband ute i obygden. Det här visar att
Moderaterna inte har några ambitioner att skapa en
digital allemansrätt för hela landet. Nej, det är stor-
städerna som gäller där. Då kan staten vara med och
satsa pengar, men ska det vara bredband i obygder får
marknaden sköta det själv. Då vet vi att det inte blir
något. Det vet naturligtvis också Molén. Sitt lugnt i
båten och avvakta är Moderaternas recept. Det hörde
vi nyss i repliken. Men sitter man lugnt och avvaktar i
frågorna, Per-Richard Molén, blir man nödvändigtvis
omsprungen. Det har Moderaterna blivit i denna frå-
ga.
Vilka delar av landet vill Per-Richard Molén läm-
na åt sitt öde? Vilka delar är obygden? Är det delar av
Värmdö några mil utanför Stockholm, där det varken
finns ISDN eller optofiber? Vilka delar vill Modera-
terna peka ut som obygden som får klara sig ändå?
Fru talman! Det är alldeles uppenbart att IT och
Internet kommer att generera stora ekonomiska vär-
den. Men det är värden som ligger i information, i
kundrelationer, i kunskap, inte i infrastruktur. Själva
vägen är inte särskilt intressant att diskutera, så länge
den finns och fungerar. Tyvärr är det precis samma
situation för den digitala infrastrukturen som för den
mer traditionella. Den fungerar dåligt, den är ojämlikt
fördelad och kapaciteten är på många håll otillräcklig.
Precis som för vanliga vägar är det klart att kommer-
siella intressen kan tänka sig att bygga ganska stora
delar - de lönsamma delarna - men att någon annan
får stå för det som man betraktar som kommersiellt
ointressanta delar.
När jag lyssnar på Sture Arnesson blir jag förvå-
nad att Vänstern - Sture Arnesson kommer också från
Värmland och känner till regionernas bekymmer -
kan raljera över Centerförslaget att staten faktiskt ska
ta ett ansvar, precis som man gjorde för järnvägarna
och vägarna en gång i tiden, för att också den digitala
allemansrätten ska få spridning.
Sture Arnesson säger "vräka ut 60-80 miljarder",
ett ansvar större än Bosse Ringholms, och "låst vid
fiber". Sture Arnesson kanske inte har läst vår motion
eller Daléus bok om digital allemansrätt. Där framgår
det tydligt att det inte är att vräka ut pengar, utan
detta är en mycket målmedveten och genomtänkt
investering, som kommer att generera mycket gott för
landet framgent. Jag konstaterar att Sture Arnesson i
debatten några dagar efter det att propositionen hade
lagts fram själv sade att det blir ändå hyfsat jämlika
villkor för glesbygden. Jag trodde Vänsterpartiet om
bättre än att det ska bara vara hyfsat lika villkor för
dem som bor en bit utanför.
Fru talman! För att ta vara på den unika situation
som Sverige har i dag, med hög IT-mognad och med
mängder av företag som uppfinner och tillverkar
världsledande IT-lösningar, behövs nu också förut-
sättningarna för att nästa generations tjänster och
lösningar ska komma fram. Genom att vara först med
en modern infrastruktur skulle Sverige kunna bli just
det Silicon Valley som har efterlysts från många i
riksdagen i olika sammanhang. Det är klart att ett
sådant beslut kräver ett visst politiskt mod. Det har
alltid varit lättare att gömma sig bakom de enkla
maximerna och de slagordsmässiga idealen.
Ett första steg borde vara att formulera en idé
kring vad vi egentligen bör ställa för krav på in-
frastruktur. Dessvärre har regeringen i frågan lutat sig
mot Infrastrukturutredningen, som frankt slår fast att
2 megabit per sekund är bredband - utan att vidare
fundera över framtiden. Liknande idéer nämns i
Folkpartiets motion, där det glatt konstateras att 2
megabit är mer än tillräckligt i dag. Men hur ska
regeringen och Folkpartiet ha det i framtiden? Kom-
mer 2 megabit att vara tillräckligt om tre år, fem år
eller tio år? För vilka? Vilken är den samhällsekono-
miska effekten av att få fram ett nät som blir otill-
räckligt inom bara några år? Hur mycket dyrare blir
det då att ta nya tag och bygga ett nät med långsiktig
hållbarhet och skalbarhet?
Sanningen, fru talman, är att vi inte vet särskilt
mycket om behovet av bandbredd. Det erkänner vi
också. Det enda vi möjligen har att gå på är hur ut-
vecklingen har varit under senare år. Av det kan vi
lära oss att man ständigt underskattat behovet av
bandbredd.
En tredje punkt som berör infrastrukturen är kon-
kurrens. Vi ser i dag hur mängder av företag efter-
strävar monopolsituationer i förhållande till kunden.
Låt mig där, som andra talare, välkomna att Telias
accessnät öppnas. Det är den väg vi måste gå när vi
har försatt oss i en sådan situation. Nu håller vi på att
få en liknande situation på det området. Genom långa
bindningstider och genom att garantera högsta fart
endast till den egna servern binder man kunderna vid
de egna tjänsterna - där pengarna finns att hämta. Det
är ingen slump att uppkopplingen subventioneras i
dag, därför att operatörerna vet att man hämtar peng-
arna i tjänsterna. Detta är inget som botas genom att
öppna gamla koppartrådar. Det är också mycket
oklart om och hur vi förhindrar monopolisering när
det byggs nya nät. Regeringen och utskottets majori-
tet saknar helt enkelt trovärdiga svar på frågan.
Sammanfattningsvis måste en trovärdig politik för
den digitala infrastrukturen utgå från tre enkla och
tydliga principer.
1. Likvärdighet i hela landet. Ingen ska lämnas utan-
för eller drabbas av orimliga kostnader på grund
av att det är ett oattraktivt område att bygga bred-
band i. I all generositet erbjuder sig regeringen att
kompensera för mycket stora merkostnader, men
merkostnader lär det bli. Moderater, kristdemo-
krater och folkpartister vill än mindre. Trots vack-
ert tal om att staten har ett ansvar för åtminstone
några, är man inte beredd att låta detta kosta en
krona. Vilken är er lösning för att ge hela landet
rätt och möjlighet att leva i framtiden? Inte minst
näringsministern har från talarstolen gång på gång
sagt att hela landet ska ha möjlighet att leva och
utvecklas. Men vad betyder det i det här samman-
hanget?
2. Skalbarhet. Infrastrukturen måste hänga med
också i framtiden. I det sammanhanget är pratet
om teknikneutral politik just bara prat. Vi vet så
pass mycket om olika överföringsmedier att vi
faktiskt kan slå fast att inget kommer att bli bätt-
re än optisk fiber på väldigt länge. Det ger inte
större trovärdighet att vara teknikneutral, om be-
greppet bara används som en dimridå för att slip-
pa vara med och fatta beslut.
3. Fungerande konkurrens. Men om konkurrens om
infrastrukturen leder till monopol på tjänster, har
vi inte vunnit någonting. Det är hög tid för dem
som förordar sådana lösningar att nu, innan be-
slutet är fattat, tala om hur de ska komma till
rätta med konkurrensproblemen. Om inte, borde
de ha mod att erkänna att lösningen inte finns
och att de faktiskt medvetet öppnar dörren för
privata monopol.
Utifrån dessa principer kan jag bara dra en slut-
sats, och det är att det behövs ett tydligt ansvar för att
skapa ett öppet nät fram till kunden, öppet för alla
operatörer på lika villkor.
Fru talman! Tiden rinner i väg. Jag står självfallet
bakom alla de reservationer där jag är med, men för
tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna
1, 5 och 17.
Anf. 38 JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Fru talman! Sven Bergström tar upp det här med
bredband och vägar och menar att Kristdemokraterna
ställer de här sakerna mot varandra. Egentligen är det
så att det är regeringen och stödpartierna som ställer
bredband mot vägar. Ni säger att regeringen inte har
velat satsa tillräckligt på vägarna de kommande åren.
Här har näringsministern, som senare får ordet och
kan bekräfta eller dementera det, sagt till mig i en
debatt här i kammaren att stödpartierna inte varit
särskilt generösa när det gäller anslagen till vägarna.
Vi har påstått att man inte kan frakta timmer på
bredband. Det är ett faktum. Vi tror att människor
föredrar att de fysiska transporterna fungerar innan
man börjar göra färdigt de virtuella transporterna. Vi
har inget emot någon av dessa transporter, men vä-
garna är trots allt viktigare.
Det satsas inte en krona, säger Sven Bergström.
Men det gör det visst. Vi har i vår motion skrivit att
vi vill satsa på glesbygden i det här fallet. Vi har inte
rört de pengar som handlar om t.ex. skatterabatten i
budgeten. Vi har tillsammans - Centern, Kristdemo-
kraterna, Moderaterna, Folkpartiet - anslagit betyd-
ligt större summor i våra skuggbudgetar till våra
vägar. Det utgör ett bra underlag för ett regeringsbyte
vid nästa val.
Slutligen skulle jag vilja fråga Sven Bergström så
här: Eftersom ni är inne på att hela landet ska ha
möjligheten med bredband, varför har ni inte satsat på
mobiltelefonin också? Varför subventionerar ni inte
mobiltelefonin i glesbygden? Ligger det också i er
politik?
Anf. 39 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! För att börja från slutet ska jag svara
på frågan om att subventionera mobiltelefonin. Vår
politik på det här området handlar inte alls, Johnny
Gylling, om att subventionera någonting. Vi säger att
vi vill medverka till en framsynt, långsiktig, hållbar
investering för att hela landet ska ges en digital alle-
mansrätt, tillgång till ett högklassigt högkapacitetsnät
oavsett var man bor i landet. Detta är inte att subven-
tionera utan för att skapa likvärdiga villkor.
Jag välkomnar naturligtvis att Kristdemokraterna,
Moderaterna och Centern framför allt satsar mera
pengar gemensamt på vägnätet. Men det som är så
olyckligt är att Johnny Gylling med sitt sätt att argu-
mentera här och i tidningsartiklar ställer vägar mot
bredband som om det funnes ett motsatsförhållande.
Menar man allvar med att hela landet ska ha chans att
leva och utvecklas måste man självfallet ha höga
ambitioner på båda dessa områden. Det kan inte vara
rimligt att en del av landet - i så fall får Johnny Gyl-
ling vara vänlig och peka ut den delen - ska nöja sig
med hyggliga vägar därför att man har haft så dåliga
vägar tidigare. Självklart är det, åtminstone för oss i
Centerpartiet, så att menar vi allvar med att hela lan-
det ska kunna skapa förutsättningar för att utvecklas,
måste vi naturligtvis se till att man har både vägar och
bredband. Annars är man på förhand dömd till ett
sämre läge, och man har sämre uppkopplingstider,
sämre kapacitet och får nöja sig med ISDN eller,
ännu värre, telefonmodem, för att kunna kommunice-
ra med omvärlden. Det är inte vår politik. Jag är fun-
dersam om det verkligen är Kristdemokraternas poli-
tik.
Anf. 40 JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Fru talman! Det som vi försöker göra från Krist-
demokraterna är att fånga upp och lyssna på männi-
skor. Om de måste välja har vi sagt att då väljer män-
niskor bättre vägar. Men vi tror ju att vi får bredband
också med hjälp av kommersiella krafter. Det är där-
för som vi är så kritiska till att regeringen vill satsa
flera miljarder i en statlig satsning när det finns en
marknad som vill bygga ut. Vi har sagt: Spara de
pengarna till glesbygden.
Det finns en tecknare i Blekinge som heter Karl
Petermann som är väldigt duktig. Han har gjort en
teckning som jag tycker är bra. Det är en liten bil som
åker omkring på en mycket dålig skogsväg. Vägen är
backig och väldigt dålig som sagt. Det är två prat-
bubblor från bilen där den ena säger: Fy vad dåliga
vägar vi har. Den andra svarar: Var inte så sur, vi får
ju bredband snart.
Anf. 41 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Med en välvillig tolkning tycker jag
ändå att Johnny Gylling glider in i min riktning, att
det självklart behövs både-och, men om man frågar
människorna ute i bygderna är det vägarna som är
viktigast. Och självklart är det så, för människor
måste varje dag transportera sig på de fysiska grusvä-
garna, så är det ju. Men om vi nu har några visioner
på det här området och vill skapa förutsättningar för
hela landet att leva och utvecklas måste vi självfallet
slå fast att det inte är acceptabelt att ställa grusvägar
mot bredband. Välj själv. Åtminstone har Centerpar-
tiet den oerhört bestämda ambitionen att detta är en
rättighet, en möjlighet för hela landet, och därför ska
man icke ställa grusvägar mot bredband, även om det
för dagen kan vara opportunt att åka runt i bygderna
och köra som Johnny Gylling, Tuve Skånberg och
andra och säga att man inte kan frakta timmer och
skolbarn på bredbanden. Därför är vägarna viktigare
än bredbanden. Jag är förvånad att Kristdemokrater-
na, med det sättet att argumentera, faktiskt medverkar
till att ställa dessa båda viktiga nyttigheter mot var-
andra.
Anf. 42 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Jag är inte, Sven Bergström, orolig
för Värmland. Vi kommer med den här propositionen
att få bra IT-infrastruktur i Värmland. Det är jag
övertygad om. Jag tror också att vi kommer att lösa
vägproblemen på några års sikt.
Vad jag inte förstår är hur Sven Bergström kan
kalla det här för icke subventionerat. Detta är en jätte-
subventionering utan dess like, menar jag. Här ska
staten stå som ägare till en heltäckande digital in-
frastruktur, byggd på optisk fiber, t.o.m., som jag
uppfattat det, till hushållen, till husknuten. Det är inte
säkert att det är den billigaste och bästa lösningen
överallt. Jag tycker att det här sättet att smeta ut
pengar utan att veta var behoven finns ekar i den här
salen från Nils G Åslings dagar: bidrag utan mot-
prestation. Det tycker jag tillhör en gången tid. Det
borde väl också Centerpartiet tycka.
Anf. 43 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Nu måste vi, Sture Arnesson, klara ut
begreppen. Bidrag är det ni jobbar med i propositio-
nen. Ni ska pytsa ut bidrag till kommuner, enskilda
och företag som vill bygga ute i bygderna. Vi säger
att det här inte ska bygga på bidrag. I stället ska staten
ta ett heltäckande ansvar, precis som Stokab har gjort
här i Stockholmsområdet och fått så mycket beröm
för att man har skapat ett operatörsneutralt nät som
alla kan använda, där man kan konkurrera om tjäns-
terna. Men nätet ska man inte öppna på det här sättet
för enskilda som kan göra monopolsituationer av det.
Sedan säger Sture Arnesson att det nog blir en bra
infrastruktur i Värmland. Det blir bra, säger han i dag.
Förra gången sade han i debatten att det nog blir hyf-
sat jämförbart med landet i övrigt. Då nöjde sig
Vänstern och Sture Arnesson med "hyfsade" möjlig-
heter.
Det blir naturligtvis så, precis som i mina hem-
trakter i Hudiksvall, att kommunen, lokala, regionala
aktörer får pytsa in pengar. Fortsatt satsning på opto-
fiber i Hudiksvall, skriver Hudiksvalls Tidning när
man refererar kommunalrådet Sven-Åke Thoresen. 6
miljoner kronor räknar kommunen nu med att satsa
av egna pengar. Här löser inte marknadsaktörerna
problemet. Det är ytterligare en ojämlik situation för
landets regioner och kommuner.
Jag är övertygad om att ute i bygderna i Värm-
land, och i Torsby i Sture Arnessons hemtrakter, får
kommunerna också möjligen, med lite stödpengar
från Arnesson och Rosengren, hjälp att bygga nätet.
Men det är kommunen och lokala aktörer som får ta
ansvaret, medan marknaden självklart löser det hela
på de ställen där det är kommersiellt intressant.
Det som förvånar mig så mycket är att Vänstern
nu litar till de kommersiella krafterna och nöjer sig
med att i övriga delar av landet får kommunerna, med
sina redan hårt ansträngda kommunala budgetar, ta
ansvaret.
Anf. 44 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är bra att kommu-
nerna får den här möjligheten. De får betala ungefär
50 % själva. När det gäller skattesubventionen är inte
procentsatsen fastställd, men det kommer att bli ett
skatteavdrag motsvarande 30 % eller upp till 50 % av
kostnaden för installation. Vi tycker att det är bra. De
som är intresserade av det här satsar på det.
Men man ska inte bygga ett nät ut i varenda buske
om man inte vet om det kommer att användas eller
inte. Det finns massor med människor som fortfaran-
de kommer att klara sig bra med ett modem eller
möjligen ISDN ute i glesbygden. Alla kommer inte
att behöva bredband. Då ska vi inte göra den här
enorma satsningen utan att veta det.
Om det skulle visa sig att behoven är de som Sven
Bergström säger - jag tror att jag törs svara även för
mina samarbetspartner - ska vi naturligtvis titta på
det och försöka ge dem pengarna. Men att pytsa ut
dem utan att veta om behoven finns är oansvarigt.
Anf. 45 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Det är inte utan att man imponeras av
Arnessons statsmannaansvar. Det är bra att Vänstern
växer på det området.
Men visionen är död - det blir inte bredband åt
alla. Det är sanningen, även om Sture Arnesson här
talar om att 50 % i bidrag inte är så dåligt. Det blir
den modell som ni nu har gått in för: bidrag, stöd och
skatteavdrag på det ena och andra sättet. Men det blir
inte en heltäckande lösning.
Om behoven visar sig, säger Sture Arnesson, får
man kanske gå in så småningom. Det är det som
skiljer Centerpartiet från övriga partier i den här frå-
gan. Vi är så övertygade om att det här är avgörande
viktigt för utvecklingen i landet, för företagens fort-
satta konkurrenskraft osv. att vi redan nu vill satsa på
och investera i det som vi är övertygade om kommer
att bli framtidens melodi.
Det är trist att även Sture Arnesson nedlåter sig
till att raljera om "nät ut i varenda buske". Det är
nästan ett eko av Molén utan manus. Jag trodde att
Vänstern hade högre ambitioner och visioner än så.
Anf. 46 PER-RICHARD MOLÉN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag har lärt känna Sven Bergström
som en mycket lugn och sansad man, som kommer
från obygden strax väster om Hudiksvall. Men den
här gången har Sven Bergström tagit i ordentligt. Jag
får ett intryck av att när argumenten är svaga höjer
man rösten. Det kanske är lite grann av det.
Jag har i min vänkrets väldigt många centerpar-
tister från Västernorrland, och de ställer sig verkligen
frågande till en hel del av det som Centern hittar på
här i Stockholm. De funderar väldigt djupt över vad
vitsen är med den digitala allemansrätten. Man har en
känsla av att där kanske finns en förklaring när Cen-
tern är ute på en ökenvandring. Först var det kärn-
kraften, och sedan såg man Olof Johansson i en halv-
dränkt kostym vandra in mot stranden, vid Skåne-
kusten förmodar jag. Sedan var det försvaret, och nu
kommer den digitala allemansrätten.
Om man som Centern är ute på en ökenvandring
tror jag att man trots allt uppskattar att ha tillgång till
en digital allemansrätt, eftersom man då inte helt och
hållet har utestängts från alla andra aktörer som finns
i miljön.
Däremot delar jag Sven Bergströms uppfattning
och Centerpartiets mening när det gäller det man
skriver om kunskapssamhället. Det är kolossalt vik-
tigt, inte att bygga bredband för 60 och 70 miljarder
men däremot att förse alla ungdomar i grundskola och
gymnasium med datorer, så att de har den möjlighe-
ten att utveckla sig, tillgodogöra sig och även bidra
till sitt kunnande framöver. Därför är det viktigare att
dra ordentlig kapacitet till kommunens olika skolor,
men inte ösa ut pengar på det ansvarslösa sätt som
Sven Bergström tänker sig i det jag kallar obygden.
Anf. 47 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Nu har vi fått Moderaternas, eller åt-
minstone Moléns utan manus, definition på obygd.
Även min hemtrakt Forsa utanför Hudiksvall med
4 500 invånare räknas till obygden i Moderaternas
tankevärld. Då förstår jag att ni nöjer er med de am-
bitioner ni har.
Men för oss som har ambitioner för hela landet -
Hela Sverige ska leva - för företag, människor, skolor
och kommuner är det här en mycket viktig framtids-
fråga. Det är då trist att behöva notera att man raljerar
så hejdlöst med den.
"Centern hittar på här i Stockholm", säger Molén.
Det är inte alls något påhitt i Stockholm. Det här är en
mycket väl förankrad fråga, som vi har tagit på flera
riksstämmor och med hundraprocentig uppslutning.
Men det går säkert för Per-Richard Molén, precis som
för Johnny Gylling, att exploatera den omognad som
fortfarande finns i de här frågorna. Om man går ut
och pratar med en timmerkörare i Västernorrland är
det klart att det inte är bredband han frågar efter i
första hand utan vägarna.
Om man vill vara med i framtiden måste man
också våga kosta på sig visioner och våga tala om hur
man tror att de bäst förverkligas. För oss är det ingen
tvekan, att har vi ambitionen att hela landet ska kunna
utvecklas och leva vidare är detta en oerhört viktig
överlevnadsfråga.
Dessbättre är vi inte heller ensamma, som Per-
Richard Molén antydde - "ökenvandring", sade han.
På den ökenvandringen har vi med oss ett antal tunga
aktörer. För att jag inte ska framstå som alltför själv-
tillräcklig citerar jag i stället kristdemokraten Anders
Broberg, som är ordförande i AB Stokab, som inte är
okänt här i Stockholm. Han skriver så här:
"Stokab anser att staten skall ta ett kraftfullt an-
svar för en öppen och operatörsoberoende IT-
infrastruktur i landet. Samma grundsyn kan man finna
hos Industriförbundet, Företagarnas riksorganisation,
Stockholm stad, KTH, Mälardalsrådet, Näringslivets
telekommitté och många kommuner."
Det gäller också IT-kommissionen. Det är inte
mina ord, utan Anders Brobergs, så vi är inte helt
ensamma på ökenvandringen, Per-Richard Molén.
Anf. 48 PER-RICHARD MOLÉN (m) re-
plik:
Fru talman! Det är tråkigt att Sven Bergström,
som är en representant för en del av Sverige där vi
lider av dåliga vägar, inte inser att av de begränsade
resurser som det svenska samhället och skattebetalar-
na genererar placeras de pengarna bättre i vägar. Hur
ska man kunna utveckla ett företag i obygden om
man inte kan få i väg sina varor och tjänster? Man
måste ju ha vägar.
Det finns inte anledning att vara så ekonomiskt
vårdslös - och det överraskar mig att Sven Bergström
är det - att man tror att man kan satsa 60 eller kanske
uppåt 100 miljarder på bredband långt ut och väl
förgrenat, och samtidigt ha pengar för att just rusta
upp vägar. Jag utgår från att näringsminister Björn
Rosengren med mycket energi och knep och knåp
kommer att föreslå pengar just till vägar i den bud-
getproposition som vi får i september.
Jag tycker trots allt att det är en allvarlig öken-
vandring som Sven Bergström och hans parti har gett
sig in på.
Lyssna på rörelsen inom ert eget parti! Jag är
övertygad om att de hellre skulle vilja se att en bety-
dande del av det belopp som Sven Bergström är ute
och leker med skulle användas för att få ordning på
vägnätet. Det går inte att få ett Kista att fungera om
det inte finns vägar dit och vägar till bostäder.
Anf. 49 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Per-Richard Molén tror sig om myck-
et. Nu tror han sig också kunna lyssna på centerrörel-
sens innersta röst bättre än vad vi centerpartister själ-
va och vi som sitter här i riksdagen klarar av.
Detta är, Per-Richard Molén, oerhört väl förankrat
i centerrörelsen, även om jag säkert tror, som jag sade
nyss, att Per-Richard Molén kan hitta en och annan
person som är så hårt drabbade av dåliga vägar att de
betonar det starkare. Självklart är det så.
Men dessbättre har både Per-Richard Molén och
jag i våra budgetar några miljarder utöver regeringens
och Socialdemokraternas i utskottet just till vägnätet.
Därför borde inte detta behöva vara något trätoämne
mellan Centern, Kristdemokraterna och Moderaterna.
Vi har mera pengar till vägarna. Det är oerhört ange-
läget, men det är också oerhört olyckligt att ställa bra
vägar mot bredband. Jag hoppas att vi slipper den
debatten, för det är att exploatera de dåliga vägarna
på människornas bekostnad att ta den debatten.
Anf. 50 EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! Jag tror att vi har bevittnat början till
en ny industriell revolution under 1990-talet. Tekni-
kutvecklingen har gått med rasande fart, och varda-
gen för oss människor har förändrats oerhört. Vår
livsstil och vårt sätt att arbeta har förändrats. Vi
kommunicerar med varandra på ett helt annat sätt och
betydligt mer än tidigare. Makten har på många sätt
omfördelats när människor på elektronisk väg kan få
information och komma i kontakt med oss makthava-
re på ett enklare sätt. Många organisationer och före-
tag når ut till sina målgrupper främst via Internet. Det
är möjligt för alla att göra sig hörda och sedda och att
t.ex. få sig publicerad via Internet.
Även arbetsmarknaden har förändrats mycket i
och med den s.k. nya ekonomin. Vi märker att det i
framför allt IT-företagen finns en alldeles speciell
företagsanda och ett engagemang för arbetet och
företagen bland de anställda som inte alls varit lika
vanligt tidigare. Företagen har ofta en platt organisa-
tion och en hög grad av delaktighet för de anställda.
Jag kommer att beröra detta lite senare i samband
med utskottets behandling av motioner om beskatt-
ningsregler för personaloptioner.
Samtidigt som vi politiskt styr ganska lite över
den faktiska utvecklingen, tycker jag att man måste
förstå att möjligheterna till denna fantastiska tekniska
utveckling ligger just i att människor fritt har fått
växa, arbeta och forska med så lite statliga ingrepp
som möjligt. Marknaden kan efterfråga och erbjudas
ny teknik, tack vare de politiska liberaliseringar som
tidigare gjorts. Avregleringen av telemarknaden ge-
nom en fri marknad för teleutrustning, konkurrens för
olika nättjänster och frånvaron av reglering på mo-
bilmarknaden har exempelvis lagt grunden för att vi
fortfarande är världsledande på telefoni. Dessa av-
regleringar som gjordes av den tidigare, borgerliga
regeringen verkar än i dag.
Fru talman! Detta leder mig förstås in på IT-
propositionens förslag om program för bredbands-
satsningar i landet. Folkpartiet avstyrkte redan i sin
motion regeringens förslag om att låta statliga Svens-
ka kraftnät få ett uppdrag av staten att dra ett stomnät
av bredbandskabel. Vi framhöll då att det redan dras
bredband för fullt i landet. Det finns redan i dag, sade
vi, långa s.k. elektroniska motorvägar i landet och de
blir snabbt alltfler. Folkpartiet menar att byggandet av
stomnät i stället bör genomföras i konkurrens och att
regeringen ska stimulera till investeringar av olika
aktörer i olika slags nät. Vi lät redan då meddela vår
starka tilltro till att marknadens aktörer kommer att
upprätta ett stomnät utan statlig planering eller in-
blandning. Och verkligheten, fru talman, har givit oss
rätt.
För några veckor sedan kunde vi läsa att Utfors,
Tele 1 Europe och Telia går samman och gräver ned
fiberkabel från Norrtälje till Haparanda. Bygget be-
räknas vara klart före årets slut. Jag skulle med detta
vilja fråga om Näringsdepartementet och näringsmi-
nistern fortfarande anser att Svenska kraftnät ska
hänga upp kabel i sina stolpar ovanför denna nya
elektroniska motorväg om ca 110 mil. En annan in-
tressant fråga är om man fortfarande inte litar på att
dessa och andra företag kommer att möta efterfrågan
genom att fortsätta färdigställandet av ett stomnät
inom överskådlig framtid utan statens engagemang
eller genom att ta skattebetalarnas pengar i anspråk.
Regeringen har i propositionen också presenterat
ett förslag om att öronmärka regionalstöd till bred-
bandsutbyggnad där kommuner kan ansöka om bi-
drag till utbyggnaden. En ensamutredare ska t.o.m. ta
reda på vilka orter som ligger tillräckligt mycket i
glesbygd eller obygd för att få detta stöd. Samtidigt
slås det i propositionen fast att utbyggnaden ska ske
helt teknikneutralt utan att låsa fast sig vid någon viss
teknik. Men jag tycker inte att det verkar så speciellt
teknikneutralt om man menar att glesbygden kommer
att få det svårare med att få till gång till infrastruktu-
ren. Då har man inte ägnat många tankar åt den ex-
plosion av tekniska innovationer som har kommit
bara det senaste året, halvåret eller veckorna med nya
lösningar av trådlös kommunikation. I framtiden
kommer avstånden att spela en betydligt mindre roll,
och framtiden är egentligen redan här. Men hur på-
verkas då marknadssituationen av att staten går in
redan innan och säger: Där vi inte får någon mark-
nadslösning ska vi subventionerna, så vänta ni mark-
nadens aktörer med att gå in, för väntar ni lite så kan
vi ge er lite pengar för detta.
Jag vill erinra, vilket också står i vår motion, om
att mänskligheten begåvats med mobiltelefoner,
telefaxar, datorer och mycket annat, bara genom
efterfrågan och tillgång på marknaden, utan något
som helst statligt stöd eller planering. Varför vill inte
regeringen ge även produkter för digital kommunika-
tion via kablar och mobila nät en chans? Tyder tidiga-
re stora statliga planeringsobjekt i Sverige och andra
länder på att det brukar vara lyckosamt med stora
statliga satsningar? Som liberal tycker jag att det
känns väldigt märkligt att man inte vill ge marknaden
och teknikutvecklingen en chans.
Fru talman! Jag vill också kort beröra utskottets
avstyrkande av våra motioner som berör förslag om
personaloptioner. Det visar, tycker jag, på en mycket
bristande kunskap hos utskottsmajoriteten om hur
stark den internationella konkurrensen är i IT-
branschen och på en mycket gammalmodig och
trångsynt inställning till arbete och företagande.
I IT-företagen är den mänskliga faktorn oerhört
viktig. Människans kompetens och skaparkraft är värt
mycket mer än den någonsin varit i den tyngre indust-
rin. Givetvis är därför arbetsgivaravgifter, sociala
avgifter, inkomstskatter och liknande avgörande för
många företag när det gäller var de ska göra sina
investeringar. Det finns internationella storföretag
som gör upp rankningslistor över ländernas skatte-
system. Ska vi i Sverige behålla vår tätposition, måste
vi förstås göra vad vi kan för att göra det möjligt för
företagen att arbeta härifrån. Samtidigt råder det brist
på arbetskraft i många teknikföretag, och det råder en
kamp dem emellan för att få behålla sin anställda.
Möjlighet att ställa ut personaloptioner, alltså en rätt
att teckna andelar i företaget särskilt för de anställda,
är förstås ett utmärkt sätt att behålla människor.
Den framflyttade betalningen av sociala avgifter
för optionsutdelningen har däremot gjort att uttag av
socialavgifter grundas på en okänd framtida värdes-
tegring som innebär en stor osäkerhet för företagen.
Risken för höga sociala avgifter i framtiden av-
skräcker mindre företag från att införa ett optionspro-
gram. Majoriteten i skatteutskottet har besvarat mo-
tionerna som tar upp detta problem, dels med att en
hög och oväntad värdestegring av aktiernas värde
riskerar att bli betungande för arbetsgivaren och lik-
nande, dels att det skulle vara orättvist att främja
arbetare inom vissa branscher när man inte kan göra
det i alla. Majoriteten menar alltså att man inte bör
främja denna möjlighet eftersom optionsförfarandet
inte är vanligt i alla branscher. Detta tycker jag vittnar
om ett mycket omodernt och kontraproduktivt tän-
kande, men förvisso ett traditionellt socialdemokra-
tiskt. Ingen får ha det bättre än andra. Man ska mot-
verka att vissa människor lyckas, åtminstone om det
sker genom enträget och hederligt arbete. Men där,
fru talman, slutar logiken. Med en mer ideologisk
socialistisk tankebana vet vi ju att marxismen förut-
spår en revolution av arbetarproletariatet, då dessa
ska ta över just produktionsmedlen. Kapitalisterna,
säger man, äger produktionsmedlen, profiterar och
suger ut arbetskraften. Ur det synsättet tycker jag att
det borde kännas som ett litet problem att främja att
arbetarna i IT-företagen på ett förmånligt sätt blir
delägare av just produktionsmedlen. Det borde heller
inte vara ett problem att de anställda stannar längre
och får en trygg anställning. Det borde heller inte
vara något problem göra vad som är möjligt för att få
småföretagen att växa och våga satsa för framtiden.
Fru talman! Det är verkligen dags att ta mobiltele-
fonstrålningen på allvar.
Den 11 maj presenterades rapporten Mobile Pho-
nes and Health i Storbritannien, skriven av en kom-
mitté - Independent Expert Group on Mobile Phones
- utsedd av den brittiska regeringen. Kommittén
förordar bl.a. att information om olika telefoners
strålningsgrad, dvs. SAR-värdena, bör göras tillgäng-
lig för konsumenterna, att minderårigas mobiltelefo-
nanvändande begränsas av försiktighetsskäl samt att
mobiltelefonbranschen undviker marknadsföring av
mobiltelefoner gentemot barn. Det är framsynta och
välkomna förslag som borde vara än mer relevanta i
ett mobiltelefontätt land som Sverige.
Larmrapporter om att strålning från mobiltelefo-
ner kan orsaka nervskador, hudskador, cellföränd-
ringar och cancer har duggat mycket tätt de senaste
åren. Resultaten är förvisso omtvistade. Men det enda
vi säkert kan veta är att vi ännu har för lite kunskap
för att veta någonting säkert alls om mobiltelefoner-
nas farlighet eller ofarlighet. Lika lite som det är
bevisat att telefonerna är farliga kan vi hävda att de är
ofarliga - men de resultat som presenterats hittills ger
definitivt anledning till eftertanke.
Försök, fru talman, har visat på en koppling mel-
lan strålning från mobiltelefoner och negativa biolo-
giska konsekvenser. Flera undersökningar visar att
mobiltelefonanvändare känner av huvudvärk, kon-
centrationssvårigheter och sömnrubbningar som de
förknippar med användningen av mobiltelefoner.
Exponeringen misstänks också bl.a. påverka minnet
och arvsmassan samt ge förändrat blodtryck. Sam-
bandet med tumörer är omdebatterat. Australiska
forskare har rapporterat om en fördubblad cancerfre-
kvens hos möss som utsatts för radiostrålning av
samma typ som från mobiltelefoner. I Polen visar en
grupp militärer, som under lång tid varit utsatta för
just mikrovågsstrålning, upp en dramatiskt ökad död-
lighet i olika cancerformer. Ett forskarlag vid Lunds
universitet har funnit att strålning kan göra att protei-
ner i blodet tränger in i hjärnan, vilket i förlängningen
kan leda till MS, Parkinson, Alzheimers sjukdom osv.
Fru talman! Vi vet redan i dag att starka mikrovå-
gor är farliga. Det vi inte vet ännu är om långtidsef-
fekter av svag radio- eller mikrovågsstrålning kan
påverka hälsan. Vad betyder ett dagligt mobiltelefo-
nanvändande på 20 års sikt? På 30 års sikt? Effekter
som höjd cancerrisk kan ju ge genomslag först efter
just 30 års exponering.
Det som framför allt ger anledning till eftertanke
är att själva användningen av mobiltelefoner har
ändrats dramatiskt de senaste åren: från korta af-
färsmeddelanden till långa samtal med familj och
vänner samt konferenssamtal som kan vara upp till
flera timmar. Dessutom har användarnas snittålder
sänkts. Mobilanvändningen ökar mycket snabbt bland
små barn, som utsätts för en större andel av strålning-
en än vuxna. Strålningen når längre in i barns huvu-
den, som eftersom de fortfarande växer är mer käns-
liga för olika typer av påverkan.
Så vad ska man egentligen göra? Mitt syfte är
verkligen inte att bedriva någon som helst skrämsel-
propaganda - jag använder själv mobiltelefon myck-
et, med öronsnäcka - eller att uppmana till mobilboj-
kott. Men vi menar att det är väldigt viktigt att gå
varsamt fram i terräng vi inte riktigt känner till och att
därför låta försiktighetsprincipen råda i stället för att
bara ånga på - och framför allt: att ge allmänheten
och människor själva möjlighet att välja säkerhet före
ovisshet.
Det bästa vore förstås om mobilbranschen själv-
mant tog sitt ansvar. Trots påtryckningar vill tillver-
karna inte öppet redovisa hur mycket våra mobiltele-
foner strålar. Vi tycker det borde vara naturligt för
tillverkarna att ge konsumenterna själva möjlighet att
bedöma vilka faktorer man vill väga in när man skaf-
far en ny mobiltelefon. Att som man gör nu hemlig-
hålla uppgifter om strålningsvärden tyder på en för-
myndarmentalitet som inte på något sätt hör hemma i
ett modernt samhälle. Vi har ju märkning av lågstrå-
lande datorskärmar sedan några år tillbaka - varför
inte ett liknande initiativ från mobiltelefontillverkar-
na? När lanserar Ericsson sin första lågstrålande tele-
fon? kan man fråga sig. Jag tror att det här skulle
kunna bli en bra konkurrensfördel för Ericsson. Kon-
sumentintresset är redan nu starkt, och det blir bara
starkare.
Till sist, fru talman, är det naturligtvis särskilt
viktigt att ta ett ansvar när det gäller barn och mobil-
telefoner. Statliga Telia har här föregått med extremt
dåligt exempel genom att marknadsföra en särskild
"barntelefon" avsedd för 7-12-åringar. Telia menar
att man bara svarar mot ett uttryckt behov hos föräld-
rar och deras barn. Men en marknadsföringskampanj
syftar ju inte enbart till att tillgodose en efterfrågan
utan även till att öka och skapa denna. Telia legitime-
rar och uppmuntrar härigenom barns mobiltelefonan-
vändning. Och inte stannar intresset vid 7-åringar.
Nej, alltfler 5- och 6-åringar ska ha en mobiltelefon.
Innan man har fått sina första riktiga tänder ska man
ha en mobiltelefon.
Men om inte branschen tar sitt ansvar för konsu-
mentupplysningen, och Telia för barns säkerhet, har
vi politiker ett ansvar. Som framgår av en artikel i
Aftenposten reagerar också Barneombudet, dvs.
Barnombudsmannen i Norge. Det här är mycket vik-
tigt. När industrin inte tar sitt ansvar måste myndig-
heterna agera. Jag har i dag i ett brev uppmuntrat
Sveriges BO att ta tag i den här frågan.
Fru talman! Storbritannien går nu före och visar
vägen. Mot bakgrund av de motstridiga uppgifterna
om mobiltelefonins risker, och i avvaktan på den
forskning som pågår både i Sverige och internatio-
nellt, är det rimligt att den svenska regeringen ser
över möjligheterna med antingen varningstexter som
informerar om de oklara hälsoriskerna eller ett system
med miljömärkning baserat på t.ex. strålningsvärde-
na, dvs. SAR-värdena. Frågan är om miljöminister
Kjell Larsson eller näringsministern vågar ta initiati-
vet till detta.
Dessutom tycker jag att näringsminister Björn
Rosengren bör tänka över om det verkligen är ett
statligt bolags uppgift att marknadsföra en produkt
mot små barn som kan visa sig vara hälsofarlig. Och
socialminister Lars Engqvist bör ta sig en funderare
över ansvaret för en eventuell framtida stor och all-
varlig folkhälsofråga.
Hittills har det varit oroväckande tyst från rege-
ringshåll. Det är dags att vakna nu.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tionerna 29 och 33.
Anf. 51 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Först tycker jag att det som Eva Fly-
borg sade om löntagarägande i IT-företagen var bra.
Det har vi absolut ingenting emot.
Men sedan gällde det den kabel som man lägger
utefter Norrlands kustland. Det är just det som är min
poäng: Man lägger den i kustlandet. De flesta kraft-
ledningsstolparna går faktiskt i inlandet. Det vi här
måste se till är att även inlandet får bra bredbandstill-
gång. Har Eva Flyborg någon gång försökt ringa med
mobiltelefon uppe i norra Norrlands inland vet hon att
det inte är det lättaste, och alternativen är faktiskt inte
så många.
När det gäller strålningsriskerna instämmer
Vänsterpartiet. Vi har motionerat om detta, och vi
hoppas att vi tillsammans kan hjälpas åt att driva den
här frågan.
Anf. 52 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Vi har helt enkelt ett annat sätt att se
på de här frågorna än vad t.ex. Vänsterpartiet har. Vi
tror att marknaden kan åstadkomma, kommer att
åstadkomma och redan åstadkommer lösningar på de
här frågorna - för hela landet. Men vi tror inte att
man ska lägga ned 5-8 miljarder av statens och skat-
tebetalarnas pengar på detta. Marknaden har redan
visat att den har förmåga, kraft, kunskap och vilja att
lösa de här problemen. Då ska vi inte lägga ned skat-
tepengar och statliga pengar på att göra samma sak
eller slå undan fötterna för de privata entreprenörerna.
Man kan roa sig med en liten sammanräkning.
Detta gäller inte riktigt den här frågan men snubblan-
de nära. Den tredje generationens tillstånd för mobil-
telefoni, UMTS-licenserna, har vi förordat att man
ska auktionera ut. Det skulle kunna ge ungefär 50
miljarder till statskassan. Lägger man till de 8 miljar-
derna för nedgrävning av kablar som redan finns eller
kommer att finnas - en onödig utgift - får man unge-
fär 60 miljarder kronor. Frågan är väl, fru talman, om
Sverige egentligen har råd med en socialdemokratisk
regering, stödd av vänsterpartister m.fl., som slänger
ut skattebetalarnas pengar i stället för att hämta in
mer.
Anf. 53 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Det är riktigt att vi motsätter oss en
utauktionering av tredje generationens mobiltelefon-
licenser. Det gör vi av den anledningen att vi är
övertygade om att de multinationella företag som
kommer in och tar de här licenserna, om det blir bud-
givning, säkert kommer att kompensera sig. De beta-
lar inte ut de här pengarna i onödan, utan de ser till att
få in dem i slutändan. Då är det vi konsumenter som
med sämre kvalitet och högre taxor kommer att få
betala.
Anf. 54 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Vi har annorlunda synpunkter även på
detta. Vi tror inte för ett ögonblick att man kommer
att kunna ta ut den här summan av konsumenterna,
dvs. av oss som använder mobilerna. Detta är helt
enkelt något man betalar in till staten av den vinst
man tidigare har genererat och kommer att generera
fortsättningsvis. Det kommer inte att drabba konsu-
menterna.
I t.ex. Storbritannien fick staten in drygt 300 mil-
jarder kronor. I Frankrike beräknas det ge ungefär
170-200 miljarder kronor. Och i Sverige, som är ett
mindre land, beräknas det ge ungefär 50 miljarder
kronor. Ingen kan veta, men det är vad man tror.
Frågan är väl egentligen: Har Sverige verkligen
råd med en regering som inte vill ta hem dessa in-
komster till statskassan utan som i stället slänger ut
pengar, t.ex. 8 miljarder på en IT-investering genom
att gräva ned kablar eller hänga upp dem i stolpar när
marknaden redan har lösningen?
Anf. 55 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Låt mig också börja med att ge Eva
Flyborg en eloge för hennes sätt att driva frågan om
strålningsriskerna, även om den kanske inte platsar
direkt i dagens debatt. Men det finns också från Cen-
terpartiet motioner på detta tema där vi tar upp precis
samma frågor. Det är viktigt att denna debatt hålls
levande. Den här typen av risker måste man nämligen
vara uppmärksam på, eftersom det, precis som Eva
Flyborg säger, är på längre sikt som det finns potenti-
ella risker med den här tekniken.
När det gäller den digitala allemansrätten tycker
jag att Folkpartiets sätt att resonera lämnar en del i
övrigt att önska. Folkpartiet företräder ju liberala
värden, valfrihet för människan. Därför är det märk-
ligt att ni i Folkpartiet så tungt lutar er mot att mark-
naden ska lösa detta och att det bara är de behov som
man nu kan se som ska tillfredsställas. Om det upp-
står andra behov i framtiden så får man diskutera dem
då. Hur gör ni i Folkpartiet när ni bedömer behovet
av framtida kapacitet i olika delar av landet, när ni
säger att det räcker med att marknaden bygger ut efter
hand som det behövs? Det skulle jag vilja veta.
Sedan vill jag ställa en fråga till Eva Flyborg. Här
i Stockholmsområdet har vi ju en modell som Center-
partiet vill tillämpa i hela landet, nämligen Stokab,
som är operatörsneutralt och ställer svartfiber till
förfogande och som fungerar alldeles utmärkt. Föror-
dar Folkpartiet en utförsäljning av Stokab till den
privata marknaden, eller tycker Folkpartiet att Stokab
ska finnas kvar i kommunal ägo?
Anf. 56 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Det är roligt att även ni i Centerpartiet
håller med om att frågan om strålning från mobiltele-
foner är aktuell och intressant. Det är bara synd att ni
i Centerpartiet har missat att vi har en reservation i
dagens betänkande som ni hade kunnat ansluta er till
om ni ville och om ni verkligen tycker att detta är en
viktig fråga. Men tack ändå för elogen, den tar vi till
oss.
Jag tycker inte att det egentligen är så mycket val-
frihet när man tar skattebetalarnas pengar för att
hänga upp kablar i ledningsstolpar eller gräva ned
dem i diken. Då har man ju redan bestämt sig t.ex. för
en viss teknik. Då har man bestämt sig för att den
som gräver mest och snabbast får mest fördel av det
senare. Vad vi säger är helt enkelt att vi tror att detta
är ett första steg i en explosion av olika möjligheter
som vi nu ser, och då kan och ska marknaden klara av
detta. Man ska inte använda skattebetalarnas pengar
för att gräva ned eller hänga upp kablarna i stolpar,
när marknaden faktiskt redan kan eller har löst pro-
blemet.
Vi säger också att vi inte vet hur stort det framtida
behovet blir. Därför vill inte jag låsa mig vid någon
gräns på en, två, fem eller tio megabit, eftersom vi
helt enkelt inte vet hur stort behovet blir. Alltfler
undersökningar visar att alla människor inte vill ha 2
megabit eller mer, som är den tekniska beskrivningen
på bredband, utan att de mycket väl kan tänka sig
lägre kapacitet. Med den nya trådlösa överföringen
behöver man dessutom inte vara låst vid dessa kablar
eller fiber som man vill gräva ned. Vi värnar alltså
verkligen om valfriheten. Men vi vill också värna om
skattebetalarnas pengar.
Anf. 57 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Eva Flyborg försöker att få argumen-
tationen att gå ihop. Man släpper medvetet fram lo-
kala monopol med långa bindningstider och försäm-
rad valfrihet för konsumenterna. Vad är det för liberal
politik? Det är ju just för att motverka detta som vi
från Centerpartiet säger att det är ett samhälleligt
ansvar att ställa nät till förfogande. Sedan kan alla
som jobbar på detta område konkurrera om tjänsterna.
Jag fick inget svar på frågan om Stokab. Det vore
väldigt intressant att få Folkpartiets principiella syn
på om det är rimligt att man har ett nätbolag av typen
Stokab i samhällelig ägo eller om man ska sälja ut det
på marknaden.
Det är ändå trösterikt att det finns liberala röster
som har en annan uppfattning i dessa frågor än vad
Eva Flyborg och övriga folkpartister här i riksdagen
har. Jag roar mig då och då med att läsa Gefle Dag-
blad som är en liberal tidning i mitt hemlän. I den
tidningen säger man att det är oroande att man vill
begränsa utbyggnaden till dem som bara behöver
bredband. Man argumenterar väldigt starkt för att
man nu bör bygga ut bredband till alla så att man inte
riskerar att missa alla de framtida IT-entreprenörer
som finns runtom i landet. Folkpartiet här i riksdagen
har tydligen inte ambitioner för hela landet.
Gefle Dagblad skriver: Slutsatsen är alltså klar.
Staten måste bygga ut bredbandsnätet, och där ska de
privata operatörerna sedan få verka fritt i fri konkur-
rens. Staten tillhandahåller alltså medlen. Entrepre-
nörerna skapar framtiden.
Vad är det för fel på den liberala tanken i Eva
Flyborgs tankevärld?
Anf. 58 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Jag och Folkpartiet anser att det som
Centerpartiet gör är fel, dvs. att man låser fast sig vid
en viss teknik, att man låser fast sig vid att man vill
använda 60, 80 eller 100 miljarder av skattebetalarnas
pengar för att gräva ned eller hänga upp kablar. Det
är en utgift som vi inte behöver ha. Låt oss i stället
först se vad marknaden kan klara. Sedan får vi se
vilka andra alternativa lösningar vi behöver.
Inom sex månader, ett år, ett och ett halvt år eller
två år har vi sannolikt en hel mängd tekniska lösning-
ar som vi inte har en aning om i dag när vi står här.
Så fort går den tekniska utvecklingen. Och då, fru
talman, är det helt fel att göra som Centern gör, näm-
ligen att låsa sig vid en enda lösning, att använda
skattebetalarnas pengar till att gräva ned eller hänga
upp kablar när vi inte behöver göra det.
Dessutom är jag väldigt förvånad över att Center-
partiet inte vill ta in dessa UNTS-licenserna. Vad är
det för fel att ta in t.ex. 50 miljarder till statskassan?
Anf. 59 MIKAEL JOHANSSON (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 33 och i övrigt bifall till hemställan i
betänkandet.
Jag välkomnar det förslag till mål om att Sverige
som första land blir ett informationssamhälle för alla.
Miljöpartiet de gröna anser att skolan och sam-
hället har ett ansvar för att IT blir begriplig och lätt-
tillgänglig för alla och inte leder till ökade kunskap-
sklyftor i samhället.
De förslag som finns i propositionen är väl av-
vägda och ska närmare utformas under det komman-
de halvåret. Jag tycker att det finns en balanserad syn
på vilka aktörer som ska satsa på en IT-utbyggnad,
och jag säger definitivt nej till den bredbandssocia-
lism som Centern står för.
Vi låter nämligen den heta IT-branschen visa sina
muskler genom att vi inte klampar in med ett statligt
bredbandsverk som prompt ska prångla ut fiber till
varje stuga, oavsett om det finns en efterfrågan eller
inte.
Hur Centern kan se monopolet som en snabb lös-
ning för IT-utbyggnad är förvånande. Inte var det så
att Televerket på sin tid fixade den nya telefontekni-
ken AXE till alla hushåll på kort tid. Nej, det dröjde
decennier, trots det statliga Televerket, innan det var
utbyggt i hela Sverige.
Varför kan inte Centern tänka sig att samverka
med den expansiva IT-branschen och låta den stå för
teknikutvecklingen och utbyggnaden? Hur ser Cen-
tern på den teknikutveckling som har skett hittills?
Har den skett via statlig styrning och investeringar,
eller har den skett via mångfald och marknadskonkur-
rens? Ska Centern förstatliga även de företag som
utvecklar de tjänster som ska skickas runt som nollor
och ettor? Menar Centern att staten ska lägga sig i
även vilka tjänster som erbjuds på nätet?
Centerns vilja att ta på sig spenderbyxorna kanske
hänger ihop med ett försök att popularisera sin parti-
ledare. Jag kan föreställa mig hur affischerna längs
vägkanterna är tänkta att se ut. Iförd fleece-tröja och
kortbyxor står han där och texten lyder: Det här är
Lennart, och det är jag som bygger bredband.
Jag är också lite nyfiken på hur moderaterna tän-
ker när de vill, som det uttrycker det, upphandla en
viss garantitrafik i glesbygd eller på orter som annars
kan få vänta orimligt lång tid på bättre överföringska-
pacitet.
Är det inte lite motsägelsefullt mot det som Per
Westerberg framförde under remissdebatten för några
månader sedan? Då talade han om att när det gäller
av- och påfarterna på de stora bredbandiga motorvä-
garna så såg han det som att marknaden i första hand
ska sköta det men att politikerna självfallet ska ha ett
starkt ansvar för att väldigt noga följa utvecklingen
och skapa incitament, möjligheter och motivation så
att de verkligen byggs.
Han trodde inte vid det tillfället på att det är via
stora statligt planerade satsningar som detta ska ske.
Han sade att moderaterna skulle återkomma till
kammaren med besked om hur de ska öka motivatio-
nen för de här investeringarna i av- och påfarter och
hur de ska stimulera enskilda människor att investera
på det här området.
Vad är det för motivation? Vad är det för incita-
ment? Vilka möjligheter ger ni moderater marknaden,
där både enskilda och företag ingår, när ni vill upp-
handla en viss garantitrafik? Är det inte bättre att
arbeta enligt de förslag som framförs i propositionen?
Vi menar i propositionen att staten ska vara ett fö-
redöme som aktiv användare av IT i den egna verk-
samheten och i samverkan med företag och medbor-
gare. Den synen genomsyrar även de förslag som i
övrigt finns.
Är då den här IT-propositionen lösningen på allt?
Nej, givetvis inte. Utvecklingen går blixtsnabbt och
därför kan vi politiker inte slå oss till ro efter att ha
behandlat det här dokumentet. Hela tiden måste vi
följa det som händer och avväga de åtgärder som kan
behövas för att styra utvecklingen i den riktning som
vi som politiska partier anser vara viktig och i sam-
verkan med både människor och företag. Det sam-
spelet är betydelsefullt och måste hållas levande.
Den stora risken med det vi nu är inriktade på är
att teknikutvecklingen inom fem till tio år kommer att
kunna ge oss andra tekniska lösningar och då kan den
miljardsatsning som nu diskuteras ha varit helt i onö-
dan.
Men kan vi göra som Folkpartiet vill - jag avser
då detta med att bredbandsutbyggnaden inte bör for-
ceras fram alltför snabbt? Den risk som jag talar om
får Folkpartiet att tveka, stanna till och hålla igen med
hänvisning till att kostnaderna för hög överföringska-
pacitet troligtvis blir lägre i framtiden än de är i dag.
Vad är det för argumentering? Var finns viljan att
våga satsa hos Folkpartiet - politisk riktning med
politiskt innehåll; satsa för att lyckas?
När jag går in på de olika förslagen vill jag börja
med en viktig bit, nämligen skolan. Där finns det en
pågående satsning, kallad ITiS, IT i skolan, och den
medverkar till att skolan bättre kan ta till vara de
möjligheter som den nya tekniken ger för elevers
lärande och för lokal skolutveckling.
Skolan tillförs inte enbart mer teknik utan, och
framför allt, också kvalitativa pedagogiska verktyg
som ger goda möjligheter att i enlighet med läropla-
nernas övergripande mål utveckla undervisningen
mot ett mer elevaktigt arbetssätt som bl.a. stärker
elevens förmåga till eget kunskapssökande, kritiskt
värderande och eget ställningstagande.
IT som läromedel med sin specifika egenskap att
kombinera text, ljud och bild ger eleven möjlighet att
i samma medier söka information, kommunicera och
producera. Skolan och klassrummet kan öppnas mot
omvärlden.
Hur ska då staten hjälpa till för att göra IT till-
gänglig för alla?
Jag är övertygad om att spridningen av IT kom-
mer att ske i större delar av landet och att denna
spridning kommer till stånd på marknadsmässiga
villkor. IT-företagens förhoppningar om vinst driver
på utbyggnaden mot bredband till var och en - allt för
att skapa sig stora marknadsandelar och därmed håva
in vinster.
Samtidigt finns risken att denna utveckling inte
når ut tillräckligt snabbt till delar av de regionalpoli-
tiskt prioriterade områdena för att i tid kunna motver-
ka de ökade regionala obalanserna.
Den teknik som skulle kunna överbrygga avstån-
den i landet får inte på grund av stora skillnader i
tillgänglighet, taxor och kapacitet bli ytterligare en
klyfta mellan glesbygd och storstad. Därför behövs
det en stimulans och därför avsätter staten pengar för
att kunna delfinansiera utbyggnaden av de regionala
näten.
En annan åtgärd för att stimulera IT-utbyggnaden
till de hushåll som finns utanför tätorterna är att infö-
ra någon typ av skattelättnad, t.ex. i form av en skat-
tereduktion. Det finns även här en risk att anslutning-
arna kommer att kosta betydligt mer än vad som
troligtvis kommer att vara fallet för större delen av
befolkningen.
Här är det då viktigt att utforma en skattereduk-
tion som inte ger tröskeleffekter, dvs. att de företag
som ska bygga lämnar ett pris som är anpassat till de
nivåer som är satta i skattekonstruktionen.
Det är också viktigt att ha rimliga bidrag så att
inte människor i glesbygd tycker det är hutlöst höga
kostnader och därmed känner sig tvungna att avstå
från IT.
Det som kan vara problematiskt i den IT-
utveckling som vi just nu ser är osäkerheten om hu-
ruvida bredband verkligen gynnar glesbygden. Kom-
munikationsforskningsberedningen skrev i sitt re-
missyttrande: "Det är troligare att bredband påskyn-
dar den pågående urbaniseringen än tvärtom".
Bredband underlättar visserligen kommunikation
men innebär också att verksamheter som är skyddade
av geografiska avstånd får det tufft i konkurrensen
från nätet.
Är det så att en handelsbod i Stockholms skärgård
med ett brett utbud - t.ex. tips, bokförsäljning och
tidningar - tvingas slå igen på grund av minskad
försäljning, då blir detta negativt för glesbygden. Det
är något som vid tidigare tekniska framsteg lett till
förändringar - ta TV:s utslagning av de mindre bio-
graferna. Låt oss vara medvetna om denna risk och se
att ny teknik inte alltid är ett undermedel så att vi kan
möta denna risk med för glesbygden positiva förslag!
Detta ska inte tolkas som ett alltför gnälligt inslag
i debatten men vi måste hela tiden överväga vad vi
politiker bestämmer om var skattepengarna används.
Då kanske inte glesbygden är hjälpt av ett antal mil-
jarder som satsas på bredband.
När jag nu är inne på risker vill jag peka på en an-
nan risk. Det gäller då frågan om vi kommer att um-
gås mer över nätet än via det personliga umgänget.
Hur påverkar en sådan utveckling födelsetalet? Man
kan ju undra.
Visserligen finns det exempel på att människor
fattar tycke för varandra över nätet men den domine-
rande källan till kärlek mellan två människor är ändå
det fysiska mötet mellan fyra ögon - på diskot, på
jobbet, på stranden, på föreningsmötet osv.
Här kanske näringsminister Björn Rosengren kan
utveckla sambandet mellan regeringens ambition att
höja födelsetalet och spridandet av den bredbandiga
ensamheten.
Jag tror dock på den låga som brinner inom oss
för livet, på kärleken och solidariteten. Dessutom
handlar det om glädjen över att få vara med i arbetet
för att återvinna framtiden och om ett bra liv åt våra
barn och barnbarn. I detta finner jag en tilltro till att
vi som människor kommer att finna ett sätt att för-
hålla oss till den ständiga teknikutveckling som sker i
Sverige.
Vad gäller mobiltelefoner och de hälsoriskerna
vill vi i Miljöpartiet de gröna att försiktighetsprinci-
pen ska råda. Det är alltid svårt att se vad en påverkan
under en lång tid kan innebära. Därför bör försiktig-
het gälla.
Sverige har en undantagsklausul som innebär att
mobiltelefoner under en uteffekt av 7 watt inte behö-
ver kontrolleras. Denna klausul bör försvinna, bl.a. på
grund av att ett så stort antal mobiltelefoner kommer
ut på marknaden och således ökar SAR-värdena.
Visst har mobiltelefonen gjort att olycksfallsar-
betet har kunnat underlättas. Antalet sjöolyckor, spe-
ciellt med småbåtar, har kunna minskas genom att
mobiltelefon finns ombord. Antalet utryckningar från
sjöräddningen har också gått ned.
