Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 1999/2000:123
Onsdagen den 7 juni
Kl. 09.00 - 17.58
19.00 - 20.46
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
--------------------------------------------------------------
1 § Avsägelser
Tredje vice talmannen meddelade att Dan Erics-
son (kd) avsagt sig uppdragen som ledamot i miljö-
och jordbruksutskottet, samt som suppleant i EU-
nämnden och i valberedningen fr.o.m. den 8 juni.
Kammaren biföll dessa avsägelser.
Tredje vice talmannen meddelade att Dan Erics-
son (kd) anhållit om att bli entledigad från uppdraget
som ledamot av riksdagen fr.o.m. den 4 september.
Kammaren biföll denna ansökan.
2 § Meddelande om svar på skriftliga frågor
under sommaruppehållet
Tredje vice talmannen meddelade att ett medde-
lande om svar på skriftliga frågor under sommarup-
pehållet delats ut till kammarens ledamöter
3 § Meddelande om bordläggningsplenum
Tredje vice talmannen meddelade att ett medde-
lande om bordläggningsplenum tisdagen den 4 juli
kl. 12.00 delats ut till kammarens ledamöter.
4 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen
Tredje vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemoria om förslag från Europeiska kommis-
sionen inkommit och delats ut till kammarens leda-
möter:
Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv
om ändring för sjunde gången av rådets direktiv
om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om kosmetiska produkter KOM (2000) 189
5 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkande 1999/2000:KU20
Justitieutskottets betänkande 1999/2000:JuU22
6 § Fortsatt giltighet av lagen (1995:1292) om
tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att
sända lokalradio
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 1999/2000:KU12
Fortsatt giltighet av lagen (1995:1292) om tillfälliga
bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokal-
radio.
Anf. 1 OLA KARLSSON (m):
Fru talman! När Sverige behöver nya företag och
nya arbetsplatser vill majoriteten i den här kammaren
förlänga den lag som förbjuder nya företag och nya
arbetsplatser i radiobranschen. När vi över alla parti-
gränser med rätta förfasar oss över hur förtryckarre-
gimer i andra länder stänger radiostationer som tillhör
oppositionen, vill majoriteten i den här kammaren
förlänga den lag som förbjuder nya röster och nya
radiostationer här i Sverige.
När förmyndarna talar här i kammaren tillåts inga
fler röster i radio. Då tillåts inga fler radiostationer.
Vi moderater slåss tillsammans med Folkpartiet
liberalerna för fria radiostationer. Vi slåss för fristå-
ende radiostationer som är fria och obundna och som
inte via skönhetstävlingar binds upp i fråga om vad
som får sändas och vad som inte får sändas. Vi slåss
för radiostationer som inte binds till ett beroende av
den politiska makten.
Vi arbetar och kämpar för en radio som är bero-
ende av lyssnarna och oberoende av Marita Ulvskog.
Majoriteten i den här kammaren verkar arbeta för
motsatsen: en radio som är beroende av det politiska
systemet och oberoende av lyssnarna.
Det finns, fru talman, skäl att något påminna sig
historien om de fria radiostationerna. Fram till 1993
var det förbjudet med privata, reklamfinansierade
radiostationer. Då införde den dåvarande borgerliga
regeringen möjligheten att starta och driva privata,
reklamfinansierade lokalradiostationer.
Beslutet visade sig bli en succé. Drygt 80 stationer
startade, och lyssnarna har ställt sig mycket positiva
till dem. Över två miljoner människor lyssnar regel-
bundet till de här stationerna.
Men direkt efter maktövertagandet 1994 kom krav
om att stoppa den fria radion. Då lades det första
förslaget om stopplag fram. Tack vare moderater och
folkpartister kunde lagen då vilandeförklaras under
ett år. Under det året som stopplagen vilade, startades
26 nya radiostationer. Om jag har räknat rätt är 25 av
dem fortfarande i drift. Det är 25 stationer som hade
varit tysta i dag om majoriteten då hade fått sin vilja
igenom. 25 röster färre hade hörts i det svenska ra-
diolandskapet.
De områden som då hade saknat alternativ radio
är Blekinge, norra Bohuslän, trestadsområdet, Sköv-
de, Mora-Sälen, Hudiksvall, Örnsköldsvik, Södertäl-
je, Varberg, västra Småland och Gotland. De hade
inte haft en fri radio i dag om majoriteten då hade fått
sin vilja igenom.
Frågan om stopplagen handlar egentligen om hur
mycket politiken ska styra över medierna. Vill vi ha
medier som står fria från politiken, som är oberoende
av statsmakten, som är oberoende och därmed vågar
granska också den politiska makten? Eller vill vi ha
en radioform som binds upp genom skönhetstävling-
ar, genom administrativa granskningar, genom till-
ståndsprövningar vid förändring av ägande och pro-
graminnehåll - en radioform som därmed riskerar att
bli anpasslig och inte vågar ifrågasätta makten?
Vi moderater vill ha fri radio. Vi vill ha en radio-
form som är oberoende just av den politiska makten,
som vågar ifrågasätta och som inte behöver anpassa
sitt musik- eller programutbud efter de rådande poli-
tiska trenderna, utan efter vad lyssnarna faktiskt väl-
jer att lyssna till. Man genomför ju lyssnarundersök-
ningar och annat.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen och
konstaterar att stopplagen har gällt alltför länge. Den
har hindrat många nya röster i etern. Jag hoppas att
den tekniska utvecklingen nu snabbt går framåt, så att
den här typen av stopplag bli obsolet när vi själva,
genom bredbandsförbindelser och Internetuppkopp-
lingar enkelt, billigt och smidigt kan ta in tusentals
radiostationer från hela landet, hela Europa och stora
delar av världen utan något politiskt förmynderi.
Anf. 2 LENNART KOLLMATS (fp):
Fru talman! Jag har inte varit med så länge i det
här gamet, men jag förstår att det här ärendet är ett
slags favorit i repris. Det är en vana, eller kanske
hellre ovana, för riksdagen att hela tiden förlänga den
s.k. stopplagen. Allt görs i avsikt att förhindra att de
radiofrekvenser som finns tillgängliga också blir
tillgängliga för sändning. Samtidigt verkar det inte
bekymra majoriteten att den gång på gång hindrar en
ökning av yttrandefriheten.
Det är som Ola Karlsson sade, att yttrandefriheten
ändå ökar markant genom Internet och andra medier.
Det är väl så. Där finns inte någon statlig insyn eller
kontroll. Jag kan erkänna att det finns delar i Internet
och liknande medier som gör en något bekymrad.
Men det är än mer bekymmersamt att det i sex år har
funnits en stopplag och att den uppenbarligen kom-
mer att finnas i något år till. Det är en stopplag mot
ytterligare möjligheter för oss radiolyssnare att få en
ökad variation.
Jag har läst och tagit del av några tidigare debat-
ter, men jag ska inte upprepa alla argument utan bara
nämna några nyckelfraser: förbud för nya radiostatio-
ner, inskränkningar i yttrandefriheten, mångfald,
konkurrens, etableringsfrihet, Lagrådets tidigare av-
styrkande av stopplagen, etc. Ola Karlsson har ju
preciserat en del av detta.
Det som kommer sedan, dvs. efter stopplagen, de-
batterade vi för några månader sedan. Jag gissar att
det inte är någon större idé att ta upp den diskussio-
nen igen. Den som vill få argument för och emot
skönhetstävlingar, kontra aktioner osv. kan ta del av
protokollet från den 11 april i år. Där och av sam-
manhanget i dag framgår med all önskvärd tydlighet
skiljelinjerna mellan det socialistiska tänkandet och
det liberala.
Den liberala linjen sätter friheten, mångfalden,
konkurrensen och konsumenten främst. Politikens
uppgift är att skapa bästa möjliga förutsättningar för
det. Mot detta står den socialistiska linjen, som sätter
den politiska kontrollen främst och där enskilda aktö-
rer får vara med i den utsträckning som de fullgör de
roller som politikerna tilldelar dem.
Jag yrkar bifall till reservationen.
Anf. 3 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! Det här är alltså femte gången som
jag är med och debatterar frågan om den kommersi-
ella lokalradion i den här kammaren. Det är således
inte bara en favorit i repris utan möjligen också en
följetong. Den har pågått längre tid än vad jag kan
överblicka.
Den borgerliga oppositionen - eller rättare sagt
Moderaterna och Folkpartiet - påstår att vi socialde-
mokrater och, som de säger, den socialistiska majo-
riteten vill begränsa yttrandefriheten och inskränka
mångfalden i Sverige. Nu är det emellertid så att vi
har att diskutera en proposition som möjliggör ökad
mångfald. Men den har Ola Karlssons och Lennart
Kollmats partivänner vilandeförklarat.
Om propositionen hade antagits av kammaren den
11 april hade vi nu kunnat lämna över 20 nya tillstånd
till lokala företag som hade eftersträvat mångfald och
varit lokalt förankrade i de regioner som stationerna
skulle ha funnits i. Nu har ni vilandeförklarat detta.
Det är alltså ni som har inskränkt yttrandefriheten.
Det är ni som har inskränkt mångfalden. Det är ni
som har begränsat möjligheterna för nya företag att
starta - inte vi.
Ingvar Svensson från Kristdemokraterna sade här
i kammaren den 11 april att detta är en politik som
ligger på gränsen till sandlådenivå. Han riktade sig då
till moderaterna. Den gången underströk jag att jag
delade den åsikten.
Jag menar att Ola Karlssons tes går att testa. Vore
det så att de olika 23, 24 eller 25 stationerna som
senast auktionerades ut var av den art som han påstår,
dvs. att de hade bidragit till mångfalden, varit lokala
till sin karaktär och skapat nya arbetsplatser - då hade
säkert det argumentet kunnat föras fram med viss
bravur.
Tyvärr är det inte så. Merparten av dessa stationer
är rikstäckande nätverksradiostationer, som inte har
bidragit till några anställningar att tala om. Ingen
enda av de senast utauktionerade är lokala till sin
karaktär utan ingår i de riksnätverk som byggs upp av
fyra stycken mer eller mindre monopolliknande före-
tag. Det har inte bidragit till mångfalden i Sverige,
snarare till enfalden.
Detta bevisas av den rapport som kom härom-
veckan. Undersökningen som redovisas där är utförd
av Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm på upp-
drag av Sveriges musikkompositörer. I rapporten
konstaterar man att musikutbudet visserligen har ökat
men att det är samma låtar som spelas om och om
igen. Man exemplifierar detta på ett utomordentligt
sätt. Jag ska läsa ur rapporten: Det totala antalet spel-
ningar på Mix Megapol under 1999 var 153 031
stycken. Men antalet låtar var bara 762, vilket innebär
att varje låt i genomsnitt spelades 201 gånger.
När Mix Megapol startade 1995 spelades lika
många stycken som nu, men de spelades betydligt
färre gånger, drygt 2 000 gånger.
Samma tendens finns i alla rikstäckande nätverks-
radiostationer, och samma tendens finns även i Sveri-
ges Radios P3 och P4. Man försöker göra musikutbu-
det smalare och mer lättsmält. Det här är en allvarlig
tendens. Det handlar ju inte om att öka mångfalden,
utan det handlar i hög grad om att fånga lyssnarna
under mycket kort tid för att försöka få dem till sin
station.
Jag har inget emot att man här i kammaren disku-
terar möjligheten att etablera en kommersiell riksra-
dio, eller ett par stationer. Men vi ska ju diskutera
kommersiell lokal radio. Och en sådan är ju till sin
karaktär just lokal.
Vi har väldigt få kommersiella lokalradiostationer
- tyvärr. Vi skulle behöva betydligt fler, precis som
man har i USA, i Frankrike, i Storbritannien - ja
precis som man har i de allra flesta länder vi kan
jämföra oss med. Man har lokala tillstånd som utges
till lokala stationer. De är inte rikstäckande eller nät-
verksuppburna. Däremot kan man givetvis diskutera
om Sveriges Radio ska få konkurrens på riksnätet.
Men det är en helt annan fråga, som inte har aktuali-
serats i den här propositionen.
Propositionen har lett till dels en vilandeförkla-
ring, dels vårt krav om att förlänga stopplagen.
Jag ska fråga Ola Karlsson om han kan verifiera
sitt påstående från inledningsanförandet. Hur många
av de 24 senast utauktionerade stationerna är uppbur-
na av särskilda företag och har skapat en lokal syssel-
sättning på sina respektive orter?
Jag vill också ställa en annan fråga till Ola Karls-
son. Har Ola Karlsson tagit del av den vetenskapliga
rapport som kom häromveckan?
Jag yrkar alltså bifall till förslaget om en förläng-
ning av stopplagen. Jag hoppas att vi under den tiden
kan hitta nya, konstruktiva grepp tillsammans med
andra partier som också vill öka mångfalden i Sveri-
ge.
Anf. 4 OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Först till frågan om antalet företag
och antalet arbetsplatser. Det är i formell mening 25
företag som nu driver radiostationer som inte hade
funnits om majoriteten hade fått sin vilja igenom
redan från början.
Jag har inte siffrorna med mig, men om jag minns
rätt finns det mellan 18 och 20 arbetsplatser inom
dessa 25 formella företag - med reservation för
glömska. Det handlar om ett antal arbetsplatser, ett
antal företag och ett antal röster i radion som har
tillkommit - trots socialdemokraterna, inte tack vare
dem.
Den här debatten handlar väldigt mycket om vad
mångfald är. Vem avgör vad som är mångfald? Man
kan ju fråga lyssnarna på Gotland, i Blekinge eller
norra Bohuslän om de tycker att mångfalden har ökat
eller minskat genom de fria radiostationer som Kenth
Högströms partikamrater ville stoppa.
Tittar man på lyssnarundersökningarna, ser man
att det är solklart - många av lyssnarna väljer de nya,
fria radiostationerna. De kan välja själva, eftersom
det kom nya stationer. Kenth Högström vill inte låta
dem välja själva. Kenth Högström vill vara förmyn-
dare åt dem. Det är inte vi i riksdagen som ska avgöra
vad som är mångfald för de enskilda lyssnarna. Det
klarar de själva.
Anf. 5 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Mångfald i etern är något som varje
lands regering eller riksdag bestämmer reglerna för -
så även vi. Vi önskar en mångfald. Vi önskar många
lokala radiostationer som ger ett mångfacetterat och
pluralistiskt utbud till Sverige. Vi vill ha en stark och
från staten oberoende riksradio, en public service-
radio, som garanterar att hela Sverige tar del av ett
nyhetsutbud och ett musikutbud som vi anser vara
kvalitativt.
Men den lokala kommersiella radion som vi gärna
ser etableras på många ställen har i dag inte en chans,
därför att de radiostationer som är etablerade har
etablerats med hjälp av penningen, med hjälp av höga
auktionsinropspriser, genom nätverksbyggande. Och
eftersom jag satt på Stockholms Auktionsverk den
dagen som dessa stationer auktionerades ut, vilket
Ola Karlsson redogjorde för, vet jag att merparten,
nästan alla, ropades in av tre företag, i och för sig via
bulvaner, juridiskt komplicerade bulvanförbindelser
där man upplät en penningpåse till någon enskild
person som dagen efter sålde sitt tillstånd till dessa
riksnätsorganisationer. Det var alltså en ren undermi-
nering av den proposition som Birgit Friggebo lade
fram i riksdagen i syfte att skapa mångfald. Vi fick i
stället en monopolliknande riksnätverksradio. Det var
inte meningen. Jag kan aldrig tänka mig att Birgit
Friggebo hade det syftet när hon lade fram den pro-
positionen i kammaren 1993. Men effekten är den-
samma.
Anf. 6 OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Kenth Högström konstaterar att med
mångfald så är det många stationer. För mig är mång-
fald också att stationerna själva får avgöra pro-
graminnehåll och ägande och själva forma sin radio,
inte att vi från den politiska nivån styr utbudet och
formerna för dem.
Det är intressant att höra att när Kenth Högström
talar om riksradion så talar han om stark och obero-
ende. Men när han talar om den radio som borde vara
oberoende, den som inte finansieras med licensmedel
som uttaxeras med tvång härifrån riksdagen, då tar
han inte ordet oberoende i sin mun, utan då handlar
det om en stark politisk styrning, om att det är politi-
ken som ska avgöra innehåll, programformer och
annat. Det är ju den radio som är reklamfinansierad,
som är privatägd och som är fristående från politiken
som borde vara just oberoende att forma sin egen
verklighet.
Tänk om vi skulle översätta Kenth Högströms re-
sonemang till tidningsvärlden, att det är politiken som
ska avgöra innehållet och formatet för de olika tid-
ningarna. Jag tror inte att någon i den här kammaren
skulle vilja ha ett sådant samhälle. Men på radio- och
TV-sidan argumenterar majoriteten friskt för en stark
politisk styrning av formatet.
Anf. 7 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Nej, det är naturligtvis inte så som
Ola Karlsson påstår, att vi från majoritetens sida
skulle vilja ha en ökad politisering och styrning av
radio, TV eller tidningar. Tryckfrihetsförordningen,
yttrandefrihetsgrundlagen och alla de grundlagar som
reglerar detta område är för oss heliga, och jag tror att
de är det för de flesta i den här kammaren.
Med andra ord måste politikerna i stället se till att
de frekvenser som vi har till förfogande inom detta
frekvensområde ställs till de företags förfogande som
är lokala till sin karaktär och som vill spegla sin regi-
on och sitt lokala förhållande. Det är alltså rimliga
krav som vilken politisk kammare som helst kan
ställa på sitt frekvensutrymme. Sedan lägger sig inte
politikerna i.
Jag noterade av Ola Karlssons svar på min fråga
att de 25 företag, alltså de juridiska personerna, som
ropade in de 25 frekvenserna sedermera har gått ihop
och blivit nätverk. Det finns inga företag, Ola Karls-
son, utan vi har ökat riksnätverksbyggandet, vi har
ökat monopoltendenserna, och vi har ökat enfalden i
etern genom detta i stället för att öka mångfalden som
jag tror att en stark majoritet i denna kammare vill.
Min fundering, Ola Karlsson, är: Varför envisas ni
med att obstruera en möjlighet att bevisa vår proposi-
tions möjligheter? Jo, ni är rädda för att en lokal, vital
och pluralistisk radio ska innebära precis motsatsen
till det som Ola Karlsson har förkärlek för, nämligen
enfald i etern.
Anf. 8 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Kenth Högström har enligt min me-
ning på ett utomordentligt klokt och väl avvägt sätt
försvarat majoritetens ståndpunkt. Jag vill emellertid
foga till några ytterligare saker.
När Ola Karlsson går på som värst lever han
verkligen upp till den gamla, utslitna och kända histo-
rien om politikern i vars manus partikansliet har skri-
vit: Argumenten är svaga, höj rösten.
Ola Karlsson säger att när Sverige behöver jobb
kommer man med en stopplag, att man vill förbjuda
nya röster genom en stopplag och att man vill hindra
att det finns en radio oberoende av Ulvskog genom
stopplagen.
Det är ju Ola Karlssons eget agerande, tillsam-
mans med Folkpartiet, som försätter oss i situationen
att stopplagen bör förlängas, därför att om vi nu inte
förlängde stopplagen så skulle ju de möjliga fre-
kvensutrymmen som skulle säljas ut enligt de nya
regler som föreslås i propositionen säljas ut enligt de
gamla reglerna, eftersom Ola Karlsson et consortes
har sett till att detta är vilande. Därigenom är det ju
Ola Karlsson, som Kenth Högström mycket riktigt
påpekar, och hans moderater med stöd av Folkpartiet
som ju förlänger denna pina, så att säga, eller förhind-
rar att det blir fler lokalradiostationer.
Fru talman! Ola Karlsson älskar att använda ut-
trycket att han är för fri radio. Men vad är det som
säger att en folkrörelse som söker ett tillstånd men
som kanske inte har mycket pengar men har ett bra
idéinnehåll och verkligen vill öka mångfalden med
t.ex. en kanal som kanske har en frireligiös karaktär
eller som kanske vill rikta in sig på idrottsrörelsen
eller något annat skulle vara mera ofri därför att den
inte har lika mycket pengar som Stenbeck och andra
och att Stenbeck skulle representera friheten? Det är
en argumentation som säger att frihet är det som styrs
enbart av pengar, medan det för vilka man för fram
andra krav och andra idéer är ofritt. Det är en i san-
ning märklig argumentation.
Fru talman! Vi har ju nu radiostationer som har
fått sina tillstånd genom den rent kommersiella meto-
den. Då måste man ställa frågan: Om de nu är så
väldigt fria, varför hör man inte talas om dessa statio-
ner i samhällsdebatten? Varför har dessa stationer,
som är så fria och mångfaldsfrämjande, inte granskat
makthavare eller andra missförhållanden i samhället?
Det är ju snarast det gamla Sveriges Radio som håller
på med en sådan granskande verksamhet.
Jo, det är därför att man hela tiden vill smeka
medhårs, att man vill föra till torgs ett ensidigt mu-
sikutbud. Det är i huvudsak som Kenth Högström har
visat med hänvisning till en vetenskaplig undersök-
ning ett likriktat och strömlinjeformat musikutbud
och sedan korta nyheter av lokal karaktär som ska
ursäkta att man ändå kan kallas lokalradio. Men det
förs inte mycket av någon granskande journalistik
eller ges några kritiska analyser av någon som har
tillfört samhällsdebatten särskilt mycket. Det vore bra
om det vore så, men så är det inte därför att det är just
de här, av en anledning drivna nätverksorganisatio-
nerna som så eftertryckligt dominerar hela markna-
den. Det är alltså ganska mycket fraser och nonsen-
sargument som vi får höra från moderat håll när vi
granskar detta i sak.
Det är därför tråkigt att konstatera att genom den
här varianten av s.k. filibusterpolitik tvingas vi, för att
den lagstiftning som riksdagens majoritet vill se för-
verkligad på området ska ha någon effekt, att förlänga
stopplagen ytterligare en period.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till hem-
ställan i utskottets betänkande.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)
7 § Ändring i arvodeslagen
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 1999/2000:KU22
Ändring i arvodeslagen (försl. 1999/2000:RFK2).
Anf. 9 ROLF GUNNARSSON (m):
Fru talman! Som ensam liten motionär i den här
frågan skulle man kanske få känslan av att vara totalt
ensam - ensam om ståndpunkten att vissa arbetsupp-
gifter i riksdagen ska arvoderas extra, ensam om att
tycka att politiker inte ska sätta sina egna arvoden.
Det är ju detta som KU:s betänkande nr 22 handlar
om.
Det är alldeles riktigt att jag är ensam av 349 riks-
dagsledamöter om att tycka så här. Och det må så
vara. Det är självklart inte så populärt bland kolleger-
na, det har jag förstått de senaste veckorna i korridor-
diskussionerna.
Men det har inte fått mig att ändra åsikt. Jag kän-
ner mig inte ensam i den här frågan. Landet består ju
inte enbart av 349 riksdagsledamöter.
Jag försöker som politiker, oavsett vilken politisk
nivå det handlar om, att hålla en linje i mina åsikter
och mitt agerande. Här har jag min linje. Den driver
jag i dag, och den driver jag i de politiska uppdrag jag
har i hemlänet, Dalarna.
Jag ansåg då jag skrev motionen, och jag anser
fortfarande, att i uppdraget som riksdagsledamot som
i dag arvoderas med 38 000 kr i månaden ska vissa
arbetsuppgifter ingå. I de uppgifter och uppdrag som
diskuteras i detta betänkande finns sådana uppdrag.
Jag anser nämligen att om man exempelvis sitter i
den nya riksdagsstyrelsen kommer det arbetet att
utföras på den tid som man bör vara här i huset.
Jag vill göra alla uppmärksamma på och påminna
om hur tongångarna gick då medierna för några år
sedan gjorde en s.k. granskning av vad vi riksdagsle-
damöter gjorde, hur många gånger vi varit i talarsto-
len, hur många gånger vi interpellerat, motionerat och
ställt frågor, som varje ledamot gjort.
Jag har därmed inte sagt att dessa uppgifter är ett
mått på hur hårt var och en arbetar. Men då den här
undersökningen presenterades - jag tror att det var i
Dagens Nyheter - kommenterade vissa ledamöter just
med uppdrag i direktionen att man arbetade där och
inte hann med övrig verksamhet. Hinner man nu med
bättre för att man arvoderar de nya uppdragen?
Knappast.
Kommentaren att direktionsjobbet tog tid och tar
tid var det ingen som ifrågasatte. Alltså kan man dra
slutsatsen att det är rätt naturligt att en ledamot som
kommer att hamna i den nya riksdagsstyrelsen inte
hinner att vara lika aktiv på andra områden som le-
damöter som inte är med.
Den ledamot som inte är med kanske ägnar sin tid
- och kanske ännu mer tid - åt andra också viktiga
arbetsuppgifter som man har som riksdagsledamot.
Det ena arbetet ger x kronor, kanske 5 700 kr i extra
arvode per månad. Det andra arbetet ger inget arvode.
Jag tycker att det här är fel, och därav min motion.
Jag tycker också att höjningarna är en bra grund för
folk som vill öka på politikerföraktet och prata om
det.
Jag menar att om jag är vald som riksdagsledamot
har jag ett arvode där jag förutsätts och förväntas göra
saker och ting. Jag förutsätts vara här ett visst antal
timmar i veckan, självklart kopplat till uppdrag också
på hemmaplan och på andra orter i landet.
Det finns också en förlängning när det gäller det
här betänkandet. Det är uppdrag som utförs under
riksdagsveckorna och som finns, om uttrycket tillåts,
utanför huset. Jag har själv haft ett sådant uppdrag.
Det var välbetalt, och jag blev förvånad när jag fick
uppdraget att det över huvud taget fanns ett stort
arvode för uppgiften. Det är en fråga som inte kom-
mer med i det här betänkandet, men som berör riks-
dagsområdet. Vi vet också att det finns en klar hierar-
ki i utnämningen till många av de uppdrag som nu
ska arvoderas.
Fru talman! Jag tycker också att man får en aning
fadd smak i den politiska munnen då vi politiker
själva ska bestämma om våra egna arvoden. Jag be-
klagar att inte den s.k. Arvodesnämnden som sätter
våra riksdagsarvoden också har fått den här frågan.
Ett beslut där skulle ha känts betydligt mera rätt. Nu
kan det i princip vara ledamöter som har varit med
och utrett frågan och som föreslår arvoden si eller så
som sedan kommer att uppbära nämnda arvoden. Det
känns inte bra - inte för mig. Andra må tycka annat.
Men det ändrar inte min inställning. Att vi politiker
sätter våra egna löner och arvoden är något som i alla
fall för mig tar emot kraftigt. Andra må som sagt ha
lättare att göra det. Men det hjälper inte mig.
Fru talman! Det kliar förstås i fingrarna att yrka
bifall till min motion K29. Men eftersom jag repre-
senterar ett parti som inte begär rösträkningar i vad
som ibland kallas onödiga röstningar avstår jag från
att yrka något. Men min mening och min uppfattning
är klar. Förutom vad jag har sagt i dag finns mina
åsikter i min motion. Tack!
Anf. 10 PÄR AXEL SAHLBERG (s):
Fru talman! Jag visste inte riktigt säkert var Rolf
Gunnarsson skulle hamna, så jag begärde ordet för att
tillstyrka betänkande KU22.
Jag tycker att det av flera skäl finns anledning att
diskutera vad det innebär att vara riksdagsledamot.
Jag ser framför mig för oss som politiker - på både
riksnivå och nationell nivå men även andra nivåer -
att vårt uppdrag mer och mer kommer att handla om
att bli ett slags demokratins, politikens och samhällets
vägledare, guider. Vi behöver föra information vidare
och finnas till hands för människor som undrar över
ett alltmer komplext beslutsfattande i världen, Europa
och Sverige. Därför tror jag att vi behövs, och det
känns motiverat att för en tid få finnas i det här sam-
manhanget.
Jag tycker också att jag ser att vår olikhet ger oli-
ka betoningar i jobbet. Därför tror jag att det är bra att
vi är 349. Vi representerar en mångfald, apropå den
tidigare debatten. Vi har också olika typer av kon-
takter. Jag tycker också att det jag ser gör mig impo-
nerad av hur människor arbetar och hur olikheten
därmed slår igenom.
I det här betänkandet som KU nu levererar efter
beredning i riksdagen i övrigt stramas systemen upp.
Man får ett mer procentuellt förhållande till arvoden.
Man behöver inte hamna i lägen där man gör stegvisa
förändringar, utan det blir en allmän uppstramning av
systemet.
När det sedan gäller ersättningarna är det en del
av oss som har uppdrag i huset, en del utanför huset,
en del arvoderade och en del inte arvoderade. Jag
välkomnar Rolf Gunnarssons kamp i den här frågan,
och jag tycker att den är både hedervärd och riktig.
Det innebär inte att jag är helt klar över att slutsatser-
na är de rätta. Jag tror att det blir väldigt svårt att
skapa den här typen av rättvisa. Men de som på ett
särskilt sätt har ett inflytande över hur sådana här
nomineringar och fördelningen av uppdragen sker
måste vara väldigt försiktiga, för att det inte ska upp-
stå en situation där olika klasser av riksdagsledamöter
skapas. Jag tror samtidigt att det är rimligt att på det
här sättet göra en procentuell värdering av de olika
uppdragen.
Rolf Gunnarsson är ensam som motionär, men det
är angelägna frågor han tar upp. Jag tycker att den här
debatten måste utvecklas på olika sätt framöver. Rätt-
visa är komplicerat, och i det här fallet handlar det
ganska mycket om att vi måste värdera både oss själ-
va och andra efter de olika kapaciteter som människor
har. Om det finns administrativa talanger som kan
utveckla arbetet i samband med riksdagsarbetet är det
kanske helt rätt att de använder sin tid och tjänst där,
medan andra har andra talanger. Vad det till slut in-
nebär i lönekuvertet kan man alltid fundera över, men
jag tycker att den linje som KU nu har ställt sig bak-
om är rimlig.
Anf. 11 ROLF GUNNARSSON (m):
Fru talman! Jag tackar Pär Axel Sahlberg för or-
det "kamp". Jag vet inte om det är någon riktig kamp,
men det är i alla fall en åsikt som jag framför i den
enskilda motionen.
Jag kan instämma i att vi behövs; det behövs
självfallet en riksdag. Det är ingen diskussion om det.
Hur många vi sedan ska vara kan vi diskutera en
annan gång - det finns olika åsikter. Jag hade själv en
motion om en sänkning med 100 ledamöter, men det
är en annan fråga.
Jag tänkte ställa några frågor till Per Axel Sahl-
berg som jag funderar på. När ni har räknat på det
här, vad har ni kommit fram till att kostnaden är för
de nya arvodesbestämmelserna? Det skulle vara in-
tressant att veta.
Har Sahlberg som socialdemokrat funderat på det
här med den fadda smaken i munnen, som i alla fall
jag får när politiker själva ska sätta sina egna arvo-
den? Hade det inte, som jag sade i mitt anförande,
varit mer rumsrent att frågan skjutits till Arvodes-
nämnden och att man där gjort en rimlig bedömning
av vilka arvoden som ska utgå? Det skulle i alla fall
ha känts lättare för mig att acceptera det.
Sahlberg kan naturligtvis bara svara för Social-
demokraterna, men jag vill ändå fråga: Har ni flera
uppdrag i byrålådorna som vi ska arvodera i nästa
steg? Jag ska inte ställa frågan till utskottet, för Sahl-
berg kan naturligtvis bara svara för sitt parti när det
gäller vad som finns i de olika byrålådorna.
Det är tre funderingar som jag har.
Anf. 12 PÄR AXEL SAHLBERG (s):
Fru talman! Jag blir svaret skyldig på frågan om
kostnaden avseende kronor och ören. Däremot tror
jag att det framgår ganska tydligt, när Rolf Gunnars-
son läser betänkandet och även det som ligger till
grund för det, att detta i hög grad är ett slags anpass-
ning till de befintliga, redan beslutade arvodena.
Sedan kan man diskutera, som Gunnarsson gör, om
det är rätt och rimligt.
När det gäller frågan om vem som ska besluta
brukar Anders Björck säga att riksdagens ledamöter
är oförmögna att besluta i de egna frågorna. Det är
hans erfarenhet efter 30 år. Jag har inte så många år,
men det ligger en del i det.
Jag tycker att detta innebär att vi flyttar över an-
svaret till Arvodesnämnden, efter de principer som nu
baseras på procentandelar av riksdagsledamotsarvo-
det, och att riksdagen själv samlar sig till ett slags
viktning och beräkning av de olika uppdragen. Det är
inte så orimligt.
Rolf Gunnarsson frågar också om vi har mer i by-
rålådorna. Jag vet inte - i min byrålåda finns det
väldigt mycket papper. I den här frågan finns det nog
några både verksamheter och delegationer och annat
som inte riktigt är med i systemet, så jag skulle inte
vilja stå här och säga att vi har satt punkt. Det finns
mer, men inte i det avseendet att vi ska bredda ett
slags privilegierad grupp av riksdagsledamöter som
ska ha mer lön. Det handlar om att vi helt enkelt vär-
derar det gemensamma arbete vi gör.
Jag är ganska nöjd, och jag tycker att många fler
skulle vara det och inse att det finns uppdrag som
ibland betalas. För det mesta är det sådant som natur-
ligt ligger med i uppdraget. Jag tycker att det är gans-
ka väl vägt i det här förslaget.
Anf. 13 ROLF GUNNARSSON (m):
Fru talman! Jag tycker att det är en etisk fråga,
oavsett vad Anders Björck säger och hur många år
han har i riksdagen. Det här är vad jag tycker efter
mina år här. Jag tycker fortfarande att det är en etisk
fråga, att vi inte ska sätta våra egna arvoden. Där
kanske vi har samma åsikt.
Frågan om kostnaden letade jag efter i går när jag
hade fått en förfrågan av en tidning om vilken
årskostnaden var för det här. Jag hade inte svaret då.
Det var en lite ful fråga från mig till Sahlberg efter-
som jag hade svaret själv. Jag ställde frågan bara för
att jag undrade om ni i utskottet har funderat på kost-
naden eller om ni har tagit det här in blanco. Jag kan
då upplysa utskottet och Sahlberg om att årskostna-
den är 1,4 miljoner.
Anf. 14 PÄR AXEL SAHLBERG (s):
Fru talman! Den siffran säger väldigt lite i för-
hållande till det som är frågan. Den fråga som är mer
relevant är naturligtvis om detta kostar si och så
mycket mer, och då är det inte den summa som Gun-
narsson nämner utan den totala kostnaden, som redan
finns i systemet. Jag har då ställt mig bakom det.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)
8 § Mervärdesskatt vid överlåtelse och nytt-
jande av fastigheter, m.m.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande 1999/2000:SkU21
Mervärdesskatt vid överlåtelse och nyttjande av fas-
tigheter, m.m. (prop. 1999/2000:82).
Anf. 15 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! I detta betänkande föreslås ändringar i
regelsystemet för frivillig skattskyldighet vid uthyr-
ning av verksamhetslokaler. I propositionen och även
i betänkandet står det att ändringarna syftar till att
minska administrativa och rättsliga problem.
Frivillig skattskyldighet får medges endast om ut-
hyrningen görs till hyresgäster som bedriver verk-
samhet som medför skattskyldighet eller återbetal-
ningsrätt enligt mervärdesskattelagen. Det bibehålls i
detta betänkande.
Den metod som för närvarande finns för att korri-
gera den ingående skatten för kostnaden för ny-, till-
och ombyggnad av en fastighet föreslås ändras. För
närvarande finns det två sätt att göra de här korrige-
ringarna. Ett gäller sådana fastigheter som omfattas
av frivillig skattskyldighet, och ett gäller alla fastig-
heter, inklusive dem som omfattas av frivillig skatt-
skyldighet. I det ena fallet är det återföringsregler
som gäller, och i det andra fallet är det jämknings-
regler.
Nu föreslås i detta betänkande att återföringsreg-
lerna ska tas bort och fullt ut ersättas av jämknings-
regler.
Om syftet med propositionen och betänkandet
verkligen vore att minska de administrativa och rätts-
liga problemen borde det här förslaget ha fått en helt
annan utformning. Som Lagrådet mycket riktigt skri-
ver är mervärdesskattelagen redan i dag en mycket
komplicerad lagstiftningsprodukt både materiellt och
redaktionellt. Inte minst i formellt hänseende är lagen
i starkt behov av översyn, anser Lagrådet. Man menar
dessutom att behovet härav ökar för varje ändring
som är så pass omfattande som den nu aktuella. De
största problemen lär orsakas av de nya jämknings-
reglerna, som kommer att skapa stora problem, inte
bara för skattemyndigheterna utan även för fastig-
hetsägarna.
Vad borde man då ha gjort för att verkligen upp-
fylla syftet, dvs. att få klarare och enklare regler? Jo,
man skulle ha infört en generell skattskyldighet för
uthyrning av lokaler, dvs. inte fastigheter som upplåts
för bostadsändamål. I övrigt skulle man alltså ha haft
en generell skattskyldighet. Jag tror att det finns en
total enighet om att detta vore det riktiga.
Anledningen till att man inte genomför detta är att
vissa ideella föreningar skulle drabbas av vissa kost-
nadshöjningar. Utredningen som handlade denna
fråga hade tyvärr inte med dem som referensgrupp,
och om de hade haft det tror jag att frågan kunde ha
varit löst redan nu.
Det går att lösa detta genom riktade bidrag till de
ideella föreningarna. De skulle kompensera för den
extrakostnad som en moms skulle ha inneburit. Det är
inte så att det skulle ha inneburit 25 % i kostnadsök-
ningar. Samtidigt ökar ju avdragsmöjligheten för
ingående moms. Var den reella kostnadsökningen
skulle hamna kan man säkert diskutera. Men det
skulle kunna gå att lösa genom riktade bidrag.
De andra verksamheter som också skulle drabbas,
dvs. icke-momspliktig verksamhet som tandläkare
och vissa läkarmottagningar, skulle också kunna gå
att ordna till. Det finns redan i dag långt gångna pla-
ner på att införa tandläkeriverksamheten inom moms-
systemet. I ett sådant läge skulle inte heller det vara
något problem.
Vi var på skattemyndigheten i Luleå. Där kom det
spontant upp en fråga om vad man såg för problem
med dagens skattelagstiftning rent generellt och inte
bara när det gällde mervärdesskatt. Då lyfte man fram
en fråga. Det var de nuvarande återföringsreglerna
vid frivillig uthyrning. De nuvarande reglerna sågs
som så komplicerade och tog så mycket tid av den
granskande personalen och revisorerna att det var ett
problem.