Självklart är detta mycket positivt men det un-
dantar inte det faktum att mobiltelefontillverkare
måste se till att telefonerna designas med en antenn
som inte utsätter människokroppen för uppvärmning
eller att telefonerna förses med s.k. handsfree för att
därmed minska strålningsrisken. En text som varnar
för att prata alltför länge i mobiltelefonen skulle vara
till hjälp när det gäller att minska utsattheten. Det
finns ju ändå forskning som visar på risker och följ-
der redan nu vad gäller användningen av mobiltelefo-
ner.
Den strålning som tas upp av kroppsvävnaden be-
nämns i SAR-värden. Dessa värden testas av telefon-
tillverkarna men de görs inte officiella. Dessa värden
bör vara helt öppna.
Gränsvärdet, som mäts i SAR, är ett tidsmedel-
värde för när 10 gram kroppsvävnad under sex mi-
nuter har utsatts för strålning från en mobiltelefon.
För GSM-telefoner är gränsvärdet 2 watt per kilo.
Utgångsvärdet för gränsen är satt utifrån att kani-
ner som exponerats för mikrovågsstrålning fick
grumlade linser. Detta är en säkerhetsmarginal för att
inte få grumlade linser men det visar inget vad gäller
t.ex. nervpåverkan.
Öppenhet från tillverkarna är faktiskt ett rimligt
krav. Oron hos människor ökar naturligtvis när mät-
ningarna är hemliga. Den stora undersökning som
utförts av docent av Kjell Hansson-Mild vid Umeå
universitet omfattar 11 000 personer. Denna under-
sökning visar på symtom som trötthet, huvudvärk,
minnesluckor och koncentrationsproblem, värme på
och bakom örat, brännande hud, stickningar och yr-
sel.
I det här avseendet har forskningen visat på att
ytterligare forskning behövs för att man ska kunna ta
reda på eventuella samband med allvarligare konsek-
venser nu när mobiltelefonpratandet tenderar att bli
alltmer frekvent och pågå under längre tid.
På kontor och i hemmen blir nu sladdlösa telefo-
ner vanliga. Det har konstaterats att s.k. DECT-
telefoner avger tio gånger mer strålning än de vanliga
mobiltelefonerna. Anledningen är att signalen till de
här telefonerna är konstant, och sändaren avger hela
tiden ett strålningsfält. De människor som använder
dessa mobila telefoner utsätts nu för en onödig expo-
nering.
Runtomkring oss i vår livsmiljö, i luften, finns nu
en mängd olika elektriska fält som samverkar, intera-
gerar, med varandra. Lodräta fält uppstår från satelli-
ter i rymden som används av digital-TV. Dessa lod-
räta fält korsas av vågräta fält från elektrisk utrust-
ning, bl.a. telefoner. Luften är nu så mättad att det
fattas frekvenser, och de stora telefonbolagen blir
tvungna att ta fram nya system.
De här korsande elektriska fälten i atmosfären kan
liknas vid en enorm mikrovågsugn. Man kan säga att
mänskligheten nu ingår i ett gigantiskt jätteexperi-
ment där jorden med atmosfär är denna enorma mik-
rovågsugn, och ingen kan säga vad detta kommer att
innebära.
Med detta, fru talman, avslutar jag och önskar att
vi alla kan titta framåt och ta åt oss nya tekniker men
med en viss försiktighet när det gäller liv och hälsa.
Anf. 60 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Det är lite svårt att förstå varför Mi-
kael Johansson är raljant i överkant mot Centerpartiet.
Orden "bredbandssocialister" och
"svartfibersocialister" har vi hört förut. Men vi tar
gärna den här attacken, eftersom vi tror att vi har en
modell som fungerar väl när det gäller den fria kon-
kurrensen bland operatörerna.
Jag har i mina tidigare inlägg redovisat hur det
fungerar här i Stockholmsområdet. Där ställer t.ex.
Stokab, kommunalägt och landstingsägt, ett opera-
törsneutralt nät till förfogande, och där äger konkur-
rensen rum mellan dem som ställer tjänster till förfo-
gande.
Jag noterade att Eva Flyborg konsekvent vägrade
att svara på frågan om hur man från Folkpartiets sida
ser på Stokab, om det ska privatiseras eller om det är
klokt att det finns i samhällets ägo. Jag kan väl ställa
den frågan till Mikael Johansson: Hur ser Miljöpartiet
på det här i Stockholmsområdet? Är det bra att man
har ett samhällsägt nätbolag som ställer detta till
förfogande, så att aktörerna i övrigt kan operera på
nätet? Eller vill ni också sälja ut Stokab? Det låter ju
så när man lyssnar på Mikael Johanssons argumenta-
tion här.
Vi har ju sett många exempel på hur utbyggnaden
av accessnät leder till monopol med långa bindnings-
tider och med försämrad valfrihet för konsumenterna.
Är det så Miljöpartiet vill utveckla IT-branschen och
IT-marknaden i framtiden?
Vi förordar vår modell just för att vi är så överty-
gade om att det är klokt att samhället, liksom det en
gång byggde vägar och järnvägar, nu också bygger
datanätet och tar ett ansvar för att det blir likvärdigt
utbyggt i hela landet. Det är lite märkvärdigt att Mil-
jöpartiet går i fällan, om man får uttrycka sig så. Men
jag förstår att samarbetet med regeringen har ett pris
och att det kan ha betydelse i sammanhanget.
Anf. 61 MIKAEL JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Frågan om samarbete har ett pris eller
inte kanske Centerpartiet bäst kan svara på med an-
ledning av den erfarenhet som ni har av tidigare sam-
arbete, både borgerligt och gentemot socialdemokra-
terna.
När det gäller Stokab är det ett kommunalt initia-
tiv och ett landstingsinitiativ. Det är självklart att de
själva får avgöra om de ska ta sådana initiativ. Det är
inte någonting som jag härifrån riksdagen ska be-
stämma att de inte får göra eller får göra.
Däremot tycker jag att det är lite underligt att
Centern tror sig se en framtid som inte är lik den
situation som vi har i dag där teknikföretag och de
stora aktörerna har lett Sverige till en tätposition på
det här området inom IT-sidan. Man gör det till att vi
skulle tillbaka till den tiden då t.ex. Telia var det
statliga televerket och gjorde utbyggnaden i en gans-
ka lagom takt med lite lagom nonchalans gentemot
kunder och annat. I det här fallet går ju staten in och
stöder en knivskarp konkurrens och ser till att det
också uppstår en konkurrens.
Om det skulle bli monopol på olika marknader har
vi en konkurrenslagstiftning. Vi har i olika samman-
hang gått in och petat i den. Vi har tillsynsmyndig-
heter - i det här fallet är det Post- och telestyrelsen -
som är väldigt skarpa gentemot de aktörer som finns
på marknaden. Det handlar om stora bötesbelopp och
möjligheter att göra sanktioner gentemot de företag
som inte ser till att sköta sig, så att det uppstår en bra
och vettig konkurrens som oftast leder till låga priser.
Anf. 62 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Det är rätt fantastiskt att Mikael Jo-
hansson försöker dra en parallell med Telia. Telia har
ju opererat på marknaden på många olika sätt. Man
har inte bara haft tillgång till nätet. Man har också
erbjudit tjänster.
Vår modell är ju - och det bör Mikael Johansson
känna väl till - att vi säger att det är ett samhälleligt
ansvar att ställa nätet till förfogande. Sedan får alla
aktörer och entreprenörer där jobba i fri konkurrens.
Parallellen kan ju dras med vägnätet. Tänk om vi
skulle ha ASG och Volvo som ägare av vägnätet! Hur
skulle det se ut? Man skulle debitera avgifter osv. och
bestämma vem som får köra på nätet. Vi tycker att
det är rimligt att man, precis som vägnätet har byggts
ut i statlig regi en gång i världen och samhället har
tagit ansvar för järnvägsnätet, också ska ta ansvar för
detta nät. Det är ju på det sättet man kan stimulera fri
konkurrens och låta ett antal olika operatörer i mång-
fald verka på nätet. Det är skillnaden mellan oss och
Miljöpartiet.
Anf. 63 MIKAEL JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Det är ju bra att Sven Bergström tar
upp vägarna som ett exempel. Jag kan ju kontra med
att ta upp exemplet med hamnarna. Tycker Center-
partiet att hamnarna ska förstatligas? Det bedrivs ju
en utveckling på hamnområdet, likväl som det be-
drivs en utveckling på IT-sidan. Konkurrensen ger
utvecklingen, som svarar mot det som marknaden
önskar och det som marknaden ser i framtiden, vilka
lösningar som kommer att gälla. Det är en väsentlig
skillnad att göra jämförelsen med vägarna. Det är inte
riktigt samma sak med IT-sidan. Den är i så fall mer
jämförbar med hamnarna och deras utveckling. Staten
har frånhänt sig sitt ansvar för att föra en övergripan-
de statlig hamnpolitik.
Nu är vi inne på rätt väg när det gäller både
hamnpolitiken och IT-politiken, och det är mycket
positivt.
Anf. 64 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Först skulle jag vilja ge ett erkännan-
de till Miljöpartiet för sättet att arbeta med frågan om
strålning från mobiltelefoner. Jag tycker att miljöpar-
tisterna har tagit ett bra ansvar, och de har också
drivit de här frågorna ganska länge.
Fru talman! Jag blir en aning förvånad och nästan
lite förvirrad. Det kan möjligtvis ha att göra med att
jag vanligtvis återfinns i näringsutskottet och i våra
debatter där. Men jag blir en aning förvånad. Miljö-
partiet hävdar t.ex. den knivskarpa konkurrensens
oerhörda betydelse osv. Man talar sig varm för hur
detta ska rädda Sverige. Sedan skriver Miljöpartiet
under en proposition som innebär att man med statli-
ga medel ska gräva ned eller hänga upp miljarder i
stolparna där den fria konkurrensen redan har löst,
eller håller på att lösa, problemen. Jag förstår det inte
riktigt.
Man säger att Folkpartiet inte vill satsa framåt och
inte vill gå med på de här stora satsningarna utan
tvekar. Ja, tro sjutton för det! Vi vill inte slänga ut
skattebetalarnas pengar i onödan.
Sedan säger Miljöpartiet att man egentligen inte
vet om bredband gynnar utmarkerna i Sverige, dvs.
glesbygden. Hur kommer det sig då att ni skriver
under en sådan här proposition som man ju tror ska
leda till att glesbygden gynnas?
Fru talman! Jag känner mig en aning förvirrad.
Mikael Johansson kanske kan reda ut begreppen.
Anf. 65 MIKAEL JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Vi har jobbat med frågan om hälso-
risker med mobiltelefoner. Det bygger mycket på det
arbete som Barbro Feltzing har lagt ned under den
förra och den nuvarande mandatperioden. Det är hon
som i så fall ska äras.
Att hänga upp fiberkabel i ledningarna är ingen
statlig satsning. Det ska ske på kommersiella villkor.
Om det inte finns någon marknad för den utbyggna-
den görs den inte. Syftet med det här är naturligtvis
glasklart, dvs. att det ytterligare ska skärpa konkur-
rensen mellan Telia, Banverket, Utfors eller vilka det
nu kan vara. Och det här kan nå så enormt många
orter i Sverige på ett mycket enkelt sätt. Att hänga
upp detta i ledningarna innebär ett väldigt litet in-
grepp i det hela.
När det gäller glesbygden vet vi inte. De olika
händelseutvecklingar som vi har haft under årtionde-
na har alltid lett till förändringar i samhället. Vi kan
inte alltid förutse dem. Jag är dock övertygad om att
glesbygden kommer att tjäna på detta. Men jag kan
inte stå här och säga på vilket sätt. Det får man i gles-
bygden själv bestämma. Det är också den modellen
som gäller för oss att de där själva kan välja att gå in i
dessa projekt eller inte. De kan avstå. De kan vänta.
Det är det som är finessen, och det är det jag välkom-
nar som miljöpartist, eftersom jag tror på ett decent-
raliserat sätt att styra i politiken.
Anf. 66 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Om det nu är så att man ska bestäm-
ma själv i glesbygden så är det ju fri konkurrens vi
talar om - inte statliga medel eller en statlig satsning
med ett statligt företag. Jag får över huvud taget inte
detta att gå ihop.
Sedan säger också Mikael Johansson, och det är
väldigt intressant tycker jag, att finns inte förutsätt-
ningarna ska vi inte göra det. Vad är det då vi inte ska
göra och vad är det vi ska göra? Vad är det vi ska
gräva ned eller hänga upp i ledningarna? Vilken del
av det här åttamiljarderspaketet är det vi inte ska
genomföra?
Det här med att utreda, återkomma osv. känner vi
ju till. Men den här upphängningen av kablar, ska vi
inte göra den heller? Vad är det i så fall som det ska
visa sig inte behövs? Vilka signaler ska till för att vi
inte ska göra det här och slänga ut skattebetalarnas
pengar på det här? Jag vill nog ha ytterligare svar, fru
talman.
Anf. 67 MIKAEL JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Det jag nämnde var att finessen är att
det inte är jag eller Eva Flyborg här i riksdagen som
ska bestämma var denna satsning ska ske. Det ska
avgöras på den nivå där det bäst passar, dvs. så nära
människor som möjligt. Det är därför vi vill ha med
kommuner i delfinansieringsprojekt. Det är en vits i
det. Det är en politisk styrning. Vi ska gå ifrån de
stora statliga besluten som ska bestämma över alla
och envar på samma sätt. Det ska inte vara en likadan
lösning över hela Sverige. Det tycker jag som miljö-
partist är väldigt viktigt att framhäva.
Sedan gäller det de här investeringarna och huru-
vida det är statligt eller inte. Antingen kan vi göra
som vi gjorde med mobilnätet, gå in och säga att
finns det överkapacitet ska det öppnas för olika
tjänsteoperatörer att komma in på mobilnätet, eller så
kan vi lägga till ett nät för att skapa den här konkur-
rensen. Det finns alltså två olika sätt att göra det här
på.
Sedan är det ju så att det anses att kapacitet be-
hövs. Vi kommer att ha för lite kapacitet om fem-tio
år anser de här IT-experterna. Då får vi försöka lyssna
lite grann på dem också så att vi kan möta framtiden
på ett väldigt snabbt och flexibelt sätt.
Anf. 68 MONICA GREEN (s) replik:
Fru talman! Många i vår omvärld imponeras av
Sveriges framsteg. Den svenska modellen, eller den
socialdemokratiska modellen som jag kallar den,
innebär att våga ta den utmaning som inte andra län-
der gör att både klara tillväxten och tillgängligheten
och utjämna de klassmässiga och geografiska skillna-
derna. Vi är beredda att både ta ansvar för att byg-
gandet fortsätter och koppla samman den infrastruk-
tur som redan finns.
IT-betänkandet handlar dock inte bara om in-
frastruktur. Det handlar lika mycket om kompetens
och tillit. Med hög kompetens, öppna lösningar och
ett vitalt näringsliv kan Sverige befästa sin plats som
världsledande nation och bli unikt eftersom vi satsar
både på bredd och kompetens.
IT ska vara tillgängligt för alla. Att knyta samman
samtliga kommuner i ett öppet och väl förgrenat
stomnät är ett viktigt steg för att hävda hela Sveriges
konkurrenskraft. En väl fungerande IT-infrastruktur
måste finnas tillgänglig och kunna användas av alla
över hela landet. Människor och företag bör ha tillång
till snabb dataöverföring till en rimlig kostnad i stor-
städer såväl som i glesbygd. Staten har ett ansvar att
se till att bredband i IT-infrastruktur byggs ut även på
de platser där investeringarna inte är lönsamma för
privata företag. För att främja låga priser och snabb
utveckling måste en mångfald av operatörer och IT-
företag ha möjlighet att utnyttja näten.
Det är viktigt att slå fast rollfördelningen mellan
privata initiativ, kommuner, län och statens ansvar.
Staten har inte bara ansvar för att stimulera utbygg-
naden av ett öppet nät och för regional- och närings-
politiken. Man har också ett sammanhållande ansvar
för att nätet är säkert och tillgängligt till rimliga pri-
ser. Öppenheten innebär att ledning ska kunna hyras
av alla operatörer till rimliga priser. Därför behövs
likvärdig konkurrens mellan samtliga operatörer på
icke-diskriminerande villkor.
Den nya tekniken måste kunna användas av alla.
Den får inte innebära att nya gränser dras mellan
människor och att nya klyftor skapas. Alla måste ha
möjlighet att skaffa sig kunskap om hur man använ-
der IT i vardagslivet och i arbetslivet. IT-utbildningen
i skolan ska stärkas, och kunskap om IT ska föras in
på alla nivåer i utbildningsväsendet.
För att Sverige ska behålla sin ledande IT-position
krävs en hög specialistkunskap i forsknings- och
utvecklingsarbete. Därför fortsätter vi satsningen på
ITIS, alltså IT i skolan, och genomför en väsentlig
ökning av antalet högskoleplatser när det gäller IT. Vi
har också fortsatta åtgärder och fortsatt kartläggning i
fråga om kvinnors IT-användning.
IT ska utveckla den gemensamma sektorn. Kon-
takter mellan medborgare och myndigheter kan på
flera sätt underlättas och förbättras med den nya tek-
niken. De offentliga myndigheterna ska vara före-
gångare i användandet av den nya tekniken. Vi ska
också ha ökad säkerhet på nätet. Tydliga spelregler
och hög säkerhet i elektroniska transaktioner är en
förutsättning för att skapa en sådan tillit till tekniken
att den kan utnyttjas i hela sin kraft.
Elektronisk handel ska stimuleras mer. För att
man säkert ska kunna skriva avtal, betala räkningar
och göra transaktioner över nätet behövs ett system
för digitala signaturer. Den enskildes integritet är A
och O om e-handeln ska få den ekonomiska uppgång
som många räknar med. Nu finns också en annan
proposition, nämligen propositionen om elektronisk
handel, på riksdagens bord. Den kommer att behand-
las i höst. Där ska vi också se till att EU-direktivet
införlivas och att konsumentmakten stärks.
Fru talman! Det är bra att aktörerna inom bred-
bandssektorn bygger - och bygger i snabb takt. Men
man kan bli lite förbluffad över den marknadsföring-
sattack vi nu kan se exempel på. Marknadskrafterna
är starka och vill inte ha neutrala lösningar. De vill
inte ha öppna lösningar. De vill vara ensamma om
sina erbjudanden till kunderna. De vill binda upp
kunderna med långa kontrakt. Det känner vi till sedan
tidigare.
Det är också förståeligt att Moderaterna ställer sig
på deras sida. De har alltid stått på kapitalets sida
gentemot folket. Det är trist att det ska behöva vara
så. Om inte vi som folkvalda ska ge folket chansen att
komma med i den nya tiden, den nya ekonomin, vem
ska göra det då? Det är vi som ska ta ansvar när inte
marknaden räcker till. Det är allvarligt att Moderater-
nas företrädare här i dag ger så tydliga uttryck för
centralistiska lösningar och vill strunta i människor i
gles- och landsbygd. Det är cyniskt.
Rakt motsatt uppfattning har Centern i det här
fallet. De är för mer av statligt ägande än vad som är
vanligt i den här kammaren. Visst är tanken fin; att
bygga bredband för 60 miljarder kronor. Men är det
inte bättre att använda de miljarderna på ett effektiva-
re sätt? Vi vet att marknaden faktiskt bygger, och då
kan vi använda pengarna på ett smartare sätt och få
större utväxling på de pengar vi använder.
Statligt stöd ska kunna utgå till regionala nät och
anslutning till bredband i glesbygd. Även här använ-
der vi oss alltså av den svenska modellen. Stat, kom-
muner, regioner och privata intressen ska gemensamt
se till att alla får chansen att komma med i IT-
samhället, men staten har det övergripande ansvaret.
Den svenska jordmånen är god, säger Moderater-
nas företrädare här i kammaren. Trevligt att vi får
höra så goda erkännanden. Och visst är det bra. Det
går bra för IT-Sverige. Företag dras hit, och många
arbetare och folk med tekniskt kunnande från hela
världen får jobb här. Samtliga talare har också i sina
tal framhävt att det går mycket bra för Sverige inom
den digitala världen. Sverige är mycket framgångs-
rikt. Det är bra att vi får ett sådant erkännande.
Fru talman! IT är inte allt, och bredband är defi-
nitivt inte allt. Bredband är ingen teknik i sig som
vissa kan tyckas tro, utan det är ett samlingsnamn för
många olika sätt att ha höga hastigheter. Det kan vara
fiber. Vi har en stor tilltro till fiber, inte minst den
svarta fibern, med öppna lösningar.
Men det kan också vara mobilt eller via satellit
vissa bitar. Vi ska ha klart för oss att utbyggnaden av
det fasta nätet är en förutsättning för att man ska
kunna ha en mobil lösning den sista biten. Vi kan inte
använda mobila lösningar hela vägen från en kund till
en annan, utan man använder fasta nät så långt det är
möjligt och sedan mobilt sista biten. Det är viktigt att
klargöra detta, eftersom några här har gjort en viss
sammanblandning.
Många kan tycka att det räcker med modem, och
det är klart att det gör ett tag till för vissa. Det är
precis som när vi tyckte att det räckte med smala
grusvägar för 100 år sedan. Men i takt med att möj-
ligheterna och servicen, t.ex. telemedicin, sjukvård,
trafikinformation, distansgäster till middag, smarta
kylskåp och framför allt möjligheter för företag, ökar,
så kommer vår efterfrågan på snabbare lösningar att
öka. Det är viktigt att man har det klart för sig redan
nu.
Betänkandet visar hur vi ska kunna använda IT
för ökad tillväxt, ökad sysselsättning, regional ut-
veckling, ökad livskvalitet, jämställdhet och mång-
fald, en effektiv offentlig förvaltning och ett hållbart
samhälle. Det är viktigt att vi har klart för oss att alla
dessa beståndsdelar behövs för att vi ska få ett bra
samhälle framöver. Men, som sagt - bredband är inte
allt.
Jag ska säga några ord om tillgången till access-
nätet. Utskottet är enigt om att vi snarast måste få en
lösning. Vi vet också att regeringen vill agera skynd-
samt för att skapa konkurrens och därmed också lägre
priser ända in i hemmen. Utskottet har därför gjort ett
tillkännagivande om att vi snarast måste få en lösning
på det här området.
Fru talman! IT-propositionen handlar alltså om
tillit, tillgänglighet och kompetens, något som vi har
utvecklat i betänkandet. När vi fattar beslut senare i
dag kommer vi att ta ett mycket stort steg framåt mot
att vara en ledande IT-nation.
En sak som utskottet särskilt har betonat är vikten
av uppföljning och utvärdering. Det är nödvändigt att
stämma av bedömningar och prognoser. Det är vä-
sentligt att man ger tillfredsställande information om
beslut och planeringar och möjlighet att granska hur
utbyggnaden och satsningarna på utbildning och
säkerhet går.
Fru talman! Vi tar nu ett av stegen in i det digitala
samhället. Vi befinner oss i en samhällsomdanande
tid just nu, och det går väldigt snabbt. Men vi ska ha
klart för oss att förändringar är det bestående i ett
samhälle. Vi har alltid haft förändringar av samhället.
Det är bara det att vi just nu upplever att det går väl-
digt fort. Det är bra om vi kan ge tydliga spelregler
och att vi ifrån riksdagens sida kan kratta manegen, så
att företagen vet vad som väntar framöver.
Vi ska lita på att marknadskrafterna till stor del
kommer att satsa på utbyggnadstakten, men från vår
sida ska vi vara klara över att det behövs öppna lös-
ningar. Det är där som vi politiker kommer in, när det
gäller att ha öppna nät.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i ett
fantastiskt bra betänkande och avslag på samtliga
reservationer.
Anf. 69 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Det är lite märkligt ändå. Monica
Green står här och solar sig i glansen från Sveriges
framgångar som IT-nation. Den avreglering av tele-
marknaden som den borgerliga regeringen drev ige-
nom i början av 1990-talet motarbetades frenetiskt av
socialdemokraterna och andra. Men nu låter man
påskina att man har varit pådrivande och bara fort-
sätter på den framgångsvägen. Fru talman! Ingenting
kunde vara med felaktigt. En större politisk hederlig-
het tycker jag att man skulle kunna förvänta sig.
Sedan talar Monica Green om marknadskrafter
som hålls om ryggen på olika sätt. Hur då? Kan Mo-
nica Green möjligen precisera det? Det är ju vi som
vill att marknaden ska använda sina pengar till att
investera i nät av olika slag. Vi vill inte att man ska
använda statliga medel, dvs. skattepengar, statliga
bolag som det statliga Vattenfall, som är fallet med
t.ex. det här stornätet.
Precis på samma sätt resonerar vi när det gäller li-
censer för tredje generationens mobiltelefoner. I
England får man in över 300 miljarder. I Frankrike
beräknas det till 170-200 miljarder, och i Sverige
finns det beräkningar som talar om mellan 40 miljar-
der och 50 miljarder kronor. På vilket sätt är detta att
hålla marknaden om ryggen, Monica Green? Varför
kan vi inte göra på samma sätt som dessa länder?
Fru talman! Detta var en del av mina frågor. Jag
hoppas att jag får svar på några av dem.
Anf. 70 MONICA GREEN (s) replik:
Fru talman! Det är klart att Eva Flyborg är sur för
att det går bra för Sverige och för att vi sossar faktiskt
påpekar det. Det är trist att hon inte ens vill erkänna
detta. Men i hennes anförande tyckte jag mig höra att
hon tyckte att det var roligt att det går bra för Sverige.
Det är möjligt att Eva Flyborg tycker att det är hennes
förtjänst, och visst - det flesta politiska partier har
säkert hjälpt till på olika sätt.
Men vi ska ha klart för oss att den borgerliga re-
geringen definitivt inte hade sådana föresatser om en
bredd som omfattar alla. Det unika med våra sats-
ningar är att vi inte tror enbart på marknadskrafterna,
utan att vi i den svenska modellen tror på symbiosen
och på att hjälpas åt. Vi tror inte enbart på marknads-
krafterna, och vi tror inte heller enbart på de statliga
satsningarna. Vi tror att vi kan hjälpas åt, och det är
den svenska modellen, eller den socialdemokratiska
modellen, som jag vill uttrycka det.
När det gäller licenser för UMTS-satsningarna är
det riktigt att vi inte tänker auktionera ut dem. Vi
tycker att det är bättre att de pengarna används till att
bygga ut ett bra nät för UMTS-licenserna. Vi ska
sätta upp kriterier för dem som söker licenserna. Om
man uppfyller kriterierna, t.ex. en utbyggnad i hela
landet och att det ska komma alla människor till del,
då kan man få licenserna.
Så varför ska vi ta ut en massa pengar från företa-
gen? Det skulle innebära att våra egna, svenska före-
tag kanske skulle slås ut, medan vi ger multinatio-
nella företag möjlighet att komma in på den svenska
marknaden. Det kanske Eva Flyborg tycker är käckt.
Men vi tycker att det är bättre att sätta upp kriterier
och sedan använda pengarna till att bygga ut nätet i
stället.
Anf. 71 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Det är naturligtvis väldigt bra att det
går bra för Sverige. Ingen har ju påstått någonting
annat, eller hur, Monica Green? Att ens låta påskina
något sådant är återigen uttryck för en politisk ohe-
derlighet som jag hoppas att Monica Green slutar
med nu.
I frågan om UMTS-licenserna utgår man ifrån att
man i den fria konkurrensens namn kommer att lägga
på precis lika mycket pengar på det som licensbeta-
larna ska betala. Ingenting kan vara mera felaktigt.
Vi menar att man i full konkurrens måste auktio-
nera ut tillstånden för att få in väsentliga medel till
statskistan. 50 miljarder är väl inte att förakta? Och
tror Monica Green verkligen att mobilföretagen
skulle kunna lägga ut det direkt på kunderna? Är det
inte så att man härigenom låter företagen själva in-
vestera i sin egen framtid i stället för att låta staten
göra det? Snacka om att hålla marknadskrafterna
bakom ryggen i sådana fall!
Anf. 72 MONICA GREEN (s) replik:
Fru talman! Nu tror jag att Eva Flyborg återigen
har missuppfattat detta med UMTS-licenserna. Det är
ju faktiskt inte så att staten ska bygga det nätet, utan
det är företagen. Vi ställer upp kriterier för hur man
ska få licenserna. De som kommer att kunna uppfylla
kriterierna kommer att få licenserna. Det är väl ett
väldigt smart sätt att använda de pengarna på?
Till syvende och sist: Om vi skulle ha en utauk-
tionering, tror då Eva Flyborg att dessa multinatio-
nella företag skulle ägna sig åt något slags välgören-
het? Nej, det är kunderna som får betala. Det har det
alltid varit. Jag kan inte förstå hur Eva Flyborg kan få
det till att företagen helt plötsligt skulle börja skänka
bort pengar för att komma in på marknaden. Nej, det
är kunderna som får betala.
Det är roligt att Eva Flyborg erkänner att det går
bra för Sverige. Jag hoppas att vi fortsättningsvis kan
jobba tillsammans för att klara av framtidens utma-
ningar. För vi har många spännande utmaningar fram-
för oss i den digitala världen.
Anf. 73 JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Fru talman! Jag vill citera den ärade ledamoten
Sture Arnesson: "Mycket ska man höra innan håret
trillar av." Och Sture Arnesson har förmodligen hört
en del mer än jag. Men det var droppen när Monica
Green sade att det är den socialdemokratiska model-
len som har fått Sverige att bli en ledande IT-nation.
Då vill jag fråga Monica Green: Vad hade social-
demokraterna för inställning i början av 90-talet när
telemarknaden skulle avregleras? Var det inte social-
demokraterna som motsatte sig detta? Motsatte sig
inte socialdemokraterna en bolagisering av Telia?
Och nu, ett antal år senare, när äntligen en utförsälj-
ning av Telia kommer till stånd ska staten likväl be-
hålla majoriteten av aktierna. Jag tycker att Monica
Green också skulle tänka på historieskrivningen.
IT-företagen - alltså branschorganisationen IT-
företagen - sade att man saknade flera väsentliga
saker i regeringens IT-proposition. En av dessa saker
var en förändrad optionsbeskattning så att Sverige
kan bli en starkare konkurrent till andra länder.
Det är många röster som höjs för en förändring av
många saker, av vårt skattesystem, av värnskatten, av
förmögenhetsskatten, av dubbelbeskattningen av
aktier och, som sagt, av optionsbeskattningen. Jag
skulle vilja att Monica Green utvecklade hur social-
demokraterna ställt sig till dessa frågor. Och varför
finns det ingenting med i betänkandet om en föränd-
ring av skattesystemet?
Anf. 74 MONICA GREEN (s) replik:
Fru talman! Johnny Gylling har inte tappat håret
än. Det är bra, då kan jag ta i lite till.
Jag märker att både Folkpartiets och Kristdemo-
kraternas företrädare tolkar in ett slags historieskriv-
ning i det som jag sade tidigare. Men vad jag sade om
den socialdemokratiska modellen var att vi satsar på
bredden, att vi ska se till att IT-samhället kommer alla
till del. Enligt mitt sätt att se det är detta den social-
demokratiska modellen. Jag tolkade aldrig in någon
historieskrivning, utan det har ni gjort efteråt. Det är
möjligt att ni gör det bara därför att ni också vill vara
med på banan. Ni får gärna vara med i det framtida
samhället. Jag tycker att det är bra om vi kan hjälpas
åt.
Men vi ska ha klart för oss att det har varit social-
demokraternas främsta IT-politiska mål att göra in-
formationstekniken tillgänglig för alla. Det har varit
vårt mål ända sedan regeringsskiftet 1994. Dessförin-
nan - och det vill jag hävda - drev moderaterna IT-
frågan som ett elitistiskt projekt inriktat på de hög-
avlönade och välutbildade i storstäderna. Jag tycker
t.o.m. att debatten här i dag har bekräftat detta.
Anf. 75 JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Fru talman! Trots att socialdemokraterna i början
motsatte sig en avreglering av telemarknaden har det
gått så bra för Sverige. Det finns en grundläggande
orsak till att Sverige har kunnat bli en ledande IT-
nation, och det är att informationstekniken har kunnat
spridas ut över landet på grund av ökad konkurrens.
Monica Green sade att socialdemokraterna vill ha
ett IT-samhälle för alla. Den uppfattningen delar
också vi kristdemokrater. Och vad gör då socialde-
mokraterna för att motverka klyftorna i samhället?
Jag försökte säga i mitt anförande att just debatten om
klyftorna förs betydligt intensivare i USA än i Sveri-
ge, trots att Sverige ligger före på många områden.
Utbildning är viktigt för att alla ska kunna ta till
sig den nya tekniken och ha glädje av den. Därför har
vi i vår motion försökt att betona IT-pedagogiken,
men det föll inte i så god jord hos socialdemokrater-
na.
Vi har också tryckt på att hem-pc är väldigt bra,
men det måste till en fortsättning. Då skulle man
kunna tänka sig att alla får göra avdrag för pc, Inter-
net och en grundläggande utbildning. Men Monica
Green vill inte att man ens utreder vad det skulle
kosta. Då tycker jag att Monica Green motverkar
arbetet med att ta sig an problemet med en klyfta i
samhället.
Anf. 76 MONICA GREEN (s) replik:
Fru talman! Johnny Gylling säger att vi inte hjäl-
per till med att försöka få bort de klyftor som IT-
samhället kan skapa. Då måste jag återigen säga att vi
satsar på både bredd och spets. Det är det som är den
svenska modellen - jag kallar den för det så att ni kan
känna er delaktiga i det hela. Det är inget annat land
som gör på det sättet som vi gör. Vi är alltså unika i
det sammanhanget. Vi vill försöka få med samtliga
och inte lämna oss bakom några när vi går in i det nya
samhället och den nya ekonomin.
60 000 lärare i grundskolan utbildas i ITIS - dvs.
IT i skolan - för att de i sin tur ska utbilda de lärare
som finns ute på skolorna. Det är inte heller något
annat land som har tagit ett så oerhört stort steg när
det gäller utbildning av IT i skolan och satsningar på
högskolor i hela landet där IT ska komma in som en
naturlig del i de allra flesta program. Det också en
förebyggande satsning för att inte skapa klyftor.
Även de satsningar som vi gör för äldre, för han-
dikappade och de fortsatta satsningar som vi gör på
kompetens och kartläggning av kvinnors möjlighet
till IT är sådant som är mycket bra för att minska
klyftorna i samhället.
Anf. 77 PER-RICHARD MOLÉN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag har lyssnat på Monica Green. Hon
vill på något sätt tillgodoräkna socialdemokraterna
för den fantastiska IT-utvecklingen i Sverige. Jag
bjuder gärna på det.
Det betänkande som vi nu diskuterar är inte så
klart oenigt. Vi är överens om det mesta. Men det går
ändå inte att undgå att notera att inom ramen för den
socialdemokratiska modellen som är så gudomligt
underbar har vi under senare år i alla fall sett en ut-
flyttning av Pharmacia, Astra, Scania, Volvo och en
rad mycket avancerade IT-företag. Är det den social-
demokratiska modellen beklagar jag väldigt många av
dem som röstar på det partiet.
Det var inte så länge sedan vi hade en kommuni-
kationsminister - Björn Rosengrens företrädare - som
kommenterade detta med Internet. Hon hävdade med
bestämdhet att det var någonting som var en fluga,
någonting som var ett mode och som sedan skulle
försvinna. Var fanns insikten då inom den socialde-
mokratiska regeringen när det gäller IT och bred-
band? Det kan man fråga sig.
Jag minns valrörelsen 1998 när Carl Bildt talade
sig varm för bredband runtom i vårt land. Statsmi-
nistern och företrädare för den socialdemokratiska
modellen fnyste då och tyckte att det inte var särskilt
mycket att diskutera.
Jag vill ställa några frågor som Monica Green inte
har berört i sina inlägg. Vilka åtgärder är Monica
Green beredd att vidta för att svenska företag inte ska
säljas till utlandet? Vilka förändringar ska ske när det
gäller skattesystemet?
Anf. 78 MONICA GREEN (s) replik:
Fru talman! Per-Richard Molén höll ett litet tal
här. Men det är ju trevligt att få höra hans åsikter en
gång till.
Per-Richard Molén säger att det flyttar många fö-
retag utomlands. Ja, det gör det, men vi ser också det
motsatta. Det är oerhört många företag som nu etable-
rar sig här med mycket tekniskt kunnande som flyttar
till Sverige. Vi ser också en innovation och en
avknoppning av företag. På högskolorna är det många
som startar små IT-företag. Det har blivit en fantas-
tisk bredd på många olika sorters företag i IT-
branschen. Det här är bara början på någonting nytt.
För att citera Per-Richard Molén har vi en väldigt
god jordmån i det svenska samhället för att dessa
företag ska kunna leva och växa i Sverige. Vi kan
också se bristen på ett visst kunnande som tyder på att
vi behöver utbilda ännu fler som kan satsa på ännu
fler företag i det här landet. Vi har ju tidigare pratat
om att arbetslösheten sjunker. Det är också ett tecken
på att det går bra för företagen.
Anf. 79 PER-RICHARD MOLÉN (m) re-
plik:
Fru talman! Monica Green har inga recept eller
förklaringar när det gäller åtgärderna för att förändra
skattesystemet.
Jag har en kort fråga. Vilka företag menade Moni-
ca Green när hon sade "oerhört många företag"?
Nämn fem utländska företag som under senare tid har
lokaliserats till Sverige. Jag nämnde ett i mitt tidigare
anförande - Siemens - men det gällde en liten forsk-
ningsenhet. Nämn, Monica Green, de utländska före-
tag som mer eller mindre i dag står på kö för att flytta
till Sverige.
Anf. 80 MONICA GREEN (s) replik:
Fru talman! Vi kan se att många delar av t.ex.
Microsoft förlägger alltmer av sin produktion eller
tillverkning i Sverige. Vi kan se andra företag som
finns på många håll i världen som nu placerar sig
även i Sverige därför att det är en så god jordmån för
IT-företag här. Vi har många exempel på att det går
bra för Sverige, och det ser vi också på den sjunkande
arbetslösheten och kompetensbristen, som vi måste
åtgärda genom satsningar på högskolorna.
Anf. 81 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Vi står i dag mitt uppe i en samhälls-
omvandling som benämns den digitala revolutionen
eller IT-revolutionen. Motorn i processen är informa-
tionstekniken - IT. IT representerar en ny teknik och
förändrar i grunden traditionella processer och struk-
turer, precis som elektriciteten gjorde i industrialis-
mens barndom. Nu som då försvinner gamla arbeten
och arbetssätt och nya kommer till. Nu som då för-
ändras strukturerna i samhället.
Utvecklingen berör oss alla. Villkoren för företa-
gande, arbetsliv, kultur, utbildning och politik föränd-
ras i det informationssamhälle som nu växer fram.
Utvecklingen på IT-området skapar nya företag och
nya arbetstillfällen, och med detta följer möjlighet till
tillväxt och förbättrad välfärd och till ökad kunskap
och fördjupad demokrati - en minst sagt ljus fram-
tidsbild.
Men teknikutvecklingen för också med sig hot om
ökade klyftor, om arbetslöshet och om utanförskap.
Därför är IT-utvecklingen en politisk fråga, där en av
politikens viktigaste roller är att se till att alla männi-
skor får kunskap om IT för att kunna utvecklas i ar-
bete och på fritiden.
Fru talman! Målet för regeringens IT-politik är att
Sverige som första land ska bli ett informationssam-
hälle för alla. Detta mål är satt utifrån övertygelsen att
en bred satsning på tillgänglighet till och kunskap om
den nya tekniken är en fråga om jämlikhet och väl-
färd.
Kunskaper som förut fanns tillgängliga för bara
några få finns nu tillgängliga och användbara för alla.
Det gör det möjligt för människor att växa och ut-
vecklas både i arbetslivet och på fritiden. Denna prio-
ritering inom IT-politiken är i och för sig inget nytt.
Redan i 1996 års IT-proposition betonade regeringen
vikten av en bred kunskap om och bred användning
av IT. I propositionen framhölls att den nationella IT-
strategin skulle inriktas på att övergången till infor-
mations- och kunskapssamhället skulle omfatta hela
nationen. Alla medborgare skulle kunna dra nytta av
IT och dess möjligheter.
Under de fyra år som gått sedan den förra IT-
propositionen lades fram på riksdagens bord har ut-
vecklingen gått framåt med en närmast ofattbar has-
tighet. Den stora förändringen sedan 1996 är det
fullständiga genomslag som användningen av Internet
och e-post fått i det svenska samhället. Sverige ligger
bland de främsta i alla undersökningar vare sig det
gäller hushållens pc-innehav eller anslutning till In-
ternet.
Detta har bidragit till att Sverige nu har ett av de
mest dynamiska innovationssystemen i världen när
det gäller utveckling av teknik och tjänster inom IT,
Internet och mobil kommunikation.
Fru talman! Det är viktigt att komma ihåg att våra
resurser inte är unika jämfört med flera andra länder.
Vi har ett tidsmässigt försprång på 6-12 månader.
Regeringens IT-strategi syftar till att vi ska kunna
behålla och förstärka detta försprång.
Regeringen anser att en fortsatt bred satsning på
IT är den enda hållbara grunden för att Sverige på
lång sikt ska kunna behålla sin ledande position inom
IT och därmed också i framtiden vara framgångsrikt i
den nationella konkurrensen på detta område.
Eftersom kompetensfrågorna är nyckelfrågor för
bredden och nyttan i IT-användningen innehåller
regeringens IT-strategi en kraftig satsning på IT-
utbildning på alla nivåer. Regeringen vill se en ut-
bildning i tre nivåer.
Den första nivån är att alla ska ha goda möjlighe-
ter att få allmänna kunskaper för att kunna använda
IT i vardagslivet. Dessa grundläggande kunskaper ska
skolan stå för. Därför genomförs under tre år, 1999
t.o.m. 2001, en nationell satsning på IT i skolan -
ITIS. Det är en satsning på totalt 1,5 miljarder kronor.
Den allmänna IT-kompetensen höjs också genom
regeringens satsning på vuxenutbildning och på Kun-
skapslyftet, där grundläggande datorutbildning och
mer kvalificerad påbyggnadsutbildning är viktiga
inslag.
Den andra nivån är livslångt lärande och kompe-
tensutveckling, både för att människorna ska kunna
hålla jämna steg med utvecklingen på arbetsmarkna-
den och för att arbetsgivarna ska kunna rekrytera
arbetskraft med den kompetens som är nödvändig.
Försöksverksamheten med kvalificerad yrkesut-
bildning har en stark koppling till arbetslivet. Här
finns yrkesutbildningar med inriktning mot IT. Rege-
ringen kommer senare i år att återkomma till riksda-
gen med förslag om hur kvalificerad yrkesutbildning
ska bedrivas på sikt.
I detta sammanhang vill jag också nämna att
sammanlagt 30 miljoner kronor satsas under två år på
kompetensutveckling hos småföretagen.
Den tredje nivån är en satsning på högre utbild-
ning och på specialistkompetens för forskning och
utveckling. Låt mig ta några exempel.
Det blir en expanderande högskoleutbildning.
89 000 nya platser tillkommer mellan åren 1997 och
2002. Den pågående utbyggnaden av högskolan inne-
bär dessutom att regeringen räknar med att examina-
tionen av civilingenjörer kommer att öka ytterligare
fram till år 2005.
Resursförstärkning inom kiselteknik betyder stöd
till utbyggnad av kluster för kiselteknik med ett nytt
institut i Norrköping. Det betyder att universiteten i
Lund, Linköping och Stockholm samt KTH tillförs
sammanlagt 100 miljoner kronor för att forska inom
detta område.
Det sker ett inrättande av ett kompetenscentrum
för Internetteknik. Dess uppgift är att bedriva forsk-
ning och utveckling inom Internetområdet. Etable-
ringen bör enligt regeringens mening ske i anslutning
till den IT-satsning som KTH har påbörjat i Kista.
Fru talman! Jag har uppehållit mig vid kunskaps-
och kompetensfrågorna eftersom de är avgörande för
att Sverige ska fortsätta att utvecklas som IT-nation.
Men IT-utvecklingen beror också på hur väl vi hante-
rar andra frågor, och de har också varit uppe här i
kammaren i dag. Det handlar om en bred tillgång till
IT-infrastrukturen. Det handlar om människornas och
näringslivets tillit till IT, att transaktionerna på nätet
är säkra, att svenska Internet fungerar utan störningar
oavsett vad som sker med nätet i andra länder och om
att det finns ett fungerande skydd mot informationso-
perationer.
Fru talman! Efter förslag och beslut kommer ge-
nomförandet. För att inte någon tid ska förloras har
planering inför detta redan startat i Regeringskansliet.
Strategiska vägval har tagits fram på varje område.
Som exempel kan nämnas IT-infrastruktur, IT-
säkerhet och IT-forskning.
Infrastrukturfrågan har vi redan börjat arbeta med,
så att utbyggnaden kan komma i gång mycket snabbt.
Utredning och kommunstöd för bredbandsanslut-
ning presenteras redan i slutet av denna vecka av
utredaren Peter Roslund.
En proposition om elektroniska signaturer har
presenterats. Det ökar säkerheten i transaktioner över
nätet.
Vi deltar också aktivt i arbetet med att ta fram en
handlingsplan för en IT-strategi på Europanivå, dvs.
e-Europe. Arbetet med e-Europe kommer att vara ett
viktigt inslag under det svenska ordförandeskapet.
Avslutningsvis konstaterar jag med glädje att det
finns en bred uppslutning kring regeringens IT-
politik. Visst finns det skilda uppfattningar om olika
delar, men när det gäller målet att Sverige ska bli ett
informationssamhälle för alla så är vi här i kammaren
eniga.
Anf. 82 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Jag sade i mitt tidigare inlägg att
facktidningar på området hade konstaterat att när
Björn Rosengrens IT-proposition lades fram på riks-
dagens bord så var också visionen om den digitala
allemansrätten död - det blir inte bredband åt alla.
Det är mycket "utreda", det är mycket "skjuta på
framtiden" och mycket "vänta och se" i propositio-
nen, vilket också framgår av betänkandet.
Jag skulle vilja fråga näringsministern: Vilket var
egentligen det grundläggande skälet till att regeringen
övergav förslaget från sin egen IT-kommission? Det
var snarlikt den vision som vi i Centerpartiet fortfa-
rande har kvar, nämligen att detta är någonting som
ska nå ut till alla människor, och att det är ett sam-
hälleligt ansvar.
Näringsministern talade om elektriciteten en gång,
och jag tycker att parallellerna är slående både när det
gäller elektriciteten, vägnätet och järnvägsnätet. Det
finns ett samhälleligt ansvar. Vilket var alltså det
grundläggande skälet till att gå ifrån IT-
kommissionens förslag? Det var bra, och många re-
missinstanser tyckte också att det var väldigt bra.
Nästa fråga som jag vill ta upp med näringsmi-
nistern är konkurrensfrågan. Ser inte näringsministern
de stora riskerna för att man skapar lokala monopol
när olika aktörer också ska bygga nätet, och inte bara
leverera tjänsterna?
Hur ser alltså näringsministern på risken för lo-
kala monopol, som naturligtvis är till skada för kon-
sumenterna och valfriheten i framtiden?
Anf. 83 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s) replik:
Fru talman! Man väljer ju det som stöder en själv.
Jag skulle lika väl kunna stå och argumentera för alla
dem som har stött denna proposition. Jag kan ta fram
både tidningar och inte minst folk från branschen som
tycker att detta är mycket bra.
När det gäller IT-kommissionen kan jag som ord-
förande i denna bara konstatera att det har varit ett
oerhört brett stöd för propositionen. Jag vill också
påstå att det är en väldig skillnad mellan att välja att
använda en redan etablerad infrastruktur, dvs. Svens-
ka Kraftnät, och hänga upp kablar och att välja att
gräva ned dem i marken. Det ger samma effekt, men
det blir en väldig skillnad i kostnader. Jag tycker att
det är ganska smart - om jag använder det uttrycket -
av regeringen att komma med detta förslag. Det fick
också väldigt starkt stöd av IT-kommissionen.
När det sedan gäller frågan om lokala monopol
delar jag uppfattningen att vi ska vara oroliga för det.
Därför har vi uppdragit åt PTS, Post- och telestyrel-
sen, att titta på detta och komma med förslag för att
förhindra just lokala monopol.
Anf. 84 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Jag tackar för näringsministerns er-
kännande. Jag är också orolig för att lokala monopol
kan uppstå. Oron är berättigad, som jag ser det. Det är
ju människors och företags behov som vi ska försöka
ta till vara.
Näringsministern säger: Jamen, branschen tycker
att det här är bra.
Ja - det kan ju möjligtvis finnas någon hund be-
graven i detta. Det är klart att IT-branschen kommer
att göra pengar på det här genom att den får nät och
lokala monopol. Det kan branschen naturligtvis beja-
ka. Men hur ser det ut för människorna och för före-
tagen som ska nyttja IT-samhället i framtiden?
Vi kan se exempel från kabel-TV-området på hur
man har fått lokala monopol. Där kan man lyfta ut
program utan att man som användare av kabel-TV
kan göra någon åt det, därför att det finns ett lokalt
monopol.
Om man fortsätter att skapa lokala infrastruktur-
monopol så får det naturligtvis märkliga effekter. Det
blir svårt för människor att få den service och den
nivå på IT-standarden som man skulle vilja ha.
Det är konstigt att näringsministern inte kan redo-
visa tyngre argument för varför han går ifrån sin egen
IT-kommission och väljer detta märkliga att bygga
stomnät, medan man överlåter det andra till aktörer-
na, med den risk för bristande konkurrens och mono-
polsituationer som det för med sig.
Slutligen: Har näringsministern funderat över si-
tuationen i Stockholmsområdet och Stokabs situation
här? Moderaterna har ju väldigt starkt drivit att detta
ska säljas ut på den privata marknaden. Det är ett gott
exempel i liten skala, om man säger så, på det som vi
i Centerpartiet förordar - nämligen att samhället ska
tillhandahålla ett högklassigt nät. Sedan är det opera-
törerna, aktörerna och entreprenörerna som ska agera
och med sina tjänster vara med på nätet.
Hur ser näringsministern på det? Tycker han kan-
ske också att man ska sälja ut Stokab och låta mark-
naden ta hand om detta? Eller hur ser han på den
frågan?
Anf. 85 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s) replik:
Fru talman! 0m man skulle gå på Centerns linje
med dessa 60 eller 80 miljarder och gräva ned fiber
överallt så är det för det första en oerhörd kostnad.
För det andra finns det inte en marknad som är
intresserad av detta. Det finns inte enskilda individer
som är intresserade av att fördela de här pengarna
bort från någonting annat.
För det tredje - och det är det allvarligaste i detta,
och här finns en tankemiss - har vi frågan: Hur lång
tid skulle detta ta? 10, 15 eller 20 år? Var någonstans
skulle vi hamna då?
Här drar vi ut ett stomnät som är till för att kon-
kurrera med andra. Det drar vi faktiskt ut på några år.
Det är en väldig skillnad.
Det som vi vill uppnå är ökad konkurrens. Telia
har haft rikssamtal och lokalsamtal. Vi har försökt att
reglera taxor här, vi har försökt reglera dem via rege-
ringen och vi har försökt reglera via Telia. Men när vi
fick konkurrens och när andra aktörer kom in - då
fick vi bort rikssamtalen. Nu har vi i stort sett lokal-
samtal.
På samma sätt tänker vi när det gäller denna pro-
position. Vi vill ha många aktörer, och alla dessa
aktörer ska kunna agera. Därmed får vi större konkur-
rens.
När det gäller frågan om lokala monopol har jag
ju sagt att vi håller på att titta på den. Det är märkligt
att då retoriskt säga: Det var ju bra att näringsminis-
tern tycker så också.
Det här har jag seriöst tänkt över. I annat fall
skulle jag inte lägga ut till PTS att titta på detta.
Anf. 86 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Näringsministern var ute just under
mitt anförande, så han vet inte vad jag har sagt. Det
tar lite för lång tid att upprepa det hela, men det var
bara bra saker - det kan jag garantera! Möjligtvis kan
detta ursäktas om han var ute och tittade hur det går
för Telias aktie, som ju är av ett visst intresse, men
bara möjligtvis.
Fru talman! Jag skulle ändå vilja ställa två frågor
till näringsministern.
Utfors, Tele 1 Europe och Telia går ju samman
och gräver ned fiberkabel mellan Södertälje och Ha-
paranda - ungefär 110 mil. Det ska vara klart till jul,
har man sagt.
Tycker näringsministern fortfarande att det är en
angelägen statlig satsning att hänga kabel i stolparna
ovanför den här privata satsningen?
Fråga nr 2 rör en helt annan sak. Den gäller mo-
biltelefonernas strålning.
Fru talman! Jag har ställt ett antal frågor skriftli-
gen till näringsministern just om detta, men inte fått
något speciellt svar annat än att det är upp till Telia
självt. Men jag måste ändå ställa frågan.
Vi nås av omfattande vetenskapliga rapporter som
alla slår fast att det finns ett samband mellan strålning
från mobiltelefoner och sjukdomar och eventuella
negativa hälsoeffekter på människa och djur.
Frågan är då: Varför vill inte regeringen agera i
enlighet med försiktighetsprincipen, som man själv
hänvisar till? Är det så farligt, näringsministern, om
man t.ex. sätter en liten etikett på mobiltelefonerna,
ungefär som i England, där man säger att man inte vet
om det är farligt eller ofarligt, men att man gärna ska
begränsa samtalstiden? Är det verkligen bra att bara
gömma sig bakom att det är statliga Telias, ännu
majoritetsägt, ansvar att hantera frågan om mobiltele-
foner till barn eller inte? Är det bra att man mark-
nadsför en mobiltelefon till t.ex. fem-, sex- eller sju-
åringar? Innan de ens har fått sina riktiga tänder ska
de ha en mobiltelefon som kan visa sig vara oerhört
negativ för hälsan. Är det en bra väg att gå, Rosen-
gren?
Anf. 87 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s) replik:
Fru talman! Jag har hört Eva Flyborg många
gånger. Därför har jag inte missat vad Eva Flyborg
har sagt. Jag tror inte att jag har gjort det någon gång.
Jag tycker att den retoriska argumentationen om
att här ska ett nytt statlig bolag till och här ska skatte-
pengar till är lite ohederlig. Eva Flyborg vet likaväl
som jag att det inte ska till några skattepengar för att
bygga ut stomnätet. Detta bolag, Svenska Kraftnät,
som är ett väldigt väl försörjt finansiellt bolag, ska ta
pengar ur egen balansräkning för att investera och
lägga ut de här kablarna. Det ska ske på kommersiell
grund, dvs. det ska konkurrera med andra.
Det är utomordentligt bra att vi faktiskt lägger ut
ett stomnät till, även om Utfors lägger kablar och om
Telia, Vattenfall, SJ och många andra har kablar.
Detta kommer att bli ett stomnät som går över alla
kommuner. Då får vi konkurrens, precis som vi har
fått mot Telia. Därmed får vi ned priserna. Det är
utomordentligt bra. Jag trodde t.o.m. att det var en
mycket liberal tanke, så var det i alla fall förr när jag
avlyssnade Folkpartiets ställningstaganden.
Anf. 88 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Svenska Kraftnät är ett statligt bolag.
Det är en statlig satsning. Vi behöver kanske inte säga
så mycket mer om det.
Frågan är väl egentligen om inte regeringen ång-
rar sig lite grann. Detta är ju som att kasta in jästen
efter degen. Här gräver man redan för privata pengar.
Det är privata initiativ av privata företag. Varför ska
man då hänga upp skattebetalarnas pengar i stolpar
när det redan finns privata initiativ på det här områ-
det, Rosengren?
Den andra frågan var egentligen ännu viktigare.
Varför vill inte regeringen handla enligt en försiktig-
hetsprincip, speciellt när det gäller barn och strål-
ning? Man vet inte om det är farligt eller inte. Jag vet
det inte och Björn Rosengren vet det inte - ingen vet.
Men en mängd fakta som når oss tyder på att det kan
finnas ett samband. Många forskare slår fast detta
samband. Det finns svenska forskare, t.ex. i Lund,
som har slagit fast samband mellan mobiltelefonstrål-
ning och Alzheimers. Vad är det för fel med att ha en
försiktighetsprincip, Rosengren? Varför ska männi-
skor inte också få lov att välja mobiltelefon efter hur
mycket de strålar? Varför kan man inte gå konsu-
menterna till mötes och införa ett krav på att man ska
redovisa SAR-värdena, dvs. hur mycket de här mo-
biltelefonerna strålar? Varför ska man inte låta män-
niskor själva välja om man vill prioritera detta eller
inte?
Fru talman! Jag får inget bra svar. Jag hoppas att
jag kan få ett bättre nu.
Anf. 89 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s) replik:
Fru talman! Låt mig än en gång säga att detta är
ett bolag som tar pengar ur sin egen balansräkning,
om Eva Flyborg vet vad det är. Man tar dessa pengar,
gör en investering och konkurrerar på en marknad.
Det är väl mångfald? Det är väl bra att flera lägger ut
fibrer så att vi får en konkurrens? Hela detta resone-
mang om att man inte ska göra detta och att man
ångrar sig skulle ju kunna innebära att Telia fick ta
hand om allt, och så får de monopol. Ingen annan får
komma in. Vad har Utfors där att göra? Varför ska
Utfors bygga upp till Haparanda? Jag vill ha ett svar
på det. Varför? Varför ska de göra det när Telia redan
har gjort det till Haparanda? De har en oerhörd kapa-
citet. Varför ska då Utfors göra det också? Detta är ett
konstigt resonemang.
Jag och regeringen vill öka konkurrensen. Folk-
partiet vill ha monopol. Det är bara att konstatera
detta.
Jag delar uppfattningen att den andra frågan är
mycket viktigare. Den fråga jag talade om tidigare
handlar inte om monopol, statliga pengar och skatte-
pengar. Den handlar om att öka konkurrensen.
Jag delar Eva Flyborgs oro. Jag tycker att det nu
är dags att ta tag i denna fråga. Jag ska be att få åter-
komma till den. Jag ska ta upp den med min rege-
ringskollega Mona Sahlin. Den ligger inom hennes
ansvarsområde. Sedan får vi återkomma till denna
fråga. Den är viktig. Vi ska känna oro för det. Rege-
ringen och kammaren ska självfallet fatta de beslut
som är nödvändiga för att dämpa denna oro och för
att hantera den bättre. Jag delar den uppfattningen.
Men kom inte en gång till och tala om skattepeng-
ar när det gäller stomnätet. Det är ohederligt. Jag
brukar säga att man ibland får stå ut med intellektuell
ohederlighet, men jag har svårt att förstå en generell
ohederlighet.
Anf. 90 JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Fru talman! Jag försökte kasta några handskar till
näringsministern i mitt anförande, men det var endast
en som han plockade upp. Det var det här europeiska
programmet, e-Europe, som han nämnde lite grann i
förbifarten. På vår begäran har utskottet tagit upp
detta i ett eget kapitel i betänkandet, översatt det till
svenska och förklarat vad det går ut på.
Jag tycker att det är ett väldigt bra program. Det
borde Sverige verkligen jobba för. Ett av de tre hu-
vudmålen lyder så här: "Ett 'digitalt kompetent' Eu-
ropa skall skapas. Detta måste understödjas av en
företagskultur med beredskap att finansiera och ut-
veckla nya idéer."
I den engelska texten talas det om entreprenör-
skap, och det har jag använt mycket i mitt anförande i
dag. Men ministern har inte gett något svar på någon
av de punkter som jag frågade om när det gällde vårt
skattesystem. Här säger EU-kommissionen att vi
måste ha en företagskultur som är beredd att finansie-
ra och utveckla nya idéer. Vad avser regeringen göra
med optionsbeskattningen, förmögenhetsskatten,
värnskatten och dubbelbeskattningen av aktier? Jag
har ställt dessa frågor till Monica Green tidigare utan
att få några svar. Jag ställer dem också till näringsmi-
nistern. Detta är viktiga frågor som kan föra IT-
utvecklingen framåt.
Anf. 91 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s) replik:
Fru talman! E-Europe ligger väl i linje med
svensk IT-politik. Vi arbetar aktivt med detta, och det
kommer att fattas beslut i Feira den 19 och 20 juni.
Jag menar att Sverige generellt bör ställa sig positivt
till de olika frågor som har kommit upp.
Jag vill också säga att regeringen deltar i detta ar-
bete i det ministerråd som finns. Därmed tror jag att
Johnny Gylling kan känna sig lugn för att vi deltar i
detta.
Vi menar att det är vissa områden som bör lyftas
fram. Det är t.ex. jämställdhet, frågor om mångfald
och frågor som handlar om arbetslösa, och då inte
minst de som är långtidsarbetslösa. Dessutom handlar
det om livslångt lärande, kompetens och IT-
infrastruktur av regionalpolitiska och näringspolitiska
skäl.
Jag kan väl avslöja här att vi planerar att, nästa år
när vi är ordförandeland, ha en konferens som just tar
upp IT och sysselsättning. Det gör vi gemensamt med
IT-kommissionen och det ministerråd som hanterar
denna fråga. Där känner jag alltså ingen oro.
När det sedan gäller frågan om entreprenörskap
vill jag säga att om man tittar på andra bedömare är
det få länder som har sådan stark position i denna
fråga som just Sverige. Det är få länder som kan visa
ett sådant entreprenörskap just inom IT-området som
Sverige. Men här i kammaren verkar somliga inte
följa den information vi får till oss.
Det innebär inte att man inte kan göra mer för att
stärka detta. Det får vi alltid vara öppna för. Om det
ska vara på skatteområdet eller på andra områden, är
en debatt och en diskussion som får fortsätta.
Anf. 92 JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Fru talman! Jag följer den debatten så noga jag
kan. I Sverige har vi en väldigt hög penetration när
det gäller användandet av pc, Internet och mobiltele-
foner. Men jag tror inte att det är som ministern säger
att vi ligger bland de främsta länderna i världen när
det gäller entreprenörskapet. Det finns alltför många
röster bland småföretagare som säger helt annorlun-
da. Det är de frågorna jag har försökt att lyfta fram
här.
Fru talman! Tiden medger bara en fråga till. Jag
skulle vilja ta upp det vi har pratat om, nämligen
klyftor i samhället. IT-utvecklingen kan skapa ännu
djupare klyftor. Vi måste därför motarbeta detta. En
sådan åtgärd är utbildning. Det har ministern själv
varit inne på.
Jag vill då fråga om åtgärder för de människor
som i dag inte har någon möjlighet att själva skaffa
sig tekniken. Det är ungdomar vars föräldrar kanske
är arbetslösa och inte har råd att satsa på en pc, pen-
sionärer som inte kan göra några hem-pc-köp osv.
Vi har lagt fram ett förslag om att man ska titta på
ett skatteavdrag som i USA. Där kan alla få ett avdrag
för den här typen av köp inklusive utbildning. Men
inte ens en utredning av det här vill utskottet gå med
på. Hur ser ministern på det?
Anf. 93 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s) replik:
Fru talman! Får jag börja med att säga att man
inte med svepande ord bara kan säga att entreprenör-
skapet är dåligt i Sverige, att entreprenörskapet skulle
vara iögonfallande dåligt i IT-branschen. Det är fak-
tiskt tvärtom. Vi har en oerhörd kraft i entreprenör-
skapet när det gäller IT-området. Det är därför Sveri-
ge växer. Det är därför vi har den tillväxt vi har. Det
är så att säga just entreprenörskapet inom IT-området
som är grunden för den nya ekonomin, så där tycker
jag att vi ska vara nöjda.
När det sedan gäller frågan om skatt och skattens
stimulans för tillväxt inom detta område och andra
områden vill jag inte lägga ut någon text om det. Jag
vill bara konstatera att de åtgärder som regeringen
och denna kammare har vidtagit har visat sig vara
utomordentligt bra för utvecklingen. Jag vill bara
säga det generellt.
Sedan är det möjligt att andra skatteåtgärder
skulle göra att det blir än bättre. Då får man väl läng-
re fram kanske pröva det. Detta är nu inte ett ställ-
ningstagande som innebär att jag säger ja till det eller
det förslaget. Men hittills har det ju faktiskt gått väl
för Sverige inom detta område. Detta lilla land är ett
av de länder som bäst har klarat denna utveckling. Låt
oss glädjas över det, och låt oss gå vidare. Det har ju
den här diskussionen väl visat att vi behöver.
Anf. 94 PER-RICHARD MOLÉN (m) re-
plik:
Fru talman! Det var mycket av vånda och dröjs-
mål som föregick IT-propositionen. Men när den
sedan äntligen kom var det mycket som ändå förenar
partierna i riksdagen. Vi är eniga, precis som Björn
Rosengren sade, om målet att göra Sverige till ett
informationssamhälle för alla.
Det jag saknade lite grann i Björn Rosengrens an-
förande var lite mer detaljerade kommentarer kring
Telias accessnät som ändå har avgörande inflytande
när det gäller att försöka få en ökad bredbandskapa-
citet och få ut många av de tjänster som nu poppar
upp i Sverige.
En annan sak man saknar, där socialdemokratin
tydligen står ganska tomhänt, är behovet av föränd-
ringar när det gäller inkomstskatter, kapitalskatter och
de problem många IT-företag har när det gäller op-
tionsprogrammen.
Låt mig följa upp lite grann det som Flyborg tog
upp om Svenska kraftnät. Det må så vara att man tar
de 2 ½ miljarderna ur balansräkningen. Men den
förmögenhetsmassan har ju samlats ihop av alla oss
elkonsumenter. Om man nu går in i konkurrens och
driver det här kommersiellt finns det ju en uppenbar
risk för att Svenska kraftnät, liksom många andra
under historiens gång, misslyckas med sina kommer-
siella ambitioner. Är det i så fall, Björn Rosengren,
regeringens mening att vi som elkonsumentkollektiv
ska vara med och täcka in de förluster som Svenska
kraftnät kan drabbas av - det kan man inte utesluta -
just genom att ge sig in i konkurrensen? Är det vi
som elkonsumenter som ska få se det på våra elräk-
ningar framöver?
Anf. 95 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s) replik:
Fru talman! Får jag börja med att ta upp trafikut-
skottets betänkande, s. 31. Där står det tydligt längst
ned om accessnätet. Där sägs också att Telia har för-
klarat att bolaget avser att öppna sitt accessnät frivil-
ligt.
Som alla här i kammaren som har varit med i den
här frågan vet är det olyckligtvis så att det finns
grundlagshinder. Men det innebär inte att regeringen
inte driver denna fråga lika hårt. Vi menar att vi
måste öppna detta accessnät. Det tycker också Telia.
Det står också i prospektet, när vi nu har gått ut på
aktiemarknaden, att detta är vad man vill. Jag förut-
sätter också att vi kommer att lyckas med detta. Men
det kan finnas vissa grundlagshinder. Det är ni i
kammaren som har gjort det. Jag var inte med då, om
jag nu får skylla ifrån mig. En del av er har absolut
varit med om detta.
Därav följer att vi nu får titta på det, och vi får
försöka hoppa över detta hinder. Men det måste ändå
ske i ordnade former. Vi kan inte hoppa över något
som är grundlagsfäst, utan det måste ske på det sätt
som sägs i vår konstitution om hur vi ska gå till väga.
Så till Svenska kraftnät. Telia är ett bolag som har
varit ute på den svenska marknaden och den utländ-
ska marknaden. Telia har investerat, kan man säga,
statliga pengar. Bolaget har investerat från egen ba-
lansräkning. Och det har gått ganska bra. För nio år
sedan föreslog ni borgerliga att vi skulle sälja ut för
40 miljarder. I dag har vi fått nästan dubbelt så myck-
et när vi säljer ut 30 %. Det är inte dåligt.
Jag känner mig inte speciellt orolig för att Svens-
ka kraftnät kommer att misslyckas. Tvärtom, man
kommer att lyckas. Kanske kommer den stora diskus-
sionen om några år - jag är helt övertygad om det -
när ni säger: Nu är det dags att privatisera Svenska
kraftnät.
Anf. 96 PER-RICHARD MOLÉN (m) re-
plik:
Fru talman! När det gäller jämförelsen mellan Te-
lia och Svenska kraftnät är det ju två helt skilda före-
tag. Telia är i dag en privat juridisk person som kan
agera på ett helt annat sätt än Svenska kraftnät, som
ändå har monopol på att distribuera högspänd elström
runt om till flera av de elbolag som sedan ska förse
oss med el.
Det är ganska artfrämmande att bedriva den typ
av verksamhet som Svenska kraftnät nu ger sig in på.
Jag är helt övertygad om att Björn Rosengren är fullt
medveten om att de här riskerna på något sätt kan
infrias. I så fall är det till skada. Men må den saken
lösa sig när den i så fall dyker upp. Men det är så vi
moderater inte vill ha det. Vi vill att elkonsumenterna
ska betala för sitt. Marknaden kan lösa det här med
bredband på sitt sätt.
Det är väl ingenting, fru talman, som hindrar Telia
att öppna sina accessnät för andra. Men det är en sak
- och det är en viss skillnad - att man med läpparnas
bekännelse säger att man öppnar accessnäten när
verkligheten är en annan.
Då tycker jag i ärlighetens namn att man som 100-
procentig ägare av Telia borde ha passat på och sett
till att denna läpparnas bekännelse på något sätt också
skulle ha kunnat bli verklighet. I dag tror jag att vi har
missat den möjligheten. Nu kan regeringen nämligen
inte, även om man har kvar 70 % av aktierna, tvinga
fram en förändring av accessnätet. Då kommer alla de
här problemen med grundlagsförändringar som Telia
i sig som juridisk person inte har behövt beakta i
särskilt hög grad.
Anf. 97 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s) replik:
Fru talman! Poängen med Svenska Kraftnät är att
man äger en infrastruktur. Det är ett statligt bolag.
Denna infrastruktur finns redan där. Då är det väl
rimligt att man använder den. Man hänger en elkabel
vid elkablarna. Det är väl ganska genialt. Varför ska
vi inte använda en infrastruktur som vi tidigare har
investerat i?
Frågan om hur man sedan ska klara ut fördelning-
en mellan det som är el och det som är fiberkablar är
enkel. Man gör ett eget bolag som får hantera detta,
så att man verkligen kan se att det ena inte belastar
det andra. Men poängen är att man har en infrastruk-
tur och så använder man den.
Det må vara att Telia var ett statligt bolag före
kl. 12 i dag - och nu är ett bolag på börsen. Men
ingen statlig ägare - inte heller jag som är ansvarig
för statligt ägande - kan gå in och intervenera i ett
bolag och säga att man ska göra si eller så. Det är
lagstiftarens sak att med lagstiftning och andra regler
se till att Telia och andra får arbeta på lika villkor.
Skulle vi gå in i ett privat bolag och säga att man
utnyttjar lagstiftningen lite väl hårt? Det skulle ni
moderater inte gilla. Det gör inte jag heller.
Bolagen måste jobba med de regler och den lag-
stiftning vi har. Är det fel på det får vi ändra på lag-
stiftningen och reglerna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)
10 § Forskning för framtiden - en ny organisa-
tion för forskningsfinansiering
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande 1999/2000:UbU17
Forskning för framtiden - en ny organisation för
forskningsfinansiering (prop. 1999/2000:81).
Anf. 98 PER BILL (m):
Fru talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till
reservation 1 under mom. 1, dvs. det gemensamma
borgerliga avslaget på propositionen.
För inte så länge sedan fick vi i betänkandet
Forskning 2000 en bred och spännande översyn av
den svenska forskningspolitiken, fylld av information
och med ansats att belysa nuläget och ge förslag på en
lång rad frågor kring den svenska forskningspoliti-
ken.
Här fanns allt från medelstilldelning, forskarut-
bildning, samverkan mellan universitet och högskolor
och övriga samhället, organisationsfrågor, kunskaps-
strategier, forskningsstrategier m.m.
Regeringen har nu valt att plocka ut en liten del,
en ny organisation för forskningsfinansiering. Det är
ganska ovanligt, åtminstone om man har sina rötter i
företagsvärlden, att man börjar med organisationen
och sedan fyller på med innehåll. Hade det inte varit
bättre att börja med syfte, mål, medel, kunskapsstra-
tegier och forskningsstrategier, och därefter gjort
organisationsschemat?
Det hade också varit spännande och rimligt, tyck-
er jag, att ta med en ordentlig omvärldsanalys. Vad
innebär globaliseringen? Vad innebär klusterbild-
ningen? Vad innebär IT-utvecklingen? Vad innebär
det livslånga lärandet? Tyvärr saknas också alla såda-
na resonemang.
Tyvärr har regeringen - som vanligt, hade jag så-
när sagt - valt att luta sig mot sina bästisar, nämligen
samarbetspartnerna kommunisternas parti och Miljö-
partiet. Några ansatser att försöka få en bred enighet
har inte gjorts den här gången heller.
Inte ens en liten koppling till något så näraliggan-
de som fakultetsanslagen och deras viktiga roll i
forskningsfinansieringen har gjorts i den här proposi-
tionen. I stället presenterar regeringen en fritt svävan-
de organisationsskiss med fyra nya myndigheter för
forskningsfinansiering. Det är ett vetenskapsråd, ett
forskningsråd för sociala frågor och arbetsliv, ett
forskningsråd för miljö, lantbruk och samhällsplane-
ring samt en myndighet för finansiering av forskning
och utvecklingsarbete.
Vetenskapsrådet ska vara ytterst ansvarig för all
forskning. När man dessutom samtidigt fryser fakul-
tetsanslagen blir följden en ganska tydlig centralise-
ring: Minskat inflytande för högskolor och universi-
tet, ökat inflytande för Thomas Östros och hans ve-
tenskapsråd.
Vi moderater har avslagit propositionen, men vi
har också passat på att skissa på ett eget organisa-
tionsförslag som vi har kopplat till ett program för en
kunskapsmiljö i världsklass. Vi avstyrker regeringens
förslag att inrätta ett övergripande vetenskapsråd. Vi
är nämligen mycket oroade för att ett sådant centralt
överråd ska bli offer för godtycke, politiska påtryck-
ningar och kortsiktighet.
Vi föreslår i stället för vetenskapsrådet att tre
självständiga myndigheter inrättas inom det grund-
vetenskapliga området: en svensk motsvarighet till
National Institute of Health, ett vetenskapsråd för
naturvetenskap och teknik och ett vetenskapsråd för
humaniora och samhällsvetenskap.
Ett svenskt National Institute of Health gör det
möjligt att kraftsamla och ta till vara den enorma
potential som finns inom medicin, bioteknik, hälsa
och sjukvård, beteendevetenskap, social omsorg och
arbetsmiljö, gärna kopplat till informationsteknik.
Institutet skulle bli en stark och självständig forsk-
ningsfinansiär med ansvar för hela det samlade häl-
sovetenskapliga spektret. Det skulle ha möjligheter
att etablera särskilda institutioner för avancerad
forskning, och den nya organisationen bör anslås
substantiella resurser.
Vi föreslår också att den naturvetenskapliga tek-
niska grundforskningen får ökade resurser. Vi vill
stärka detta grundforskningsområde genom ett nytt
vetenskapsråd för såväl naturvetenskap som teknik.
Till detta forskningsråd vill vi föra de resurser som i
dag hanteras av Naturvetenskapliga forskningsrådet,
Teknikvetenskapliga forskningsrådet, delar av Natur-
vårdsverkets miljöforskning och delar av Forsknings-
rådsnämnden.
Vi är också övertygade om att forskningen inom
humaniora och samhällsvetenskap ökar i betydelse.
Forskningen inom dessa områden behöver stärkas och
inte brandskattas, som har skett på sistone.
Vi föreslår att det inrättas ett nytt vetenskapsråd
för humaniora och samhällsvetenskap. Till detta
forskningsråd vill vi föra de resurser som i dag hante-
ras av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forsk-
ningsrådet och delar av Forskningsrådsnämnden.
Därutöver föreslår vi inrättande av ett nytt forsk-
ningsråd för jordbruk, skogsbruk, trä- och livsmedels-
forskning. Detta skulle ge förstärkta forskningsresur-
ser för några av landets mest grundläggande basnä-
ringar. Rådet ska kunna finansiera såväl grundläg-
gande som mer tillämpad forskning.
Den mer tillämpade forskningen vill vi föra över
till en ny myndighet för teknisk och industrirelaterad
forskning. Denna myndighet bör verka i nära samver-
kan med de tekniska högskolorna och företagen.
Myndigheten bör i första hand svara för forskningsfi-
nanseringen som i dag framför allt ligger på NUTEK,
på Byggforskningsrådet och Kommunikationsforsk-
ningsberedningen.
Det bör också prövas om inte väsentliga fördelar
kunde vinnas genom att i myndighetens uppgifter
också inkludera ansvaret för statens finansiering av
verksamheten inom Industriforskningsinstituten. Stöd
till områden inom bl.a. IT- och materialvetenskap bör
ägnas stor uppmärksamhet.
Fru talman! För oss moderater är inte en ny forsk-
ningsfinansieringsorganisation den viktigaste och
mest akuta åtgärden när det gäller att trygga vår
forskning och se till att den håller världsklass. Långt
viktigare är att värna den akademiska friheten, att
uppmuntra institutionell konkurrens och mångfald
samt garantera att tillräckliga ekonomiska medel
tillskjuts forskningen.
Vi ser i propositionens formuleringar en uppenbar
fara att vetenskapsrådet blir en typ av förlängd arm,
kanske t.o.m. en regeringens utredningsjänst. I stället
borde det vara så att vi hade många starka, självstän-
diga ekonomiska garanter för en fri, månfasetterad,
nyfikenhetsbaserad forskning. Men tyvärr är vi gans-
ka långt därifrån.
Jag har tre frågor till utbildningsministern.
Den första frågan är: Varför väljer ni att börja
med organisationen och sedan - förhoppningsvis
senare i höst, eller när det blir - komma med syfte,
mål, kunskapsstrategier osv? Varför denna omvända
ordning?
Den andra frågan, som jag har ställt flera gånger
tidigare, är: Varför söker ni aldrig ett samarbete och
ett brett parlamentariskt stöd när det gäller utbildning
och forskning? Det är frågor där jag tycker att man
borde ha så stor enighet som möjligt. Många av frå-
gorna är mycket långsiktiga. Att byta betygssystem i
skolan vart fjärde år eller att lägga om stora forsk-
ningsstrategier är något som hela landet skulle förlora
på.
Den tredje frågan är: Varför samarbetar ministern
så gärna med kommunisternas parti? Det är lite extra
konstigt. Det är väl knappast här, bland opportunister
och äkta kommunister, som framtidens forsknings-
strategier finns.
Anf. 99 YVONNE ANDERSSON (kd):
Fru talman! I dag diskuterar vi en organisation
som enligt regeringen ska vara den mest lämpliga för
finansieringen av forskningen i landet. En rimlig
fråga att ställa är: Vad innebär den egentligen?
Det första klarläggandet som krävs rör regering-
ens sätt att handskas med forskningsfrågorna i sin
helhet. Ministern har valt att separera olika delar från
varandra, vilket tillfälligt kan vara nödvändigt för att
bringa ordning och reda. Men helheten förloras, och
gränsen har nu passerats beträffande lämpligheten att
dela upp. I stället borde åtminstone utförarorganisa-
tionerna - dvs. lärosätena, forskare, forskningsinsti-
tutioner och andra som beforskar - inkluderas i ett
förslag som gäller organiseringen av själva finansie-
ringen.
Att separera på detta sätt mörklägger de verkligt
svåra frågorna, och risken finns att vi får en idealise-
rad fyrkantsmodell. Dessutom väljer regeringen bort
att över huvud taget beröra finansieringen av den
fakultetsinriktade forskningen. Att inte mer forsk-
ningsmedel ska gå direkt till fakulteterna har jag fått
sluta mig till av ministerns olika uttalanden i andra
sammanhang.
I propositionen har man således valt att hantera ett
innehåll som är en del av helheten utan att berätta
varför man brutit loss just detta innehåll och inte
något annat. Ministern har heller inte angivit vilken
relation han anser att beställaren, dvs. han själv med
sitt forskningsråd, och utföraren, dvs. lärosätena eller
instituten, ska ha med varandra. Vem ska vara bero-
ende av vem, herr utbildningsminister? Var kommer
relationen mellan beställare och utförare att regleras
och utvärderas? Borde inte detta varit föremål för
breda politiska ställningstaganden?
Samhället ska finansiera en bred nyttoinriktad
forskning liksom en bred nyfikenhetsinriktad forsk-
ning som har en utgångspunkt i de behov som finns i
samhället eller i ämnesdisciplinen som sådan. Det vi
har att diskutera i dag är om regeringens förslag till
organisering av finansieringen verkligen är den ef-
fektivaste och bästa. Jag menar att den föreslagna
organisationen är en teoretisk konstruktion tillskapad
i det slutna rummet. Svaret kan bli ja på en sådan.
Men ser man till verkligheten är den orealistisk.
Organisationen fyller inte de behov som finns och
gynnar varken god expansion av kunskapsutveckling-
en, tvärvetenskaplig forskning eller högre kvalitet på
bredd och djup inom ämnesdisciplinär forskning.
Risken är att den mångfald som trots sträng statlig
styrning utvecklats inte överlever, och likriktning kan
bli en allvarlig konsekvens i stället för att mångfalden
stimuleras.
Fru talman! Jag ska här söka visa på några svaga
punkter i organisationsmodellen. Jag ska samtidigt
ange lite grann av tendenser till utveckling mot en
modell som bättre ska kunna nå sina syften.
För det första: Den givna modellen är starkt cent-
raliserad. Makten kommer att koncentreras till några
få. Vetenskapsrådet, som leds av Östros själv, består
av några ledamöter. Det är deras intresse, framför allt
för den forskning som de värnar om, som blir avgö-
rande för hur bra det kommer att gå.
För det andra: De få som blir bärare av makten är
ämnesföreträdare, som med största sannolikhet kom-
mer att lyfta fram sina ämnen. Den tvärvetenskapliga
behovsorienterade forskningen kommer att hamna i
skymundan oavsett om ministerns ambitioner är att
man ska bevaka den.
Jag vill hävda att även vetenskapliga företrädare
är människor. De som kämpar för sitt egna ämne,
med en passionerad kärlek till det, kan inte samtidigt
kämpa för tvärvetenskap och till varje pris arbeta för
den. Den som tror på en sådan lösning är inte verk-
lighetsförankrad.
Efter många års kontakt med forskarsamhället vå-
gar jag påstå att egenintressena är starka, och jag tror
att de måste vara det i en kunskapsproducerande
organisation. Problemet är om man, som i organisa-
tionsförslaget, inte tar vara på den kraften och låter
den verka på den lägsta effektiva nivån.
För det tredje: Alla utökade ekonomiska resurser
ska passera vetenskapsrådet, och de ska sökas i kon-
kurrens med olika projekt och program. De lärosäten
som har relativt nyetablerad forskning har sannolikt
inte byggt upp den forskningsbas som gör det möjligt
för dem att konkurrera med lärosäten som under en
lång rad av år kunnat lägga grunden för ett forsk-
ningsprogram. Därmed finns det risk att de mindre
forskningsinstitutionerna får allt mindre, och för dem
som redan har kommer mer vara givet. Också inom
forskningen finns trender. Den nyfikenhetsbaserade
forskningen med nya kreativa idéer kan få mindre
chans att konkurrera.
Fru talman! Jag har givit exempel på tre svaga
punkter, och fler finns. Tillsammans innebär de att
kristdemokraterna yrkar avslag på regeringens förslag
till ny organisation för forskningsfinansiering.
Vi vill som svar på dessa svagheter föreslå en
modell som innebär att tvärvetenskaplig forskning
balanseras med ämnesdisciplinär, att konkurrensen
får utrymme, och detta tillsammans med en trygg
basfinansiering och en decentralisering av makten i
stället för centralisering.
Varje lärosäte ska ha tillräcklig basfinansiering
för att upprätthålla den kritiska massan för det veten-
skapsområde som man har fått ansvar för. Forsk-
ningsråd som ombesörjer den behovsinriktade forsk-
ningen med koppling till respektive departement
garanterar tvärvetenskapen. På detta sätt vill vi säkra
såväl den nyttoinriktade forskningens som nyfiken-
hetsforskningens välstånd. Problem som ska befors-
kas i det nyttoinriktade ska ha en värdeförankring i
det kulturarv vi är bärare av.
Fru talman! Obalansen i medelstilldelningen
mellan å ena sidan humaniora och samhällsvetenskap
och å andra sidan naturvetenskap och teknik har vi
påtalat vid flera tillfällen. Det finns anledning att
återigen när det gäller organisationsmodellen ut-
tryckta den rädsla vi känner för att den kommer att
konserveras.
De långsiktiga konsekvenserna av regeringens en-
sidiga satsningar är svåra att överblicka. Jag ser det
som synnerligen angeläget att regeringen anlägger ett
helhetsperspektiv på forskningen och i det anger den
värdegrund som ska ligga till grund för de problem-
ställningar forskningen arbetar med. Vi måste få en
tydlig strategi där vi är överens för att nå långsiktig-
het. I det arbetet ska de som främst berörs involveras.
Detta innebär att makten kommer till utförarna.
Jag läste i Fokus i dag - som Rådet för arbetslivs-
forskning ger ut - om en man som talar om bättre
kvalitet i forskningen om forskarna får bestämma.
Det är fina bilder. Jag delar uppfattningen att om
forskarna får bestämma blir det resultat i forskningen.
Jag är rädd för att i den organisationsmodell som nu
ligger för handen kommer inte besluten att fattas på
den lägsta nivån, dvs. att forskarna på lärosätena får
konkurrera. I stället flyttas konkurrensen upp till en
nivå där de allra bästa får konkurrera mot vetenskaps-
rådet. Här är jag orolig för att många av dem som
skulle kunna ta sig fram inte har de basresurser som
kan ligga till grund för en bra forskning.
Det kommer att bli svårt med tvärvetenskapliga
projekt. Jag har många gånger gett ett exempel med
en tvärvetenskaplig satsning där det inte finns något
liknande - inte ens i Europa - nämligen Centrum för
handikappvetenskap. Området är tvärvetenskapligt
både när det gäller ämnen och lärosäten. Vad kommer
att hända? Antingen måste det finnas medel på läro-
sätena, och de medlen ska nu inte komma fram, eller
så måste staten garantera medlen, och då måste ansö-
kan ske i konkurrens. Vi kommer att riskera att
många tvärvetenskapliga satsningar, som nu börjar att
blomstra, som tillhör framtiden i ett kunskapssam-
hälle, kommer att ligga risigt till för att få medel.
Fru talman! Varför ska lärosätena avlöva sin
makt? Centraliseringen innebär det. Har de missbru-
kat sin makt? Har de inte använt pengarna korrekt,
eller tror politikerna att de bättre kan styra nyfiken-
hetsforskningen än forskarna själva? Det går inte att
prognostisera fram samhällets styrning. Vi kan anläg-
ga en inriktning av värden, men vi kan knappast tro
att vi kan avgöra var de kreativa bärande idéerna
växer fram. Här finns det något feltänkt hos minis-
tern.
Nya idéer som ligger utanför etablerade trender
kan prövas av ett lärosäte som vet vad de egna fors-
karna går för. Vi måste trygga basen på lärosäten och
institut. Sedan bör politiker besluta om behovsinrik-
tad forskning. Att diagnostisera uppkomna behov i
varje politikområde och föreslå forskning ska vara
rådens uppgift.
Hur utbildningsministern tänker trygga tvärveten-
skapen, de yngre forskaretableringarna och idéer som
ligger utanför den pågående forskningstrenden är tre
frågor som alla kräver sitt svar. Jag hoppas att vi får
det i dag.
Fru talman! Kristdemokraterna yrkar avslag på
propositionen om ny organisation för forskningsfi-
nansiering av skäl som jag har redovisat här. Vi yrkar
bifall till reservation 1 under mom. 1.
Anf. 100 SOFIA JONSSON (c):
Fru talman! De flesta instämmer nog i det faktum
att dagens system för finansiering av forskning ska
förändras. Den nuvarande organisationen, med alla
dess myndigheter, har vuxit fram under en lång tid.
När myndigheterna inrättades såg forskningspolitiken
helt annorlunda ut än vad den gör i dag.
För att hantera dagens och framtidens forskning
krävs en anpassning av strukturen för finansiering av
forskning. En förändrad organisation för finansiering
av forskning kan underlätta och påskynda en utveck-
ling mot större flexibilitet och samarbete över discip-
lingränserna, samtidigt som det leder till nytänkande
och förändringsförmåga i utförandeledet.
För att vi ska få en stark forskning och långsiktig
och hållbar forskningspolitik krävs inte enbart en
förändrad organisation utan en rad ytterligare insat-
ser, framför allt vilka resurser som skjuts till forsk-
ningen. Det krävs en stark innovationspolitik, en
decentraliserad och fri forskning. Inget av detta har
regeringen valt att direkt koppla till propositionen
Forskning för framtiden.
Det behövs också en bred förankring och långsik-
tiga, stabila spelregler för forskningspolitiken. Vi i
Centerpartiet har ett antal gånger föreslagit regering-
en, och speciellt utbildningsministern, att han ska
bjuda in de politiska partierna till överläggning. Men
varje gång har svaret blivit nej. I stället har man valt
att fortsätta att diskutera på egen hand internt i Rege-
ringskansliet - vilket är synd.
Fru talman! Forskning handlar om frihet och
mångfald. Den fria och kritiska forskningen är ett
omistligt inslag i det öppna samhället. Det är en hu-
vuduppgift för forskningspolitiken att slå vakt om det
öppna samhället och att stimulera ett fritt kunskaps-
sökande. Många av de viktigaste upptäckterna har
gjorts och varit resultat av det fria och förutsätt-
ningslösa sökandet som sker i form av grundforsk-
ning. Det är genom upptäckter i grundforskningen
som basen läggs för framgångsrik framtida tillämpad
forskning och utvecklingsarbete. De kunskaper som
har uppnåtts genom grundforskning är också de som i
dag utgör basen för utbildning vid universiteten och
våra högskolor.
Mångfalden i forskningen är också avgörande.
Det handlar självfallet om en mångfald av forskning
och forskare, men lika mycket om en mångfald av
högskolor och olika inriktningar. Utifrån det gäller att
vi ger högskolorna en chans att utvecklas och profile-
ras och framför allt att vi ger dem ekonomiska förut-
sättningar för det. En stark och framgångsrik grund-
forskning innebär ökade möjligheter till medverkan i
internationella forskningssammanhang och tillgodo-
görande av forskningsresultat från andra miljöer som
kan bidra till att stimulera den egna forskningen.
Fru talman! Därför ser jag att en forskningspolitik
som är frikopplad från resurserna inte kan genomfö-
ras. Centerpartiet yrkar därför avslag på propositio-
nen, med argumentet att en långsiktig forskningspoli-
tik kräver en helhetssyn, en analys av läget och beho-
ven vad gäller forskningens och näringslivets lång-
siktiga utveckling. Man måste koppla samman orga-
nisationsförändringar med fördelningen av resurser.
Regeringens förslag för finansieringen är oklar.
Regeringen skriver att förslaget kommer att innebära
en omfördelning av statsbudgeten till ett antal anslag
och möjligen mellan utgiftsområden. Mer står det
inte. Därmed yrkar jag bifall till reservation 1 under
mom. 1.
Fru talman! Jag vill också i den här debatten
uppmärksamma skrivningarna i Forskning 2000 om
forskningen vid de mindre och medelstora högskolor-
na. Enligt utredningen förutsätts ytterligare utbygg-
nad av de fasta forskningsresurserna vid de små och
medelstora högskolorna och att antalet forskarutbil-
dade lärare ökar. Forskningen vid högskolorna visar
sig uppfylla kvalitetskriterierna, t.ex. genom att an-
delen medel som erhålls i vetenskaplig konkurrens
från forskningsråden ökar.
Det innebär rimligt högt ställda krav på statsmak-
terna. De mindre och medelstora högskolorna måste
ges möjlighet att bevisa sin vetenskapliga kvalitet.
Främst vid de mindre högskolorna finns i dag inte
förutsättningar för att konkurrera om forskningsmedel
med något så när likvärdiga förutsättningar som de
stora högskolorna och universiteten. Högre utbildning
ska bedrivas på vetenskaplig eller konstnärlig grund.
En egen forskning är därmed nödvändig för att säkra
grundutbildningens kvalitet vid alla lärosäten. Dels
måste lärosätets egna lärare ges möjlighet att forska
för att vidareutveckla sin roll, dels är högskolornas
forskning viktig för att kunna attrahera nya lärare och
forskare.
Enligt Centerpartiets uppfattning utgör fasta
forskningsresurser en förutsättning för möjligheterna
att genom hög kvalitet konkurrera om de rörliga me-
del som finns i råden. Under ett par decenniers tid har
proportionerna mellan de två anslagsformerna stadigt
förskjutits till de fasta forskningsresursernas nackdel.
Det är angeläget att den här trenden nu förändras och
att högskolornas fasta resurser ökar. Givetvis gäller
detta för samtliga högskolor och de nya universiteten,
som måste ges möjligheten att bygga upp konkur-
renskraftiga forskningsmiljöer inom något eller några
områden vid varje högskola. De fasta forskningsre-
surserna till landets högskolor ska därför öka, både i
absoluta och i relativa tal. Att ge större, ej villkorade,
resurser direkt till forskare och lärosäten är ett av de
viktigaste sätten att öka den forskarstyrda forskningen
och därmed den akademiska friheten.
Men så har det inte riktigt blivit under utbild-
ningsminister Östros tid. Många av landets högskolor
har t.o.m. fått sina belopp frysta i stället för ökade.
Jag skulle vilja fråga ministern: Hur ser utbildnings-
ministern att dessa högskolor ska kunna konkurrera
om medel om de inte haft möjlighet att bygga upp
den egna forskningen? Anser inte ministern att forsk-
ning är en stor del av kvalitetssäkringen av landets
högskolor? De frågorna skulle jag vilja ha svar på
från ministern.
Fru talman! En svårighet för forskningspolitiken
är att samhället saknar överblick över de samlade
offentliga forskningsresurserna och att prioritering av
forskning därigenom blir svårare. Utbildningsdepar-
tementet ansvarar i dag för drygt hälften av de of-
fentliga medlen till forskningen. Den andra hälften
består av sektorsmedel och kontrolleras av en mängd
andra departement samt ett antal olika forskningsråd.
De olika departementens forskningsanslag är i sin tur
utspridda på en rad olika statliga verk.
Centerpartiet anser att en ordning bör prövas där
all offentlig forskningsfinansiering bör redovisas i en
samlad forskningsbudget. I betänkandet skriver man
att regeringens forskningspolitiska propositioner ju
ger information om detta, men det räcker väl inte så
långt. Jag skulle vilja fråga Socialdemokraternas
representant varför vi inte gemensamt kan gå fram
och få en samlad forskningsbudget. Är det så att man
inte vill visa helheten vad gäller forskningsresurser-
na?
Fru talman! Dagens forskningsfinansieringssys-
tem ska förändras, men forskningens framtid beror
inte i första hand på organisationsförändringar utan
på hur man säkrar den akademiska friheten och fors-
karnas möjligheter. Det beror också på resurser till
forskningen. Centerpartiet vill decentralisera och
stärka den fria forskningen. Vi vill ha en stark grund-
forskning, ge större, ej villkorade, resurser direkt till
forskare och lärosäten. Vi vill ha en ökad högre ut-
bildning i hela landet, där många får möjlighet till
utbildning och forskning av hög kvalitet.
Anf. 101 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Självständiga högskolor och fri och
obunden forskning av hög kvalitet är av största bety-
delse för ett lands utveckling. En offensiv satsning på
forskning måste därför klassas som en mycket prio-
riterad samhällsuppgift.
När vi liberaler säger att vi vill satsa på forskning
har det ingenting med att öka den politiska styrningen
att göra - tvärtom. Det är viktigt att betona att mång-
fald och frihet inom forskningen har ett egenvärde,
eftersom forskningsresultat inte går att förutse. Att
utgå från förväntad nytta av forskning kan i själva
verket få en negativ effekt på resultaten av forskning-
en. Forskningsresultat som inte omedelbart verkar
intressant för samhället kan komma att visa sig vara
mycket viktiga pusselbitar senare.
Regeringen har nu lagt fram en proposition om en
ny organisation för forskningsfinansieringen. Enligt
oss i Folkpartiet är det inte organisationsfrågorna som
vi i första hand ska börja arbeta med. Det är helt up-
penbart att finansieringen av forskning och dokto-
randutbildning inte hållit jämna steg med utbyggna-
den av högskolan. Det är också uppenbart att rekryte-
ringen av forskare från grundutbildningar inte räcker
till. Det behövs en djup diskussion om vad svensk
forskarutbildning ska få kosta i jämförelse med vad
forskningen får för tilldelning i andra jämförbara
länder i vår närhet. Därför kan dagens förslag helt
enkelt t.o.m. innebära en tempoförlust genom att man
lägger ned så mycket tid på organisationsfrågorna
som regeringen nu gör. Det finns enligt regeringen ett
behov av kraftsamling. Därför ska de tidigare forsk-
ningsråden slås samman och integreras i nya myndig-
heter.
Folkpartiet menar att regeringens argumentering
skjuter över målet. Den svenska forskningens framtid
och dess kvalitet beror inte i första hand på organisa-
tionsförändringar utan i huvudsak på två andra fakto-
rer: Vilka ekonomiska resurser tillskjuts forskningen?
Hur säkras den akademiska friheten och forskarnas
möjligheter att fritt välja forskningsproblem och prio-
ritera mellan olika tänkbara uppgifter? På ingen av
dessa punkter tillför propositionen något nytt.
Det är t.ex. fortfarande för många av regeringen
utsedda styrelseledamöter med tunga poster i de nya
forskningsråden. Folkpartiet anser att den politiska
styrningen genomgående borde minska till förmån för
den rent vetenskapliga bedömningsgrunden. En hu-
vudinvändning från Folkpartiet är att regeringen i
propositionen vill föreslå en ny organisation utan att
ta ställning till hur mycket forskningen ska få kosta
och dessutom utan att ta ställning till viktiga princip-
frågor om hur forskningspengar ska fördelas. Innan
riksdagen tar ställning till en ny organisation måste
den veta vad organisationen ska användas till. Hur
stor del av forskningsmedlen ska gå direkt till univer-
siteten via fakultetsanslagen, och hur stor del ska gå
via någon ny form av forskningsråd?
Enligt Folkpartiet måste basresurserna i form av
fakultetsanslag och fasta resurser för forskning vid de
enskilda universiteten och högskolorna öka. Det har
vi föreslagit vid ett flertal tillfällen i budgetsamman-
hang. Det finns naturligtvis - det ska erkännas - ett
stort värde i möjligheten att söka forskningspengar på
olika håll i råd och stiftelser, men för att garantera en
fri grundforskning är fasta forskningsresurser en
förutsättning.
Den här propositionens uppdelning i vetenskaps-
råd och två områdesinriktade forskningsråd saknar
stöd i i varje fall formulerade sakliga argument. Hur
styrningen från departementen kommer att balanseras
mot vetenskapliga bedömningar är t.ex. oklart i pro-
positionen.
Folkpartiet anser också att en omorganisation av
den här omfattningen borde bli föremål för en bred
remissbehandling. Märkligt nog har det inte skett.
Detta är ett par starka avgörande skäl till att Folkpar-
tiet avstyrker propositionen. Regeringen borde åter-
komma med ett förslag som skickas ut på bred re-
miss.
Det tidigare betänkandet Forskning 2000 blev ju
föremål för en omfattande remissbehandling. Men
dagens proposition, som bryter mot flera grundprin-
ciper i Forskning 2000 där man hade en bred politisk
enighet, har inte ens remissbehandlats. Propositionen
bygger på ett förslag från regeringens arbetsgrupp
och på en utredning tillsatt av Näringsdepartementet.
Den har endast diskuterats vid några remissmöten
men aldrig skickats ut på en riktig remiss. Bl.a. moti-
verar regeringen sina förslag utifrån vad man kallar
"vissa tecken på strukturella svagheter i systemet"
och ganska diffust formulerade krav på "föryngring
och förnyelse". Jag tycker inte att regeringen lyckas
visa vilka stora fördelar den nya organisationen har
och heller inte hur stor den politiska styrningen
kommer att bli.
Ansvarsfördelningen inom det nya vetenskapsrå-
det är oklar. Det ska finnas tre ämnesråd inom veten-
skapsrådet. Å ena sidan ska ämnesråden självständigt
besluta om medelsfördelning, men å andra sidan ska
ämnesråden följa de riktlinjer som utfärdas av veten-
skapsrådet. Risken finns att begreppet "kraftsamling"
som regeringen använder kan tolkas som en intention
att ensidigt gynna natur- och teknikvetenskaplig
forskning på human- och samhällsvetenskapernas
bekostnad. Det nya vetenskapsrådet föreslås få egna
resurser vid sidan av dem som ämnesråden ska ha.
Det är tveksamt om humaniora och samhällsveten-
skap kommer att få någon del av dessa kraftsam-
lingspengar. Även ansvarsfördelningen inom dessa
ämnesråd är dåligt motiverad.
Naturvetenskaplig forskning är, precis som den
humanistiska forskningen, till stor del grundforsk-
ning. Det är viktigt att det ges tillräckliga resurser till
naturvetenskaplig grundforskning. Därför är sam-
manslagningen av naturvetenskap och teknik i ett och
samma ämnesråd olycklig. Naturvetenskap har många
andra kontaktytor med forskningsområden, som me-
dicin, miljöteknik m.m. Detta ämnesråd blir dubbelt
så stort som de båda övriga när det gäller medelstill-
delning.
Fru talman! Den nuvarande forskningsrådsorgani-
sationen är naturligtvis inte en gång för alla given,
men eftersom regeringen inte anför några övertygan-
de argument för att den nya modellen skulle stärka
svensk forskningskvalitet väljer Folkpartiet att av-
styrka motionen. Framför allt behövs en helhetssyn
på forskningspolitiken. Forskning är till sin natur en
komplicerad och oförutsägbar process. Det innebär
att det kan vara vanskligt att lägga alla äggen i samma
korg, eller i ett fåtal korgar.
I dagens system ligger det trots allt ett värde i att
det finns en mångfald av forskningsfinansiärer också
inom den statliga sektorn. Det kan vara bra att det är
många personer som, skilda från varandra, fattar
beslut om hur statliga forskningspengar ska fördelas.
Att lägga den finansiella makten hos ett fåtal personer
och samtidigt tillåta en kraftig politisk styrning riske-
rar att leda till likriktning och skapa mindre utsikter
till framgångsrik forskning.
Eftersom regeringen redan minskat forsknings-
stiftelsernas oberoende är det ännu vanskligare att
genomföra den centralisering som föreslås i proposi-
tionen. Med regeringens förslag finns det också risk
för att den s.k. områdesinriktade forskningen dels blir
kraftigt styrd, dels tar resurser från den mera obero-
ende grundforskningen.
Det är ett problem att samhället saknar överblick
över de samlade statliga forskningsresurserna. Men vi
vet att den statliga delen av forskningsresurserna
minskat kraftigt de senaste åren. Innan regeringen
föreslår en ny organisation borde man ha skapat stör-
re klarhet och genomfört en samlad statlig forsk-
ningsbudget. Riksdagen, forskarvärlden och andra
borde ha en bred diskussion om hur de statliga sats-
ningarna ska se ut och hur omfattande de ska vara.
För oss liberaler är det helt uppenbart att den stat-
liga satsningen på forskning måste öka och samtidigt,
i takt med att uppföljning och utvärdering blir bättre,
också koncentreras mera till framgångsrika forskar-
miljöer. Samtidigt behövs det en genomgripande
diskussion om hur humanistisk forskning ska kunna
få en pånyttfödelse i Sverige.
Om man ser till antalet doktorander och antalet
forskningsprojekt får man ibland intrycket att hög-
skolans expansion i Sverige dels finansierats genom
att forskning i största allmänhet dragits ned, dels
finansierats genom att humanistisk forskning i syn-
nerhet dragits ned. Ur en liberal synpunkt är kvalifi-
cerad humanistisk forskning ett absolut nödvändigt
inslag i ett framgångsrikt vetenskapsklimat. Jag tror
att utbildningsministern håller med om att det är
märkligt och tänkvärt att i länder som USA, Frankri-
ke och Tyskland, som är epokgörande inom naturve-
tenskap och teknik, har den humanistiska forskningen
en mycket större andel av forskningsresurserna än
vad den har i Sverige.
Det skulle behövas en rejäl genomgång av hur
politiskt styrda det nya vetenskapsrådet och de nya
områdesinriktade forskningsråden kommer att bli.
Det finns en hel del formuleringar i propositionen
som tyder på att särskilt de områdesinriktade forsk-
ningsråden kommer att bli politiskt styrda. Sådana
projekt som för tillfället anses politiskt korrekta
kommer att få det mesta av pengarna. Om då samti-
digt alltmer av forskningsanslagen läggs på forsk-
ningsråden och vetenskapsrådet och en allt mindre
del direkt till universiteten och högskolorna, blir det
mindre och mindre av den fria forskningen. På någon
nivå - det erkänns - måste naturligtvis politiker be-
sluta om skattebetalarnas pengar, och naturligtvis
måste statliga myndigheter också kunna beställa
forskning. Men för en liberal forskningspolitik är det
viktigt att politikerna inte avgör vilka vetenskapliga
frågor som får ställas. Det är inte heller politikernas
uppgift att avgöra vad som är vetenskapligt relevant i
ett visst forskningsprojekt. Den balansen mellan ve-
tenskaplig frihet och samhällets inflytande borde ha
analyserats innan en organisation genomförs.
Fru talman! Vi folkpartister beklagar att regering-
en hade så bråttom att en så här stor organisation nu
ska genomföras utan att en bred diskussion har förts i
högskolan, med de politiska partierna och med olika
intresse- och fackorganisationer, trots att man från
många håll har efterfrågat detta hos regeringen. Det
är för många obesvarade frågor om regeringens in-
riktning för forskning för att någon i dag riktigt ska
kunna ta ställning till hur den nya organisationen ska
användas och hur den kommer att påverka den fria
forskningen.
Vi kanske kan få några svar av utbildningsminis-
tern om hur han ser på begreppet fri akademi, på den
humanistiska forskningen och på förhållandet mellan
fasta forskningsresurser och forskningsråd.
Vi ser ingen annan anledning, fru talman, än att
yrka avslag på denna motion, och därför yrkar jag
bifall till reservation 1 under mom. 1, dvs. den ge-
mensamma borgerliga reservationen i utbildningsut-
skottet.
(forts. 13 §)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 14.55 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 15.00 då dagens votering skulle börja.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 15.00.
11 § Beslut om utskottsbetänkande som slutde-
batterats den 8 juni
JuU22 Det framtida domstolsväsendet
Mom. 1 (formen för riksdagens medverkan)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
Votering:
161 för utskottet
132 för res. 1
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 36 v, 14 mp
För res. 1: 70 m, 33 kd, 15 c, 14 fp
Frånvarande: 20 s, 12 m, 7 v, 9 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp
Mom. 2 (lokal förankring)
1. utskottet
2. res. 2 (c)
Votering:
285 för utskottet
17 för res. 2
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 73 m, 38 v, 34 kd, 14 fp, 13 mp
För res. 2: 15 c, 2 mp
Frånvarande: 18 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 3 (lagreglering av domkretsindelningen)
1. utskottet
2. res. 3 (m, kd, c, fp)
Votering:
166 för utskottet
136 för res. 3
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 38 v, 15 mp
För res. 3: 73 m, 34 kd, 15 c, 14 fp
Frånvarande: 18 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 7 (notariemeritering)
1. utskottet
2. res. 7 (mp)
Votering:
272 för utskottet
15 för res. 7
15 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 73 m, 38 v, 34 kd, 14 fp
För res. 7: 15 mp
Avstod: 15 c
Frånvarande: 18 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 8 (Domstolsverkets ställning)
1. utskottet
2. res. 8 (m, kd, c, fp)
Votering:
165 för utskottet
136 för res. 8
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 37 v, 15 mp
För res. 8: 73 m, 34 kd, 15 c, 14 fp
Frånvarande: 18 s, 9 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
12 § Beslut om utskottsbetänkande som slutde-
batterats vid dagens sammanträde
TU9 Ett informationssamhälle för alla
Mom. 1 (avslag på propositionen)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
Votering:
280 för utskottet
20 för res. 1
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 72 m, 37 v, 34 kd, 9 fp, 15 mp
För res. 1: 15 c, 5 fp
Frånvarande: 18 s, 10 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Helena Bargholtz, Eva Flyborg, Lennart Kollmats,
Siw Persson och Yvonne Ångström (alla fp) anmälde
att de avsett att rösta ja men markerats ha röstat nej.
Mom. 2 (IT-politikens mål och inriktning)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd, fp)
Votering:
165 för utskottet
121 för res. 2
15 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 37 v, 15 mp
För res. 2: 73 m, 34 kd, 14 fp
Avstod: 15 c
Frånvarande: 18 s, 9 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 3 (IT-infrastruktur)
1. utskottet
2. res. 4 (m, kd, fp)
3. res. 5 (c)
Förberedande votering:
120 för res. 4
16 för res. 5
166 avstod
47 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
166 för utskottet
121 för res. 4
15 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 38 v, 15 mp
För res. 4: 73 m, 34 kd, 14 fp
Avstod: 15 c
Frånvarande: 18 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 21 (kunskapslyft hos befolkningen)
1. utskottet
2. res. 17 (c)
Votering:
287 för utskottet
15 för res. 17
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 73 m, 38 v, 34 kd, 14 fp, 15 mp
För res. 17: 15 c
Frånvarande: 18 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 24 (kompetenscentrum för Internetteknik)
1. utskottet
2. res. 22 (v)
Votering:
264 för utskottet
38 för res. 22
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 73 m, 34 kd, 15 c, 14 fp, 15 mp
För res. 22: 38 v
Frånvarande: 18 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 42 (personaloptioner)
1. utskottet
2. res. 29 (m, kd, fp)
Votering:
182 för utskottet
120 för res. 29
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 1 m, 38 v, 15 c, 15 mp
För res. 29: 72 m, 34 kd, 14 fp
Frånvarande: 18 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 49 (mobiltelefoners hälsorisker)
1. utskottet
2. res. 33 (v, fp, mp)
Votering:
231 för utskottet
70 för res. 33
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 71 m, 34 kd, 13 c
För res. 33: 1 m, 38 v, 2 c, 14 fp, 15 mp
Frånvarande: 18 s, 10 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
13 § (forts. från 10 §) Forskning för framtiden -
en ny organisation för forskningsfinansiering
(forts. UbU17)
Anf. 102 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Anders Thörnqvist är tråddragare på
Garphytte bruk. Han har gått sju år i folkskola. I 35 år
har han utvecklat sitt kunnande om tråddragning. Vad
inte Anders Thörnqvist kan om praktiskt arbete med
dragning av fjädertråd är knappast värt att veta.
Nu jobbar han också tillsammans med universite-
tet. Tillsammans med Per Enghag och andra forskare
lär han sig att beräkna trådens hållfasthet med hjälp
av datorer. Han vet, och företaget vet, att det behövs
teoretiska och matematiska kunskaper om Sverige
också på lång sikt ska vara världsledande på de ven-
tilfjädrar till bilar som ger hundratals jobb på Haldex
Garphyttan, om företaget ska kunna möta tekniska
förändringar som skapar nya förutsättningar för
gamla verkstadsföretag. Anders Thörnqvist berikar
forskarna med sina kunskaper om arbetet på verk-
stadsgolvet. Han och hans kamrater får stöd att säkra
och utveckla jobben i Garphyttan.
Så spelar samspelet mellan forskarvärld, företag
och samhälle avgörande roll för att Sverige ska vara
en nation där gamla företag utvecklas och nya växer
fram, där kunskap går hand i hand med utveckling i
samhälle och näringsliv.
När utskottet var i Kalifornien i höstas mötte vi
vid forskningsuniversitet som Stanford, Berkerley
och Caltech respekt för svenska forskares insatser.
Häromveckan fick utbildningsutskottet en redogö-
relse för Sveriges insatser under EU:s fjärde rampro-
gram för gemensamma insatser på olika forsknings-
områden. Den visar att svenska forskare hävdar sig
väl i konkurrensen om EU:s forskningspengar. Vi
satsar runt 2,8 % i EU-programmen, men utfallet är
betydligt större - 3,7 %. Det är ett gott betyg åt
svensk forskning.
En enkel sammanställning från ämnesråden visar
att svensk forskning ligger i den internationella fron-
ten inom många områden. Låt mig ge några exempel
och ändå bara betona att det är just exempel ur en
flora av viktiga forskningsområden där svenska fors-
kare gör viktiga insatser.
Sverige har en tätposition inom delar av lingvisti-
ken, inte minst den datorbaserade. Levnadsnivå och
välfärdsforskning sätter Sverige på världskartan.
Viktiga insatser görs inom genusforskningen, littera-
turen och barn- och ungdomslitteraturen.
Nyligen kunde medierna rapportera om hur kraft-
fulla satsningar på medicinsk forskning lett fram till
den forskning om stamceller där svenska forskare för
en tid sedan påvisade hjärnans cellers förmåga att
nybildas. Svenska forskare gör också stora insatser
inom områden som cancerforskning och reumatologi.
I det senare fallet bidrar de till att förändra vardagen
för många som har drabbats av ofattbart lidande när
de är med och lägger grunden för nya behandlings-
former.
Sverige kan påvisa hög datavetenskaplig kompe-
tens inom flera områden. Inom bioteknik och elek-
troteknik spelar svenska forskare en viktig roll. Den
starka svenska traditionen inom teknisk mekanik följs
upp av nya forskargrupper.
Fru talman! De svenska forskarnas framgångar är
ytterst ett resultat av enskilda människors lidelse och
kunskapstörst. Men de är också en följd av en med-
veten satsning på forskning, både i företagen och
genom de politiska prioriteringar som alltsedan Tage
Erlanders tid haft stark förankring i det svenska sam-
hället. Sverige har byggt en bas för grundforskningen
i samspel mellan lärosätenas egna forskningsresurser
och centrala forskningsråd.
I dag diskuterar riksdagen Forskning för framti-
den - en ny organisation för forskningsfinansiering.
Bakom den ligger ett ingående utredningsarbete men
också de riktlinjer som slogs fast när vi för något
halvår sedan behandlade regeringens proposition om
vissa forskningsfrågor.
Jag vill erinra kammaren om några av de frågor
som riksdagen slog fast när propositionen behandla-
des.
· Staten har ett grundläggande ansvar för forsk-
ningens frihet och möjligheterna att utveckla
grundforskningen.
· Vi ska slå vakt om samspelet mellan forskning
och utbildning och det omgivande samhället.
Forskarsamhället ska stå öppet för det omgivande
samhället och bidra till utveckling i samhälle och
näringsliv. Det omgivande samhället berikar och
utvecklar svensk forskning.
· Forskning av hög kvalitet ska bedrivas i hela
landet. Ett första steg för att öka forskningsresur-
serna vid de nya universiteten och de högskolor
som nu har fått vetenskapsområden togs i sam-
band med budgetpropositionen. Profilering och
samverkan mellan lärosäten är en väg att skapa
forskningsmiljöer av nationell och internationell
klass i hela landet.
· Sverige måste bli bättre på att ge unga kvinnor
och män möjlighet att utveckla sin forskning. Fler
måste få chansen att delta i forskarutbildning.
Fru talman! För en tid sedan träffade jag Manas.
Hon är strax under 30 år. Hon kommer från Iran, och
hon är muslim. Hon är nyligen antagen som dokto-
rand i elektroteknik vid ett svenskt universitet. Säkert
står hon som symbol för många av de framgångsrika
ungdomar som nu söker sig till forskarutbildning på
olika håll i landet.
Under de närmaste åren ökar statens insatser för
grundforskning och forskarutbildning med 1,3 miljar-
der. Fördelningen av forskningsmedel görs i samband
med höstens forskningsproposition. Men genom att
redan nu anta en modern myndighetsorganisation
lägger riksdagen en god grund för det fortsatta arbetet
och säkrar att organisationen kan vara i gång när det
nya året börjar.
Den organisation som vi nu ska ta ställning till
bygger på flera viktiga principer.
Den första är kvaliteten. Kraven på vetenskaplig
kvalitet är högt ställda och måste genomsyra hela
forskningssystemet. En majoritet av forskarna i råden
ger både legitimitet och praktiska förutsättningar för
att de ansökningar som beviljas har hög vetenskaplig
kvalitet.
Jag måste säga till Yvonne Andersson att jag blev
utomordentligt överraskad när jag hörde hennes utta-
lande om att utbildningsministern styr forskningsrå-
den. Jag ser det som en ren oförskämdhet mot dem
som varit och ska vara ordförande i de svenska forsk-
ningsråden. Vi har inget ministerstyre i det här landet.
Vi hade det inte på Per Unckels tid. Vi hade det inte
på Carl Thams tid. Vi har det inte heller under Tho-
mas Östros tid. Självfallet respekterar ministrarna de
principer som vi har i den svenska myndighetsorgani-
sationen. Och så flata forskningsrådsordförande går
inte att rekrytera i det här landet att de kan styras på
det sätt som Yvonne Andersson antyder.
Den andra är relevansen. De forskningsråd och
myndigheter som ska stödja områdesorienterad
forskning måste kunna fungera som kompetenta be-
ställare av både forskning och utvecklingsarbete. I
dialog med företrädare för olika samhällssektorer
måste de kunna identifiera vad som har betydelse för
utvecklingen i samhälle och näringsliv. Och de måste
också både kunna och vilja föra ut forskningens re-
sultat så att det kommer till praktisk användning, inte
bara i forskartäta företag utan också bland ungdomar i
skolor som funderar över existentiella frågor, bland
småföretagare och i arbetslag på verkstadsgolv, i
skolor och på vårdavdelningarna.
Fru talman! S-gruppen besökte för en tid sedan en
av de största arbetsgivarorganisationerna. Vi frågade
hur de ser på de mindre och medelstora högskolornas
utveckling i Sverige. De var ärliga och sade att de
hade varit ruskigt skeptiska och negativa i början.
Men nu var de stolta. De sade att de möts med re-
spekt, får del av den kunskap som finns och får dela
med sig av kunskap. Det vore kul om de stora läro-
sätena kunde lära sig lite av det förhållningssätt som
många av de nya har.
Fru talman! Det finns stora utmaningar för de små
högskolorna. Men det finns också ting som de stora
har att lära av de unga och mindre.
Den tredje är kravet på flexibilitet och behovet av
omprövningar i takt med att samhälle och kunskap
utvecklas. Forskningssystemet måste stimulera forsk-
ning som spränger gränser mellan vetenskapsområ-
den. Det måste stimulera de ungdomar som nu brin-
ner för viktiga forskningsuppgifter.
Den fjärde är behovet av kraftsamling kring stora
uppgifter. På samma sätt som små och medelstora
högskolor nu profilerar och samverkar måste hela det
svenska forskarsamhället ha instrument för att Sveri-
ge ska kunna göra rejäla insatser på områden där vi
kan bli riktigt bra och spela en roll i det internatio-
nella samarbetet. Vi har lyckats hittills, men det går
fort i världen i dag, och inget land kan leva på gamla
lagrar.
Nu ska vi fatta beslut om att inrätta ett veten-
skapsråd med tre ämnesråd, ett för humaniora och
samhällsvetenskap, ett för medicin och ett för natur-
vetenskap och teknik. Samtidigt inrättas två områ-
desinriktade forskningsråd, ett för sociala frågor och
arbetsliv och ett för miljö, jordbruk och samhällspla-
nering. Behovsstyrd forskning och kvalificerat ut-
vecklingsarbete får stöd i en FoU-myndighet under
Näringsdepartementet.