Det sades dessutom att man för att över huvud ta-
get få det att löpa och fungera rent servicemässigt och
på annat sätt struntade i vissa av reglerna. Det gjorde
man dels som en service till företagen, dels för att
man skulle kunna syssla med mer viktig verksamhet,
som man uttryckte det. Man följer inte fullt ut gällan-
de lagstiftning därför att den är för komplicerad. Då
ska vi vara medvetna om att den svårighetsgrad som
nuvarande regelsystem har inte är någonting mot den
svårighetsgrad som vi nu inför med dessa jämknings-
regler.
Först och främst krävs det att man ska spara
handlingar i 17 år. I betänkandet säger man att det
inte är så farligt. Man måste ändå spara på dem i
samband med vissa reavinstberäkningar. Jag är inte så
säker på det. Det är naturligtvis ett jättestort problem
att det finns en obligatorisk skyldighet att spara på
handlingar i 17 år.
En ytterligare sak som är väldigt intressant är att
konstatera att för ungefär en vecka sedan anordnades
ett seminarium av en av de stora revisionsbyråerna,
en av dem med dubbelnamnen som är så svåra att
uttala. Där sade de inför alla åhörare att detta är en av
de mest konsultvänliga lagstiftningarna på mycket
länge.
Vad ger ni för det på en skala från ett till tio, alla
ni som talar om förenklingar av skatteregler? De
borgerliga partierna har under många år skrikigt på
förenklade skatteregler och förenklad skattelagstift-
ning. Var är ni nu? Nu ställer ni er bakom en lagstift-
ning som av konsulterna själva betecknas som den
mest konsultvänliga lagstiftningen på mången tid.
Vi anser naturligtvis att detta borde gå tillbaka
och att man fick en generell skattskyldighet. Det hade
på alla sätt uppfyllt de krav man har, dvs. det syfte
som var med förenklingar. Nu hamnar man i en helt
omöjlig situation. Jag yrkar bifall till reservationen.
Jag vill också varna för att det inte är slut med
detta när det gäller problemen för rörelselokaler. Det
kommer att dyka upp ytterligare ett där vi kommer att
behöva ändra lagstiftningen. Då kanske man kan ta
detta samtidigt.
I den nya ekonomin är det väldigt många som be-
driver sin verksamhet i den egna fastigheten, i det
egna hemmet. Det behövs kanske stora ombyggnader
för att det ska fungera. Får de avdrag för den ingåen-
de momsen? Nej, det får de inte. Det får de inte ens
om den delen i den egna fastigheten är avskiljd. Inte
ens då har man rätt att dra av den ingående momsen.
Det här visar att man inte har tänkt färdigt på hela
området. Därför borde förslaget skickas till regering-
en. Man borde lägga fram ett helt nytt förslag där
man har en generell skattskyldighet och också tar
hänsyn till övrig rörelse- och näringsverksamhet som
bedrivs i egna lokaler.
Det är någonting för moderaterna och Marietta de
Pourbaix-Lundin att fundera på. De vill i alla lägen ha
större avdrag för arbetsrum i bostaden. Här har ni inte
tänkt färdigt.
Jag yrkar bifall till reservationen.
(forts. 10 §)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 9.55 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 10.00 då miljöminister Kjell Larsson skulle lämna
information från UNEP:s globala miljöministerforum
i Malmö.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 10.01.
9 § Information från regeringen från UNEP:s
globala miljöministerforum i Malmö
Anf. 16 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! UNEP:s miljöministermöte i Malmö
handlade om allas vår gemensamma framtid. Vad
tänker vi på när vi tänker på framtiden? Tänker vi två
timmar framåt i tiden kanske vi tänker på vad vi ska
äta till lunch. Tänker vi några dagar framåt i tiden
kanske vi tänker på hur vädret kommer att bli. Tänker
vi fram till nästa år kanske det handlar om hur opini-
onen för olika partier ska se ut eller hur det är på
jobbet - om det finns kvar. Tänker vi fem år framåt
kanske vi tänker på konjunkturutvecklingen, på hur
ekonomin utvecklas och arbetslösheten förändras.
Tänker vi 10-20 år fram i tiden tror jag att de allra
flesta tänker på de stora globala utvecklings- och
miljöproblemen. De är alltså väldigt viktiga i vårt
medvetande, tror jag. Just det faktum att det är dem vi
har på näthinnan när vi tänker långt in i framtiden
visar att de har en väldig betydelse.
Det var just om den framtiden som UNEP-mötet
handlade. UNEP är, som ni vet, ett barn till den stora
miljö- och utvecklingskonferensen i Stockholm 1972.
Då skapades UNEP som den globala miljöorganisa-
tionen. För några år sedan hade UNEP stora besvär-
ligheter och gick igenom något av en kris. Sverige har
stött UNEP:s återhämtning tillsammans med ett antal
andra länder. Vi har stött de nya reformer som UNEP
har introducerat. Vi har stött den nya UNEP-chefen
Klaus Töpfer, tidigare tysk miljöminister, i hans som
vi tycker kraftfulla och visionära ledarskap.
En del i det nya sätt som UNEP vill arbeta på för
att markera de globala miljöfrågornas vikt och för att
vara med och sätta dagordningen för diskussionen om
globalisering, inte minst, har varit att starta återkom-
mande miljöministermöten. Det gör man inte för att
som tidigare diskutera byråkratiska aspekter av
UNEP:s arbete, utan just för att diskutera de stora
viktiga globala miljöproblemen.
Det första av de mötena ägde rum i Malmö för två
veckor sedan. Det är klart att det var en ära och en
heder för Sverige att få värdskapet för det första mö-
tet. Jag tror att det beror på att vi har ett gott renom-
mé i världen när det gäller inte bara miljöfrågorna
utan också utvecklingsfrågorna. När det gäller miljö-
frågorna handlar det inte bara om vad vi gör i vårt
eget land, utan det handlar i hög grad om vår starka
medverkan och vår drivande roll i det internationella
miljöarbetet.
Vi hade hoppats att det skulle komma ett trettiotal
miljöministrar. Jag tror att det var 102 miljöministrar
som var med under mötets tre dagar eller delar av
dem. Det var alltså en uppslutning och ett intresse
som var betydligt större än vad vi hade hoppats på.
Utöver det var det ytterligare ett fyrtiotal delegationer
som leddes på ganska hög nivå. Det innebar också att
diskussionerna under dessa dagar präglades av ett
starkt politiskt intresse och av en stark vilja att åstad-
komma förändringar i den globala miljösituationen.
Bakgrunden är naturligtvis alarmerande. Om man
ser på den globala utvecklingen kan man naturligtvis
begränsa sig till att se på den ekonomiska utveckling-
en - på den tillväxt som äger rum i många delar av
världen och som naturligtvis är glädjande och på den
stora ökningen av antalet personer i världen som lever
på en något sånär hygglig levnadsnivå. Det är en
kraftig ökning av medelklassen i många av de länder
som har den högsta tillväxten.
Men man behöver inte förskjuta fokus särskilt
mycket för att se en annan bild av tillståndet i värl-
den. Under de senaste 50 åren har koldioxidutsläppen
femdubblats. Vi har blivit av med en fjärdedel av
matjorden på jordklotet. En tredjedel av skogstäcket
är borta. 1,1 miljarder människor saknar tillgång till
rent dricksvatten. Klyftorna mellan människor har
ökat. Det finns en beräkning som visar att klyftan
mellan de 20 % som har det sämst och de 20 % som
har det bäst, dvs. bl.a. vi, har fördubblats under de
senaste 25 åren. Vi har 1 000 däggdjursarter som är
akut hotade, och också 1 000 fågelarter. Det skulle
vara ganska lätt för mig att fortsätta att ge siffror och
uppgifter som visar att vi står inför en väldig utma-
ning när det gäller miljöfrågan globalt. Den är natur-
ligtvis väldigt starkt kopplad till fattigdomsfrågan,
därför att miljö och fattigdom hör väldigt nära sam-
man.
Miljöministermötet i Malmö var uppdelat i ett
antal olika diskussioner - en som rörde miljötillstån-
det i världen i dag och vilka åtgärder och strategier
man bör sätta in och en som handlade om den globala
affärsverksamhetens roll. Det var en som handlade
om det civila samhället. Vi hade dessutom en diskus-
sion om hur man bör lägga upp det stora toppmöte
som ska äga rum tio år efter Riomötet, dvs. 30 år efter
Stockholmsmötet.
Dessa diskussioner samlades upp i en Malmö-
deklaration som alla ställde sig bakom. Jag hade äran
att få leda arbetet med att utarbeta denna deklaration.
Jag måste säga att jag är nöjd med resultatet att vi
under tre dagars ganska intensivt förhandlande, då vi
samtidigt var med i ministerdiskussionerna, fick fram
ett tämligen konkret handlingsinriktat dokument. Jag
tycker att det är väldigt glädjande att det var möjligt.
Avsnittet om framtidens utmaningar för miljöpo-
litiken innehåller ett viktigt åtagande och en försäkran
om att den ökade miljöförstöring som hotar planetens
hållbarhet ska stoppas och vändas i en anda av inter-
nationellt kompanjonskap och solidaritet. Den oro-
väckande avvikelsen mellan åtaganden och handling
måste avhjälpas. Stödet till utvecklingsländer bör
ökas. Den centrala betydelsen av efterlevnad när det
gäller miljön, upprätthållande av miljökrav, utkrä-
vande av ansvar för brott mot miljön liksom främjan-
de av försiktighetsprincipen och behovet av kapaci-
tetsutbyggnad betonades också.
Det här avsnittet berör även allvaret i de miljöhot
som det internationella samhället står inför och som
har presenterats i den analys som har tagits fram i The
Global Environment Outlook 2000. Det är en skrift
som UNEP har tagit fram och som jag verkligen kan
rekommendera alla att ta till sig.
Särskild uppmärksamhet bör ges åt de ohållbara
konsumtionsmönster som finns bland rikare befolk-
ningsgrupper i alla länder men särskilt i industrilän-
derna. För att konfrontera de underliggande orsakerna
till fattigdomen och de globala miljöproblemen behö-
ver vi integrera miljömässiga beaktanden i huvudfå-
ran av alla beslut som fattas. Trenderna i globalise-
ringen, med åtföljande risker och möjligheter när det
gäller miljön, ställer som krav att internationella in-
stitutioner förstärks, antar nya angreppssätt och enga-
gerar andra viktiga aktörer på helt nya sätt.
Avsnittet om den privata sektorn och miljön upp-
manar till ett än större åtagande för den privata sek-
torn att fortsätta att ta fram en ny kultur med miljö-
mässigt ansvarstagande när det gäller användningen
av en serie viktiga principer inom miljöpolitiken.
Angreppssättet måste länkas till utvecklingen av
renare och mer resurseffektiva teknologier i en
livscykelekonomi och olika ansträngningar för att
främja överföringen av miljöanpassad teknologi.
Potentialen av den nya ekonomins bidrag till en håll-
bar utveckling bör drivas på.
Avsnittet om det civila samhället och miljön beto-
nar den ytterst viktiga roll som det civila samhället
har i att aktualisera olika miljöfrågor. I det avseendet
har inte minst olika miljöorganisationer gjort väldigt
stor nytta. Det civila samhällets roll bör stärkas på
alla nivåer genom fri tillgång till miljöinformation åt
alla. Det finns ett starkt behov av ökad forskning
kring uppkommande miljöproblem. Jag måste särskilt
uppmärksamma hoten mot kulturell mångfald och
traditionell kunskap, särskilt när det gäller den inföd-
da befolkningen och lokala samhällen. Det finns även
behov på alla nivåer av oberoende objektiva medier
för en ökad medvetenhet och för utvecklandet av
gemensamma miljömässiga värderingar i det globala
samhället.
Avsnittet om det möte som ska äga rum tio år ef-
ter Riomötet tar upp behovet av att en internationell
konferens på verklig toppnivå sammankallas. Målet
bör vara att injicera en ny anda av samarbete och
angelägenhet när det gäller att verkligen ta itu med
överenskomna åtgärder. I detta hänseende bör ratifi-
ceringen av samtliga internationella miljökonventio-
ner och protokoll ivrigt fullföljas. Regeringar och
UNEP spelar en avgörande roll när det gäller förbere-
delserna inför revideringen år 2002. Dessa förbere-
delser bör påskyndas. 2002-konferensen bör ha som
mål att angripa de stora utmaningarna när det gäller
hållbar utveckling. Det gäller då särskilt de effekter
som fattigdomsbördan ger åt en stor del av världens
befolkning, i motsats till den överflödiga och slösak-
tiga konsumtion och den ineffektiva resursanvänd-
ning som vidmakthålls i den onda cirkeln av miljöför-
störing och ökad fattigdom. Vidare bör konferensen
ta ställning till kraven på en förstärkt institutionell
struktur för internationell miljöstyrning.
Jag tror att man kan säga att det genom alla dis-
kussioner som vi hade och även i Malmödeklaratio-
nen fanns en väldigt stark känsla av att det nu är tid
att handla. Det har gjorts många stolta deklarationer.
Vi vet hur miljösituationen ser ut. Vi vet väldigt
mycket om vad som behöver göras, och nu är det tid
att verkligen göra detta. Hoten ökar hela tiden, och
möjligheterna att göra någonting blir kanske sämre ju
längre man dröjer.
För min del och för svensk del var det viktigt att
vi fick ett kraftfullt genomslag för en del frågor som
vi tidigare har drivit i det internationella miljöarbetet
och som nu verkligen har flyttats många steg framåt.
Deklarationen handlar om att miljöfrågorna ska integ-
reras i alla sektorer. Det är en fråga som vi nu försö-
ker förverkliga i Sverige och som vi driver i EU. Vi
har nu också etablerat den här principen i det globala
miljöarbetet.
Ansvaret för miljöskador, liability, har en central
betydelse. Näringslivet ska ta hänsyn till försiktig-
hetsprincipen och principen om att förorenaren beta-
lar. Miljöinformation ska finnas tillgänglig för alla.
Alla globala miljökonventioner och protokoll ska
ratificeras. Det kommer att betyda väldigt mycket.
Och Rio + 10-mötet ska inriktas på konkreta åtgärder
och på att förstärka de globala institutionerna.
Det har gått ganska kort tid sedan det här mötet,
men det är klart att det här också måste innebära
förstärkta ansträngningar för Sverige när det gäller att
vi ska ta vårt ansvar, inte minst i det globala miljöar-
betet, i Malmödeklarationens anda. Jag hoppas att jag
kommer att kunna informera riksdagen vid senare
tillfällen i samband med initiativ och förslag om vilka
specifika åtgärder som vi behöver genomföra och
driva.
Anf. 17 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Miljöministern! Det var väldigt in-
tressant att få en sådan direktinformation om mötet.
Den information som vi tidigare har kunnat ta del av
har vi fått via TV. Det var ett par kvinnliga miljömi-
nistrar från länder som inte har kommit så långt i den
s.k. utvecklingen som vi har gjort. Jag tyckte mig
märka en viss kritik mot vår utveckling i den västliga
delen av världen. De önskar sig inte den. De vill ha
en annan utveckling.
Jag skulle vilja höra efter med Kjell Larsson om
de här miljöministrarna fick något utrymme bland
dessa 102, om deras röster hördes någon annanstans
än i TV och om det ledde till någonting konkret. Jag
tyckte att det som de förde fram var väldigt intressant.
Anf. 18 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Ja, de kom fram. Tyvärr är det ju en
mindre andel kvinnliga miljöministrar i världen än
andelen kvinnliga ministrar i den svenska regeringen.
Det är kanske en del av problemet.
Det var naturligtvis flera kvinnliga miljöministrar
som deltog mycket aktivt i diskussionen, inte minst
Irans vice president och miljöminister fru Ebtekar.
Hon deltog mycket aktivt på ett mycket konstruktivt
sätt.
Det är klart att jag inte heller är nöjd med utveck-
lingen. Det är inte heller någon av de andra manliga
miljöministrarna, på grund av det som jag angav i
min information. Det går inte åt rätt håll. Det går åt
fel håll. Problemen blir större. Någonting måste gö-
ras.
Utan att ha sett det här TV-inslaget tror jag att jag
i det här fallet är helt enig med de kvinnliga miljömi-
nistrar som Helena Hillar Rosenqvist refererade till.
Anf. 19 PER LAGER (mp):
Fru talman! Situationen i världen blir bara sämre,
som miljöministern nämnde. Vi har alltfler stolta och
vackra deklarationer om hur vi ska ta itu med mil-
jöproblemen, men vi kommer liksom inte riktigt i
kapp. Jag funderar lite över hur miljöministern tänker
och på vad det är för idéer som regeringen har just
inför Riomötets uppföljningsmöte. Vad är det för
specifika idéer som den svenska regeringen har för att
man ska kunna lyckas i den här kappkörningen om
jordens överlevnad?
Anf. 20 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Vi har naturligtvis inte tänkt färdigt
när det gäller vad vi ska göra inför den konferens som
Per Lager talade om. Men låt mig säga att jag tror att
miljöfrågorna, när det gäller utvecklingssamarbetet,
måste komma att spela en större roll i framtiden, inte
minst de globala miljöfrågorna.
En mycket glädjande del av deklarationen är na-
turligtvis att alla ställer sig bakom att det är viktigt att
ratificera miljökonventionerna. Det finns ju flera
miljökonventioner som inte är ratificerade, trots att
det har gått ganska lång tid sedan de färdigförhandla-
des. När de ratificeras kommer de också att behöva
tillämpas i olika länder. Det kommer att ge en stark
push framåt när det gäller miljöarbetet. Där måste vi
naturligtvis se till att Sverige är med och ratificerar
olika konventioner så fort som möjligt. Speciellt
viktigt blir det att vi kan ratificera Kyotoprotokollet
efter det möte som äger rum i Haag och som jag hop-
pas kommer att leda till att det här protokollet blir
möjligt att ratificera.
En idé av mer konkret slag som jag själv förde
fram under diskussionerna är att vi måste hitta betyd-
ligt bättre vägar att överföra clean technology till de
fattiga länderna, inte bara det vi kallar för ren miljö-
teknik, utan över huvud taget miljömässigt bra pro-
duktionsmetoder och utrustning av olika slag. I dag
överförs en hel del sådan teknologi genom de direkta
investeringar som privata företag gör i de här länder-
na. Men de investeringarna hamnar bara i ett fåtal
länder, som har en stark utveckling. En stor mängd
länder får aldrig tillgång till detta. Här måste vi hitta
konkreta och bra sätt att använda biståndspengarna,
kanske i samarbete med exportindustrin, kanske ock-
så i samarbete med UNEP, så att vi hittar bra vägar
för att föra över ren teknologi.
Det är naturligtvis otänkbart att alla fattiga länder
ska gå igenom samma utvecklingsgång som vi har
gjort. Det skulle inte jordens miljö klara av. De måste
ha tillgång till bra, utvecklad teknologi för att klara
sin utveckling.
Anf. 21 PER LAGER (mp):
Fru talman! Eftersom klimatförändringarna är det
stora hotet för jorden funderar jag över om man dis-
kuterade just ekonomiska styrmedel för att på något
sätt komma bort från de fossila bränslena. Finns det
en acceptans bland länderna - jag tänker framför allt
på dem i västvärlden, men även de övriga - för att
ekonomiskt styra bort från t.ex. koldioxidutsläppen?
Sedan har jag en sista fråga: Tog man över huvud
taget upp ozonuttunningen? Det antar jag att man
gjorde, men på vilket sätt?
Anf. 22 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Ozonuttunningen var naturligtvis en
viktig del av beskrivningen av de globala miljöhoten.
Här finns det naturligtvis en press från den rika värl-
den på den fattiga världen, eftersom vi så gott som
har tagit bort ozonstörande ämnen från vår produk-
tion. Men de finns fortfarande kvar. Det smugglas en
hel del.
Styrmedel fanns med i diskussionerna. Men det är
klart att vi är mycket långt ifrån att kunna introducera
globala ekonomiska styrmedel. Däremot upplevde jag
vid det här tillfället, liksom i andra sammanhang när
jag har diskuterat detta med mina kolleger från den
utvecklade världen, att det finns ett ökat intresse för
ekonomiska styrmedel. Här spelar ju vår vid det här
laget ganska ordentliga erfarenhet av detta en viktig
roll för det ökade intresset.
Anf. 23 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Jag tycker att det låter väldigt bra när
miljöministern säger att det fanns en något så när
samfälld uppfattning om att det nu är dags att ta itu
med problemen och komma till handling. Vi har
pratat mycket nog, och vi känner problemen. Det är
nog min känsla också: Så är det. Det har pratats fär-
digt nu. Nu gäller det att se till att det genomförs
också. Att det var stora problem med uppföljningen
kunde man exempelvis se på UNGAS fem år efter
Riomötet.
Det är ett område som jag har funderat en del över
och där det går väldigt trögt. Det är handelsfrågorna
och Världshandelsorganisationens villkor och spel-
regler. Man diskuterar ju arbetsvillkor där och ser
problemen kopplade till ILO. Nu tänker jag på miljö-
frågorna där problemen är ännu större och där jag
tycker att inte heller den svenska regeringen har
tryckt på tillräckligt hårt.
Jag tror nämligen att om man ska handla går det
inte att handla genom att hänvisa till att andra kon-
ventioner finns och att det ändå sägs där. Man måste
helt enkelt lyfta in frågorna, precis som Kjell Larsson
sade, i alla sektorerna. Man måste in i Världshan-
delsorganisationens avtal för handeln så att de
grundläggande villkor som krävs, så långt man nu
kan komma, står i paragraferna där. Jag inser att pro-
blemet är komplicerat, det är det. Men det är den enda
vägen om man ska komma till skott. Där finns också
en sanktionsregim som ger möjligheter när någon
bryter mot avtal.
Men jag undrar: Diskuterades handelsfrågorna
och miljön över huvud taget, och diskuterade man
också kopplingen till Världshandelsorganisationen?
Anf. 24 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Handelsfrågorna diskuterades natur-
ligtvis. De var kanske den svåraste punkten i de för-
handlingar som jag ledde för att ta fram Malmödekla-
rationen. Det är klart att handeln är den ekonomiska
globaliseringens främsta kännetecken. Så kanske man
kan uttrycka det. Den har ett starkt globalt regelverk
och mycket starka ekonomiska krafter ligger bakom.
Det andra stora uttrycket för globalisering är mil-
jön. Vi har talat väldigt mycket om att ekonomin
håller på att globaliseras. Miljön har varit globalise-
rad väldigt länge. Men det finns än så länge starka
konfliktytor mellan dessa.
Jag har vid det här mötet och i andra sammanhang
också drivit det som är den svenska regeringens
ståndpunkt, att miljöavtal och handelsavtal ska vara,
som det heter, ömsesidigt stödjande. Det innebär
naturligtvis att miljöaspekter måste finnas med också
i handelsavtalen.
Vi gjorde kanske ett stort genombrott i den frågan
i förhandlingarna i Montreal i vintras om ett nytt
biosäkerhetsprotokoll, där vi just fick in formulering-
ar om handelns och miljöns uppgifter att vara ömse-
sidigt stödjande. Jag tror att man också efter sam-
manbrottet i Seattle har sett att det finns ett annat sätt
att angripa de här problemen, som kanske represente-
ras av just mötet i Montreal och det något öppnare
sätt som det globala miljöarbetet försiggår på.
Anf. 25 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Det låter bra det miljöministern säger.
Då skulle jag vilja fråga så här: Är regeringen beredd
att fortsätta att driva de här frågorna gentemot WTO-
avtalet?
Jag inser att det kommer att ta tid och att det är
komplicerat, men är regeringen också beredd att lyfta
fram denna fråga i Rio + 10, en uppföljning av Ri-
omötet, som en viktig fråga att diskutera?
Anf. 26 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Självfallet är vi beredda till detta. Det
här är ju regeringens hållning och den driver vi i olika
sammanhang.
I sitt förra inlägg talade Berndt Ekholm om det
möte som ägde rum fem år efter Rio. Det intressanta
är att det allmänt nu används som ett exempel på hur
nästa möte inte får gå till. Nästa möte måste just på
grund av misslyckandet med Rio + 5 vara inriktat på
handling och på åtgärder och inte så mycket på upp-
följning och annat.
Anf. 27 ULF BJÖRKLUND (kd):
Fru talman! Tack miljöministern för en intressant
redovisning. Jag hade tänkt ställa en fråga om koldi-
oxiden och klimatet, men jag fick besked genom Per
Lager.
Låt mig säga så här: Tid att samla, tid att handla.
Kan det här bli aktuella frågor i samband med
värdskapet för EU år 2001, så att det blir en tidpunkt
då de här frågorna och erfarenheterna från Malmö-
konferensen och Malmödeklarationen kan bli aktuel-
la? På vilket sätt kommer det att tas upp?
Anf. 28 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Flera viktiga internationella miljöfrå-
gor kommer att hanteras under vårt ordförandeskap.
Inte minst kommer det säkert att finnas en hel del att
göra på klimatområdet, eftersom vi har Haagmötet i
november. Det innebär säkert krav på mycket aktivi-
tet under vårt ordförandeskap för att driva processen
mot en bred ratificering inom EU av Kyotoprotokol-
let och självfallet också för att vi själva ska kunna
ratificera det protokollet.
Dessutom kommer ju vårt ordförandeskap att
präglas av en uppföljning av sektorsintegreringen
inom EU, som kommer att bli en punkt vid toppmötet
i Göteborg, liksom av framtagandet av ett program
för hållbar utveckling, som också kommer att finnas
med på agendan vid Göteborgstoppmötet. Det arbetet
kommer att vara EU:s bidrag till Rio + 10-mötets
arbete på att formulera en global strategi för hållbar
utveckling.
Det finns i högsta grad en koppling mellan vårt
ordförandeskap och det fortsatta globala miljöarbetet.
Anf. 29 ULF BJÖRKLUND (kd):
Fru talman! Kan Sverige hjälpa till med att EU-
samarbetet kan bli en spjutspets i de viktiga frågor
som berör hela världen? Finns ett sådant mål hos
regeringen?
Anf. 30 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Det enkla svaret på den frågan är ja.
Det något mer utvecklade svaret och det något mer
skrytsamma svaret är att det är precis det vi gör och
har gjort på miljöområdet sedan vi blev medlemmar i
EU. Vi driver miljöfrågorna i EU, och vi försöker
driva EU:s internationella ståndpunkter på ett bra och
progressivt sätt.
Anf. 31 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! För att slutligen kunna stänga den
sista Tjernobylreaktorn har G7-länderna utsatts för
ekonomisk utpressning att hjälpa till med ett omfat-
tande stöd bl.a. till att bygga upp två nya reaktorer i
Ukraina. Ryssland planerar en omfattande utbyggnad
av sin kärnkraft; den kommer att bli avsevärt större i
framtiden. Jag funderar över om det finns några utta-
lade farhågor för sådana situationer, dvs. att länder
som bygger ut sin kärnkraft pressar andra länder till
olika saker för att kunna lägga ned dålig kärnkraft.
Anf. 32 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Det går att beskriva det som händer
med Tjernobyl och Ukraina på olika sätt. Jag skulle
inte själv använda ordet utpressning. Landet har eko-
nomiska problem. Landet har problem med att ersätta
energin från Tjernobyl när den sista reaktorn läggs
ned.
Vi har ett intresse av att kärnkraftverket ska läg-
gas ned. Det finns klara säkerhetsproblem. Vi har från
svensk sida via EU medverkat till säkerhetsarbetet
runt Tjernobyl. Det är klart att det är motiverat att
genomföra någon form av hjälp till ett land som av-
vecklar en så pass dominerande energikälla som det
är fråga om i det här fallet.
Vi är också aktiva i säkerhetsarbetet i Ignalina. Vi
ökar nu vårt bidrag till säkerhetsarbetet. Vi har både
bilateralt samarbete och samarbete via EU. Jag ska
nästa vecka i väg på en konferens i Litauen just för att
markera det ökade stödet för det säkerhetsarbete som
pågår där.
Anf. 33 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Jag menar att Ukrainas utpressning
består i att man till varje pris vill ersätta Tjernobyl
med nya kärnreaktorer. Man går inte med på att er-
sätta Tjernobyl med annan bättre och säkrare energi.
Den utpressningssituationen är obehaglig, och jag
förmodar att miljöministern också tycker det.
Anf. 34 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag ser naturligtvis hellre att kärn-
kraften ersätts med uthålliga energikällor. Vi tycker
dessutom att det borde finnas stora möjligheter att
göra så.
Anf. 35 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Jag har två frågor. Den ena frågan rör
miljö och handel. Den svenska linjen när det gäller
relationen miljö och handel är att miljöavtal och han-
delsavtal ska vara ömsesidigt stödjande. Så är inte
fallet i dag. Jag vet att den linje Sverige accepterade
att EU skulle driva inte var att miljöavtal och han-
delsavtal skulle vara ömsesidigt stödjande.
Det är positivt att alla miljökonventioner ska rati-
ficeras, men vilken tyngd har egentligen miljökon-
ventionerna när handelsavtal alltid går före? T.ex.
WTO:s handelsavtal TRIPS 27.3b strider mot kon-
ventionen om biologisk mångfald. Hur avser rege-
ringen driva frågan att miljökonventioner åtminstone
ska likställas med handelsavtal? De borde, enligt mitt
tycke, egentligen stå över handelsavtalen.
Jag har en konkret fråga när det gäller hur Sverige
driver miljöfrågor i EU-sammanhang. Jag vet att
miljöministern stöder frågan om miniminivå på kol-
dioxidskatt. Jag har ställt frågan till andra ministrar i
den svenska regeringen, bl.a. handelsministern, fi-
nansministern och näringsministern, om på vilket sätt
man i EU-sammanhang driver frågan om minimini-
våer på koldioxidskatt. Då hänvisar ministrarna alltid
till någon annan. På vilket sätt driver Sverige på EU-
nivå frågan om miniminivåer på koldioxidskatt?
Anf. 36 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag driver frågan i mina samman-
hang. Jag har stött tanken i flera diskussioner i mitt
ministerråd. Jag utgår från att andra ministrar gör det
också. Annars får jag väl ha ett resonemang med
dem.
Handelsavtalen har varit och är fortfarande i allt
väsentligt inte ömsesidigt stödjande gentemot miljö-
konventionen. Vi arbetar för att det ska bli så. Jag ser
framstegen i Montreal som ett uttryck för att vi är på
väg att förändra balansen mellan miljöavtal och han-
delsavtal. Vi ska inte glömma att de förhandlingarna
rörde en central och viktig fråga med nära anknytning
mellan handels- och miljöfrågor, nämligen frågan om
hantering av levande modifierade organismer - något
som handlas brett över världen.
Vi hade en tuff förhandling med inte minst det
som kallas för Miamigruppen, dvs. med USA, Kana-
da, Argentina och ytterligare några länder som produ-
cerar mycket spannmål. Vi lyckades få fram en for-
mulering med innebörden att det här ska ses som
ömsesidigt stödjande.
Jag är kanske optimist, men jag tror att detta var
att bryta isen för ett nytt förhållande mellan han-
delsavtal och miljökonventioner. Jag tänker naturligt-
vis envist och intensivt fortsätta att arbeta med detta.
Anf. 37 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Att säga att miljöavtal och han-
delsavtal kan vara ömsesidigt stödjande är lite grann
en lek med ord. Det är ofta ett faktum att handelsavtal
strider mot miljöavtal. På vilket sätt vill man se till att
de blir ömsesidigt stödjande? Tänker man t.ex. driva
frågan att det ska finnas en sanktionsregim inom FN:s
ram? Det är den linjen som vore allra vettigast att
genomföra.
När det gäller hur Sverige driver frågan om mini-
minivåer på koldioxidskatt inom EU skulle jag re-
kommendera miljöministern att läsa EU-
nämndsprotokollen. Jag har ställt frågan till flera
ministrar. De driver inte denna fråga i sina respektive
råd. Det är en fråga som rör den inre marknaden, och
det är en fråga som rör andra råd än bara miljöminis-
terrådet. Jag rekommenderar verkligen miljöministern
att ta upp frågan med sina kolleger.
Anf. 38 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag tar emot alla rekommendationer
jag får, och jag ska försöka leva upp till dem. Det här
verkar vara en hyggligt bra rekommendation.
Jag har aldrig påstått att förhållandet mellan mil-
jö- och handelsavtal i dag är ömsesidigt stödjande,
men det är en stark ambition att de ska bli det. De
globala miljöfrågorna måste få en större roll i de
internationella handelsavtalen. Jag och den svenska
regeringen arbetar för det.
Det finns ett starkt motstånd och kraftiga ekono-
miska intressen som vill förhindra detta och behålla
handeln så fri som möjligt från miljöeffekter. Det
innebär att det här är ett arbete som är mödosamt och
som förmodligen kommer att ta tid.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § (forts. från 8 §) Mervärdesskatt vid överlå-
telse och nyttjande av fastigheter, m.m. (forts.
SkU21)
Anf. 39 LENA SANDLIN-HEDMAN (s):
Fru talman! Vi behandlar nu betänkandet Mervär-
desskatt vid överlåtelse och nyttjande av fastigheter,
m.m. I det här sammanhanget handlar "m.m." om
yrkanden från allmänna motionstiden, t.ex. om sänkt
mervärdesskatt för djurparker och slopad mervärdes-
skatt för cirkus, teater, balett samt operaföreställning-
ar.
Momsen på entréavgifter till djurparker är i dag
den högsta allmänna momssatsen, 25 %. Den infördes
i samband med den stora skattereformen 1989/90 och
alltsedan dess har det funnits motioner i riksdagen
med krav på att djurparker i momshänseende ska
jämställas med museer.
Ett enigt utskott anser att mervärdesskatten på en-
tréavgifter till djurparker ska sänkas från dagens
generella nivå på 25 % till 6 %. Utskottet föreslår att
riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen om
att återkomma med förslag om att momssatsen på
entréavgifter ska vara densamma som avseende mu-
seer, alltså 6 %, inför årsskiftet 2000/01.
Utskottet menar att det kan synas rimligt att mer-
värdesskatten när det gäller djurparksverksamhet inte
ska vara högre än den som gäller för museerna. Man
kan tycka att det är lite konstigt att det i dag är 6 %
moms på entréavgiften för att titta på uppstoppade
djur eller djurskelett på ett museum medan det är
25 % moms för att se levande djur i en djurpark.
Riksdagen har tidigare uttryckt att den reducerade
momssats som rådande EG-direktiv tillåter ska förbe-
hållas verksamhet som tydligt utgör en del av kul-
turområdet. Utskottet gör bedömningen att djurpar-
kernas verksamhet uppfyller detta krav. Seriösa djur-
parker har ett högt kulturvärde. De har t.ex. stor bety-
delse för bevarandet av utrotningshotade djurarter.
När det gäller kd:s yrkanden i motion Sk325 om
att cirkus, teater, balett och operaföreställningar helt
ska undantas från mervärdesskatt är utskottet inte
berett att vidta en sådan förändring. En momssats på
"nollnivå" skulle innebära betydande statsfinansiella
kostnader och står dessutom inte i överensstämmelse
med EU-reglerna. Genom dagens bestämmelser där
de här områdena beskattas med en momsnivå på 6 %
har vi redan i dag tagit till vara de möjligheter som
EU-reglerna tillåter just genom att vi tillämpar en
reducerad momssats.
Fru talman! Så över till detta betänkandes hu-
vudärende: mervärdesskatt vid överlåtelse och nytt-
jande av fastigheter.
Uthyrning av fast egendom är undantaget från
skatteplikt inom momssystemet. Detta kan naturligt-
vis vara till fördel för kunder som inte är skattskyldi-
ga. Det kan t.ex. gälla en ideell förening. Men det kan
uppstå negativa effekter i en kedja av näringsidkare
genom att mervärdesskattekostnaden på tidigare in-
köp måste övervältras på nästa led utan att kunna
lyftas av. För att undanröja de här kumulativa effek-
terna infördes 1979 en frivillig skattskyldighet vid
uthyrning av rörelsefastigheter och rörelselokaler.
Fru talman! Systemet är krångligt med många
detaljföreskrifter och med basbreddningen i samband
med skattereformen och genom EU-inträdet har sys-
temet komplicerats ytterligare. Utifrån detta är det
mycket angeläget att ändra reglerna så att de rättsliga
och administrativa problemen minskar. En obligato-
risk skattskyldighet skulle med all sannolikhet leda
till praktiska och administrativa vinster och skulle
dessutom stå i bättre överensstämmelse med mervär-
desskattesystemet i övrigt. Trots detta ställer sig ut-
skottsmajoriteten bakom regeringens förslag om att
skattskyldigheten även fortsättningsvis ska bygga på
frivillighet. Det beror främst på de uppenbara pro-
blem som kan uppstå med höjda hyresnivåer för hy-
resgäster som inte är skattskyldiga.
Folkbildningsförbundet har beräknat att en 25-
procentig höjning av de samlade hyreskostnaderna
skulle innebära en ökning enbart av studieför-
bundsavdelningarnas samlade kostnader med 75-100
miljoner kronor. Gjorda beräkning kan få illustrera ett
problem som naturligtvis gäller för hela den ideella
sektorn.
Fru talman! Att, som Vänsterpartiet föreslår,
kompensera de ideella föreningarna med riktade bi-
drag i ett system med obligatorisk skattskyldighet
finner inte utskottsmajoriteten vara en bra och rättvis
lösning. Det skulle bli omöjligt att på ett rättvist och
korrekt sätt fördela de här kompensationsbidragen.
De små ideella organisationerna skulle lätt kunna
drabbas orättvist och ha svårt att hävda sina rättmäti-
ga anspråk. Det skulle dessutom kunna bli väldigt
dyrt för staten.
Utskottsmajoriteten anser alltså, liksom regering-
en, att skattskyldigheten vid överlåtelse och nyttjande
av fastigheter även fortsättningsvis ska vara frivillig.
Utskottsmajoriteten tillstyrker de regeländringar som
regeringen föreslår och som syftar till att minska de
administrativa och rättsliga problemen. T.ex. sker en
viss utvidgning beträffande kretsen av skattesubjekt,
och en möjlighet till skattskyldighet under uppbygg-
nadsskedet införs. Dessutom ska övergången till en
ny ägare på fastighet som redan omfattas av frivillig
skattskyldighet helt kunna ske utan särskild ansökan.