Vi får en mindre splittrad forskningsorganisation
och en effektivare användning av de pengar som nu
satsas på att fördela forskningsmedel. Vi får ökade
möjligheter till samspel mellan myndigheter och
lärosäten och mellan myndigheter och avnämare i
näringsliv och olika samhällsinstitutioner.
Vetenskapsrådet ger Sverige ett forskningsråd
med både resurser och kompetens till kraftsamling
och gränsöverskridande verksamhet, samtidigt som
specialdestinerade medel direkt till ämnesråden ga-
ranterar ett utrymme för varje vetenskapsområde.
Genom ett råd för sociala frågor och arbetsliv får
Sverige en kraftfull aktör för att bygga vidare på den
välfärdsforskning där Sverige spelar en viktig roll på
den internationella arenan men där inte minst höstens
välfärdsbokslut visat att det fortfarande finns stora
kunskapsluckor. Den senaste tidens debatt om för-
hållandena i arbetslivet visar också på vikten av kun-
skap och forskning om arbetslivets villkor.
Ett råd för miljö, jordbruk och samhällsplanering
hör naturligt hemma under Miljödepartementet och
ökar förutsättningarna för att sätta in centrala väl-
färdsfrågor och näringar i ett ekologiskt samman-
hang.
Forskningsverksamhet från NUTEK, KFB och
delar av arbetslivsforskningen samlas i en FoU-
myndighet med företrädare för näringsliv, samhälle
och forskare. Myndigheten ska också spela en viktig
roll för samverkan med industriforskningsinstituten.
För de nya råden och myndigheterna gäller kravet
på samverkan både mellan varandra, med det omgi-
vande samhället och med det internationella forskar-
samhället. Vi ställer självfallet också krav på jäm-
ställdhet i sammansättningen av råd och styrelser. För
regeringen, herr minister, är det ett måste. Och nog
vore det väl illa om inte också forskarsamhället såg
värdet i att representeras av både kvinnor och män.
Riksdagen kommer också att fatta beslut om att
inrätta ett forskningsforum som ska bli en arena för
en dialog mellan forskarvärlden och representanter
för olika delar av det svenska samhället. Jag tror att
det kan bli något riktigt spännande. Vi behöver alla
vara mer öppna för att ta del av den kunskap som
finns i olika forskargrupper. Forskargruppen behöver
ett inflöde av nya tankar och idéer samt en respons på
sina insatser.
Egentligen är det, fru talman, bara en sak som är
riktigt tråkig: att vi i utbildningsutskottet inte har
kunnat enas om organisationen. Fru talman, det är allt
en lustig opposition vi har! Tre partier vet inte ännu
vad de vill. Och om de vill något verkar de vilja olika
saker.
Ett parti, Moderaterna, har i alla fall lyckats be-
stämma sig. På flera punkter påminner deras förslag
om regeringens. Men de har inte lyckats få med sig
sina borgerliga kamrater. Allt vi fått från borgerligt
håll är alltså en gemensam reservation där man säger
att man inte vill bestämma sig än. Man vill vänta lite
till och ha en ny remissomgång. Ursäkta, som ungar-
na hemma i Örebro säger, men jag tror, uppriktigt
sagt, att det är få ärenden som beretts så noga som det
ärende som vi nu behandlar.
År 1996 utreddes forskningsorganisationen av ut-
redningen Forskning och pengar. Därefter tillsattes
Forskning 2000 som var en parlamentarisk utredning
där företrädare för alla riksdagspartier deltog. Frågan
om myndighetsorganisationerna spelade en tung roll i
flertalet av de över 200 remissvar som lämnades med
anledning av utredningen. Sedan lade en grupp fors-
kare fram rapporterna Att finansiera forskning och
utveckling respektive Utredning om vissa myndighe-
ter som därefter blivit föremål för remissmöten med
företrädare för både myndigheter och organisationer,
så nog är ärendet rejält berett, fru talman! Och san-
nerligen har många kunniga människor och också
företrädare för politiska partier haft möjlighet att säga
sitt i den gedigna process som föregått förslaget.
Därför känns det magert och trist att se att bara ett
oppositionsparti orkat samla sig till en uppfattning
och att alla fyra ser fortsatt utredande som huvudal-
ternativet.
Det går bra för Sverige. Vi har en regering som
lyssnar och som också kan fatta beslut. Kanske är det
just vankelmodet som är oppositionens dilemma.
Därför känns det väldigt skönt att det inte är dagens
oppositionspartier som är i regeringsställning.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 103 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Det var tråkigt att det var ett sådant
stoj här i kammaren när Inger Lundberg berättade om
Anders Thörnqvist och det fina exempel som han är
på hur svensk forskning när den är som bäst kan lära
sig av mångårig erfarenhet från golvet, hur det sedan
kan användas i spetsforskning och hur man kan se till
att både företag och lärosäten blir vinnare.
Det var också tråkigt att så många lämnade denna
kammare. Därmed kunde de inte lyssna på de ganska
många goda exempel som Inger Lundberg beskrev i
sitt anförande. Men hade de stannat kvar för att lyssna
på vad som sades om de problem som ju också fak-
tiskt finns skulle de möjligtvis ha blivit lite besvikna
eftersom den redovisningen var ganska summarisk.
Mina frågor är egentligen två: Hur kommer den
nya organisationsstruktur som vi först får att på ett
helt annat sätt än nuvarande organisation se till att det
blir mycket bättre, att saker fungerar mycket bättre?
Och skulle Inger Lundberg konkret kunna beskriva
hur den här nya organisationens arbetssätt kommer att
skilja sig från det gamla och det därmed blir bättre?
Redan i dag är det väl så - åtminstone utgår jag
från det - att de forskningsråd som finns jobbar för att
projekten ska ha en hög vetenskaplig kvalitet. Eller är
det så att det finns några som säger att vi ska försöka
uppmuntra medelmåtta och dagdrömmeri?
Eftersom jag själv varit i branschen i många år vet
jag att det är mera si och så när det gäller att komma
ut med rönen till resten av samhället. Är det där som
Inger Lundberg ser de stora möjligheterna?
Anf. 104 INGER LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! På en punkt är Per Bill och jag - det
är jag övertygad om - helt överens. Det gäller då att
vi har en alltför splittrad forskningsorganisation i dag.
Också det förslag som Moderata samlingspartiet har
lagt fram innebär en något mindre splittrad forsk-
ningsorganisation.
Jag är glad över att vi också är överens om att det
behövs kraftsamling när det gäller forskningsinfor-
mationen. Jag hittar bara inte riktigt formerna för det i
det moderata förslaget.
Jag tror att en alldeles speciell betydelse i fråga
om den struktur kring vetenskapsrådet som utbild-
ningsministern har lagt fram förslag om är den starka
betoningen av tvärvetenskap. Forskningsrådsnämn-
den hade där en viktig roll. Det var ett skäl till att
riksdagen en gång körde över Per Unckel och behöll
Forskningsrådsnämnden. Nu blir det en förstärkning
där. Behovet har också stärkts av den utveckling som
varit på olika forskningsområden under senare år.
Anf. 105 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Inger Lundberg och jag är helt över-
ens när det gäller splittringen. Det intryck jag får när
jag läser propositionen är att man jagar ihop ett antal
sådana här sektorsforskningsmyndigheter och lägger
en stor hög hatt på dem i hopp om att det ska bli bätt-
re. Det är svårt att i dag utifrån propositionen kunna
se om så verkligen kommer att ske men det kan vi
kanske jobba gemensamt för.
En kraftsamling kring vissa större projekt tror jag
är alldeles nödvändig. Möjligen kan den centralise-
ring som regeringen föreslår ha sina fördelar men
sammantaget tycker vi att centraliseringen med både
ett § 5-förordnande och detta vetenskapsråd på något
sätt blir ett dubbelkommando för centralisering. Det
tror vi är ett stort problem.
Sedan gäller det tvärvetenskapen. Ja, visst hittar vi
många nya spännande och vinstgivande saker när
gamla vetenskapsområden så att säga träffar varand-
ra. I kanterna av de två uppstår många nya. Men djupt
nere, långt inne på gamla klassiska vetenskapsområ-
den, finns det ju också ett idogt grävande som leder
till stora landvinningar. För mycket av tvärvetenskap
och en tro på att vi här i riksdagen kan bestämma att
vi ska ta x % av tvärvetenskap och att det ska vara
y % mindre av riktigt grävande idogt arbete inom
klassiska områden tror jag blir väldigt svårt.
Anf. 106 INGER LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! I det senaste kan jag bara instämma
med Per Bill, fru talman. Det gäller att vi är väldigt
försiktiga. Vi sitter i utbildningsutskottet och får en
radda av forskningsönskemål från alla de partier -
inget är bättre eller sämre än det andra. Jag tror att det
är viktigt att vi håller oss kalla och inser att mycket
växer fram just i dialogen mellan forskarna själva och
det omgivande samhället.
Men vi måste skapa förutsättningar för att bryta
gränserna och för att göra kraftsamlingar över äm-
nesgränser, för det finns naturligtvis en risk många
gånger för att också forskarsamhället sitter fast i
gamla strukturer. Där tror jag att det nya vetenskaps-
rådet kan hjälpa till.
Sedan vill jag säga väldigt bestämt att vi inte
kommer att få någon ensidig, enkel forskningsorgani-
sation i Sverige. Vi har självständiga myndigheter,
med alla våra lärosäten och stiftelser. Det finns en
mängd aktörer också på den svenska arenan. Men vi
förändrar, förbättrar och förenklar den centrala råds-
organisationen och gör den betydligt mer kraftfull
med de förslag som regeringen och utskottet har gett.
Jag vill ge ett exempel på bra samband. Jag tycker
att det finns mycket värdefulla samband mellan Rådet
för sociala frågor och arbetslivet. Vi ser det med de
problem som nu diskuteras på arbetslivets område.
Jag mötte det när jag jobbade med Socialtjänstutred-
ningen, och såg att den enskilt viktigaste sociala frå-
gan är människors möjlighet till etablering och för-
ankring på arbetsmarknaden.
På det sättet har man väldigt seriöst, först i Forsk-
ning 2000, sedan hos remissinstanserna och sedan hos
de utredningsgrupper som regeringen har jobbat med
format den råds- och myndighetsorganisation som vi
ska ta ställning till i dag.
Anf. 107 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Inger Lundberg talar här om hur
forskningen är i dag och de framsteg som vi har gjort.
Det känner vi till, och vi tycker att det är bra.
Det var så Inger Lundberg inledde sitt anförande,
för att snabbt därefter övergå till att tala om att vi
kristdemokrater inte har vetat hur vi ville ha forsk-
ningen. Jag vill gärna uppmärksamma Inger Lund-
berg på att om hon hade läst vår motion tydligt hade
hon sett att vi tar ställning till en organisation som vi
inte har i dag. Vi vill också ha en annan organisation
för finansiering, och vi vill att den ska vara kopplad
också till de som utför forskningen på beställning av
olika slag.
Detta blir bekymmersamt. Om man talar om hur
det är i dag så är vi oroliga för att den centralisering
som regeringen väljer ska försämra den möjlighet till
god forskning som finns i dag.
Det hade varit hederligare av Inger Lundberg att i
stället för att frustreras och hoppa på mig och säga att
jag talar om ministerstyrd forskning erkänna att vi
varken under Thams eller Unckels tid hade den cent-
ralstyrda forskning som vi är på väg att få genom den
modell som vi ska fatta beslut om. Den modellen
innebär att regeringen - och i det yttersta och i reali-
teten handlar det då om vår utbildnings- och forsk-
ningsminister, som han redan kallas - ska tillsätta en
ordförande för vetenskapsrådet. Därigenom ska peng-
ar gå till forskning. Det begriper jag, och det begriper
Inger Lundberg. Den centraliseringen har vi aldrig
haft tidigare. Det är den som vi opponerar oss emot.
Vad vi kristdemokrater har försökt göra är att hitta
en balans mellan centralisering, decentralisering,
konkurrens och trygg basfinansiering.
Hur resonerar Inger Lundberg när hon försvarar
modellen med att inledningsvis ta upp hur det är i
dag?
Anf. 108 INGER LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Jag har förstått på Yvonne Anders-
sons ganska mångordiga inledning och replik att hon
vill ha en annan organisation än den vi har i dag. Jag
har också förstått på henne att hon vill ha en annan
organisation än den utskottet föreslår. Men Yvonne
Andersson har inte talat om vilken organisation hon
vill ha. Kd är ju inte ett litet pluttparti längre, och då
kan det finnas krav på att man har en ordentligt ge-
nomtänkt uppfattning. Så schysta är ändå moderater-
na i den här debatten.
Om borgerligheten ska vara någon form av rege-
ringsalternativ tror jag också att väljarna förväntar sig
att det finns något sorts gemensam uppfattning i frå-
gan.
När det gäller frågan om ordförandeskapet i
forskningsråden så tycker jag fortfarande att Yvonne
Andersson har anledning att be forskningsrådens
ordförande om en rejäl ursäkt. Antingen så är de
ministerstyrda, som Yvonne Andersson gav intryck
av, eller så är de självständiga företrädare.
Jag vill också klart säga att vi har bl.a. markerat i
utskottstexten det som hela tiden har sagts av rege-
ringen om att t.ex. ämnesrådens huvudsekreterare
tillsätts av ämnesråden. Det är självständiga uppdrag
för dem. Det är inte heller Thomas Östros personligen
som tillsätter rådsordförande, utan det gör regeringen
in pleno, precis som regeringen Bildt och regeringen
Carlsson in pleno har gjort det tidigare etc., etc.
Anf. 109 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! På något sätt väljer Inger Lundberg
att tala om att hon inte har läst de förslag vi har haft
på forskningsorganisation. Vi har skrivit det, men det
har inte uppfattats av Inger Lundberg - och det är ett
problem som vi inte kan lösa här och nu.
Det andra gäller forskningsrådens ordförande och
i vilken mening de är styrda av regeringen när rege-
ringen väljer ut dem.
Om Inger Lundberg hade lyssnat på mitt anföran-
de skulle hon ha hört att jag inledde det med att säga
att om man skulle titta på detta rent teoretiskt, i det
slutna rummet, så skulle modellen kunna vara bra i
flera avseenden. Men om man tittar på hur det realis-
tiskt blir, när det handlar om människor och om oer-
hört starka intressen på en mycket bred bas både på
djupet och bredden, så ser man att detta inte kommer
att vara självklart. Därför har jag pekat på att en cent-
ralisering innebär faror.
På Unckels och Thams tid fanns det nämligen
många fler forskningsråd som hade fler ordförande
som tillsattes på ett något annorlunda sätt än fallet
blir när vi får en minister med få ordförande och få
forskningsråd. Jag har försökt uppmärksamma att
centraliseringen inte självfallet är av godo för den
goda forskning vi har i dag.
Tittar vi på den parlamentariska utredning som
gjorts tidigare med Forskning 2000, som hade dia-
metralt annorlunda utgångspunkter, ser vi att man
kanske inte skulle ha låtit pendeln svänga så rejält till
det förslag som ligger i dag.
Anf. 110 INGER LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Jag får naturligtvis be Yvonne An-
dersson om ursäkt om jag inte fullt ut har uppfattat
kd:s förslag. Det var väldigt mycket fina, värdeladda-
de ord i Yvonne Anderssons anförande. Men jag
uppfattade mycket lite av struktur när det gäller alter-
nativ organisation. Det finns en risk att det dunkelt
sagda också blir det dunkelt uppfattade.
Jag förstod på Yvonne Anderssons andra replik att
den organisation som utskottet föreslår egentligen är
väldigt bra, men att risken är att det blir väldigt kons-
tigt folk som jobbar med den. Därför kan vi alltså inte
använda oss av den.
Vi gör bedömningen från utskottsmajoriteten att
det kommer att finnas både kompetenta och själv-
ständiga forskare och allmänföreträdare som går in i
de nya rådsorganisationerna. Vi vet att Sverige har en
flora av en mängd aktörer på forskningsområdet som
garanterar suveränitet, självständighet, frihet och en
öppen forskardebatt.
Anf. 111 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Inger Lundberg diskuterar ganska
mycket om kvalitet och den fria forskningen i sitt
anförande. Hon berättade också en historia om en
kvinna som började doktorera, vilket är väldigt bra
och intressant.
Inger Lundberg lägger stark tonvikt på kvalitet,
och diskuterar de mindre och medelstora högskolor-
na. Jag undrar hur hon då i sitt nästa steg funderar
kring hur de här mindre och medelstora högskolorna
ska konkurrera när det gäller forskningråden och se
till att de får en bra fortsatt forskning, om de inte har
möjligheten till en grundforskning och pengarna i
grunden.
Det andra är organisationen som vi diskuterar här
i dag kontra resurserna. Flera har ju varit inne på
detta och funderat över hur det kan komma sig att vi
lägger fram ett organisationsförslag innan vi vet hur
det ska fungera med resurserna. En koppling kan ju
vara att vi för ett par veckor sedan diskuterade en
proposition där bl.a. en gymnasieexamen skulle vara
med, men man valde att plocka bort den eftersom vi i
höst också ska diskutera antagningen till högskolor
och universitet. Vi såg då att detta har så stor samhö-
righet.
Hur kommer det sig att ni inte har sett den här
samhörigheten och valt att lägga fram det som ett
gemensamt förslag?
Anf. 112 INGER LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Visst är pengar viktiga för alla läro-
säten. Därför var det så positivt att den socialdemo-
kratiska regeringen under den förra mandatperioden
kunde genomföra en mycket kraftig relativ ökning av
de fasta forskningsresurserna till de mindre och me-
delstora lärosätena. Det var det som ledde till att bl.a.
högskolorna i Örebro, Karlstad och Växjö kunde ta
steget att bli universitet. Därför är det så värdefullt att
Thomas Östros slog fast de ökade resurser som gick
till ett antal lärosäten, bl.a. de nya universiteten och
de med vetenskapsområden.
Jag har ju varit rätt länge i riksdagen nu. Jag
minns hur tufft det var under de borgerliga åren när
Centern var med i regeringen. Då var det omöjligt att
få en allvarlig diskussion om resurser till mindre och
medelstora lärosäten. Det blev möjligt först när Cen-
tern bröt sig loss ur det borgerliga samarbetet och
började samverka med socialdemokratin. Socialde-
mokratin har fortsatt dessa satsningar under den här
mandatperioden.
Men det handlar inte bara om pengar. Det handlar
också om profilering. Vi kan ta exemplet med Öre-
bro-Linköping, som Yvonne Andersson nämnde
tidigare. Där samverkar man kring handikappforsk-
ningen. Denna samverkan mellan två inte så stora
lärosäten leder till att man kan göra väldigt spännande
saker.
Sedan vill jag slutligen säga, Sofia Jonsson, att jag
tror att det är väldigt klokt att vi har en organisation i
sjön när vi gör olika satsningar inför nästa år. Jag tror
att forskarsamhället är tacksamt för att regeringen
hade förmågan att fatta beslut och att man inte var så
vankelmodig som några av de borgerliga partierna
här visar sig vara.
Anf. 113 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Det var intressant att Inger Lundberg
i den här debatten säger att Centrum för handikapp-
vetenskap, som ligger i Linköping och Örebro, är
viktigt, eftersom hon inte har deltagit och sagt att vi
kan lägga mer pengar där.
Jag fick inte riktigt svar på mina frågor. När man
börjar diskutera en organisationsförändring brukar
man också diskutera hur den ska se ut, vilka resurser
vi kan använda oss av och framför allt hur organisa-
tionen i sin helhet kan få del av resurserna. Det är ju
detta som är så oklart. Man har inte lagt tillräckliga
resurser på de mindre och medelstora högskolorna.
T.o.m. de nya universiteten i Karlstad, Örebro och
Växjö fick ju först skylten universitet och ganska sent
därefter resurser till att bygga upp det. Det är alltså en
retroaktiv politik. En retroaktiv politik håller inte i
längden. Om man ska ha förutsättningar att lyckas
som en mindre eller medelstor högskola måste resur-
serna finnas med från början så att man får tillgång
till medlen och möjligheter till en bra forskning.
Anf. 114 INGER LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Sofia Jonsson vet mycket väl att uni-
versiteten i Örebro, Växjö och Karlstad fick resurser
precis i enlighet med de löften som Carl Tham och
statsministern gav vid presskonferensen om de nya
universiteten. Nya resurser skulle tillföras i precis den
ordning som de har tillförts.
När det gäller organisationen vidhåller jag att det
är en styrka att ha en kraftfull och flexibel organisa-
tion i sjön när man förstärker forskningen på olika
områden. Vi har en bra organisation för forskningsar-
betet ute på de olika lärosätena. Vi kommer att få en
modern forskningsrådsorganisation, och det är inte
tack vare t.ex. Centerpartiet. Utan det är trots Center-
partiet som mer har pratat om mañana och att vänta,
fast vi har så mycket underlag.
Anf. 115 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Inger Lundberg inledde med att be-
rätta om en kvinna som doktorerade. Jag tycker att
det var ett trevligt exempel. Men det är inte särskilt
typiskt. Sverige ligger lågt i statistiken när det gäller
kvinnliga doktorer. Vi ligger lägre än t.ex. Spanien,
för nämna ett exempel, men det gäller många andra
länder också, t.ex. USA m.fl. Vi ligger över huvud
taget lägre när det gäller antalet människor som dok-
torerar i förhållande till befolkning och antal studen-
ter än jämförbara länder. Det är en fråga som vore
värd en lång diskussion för sig.
Inger Lundberg säger att det är svagt att vi bara
säger nej. Men det som jag tycker är svagt, fru tal-
man, är att det är så många viktiga frågor som skulle
ha behövt besvaras först. En av de viktigaste frågorna
är t.ex. hur vi säkrar forskningens och högskolornas
autonomi. Det handlar om sådana saker som hur
styrelser utses och hur stor del av forskningsresurser-
na som ska styras av politiska riktlinjer. Det handlar
om sådana saker som vilka politiska riktlinjer vi ska
ha för de här områdesinriktade nya forskningsråden.
Hur vi än resonerar, om vi kallar det ministerstyre
eller något annat, blir risken för ett starkt politiskt
inflytande större när nyckelpersoner på olika nivåer
utses av regeringen. Sedan kan de variera från rege-
ring till regering hur man utnyttjar det inflytandet.
Låt mig försöka sammanfatta detta i en fråga. Det
var många av de principiellt viktiga frågorna som
Inger Lundberg inte tog upp i sitt anförande. Hur ser
Inger Lundberg på förhållandet mellan fasta resurser
direkt till högskolor och universitet och de resurser
som går till råd som ska dela ut pengar för sökta pro-
jekt? Det har ju bl.a. med universitetens och forsk-
ningens autonomi att göra.
Anf. 116 INGER LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Det är viktigt att vi säkrar de fasta
forskningsresurserna till lärosätena. Därför är jag
väldigt glad över att socialdemokratin, trots de tuffa
besparingar som har varit under 90-talet, i stort sett
har klarat att hålla de fasta forskningsresurserna oför-
ändrade i fasta priser. Det har t.o.m. skett en ökning
under senare år. Sammantaget har lärosätena faktiskt
fått en ganska hygglig ökning av forskningsresurserna
sedan 1993/1994. Jag tror att det är en ökning på
uppemot 17 %.
Det största besparingarna har genomförts på
forskningsråden. Jag antar att också Ulf Nilsson är
medveten om att vi har haft ett oerhört tufft 90-tal
som har tvingat fram besparingar på alla områden,
även på de områden som vi värnar allra mest. När
man nu ska se över fördelningen av forskningsresur-
serna finns det anledning att se om det finns skäl att
stärka resurserna till råden. Hur detta slutligt ska
göras är en avvägning som inte är färdig. Utskottet
kommer att göra detta i höst.
Jag tror att det är angeläget att man inte tappar
forskarutbildningen där det är så viktigt, inte minst
för kvinnornas skull, att vi gör ordentliga insatser.
Men det är också viktigt att vi tittar på råden. Vi får
självfallet inte heller glömma bort de fasta forsk-
ningsresurserna. Men vi jobbar med begränsade
pengar. Jag tycker att det är lite för tidigt att uttala sig
om hur den exakta fördelningen ska se ut.
Anf. 117 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Det här ett exempel på det som jag
tycker är grundfelet i den här propositionen. Man
borde haft en principiell diskussion om förhållandet
mellan fasta forskningsresurser och resurser som
fördelas på annat sätt via vetenskapsråd eller vad man
kallar det för. Det hade varit intressant att höra om
Inger Lundberg över huvud taget har någon uppfatt-
ning - om huruvida det ska ske någon förskjutning
eller om det ska vara samma förhållande som nu. Det
behöver naturligtvis inte vara någon exakt uppfatt-
ning.
Sedan är det ju ett faktum, och det kan bero på
många olika saker, att resurserna till forskningen i
förhållande till antalet studenter har minskat kraftigt
sedan 1995. Det borde ha tvingat fram en diskussion
om hur man ser på forskningsresurserna för framtiden
innan man fattar beslut om en organisation. Vi vet ju
inte ens hur stor del av forskningsresurserna som den
ska omfatta.
Anf. 118 INGER LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Ursäkta, Ulf Nilsson! Vi har haft en
forskningsorganisation med ett antal råd som funge-
rade när vi hade lite mer pengar i systemet och som
har fungerat när vi sparade. Den har utifrån de förut-
sättningar som gavs då varit en hyggligt bra organi-
sation. Nu lägger vi fram förslag om en organisation
som fungerar med de resurser som finns till råden i
dag och som självfallet kan göra bättre grejer om man
får tillgång till mer resurser.
Jag måste säga att Ulf Nilssons motstånd och ar-
gument är den obotfärdiges förhinder. Det finns inga
sakskäl för att avvakta med organisationen. Det skulle
bara innebära mer oro för de myndigheter det berör,
mer tappad effektivitet att hålla på att skjuta på det
här. Det är uppriktigt sagt, herr Nilsson, lite korkat.
Anf. 119 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Det är en väldigt spännande tid att ar-
beta med utbildnings- och forskningspolitik. Så kän-
ner åtminstone jag. Jag tror också att de samar-
betspartner vi har i riksdagen smittas av den stämning
som finns i vårt land av att utbildnings- och forsk-
ningsfrågor får en allt större betydelse. Det beror inte
minst på att den vetenskapliga utvecklingen är oer-
hört intressant, ställer svåra frågor rasande snabbt och
innehåller en hel del löften inför framtiden.
Men det beror också på att det politiskt får en allt
större tyngd. När G 8-länderna, de stora industrilän-
derna, de stora ekonomierna i världen, samlades i
våras diskuterade man utbildnings- och forsknings-
frågor. Det har inte hänt tidigare. När regeringsche-
ferna och statscheferna i Europeiska unionen träffa-
des i Lissabon i mars ägnades två dagar åt att diskute-
ra utbildnings- och forskningsfrågor och vikten av de
frågorna för våra länders utveckling. Det visar också
att utbildnings- och forskningsfrågorna kommer allt-
mer i centrum för en strategi för att bygga ett gott
samhälle, ett dynamiskt samhälle, ett livskraftigt
samhälle.
Den här idén om att utbildnings- och forsknings-
frågorna är spännande och intressanta har inte riktigt
smittat av sig på oppositionen. Det är lite tråkigt att
lyssna på er. Lusten finns inte riktigt där. Idéerna
finns inte riktigt där. Vi har nu under ett års tid lagt
fram flera viktiga propositioner och nästan varje gång
har svaret från er varit: Det där borde vi vänta med.
Det där borde vi utreda. Egentligen är det där inte
något bra alls. Men egna idéer har det varit ganska
tunnsått med.
Det började när vi tillsammans med Gunnar Gou-
de och Britt-Marie Danestig arbetade fram en studie-
medelsreform. Det är en viktig reform som träder i
kraft nästa år. Det är en stor resursinsats för att göra
studiemedelssystemet generösare. Då var det fyra
olika besked från de borgerliga partierna, och helst
skulle man vänta och utreda vidare.
Det fortsatte när vi tillsammans med v och mp la-
de fram förslag om studentinflytande och kvalitets-
granskning. Det är en proposition som handlar myck-
et om hur vi kan förstärka våra högskolors arbete med
att ge utbildning av allra högsta kvalitet. Studenternas
inflytande är naturligtvis viktigt. Den externa gransk-
ningen av kvaliteten ska vara mycket ambitiös. Också
där var det fråga om utredningar och om att vänta.
Det har fortsatt när vi för någon vecka sedan till-
sammans lade fram en lärarutbildningsproposition.
Den handlar mycket om att stärka den vetenskapliga
förankringen för lärarutbildningen, en stor stark
forskningssatsning kopplad till lärarutbildningarna.
Också där var det mycket missmod från de borgerliga
partierna.
Nu när vi diskuterar hur vi kan skapa en forsk-
ningsfinansieringsorganisation som kan möta de
utmaningar som forskningspolitiken står inför är det
också där vankelmod och tvekan och inga riktiga
egna spänstiga förslag.
Det är synd. Utbildnings- och forskningspolitiken
är så pass viktig att det kräver att vi har en vital oppo-
sition som orkar att driva en idérik opposition.
Regeringens politik syftar till att bryta väg för
kunskapssamhället. Det gör vi på många olika områ-
den. Det finns en sammanhållen idé och en samman-
hållen tanke bakom detta. När vi föreslår allmän
förskola är det ett steg i att stärka Sverige som kun-
skapssamhälle. När vi föreslår en ny forskningsfinan-
sieringsorganisation är också det ett sätt att stärka
Sveriges möjligheter för framtiden.
Utgångsläget är för oss väldigt gott. Det märks
oerhört tydligt i EU-samarbetet. Sverige går nu mot
att snart vara ordförande. Också i utbildningsminis-
terrådet och forskningsministerrådet kommer Sverige
att hålla i ordförandeklubban. Vi möts med stor re-
spekt i de sammanhangen därför att vi har kommit
långt i att bryta väg för kunskapssamhället.
Sverige som forskningsnation tillhör de absolut
mest framstående länderna i världen. Vi lägger ned
störst andel av vår BNP i forskning och utveckling,
närmare 4 %. Ja, säger man då, men det är ju nä-
ringslivet som står för en stor del. Men också det är
ett tecken på att vi är på väg in i kunskapssamhället.
Vårt näringsliv har förvandlats. Vi lägger också
mycket stora statliga resurser på forskning och ut-
veckling jämfört med de flesta andra länder. Sverige
är ett intressant land i Europasammanhang som ett
föregångsland när det gäller utbildning och forskning.
Vi är också ett land som i OECD:s senaste jämfö-
relse, tillsammans med Finland, visar sig ha den hög-
sta andelen av befolkningen med forskarexamen. Det
är inte som Ulf Nilsson säger, att vi ligger långt ned.
Vi har den högsta andelen. Vi ligger i världstopp.
Och det har vi att tacka de stora satsningar för som
har gjorts historiskt på forskning och utveckling i
Sverige.
Det är klart att den position vi nu har behåller vi
inte om vi slår oss till ro. Det behövs mer resurser till
forskning, mer resurser till forskarutbildning. Det är
ingen tvekan om det. Vi har ett antal år framför oss
med väldigt goda resursförstärkningar för forsknings-
politiken i Sverige. Det är bra.
Men vi behöver också en annan insikt. Det är att
trots att vi är nummer ett i världen när det gäller att
avsätta resurser till forskning och utveckling är vi ett
litet forskningsland. Vi står för ungefär 1 % av värl-
dens forskning. Det ger oss ett perspektiv. Det ger oss
anledning att fundera kring hur vi använder de stora
resurser som det ju är för oss som ett rikt och litet
land jämfört med den totala världssatsningen. Hur
använder vi dem på klokast möjliga sätt?
Det är då organisationsfrågan blir en viktig fråga.
Den blir inte ett sätt att flytta klossar och dra linjer
och pilar utan ett sätt att försöka skapa en organisa-
tion som använder varenda forskningskrona så klokt
som möjligt. Det är min utgångspunkt i det här arbe-
tet. Jag har ett par grundläggande principer för hur jag
vill se en modern forskningsfinansieringsorganisa-
tion.
Den första är att den ska ha förmåga till kraftsam-
lingar, förmåga att vara med och driva prioriteringar.
Det är så vi kan ligga kvar i världstoppen. Det är
genom att se till att Sverige på flera forskningsområ-
den ligger i den absoluta bräschen.
Det handlar t.ex. om humanistisk forskning. Det
finns rader av mycket viktiga strategiska områden för
Sverige inom humaniora. I globaliseringens tid, i
tider av kulturmöten, i tider av social oro är det klart
att humanistisk forskning måste ligga mycket högt på
prioriteringslistan.
Här finns också biotekniken med en oerhört spän-
nande utveckling. Kartläggningen av det mänskliga
genomet börjar bli färdigt. Alla länder som har ett
starkt intresse av att bedriva modern forskningspolitik
står nu i startgroparna för att vidareutveckla detta.
Vilken bot kan vi finna på svåra sjukdomar? På vilket
sätt kan vi förstå hur människan fungerar på ett bättre
sätt? Kan vi dessutom få småföretagsamhet och stora
företag att dra nytta av de resultaten är det viktigt för
vårt välstånd som människor och som ekonomi. Det
är viktigt med en kraftsamling.
Den andra viktiga principen är att vi ska ha en
forskningsfinansieringsorganisation som är så bred att
vi tillåter ämnesområden och problemområden att
mötas. Vi ska inte ha en sådan organisation som vi
har i dag, som jag tror att t.o.m. kristdemokraterna
tycker är för stökig, om jag återger er motion. Vi ska
ha en organisation som gör att vi får bredare områden
och öppnar för möten mellan ämnen. Just där händer
det ju intressanta saker. Det är en spännande kun-
skapsutveckling som inte alltid följer de klassiska
ämnesbegreppen.
Jag har själv min förankring djupt i ett ämne och
tycker att det är klart att ämnet alltid är oerhört vik-
tigt. Men man måste samtidigt kunna se att det händer
saker mellan ämnen, inom t.ex. bioteknik. Att starta
ett ambitiöst forskningsprogram inom bioteknik
måste vara en viktig uppgift för Sverige. Det handlar
om djupa kunskaper i naturvetenskap men också om
djupa kunskaper kring etiska frågeställningar, kring
samhällsvetenskapliga frågeställningar.
Den typen av projekt bör ju kunna gå sida vid si-
da, så att man inte börjar med de djupa naturveten-
skapliga frågeställningarna och avslutar med några
humanistiska frågor som en kaka till kaffet. På så vis
behöver vi få ämnesområdena att komma ihop och
resonera under forskningsprojektens gång.
Alltså: Skapa en organisation för att skapa möten
mellan områden.
Det tredje är, och det är jag helt övertygad om, att
vi behöver förstärka vår förmåga att prioritera i Sve-
rige. Om jag säger prioritera blir jag ganska stött över
att höra människor säga att då är inte humaniora med.
För mig är det en självklarhet att det måste finnas
med i diskussionen på samma villkor som andra ve-
tenskapsområden.
Vi behöver förstärka förmågan att prioritera. Hur
gör vi det?
Jag vill skapa organisationer och institutioner som
gör det möjligt för forskarna själva att starkare prio-
ritera med resurserna. Vi måste ha en stark tilltro till
forskarsamhällets förmåga att själv fatta beslut. Det
har jag, och det tror jag att man har i kammaren.
Därför blir forskarstyret väldigt viktigt. Det blir
oerhört viktigt för respekten bland forskarna och för
att det verkligen är de vetenskapliga frågeställningar-
na som styr. Men vi kan hjälpa till att skapa organi-
sationer som gör att det blir lättare för forskarna att
fatta de prioriteringsbesluten. Det är en tredje viktig
princip i mitt arbete med en ny organisation.
Vi har haft ett antal avstämningar med forsk-
ningspolitiken. Vi började för ett år sedan med propo-
sitionen Vissa forskningsfrågor, där regeringen och
riksdagsmajoriteten slog fast vad grundprincipen nu
är: grundforskningen. Det fria nyfikenhetsdrivna
sökandet efter kunskap är grundbulten i forsknings-
strategin. Forskarutbildningen är den strategiska ut-
bildningsformen i Sverige. En kraftig ökning av exa-
minationerna från forskarutbildningen kommer vi att
ha stor nytta av för universitetens och högskolornas
utveckling, men också för det övriga samhällets ut-
veckling. Då krävs mer resurser.
Nu kommer propositionen om myndighetsorgani-
sationen, en fråga som har utretts och stötts och blötts
i många år. Forskarsamhället kräver att vi agerar, inte
att vi med jämna mellanrum tillsätter en utredning
och skapar ny oro i systemet, utan att vi faktiskt full-
följer med ett beslut.
Till hösten kommer den forskningspolitiska pro-
positionen - den som ska komma vart fjärde år - med
inriktningen och resursfördelningen och med princi-
perna. På det sättet tror jag att vi lägger grunden för
en mycket fin framtid för svensk forskning, om vi
fattar kloka beslut i riksdagen.
De forskningsråd som nu föreslås i propositionen
är först och främst vetenskapsrådet. Det är ett veten-
skapsråd som håller samman de olika vetenskapliga
ämnesområdena. Vi har ämnesråd för humaniora-
samhällsvetenskap, för naturvetenskap och teknik och
för medicin. De ämnesrådena kommer naturligtvis att
ha ett stort ansvar för ansökningar som kommer från
forskarna kring forskningsprojekt, precis som det
fungerar i dag.
Det är en viktig del i forskningens liv.
Vetenskapsrådets styrelse kommer att ha en möj-
lighet att driva det som också är så viktigt, nämligen
kraftsamling och gränsöverskridande och - med hjälp
av den styrelseformen - kommer den att få det att
fungera mycket bättre. Vi behöver kraftsamlingar
kring en rad viktiga områden, och då blir styrelsen
väldigt viktig.
Styrelsen får forskarmajoritet, vald av forskarna.
Ämnesråden får forskarmajoritet, valda av forskarna.
Det är en viktig del i den akademiska friheten. Inte,
som Per Bill och andra brukar tro, att forskningsfrihet
handlar om stiftelser som har styrelser som utser sig
själva och som aldrig behöver fråga forskarna vad de
ska göra. Det är inte forskningsfrihet, det handlar om
makt och pengar. Forskningsfrihet handlar om att
forskarna själva får styra prioriteringarna. Det är en
viktig del.
Vetenskapsrådet blir det centrala grundforsk-
ningsrådet i Sverige. Det instiftas genom lag för att
inte Per Unckel eller Per Bill, när det kanske - Gud
förbjude - blir dags för regeringsskifte någon gång i
framtiden, får chansen att ta undan forskarstyret utan
att komma till riksdagen och ta en debatt om saken.
Det är viktigt. Det är ett s.k. Unckelskydd som vi
inför.
Vi inför två råd för två väldigt viktiga framtids-
områden, nämligen sociala frågor och arbetsliv. Det
handlar om forskning kring det som rör människan,
de sociala frågeställningarna som blir allt viktigare i
vårt samhälle, arbetslivet som i stora delar har en
stark koppling till detta. Vi får ämnesområden att
möta varandra, och vi stärker forskarstyrningen.
I det andra rådet, forskning kring ekologisk uthål-
lighet, möts lantbruket, miljöforskningen och sam-
hällsplaneringen i forskningsprojekt som handlar om
hur vi bygger Sverige ekologiskt uthålligt med för-
stärkt forskarstyre med forskarmajoritet.
Den fjärde myndigheten, forsknings- och utveck-
lingsmyndigheten, får ett brett ansvarsfält som hand-
lar om att stimulera innovationerna, kopplingen till
näringslivet - inte minst till små och medelstora fö-
retag som får chans att spela på utrymmet från att
initiera forskningsprojekt till att vara med i utveck-
lingsprojekt.
Att få den här sammankopplingen, att också ha
med sig ett innovationsperspektiv är också väldigt
viktigt.
Jag tror att det är möjligt att hålla de bollarna i
luften samtidigt. Det är den starka uppslutningen från
riksdagen kring att det är vi, och bara vi, som kan
garantera den fria forskningen. Alla andra finansiärer
kommer förr eller senare att ha synpunkter på resul-
tatet och vilja styra detta. Det är vår huvuduppgift.
Staten har, med de resurser som nu går till sek-
torsforskning i den nu reformerade organisationen, ett
intresse av att stimulera problemorienterad forskning.
När vi kommer till den framtida resursfrågan är det
en viktig avvägning. Hur ser vi det framöver? Vilka
ska ha nya resurser? Var ska vi göra förstärkningar?
I den diskussionen finns både fakultetsmedlen och
de nya råden med. De ger en fin möjlighet till sats-
ningar från riksdagens sida. Om det för jag gärna en
fortsatt dialog med er, och gärna med borgerliga
partier, om ni hittar sugen igen att kreativt diskutera
framtidsfrågorna.
Det återkommer vi till i forskningspolitiska pro-
positionen. Den här propositionen handlar inte om att
ta pengar från sektorsforskningen, att föra över till
fakultetsmedel eller något annat, som en del av er har
fått för er. Nu bygger vi med de resurser som i dag
finns till råds- och sektorsforskningsorgan en ny
organisation som gör att vi kan möta framtiden på ett
mycket bättre sätt än med den gamla, och med de
grundläggande principer som jag har beskrivit, där
tilliten till forskarsamhället och kravet på kraftsam-
ling och prioritering är den grundläggande tonen i
propositionen. Tack!
Anf. 120 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Jag tycker att det var trevligt att höra
utbildningsministern säga att han är intresserad av att
föra en dialog med de borgerliga partierna kring
forskningsfrågor. Jag vill här och nu säga att utbild-
ningsministern kan välja tid och plats. Bara utbild-
ningsministern återkommer innan han lägger sin
proposition, lovar jag att göra allt jag kan för att både
jag och andra från de borgerliga partierna ska finnas
på plats.
Det vore bra om utbildningsministern tog fram sin
almanacka och redan i dag talade om vilken tid som
passar för ett möte. Ett möte har vi längtat länge efter.
Jag hoppas också att ministern upptäcker - kanske
med ett leende - antydan till glöd i min röst. Jag blir
faktiskt lite förvånad när utbildningsministern inte
bara skaffar sig full kontroll över forskningen och
forskningsfinansieringen i Sverige. Utbildningsmi-
nistern ska också bli en typ av recensent och domare
över huruvida vi tycker att saker och ting är spännan-
de, huruvida vi har någon lust och huruvida vi känner
missmod eller inte.
Oavsett hur mycket makt Thomas Östros lyckas
skaffa sig lovar jag att han aldrig någonsin kommer
att kunna hindra mig att känna spänning inför de här
oerhört intressanta frågorna.
Ministern sade att det finns många spännande frå-
gor. Flera av dem har jag ställt till ministern här i dag.
Jag skulle gärna vilja få svar på dem.
Låt mig börja med en fråga som jag inte har ställt
tidigare.
När vi fick betänkandet och hörde Forskning 2000
redovisa sina åsikter, sades det ganska tydligt att det
finns mycket relativt ointressant sektorsforskning och
att det går att ta stora pengar från sektorsforskningen
och föra dem till grundforskningen. Var har vi de
pengarna i det här betänkandet?
Dessutom har jag redan tidigare ställt tre frågor
som jag gärna skulle vilja ha svar på.
Anf. 121 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Fru talman! Det talades om tid och plats. Vad är
det för fel på utbildningsutskottet på plan 4 i Riks-
dagshuset? Där diskuteras forskningsfrågorna och
utbildningsfrågorna. Delta i detta konstruktivt. Gör
inte som ni har gjort vid ett stort antal propositioner,
utan att ha väl genomtänkta egna förslag. Den här
gången är moderaterna lite av ett undantag. Det van-
liga brukar vara ett blankt avvisande och att man
kräver nya utredningar. Delta konstruktivt i utskott-
sarbetet! Jag träffar gärna borgerliga företrädare un-
der sommaren och ser om det finns anledning att
fortsätta att hitta arenor för samarbete.
Sektorsforskningen, eller den problemorienterade
forskningen, är en väldigt viktig del av vår forskning.
Jag ser inte proposition som ett sätt att dra undan
medel från problemorienterad forskning för att föra
över till grundforskning. Det finns heller inget stöd
för detta i riksdagen. Det är en viktig del av vår
forskning att också kunna styra medel mot ämnesom-
råden som vi tycker är viktiga.
När vi nu gör stora satsningar framöver är fokus
riktat på grundforskning och forskarutbildning. Det
har jag talat om, och det är viktigt. Det är också de
beslut som riksdagen har fattat efter en proposition
som regeringen lade fram förra året, och det är vik-
tigt.
Med propositionen ser vi till att den problemori-
enterade forskningen får en bättre, mer adekvat orga-
nisation som gör att vi kan behålla inriktningen på
viktiga problemområden men också förstärka kvali-
teten och dynamiken i den forskningen. Det är en av
huvudpunkterna i reformen.
Anf. 122 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Jag tackar för det tydliga svaren om
sektorsforskningen och pengar till grundforskningen.
Däremot har jag inte fått något svar på mina tidigare
frågor.
Dessutom kan jag meddela, att om vi bara ska
delta i utskottsarbetet kommer vi knappast att se de
frågor som ministern ska lägga fram en proposition
om. Idén var att vi skulle kunna träffas innan minis-
tern lägger fram sina förslag. Det var det som jag
ändå tyckte jag såg en öppning för. Jag är oerhört
angelägen att ett sådant möte kommer till stånd.
Jag ställde tidigare tre frågor. Den första var: Var-
för organisationen först och syfte, mål, medel och
strategier senare?
Den andra frågan var: Varför lutar sig ministern
alltid mot sina nuvarande samarbetspartner? Speciellt
oroar det mig eftersom man efter den senaste vänster-
partikongressen ser än tydligare att partiet innehåller
flera grupperingar. En gruppering, som jag skulle
vara mycket oroad för att samarbeta med, är den som
inte alls skäms för att kalla sig kommunister.
Några av dem försöker t.o.m. att släta över de
massmord som tidigare har begåtts i kommunismens
namn. Ser ministern ingen fara i att han genom att
samarbeta med ett sådant parti, som innehåller ganska
många öppna kommunister, bidrar till den legitime-
ring av kommunism som vi ser?
Anf. 123 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Fru talman! Jag vet inte om Per Bill lyssnade på
mitt anförande. Jag tycker att jag ganska grundligt
motiverade varför det är så viktigt att lägga fram
propositionen och få ett slut på den långa period av
osäkerhet kring myndighetsorganisationen. Det är
viktigt.
Det finns många starka skäl att göra det. Det gäl-
ler att få en organisation som är mindre splittrad -
mindre stökig, med kd:s ord - och en organisation
som förmår att gå över gränser och låta ämnesområ-
den mötas. Det gäller att förstärka forskarstyrningen
så vi får en större respekt i forskarvärlden för den så
viktiga problemorienterade forskningen och på det
sättet få en mer dynamisk forskning. Det finns många
starka skäl. Per Bill får väl läsa protokollet.
Det är ett mycket gott samarbete med Gunnar
Goude och Britt-Marie Danestig. Jag har ingenting att
klaga på det. Det är människor som är djupt kunniga
om forskning och utbildning. De bidrar varje gång
högst väsentligt till propositionernas utformningar.
Vad de själva kallar sig får de nog själva berätta. Men
jag är mycket nöjd med det samarbetet.
Anf. 124 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Vi har hört en rad svar på de frågor
som vi har funderat över. Idéerna finns inte, säger
dock utbildningsministern om oppositionen. Jag vill
precis som Per Bill snabbt säga: Visst finns suget.
Vad vi har varit tveksamma till är att det inte finns
konsekvensanalyser av de förslag som läggs fram.
När det blir en socialiseringsprocess - som har skett
med samtliga de propositioner som ministern här har
radat upp - blir vi oroliga att man glömmer bort den
mångfald och den etablering på olika områden som
dock har skett.
Vi ser fram emot en träff med datum, tid och allt
och ställer gärna upp för att i möjligaste mån diskute-
ra, eftersom en bred partiförankring skulle ge en
långsiktighet.
Ministern talar om att forskningens frihet handlar
om att forskarna ska få styra. Jag hade en fråga i mitt
anförande som jag gärna vill ha svar på. Jag vill ställa
den återigen. Den handlar om centraliseringen.
Jag är orolig för den konkurrens som i dag sker på
lärosätena för att så många forskare som möjligt ska
kunna få vara med och styra in på sina områden. Man
ska kunna profilera sitt lärosäte inom olika veten-
skapsområden. Det går förlorat om man inte ger rejält
med basresurser till forskningen på lärosätena.
Såvitt jag har förstått ministern i olika intervjuer,
och också vid besöket hos utskottet, ska det inte
komma mer fakultetsmedel. Vi vet att det är ytterst
begränsat med resurserna på lärosätena i dag. Det har
gått så långt att vissa forskningsinstanser inte har
kunnat ge medel till lärosätena utan att samtidigt se
till infrastrukturer. Hur tänker ministern ta hand om
det problemet?
Anf. 125 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Fru talman! Det är en väldigt viktig frågeställning
som gäller balansen mellan fasta resurser och rörliga
resurser.
Den akademiska friheten kommer både ur fakul-
tetsanslagen och från de forskarstyrda rådsanslagen.
Det som kan vara ett hot mot akademisk frihet är
naturligtvis andra externa finansiärer som forskarna
själva inte har något inflytande över. Balansfrågan är
viktig att diskutera.
Realt har fakultetsresurserna varit oförändrade
under de oerhört tuffa år vi har bakom oss. Nu har vi
tidigarelagt satsningar på de nya universiteten som
har fått vetenskapsområde. Det är en kvarts miljard
kronor i upptrappning av fasta anslag som till mycket
stor del går till humaniora och samhällsvetenskap.
Det gör att vi är inne i en satsningsperiod på humani-
ora och samhällsvetenskap.
Vi kommer till den frågeställningen i forsknings-
propositionen efter sommaren. Den ska bli intressant
att diskutera under sommaren med Yvonne Anders-
son och Per Bill, och kanske också fler av de borger-
liga partierna är intresserade. Det är en väldigt viktig
frågeställning.
Jag ser framför mig en satsning på forskarutbild-
ning. Den är naturligtvis kopplad till fakultetsanslag.
Det är så vi finansierar forskarutbildning. Om vi i
Sverige ska klara av att behålla vår förstaplats i kon-
kurrensen i världen ser jag det som väldigt viktigt att
vi när vi gör satsningar ser till att också forskningsrå-
den har en möjlighet framöver att stärka sin roll.
Där är anslagen konkurrensutsatta. Det är en kniv-
skarp konkurrens. Det är då väldigt viktigt att kvali-
teten hamnar i fokus. Jag är främmande för att säga:
Allt till det ena och inget till det andra. För mig är det
väldigt mycket en avvägning och en diskussion.
Det talades om socialiseringsprocessen. Den har
möjligen varit att vi har lärt känna varandra, Gunnar
Goude, Britt-Marie Danestig och jag. Men de propo-
sitioner vi har lagt fram har ingenting med socialism
att göra. Däremot har vi nu sett till att få en bättre
organisation för forskningsfinansiering, bättre och
generösare studiemedel, starkare kvalitetsgranskning
av våra högskolor och att genomföra en rad andra
förslag som är viktiga.
Anf. 126 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Ministern talade om att prioritera och
sade att han var beredd att ta upp frågan om humanio-
ra. Anledningen till att vi ofta lyfter upp den frågan -
jag tror att jag har gjort det vid varje tillfälle - beror
på att vi inte har sett den prioriteringen. Vi är måna
om den.
När vi väckte våra motioner på propositionen om
lärarutbildning lyfte vi också fram att det inte hjälper
att skriva att man vill ha en nära forskningsanknyt-
ning kring verksamheten. Vi vill se det i utveckling.
Då kan vi räkna med att Stockholms lärarhögskola
kanske i stället för 6 eller 7 % kan få 16 eller 17 %
per capita som på andra lärosäten.
Det är vad vi tycker är viktigt, och vi vill vara
med att diskutera. Jag tror inte att vi är så långt ifrån
varandra. Jag tror att både regeringen och vi är måna
om att Sverige ska vara en kunskapsnation.
Vi har inte satt oss ned för att diskutera på bred
front för att nå målet. Hur ser utbildningsministern på
t.ex. utbildningsvetenskap? Går det att öronmärka
pengar till detta viktiga område inom humaniora så
att det går att se att humaniora i vissa sammanhang
får prioritet 1?
Anf. 127 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Fru talman! Yvonne Andersson frågar hur jag ser
på utbildningsvetenskap. Regeringen lade fram en
proposition häromveckan som handlar mycket om
just detta. Vi femfaldigar resurserna. Vi anger inrikt-
ningen i form av en organisation där vi gör den
största satsningen på utbildningsvetenskap som nå-
gonsin har gjorts i landet, för att äntligen få en knäck
i kurvan. Detta ska visa att lärarutbildningen måste ha
en livskraftig forskning som grund för att bli en rik-
tigt bra utbildning. Utbildningsvetenskap är en av de
viktigaste strategiska framtidsområdena för ett sam-
hälle som Sverige, som bygger alltmer av sitt sam-
hällsliv på kunskap. Det är ett klart svar på hur jag
och regeringen ser på utbildningsvetenskapens fram-
tid.
Det ska vara stora resursförstärkningar, en organi-
sation för att se till att knäcka det som har varit oer-
hört segt att förändra genom årtiondena; för att få en
förankring på högskolorna för forskning med stark
knytning till lärarutbildningen.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 16.31 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 18.00.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
13 § (forts.) Forskning för framtiden - en ny
organisation för forskningsfinansiering (forts.
UbU17)
Anf. 128 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Det är naturligtvis riktigt som utbild-
ningsministern säger att vi har en situation med
mycket spännande forskning här i landet när det gäl-
ler antalet doktorer. Utbildningsministern talade om
första plats. Jag vet inte riktigt vilken statistik han
syftar på. Men när det gäller antalet doktorer ligger vi
på ungefär snitt med jämförbara länder i Europa och
USA i förhållande till befolkningen. Däremot ligger
vi väldigt långt ned inom humaniora, samhällsveten-
skap och naturvetenskap, vilket är ganska allvarligt.
Naturligtvis finns det mycket bra forskning, men
det finns en brist på resurser. Antalet doktorer och
forskaranställningar har minskat i förhållande till
antalet studenter. Alla de kurvor där man jämför antal
studenter och antal forskare på universitetet skiljs
väldigt tydligt åt ungefär år 1995. Det finns en del
allvarliga saker att diskutera när det gäller hur vi ska
hänga med. Det handlar både om grundutbildningens
kvalitet vad gäller brist på doktorer och om resurserna
till forskningen.
I det här läget blir den första åtgärden att sätta i
gång med en stor omorganisation, medan vi från
Folkpartiet och även från de andra borgerliga partier-
na tycker att det hade varit viktigare att börja en riktig
diskussion om hur vi ska öka resurserna till forskning
och postdoktorala tjänster. Den diskussionen behövs
nu. Man måste ta våga ta upp den här frågan - an-
tingen helt enkelt på något sätt överföra betydligt mer
resurser till forskningen, öka resurserna eller minska
utbyggnadstakten. Det är ett allvarligt problem.
Jag hinner nog ställa en konkret fråga om den här
organisationen, som jag tycker är lite hastigt upp-
kommen. Det är oklart med ansvarsförhållandena när
gäller vetenskapsråden. Det står å ena sidan att äm-
nesråden inom vetenskapsråden ska få bestämma
själva, men å andra sidan står det att de ska följa
riktlinjer. Det är alltså oklart vilken självständighet de
har. Samtidigt ska vetenskapsrådet få egna pengar att
fördelas centralt. Friheten för ämnesråden är oklar.
Anf. 129 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Fru talman! Ulf Nilsson har helt rätt i att det be-
hövs mer resurser till forskning. I alla förhandlingar
om framtida resurser, dvs. de som framför allt förs i
vårpropositionerna, har vi tagit fram rejäla resurser
till forskningen - 1,3 miljarder i resurshöjning under
de kommande åren. Det är ett starkt och tydligt be-
sked om hur regeringen ser på vikten på satsning på
forskning framöver. Sammantaget ökar resurserna för
högre utbildning, studiemedel och forskning med 9
miljarder denna mandatperiod. Jag tror att Ulf Nils-
son inte kan hitta något motsvarande för högre ut-
bildning, forskning och studiemedel om han tittar
bakåt i tiden.
Sverige ligger väldigt väl till i statistiken när det
gäller just forskarexaminationer. OECD kom ut med
sin statistik Education at a Glance 2000 för några
veckor sedan. Där visar man andel per genomsnittlig
åldersgrupp som har examinerats från forskarutbild-
ningen under 1998. Sverige ligger i den absoluta
toppen tillsammans med Finland. Bara Schweiz lig-
ger före, men där finns invändningar mot beräknings-
sättet. Sverige och Finland ligger i den absoluta
världstoppen enligt OECD:s Education at a Glance.
Jag tror inte att Ulf Nilsson i längden kan bedriva
politik på det sättet. Varje gång vi lägger fram en
viktig proposition är Ulf Nilssons invändning att detta
borde utredas vidare. Det finns knappast någon fråga
i forskningspolitiken som är så så väl genomarbetad
och genomdiskuterad som organisationen för forsk-
ningsfinansiering. Det behövs beslut i det ärendet.
Här har vi ett förslag som har fått en väldigt stark
förankring i forskarvärlden, som har en mycket stark
profil av att bli en modern och slagkraftig organisa-
tion och som kommer att bidra - tillsammans med
mer resurser - till att stärka svensk forskning interna-
tionellt.
Anf. 130 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Enligt Vetenskapsakademiens senaste
rapport som är på gång ligger vi på ungefär snitt när
det gäller antalet doktorer men långt ned i fråga om
naturvetenskap, humaniora och samhällsvetenskap.
Utbildningsministern säger att förslaget till omor-
ganisationen är väl genomarbetat och väl genomtänkt.
Vi har försökt på den knappa tid som står till buds här
att visa att vi tycker att det saknas en hel argument för
att sätta i gång med den här omorganisationen. Vi
tycker tvärtom att vi riskerar att råka ut för en tempo-
förlust genom det.
Jag upprepar det flera har sagt och det jag själv
sade förut, fru talman, att om det är så väl genomar-
betat borde det har varit ute på en riktig remissom-
gång, och det borde ha diskuterats både över parti-
gränser och i andra sammanhang. Jag ser fram emot
det som utbildningsministern tog upp tidigare, att vi
kan reparera lite grann bristerna i diskussionsklimatet
genom att samtala i god tid innan nästa proposition
läggs fram, kanske redan eventuellt under sommar-
värmen. Där kommer Folkpartiet väldigt gärna att
vara med om utbildningsministern står fast vid sin
inbjudan till sådana diskussioner.
Anf. 131 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Fru talman! Jag tar gärna emot goda idéer och
uppslag från Folkpartiet. Men då kräver jag också av
Folkpartiet att man har en konstruktiv linje i utbild-
ningsfrågorna. Särskilt i högskolan och forsknings-
frågorna har det inte varit annat än att säga nej och
passa när det gäller de konkreta förslagen. Vad vill
Folkpartiet annat än att vänta?
När det gäller resurserna menar Ulf Nilsson att det
har sparats på forskning och att resurserna har mins-
kat sedan 1994 när Folkpartiet ansvarade för forsk-
ningspolitiken tillsammans med Moderaterna. 1998
var resurserna 17 % högre i fasta priser än 1993/94.
Det som har hänt är att viktiga finansieringsvägar har
stärkts, dvs. forskningsstiftelserna som ju är skatte-
pengar omvandlade till stiftelser men onekligen skat-
tepengar, EU-pengar som också skattepengar som har
tagit vägen via EU. Det har varit en stark pluspost i
svensk forskning tillsammans med en del andra fi-
nansiärer, men framför allt statliga pengar.
Sedan har budgetkrisen, saneringen, medfört att
fasta forskningsresurser i form av fakultetsmedel varit
realt oförändrade och forskningsråden har fått dra
ned. Jag tror inte att Ulf Nilsson menade att det var
möjligt att göra något annat än det som är gjort. Men
forskningsresurser som sådana på högskolor och
universitet i Sverige har haft en mycket kraftig ök-
ning genom åren. Det är viktigt att komma ihåg. Det
gäller också när vi tittar lite närmare på fördelningen
mellan olika vetenskapsområden. Faktiskt har huma-
niora undansparats de största besparingarna under
saneringsåren jämfört med andra typer av forsknings-
områden. Inom humaniora har de totala forsknings-
och utvecklingsresurserna ökat under 90-talet. Den
procentuella ökningen för humaniora har varit minst
lika stor som för övriga vetenskapsområden i genom-
snitt. Medicin, lantbruks- och skogsvetenskap har fått
neddragningar som är mycket större än vad humanio-
ra har haft.
Krisen kunde vi aldrig bortse ifrån. Alla områden
fick spara. Trots allt är det mer FoU-resurser i Sveri-
ge i dag än det var innan krisen.
Anf. 132 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Thomas Östros sade i sitt anförande
och upprepade det i replikskiften att forskningsvärl-
den kräver en ny organisation. Det kan vara riktigt,
men man kräver också en långsiktigt hållbar forsk-
ningspolitik, en decentraliserad och fri forskning och
framför allt stärkta resurser till högskolor och univer-
sitet. Men vad väljer regeringen att göra? Jo, man
lägger fram ett förslag till en organisation men skjuter
på resurserna och den övergripande forskningspoliti-
ken. Jag undrar, Thomas Östros, vem som skjuter
saker på framtiden när nu möjligheten fanns från
regeringens sida att ha allting i ett helhetsgrepp, att få
en långsiktigt hållbar forskningspolitik där man också
haft möjligheten att tidigare bjuda in oss andra, något
som jag och Centerpartiet har frågat efter många
gånger. Men det har man alltså inte gjort.
Det jag skulle vilja fråga om är proportionerna
mellan de fasta och de rörliga forskningsmedlen.
Under lång tid har man sett att det har skett en för-
ändring som gjort att de fasta forskningsresurserna
har minskat och att det har blivit en mindre fri del för
en decentraliserad del för skolorna. Det här är någon-
ting vi ställde en fråga om när utbildningsministern
var på vårt utskott, där han klart och tydligt sade om
den här förändringen att de fasta forskningsresurserna
till del kommer att minskas för de fria forsk-
ningspengarna. I dag har vi hört en liten annan inrikt-
ning. Är det så, utbildningsminister Östros, att de
fasta forskningsdelarna kommer att öka i andel? Är
det så att vi kommer att se ytterligare av det i budge-
ten till hösten?
Anf. 133 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Fru talman! Sofia Jonsson får vara lite försiktig
med orden. Jag har aldrig någonsin sagt att de fasta
forskningsresurserna ska minska. Det finns en före-
ställning bland de borgerliga partierna om att den här
propositionen nu antingen har fört över pengar från
råden till fakulteterna eller från fakulteterna till råden.
Den här propositionen handlar om finansieringen
av de rådsanknutna medlen. Den summan ligger fast i
denna proposition. Det handlar om organisationen,
hur vi stärker kvaliteten, hur vi stärker förmågan till
kraftsamling och hur vi ser till att hjälpa till i profile-
ring. Det är vad det handlar om, inte resursfördelning.
Jag menar inte att det är en klok politik att ta från
fakultetsanslagen och föra över till råden - det skulle
jag aldrig kunna tänka mig.
Däremot är det riktigt att vi har en viktig och stor
del av forskningsresurserna som är utsatt för konkur-
rens vetenskapsmännen emellan, som det fungerar i
råden. Det finns också inom stora delar av forskar-
världen en mycket stark uppfattning om att det är en
viktig del i att kvalitetssäkra forskningen. Fasta resur-
ser har sin viktiga roll. Råden och den forsknings-
konkurrens som finns där har sin viktiga roll.
När vi nu tittar framåt vill vi satsa rejält på forsk-
ning. Det gör vi genom att mycket kraftigt höja fasta
forskningsresurser på våra nya universitet och på de
högskolor som har fått vetenskapsområde - det är en
kvarts miljard kronor i ökning i fasta forskningsresur-
ser. Det är inte minst en satsning på humaniora och
samhällsvetenskap.
Sedan tittar vi framöver. Vi har mycket höga am-
bitioner när det gäller forskarutbildningen. Den ska
öka rejält de kommande åren. Det är klart att det
handlar om fasta forskningsresurser. Men vi har ock-
så höga ambitioner när det gäller vetenskapsrådet och
de olika övriga rådens möjligheter att vara aktiva i att
se till att skapa den allra bästa forskningen i Sverige.
Där måste det ske en rejäl resursförskjutning.
Att ta fakultetsmedel skulle vara mig helt främ-
mande att föreslå.
"Ni skjuter det på framtiden", säger Sofia Jons-
son. Det är nästan lite komiskt. Från Folkpartiet hör
vi att det går för fort och att vi ska vänta, och från
Centern hör vi att vi skjuter det på framtiden.
Anf. 134 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Att satsa stort och forskningsresurser
- är det vad utbildningsministern menar med att man
de senaste åren i stort sett har frusit resurserna till en
del mindre högskolor runtom i landet? Är det att satsa
stort på forskningen och på de mindre högskolorna?
Är det att satsa stort på kvalitet och kvalitativ utveck-
ling på de mindre och medelstora högskolorna att inte
ge ökade resurser till dessa?
Hur ska de mindre och medelstora högskolorna
någonsin kunna klara av att konkurrera om de pengar
som råden får om man inte själv kan bygga upp en
stark forskning, bli starka i sin egen organisation och
få fram duktiga forskare?
Anf. 135 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Fru talman! Redan 1994, då Centern fortfarande
stödde den borgerliga utbildningspolitiken, och 1998,
dvs. innan vi började den kraftiga expansion som vi
nu är inne i, ökade intäkterna för de små och medel-
stora högskolorna med 250 % i fast penningvärde.
Det var en helt unik period i svensk utbildningspoli-
tik. Det var fasta forskningsresurser till alla våra
högskolor. Nu har vi också stiftelser som 1999, 2000
och 2001 är med och fortsätter den satsningen.
Men det är klart att det är ett väldigt viktigt
spörsmål när vi kommer till den forskningspolitiska
propositionen och resursfördelningen när det gäller
den fortsatta utvecklingen av de fasta forskningsre-
surserna. Vår trovärdighet där kommer aldrig att gå
att rubba, Sofia Jonsson.
Ni deltog i detta under den här perioden. Vi tyckte
att det var bra. Jag hoppas att ni deltar även fortsätt-
ningsvis. Men en mycket stark resursutveckling har
det varit, både i andelar och i kronor. Det är viktigt,
för det har också inneburit att vi har fått en helt annan
utveckling av de högskolorna än vad vi annars hade
fått.
Anf. 136 BRITT-MARIE DANESTIG (v):
Fru talman! Jag vill först rikta mig kärleksfullt till
Per Bill, trots den lite solkiga inledningen och avslut-
ningen på hans debattinlägg. Jag tror faktiskt att det
berättar mera om Per Bill och hans syn på människan
än om mig, min partiledare eller för all del mitt parti.
Jag vet inte om Per Bill, som nu har gjort sig till
domare och recensent - om jag får citera honom själv
- av Vänsterpartiets kongress, har funderat på att det
bakom dessa många gånger mycket unga människors
uttalanden kanske också ligger ett brinnande engage-
mang, ett rättvisepatos och en berättigad vrede över
de orättvisor som finns i miljöer som Per Bill knap-
past har erfarenhet av eller kunskap om. De har en
dröm - Per Bill kanske aldrig har tänkt på det - om
det goda, altruistiska samhället, där det finns varken
fattig eller rik, slav eller herre. Det är en tanke som
jag, även om jag inte tycker om etiketter, som kristen
fortfarande kan säga är starkt levande.
Jag skulle för Per Bill och andra vilja läsa en liten
bön av Dom Helder Camara:
Käre himmelske fader. Se med särskild ömhet på
de män som är så effektiva och rationella så att de
inte kan se skönheten hos en blå liten häst.
Per Bill! Livet är mycket mycket större än nä-
ringslivet.
Jag vill då övergå till det som vi egentligen skulle
behandla i dag, och det är den forskningspolitiska
propositionen. Jag vill börja med att tacka utbild-
ningsminister Thomas Östros och min utskottskollega
Gunnar Goude för ett mycket gott och konstruktivt
samarbete.
Nyckelorden i det föreslagna systemet för forsk-
ningsfinansiering är vetenskaplig kvalitet, relevans,
flexibilitet, kraftsamling, internationalisering, sam-
verkan och effektivitet.
Den ökade komplexiteten och den snabba föränd-
ringstakten i samhället tvingar fram ett alltmer öppet,
flexibelt och förändringsbenäget system för att alstra
kunskap. Det går inte längre att dra några tydliga
gränser mellan vetenskap och forskning och andra
delar av samhället. Att skapa ny kunskap blir i högsta
grad en del av samhällets dagliga arbete och liv. I ett
sådant samhälle får både forskningen och den högre
utbildningen allt större betydelse.
Under de senaste åren har också expansionen varit
kraftig. Antalet studenter på universitet och högskolor
har faktiskt fördubblats under 1990-talet. Parallellt
med detta har FoU-insatserna ökat, och vi kan se hur
kunskapsinnehållet ständigt också ökar i både varor
och tjänster. Platser och miljöer där ny kunskap ut-
vecklas ökar också mycket snabbt, och dessa länkas
nu samman av fungerande kommunikationsnät, såväl
elektroniskt och organisatoriskt som socialt - inte
minst genom många informella personliga kontakter.
Kunskapen blir också alltmer differentierad och
finfördelad. Specialiteter omformas och kombineras
till nya kunskapsområden, som inte går att inordna i
traditionella indelningar i discipliner. Trots detta
uppfattas de etablerade ämnena fortfarande som fasta
och av försynen givna grundstenar för både utbild-
ning och forskning på många universitet och hög-
skolor. Ämnesinstitutionerna slår fortfarande vakt om
sina intressen och bevakar resurstilldelningen mycket
hårt. Jag menar att detta hämmar kreativiteten och
den gränsöverskridande viktiga forskningen.
I det sammanhanget måste jag säga att jag blev
förvånad när jag läste Kristdemokraternas motion, där
man så kraftigt betonar just den ämnesdisciplinära
forskningen. Jag menar i stället att det är viktigt att
kunna ge stöd till att utveckla de nya angelägna
forskningsområden som ofta uppstår i gränslandet
mellan olika vetenskapliga discipliner. Genusforsk-
ningen kan vara ett sådant oerhört viktigt område.
Den nya forskningsorganisationen kommer, förut-
om att kunna utveckla en mer samlad och kraftfull
nationell kunskapsstrategi med möjlighet att göra
koncentrerade och prioriterade satsningar när sådana
behövs, också att kunna stimulera tvär- och mångve-
tenskaplig forskning och även ge stöd till framstående
forskarbegåvningar för att utveckla självständig och
nyskapande forskning.
Jag vill här beröra tre frågor som har varit föremål
för diskussion under de senaste åren och som också
berörs i flera av motionerna. Den ena gäller den
svenska forskningens omfattning och status i ett in-
ternationellt perspektiv. Den andra gäller sambanden
mellan forskning och utbildning å ena sidan och fö-
retagsutveckling och konkurrensförmåga å den andra.
Den tredje gäller universitetens och högskolornas
betydelse för regional och lokal utveckling.
För oss är det självklart att höga internationella
kvalitetskrav ska gälla för all forskning. De föreslag-
na förändringarna i forskningsorganisationerna har
också tillkommit främst av kvalitetsskäl. Sverige
hävdar sig i dag mycket väl när det gäller internatio-
nell konkurrenskraftig forskning. Stora satsningar har
också redan gjorts. Sverige hör i dag till de länder
inom OECD som satsar mest på FoU, och ytterligare
medel om ca 1,3 miljarder har avsatts i budgeten för
de närmaste åren.
När det gäller universitetsforskning i offentlig regi
har Sverige faktiskt under de senaste årtiondena satsat
mest pengar i världen per år, om man tar hänsyn till
vårt lands storlek. Antalet forskare i förhållande till
befolkningsantalet är också ett av de högsta i världen.
När det gäller antalet publicerade forskningsrapporter
ligger Sverige mycket bra till inom främst teknik,
medicin och naturvetenskap. Nu menar jag inte att vi
ska slå oss till ro med detta, utan vi ska arbeta för att
ytterligare förstärka och utveckla svensk forskning.
Men det känns viktigt i en sådan här debatt att även
lyfta fram det positiva.
När det gäller den regionala utvecklingen är jag i
motsats till Moderaterna och också, tycker jag, Krist-
demokraterna glad över att dagens svenska högskola
kännetecknas av både storlek och mångfald. I dag
finns det omkring 50 enheter med examinationsrätt
som sysselsätter mer än 50 000 personer och där
320 000 studenter är inskrivna. Enheterna varierar när
det gäller såväl storlek som repertoar och lokalise-
ring. Mångfalden har kritiserats, men jag tror att den
motsvarar de många roller som högskolan spelar i vår
tids samhälle med det vidgade samhällsuppdraget.
Både moderaterna och kristdemokraterna har ett
flertal gånger i debatten här i kammaren hävdat att en
kraftigare expansion av högskolan skulle innebära
försämrad kvalitet. Men jag kan inte se att det ännu
finns något som tyder på att kvaliteten i grundutbild-
ningen eller forskarutbildningen håller annat än en
generellt god standard.
Därmed hävdar jag inte att allting är problemfritt.
Det finns givetvis problem som bl.a. hör ihop med
övergången från elituniversitet till massuniversitet,
vilket naturligtvis har förändrat universitetens karak-
tär.
När jag tog studenten fanns det ca 25 000 studen-
ter vid de svenska universiteten. Nu samlas ca
320 000 studenter vid höstterminens början. Det är
självklart att detta måste påverka både arbetsformer
och organisation och inte minst självuppfattning och
identitet.
När det gäller sambandet mellan forskning och fö-
retagsutveckling menar jag att det viktigaste stöd till
näringslivet och dess forsknings- och utvecklingsar-
bete som staten kan ge är att satsa kraftfullt på grund-
forskning och forskarutbildning. Men jag vill här
betona att forskningen är en del av ett innovations-
system som förutsätter samverkan mellan individer
och olika kompetensområden. Forskning och forskare
i sig skapar inga nya produkter, processer och företag.
Det krävs en mångfald av aktörer och ett dynamiskt
samspel.
Jag tror att det är viktigt att man försöker hitta en
lämplig balans mellan det inomvetenskapliga intres-
set och behovet i samhället i stort. Den tidigare så
dominerande linjära modellen ersätts nu alltmer av
en modell som utifrån ett kunskapsbehov inom ett
visst område ställer forskarna inför nya frågor och
problem.
Min erfarenhet säger mig att umgänget mellan
universiteten, samhälle och näringsliv många gånger
präglas av en viss valhänthet. Men det finns bra ex-
empel på motsatsen, och då vill jag särskilt lyfta fram
högskolan i Karlskrona-Ronneby, Linköpings uni-
versitet och designhögskolan i Umeå. När man tittar
på de här frågorna och bedömer nya universitet och
högskolor måste man också komma ihåg att synergi-
effekterna blir synliga först efter 10-15 års verksam-
het.
För att man ska lyckas måste det lokalt finnas en
samverkan mellan forskare, samhälle och näringsliv
som är byggd på ömsesidig förståelse och tillit. Det
måste också finnas en fungerande infrastruktur i både
fysisk och kulturell bemärkelse.
När det gäller den sista frågeställningen kan man
konstatera att under den borgerliga regeringens tid
var ekonomisk tillväxt mantrat i den forskningspoli-
tiska propositionen. Att skapa utveckling i regionerna
eller att åstadkomma en breddad social rekrytering
var inga viktiga politiska mål. Men universiteten får
aldrig vara uttryck för en frusen ideologi utan ska
utgöra ett nav i en dynamisk utveckling av samhälle,
kultur, ekonomi och politik.
När det gäller effekterna av den s.k. nya ekono-
min tror vi till skillnad mot moderaterna att man
borde ägna större uppmärksamhet åt hur vi ska slippa
få den duala stat som samhällsvetaren Manuel Cas-
tells talar om med en grupp av högutbildade rika och
en annan grupp av lågbetalda outbildade personer,
ofta invandrare, etniska minoriteter osv. som får utfö-
ra nästan slavarbeten i den informella sektorn. Det är
en skräckbild av IT-samhället, där informationen
utgör den viktigaste råvaran och den viktigaste pro-
dukten.
Till slut skulle jag vilja ställa några frågor till
Yvonne Andersson om den kristdemokratiska motio-
nen. Jag har läst den och försökt hitta någon struktur i
hur man har tänkt sig förslaget, men jag har inte rik-
tigt lyckats. Men jag kan ställa några frågor.
Jag förstår inte riktigt när Yvonne Andersson talar
om att propositionen skulle inkludera lärosätena. Jag
kan inte se att kristdemokraterna förklarar på vilket
sätt man skulle vilja ha detta system. Inte heller kan
jag se på vilket sätt propositionen inte balanserar
detta med trygghet och konkurrens vad gäller finansi-
eringen av forskningen. Jag tycker att propositionen
är väldigt väl balanserad där. Vi får ju betänka att vi
fortfarande har den forskningspolitiska propositionen
som ska fördela anslagen mellan olika lärosäten och
mellan den fasta och den rörliga delen.
Jag förstår inte riktigt heller hur man resonerar när
man först fastslår hur viktigt det är att tydliggöra
miljöforskningens betydelse för ett uthålligt samhälle
och därefter drar slutsatsen att Jordbruksdepartemen-
tet bör bli huvudansvarigt för just miljöfrågorna.
Sedan en sista fråga. På två olika ställen nämner
kristdemokraterna området samhällsplanering. På ett
ställe säger man att man tycker att det borde flyttas
till Forskningsrådet för sociala frågor och arbetsliv.
På ett annat ställe säger man att man skulle vilja ha
ett nytt forskningsområde, som jag har tolkat det, för
samhällsplanering, bostad och kommunikationer.
Detta kanske Yvonne Andersson skulle kunna klargö-
ra vid tillfälle.
Därmed yrkar jag med glädje bifall till hemställan
i utskottets betänkande.
Anf. 137 PER BILL (m) replik:
Fru talman! I ett demokratiskt samhälle är det
oerhört viktigt att hela tiden belysa dem som vill slå
sönder och förstöra demokratin. Det kan gälla nazis-
ter, det kan gälla bokstavstroende kommunister.
Jag förstår om Britt-Marie Danestig personligen
blir ledsen över att jag ifrågasätter Socialdemokrater-
nas samarbete med Vänsterpartiet.
Jag ifrågasätter det nästan ännu mer efter att ha
lyssnat på utbildningsministern. Utbildningsministern
sade ungefär så här: Jag har samarbetat med Britt-
Marie Danestig, och det har fungerat utmärkt. Den
typen av naivitet är ju skrämmande. Det är väl inte
Britt-Marie Danestig som ensam beslutar om allting
som har att göra med utbildnings- och forskningsfrå-
gor i Vänsterpartiet. Naturligtvis är Britt-Marie Da-
nestig en representant som går till sin riksdagsgrupp
och där för debatten. Jag måste säga att detta sam-
mantaget med de, tycker jag, mycket oroande tenden-
serna under den Vänsterstämma som var gör att man
verkligen måste ifrågasätta samarbetet mellan Social-
demokraterna och Vänsterpartiet.
Jag vet att Britt-Marie Danestig tillhör vad jag
kallar Vänsterpartiet realisterna, där det finns många
andra duktiga krafter - Per Rosengren, Johan Lönn-
roth och Ingrid Burman för att bara ta några - som
gör stor nytta i svensk politik. Men för er egen skull
är det oerhört viktigt att ni försöker bli av med de
äkta kommunister som finns bland vänsterpartisterna.
Jag går dock nu över - även om jag tycker att
detta med historielöshet och utbildningspolitik hör väl
ihop - till det som är väsentligt. Där har jag en fråga.
Anf. 138 TALMANNEN:
Talartiden är slut, Per Bill.
Anf. 139 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag ska inte fördjupa mig i debatten
om Vänsterpartiets kongress. Låt mig bara apropå Per
Bills farhågor säga att det naturligtvis inte är jag
ensam, och inte heller de som sitter som representan-
ter för vårt parti i utbildningsutskottet, som avgör
vare sig forskningspolitikens innehåll eller dess in-
riktning. Vänsterpartiet är ett demokratiskt och öppet
parti där vi diskuterar alla frågor. Det är också ett
icke-kommunistiskt parti. Jag hoppas att Per Bill
nöjer sig därmed.
Anf. 140 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Jag återkommer gärna till denna fråga
i ett annat sammanhang. Men nu går jag över till
Forskning 2000, där Britt-Marie Danestig satt med.
Trodde Britt-Marie Danestig när ni lämnade ifrån er
denna rapport - under stor enighet bortsett från några
mindre delar, får man väl ändå säga - att regeringen
skulle välja att bryta ut en liten del och presentera den
för sig och sedan, några månader senare, komma med
andra och i mitt tycke mer väsentliga delar att få
först? Jag vill att det här ska gå fort. Jag hade gärna
sett forskningspropositionen i dag, inkluderande även
den här propositionen. För mig känns det väldigt
oväntat att ta det i den här ordningen.
Anf. 141 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag tror, efter att ha tagit del av gans-
ka många av de ca 200 remissvar som kom in på
Forskning 2000, att regeringen fattade ett väldigt
klokt beslut när man gjorde den här uppdelningen.
Naturligtvis visste jag inte hur Forskning 2000 skulle
tas emot, men nu, i ljuset av det som har hänt, tycker
jag att det var ett klokt beslut. Jag tror inte att det är
en bra väg att pressa på en stor organisation som
universiteten och högskolorna en modell som de inte
själva accepterar och känner sig mogna för.
Sedan kan jag konstatera att Moderaterna ju också
var eniga om det här förslaget. Ändå har jag inte sett
någon skymt av det i Moderaternas motion, och inte
heller i någon motion från något av de andra partier
som fanns representerade i Forskning 2000. Det för-
slaget har väl liksom dött vid det här laget.
Anf. 142 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att det är sorgligt att Britt-
Marie Danestig också vid det här tillfället tolkar vår
motion på sitt sätt och därmed inte finner att det är
balansen mellan ämnesdisciplinär och tvärvetenskap-
lig forskning som vi uppmärksammar där, liksom vi
har gjort förut.
Britt-Marie Danestig satt, som vi har hört, med i
Forskning 2000. Där var det tvärvetenskap, basresur-
ser och trygghet som premierades. Nu har pendeln
svängt. Britt-Marie Danestig har ändrat sig därför att
man har fått de här remissvaren. Nu har man tagit
steget fullt ut. I stället är det ämnesdisciplinära delar,
konkurrens till i princip hundra procent och förlorad
makt för lärosätena. Det steget har man tagit.
Jag tycker att det hade varit trivsamt om Britt-
Marie Danestig lite grann hade förklarat hur man kan
ändra sin inställning till forskningsorganisationen så
snabbt i stället för att anklaga oss för att vi ändrat oss.
Vi har sökt - vilket framgår av vår forskningsmotion
och mitt anförande här - balansen mellan ämnesdis-
ciplinär och tvärvetenskaplig forskning. När ni föror-
dar konkurrens på nationell nivå förordar vi balans
mellan konkurrens när det gäller tvärvetenskap och
basresurser när det gäller ämnesdisciplinär forskning,
vilket skulle ge trygghet. Det är det vi menar med vår
motion. Att använda en kort repliktid till att förklara
hela vår organisationsmodell är inte möjligt.
Anf. 143 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Nej, jag tror inte heller att det är möj-
ligt. Den är ganska snårig, tycker jag.
Jag håller förstås med Yvonne Andersson om att
det ska finnas en balans mellan de fasta och de rörliga
forskningsresurserna. Det är helt riktigt. Det är viktigt
att ha basresurser för att man ska kunna utveckla
verksamheten. Däremot kan jag kontra: Har Yvonne
Andersson läst propositionen noggrant? Propositio-
nen och den här forskningsorganisationen stimulerar
ju, tycker jag, just ett tvärvetenskapligt synsätt och
har all möjlighet att göra det. Den binder inte upp det
i ämnesdiscipliner.
Däremot finns det ett avsnitt i Kristdemokraternas
motion som handlar om just detta när det gäller
grundforskning och de fasta forskningsresurserna. Så
tokigt har jag inte läst, utan det har jag förstått i alla
fall.
Anf. 144 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är väl tur det. Men vad jag ville
lyfta fram var att vi i denna forskningsorganisation
saknade just utförarna, som är institutionerna eller
lärosätenas fakulteter. Som jag sade i mitt anförande
är tyvärr inte den finansiering som ska gå ut till läro-
sätena berörd i den här organisationen. Så noga har
jag läst propositionen. Det var den delen jag saknade.
Jag säger fortfarande: Går man in och beskriver
en beställar- och utförarmodell för forskningen inför
framtiden ska hela utförardelen ha rätt att vara med
på samma sätt som hela beställardelen. Här har man
från er sida tagit bort en del av finansieringen. Den
kommer i någon liten del för sig. Men vi i oppositio-
nen har inte fått kännedom om annat än vad vår ut-
bildningsminister sagt - i debatter, i tidningar och i
utskottet - nämligen att det inte ska tillföras mer
forskningsresurser till fakultetsanslagen.
Nu har som tur är, och det är jag glad för, utbild-
ningsministern här i dag klargjort att han inte är mer
fast i fråga om hur denna balans ska vara än att han
kan ändra sig till hösten. Detta ser vi med tillfreds-
ställelse. Vi vill ha basresurser som gör att Riksban-
kens Jubileumsfond och andra ska kunna lägga ett
projekt på en forskningsinstitution eller ett lärosäte
utan att riskera att infrastrukturen är så svag att man
måste göra den typen av satsningar först. På det sättet
fick vi resonera i år, när vi gav pengar till forsknings-
projekt. Det är inte acceptabelt, tycker jag, i ett sam-
hälle som påstår sig satsa på forskning.
Anf. 145 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Hela frågan om den finansiella delen
kommer, som Yvonne Andersson är mycket väl med-
veten om, i en proposition till hösten. Då finns det
säkert all anledning att återkomma till de här viktiga
balanserna mellan fasta och rörliga forskningsresur-
ser.
Jag kan personligen hålla med Yvonne Andersson
om att jag gärna skulle vilja se en ökning av de fasta
forskningsresurserna. Det är inte bara det att vi gene-
rellt skulle vilja göra det, utan det handlar också om
att olika universitet har väldigt olika tilldelning när
det gäller fasta forskningsresurser. Bl.a. det universi-
tet som Yvonne Andersson och jag känner väl till har
ju behandlats ganska styvmoderligt i det här fallet, så
det hoppas jag på.
Detta är dock en senare diskussion. Nu har vi den
här uppläggningen, ett slags trestegsraket. Vi be-
handlar nu andra steget, och till hösten kommer själva
finansieringen. Då får vi återkomma med de diskus-
sionerna.
Anf. 146 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Britt-Marie Danestig gjorde en jämfö-
relse med den borgerliga utbildningspolitiken och
sade att då var det ekonomisk tillväxt som var målet
för högskolepolitiken. Ungefär så formulerade hon
sig. Nu däremot ser man den som ett viktigt medel för
regional utveckling osv. Jag kan inte låta bli att undra
vad som ligger bakom den här formuleringen. Jag
frågar Britt-Marie Danestig: Är det något slags mot-
sättning mellan ekonomisk tillväxt och utveckling,
både regionalt och på andra håll?
Det är väl tvärtom så att ekonomisk tillväxt är en
förutsättning för denna utveckling. Jag kan därför inte
riktigt förstå den motsättningen.
Annars är det historiskt sett så att om man ser på
forskning och universitet så har de samhällen som har
försökt att politiskt detaljstyra forskning och högskola
misslyckats. De har inte producerat något särskilt bra
resultat. Därför skulle det ha varit väldigt intressant
att höra hur Britt-Marie Danestig ser på detta, vad
hennes vision är för att garantera forskningens och
högskolans autonomi på sikt och hur hon ser på poli-
tiskt utsedda personer i forskningsstiftelser, ämnesråd
och andra styrelser. Jag vet inte om det finns tid att
svara på det.
Jag skulle kortfattat vilja ställa en fråga som jag
också ställde till utbildningsministern när det gäller
detta vetenskapsråd, eftersom Britt-Marie Danestig
har varit med och diskuterat detta förslag. Det är för
mig oklara ansvarsfördelningar där. Det ska bestå av
tre ämnesråd som ska lyda inom vetenskapsrådet. Det
står dels att de ska vara självständiga, dels att de ska
följa riktlinjer som vetenskapsrådet följer. Om detta
med riktlinjer blir det dominerande, då blir det ju ett
väldigt litet antal personer som fattar beslut om
forskningspengar, och det blir helt beroende på vilken
majoritet som finns i vetenskapsrådet.
Anf. 147 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att man i den här proposi-
tionen och i det föreliggande förslaget verkligen vill
värna just om forskarsamhällets frihet. Det är ju vik-
tigt att slå fast att det är en majoritet av forskare i
samtliga styrelser utom när det gäller FoU-
myndigheten. Och det är det för att garantera forskar-
samhället inflytande och också möjlighet att göra de
kvalitetsbedömningar som vi alla vill att forskningen
ska genomgå.
Forskningsstiftelserna är ett lite känsligt kapitel,
som Ulf Nilsson förstår. Vi välkomnade faktiskt att vi
fick en betydligt större öppenhet, en betydligt större
insyn och ett betydligt större inflytande när det gäller
forskningsstiftelserna. Vi tycker alltså att det har skett
en kvalitetshöjning. Tidigare skedde allt i slutna rum i
forskningsstiftelserna som vi inte hade någon insyn i.
Vi tror att denna öppenhet och genomlysning är oer-
hört viktig.
Anf. 148 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Eftersom vi har rätt ont om tid nöjer
jag mig med att upprepa min fråga om vetenskapsrå-
det. Hur ser Britt-Marie Danestig på ansvarsförhål-
landet mellan dessa tre ämnesområden som ingår i
vetenskapsrådet, där det finns en risk för att den lilla
centrala styrelsen för vetenskapsråden kommer att
styra hur fördelningen blir mellan ämnesråden? Det
finns två motsägande formuleringar i fråga om detta,
å ena sidan ska de vara självständiga, å andra sidan
ska de rätta sig efter riktlinjer som vetenskapsrådet
bestämmer.
Anf. 149 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att Ulf Nilsson ibland har
en viss tendens. Det finns svart eller vitt, men det
finns aldrig någon gråskala. Min erfarenhet har lärt
mig att livet ofta består av en gråskala.
Vetenskapsrådet ska ju ha den övergripande och
samlande uppgiften - jag skulle vilja kalla det heli-
kopterperspektiv - som väldigt många i den forsk-
ningspolitiska debatten har efterlyst. Och riktlinjer
behöver ju inte vara detsamma som att man går in och
detaljstyr. Naturligtvis är det de olika ämnesrådens
styrelser som ska ha det konkreta ansvaret för hur
man fördelar forskningsresurser osv. och hur man
utvecklar verksamheten. Men det behövs också en
samlande kraft för att vi ska kunna göra dessa viktiga
fokuseringar och kraftsamlingar på nya angelägna
områden, så att dessa frågor inte ramlar mellan sto-
larna.
Anf. 150 GUNNAR GOUDE (mp):
Fru talman! Miljöpartiet står alltså bakom detta
betänkande, och vi har också deltagit aktivt i samver-
kan med regeringen när det gäller förslagets utform-
ning. Utbildningsministern inledde sitt anförande med
att uttrycka att samarbetet hade varit gott. Och jag vill
från vår sida säga att vi också tycker att det har varit
ett bra samarbete och att resultatet har varit bra. Jag
får väl tillägga att samverkan i utskottet också har
varit väldigt bra från vår synpunkt sett mellan social-
demokrater, vänsterpartister och miljöpartister.
Oppositionspartierna har framfört sina kritiska
synpunkter på förslaget, och utbildningsministern har
redan bemött kritiken. Det har också Britt-Marie
Danestig gjort. Och jag tänker inte förlänga den delen
av debatten genom att upprepa argumenten. Jag delar
helt det som Thomas Östros och Britt-Marie Danestig
har anfört.
Jag skulle i stället vilja haka på det som Thomas
Östros tog upp, nämligen betydelsen av forskning i
det moderna samhället och vad vi kan vänta oss inför
den närmaste framtiden när det gäller forskningens
betydelse. Det är alldeles riktigt att den har en allde-
les unikt stark ställning och kommer att få en alldeles
unikt stor betydelse under den närmaste tiden när det
gäller samhällets utveckling. Den har naturligtvis
alltid haft stor betydelse. Att samla mänsklig kunskap
och använda den för att utveckla samhället har alltid
varit ett signum för mänskligt beteende.
Låt mig börja med en kanske lite förenklad utvik-
ning. Jag brukar roa mig med att tänka hur det var för
väldigt länge sedan. Att tänka är ju genuint mänskligt.
Och människan är den enda art på jorden som har
denna tankeförmåga. Och en gång i tiden för hund-
ratusentals år sedan skedde det en genetisk förändring
som ledde till att några av våra anfäder eller anmöd-
rar fick förmågan att tänka. Och det var naturligtvis
ett språng när det gäller överlevnadsmöjligheter,
överlevnadsvärde som vi kallar det, jämfört med
artfränderna. Förmågan att tänka innebar ju att man
kunde iaktta händelser i omvärlden och fundera över
vad som skulle ske om man gjorde på det ena eller
andra sättet. Man kunde sätta upp handlingsalternativ.
Och man kunde se att om man gjorde på ett visst sätt
så skulle det nog leda till skada, och om man gjorde
på ett annat sätt så kanske det skulle bra, och om man
gjorde på ytterligare ett sätt så skulle det kanske gå
riktigt bra. Naturligtvis var det ett oerhört stort för-
steg framför artfränderna att kunna hantera det på
detta sätt, att slippa begå misstag som man måste göra
om man ska handla och se hur det gick och i stället
kunna simulera händelserna i omvärlden och sedan
välja.
Den här förmågan var naturligtvis inte bara en
förmåga att utveckla tekniska produkter. Den hade en
oerhört stor betydelse för möjligheten att utveckla
social samvaro, att skapa bra betingelser för barn men
också för att skaffa mat, bygga bostäder, osv.
Förmågan att tänka, fundera och finna orsaker och
sedan omsätta dem i praktisk handling är naturligtvis
precis det som vi talar om nu fast i en oerhört mycket
mer komplicerad form när vi talar om grundforskning
å ena sidan och tillämpad forskning och produktut-
veckling eller utveckling av tjänster å den andra si-
dan.
Vi är samma gamla människor som de var. Vi har
inte förändrats. Men samhället har naturligtvis för-
ändrats kolossalt mycket. Det som en gång utforma-
des och visade sig ha ett högt överlevnadsvärde i den
miljön, i den lilla gruppen som levde nära naturen där
det fungerade, det används nu i mycket komplicerade
sammanhang. Utvecklingen har ju inte skett blixt-
snabbt. Den har skett över tusentals generationer. Vi
började med odlingssamhället, när man flyttade
samman i större samhällen. Många människor levde
tillsammans. Man började specialisera sig. Vissa
människor specialiserade sig på forskning. De kalla-
des säkert inte forskare, men de hörde till dem som
tänkte och utvecklade. De utvecklade byggnadskons-
ten, odlingstekniken, krigskonsten, osv. och skapade
nya möjligheter för välstånd som också utvecklades i
samhällena.
Men i takt med att förmågan att bygga välstånd
ökade ökade också förmågan att rasera välstånd. Vi
fick våldsamma svängningar i jordens välståndssam-
hälle. Det vi kallar för rikens uppgång och fall går
som vågor över jorden under historiens gång -
Egypten, Makedonien, Romarriket, osv.
Man får intrycket att utvecklingen på något sätt
växte till en sorts balansakt med två vågskålar. I den
ena vågskålen låg krig, förtryck, miljöförstörelse och
miljökatastrofer. I den andra vågskålen låg lycka och
välstånd. Sedan svängde det. Vartefter tekniken ut-
vecklades blev svängningarna allt kraftigare och
effekterna av de tekniska landvinningarna, på gott
och ont, allt större.
Under de senaste århundradena har vi sett resul-
taten av de här svängningarna - ett armod större än vi
någonsin sett i krigsdrabbade länder och ett förtryck
som antagligen saknar motstycke i historien. Vidare
handlar det om miljöförstörelse.
Naturligtvis har vi också sett den andra delen med
möjligheter till ett överdådigt sätt att leva, en vällev-
nad som var otänkbar för inte så många århundraden
sedan när vågskålen fylldes.
Om man frågar de människor som varit med om
krig, förtryck eller miljökatastrofer hur det kom sig
att det blev så blir svaret väldigt ofta: Tänk om vi
bara hade vetat, tänk om vi hade anat! Det är typiskt
mänskligt. Man hänvisar alltså till bristerna i kunskap
och gör som vi. Man efterfrågar alltså kunskap. Det
som ska leda utvecklingen rätt är kunskapen. Det är
genuint mänskligt att tänka så men det är naturligtvis
inte det enda sättet att tänka. Ingen i denna kammare
har föreslagit, eller ens snuddat vid frågan, att vi
skulle sätta stopp för kunskapsutvecklingen. Vi är
fullständigt eniga om att ny kunskap är viktig och att
den ska utvecklas och omsättas i produkter och
tjänster. Det är väl vår väg att gå och kanske vårt öde
men så är det och det kommer vi inte ifrån.
Vi börjar nu alltså att förstå att det finns viktiga
randvillkor för tillämpningen av våra kunskaper. Vi
ser att tekniken har utvecklats och att effekterna av
det vi gör blir enorma. Det är klart att det manar till
försiktighet.
Vi börjar förstå att specialister inte alltid är så an-
vändbara. Deras perspektiv är ofta snävt. De har bara
perspektivet av sin egen specialitet, varför det kan
vara mycket farligt att följa deras prognoser och goda
råd. Vi har både negativa och positiva erfarenheter på
området. De negativa erfarenheterna gör oss försikti-
ga. Det gäller t.ex. biocidanvändningen. Kommer ni
ihåg DDT och hormoslyr? Naturligtvis kände man till
effekten. Den var stor när det gällde att utrota parasi-
ter eller att få bort ogräs. Men de specialisterna hade
inte kunskap om immunförsvaret eller om den ekolo-
giska balansen i ett biologiskt system. Nu är de här
ämnena förbjudna.
Vi kommer också ihåg de specialister som talade
om kärnkraften, om den vita rena kraften. De upp-
lyste oss inte om effekten av ett haveri på ett kärn-
kraftverk och de talade inte heller riktigt ordentligt
om vad det innebär för kommande generationer att ta
hand om avfallet. Så är det naturligtvis steg för steg.
Vidare har vi utvecklingen av explosionsmotorn och
trafiknätet med bilar, lastbilar och bussar över hela
landet. Det här utvecklades naturligtvis av experter på
förbränningsmotorn och på trafikkommunikation.
Men de kunde inte ha anat att det var koldioxidut-
släppen och kväveutsläppen som var det stora pro-
blemet - det som vi nu har i form av en klimatföränd-
ring som kan leda oss rakt in i en katastrof av global
karaktär; detta kopplat till uttunningen av ozon-
skiktet.
Under de senaste åren har vi sett genteknikerna
frustande av glädje inför sin vetenskapsutveckling.
Naturligtvis är det intressant. De kommer med råd
och de säger att gentekniken är enda lösningen på
världssvälten t.ex.
Här har vi ett stort ansvar. Thomas Östros nämnde
att det viktiga framöver är prioriteringen när det gäl-
ler forskningssidan. Det håller jag fullständigt med
om. Men vi har också det andra viktiga uppdraget: att
göra den politiska prioriteringen av vilka tillämpning-
ar som ska göras. Vi är säkert fullständigt överens på
den punkten.
Det är klart att den organisation som byggs upp
och som finns i det här förslaget bör ta hänsyn till
möjligheten att göra politiska styrningar på rätt plats.
Förberedelserna för förslaget har varit mycket
omsorgsfulla. Forskning 2000, Wigzellska utredning-
en och Näringsdepartementets egen lilla utredning
ligger bakom. Utredningen Forskning 2000 var par-
lamentarisk. Tonvikten i alla dessa utredningar har
nog lagts på teknikutvecklingen, produktutveckling-
en. I Forskning 2000 talas det om hur man utvecklar
kreativa miljöer så att det blir fart på grundforskning-
en och sedan bra kontakter mellan grundforskare och
de företag som ska göra produkterna.
Det här är viktiga frågor för ett modernt samhälle,
sett till den internationella konkurrensen. Miljöpartiet
har kanske uppmärksammat andra bitar lite mer. Vi
har naturligtvis ett miljöansvar men vi ser också lite
mer på livskvaliteten i ett vidare perspektiv. Brutto-
nationalprodukten är förvisso viktig. Välståndets
ökning ser vi kanske inte lika intresserat på - den s.k.
reallönen, alltså hur mycket produkter som man kan
köpa för sin inkomst - utan vi ser kanske lite mer till
livskvalitet i lite annan bemärkelse. Det handlar då
om mer tid för barnen och mer tid för socialt um-
gänge, kultur, fritid osv. Det här är mer av tyngd-
punktsbetoning. Jag tror inte att något parti är mot en
ökad livskvalitet; det är alltså inte så jag menar.
Miljöpartiet har när det gäller själva organisatio-
nen betonat två punkter:
Dels gäller det att den tillämpade forskningen har
varit splittrad. Sektorsforskningen har varit uppdelad
på flera olika instanser som byggts upp under ett
halvt sekel och man har varit dålig på att lägga ned. I
stället har saker legat kvar. Det gör att det hela är
splittrat, lite ålderdomligt och inte särskilt effektivt.
Dels gäller det att en obalans har vuxit fram mel-
lan grundforskning och sektorsforskning. Vi har sagt
att för att sektorsforskningen ska kunna hålla en god
kvalitet och för att tillämpningen av forskningen ska
hålla tillräckligt god kvalitet måste vi ha en grund-
forskning och en forskarutbildning som hela tiden
förser samhället med kompetens.
Vi har konstaterat att grundforskningen i relation
till sektorsforskningen halkat efter och har begärt att
få en ökad satsning på grundforskningen.
Dessa aspekter återspeglas i nu liggande förslag.
Vi har fått en tydlig uppdelning när det gäller grund-
forskning och tillämpad forskning, som alltså är foku-
serad och där initiativet kommer från problemen i
samhället. Vetenskapsrådet har ett tydligt uppdrag
och det är att man ska ägna sig åt grundläggande
forskning. Det är kvaliteten på forskningen som är
avgörande. För den tillämpade forskningen har det
blivit en fokusering på de två viktiga områdena när
det gäller det politiska målet: en utveckling mot ett
socialt och ekologiskt långsiktigt hållbart samhälle.
Vi har ett områdesinriktat forskningsråd för sociala
frågor och arbetsliv samt ett annat för miljöfrågor.
Att vi har fokuserat på två områden och lagt ned
en rad av de myndigheter som delar ut pengar till
sektorsforskning är också en lösning på de andra
problemen.
Vidare har vi en bit som är nog så viktig, nämli-
gen hur samhället ska kunna få ett bra grepp om ut-
vecklingen när det gäller själva tillämpningen av vår
kunskap - det långsiktigt hållbara samhället. Hur får
vi den styrningen? Självklart måste vi i ett demokra-
tiskt samhälle på ett tydligt sätt leda fram frågorna till
folket för att få ställningstaganden.
Det handlar om att informera, och där har veten-
skapsrådet en stor och viktig uppgift. Naturligtvis har
också Forskningsforum en mycket stor uppgift där.
De två instanserna kommer att bli mycket viktiga när
det gäller den demokratiska styrningen av denna
utveckling, om det går som vi tror och hoppas.
Specialisterna måste i dagens läge ha ett mycket
bredare verksamhetsfält, antingen genom att samver-
ka med andra specialister eller genom att det finns
personer som tar hand om kunskapen och transforme-
rar den till en för samhället användbar form. Där har
vetenskapsrådet ett tydligt direktiv att arbeta tvärve-
tenskapligt, uppmärksamt följa utvecklingen och även
ta initiativ till att föra samman forskning och forskar-
grupper där så behövs.
Kritiken från oppositionen har varit vag. Jag tar
inte det som ett tecken på att det saknas idéer, utan
det är kanske något lite mer än det som Thomas
Östros har sagt. Jag befinner mig kanske lite i skug-
gan av de stora händelserna, men jag tycker att vi har
haft en parlamentarisk enighet i Forskning 2000.
Mycket av de tankar som fanns där finns med i för-
slaget, och därför möter vi inte så stark opposition på
de här punkterna.
Flera av motionerna är intressanta. Moderaternas
motion är den som man kan ta tag i - det är ju i den
som man har utformat ett alternativ. Men jag förstår
inte varför vetenskapsrådet skulle bort. Jag har en
känsla av att Moderaterna lite ensidigt betonar just
företagens möjlighet att utnyttja kunskapen, och lite
mindre ser till de andra delarna av samhällets utveck-
ling. Men det kanske jag kan få svar på.
Anf. 151 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Gunnar Goude beskriver först den
historiska utvecklingen av forskningen. Han talar om
å ena sidan lycka, välstånd och samhällsbildning, å
andra sidan förtryck och elände därför att man inte
har tagit vara på, eller haft, kunskapen.
Det finns exempel som jag tycker att man skulle
kunna gå vidare med på stater och regimer som inte
frågar efter den kunskap som inte har kommit från
rätt håll. Jag tänker då naturligtvis i första hand på de
kommunistiska länderna.
Centralstyrning är farlig om den blir ett medel för
fel människor som får styra och inte kan ta hänsyn till
vad som gäller.
När vi i oppositionen har gått emot centralstyr-
ningen så starkt att vi yrkar avslag på propositionen
så tycker jag att det är en stark reaktion.
När det gäller Miljöpartiets inställning så funderar
man en aning. Samma sak gäller när Britt-Marie
Danestig, som har varit med i Forskning 2000, sedan
gör en helomvändning. Vad står det för?
Miljöpartiet har påstått sig värna små och medel-
stora högskolor. Tror Gunnar Goude att dessa lärosä-
ten ska kunna konkurrera med de stora bjässarna om
forskningsmedel? Jag är i stället djupt orolig för att
om det inte blir en kraftsamling kring basresurserna
så kommer de mindre lärosätena att lida svältdöden
långsamt och smärtsamt. Detta har jag tryckt på vid
flera tillfällen i replikerna här i dag. Vad har Miljö-
partiet för beredskap?
Anf. 152 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! På den första punkten måste jag er-
känna att jag inte alls förstår kritiken. Jag är natur-
ligtvis emot centralstyrning, och det tror jag faktiskt
att samtliga partier är och också tydligt har uttalat.
Hela förslaget genomsyras ju av motsatsen till
centralstyrning. Man har alltså byggt upp ett system
som är forskarstyrt på rätt ställe, dvs. där forskarna
kan avgöra vilka problem i ett grundforskningssam-
manhang som ska tas upp och är forskningsbara och
där det finns ett behov av att få ny kunskap.
Det är inte alls samhället som centralstyr det. Den
centralstyrningen finns inte. Styrelsernas samman-
sättning är väl ett gott tecken på att det inte är central-
styrt! Där sitter ju en majoritet av forskare.
Det är också uttalat att vetenskapsrådet ska ägna
sig åt grundforskning och vara forskarstyrt, och att
det är kvaliteten som är avgörande.
Detta att kvaliteten är avgörande berör den andra
frågan. I motsats till vad Yvonne Andersson tänker så
tror jag att kvaliteten är lika viktig för små och me-
delstora högskolor som för universiteten. Något annat
kriterium ska vi inte ha för att få forskningsanslag.
Det finns inget skäl alls att tro att små och medelstora
högskolor inte skulle kunna utveckla kvalitet i sin
forskning.
Däremot har vi begränsade resurser, och får tänka
oss för när det gäller fördelningen av basresurser. Då
tror jag att det är bättre att fondera medel på något
sätt och sedan få små och medelstora högskolor att
söka anslag för att ha en utvecklingsprocess osv. Men
man måste naturligtvis visa upp kvalitet. Jag tycker
att det låter konstigt att man inte skulle kunna få det.
Anf. 153 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det tycker jag var ett rätt tillfreds-
ställande svar - det ska finnas medel att söka för de
små och medelstora högskolorna för att bygga upp
det som behövs för att de sedan ska kunna konkurrera
på lika villkor.
Men vad jag ändå tycker är märkligt är att Gunnar
Goude inte ser detta som centralstyrning. Vad är det
då? Lärosätena har i dag suttit och alltmer fått avgöra
hur mycket medel som ska gå till deras olika fakulte-
ter och institutioner för forskning, och de har kunnat
fördela inom sig. Med den här utvecklingen med
utökning av antalet professorer och grundutbildnings-
studerande, och om fakultetsmedlen inte samtidigt
ökas, så kommer deras makt att förändras och för-
flyttas till en högre nivå - en central nivå.
Om inte det är en centralstyrning som ni accepte-
rar, så förstår inte jag vad som är centralstyrning.
Själv har jag hört mig för med flera lärosäten, och
inte heller de har kunnat se någon annan utveckling.
Hur tänker egentligen Miljöpartiet, om inte detta
är centralisering?
Anf. 154 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Fördelningen av medel för forskning
och forskarutbildning går två vägar.
Det ena är direkta anslag till universitet och hög-
skolor till vetenskapsområden. De är centralstyrda i
den bemärkelsen att vi här i riksdagen bestämmer hur
mycket som ska gå till respektive vetenskapsområde.
Vi har den styrningsmöjligheten, men den är ju väl-
digt bred och den lämnar mycket stort utrymme för
beslut om fördelningar ute på högskolor och univer-
sitet.
Den andra vägen är ännu mindre centralstyrd, ef-
tersom vi lämnar ifrån oss hela ansvaret, och bara
anger hur mycket pengar som ska gå till respektive
ämnesområde. Sedan bestämmer forskarsamhället hur
pengarna ska användas. Jag tänker på vetenskapsrådet
och de tre ämnesråden.
Jag kan alltså inte begripa hur man kan tycka att
detta är centralstyrning - faktiskt inte.
Jag kan kort kommentera de andra frågorna. Det
förslag som nu ligger är kärnan i ett styrsystem - en
sorts flödesschema där vi bara ser mittdelen. Vi har
inte någonting sagt om hur pengarna ska strömma in i
systemet, dvs. hur mycket som kommer från respek-
tive utgiftsområde i budgeten. Det handlar alltså om
hur mycket de olika departementen kommer att satsa
på sina forskningsområden osv. Den biten saknas,
och den kommer att behandlas i forskningsproppen
och i budgeten. Det är alltså en annan typ av fråga.
Den andra delen, utströmningen, är inte heller
belyst. Det gäller t.ex. frågor som har med full kost-
nadstäckning ute på universitet och högskolor att
göra. Ska det gälla eller inte för pengar som kommer
från forskningsråden? Sådana saker är inte heller
behandlade.
Men jag skulle vilja påstå att den kärna vi har är
väl genomtänkt, bra motiverad och har en enkel och
fast struktur. Den tillåter också styrning på de viktiga
punkter där det behövs, och lämnar åt andra krafter
att verka där de antagligen gör ett bättre arbete än vad
vi kan göra här i riksdagen eller vad regeringen kan
göra.
Anf. 155 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Låt mig börja med två frågor och ett
svar.
Fråga ett: Ser Gunnar Goude några tendenser till
ökad politisering av den högre utbildningen och
forskningen?
Fråga två: Ser Gunnar Goude några tendenser till
ökad centralisering inom högre utbildning och forsk-
ning?
Den senare frågan berördes ju delvis i replikväx-
lingen med kristdemokraterna.
Sedan över till svaret. Vi ser vetenskapsrådet som
ett överråd, där vi ser en fara i att ett fåtal personer
rycks med i olika debatter och blir utsatta för på-
tryckningar som gör att de inte har den långsiktighet
och den klarsyn som jag tycker att man måste ha.
Därför ser vi större möjligheter till integritet och att
vi verkligen får grundforskning om vi har tre olika
vetenskapsråd överst.
Låt mig sedan gå över till själva diskussionen och
talet. Det är alltid spännande att lyssna på Gunnar
Goude. Det är ganska ofta lätt att hålla med om
mycket. Visst har forskningen en stor betydelse. Jag
är helt övertygad om att den kommer att få en än
större betydelse dels för att skapa ökad kunskap, dels
för att bidra till samhällets utveckling, dels för att
skapa ekonomisk tillväxt, dels för att skapa en annan
tillväxt, nämligen en upplysthet som gör att fler män-
niskor förstår mer och kan sätta sig in i flera saker.
Jag hörde Gunnar Goudes resonemang om sam-
hällens uppgång och fall. Jag tror att det inte bara är
brist på kunskap som har gjort att vi har fått uppgång
och fall. Många gånger har det också varit så att för
mycket makt har samlats hos ett för litet antal perso-
ner.
Anf. 156 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Jag tar det sista först. Jag tror inte
heller att det är brist på kunskap. Det jag ville försöka
framhäva var att vår reaktion väldigt ofta är att hade
vi bara vetat så hade vi kunnat bete oss på ett annat
sätt. Det handlar alltså om vår ständiga benägenhet att
fråga efter kunskap. Den är så mänsklig och så ge-
nomgripande. Vi kan gå till svenskt domstolsväsende.
Där blir man nästan frikänd om man inte hade den
kunskap som gjorde att man förstod vad ens hand-
lingar skulle leda till för resultat, om det nu var ett
olyckligt resultat. Det handlar alltså om vår respekt
för kunskapen. Vårt behov av kunskap för att lösa
problem är mycket stort.
När det gäller vetenskapsrådet tycker jag att det
finns värdefulla moment i den svenska forskningsor-
ganisationen som vi ska ha kvar i det nya systemet.
Jag tänker t.ex. på FRN, Forskningsrådsnämnden,
som har haft en fristående övergripande form. Det har
inte varit en styrform, men den har i alla fall fångat
upp behov av att ta initiativ på olika områden där
forskningsråden för närvarande inte har tagit de initi-
ativen. Vi har många exempel på områden där FRN
har tagit initiativ som sedan har fått en positiv ut-
veckling och gått över i forskarsamhället, tagits hand
om där och utvecklats vidare.
Detsamma gäller det övergripande gransknings-
uppdraget som man har skött på ett bra sätt. Man har
också kommit med rekommendationer bl.a. till rege-
ringen och riksdagen om vad som behöver göras.
Miljösidan är ett sådant område där man har gjort en
mycket bra utredning om hur man ska leda forskning-
en fram så att den gagnar utvecklingen till ett ekolo-
giskt långsiktigt samhälle. Jämställdhetsfrågorna är
en annan övergripande fråga och genusforskningen en
tredje. Det finns många exempel.
Att ta bort detta organ och tro att de här forsk-
ningsråden separat ska klara av det, tror jag är att
överskatta deras funktion och verksamhet.
Anf. 157 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Låt mig börja med det sista. Vi kan
naturligtvis ha olika gissningar om detta. Min giss-
ning är snarare att man får för mycket ovanifrånpers-
pektiv. Jag tycker att med den nya strukturen blir det
ett FRN som läggs på toppen. Sedan läggs det tre
klossar under. Då var det bättre med den gamla orga-
nisationen som hade tre klossar ovanpå och sedan
FRN under. Jag tror att den centralistiska idén och
idén om att maskineriet ska titta ned på forskarna och
medborgarna, dvs. uppifrån och ned, är en felsyn. Vi
måste försöka bygga saker nerifrån och upp. Vår
kritik här gäller att detta bygge ser ut att börja för
mycket i toppen och sedan trycka ned saker i stället
för att leta efter motsatsen.
Anf. 158 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Jag vill verkligen inte göra mig till
talesman för motsatsen. Jag ser självfallet inte det här
systemet som en toppstyrd forskningsorganisation,
utan tvärtom så att man kan fånga upp rörelser. Det är
en kanal ut i samhället. Det är också en översyn som
är viktig för att kunna ta initiativ för att utveckla
forskning och byta inriktning på olika områden.
Forskningsforum kommer att vara en viktig del i
vetenskapsrådets arbete. Styrelsen kommer att ha en
nära samverkan med Forskningsforum. FRN:s upp-
gifter är inte på något sätt överflyttade så att vi har
fått en forskningsstyrelse. Vi har ju tidigare i diskus-
sionen varit inne på att man skulle ha en forsknings-
styrelse. Det har man förkastat. I stället har man valt
den här uppdelningen. Där har vi allmänintressena
företrädda, och det finns ett allmänt forskningsintres-
se med diskussions- och informationsmöjligheter och
sådant i Forskningsforum. Det är en del av det som
FRN har arbetat med på ett lyckat sätt. Den andra
delen har förts till vetenskapsrådet. Jag tror att det är
en uppdelning som kan vara bra. Vi får väl se. Fram-
tiden får väl utvisa var man hamnar.
Jag tror att många universitetsinstitutioner har ett
helt annat problem än toppstyrningen. De upplever
nog inte att det är regering och riksdag som bestäm-
mer vad de ska forska på. Däremot är marknaden,
stora bolag som har samverkan med institutionerna,
kraftfull. Den obalans som jag har pratat om tidigare
när det gäller grundforskningen är så tydlig att man
passerar femtioprocentsgränsen, dvs. den tillämpade
forskningen på institutionen för in mer än 50 % av
medlen. Man får en maktförskjutning så att bolagsin-
tresset tar över grundforskningens frihet. Det är na-
turligtvis något som vi måste bevaka. Jag anser att
den faran är större. Det är egentligen ingen fara. Jag
vill gärna ha denna samverkan, men vi måste förstär-
ka grundforskningen. Där har staten ett ansvar. Jag
upplever nog att det är precis som Thomas Östros
säger, nämligen att det är statens uppgift att garantera
friheten. Det är inte toppstyrning, utan det är något
helt annat.
Anf. 159 KARIN SVENSSON SMITH (v):
Fru talman! Forskningspropositionens principiella
utgångspunkter är lätta att dela. För en god utveckling
är det avgörande att Sverige förmår att generera kun-
skap samt tillgodogöra sig den och omsätta den i
strukturer, produkter och resurser som nyttiggörs av
näringsliv och övriga delar av samhället.
Politiken måste verka sektorsövergripande. Det är
samspelet mellan god infrastruktur, väl fungerande
institutioner och människors kunskaper och drivkraf-
ter som skapar en god utveckling. Utvecklingen
måste ske med hänsyn till människors arbets- och
livsvillkor, miljön och den långsiktiga tillgången på
naturresurser. Ungefär så är det uttryckt i propositio-
nen.
Regeringens allmänna ambition att samla forsk-
ningsresurserna till ett begränsat antal instanser un-
derlättar för överblickbarhet, minskad administration
och en mer ändamålsenlig prioritering av de medel
som står till buds.
Den kunskapsutveckling som är relevant för
framtida transporter är huvudsakligen transportslags-
övergripande. För att de av riksdagen antagna trafik-
politiska målen ska nås krävs en övergång från de
transportslag som är särskilt miljö- och olycksbelas-
tade till transporter vars effekter är bättre i förhållan-
de till miljö- och trafiksäkerhetsmålen.
Av naturliga skäl finns det inom respektive trafik-
verk en egen kultur som sätter en expansion av det
egna trafikslaget i centrum. Detta fenomen är redovi-
sat bl.a. i SOU 1998:137 Slutrapport från Tunnel-
kommissionen. Ska kunskaperna vad gäller integre-
ring av transporter och volymminskning av transpor-
ter kunna utvecklas bör denna uppgift läggas på ett
organ som inte företräder ett särskilt trafikslags in-
tressen.