Fru talman! Ett mycket komplicerat område inom
regelsystemet är metoderna för att i efterhand korri-
gera avdrag för ingående skatt när avdraget i efter-
hand framstår som felaktigt - dvs. systemen för åter-
föring och jämkning.
Återföringsreglerna har funnits med ända sedan
möjligheten till frivillig skattskyldighet infördes
1979. Jämkningsreglerna tillkom i och med EU-
inträdet.
Utskottsmajoriteten delar regeringens uppfattning
att bestämmelserna om återföring av skatt ska slopas.
Samtliga regler som behövs för att i efterhand korri-
gera avdrag för ingående skatt inpassas i stället i
jämkningssystemet.
De här förändringarna föreslås till största delen
utifrån att de tidigare jämkningsreglerna fått oönska-
de rättsliga och administrativa konsekvenser, oftast
till nackdel för fastighetsägarna. Det har varit väldigt
tungt för fastighetsägare och skattemyndigheter att
hantera två system för korrigering av ingående skatt.
Eftersom det efter EU-inträdet är nödvändigt att ha
någon form av jämkningsregler är det naturligt att det
är återföringssystemet som slopas.
Utskottsmajoriteten tillstyrker också att jämk-
ningsreglerna kompletteras med ett antal detaljbe-
stämmelser bl.a. om vilka slags investeringsvaror och
fastigheter som jämkningsskyldigheten ska omfatta, i
vilka fall och hur jämkning ska ske samt korrige-
ringstidens längd. Denna föreslås vara tio år, vilket
innebär att underlag i extremfallet måste bevaras i 17
år. Att det blir så beror på en föreskrift i skattebetal-
ningslagen om att underlag ska bevaras under sju år
efter utgången av det kalenderår då korrigeringstiden
löpte ut.
Att fastighetsägaren under ett så stort antal år
måste bevara fakturor på grund av de här reglerna kan
verka aningen besvärligt. Men det är ganska troligt att
fastighetsägaren ändå skulle ha bevarat dessa doku-
ment eftersom det handlar om kostnader för utförd
ny-, till- eller ombyggnad. Då behöver fastighetsäga-
ren de här handlingarna för bevisning t.ex. vid rea-
vinstbeskattning.
Fru talman! Utskottet tillstyrker också att upplå-
telse av terminalanläggning till trafikutövare görs
skattepliktig. Skatteplikten kommer bl.a. att omfatta
av SJ förvaltade terminalanläggningar för persontra-
fik med tåg och buss. Bakgrunden till detta är att de
terminalanläggningar som SJ förvaltar alltmer kom-
mer att upplåtas till andra trafikoperatörer. För att inte
trafikoperatörerna och i slutändan konsumenterna ska
belastas av investerings- och driftskostnader tillstyr-
ker utskottet detta.
I övrigt har utskottet vid granskning av lagförsla-
gen vidtagit vissa justeringar och preciseringar.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till hem-
ställan i betänkandet i dess helhet. Det innebär bifall
till motionerna Sk750 och Sk669 samt delvis till
yrkande 20 i motion Sk325. Med detta betänkande är
också motion Sk730 i allt väsentligt tillgodosedd.
Anf. 40 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Lena Sandlin-Hedman säger att sys-
temet är krångligt. Ändå föreslås nu ännu krångligare
regler. Lena Sandlin-Hedman säger också att generell
skattskyldighet naturligtvis hade varit bäst, att det
hade uppfyllt syftet med propositionen och betänkan-
det, men hävdar att det skulle drabba de ideella orga-
nisationerna.
Vi har föreslagit en lösning på annat sätt. Då säger
man att Folkbildningsinstitutets beräkningar får illust-
rera problemet. Men problemet är just att de inte gör
det, för där räknas fram en 25-procentig ökning rakt
av. Hänsyn tas inte till det värde som avdragsrätten
avseende den ingående momsen skulle ha haft i sam-
manhanget. Dilemmat med propositionen och betän-
kandet är just att man inte har gått till botten med det
här problemet. Det finns ingenting som illustrerar
detta.
Antingen man skulle gå bidragsvägen eller någon
annan väg så skulle de små föreningarna eventuellt
missgynnas, säger Lena Sandlin-Hedman. Men på
deras hyresfakturor är ju momsen utskriven! Det är
exakt angivet hur stor den är. Man skulle kunna ha en
generell, procentuell andel av momsen som man t.ex.
får räkna av eller får ett bidrag för.
Återföringsreglerna är redan i dag väldigt kompli-
cerade. När man nu går över till de nya jämknings-
reglerna blir det ytterligare komplikationer i samband
med det.
Jag vill erinra om förra veckan, när man hade ett
skatteseminarium där konsulterna själva sade: Detta
är den mest konsultvänliga lagstiftning vi har sett på
många år.
Är det den typen av skattelagstiftning som vi ska
jobba med i dessa förenklingstider?
Lena Sandlin-Hedman säger att problemen beror
på skattebetalningslagen. Nej, de beror inte på skatte-
betalningslagen - de beror på de jämkningsregler som
man lägger fram förslag om här.
Anf. 41 LENA SANDLIN-HEDMAN (s) re-
plik:
Fru talman! Det är riktigt som Vänsterpartiet sä-
ger - att en obligatorisk skattskyldighet med all san-
nolikhet skulle innebära praktiska och administrativa
vinster. Det skulle dessutom stå i bättre överens-
stämmelse med mervärdesskattesystemet i övrigt. Det
håller jag med om.
Men anledningen till att vi ändå väljer att fortsätta
med den frivilliga skattskyldigheten är att vi värnar
de ideella föreningarna. Vi ser uppenbara risker för
att de ideella föreningarna skulle drabbas av väsent-
ligt högre hyror - och det vill inte vi medverka till.
När det gäller jämkningsreglerna så påstår Väns-
terpartiet att de kommer att skapa stora problem, inte
bara för skattemyndigheterna utan framför allt för
fastighetsägarna. Men både skattemyndigheter och
fastighetsägare välkomnar ju att förändringar genom-
förs! I våra kontakter har de sagt att de förenklingar
som utskottsmajoriteten ställer sig bakom om att
minimera ansökningsförfarandet och beslutsfattandet
vid överlåtelse av fastighet kommer att underlätta
mycket. Skattemyndigheterna tycker t.ex. att det nya
förslaget är bättre och kommer att kunna få en bättre
tillämpning. Som exempel kan jag nämna att skatte-
myndigheterna i Stockholm tidigare tyckte att detta
var oerhört komplicerat. Men nu, när de har fått sätta
sig i det nya förslaget, menar de att de hittar möjlig-
heter till förenklingar i sina rutiner som de inte kunde
hitta tidigare. Nu kommer det att krävas färre beslut,
och de har att hantera ett enda jämkningssystem jäm-
fört med två, som det var tidigare.
Vänstern har ett förslag om att införa ett före-
ningsbidrag som kompensation. Jag menar att detta
skulle bli oerhört komplicerat och kunna bli oerhört
dyrt för staten. Komplicerade system har ju Rosen-
gren argumenterat starkt emot här i dag, så jag vill
fråga Per Rosengren: Hur har Vänsterpartiet tänkt sig
att utforma bidragssystemet? Ska varje enskild före-
ning kompenseras för den faktiska ökade hyreskost-
naden, eller har man tänkt sig ett mer generellt sys-
tem? Och hur menar Per Rosengren att vi i så fall i
varje enskilt fall ska kunna kontrollera hur stor den
egentliga hyran skulle ha varit, och med hur mycket
som den har höjts på grund av momspåslaget?
Anf. 42 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt att grundhante-
ringen av detta blir enklare. Det är ingen som förne-
kar det. Men när det gäller de svåra reglerna, så blir
de ännu svårare! Det kommer att ta väldigt mycket tid
av t.ex. revisorer när de är ute och ska handha de nya
reglerna. Ni värnar ju inte de ideella organisationerna.
Vad ni värnar - det har vi faktiskt ett uttalande från
förra veckans seminarium om - är konsultverksamhet
på området!
Detta skulle inte kosta staten några pengar. De
pengar som man får i momssystemet återbetalar man i
det läget. Det kommer alltså att bli plus minus noll i
den statliga budgeten. Man får in momspengar, och
de använder man till att återföra. Hur reglerna sedan
ska utformas har vi skrivit här - det ska vi återkomma
med.
Det är inte så svårt att se hur stor momsdelen är av
en hyra som en förening erlägger. Återbetalningen till
föreningen kan ske på tremånadersbasis eller halvårs-
basis, och vara en viss procentsats av detta. Det måste
naturligtvis bli något generellt system, men ett sådant
system skulle mycket väl kunna fungera. Det skulle
också se till att de ideella organisationerna i det här
fallet inte skulle drabbas ett dugg.
Men det som ni gynnar med ett sådant här system
är bara konsultverksamheten. Det har konsulterna
själva vid ett seminarium förra veckan konstaterat. Så
är det. De jublar!
Anf. 43 LENA SANDLIN-HEDMAN (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller vilka vi värnar förbe-
håller jag mig rätten att tycka och tolka själv. Jag vill
inte att Per Rosengren ska tolka in om jag värnar
ideella föreningar eller några konsulter. Vi socialde-
mokrater värnar de ideella föreningarna, och det är
därför som vi lägger fram detta förslag.
Jag tror att det Rosengrenska bidragssystemet
skulle bli oerhört dyrt för staten. Som Per Rosengren
sade i sitt anförande måste man nämligen komma
ihåg att ett system med obligatorisk skattskyldighet
inte med automatik gör att staten får in mer pengar till
statskassan.
Redan i dag betalar man en del moms i hyran. Vid
en obligatorisk skattskyldighet är risken ganska stor
att uthyraren direkt lägger 25 % på hyran utan att ta
hänsyn till att det redan i dag finns moms i hyran. Om
man då t.ex. skulle kompensera de ideella föreningar-
na med 25 % rakt av via ett bidrag så kommer det att
bli en ökad utgift för staten. Man kan undra var Per
Rosengren vill ta de pengarna. Vad är det som man
vill offra för att kunna finansiera detta?
Anf. 44 CATHARINA HAGEN (m):
Fru talman! I detta betänkande behandlas också,
som vi har hört, moms på djurparker. Moderaterna
har under flera år stött förslag från bl.a. moderata
motionärer som har gått ut på att entréavgifterna till
djurparker ska momsbeläggas med 6 % i stället för
25 %, som i dag. Det är därför med stor tillfredsstäl-
lelse som vi nu ser att detta förslag har en majoritet
bakom sig.
När det gäller djurparker ska den folkbildande
funktionen vad avser kännedom och kunskaper om
djur inte underskattas. Vissa djurparker bedriver
dessutom zoologisk och veterinärmedicinsk forsk-
ning. Mot bakgrund av detta är det uppenbart att
djurparkerna har en funktion som kan jämställas med
andra kulturverksamheter som har lägre moms, eller
ingen moms alls. Enligt EU:s sjätte momsdirektiv får
medlemsstaterna tillämpa reducerade skattesatser på
kulturområdet - och däri inbegrips djurparker. Det är
därför naturligt att de ges denna möjlighet även i
Sverige.
Det finns redan i dag i Sverige en lägre momssats
på sådant kulturutbud som t.ex. teater och cirkus.
Därför är det nu hög tid att även djurparker får till-
lämpa denna lägsta momssats.
Vi yrkar därför bifall till utskottets hemställan i
betänkandet.
Anf. 45 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Jag känner att det är nödvändigt att
reda ut begreppen om hur en hyra sätts. Om en gene-
rell momsskyldighet införs så läggs den inte automa-
tiskt på med 25 %. En hyra framförhandlas utifrån
den kostnadsbild som fastighetsföretaget har. Om
man får avdrag för ingående moms är ju kostnadsba-
sen lägre. Lägger man sedan momsen på det så får
inte det fullt genomslag med 25 %.
Jag tycker att man i en skattedebatt måste utgå
från verkligheten som den ser ut, och inte sprida di-
rekt felaktig information om hur detta slår. Utred-
ningen gjorde fullkomligt klart på den här punkten att
någon 25-procentig höjning skulle det absolut inte bli
fråga om.
Jag beklagar att utredningen inte hade med de
ideella organisationerna redan i inledningsskedet, så
att man hade kunnat reda ut de här problemen. Då
hade vi i dag kunnat ställas inför ett helt annat betän-
kande, där vi faktiskt hade kunnat ha en generell
mervärdesskattskyldighet. Men detta sjabblades bort
av utredningen, och det har inte blivit bättre behand-
lat av regeringen sedan när den lade fram den propo-
sition som slutligen har blivit ett betänkande.
Jag tror att det är viktigt att vi här för fram riktig
information, och inte för att försöka klara av den egna
debatten går ut och ger direkt felaktig information.
Anf. 46 LENA SANDLIN-HEDMAN (s):
Fru talman! Det är naturligtvis viktigt att vi för en
riktig och saklig debatt här i kammaren. Om detta kan
jag hålla med Per Rosengren.
Det som jag försökte anföra var att det är svårt att
bedöma hur stor del av den ökade hyreskostnaden
som en ideell förening kan få.
Det är svårt att bedöma hur stor del av hyreskost-
naden som momspåslaget utgör. Enligt min uppfatt-
ning måste man bygga upp en ganska stor administ-
ration för att i varje enskilt fall kunna se hur stor del
av hyreshöjningen som består av momspåslaget. Det
var detta som jag försökte att ge en bild av.
I övrigt hänvisar jag till mitt tidigare anförande.
Anf. 47 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Det är ju precis det som jag har sagt,
att man ganska enkelt skulle kunna komma fram till
den procentuella andelen. Det handlar om t.ex. 60 %.
I det sammanhanget vill jag också påpeka att jag
har svårt att se hur påståendet att detta skulle kosta
staten en massa pengar kan stämma. Genomför man
den generella momsredovisningen skulle det inte
innebära att staten tappar några pengar.
Jag tycker att debatten här har visat att man redan
nu borde införa en generell mervärdesskattskyldighet.
Jag tror att vi kommer att ha en sådan inom fem år.
Det kommer vi att få ta ställning till här i kammaren.
Då får jag återkomma och peka på den reservation
som vi i dag har avgett.
Anf. 48 LENA SANDLIN-HEDMAN (s):
Fru talman! Per Rosengren kan sia om framtiden
som han vill. Men faktum kvarstår ju, att Vänsterpar-
tiet är det enda parti i denna kammare som i dag ar-
gumenterar för en obligatorisk skattskyldighet. Samt-
liga övriga partier har tagit ställning för att en frivillig
skattskyldighet är det som ska råda även fortsätt-
ningsvis.
Vi får väl ta debatten igen om fem år så får vi se
om Per Rosengren siade rätt in i framtiden eller inte.
Anf. 49 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Lena Sandlin-Hedman säger att vi är
det enda partiet som framför denna åsikt, men den
kan visa sig vara riktig. Lena Sandlin-Hedman har ju
själv sagt att det bästa vore att nu genomföra en gene-
rell skattskyldighet, men att man backar därför att
man inte vet hur stor andel av momsen som drabbar
de ideella organisationerna. Det är det enda argument
som man har framfört här i dag, och det är ett oerhört
svagt argument för att inte genomföra denna föränd-
ring.
Dessa jämkningsregler kommer att utvärderas.
Återföringsreglerna är egentligen enklare, men skat-
temyndigheterna struntar i dem emellanåt därför att
det är alldeles för komplicerat att tillämpa dem. Det
skapar för många kontroverser med fastighetsägare,
och man lägger ned alldeles för mycket tid. Med de
nya jämkningsreglerna kommer det att bli många
gånger värre.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)
11 § Vissa punktskattefrågor
Föredrogs
skatteutskottets betänkande 1999/2000:SkU22
Vissa punktskattefrågor (prop. 1999/2000:105).
Anf. 50 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! När man ska lyckas inom schlager-
branschen är det inte ovanligt att man använder några
gamla strofer av tidigare succélåtar - allt för att folk
ska känna igen sig. Skatteutskottets betänkande
1999/2000:22 med den säljande titeln Vissa punkt-
skattefrågor innehåller ett antal gamla välkända stro-
fer. Alla väcker dessutom känslor och engagemang.
Vad sägs om alkohol, kärnkraft och jordbrukets ener-
gibeskattning?
Detta nykomponerade betänkande, byggt på dessa
gamla välkända frågor, skulle kunna ha blivit en
riktig succé, en riktig vinnare om bara utskottets
majoritet lagt in de rätta stroferna och vågat spela ut
för fullt och framför allt inte spelat och sjungit falskt.
I stället blir det en halvkvävd visa som aldrig kommer
att nå några förstaplatser. Skälen till detta kommer
här.
Att det skulle bli ett problem för exportbutiker på
våra flygplatser när de inte fick ha obeskattade och
beskattade varor i samma butik var givet och förut-
spått av många. Det är lätt att säga: Vad var det vi sa!
Men jag ska inte göra det. Verkligheten har emeller-
tid kommit i kapp den socialdemokratiska regeringen.
Ett steg tas nu för att ge de svenska exportbutikerna
bättre konkurrensmöjligheter och mindre krångel.
Men utskottsmajoriteten vågar inte ta steget fullt
ut. Nej, beskattad alkohol ska fortfarande inte få säl-
jas i exportbutik. Systembolagets monopolställning
omöjliggör detta. Vi moderater vill att det som ett
första steg ska göras möjligt för exportbutiker att sälja
beskattad alkohol. Naturligtvis behövs det då änd-
ringar i detaljhandelsmonopolet.
När det gäller alkoholpolitiken har vi svenskar
fråntagits allt ansvar och försetts med statliga liv-
remmar och hängslen, även om dessa snart måste
bytas ut mot egna livremmar och hängslen, dvs. eget
ansvar - detta när vi successivt inför EU:s införsel-
regler som gäller för privatpersoner.
Men fortfarande agerar utskottsmajoriteten
världssamvete i förhållande till resenärer till tredje
land. De ska minsann inte få ta eget ansvar och hålla
reda på hur mycket de får föra med sig till respektive
hemland. De begränsningar som föreslås är desamma
som i dag gäller för svenskar inom EU. Såvitt jag har
förstått kommer det inte att vara möjligt att ha olika
införselregler vid yttre och inre gräns inom EU, så
också här lär väl verkligheten komma i kapp den
socialdemokratiska regeringen.
När det gäller alkoholpolitiken vågar utskottsma-
joriteten alltså inte sjunga ut. En liten detalj - men
ack så viktig - är att vi moderater, till skillnad från
utskottsmajoriteten, vill att också stöld ska omfattas
av skattefrihet för alkohol och tobaksvaror som pro-
vianteras utan skatt. Utskottsmajoriteten tycker att
skattefriheten endast ska gälla för olyckshändelse och
vid force majeure.
Fru talman! Det är uppenbart att det finns en stra-
tegi från ett antal partier att långsamt och plågsamt
strypa kärnkraftsindustrin genom olika politiska be-
slut. Utskottsmajoritetens förslag innebär att ytterliga-
re en snara läggs kring halsen på kärnkraftsindustrin.
Förslaget innebär att produktionsskatten på kärnkraft
som i dag beräknas per kilowattimme förändras från
att vara en rörlig skatt till att bli en fast skatt. Denna
skatt kommer att tas ut månadsvis med 5 514 kr per
megawatt av kärnkraftsreaktorns högsta tillåtna ter-
miska effekt.
Vi moderater vill över huvud taget inte ha någon
produktionsskatt på kärnkraftsel. Särskilt styrande
produktionsskatter bör endast tas ut när produktionen
ger upphov till negativa externa miljöeffekter. Den
rent fiskala skatten på kärnkraftsel bör inte utformas
som en produktionsskatt.
En fast skatt på kärnkraftsanläggningar är en ren
straffskatt, eftersom den ska betalas oavsett om el
produceras eller ej. En fast skatt, som utskottsmajo-
riteten föreslår, ger en klar signal om att man ska
minska på service, reparations- och underhållsarbetet.
Vi yrkar avslag på den föreslagna fasta skatten på
kärnkraft. Dessutom vill vi att regeringen ska åter-
komma till riksdagen med ett förslag om sänkning av
den särskilda produktionsskatten på kärnkraft med
0,5 öre. Här tycks utskottsmajoriteten följa fel diri-
gent - dvs. den gröna - som bestämt sig för att sabo-
tera det tänkta mästerstycket.
Fru talman! Ska vi ha jordbruk och jordbrukare i
Sverige får vi se till att ta bort de konkurrensnackde-
lar som det svenska jordbruket har i form av höga
punktskatter på energi, el, diesel och handelsgödsel.
Visst innebär dagens betänkande en hel del förbätt-
ringar, men det klingar falskt eftersom den nedsätt-
ning av jordbrukets energibeskattning som utskotts-
majoriteten föreslår utesluter en majoritet av jordbru-
ken från dessa skattenedsättningar på grund av diver-
se beloppsbegränsningar.
Den energiskattelättnad som föreslås ska medges
efter ansökan genom kvartalsvis återbetalning av
skattebeloppet som uppgår till minst 1 000 kr. Denna
beloppsbegränsning gör att ca 3 000 jordbruksföretag
kommer att omfattas och att ca 10 000 jordbruksfö-
retag hamnar utanför. Ni hörde rätt! Alltså 3 000
kommer att omfattas av socialdemokraternas, Väns-
terpartiets och Miljöpartiets förslag medan 10 000
hamnar utanför. Är detta rättvist?
Det här är verkligen en intressant definition av or-
det rättvisa från sådana partier som socialdemokrater-
na, Miljöpartiet och Vänstern som ofta tar det ordet i
sin mun. Vi får nu höra om ni tycker att det är rättvist.
Om inte, har ni chans att säga ifrån i dag, och ni har
också möjlighet att rösta för moderaternas förslag.
Moderaterna tycker inte att utskottsmajoritetens för-
slag är rättvist.
När det gäller skattefriheten för el föreslås ett
system med återbetalning av belopp som överstiger
1 000 kr per årsperiod. Denna av utskottsmajoriteten
valda gräns innebär att 55 000 omfattas av lättnaden
medan 30 000 hamnar utanför. Rättvist? Nej.
Frågan är: Ska vi inte ha några småjordbruk i Sve-
rige? Förslaget i skatteutskottets betänkande, som en
majoritet med socialdemokrater, vänster- och miljö-
partister står bakom, ger ett annat budskap. Här
sjungs det alltså rejält falskt som alla kan höra, inte
från Moderaterna utan från Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som utesluter så
många jordbrukare från den utlovade konkurrensför-
bättringen.
Moderaterna vill inte försena införandet av ned-
sättning, som vi för övrigt ville införa redan från den
1 januari i år. Men vi anser att vår modell är mindre
administrativt komplicerad och mer rättvis. Vår mo-
dell, som vi vill att regeringen snabbt ska arbeta fram,
innebär att jordbrukare i sin inkomstdeklaration ska
få begära reduktion för energiskatten och för hälften
av koldioxidskatten på eldningsolja. Samma ska gälla
för el. Vår modell är enkel och innebär mindre byrå-
krati, eftersom deklarationerna kontrolleras i vanlig
ordning.
Jordbruksföretag med höga energikostnader kan
ansöka om preliminärskattejämkning för att slippa
ligga ute med pengar. Dessutom, och det är det vikti-
gaste, behövs ingen beloppsgräns av administrativa
skäl i vårt förslag.
Finessen, fru talman, med Moderaternas förslag är
att alla jordbrukare - jag upprepar: alla jordbrukare -
får del av skattelättnaderna.
Vidare föreslår vi att skatten på diesel som an-
vänds för arbetsredskap, bl.a. inom jordbruket, ska
beskattas med 53 öre per liter och att skatten på kväve
i handelsgödsel ska tas bort.
Som alla har hört är Moderaternas komposition
fulländad och kommer att bli en guldskiva - alkohol-
försäljning i exportbutikerna, ingen begränsning för
tredjelandsresenärer, kärnkraften stryps inte långsamt
utan ges schysta villkor och alla jordbrukare får del
av energiskattenedsättningarna - medan utskottsma-
joritetens komposition blir en riktig flopp, trots att det
fanns goda grundförutsättningar för en hit från början.
Ett bra grundmaterial räcker inte om vare sig tonsätta-
re, dirigent eller kör kan noter och är beredda att
sjunga och spela samma låt.
Fru talman! För tids vinnande yrkar jag bifall bara
till reservation 5, men givetvis står vi moderater bak-
om alla våra reservationer.
Anf. 51 KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! Betänkandet som vi har att ta ställ-
ning till behandlar ett flertal områden. För tids vin-
nande yrkar jag bifall endast till reservation 6 under
mom. 4 men står givetvis bakom även övriga krist-
demokratiska reservationer.
Kristdemokraterna anser det vara av ondo med
punktskatter som genom sin konstruktion blir kost-
nadsdrivande eftersom momsen läggs ovanpå punkt-
skatten. Det är viktigt med trygga signaler i skatte-
systemet. Kärnkraftsbeskattningen och energibeskatt-
ningen är sådana skatter som medborgarna nogsamt
noterar, och skatter kommer därför att slå fel i många
fall. Kärnkraftsbeskattningen blir en snara och straff-
skatt för kärnkraftsindustrin.
Förändringen från en rörlig till en fast skatt kom-
mer med stor sannolikhet att drabba producenterna
helt fel. Även om regeringen anser att detta ska vara
kostnadsneutralt, enligt propositionen, görs beräk-
ningarna baserade på en maximal effekt. Oavsett om
produktionen är hög eller låg av ett eller annat skäl,
blir skatten densamma, alltså baserad på maxproduk-
tion.
Sverige är förmodligen ensamt om att ta ut en ef-
fektskatt månadsvis per megawatt. Detta är märkligt.
Skatteintäkterna på denna beskattning är inte mindre
än 2 miljarder, en hög skatt med andra ord.
Regeringen borde snarare få i uppdrag att se över
om det är lämpligt med en så pass ofördelaktig be-
skattning som uppfattas som en betydande tröskelef-
fekt, speciellt i händelse av att kärnkraftverk kan
tvingas till oplanerade avställningar. Man skulle
t.o.m. kunna ställa frågan om detta är förenligt med
gällande lagstiftning.
Trafikbeskattningen, fru talman, vill jag också be-
röra. Kristdemokraterna delar i stort förslaget om att
bilparken bör förnyas. Det kan då vara ett medel att
uppmuntra fordonsägare att byta bil och därmed er-
hålla en lägre beskattning. Bilar som uppfyller kraven
för miljöklass 1 i bilavgaslagen ska således gynnas i
skattehänseende. Det tycker vi är ett bra och rimligt
förslag och ställer oss bakom den delen av betänkan-
det.
När det gäller omläggningen av jordbrukets ener-
gibeskattning har jordbruksnäringen av regeringen i
budgetpropositionen blivit lovad en skattelättnad på
ungefär 330 miljoner kronor. Detta har vid olika
tillfällen bekräftats av regeringens företrädare. Men
om man tar del av propositionen kan man läsa att av
de 330 miljonerna återstår endast 220 miljoner kro-
nor. Skattelättnaden skulle enligt tidigare löfte lik-
ställas med tillverkningsindustrins energibeskattning.
Trädgårdsnäringen är en näringsgren som ofta har
verksamhetsformen kooperativ. Dessa företagsformer
och näringar får inte missgynnas ur energiskattehän-
seende, anser vi.
Det finns de företag som har skattelättnader och
det finns de som saknar desamma. Det är inte rättvist
att låta vissa företagsformer inom samma näring
erhålla skattelättnader. Jag vill ställa en fråga till
Grankvist: Varför ska man missgynna och särbe-
handla de företag som valt att samarbeta i kooperativ
inom samma näring? Finns det ett bra svar på frågan?
Kristdemokraterna anser att kooperativen ska er-
hålla motsvarande energibeskattningsnedsättning som
företag i samma bransch med motsvarande SNI-kod.
Återbetalning av energiskatter är ett annat ämne i
betänkandet som redan har berörts. Här anser rege-
ringen att myndigheterna ska tillgodoses i första hand
och i andra hand att de som producerar och möjliggör
den verkliga skatteinbetalningen ska tillgodoses.
Beloppsgränsen på 1 000 kr innan skattebefrielse
medges förefaller vara helt fel. Gränsen är alltför hög.
Kristdemokraterna anser det vara bättre med möjlig-
het till kvartalsvis utbetalning i stället för årsvis.
Slutligen, fru talman, vill jag också beröra skat-
teryggsäcken.
Jag har i all korthet berört jordbrukets energibe-
skattning. El- och bränslebeskattningen är i vanliga
fall en liten del av jordbrukarnas s.k. skatteryggsäck.
Det är synnerligen viktigt att jordbrukarna får möjlig-
het att ställa av sig sin ryggsäck i ett hörn och där
glömma bort densamma.
Kristdemokraterna har därför med anledning av
årets vårproposition anslagit ytterligare 1,6 miljarder
utöver regeringens förslag, som vi anser ska användas
just till skattelättnader för jordbruket. Avsikten är att
man i så fall ska kunna använda pengarna till att sän-
ka dieselskatt och övriga el- och energiskatter till en
kostnad av ca 1,2 miljarder. Utöver detta anser vi att
de i runda tal 360 miljoner kronorna ska avsättas till
att återbetala skatten på handelsgödsel. Det är nöd-
vändigt med en konkret minskning av nämnda ener-
giskatter för jordbrukarna.
Kristdemokraterna yrkar således avslag på ut-
skottets hemställan i valda delar och yrkar alltså bifall
till reservation 6 under mom. 4.
Anf. 52 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Betänkandet om vissa punktskatter
avhandlar så vitt skilda frågeställningar som regel-
systemet för s.k. exportbutiker, skatten på kärnkraft-
sel och jordbrukets energibeskattning.
Förslaget till kammaren om regelsystemet för för-
säljning i exportbutiker innebär lättnader och förenk-
lingar gentemot nuvarande regelsystem. Även det nya
regelsystemet innehåller emellertid strikta undantag
för försäljning av alkohol i exportbutikerna vid t.ex.
våra flygplatser. Det innebär att resande till EU-land
inte kan köpa beskattade alkoholvaror i exportbutiker.
För de nya reglerna för försäljning i exportbutiker
finns en bred majoritet i utskottet. Det är endast mo-
deraterna som avviker. De vill bl.a. upphäva System-
bolagets detaljhandelsmonopol, vilket skulle innebära
ytterligare steg mot en kraftig uppluckring av den
sammanhållna och restriktiva alkholpolitik som givit
Sverige en tätplats i världen när det gäller låga alko-
holskadetal.
Vi anser att det är viktigt att slå vakt om den
svenska alkoholpolitiken för att motverka alkohol-
konsumtionens skadeverkningar. Vi kommer att få
anledning att återkomma till det under nästa betän-
kande. Jag yrkar alltså bifall till hemställan i betän-
kandet i denna del.
Fru talman! Jordbrukets energibeskattning har de-
batterats livligt under senare år. Den har också utretts
och remissbehandlats brett och allsidigt. Det har där-
vid framstått som otvetydigt att det svenska jordbru-
ket har en klar konkurrensnackdel på kostnadssidan
gentemot sina europeiska yrkesbröder, bl.a. beroende
på energibeskattningens utformning.
Effekterna av den här konkurrensnackdelen har ju
stor betydelse inte bara för jordbrukets utövare. Ned-
läggningen av jordbruksföretag på grund av svag eller
obefintlig lönsamhet påverkar också sysselsättningen
i de efterföljande förädlingsleden, något som ju har
dokumenterats i verkligheten under senare tid.
Det påverkar vidare konsumenternas möjligheter
att välja svenskproducerade miljö- och hälsovänliga
livsmedel i våra butiker. På lite sikt påverkar det
också den landskapsbild som vi alla har vant oss vid
att kunna njuta av, inte minst i den blomstertid som
nu kommer med lust och fägring stor.
Vi har från Centerpartiets sida varit starkt kritiska
till regeringens senfärdighet när det gäller att lägga
fram förslag för att komma till rätta med den här
uppenbara konkurrensnackdelen. Det var därför ett
välkommet, om än litet, steg på vägen när regeringen
i förra höstens budgetproposition aviserade att skatten
på el och eldningsolja skulle tas bort till en statsfinan-
siell kostnad av 330 miljoner kronor per år.
När regeringens proposition om detaljtillämpning
nu har kommit visar det sig att det bidde om inte en
tumme så i varje fall en kraftig reducering av den här
skattelättnaden. Det beror framför allt på att också
tillämpningen har kopierats från tillämpningen inom
industrin. Det tyder endera på att man medvetet sökt
minsta möjliga lättnad för näringen, och därmed inte
förstått allvaret i det svenska jordbrukets lönsamhets-
situation, eller möjligen på en häpnadsväckande
okunnighet om näringens driftsbetingelser.
Som tidigare har redovisats i den här talarstolen
innebär regeringsförslaget att 35 % av alla jordbruks-
företag inte får del av skattesänkningen på el. Mot-
svarande siffra för eldningsoljan är att närmare 80 %
inte får del av skattesänkningen. Vår uppfattning är
att det inte ska sättas några gränsbelopp för nedsätt-
ningen av skatten på el och eldningsolja.
Vi anser också att nedsättningen bör ske enligt det
försäkranssystem som redan tillämpas på andra om-
råden inom energibeskattningen. Vi anser vidare att
vi nu måste fortsätta genom att också eliminera die-
selbeskattningens effekter inom jordbruket. Det är ju
den som står för den volymmässigt största konkur-
rensnackdelen för det svenska jordbruket.
Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reserva-
tion 7. Om kammaren beslutar i enlighet med detta
yrkande får det positiv betydelse för sysselsättningen,
för konsumenternas valfrihet och för det öppna land-
skapets bevarande.
Anf. 53 PER ERIK GRANSTRÖM (s):
Fru talman! I det betänkande som nu är under be-
handling tillstyrker majoriteten i utskottet bl.a. rege-
ringens förslag om uppmjukningar i regelsystemet för
exportbutiker, omläggning av skatten på kärnkraftsel
från produktionsskatt till effektskatt samt att utvidga
industrins energiskattenedsättning till att även om-
fatta jordbruket.
För exportbutiker kommer det med betänkandets
förslag att bli tillåtet att sälja andra beskattade varor
än alkoholdrycker till EU-resenärer. Som skäl anförs
att det är svårt för näringsidkarna att organisera verk-
samheten på ett ur kommersiell synpunkt effektivt
sätt när beskattade och obeskattade varor inte kan
bjudas ut till försäljning i samma butiker. I den här
frågan är vi överens i utskottet.
Däremot har Moderata samlingspartiet i reserva-
tion 1 en avvikande uppfattning om den kvantitetsbe-
gränsning som gäller för tobak och alkohol som säljs
till tredjelandsresenärer. Dessutom återkommer de
med att detaljhandelsmonopolet borde upphävas så att
exportbutiker medges att sälja alkohol även till EU-
resenärer.
Från socialdemokratiskt håll har vi på den här
punkten inte ändrat den uppfattning som vi hade vid
tillkomsten av 1999 års lag om exportbutiker. De skäl
som då framhölls för de kvantitativa begränsningarna
för alkohol och tobak var dels att dessa skulle möjlig-
göra kontroll i efterhand av försäljningen, dels att
flertalet länder tillämpar importrestriktioner på alko-
hol. Detta med restriktionerna på införsel av alkohol
bekräftas av de uppgifter som jag inhämtat från stick-
prov på sju frekventa tredjelandsresmål. Det visar sig
att dessa har restriktioner som inte nämnvärt avviker
från de i betänkandet föreslagna inköpsreglerna.
Någon förändring av alkohollagens bestämmelser
om detaljhandelsmonopolet är vi inte heller beredda
att ställa oss bakom. Snarare är det så att med den
förändring som sker av införselreglerna, som be-
handlas i ett annat betänkande som ska debatteras i
dag, och med tanke på vikten av att slå vakt om en
restriktiv alkoholpolitik, så finns det starka skäl för
att även fortsättningsvis värna monopolets roll.
En uppmjukning av skattefriheten för proviantva-
ror görs genom att skattefrihet också ska gälla om
varor som provianterats utan skatt därefter förstörts
genom olyckshändelse eller force majeure. Ändringen
syftar till att ge svensk skeppshandel samma konkur-
rensregler som gäller för dansk och finsk handel.
Genom åtgärden blir regelverket detsamma i Sve-
rige som i de nämnda länderna. En utvidgning enligt
det förslag som förs fram i Moderata samlingspartiets
reservation 2 är därför vare sig nödvändig eller önsk-
värd. Ett beslut i den riktningen skulle äventyra den
konkurrensneutralitet som föreliggande förslag syftar
till att uppnå. Av det skälet avvisar utskottsmajorite-
ten reservationen.
Förändring av skatten på kärnkraftsel från pro-
duktionsskatt till effektskatt har tidigare behandlats
bl.a. i regeringens proposition (prop. 1996/97:84) En
uthållig energiförsörjning. I denna uttalades att pro-
duktionsskatten på kärnkraft kan medföra snedvrid-
ningar i elproduktionssystemet.
Eftersom de rörliga kostnaderna påverkas av
skatten snedvrids enligt propositionen den kostnads-
mässiga rangordningen av elproduktionsanläggning-
arna med sämre resursutnyttjande som följd.
Sådana snedvridningar kan motverkas genom en
övergång till en fast skatt som tas ut oberoende av
produktionens storlek. En fast skatt har bl.a. den
fördelen framför en rörlig skatt att skatteuttaget inte
påverkas av investeringar som görs för att höja effek-
tiviteten i energiomvandlingen.
De farhågor som framförs i reservationerna 3 och
4 om bl.a. minskade service-, reparations-, under-
hållsarbeten och effekter vid oplanerade avställningar
motverkas av att reglerna utformas så att onormala
och långvariga driftstopp medför nedsättning av
skatten.
Den omläggning av jordbrukets energibeskattning
som föreslås i betänkandet har sin bakgrund i budget-
propositionen för år 2000, där regeringen aviserat
förslag om att jordbruket ska få tillämpa samma
skattereduceringar som finns för tillverkningsindust-
rins förbrukning av el och bränslen för uppvärmning.
Förändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.
Liksom för industrin föreslås att skattelättnaden
för bränslen medges efter ansökan genom kvartalsvis
återbetalning av den del av beloppet som överstiger
1 000 kr. 1 000 kr motsvarar knappt 1 kubikmeter
grön olja. Tillämpningen av samma beloppsgräns
som för industrin medför - eftersom det finns så
många små jordbruksföretag - att ca 3 000 jordbruks-
företag kommer att omfattas och att ca 10 000 före-
tag, eller 40 % av den inom jordbrukssektorn förbru-
kade oljan, kommer att hamna utanför.