Att föra över godstransporter från väg till räls är
en ambition som ingår i regeringsförklaringen. Hit-
tills har denna ambition inte realiserats. Lastbilstrafi-
ken har ökat med 5 % det gångna året, medan voly-
men gods på spår bara har förändrats marginellt.
För att klara den av regeringen uttryckta ambitio-
nen krävs en utveckling av lastbärare och annat som
behövs för att järnväg och sjöfart ska höja sin attrak-
tionskraft i förhållande till åkerinäringen. Den senare
är för närvarande den näring i Sverige som näst efter
IT-branschen expanderar mest. Forskning kring om-
lastning och integrering av godstransporter bör få mer
resurser. Målet är att varje transportslag ska utnyttjas
till det det är bäst på. Så är inte fallet i dag. Vägarna
är överutnyttjade med luftföroreningar, trafikolyckor
och förslitning av vägnätet som följd.
Kommunikationsforskningsberedningens verk-
samhet har hög vetenskaplig kvalitet, vilket visats
bl.a. i internationella utvärderingar. Det är tack vare
KFB som Sverige får tillbaka väsentligt större andel
av EU:s trafikforskningsmedel i förhållande till vad
Sverige betalar in. KFB är tillräckligt stort för att
kunna utgöra den kreativa och prövande miljö som
behövs för att forskningen ska vara innovativ. Forsk-
ningspropositionen föreslår att Kommunikations-
forskningsberedningen läggs ned samtidigt som de
olika trafikverken ska behålla sin FoU-verksamhet.
I den utredning som genomförts av Anders
Flodström påpekas vikten av att hålla ihop transport-
forskningen. Detta förslag återfinns dessvärre inte i
propositionen. Förvisso sägs att myndigheternas FoU-
verksamhet bör byggas upp kring ett antal progra-
mområden som ska utformas för tidsperioder på upp
till sex år. Men trafik och transporter nämns inte
explicit.
Trafikutskottet har yttrat sig till utbildningsut-
skottet vad gäller forskningspropositionen. I yttrandet
framhåller utskottet vikten av att KFB:s nuvarande
arbetsuppgifter med en sammanhållen transportforsk-
ning övertas av den nya FoU-myndigheten. Det var
ett enhälligt utskott som hade den synpunkten.
Regeringen avser att tillsätta en organisations-
kommitté med uppgift att lämna förslag beträffande
ansvar och omfattning samt resurstilldelning till den
nya myndigheten. Jag anser att inom ramen för det
uppdrag den nya organisationskommittén får ska ingå
ett specifikt program för hela trafik- och transport-
forskningen. Med hänvisning till detta yrkar jag bifall
till Stig Erikssons och min motion Ub30, första att-
satsen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 juni.)
14 § Vissa organisationsfrågor inom närings-
politiken
Föredrogs
näringsutskottets betänkande 1999/2000:NU17
Vissa organisationsfrågor inom näringspolitiken
(prop. 1999/2000:71).
Anf. 160 KARIN FALKMER (m):
Fru talman! Bakom rubriken Vissa organisa-
tionsfrågor inom näringspolitiken i dagens betänkan-
de från näringsutskottet döljer sig regeringens förslag
om att slå ihop det som blir kvar av NUTEK, efter det
att först energidelen och sedan forskningsdelen för-
svunnit, med centrala ALMI och därigenom inrätta en
ny myndighet för företagsutveckling. Dessutom före-
slås inrättandet av en analysmyndighet.
I en bakomliggande utredning av Elisabet Annell
och Peter Nygårds diskuteras myndigheternas roll och
förutsättningarna för ett bra närings- och konkur-
rensklimat.
Utredningen visar tydligt att den nuvarande små-
företagarpolitiken vilar på bräcklig grund. Efter 30
års näringspolitik med 250 miljarder kronor i avsatta
medel för olika insatser vet vi i stort sett ingenting om
vad detta har betytt för utveckling och tillväxt. Utan
utvärderingar av befintlig verksamhet har hela tiden
nya stödformer och nya organ tillkommit. Antalet
aktörer och rollfördelningen mellan dem är svåröver-
skådlig.
Vidare konstateras i utredningen att staten gjort
företagaren beroende av myndighetsbeslut i alltför
många frågor och att staten har fragmenterat och
sönderdelat sättet att hantera både företagarens behov
och de många olika regelkraven på företagen.
Utredningen framhåller att det svenska näringsli-
vet är för litet och att det startas för få företag. Man
poängterar att förståelse av situationen för de små
företagen är nödvändig för att ta småföretagarpoliti-
ken ur den återvändsgränd som samlade analyser
visat att den numera hamnat i.
Utredningen pekar på problem såsom de diskri-
minerande skattereglerna, t.ex. fåmansbolagsbeskatt-
ningen, de attitydpåverkande skattereglerna, t.ex.
stoppreglerna och dubbelbeskattningen, de arbets-
rättsliga reglerna som gör anställningar vanskliga för
små och medelstora företag samt den växande mäng-
den administrativa regler som tar oproportionerligt
stor del av småföretagens tid.
Annell och Nygårds drar slutsatsen att regelsys-
temen på ett avgörande negativt sätt påverkar både
företagandets omfattning och tillväxtens kostnader.
Det anses vara speciellt olyckligt att de många åren
av till synes samstämmig politisk debatt inte lett fram
till någon minskning av regelmängdens omfattning.
Sverige bedöms av utredarna ligga påtagligt under det
europeiska snittet inom regelförenklingsområdet.
Utredarna kritiserar också de svenska konkurrens-
villkoren, gråzonen mellan offentlig och privat verk-
samhet, att skattefinansierad verksamhet drivs i osund
konkurrens med enskild verksamhet, den otillräckliga
offentliga upphandlingen samt de statliga stödens
konkurrenspåverkande effekter. Konkurrenssnedvrid-
ningar eller för liten konkurrens lyfts fram som pro-
blem i denna utredning, liksom tidigare av Konkur-
rensverket.
Regeringens förslag om en ny myndighet för fö-
retagsutveckling ändrar inte de grundläggande fakto-
rerna som påverkar näringsklimatet. De konkreta
problemen med juridiska hinder, skatteregler, konkur-
rensvillkor, innovationsklimat, kompetensförsörjning
och regelinflation löses inte med regeringens förslag.
Den beskrivna situationen med den såväl centrala
som regionala röra av svåröverskådlig mångfald av
näringspolitiska myndigheter och aktörer påverkas
inte mer än ytterst marginellt.
Annell och Nygårds har en viktig utgångspunkt i
att staten inte ska ägna sig åt något som marknaden
själv kan hantera. Man poängterar att myndigheter
ska vara beställare och inte utförare. I detta samman-
hang har förhållandet att NUTEK drar i gång ett ka-
nadensiskt koncept för nyföretagande väckt oro bland
aktörer som är verksamma i liknande verksamhet och
som riktar sig till samma målgrupp.
Representanter för Jobs and Society som fram-
gångsrikt arbetat med liknande koncept under 15 år
har inför utskottet ifrågasatt lämpligheten av att NU-
TEK som aktör riskerar att skapa osund konkurrens
som kan försvåra verksamheten för Nyföretagarcent-
rum, liksom för Ung Företagsamhet, Drivhuset m.fl.
redan verksamma privata och ideella aktörer.
NUTEK har inför utskottet beskrivit sitt engage-
mang i Open for Business, som ägs av ett organ inom
det kanadensiska utbildningsdepartementet. För att
kunna ta del av delvis hemligstämplad handling i
syfte att kunna bedöma sakfrågan om osund konkur-
rens har utskottets ledamöter, representerande Mode-
raterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpar-
tiet, begärt att utskottet via Näringsdepartementet
skulle få ta del av avtalet mellan NUTEK och den
kanadensiska staten. Av outgrundlig anledning mot-
satte sig utskottets majoritet - med socialdemokrater-
na i spetsen - att näringsutskottet skulle få ta del av
materialet med bibehållen sekretess.
Frågan om huruvida NUTEK med Open for Busi-
ness-projektet riskerar att snedvrida konkurrensen
kvarstår, och ärendet har inte fått en tillfredsställande
beredning.
Mot bakgrund av vad som sägs i riksdagsordning-
en, 4:10, är det mer än anmärkningsvärt att en begä-
ran av åtta ledamöter i näringsutskottet har avvisats.
Oklarheter kring ansvaret när det gäller besluts-
fattandet föreligger också. Mona Sahlin svarade an-
gående detta i ett interpellationssvar att beslutet om
NUTEK:s engagemang i Open for Business ingick i
myndighetsutövningen.
Ministerns inställning till vad som kan ligga i
myndighetsrollen kontrasterar helt med den inriktning
som anges i Annells och Nygårds utredning, där det
betonas att myndigheter eller andra statliga organ inte
bör vara utförare utan ha en beställarroll.
Open for Business-konflikten ställer hela frågan
om verksamhetsinriktningen hos den nya myndighe-
ten för företagsutveckling i fokus. Dessutom aktuali-
seras den viktiga principfrågan hur ett utskott över
huvud taget ska kunna fullfölja sitt uppföljnings- och
utvärderingsuppdrag om utskottet inte kan få ta del av
underlagsmaterial med bevarad sekretess.
Vi moderater avvisar förslaget om en ny nationell
myndighet för företagsutveckling. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett mer heltäckande
förslag som tar sin utgångspunkt i slutsatserna i Eli-
sabet Annells och Peter Nygårds utredning Statens
åtgärder för fler och växande företag.
Fru talman! Det står helt klart att det finns ett stort
behov av att utvärdera den hittills förda näringspoliti-
ken. En sådan utvärdering bör skyndsamt göras innan
förslag om inrättande av nya myndigheter läggs fram.
När det gäller förslaget att inrätta en ny statlig
analysmyndighet borde regeringen först ta till sig alla
fakta från redan verksamma analysorgan, och med
detta som underlag vidta lämpliga åtgärder för att
stärka det svenska näringsklimatet. Vid behov av
ytterligare analyser bör regeringen upphandla tjänster
från olika aktörer på marknaden.
Regeringens förslag i den del som berör STATT
är oroande. Sveriges tekniska attachéer bör bibehålla
sin ställning som oberoende organisation. STATT har
ett starkt varumärke som byggts upp under årtionden.
Tekniska attachéer med kvalificerad teknisk kunskap
och förmåga att knyta förtroendefulla kontakter har
skapat nätverk utomlands vad avser teknisk utveck-
ling, företag och individkontakt. STATT:s arbete på
strategiska platser i världen har bidragit till svensk
näringslivsutveckling och därmed till vårt välstånd.
Att delvis omforma STATT till en rapportskri-
vande omvärldsanalysmyndighet för regering och
departement innebär att den ursprungliga STATT-
tanken försvinner. Det starka varumärket STATT
riskerar att förstöras med regeringens förslag.
I stället borde samarbetet mellan STATT och ISA
utvecklas. Med tanke på att både STATT och ISA har
till uppgift att ta hem i ena fallet teknik, i andra fallet
investeringar har de båda organisationerna många
beröringspunkter. STATT och ISA har, och har under
de gångna åren också haft, samarbete i bl.a. Tokyo,
Los Angeles och Detroit.
Samarbetet har underlättats av att de båda organi-
sationerna kompletterar varandra vad avser uppdrag
och inriktning.
För Sveriges del är det viktigt och av avgörande
betydelse att existerande kluster och kompetensblock
förstärks med ett inflöde av utländska aktörer. I dessa
ansträngningar torde STATT och ISA kunna ha
mycket att bidra med i samverkan. Ett närmare sam-
arbete mellan de två organisationerna skulle kunna
skapa mer av kritisk massa vad gäller dels möjlighe-
ten att till Sverige ta hem teknik och investeringar,
dels önskvärdheten att få viss volym på utlandskonto-
ren.
De naturliga beröringspunkter som finns och det
samarbete som äger rum samt den representation som
de båda organisationerna har i utlandet motiverar en
närmare analys av hur STATT och ISA skulle kunna
fördjupa sitt samarbete, både vad avser verksamhets-
områden och utlandsorganisation.
Vi moderater avvisar förslaget om en ny myndig-
het för analyser och omvärldsbevakning. Vi efterfrå-
gar en genomgående analys av vad som hittills har
gjorts och bör göras inom näringspolitikens område,
och vi efterfrågar en analys av samarbete mellan
STATT och ISA.
Fru talman! Jag avvisar förslagen i propositionen
och yrkar bifall till reservationen.
Anf. 161 INGER STRÖMBOM (kd):
Fru talman! Propositionen med namnet Vissa or-
ganisationsfrågor inom näringspolitiken är en i en
rad propositioner som inte innehåller några konkreta
detaljer. Det är mer inriktning än raka besked. Man
kan inte ens ana sig till hur det ska bli när det en gång
blir färdigt.
Fru talman! Kristdemokraterna köper inte grisen i
säcken. Vi ställer inte upp på vaga inriktningar där
slutbudet faktiskt kan landa var som helst. Den pro-
position vi nu debatterar innehåller inte mycket kon-
kret, mer än att det ska bildas en ny myndighet för
företagsutveckling och en ny myndighet för analyser,
omvärldsbevakning och utvärderingar samtidigt som
Statens institut för regionalforskning ska avvecklas.
Det är vad riksdagen ska ta ställning till.
Fru talman! Här kan man faktiskt låna från Hasse
Alfredson och säga att förslaget är som en påse: tomt
och innehållslöst tills man fyller det med något.
Utredningar jobbar nu för högtryck för att ta fram
förslag som ska ge de nya myndigheterna ett innehåll
och en organisation.
Vi kristdemokrater delar regeringens uppfattning
att det finns alldeles för många aktörer och aktiviteter
som ibland t.o.m. konkurrerar om att erbjuda sina
tjänster till nystartade och växande företag. Det är ett
sundhetstecken att regeringen har insett att för att
förenkla för de blivande och befintliga företagen
måste det till en ökad samordning och en ökad tyd-
lighet i rollfördelningen mellan de statliga aktörerna.
Men, fru talman, enligt vårt synsätt, har regering-
en helt fel angreppssätt. I stället för att utgå från nä-
ringslivets behov och önskemål och därigenom bygga
en ny organisation underifrån, startar man uppifrån
utifrån Regeringskansliets behov av förenkling och
samordning.
Vi kristdemokrater arbetar för förenklingar och
bättre villkor för företagen. Vi anser, precis som vi
har utvecklat i vår reservation tillsammans med Mo-
deraterna och Folkpartiet, att regeringen först borde
ha låtit göra en djupgående utvärdering av den hittills
förda näringspolitiken, innan man kommer med för-
slag om nya myndigheter och omorganisationer.
De 30 årens statliga näringspolitik har haft förde-
lar, men också brister. Detta måste utvärderas för att
vi ska vara säkra på att de statliga insatserna i dag
används på de för dagens företag absolut mest effek-
tiva och verksamma sätten, utan snedvridande kon-
sekvenser.
Efter en sådan utvärdering hade regeringen kunnat
presentera en utvecklad proposition, där man på ett
tydligt sätt hade kunnat se konsekvenserna för företa-
gen.
Som jag sade tidigare: Vi kristdemokrater köper
inte grisen i säcken. Vi yrkar avslag på propositionen.
Jag vill passa på att yrka bifall till reservationen.
I de utredningar som låg till grund för propositio-
nen fanns tydliga signaler om behovet av ett ännu
bättre företagsklimat och behovet av en utvärdering
av den förda näringspolitiken. Vi kristdemokrater
instämmer helt i slutsatserna från utredningen Statens
åtgärder för fler och växande företag, som konstaterar
att staten bör effektivisera den offentliga sektorn,
avreglera, konkurrensutsätta och upphandla. Då får vi
ett ökat antal livskraftiga företag och fler företag kan
växa.
Den offentliga statistiken visar att det redan star-
tats väldigt många företag i Sverige. I TV-
programmet Striptease som visades den 6 juni fram-
gick att av de många starta-eget-företagarna har efter
fem år var tredje person blivit registrerad hos Krono-
fogden. Fyra av tio lever på sina företag säger den
officiella statistiken. Detta kommenterades i pro-
grammet som acceptabelt av den förre arbetsmark-
nads- och näringsministern Anders Sundström.
Men, fru talman, i realiteten visar undersökningar
att bara två av tio starta-eget-företag ger lön över
existensminimum efter fem år. AMS, som ju beviljar
bidragen, kände inte till dessa nedslående uppgifter.
Man har inte gjort uppföljningar av lönsamheten i de
här företagen.
Jag menar att detta och mycket annat skulle fram-
komma tydligt i en utvärdering av den förda närings-
politiken.
För att ta fram sådana fakta behövs ingen ny
myndighet. Näringsdepartementet ansvarar både för
näringspolitiken och arbetsmarknadspolitiken, som är
berörd i det här fallet. Allt som behövs för att få fram
fakta om hur det fungerar bland företagen i Sverige i
dag är att besluta om en utredning.
Fru talman! Vi kristdemokrater anser att omorga-
nisation och nya myndigheter inte är den medicin
som behövs för att förbättra företagsklimatet och
tillväxten. I stället behövs färre och flexiblare regler,
sänkta skatter och avgifter och en helt ny syn på fö-
retagande som måste genomsyra skolan, högskolan,
politiken, medierna, ja hela samhället.
Byråkratin och regelbördan drabbar de små före-
tagen hårdast. Det vet vi. Stoppreglerna, fåmansbo-
lagslagstiftningen och arbetsrättslagstiftningen är
några av de klart tillväxthämmande regelverk som
måste förändras ur ett småföretagarperspektiv.
Fru talman! Den osunda konkurrens som bedrivs
eller stöds av kommuner, landsting, länsstyrelser och
statliga verk och myndigheter måste upphöra. Solari-
er, kaféer och busstrafik är några väl kända exempel.
Ett mycket aktuellt fall som jag menar bör grans-
kas ur konkurrensperspektiv är NUTEK:s engage-
mang i Open for Business. Det är ett koncept som
syftar till att stimulera entreprenörskap hos unga.
Konceptet är utformat som ett slags franchiseavtal
där man förbinder sig att följa den kanadensiska för-
lagan inte bara till innehåll utan enligt uppgift t.o.m.
så långt som till utformningen och färgsättningen av
de lokaler där verksamheten ska bedrivas.
Nu finns det redan en mycket lång rad av både
privata och ideella organisationer som just vänder sig
till ungdomar. Varför ska då NUTEK köpa hem ett
nytt vidlyftigt koncept och bearbeta kommuner,
landsting, länsstyrelser och andra statliga aktörer på
regional nivå för att få dem att köpa in sig i detta
kanadensiska affärskoncept?
När en majoritet att utskottets ledamöter motsatte
sig att relevant material skulle ställas till utskottets
förfogande kände jag personligen stor olust i frågan.
Min misstanke om osund konkurrens har inte kunnat
avfärdas.
Fru talman! Kristdemokraterna delar den syn på
STATT som den föregående talaren Karin Falkmer
redovisade. Det framgår även av vår gemensamma
reservation.
Fru talman! Jag vill avsluta med att sammanfatta
de grundläggande skälen till att vi kristdemokrater
yrkar avslag på propositionen, även om syftet säkert
är gott.
Vi menar att propositionen är synnerligen sub-
stanslös. Det är bättre företagsklimat, enklare, färre
och flexiblare regler, sänkta skatter och avgifter och
en ny syn på entreprenörskap och företagande som
skapar fler nya och livskraftiga företag och får fler
företag att växa, inte statlig omorganisation.
En utvärdering av 30 års statlig näringspolitik
borde ha föregått propositionen.
Anf. 162 EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! Jag vill inledningsvis framhålla vik-
ten av ett generellt bra företagsklimat. Detta måste ha
en sådan utformning att Sverige klarar av att tävla
med de mest konkurrenskraftiga delarna av världen.
Därför är det viktigt att undanröja alla de faktorer
som hämmar företagande, jobb och tillväxt och som
kan påverkas genom den nationella inhemska politi-
ken.
Omvärldsförståelse och förändringsbenägenhet i
politiken är helt avgörande för Sveriges framtida
konkurrensförmåga och därigenom dess välstånd.
Sverige behöver därför en ny politik för kreativitet
och företagsamhet som berör såväl skatterna inom
företagandet, arbetsmarknaden, skolan, den högre
utbildningen och dessutom det vi tidigare diskuterade
här i kammaren, forskningen.
Vi anser att ett utmärkt sätt att stimulera nyföreta-
gandet är att öppna för konkurrens inom t.ex. offent-
lig sektor, vilket framför allt skulle gynna kvinnors
företagande. Att göra företagsreglerna färre, enklare
och mer stabila är dessutom en angelägen reform.
Nya myndigheter ändrar däremot inte de grundläg-
gande faktorer som skiljer det nuvarande Sverige från
ett land med bra företagsklimat.
Det naturliga tillvägagångssättet hade varit att en
utvärdering av den hittills förda näringspolitiken först
hade gjorts innan förslag om inrättande av nya myn-
digheter lagts fram. Resultatet av de utredningar som
regeringen uppger ligger till grund för propositionen
har uppenbarligen endast i mycket begränsad omfatt-
ning fått genomslag i de nu aktuella förslagen.
I utredningen Statens åtgärder för fler och växan-
de företag sägs att den nuvarande småföretagspoliti-
ken behöver utvärderas i grunden, att de direkta eko-
nomiska företagsstöden bör avskaffas, att det lilla
företagets behov av information, kunskap och nätverk
måste tillgodoses och att dessutom statens roll i små-
företagspolitiken måste förändras mot en ren bestäl-
larroll.
Utredningen konstaterar vidare att det finns regel-
system där de små och växande företagen kommer i
kläm. Det gäller särskilt de s.k. stoppreglerna, få-
mansbolagslagstiftningen, de administrativa regelkra-
ven och arbetsrättslagstiftningens utformning.
Utredarna kritiserar också kraftigt de svenska
konkurrensvillkoren, den s.k. gråzonen mellan of-
fentlig och privat verksamhet, den osunda konkurren-
sen med enskild verksamhet från skattefinansierad
verksamhet, den otillräckliga offentliga upphandling-
en och de statliga stödens konkurrenspåverkande
effekter.
Utredarnas egna slutsatser är att statens bästa
verktyg för att få till stånd ett ökat antal växande
företag är att effektivisera den offentliga sektorn,
avreglera, konkurrensutsätta och upphandla. De kon-
staterar vidare att mycket lite är känt om effekterna
av 30 års näringspolitik. Genomarbetade utvärdering-
ar saknas nästan helt.
Det förefaller som att regeringen inte har dragit
några egentliga slutsatser av de konstateranden som
utredarna faktiskt gör.
Stiftelsen Svenska Jobs & Society har inför ut-
skottet aktualiserat en fråga om osund konkurrens just
i fråga om NUTEK när det gäller främjande av nyfö-
retagande. Man har här köpt upp ett kanadensiskt
franchiseförslag à la McDonalds där man, precis som
företrädarna här har sagt, in till minsta färgnyans ska
ta över ett koncept för hur man ska stötta nyföreta-
gande.
Stiftelsen och även vi i oppositionen befarar att
Open for Business-konceptet kan innebära risk för att
en osund konkurrens uppstår. Vi konstaterar att det
för närvarande redan finns privata och ideella aktörer
som vänder sig till precis samma målgrupp. Vi kan
börja med Snilleblixtarna, gå vidare till Ung Företag-
samhet, Drivhuset, Robinson Crusoe, nätverket
KNUT, Jobs & Society m.fl. Open for Business
kommer att vara en regelrätt konkurrent och inte ett
komplement, som man försöker framhärda från NU-
TEK:s sida. Det är inte vad skattepengar ska använ-
das till, fru talman.
Våra svårigheter att få in ett underlag från NU-
TEK vad gäller dessa frågor är anmärkningsvärda.
Folkpartiet har reserverat sig tillsammans med Mode-
rata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Miljö-
partiet för att kunna få in en del hemliga handlingar
från NUTEK. Det vill man inte gå med på från majo-
ritetens sida, och det tycker jag är mycket olyckligt.
Folkpartiet anser det som en mycket viktig prin-
cipfråga att ett utskott ska ha möjlighet att få tillgång
till det material, t.ex. från myndigheter, som bedöms
nödvändigt i en fråga utan att man för den skull ska
upphäva eventuell sekretess. Bl.a. inom ramen för det
uppföljnings- och utvärderingsarbete som utskotten
ska bedriva är frågan om en bevarad sekretess hos det
material som ett utskott tar in av stor principiell bety-
delse.
När det gäller den föreslagna nya myndigheten för
analys, omvärldsbevakning och utvärdering delar vi
uppfattningen att det är rimligt att i högre utsträck-
ning än för närvarande ställa frågan vilka effekter den
förda politiken faktiskt har. Är inte detta ett rimligt
krav?
Som nyss har nämnts är kunskaperna om de fak-
tiska effekterna mycket bristfälliga. En utvärdering av
effekterna kan dock göras utan att en ny myndighet
upprättas. Regeringen kan och bör i stället agera i
högre grad som beställare av utredningar och analyser
m.m.
Fru talman! Med detta yrkar jag avslag på propo-
sitionen och bifall till reservationen. Jag uppmanar
regeringen att komma med ett bättre förslag och för-
passa detta till den byrålåda där det hör hemma.
Anf. 163 SYLVIA LINDGREN (s):
Fru talman! Låt mig först och främst yrka bifall
till hemställan i betänkande NU17 Vissa organisa-
tionsfrågor inom näringspolitiken och därmed avslag
på reservationerna.
I näringspolitiska frågor är vi i huvudsak överens
om målet. Alla partier vill självklart ha ett nä-
ringsklimat i världsklass. Ingen kan undgå att till-
växten i Sverige för närvarande är bra. Att nä-
ringsklimatet måste fortsätta att utformas så att Sveri-
ge klarar av att tävla med de mest konkurrenskraftiga
delarna av världen är väl också en uppfattning som
delas av samtliga partier. Hinder som hämmar jobb,
företagande och en långsiktigt god ekologisk och
ekonomisk tillväxt ska naturligtvis undanröjas.
Självklart har den goda tillväxten gagnats av en
bra och förtroendeingivande politik. Men det gäller
att inte stanna härvid utan att också se till hur vi or-
ganiserar den statliga verksamheten för att fortsätta
den positiva utvecklingen och att sätta in åtgärder och
resurser där det är nödvändigt att staten också agerar.
Fru talman! Sedan kan vi ha olika meningar i vis-
sa sakfrågor, t.ex. arbetsrätt, skatter, konkurrensfrå-
gor, privat och offentlig verksamhet. Vi vill alla ha
förenklingar, men vi vill också ha rättvisa och trygg-
het. Dessa frågor har vi debatterat. Arbeten i den
riktningen är i gång, och vi lär med all sannolikhet
återkomma till näringspolitiska frågor i andra sam-
manhang. Det går inte heller att blunda för att till-
växten i hög grad hänger samman med forskning,
utveckling, kompetensutveckling och tillgång till
välutbildad arbetskraft.
Det betänkande med anledning av regeringens
proposition om vissa organisationsfrågor inom nä-
ringspolitiken som vi behandlar i dag gäller en fråga
om organisation och inte detaljer i verksamheten.
Propositionen bygger på att utveckla och skapa
bättre möjligheter för statens organisation på central
nivå att främja företagsutveckling och tillväxt. Därför
vill man skapa en ny nationell myndighet för före-
tagsutveckling. Vidare ska kunskapsunderlaget för
innovations-, närings- och regionalpolitiken förstär-
kas. I detta syfte inrättas en ny myndighet för analy-
ser, omvärldsbevakning och utvärdering.
Anledningen till att denna proposition och detta
betänkande nu debatteras är avhängig den tidigare
debatten i dag, nämligen den om betänkandet om
forskningen för framtiden och ny organisation för
forskningsfinansiering, där näringsutskottet har yttrat
sig till utbildningsutskottet.
Bakgrunden till organisationsförändringarna är
naturligtvis att skapa bättre koncentration, kraftsam-
ling, flexibilitet, prioritering, överblick och ökad
styrbarhet på central nivå. På det regionala planet vill
man utveckla den regionala näringspolitiken, ha en
kraftsamling och överblickbarhet samt, inte minst,
förenkling. Detta är inte minst för individer, entrepre-
nörer och företag.
Detaljerna är, som har sagts tidigare, inte specifi-
cerade i propositionen utan det är endast fråga om
den övergripande organisationen. Organisationen ska
senare fyllas med innehåll, som också kommer att
innebära förändringar för vissa verksamheter i dag.
NUTEK och ALMI är några exempel. En kommitté
har därför tillsatts när det gäller företagsutvecklingen,
och ordförande är Per-Ola Eriksson, generaldirektör
för NUTEK. När det gäller omvärldsbevakning och
en analysmyndighet finns en utredare, nämligen Su-
sanne Ackum Agell.
Fru talman! Den borgerliga reservationen är kri-
tisk till tillvägagångssättet, och man hade velat ha en
utvärdering av den hittills förda näringspolitiken
innan någon som helst organisationsförändring görs.
Nu har ett par utredningar och hearings anordnats,
och frågan är, i ärlighetens namn, på intet sätt ny. Vi
vet alla att NUTEK:s och ALMI:s arbete går in i
varandra, och det behövs inga ytterligare utredningar
för att konstatera det. I propositionen sägs också att
de förslag som läggs fram är inledningen av ett för-
ändringsarbete och att det fortsatta arbetet får visa på
behovet av ytterligare organisatoriska förändringar.
Vidare sägs att regeringen har för avsikt att återkom-
ma till riksdagen angående den regionala nivån, som i
huvudsak ska vara den direkta kontakten för företa-
gen och företagarna.
Beträffande det viktiga förenklingsarbetet av reg-
ler vill jag i det här sammanhanget hänvisa till rege-
ringens nyss avlämnade skrivelse om myndigheternas
efterlevnad av Simplexförordningen.
Fru talman! Tidpunkten. När? Hur? Har frågan ut-
retts tillräckligt, osv.? Det är sådant som alltid kom-
mer att väcka någons eller någras ogillande. Nu har
man ändå - äntligen kan man säga - kommit till skott
om riktlinjer för en framtida organisation för att und-
vika dubbelarbete. Men som sagt, mycket av inne-
hållet av själva förändringsarbetet återstår, och det
måste man återkomma till.
Det vi i dag ska ta ställning till - det blir väl vote-
ring först i morgon, men debatten är i dag - är att
godkänna riktlinjerna för en ny myndighet för före-
tagsutveckling och bemyndigande till regeringen att
vidta de åtgärder som behövs vad gäller nuvarande
myndighetsorganisation och ALMI Företagspartner
AB, att godkänna riktlinjerna för en ny myndighet för
analyser, omvärldsbevakning och utvärdering samt
godkänna att Statens institut för regionalforskning
avvecklas den 1 januari 2001.
Fru talman! Jag vill säga några ord om det som
egentligen inte har med organisationsfrågorna inom
näringspolitiken att göra men som ändå tagit en hel
del av uppmärksamheten i näringsutskottets arbete,
nämligen om NUTEK bedriver "osund konkurrens"
eller inte. Låt mig först slå fast att jag inte tycker att
NUTEK ska ägna sig åt konkurrerande verksamhet.
Det tycker inte någon i den socialdemokratiska grup-
pen. Däremot ska det självklart vara kompletterande
verksamhet.
Jobs & Society är i huvudsak uppbyggt på kon-
ceptet företag hjälper företag, dvs. hjälper dem som
ska starta nya företag. Jag vill betona att de gör ett
mycket bra jobb, och någon skugga ska inte läggas på
dem här.
Det finns ändå anledning att fundera över skillna-
der mellan företagare och företagsamhet. Initiativta-
gare är detsamma som entreprenörer, och de står i
hög grad för förnyelse, men de blir sällan företagare.
Det är väl ingen obekant i den här församlingen att
förnyelsegraden i Sverige kan bli betydligt bättre. Det
är också oerhört viktigt för att hänga med i den fram-
tida stenhårda konkurrensen att vara med i förnyelse-
arbetet.
I själva sakfrågan - som vid just det här tillfället
har tagits upp av de borgerliga - tycker vi socialde-
mokrater att det är självklart att det är viktigt att få
tillgång till material osv. Men vi kan med gott sam-
vete säga att i det här fallet har vi fått ta del av avtalet
men inte prislappen. Per-Ola Eriksson från NUTEK
kom under pågående förhandling och redogjorde för
prislappen för utskottet. För övrigt är avtalet ännu
inte undertecknat.
Jag tror, fru talman, att just hur man organiserar
verksamheter är av absolut avgörande betydelse för
verksamheter oavsett i vilken form de bedrivs. Flyttar
man bara över en verksamhet och driver den likadant
utan att ändra i organisationen blir det aldrig några
bra resultat.
Det är nödvändigt att underlätta för blivande och
befintliga företagare genom t.ex. ökad samordning
och renodling av företagsfrämjande resurser. Se där-
för detta steg vi tar i dag som en inledning av ett
förändringsarbete för en bättre styrning och fördel-
ning av de medel som står till vårt förfogande. Staten
ska gå in där marknaden inte klarar av detsamma.
Sedan får vi återkomma i bl.a. budgetarbetet för år
2001 med förändringar på anslags- och utgiftsområ-
denas nivåer, namn, innehåll, resursfördelning etc.
Fru talman! Med detta yrkar jag åter bifall till nä-
ringsutskottets hemställan i betänkande NU17 och
avslag på reservationen.
Anf. 164 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Sylvia Lindgren inleder med att säga
att vi är alla besjälade av att skapa ett bra näringskli-
mat och att undanröja hinder. Men retoriken från
Socialdemokraterna, alltifrån ledamöter i näringsut-
skottet upp till ministrarna på Näringsdepartementet,
stämmer inte med åtgärderna som sedan vidtas. I
varenda debatt vi har haft har vi lyft fram de problem
som nu senast lyfts fram i Annells och Nygårds ut-
redning om svårigheterna för särskilt de mindre och
medelstora företagen. Jag behöver inte upprepa alla
punkterna, men när det gäller de myndigheterna går
regeringen till väga fullständigt bakvänt. Man måste
först veta vad innehållet är, vad de här myndigheterna
ska arbeta med, vad de har för målsättning och syfte
innan man gör en organisation. Att göra en organisa-
tion utan innehåll är poänglöst och fel.
När det gäller det ärende som näringsutskottet har
ägnat så mycken av sin tid, NUTEK:s engagemang i
konceptet Open for Business, är det anmärkningsvärt
att utskottsmajoriteten nekade oss att ta in det materi-
al som vi behövde för att göra en seriös bedömning
av den osunda konkurrensen. Avtalet är, Sylvia Lind-
gren, undertecknat av Per-Ola Eriksson, är översänt
till Kanada i väntan på att den nya kanadensiska rege-
ringen ska teckna under detta avtal. Avtalet existerar
och är undertecknat av den svenska parten.
När det gäller myndigheternas organisationer är
det oerhört relevant att fråga sig: Vad ska egentligen
myndigheten ägna sig åt? Ska man ägna sig åt att
starta stora kommersiella projekt, typ Open for Busi-
ness? Tycker Sylvia Lindgren det?
Anf. 165 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Återigen, Karin Falkmer: Avsikten
med den nya organisationsförändringen är att tydlig-
göra statens roll och att fokusera de områden där
privata marknader inte fungerar. I dag är det, som
flera har sagt, mångfald av aktörer och aktiviteter,
vilket bidrar till otydlig ansvarsfördelning och över-
lappning. Kort sagt: Det kan vara slöseri med statliga
resurser om inte samordningen blir bättre. Därför är
det nu en ny myndighetsorganisation där även FoU-
myndigheten är involverad och som ser ut att få en
analys- och omvärldsbevakningsmyndighet, en FoU-
myndighet och företagsutvecklingsmyndighet.
Det är alldeles riktigt, Karin Falkmer, att avtalet
inte är undertecknat av Kanada ännu. NUTEK får
säkert många erbjudanden som man också tackar nej
till. Men i det här fallet har man sett det som att det
här är ett komplement till den verksamhet som Jobs
& Society m.fl. bedriver och att den här delen inte
finns i det. Jag vill också säga, fru talman, att jag inte
ser i den diskussion mellan NUTEK och Jobs & So-
ciety som har varit i detta fall några oöverstigliga
hinder, utan jag är övertygad om att man från båda
parter är, med den diskussion som pågår, införstådd
med att det här en kompletterande och inte konkurre-
rande verksamhet.
Anf. 166 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Sylvia Lindgren säger att organisa-
tionsförändringen är till för att tydliggöra statens roll.
Statens roll har hittills varit att styra uppifrån, och det
tycker jag är helt fel. Den utredning som ligger till
grund för den här förändringen har man över huvud
taget från regeringens sida inte tagit hänsyn till. Utre-
darnas slutsats är nämligen att statens bästa verktyg
för att få till stånd ett ökat antal växande företag,
alltså företagsutveckling, är att göra någonting åt
grundproblemen bl.a. genom förändringar i skattelag-
stiftningen, effektivisering av den offentliga sektorn,
avreglering, konkurrensutsättning, upphandling och
regelförenkling. Detta är en uppräkning som säkert
samtliga som lyssnar på den här debatten känner igen
sedan flera års debatter och flera olika utredningars
analyser av Sveriges näringsklimat och konkurrensk-
limat.
När en statlig myndighet går in i ett stort projekt
som Jobs & Society avgörs huruvida det är osund
konkurrens eller inte. Det kan inte avgöras av Sylvia
Lindgren. Det kan knappast avgöras av mig heller.
Men de som är oroade är de som är verksamma i
exakt liknande verksamhet och en verksamhet som
riktar sig till precis samma målgrupp. Det är deras oro
som jag tycker att näringsutskottet har all anledning
att ta fasta på och verkligen undersöka.
Kan Sylvia Lindgren, när det gäller en sådan sak
som nyföretagarrådgivning på de orter där Open for
Business öppnar sina kontor, här på stående fot lova
att nyföretagarrådgivningen kommer att vara kvar i
de organisationer som i dag bedriver denna?
Anf. 167 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Som det har sagts tidigare här - Karin
Falkmer åberopade också ett svar från Mona Sahlin -
utgör naturligtvis en del av organisationen att se till
att vi inte konkurrerar med varandra, att staten går in
och vidtar åtgärder där marknaden inte fungerar och
att vi inte ska ägna oss åt likvärdig verksamhet för att
på så vis kunna samordna våra resurser bättre. Det är
därför man gör en övergripande organisationsöver-
syn. Det är den som vi i dag fastställer riktlinjerna
för. Vi debatterar i dag, och klubban får falla i mor-
gon vid voteringen.
Det är farligt att blanda ihop för mycket av detal-
jerna med organisationsdelen. Naturligtvis kommer
väldigt många andra frågor - konkurrens, skatter,
infrastruktur osv. - fortfarande upp i diverse proposi-
tioner som vi kommer att ha synpunkter på i framti-
den.
Jag förstår att man har haft en oro från Jobs & So-
ciety över att man kanske inte får tillräckligt med
sponsorer e.d. i framtiden beroende på att frågan om
OFB:s, Open for Business, verksamhet diskuterats
också med NUTEK. Vid den senaste diskussionen
mellan Jobs & Society och NUTEK verkar det ändå
som att man börjar förstå de olika inriktningarna på
respektive verksamhet. Därför finns det inga oöver-
stigliga hinder kvar.
Fru talman! Jag vill till Karin Falkmer i det sam-
manhanget också säga att det måste väl ändå ibland
kunna komma i gång någon ny verksamhet som gag-
nar nyföretagandet och framför allt entreprenörskapet
utan att någon känner sig trampad på tårna.
Anf. 168 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Här råder upp-och-ned-vända värl-
den. Jag tycker att Sylvia Lindgren i många stycken
talar sig varm för reservationen. Om det är så är hon
välkommen att skriva under även den.
Men sedan ordnar det upp sig, fru talman, för Syl-
via Lindgren går tillbaka till Open for Business. Hon
säger att det inte är någon fara, för Open for Business
är ingen konkurrent utan ett komplement till det som
redan finns i dag. Man har då tidigare även här kon-
staterat att det rör sig mot en målgrupp som inte täcks
av t.ex. Jobs & Society. Jobs & Society rör sig förvis-
so från företag till företag med rådgivning.
Fru talman! Jag skulle gärna vilja ha svar från
Sylvia Lindgren vilken målgrupp t.ex. Snilleblixtarna
vänder sig till. Vilken målgrupp vänder sig Ung Fö-
retagsamhet till, eller Drivhuset, Robinson Crusoe
AB, nätverket KNUT osv.? Jag skulle på stående fot
kunna räkna upp 15 namn som redan har en väl fun-
gerande ideell eller privat verksamhet, med målgrup-
per som också Open for Business kommer att använ-
da sig av. Hur kan Sylvia Lindgren då säga att det är
ett komplement och inte en konkurrent?
Anf. 169 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Jag har försökt förklara det som vi i
utskottet har haft en lång diskussion om, nämligen
förhållandet mellan Jobs & Society och Open for
Business. Jag har också sagt här att den företagsut-
vecklingskommitté som nu kommer att jobba och
som leds av Per-Ola Eriksson självklart ska jobba
med att se till att man inte bedriver konkurrerande
verksamhet från statligt håll. Open for Business ska
inspirera dem som inte startar företag, som kanske
vill driva ett entreprenörskap - ett sätt att också välja
inför framtiden.
Det är inte min sak, och knappast utskottets sak,
att sitta och vara revisor för de olika delarna av verk-
samheter. Det finns andra instanser för att göra detta.
Därför hänger denna fråga, som har fått ett så stort
utrymme i utskottets arbete, absolut inte samman med
det som tas upp i propositionen. Det är en organisato-
risk del, men där en kommitté nu jobbar för att kom-
ma fram med olika förslag. Det är avhängigt av vad
man kommer fram till i detta sammanhang.
Jag är för min del mer intresserad av andra typer
av frågor. I kommittéarbetet kommer man att ta hän-
syn till samordning mellan teknik och människa,
teknikutveckling alternativt arbetsmiljö. Men den
typen av frågor uppfattar jag att ingen från den bor-
gerliga gruppen över huvud taget tar upp, utan det
man ger ett stort utrymme är just ett förhållande mel-
lan Jobs & Society och Open for Business, som NU-
TEK jobbar med. Det är inte någonting i själva verk-
samhetsfrågan, och det gör mig olycklig.
Anf. 170 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Tvärtom talade jag väldigt lite om
Jobs & Society. Men jag nämnde just ett antal andra
aktörer som redan har en verksamhet precis på det här
området med precis den målgrupp som Open for
Business ska ägna sig åt. Jag och Folkpartiet tycker
då att det i grunden är fullständigt felaktigt att med
skattepengar subventionera en statlig verksamhet där
det redan finns en privat eller helt ideell verksamhet,
som Snilleblixtarna, Ung Företagsamhet, Drivhuset
och Robinson Crusoe AB m.fl. Jag har egentligen inte
fått något bra svar på den frågan.
Får jag bara försöka ställa en fråga till, och det
gäller det avtal som vi ville ta in. Sylvia Lindgren och
alla vi i utskottet vet att anledningen till att vi inte
kunde ta in det till utskottet var att det var sekretess-
belagt, hemligstämplat, på NUTEK. Jag kan förstå
det. Vi ville inte ta in det till utskottet, därför att då
skulle hemligstämpeln röjas och alla skulle kunna ta
del av det. Jag har förståelse för detta. Då hade vi ett
förslag att ta in det via Näringsdepartementet för att
kunna behålla en hemligstämpel men fortfarande
kunna ta del av det. Varför skulle man inte kunna
göra på detta sätt? Vi blev nedröstade på det försla-
get. Jag säger som Refaat: Här ligger en gravad hund.
Anf. 171 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Det ligger inte heller någon garvad
hund bakom det här åtagandet och utskottets ställ-
ningstagande. Det fanns inte någon som helst del i
propositionen som kunde ge anledning att ta upp
detta. Det fanns inte några motioner om den här verk-
samheten. Vi bedömde också att vi fick väldigt bra
underlag, förutom prislappen, som inte fanns med i
det som vi fick oss tilldelat i utskottet. Prislappen
redovisade Per-Ola Eriksson och Björn Sandström
inför utskottet.
Sedan kan jag också ställa en fråga till Eva Fly-
borg: Vad skulle hon ha gjort med detta? Ska utskot-
tet bli revisor, eller vad?
Anf. 172 INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Fru talman! Jag konstaterar att Sylvia Lindgren
tycks ha en övertro på organisationsmodeller på cen-
tral nivå, medan vi kristdemokrater menar att organi-
sationsmodeller på det här sättet inte löser företagens
behov. Jag skulle vilja fråga Sylvia Lindgren: Om det
är tillväxt och företagande som är Socialdemokrater-
nas och regeringens slutmål någonstans långt där
borta, varför har man då inte företagen och företa-
gandet som utgångspunkt när man ska göra föränd-
ringar? Borde inte företagen sättas i centrum när man
ska bygga de här modellerna? Och varför har man
inte ett underifrånperspektiv?
Håller inte Sylvia Lindgren med om att när man
nu ser det här modellförslaget tycks det vara ett rege-
ringskansliperspektiv på hela organisationsmodellen?
Anf. 173 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Nej, jag har lite svårt att hålla med
Inger Strömbom om just detta. Självklart har organi-
sationen alltid en övergripande del som handlar om
hur verksamheter ska kunna bedrivas. Som jag har
sagt tidigare innebär ju detta med en ny organisa-
tionsmodell att man tydliggör statens roll och fokuse-
rar på områden där den privata marknaden inte funge-
rar, där staten kan använda sig av bättre resurser.
ALMI och NUTEK är ju en del i detta.
Som har sagts här tidigare när det gäller t.ex. tid-
punkten för företagsutvecklingsmyndigheter, behöver
inte allting utredas på nytt. Man vet redan i dag att det
är flera instanser som gör samma saker. Tanken är att
skapa en organisation som blir tydligare, enklare och
effektivare, och naturligtvis med företagsutveckling
som bas för detta arbete.
Anf. 174 INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Fru talman! Jag hör vad Sylvia Lindgren säger,
och jag förstår en del av det. Men jag tycker ändå att
perspektivet är fel. Om nu företagande och tillväxt är
målet, borde man då inte analysera vad man hittills
har gjort rätt och vad man har gjort mindre bra i den
statliga näringspolitiken för att kunna utforma den
organisation för framtiden som kommer att vara ef-
fektiv och bra?
Jag undrar: Vågar inte Socialdemokraterna låta
göra en sådan här djupgående granskning av det som
nu är historia? Eller varför vågar man inte utreda
detta? Finns det lik i garderoben? Är man medveten
om att man håller på med fel saker?
Jag skulle vilja att man sätter företagen i fokus när
man gör en sådan här stor omorganisation. Det vi
talar om i dag berör inte företagen, utan det berör
några byråkrater som till största delen sitter placerade
i Stockholm. Det är helt fel perspektiv. Sätt företagen
i centrum! Då får vi en bra statlig näringspolitik.
Anf. 175 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Jag håller med om väldigt mycket av
det som Inger Strömbom säger. Men det som tas upp
i propositionen och betänkandet är just den övergri-
pande organisationen, för att också på ett bättre sätt
kunna sätta företagen i centrum. Jag är övertygad om
att mycket på lokal nivå kanske inte har bekymmer av
den dignitet som vi på vissa håll pratar om i dag, t.ex.
när det gäller samarbetet mellan NUTEK och Jobs &
Society. Det fungerar tydligen bra lokalt, men mindre
bra centralt. Därför är det viktigt att se till att få en
bättre organisation också på den centrala nivån.
Men man får inte glömma bort i det här samman-
hanget att det här handlar om en översyn av myndig-
heterna och en ny organisation för flera myndigheter,
inte minst för FoU-myndigheten som debatterades
innan vårt ärende började debatteras i dag. Det måste
naturligtvis också finnas ett samarbete mellan den
och Företagsutvecklingsmyndigheten för att främja
tillväxt, framtid och utveckling i det sammanhanget.
Man vill också förstärka utvärderingen via den nya
myndigheten för analyser, omvärldsbevakning och
utvärderingar, som naturligtvis också ska arbeta med
utvärderingar.
Se inte detta som några lik i lasten eller i gardero-
ben eller att man köper grisen i säcken. Se detta som
vad det är, nämligen en organisationsförändring för
att förtydliga.
Sedan är jag också mycket väl medveten om att
det kommer att krävas mycket arbete för att kunna
göra anslagsförändringar och se över dem i dess hel-
het, men det får vi återkomma till i den fortsatta bud-
getdebatten. Det är ingenting som vi ska ta upp i dag.
Men, som sagt, det hänger också samman med den
tidigare organisationsförändringen.
Anf. 176 LENNART VÄRMBY (v):
Fru talman! Först, så att jag inte glömmer det, vill
jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut som är
noga avvägt och därmed yrkar jag på att samtliga
motioner avstyrks.
Sylvia Lindgren har på ett mycket förtjänstfullt
sätt klarlagt varför det här förslaget kommer, medan
bl.a. Inger Strömbom tidigare här sade något om att
hon inte ville köpa grisen i säcken. Jag tror att hon
t.o.m. citerade Hasse Alfredsson om någon tom påse.
Men när jag tittar i påsen, nämligen propositionen,
finns det faktiskt argument där. Detaljerna är inte
klara, men målsättningen är att det ska bli ett effekti-
vare arbete när det gäller den statliga näringspoliti-
ken. Det kallar jag inte för en tom påse. Och gluttar
jag i säcken, nämligen betänkandet från utskottet, ser
jag både att det finns gris och att den t.o.m. har knorr
på sig, Inger Strömbom, så jag tycker inte att vi kliver
rakt ut i blindo. Dessutom är det inget revolutione-
rande med förslaget egentligen. Det föreslås ju två
halvnya myndigheter som ska slås samman och om-
organiseras inom Näringsdepartementet.
Tidigare här i dag debatterades - och det var kan-
ske mer viktigt egentligen - forskningen för framti-
den och den nya myndigheten för forskning och ut-
veckling, som vi i Vänsterpartiet tror kommer att ge
en bättre grund för det företagsamma Sverige att även
i fortsättningen ligga väl i framkant.
Egentligen kan man tycka att det är onödigt, om
man nu ska kritisera från oppositionsbänken, att
komma med ett sådant här förslag när Sverige går
bättre än på mycket, mycket länge. Man ska ju inte
ändra på vinnande lag, heter det. Inom parentes sagt
kanske man borde göra det när det gäller europamäs-
terskapen i fotboll, för där vinner ju inte Sverige.
Nå, nu är det så att en klok regering med stöd av
kloka partier i den här församlingen - Vänsterpartiet,
Centern och Miljöpartiet - tillsammans har funnit att
det är bra att i god tid rusta den statliga apparaten och
forma de instrument som ska fungera som både stöt-
dämpare och katapulter för ett fortsatt framgångsrikt
näringsliv.
Förslagen är väl grundade på utredningar och er-
farenhet. Ni påstår att det inte har gjorts några utvär-
deringar. Det kanske inte har skett någon utvärdering
av alla 30-40 årens näringspolitik, men det finns
utredningar som grund för regeringens förslag. De
redovisas också.
Därför blir jag lite förvånad när den genombor-
gerliga delen av riksdagen skriver en hel radda av
motioner. Moderaterna skriver t.o.m. två stycken,
först en med avslag och sedan en med avslag bara för
att man ska "rädda" ALMI som är en utomordentlig
statlig institution, åtminstone i den moderata motio-
nen. Genomgående krav är att det ska göras en utvär-
dering av näringspolitiken innan man kan inrätta nya
myndigheter. Varje gång ni från borgerligheten yttrar
er ska ni tala om "ett generellt bra företagsklimat".
Nå, nu menar vi att detta handlar om nödvändiga
statliga verksamheter. Det behövs nämligen en funge-
rande statsapparat för att ett näringsliv för mänsklig-
het ska fungera. Det är själva grunden. Erfarenheten
visar att alla samhällen som inte har en fungerande
byråkrati fungerar väldigt dåligt. När vi nu försöker
bidra till en förändring som tyder på, tycker jag, en
hyfsad lyhördhet för nödvändigheten av sådana här
förändringar, så bromsar ni från borgerligheten som i
andra sammanhang gärna vill framställa er som just
näringslivets bästa vänner.
Vi för vår del tror att dessa i och för sig centrala
beslut på en hög nivå om en omorganisation tillsam-
mans med tillväxtavtalen, som är en ny faktor i arbe-
tet för att skapa ett Sverige där hela Sverige kan leva,
ger en god grund också för en decentralisering ute i
regionerna av en aktiv näringslivspolitik.
Vad det gäller det goda företagsklimatet kan man
näppeligen hoppas på ett mycket bättre, för i så fall
skulle det ju vara risk för en klar överhettning.
Ni goda borgare! Flexibel lyhördhet anbefalles för
nödvändiga förändringar i den byråkrati som behövs
för att Sverige ska klara framtida konkurrens. Det är
ju det som den här frågan gäller. Det hade hedrat er i
oppositionen om ni i stället för avslag och på stället
marsch hade signalerat en liknande vilja till föränd-
ring som vi gör.
I stället försöker ni blåsa upp NUTEK-
engagemanget i ett projekt inhandlat i Kanada som
man har kallat för Open for Business; detta för att
projektet enligt er skulle kunna utgöra något slags
osund konkurrens gentemot Stiftelsen Svenska Jobs
& Society. Om, gott folk, man ska reagera mot Open
for Business och Jobs & Society, gör jag det för min
personliga del för att de här projekten bidrar till att
erodera det svenska språket. Svenska skattepengar
borde ha som kravmärkning att projekten döps om till
exempelvis Öppna för Gnosjö och Arbete och sam-
hälle i stället för de här utländska namnen. Det osun-
da elementet här är inte den eventuella konkurrensen,
utan det är att helt i onödan sälja ut det svenska språ-
ket.
Här har tidigare tagits upp att det är mycket be-
hjärtansvärt att stimulera företagsamhet. Sedan räknar
Eva Flyborg upp en mängd organisationer och akti-
viteter för att öka kreativiteten och få fler företag.
Den mångfalden tycker jag bottnar för att man når så
många fler. På alla områden ska det ju inte vara något
monopol, men här ska det helt plötsligt inte vara
någon konkurrens om hur man får i gång kreativite-
ten. Jag tycker att logiken haltar.
Sedan återigen till detta med utvärdering. Verk-
lighetens utvärdering av de senaste årens politik är ju
kristallklar. Den ger s plus v plus mp, ofta med bidrag
även från Centerpartiet, ett klart överbetyg. Tror ni
mig inte kan ni testa alla tabeller och fakta i broschy-
ren Fakta om Sveriges ekonomi år 2000, utgivare
SAF. Jag fick den i brevlådan i dag. Tabell efter ta-
bell visar där att det aldrig någonsin gått bättre för
Sverige. Jag påstår inte att den visar att det är total
idyll och paradis för företagsamheten i Sverige, men
vi är svårslagna på den internationella arenan. Så
sluta tjata och gnata om att det är så illa ställt med
företagsamhetens villkor i Sverige. De är mycket,
mycket bra. Och det här förslaget gör att de blir ännu
bättre, tror i alla fall Lennart Värmby, Vänsterpartiet.
Än en gång bifall till utskottets hemställan.
Anf. 177 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Jag konstaterar bara att Lennart
Värmby har ett perspektiv på de här frågorna som är
ovanifrån. Det är precis samma politik som har re-
sulterat i att en utredning konstaterar att företagaren
har gjorts beroende av myndighetsbeslut i alltför
många frågor och att staten har fragmenterat och
sönderdelat sättet att hantera både företagaren och de
många olika regelkraven för företagen.
Lennart Värmby säger att den här organisationen
är till för att vi ska forma instrument - smaka på
uttrycket forma instrument - för att göra ditt och datt
med företag. Lennart Värmby ser företagen som kli-
enter.
Vi som står bakom reservationen tycker att ut-
gångspunkten vid en omorganisation, när man har
konstaterat att det finns en helt förvirrande mångfald
av aktörer på det här området, borde vara företagaren.
Man borde först använda den utgångspunkten för bas
för att se vad man vill ha för innehåll för att sedan
konstruera den organisation som behövs. Lennart
Värmbys perspektiv är att uppifrån styra, ställa och
forma instrument.
Anf. 178 LENNART VÄRMBY (v) replik:
Fru talman! Jag medger att jag ofta ser uppifrån
på saker och ting, men det beror kanske på att jag är
närmare två meter lång och inte på någon politisk
felsyn.
I det här fallet rör det sig, allvarligt talat, om ett
förslag att på central nivå åstadkomma en effektivare,
bättre och mer sammanhållen organisation vad det
gäller företagsutveckling, lite slarvigt uttryckt. Det
innehåller ju fler saker, t.ex. analys och annat som är
nödvändigt i sammanhanget. Den enda möjliga in-
stansen för detta, som jag ser det, är faktiskt staten.
Oavsett var vi står ideologiskt borde vi kunna vara
överens om så mycket: Analys och sådant är underlag
för att kunna föra en framgångsrik politik. Sedan kan
vi ha olika uppfattning om skattenivåer, regelverk och
sådant - visst. Men själva grundstommen, en funge-
rande statsapparat, är nödvändig för att ett fritt nä-
ringsliv ska kunna fungera, en statsapparat som t.ex.
kontrollerar att villkoren är så lika som möjligt.
Ni pratar själva i reservationer m.m. - det har vis-
serligen inte ett dugg med dagens ärende att göra -
om osund konkurrens. För att man ska komma åt
osund konkurrens måste det finnas lagar, regler och
myndigheter, och också för att stimulera framväxten
av näringsliv.
Den senaste explosionsartade tillväxten på IT-
sidan visar att Sverige med tur och skicklighet har
manövrerat på ett sådant sätt att den svenska företag-
samheten här ligger i absolut världstopp. När man då
ständigt hör, inte minst från moderat sida, att det
saknas ett företagsklimat, att det är dåligt osv. begri-
per jag inte det. Går vi ut i samma Stockholm och
samma Sverige, Karin Falkmer? Jag undrar det
ibland. Karin Falkmer måste ta någon bakdörr och
hamna i slumområden som ingen annan upptäcker.
Sedan är vi absolut inte ute efter att fragmentisera
eller göra företagsamheten beroende. Tvärtom tycker
jag att en kreativitet som är så oberoende som möjligt
av statliga bidrag är framtidsmelodin.
Anf. 179 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Lennart Värmby! Jag rekommenderar
till läsning den utredning jag har här i min bänk. Den
visar klart på de problem som små och medelstora
företag råkar på i Sverige och som är bakgrunden till
att vi har ett för litet näringsliv och för få företag. Det
är samma slutsatser hos alla svenska och även utländ-
ska organisationer som har bedömt Sveriges konkur-
rensklimat. Lennart Värmby lär känna igen det här.
Sedan förvånar det mig inte ett dugg att Lennart
Värmby inte ser problematiken i att en statlig myn-
dighet med skattepengar köper in sig i ett kommersi-
ellt projekt som hotar att konkurrera med redan verk-
samma privata eller ideella aktörer. Lennart Värmbys
inställning till företagaren är uppifrån. Att staten styr
eller att staten startar projekt som konkurrerar ser inte
Lennart Värmby som något problem.
Lennart Värmby tillhör ett parti som i sitt parti-
program vill avskaffa kapitalismen. Då vill jag ställa
en fråga till Lennart Värmby: Hur tänker ni förena ett
gott näringsklimat och goda villkor för små och me-
delstora företag med det som står i ert partiprogram,
dvs. att ni tänker avskaffa kapitalismen? Hur tänker
ni gå till väga? Vad betyder detta för de mindre före-
tagen? Tala om det för oss i kammaren i kväll!