Växthusnäringen, som redan i dag har skattelätt-
naden, får behålla sitt försäkranssystem i stället för att
nu gå över till ett återbetalningssystem.
Industrins och växthusodlingens skattefrihet för
elkraft administreras av elleverantörerna. Det är, som
jag ser det, inte rimligt att elleverantörerna också ska
hantera skattenedsättningen för jordbrukskunderna
med hänsyn till det stora antalet jordbruksföretag,
som dessutom regelmässigt kommer att ha både
skattefri och skattepliktig elförbrukning. Utöver detta
kan den avreglerade elmarknaden innebära återkom-
mande byten av leverantörer.
För jordbruket föreslås i stället ett återbetalnings-
system och - med hänsyn till de avsevärda administ-
rativa resurser som krävs för att hantera ett sådant
system - att återbetalning ska medges endast med
belopp som överstiger 1 000 kr per årsperiod.
Detta motsvarar en elförbrukning om ca 6 000
kilowattimmar. Om man omskriver det i mera nära-
liggande termer är det ungefär lika mycket som hus-
hållselen i en villa utan elvärme. Den valda gränsen
för ersättning innebär att ca 55 000 företag kommer
att omfattas av lättnaden och att ca 30 000 hamnar
utanför.
I reservation 6 anförs att de preliminära beräk-
ningarna i budgetpropositionen visade att skattelätt-
naden för jordbruksnäringen skulle bli 330 miljoner
men att det nu liggande förslaget endast ger 220 mil-
joner. Det anförs att detta är otillständigt.
På detta vill jag svara att det inte finns något löfte
om exakt belopp i budgetpropositionen. Beräkningar-
na är preliminära. Dessutom vill jag peka på att det i
vårpropositionen finns förslag om slopande av
kartavgifter, stöd till ekologisk forskning och natur-
vård samt ersättning för viltskador. Dessa förslag har
mottagits positivt av jordbruksnäringen.
Se nu inte vårpropositionens förslag som en kom-
pensation för de uteblivna 110 miljonerna utan som
en ambition att ytterligare stödja jordbruksnäringen!
Systemet med årsvis återbetalning kompletteras
med en dispensmöjlighet som ger företag som har en
hög elförbrukning rätt till kvartalsvis återbetalning.
Dessa företag skulle annars drabbas av en stor likvi-
ditetsbelastning.
Att den föreslagna återföringen av elskatten avvi-
ker från vad som i dag tillämpas för tillverkningsin-
dustrin och växthusnäringen bör enligt propositionen
särskilt beaktas i en kommande översyn av elskatten.
Enligt propositionen bör man sträva efter en ökad
harmonisering mellan de olika uppbördssystemen.
Beträffande den för trädgårdsnäringen betydelse-
fulla gränsdragningen mellan kooperativ jordbruks-
verksamhet och detaljhandel framgår av propositio-
nen att den praktiska tillämpningen av industrins
undantag innebär att vissa speciella verksamheter
utanför det industriella området i energiskattesam-
manhang kan åtnjuta industrins förmånliga skatte-
regler.
Motsvarande synsätt bör, som jag ser det, i före-
kommande fall även kunna användas beträffande
jordbruksverksamhet. Däremot skulle det föra alltför
långt att låta skattelättnaderna gälla generellt för t.ex.
fristående företags lagring och sortering av frukt och
grönt. Här finns gränsdragningsproblem mot detalj-
handeln.
Jag tycker att miljö- och jordbruksutskottet har
lämnat ett bra yttrande, och vi i skatteutskottet har
haft stor nytta av deras sakkunskap. De utgår också i
sitt yttrande från att de berörda gränsdragnings-
problemen kan få en ändamålsenlig lösning i
rättstillämpningen. Skatteutskottets majoritet instäm-
mer i detta och avstyrker därför reservationerna i
dessa delar.
Med det som jag här anfört yrkar jag bifall till
hemställan i skatteutskottets betänkande i dess helhet
och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 54 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Jag har några frågor till Per Erik
Granström. Tycker Per Erik Granström att det är
rimligt och rättvist att så många jordbrukare utesluts
från ert föreslagna skattenedsättningssystem när det
gäller energin? 3 000 omfattas och 10 000 står utan-
för när det gäller bränslebeskattningen. När det gäller
elen omfattas 55 000 och 30 000 står utanför. Är detta
Socialdemokraternas definition på rättvisa? Det finns
ju möjligheter att hitta ett bättre system. Det är den
första frågan.
Den andra frågan är: Anser Per Erik Granström
inte att vi ska ha några småjordbrukare i Sverige? Det
blir ju följden av detta. Om man inte är tillräckligt
stor och använder tillräckligt mycket energi och el
står man ju utanför det här systemet.
Den tredje frågan är: Ser ändå inte Per Erik Gran-
ström någon fara i detta med den fasta skatten på
kärnkraften? Trots dessa små undantag att man kan-
ske slipper betala när man har stängt kärnkraften
vissa dagar, finns risken att man kommer att dra ned
på den mycket fina säkerhet som vi har i dagens
svenska kärnkraftverk.
Alkolholpolitiken får vi väl diskutera i debatten
om nästa betänkande.
Anf. 55 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Jag är väl medveten om - och det
nämnde jag också - hur stor andel av jordbrukarna
som inte kommer att åtnjuta kompensationen. Det
rättvisa ligger i att reglerna om 1 000 kr omfattar
samtliga. Alla jordbrukare kommer ju att ha nivån
1 000 kr i de olika faserna. Där vill jag också påpeka
ett annat fenomen, och det är att den del som man inte
kan kompenseras för genom denna återbetalning är en
kostnad i rörelsen. Kostnader i rörelsen är ju avdrags-
gilla. Egentligen är beloppet 1 000 kr inte det kor-
rekta. Den nivå som vi borde prata om för en jord-
brukare som enbart betalar kommunalskatt och 200 kr
i statsskatt ligger på ungefär 650 kr. Det är den nivån
vi pratar om. Jag tror att de flesta rörelser kan klara
den delen.
Vi socialdemokrater vill slå vakt om småjordbru-
ket. Vi tycker att det är en viktig del i vår landskaps-
bild. Det är en viktig del i vår försörjning. Det har vi
också markerat i vårpropositionen genom ytterligare
åtgärder för att underlätta för jordbrukarna.
När det gäller kärnkraften sägs det i propositionen
att den här omläggningen ska vara kostnadsneutral.
Jag bedömer att de svenska företag som idkar rörelse
i kärnkraft är seriösa företag som redan i dag genom-
för nödvändiga åtgärder, t.ex. renoveringar och un-
derhåll av kärnkraftverk. Hänsyn till detta är ju tagen
i det här förslaget eftersom kostnaden ska vara neu-
tral. Det är ingen ny kostnad vi övervältrar på kärn-
kraftsindustrin. Dessutom finns det regler för att
kompensera för långa stopp.
Anf. 56 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Per Erik Granström tycks ändå tycka
att man föreslår ett perfekt system när det gäller jord-
bruket. Eller är det inte så? Då kan man ju undra
varför ni inte var beredda att tillstyrka Moderaternas
förslag, dvs. inte att man ska avvakta utan att man kör
med det system som ni föreslår, men att man ändå ser
till att man får ett system som omfattar alla. För mig
klingar detta fortfarande falskt. Det kommer inte att
omfatta alla. Även om Per Erik Granström nu försö-
ker villa bort det med olika saker, kommer detta inte
att omfatta alla. Man kan ju stå här i talarstolen och
prata om att man slår vakt om småjordbruken och
sedan om några timmar fatta ett beslut som får precis
motsatt effekt. Det tycker jag är att sjunga ganska
falskt.
Sedan gällde det kärnkraften. Det som Per Erik
Granström säger stämmer inte med hur kärnkraftsin-
dustrin upplever dagens förslag. Förslaget innebär att
ni tar ganska medvetna steg i riktningen mot att sakta
strypa kärnkraftsindustrin. Ni lägger alltså ännu en
snara kring halsen på kärnkraftsindustrin för att se till
att den inte är värd någonting när ni med era avveck-
lingstankar ska ta över och betala. Ni stryper mer och
mer för att kärnkraftsindustrin inte ska vara värd
någonting.
Jag är övertygad om - och det säger de själva
inom kärnkraftsindustrin - att detta kommer att få
betydelse för säkerheten. Man har ju en del kortare
driftsstopp för att se över säkerheten, och då måste
man ju betala ändå. Eller hur, Per Erik Granström?
Anf. 57 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Låt mig först återkoppla till den in-
ledning om schlager och skivor som Marietta de
Pourbaix-Lundin hade i sitt anförande. Hon pratade
om att vi sjöng falskt. Jag skulle vilja säga att inne-
hållet på den guldskiva som Moderata samlingspartiet
har presenterat här innebär att miljön, folkhälsan och
välfärden hamnar i strykklass. Det är hur jag tolkar
moderat skattepolitik.
Jag har egentligen inget mer att åberopa beträf-
fande jordbruket än det som jag har sagt i tidigare
replikskiften. Vi slår vakt om småjordbruken, vilket
vi också markerar i vårpropositionen.
Jag har ingen anledning att härifrån talarstolen
misstänkliggöra kärnkraftsindustrin. I dag anser man
sig ha ett gott och bra underhåll av sina kärnkraftverk.
Marietta de Pourbaix-Lundin antydde att en möjlighet
nu öppnas för att tjäna pengar på ett sämre underhåll,
men jag tror inte att man kommer att hänge sig åt
sådant. Jag är övertygad om att vi har en seriös kärn-
kraftsindustri här i Sverige.
Anf. 58 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Per Erik Granström, är det ändå inte
besvärande att närmare hälften av jordbruksföretagen
inte omfattas av skattelättnaderna för jordbruken? Det
är små företag som i allt väsentligt är lokaliserade i
skogs- och mellanbygder. Därmed har de utomor-
dentligt stor betydelse för såväl landskapsbildens
vidmakthållande i dessa bygder som för sysselsätt-
ningen i ofta sysselsättningssvaga regioner.
Jag skulle också vilja ställa en fråga till Per Erik
Granström. Det ska nu göras en översyn av reglerna,
vilket framgår av propositionen. Där aviseras t.o.m.
en höjning av gränsbeloppen. Borde det inte vara så
att översynen i stället inriktades just på att så många
som möjligt ska omfattas av lättnaden? Det skulle
nämligen ge substans åt de vackra ord som Per Erik
Granström ägnade det småskaliga jordbruket i sitt
svar till Marietta de Pourbaix-Lundin.
Anf. 59 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Det är klart att man skulle ha kunnat
sätta en nollgräns med en ganska omfattande effekt
på den administrativa delen. Vi hade fått orimligt
höga kostnader inom den delen. Jag vill poängtera det
som jag alldeles nyss sade, nämligen att det handlar
om en nivå på 650 kr. Jag menar att det är möjligt
även för små företag att bära det.
Vi har samma regler när det gäller bränslen för
uppvärmning som vi har inom industrin. Det som
skiljer är elsidan. Jag tycker inte att det är besvärande
att vi har hamnat i den här situationen. Vi har gjort en
mycket bra avvägning av reglerna utifrån det som jag
har beskrivit här.
Den översyn som aviseras i propositionen sker i
syfte att skapa ett administrativt sett enklare system.
Vi ska försöka se om vi kan hitta ett system som kan
tillämpas både för jordbruket och för industrin. Men
som Rolf Kenneryd alldeles korrekt påpekar finns det
antydningar om eventuella höjningar i propositionen.
Jag vill inte ta den debatten härifrån talarstolen i dag.
Låt oss återkomma om detta blir verklighet. Här avser
man att göra en utredning och få fram ett underlag.
Sedan får vi se vad det innehåller.
Anf. 60 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag hör på Per Erik Granströms ar-
gumentation att han är besvärad över det förhållande
som jag påpekade. Jag är det i allra högsta grad. Än
mer besvärande skulle det bli om beloppsgränserna
skulle höjas framöver. Jag förstår därför mycket väl
att Per Erik Granström inte vill ta den debatten i dag.
Det är obestridligt att det försäkranssystem som
tillämpas inom andra områden av energibeskattning-
en är effektivt både från kontroll- och administra-
tionssynpunkt. Det gäller både för skattemyndighe-
terna och för brukarsidan.
De brister som vi nu talar om kan naturligtvis inte
skylas över av andra, marginella åtgärder som påver-
kar jordbrukets förutsättningar och som Per Erik
Granström nämnde i sitt inledningsanförande.
Låt mig också avslutningsvis, med åberopande av
Per Erik Granströms första svar till Marietta de Pour-
baix-Lundin, kommentera den definition av rättvisa
som nu förefaller gälla i Per Eriks Granströms före-
ställningsvärld. Enligt hans definition är regler som
utesluter hälften av dem som skulle kunna vara be-
rörda rättvisa, därför att det är en generell regel som
gäller alla, dvs. att hälften blir uteslutna. Det är en
fantastisk definition av rättvisa.
Anf. 61 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Det var kanske inte riktigt så jag för-
sökte uttrycka mig. Om det sedan uppfattades så kan
jag ha förståelse för det. Ibland uttrycker man sig lite
slarvigt. Det jag sade var att samtliga jordbruksföre-
tag kommer att omfattas av tusenkronorsregeln. Det
var detta jag såg som rättvist.
En fråga handlar om hur man administrerar. Visst
hade det varit bra att kunna använda samma system
som man har inom industrin, ett försäkranssystem.
Problemet med detta är att jordbruksföretag oftast är
sammanblandade med det privata boendet. Det inne-
bär att man distribuerar från elleverantören direkt till
både boendet och företaget.
Det blir lite svårt att hantera det. Dessutom bedö-
mer jag att det blir svårare i samband med att vi har
en avreglerad elmarknad, eftersom det tillkommer
ytterligare komplicitet.
Därför har också utskottet hänvisat till den kom-
mande översynen, och man anser att det vore olyck-
ligt om vi i nuvarande läge skulle föregripa den. Låt
oss invänta översynen och se om det i det samman-
hanget kommer fram nya förslag. I dag ser vi ingen
möjlighet att använda något annat system än den
återbetalningsmodell som föreslås i utskottets betän-
kande.
Anf. 62 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Först vill jag be om ursäkt för att jag
gav Per Erik Granström ett annat efternamn, min
granne till trots. Jag ber om ursäkt.
Även om Per Erik Granström försvarar betänkan-
det och vårpropositionen kvarstår ändock löftet om
likställandet med tillverkningsindustrin. Vilket ska
svaret bli till de jordbrukare som hade väntat och
hoppats på en minskning av beskattningen, alltså en
lättnad? Är de helt nonchalerade och bortglömda,
eller vad ska vi ge dem för svar?
Jag vill också ställa en helt kort fråga. Det finns
olika frågor som kanske kommer tillbaka gång på
gång i olika ordval. Jag förstår inte varför vissa före-
tag ska missgynnas, t.ex. inom trädgårdsnäringen. Det
vore rimligt med en solidarisk likabehandling av
samtliga företagsformer. Jag skulle vilja ha ett för-
tydligande av detta från Granström.
Anf. 63 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Kenneth Lantz behöver inte känna sig
generad. Jag blir ofta benämnd med det namn som
han använde i sitt anförande.
Vad jag kortfattat skulle vilja svara jordbrukarna
är att det här är ett administrativt krångligt system.
Det tar onödigt mycket resurser om vi skulle gå ned
till nollnivå. Vi har av det skälet tvingats att sätta en
gräns, och den gränsen har blivit 1 000 kr. Efter av-
drag för kostnader i rörelse torde belastningen vara
650 kr. Det är det raka besked som jag skulle lämna
till jordbrukarna.
När det gäller trädgårdsnäringen och problemet
gentemot kooperativ har jag tittat på detta mycket
noggrant utifrån att jag också jobbar rätt mycket med
och sätter mig in i de kooperativa frågorna och kun-
nat konstatera att det i detta sammanhang finns up-
penbara gränsdragningsproblem när man har löst
detta inom industrin. Jag ser inget hinder för att även
denna fråga skulle kunna lösas inom jordbrukssek-
torn, inom trädgårdsnäringen. Men att ge ett generellt
in blanko och säga att vi har löst detta skulle innebära
att vi så att säga skulle kunna krypa över på områden
där vår avsikt inte är att ge skattelättnader. Det är
skälet till att vi har valt att inte låta dem omfattas i
detta skede.
Anf. 64 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Då kan de ändå på sikt skönja en för-
hoppning om en förbättring i tunneln. Kan man tolka
detta svar på det sättet att det finns bättre tider att
vänta?
Anf. 65 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! I det avseendet får vi naturligtvis av-
vakta och se vad tillämpningen av dessa regler ger.
Anf. 66 CLAES STOCKHAUS (v):
Fru talman! Det här betänkandet behandlar en rad
punktskattefrågor. De som har väckt lite uppmärk-
samhet i utskottet är regelsystemet för exportbutiker,
skattefrihet för proviantvaror, effektskatt på kärn-
kraftsel och framför allt jordbrukets energibeskatt-
ning. Om jag har hört rätt när det gäller vilka områ-
den som man håller fast vid i sina reservationer är det
framför allt i fråga om jordbrukets energibeskattning,
och jag tänker i huvudsak uppehålla mig vid den
delen.
Den 1 juli i år är det enligt förslaget tänkt att en
reduktion av energi- och koldioxidskatterna ska ske
när det gäller jordbruket. Det handlar då om förbruk-
ningen av el och bränsle för uppvärmning. De företag
som bedriver jord-, skogs- och vattenbruksverksam-
het omfattas av dessa skattelättnader. Det är då tänkt
att villkoren ska bli desamma som för tillverk-
ningsindustrin.
Jag behöver inte rabbla upp det övriga om hur
återbetalningssystemet ska vara, utan jag går direkt in
på åtminstone en reservation. Det handlar om Cen-
terns reservation. Om man läser reservationstexten
framgår det att Centern inte anser att detta förslag
jämställer jordbruket med tillverkningsindustrin.
I propositionen föreslås när det gäller skattelätt-
nader för bränsle, eldningsolja, helt och fullt samma
villkor som gäller tillverkningsindustrin. Men det är
tydligen inte nog enligt Centern. För att det enligt
Centern ska vara jämställt ska jordbruket ha bättre
villkor än tillverkningsindustrin. På annat sätt kan jag
inte tolka Centerns reservation när det gäller eld-
ningsolja.
När de gäller den administrativa gränsen 1 000 kr
för elskatten blir jag mycket förvånad över reaktio-
nerna i en del av reservationerna. Det gäller Centern,
Kristdemokraterna och Moderaterna. Är det så illa att
enskilda jordbruksföretags framtid hänger på en tu-
senlapp på årsbasis? Kan det vara så illa? Nej, själv-
klart inte. Det här har mer blivit en portalpunkt, att
försöka hitta motsättningar att debattera kring.
Då kan jag dra mig till minnes längre bak i tiden
när jag hamnade i fullmäktige hemma i Sundsvall i
slutet av 70-talet. Då var det den ordningen där att
nästan ju mindre belopp som det handlade om, desto
större debatt blev det. Däremot kunde man klubba
igenom miljonprojekt utan någon större diskussion.
Jämfört med många andra beslut som fattas här i
riksdagen är det omöjligt att förstå den här kraftiga
reaktionen när det gäller denna administrativa gräns
på 1 000 kr. Den är ju som sagt satt för att minska en
annars resurskrävande hantering som det skulle bli
om man inte hade satt denna gräns.
Marietta de Pourbaix-Lundin talade tidigare om
att sjunga falskt. Det talas om guldskivor osv. Men
om man vänder på det hela och utgår från att det är
Marietta de Pourbaix-Lundin som sjunger, och sedan
tittar man på vad det handlar om för belopp för de
enskilda jordbruksföretagen, då kanske det snarare är
så att Marietta de Pourbaix-Lundin måste sjunga lite
falskt när det inte betalas bättre än vad som krävs här
i reservationerna. Den slutsatsen kommer jag fram till
efter att ha lyssnat på debatten i dag.
Fru talman! När det gäller övriga moment så tän-
ker jag inte beröra dem, utan jag yrkar bifall till hem-
ställan i betänkandet med anledning av propositionen.
Anf. 67 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Detta med att sjunga var väldigt bild-
ligt talat, eftersom jag erkänner att jag sjunger väldigt
dåligt, så det skulle nog låta falskt om jag sjöng. Men
det var mer bildligt talat.
Vår modell är en deklarationsmodell som betyder
att alla skulle kunna omfattas av nedsättningarna. Och
det ska inte vara administrativt krångligt därför att
alla deklarerar. Och det viktiga är ju att alla omfattas.
Jag har en fråga till Claes Stockhaus. Jag minns
Vänsterpartiets valaffischer där ordet rättvisa före-
kommer på nästan alla valaffischer, och det talas
väldigt ofta om rättvisa när Vänsterpartiet är med. Då
är jag tillbaka till definitionen av rättvisa för Vänster-
partiet. Är det detta som vi talade om, när de flesta
jordbrukarna, 80 % när det gäller energibeskattning-
en, inte kommer att omfattas av det system som man
har gått ut och talat ganska varmt om och sagt att man
nu gör något för jordbrukarna? Är det definitionen av
rättvisa? Eller har ni gjort en ny definition av rättvisa,
att det räcker att några omfattas?
Anf. 68 CLAES STOCKHAUS (v) replik:
Fru talman! Rättvisa i detta fall, om vi tittar på i
första hand bränslena för uppvärmning, är att man
likställer med tillverkningsindustrin. Är det rättvist att
andra villkor ska gälla för jordbruket än för tillverk-
ningsindustrin i detta fall? Rättvisan i detta fall
handlar ju om att jämställa olika verksamheter. Det är
ju det som är rättvisan.
Anf. 69 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Nu gör Claes Stockhaus det väldigt
enkelt för sig. Jag förstår att det känns någonstans i
själen för en vänsterpartist som talar så mycket om
rättvisa när vi diskuterar detta. Huvuddelen av jord-
brukarna kommer att uteslutas av det förslag som
Vänsterpartiet står bakom. Jag förstår det. Därför är
det då lätt att försöka villa bort det.
Min fråga är: Hade det inte varit bra om man hade
tittat på den modell som moderaterna föreslår och
som skulle omfatta alla och som inte skulle vara ad-
ministrativt krånglig?
Anf. 70 CLAES STOCKHAUS (v) replik:
Fru talman! Det här gäller väl inte för all framtid.
Men den modell som moderaterna föreslår, att ta det
via deklarationen, fordrar också en ytterligare
granskning i så fall. Det kan inte bli enklare vad gäl-
ler deklarationerna jämfört med i dag. Det blir ytterli-
gare ett moment som ska plockas in, så jag kan inte se
att den modellen är enklare.
Återigen: Vad jag menade med rättvisa var att lik-
ställa tillverkningsindustri och jordbruk. Och då kan
det inte vara rättvist om det ska bli helt andra villkor
för jordbruken i det här fallet. I så fall måste ju Mari-
etta de Pourbaix-Lundin kräva att gränsen slopas
även för tillverkningsföretag. Då skulle jag kunna
förstå hennes argumentation.
Anf. 71 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Claes Stockhaus uttalade sin förvå-
ning över Centerpartiets reservation, bl.a. därför att vi
inte skulle vilja ha jämställdhet med industrin.
För den som har den minsta insikt i båda dessa
verksamheter, industri och jordbruk, framstår det
väldigt tydligt att driftsbetingelserna är fundamentalt
annorlunda i jordbruket än de är i industrin.
Jag skulle vilja ställa samma fråga till Claes
Stockhaus som jag ställde till Per Erik Granström. Är
det inte besvärande att det nu i stort sett blir enbart
storjordbruk som kommer i åtnjutande av lättnader,
medan alla de små jordbruksföretagen inte kommer i
åtnjutande av desamma?
Sedan är det naturligtvis så, med hänvisning till
Claes Stockhaus fråga om lönsamheten, att det här
inte är lönsamhetsavgörande. Men det bidrar. Jag vill
påpeka ett par saker.
Det ena är att det gränsbelopp som nu föreslås för
eldningsolja gäller för kvartal och icke per år. Det
flerdubblar det belopp som har angivits i debatten av
såväl Per Erik Granström som Claes Stockhaus.
Det andra är att det helt avgörande och lönsam-
hetsavgörande är att vi också får en lösning när det
gäller kompensation för dieselskatten. Vad har Claes
Stockhaus att säga på den punkten?
Anf. 72 CLAES STOCKHAUS (v) replik:
Fru talman! När jag talar om att jämställa måste
man jämställa samma saker, jämföra samma saker.
Det handlade i det här fallet om uppvärmning med
bränsle respektive el i jordbruk jämfört med tillverk-
ningsindustri. Jag går inte in och tittar på hur lönsam-
heten är i tillverkningsindustrin i övrigt. På samma
sätt tittar man i det här fallet inte på vad det är för
lönsamhet i övrigt, på vad det är för betalning för
grödor osv. för den produktion som sker, utan det här
handlar om en reduktion av energiskatten. Det är det
som måste jämföras. Man kan inte plocka in andra
delar i det här sammanhanget.
Sedan till frågan om det är besvärande att många
småföretag inte får del av det här. I det värsta scena-
riot som skulle kunna bli, skulle det vad gäller bränsle
kunna vara strax under 4 000 kr som man inte får
kompensation för. Vad gäller el skulle det kunna vara
en tusenlapp, så vid mindre än 5 000 kr - inte över
det - måste gränsen gå. Det är i så fall det som en
småjordbrukare skulle kunna tappa. Det är botten-
gränsen.
Om det råkar vara någon som hamnar exakt på det
här beloppet är det ändå inte något som avgör jord-
brukets framtid. Det är för små pengar.
Återigen: Jag jämförde liksom äpplen med äpplen,
inte äpplen med päron. Det var det som var poängen i
det hela.
Anf. 73 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag märker på Claes Stockhaus sätt
att resonera kring beloppen, som nu kan bli upp till
5 000 kr på årsbasis, att han ställer dem i relation till
helt andra saker än den nettoinkomst som ett litet
jordbruksföretag ger dess utövare. Den nettoinkoms-
ten rör sig ofta om ett tvåsiffrigt antal tusen kronor
per år. I detta perspektiv är de summor vi här talar om
väsentliga för dessa utövare.
Får jag dessutom ställa ytterligare en fråga till
Claes Stockhaus. Per Erik Granström påpekade att ett
skäl för att välja de här gränsbeloppen var att det är
svårt att hantera ett försäkranssystem på grund av att
de små företagen utnyttjar både hushållsel och nä-
ringsverksamhetsel, om vi kallar det så, och att detta
skulle vara en komplikation.
Jag kan inte inse vari den består. Dessa båda stor-
heter ska ju ändå fördelas i deklarationen eftersom det
endast är näringsverksamhetselen som är avdragsgill
och hushållselen inte är avdragsgill. En sådan upp-
delning sker alltså redan nu. Varför skulle det då
komplicera bilden att använda denna uppdelning
också när det gäller det vi i dag diskuterar? Har Claes
Stockhaus någon synpunkt på detta?
Anf. 74 CLAES STOCKHAUS (v) replik:
Fru talman! Jag har ingen direkt synpunkt på upp-
delningen. Jag utgår från den modell vi har fastnat för
och som är majoritetslinjen enligt betänkandet. Då är
det lämpligt att ha den administrativa gränsen på
1 000 kr för att minska hanteringen. Annars kan det
bli en enorm hantering utifrån den modell som var
vald i betänkandet och som vi står för. Det är utifrån
den delen jag argumenterar.
Det är väl mycket möjligt, och det framgår också i
propositionen, att hela systemet vad gäller återföring
av elskatt får man kanske titta över längre fram. Men
var det hamnar är svårt att veta. Jag utgår från den
modell som finns här, och det är utifrån den som jag
bedömer vad som är rimligt och inte rimligt. Och då
är en gräns på 1 000 kr rimligare, för annars skulle
skattemyndigheterna bli överhopade av ansökningar.
Anf. 75 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Jag ska börja med diskussionen kring
omvandlingen av produktionsskatt till effektskatt. Det
är ju en omvandling som sker i samband med att vi
har höjt beskattningen av kärnkraftsel.
Från Moderaternas Marietta de Pourbaix-Lundin
sägs att det här är ett sätt att långsamt och plågsamt
strypa kärnkraften. Sedan säger hon också att skatt
bara ska tas ut när det finns negativa externa miljöef-
fekter. En miljöbeskattning ska bara tas ut i det läget.
Då vill jag påminna Marietta de Pourbaix-Lundin
om att kärnkraften har negativa externa miljöeffekter.
Vi har från kränkraftsproduktionen radioaktivt avfall
som vi får leva med i många generationer framöver,
med de risker det innebär.
Sedan är det också så att kärnkraften i sig är ett
riskprojekt. Den är så riskfylld att om den fick betala
sin egen försäkring, vilket den inte gör i dag, skulle
den avveckla sig själv i marknadsekonomisk anda.
Jag trodde att Moderaterna var ett parti som faktiskt
stod för marknadsekonomi.
Vi går här en väg där vi låter kärnkraften stegvis
stå för sina egna kostnader, och det är bra.
Sedan påstår Marietta de Pourbaix-Lundin att
omvandlingen från en produktionsskatt till en effekt-
skatt är en signal att man ska minska service, repara-
tion och underhåll. Då kan jag upplysa Marietta de
Pourbaix-Lundin om att säkerheten vid svenska kärn-
kraftverk i dag regleras av SKI, Statens kärnkraftsin-
spektion. SKI har tydliga regler för kärnkraftens sä-
kerhet, regler som måste följas.
Jag kan lova Marietta de Pourbaix-Lundin att om
någon kärnkraftsägare i Sverige inte skulle följa dessa
regler tror jag att opinionen i Sverige för att stänga
kärnkraften i dag, på en gång, skulle bli stor. Just
därför är kärnkraftsägarna motiverade att följa de
regler som man åläggs av SKI.
Sedan vill jag gå in på diskussionen kring ned-
sättningen av jordbrukets energiskatter och det grun-
davdrag som finns där för el och eldningsolja.
Ibland får man i politiken göra avvägningar mel-
lan olika intressen. Vi skulle nog alla här i kammaren
tycka att det vore väldigt bra om man kunde ha en
generell nedsättning. Problemet är att det får konsek-
venser för administrationen av beskattningen och att
det är så otympligt för skattemyndigheterna, och
därför har vi valt den här modellen.
Den skattebefrielse som jordbruket har fått rör el
och eldningsolja, och argumentet bakom att man
genomför nedsättningen var att man tyckte att det var
orimligt att de bönder som torkade hemma skulle
betala skatt medan bönder som hade torkning hos
Lantmännen var skattebefriade. Med just den här
utformningen av rätten till återbäring av skatten kom
man undan just det problemet. Det var ett av de starka
motiven för att likställa jordbruket med industrin när
det gäller el och eldningsolja. Det här uppnår man.
Eldningsolja används i dag inom jordbruket nor-
malt bara i vissa sammanhang av ett mindre antal
jordbrukare, t.ex. för torkning eller uppvärmning, av
dem som har djuruppfödning i stor omfattning eller
dylikt. El används av alla i mindre omfattning för
uppvärmning, belysning av ekonomibyggnader m.m.,
men också i större omfattning av dem som väljer att
torka säd hemma och av dem som har djuruppfödning
i större skala för drift av fläktar, uppvärmning etc.
De här pengarna ska ses som ett grundavdrag från
återbäringen eller som en självrisk, som man får be-
tala själv, av ungefär samma skäl som det finns själv-
risk i försäkringar m.m. Det är för att komma ifrån
administrationen av småbelopp. Vi vill väl alla ha ett
skattesystem som fungerar och en skattemyndighet
som har tid att göra det som den ska göra och inte
sitta och administrera hundralappar. Det är den av-
vägningen som vi har varit tvungna att göra.
Den gräns på 1 000 kr för el som finns i dag mot-
svarar ungefär en fjärdedels eluppvärmd villa. Med
en sådan gräns undantar man delvis i första hand viss
grundläggande el för uppvärmning och belysning av
ekonomibyggnader. Vi tycker att det är rimligt att alla
betalar skatt för detta, precis som mindre företag i
andra branscher. När det gäller eldningsoljan är det
samma gränser som för industrin.
Jag tror, som sagt var, att vi alla här i kammaren
tycker att det skulle vara bra med ett generellt uttag,
men världen är inte alltid så enkel.
Anf. 76 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Miljöpartiet brukar ofta framställa sig
som värnare av det småskaliga jordbruket. I nostal-
giska ordalag brukar de vara förespråkare för den
sörgårdsidyll som baseras just på ett småskaligt jord-
bruk. Hur är det då möjligt att Yvonne Ruwaida och
Miljöpartiet biträder ett system som i så stor utsträck-
ning missgynnar just den form av jordbruk som de i
andra sammanhang säger sig vilja värna?
Anf. 77 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! När det gäller småbrukarnas situation
i Sverige i dag är det väldigt många olika saker som
bidrar till att de har en sämre ekonomisk situation och
sämre förutsättningar. Det är bl.a. EU:s jordbrukspo-
litik, som Rolf Kenneryd är medveten om att vi för-
söker påverka och förändra.
Vi har också andra förslag som bidrar till att gyn-
na småbruket, speciellt det ekologiska småbruket. Det
är ett grundavdrag för alla i glesbygd, som naturligt-
vis också gynnar småbruket. Det är ett skatteavdrag
som är generellt för alla. Det är sänkt moms på krav-
märkta produkter. Det är sänkta arbetsgivaravgifter,
som just gynnar småbruken därför att de är mer ar-
betsintensiva. Det här är förslag som vi tydligt jobbar
för.
När vi i budgeten antog de här reglerna fick vi
35 miljoner kronor till ekologisk forskning, en forsk-
ning som gynnar just småbruket. Delar av pengarna
ska också gå till att undersöka hur man inom jordbru-
ket kan minska energianvändningen. Vi har alltså
satsat på någonting som är offensivt och framåtsyf-
tande, för att se till att gynna både det ekologiska
jordbruket och småbruket.
Anf. 78 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Nja, det var en väldigt krystad argu-
mentation, Yvonne Ruwaida. När ni nu hade chansen
att bidra till en samling som skulle kunna ge konkreta
resultat för det jordbruk som ni i övrigt säger er vilja
värna, avstår ni från det på grund av att ni har andra
förslag som ni inte får igenom i riksdagen. Det där
saknar trovärdighet och punkterar utomordentligt
effektivt den argumentation som ni i övrigt försöker
bygga upp kring värnandet av just detta småskaliga
jordbruk.
Anf. 79 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Som jag inledningsvis sade i mitt an-
förande är förslaget om det här avdraget en avväg-
ning. Precis som Rolf Kenneryd vet är det svårt att ha
ett system där skattemyndigheten blir överhopad av
ett arbete som är totalt orimligt. Vi bedömde att det
här var ett system som var nödvändigt.
Det stämmer att det här hade gett lite pengar till
de småbruk som finns, men vi tror att det finns bättre
sätt att gynna småbruken på, som också ger mer
pengar, än att godta detta. Det är en avvägning som vi
har gjort och en avvägning som vi också står för.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)
12 § Privat införsel av alkoholdrycker, m.m.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande 1999/2000:SkU23
Privat införsel av alkoholdrycker, m.m. (prop.
1999/2000:121).
Anf. 80 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Vi ska nu behandla regeringens för-
slag till nya införselregler för alkohol och tobak.
Svenskarna ska få samma rättigheter som övriga
invånare i EU när det gäller privat införsel. Hittills
har Sverige just för alkohol och tobak haft ett tillfäl-
ligt undantag från den inre marknadens regler för fri
rörlighet för varor och tjänster.
Fru talman! Det finns all anledning att rikta kritik
mot det sätt som regeringen har hanterat den här
frågan. Länge förfäktade regeringen att Sverige hade
någon form av rätt att själv bestämma omfattningen
av införselreglerna - detta trots att det åtminstone
sedan den förra förhandlingsrundan 1996 stått klart
att så inte är fallet. Genom sin halsstarrighet har rege-
ringen försatt sig i en mycket besvärlig situation.
Några genomgripande förberedelser inför detta
systemskifte har regeringen hittills inte vidtagit. Där-
för har jag förståelse för den villrådighet som visas
från dem som trott på regeringens ord. Men blundar
man för verklighetens realiteter blir det lätt förvirrat
när man öppnar ögonen. Att, som det framhålls i en
reservation, låta frågan om införselreglerna prövas i
EG-domstolen är inte ett realistiskt alternativ. Den
inre marknaden omfattar även Sverige.
Från moderat håll har tidigare motionerats om att
regeringen inför anpassningen till EU:s regelverk
skulle ta initiativ till höjda införselkvantiteter och
sänkta alkoholskatter.
Vi har också understrukit nödvändigheten av
upplysningskampanjer om hur man kan umgås med
alkohol. Dessa kampanjer kunde med fördel ske i
samarbete med olika branschorganisationer. Syftet
skulle vara att de nya införselreglerna med åtföljande
sänkta alkoholskatter inte äventyrade folkhälsan.
Tyvärr har förslagen inte hörsammats. Inte på något
sätt har regeringen förberett landet på den kommande
slutdagen eller anpassat den svenska alkoholbeskatt-
ningen efter de nya införselreglerna, vilket är minst
sagt olyckligt.
När nu verkligheten har hunnit ikapp illusionerna
borde regeringen - i nationens intresse - agera kraf-
tigt och beslutsamt. Tyvärr fortsätter den att behandla
frågan om införselregler och alkoholskatterna på ett
felaktigt sätt.
Så här skulle jag vilja beskriva läget. Hela svens-
ka folket vet nu att om senast tre och ett halvt år
kommer det att vara tillåtet att från annat medlem-
sland ta in minst 10 liter sprit, 20 liter starkvin, 90
liter vin och 110 liter öl samt ökade mängder tobaks-
varor utan att betala skatt i Sverige. De svenska alko-
holskatterna tillhör de högsta i Europa. Det kommer
därför att vara mycket frestande för många i samband
med semesterresan redan i sommar att handla utöver
den lagliga ransonen. Många kommer att tycka att det
inte är något brottsligt att i förväg ta in fler flaskor än
vad som just nu är tillåtet. Snart är det ju tillåtet! Det
är bara en fråga om tid, och i större delen av EU är
det sedan länge tillåtet. Så någon moralisk fråga är
det väl knappast fråga om, kan man resonera.
Till bilden hör också att den illegala införseln av
främst sprit och öl har ökat mycket kraftigt. Länssty-
relsen i Skåne län har lämnat en larmrapport över
smugglingen och den organiserade brottsligheten i
samband med distributionen av kontraband. Sam-
mantaget innebär det att vi kan befara en kraftig ök-
ning av såväl legal som illegal införsel av alkohol,
och då främst öl och sprit.
Tullen har mycket små möjligheter att ingripa,
och vinsten är så pass stor att många kommer att
chansa. Det verksammaste sättet att få ned den ille-
gala verksamheten är att göra den olönsam. Det inne-
bär att vi måste anpassa våra skatter till i första steget
dansk nivå. I annat fall kommer den organiserade
brottsligheten att växa sig än starkare i Sverige. Och
då är det inte enbart folkhälsan som står på spel utan
grundvärden i nationen.
Folkhälsan äventyras mer av okontrollerad lang-
ning än av kontrollerad handel. Uppluckringen av det
allmänna rättsmedvetandet kan få stora långsiktiga
negativa följder.
I Aftonbladet kunde man den 24 maj läsa om en
familj som med hjälp av ett större antal medarbetare
satt i system att köpa öl i Tyskland, transportera det
till Helsingör och sedan ta över ölen i mindre mäng-
der till Sverige. De hade vid ett tillfälle haft med sig
16 000 liter öl över den tysk-danska gränsen, och
sedan återstod bara ett tålmodigt arbete att forsla över
det till Sverige.
Förtjänsten är god. Inköpspriset är 65 kr för 12
liter öl, eller 5:40 kr per liter. I Sverige är enbart
skatten på motsvarande ölkvalitet 7:79 kr per liter.
Till detta kommer momsen på ca 4:76 kr. Det gör
12:55 kr i punktskatt och moms.
Priset på Systembolaget är 23:80 kr. Det blir alltså
en skillnad på 18:40 kr för en liter öl. Resultatet för
svensk del blir att svenska bryggerier tvingas permit-
tera eller lägga ned. Detta är således en extremt dålig
affär för den svenska nationen.
Fru talman! Detta är bara ett exempel på vad som
håller på att hända i Sverige. Det finns beräkningar
baserade på mycket stora enkätundersökningar som
visar att bara hälften av all sprit som konsumeras i
Sverige har sålts via Systembolaget. Att tro att Sveri-
ge skulle kunna behålla sina införselregler och där-
med begränsa alkoholkonsumtionen är att stoppa
huvudet i busken. Den förda alkoholpolitiken har
motverkat sitt syfte.
Folkhälsan kan aldrig förbättras genom att alko-
holen tar andra vägar än de lagliga. Dessutom urhol-
kas rättsmedvetandet, skatteintäkterna minskar, och
arbetslösheten bland bl.a. bryggeriarbetarna ökar.
Om regeringen och riksdagen vill ha någon möj-
lighet att ur folkhälsoperspektivet få något grepp över
situationen måste man i första hand "gilla läget".
Tiden är ute för drömmar om fortsatt statlig gräns-
kontroll av alkohol. Nu gäller det att agera på ett fast
och modigt sätt så att medborgarna får respekt för
lagen igen. Enligt vår uppfattning är det tre viktiga
åtgärder som måste vidtas.
1. Riktlinjer för en långsiktig upplysningsverk-
samhet inriktad på framför allt yngre personer
måste utarbetas genast. Detta bör ske i samar-
bete med branschaktörer, som ska känna ett all-
deles särskilt ansvar. Vi har erfarenheterna från
flerårig upplysningsverksamhet om tobakens
skadeverkningar. Det har också resulterat i att
tobaksrökning bland ungdomen har sjunkit ra-
dikalt. Det är viktigare att man kommer i gång
snabbt med upplysningsverksamheten än att alla
detaljer är färdigutredda. Det är nu i sommar
som det stora trycket kommer. Öresundsbron
innebär en kraftigt ökad landtrafik med ytterst
små möjligheter för tullen att kontrollera bilar
och bussar.
2. Redan nu bör riksdagen lägga fast hur tidtabel-
len för de ytterligare förändringarna i införsel-
reglerna ska vara. Frågan blir då betydligt mer
odramatisk, och alla vet vad som gäller. Det går
att skapa respekt för lagar och bestämmelser
också på detta område. Visserligen har det pub-
licerats en tänkt tidtabell, men det är bättre att
det redan nu genom riksdagsbeslut görs helt
klart vad som ska gälla under de närmaste åren
fram till slutet av år 2003. Vi har i vår motion
lämnat ett detaljerat förslag till en sådan tidta-
bell.
3. När de skattefria införselkvantiteterna stiger är
det givetvis viktigt att anpassa de svenska alko-
holskatterna till omvärldens. Görs inte detta
kommer bryggerier, Systembolaget och andra
aktörer i branschen i ett mycket prekärt läge.
Redan i dag har vi permitteringar bland svenska
bryggerier. Ökade skattefria införselkvantiteter,
legala och illegala, kommer givetvis att innebä-
ra kraftigt försämrade överlevnadsvillkor för
många företag. Dessa kostnader för nedlägg-
ningar, friställningar och arbetslöshet måste
också tas med i beräkningarna av vad bibehål-
landet av de höga alkoholskatterna innebär.
Skatterna på alkohol bör därför omgående sänkas.
Den danska nivån på alkoholskatter kan tjäna som ett
riktmärke. I vår motion har vi ett detaljerat förslag på
hur skatteskalan skulle kunna se ut.
Trots att kommissionen tagit del av en tidtabell
från svensk sida och inte haft några erinringar bör en
revidering av tidsplanen göras. Det är bättre att ha en
jämn upptrappning av kvantiteterna än att lägga de
stora höjningarna mot slutet av perioden. Det är inte
särskilt psykologiskt att göra som det nu är föreslaget.
Dramatiken ökar, och risken är stor att laglydnaden
på detta område försvinner i det närmaste helt.
Vi har lagt fram ett detaljerat förslag till en annan
tidtabell än regeringens. Hela frågan om införselreg-
lerna skulle enligt vårt förslag bli mindre spännande.
Om beslut samtidigt fattas om en anpassning av de
svenska alkoholskatterna finns det stora möjligheter
att kunna genomföra förändringen utan större risker
för vare sig folkhälsan, laglydnaden eller skattein-
täkterna.
Fru talman! Vi anser att man bör sänka alkohol-
skatterna med ungefär 35 %. Hur stora blir då kostna-
derna för samhället om detta förslag genomförs? Det
är naturligtvis svårt att beräkna. Att statens intäkter
från alkoholskatter minskar ter sig vid en första an-
blick som tämligen säkert. Men detta kan mycket väl
vara en felsyn.
Redan i dag beskattas inte mer än hälften av all
sprit som konsumeras. Det kommer att bli en kraftig
ökning av såväl illegal som legal införsel av skattefri
alkohol om de svenska skatterna inte anpassas till en
mer europeisk nivå. Kalkylen för sänkta skatter är
förmodligen inte alls lika negativ som en statisk be-
räkning indikerar. Den kan t.o.m. vara positiv i jäm-
förelse med om skattesatserna inte ändras.
Om skattesatserna sänks skulle många inte tycka
det vara mödan värt att göra sig besväret att köpa
alkoholdrycker utomlands. Dessutom skulle man med
ökad upplysning i kombination med en antismuggel-
kampanj kunna förändra medborgarnas inställning till
illegal hantering. Tillsammans skulle dessa faktorer
kunna resultera i en kraftig ökning av handeln via
Systembolaget på bekostnad av skattefri införsel. Om
sänkningen av skatterna innebär att tre fjärdedelar av
konsumtionen av sprit skulle bli beskattad i stället för
som nu bara hälften skulle det vara en bra affär för
staten och också för folkhälsan.
Erfarenheterna från hanteringen av tobaksskatter-
na år 1997 visar hur en skatteökning innebar lägre
skatteintäkter. Omvänt borde en ordentlig sänkning
av alkoholskatterna medföra oförändrade eller högre
skatteintäkter. Beräkningen av hur mycket samhället
skulle tjäna på att försvåra för den organiserade
brottsligheten kan inte heller kvantifieras i pengar.
Nedläggningar eller neddragningar på bryggerier med
åtföljande arbetslöshet skulle kosta samhället stora
pengar, vilket också bör tas med i kalkylen.
Fru talman! Vi är övertygade om att det är nöd-
vändigt att sänka alkoholskatterna. Om införselreg-
lerna och alkoholskatterna utformas på det sätt som vi
föreslagit för de närmaste tre åren är jag övertygad
om att effekterna för såväl folkhälsan som samhällets
nettokostnader blir bättre än om man följer regering-
ens linje som den är presenterad i betänkandet.
Fru talman! Jag har några frågor till Ulla Wester
som, som boende i Skåne, borde ha en god kännedom
om förhållandena där. På vilket sätt främjar utskotts-
majoritetens förslag folkhälsan? Det blir högre inför-
selkvantiteter och oförändrade skatter, trots att vi
redan i dag har en alarmerande situation, som Läns-
styrelsen i Skåne informerat om. Vad vill Ulla Wester
svara de 5 000 bryggeriarbetare som vädjat till såväl
regering som riksdag om en anpassning av ölskatten
till dansk nivå för att kunna behålla jobben? Är
danskt och tyskt öl bättre för folkhälsan än svenskt
öl?
Fru talman! Jag hoppas få svar på dessa frågor
längre fram. I avvaktan på svaren yrkar jag bifall till
reservation nr 1, men står givetvis bakom även den
andra moderata reservationen.
Anf. 81 KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! Kristdemokraterna har med anledning
av det betänkande vi nu har att debattera motionerat
om avslag på propositionen. Motivet till detta är den
ståndpunkt vi haft hela tiden sedan det blev aktuellt
med ett accepterande av EU-lagstiftningen. Jag yrkar
redan nu bifall till reservation 2 vid mom. 1.
Sverige har alltsedan mitten på 1800-talet haft
folkrörelser som på ett lovvärt sätt arbetat för en
restriktiv hållning gentemot alkoholen. Kulturen i
Sverige har varit och är förhoppningsvis än i dag, i
alla fall i vissa kretsar - emellertid kanske i allt mind-
re kretsar - av sådan natur att man har en avvikande
hållning till alkoholen jämfört med andra länders
tradition. Jag vill på intet sätt rättfärdiga alkoholen
genom att nämna andra länders tämligen modesta
hållning till begränsning av alkoholhaltiga drycker.
Vi svenskar ska vara svenska och eftersträva den
kultur vi har fått med oss från barnsben.
Alkoholpolitiken i Sverige har sedan lång tid till-
baka uppfattats av många som restriktiv. Denna poli-
tik och hållning har genom det statliga monopolet
varit ganska enkel att bevara och kontrollera genom
tiderna, och folk har accepterat detta. Men i dag ser
det annorlunda ut. Människor reser betydligt mer.
Opinionen påverkas och förändras genom resor och
inte minst genom TV- och filmtittandet. Allt oftare
möts vi av och upplever en passiv alkoholreklam rakt
in i det svenska folkhemmet.
Den svenska alkoholpolitiken har haft sitt ur-
sprung i folkrörelsernas uppbyggnad vid 1800-talets
mitt. Det fanns en tid då det säkerligen fanns behov
av denna ganska snäva politik. Alltför många männi-
skor hade då lockats med och bundits av alkoholens
avskräckande beroende.
I dag är samhället och även människorna annor-
lunda. Alkoholen har fått en annan status. TV, video
och vanliga filmer visar alltmer från andra kulturer,
och dessutom har alkoholen nära nog blivit ett nor-
malt eller i alla fall vanligt inslag i alla samhällsskikt.
Det tycks vara så att det inte går att visa en film utan
inslag av välkomstdrinkar eller andra alkoholintag.
Detta borde inte ha någon betydelse, men gång på
gång bevisas mediernas genomslagskraft när det
gäller människans beteende och handlande. Vi män-
niskor är och ska förbli fria varelser och individer
med ett fast eget förstånd som i normalfallet kan fatta
beslut utifrån de konsekvenser ett visst handlande
eller ett beslut kan få.
Fru talman! Jag vill med anledning av min kanske
oväntade inledning tydligt tala om att kristdemokra-
terna på intet vis kan tänka sig en utökning av inför-
selkvoterna eller göra alkoholhaltiga drycker mer
tillgängliga för människor i allmänhet och för ung-
domar och storkonsumenter i synnerhet.
I vår reservation tillsammans med Centerpartiet,
Folkpartiet och Miljöpartiet tar vi avstånd från den
svängning som svenska regeringen gjort i ärendet. På
utskottsresan till Bryssel och sammanträffandet med
ansvarige kommissionären Bolkestein fanns en bred
majoritet för att Sverige skulle agera och verkligen
driva frågan om att få behålla det svenska undantaget.
Det är märkligt att regeringen, som vi skriver i reser-
vation 2, bytt fot i en så viktig fråga.
För oss svenskar är detta en fråga inom folkhäl-
soområdet. Det har inte blivit någon mätbar förbätt-
ring vad gäller alkoholkonsumtionen. Risken är sna-
rare att konsumtionen ökar på bekostnad av svartsprit,
hembränt och införsel från utlandet.
Det skulle kunna finnas olika argument för att
eventuellt ta bort de svenska begränsningarna av
alkoholinförsel. Det kan finnas skäl att sänka skatten.
Vi hör och kommer i denna debatt att höra olika linjer
som talar varmt för respektive åsikt.
Som helsingborgare skulle jag kunna känna en
viss förståelse för en sänkning av svensk alkoholskatt.
Det kommer i framtiden att bli ännu mera öl och vin
som ska transporteras via Öresundsbron och färjorna
från Danmark och Tyskland. Detta vill vi inte förbju-
da, men ett observandum är att den svenska skatten
snarare uppmuntrar till att ta med allt större volymer
än att handla på våra svenska utskänkningsställen.
På färjorna mellan Helsingborg och Helsingör
transporteras redan i dag oerhört stora mängder öl och
vin dagligen. Vi kan bara ana vad dagens beslut
kommer att innebära. Signalen är tyvärr tydlig. Den
svenska lagstiftaren accepterar en allt större legal
införsel av alkohol, och detta får till följd att såväl
ungdomar som andra konsumenter som kanske inte
borde öka sin konsumtion erbjuds allt billigare och
mer lättillgängliga alkoholdrycker.
Fru talman! Jag vill med anledning av hälsoas-
pekterna säga att statistiken är tydlig. Alltför hög
konsumtion ger allvarliga skador på lever och andra
organ. Detta är både känt och bevisat. Även om
veckotidningar och andra försöker intala oss att ett
glas vin om dagen skulle vara nyttigt finns det så
mycket viktigare hälsofrämjande livsstilar att bejaka.
Det är inte nödvändigt och säkert inte särskilt lämp-
ligt att basunera ut värdet av ett glas vin om dagen. På
detta sätt bejakas och legitimeras konsumtionen.
Följdverkningarna kan bli förödande. Det är mycket
viktigare att staten satsar medel på folkhälsofrämjan-
de åtgärder och t.ex. får oss att röra på oss mer, cykla
i stället för att köra kortare bilsträckor och promenera
i stället för att sitta hemma i soffan.
Kristdemokraterna anser inte att de nya införsel-
reglerna kommer att förbättra folkhälsan, snarare
tvärtom. Det är därför vi säger nej till propositionen
och hemställan i betänkandet.
Vad gäller attityderna till alkoholen vill jag säga
följande. Jag har inte minnesbilden helt klar för mig,
men det finns forskning om ungdomars attityd och
debut vad gäller alkoholhaltiga drycker. I de familjer
där alkohol inte serverats eller ens funnits med i livs-
stilen har barnens debut kommit mycket senare. Det
är i samma undersökning bevisat att ju senare alko-
holdebut man får, desto bättre har man lärt sig att
kunna ha en avhållsam attityd till alkoholen. Därmed
blir konsumtionen totalt sett mindre, och dessutom
blir skadorna mindre allvarliga.
Det ska i sammanhanget sägas att det inte nöd-
vändigtvis följer skador och problem med ett alkoho-
lintag. Det är återigen en fråga om rätt attityd.
Jag har ett exempel från nyårsafton 1999. Jag var
tillsammans med min hustru i Cannes. Tusentals
människor rörde sig på strandpromenaden i denna
vackra franska stad. Vi såg ett mäktigt fyrverkeri.
Ljumma vindar och i övrigt bra väder välkomnade
massorna ned till strandkanten. Efter tolvslaget för-
undrades jag över att varken se tomma champagne-
flaskor eller överfyllda människor. Däremot hörde jag
om stämningen i min egen hemstad denna natt. Jag
vill på intet sätt legitimera alkoholen, men attityden
är viktig. I detta sammanhang har föräldrar ett stort
ansvar för att hindra sina barn och ungdomar från att
bli storkonsumenter.
Folkhälsan är viktig. I Romfördraget, artikel 30,
och enligt Amsterdamfördraget ska restriktioner för
import kunna tillåtas med hänvisning till bl.a. männi-
skors och djurs hälsa. I artikel 152 kan man vidare
läsa att en hög hälsoskyddsnivå ska säkerställas vid
utformningen och genomförandet av all gemenskap-
spolitik och alla gemenskapspåtgärder. Därför bör
Sverige stå fast vid tolkningen av de svenska undan-
tagsreglerna, och vi borde hålla fast vid dem så länge
rådet inte beslutar om något annat.
För oss svenskar är folkhälsan mycket viktig. Den
kan bäst bevaras och förhoppningsvis även förbättras
om informationen om alkohol förbättras och blir mer
tillgänglig för alla människor.
Vad gäller andra länders attityder och vanor vill
jag säga följande. Hur många gånger har vi inte hört
att man både i Danmark och Frankrike har bättre öl-
och vinvanor än vi svenskar? Må så vara - jag kan
hålla med om detta - men vi får inte glömma bort att
samma länder också toppar statistiken vad gäller
leverskador.
Kostnaderna för samhället blir betydligt större än
vad skattepengarna inbringar. Nämnda länder har på
senare tid även sneglat på och börjat ta till svensk
folkhälsomodell. Det finns allt för dem att vinna på
en förbättrad folkhälsolinje. Då ska inte vi i Sverige
gå ifrån denna sedan lång tid tillbaka väl inarbetade
attityd till folkhälsan. Snarare borde information om
och attityd till bättre folkhälsa stärkas.
Sammanfattningsvis, fru talman, anser kristdemo-
kraterna att regeringen borde kunna driva den svens-
ka linjen avseende införselnivåerna hårdare. Med
anledning av detta är vår reservation skriven. Vi har i
denna linje gott stöd av flera partier.
Den svenska alkoholpolitiken har hittills varit
framgångsrik och får inte raseras. Politiken har syftat
till att minska alkoholmissbruket och präglats dels av
beskattning samt reglering av handel och utskänk-
ning, dels av insatser inom hälso- och sjukvård samt
socialtjänst av såväl förebyggande som rehabiliteran-
de karaktär.
I detta sammanhang har stora och betydelsefulla
insatser gjorts av ideella organisationer. Dessa rörel-
ser får inte negligeras eller glömmas bort. Snarare ska
de uppmuntras.
Anf. 82 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Reglerna för införsel från andra EU-
länder har varit en stor och betydelsefull fråga under
förhandlingarna inför det svenska medlemskapet i EU
och är det alltjämt. Det var en viktig framgång i
medlemskapsförhandlingarna att kunna bibehålla de
strikta införselregler som då förhandlades fram. Sak-
ligt sett har Sverige haft en stark position för att be-
hålla en fortsatt stark restriktivitet när det gäller inför-
selregler för alkohol och tobak. Hälsoaspekten är
grundstenen i den argumentation som förklarar och
försvarar den svenska hållningen.
Den process som föregått den proposition som
ligger till grund för det här betänkandet har emellertid
präglats av valhänthet, brist på struktur och strategi
och även brist på engagemang från den svenska rege-
ringen. Regeringen har näst intill kapitulerat inför
EU-kommissionen på det här området.
Jag är naturligtvis medveten om att arbetet har
försvårats av att moderaterna så tydligt har kastat loss
från den traditionella och framgångsrika svenska
alkoholpolitiken. Den splittring i den här frågan som
därmed har dokumenterats i det svenska parlamentet
och därmed också i det svenska samhället har natur-
ligtvis skickligt utnyttjats av kommissionären under
förhandlingarnas gång. Det är just i sådana här situa-
tioner som det verkligen ställer stora krav på struktur,
strategi och engagemang. Tyvärr har inte regeringen
lyckats mobilisera dessa egenskaper.
Vi anser framför allt att regeringen borde ha an-
vänt folkhälsoargumentet i förhandlingarna med EU-
kommissionen. I såväl Romfördraget som i Amster-
damfördraget anges att restriktion mot import ska
tillåtas med hänvisning till människors och djurs
hälsa och liv. Det har för övrigt hänvisats till detta
inslag i fördragen i bl.a. diskussionen om möjligheten
att exportera svenskt snus till övriga EU-länder.
Vi anser att riksdagen bör avslå den här proposi-
tionen, och att Sverige bör hävda att de svenska un-
dantagsreglerna förlängs automatiskt om inte rådet
fattar ett annat beslut i enhällighet. Om kommissio-
nen då skulle föra frågan till EG-domstolen, vilket ju
inte alls är självklart, torde den svenska hållningen ha
goda möjligheter att vinna domstolens gehör.
Fru talman! Jag vill mot denna bakgrund yrka bi-
fall till reservation 2 och även till reservation 4, som
behandlar inriktningen av kommande åtgärder.
I reservation 4 framhålls bl.a. att vi måste fortsätta
den restriktiva politik som syftar till att sänka den
totala alkohol- och tobakskonsumtionen och därmed
de totala skadorna, som orsakar samhället stora kost-
nader och som innebär stora lidanden för många indi-
vider. För åtskilliga människor medför alkoholens
och tobakens skadegörelser rena tragedier. Jag tycker
att det förtjänar att påpekas att när vi talar om hälso-
effekter är det icke enbart effekter på brukarnas lever,
lungor och andra organ, utan det är också effekterna
av den brottsliga verksamhet som i så stor utsträck-
ning har sitt ursprung i missbruk av alkohol, t.ex.
kvinnomisshandel.
Vi anser också att Sverige bör verka för samma
alkoholpolitik inom den europeiska unionen, allt i
syfte att minska skadorna genom en lägre alkohol-
och tobakskonsumtion.
Anf. 83 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Skatteutskottets betänkande nr 23
med den föga upphetsande titeln Privat införsel av
alkoholdrycker, m.m. är det vi diskuterar just nu.
Bakom den döljer sig en mycket allvarlig försvagning
av det kanske viktigaste inslaget i svensk folkhälso-
politik. Ett bifall till propositionen kommer att leda
till ökat lidande och sämre folkhälsa.
När vi diskuterar den frågan i kammaren finns
inte någon från regeringen med oss. Det finns ingen
socialminister i kammaren som är beredd att diskute-
ra denna fråga, utan vi diskuterar den tydligen i hu-
vudsak som en skattefråga.
Den svenska sociala alkoholpolitiken har varit
framgångsrik. Självfallet har vi alkoholproblem i vårt
land. Självfallet har vi alkoholskador i vårt land,
fysiska och psykiska. Men politiken har jämfört med
nästan alla andra länder varit framgångsrik.
Länder som tillämpat liknande alkoholpolitik som
vi - jag tänker på länder som Norge och Island - har
liknande folkhälsotal som vi.
Två huvudinslag, och många andra inslag, finns i
den svenska alkoholpolitiken. Det ena är en aktiv
prispolitik, dvs. höga priser på alkoholen. Det andra
är en detaljhandel utan privata vinstintressen. Bakom
denna alkoholpolitik har till helt nyligen stått samtli-
ga partier i denna riksdag, förutom Moderaterna.
I samband med de angelägna förhandlingarna om
svenskt medlemskap i den europeiska unionen var det
uppenbart att ett av problemen hade att göra med
alkoholpolitiken. Därför var vi, både från den dåva-
rande regeringens sida och den socialdemokratiska
oppositionens, som intimt var involverad i de för-
handlingarna på ett mycket bra sätt, överens om att vi
hade funnit en lösning som skulle kunna hantera
införselreglerna och det hot de förstås innebar mot en
aktiv prispolitik. Vi var såväl i de propositioner som
den borgerliga regeringen lade fram som i de den
därpå tillträdande socialdemokratiska regeringen lade
fram överens om att det svenska undantaget skulle
behållas tills ett enigt ministerråd bestämde något
annat, dvs. i klartext: Sverige skulle ha vetorätt mot
en förändring på den här punkten.
Inför förhandlingarna 1996 fanns det förstås oro
på flera håll för hur det skulle gå och hur man skulle
lyckas se till att undantaget förlängdes. Men i botten
kände vi till den tolkning som vi hade gjort i god tro,
såväl från socialdemokraternas som de borgerliga
partiernas sida.
Ett bekymmer i förhandlingarna den gången var
att regeringen misslyckades med att behålla Danmark
och Finland på samma sida som Sverige. Det är
självklart att det underlättar i EU-arbetet, om inte i
den rättsliga processen så i det dagliga arbetet i mi-
nisterrådet, om det är flera länder som står bakom en
linje. Det var förstås en allvarlig försvagning av de
framtida möjligheterna.
Den lösning som Sverige fick genom att stå fast
var alla överens om var bättre än den lösning som
Danmark och Finland fick.
Det var alldeles uppenbart, och går inte att bestri-
da, att Sverige kunde när som helst då eller när som
helst därefter fått samma dåliga lösning som Dan-
mark och Finland, dvs. att undantagen skulle upphöra
några år in på 2000-talet.
Sedan kom då de nu aktuella förhandlingarna.
Den bild som efter ett tag började framtona var en
bild av en ganska passiv regering, dvs. en regering
som inte uppfattade detta som en stor och viktig frå-
ga. Vi i Folkpartiet hoppades att vi hade fel i den
oron. Vi fick tydliga signaler från socialdemokraterna
i riksdagen och regeringen att man stod fast bakom
den linje som funnits förut och den svenska tolkning-
en. Det var en sen aktivitet, och det var brist på enga-
gemang, och när man hade chansen att svara kom-
missionen i början av året upprepade man inte de
svenska argumenten. Under hela den tiden hade man
stöd av sex av riksdagens sju partier.
Skatteutskottet träffade den ansvarige kommissio-
nären i början av året och framförde de svenska syn-
punkterna från de partier som stod bakom dem. Mån-
dagen den 6 mars var kommissionären på besök i
Stockholm och fick då återigen höra den svenska
positionen från företrädare från såväl skatte- som
socialutskotten - återigen med undantag av modera-
terna. På fredagen i samma vecka sprider plötsligt
finansminister Bosse Ringholm en pessimistisk och
defaitistisk bild av läget inför EU-nämnden. På mån-
dagen därefter - bara en vecka efter det att Bolkestein
var i Stockholm och träffade utskotten - i samband
med ett telefonsamtal med EU-nämnden i Stockholm
och förberedelserna inför ministerrådet, vet finansmi-
nistern en halvtimme innan inte om ärendet ska upp
på mötet. En timme senare har han kapitulerat och
därmed underminerat en av de två grundpelarna i den
svenska sociala alkoholpolitiken.
Några dagar senare träffas man i EU-nämnden
och får en rapport från finansministern. Den förste
som begär ordet på den punkten är moderaternas
företrädare Lars Tobisson. Han säger då följande:
"Först vill jag gratulera finansministern till vad som i
medierna har beskrivits som en stor förhandlings-
framgång. Jag tycker att det har varit väldigt bra. Jag
ger detta beröm desto hellre som uppgörelsen på
egentligen varje punkt överensstämmer med vad vi
moderater har hävdat och begärt från allra första
början."
Ordföranden i riksdagens nykterhetsgrupp, riks-
dagsmannen Göran Magnusson, uttalade tillfreds-
ställelse över att man hade lyckats uppnå en uppgö-
relse på denna grund, och han antydde att detta var en
förhandlingsframgång. Detta skedde samtidigt som
det var samma dåliga uppgörelse som vi i fyra års tid
hade kunnat få vilken eftermiddag som helst.
Grunden för detta, fru talman, skulle enligt propo-
sitionen vara en rättslig analys som hade visat att vi
inte kunde upprätthålla den ståndpunkt som alla från
svensk sida har intagit dessförinnan. I den promemo-
ria, som inte finns redovisad i propositionen men som
går att begära ut från departementet, är slutsatsen
gjord av en jurist att det finns övervägande skäl för att
vi inte skulle vinna gehör i EG-domstolen. Promemo-
rian är såvitt jag förstår daterad till efter den Ring-
holmska kapitulationen och har uppenbarligen tagits
fram i slutskedet inför de förhandlingar som man i tre
och ett halvt års tid har känt till skulle äga rum.
Fru talman! Jag har länge intresserat mig för poli-
tik och riksdagsarbete. Det är möjligt att jag har mis-
sat någonting när jag nu säger att jag undrar om något
så stort och viktigt beslut som det Bosse Ringholm
fattade den 13 mars har fattats på så dåliga grunder
som i det här fallet.
Fru talman! Jag har några synpunkter till, men för
att inte glömma bort något yrkar jag nu bifall till
reservationerna 2 och 4. I reservation 2 yrkar vi, till-
sammans med tre andra partier, avslag på propositio-
nen.
Om några timmar kommer det sannolikt att bli så
att socialdemokrater, moderater och även vänsterpar-
tister, raserar en av de två viktigaste hörnpelarna i den
sociala alkoholpolitiken. Vad gäller Socialdemokra-
terna och Vänsterpartiet är det ett mysterium. Jag har
ett par frågor till Göran Magnusson, som jag tycker
mig se på talarlistan, annars till den socialdemokrat
som kommer att företräda Socialdemokraterna i de-
batten.
För det första: Anser regeringen att man har skött
det uppdrag man fick från riksdagen vad gäller alko-
holpolitiken och förhandlingarna i EU? För det andra:
Hur ser man på vad som kommer att hända med alko-
holskadorna i vårt land när de nya införselreglerna
börjar användas?
Vad gäller moderaterna finns inget mysterium. De
har länge velat bli av med den sociala alkoholpoliti-
ken. Nu tas ett stort steg bort från den, och de är för-
stås nöjda. I den debatt som vi har hört handlar det
om införselbestämmelser, EG-regler, tolkningar av
det rättsliga läget, svartspritens pris och annat. Men
moderaterna är också emot den andra hörnpelaren i
den svenska alkoholpolitiken. De vill ju avskaffa det
detaljhandelsmonopol vi har haft sedan flera genera-
tioner tillbaka. I andra sammanhang har de uttryckt
skepsis mot åldersgränsen. Jag skulle gärna vilja höra
från moderat håll hur det är: Om ni från moderaterna
skulle få gehör för ert andra huvudkrav, vad återstår
då av den sociala alkoholpolitiken, och vad kommer
då att hända med alkoholskadorna i vårt land?
I detta anförande instämde Elver Jonsson (fp).
Anf. 84 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! I och för sig skulle jag kunna ta re-
plikskiftet med min bänkkamrat, Bo Könberg, men
nu tar vi det mer publikt.
Jag försökte lägga fram i mitt inledningsanförande
att vi verkligen känner det sociala ansvaret för folk-
hälsan, men vi får inte bygga upp några illusioner. Vi
är medlemmar i den europeiska unionen. Vi har en
konsumtion av alkohol som är hög i landet - mycket
högre än de officiella siffrorna. Så mycket som hälf-
ten av all sprit som konsumeras i landet är inte distri-
buerad via Systembolaget och beskattad. Det finns en
organiserad brottslighet som hanterar detta. Vi måste
få en förändring till stånd på det planet.
Anser Bo Könberg att det är bättre att ha det som
det är i dag med ett så stort inslag av illegal hantering
i stället för att göra det legalt och acceptera samma
förhållanden som gäller i andra länder i Europa? Vi
har också varit inne på att bedriva en upplysnings-
verksamhet liknande den som har varit så framgångs-
rik när det har gällt att få ned tobakskonsumtionen.
Anf. 85 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! För den allmänna debattens skull är
det väl bättre om min bänkkamrat Carl Erik Hedlund
och jag för debatten från talarstolen än bara i bänken.
Det sägs nu att moderaterna känner ansvar och är
engagerade i frågan om alkoholpolitiken. Det som
förbryllar är att man på varje punkt, utom allmänna
tal om upplysning, är emot saker som har visat sig
fungera och har bidragit till att Sverige har färre al-
koholskador än de flesta andra länder i världen. Det
var därför jag nämnde - trots att detta, fru talman,
formellt är en skatteutskottsdebatt - frågan om detalj-
handelsmonopolet, där man inte kan åberopa några
EG-skäl, utförsel eller införsel över gränserna eller
något annat. Det visar på en systematik i det moderata
tänkandet. Moderaterna har varit emot varje inslag i
en social alkoholpolitik, utom tal om upplysning.
Nu är självklart alla mycket engagerade för upp-
lysning. Det finns områden inom folkhälsan där upp-
lysning har haft god effekt. Tobaksrökning är sanno-
likt ett sådant exempel. Men det finns, tyvärr, mycket
lite material som visar att allmänna upplysningskam-
panjer om alkohol går emot så tunga krafter som låga
priser, stor tillgänglighet osv. Eller känner Carl Erik
Hedlund till några sådana undersökningar?
Anf. 86 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! Moderaternas uppfattning om detalj-
handelsmonopolet är att på det området, som på andra
områden, finns det ett godtagbart alternativ, nämligen
att vi har licensierad handel eller något annat med
kontroll. Det behöver inte vara monopolverksamhet.
Systembolagets kostnader är förmodligen högre än
vad de skulle vara om distributionen skedde i konkur-
rens.
Detta har inte någon bäring på den sociala aspek-
ten. Tillgängligheten är i dag hög. Vi har försök med
lördagsöppet. Vi har kvällsöppet, och vi har enligt
tidningarna fler butiker. Jag kan alltså inte se att själ-
va detaljhandelsmonopolet har något att göra med
alkoholpolitiken som sådan.
Upplysningskampanjen om alkoholen har varit
minst sagt tafflig. Man måste satsa betydligt större
resurser, och den måste naturligtvis genomföras på ett
betydligt mer pedagogiskt sätt för att kunna få någon
effekt.
Som jag har varit inne på några gånger tidigare
har vi erfarenheter av ett långsiktigt arbete som har
bedrivits av bl.a. Non Smoking Generation när det
gäller tobaken. Varför skulle man inte kunna få sam-
ma resultat när det gäller alkoholen? Jag kan fortfa-
rande inte förstå varför det är bättre att ha en stor
illegal hantering av alkohol i landet än att ha en legal
hantering, där vi i alla fall har någon form av kontroll
över det hela, samtidigt som vi kan begränsa den
organiserade brottsligheten.
Anf. 87 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Som jag redan har nämnt några gång-
er och som har nämnts hundratals gånger genom åren
i riksdagsdebatter om alkoholpolitiken har vi under
1900-talet lärt oss några saker. Vi har lärt oss det i
och för sig självklara, speciellt för moderater och
liberaler, nämligen att priset på en vara eller tjänst har
betydelse för konsumtionen. Men vi har också - åt-
minstone många av oss - lärt oss att om man vill ha
en låg försäljning av någonting är det en fördel att
hålla de privata vinstintressena borta.
Carl Erik Hedlund, jag och många andra vill ha en
marknadsekonomi därför att vi betraktar den som
mycket effektiv. När jag ställer frågan till Carl Erik
Hedlund varför man ska ta bort Systembolaget börjar
Carl Erik Hedlund i en debatt som borde handla om
den sociala alkoholpolitiken diskutera huruvida Sys-
tembolaget är kostnadseffektivt eller inte. Varken jag,
någon annan folkpartist eller någon annan anhängare
av en social alkoholpolitik har någonsin använt ar-
gumentet att vi skulle vilja behålla monopolet därför
att det skulle vara effektivt vad gäller kostnaden per
såld flaska eller något sådant. Vi har varit för det
därför att det ger mindre skador i landet. I stället för
att diskutera den frågan tar Carl Erik Hedlund upp
frågan om kostnadseffektiviteten per försåld flaska.
Det är förstås så att upplysning i många olika
sammanhang har effekt, men den dystra erfarenheten
från mängder av länder är att upplysning om alkohol
inte räcker för att hålla alkoholkonsumtionen på en
bra nivå, dvs. på den traditionella svenska nivån, om
motkrafterna är för starka.
Jag ska därför innan jag avslutar mitt inlägg göra
en förutsägelse. Den är att om priserna i Sverige
sjunker, om vi börjar sälja alkohol på mängder av
ställen i landet med privat vinstintresse och om vi
lägger ned aldrig så många hundratal miljoner på den
bästa reklamkampanjen, kommer alkoholkonsumtio-
nen och alkoholskadorna ändå att stiga.
Anf. 88 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att uttala tre ord:
löftessvek, EU-vek och folkhälsolek. Det som rege-
ringen här sysslar med är ett löftessvek. Man har visat
sig vara EU-vek, och man har agerat som om folkhäl-
sa är en lek.
Detta kanske låter roligt, men det är det inte. Den
proposition som vi nu yrkar avslag på innebär att
införselreglerna för alkohol ändras och att svensk
alkoholpolitik raseras. Den svenska alkoholpolitiken
har haft en folklig förankring. Den svenska alkohol-
politiken har sprungit ur svensk folksjäl, inte lagts på
ovanifrån från politikerna. Den har byggt på att man
ska minska tillgängligheten av alkohol för att minska
konsumtionen.
När man avvecklar införselreglerna för alkohol på
det här viset minskar förutsättningarna för en svensk
alkoholpolitik över huvud taget. Vi anser att Sverige
borde stå fast vid den tolkning som man har gjort av
de svenska undantagsreglerna, så länge rådet inte
enhälligt fattar ett annat beslut.
Vad bygger man då det här beslutet på? Det byg-
ger på en väldigt tunn rättslig analys. Man har hänvi-
sat till att det är ytterst osäkert att Sverige vid en
domstolsprövning skulle få stöd för sin tolkning av
möjligheten att behålla en införselbegränsning utan
sluttidpunkt. Det är ingen djupare rättslig analys.
Man har inte heller någon plan för hur den svens-
ka alkoholpolitiken ska se ut i sin helhet, utan man
genomför detta beslut utifrån att finansminister Bosse
Ringholm på EU-nivå gick med på att avskaffa de
svenska undantagen.