Anf. 180 LENNART VÄRMBY (v) replik:
Fru talman! Det sista var verkligen en samvetsfrå-
ga. Karin Falkmer har helt rätt i att partikongressen
nyligen fattade beslut om att avskaffa kapitalismen
för jag vet inte vilken gång i ordningen. Ändå lever
illbattingen bara bättre och bättre, tycks det. Skulle
jag vara lite skämtsam kunde jag säga att man ska ju
göda grisen före jul så får man bättre skinka, men så
skämtsam ska jag inte vara.
Personligen har jag svårt att se hur man ska av-
skaffa kapitalismen, om man med kapitalism menar
marknadsekonomi. Det har jag svårt för. Däremot är
jag för att man tyglar och styr den hänsynslösa hy-
perkapitalism som framför allt högerkrafterna i Sve-
rige och världen står för. Det vill jag bidra till. Var-
för? Jo, därför att ett samhälle ska kunna ha plats för
alla människor och inte ökande utan minskande klas-
sklyftor.
Sedan finns det ju problem. Det här förslaget rör
en omorganisation på högsta nivå i Näringsdeparte-
mentet, och det löser bara de problemen och inga
andra. Sedan kan denna lösning bidra till att regering,
departement och myndigheter blir effektivare i sin
servicefunktion ut mot näringslivet. Det kan jag möj-
ligtvis tänka mig.
Problemen finns alltså kvar i många och långa
stycken. Vi kan också diskutera i all oändlighet hur
högt skattetryck som företagsamheten tål. Men om
Karin Falkmer viftar med en utredning viftar jag en
gång till med SAF:s, Svenska Arbetsgivareförening-
ens, allra senaste och färskaste statistiksammanställ-
ning. Den visar, vad jag kan begripa, inte att Sverige
har någon feber på grund av någon allvarlig sjukdom
på näringslivssidan. Snarare är det överhettningsfeber
som närmar sig, med alla dess problem.
Och återigen: Ska vi kritisera Open for Business
så är det för att man eroderar det svenska språket. Hur
kan vi acceptera att med skattepengar betala ett så-
dant här projekt som inte ens pratar svenska? Det är
för mig som smålänning näst intill obegripligt.
Anf. 181 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Näringsutskottets betänkande nr 17
behandlar vissa organisatoriska frågor inom närings-
politiken. För tids vinnande tänkte jag faktiskt hålla
mig till de frågorna.
Det finns utan tvekan ett behov av central sam-
ordning när det gäller insatserna för näringslivsut-
veckling generellt sett. Från Centerpartiets sida yrkar
vi av den anledningen bifall till utskottets hemställan
i föreliggande betänkande.
En ny och effektiv myndighet för företagsutveck-
ling, med utgångspunkt i de uppgifter som i dag han-
teras av NUTEK och ALMI, har en stor uppgift att
fylla när det gäller företagsutveckling och entrepre-
nörskap över hela landet. Samtidigt vill jag betona
den stora betydelsen av en stark regional organisation
kring dessa uppgifter. Kunskapen om regionens vill-
kor och verklighet måste vara den viktigaste utgångs-
punkten i många av de rådgivningsinsatser som an-
kommer på den regionala organisationen. Dessa in-
satser har över huvud taget aldrig debatterats här.
Egna erfarenheter, bl.a. som styrelseledamot hos
ALMI:s föregångare Utvecklingsfonden, visar att vi i
den här debatten under en och en halv timme så att
säga har missat måltavlan.
Från Centerpartiets sida förutsätter vi, med ut-
gångspunkt från den ofta åberopade närhetsprincipen,
att den regionala organisationen ska ges erforderliga
möjligheter till kraftfulla insatser för näringslivsut-
vecklingen ute i våra olika län. Det måste också fin-
nas ett starkt regionalt inflytande över näringspoliti-
ken, inte minst utifrån de skilda förutsättningar som
råder.
Fru talman! Vår utgångspunkt i dessa frågor är att
regionernas egen utvecklingskraft ska tas till vara.
Den regionala organisationen för den verksamhet vi
här debatterar måste få ett övergripande ansvar för
företagsutvecklingen och entreprenörskapet, såsom
jag tidigare sagt.
Samtidigt vill vi betona att kunskapen kring förta-
gandet också har ett könsperspektiv. Som vi från vårt
parti framhållit här i kammaren startar och driver
kvinnor och män företag på olika sätt. Forskning
visar att kvinnor ofta startar försiktigare, med mindre
lån och mindre bidrag. Kvinnliga företagare har också
en lägre andel konkurser. Samhällets insatser hittills
när det gäller information och rådgivning har inte
riktigt insett detta när det gäller t.ex. nyföretagande.
Den regionala organisationen måste också enligt
vår mening få möjlighet att fortsätta den inriktning av
låneverksamheten som är särskilt anpassad för de
minsta företagen, de s.k. mikrolånen. När det gäller
hela den komplexa frågan om riskkapitalförsörjning
måste konstateras att detta hanteras bättre ju närmare
individen det sker. För Centerpartiets del vill vi också
gärna ha en ökad konkurrens mellan olika riskkapi-
talaktörer. Det skulle vara bra, och det skulle gynna
företagsamheten. Jag konstaterar att Centerpartiets
motion med dessa krav har fått en positiv skrivning i
detta betänkande.
Fru talman! När det gäller den nya myndigheten
för analyser, omvärldsbevakning och utvärderingar
utreds dess uppgifter i särskild ordning. Med hänvis-
ning till att SIR, Statens institut för regionalforskning,
föreslås avvecklas och vad som i propositionen sägs
om lokalisering av den verksamheten förutsätter jag
att den nya myndigheten kan förläggas till Östersund,
som har många goda förutsättningar att uppfylla kra-
ven på en lämplig lokaliseringsort, inte minst med
hänvisning till att Glesbygdsverket finns i Östersund.
Med det anförda yrkar jag bifall till hemställan i
föreliggande betänkande.
Anf. 182 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Vi har i dag diskuterat tre nya myn-
digheter inom näringslivspolitikens område - en för
forskning och utveckling, en för företagsutveckling
och en för analyser, omvärldsbevakning och utvärde-
ringar. Att denna struktur nu blir lite genomsiktligare
och lättare att hantera för företagen borde alla vara
glada över. Tidigare har detta område faktiskt ut-
märkts av ett virrvarr av aktörer, överlappningar och
oklarheter. Så det kan ju inte vara något negativt att
vi nu får bättre struktur och större genomsiktlighet för
att företagen ska få det lättare att agera. Man måste
väl också kunna säga att det är en del i ett regel-
förenklingsarbete för företagens del.
Någonting som kommer att underlättas är ju sam-
ordningen mellan myndigheterna och samordningen
mellan en mängd olika aktörer på marknaden. Det är
onödigt att nämna en massa exempel, men det är ju
ett av huvudsyftena med detta.
När det gäller myndigheten för uppföljning, ut-
värdering och analys tycker jag att det är väldigt
viktigt att den är fristående och att den kommer att
kunna beställa utvärderingar från olika håll, från
universitet och andra aktörer. Det är väldigt viktigt att
de som ska utvärdera verksamhet är fristående. Det
har i andra sammanhang tidigare visat sig att det har
varit olyckligt att det inte har varit så. Det är alltså en
förbättring som nu sker.
Att statistiken ska förbättras är väldigt viktigt.
Den statistik som nu finns är inte i alla delar riktigt
modern, och det är väldigt bra att man nu börjar ta in
statistik, t.ex. från de nya näringsgrenar som har
kommit, så att man lättare kan utvärdera vad som
händer nu.
Det som också har fattats tidigare är tvärsektori-
ella analyser, och det kommer man också att lättare
kunna ägna sig åt nu på ett bättre sätt.
Jag finns med på de två särskilda yttrandena i
detta betänkande. De handlar bl.a. om att det är vik-
tigt att regeringen när den nu ska göra denna lokalise-
ring tänker på de principer för lokalisering som vi
faktiskt har, så att myndigheter inte i onödan hamnar i
Stockholm eller i Mälardalen. Jag anser att det finns
goda skäl för att regeringen starkt ska överväga att
förlägga den myndigheten någon annanstans ute i
landet.
När det gäller Jobs & Society och Open for Busi-
ness tycker jag att öppenhet och tillgång till informa-
tion är viktigt för utskottet. Det är viktigt att reglerna
ändras så att riksdagens moderniserade arbete, som
innebär att man även ska gå in och titta på myndig-
heternas arbete på ett annat sätt än tidigare, underlät-
tas. Det måste bli både möjligt och legitimt att ta in
sådan information. Det hoppas jag att det blir i fram-
tiden.
Jag nöjer mig med detta.
Anf. 183 GUNILLA WAHLÉN (v):
Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till
hemställan i näringsutskottets betänkande 17, Vissa
organisationsfrågor inom näringspolitiken. Vi ska
alltså tillskapa tre nya myndigheter, en för företagsut-
veckling, en för analyser, omvärldsbevakning och
utvärderingar, där nuvarande SIR ska ingå, och en för
forskning och utveckling.
Företagsutvecklingsmyndigheten ska till största
delen innehålla de nuvarande delarna som finns inom
NUTEK och ALMI. Dessa myndigheters kärnupp-
gifter är företagsutveckling på såväl nationell som
regional nivå. I den här nya myndigheten ska också
nuvarande regionalpolitik och EU:s strukturfonder
ingå. Den ska också vara en viktig kunskaps- och
stödfunktion för att tillsammans med regionerna ut-
veckla de tillväxtavtal som vi arbetar med ute i hela
landet.
Den nya myndigheten ska också göra det lättare
för vissa grupper som har det svårt på den ordinarie
lånemarknaden att få lån. Det gäller t.ex. ungdomar,
kvinnor och invandrare.
Myndigheten för analyser, omvärldsbevakning
och utvärderingar ska särskilt belysa tillväxtfrågor i
ett internationellt, nationellt och regionalt perspektiv.
De bevakningsområden som institutet ska ansvara för
är de nationella och regionala innovationssystemens
förutsättningar och utveckling. Man ska också, vilket
är mycket viktigt, analysera och utvärdera samspelet
mellan människa, miljö, organisation, teknik och
kommunikation och deras betydelse för tillväxt och
regional utveckling.
Det känns angeläget att i detta sammanhang lite
grann beskriva propositionens innehåll och vilka svar
som ges i betänkandet. Jag tycker att debatten under
kvällstimmarna har fokuserat på en mängd andra
saker. Men jag tycker att det är en organisationsför-
ändring som man gör då man med nuvarande verk-
samhet tillskapar tre olika myndigheter som ska
komplettera varandra och den nya forskningen i Sve-
rige i framtiden.
De nya myndigheterna har ett klart uppdrag att
samverka med varandra och andra aktörer som har
betydelse för företagsutveckling och generell utveck-
ling inom detta område.
Jag har velat visa på att man i propositionen stän-
digt återkommer till och starkt fokuserar på den regi-
onala utvecklingens betydelse för en god och uthållig
utveckling i ett Sverige med en ökad regional balans.
Det har tillkallats en särskild kommitté och utre-
dare med uppgift att lämna förslag bl.a. om hur orga-
nisationen och ansvarsområdet för den nya myndig-
heten ska se ut.
Var den nya myndigheten ska lokaliseras framgår
inte av propositionen. Men man slår fast att SIR som i
dag finns i Östersund ska motsvaras av verksamhet i
minst nuvarande omfattning. Det är mycket gott.
Jag tycker att den nya kommittén ska lägga stor
omsorg och vikt vid att lokalisera delar av den nya
myndigheten utanför de stora tillväxtzonerna. Själv-
fallet kommer även fortsättningsvis delar av verk-
samheten att finnas kvar i Stockholm.
Jag är övertygad om att regional tillväxt och en
medveten satsning på att lokalisera delar av myndig-
heten t.ex. vid de nya högskoleorterna Falun, Gävle,
Piteå, Östersund, Sundsvall och Kiruna är bra för
denna utveckling. Delar av den nya verksamheten kan
säkert också utökas i Östersund och i Arjeplog, och
kanske även administration och administrativ verk-
samhet kan förläggas till Sollefteå.
Precis som utskottet påpekar är det av yttersta
vikt, med hänsyn till personalen och den nya verk-
samhetens kvalitet, att beslutet om lokalisering sker i
samråd med personalen och med största skyndsam-
het.
Jag vill betona att de nya myndigheterna har ett
starkt uttalat regionalpolitiskt ansvar och också ge-
nom sin lokalisering kommer att ge en bättre regional
balans när det gäller statlig verksamhet och statlig
tillväxt inom arbetslivet.
Jag tror att med en stor omsorg och tanke på var
man ska lägga den nya myndigheten kommer detta att
bli ett väldigt bra beslut.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 juni.)
15 § Ny naturgaslag
Föredrogs
näringsutskottets betänkande 1999/2000:NU12
Ny naturgaslag (prop. 1999/2000:72).
Anf. 184 OLA KARLSSON (m):
Fru talman! I näringsutskottets betänkande 12 Ny
naturgaslag behandlas frågan om implementering av
ett EG-direktiv om naturgas i svensk lagstiftning.
Lagen syftar till att öka konkurrensen på gasmarkna-
den och skapa en inre marknad för naturgas.
Vi moderater beklagar att majoriteten inte vågat
gå längre i marknadsöppning än vad minimikravet i
direktivet innebär. Det hade varit betydligt bättre att i
stället för nivån 25 miljoner kubikmeter naturgas per
år och förbrukningsställe i stället ha 5 miljoner ku-
bikmeter per år och förbrukningsställe. På det viset
hade vi skapat en verklig marknad och fått något av
konkurrens på gasmarknaden.
I övrigt vill jag, fru talman, av hänsyn till kamma-
rens debattid och den sena kvällen hänvisa intressera-
de lyssnare och läsare av betänkandet till härtill hö-
rande motioner.
Slutligen yrkar jag bifall till reservation 1.
Anf. 185 INGER STRÖMBOM (kd):
Fru talman! Låt mig först klargöra att Kristdemo-
kraterna inte vill ha en storskalig naturgassatsning i
Sverige. Vi har relativt god tillgång till renare in-
hemska energislag som baseras på sol, vind, vatten
och biomassa. Vi ser naturgasen - fossilgasen, som
den rätteligen borde kallas - som ett allvarligt hot
mot biobränsleanvändningen i södra och mellersta
Sverige.
Sverige har också kärnkraften. Vi vet alla att om
kärnkraften avvecklas blir följden ökade koldioxidut-
släpp. Det såg vi efter stängningen av Barsebäck 1
och det kommer att bli samma resultat när nästa verk
stängs. Så är det så länge man inte kan ersätta den
förlorade effekten med förnybara energislag.
Ökade koldioxidutsläpp med klimatförändringar
som följd oroar oss kristdemokrater väldigt mycket.
Men vi ska ärligt tillstå att i de fall där fossilgasen
ersätter kol eller olja tar man ett starkt miljömässigt
steg framåt. Det sker redan i viss omfattning på väst-
kusten och i sydligaste Sverige där vi har gasnät.
Juridiskt är det redan i dag möjligt för flera att
importera naturgas till Sverige. Men i praktiken är det
ett företag, det helstatliga Vattenfall Naturgas, som
står för hela importen. Den som vill handla med gas
har således en enda leverantör att vända sig till och
det är en mycket olycklig situation. Det gör att natur-
gaslagen blir en halvmesyr, åtminstone till att börja
med.
Fru talman! Kristdemokraterna anser att den
svenska gasmarknaden ska vara en fri och öppen
konkurrensmarknad. Statens uppgift är att sätta spel-
reglerna, att bygga ett ramverk inom vilket markna-
dens aktörer kan konkurrera på lika villkor. När man
avreglerar en marknad måste regelverket redan från
början vara väl genomtänkt så att konkurrensen fun-
gerar och det inte finns några kryphål i lagen.
Är reglerna inte väl genomarbetade från början
blir det mycket svårt att i efterhand rätta till. Det såg
vi när Socialdemokraterna avreglerade taximarknaden
och den borgerliga regeringen efter valet 1991 var
tvungen att ta tag i problemen.
Fru talman! Även i förslaget till naturgaslag finns
det åtminstone ett tydligt kryphål och det erkände den
ansvarige statssekreteraren Lars Rekke när han be-
sökte utskottet. Men regeringen anser det inte nöd-
vändigt att åtgärda uppenbara brister innan lagen
träder i kraft - man vill vänta och se.
Fru talman! Vi kristdemokrater konstaterar att re-
geringens förslag till naturgaslag inte är tillräckligt.
Det gäller bl.a. undantag för koncession, förutsätt-
ningar för koncession, ekonomisk särredovisning och
tillsyn.
För att få dra en gasledning krävs det tillstånd,
koncession. Men regeringen föreslår att ledningar
inom hamn- och industriområden samt naturgaslager
ska undantas från tillståndsplikten. Detta är olyckligt
av ansvars- och miljöskäl. Dessa ledningar och lager
kan ju bli ganska stora. Vi menar att tillstånd natur-
ligtvis ska krävas. Vi anser också att det bör utredas
om inte även de anslutningsledningar som går mellan
de stora överföringsledningarna och till hushåll och
företag ska vara tillståndspliktiga. Det handlar om
ansvar, miljö och säkerhet.
Propositionen säger att tillstånd till naturgasled-
ning kan ges om det anses lämpligt från allmän syn-
punkt. Vad är "lämpligt från allmän synpunkt"? Vi
kristdemokrater anser att en ny lag ska vara tydlig
och entydig och kräver att det här luddiga begreppet
närmare definieras. Begreppet ska inte ge uttryck för
olika tolkningar. Att motsvarande begrepp finns i
rörledningslagen är inget skäl till att behålla otydlig-
heten när man nu stiftar en ny lag.
Fru talman! Vi kristdemokrater värnar om miljön
och oroar oss över de ökade koldioxidutsläppen.
Därför kräver vi i vår motion, utifrån försiktighets-
principen, att den som ansöker om koncession tydligt
ska kunna bevisa att gasledningen inte leder till ökade
koldioxidutsläpp.
Vi menar också att naturgaslagen bör förtydligas
så att varje form av korssubvention i naturgasföreta-
gen motverkas. För att kunna få en sund konkurrens
är det viktigt att förvaltning av handelverksamhet och
försäljning av gas inte sker inom samma juridiska
enhet. Annars finns frestelsen för de företag som
bedriver både monopolverksamhet och konkurrensut-
satt verksamhet att subventionera konkurrensverk-
samheten med överskottsmedel från monopolverk-
samheten. Även handel med olika slags energislag i
ett företag bör särredovisas. Det gäller såväl privata
som kommunägda företag.
Fru talman! Även när det gäller tillsynen är rege-
ringens förslag otillräckligt. Det räcker inte med att
tillsynsmyndigheten ska övervaka att blanketter redo-
visas. Tillsyn av drift och underhåll borde självklart
också inkluderas i myndighetens uppgifter, menar vi.
Det kanske knepigaste i hela naturgaslagen avser
definitionen av "berättigade kunder" och takten i
avregleringen. Det är vår uppfattning att när man
avreglerar en marknad och inför en helt ny lagstift-
ning måste viss hänsyn tas till det faktum att det re-
dan finns aktörer på marknaden som är bundna av
fleråriga kontrakt. Vi menar därför att gasmarknaden
bör öppnas stegvis.
En första marknadsöppning avseende slutförbru-
kare som förbrukar mer än 25 miljoner kubikmeter
naturgas per år och förbrukningsställe anser vi vara
rimligt. Det stämmer också väl överens med minimi-
kravet i EG-direktivet. Men vi vet att mot detta kan
hävdas att det blir alldeles för få som under de första
åren kan åtnjuta fördelarna med avregleringen. Det
kan också hävdas att man skyddar Vattenfalls domi-
nerande ställning som importör och stor ledningsäga-
re med full insyn i de andra aktörernas villkor. Å
andra sidan skulle Vattenfall Naturgas vid en gräns
om t.ex. 5 miljoner kubikmeter fortfarande inta en
särställning.
Fru talman! Vad vi alla ska komma ihåg är att
även om Sverige inleder avregleringen försiktigt är
öppningstakten snabbare än i direktivet. Med stor
sannolikhet kommer vi den 1 januari 2006 att ligga i
framkanten i Europa då vi öppnar för samtliga kun-
der.
En jämförelse av kundernas situation blir natur-
ligtvis beroende av i vilket tidsperspektiv man ser på
avregleringen. Vi vet att enskilda företag kan uppleva
konkurrensnackdelar i inledningsskedet, men på sikt
blir effekterna för det svenska näringslivet säkerligen
inte sämre än i övriga Europa genom vår snabbare
totala marknadsöppning.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga
våra reservationer, men jag nöjer mig med att yrka
bifall till reservation 3.
Anf. 186 EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! Folkpartiet motsätter sig en storskalig
introduktion av naturgas, fossilgas, i Sverige.
En konsekvens av en förtida avveckling av kärn-
kraften är ökade risker för att ånyo tvingas in i nya
storskaliga energisystem som i sin tur skapar ett tryck
på introduktion av naturgas i stor skala i Sverige. Om
naturgas för elproduktion ersätter utsläppsfri kärn-
kraft så blir resultatet kraftigt ökade utsläpp av såväl
koldioxid som kväveoxider.
Vi anser att etableringen av en naturgasledning
genom Sverige direkt skulle motverka intentionerna i
Kyotoöverenskommelsen. En sådan ledning skulle för
överskådlig tid låsa fast vårt land i ett ökat fossil-
bränsleberoende. En ökad användning av naturgasen
skulle leda till en väsentlig ökning av koldioxidut-
släppen och omintetgöra koldioxidmålet.
Dessutom skulle naturgasen endast i mycket be-
gränsad omfattning komma att tjäna som utbyte för
olja och kol, eftersom dessa bränslen delvis har er-
satts av biobränslen. I stället blir det biobränslean-
vändningen i de kommunala värmeverken i södra och
mellersta Sverige som kommer att hotas.
Fru talman! Folkpartiet anser att regeringens för-
slag om att slutförbrukare som förbrukar mer än 25
miljoner kubikmeter naturgas per år och förbruk-
ningsställe ska anses vara berättigade kunder faktiskt
är väl avvägt. Denna nivå överensstämmer med det i
direktivet angivna minimikravet.
Enligt vår uppfattning är det viktigt att naturgas-
marknaden i Sverige öppnas för konkurrens så fort
det är praktiskt möjligt med hänsyn till de avtalsbind-
ningar som finns på naturgasmarknaden i Sverige.
Det är dock angeläget att öppningstakten anpassas till
rådande förhållanden på marknaden.
Dagens naturgasmarknad är till stora delar upp-
byggd på långsiktiga take or pay-kontrakt. Dessa
avtal tillkom under en tidsperiod då naturgasmarkna-
den i princip var en monopolmarknad. Leverantörer
och köpare har ingått avtalen under helt andra förut-
sättningar än dem som införts i och med genomföran-
det av gasmarknadsdirektivet.
Enligt vår mening vore det därför inte konkur-
rensneutralt att ändra marknadsförutsättningarna med
risk för att missgynna den ena avtalsparten.
Under åren 2000-2003 kommer en stor del av de
här långa take or pay-kontrakten att löpa ut. Vi in-
stämmer därför i regeringens bedömning att öpp-
ningstakten bör omprövas 2003. Enligt vår mening
bör regeringen vid denna omprövning studera möjlig-
heten att sänka den aktuella nivån så mycket som
möjligt för att främja konkurrensen på området.
Marknaden ska öppnas för samtliga kunder senast
den 1 januari år 2006. Genom att öppna hela markna-
den senast detta år når Sverige en total och snabbare
öppning än vad direktivet faktiskt föreskriver.
Fru talman! I dag sker import av naturgas i prakti-
ken av ett enda företag - det statligt ägda Vattenfall
Naturgas AB, genom långtidskontrakt med det dans-
ka statliga Dong Naturgas, som också är delägare i
det svenska bolaget. Vattenfall Naturgas kommer
därför att under fem år både ha importmonopol och
vara aktör på en avreglerad slutkundsmarknad, med
full insyn i de andra aktörernas villkor.
Vi anser att detta är en mycket olycklig låsning
som kan leda till att slutkunderna inte förrän om fem
år kommer att kunna tillgodoräkna sig de service- och
priseffekter som är en naturlig följd av en avregle-
ring.
Vi förordar därför att lagen ska kompletteras med
ett tydliggörande av bestämmelserna och villkoren för
import. Regeringen bör även i den frågan återkomma
till riksdagen med förslag till lagändring.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
Anf. 187 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Miljöpartiet motsätter sig en fossilga-
sintroduktion i Sverige och nya stora fossilgasled-
ningar bl.a. av det skälet att det skulle göra situatio-
nen för biobränsleanvändningen ännu svårare än vad
den redan är. Det skulle också medföra ökade kol-
dioxidutsläpp.
För ungefär ett år sedan förde vi en debatt kring
detta ämne här i kammaren. Nu är det lite svårt att
debattera mot Centerns företrädare, eftersom de inte
är här. Jag hade tänkt säga en del vassa saker om
Centern. Genom en märklig verbal konstruktion blev
det så vid det tillfället att Centern motsatte sig Miljö-
partiets och en del andra partiers möjligheter att hind-
ra en storskalig introduktion av fossilgas i Sverige.
Sedan gick man ut från Centerns sida och sade att det
var precis tvärtom - att Centern skulle ha hindrat
introduktionen i Sverige.
Nu hade Centern i det här betänkandet möjlighet
att visa sin vilja att stoppa nya ledningar återigen.
Men återigen har man svikit.
Jag vill att den nya fossilgaslagstiftningen ska ut-
formas så att det finns möjligheter att avstyrka till-
ståndsansökningar med hänvisning till allmänna
energipolitiska hänsynstaganden, och främst energi-
politiska mål och riktlinjer beslutade av riksdagen.
Det är väldigt viktigt, och det bör uttryckas direkt i
lagtexten eller åtminstone i viktiga förarbeten.
Det fanns en sådan möjlighet i rörledningslagen.
Medan vi har jobbat med de här frågorna har vi be-
gärt att den möjlighet som fanns där skulle tas in i
den nya lagen om fossilgas. Man har i stort sett kopi-
erat bestämmelserna om koncession från rörledning-
slagen, men man har lyft ut det lilla stycke som skulle
ge möjlighet att avvisa koncession av energipolitiska
skäl.
Det tycker vi är mycket märkligt, men i och för
sig hade vi väl kunnat vänta oss det av Socialdemo-
kraterna och Vänstern, eftersom vi är medvetna om
att de inte har någonting emot en fossilgasintroduk-
tion i Sverige så snart företag ansöker. Men vi hade
hoppats att Centern åtminstone denna gång skulle
sätta klackarna i backen, vilket man inte gjorde.
Sedan kommer jag till det här med 25 eller 5 mil-
joner kubikmeter för att man ska få köpa gas på egen
hand. Detta är svåra avvägningar, och avvägningar
mellan långsiktiga spelregler och förutsägbarhet för
företagen. Det handlar om möjligheterna för mindre
företag att få tag i billig fossilgas på kort sikt. Jag
delar även bedömningen att detta kanske försämrar
möjligheterna för de mindre företagen att på lång sikt
få relativt billig gas. Det är också väldigt viktigt att vi
har långsiktiga spelregler och förutsägbarhet för fö-
retagen. De hänsynen fick ta överhand i mina bedöm-
ningar.
Anf. 188 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s):
Fru talman! På grund av tidsaspekten i kammaren
ska jag begränsa mitt anförande till att bara yrka
bifall till hemställan i utskottets betänkande och av-
slag på samtliga reservationer.
Jag ska också kommentera Ingegerd Saarinens på-
stående om att det är en storskalig satsning vi gör.
Det är inte frågan om det, Ingegerd Saarinen. I dag
har vi att fatta beslut om en ny naturgaslag. I den
säger vi ingenting om några nya ledningar. Det kom-
mer vi att behandla vid ett senare tillfälle, den dagen
när något företag kommer och vill ha koncession.
Fru talman! Med det yrkar jag bifall till hemstäl-
lan i utskottets betänkande och avslag på samtliga
motioner.
Anf. 189 INGEGERD SAARINEN (mp) re-
plik:
Fru talman! Genom att i koncessionsvillkoren i
lagen ta in att man skulle kunna säga nej till nya fos-
silgasledningar av energipolitiska skäl hade man fått
en möjlighet att säga nej av sådana skäl. Jag tycker att
det hade varit viktigt.
Dessutom glömde jag att yrka bifall till våra re-
servationer, vilket jag gör nu.
Anf. 190 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s)
replik:
Fru talman! Vi kommer att besluta i den här frå-
gan i morgon, Ingegerd Saarinen. Om det finns någon
som vill bygga en naturgasledning i Sverige ska det
göras utifrån kommersiella villkor. Staten ska inte gå
in och subventionera några sådana saker. Det sade vi
också i den föregående debatten här i kammaren om
den storskaliga naturgasdiskussionen som Miljöparti-
et då förde. Detta ska ju prövas utifrån de miljöskäl
och de energibehov vi har. Det behöver vi kanske
göra så småningom, men i dag ska vi inte fatta något
beslut om någon storskalig naturgasledning. Vi ska
öppna de gasledningar som finns i dag i södra Sverige
för konkurrens. Det är detta det nya gasmarknadsdi-
rektivet tar hänsyn till, ingenting annat.
Anf. 191 INGEGERD SAARINEN (mp) re-
plik:
Fru talman! Det är just det jag opponerar mig
emot. Jag anser att det, när ansökningarna kommer in,
ska vara möjligt att säga att det inte är förenligt med
den energipolitik som vi för i Sverige att bygga dessa
ledningar. Det ska vara möjligt att säga så. Jag skulle
gärna vilja höra vad Nils-Göran Holmqvist säger.
Anser Nils-Göran Holmqvist att det med den här
lagen kommer att vara möjligt för Socialdemokrater-
na att förhindra en ledning om man skulle vilja göra
det av energipolitiska skäl?
Anf. 192 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s)
replik:
Fru talman! Jag är inte beredd att här i dag säga
att vi ska säga nej till naturgasens användning i Sve-
rige. Vi har naturgas i Sverige i dag. Jag ser inte att
det finns någon anledning att säga nej till den i dag.
Vi får väl se vad som händer när vi kommer till dis-
kussionen om vi ska ha naturgas. Vi har sagt vid ett
antal tillfällen att naturgas är möjlig att använda, och
att detta ska göras utifrån kommersiella villkor. Jag
tycker att Ingegerd Saarinen ska ta detta ad notam.
Staten själv ska inte satsa på någon storskalighet. Det
ska göras utifrån marknadsmässiga skäl.
Anf. 193 LENNART BEIJER (v):
Fru talman! Näringsutskottets betänkande handlar
alltså i första hand om förslag till en ny naturgaslag
som är föranledd av ett EG-direktiv. Lagen syftar till
att öka konkurrensen på gasmarknaden och skapa en
inre marknad för naturgas.
Den svenska naturgasmarknaden är relativt liten
och måste därför behandlas med viss varsamhet vid
en marknadsöppning. Vi är nog allihop egentligen
överens om att volymen 25 miljoner kubikmeter
naturgas för att betraktas som berättigad kund inte
leder till en marknadsöppning värd namnet. Konkur-
rensen ökar inte nämnvärt. Situationen på den lilla
svenska naturgasmarknaden är dock sådan att det går
att motivera den försiktiga marknadsöppningen. Den
svenska planen för marknadsöppning innebär emel-
lertid att naturgasmarknaden öppnas för samtliga
kunder senast den 1 januari 2006, dvs. några år tidi-
gare än vad direktivet anger. Vänsterpartiet stöder
denna balanserade marknadsöppning.
Fru talman! I detta ärende behandlas också ett
antal motioner som tar upp naturgasens roll i det
svenska energisystemet. Moderaterna, Kristdemo-
kraterna, Folkpartiet samt Miljöpartiet, dvs. de partier
som inte ingår i 1997 års energiuppgörelse är oroliga
för en storskalig introduktion av naturgas i det svens-
ka energisystemet. Utskottet hänvisar till tidigare
beslut att det inte är aktuellt med en storskalig intro-
duktion av naturgas i Sverige. Däremot är det angelä-
get att det befintliga naturgasnätet på västkusten ut-
nyttjas till fullo.
Det är intressant att följa och studera de borgerli-
ga partiernas agerande i naturgasfrågan. I det här
betänkandet kan man se två mot varandra stående
linjer. I den ena moderatmotionen vill man på alla sätt
motverka ökad naturgasanvändning. Man säger där
att en ökad naturgasanvändning skulle hota
biobränsleutvecklingen.
I en annan moderatmotion säger man att naturga-
sen betyder mycket för Skånes energiproduktion.
Man säger också att utbyggnaden av infrastrukturen
för naturgas har reducerat användningen av olja och
kol kraftigt, vilket positivt påverkat miljön.
Den sistnämnda motionen representerar, såvitt jag
förstår, den uppfattning som finns ute i landet hos
moderater och andra politiker och hos näringslivet.
Det vore naturligtvis bra om man seriöst kunde dis-
kutera naturgasens roll i Sverige. Hur kan man på ett
effektivt sätt minska olja och kol i industrin? Kan
man rikta en ökad naturgasanvändning till speciella
regioner och verksamheter?
En sådan seriös diskussion är dock, såvitt jag ser
det, omöjlig så länge den borgerliga oppositionen
krampaktigt håller fast vid kärnkraften. Kärnkraftsav-
vecklingen har emellertid påbörjats, och mycket talar
för att den här processen kommer att gå allt snabbare.
Fru talman! Frågan är hur länge den borgerliga
låsningen i kärnkrafts- och naturgasfrågan kommer
att bestå. Det vore väldigt bra för landet och för
svenskt näringsliv om den här politiska låsningen
kunde lösas upp.
Jag vill yrka bifall till hemställan i betänkandet.
Anf. 194 EWA THALÉN FINNÉ (m):
Fru talman! Jag skulle vilja säga några ord om
naturgasens - eller fossilgasens som den också kallas
- roll i det svenska energisystemet.
I västra Skåne och i sydvästra Sverige har natur-
gasen en marknadsandel som motsvarar marknadsan-
delen i Europa där naturgasen är utbyggd. Därför har
jag kanske en mer positiv bild av naturgasen än vad
de allra flesta i Sveriges riksdag har. Jag ska kort
själv referera varför jag har det.
I utredningar som finns påvisas att naturgasen slår
ut olja och kol. I Malmö har t.ex. sedan starten av
utbyggnaden 1985 naturgasanvändningen ökat med
38 %. Dessa 38 % har ersatt olja och kol och produ-
cerar framför allt värme. Naturgasen används ofta i
värmeverk med två eller flera olika bränsleslag där
grunden är biobränsle och kompletteringsbränslet
som används är naturgas. Alternativen hade varit olje-
eller koleldning.
Ibland sägs det i debatten att naturgasen hotar
biobränsleanvändningen, men många fakta talar emot
detta. Sedan 1985 har biobränsleanvändningen i Syd-
sverige ökat från 3 % till 17 %, och utbyggnaden
fortgår.
Enligt min mening är det viktigt att minska an-
vändningen av olja och kol i Sverige. Jag tycker att
alla vägar ut ur beroendet av olja och kol ska använ-
das. Den i dag utbyggda naturgasanvändningen i
Sydsverige har framför allt använts för värmeproduk-
tion. Det har haft en positiv effekt på miljön.
Vad som också är intressant med infrastrukturen
för naturgas är att den lika väl kan användas för bio-
gas. Redan i dag förs i Laholms kommun biogasen in
i de befintliga naturgasledningarna. Det är därför
kortsiktigt att förringa naturgasutbyggnaden. Den
kommer på sikt att användas för biogas och kanske
t.o.m. för vätgas och därigenom bli en av delarna i ett
kretsloppsanpassat energisystem.
I framtiden kommer vi att behöva ett mångsidigt
energisystem som klarar av Sveriges energibehov
även när det är torrår, vindstilla eller molnigt. Tyvärr
är oftast den svenska energipolitiska debatten enkel-
spårig och kortsiktig. Det tycker jag är synd. Vi borde
tillstå i debatten att energifrågan är komplex och
komplicerad och att det inte kommer att räcka med ett
sorts energisystem för att täcka det framtida energi-
behovet.
Anf. 195 LENNART BEIJER (v):
Fru talman! Jag tycker att det är en mycket intres-
sant bild som Ewa Thalén Finné ger. Jag var själv
tidigare inne på att det skulle vara bra om man kunde
få en hyfsad och seriös diskussion om naturgas och
över huvud taget om energipolitik.
Det är klart att det är intressant för mig att veta
om Ewa Thalén Finné tror att den låsning vi har haft
de senaste åren, beroende på kärnkraftsavveckling
och annat, också i naturgasfrågan på något sätt är
möjlig att lösa upp. Det skulle naturligtvis vara in-
tressant för många parter i det här landet.
Anf. 196 EWA THALÉN FINNÉ (m):
Fru talman! Frågan är väl om det är möjligt. Som
jag ser det måste samtliga partier släppa på alla sina
låsningar.
Det intressanta i energidebatten är väl om vi kan-
ske kunde lyfta fram även kärnkraften med Rubbia-
metoden som förkortar det utbrända bränslets lag-
ringstid från om det var 10 000 år till 100 år. Om vi
kan ha en öppen debatt om naturgas och vindkraft
och om att det ska ske på kommersiella grunder tror
jag att samtliga partier, eller i alla fall nästan samtli-
ga, skulle kunna ha en öppen och seriös debatt. Men
eftersom alla i princip har låsningar försvårar det
debatten. Men om alla kan vara överens om att det är
en komplicerad och komplex fråga ökar förutsätt-
ningarna för en seriös debatt.
Anf. 197 LENNART BEIJER (v):
Fru talman! Jag håller med Ewa Thalén Finné om
detta. Däremot är det klart att vi nu har påbörjat en
avveckling av kärnkraften. Mycket tyder väl på att
intresset för att sätta in stora miljardinvesteringar för
att hålla verken i gång kommer att minska undan för
undan. Hittills har de som förespråkar framför allt
kärnkraft på något sätt motsatt sig andra energislag
och främst naturgas.
Kan vi vara eniga om att det i alla fall inom några
år skulle vara möjligt att mer seriöst diskutera även
den här energikällan?
Anf. 198 EWA THALÉN FINNÉ (m):
Fru talman! Som dagens energimarknad ser ut kan
jag instämma i att det kanske inte är någon som inom
något energislag är villig att stoppa in miljardinveste-
ringar. Men på sikt tror jag att om man tillåter mer
kommersiella grunder och marknadslösningar kom-
mer många av frågorna att lösas av industrin.
En förutsättning är då att det inte blir politiska in-
terventioner i beslut utan att marknaden faktiskt får
titta på de olika lösningarna tillsammans, naturligtvis,
med politikerna. Men vi kan inte låsa oss och säga:
Vi tar bort det här. Det är det jag upplever som ett
problem. Man diskuterar ett energislag i taget i stället
för att ta helheten.
Jag tror att på några års sikt kommer vi att vara
tvungna att diskutera energifrågan utifrån ett helhet-
sperspektiv.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 juni.)
16 § Brottsoffer
Föredrogs
justitieutskottets betänkande 1999/2000:JuU23
Brottsoffer.
Anf. 199 JEPPE JOHNSSON (m):
Fru talman! Bakom varje brott finns minst ett
brottsoffer. Samhället har under alldeles för lång tid,
enligt vår uppfattning, ägnat alldeles för lite upp-
märksamhet åt dem som blir offer för olika typer av
brott. Samhället måste kraftigt markera att det står på
brottsoffrets sida. Det behöver inte röra sig om de
allra grövsta brotten. Även vid s.k. vardagsbrottslig-
het utsätts brottsoffret för stort obehag, och många
brottsoffer tvingas leva med rädsla och oro under lång
tid, kanske för resten av sitt liv. För den som inte
utsatts för brott kan det kanske vara svårt att sätta sig
in i den kränkning som många brottsoffer upplever
och tvingas leva med.
Allra bäst är naturligtvis om man kan förebygga
brott. Rättsstatens viktigaste uppgift är att skydda sina
medborgare mot brott. Här har de kraftiga besparing-
arna som rättsväsendet utsatts för sedan 1994 natur-
ligtvis satt sina spår genom färre uppklarade brott.
Återfallsförbrytare har kunnat begå det ena brottet
efter det andra och lämna det ena brottsoffret efter det
andra i spåren av sin framfart.
BRÅ har i en undersökning som publicerades för
några veckor sedan letat fram de tio personer som
samlat på sig mest lagföringar. Totalt har dessa tio
lagförts 1 440 gånger för sammanlagt 2 700 brott och
dömts tillhopa till 130 års fängelse. Självklart kan
dessa personer ha begått betydligt flera brott utan att
ha blivit upptäckta. Undersökningen visar inte hur
många brottsoffer som enbart dessa personers fram-
fart lämnat efter sig, men det är åtskilliga. Nuvarande
praxis och rättstillämpning med s.k. mängdrabatt för
återfallsförbrytare gynnar verkligen inte de som är
eller riskerar att bli brottsoffer i framtiden. Något
borde göras, men majoriteten i denna kammare och
justitieministern tycker tydligen att det är bra som det
är.
Besparingarna inom kriminalvården medför också
att de brottslingar som åker fast inte alltid kan få den
vård och rehabilitering som vi anser vara en mycket
viktig förutsättning för att han eller hon efter sin
frigivning ska ha bättre förutsättningar att leva ett liv
utan kriminalitet och missbruk. Här har regeringen
och dess stödpartier ett stort ansvar som man inte kan
komma ifrån.
Ett kännetecken för socialdemokratisk kriminal-
politik var länge att intresset i första hand inriktade
sig på brottslingarna och deras uppväxtförhållande,
sociala situation och hur de upplevde fängelsestraffet.
Oftast försökte man hitta en förklaring till brottsling-
ens handlande som minskade gärningsmannens per-
sonliga ansvar för vad han eller hon åsamkat sitt
brottsoffer.
Bland det första den borgerliga regeringen gjorde
efter sitt tillträde hösten 1991 var att se över hur stö-
det till brottsoffren skulle kunna förbättras. Ett om-
fattande reformarbete inleddes som har lett till ett
antal förbättringar. Men mer återstår att göra och vi
moderater anser att arbetet med att stärka brottsoff-
rens ställning har gått och går alldeles för långsamt.
Fru talman! Vi moderater anser att de förslag som
Brottsofferutredningen lade fram bör genomföras. En
del av förslagen från utredningen är fortfarande före-
mål för beredning inom Regeringskansliet. Vi vill
understryka vikten av att detta arbete bedrivs skynd-
samt, och vi förväntar oss att regeringen snarast åter-
kommer till riksdagen med resterande förslag. Denna
uppfattning har vi uttryckt i reservation 1, som jag
härmed yrkar bifall till. Samtidigt vill jag påpeka att
vi naturligtvis står bakom även övriga reservationer
och särskilda yttranden där vi moderater finns med.
Fru talman! Antalet kvinnor som hotas eller miss-
handlas är stort. Det finns dessutom all anledning att
tro att mörkertalet är mycket stort då dessa brott ofta
begås bakom hemmets stängda dörrar. Kvinnomiss-
handel begås ofta av en man som kvinnan är socialt,
känslomässigt och ekonomiskt beroende av. Ofta sker
misshandeln och förnedringen inför barnen. Många
kvinnor har mördats av sina män eller sambor.
Kvinnofridslagstiftningen är ett steg i rätt riktning,
även om jag länge har haft en känsla av att lagstift-
ningen inte fungerar så effektivt som i alla fall jag
hade hoppats. Den rapport som BRÅ lämnade i slutet
av förra veckan ger faktiskt stöd åt mina misstankar.
Av drygt 1 000 polisanmälningar om grova kvinno-
fridskränkningar har endast var tionde lett till åtal.
Omkring 40 % av anmälningarna har lagts ned.
Det återstår mycket att göra. Vi moderater har lagt
fram ett antal förslag för att öka skyddet för de utsatta
kvinnorna. Svaret från regeringsföreträdarna och dess
stödpartier brukar vara: avvakta, är redan på gång,
enligt vad utskottet inhämtat kommer det att ...
I de motioner som behandlas i dagens betänkande
har vi moderater lagt ett flertal olika förslag för att
förbättra situationen för förföljda kvinnor, förslag
som, om de hade varit genomförda, skulle ha kunnat
rädda några kvinnor från att mördas av sina f.d. män
eller sambor samt förhindra ytterligare tragedier i
framtiden.
Även om män som misshandlar kvinnor döms och
straffas upplever ofta kvinnorna att det är deras rörel-
sefrihet som begränsas i stället för gärningsmannens.
Detta är inte acceptabelt, och de åtgärder som vi vid-
tar måste hela tiden utgå från den förföljda kvinnans
situation.
Vi moderater föreslår att bestämmelserna avseen-
de besöksförbud ska ses över och ändras. Vi kräver
att straffet för överträdelse av besöksförbudet skärps,
att straff ska utdömas även i s.k. ringa fall och att
straffmaximum höjs från nuvarande ett år till två år.
Fru talman! Besöksförbudslagen är ett sätt att
skydda de utsatta kvinnorna. Såväl antalet besöksför-
bud som antalet anmälda brott mot besöksförbudsla-
gen har ökat kraftigt under 1990-talet. Uppklarnings-
frekvensen vid överträdelse av besöksförbudslagen
uppgick 1997 till 45 %, vilket innebär att den minskat
sedan 1990, då faktiskt 82 % av dessa brott klarades
upp. Det är allvarliga signaler om att något inte fun-
gerar som det ska.
Den låga uppklarningsprocenten för brott mot be-
söksförbudslagen beror på att i många av de anmälda
fallen ord står mot ord. Någon ytterligare bevisning
föreligger inte varför brotten i dessa fall förblir oupp-
klarade. Resurserna till polis och åklagare har dess-
utom dragits ned under socialdemokratisk regerings-
tid, vilket ytterligare har försämrat möjligheterna att
säkra bevis vid misstanke om brott mot besöksför-
budslagen.
Vi anser att ett besöksförbud borde kunna kombi-
neras med elektronisk övervakning i de fall mannen
inte respekterar besöksförbudet. Härigenom tydlig-
görs att det är mannens rörelsefrihet som ska begrän-
sas, inte kvinnans. BRÅ har haft regeringens uppdrag
att göra en förstudie av de praktiska och tekniska
förutsättningarna för en förutsättningslös elektronisk
övervakning av män som begått brott mot besöksför-
budslagen.
Enligt rapporten utgör inte, med nuvarande tek-
nik, elektronisk övervakning av besöksförbudet något
egentligt skydd mot män som verkligen bestämt sig
för att skada eller på annat sätt trakassera en kvinna.
Men detta innebär inte att man ska skrota metoden.
Elektronisk övervakning verkar avskräckande på
en del män som annars varit benägna att bryta mot
besöksförbudslagen.
Elektronisk övervakning kan också ge den för-
följda kvinnan en förvarning om att mannen är i när-
heten, och göra det möjligt för henne att sätta sig i
säkerhet och hinna larma polisen. Den elektroniska
övervakningen ger dessutom möjlighet att skapa
klarhet i om brott har begåtts, dvs. - och det är myck-
et viktigt - om mannen trots förbudet varit i närheten
av kvinnans bostad och om han har försökt manipule-
ra med fotbojan.
I ett interpellationssvar den 16 april 1999 angåen-
de elektronisk övervakning av män med besöksförbud
sade justitieministern: Innan vi kan ta ställning till
införandet av en försöksverksamhet måste dock också
de rättsliga och organisatoriska förutsättningarna
utredas. När detta har gjorts ska jag återkomma med
ett ställningstagande till möjligheten att införa ett
sådant system.
Av utskottsmajoritetens skrivningar verkar inget
ha hänt på de 14 månader som gått sedan dess. Detta
är anmärkningsvärt och borde få utskottsmajoriteten
att bli lika otålig och missnöjd som vi som reserverat
oss.
I en debatt i TV 3 den 7 juni pläderade s-
kvinnornas ordförande Inger Segelström för fotboja
på misshandlande män med besöksförbud. Hon och
övriga socialdemokrater, kvinnor såväl som män, har
tidigare haft möjligheten att rösta på våra förslag om
fotboja på män som förföljer, hotar och misshandlar
kvinnor. Det skulle vara intressant att höra om Soci-
aldemokraterna här i dag kan ställa sig på Inger Se-
gelströms och vår sida när vi tycker att det här är en
viktig angelägenhet.
Fru talman! Jag vill nämna ytterligare några åt-
gärder som vi moderater föreslår för att komma till
rätta med våldet mot kvinnor.
I januari i år fastställde Högsta domstolen att man
kan dömas till villkorlig dom och samhällstjänst om
man misshandlat en kvinna, trots att, enligt hovrätten,
gärningsmannen gjort sig skyldig till misshandel som
inte är ringa. Min fråga till utskottsmajoriteten är: Är
ni beredda att ta initiativ till en straffskärpning, eller
tycker ni att det är tillfredsställande att man dömer till
villkorlig dom med samhällstjänst för denna typ av
brott?
Exempel på övriga förslag som vi lägger fram är
att våldsbrottslingars möjlighet till permission och
frigång ska inskränkas. Kvinnans behov av skydd ska
alltid väga tyngre än gärningsmannens intresse av att
få permission. Vi vill också ha en skärpning av sek-
retesskyddet, och förföljda kvinnors möjlighet att få
fingerade personuppgifter måste underlättas.
Fru talman! Anita Sidén kommer senare i debatten
att fortsätta att utveckla de ståndpunkter som vi redo-
visar i övriga reservationer och särskilda yttranden till
betänkandet.
Anf. 200 YVONNE OSCARSSON (v):
Fru talman! Det känns gott att vi i Sverige är så
eniga i frågor som handlar om våldsbrott och
brottsoffer.
Kriminalpolitik har två huvudfunktioner. Den ska
vara brottsförebyggande, och den ska vara reparativ.
Den ska motverka, och den ska städa upp det som
inte har fungerat i det brottsförebyggande arbetet.
Helhetsperspektivet är A och O, och det måste förena
ett generellt samhällsperspektiv med speciella insikter
om orsaker till brott.
Hårdare straff har aldrig löst problem med ökad
brottslighet. Vänsterpartiet tror inte att det kommer
att göra det i framtiden heller. Vi tror på tanken att se
orsakerna, och satsa mer på förebyggande åtgärder.
Trots att vi i Sverige följer barnkonventionen jäm-
förelsevis väl, finns det ett stort antal barn i vårt land
som inte har det bra. Orsakerna kan variera. En del
barn lever med föräldrar som missbrukar alkohol eller
narkotika. En del barn lever med föräldrar som miss-
handlar sina barn fysiskt eller psykiskt. I en del fall är
det synligt och känt, men i en del fall sker det mycket
dolt. En del barn lever med föräldrar som inte förmår
se barnens behov före sina egna. Det kan handla om
föräldrar som prioriterar arbete och karriär före allt
annat. Det kan handla om föräldrar som efter en
skilsmässa helt styrs av att strida med den tidigare
partnern och använder barnen som ett verktyg i stri-
den. Det kan handla om föräldrar som så gärna vill att
deras barn ska lyckas att de inte förmår skilja på bar-
nens och sina egna behov.
Det kan också handla om barn som inte får till-
räckligt med trygghet, bekräftelse och kärlek av sina
föräldrar på grund av att föräldrarna inte själva har
fått det av sina föräldrar, och därför inte vet hur man
ger trygghet och kärlek till sina egna barn.
Det behöver inte alls handla om klasstillhörighet.
Det kan t.o.m. vara så att till synes framgångsrika
människor inte förmår tillgodose barns allra mest
grundläggande behov utan att någon i omgivningen
reagerar eftersom det ser så bra ut på ytan.
Många barn till kända framgångsrika människor
har i vuxen ålder berättat om sin barndom som kan-
tats av känslokyla, och att de aldrig känt sig älskade
eller tillräckligt goda. Barn som ofta får höra att de
inte kan och därför inte duger lika bra som alla andra,
känner sig heller inte tillräckligt goda och bra.
Förebyggande arbete måste ske på olika nivåer, i
riskgrupper, grupper där vi vet att riskerna är större
att det leder till kriminalitet.
Grupper som är tydliga är barn till missbrukare,
barn till kriminella och dömda, barn som upplevt
misshandel och kanske sett sin pappa misshandla
mamma och barn som själva blivit slagna eller sett
sina syskon misshandlas.
Grupper som är otydliga och som vi kanske inte
vet så mycket om är barn till psykiskt sjuka, barn till
brottsoffer, skilsmässobarn, barn med svårigheter i
skolan, barn som mobbas, invandrarbarn, flykting-
barn, arbetslösa och långtidssjukskrivna. Det finns
också en stor grupp människor som av någon anled-
ning känner sig kränkta och inte respekterade av
enskilda människor eller av instanser som tillhör det
vi kallar samhället.
Enligt polisen är 80 % av våldsbrott alkoholrelate-
rade. Alkoholpolitiska beslut kan därför också vara
direkt emot brottsförebyggande beslut. Vi vet att
droger och kriminalitet ofta går hand i hand. Därför
måste också drog- och brottsförebyggande arbete gå
hand i hand.
Alkohol och idrott har aldrig hört ihop, i varje fall
inte förr. Nu är det nästan tvärtom. Det är helt natur-
ligt för många lagidrottare att fira eller att dränka
sorgerna efter en vinst eller förlust med alkohol.
När det gäller åskådare på idrottsarenor är det
mycket vanligt att många är mer eller mindre berusa-
de. Många klubbar tillverkar eget öl, vilket naturligt-
vis uppmuntrar supportrarna att dricka under
matchtid. Många arenor har numera starkölsförsälj-
ning, vilket tidigare varit helt otänkbart. Att det sedan
utbryter slagsmål, ibland med dödlig utgång, verkar
många stå helt oförstående inför.
För några veckor sedan spelades en ligamatch i
fotboll i Danmark mellan ett turkiskt och ett engelskt
ligalag. Anledningen till att matchen var på neutral
plan var att det hade varit så stökigt när de spelade på
sina hemmaarenor i sina länder.
TV sände från Köpenhamn kvällen innan. Sup-
portrar satt på uteserveringar och drack öl. En del
stod upp med knutna händer och skrek hejaramsor.
Vissa såg ut och betedde sig som adrenalinstinna
djurhannar som inför strider om honor hetsar och
blåser upp sig för att vinna över, skada och även döda
sin konkurrent. Allt var bäddat för slagsmål, vilket
också skedde.
Kan det vara så att alkoholbruket, eller missbruket
i detta fall, är så heligt att det är värt våld, skador,
död, rättegångar, fängelseplaceringar och kostnader
för rättsväsende och andra delar av samhället? Sam-
hället blir hårdare och hårdare och våldsbrotten blir
råare och blodigare. Trots detta försvinner resurser i
samhället som skulle kunna användas i förebyggande
syfte.
De vuxna i skolan behöver vara fler. De vuxna
som finns på barns och tonåringars fritis behöver vara
fler. Föräldrar behöver information och stöd i sin
föräldraroll. Det behövs mer resurser till undervisning
om tobak, alkohol, narkotika och spel. Enligt under-
sökningar som jag fick reda på i dag är 5-7 % av våra
tonåringar beroende av spel.
Jag vet inte om det är rätt väg att man för in ett
nytt ämne i skolan, som det pratats om, som kallas
social kompetens. Men jag tror att barn, ungdomar
och även vi vuxna behöver påminnas, och en del lära
sig, hur vi umgås socialt, hur vi kommunicerar, hur vi
löser konflikter, hur alla får lika utrymme och plats,
hur vi tar hänsyn till varandras olikheter, hur alla har
rätt att känna sig respekterade, hur ett kreativt samar-
bete går till och framför allt att gruppen, oavsett som
det är i skolan, i familjen eller i samhället i övrigt är
så stark som dess svagaste länk.
Alla har att vinna på att det går så bra som möjligt
för så många som möjligt. Ett samhället med utslag-
ning och segregation är grogrund och rekryteringsbas
för människor som blir eller är kriminella. Det är
enligt min mening inte möjligt att tala om kriminal-
vård utan att tala om människosyn.
Vilken människosyn har då Vänsterpartiet? Vi
tror att alla människor äger en stark inneboende kraft
till godhet både för sig själv och för andra människor.
Vi tror att det lilla oskyddade människobarnet har alla
grundförutsättningar att bli en god människa och en
god och laglydig samhällsmedborgare.
Tyvärr blir det inte så för alla. Många omständig-
heter spelar in. Människobarnet tål olika mycket, och
allas förutsättningar är olika. Människobarnet påver-
kas av sina föräldrar, sina släktingar och andra vuxna.
Särskilt viktig är första läraren. Det påverkas också
av mediciner, alkohol, droger, reklam, musik, film,
situationer och upplevelser.
Vi påverkas i hög grad av vilka möjligheter vi ges
att hantera situationer och upplevelser. Varje männi-
ska är unik och måste bemötas som unik. Det som är
bra för den ene kan vara förödande för den andre.
Trots det måste det finnas regler och lagar som gäller
för alla. Vad som kan skilja är konsekvenserna av ett
lagbrott. Det torde knappast vara klokt eller effektivt
att döma en alkoholist eller en narkoman till fängelse
om det inte kombineras med tydliga behandlingsin-
satser. Lika gäller för en del andra brott.
Vänsterpartiet har bl.a. motionerat om att våldsut-
satta kvinnors frihet inte ska inskränkas. Det borde
vara så att mannen som begått brottet får en in-
skränkning i sin frihet. Det är mycket glädjande att
utskottet i sitt betänkande tillstyrkt de tankarna och
att frågan ska behandlas i Justitiedepartementet och
förslag föreläggas riksdagen nästa år.
I en flerpartimotion lyfts frågan fram att
Rikskvinnocentrum borde få ett tydligt besked om de
långsiktiga ekonomiska förutsättningarna. Även här
är det glädjande att ett enhälligt utskott ställt sig bak-
om detta.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till Vänsterpartiets
reservationer nr 12 och nr 8. Nr 12 handlar lite grann
om samverkan med Rikskvinnocentrum. Vi skriver i
reservationen att det vore vettigt om Socialstyrelsen
tillsammans med Rikskvinnocentrum kunde titta över
om man kan inrätta en kristelefon, en telefonjour, för
våldsutsatta kvinnor.
Reservation nr 8 handlar om åtgärder mot prosti-
tution. Det kan vara så att rehabilitering av könsköpa-
re kan minska efterfrågan på könsköp. I San Francis-
co-modellen kan de som döms för könsköp få möjlig-
het att välja ett fängelsestraff eller att ingå i ett be-
handlingsprojekt. Den som döms får bl.a. möjlighet
att träffa prostituerade som berättar om sina liv och
sin tid i prostitution. I samma reservation vill vi att
Sverige i EU ska arbeta för att det ska upprättas en
handlingsplan mot prostitution.
Eftersom det här är justitieutskottets sista debatt
innan uppehållet vill jag från Vänsterpartiets sida
tacka för den här terminen. Vi vill tacka utskottets
ordförande Gun Hellsvik och alla andra. Vi tycker att
det är en god och trevlig stämning i justitieutskottet.
Sammanträdena är oftast mycket trevliga, och det
gäller även de aktiviteter som inte hör till sammanträ-
destiden. Vi vill även tacka tjänstemännen på justi-
tieutskottets kansli. Tack så mycket!
Anf. 201 RAGNWI MARCELIND (kd):
Fru talman! Det betänkande vi ska behandla i dag,
eller rättare sagt i kväll, berör ett område som jag tror
att vi alla anser vara viktigt. Jag beklagar, fru talman,
att vi ska behöva debattera det ämnet under en så
stark tidspress. För att inte trötta ut mina kolleger -
trots att jag instämmer i det Yvonne säger om att de
är så trevliga och tålmodiga - ska jag försöka att
korta ned mitt anförande.
Det är obestridligt så att brottsoffrens situation är
svår och måste uppmärksammas och förändras. Vi
kristdemokrater står bakom våra reservationer och
särskilda yttranden, men för tids vinning yrkar vi
bifall endast till reservation 2.