Det är också ett parlamentariskt dåligt förankrat
beslut. Det komiska är att alla partier utom Modera-
terna i riksdagen onsdagen efter det att finansminis-
tern gått med på att ta bort de svenska undantagen
röstade för en reservation om bibehållande av un-
dantagen. Han hade då i och för sig tagit upp frågan i
EU-nämnden för en kort diskussion, men det kan inte
kallas en verklig förankring.
Det som man undrar är vilka motiven bakom Bos-
se Ringholms agerande är. Jag anser att regeringen i
den här frågan inte har agerat på ett tydligt sätt på
EU-nivå. Man har inte drivit frågan med kraft, och
man vågar inte vara lite bråkig. Jag tycker att man
har agerat väldigt besynnerligt i den här frågan.
Är det så att artikel 152 i Romfördraget, som sä-
ger att en hög hälsoskyddsnivå ska säkerställas vid
utformningen och genomförandet av all gemenskap-
spolitik och alla gemenskapsåtgärder, inte betyder
någonting? Den får ju allvarliga konsekvenser för
hela EU-samarbetet. Borde vi inte förfäkta och för-
svara artikel 152 och tydligt driva frågor? Tyvärr
verkar det som om regeringen i fråga efter fråga på
EU-nivå lägger sig ganska platt. Sverige är det land
som allra mest - vi är bäst i klassen - implementerar
EU-direktiv och inte tydligt vågar driva frågor. Det är
inte bra. I det avseendet agerar man EU-vekt.
Det gäller här frågan om att de svenska undanta-
gen skulle kunna bibehållas, som man sade i inför
folkomröstningen om ett medlemskap i EU. Social-
demokraterna var väldigt tydliga och sade att vi kan
bevara svensk alkoholpolitik. Vi står här i dag några
år senare och har börjat rasera svensk alkoholpolitik
på ett sätt som dessutom är planlöst och oansvarigt.
Hade man tyckt och ansett att man inte kan bevara
de svenska undantagen, borde man samtidigt ha lagt
fram ett förslag till hur den svenska alkoholpolitiken i
sin helhet ska se ut. Ett sådant agerande har vi inte
sett från regeringen i denna fråga, och det är anmärk-
ningsvärt.
Jag yrkar avslag på propositionen och stöder re-
servation 2.
Anf. 89 ULLA WESTER (s):
Fru talman! Ibland blir det väldigt tydligt att en
fråga vägrar att låta sig inlemmas i riksdagens ut-
skottsindelning. Det är omöjligt och även meningslöst
att diskutera införselregler och alkoholskatter utan att
ge sig in på socialutskottets domäner.
Den här gången - som så många gånger tidigare -
har utskottet använt sig av möjligheten att inhämta
yttrande. Socialutskottet har gjort ett mycket gott
arbete och har gett svar på den del som ligger inom
det utskottets kompetensområde. Tillsammans har vi
format en helhet.
Det är väl så att alkoholpolitiken intresserar de
flesta. Politiker eller inte - synpunkter har vi var och
en, mer eller mindre välgrundade.
Sedan många år har heller inte de alkoholpolitiska
frågorna varit partiskiljande. Med ett enda undantag
har vi i Sveriges riksdag varit överens om tagen.
Undantaget har ju varit moderaterna som faktiskt har
stått helt ensamma med sin uppfattning.
Utan att ta för stora ord i min mun törs jag säga att
vi andra har haft rätt och Moderaterna fel. Den åsik-
ten grundar jag på all internationell statistik som så
entydigt visar att vi i vårt land, jämfört med hur det är
i alla andra länder, har mycket gynnsammare siffror
vad gäller mängden konsumerad alkohol och de alko-
holrelaterade skador som överkonsumtion medför.
Jag är stolt över vår alkoholpolitik och det tycker
jag att vi alla har all anledning att vara. Det är ju
ingen slump att vi har lyckats bättre än andra, utan
det är resultatet av ett medvetet politiskt arbete med
stark förankring. Alla partier utom ett har förstått
sambanden mellan tillgänglighet, pris, konsumtion
och skador. Men trots våra framgångar finns det i vårt
land alldeles för många som direkt eller indirekt är
offer för alkoholens skadeverkningar, och varje en-
skilt offer innebär naturligtvis en tragik.
Nu står vi inför en förändring av införselreglerna
och inför att anpassa dessa till EU:s regelverk. Det är
förvisso en stor förändring och också en mer eller
mindre oönskad sådan. Men själva grundtanken kring
den restriktiva alkoholpolitiken är och förblir den-
samma. Vad vi nu måste göra är att förstärka arbetet
med de andra alkoholpolitiska instrumenten. Exakt
vilka de blir kommer vi att få svar på när den nya
alkoholpolitiska handlingsplanen i höst läggs på riks-
dagens bord.
Det är bara Moderaterna som är odelat positivt till
att vi nu måste lämna vårt "undantagstillstånd". För
dem innebär kvothöjningarna inga problem, snarare
tvärtom. Bekymren är i stället att den första kvothöj-
ningen borde ha varit större och att upptrappningen
under de kommande åren borde gå fortare. Alla ne-
gativa konsekvenser vill de avhjälpa genom att sänka
skatterna - i och för sig inget nytt under solen.
Det var förvånande att här höra att också Krist-
demokraternas representant lämnar dörren öppen för
skattesänkningar. Det vore verkligen intressant att få
höra kd:s företrädare vidareutveckla det.
De moderata reservationerna i detta betänkande
var mycket förutsägbara, utom på ett område som vi
berört tidigare i debatten. Det gäller då Systembola-
get. Fram till i dag har Moderaterna i varje motion
och i varje reservation det bara varit möjligt lagt fram
förslag om att avskaffa Systembolaget. Och nu kom-
mer alltså de här andra signalerna. De skattesänk-
ningar som partiet förespråkar motiveras som ett sätt
att rädda Systembolaget. Det gläder mig oerhört
mycket om det är så att Moderaterna nu förstår vikten
av att behålla försäljningsmonopolet - bättre sent än
aldrig. Eller har jag tolkat reservationen fel? Här
behövs ett klarläggande. Vad vi hörde i replikskiftet
nyss var inte så där alldeles klart, tycker jag.
Varje parti anser att informationsarbetet kring al-
koholfrågorna är viktigt. Även Moderaterna har beto-
nat detta instrument. Det är nästan så man blir rörd
till tårar över detta nymornade intresse och över om-
sorgen om allas vår hälsa.
Fru talman! Hur jag än försöker leta i de moderata
förslagen kan jag inte hitta någon röd tråd som löper
klart och tydligt. När nu Moderaterna så starkt före-
språkar alkoholförebyggande insatser måste väl detta
arbete rimligen få komma i gång innan det är läge att
braka i väg med lägre alkoholskatter och ännu större
införselkvoter. Tågordningen här uppfattar jag mer
som att slänga jästen efter degen - den önskade ef-
fekten uteblir.
Från olika utgångspunkter kritiserar oppositionen
regeringen för att på ett eller annat sätt ha agerat fel i
förhandlingsprocessen vad gäller införselfrågorna.
Moderaterna uttrycker med sällan skådad självsä-
kerhet att det, som de skriver, länge har stått fullstän-
digt klart att vi inte skulle få behålla våra undantags-
regler. Kanske beror denna förvissning på att de fak-
tiskt var det parti som var huvudansvarigt vid inträ-
desförhandlingarna och som därför haft annan infor-
mation än vi andra. Det är dock bara en fundering
från min sida.
Vi andra vet att förhandlingsläget var mer än
ovisst, för olika instanser gjorde olika tolkningar av
ursprungsdokumenten och undantagets livslängd.
Den svenska regeringens ståndpunkt blev att det var
möjligt att få ett fortsatt undantag till stånd.
Till viss del kan jag instämma i att regeringen
borde ha legat längre fram i arbetet med den alkohol-
politiska handlingsplanen. Å andra sidan var ju ut-
gångsläget att det var möjligt att behålla vårt undan-
tag. Men vill man vara trovärdig i förhandlingspro-
cessen måste man väl vara försiktig med att föra en
parallell politik. Som vanligt är det lätt att kritisera
med facit för handen - man vet precis hur man skulle
ha agerat. I dag vet vi alla hur resultatet av förhand-
lingarna blev. Nu får vi göra det bästa och arbeta
utefter det.
Ja, vi förlorade en del men vi klarade också hem
en del. Det faktum att vi har några år på oss för att
"anpassa in" de nya införselkvoterna kommer att få
stor betydelse.
Av någon outgrundlig anledning har Miljöpartiet,
Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna uppfattat
situationen så att den svenska regeringen i största
hemlighet gjort sitt sämsta för att få behålla undan-
tagsreglerna. Hade bara folkhälsoargumentet använts
så skulle vi ha haft kvar vårt undantag, anser de fyras
gäng.
Återigen: Ståndpunkten var ett bibehållet undan-
tag. Naturligtvis var folkhälsan det tunga argumentet i
det svenska förhandlingsupplägget. Det är ju det
argumentet som är själva kärnan i alkoholpolitiken.
Svårast att ta ställning till det här betänkandet har
nog Folkpartiet haft. Det är inte för inte som det par-
tiet kallas för nykterhetspartiet. Å ena sidan är Folk-
partiet det mest EU-vänliga partiet. Å andra sidan vill
det partiet visa upp en alkoholkonservativ sida. Det
har i sitt ställningstagande inte vänt kappan efter
vinden, utan det har helt snott in sig i den. Det har
valt att gå samman med Kristdemokraterna, Centern
och Miljöpartiet som förfäktar uppfattningen att Sve-
rige borde ha vidhållit sin ståndpunkt och låtit kvot-
frågan gå vidare för avgörande i EU-domstolen.
Hur detta går ihop med Folkpartiets övriga Euro-
papolitik kan man undra. Och på vilket sätt skulle
situationen ha blivit bättre av att vi hade låtsats att
EU-undantaget inte upphört? Det är sannerligen att
dra den nyss nämnda insnodda kappan också över
huvudet!
Att Miljöpartiet är inne på samma linje är inte så
förvånande. Så fort EU på något sätt är inblandat så
säger miljöpartisterna nej, även om det ställningsta-
gandet i grunden motverkar den egna politiken.
Att Centern också trasslat in sig så till den grad är
mer än förvånande. Det är olikt det partiet att med
vett och vilja verka för att tillskapa en rättsotrygg
situation. Centerns politik brukar bygga på verklig-
hetens grund, och inte på de rosa molnens. Vad är det
som har hänt? För ingen kan väl rimligen bortse från
de etiska och praktiska problem som direkt skulle bli
följden av de fyras förslag?
Tänk på alla de lagerbyggnader som måste tas i
anspråk för att förvara beslagtagen sprit! Kan ni se
dem framför er? Tänk på alla böter och alla skade-
stånd som måste hanteras på ett eller annat sätt, och
tänk på alla dem som laglydigt uppvisar sin kvantitet
och vill betala skatt på det som överstiger den tillåtna
införselmängden - när ingen faktiskt vet hur stor
kvoten egentligen är!
Man kan göra det väldigt lätt för sig genom att
skriva bort problemen, som de här fyra partierna har
försökt göra i sin reservation, och sedan överlämna
till Tullverket att bygga lagerlokaler och försöka hitta
lösningar på de andra problemen.
Ja, det är ett enkelt och bekvämt sätt, men det är
en synnerligen oansvarig metod.
Är det verkligen Centerpartiets uppfattning att den
svenska regeringen skulle ge upp våra förhandlings-
krav om det inte var fullständigt utsiktslöst att klara
hem dem?
Är det verkligen Centerpartiets uppfattning att det
är rimligt att spela spel med rättstryggheten som in-
sats?
Vad har Kristdemokraterna, Folkpartiet och Mil-
jöpartiet för svar på den frågan?
Anser verkligen dessa fyra partier att tullmyndig-
hetens resurser ska användas till att bygga lagerloka-
ler och till att vakta beslagtagen öl?
Fru talman! Jag måste säga att jag trots allt fortfa-
rande har hopp om Centerpartiet, och kanske också
om Folkpartiet. De har ännu tid att ändra sig, och
överge sitt stöd till detta fullständigt horribla förslag.
Men det är väl förmätet av mig att stå här i talarstolen
och tala om Centerpartiets och Folkpartiets heder. Det
är bättre att de gör det själva.
Oppositionens förslag spretar alldeles uppenbart
åt olika håll. I mitten står vi socialdemokrater. Vill
man knyta an till ämnet kan man säga att våra ställ-
ningstaganden är måttliga.
Från den 1 juli påbörjas ökningen av införselkvo-
terna. Under kommande år kommer sedan kvoterna
att successivt öka. I höst kommer så den nationella
handlingsplanen för de alkoholförebyggande åtgär-
derna. Samtidigt ska en översyn av och en diskussion
om alkoholskatterna ske. Det är möjligt att dessa
skatter ska justeras. Men om en sänkning ska ske så
ska vi ha ordentligt på fötterna och veta vad vi gör
och vilka effekter det får.
I en moderat motion hänvisas till det informa-
tionsarbete som man genomfört i Kanada med myck-
et goda resultat vad gäller alkoholkonsumtionen. Det
är glädjande att Kanada har lyckats bra. Men meto-
derna har inte bara bestått av informationskampanjer.
Man har också satsat på ökad tillgänglighet och fak-
tiskt också på höjda alkoholskatter. Med detta som
exempel vill jag belysa att de alkoholpolitiska frågor-
na är större och mer komplicerade än vad vissa låter
påskina. Det förhåller sig nämligen dessutom så i vårt
Kanadaexempel att andelen smuggelsprit också har
minskat.
Smugglingen och hembränningen är förvisso ett
oerhört stort problem, som inger mycket oro. Om nu
medicinen heter sänkta skatter - vilken nivå ska vi
välja? Det kostar mindre än 4 kr att tillverka en liter
sprit. I Estland kostar en flaska vodka 8 svenska kr.
Estland är också ett grannland.
Den djupa diskussionen om alkoholskatterna ska
vi ta i höst. Men jag vill redan nu poängtera att in-
formation är viktigare i kampen mot den illegala
spriten än vad en anpassning till den danska skatteni-
vån är.
Det måste bli fullständigt klart för alla att ett in-
köp av illegal alkohol är att direkt ge sitt stöd till den
organiserade brottsligheten med allt vad den medför i
vårt samhälle. Det måste bli känt att det kan vara
direkt livsfarligt att dricka s.k. svartsprit även om den
säljs i flaska med etikett och inte i plastdunk.
Måttliga dryckesvanor är inget hot mot folkhäl-
san. Men när måttlighetens gräns passeras leder det
till ett högt socialt, medicinskt och ekonomiskt pris.
Därför krävs en politik som begränsar alkoholkon-
sumtionen och skyddar framför allt barn och ungdo-
mar. En sådan politik ska vi med all kraft fortsätta att
föra.
En tung och bred riksdagsmajoritet som står bak-
om en restriktiv alkoholpolitik signalerar naturligtvis
trovärdighet. Vi socialdemokrater önskar att denna
enighet skulle kunna bestå även framöver.
En gemensam hållning är dessutom om möjligt
ännu viktigare i dag, när förändringarnas vindar blå-
ser så starkt. Vi som vill värna alkoholpolitiken har
allt att vinna på att visa samstämmighet gentemot de
alkoholliberala krafterna.
Det är ännu inte för sent för oppositionen att avstå
från partipiruetterna och i stället ställa upp på en
gemensam linje. Vi har fortfarande voteringsögon-
blicket framför oss.
Men, fru talman, ifall jag inte blir hörsammad av
oppositionen är det väl bäst att jag ber att få yrka
bifall till skatteutskottets hemställan i betänkandet
och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 90 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Ulla Wester började med att tala väl,
tyckte jag, om den sociala alkoholpolitiken, de stora
vinster som har gjorts i Sverige och den breda upp-
slutning som den har haft partipolitiskt med ett enda
undantag - Moderaterna. Så långt var det bra.
Men sedan, när hon började att sätta etikett på den
nya socialdemokratiska alkoholpolitiken och kallade
den måttlig, så kunde hon väl nästan ha börjat kalla
den moderat. Det var ju det som hände - och som jag
också var inne på i mitt anförande: Det jublades från
moderat håll i EU-nämnden fredagen efter det att
Bosse Ringholm kom hem med sin kapitulation.
Nu vill Ulla Wester att andra ska låta bli att rösta
efter sin övertygelse. Jag tycker att det skulle vara
allra bäst om alla i den här kammaren röstade efter
sin övertygelse, och jag tror att resultatet skulle bli
avsevärt bättre än nu, när många socialdemokrater
kommer att stödja regeringens proposition.
Något riktigt svar på varför regeringen har kapi-
tulerat har jag inte fått, men det kanske kommer i
Ullas replik eller i Göran Magnussons senare inlägg.
Det som jag kunde uppfatta handlade om att lager-
byggnaderna skulle vara dyra att bygga, och att tullen
skulle få det lite jobbigt.
Ingen kommentar tyckte jag mig uppfatta till att
den position som regeringen intog på förmiddagen
måndagen den 13 mars kunde man ha fått när som
helst - när som helst! Och detta beskrivs som en
förhandlingsframgång.
I stället för att svara på frågor angriper Ulla Wes-
ter Folkpartiet och mig. Hon talar bl.a. om att vi är
Europavänliga och att vi för en social alkoholpolitik.
Det är ju alldeles rätt. Det är bara lite svårt för oss
andra att se motsatsförhållandet i detta, att kunna vara
för ett brett samarbete i Europa i de frågor som bör
ligga på Europanivå samtidigt som man är för att
närhetsprincipen tillämpas på de frågor som kan av-
göras av medlemsländerna själva.
Det som är tråkigt är att socialdemokraterna inte
har lyckats stå fast vid en social alkoholpolitik. Det är
därför som vi för den här debatten i dag.
Anf. 91 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Nu har jag inte begärt att Bo Könberg
skulle sätta betyg på mitt anförande, så den kom-
mentaren vill jag lämna därhän. Jag vill inte heller
svara för vad moderaterna gör respektive inte gör.
När det gäller förhandlingsprocessen förmodar jag
att också Bo Könberg träffade sin partivän kommis-
sionären Fritz Bolkestein. Kanske kunde Folkpartiets
företrädare nå fram till Fritz Bolkestein och på något
vis påverka honom att ändra sin inställning. Min
definitiva uppfattning är att kommissionären var
fullständigt orubblig. Att vara EU-vän och obstruera
mot EU:s regler kan väl inte kännas så bra.
Anf. 92 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Ulla Wester säger att hon inte begär-
de något betyg på sitt anförande. Nej, men hon fick
det ändå.
När det gäller förhandlingsprocessen är det alltid
svårt att diskutera en förhandling när man har stått
utanför. Vi har utgått från att Ulla Wester har gjort
sitt bästa för att sätta sig in i hur läget var före för-
handlingarna och hur den svenska förhandlingsposi-
tionen under olika regeringar har varit sedan mitten
av 90-talet. I sitt senaste inlägg sade Ulla Wester att
det fanns skäl nog att kapitulera bara för att en kom-
missionär har tyckt annorlunda.
Ja, jag har träffat Fritz Bolkestein. Jag träffade
honom tillsammans med ett nästan enhälligt skatteut-
skott och socialutskott i grannhuset här i Stockholm
en vecka före Bosse Ringholms kapitulation. Vi var
mycket tydliga om den svenska positionen, och jag
tror att de närvarande kan intyga att det gällde även
mig. En vecka därefter kapitulerade regeringen, och
det är det som vi diskuterar i dag. Varför kapitulerade
regeringen veckan efter detta?
Anf. 93 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Då får jag framföra ett halvt tack till
Bo Könberg, eftersom jag fick ett halvt beröm för
mitt anförande.
Det är inte särskilt meningsfullt att fortsätta dis-
kussionen om vad som varit och om vad som skulle
kunna ha blivit. Nu har vi ett förhandlingsresultat,
och då önskar jag att vi tillsammans gör det allra
bästa för att vidmakthålla en bra alkoholpolitik.
Nu vet jag att Bo Könberg inte har någon re-
plikrätt kvar, men jag vill ändå fråga: Vad är det för
mening med att låtsas som att EU-undantaget inte har
upphört? På vilket sätt hjälper det upp situationen?
Anf. 94 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! När det gäller skattesänkningar uti-
från ett Helsingborgsperspektiv var det som helsing-
borgare som jag nämnde detta och inte som partifö-
reträdare, det vill jag tala om för Ulla Wester.
Men jag har erfarenheter från min egen hemstad
som berör mig påtagligt. Där kan man se ungdomar
som - om jag ska uttrycka mig passivt - misshandlas
av alkohol, inte minst under sommarveckorna då de
formligen färdas i lemmeltåg över till Helsingör och
missbrukar sina egna kroppar. Detta tillsammans med
svartspriten gör att det hade varit bättre om ungdo-
marna hade stannat hemma och konsumerat alkohol
på restaurang. Det var detta som låg till grund för de
tankar som jag ville delge här för kammaren.
Det talades om att man måste bygga lagerlokaler.
Men borde inte de i så fall redan ha varit byggda? Nu
öppnas det i stället upp. Det hade varit bättre om
socialdemokraterna hade instämt i övriga partiers
reservation så att vi hade kunnat fortsätta att driva
den lite mer restriktiva alkoholpolitiken i vårt land.
Finns det ingen möjlighet att Ulla Wester kan accep-
tera vår ståndpunkt i stället för att vi ska följa social-
demokraternas ordentliga förändring i denna ganska
viktiga fråga?
Under den 3-5-årsperiod som vi nu har framför
oss har regeringen accepterat att EU:s lagstiftning ska
gälla. Men vi borde antingen säga ja eller nej till den,
och kristdemokraternas ståndpunkt är att vi säger nej.
Vilken är Ulla Westers ståndpunkt?
Anf. 95 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Jag försökte verkligen att lyssna på
vad Kenneth Lantz sade om alkoholbeskattningen,
men jag förstod inte riktigt. Är Kenneth Lantz för
eller emot en förändrad alkoholbeskattning?
Kenneth Lantz sade att det var som helsingborga-
re och inte som partiföreträdare han uttalade sig. Men
Kenneth Lantz är ju kristdemokraternas partiföreträ-
dare när han inte är hemma i Helsingborg.
Är det verkligen kristdemokraternas uppfattning
att det är försvarbart att spela ett spel med rättstrygg-
heten som insats? Det är min fråga och mitt svar.
Anf. 96 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Om nu fråga och svar är samma sak,
så förstår jag inte det.
Kristdemokraterna är absolut inte för att vi ska
sänka skatten. Det vill jag säga tydligt, och det fram-
går också av reservationen och motionen. Det tog jag
för givet att vi kunde vara överens om.
Sedan tycker jag att vi ska vara noga med att inte
spela om någon rättsfråga här. Det här gäller en häl-
sofråga, det trodde jag att vi var helt överens om.
Därför är det märkligt att man kan ta bort folkhälso-
aspekten om fem eller tre år. Är det inte viktigt att
behålla samma restriktioner om tre eller fem år? Hur
ska vi kunna försvara att vi har tagit bort restriktio-
nerna då?
Anf. 97 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Jag har läst reservationen. Det var
därför som jag blev fullständigt förvirrad över utta-
landet.
Vi är medlemmar i EU. Det innebär både positiva
och negativa saker. Det innebär också en hel del an-
passning. Nu är vi här när det gäller införselreglerna.
Jag tycker inte att det är bra att de måste utökas. Men
jag tycker inte att det är bra att obstruera. Det är ing-
enting som skulle bli bättre av om vi låtsades att vi
hade kvar undantaget. Det finns inte kvar. Det var
inte möjligt att få behålla det. Det är mitt svar.
Anf. 98 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Ulla Wester inledde sitt anförande
med en argumentation som i allt väsentligt pekade på
att hon skulle stödja reservation 2. Så långt ägnade
hon sig åt en i huvudsak berättigad polemik mot mo-
deraterna.
Sedan övergick Ulla Wester till att med indigna-
tion misstänkliggöra oss som står bakom reservation
2. Det är en icke sällan tillämpad debatteknik att när
argumenten tryter misstänkliggör man sina motstån-
dare med stark indignation i rösten.
Ulla Wester försökte också framställa det som helt
utsiktslöst att hävda den tolkning som vi förespråkar,
nämligen att undantagsreglerna automatiskt förlängs
om inte rådet fattar ett enhälligt annorlunda beslut.
Hon gör ett stort nummer av den rättsosäkerhet
som en prövning i EG-domstolen skulle innebära.
Men det står väl ändå klart att svensk lag gäller intill
dess att Sveriges riksdag ändrar den. Det är väl ändå
inte troligt att EG-domstolen skulle ge ett retroaktivt
utslag. Därmed faller ju hela den osannolika argu-
mentation, innefattande stora lager av beslagtagen
sprit och andra företeelser, som Ulla Wester ägnade
sig åt i slutet av sitt anförande.
Anf. 99 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Rolf Kenneryd använder väldigt ofta
orden troligt, kanske osv. i argumentationen. Ja, det
som är problemet, Rolf Kenneryd, är att vi inte vet
vad som kommer att hända.
Jag är oerhört förvånad över att Centerpartiet, som
jag uttryckte i mitt anförande, ser förbi detta med
rättstryggheten, låtsas som om det här inte kommer
att bli något problem och skriver fast sig i en sådan
reservation. Jag är väldigt förvånad. Men, som jag
uttryckte det: Jag har ännu hopp.
Anf. 100 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Det är ju en inte alldeles ovanlig situ-
ation som vi som lagstiftare ställs inför att göra be-
dömningar om framtiden. I den ena vågskålen ligger
en, såvitt jag kan bedöma, nästan obefintlig rättsosä-
kerhetsrisk. I den andra vågskålen ligger en väsentligt
större, påtaglig och nära i tiden föreliggande risk för
väsentligt ökade alkohol- och tobaksskador till följd
av en ökad konsumtion av dessa droger.
Anf. 101 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Vi hade samma mål. Vi ville behålla
våra införselregler, vårt undantag. Det gick inte. Så
ser det ut. Regeringen har gjort sitt bästa. Om det är
någon som har trovärdighet i alkoholfrågorna, måste
det väl ändå vara Bosse Ringholm.
Nu har vi det som vi har det. Låt oss samarbeta
och göra det bästa av situationen.
Anf. 102 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! Jag skulle vilja upprepa de frågor som
jag ställde till Ulla Wester i mitt anförande, även
kopplade till hennes eget anförande.
På vilket sätt befrämjar utskottsmajoritetens för-
slag folkhälsan? Vi får höjda införselkvoter, men vi
bibehåller ett högt skattetryck. När vi redan har en så
stor illegal hantering av alkohol, som Ulla Wester
själv har varit inne på, kommer då inte den illegala
hanteringen att öka?
När det gäller tillgängligheten kan man få tag i
svartsprit 24 timmar om dygnet året runt. Det är väl
ingen önskvärd situation för folkhälsan, utan det är ju
det som vi ska bekämpa.
Min första fråga är: På vilket sätt befrämjar ut-
skottsmajoritetens förslag folkhälsan?
Den andra frågan är: Vad ska Ulla Wester säga till
de 5 000 bryggeriarbetarna? Är det bättre att dricka
danskt och tyskt öl än svenskt öl?
Anf. 103 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag glömde
bort de frågor som Carl Erik Hedlund ställde till mig.
Vad gäller bryggerinäringen känner jag en viss
oro. Men samtidigt kan man konstatera att starköls-
försäljningen på Systembolaget och på restaurangerna
har ökat väldigt mycket.
Jag är själv ingen öldrickare, så jag kan inte riktigt
ge mig in i den här diskussionen egentligen. Men är
det något fel på det svenska ölet? Varför väljs annat
öl? Det kanske de moderata företrädarna är bättre att
svara på än jag.
Den andra frågan handlade om smugglingen. Jag
tycker att exemplet från Kanada, som ni själva tar upp
i en motion, visar på att det inte finns några entydiga
samband mellan skattenivå och smugglingsfrekvens.
Spanien är faktiskt ett annat sådant exempel. Spanien
är det land som har mest bekymmer med ciga-
rettsmuggling, och Spanien är väl inte precis något
högskatteland.
Anf. 104 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! Jag tror inte att jag är kompetent att
avgöra vilket av danskt, tyskt eller svenskt öl som är
bättre. Men vad jag vet, och vilket jag refererade till,
är att det är en marginal på 240 % mellan ett tyskt och
ett svenskt öl och att en sådan stor skillnad naturligt-
vis stimulerar till försök att tjäna pengar på illegal
hantering. Det är ett för stort gap. Om man minskar
gapet, minskar naturligtvis incitamentet.
Om man vänder på Ulla Westers resonemang om
exemplet Kanada, skulle det finnas någon naturkraft
som säger att vi i Sverige är särskilt smugglingsbe-
nägna eller något sådant, vilket ju verkar otroligt.
Detta med den illegala hanteringen har, som jag
var inne på i mitt anförande, Länsstyrelsen i Skåne
redan skrivit en alarmerande rapport om. Situationen
kommer ju inte att bli bättre av att vi inte tar hänsyn
till att det nu kommer att bli lättare att ta in stora
kvantiteter.
Det är alldeles riktigt att starkölsförsäljningen har
ökat på bekostnad av svagare ölsorter. Men det finns
ett antal undersökningar som visar att den illegala
hanteringen av öl i framför allt södra Sverige och
uppemot Mälardalen har ökat ännu kraftigare.
Min fråga är fortfarande: Vad ska Ulla Wester sä-
ga till de 5 000 bryggeriarbetare som har vänt sig till
regering och riksdag?
Anf. 105 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att Carl Erik Hedlunds re-
sonemang visar på att ingen, vare sig han eller någon
annan, riktigt vet hur vi framgångsrikt ska kunna
komma åt smuggling och illegal hantering. Det är
faktiskt inte bara i Sverige som dessa företeelser
existerar. Vi är inte värre än andra.
Kopplingen mellan höga skatter och svartsprit är
icke entydig. Men kanske är det så att Moderaterna
har någon forskarrapport att plocka fram. Det skulle i
så fall vara väldigt intressant att se den. På vad grun-
dar ni annars er så starka uppfattning att sänkt alko-
holskatt skulle vara medicinen?
Anf. 106 YVONNE RUWAIDA (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att socialdemokraterna här
spelar ett spel med folkhälsan som insats. Ulla Wester
säger: Vi kan inte stå rättslösa. Tror Ulla Wester att
vi, om vi skulle bibehålla vårt undantag på nationell
nivå, skulle vara det enda land i EU som har gjort
något sådant? Så är det inte. Länder som stämplas
som mer EU-positiva än Sverige och som har en mer
EU-positiv opinion, t.ex. Italien, bryter väldigt ofta
mot olika EU-regler och EU-beslut, därför att man
anser sig ha nationella skäl till detta.
Vi borde försvara artikel 152 i Romfördraget.
Betyder denna artikel något för Ulla Wester, och hur
ska den försvaras? Jag ska upprepa vad som står där.
Där står att en hög hälsoskyddsnivå ska säkerställas
vid utformning och genomförande av all gemenskap-
spolitik och alla gemenskapsåtgärder. Betyder den
ingenting?
När det sedan gäller vad som skulle hända för
tullen är det så att tullen får tillämpa de kvoter som
den svenska riksdagen beslutar om. Jag tror inte att
man vid tullen behöver bli särskild förvirrad.
Då gör vi ett försök att försvara svensk folkhälso-
politik, att försvara § 152 i Romfördraget. Det är det
värt.
Anf. 107 ULLA VESTER (s) replik:
Fru talman! Jag är mycket mån om folkhälsan. Jag
är inte glad åt att vi måste ändra våra införselregler.
Nu är vi där vi är, och vi måste göra det bästa av det.
Det är det jag säger. Folkhälsoargumentet var det
argument som användes i förhandlandet. Det är det
argument som hela alkoholpolitiken bygger på.
Men det är faktiskt så att det finns otroliga kultu-
rella skillnader mellan EU-länderna - på gott och ont.
Vi ser alkohol som ett berusningsmedel som kan ge
stora, allvarliga skador. I Sydeuropa är alkoholen en
jordbruksprodukt bland andra. Det är en måltids-
dryck. Lika lite som vi kan ta till oss den uppfattning-
en kan de förstå vår. Däri ligger en av skillnaderna i
förhandlandet. De förstår inte våra folkhälsoargu-
ment.
Anf. 108 YVONNE RUWAIDA (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag är väldigt väl medveten om att
man har olika synsätt i olika EU-länder i fråga om
både alkoholpolitik och narkotika. Det är därför som
den här typen av frågor bör vara en nationell angelä-
genhet och inte en gemensam EU-fråga. Det är också
därför vi har artikel 152 i Romfördraget, en artikel
som vi bör arbeta för att försvara.
Då säger Ulla Vester: Vi är där vi är. Vi måste nu
anpassa oss. Varför vågar man inte från regeringens
sida vara lite bråkig - ja, lite bråkig - på EU-nivå och
försvara något som är väldigt viktigt ur svensk syn-
punkt? Det här är något som gäller alla frågor där
Sverige måste backa, där man aldrig vågar driva
något. Det här är en fråga där man verkligen borde
försöka göra något, för här finns det en stor förank-
ring i Sveriges riksdag.
Sedan handlar det också om hur EU-samarbetet
fungerar. Är det verkligen bra när en EU-
kommissionär är den som någonstans ska besluta om
en så här viktig fråga? Hur driver Sverige på för att
förändra den ordningen, alltså att det fattas beslut på
som jag tycker väldigt dåliga grunder, beslut som kan
variera från tid till tid och från kommissionär till
kommissionär?
Jag tycker att vi ska stå upp här, vara rakryggade,
försvara artikel 152 i Romfördraget och våga driva
den här frågan framåt. Det handlar också om hur EU
samarbetar. Den svenska ståndpunkten bör vara att
man inte ska acceptera att EU-kommissionen i en
sådan här fråga har den makt den har - eller den makt
den faktiskt får på grund av att medlemsländerna inte
agerar annorlunda än vad den svenska regeringen vill
göra i dag.
Anf. 109 ULLA VESTER (s) replik:
Fru talman! Det här är inte ett tillfälle att visa mod
i första hand. Det här är ett tillfälle att ta ansvar för en
politik, för ett rättssystem. Vad vinner vi på att bråka
och på att sticka huvudet i sanden?
Anf. 110 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Ibland kan man bara beklaga när man
konstaterar att man har haft rätt. Det var ju så att inför
folkomröstningen om medlemskap i EU varnade
Vänsterpartiet och stora delar av nej-sidan för just det
som nu håller på att ske. Vi varnade för att vi inom en
ganska snar framtid skulle få böja oss för de inför-
selkvoter som är generella inom EU-området.
Den inre marknaden är grundpelaren för EU-
samarbetet. EG-rätten bygger på den. Vad sade då ja-
sidan? De sade: Det där är inga problem. Det är inga
som helst problem. Folkpartiet gick i bräschen och
sade: Nej, det är inga problem. Och så förhandlade
man fram ett undantag som gällde fram till den sista
juni år 2000 där vi skulle behålla de införselkvoter
som vi har haft.
Danmark och Finland förhandlade som vi vet
fram sitt slutdatum till den sista december år 2003.
Under den tiden skulle man vidta vissa åtgärder. I
Sveriges åtagande ingick också att man under denna
tid skulle vidta vissa åtgärder för att möta den inre
marknadens krav. Det här torde vara helt oomstritt.
Framför allt borde man ha varit medveten om detta
från ja-sidan.
Under lång tid kämpade så Bosse Ringholm. Han
försökte faktiskt. Jag blir lite betänksam när jag hör
att företrädare för Miljöpartiet och Folkpartiet här
försöker smutskasta Bosse Ringholm för att han inte
har drivit denna fråga så långt han har kunnat. Jag
anser att han drivit den kanske t.o.m. lite för länge. I
och med att man höll positionerna så pass länge blev
man tvingad att vidta dessa åtgärder utan att ha ett
färdigt paket för att möta problematiken.
Där kan jag ge vissa ett erkännande om att de har
rätt. Detta borde ha kombinerats med ett paket med
upplysning och andra åtgärder för att peka på de
problem som kommer att framträda.
Den svenska alkoholpolitiken har historiskt varit
en väldigt viktig folkhälsofaktor. Den har bidragit till
att Sverige faktiskt kan uppvisa relativt låga ohälsotal
när det gäller alkoholrelaterade skador. Vi har varit
framgångsrika. Och en av de viktigaste bitarna har
här varit prispolitiken. Det är alldeles riktigt.
Den andra viktiga sak som också har tagits upp
här är att vi har haft en monopolförsäljning med en
strikt kontroll. Det gäller inte minst ålderskontrollen,
som är oerhört viktig. Vi ser problemen när man t.ex.
har släppt folkölen till ICA-affärer. Det är ett stort
problem. Det är en stor inkörsport för ungdomar att i
dag få tag på alkohol.
Detta är naturligtvis ett problem, och det proble-
met skulle bli oerhört mycket större om man var
beredd att släppa alkoholförsäljningen generellt, även
till licensierade butiker. Inom Vänsterpartiet anser vi
att det är oerhört viktigt att Systembolagets roll ska
vara kvar.
Om alla de farhågor som vi från nej-sidan förde
fram sade man att det var inget problem. Ändå torde
det ha stått klart för de flesta att det vi möjligen skulle
ha kunnat uppnå vid eventuella omförhandlingar vore
att vi skulle ha kunnat få just det vi nu har fått, dvs.
Danmarks och Finlands undantag.
Om man, som reservanterna i reservation 2 vill,
skulle gå in och skapa en rättslös situation från den 1
juli år 2000 har åtminstone tullen för sin del sagt att
de skulle ha svårt att gripa någon som har upp till tio
liter sprit med sig. Under den tid då detta ska proces-
sas i EG-domstolen kommer faktiskt EG-rätten att
gälla. Det skulle vara svårt för de svenska myndig-
heterna att hänvisa till en annan, svensk lagstiftning.
Det är vad som gäller.
Sedan är det ju så i dag att situationen på alkohol-
sidan är problematisk redan som den är. Det är väl i
dag fullt belagt att omkring hälften av den sprit som
säljs i landet faktiskt inte säljs genom systembolag
eller restauranger. Det tror jag att vi är ganska över-
ens om. Sedan kan man diskutera om det är 40 %
eller 50 %. Men tittar man på Systembolagets försälj-
ning av starksprit och hur mycket den har gått ned de
senaste fem sex åren är det ju förödande.
Nu är det inte säkert att den illegala verksamheten
kommer att öka. Det var Carl Erik Hedlund inne på.
Det tror jag inte. Däremot kommer ytterligare mindre
att försäljas eftersom, som Carl Erik också säger, man
kommer att tulla även på reglerna när det gäller inför-
sel av starksprit. Man kommer att ta med ytterligare
en flaska. Och det kommer inte att var lika omoraliskt
att göra det heller. Detta är naturligtvis ett problem.
Regler om ökad införsel är ett problem i sig, men
det stora problemet när det gäller reglerna om ökad
införsel är ju det som kommer i nästa steg. Om vi då
ska sälja vin, sprit och öl på Systembolaget måste
Systembolaget konkurrera med de priser som finns
utanför landet. Då har vi, precis som sägs här, förlorat
det kanske viktigaste vapnet. Jag skulle vilja säga att
det är det näst viktigaste. Jag tycker fortfarande att
monopolet på försäljningssidan är viktigare. Då måste
vi vidta helt nya åtgärder. Som jag sade nyss är kriti-
ken faktiskt riktig här. Det borde redan nu ha funnits
en alternativ alkoholpolitik för att klara av detta.
Men den viktigaste frågan som vi måste svara på
är: Vad skulle det innebära om vi i dag skulle ta strid
om detta? Från den 1 juli kommer det att bli "tillåtet"
att ta in 10 liter sprit, 90 liter vin, 20 liter starkvin och
110 liter öl. Det är den situation som troligen kommer
att uppstå. Det är intressant att många här står och
säger troligen. De enda som kan visa att man hittills
har haft rätt är vi på nej-sidan som sade att det skulle
bli så här. Och så ser det ut att bli.
Sedan hänvisar man till att vi skulle ha haft en an-
nan situation och att det skulle ha sett annorlunda ut.
Man önskar sig en annan situation. Det kan man väl
göra, men politik är oftast här och nu. Det är här vi
måste ta hänsyn till den verklighet som finns runtom-
kring oss.
Det är två talare anmälda från Vänsterpartiet efter
mig som troligen inte kommer att yrka bifall till hem-
ställan i betänkandet som jag gör. De kommer att
välja att avstå från att rösta. Jag har full respekt för
dessa människor. De har sina bevekelsegrunder, och
de kommer att redogöra för dem. Vi har nämligen
beslutat om att vi ska ha fri röstning i den här frågan
när det gäller att avstå eller att rösta för bifall till
propositionen. Jag tycker att det är ganska viktigt.
Detta är en fråga med oerhört mycket känslor i. Det
är inte bara sakfrågorna som gäller.
Under debattens gång har jag inte kunnat låta bli
att konstatera att för Kenneth Lantz ändras verklig-
heten när han lämnar Helsingborg. Om han står i
Helsingborg och ser problemen med trafiken och all
alkohol och sprit inser han att det nog skulle behövas
en sänkning av skatten. Men när han sedan lämnar
Helsingborg försvinner verkligheten, och då ser situ-
ationen plötsligt helt annorlunda ut. Då kan han inte
tänka sig det.
Bo Könberg säger att Socialdemokraterna, Mode-
raterna och eventuellt Vänsterpartiet kommer att
rasera den svenska alkoholpolitiken. Det som raserar
den svenska alkoholpolitiken är just EU-inträdet och
den grundläggande regeln om att den inre marknaden
är den viktigaste. Här faller faktiskt också § 152 i
Romfördraget. Varor som accepteras i en stor del av
de andra länderna kan man inte säga är ett häl-
soproblem i ett annat land. Det finns vissa domar som
visar detta, t.ex. Crème de Cassis-målet.
Jag skulle vilja säga att det Bo Könberg håller på
med här är rent hyckleri. Det är faktiskt inte de tre
partierna som står bakom detta och som kommer
förändra införselreglerna som skapar problemen, utan
det är EU-lagstiftningen. Den har vi på grund av att vi
blev inröstade i Europeiska unionen. Jag tror att det är
väldigt viktigt att inse att vi nu diskuterar utifrån den
inre marknaden och de regler som finns där.
Jag tror att vi är totalt eniga om folkhälsoargu-
menten, möjligen med undantag för Moderaterna. I
övrigt tror jag att det finns en total enighet. Men när
det gäller den inre marknadens kraft i detta samman-
hang är det bara att konstatera att de som fick in oss i
EU också har skapat denna situation.
Sedan har det sagts att vi implementerar EU-
direktiv, men det är inte så. Vi följer faktiskt bara
reglerna om ett undantag i införselreglerna som går ut
den sista juni år 2000. Därefter har vi inga undantags-
regler. Nu kommer vi att få det, eftersom det är fram-
förhandlat.
Jag vill återigen reagera mot beskrivningarna av
finansminister Bosse Ringholms agerande. Jag tycker
att han i det längsta kämpade för att vi skulle få be-
hålla reglerna. De insinuationer som framförts häri-
från talarstolen tar jag kraftig avstånd från.
Anf. 111 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Människors motiv är ofta många,
ibland blandade och ibland motstridiga. I den debatt
som vi nu för deltar människor som har varit för att
vara med i EU som beklagar det här beslutet kraftigt
och som kommer att rösta efter detta. Det finns också
de som har velat säga nej och som nu kommer att
rösta ja till de här reglerna. Det är tydligen så att det
även finns olika uppfattningar om detta inom Per
Rosengrens parti, vilket vi tydligen kommer att få
höra om ett ögonblick.
När vi förhandlade fram villkoren för medlem-
skapet var det en bred bedömning från de partier som
ville gå med, från de fyra regeringspartierna och från
den dåvarande socialdemokratiska oppositionen, att
det regelsystem som vi då hade fått var av den arten,
som har beskrivits i flera propositioner och som god-
känts av riksdagen, att för att avskaffa det svenska
undantaget skulle det krävas ett enhälligt beslut i
ministerrådet. Om detta kan i och för sig goda män
och kvinnor strida, och det gör vi ju i dag. Men att
den bedömningen gjordes av personer representeran-
de 80 % av riksdagen i flera omgångar under olika
regeringar är alldeles klart. Det är, för att använda ett
milt uttryck, obegripligt att Per Rosengren kan påstå
att det alldeles självklart är på det andra sättet
Jag tycker också att det kanske är lite originellt att
Per Rosengren så emfatiskt vill försvara Bosse Ring-
holm. Han talar t.o.m. om att några av oss, förmodli-
gen bl.a. jag, skulle insinuera någonting om Bosse
Ringholm. Det är en ren missuppfattning. Jag har
kritiserat Bosse Ringholm. Jag kritiserar regeringen,
och jag kritiserar Per Rosengren för att han försvarar
Bosse Ringholm och regeringen på den här punkten
där man så lätt har gett med sig.
Den enkla fråga som jag har ställt några gånger i
debatten och som ingen har svarat på hittills vill kan-
ske Per Rosengren svara på. Är det inte så att den
förhandlingsuppgörelse som Bosse Ringholm kom
hem med, och som Per Rosengren nu hyllar i det läge
som har uppstått, kunde ha uppnåtts när som helst
under de senaste fyra åren?
Anf. 112 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Jo, det är helt riktigt. Jag tror att den
kunde ha uppnåtts långt tidigare. Jag menar att den
skulle ha accepterats långt tidigare så att vi samtidigt
med detta kunde införa en alkoholpolitik som skulle
kunna möta de problem som vi kommer att få.
Sedan var det en bred bedömning att de här reg-
lerna skulle gälla för all framtid. Ja, det var en bred
bedömning av 80 %, men det är så många bedöm-
ningar som de EU-positiva partierna gjorde som har
gått ganska käpprätt åt ett visst håll. Så är väl fallet
också med denna bedömning. Man gjorde en felaktig
bedömning. Det är bara att konstatera det. Även en
minoritet kan kanske ha rätt ibland. När det gäller den
här frågan visar det sig nu att vi har haft det.
Den kritik som jag riktar mot finansminister Bos-
se Ringholm är att man inte slöt detta avtal tidigare
och samtidigt lade fram ett batteri med åtgärder för
att möta problemen. Jag håller med om att det är ett
problem. Men jag är övertygad om att man körde den
här diskussionen i botten. Det framgick inte minst av
den information vi fick när Frits Bolkestein var och
besökte socialutskottet och skatteutskottet. Jag tyckte
att han gjorde tämligen klart vad den här frågan
handlar om. Den handlar inte om folkhälsa. Den
handlar om den inre marknaden. Det var hans ansvar.
Det var det han skulle se till. Det är det som är grun-
den. Sedan menar han att vi får vidta andra åtgärder
för att klara folkhälsan.
Jag tycker att det var klara deklarationer från
kommissionärens sida. Jag skulle inte våga överläm-
na detta till EG-domstolen och kanske i över ett, ett
och ett halvt år ha en rättslös situation, där tullen
själva bedömer att de inte kan ta någonting under 10
liter starksprit, 90 liter vin, 20 liter starkvin samt 110
liter starköl.
Anf. 113 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Per Rosengren försvarar regeringen
och Bosse Ringholms agerande, åtminstone slutre-
sultatet. Han gör det även om han tydligen önskar att
resultatet hade uppnåtts tidigare.
Detta bekräftar den bild som jag och de kritiska i
den här debatten har haft, nämligen att den svenska
regeringen och Sverige när som helst, bara genom att
vinka med ett finger, kunde ha nått den dåliga för-
handlingsuppgörelse som man kom hem med den 13
mars. Det står alldeles klart.
I min förra replik anspelade jag på att det finns
blandade motiv hos oss människor. Det gjorde jag
bl.a. på grund av det tonfall som Per Rosengren har.
Det är sällan, fru talman, som jag recenserar mina
meddebattörers tonfall. Men han låter ibland nästan
glad, när han gång på gång kan säga: "Vi fick rätt. Vi
sade så här. Det blev rätt. Vi borde ha gjort det ännu
tidigare." Många av oss andra i Sverige är ledsna i
dag över det som har hänt. Lite mer sorgsenhet skulle
klä Per Rosengren.
Anf. 114 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Jag beklagar om jag till min natur är
glad och positiv. Det kanske egentligen inte alltid är
fel att vara det i kammaren. Jag vill också erinra om
något jag sade tidigare. I snabbprotokollet som kom-
mer i morgon kan Bo Könberg läsa att jag inledde
mitt anförande med att säga att jag beklagade att jag
kunde konstatera att vi hade rätt. När man beklagar en
sak är man inte jätteglad, utan då beklagar man fak-
tiskt att situationen är som den är.
Jag hade gärna sett att vi hade kunnat behålla
prisvapnet och införselvapnet även i fortsättningen.
Det har, som jag sade, varit en av grundpelarna i en
framgångsrik alkoholpolitik, som grundar sig folkhäl-
soarbete. Jag tycker inte att vi ska behöva misstänk-
liggöra varandra i de frågorna. Det vore väldigt
olyckligt.
Det hade nog inte räckt att vinka med ett finger,
utan jag tror att det hade behövts förhandlingar och
diskussioner. Men ju längre frågan drog ut på tiden
och ju längre man förhalade den, desto större blev
också irritationen hos kommissionen. Kanske ageran-
det att dra ut på det så länge i förlängningen äventy-
rande uppgörelsen.
Jag tror att man skulle ha börjat förhandlingarna
och diskussionerna redan förra hösten på ett mer
intensivt sätt. Då hade vi också haft tid att vidta andra
alkoholpolitiska åtgärder för att kunna möte de pro-
blem som uppstår.
Anf. 115 YVONNE RUWAIDA (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker inte att det är så konstigt
att Per Rosengren här i dag stöder propositionen, om
än med ett visst beklagande.
Jag har haft det stora nöjet att få debattera med
Per Rosengren i frågan om alkoholskatter. Per Ro-
sengren har velat sänka de skatterna, åtminstone har
han sagt så i TV-rutan. Själv säger han här att föränd-
ringen av införselkvoterna förmodligen innebär att
man bör sänka de skatterna.
Jag tycker därför att det är ganska logiskt att Per
Rosengren tar ställning som han gör. Hans argumen-
tation är uppbyggd på att vi måste följa EU-reglerna,
att de ser ut på ett visst sätt och att den inre markna-
den alltid går före.
Ja, detta brukar vara både Miljöpartiets och
Vänsterpartiets kritik. Men vi brukar också - alltså
även Vänsterpartiet - förfäkta att man ska använda de
paragrafer som finns för att sätta vissa regler för den
inre marknaden. Så varför inte denna gång göra ett
försök att åberopa både § 36 och § 152 i Romfördra-
get, för den svenska folkhälsans skull och för den
svenska sociala alkoholpolitikens?
Varför gör man inte det i stället för att bara resig-
nera och säga: "Sådana är EU-reglerna, och Frits
Bolkestein tycker som han gör."? Men ska vi låta EU-
kommissionären Frits Bolkestein vara den som be-
stämmer? Det är det som Per Rosengren accepterar
när han stöder propositionen.
Eller kan det finnas andra motiv? Kanske är detta
Vänsterpartiets nya strategi. Man vill ju ingå i en
regering efter valet, och då kanske man inte längre
ska tycka att Sverige ska våga vara bråkigt på EU-
nivå. Kan det vara ett motiv för Vänsterpartiets ställ-
ningstagande i denna fråga?
Anf. 116 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Det sista var så lågt att jag inte ens
tänker kommentera det.
Det är riktigt att jag redan för några år sedan såg
den 50-procentigt minskade spritförsäljningen på
Systemet som ett problem. Jag vet också att Yvonne
Ruwaida inte gjorde det.
Jag ser den försäljning av svartsprit som sker på
företag, utanför skolor och på högskolor som ett oer-
hört stort problem. I dessa sammanhang är det inte
bara sprit och öl som säljs, utan där finns också nar-
kotika. Och i samband med att man höjde tobaks-
skatten märkte vi en ökad liknande försäljning av
cigaretter. Vi sänkte skatten på cigaretterna, och vad
har hänt sedan dess? Jo, den illegala marknaden har
minskat ganska ordentligt.
Vi ser också oerhört positiva siffror vad gäller
rökningen i helhet. Jag vill inte säga att det kommer
att bli likadant med spriten. Men jag tror att vi måste
ta till oss lite av det som håller på att ske.
Det är inte så att vi följer alla EU-direktiv och
EG-direktiv i det här sammanhanget. Vi hade ett
undantag som gick ut den sista juni i år, de facto.
Någonting måste gälla efter den sista juni. Under ett
till ett och ett halvt år när frågan prövades hade vi fått
föra in 10 liter sprit, osv. Jag hade sett det som ett
oerhört problem om vi inte kunnat möta det på något
annat sätt. Det troliga är att EG-domstolen sedan
retroaktivt skulle kunna säga att det är de tio litrarna
som gäller, dvs. full EG-ranson.
Detta upplever vi i Vänsterpartiet som oerhört
farligt. Där står vi utan ett enda skyddsnät, och från
den 1 juli 2000 skulle vi legalt kunna dra in 10 liter
sprit, 20 liter starkvin, 90 liter vin och 110 liter öl.
Tullen skulle inte kunna göra någonting. De är 100-
procentigt bundna av EG-direktiven i det här fallet.
För tullagstiftningen är det EG-rätten som gäller.
Sverige har väldigt lite att säga till om. Där kan vi
inte ens hänvisa till nationell lagstiftning.
Anf. 117 YVONNE RUWAIDA (mp) re-
plik:
Fru talman! I grunden har Per Rosengren och jag
skilda uppfattningar om på vilken nivå både alkohol-
och tobaksskatten ska ligga. Per Rosengren förordar
en sänkning. Några av argumenten är goda, t.ex. att
man vill komma ifrån den illegala hanteringen och
smugglingen av tobak och alkohol.
Vi kan titta närmare på vad som hände med to-
baksskatten. Den höjdes först, och sedan sänktes den
lite grann. Men det var inte bara det som gjorde att
man kom åt den illegala hanteringen av tobak. Det
åstadkoms bl.a. genom tullens verkligt goda arbete
för att komma åt smugglingen.
Jag är inte av samma uppfattning som Per Rosen-
gren när det gäller om det är skatter man ska använda
för att komma åt den illegala hanteringen av alkohol
och tobak och - i så fall - vilka nivåer de ska ligga
på.
Per Rosengren har synsättet att tullen måste agera
som EG-rätten säger. Om vi här i riksdagen med
majoritet beslutar att tullen ska följa de införselkvoter
som vi vill ha, så finns det inget som säger att tullen i
stället ska följa EG-rätten. Däremot kan Sverige
klandras för att vi har ålagt tullen att agera på ett visst
sätt, om vi inte vinner en process i EU-domstolen.
Det är inte tullen som står ansvarig inför EU, utan
tullen står fortfarande ansvarig inför den svenska
riksdagen och regeringen. Vi kan alltså ge tullen de
direktiv som vi önskar. Sedan kanske tullen inte tyck-
er att det vore den mest lyckade situationen i världen
- det kan jag förstå. Men vi kan faktiskt förfäkta och
driva den här frågan vidare. Jag tänker inte köpa Per
Rosengrens argument i den här frågan.
Anf. 118 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Det hade jag väl i och för sig inte för-
väntat mig heller.
När det gäller tullen och tullagstiftningen är det
90 % EG-lagstiftning som gäller. Det torde Yvonne
Ruwaida veta. Men det är klart att om vi ska bryta
alla regelsystem inom EU kan ni fundera på hur det
som framförs i den gemensamma reservationen ska
fungera i förlängningen och i verkligheten.
Yvonne Ruwaida talade om att tobaksskatten höj-
des och sedan sänktes lite grann. Det är precis tvärt-
om, den höjdes faktiskt mindre än den sänktes. Priset
på en ask cigaretter efter tobaksskattesänkningen var
lägre än före höjningen.
Yvonne Ruwaida hänvisade sedan, och det är det
mest patetiska i sammanhanget, till den kontrollmöj-
lighet som tullens arbete innebär. Ja, det gjorde att
man fick rätt att öppna paket. Och vad sade Miljöpar-
tiet om den möjligheten? Det sade man nej till. Det
som man då sade nej till står man nu och hyllar som
den bästa av möjligheter. Ni får ju lära er att argu-
mentera så att det inte bara blir patetiskt.
Anf. 119 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Jag vill bara tala om för Per Rosen-
gren att jag mycket klart inser, vilket jag även redo-
gjorde för till Ulla Wester, att verkligheten och be-
slutsfattandet naturligtvis finns här. Och den kristde-
mokratiska uppfattningen som jag har redogjort för
står jag personligen också bakom.
Men jag är kanske lite för öppen ibland. Jag är en
dålig teatermänniska. Nog kan man ändå som far få
tillåta sig att tänka en tanke när man står nedanför
färjornas ankomsthallar i Helsingborg en fredags-
eller lördagskväll och nästan gripas av panik och
känna: Vad gör jag som förälder eller som vuxen i
dessa sammanhang? Hur i all världen ska vi kunna få
rätsida på detta för att kunna hjälpa dessa ungdomar
så att de inte hamnar i det elände som alltför många
drabbas av? Nu blir jag nästan rörd även här i kam-
maren. Det är kanske i dessa sammanhang som jag
har tillåtit mig att söka olika vägar i mina tankar. Och
jag får väl tacka Per Rosengren för det svar som han
ändå gav i sitt förra inlägg, då han faktiskt redogjorde
för en del synpunkter som inte ligger långt ifrån min
personliga uppfattning.
Anf. 120 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Jag känner precis samma vanmakt i
fråga om den svarta sektor som skapas inom detta
område. Det är precis den vanmakten som jag känner.
Och detta måste vi göra någonting åt.
Men det är intressant att notera det som Kenneth
Lantz sade om att när han står i Helsingborg och ser
detta har han stor förståelse för att man kanske måste
göra någonting åt priserna därför att detta annars
kommer att fortsätta att välla in.
Det gäller alltså att minska marginalen. Jag tror
faktiskt att storleken på den vinst som dessa männi-
skor är ute efter också avgör vilka risker de är bered-
da att ta. Och just nu har de oerhört mycket mer
pengar att tjäna på alkoholdistribution i landet än på
t.ex. narkotika. Det beror också på att riskerna är
betydligt mindre och att straffen är lägre.
En mängd åtgärder måste vidtas både på straffsi-
dan och i fråga om annat, och även marginalerna
måste minska. Som det nu är kan man köra tio last-
bilar med sprit, och de kan plocka en av tre, och ändå
går det med vinst. Om priserna på sprit skulle sänkas
med 25-30 % kan de ta en av tio, och då blir situatio-
nen helt annorlunda. Det är sådana riskbedömningar
som dessa människor gör.
Sådana här saker måste naturligtvis tas med i en
diskussion om en ny alkoholpolitik som blir nödvän-
dig i den öppna situation som vi är på väg att hamna
i.
Jag tror att alla vi som vill att folkhälsan också i
fortsättningen ska prioriteras gemensamt ska arbeta
för att se till att vi har en alkoholpolitik värd namnet
även i framtiden i den öppna situation som vi har.
Anf. 121 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Frågan om EU:s kvantitetsregler för
privatinförsel av alkohol och tobak är exempel på
marknadens makt över alkoholpolitiken. Utgångs-
punkten är EU:s inre marknadsregler och varors fria
rörlighet. Där finns inte utrymme för sociala eller
hälsomässiga hänsynstaganden.
Under 1900-talet har svensk alkoholpolitik präg-
lats av att marknadskrafternas inflytande begränsats,
den s.k. desintresseringsprincipen. Bakgrunden till
detta är förstås att alkohol är en produkt vars använd-
ning kan leda till allvarliga sociala och ekonomiska
konsekvenser för individerna. Vård och rehabilitering
är statens, landstingens och kommunernas ansvar.
Därför inverkar alkoholskadorna på behovet av skat-
ter.
Alkohol kan alltså inte betraktas som en vara vil-
ken som helst. Det var motivet i en motion som jag
tillsammans med partivänner väckte i den här kam-
maren för mer än tio år sedan. Det var i anslutning till
propositionen om Sverige och den västeuropeiska
integrationen, som det då hette. Det var genom den
som förhandlingarna om ett svenskt EES-avtal starta-
de. Det ingicks så småningom och övergick sedan i
medlemskapet.
Det kan vara värt att notera att Sverige redan i
samband med EES-avtalet fick ge upp flera viktiga
monopol på alkoholhanteringens område. Det kan
också vara värt att notera när Per Rosengren i den här
debatten, i och för sig med beklagande, säger att man
fick rätt och att man varnade för medlemskapet i EU.
Frågan är, Per Rosengren och andra i denna kamma-
re, om inte grundproblemen egentligen grundlades i
samband med att Sverige skrev på EES-avtalet. Jag
tror alltså att alla partier och partiföreträdare som
fanns i riksdagen i slutet av 80-talet kunde känna sig
bättre till mods i dag om de hade stött den här social-
demokratiska motionen om att man skulle undanta
alkohol från integrationsarbetet, att alkohol, jämsides
med tobak, alltså skulle betraktas som en vara av
sådant slag att den inte borde vara föremål för integ-
rationen och inte borde omfattas av marknadskrafter-
na. Jag tror att ett mer uttalat stöd för den motionen
säkerligen hade känts mycket bättre i dag. Motionen
fick således inte stöd i riksdagen. Däremot gjorde
riksdagen flera uttalanden till stöd för den svenska
alkoholpolitiken.
Jag kan erinra mig debatter från början av 90-talet
då det ifrågasattes om inte EES-medlemskapet egent-
ligen skulle leda till det som betraktades som mycket
allvarliga ingrepp i den svenska alkoholpolitiken.
Fru talman! Jag vill hänvisa till en ledare i Ex-
pressen där man säger tack och adjö till nykterhetsrö-
relsen och säger att den har misslyckats i anslutning
till folknykterhetens dag. Det som hittills har varit
statens ansvar, alltså alkoholpolitiken, övergår nu till
myndiga medborgare som själva kan hantera sin
spritkonsumtion. Men det betyder också att alkohol-
problemen - man inser tydligen att det kommer att
finnas alkoholproblem även i fortsättningen - måste
hanteras av andra. Och här förlitar man sig på att
företagen ska göra insatser.
Fru talman! Jag har med hjälp av kammarkansliets
benägna bistånd delat ut en grafisk bild som visar
antalet misshandelsfall per 1 000 invånare över 14 år
under perioden från 1850 och fram till nästan nu, i
varje fall fram till början av 80-talet. Där kan man se
tre kraftiga förändringar. Den första inträffade när
husbehovsbränningen avskaffades då antalet miss-
handelsfall minskade dramatiskt. Sedan ökade de från
slutet av 1800-talet och fram till 1900-talet då motbo-
ken infördes och då antalet återigen minskade kraf-
tigt. Under andra världskriget rådde så speciella för-
hållanden, och jag ska därför inte beröra det. Men det
som är intressant i nutid är mellanölets införande
1965-1966 och den kraftiga ökning som då också
skedde av antalet misshandelsfall. Det planade sedan
ut när försäljningen av mellanölet av bl.a. just dessa
skäl upphörde i vanliga livsmedelsbutiker.
Jag har med det här velat visa att olika samhälleli-
ga ingrepp har haft stor betydelse för att hyfsa alko-
holvanorna och för att se till att man får en kraftig
begränsning av alkoholskadorna.
Jag har velat göra det därför att jag tycker att det
är en felaktig bild när man tror att alkoholpolitiken
och alkoholvanorna kan privatiseras på det sätt som
flera här talar om och som Expressen för närvarande
är det mest uttalade organet för.
Jag ser inte det här som ett problem i första hand
för nykterhetsrörelsen. Det är ett problem för alla i
samhället som vill ta ansvar. Därför är det en mycket
förenklad diskussion som innebär att nykterhetsrörel-
sen har förlorat kampen. De som har förlorat kampen
är medborgare som råkar illa ut. Det är barn och and-
ra som får avsevärt mycket sämre uppväxt på grund
av en ökad alkoholkonsumtion. Det kan man natur-
ligtvis med den erfarenhet som finns förutse kommer
att inträffa med den ökade tillgänglighet som nu sker,
bl.a. genom de successivt förändrade införselreglerna.
Jag vore den första att vara glad om detta inte
skulle inträffa, om man skulle kunna ha en fortsatt
internationellt sett låg alkoholkonsumtion. Dessvärre
är det inget som egentligen tyder på att det skulle
kunna bli fallet.
Fru talman! Mitt inlägg var från början tänkt att
mera vara en röstförklaring. Jag ska komma till den
under den sista minut som återstår av min anmälda
tid. Jag har noga tittat på de här förhållandena. Jag
har följt med under en lång följd av år. Vad min prin-
cipiella grundinställning är torde ingen här i kamma-
ren vara i ovisshet om. Jag tycker naturligtvis att
reglerna som vi hittills har haft har varit de bästa
möjliga. Men jag inser också att det undantag som
förhandlades fram i samband med medlemskapsför-
handlingarna ur juridisk synpunkt var alldeles för
svagt grundat. Det är frukterna av de misstagen som
vi i dag skördar.
Det här leder mig fram till att jag inte kommer att
avstå från att rösta. Jag kommer inte att rösta med
reservation 2, utan jag kommer att rösta med rege-
ringens förslag. Motiveringen till detta är att jag inte
tycker att det riktigt tillhör politikens innersta kärna
att avstå. Men det kan vara en nödvändighet ibland
och en möjlighet. Att rösta nej till betänkandet eller
att rösta med reservation 2 leder enligt min mening,
och även enligt många andras mening, in i en mycket
oviss situation. Vi skulle få det omedelbart som man
möjligen nu får om tre år, och det skulle skapa en
mycket dålig och eländig situation. I ett läge där inget
förslag är riktigt bra väljer jag ändå att stödja det av
regeringen framförhandlade förslaget. Jag tycker att
det ändå är ett möjligt praktiskt handlande i den situ-
ation vi nu befinner oss i.
Anf. 122 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag hade redan i mitt inledningsanfö-
rande några frågor till Göran Magnusson. Jag hade
sett att han fanns med på talarlistan, och jag känner
väl till Göran Magnussons engagemang i alkoholfrå-
gorna. Vi har en mycket likartad syn på vad som är
grundpelarna för den svenska alkoholpolitiken och
huvudskälen till de stora framgångar som den alko-
holpolitiken har haft. Det är möjligt att Göran Mag-
nusson inte var här då, så jag kan kanske återkommer
till de frågorna eller precisera dem ytterligare.
Anser Göran Magnusson att regeringen på ett bra
sätt har uppfyllt riksdagens uppdrag att slå vakt om
den sociala alkoholpolitiken i förhandlingarna?
Den andra frågan rör en sak som jag tror att jag
fick ett instämmande i av Per Rosengren, som uppen-
barligen kommer att rösta likadant som Göran Mag-
nusson i omröstningen om några timmar. Finansmi-
nistern kom i mitten av mars hem med något som
exempelvis den moderate talesmannen Lars Tobisson
i EU-nämnden hyllade som något som egentligen på
varje punkt överensstämmer med vad moderaterna
har hävdat och begärt från allra första början. Anser
Göran Magnusson att det på någon punkt var så att
regeringen kom hem med någonting som var bättre än
det man hade kunnat få när som helst de senaste fyra
åren, sedan förhandlingarna 1996?
Anf. 123 GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Fru talman! På den sista frågan är det lätt att svara
att det är klart att ett sådant förhandlingsresultat na-
turligtvis hade kunnat uppnås för både ett, två, tre och
fyra år sedan. Det är väl ingen tvekan på den punkten.
Jag förstår inte riktigt innebörden i den här frågan.
Vad hade det varit för glädje ur Könbergs och min
synpunkt med att den här situationen skulle ha inträf-
fat redan för flera år sedan? Jag tycker inte att det är
särskilt meningsfullt att diskutera utifrån den ut-
gångspunkten.
Så frågan om ifall regeringen uppfyllt vad riksda-
gen har beställt. Jag vet inte riktigt vad Könberg syf-
tar på. Men det riksdagen har uttalat är väl ungefär
det regeringen har föreslagit. Det var ju den regering
som Bo Könberg tillhörde som lade fram förslagen
kring det här undantaget och redovisade dem för
riksdagen. De har ju bara i efterhand bekräftats av
riksdagen. De har inte blivit föremål för någon be-
handling innan den här deklarationen gjordes av Din-
kelspiel, som väl då var regeringens företrädare.
Anf. 124 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! När det gäller min andra fråga som
handlade om huruvida regeringen inte för länge sedan
hade kunnat komma hem med det här förhandlingsre-
sultatet, dvs. att vi skulle få samma dåliga villkor som
Danmark och Finland, har uppenbarligen Göran
Magnusson och jag samma uppfattning. Nu är vi då
fler i den här debatten som har den uppfattningen.
Bakgrunden till den frågan var inte att jag ville ha
till stånd de usla reglerna än tidigare. Det var att för-
söka få belyst ifall det var så att man hade uppnått
någonting bra. Och då bekräftade väl Göran Magnus-
son att man kom hem med det sämsta man kunde få.
Sämre gick det inte att få ihop det.
Då borde det finnas anledning för en så engagerad
person i de här frågorna som Göran Magnusson att
fundera över vilka av yrkandena lite senare i dag som
är bäst och sämst.
Svaret på min första fråga blev jag lite mer för-
bryllad över. När jag talade om riksdagens uttalande
menade jag vad som har sagts från bl.a. socialutskot-
tet nu senast om vad man vill att man ska uppnå. Där
skärpte man till det som regeringen hade nämnt. Hela
inriktningen från alla partier i den här kammaren
utom moderaterna fram till den 6, 7 och 8 mars var
också en mycket tydlig hållning att slå vakt om alko-
holpolitiken. Sedan kommer då regeringen hem med
en kapitulation.
Den frågan ställer jag förstås till Göran Magnus-
son i denna debatt. Jag vet också att han är intresserad
av den här typen av frågor och att han nu för tiden
flera gånger i veckan i sin egenskap av vice ordföran-
de i KU får syssla med den typen av frågor om hur
regeringen sköter sig.
Anf. 125 GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Fru talman! När man ska bedöma utvecklingen av
vad som har skett och vad som har varit möjligt för
regeringen att göra måste man naturligtvis hela tiden
göra en juridisk bedömning. Inom parentes får man
väl säga att jag kan väl utifrån mina värderingar ur
konstitutionell synpunkt och annat tycka att det är lite
trist med all denna juridik i det som egentligen är
politik. Men det var en parentes.
När det gäller undantaget och jämförelsen med
Danmark och Finland - och det är också juridik -
ska man komma i håg att vare sig Danmarks eller
Finlands undantag var grundat på samma förutsätt-
ningar som det svenska. Det som naturligtvis sedan
försvårade för regeringen i förhandlingarna med
kommissionen var att både Danmark och Finland i
praktiken klev av sina undantag och gav upp på ett
sätt som gjorde saken mycket svårare för Sverige.
När det sedan gäller vad riksdagen har beställt
tänkte jag också på riksdagens uttalande i anslutning
till min motion om att man skulle undanta alkohol
från integrationsarbetet. Jag tror inte att Bo Könberg,
om Bo Könberg satt i riksdagen vid det tillfället,
stödde den motionen. Det var de allmänna uttalande-
na. Man sade att grunderna i den svenska alkoholpo-
litiken skulle kunna bevaras.
Sedan var naturligtvis den deklaration som Ulf
Dinkelspiel gjorde juridiskt sett för svagt grundad.
Det är det som är problemet i dag. Det kan man be-
klaga, och man kan tycka att det är utomordentligt
trist.
Min utgångspunkt för röstandet i den här frågan är
att om man skulle följa Bo Könbergs och andras
förslag i reservation 2 tar man ett stort steg ut i mörk-
ret och vet inte var man hamnar. Enligt regeringens
förslag har vi ändå en viss kontroll över utvecklingen
ytterligare några år och kanske också möjligheter att
påverka situationen ute i Europa. Jag har för min del
sagt vid flera tillfällen att det är angeläget att svenska
riksdagsledamöter som har kontakt med EU-systemet
hävdar denna ståndpunkt att alkohol är en vara av
sådant slag att den måste omgärdas av särskilda för-
säljningsregler.
Anf. 126 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! För protokollets skull vill jag bara sä-
ga att antalet lagförda för misshandel är per 100 000
invånare och inte per 1 000. Annars hade siffrorna
varit alldeles förfärliga.
Vi behöver inte diskutera hela EU-medlemskapet,
men vi hävdade redan i diskussionen inför omröst-
ningen att de här reglerna skulle komma att införas,
medan Göran Magnusson och Socialdemokraterna
hävdade att det inte var så. Det är då bara att beklaga
att vi fick rätt i denna fråga. Det finns naturligtvis
andra frågor inom EU där vi också har fått rätt och
vissa där vi har fått fel.
Göran Magnusson hävdar att det var i samband
med EES-avtalet som problemen uppstod. Tittar man
på all statistik över hur spritförsäljningen på System-
bolaget har minskat ser man ännu tydligare den kurva
som Göran Magnusson har visat här, hur Systembo-
laget tappade totalt i samband med EU-inträdet och
inte i samband med EES-avtalet. Det är samma sak
när det gäller öl.
Upplysningsvis kan jag säga att Vänsterpartiet
röstade nej till EES-avtalet också.
Anf. 127 GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag korrigerar gärna misshandelsupp-
gifterna på det sätt som Per Rosengren här har anfört.
I och för sig är det meningslöst att diskutera att
man har fått rätt och hade rätt vid olika tillfällen. Jag
kan som aktiv nykterhetspolitiker konstatera att sällan
har nykterhetsrörelsen rönt så stort intresse från olika
partier och grupper som i samband med diskussionen
om Sveriges medlemskap eller ej i EU. Nykterhetsrö-
relsen blev plötsligt en intressant grupp, kanske inte
för dess nykterhetspolitik i sig utan mer för möjlig-
heten att skaffa röster för en nej-linje. Det har inte
gjort diskussionen lättare genom åren.
Per Rosengren säger uppenbarligen oftast nej och
kan trösta sig med att även det hade han kunnat und-
vika. Jag tror ändå att EES-avtalet är grunden till
mycket av de här problemen. Jag vill inte påstå att det
var den direkta anledningen, men det är ingen tvekan
om att vi fick slopa ett antal monopol i samband med
EES-avtalet. Redan det innebar att marknadskrafterna
fick större utrymme inom alkoholhanteringen, vilket
är i strid med den svenska alkoholpolitiken.
Det är möjligt att man kan läsa statistiken så att
det var exakt vid inträdet i medlemskapet i EU som
Systembolagets försäljning började fallera. Tidsmäs-
sigt kan det möjligen se ut så, men jag är inte säker på
att orsakssambanden är riktigt så enkla. Jag tror att
det tar en något längre period innan inköpsvanor och
dryckesvanor förändras. Jag tror faktiskt att EES-
avtalet har haft en viss roll i sammanhanget.
Anf. 128 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Man kan naturligtvis diskutera om
problemen börjar med EU-medlemskapet eller EES-
avtalet. Jag skulle vilja hävda att det är EU-
medlemskapet. Det är först då som folk börjar inse
vad som är tillåtet överallt annars, och det är då man
börjar ta in mer, smugglingen börjar osv.
Jag satt inte i riksdagen när beslutet om EES-
avtalet fattades, och hur jag hade röstat när det gäller
EES-avtalet tänker jag behålla som en hemlighet för
mig själv och för mina närmaste.
Anf. 129 GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Det är möjligt att det är bra med en
hemlighet på den punkten, men presumtionen är väl
ändå för nej.
Jag har några allmänna reflexioner kring detta att
vi nu hänger upp hela debatten på EES-avalet och
medlemskapet i EU. Jag tror att det skulle kunna vara
meningsfullt att också något fundera över om det är
några andra förändringar i omvärlden eller i Sveriges
inställning som har spelat roll i sammanhanget. Frå-
gan är alltså: Skulle allt ha varit oförändrat i alkohol-
politiken i Sverige om Sverige aldrig hade skrivit på
EES-avtalet och om Sverige aldrig hade blivit med-
lem i EU? Frågan är naturligtvis omöjligt att besvara,
men det finns anledning att på allvar diskutera detta.