I en av våra motioner tar vi upp Förenta nationer-
nas deklaration om brottsoffers rättigheter och de
viktiga grundläggande principer som ska gälla för
brottsoffer. Det handlar om regler i en rad frågor som
ska efterföljas enligt konventionen. Motionen och
vårt yrkande kommenteras i betänkandetexten med
skrivningen att Sverige i allt väsentligt följer detta.
Ambitionen finns säkert, men det räcker inte om
inte vi i den konkreta verkligheten kan se att dessa
beslut efterlevs. Som beslutsfattare har vi att ta ställ-
ning till viktiga frågor som kan få stora konsekvenser
i den enskildes vardag. Men det gäller inte enbart att
fatta viktiga och genomtänkta beslut utan också att
följa upp och att våga och vilja se hur det ser ut i
vardagen nära människan, och i det här avseendet hur
det ser ut nära brottsoffret.
Låt mig ta några exempel från verkligheten. Vart
tredje brottsoffer saknar när polisutredningen är fär-
dig och rättegången avslutad förtroende för rättsvä-
sendet. Brottsforskaren och doktoranden i psykiatri
Magnus Lindgren har på uppdrag av Rikspolisstyrel-
sen, Riksåklagaren och Domstolsverket undersökt
frågan.
Bristande information ansågs vara det allvarli-
gaste problemet. 60 % av de tillfrågade fick ingen
information om brottsofferjourernas verksamhet.
42 % fick aldrig information av polisen att de hade
rätt att få veta vad som hade hänt i ärendet. På frågan
om man skulle anmäla en liknande händelse i framti-
den svarade var femte att man var osäker. 6 % visste
inte, och hela 14 % sade att de aldrig skulle göra det
igen. Med detta måste vi konstatera att verkligheten
inte riktigt överensstämmer med våra ambitioner.
Detta är trots vad som står i konventionen om att
brottsoffer ska behandlas med medkänsla, respekt
samt skyddas av rättsordningen. Jag vågar påstå att
det finns många brottsoffer som upplever att de inte
får det skyddet.
Tvärtom har vi i dag ett moraliskt underskott i re-
lationen mellan rättsstaten och de medborgare som
rättsstaten har åtagit sig att skydda mot kriminella
angrepp. Det måste förändras. Varje brist i bemötan-
det av brottsoffret är en kränkning mot de grundprin-
ciper som tar sig uttryck i Förenta nationernas dekla-
ration om brottsoffers rättigheter.
Regeringen anger i en mängd avseenden att väl-
digt mycket är på gång då det gäller åtgärder för att
förbättra brottsoffrens situation. Det är bra. Men
varför ska det behöva ta så lång tid? Vi skulle ha fått
en proposition redan i höstas, och ännu har ingenting
hänt. Därför anger vi i reservation 1 att vi inte är
tillfredsställda med att regeringens beredningsarbete
tar sådan tid då det gäller de förslag som lades fram
av Brottsofferutredningen. Vi får väl utgå från att alla
åtgärder som utredningen lade fram beaktas och att
det är därför som arbetet drar ut på tiden. Men för den
enskilde medborgaren som drabbas är detta svårt att
acceptera.
Statistik från 1998 visar att 20 104 misshandels-
brott mot kvinnor anmäldes. Av dessa ledde 4 928 till
åtal. Ca 4 500 avskrevs. Det är inte godtagbart att en
så begränsad del som ca 25 % av anmälningarna leder
till åtal.
Inte heller då det gäller de 1 000 kvinnofridsbrott
som anmäldes från den 1 oktober 1998 till den 31
december 1999 är statistiken bättre. Endast 10 % av
de anmälda brotten har lett till åtal. I ytterligare 10 %
av fallen har åtal väckts för ett annat brott än grov
kvinnofridskränkning, vanligtvis misshandel. Ca
40 % av anmälningarna avskrevs, oftast med motive-
ringen att brott inte kan styrkas. Resterande 40 % av
brotten är fortfarande under utredning. De åklagare
jag har mött bl.a. i samband med utflykter med Riks-
åklagarens nämnd säger att bevisläget ofta är proble-
matiskt. Det kan vi förstå. Men i betänkandet kan vi
läsa att det enligt utskottets mening är uppenbart att
samhället prioriterar brottsoffren. Därmed avstyrks
alla motioner som har väckts i en så angelägen fråga
av motionärer som tycker att det händer så lite i verk-
ligheten.
Då det gäller polisens utbildning för att kunna be-
driva utredningsarbetet på ett effektivt sätt vet vi vad
som framgår av regleringsbrevet - rättssäkert, effek-
tivt och ändamålsenligt. Andelen uppklarade brott ska
öka. Men som i så många andra avseenden är verk-
ligheten inte lika enkel. Resursbrist och bristande
utbildning leder ofta till att ärenden och åtal läggs
ned. Här hävdar också åklagarna att det händer att
polisen inte klarar av att göra en bra utredning i det
allra första skedet. Det är anmärkningsvärt.
Brottsofferutredningen anser att de åtgärder som
polisen i dag kan använda sig av för att skydda hotade
målsägande och vittnen är tillräckliga i de flesta fall.
Men frågan är hur redskapen används. Rikspolissty-
relsen har tagit fram en brottsofferhandbok som ska
tjäna som en teoretisk och praktisk handledning.
Detta är bra, men det räcker inte. Jag tror att det
grundläggande felet är att polisens arbetssituation ser
ut som den gör. Resursbristen är fortfarande gällande.
Det behövs radikala förändringar och större insatser
för att hjälpa brottsoffren.
I en annan kristdemokratisk motion lyfter vi fram
behovet av att domstolarnas lokaler ska vara anpassa-
de så att vittnen och brottsoffer inte ska behöva kon-
fronteras med gärningsmannen. Den här frågan har vi
debatterat ett antal gånger i utskottet. I betänkande-
texten hänvisas till att Domstolsverket kontinuerligt
arbetar med dessa frågor genom att man vid ny- och
ombyggnationer beaktar de enskildas behov. Jag har
ringt runt och även besökt domstolar för att se hur det
ser ut i verkligheten. Det är långt ifrån tillfredsstäl-
lande. Gång efter annan hamnar gärningsmannen,
brottsoffren och vittnen med anhöriga i samma vänt-
rum. I betänkandetexten framgår att Domstolsverket
rekommenderar domstolarna att vid utnyttjandet av
sina lokaler beakta målsägandens och vittnets behov.
Det räcker inte. Vi måste ta till oss hur det ser ut i
verkligheten och vidta åtgärder.
Enligt budgetpropositionen 1999 har Brottsoffer-
fonden en central funktion när det gäller stöd till dem
som drabbas av brott. Effektivitet, snabbhet och hög
kvalitet vid handläggningen av brottsskadeärendena
är nödvändigt för att garantera det enskilda brottsoff-
rets rätt till ersättning och behov av trygghet och stöd.
Låt mig ta ett litet exempel från verkligheten. Det
handlar om Roger som blev rånad i sin affär. Han
kunde ge ett bra signalement på rånarna, trots att han
hade hållits under pistolhot i 12 minuter. Två män
kunde bindas till rånet, och rånarna dömdes till fäng-
else. Roger blev tilldömd skadestånd. Men pengarna
fick han vänta på. Först skulle domen träda i laga
kraft. I detta fall överklagade gärningsmannen, och
proceduren drog ut på tiden. Därefter gick handling-
arna till kronofogden. Där blev de liggande. Jag vet
inte om Roger har fått några pengar än i dag.
Det var ett exempel från verkligheten. Det är den
vi måste se när vi sätter in åtgärder för att förändra
situationen. Vi kan inte utgå från det som har skrivits
i betänkanden tidigare år och därmed anse motionen
avstyrkt. Det är ibland en verklighetsflykt.
Målet för vår politik måste vara att människor
som har drabbats av brott har rätt att erhålla den kva-
litativa och kvantitativa hjälp de behöver för att kun-
na återgå till ett normalt liv.
Det finns många brister, och vi kristdemokrater
önskar att verkligheten inte ser ut på det sätt jag just
har beskrivit. Men tyvärr är sanningen ofta sådan. Till
dess att den förändras och ser annorlunda ut kan vi
politiker inte slå oss till ro utan vi måste agera som
ansvarsfyllda beslutsfattare. FN:s deklaration om
brottsoffers rättigheter måste följas.
Anf. 202 GUNNEL WALLIN (c):
Fru talman! Mer än en miljon brott anmäls årligen
i Sverige. Att drabbas innebär ofta omvälvande för-
ändringar både socialt, psykiskt och ekonomiskt.
Känslor som rädsla, vanmakt, otrygghet och panik är
vanliga.
Brottsofferjouren är en ideell organisation, reli-
giöst och partipolitiskt obunden, som arbetar i tätt
samarbete med polisen. Den hjälp och det stöd som
Brottsofferjouren ger är kostnadsfri för dem som har
utsatts för brott. Detta framgår av Brottsofferjourens
lilla broschyr som finns på de flesta polisstationer och
på många andra ställen. Jouren utgör en viktig del i
det brottsförebyggande arbetet.
Huvuddragen i de motioner vi har att behandla här
är stöd till brottsoffer, skydd till utsatta kvinnor, be-
söksförbud, samverkan mellan myndigheter, utbild-
ning av myndighetspersonal i bemötande och att
skapa förtroende. Det finns en stor politisk enighet
om målen för dessa områden.
Men för att det ska få genomslag i verkligheten
krävs det faktiskt mer. Att bli brottsoffer bara händer,
och det händer snabbt. Det är en starkt kränkande
upplevelse för den enskilde, för anhöriga och andra
berörda. Varje situation är en otäck upplevelse för
den enskilde. Varje dag blir människor knäckta av
sådana upplevelser som rån mot bank och affär, våld
och överfall, kränkning av det egna hemmet. Jag har
mött människor som har varit utsatta för den här
situationen. Det kan ta lång tid innan man kommer
tillbaka igen. Den innersta rädslan sitter nog kvar
livet ut.
Centerpartiet anser att brottsoffer behöver stöd på
alla sätt. Det har hänt en del, som här tidigare beskri-
vits, men det finns mycket kvar att göra. Vi från
Centerpartiet hade förväntat oss att en proposition
skulle föreligga i detta viktiga område utifrån
Brottsofferutredningens förslag och att det skulle
komma ett samlat förslag på området. Jag undrar
verkligen: När kommer detta samlade förslag?
Jag tänkte nu beröra en del av de yrkanden som
finns här, bl.a. vill jag ta upp skydd för utsatta kvin-
nor. Under det senaste året har ett antal kvinnor fått
sätta livet till. Många har fått utstå otroliga påfrest-
ningar. Det är kvinnornas säkerhet och trygghet som
ska sättas i första rummet. Detta bör särskilt beaktas
vid våldsbrottslingarnas permissionsmöjligheter. Att
det bör vara en strängare sekretess för personuppgif-
ter i folkbokföringen har vi också hört tidigare från
talarstolen.
Det finns möjligheter att förse de utsatta med
skyddsutrustning, men tyvärr får man ställa sig i kö
därför att det inte finns en tillräcklig mängd av denna
skyddsutrustning - trygghetspaket och larmutrust-
ning. Det är orimligt att man ska behöva stå i kö och
vänta på denna utrustning. Man får inte se resursan-
vändningen så smalt.
Det finns också andra effektiva sätt att skydda ut-
satta kvinnor. I Värmland har man t.ex. försökt med
hundar och hundpatruller. Det fungerar, i varje fall
efter vad jag har fått höra, mycket bra. Det behöver
vara många olika möjligheter så att kvinnorna ska
kunna känna sig trygga.
Det har diskuterats skärpt lagstiftning och besöks-
förbud. BRÅ gav i dagarna ut rapporten Grov kvin-
nofridskränkning. Den visar att 70 % av männen var
tidigare dömda. Av dessa var en tredjedel dömda för
brott mot den kvinna som åtalet om grov kvinnofrids-
kränkning avsåg. En gemensam nämnare för många
av dessa fall var alkohol- eller narkotikamissbruk.
Det är viktigt att ta bort mannen från brottsplat-
sen. I dag krävs det en mycket allvarlig misshandel
för att polisen ska gripa mannen, och som sedan leder
till en häktning. Oftast är det den livrädda kvinnan
som flyr från platsen och som får avvakta beslut om
vem som har rätt att bo kvar i hemmet. Den som
borde ha begränsad rörelsefrihet är mannen. Lagen
om besöksförbud är ett viktigt skydd för kvinnan. De
som bryter mot denna borde förses med boja eller på
annat sätt förhindras att träffa kvinnan.
Jag tycker att det är bra att det blir en översyn av
lagstiftningen om besöksförbud som regeringen nu
tillsatt. Låt det inte dra ut på tiden. Låt det hända
någonting snabbt.
Sedan har det tagits upp utbildning av myndighet-
spersonal. Det är välkommet att det har satts i gång.
Men det tar tid. Det går inte av sig självt, utan det
kostar pengar. Det tar tid innan det hela får genom-
slagskraft inom hela personalorganisationen. Skynda
på och gör det möjligt. Till det behövs det resurser,
det måste vi komma ihåg, och det har vi pratat om
mer än en gång. Det är ofta resurser som fattas.
Det är viktigt med bemötandet i alla serviceyrken.
Inom rättsväsendet och vården är det första mötet
otroligt viktigt och har stor betydelse. Man ska inte
behöva lära sig detta, men tyvärr är det så.
Det har hänt en hel del vad gäller snabb hand-
läggning. Men vi ser också i rapporten att de ärenden
som inte leder till åtal tar mycket längre tid. Det är
någonting som vi bör titta på.
Vi har tagit upp frågan om stödpersonal till
brottsoffer. Det har Brottsofferutredningen föreslagit.
Det är jätteviktigt. När man är utsatt och ett offer är
man i en svag position och har svårt att ta till sig all
information. Det är svårt att veta hur man ska handla
på bästa sätt t.ex. när det gäller ersättning. Man har
inte förmåga att tänka på det, och då är det skönt att
det finns en stödperson. Låt det bli en möjlighet för
fler.
Vi har också tagit upp kommunala handlingspla-
ner mot kvinnovåld och att myndigheter ska samver-
ka även med ideella organisationer, med kvinnojourer
osv. - en bred samverkan mellan polis, socialtjänst,
hälso- och sjukvård, kriminalvård på lokal nivå. Det
är viktigt att man arbetar tillsammans med denna
viktiga fråga. Låt gärna det ske med en handlingsplan
fastställd av kommunen så att alla känner sitt ansvar
och vet att de arbetar åt samma håll.
En stor fråga är ekonomiskt stöd till Rikskvinno-
centrum. Att det blev ett tillkännagivande av justi-
tieutskottet är glädjande. Rikskvinnocentrum inrätta-
des i Uppsala som ett nationellt centrum efter förslag
från Kvinnovåldskommissionen. Verksamheten har
bl.a. finansierats med statliga medel. Enligt direktiven
skulle Rikskvinnocentrum verka för ett förbättrat
bemötande i sjukvården av våldsutsatta kvinnor. En
huvuduppgift är att ta emot utsatta kvinnor för medi-
cinsk undersökning och behandling. Ett heltäckande
handlingsprogram har utarbetats för omhändertagan-
de av våldtagna och misshandlade kvinnor. Vid sidan
av forskning och utveckling är etablering av tvärsek-
toriella kontakter med polis, rättsväsende, social-
tjänst, kvinnojourer och brottsofferjourer en viktig
uppgift för Rikskvinnocentrum.
Denna verksamhet är helt nödvändig för att vi nå-
gonsin ska komma till rätta med problematiken kring
våld mot kvinnor. Det vore oansvarigt om regeringen
inte tog till sig utskottets bedömning att låta
Rikskvinnocentrum fortsätta.
Till sist vill jag ta upp rättsintygens kvalitet och
vilken betydelse de har. Misshandeln sker oftast i
hemmen, oftast utan vittne, ord står mot ord och be-
visningen är ofta starkt beroende av just rättsintygens
kvalitet. Därför behövs det utbildning av blivande
läkare och annan vårdpersonal och den bör utformas
så att de är kompetenta att utfärda korrekta rättsintyg
så att dessa inte kan kasseras i bevissammanhang. Det
är knappt en tredjedel av rättsintygen som är använd-
bara.
Herr talman! Jag står bakom alla Centerpartiets
reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall
endast till reservation nr 3.
Anf. 203 SIW PERSSON (fp):
Herr talman! Ett väl fungerande rättssamhälle är
en förutsättning för ett gott samhälle. Att garantera
medborgarna trygghet till liv och lem är en av statens
klassiska uppgifter. Det är en paradox att det demo-
kratiska Sverige, med världens förmodligen största
offentliga sektor, inte klarar av den uppgiften.
Det finns några starkt oroande inslag i utveckling-
en av det svenska rättssamhället under 1990-talet. De
är främst
- ökningen av den organiserade, ofta internationellt
förgrenade, brottsligheten,
- ökningen av de grova våldsbrotten och
- ökningen av brottslighet med nazistiska förtecken.
Brott, fysisk otrygghet och förfall hotar grunderna
för ett öppet och demokratiskt samhälle. Varje år
utsätts nästan 2 miljoner svenskar själva eller inom
familjen för brott. Trots världens högsta skatter lyck-
as vi i Sverige inte skapa trygghet mot brott och
övergrepp.
Andelen uppklarade brott minskar stadigt. 1996
klarades endast 21 % av de anmälda brotten upp.
Siffrorna varierar naturligtvis mellan olika brottsty-
per. Det är t.ex. i princip riskfritt att stjäla en cykel,
eftersom endast 1 % av alla cykelstölder klarades upp
1996.
Vi ska komma ihåg att de som drabbas hårdast av
brottslighet och ett hårdnande samhällsklimat är de
resurssvagaste. Det är därför en angelägen demokra-
tisk uppgift att bekämpa brottsligheten.
Att utsättas för brott är en grov och allvarlig
kränkning av den personliga integriteten. När en
individ utsätts för brott rubbas förtroendet för sam-
hället. Denna känsla förstärks som personen dess-
utom bemöts negativt eller med ointresse av de s.k.
rättsvårdande myndigheterna. Om man å andra sidan
bemöts med respekt, erkännande och intresse för-
stärks känslan av tillit och samhörighet med samhäl-
let.
Skydd mot att samhället genom sitt agerande mot
brottsoffret gör detta till ett offer även i förhållande
till samhället är lika viktigt som skydd mot det ur-
sprungliga brottet. Vi måste komma ihåg att brottsof-
fer ska ha samhällets reservationslösa uppmärksam-
het och stöd. Samhällets åtgärder och insatser för att
erkänna och stärka brottsoffrens rättigheter är grund-
läggande för upplevelsen av rättvisa och trygghet i
samhället.
Den viktigaste samhällsinsatsen för brottsoffer är
naturligtvis att se till att brott aldrig begås. Men när
brott har begåtts ska två grundläggande principer
gälla i brottsmålsprocessen:
- Brottsoffrens rättigheter ska ges samma prioritet
som den misstänktes.
- Processen får inte medföra att brottsoffrens pro-
blem på något sätt ökar, s.k. sekundär viktimise-
ring.
Som brottsoffer ska man ha rätt till
- respekt och erkännande på alla nivåer i brotts-
målsprocessen,
- information om och förklaring till hur det egna
fallet utvecklar sig,
- skydd både för sin personliga integritet och den
rent fysiska tryggheten,
- tillgång till rättshjälp,
- ekonomisk kompensation från både brottslingen
och samhället,
- att ge och inhämta information från de personer
som fattar beslut beträffande brottslingen.
En rad konkreta åtgärder kan tjäna till att stärka
brottsoffrens ställning.
Länge - alltför länge - var brottsoffer en bort-
glömd grupp i samhället. Men i takt med att antalet
anmälda brott ökade, samtidigt som antalet uppklara-
de brott minskade, ersattes den ensidiga fokuseringen
på gärningsmannens situation av ett nödvändigt upp-
märksammande också av brottsoffren. Vi inom Folk-
partiet liberalerna har varit drivande bakom den ut-
vecklingen.
Det ska också sägas att genom flera reformer har
riksdagen genom förändringar i lagstiftningen dels
stöttat brottsoffren på det generella planet, t.ex. ge-
nom ekonomisk kompensation, dels individuellt, t.ex.
genom rätt till målsägandebiträde.
En hel del förbättringar har gjorts, men det behövs
ytterligare åtgärder just för att stärka brottsoffrens
ställning.
Låt mig, herr talman, nämna några saker som
Folkpartiet har föreslagit.
Folkpartiet kräver att besöksförbudet utvidgas.
För att trakasserade kvinnors rörelsefrihet ska öka
är det enligt vår mening högst rimligt att vidga det
område som åklagaren ska ha möjlighet att låta be-
söksförbudet omfatta.
Vi i Folkpartiet menar att män som inte respekte-
rar besöksförbud när de är på fri fot t.ex. ska kunna
förses med elektronisk fotboja.
Vi inom Folkpartiet är inte heller främmande för
att ge rätt till licens för tårgassprej för förföljda kvin-
nor. En sådan åtgärd kan vara nödvändig för kvinnor
som bor så till att det tar tid för polisen att nå fram
vid larm om att besöksförbudet överträds.
Folkpartiet har tidigare föreslagit och föreslår nu
också en förändring i lagstiftningen så att de kvinnor
som utsätts för förföljelse, trakasserier, våld och hot
om våld och lever i ständig otrygghet och osäkerhet
inte ska lämnas utan personligt och tekniskt skydd.
Det är av största vikt att hotade kvinnor verkligen
har tillgång till trygghetspaket och larm. Vi vill un-
derstryka att det även ska gälla hotade vittnen. Det
ska finnas förutsättningar för alla som är i behov av
det att få det. Det är verkligen helt oförsvarbart att
man måste stå i kö för att få hjälp med skyddsutrust-
ning när man blir utsatt för våld, trakasserier och hot.
Även sådant som hundar och livvakt bör vara till-
gängligt om det behövs.
Herr talman! Det måste också bli ökade möjlig-
heter till stödperson. Stödpersonen kan informera om
rättegångsförfarandet, stilla oron samt hjälpa till att
övervinna tvekan att vittna eller att konfronteras med
den åtalade. Stödpersonen är en viktig resurs i s.k.
kurativt hänseende. Vi vill understryka att möjlighe-
ten att få stödperson inte bör begränsas av brottets
grovhet. Så fort man känner behov av att ha stödper-
son ska man också få det.
Herr talman! Vi i Folkpartiet är lika hårda mot
brottsligheten som mot brottslighetens orsaker. Dåli-
ga skolor, segregation och social utslagning måste
mötas med politiska åtgärder. Som jag sade tidigare
är den viktigaste samhällsinsatsen för brottsoffer att
se till att ett brott aldrig begås. När det tyvärr ändå
begås ska vi med gemensamma krafter minimera
brottsoffrens problem.
Folkpartiet står bakom reservationerna 1, 2, 3, 7
och 11 samt även de två särskilda yttrandena, men för
tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 7.
Anf. 204 KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! Att intresset för brottsofferfrågor är
stort visar detta betänkande som vi har framför oss.
Här behandlas 49 motioner, och ibland innehåller
dessa motioner var och en flera yrkanden. De är upp-
samlade från två motionstider, både 1998 och 1999.
Det beror antagligen på att man har väntat på att des-
sa ska behandlas i ett sammanhang i anslutning till att
Brottsofferutredningen hade omsatts i en proposition.
Det har inte gjorts, och därför tar vi nu detta steg.
Regeringen säger samtidigt att Brottsofferutredning-
ens förslag ska komma i en proposition i slutet av
hösten 2000.
I vilket fall som helst tycker jag att alla dessa mo-
tioner har resulterat i två för Miljöpartiet mycket
positiva framsteg, och det gäller brott mot kvinnor.
Ett yrkande som Miljöpartiet har gäller en regel för
frihetsberövande vid upprepad överträdelse av be-
söksförbud. Det är frågor som vi inte är oense om i
utskottet, utan vi har kunnat få en majoritet för dem.
Det är inte bra som det är i dag, och det behövs
fler åtgärder även om vi har gjort ganska mycket. En
sak är att kvinnan inte ska behöva skydda sig hela
tiden. Det räcker med att hon haft kraft att bryta sig ur
ett nedbrytande förhållande med en man, och vi vet
hur mycket kraft och ork det fordrar. Att sedan dess-
utom behöva skydda sig när mannen inte lämnar
kvinnan ifred är ju absurt och måste åtgärdas.
Det andra är att kvinnor inte ska behöva inskränka
sin egen rörelsefrihet. Egentligen ska de inte behöva
skyddsutrustning, hundar och livvaktsskydd, utan det
är mannen som åtgärderna ska koncentreras på. Na-
turligtvis måste det vara så. Då hjälper det inte att ha
bara ett förslag, utan detta är ett i ett led av förslag.
Talare för mig har nämnt vissa åtgärder som kan ingå
i detta led, t.ex. att mannen efter upprepade försök
ska häktas. Elektronisk boja kan också prövas för att
man ska få bevis, vilket ofta är vad som saknas, på
mannens överträdelse. Det ger ju inte ett fullständigt
skydd, vilket BRÅ har visat i sin rapport, men det är
ett led i att kunna skydda kvinnan.
I betänkandet säger man, herr talman, att dessa
förslag är steg i rätt riktning. Där står tydligt att en
viktig utgångspunkt är att åtgärderna som ska skydda
kvinnan inte i första hand ska inskränka hennes rörel-
sefrihet eller integritet. I stället bör åtgärder som
begränsar mannens rörelsefrihet övervägas. Det tyck-
er jag är ett bra steg. Man ger exempel på vad som
behöver ändras. Dessutom sägs det i betänkandet att
dessa frågor ska beredas och avslutas i år för att där-
efter komma som förslag till riksdagen under 2001.
Det andra positiva framsteget är Rikskvinnocent-
rum i Uppsala, som är ett nationellt resurs- och kom-
petenscentrum. Naturligtvis ska det inte, som nu,
huvudsakligen vara beroende av pengar från lands-
tinget, därför att den övriga sjukvården är en så stor
börda för landstinget. Eftersom det är en nationell
resurs med rikstäckande uppgifter ska naturligtvis
staten bidra. Men det har inte varit så. Därför får inte
Rikskvinnocentrum något bidrag i år. Men nu har vi
en skrivning som säger att det är angeläget att staten
garanterar ett långsiktigt ekonomiskt stöd till
Rikskvinnocentrum.
Miljöpartiet har andra yrkanden och förslag som
vi tyvärr inte nått lika stora framsteg med, men jag
vill nämna några som jag tycker är viktiga. Det gäller
målsägandefrågor i första hand, och jag yrkar bifall
till reservation 6.
Vidare handlar det om stöd till kvinnor i våld-
täktsmål. Vi har sett i uppmärksammade mål i dom-
stolarna om just våldtäkt av unga flickor hur dessa
skulle ha behövt ett bättre stöd. Jag tycker att dessa
kvinnor i stället för ett juridiskt målsägandebiträde
ska kunna erbjudas en psykolog. Jag säger inte att
juridiska biträden ska uteslutas. Men det ska fram-
hållas att en psykolog ska kunna vara stödet, för ju-
rister har i allmänhet inte den utbildning som krävs.
Det som juristen ska tillgodose i dessa mål är oftast
skadeståndsanspråk, och det kan lika gärna åklagaren
göra.
Jag stöder mig också i denna åsikt på Högskole-
verkets utvärdering av juristutbildningen. Där kon-
staterar man att beteendevetenskap är alldeles för lite
förekommande i juristutbildningen. Man föreslår att
detta ska ändras. Det förekommer ytterst sparsamt
inom den juridiska utbildningen. Arbetsgruppen för
kompetensutveckling av ordinarie domare har i en
promemoria anfört att även rön inom andra veten-
skapliga områden än juridiken kan ha betydelse för
domarnas arbete och således generera behov av ut-
bildning. Det gäller då naturligtvis också advokater-
na. Man rekommenderar då att underlätta kontakten
med övriga fakulteter och för studenterna att välja
kurser utanför juridiken för att bredda utbildningen
och ge andra perspektiv. Innan detta sker tycker jag
ändock att det är viktigt att psykologer biträder i
domstolarna i dessa mål.
Miljöpartiet har också en motion som vi tyvärr
står ensamma bakom. Den gäller forskningen om
mäns våld i allmänhet och mot kvinnor i synnerhet.
Det tycker jag är ett viktigt forskningsområde för att
kunna sätta in motkrafter. Vad gör vi med dessa män
som döms? Vilken behandling och vilka åtgärder ska
kunna mota unga mäns beteende? Det skulle behövas
en tvärvetenskaplig forskning, både socialmedicinsk
och beteendevetenskaplig. Vi ser också att det i hu-
vudsak är männen som utför våldsbrott och som står
för den största delen av kriminaliteten. Därför tycker
jag att det är viktigt att en sådan forskning startas.
Vi har också kommit ett steg på väg mot medling.
Vi är eniga i utskottet om medlingens roll i rättssys-
temet och tycker att det är viktigt att brottsoffret och
gärningsmannen möts, särskilt när det gäller ungdo-
mar. Det ska komma en redovisning före oktober i år
i den frågan.
Vi har också andra motioner, men jag vill inte
ödsla tid med att ta upp dem eftersom kvällen är sen.
Det är klart att jag står bakom dessa, men jag har talat
om den reservation som jag tycker är mest angelägen
och som jag vill yrka bifall till, reservation 6.
Anf. 205 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Herr talman! Kia Andreasson talar om att det är
väldigt mycket positivt som är på gång. Underförstått
är det just därför Kia Andreasson inte har velat vara
med och reservera sig till förmån för den flerpartimo-
tion som finns i det här betänkandet.
I reservation 5 har Kia Andreasson ett yrkande till
förmån för en motion angående forskning rörande
mäns våld mot kvinnor. Det konstateras ju väldigt
tydligt i betänkandet att det pågår en rad forsknings-
projekt och att BRÅ har fått i uppdrag att tillse att just
forskningen om mäns våld mot kvinnor utreds osv.
Då undrar jag bara, Kia Andreasson, vad det är för
skillnad mellan den positiva skrivning som berör
reservation 5 och de positiva skrivningar som Kia
Andreasson anser berör motion Ju721. Är det inte så
att det handlar om att Kia Andreasson försöker lägga
lite dimridåer, för just när det gällde motion Ju721
hade ju Kia Andreasson och Miljöpartiet en vågmäs-
tarroll i utskottet? Är det därför Kia Andreasson har
avstått från att yrka bifall till denna motion? Jag
skulle vilja ha ett klargörande av skillnaden mellan
den som Kia Andreasson anser positiva skrivningen i
reservation 5 och det som Kia Andreasson anser vara
tillgodosett när det gäller motion Ju721.
Anf. 206 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Skillnaden är, som jag redogjorde
för, att forskningen om våld mot kvinnor ska gälla
mäns våld generellt i samhället, då även mot kvinnor.
Någon sådan forskning har inte bedrivits av BRÅ,
utan man har bedrivit annan forskning om vilka me-
kanismer som gör att kvinnorna bryts ned i relationer
osv. Detta har vi fått en bra bild av men dock inte av
de grundläggande mekanismer som gör en sådan
skillnad på kvinnor och män på just detta område.
Det är det som är den stora skillnaden.
När det gäller den tvärpolitiska motionen 721 är
det helt klart för mig att vi har kommit fram i den
frågan, såsom jag redogjorde för. Det står ju i betän-
kandet att regeringen nu ska se till att detta arbetas
fram på departementet. Det finns t.o.m. datum för
åtgärderna. Då har jag ju ingen anledning att reserve-
ra mig. Det tycker jag också gäller den reservation
som oppositionen, får man väl kalla det, har lämnat.
Den reservationen har vi ju fått tillgodosedd.
Anf. 207 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Herr talman! Som jag uppfattar det när jag läser
betänkandetexten är det precis lika väl tillgodosett när
det gäller reservation 5, där det talas om BRÅ:s upp-
gift att koncentrera sig till den forskning som berör
mäns beteenden. Men jag skulle vilja fråga Kia And-
reasson: Tycker Kia Andreasson att alla de här att-
satserna i Ju721 är tillgodosedda fullt ut - när det
gäller möjligheten för hotade kvinnor att skydda sig,
när det gäller samarbete mellan olika yrkesgrupper,
när det gäller jämställdhetsperspektivet vid utvärde-
ring av misshandelsärenden, när det gäller rättsinty-
gets kvalitet osv.? Det vore intressant att veta om Kia
Andreasson verkligen menar det - att Ju721 till fullo
är tillgodosedd men inte den motion som Kia Andre-
asson har reserverat sig till förmån för i reservation 5.
Anf. 208 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Ja, jag anser att betänkandet har till-
godosett de yrkandena genom att tala om att man ska
arbeta med dem. Man har också fastställt datum då
det ska redovisas för de punkter som Ragnwi Marce-
lind läste upp. Däremot har inte det som jag efterlyser
när det gäller forskning om det våld som utövas av
män tillgodosetts.
Anf. 209 MORGAN JOHANSSON (s):
Herr talman! Riksdagen behandlar nu justitieut-
skottets betänkande 23 om brottsofferfrågor. Jag ska
inleda med att yrka bifall till hemställan i betänkandet
och avslag på reservationerna. Det gör jag inte alls av
någon illvilja. Det goda är ju, tycker jag, att det råder
en ganska stor enighet i riksdagen om i vilken rikt-
ning vi ska gå när det gäller de här frågorna. Det visar
motionsskörden mycket tydligt. En mycket stor del av
motionsyrkandena handlar ju om att man vill driva på
ett arbete som redan pågår. Några av yrkandena, t.ex.
vänsterpartimotionen om att avskaffa kravet på dub-
bel straffbarhet när det gäller könsstympning eller
den socialdemokratiska motionen om bättre utbild-
ning för poliser när det gäller sexuella övergrepp mot
barn, har redan tillgodosetts genom ny lagstiftning
och nya utbildningsinsatser. Det är motioner som
väcktes förra riksdagsåret men där vi alltså redan har
sett resultat. Det är en illustration till att det faktiskt
händer saker ganska fort på det här området.
Vi försöker från socialdemokratins sida att hålla
ett högt tempo när det gäller brottsofferfrågor i all-
mänhet och våld mot kvinnor och barn i synnerhet.
Sverige ska inta en ledande ställning i världen när det
gäller de här frågorna. Inget annat duger. Förutom att
vi då steg för steg kan komma till rätta med de här
brotten i Sverige innebär det också att Sverige i så fall
kan tala med en klar och stark stämma i internatio-
nella sammanhang. Vi har i helgen sett det på FN-
konferensen i New York, som följde upp Kvinnokon-
ferensen i Beijing. Där drev Sverige framgångsrikt
frågan om att uppmärksamma våldet mot kvinnor
världen över. Ett land som arbetar seriöst med detta
blir också respekterat i omvärlden, och det har vi
kunnat se.
Herr talman! Det här betänkandet är stort. Det be-
handlar nästan 50 motioner och över 100 yrkanden.
Det säger sig självt att jag inte hinner ta upp alla de
yrkandena. Det får bli lite schematiskt med nedslag
på vissa ställen.
Man kan säga att betänkandet sönderfaller i två
delar. Det är dels åtgärder för att förbättra brottsoffers
situation i allmänhet, dels åtgärder för att förbättra
bekämpningen av specifikt våld mot kvinnor och då i
synnerhet det våld som utövas av en närstående eller
tidigare närstående man.
Låt mig börja med brottsofferfrågorna. Här kan
man konstatera att i botten ligger en utredning från
1998 som har lämnat förslag om hur man ska förbätt-
ra brottsoffers situation på en rad områden. Det rör
t.ex. besöksförbudslagstiftning, stödpersoner i rätte-
gång och utbildning för personal inom rättsväsendet.
Utredningen har remissbehandlats, och regeringen
kommer att lämna en proposition om brottsofferfrå-
gor till hösten.
Jag har full förståelse för de motioner som i olika
ordalag vill genomföra Brottsofferutredningens för-
slag, helst nu genast. Men med tanke på att en propo-
sition är så nära förestående kan det inte bli fråga om
någonting annat än avslag på dessa yrkanden, efter-
som det vore dumt av riksdagen att föregripa bered-
ningen av propositionen.
Jag måste tillägga att åtminstone ett av förslagen
från Brottsofferutredningen redan är delvis genom-
fört. Det gällde användningen av videoteknik i rätte-
gångar där vittnen eller målsägande är utsatta för hot.
Förra året vid den här tiden antog riksdagen en pro-
position om försöksverksamhet med sådan videotek-
nik, och försöken pågår under det här året. Lagstift-
ningen gäller ju under detta år. Där är alltså en del av
detta redan genomfört.
Jag vill också peka på att det händer mycket annat
i rättsväsendet när det gäller att uppmärksamma
brottsoffers situation och behov av stöd. Rikspolissty-
relsen har, som nämnts tidigare i debatten, tagit ett
eget initiativ i form av en brottsofferhandbok, som för
övrigt kommer att presenteras i remissupplaga på ett
stort seminarium om brottsofferfrågor på Polishög-
skolan i morgon, onsdag. Denna handbok ska fungera
som en teoretisk och praktisk handledning för polisen
och visa hur man från polisens sida kan förbättra
brottsofferstödet rent konkret.
Detta om brottsofferfrågor i allmänhet. Jag går så
över till frågorna om våld mot kvinnor. Här vill jag
först säga att det är få frågor inom kriminalpolitiken
som för närvarande prioriteras så högt som just detta
område. Här ska vi minnas att frågan om våld mot
kvinnor i hemmet på många sätt är en ny offentlig
fråga. Länge var det här något som man inte talade
om. Det betraktades nästan som en privatsak. Så är
det fortfarande på många håll i världen - det visade
sig inte minst vid konferensen i New York.
Det har funnits ett tabu kring detta där föreställ-
ningen om den heliga familjen, inom vars hank och
stör samhället inte ska bry sig om vad som händer,
länge förhindrade att ibland oerhörda övergrepp blev
kända och fall för rättsväsendet. Lagstiftningen var
länge anpassad till denna syn. Glöm inte att våldtäkt
inom äktenskapet inte blev förbjudet förrän 1965!
Här visar sig också vikten av att ha en helhetssyn
på kriminalpolitiken och att kunna skilja på situatio-
ner. Vi har i de här debatterna sagt mycket gott om
familjens viktiga roll i brottsförebyggande arbete, och
det är sant. Men det är också sant att i fallen med våld
i hemmet är familjen inte en del av lösningen utan en
del av problemet. Då krävs att samhället har en aktiv
roll i uppmärksammandet och bekämpandet av också
detta våld.
En siffra som nämnts tidigare i debatten är att det
anmäls ca 20 000 fall av misshandel eller grov miss-
handel mot kvinnor per år. Nästan 80 % av dem har
begåtts av en bekant till kvinnan. 20 kvinnor per år
misshandlas till döds av sina män.
Det är skrämmande siffror. Men vi vet att det ock-
så finns ett stort mörkertal. Antalet anmälningar har
dessutom ökat kraftigt de senaste åren. Det kan
spegla en ökning av den faktiska brottsligheten, men
troligare är kanske att merparten av ökningen är ett
resultat av att anmälningsbenägenheten har ökat.
Då kan man ställa frågan varför den har gjort det.
Ja, kanske framför allt därför att vi från samhällets
sida har bestämt oss för att ta den här brottsligheten
på allvar. Vi har väckt en debatt och dragit fram frå-
gan i ljuset. Vi har varit klara och tydliga i att ingen
ska behöva tåla våld i hemmet och att rättsväsendet
alltid ska stå på den utsattas sida.
Kvinnofridspropositionen från 1997 innebar för-
stås på sitt sätt ett startskott för samhällets insatser
när det gäller våld mot kvinnor. Vi fick en ny lag-
stiftning, vi fick förebyggande insatser och vi fick
åtgärder för att förbättra bemötandet av utsatta kvin-
nor.
Brottsförebyggande rådet offentliggjorde i förra
veckan, vilket några har tagit upp tidigare i kväll, en
utvärdering av de första ett och ett halvt åren med den
nya lagen.
När man talar om den ska man hålla i minnet att
utvärderingen avser tiden innan riksdagen gjorde ett
förtydligande av hur man ville att lagen skulle tolkas.
Det fick man göra efter att Högsta domstolen i mars
förra året gjort tolkningen att mannen tidigare måste
ha dömts för misshandelsbrott mot kvinnan för att
man skulle kunna döma för grov kvinnofridskränk-
ning. Och just därför antog riksdagen i höstas en
justering av lagtexten, så att det inte längre skulle
behövas några sådana domar i bagaget så att säga för
att en man skulle kunna dömas för grov kvinnofrids-
kränking.
Det är viktigt att ha detta i åtanke, eftersom en av
effekterna av HD-domen blev att antalet åtal efter
mars 1999 sjönk dramatiskt. Efter denna förändring
som vi nu har gjort från i år kan vi förmodligen se att
den trenden vänder igen.
Ett av syftena med den nya lagstiftningen var att
straffen skulle skärpas när det gällde kvinnomisshan-
del. Och så verkar det faktiskt också ha blivit om man
läser utvärderingen, även om man självklart inte kan
dra några säkra slutsatser efter så kort tid och så pass
få mål som det handlar om och framför allt inte efter
osäkerheten med anledning av HD-domen. Men om
man jämför de fall där mannen dömts för grov kvin-
norfridskränkning med tidigare domar där en man
dömts för misshandel av en närstående kvinna så kan
man konstatera att domstolarna förefaller att döma
hårdare med den nya lagstiftningen. För misshandels-
brott dömdes männen i genomsnitt till drygt 7 måna-
ders fängelse. Efter införandet av kvinnofridsbrottet
har den genomsnittliga strafftiden varit betydligt
längre - 12-14 månaders fängelse.
Detta är ju bra, eftersom det var ett av huvudsyf-
tena. Men vi är från vår sida inte så enkelspåriga att
vi tror att hårdare straff löser alla problem. I det här
fallet har det nog varit rätt som en signal om hur
viktigt samhället anser det vara att vi kommer till
rätta med denna typ av våld, men också som en signal
till kvinnorna om att rättsväsendet inte tar lätt på
dessa brott.
Annars har jag den generella åsikten att risk för
upptäckt och dom har en mycket mer allmänpreventiv
effekt än hårdare straff. Också när det gäller detta
med risken för upptäckt och rannsakan så finns det
mycket att göra när det gäller våld mot kvinnor - att
polis och åklagare ser allvarligt på dessa brott, be-
handlar kvinnan med respekt och professionalitet och,
inte minst, genomför en bra förundersökning så att
fallen verkligen kan tas till domstol. Det gäller inte
minst de fall där kvinnan senare vill ta tillbaka sin
anmälan. Det är inte alls ovanligt.
I detta sammanhang händer det också många bra
saker. Jag vill bara peka på en sak. Justitieutskottets
s-grupp var på besök hos Blekingepolisen för en
månad sedan. Där visade man bl.a. hur man använder
sig av videoförhör i utredningen för att få fram ett bra
underlag som personen i fråga sedan inte ska kunna
backa ifrån. Denna tidiga dokumentation är viktig,
inte minst i det fallet där kvinnan senare vill ta tillba-
ka sitt vittnesmål, kanske beroende på att hon har
hotats.
Vi fick också en checklista när det gäller våld mot
kvinnor som alla poliser i Blekinge har utrustats med.
Det är ett litet kort med korta meddelanden om vad
man som polis ska tänka på när man kommer till en
brottsplats, en lägenhet eller ett hus där det förekom-
mer misshandel. Det handlar om allt från hur man ska
beskriva målsägandens skador och hur brottsplatsen
ser ut till att man ska informera kvinnan om att hon
kan få tillfällig bostad hos kvinnojouren, att hon kan
få hjälp av de sociala myndigheterna och vilka möj-
ligheter som finns att ansöka om besöksförbud.
Herr talman! Detta är ett av resultaten av det
myndighetsgemensamma uppdrag som gavs i sam-
band med Kvinnofridspropositionen. Då gav rege-
ringen ett antal myndigheter i uppdrag att öka an-
strängningarna för att förebygga våldsbrott mot kvin-
nor, att utarbeta åtgärdsprogram, att samverka myn-
digheterna emellan och med berörda frivilligorgani-
sationer.
Det är viktigt att säga detta och att kunna visa
konkret hur positionerna undan för undan flyttas
fram. Vissa av oss kan tycka att det går för långsamt
och att vi vill mer, vilket inte minst den här motions-
skörden är ett tecken på. Men det får aldrig råda nå-
gon tvekan om vart vi vill och att vi faktiskt också är
på rätt väg.
Men detta räcker förstås inte, och jag ska avsluta
med tre exempel på vad som nu är på gång och som
ligger framför oss.
För det första handlar många av motionerna om
problemen med överträdelse av besöksförbud, om hur
män som har belagts med besöksförbud bryter mot
det och söker upp, hotar, trakasserar, slår och ibland
rent av misshandlar kvinnan till döds. Det är oaccep-
tabelt, och vi måste ha bestämmelser och former för
att övervaka besöksförbudet som är effektiva. Det är
också oacceptabelt att det ofta är kvinnans rörelsefri-
het och integritet som inskränks i sådana här situatio-
ner. Det är hon som får flytta för att komma bort från
mannen. Principen, och där håller jag med dem som
har talat om detta tidigare, måste vara den motsatta,
att det är den hotande mannen som ska drabbas av
obehag och inskränkningar i rörelsefriheten.
Med den utgångspunkten pågår därför två paral-
lella utredningar. Den ena handlar om att undersöka
möjligheterna att använda sig av elektronisk övervak-
ning i dessa situationer, s.k. fotboja. Här har Brotts-
förebyggande rådet gjort en teknisk inventering och
kommit fram till att det visst är möjligt att använda
sig av denna teknik. Men det återstår en rättslig över-
syn.
För att man ska kunna dra i gång en sådan för-
söksverksamhet måste vi först reda ut rättsläget. Man
måste då fundera över det som står i regeringensfor-
men 2 kap. 8 §. Det är en bestämmelse om att varje
medborgare har rätt att förflytta sig inom riket. Om,
jag säger om, vi ska ha en försökslagstiftning i fråga
om detta, så måste vi först försäkra oss om att vi inte
bryter mot regeringsformen. Det är den rättsliga över-
synen som nu pågår. Sedan får vi se hur vi kan gå
vidare med det förslaget.
Det andra handlar om en mer generell översyn av
besöksförbudet. I fråga om detta gör regeringen en
översyn med just den utgångspunkten att det är man-
nens, inte kvinnans, rörelsefrihet som ska inskränkas.
Bl.a. tittar man på om man kan utvidga besöksförbu-
det till att gälla ett större område än i dag, om man
ska skräpa straffskalorna och om man ska kunna
avvisa en angripande man från hans och kvinnans
gemensamma bostad. Beträffande det sista finns det
för övrigt lagstiftning i andra länder som vi ska titta
extra noga på.
Regeringen räknar med att ha denna översyn fär-
dig till hösten och att lägga fram ett förslag till riks-
dagen nästa år.
För det andra vill jag peka på det som är på gång
inom ramen för den sexualbrottsutredning som jag
och några till i utskottet har förmånen att vara leda-
möter i. I detta sammanhang kommer vi att kunna
lägga fram förslag som väsentligt skärper synen på
sexualbrotten och som stärker den sexuella integrite-
ten.
Frågan om s.k. sexklubbar, som tas upp i en av
motionerna, berörs av den utredningen. Vi har inte
några färdiga ställningstaganden än, men jag kan väl
säga så mycket som att utredningen nog kommer att
kunna lägga fram förslag som väsentligt försvårar
sexklubbarnas rekryteringsmöjligheter och som kan-
ske rent av kan leda till att de får läggas ned helt och
hållet.
En annan fråga i utredningen rör s.k. trafficking
eller sexuell slavhandel. När det gäller detta har ut-
redningen också i uppdrag att försöka mejsla fram en
skärpning av lagstiftningen mot dem som profiterar
på denna sexhandel. Det är viktigt att hålla i minnet
att också det ligger framför oss.
För det tredje kommer det en nyhet denna vecka.
Då offentliggör regeringen bildandet av ett nationellt
råd för kvinnofrid. Där ska man under jämställdhets-
ministerns ledning samla företrädare för myndigheter,
frivilligorganisationer och folkrörelser. Rådet ska ha
en rådgivande funktion och identifiera behovet av
olika insatser och föreslå åtgärder som ett sätt att
också fånga upp frivilligorganisationernas erfarenhe-
ter.
Jag har ju hittills mest uppehålla mig vid lagstift-
ning och myndighetsåtgärder, vilket naturligtvis är
viktigt. Det är också det som är våra verktyg i den här
kammaren för att förbättra läget. Men vi får aldrig
glömma att det runtom i landet också finns tusentals
människor som brinner för dessa frågor och som
ägnar stor kraft och mycket fritid åt att hjälpa männi-
skor som blivit utsatta för brott, är förföljda och tra-
kasserade. Landets brottsofferjourer och kvinnojourer
gör ett ovärderligt arbete för enskilda människor, och
de förtjänar samhällets varmaste stöd.
Avslutningsvis vill jag säga att det är allas vårt
ansvar att bekämpa och förebygga brott. I fråga om
detta har riksdagspolitiker och myndigheter en upp-
gift, och där har enskilda människor också stora upp-
gifter.
Anf. 210 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja ställa några frågor
till Morgan Johansson. Jag och andra har ställt frågor
om flera saker i debatten, och vissa svar har ju getts.
Men är det rimligt att kvinnor ska stå i kö och vänta
för att få skyddsutrustning när det finns hjälpmedel?
Är det rimligt att bara en tredjedel av rättsintygen är
användbara? Behövs det inte ytterligare åtgärder på
det området?
Morgan Johansson sade att frivilligorganisatio-
nerna förtjänar ett varmt stöd. Det instämmer jag
verkligen i. Och det är inte bara det varma stödet som
de behöver, utan de behöver också en morot, annars
har vi inte kvar det engagemang som finns i dagens
frivilligorganisationer.
Anf. 211 MORGAN JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Naturligtvis är det inte rimligt att
kvinnor ska stå i kö för att få trygghetspaketet. Vi har
ungefär 400 trygghetspaket ute. Om de är för få för
att räcka för enskilda situationer måste vi självklart se
till att så många tillskapas att de räcker för att täcka
behovet. Det är inget konstigt i det.
För övrigt kan jag nämna att vi ser inte bara till
kvantiteten utan till kvaliteten. Vi kommer t.ex. att
förse trygghetspaketen med larmanordning och GPS-
system så att man hela tiden vet var de finns. Det är
viktigt också fortsättningsvis.
Rättsintygen måste förbättras. Rättsmedicinalver-
ket har där ett uppdrag, och en försöksverksamhet är i
gång. Vi får väl se vad som kommer ut av det.
När det gäller frivilligorganisationernas verksam-
het tycker jag att det ändå är en poäng i att säga att
det kommunala stödet ska ligga i botten. I grunden är
det nämligen kommunernas ansvar.
Jag vet inte om Gunnel Wallin är ute efter att få
inrättat ett stort nytt statligt stöd för den här verksam-
heten landet över. Jag har i varje fall inte sett det i
hennes budgetäskanden men det är möjligt att det
finns med där.
Anf. 212 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Herr talman! Vad som finns i våra budgetäskan-
den får Morgan Johansson se till hösten. Då gör vi en
närmare precisering.
Man kan inte bara från statlig sida kräva insatser
t.ex. för kvinnojourer och brottsofferjourer, som ju
ägnas ett stort engagemang. Ofta handlar det då om
äldre personer. För att få yngre att ta vid där måste
man också ge något. Det gäller då kommunen, staten
eller vad det nu är. Man kan inte bara ta emot utan
man måste också ge.
Sedan till detta med att det inte är rimligt att be-
höva stå i kö och att det ska finnas trygghetspaket. En
sak är vad man säger i målsättningen och en annan
sak är hur verkligheten är. Verkligheten är att kvinnor
står i kö för att få ta del av de möjligheter som finns
att skydda sig. Detta är, tycker jag, inte rimligt men
jag är glad över att Morgan Johansson säger att de här
kvinnorna ska få nämnda möjlighet. Jag hoppas att de
resurser som anslagits till rättsväsendet räcker även
till det här.
Anf. 213 ANITA SIDÉN (m):
Herr talman! Under den gångna helgen publicera-
des en rapport som visar att av drygt 1 000 polisan-
mälningar för grov kvinnofridskränkning har, som
tidigare sagts här, endast 10 % lett till åtal. För sam-
ma procentsats har åtalsrubriceringen ändrats, främst
till misshandel. Kartläggningen har utförts av BRÅ.
De män som dömts har begått förhållandevis gro-
va brott. 70 % av dessa män hade tidigare dömts för
misshandel, våldtäkt eller våld mot tjänsteman. Det
grova våldet mot kvinnor har belyst de omänskliga
förhållanden som alla dessa kvinnor tvingas leva
under. Årligen har ca 25 kvinnor fått sätta livet till,
och då endast i Sverige. Vi kan nog bara ana vilket liv
de haft innan dödsfallet inträffade.
Brottsoffer som vänt sig till brottsofferjourer eller
kvinnojourer har känt sig mer kränkta genom att
åklagarna inte ens väckt åtal trots att gärningsmannen
varit känd. Målsättningen måste vara att inte en enda
anmälan läggs åt sidan.
Insatser till förmån för brottsoffer måste utgöra en
central del av kriminalpolitiken. Antalet brottsoffer
måste minska. Brottsoffer ska behandlas med respekt
och värdighet under det rättsliga förfarandet, och
skyddet av deras privatliv och deras säkerhet ska
säkras. Laglydiga ska känna sig trygga - inte brotts-
lingar. Vi måste rusta upp rättsväsendet.
Jeppe Johnsson har tidigare här i dag utvecklat
moderaternas ståndpunkter vad gäller betänkandet om
brottsoffer.
Herr talman! Vi moderater vill göra det möjligt
för varje kvinna som misshandlas att få en stödper-
son. Stödpersonen kan t.ex. komma från polisen eller
socialtjänsten och ska framför allt vara väl utbildad i
frågor som rör våld mot kvinnor och därmed kunna
hjälpa den utsatta kvinnan vid kontakter med myn-
digheter och förmedla hjälp. Stödpersonen ska fortlö-
pande kunna värdera och ompröva kvinnans behov av
skydd men även ha till uppgift att fungera som mora-
liskt stöd.
Den misshandlade kvinnan ska inte på egen hand
behöva ta sig igenom en lång och svår rättsprocess
utan att få rätt till tillräckligt stöd och skydd. Stödet
och skyddet till brottsoffer och vittne måste därför
öka. Den som utsatts för brott ska naturligtvis mötas
av professionell personal hos berörda myndigheter.
Det är också viktigt att någon av de myndigheter
eller jourverksamheter som den misshandlade kvin-
nan först möter vid behov kan förse henne med denna
kontaktperson. Vi moderater har lagt fram förslag om
stödperson i motioner och nu även i reservation 7 där
vi pekar på detta behov. Regeringen bör därför av
riksdagen få i uppdrag att utreda förslaget om stöd-
person för brottsoffer.
Herr talman! Vad vi moderater för fram i reserva-
tion 13 är att strängare kriterier måste tillämpas innan
frigivning av våldsbrottslingar får ske. Här måste det
mer noggrant än tidigare prövas om våldsbrottsling-
ens prognos är så god att en återanpassning till sam-
hället är möjlig. Det är rimligt att villkorlig frigivning
inte ska ske om den dömde ej vill genomgå behand-
ling eller om prognosen för den dömde inte är till-
räckligt positiv. Vi moderater föreslår därför att be-
stämmelserna i brottsbalken på detta område ska ses
över.
Herr talman! I ett av våra särskilda yttranden visar
vi på vikten av att brottsoffer får ersättning för de
skador som de tillfogats. Den ersättning som tilldömts
ett brottsoffret måste dessutom utbetalas inom rimlig
tid.
Det är svårt för den drabbade att tro på att rätts-
systemet fungerar när utbetalning kan dröja i flera år.
Handläggningstiden måste bli kortare.
Den långa vägen fram till utbetalning av brotts-
skadeersättning innebär en plågsam påminnelse om
hemska upplevelser. Om dessutom skadeståndet över
huvud taget inte utbetalas kränks i ännu högre grad en
redan illa behandlad människa. Staten måste på alla
sätt visa att offren för brott ska ha hög prioritet. Off-
rets perspektiv får aldrig glömmas bort!
Herr talman! Anslagen till rättsväsendet har inte
medgivit att nödvändiga utbildningssatsningar kunnat
sättas i verket. Det är därför positivt att fortbildning
och utbildning rörande våld mot kvinnor och andra
brottsoffer nu genomförs. Kostnaden för nämnda
områden, liksom kostnaden för den utbildning som
krävs för ett bättre bemötande av brottsoffer, ligger
inom respektive myndighet. Helt klart är att även
handläggningen måste gå snabbare. Vårt budgetalter-
nativ skulle ge bättre förutsättningar för att kunna
vidta dessa åtgärder.
Vittnen till brott ska kunna känna sig trygga och
våga anmäla de brott som de bevittnat. Detta är av
avgörande betydelse för en rättsstat.
Att Rikspolisstyrelsen får i uppdrag att utarbeta ett
handlingsprogram för skydd av vittnen är i högsta
grad nödvändigt och ett steg i rätt riktning men då
måste detta sättas i verket, liksom alla andra åtgärder
som kan stödja dem som drabbas av brott.
Herr talman! Jag ställer mig bakom moderaternas
reservationer och särskilda yttranden men för tids
vinnande nöjer jag mig med att ansluta mig till Jeppe
Johnssons yrkande.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 juni.)
17 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Motioner
med anledning av prop. 1999/2000:135 En förnyad
lärarutbildning
1999/2000:Ub31 av Ewa Larsson (mp)
1999/2000:Ub32 av Sinikka Bohlin (s)
1999/2000:Ub33 av Yvonne Andersson m.fl. (kd)
1999/2000:Ub34 av Beatrice Ask m.fl. (m)
1999/2000:Ub35 av Ulf Nilsson m.fl. (fp)
1999/2000:Ub36 av Laila Bäck m.fl. (s)
1999/2000:Ub37 av Sofia Jonsson m.fl. (c)
Utrikesutskottets betänkande
1999/2000:UU14 Överenskommelse om en liberalise-
ring av handeln med tjänster m.m. mellan Euro-
peiska gemenskapen och dess medlemsstater och
Mexicos förenta stater
18 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 9 juni
1999/2000:1105 av Tullia von Sydow (s) till statsrå-
det Britta Lejon
Om arbetslinjen och staten som arbetsgivare
1999/2000:1106 av Fanny Rizell (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Ökad rökning bland ungdomar
1999/2000:1107 av Kenneth Johansson (c) till soci-
alminister Lars Engqvist
Läkemedelsverkets auktoritet
1999/2000:1108 av Rosita Runegrund (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Vårdbidrag och studiemedel
1999/2000:1109 av Per-Olof Svensson (s) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Nedsättning av arbetsgivaravgiften för tjänsteföretag i
stödområdet
1999/2000:1110 av Inga Berggren (m) till närings-
minister Björn Rosengren
Tågtrafik Malmö - Berlin
1999/2000:1111 av Bertil Persson (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Europakorridorprojektet
1999/2000:1112 av Bertil Persson (m) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Ungdomsrånen i Malmö
1999/2000:1113 av Maud Ekendahl (m) till justitie-
minister Laila Freivalds
Polisutbildningen
1999/2000:1114 av Inger Segelström (s) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Inköp av trafiksäkra och miljöanpassade motorcyklar
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 19 september.
19 § Anmälan om skriftligt svar på fråga
Anmäldes att skriftligt svar på följande fråga in-
kommit
den 13 juni
1999/2000:1062 av Ulla-Britt Hagström (kd) till
statsrådet Mona Sahlin
Klarläggning av Estoniaolyckan
Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 19 september.
20 § Kammaren åtskildes kl. 22.59.
Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 9 § anf. 44 (delvis),
av andre vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 14.55,
av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 16.31,
av talmannen därefter t.o.m. 14 § anf. 164 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 16 § anf. 202
(delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.