Vad som har skett är ju inte bara att Sverige har
gått med i EU utan också att de kommersiella krafter-
na - Grossistförbundet Svensk Handel, ICA, Kon-
sum, vinhandlarnas organisationer och en rad andra -
har etablerat stora lobbykontor i Bryssel. Där har hela
saken gått ut på att förklara att den svenska alkholpo-
litiken inte har stöd hos svenska folket och över hu-
vud taget inte har någon särskilt positiv effekt. Det är
klart att också dessa lobbykrafter hade verkat på nå-
got annat sätt om de inte haft möjligheten att lobba
för det här inom EU.
Jag menar alltså att samhällsutvecklingen och de
kommersiella krafterna också på annat sätt har för-
sökt se till att få en större del av de vinstmöjligheter
som finns inom alkoholhanteringens område. Dessa
krav på vinstandelar inom alkoholhanteringen maske-
rar dessa krafter ofta som omtanke om ungdomen
eller omtanke om folkhälsan, medan omtanken
egentligen handlar enbart om den egna kassan.
Anf. 130 ROLF OLSSON (v):
Fru talman! Skatteutskottets betänkande om ökade
införselkvoter har föranlett Vänsterpartiet att avge ett
särskilt yttrande. Socialutskottet har under beredning-
en fått tillfälle att yttra sig, och Vänsterpartiet har
också i detta utskott avgett ett särskilt yttrande.
Den restriktiva svenska alkoholpolitiken har varit
en viktig folkhälsofaktor under en längre tid. Det har
de flesta talare varit inne på under debatten. Vi har i
jämförelse med de flesta andra europeiska länder en
förhållandevis låg andel alkoholrelaterade skador och
sjukdomar. Alkoholrestriktioner, främst i form av
begränsningar i tillgänglighet, och en aktiv prispolitik
har varit bra för folkhälsan. Det är ledande forskare
eniga om, och kring detta har det också länge rätt en
relativt bred politisk enighet, med ett tydligt undantag
för Moderaterna, som drivit och driver en tydligt
alkoholliberal politik.
Förslagen i betänkandet måste ses i sitt samman-
hang. I samband med och efter EU-inträdet har ett
flertal uppluckringar av restriktionerna skett. Fyra av
fem monopol har avskaffats, införselkvoterna har
redan i en tidigare omgång ökats och tullens möjlig-
heter att kontrollera införseln har begränsats. 1997
sänktes skatten på starköl som ett led i en harmonise-
ring, och förra hösten beslöt en majoritet i riksdagen
att försök skulle göras med lördagsöppet på Systemet
i vissa delar av landet samt öka möjligheterna till
gåvoförsändelser m.m.
Dagens förslag är alltså ett ytterligare steg i denna
riktning att anpassa vår alkoholpolitik till EU och till
länder som uppvisar en högre andel alkoholrelaterade
skador och sjukdomar än Sverige. Vi har dessutom
anledning att förvänta oss förslag från regeringen
senare i år om sänkta alkholskatter - det har redan
framförts ett flertal gånger från ansvarigt håll. Det har
också signalerats från talare här i dag.
Vi kan konstatera, som Per Rosengren underströk,
att de farhågor som Vänsterpartiet redovisade inför
EU-omröstningen om ett hotande sammanbrott för
svensk alkoholpolitik och våra möjligheter att själva
bestämma tyvärr besannats på punkt efter punkt.
De här försämringarna sker också utan att några
skarpa åtgärder presenteras för att motverka skade-
verkningarna. Det har från regeringen talats om alk-
holfria zoner, men konkreta åtgärder har vi inte sett
mycket av. Vi kan inte ställa upp på att korta af-
fischkampanjer utgör ett särskilt kraftfullt alkoholpo-
litiskt instrument.
Vad gör regeringen konkret för att minska alko-
holkonsumtionen bland mycket unga människor och
se till så att resurser och tillsynsmöjligheter kan fun-
gera? Som exempel kan vi ta det utbredda folköls-
drickandet bland ungdomarna. Där visas gång på
gång att restriktionerna inte efterlevs och resurser för
tillsyn och kontroll saknas.
Ska vi över huvud taget kunna ta talet om alkohol-
fria zoner på allvar måste regeringen snarast presente-
ra förslag som innebär att resurser avsätts för att
kvarstående restriktioner, inte minst de som berör
ungdomar, kan kontrolleras effektivt och att bestäm-
melser om sanktioner mot olovlig försäljning skärps.
Det är enkelt att konstatera att den restriktiva al-
koholpolitiken konsekvent monteras ned som led i en
EU-anpassning. Det har länge talats om motåtgärder
från regeringen. Det är oerhört hög tid att nu presen-
tera dessa motåtgärder.
Fru talman! Sammantaget leder detta mig och
andra ledamöter i Vänsterpartiet till att inte stödja
förslagen i betänkandet om höjda införselkvoter. Vi
avser inte heller att stödja den flerpartireservation
som mynnar ut i en uppmaning att låta EG-domstolen
pröva undantagsreglerna. Det innebär risk för rättso-
säkerhet i mellanperioden och risk för att vi får av-
trappningstiden avkortad. En sådan utveckling vill vi
inte medverka till.
Anf. 131 PETER PEDERSEN (v):
Fru talman! Det svenska EU-medlemskapet har
inneburit att den restriktiva svenska alkoholpolitiken
- som varit effektivt ur ett folkhälsoperspektiv och
under lång tid bidragit till att vi i internationell jämfö-
relse kunnat redovisa relativt låga ohälsotal - nu
raseras på punkt efter punkt. De flesta politiska parti-
er här i riksdagen och experter vad gäller alkoholpo-
litik har varit överens om att olika alkoholrestriktio-
ner, främst begränsad tillgänglighet, prispolitik och
en aktiv skattepolitik, har varit effektiva åtgärder för
att begränsa alkoholkonsumtionen i Sverige.
Som Per Rosengren var inne på var Vänsterpartiet
tidigt ute med att påtala detta förhållande redan vid
folkomröstningen om svenskt medlemskap i EU.
Olika EU-positiva företrädare gav då skenet av att det
skulle vara fullt möjligt för oss att behålla vår restrik-
tiva alkoholpolitik även inom EU. Det gavs sken av
att vårt undantag vad gäller införselreglerna för alko-
hol skulle kunna behållas och dessutom permanentas.
Nu har verkligheten - och det är faktiskt verkligheten
som gäller - tyvärr visat att vi EU-kritiker hade helt
rätt och de EU-positiva även på detta område var
naiva, dåligt pålästa och dessutom överskattade vår
förhandlingsposition gentemot EU.
Enligt en fördjupad rättslig analys inom Rege-
ringskansliet av den legala grunden för det svenska
undantaget är det ytterst osäkert om Sverige vid en
domstolsprövning skulle få stöd för sin redovisade
tolkning. För att undvika ett juridiskt osäkert läge -
dvs. om det är EU-lag eller svensk lag som gäller vid
tvist - har regeringen träffat en underhandsöverens-
kommelse med EG-kommissionen som innebär att
Sverige får behålla vissa införselbegränsningar t.o.m.
den 31 december 2003 och att införselkvoterna sedan
successivt höjs.
Denna överenskommelse har framställts som en
svensk seger men innebär i praktiken ett stort avsteg
från det vi kan kalla den svenska modellen vad gäller
alkoholrestriktivitet. Mängden öl, vin och cigarretter
som en resande från ett annat EU-land kan föra in i
Sverige utan att skatt ska betalas i Sverige ökar dras-
tiskt från den 1 juli 2000. Ni har hört siffrorna förut,
så jag drar dem inte en gång till.
Övergångsfasen är illa nog. Men redan den 1 juli
2003 ska vi anpassa oss fullt ut till EU. Då kommer
det att vara 10 liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter vin,
110 liter öl samt i princip en fördubblad mängd to-
baksvaror som får föras in i landet jämfört med i
nuläget. Till detta kommer att regeringen avser att
återkomma med förslag om en successiv höjning av
införselkvoterna. Till detta kommer att regeringen
avser att återkomma i budgetpropositionen för år
2001 med åtgärder på skatteområdet. Jag läser in
sänkta alkoholskatter i det. Till detta kommer försö-
ket med lördagsöppet, som redan har påbörjats runt-
om i landet.
Fru talman! Var och en av dessa anpassningsåt-
gärder är illa nog. Tillsammans riskerar denna ned-
montering av den svenska modellen att få förödande
konsekvenser vad gäller folkhälsan och inte minst
vad gäller alkoholrelaterad brottslighet. Det gäller
t.ex. den uppenbara risken, som bara nämns i förbi-
farten, att ännu fler kvinnor kommer att misshandlas
och ännu fler barn i Sverige kommer att fara mer illa.
Regeringen avser nu att presentera en ny nationell
handlingsplan för alkoholförebyggande åtgärder.
Detta är milt uttryckt en grannlaga uppgift med tanke
på att EU tvingar oss att avhända oss de viktigaste
redskapen för en sådan, dvs. åtgärder vad gäller till-
gänglighet och en aktiv prispolitik.
Det är inte speciellt förvånande att moderaterna
föreslår att EU-anpassningen ska gå ännu snabbare.
Jag skulle ha blivit förvånad om jag inte läst en sådan
reservation. I fyrpartireservationen hävdar man att
propositionen är förkastlig ur folkhälsosynpunkt, och
det kan jag hålla med om. Man menar att vi ska hålla
fast vid den svenska linjen vad gäller införselreglerna.
Även här kan man läsa in en övertro på att det är
svenska regler och lagar som gäller, bara vi svenska
argumenterar tillräckligt bra i EG-domstolen. Jag
finner, i enlighet med det särskilda yttrandet som
framförts av Vänsterpartiets ledamöter i skatteut-
skottet, att det mest sannolika resultatet av en sådan
prövning i stället blir att avtrappningstiden kommer
att förkortas.
Fru talman! I socialutskottets yttrande framgår att
"samhällsutvecklingen och särskilt det svenska EU-
medlemskapet i grunden påverkat förutsättningarna
för den svenska alkoholpolitiken". Detta har vi påtalat
tidigare.
Det måste nu konstateras att relativt många med-
borgare såg just möjligheten att få föra in mer och
billigare alkohol från andra länder som en viktig fråga
när de personligen tog ställning till det svenska EU-
medlemskapet. Denna grupp hälsar kanske den nu
diskuterade anpassningen med viss tillfredsställelse,
vad vet jag. Det kanske kan öka EU:s popularitet
något. Men samtidigt finns det en stor solidaritet i
vårt land i dessa frågor och en medvetenhet om att ett
högt pris för bruket av alkohol leder till ett lägre bruk
totalt sett och därmed mindre risk för missbruk. Den-
na solidaritet kommer nu att sättas på hårda prov.
Vad är det som talar för att alkoholkonsumtionen i
Sverige inte kommer att öka när helhetsbilden är att
vi nu ökar tillgängligheten avsevärt och dessutom
förbilligar konsumtionen av alkohol? Talar inte all
erfarenhet och all beprövad vetenskap på detta områ-
de för att resultatet kommer att bli det precis motsatta,
dvs. en ökning av alkolholkonsumtionen, fler alko-
holrelaterade sjukdomar och en ökning av den alko-
holrelaterade brottsligheten?
Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att detta
ärende kan liknas vid den beryktade teaterpjäsen
Lång dags färd mot natt. Om vi nu är fullt ärliga i
kammaren avgjordes faktiskt denna fråga redan när
Sverige valde att bli medlem i EU. Varför lägga ut
dessa ständiga dimridåer, dvs. att låtsas att vi från
svensk sida ska vara med i EU och underställda dess
olika fördrag och samtidigt ge sken av att vi i olika
hjärtefrågor, t.ex. alkoholfrågan, kan bestämma helt
själva?
Det är EU-medlemskapet som tvingar oss in i
denna moment 22-situation, att välja pest och kolera.
Jag för min egen del låter mig inte pressas till ett
sådant val, dvs. att aktivt stödja mer frikostiga inför-
selregler enligt utskottsmajoritetens förslag eller att
rösta på en fyrpartireservation som uppenbart indirekt
kan leda till att EU-anpassningen kommer att gå be-
tydligt snabbare. Därför kommer jag, och jag hoppas
ett stort antal andra vänsterpartister, att avstå från att
rösta.
Anf. 132 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Peter Pedersen uttryckte tydligt det
som både han och Rolf Olsson har sagt, nämligen att
han inte tänker göra ett val. Så är det ibland här i
livet. Vi ställs inför val där vi tycker att inte något av
alternativen är bra. Inom politiken är det t.o.m. ofta så
att det finns målkonflikter och att man måste ta ställ-
ning. Åtminstone för de flesta av oss är det inte varje
gång här i kammaren när vi röstar som vi har att välja
mellan någonting som är helt svart och någonting
som är helt vitt. Jag tror kanske Peter Pedersen och
jag kan dela analysen så långt.
Det vi nu har att ta ställning till är en av de vikti-
gare frågor som vi har haft att ta ställning till här i
riksdagen. Jag tycker att det är synd att personer som
Peter och Rolf, som förklarat sig mycket engagerade i
alkoholfrågan, väljer att inte ta ställning när riksdagen
om ett par timmar kommer att fatta beslut som leder
till att en av grundpelarna i svensk alkoholpolitik
raseras.
Jag delar inte den bedömning Peter Pedersen gör,
och det har jag framfört många gånger. Det är lätt för
honom att göra den, kan man möjligen säga. Han är
emot EU och emot detta, och alltså kan han säga att
alltihop är fel. Vår bedömning från de fyra borgerliga
partiernas sida som då satt i regeringen, och från den
socialdemokratiska oppositionen, som var intimt
involverad i alla förhandlingarna, var att vi hade
uppnått någonting som skulle leda till att vi kunde
behålla undantaget så länge inte ministerrådet enigt
beslöt om något annat.
Jag tror inte att jag övertygar Peter Pedersen på
den punkten. Men jag tycker att det är tråkigt att ni
inte i valet mellan två saker ni tycker illa om väljer
det som ni tycker är minst illa.
Anf. 133 PETER PEDERSEN (v) replik:
Herr talman! Problemet med denna omröstning
och detta val är, precis som Per Rosengren var inne
på tidigare, att vi faktiskt inte vet utfallet. Det är mig
helt främmande att aktivt rösta för att vi ska tillåta
ökad införsel av alkohol eller delta i något slags
chicken race där jag chansar. Vi ska inte spela på
Oddset, utan det är faktiskt svenska folkets hälsa vi
pratar om. Jag ska inte ta risken att stödja en reserva-
tion som de facto kan leda till att vi skippar den
svenska sociala alkoholpolitiken betydligt tidigare.
Jag tycker att vi en gång för alla ska sluta låtsas
som om vi här i Sveriges riksdag avgör och bestäm-
mer hur den inre marknaden ska fungera.
Man hänvisar till olika paragrafer i Romfördraget.
De gäller även för andra EU-länder. Uppenbarligen
betraktar man inte alkohol som någonting annat än
vilken vara som helst. Som Per Rosengren sade är det
inte så att flera länder ska godkänna en vara. Som jag
förstår det räcker det att ett land godkänner en vara
för försäljning för att den ska kunna säljas i alla län-
der.
Uppenbarligen har EU-majoriteten en annan upp-
fattning om alkoholpolitiken eller alkoholens skade-
verkningar än vad vi har i Sverige. Jag beklagar det
djupt. Men jag vill inte låta mig pressas till en situa-
tion där jag ska chansa i en omröstning som leder till
ett ovisst resultat. Det förslag som Bo Könberg m.fl.
lägger fram kan skapa oanade konsekvenser. Det
förkortar övergångstiden ytterligare.
Anf. 134 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Min huvudpunkt i just detta replik-
skifte gällde om man som engagerad person i denna
typ av frågor skulle delta och försöka påverka resul-
tatet genom att använda sin röst - den röst man har
fått av svenska folket när man har placerats här. Nu
talar Peter Pedersen mest om att han tycker illa om
alternativen.
Vi som har förespråkat reservationen och som
kommer att rösta för den har gjort det därför att vi
hela tiden har sänt samma signal som Peter Pedersens
parti har gjort till regeringens förhandlare, nämligen
att man ska stå fast vid den tolkning som riksdagen
har gjort tidigare, försöka övertyga de andra länderna
och om det misslyckas vara beredd att låta de andra
föra ärendet till EG-domstolen. Det är inte något
huvudspår, utan det har handlat om att föra en sådan
förhandlingslinje.
Det som har hänt efter det är att Vänsterpartiet har
accepterat och t.o.m. via Per Rosengren i dag nästan
hyllat Bosse Ringholms förhandlingsinsatser, medan
vi andra har kritiserat dem.
Kontentan av detta senaste replikskifte är väl att
Peter Pedersen, Rolf Olsson och flera säger att de
ställer sig utanför denna fråga därför att de tycker att
den är svår.
Anf. 135 PETER PEDERSEN (v) replik:
Herr talman! Jag brukar inte använda mig av av-
stå-knappen. Problemet är bara att det inte är vi i
Sveriges riksdag som avgör frågan, utan frågan är i
princip redan avgjord. Jag tror också att Bosse Ring-
holm har gjort det han har kunnat tillsammans med
övriga förhandlare, sett till den faktiska situationen.
Men vi kan inte låtsas som om EU-lag inte gäller i
Sverige när vi faktiskt är medlemmar i den europeis-
ka unionen.
Just den tolkningen kan faktiskt leda till att vi
implementerar EU-lag i verkligheten i Sverige betyd-
ligt snabbare. Det är bara så; finns det två alternativ
att välja mellan är EU-lagen alltid överordnad den
svenska. Om vi börjar bråka och ifrågasätta kommer
man att få ta in 10 liter sprit från den 1 juli. Det
kommer att vara så i tre år, och det kommer så små-
ningom att permanentas.
Vad har Bo Könberg och andra för inside infor-
mation som tyder på någonting annat än att det även i
detta fall är EU-lag som är överordnad svensk lag?
Anf. 136 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Ulla Wester har tidigare redovisat
den socialdemokratiska inställningen i dessa frågor.
Att jag begärde ordet berodde på att jag i all ödmjuk-
het ville ge några kommentarer med anledning av
debatten.
Punkt A: Grundproblemet är det ursprungliga för-
handlingsresultatet. Jag erkänner inför denna kamma-
re och för riksdagens protokoll att jag trodde på det
ansvariga statsrådet vid den aktuella tidpunkten - nu
behöver Bo Könberg inte begära replik på den punk-
ten, i alla fall - och på mina partivänner som hade i
stort sett samma uppfattning. Jag förstår nu att det var
enfaldigt. Det är naturligtvis lite svårt att erkänna att
man var enfaldig, men varför inte göra det? Jag gör
det i alla fall. På den punkten var jag enfaldig.
Punkt B handlar om Romfördraget och § 152.
Problemet är att en lång rad företrädare för EU i
kommissionen och i medlemsländerna inte anser att
alkohol innebär någon risk för folkhälsan. Det fram-
gick tydligt och klart bl.a. när kommissionären Bol-
kestein var här. Jag hade också ett eget samtal med
honom. För en lång rad företrädare för EU, för med-
lemsländerna och för kommissionen är bilar, alkohol
och chips - både potatischips och datachips - precis
samma sak. Det är den inre marknaden som gäller.
De förstår oss inte när vi pekar på - det Göran Mag-
nusson så förtjänstfullt utvecklade - att alkohol är
någonting särskilt. Det är vårt problem. Det gäller den
inre marknaden. Bilar och brännvin, om jag får vara
så rakt på sak, är samma sak för så många, och det är
där vi har vårt problem.
Punkt C: Jag tror att broloppet har varit den 1 juli.
Broloppet har varit, och det har Bosse Ringholm
tillsammans med 90 000 andra sprungit. Bron öppnar
strax efter den 1 juli, men färjorna går den 1 juli. Jag
ser framför mig hur ett antal personer - inte så få -
påhejade av massmedier kommer att testa svenska
tullen genom att föra in 10 liter sprit. Svenska tullen
kan då inte använda svensk lagstiftning. De kommer
att hävda, påhejade av en lång rad icke nu namngivna
massmedier, att EG-rätten gäller, och så står vi där.
Då går det ett och ett halvt, två eller tre år innan vi vet
hur det blir. Det var den linje som Peter Pedersen var
inne på.
Jag tycker inte att vi ska ta den risken. Då för-
vandlar vi verkligen detta till en cirkus. Det blir ett
rättslöst tillstånd, och det kan vi inte ha.
Punkten D var den egentliga anledningen till att
jag begärde ordet. Det gäller de nästan infama be-
skyllningarna mot finansministern om att han inte har
haft något engagemang. Man har också frågat efter de
verkliga motiven bakom finansministerns agerande i
förhandlingarna. Jag kan försäkra denna kammare att
finansministern har gjort allt som han kan göra i kraft
av sin position för att leda dessa förhandlingar såsom
vi ville. Om jag får vara lite skämtsam vill jag paren-
tetiskt fråga om ni verkligen tror att den man som
tycker att man kan rekommendera mjölk som dryck
till kräftor inte skulle satsa allt på denna fråga.
Jag känner till Bosse Ringholms grundläggande
inställning i dessa frågor. Han har satsat all prestige
han har för att föra detta lyckligt i hamn, men han
kom till en punkt där det inte gick av de skäl som
många talare i debatten har utvecklat. Jag har inte tid
för att ta upp det, helt enkelt. Det har sagts tidigare.
Jag ville bara försäkra kammaren om att mina samtal
med finansministern har gjort mig fullständigt över-
tygad om att det inte finns några dolda motiv och om
att det inte har varit bristande engagemang.
I detta anförande instämde Ulla Wester, Lisbeth
Staaf-Igelström, Lars U Granberg och Per-Olof
Svensson (alla s).
Anf. 137 BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag har förvisso kritiserat finansmi-
nistern för förhandlingsprocessen och för förhand-
lingsresultatet. Jag har inte - det tror jag inte Arne
Kjörnsberg menade heller - efterlyst några dolda
motiv hos finansministern. Det får han göra upp med
någon annan i så fall.
Då är frågan: Ska vi fästa stor uppmärksamhet,
om än i skämtsamma former, på finansministerns
personliga dryckesvanor och smakråd eller på det han
har haft att göra för Sveriges riksdags skull? Då är
svaret ganska klart. Det är det uppdrag han har haft
att sköta för Sveriges riksdags skull som är det intres-
santa.
Man kan titta närmare på ett par saker när man
ska försöka bedöma detta, även om man är medveten
om, som vi alla är, att det är svårt att utanför ett för-
handlingsrum bedöma vad som bör vara rätt och
rimligt.
Det ena är själva förhandlingsprocessen, som up-
penbarligen kom i gång väldigt sent och som inklude-
rade så märkliga saker som att man i svarsbrev i janu-
ari till kommissionen inte ens upprepade de svenska
argumenten, att den rättsliga analys som nu åberopas
i riksdagen nästan verkar vara daterad efter kapitula-
tionen den 13 mars och att finansministern på morgo-
nen den 13 mars i telefonsammanträdet med EU-
nämnden inte ens vet om ärendet ska upp om en
halvtimme, för att en timme senare kapitulera. Det är
själva förhandlingsprocessen.
Det andra är förhandlingsresultatet. Där har talare
efter talare i dag instämt i bl.a. min bedömning att det
resultat man kom hem med hade man kunnat få när
som helst under hela förhandlingsprocessen. En
gammal van förhandlare som Arne Kjörnsberg, som
jag också har haft förmånen att få kämpa mot i för-
handlingar, skulle i något annat sammanhang knap-
past bedöma en förhandling som lyckad om förhand-
lingsmannen kom hem med det han har haft i fickan
hela tiden under fyra år.
Anf. 138 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Jag har inte sagt att detta är lyckat.
Det var vad det blev. Det grundläggande problemet är
den ursprungliga överenskommelsen när Sverige
blev medlem i EU. Jag var så godtrogen att jag trodde
på dem som då sade att vi skulle få behålla vårt un-
dantag. Det var det grundläggande problemet.
Jag kan inte bedöma om tidsutdräkten var bra el-
ler dålig. Det blev, som en tidigare talare sade, lite av
chicken race. Men vi ville ju så länge som möjligt
hävda den svenska ståndpunkten. Vi ville inte ta ett
steg tillbaka. Nu i efterhand kan man säga att det inte
fungerade. Men vi var så övertygade om att vi skulle
kunna få en förståelse för folkhälsan, eller som jag
faktiskt uttryckte det till den ansvarige kommissionä-
ren, precis som man gör på en mängd möten man
deltar i: Om brännvinet blir billigare, kommer fler
kvinnor och barn att få stryk på fredag kväll.
Kommissionären förstod inte vad jag sade. Språk-
ligt förstod han, men inte innebörden. Det är vårt
problem.
Bo Könberg, jag poängterade att det naturligtvis
var inom parentes och skämtsamt som jag nämnde
mjölken och kräftorna. Naturligtvis har finansminis-
tern gjort allt vad han har kunnat för att hävda den
svenska ståndpunkten, så som den har manifesterats i
vårt parti, och, som i det här sammanhanget är det
viktiga, det riksdagen har sagt. Naturligtvis har han
gjort det.
Bo Könberg vet att jag och många av oss tycker
att detta är ett utomordentligt stort problem. Men nu
får vi göra det minst dåliga. Och det rättslösa tillstån-
det är mer dåligt än det blir om vi fattar det här be-
slutet och, ska tilläggas, om EU-parlamentet i slutet
på denna månad fattar samma beslut.
Anf. 139 BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Arne Kjörnsberg och jag tycks vara
överens om bedömningen av resultatet. Tonläget kan
kanske vara lite olika, men vi bedömer båda det re-
sultat man kom hem med som inte speciellt lyckat.
Jag upprepar än en gång, för sista gången denna de-
batt: Det resultatet var tillgängligt sedan en kväll
våren 1996. Det kunde när som helst ha plockats hem
till Sverige. Det var ingen förhandlingsframgång att
komma hem med det man haft i fickan i fyra års tid.
Sedan har vi förvisso den stora och viktiga frågan.
Var den dåvarande regeringen tillsammans med de
socialdemokratiska förhandlarna, vars resultat god-
kändes av riksdagen under den regeringen och god-
kändes av riksdagen under nästa regering, godtrogna?
Jag tror inte det. Jag kan inte svära på det. Men jag
tror inte det. Jag tror att det som är godtroget är när
regeringen nu, bl.a. med stöd av Arne Kjörnsberg, har
kapitulerat. Det är det som är god tro.
Anf. 140 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Jag skulle vilja be Bo Könberg att
framför sig se, ja, bron har inte öppnat, men färjorna
går den 1 juli, de av en lång rad massmedier påhejade
personer som kommer dragande med 10 liter sprit och
allt det andra som Per Rosengren har upprepat så att
alla redan vet. De hävdar i tullen att det är EU-rätt
som gäller. Det är inte en, det är inte två personer.
Det kanske är 10, 100 eller 200 personer som gör det.
Det rättslösa tillståndet vill jag inte ha. Det vill
inte den socialdemokratiska regeringen ha. Det vill
inte den socialdemokratiska gruppen i skatteutskottet
ha. Vi vill ha regler så att alla vet vad som gäller.
Om riksdagen följer skatteutskottets förslag i det
här betänkandet kommer alla att veta vad som gäller.
Då kan tullen arbeta utifrån de utgångspunkterna. Då
kommer inte de som hejar på dem som ska testa att ha
någon framgång. Det är vad det kommer att handla
om. Man kommer att kalla det att man ska testa. Det
är det som är utgångspunkten.
Jag hävdar inte att detta är någon framgång, inte
från mina utgångspunkter. Finansministern har inte
hävdat att det är någon framgång. Han har sagt att
detta var det möjliga.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)
13 § Juridiska personers företrädares betal-
ningsskyldighet
Föredrogs
skatteutskottets betänkande 1999/2000:SkU24
Juridiska personers företrädares betalningsskyldighet.
Anf. 141 PER-OLOF SVENSSON (s):
Herr talman! Skatteutskottets betänkande nr 24,
Juridiska personers företrädares betalningsskyldig-
het, är till sin natur ett knastertorrt betänkande jäm-
fört med det vi alldeles nyss har debatterat. Bestäm-
melserna om just dessa ämnen fanns tidigare i 77 §
uppbördslagen. Liknande bestämmelser fanns i 15 §
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
samt i 16 kap. 17 § första och andra styckena mervär-
desskattelagen.
De här bestämmelserna har upphört att gälla
fr.o.m. den 1 november 1997, då den nya skattebetal-
ningslagen trädde i kraft. Av förarbetena till skatte-
betalningslagen framgår att avsikten med den nya
lagen inte var att åstadkomma någon förändring, än
mindre någon skärpning, av förutsättningarna för
betalningsskyldigheter. Lagrådets granskning av
förslaget föranledde heller inga som helst kommenta-
rer.
När utskottet för sin del behandlade förslaget till
ny skattebetalningslag såg utskottet de nya reglerna
just som ett förtydligande, samtidigt som den marke-
ringen återigen gjordes att någon ändring - än mindre
någon skärpning - av tillämpningen inte var avsedd.
Herr talman! Utskottet vidhåller att den regel som
nu gäller är överlägsen de äldre reglerna i fråga om
tydlighet, förutsägbarhet och tillämplighet. Samtidigt
kan vi notera att Högsta domstolen i ett beslut den
15 mars 2000 i ett mål om ställföreträdaransvar enligt
skattebetalningslagen ansett att lagstiftningsåtgärder-
na inte varit tillräckliga för att säkerställa att rättsläget
inte ändras.
På grund därav anser utskottet att regeringen bör
analysera rättsläget och i lämpligt sammanhang redo-
visa resultatet av en sådan analys för riksdagen. Om
det visar sig att bestämmelserna behöver omformule-
ras förutsätter utskottet att regeringen så snart som
möjligt återkommer till riksdagen med förslag.
Anf. 142 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Det här betänkandet är intressant på
flera sätt, dels för att det är ett enigt utskottsinitiativ,
dels för att det är ett ärende som har en annorlunda
bakgrund än vi är vana vid.
Bakgrunden är närmast den att Högsta domstolen
i praktiken delvis har underkänt den lagstiftning som
riksdagen tog ställning till för några år sedan och som
trädde i kraft den 1 november 1997. Man har under-
känt den i vissa delar. Socialdemokraternas företräda-
re Per-Olof Svensson har redogjort för en del av detta
och refererat betänkandet.
Det är två aspekter jag vill ta upp. Den ena är
skärpningen av skattebetalningslagen. Innebär den lag
som vi antog vid det tillfället en skärpning eller inte
vad avser företrädarnas betalningsansvar?
Vi är nu överens om att regeringen ska titta på de
aspekterna. Det är bra. Det behöver väl egentligen
inte kommenteras ytterligare. Jag hoppas emellertid
att regeringen återkommer till riksdagen med någon
form av redovisning oavsett vad man kommer fram
till för slutsats.
Den andra punkten som vi i de tre borgerliga par-
tierna har haft en skrivelse om gäller övergångsbe-
stämmelserna till lagen. På den punkten är det enty-
digt att Högsta domstolen har underkänt reglerna. Då
uppstår följande principiellt intressanta fråga. Om
Högsta domstolen underkänner en lagregel, ska det
föranleda en ändring i riksdagen av det aktuella lag-
rummet? Man kan å ena sidan säga att i och med
Högsta domstolens dom är saken avgjord. En praxis
har skapats. Den skiljer sig då från det som stod i
lagen från början. Vad jag kan erinra mig är det första
gången som skatteutskottet har hamnat i den situatio-
nen. Det hade varit principiellt rätt att ta med även
denna sak i utskottsinitiativet. Det framgår av det
särskilda yttrandet som är fogat till betänkandet att
även de aktuella övergångsbestämmelserna borde ha
setts över. Medborgarna bör klart och tydligt se i
lagen vad som gäller.
Den andra aspekten är principfrågan. Om man nu
denna gång avstod från att göra en förändring, kanske
det vid något annat tillfälle kommer ett nytt fall i
Högsta domstolen av liknande karaktär. Ska man
också den gången avstå från förändringar? Det hade
varit bra om reglerna om övergångsbestämmelserna
också hade kommit med i utskottsinitiativet. Då hade
det blivit mer komplett.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet.
Anf. 143 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Det här är ett problem som Vänster-
partiet insåg redan när den nya skattebetalningslagen
antogs. Vi väckte en motion där vi framförde att vi
befarade att det skulle bli som det nu har blivit. Det
finns en risk - men vi vet ännu inte om det är så - att
man ändrar bedömningen till en hårdare bedömning i
samband med en företrädares betalningsansvar.
Det sades i propositionen att detta inte var me-
ningen. Det står samma sak i betänkandet. I en fråga
till dåvarande skatteministern Thomas Östros undrade
jag om borttagande av de subjektiva rekvisiten skulle
innebära en hårdare bedömning i ställföreträdaransva-
ret. Då fick jag det klara beskedet att det inte skulle
bli så.
Nu i samband med att retroaktiviteten i över-
gångsreglerna har diskuterats har Högsta domstolen
sagt att det inte är omöjligt att det i vissa situationer
kan uppstå problem med en hårdare bedömning. I det
läget har det sagts att retroaktivitet inte kan gälla
eftersom det strider mot regeringsformen.
I samband med att diskussionen uppstod lämnade
moderaterna in ett förslag till utskottsinitiativ, som
innebar att moderaterna ville se över övergångsreg-
lerna. Vi menade att det problemet redan är löst ge-
nom regeringsformens utformning och genom Högsta
domstolens klargörande. Däremot menade vi att pro-
blemet ändå kvarstod eftersom man i propositionen
och betänkandet, och skatteministern, gett löftet om
att det inte ska bli en hårdare bedömning. Då är det
dags för regeringen att utreda huruvida det kommer
att bli en hårdare bedömning eller inte. Om man
kommer fram till att det behövs någon förändring ska
regeringen till hösten återkomma till riksdagen med
ett sådant förslag.
Att moderaterna nu skriver ett särskilt yttrande om
att se över retroaktiviteten är väl ett sätt att rädda
ansiktet. När man lade in om ett utskottsinitiativ tog
man ju inte itu med det verkliga problemet, dvs. det
problem som Vänsterpartiet hade uppmärksammat
och som det nu finns ett betänkande om på riksdagens
bord.
Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betän-
kande.
Anf. 144 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Jag kan bara konstatera att om inte
Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet hade
ingivit denna skrivelse hade förmodligen utskottsini-
tiativet aldrig kommit till stånd. Vi debatterade vid ett
antal tillfällen frågan i utskottet, och till slut blev det
denna utformning. Jag är glad att det blev så och att
vi kunde vidga diskussionen till att omfatta fler frå-
gor.
Per Rosengren drar en felaktig slutsats i fråga om
att rädda ansiktet. Jag tycker att jag kan vara så öppen
och konstatera, som jag gjorde i mitt inledningsanfö-
rande, att frågan breddades. Men det hindrar inte att
även övergångsbestämmelserna borde ha varit före-
mål för en diskussion med anledning av den principi-
ella ståndpunkt jag har i frågan. Om Högsta domsto-
len underkänner en lag bör riksdagen ändra den så att
Högsta domstolen kan acceptera den och inte bara
låta praxis styra. En lagändring hade gjort det tydligt
för medborgarna hur det hade legat till; väl medvetna
om att i och med att det är fråga om en övergångsbe-
stämmelse hade problemet med tiden ändå klingat av.
Anf. 145 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Jag kan lova Carl Fredrik Graf att
frågan nog hade dykt upp utan detta förslag till ut-
skottsinitiativ från moderaternas sida. Det beror på att
frågan var anhängiggjord på Regeringskansliet. Det
hände inte så mycket där, utan vi fick en föredragning
från företrädare från Finansdepartementet.
Det är bra att frågan till slut kom att handla om
det som är problemet och inte om någon form av
pseudoproblem. Det verkliga problemet är de facto
huruvida detta innebär en skärpning eller ej. Jag är
glad att vi har betänkandet här i dag och att vi kan ge
regeringen detta till känna.
Anf. 146 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Det här är ett instämmande i denna
glädje över detta betänkande.
När kanslihusets företrädare var i utskottet första
gången var det inte tal om någon förändring. Jag vill
ändå påpeka att vi gemensamt, Per Rosengren, till-
sammans med utskottet i sin helhet, kan konstatera att
i och med att utskottet har tagit initiativet har vi flyt-
tat frågan framåt. Då behöver vi inte orda så mycket
om orsak och verkan.
Anf. 147 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Tillsammans är vi starka!
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)
14 § Medlemsfrämjande föreningar
Föredrogs
lagutskottets betänkande 1999/2000:LU24
Medlemsfrämjande föreningar (prop. 1999/2000:88).
Anf. 148 STIG RINDBORG (m):
Herr talman! Grunden till propositionen är att KF
och Konsument Stockholm inte har varit tillfreds med
de regler som reglerar deras verksamhet och vilka de
anser hindrar dem i deras rationaliseringsarbete. Re-
gering och riksdag behandlade dessa frågor 1996/97,
varvid den socialdemokratiska regeringen inte ansåg
att det fanns anledning att skapa de regler som be-
nämns medlemsfrämjande föreningar. Situationen i
dag är inte på något sätt annorlunda än den var då
frågan var uppe till behandling 1996/97. Det är enligt
oss moderater inte lämpligt med specialbeställda
särlösningar som inte tar ett helhetsgrepp på fråge-
ställningen.
Förslaget kommer helt klart att bl.a. påverka situ-
ationen för konkurrerande företag på olika sätt. Det är
därför obegripligt att regeringen avfärdar behovet av
en konsekvensanalys. Förslaget syftar till att möjlig-
göra en omstrukturering av en av landets tre ledande
livsmedelskedjor. Det kommer att påverka såväl
konsumenter som leverantörer och konkurrenter.
Ser man på den juridiska personen ekonomisk fö-
rening, har den till syfte att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen genom i huvudsak ekonomisk
verksamhet i vilken medlemmarna deltar. En s.k.
medlemsfrämjande förening, som de nya reglerna för
fram, uppfyller inte dessa krav eftersom den inte själv
bedriver affärsverksamhet som medlemmarna kan
delta i.
Ser man emellertid till primärföreningens ändamål
och kopplar samman detta med sekundärföreningens
verksamhet, i vilken den förra föreningens medlem-
mar deltar, finner man att den totala bilden i väsentli-
ga avseenden är en annan.
Oavsett den formella placeringen av affärsverk-
samheten syftar totaliteten till och utgör en organisa-
tion för att genom ekonomisk verksamhet som pri-
märföreningens medlemmar deltar i genom samhan-
del främja deras ekonomiska intressen i varje enskild
förening. Medlemmarna i primärföreningen kan dock
inte utöva kontroll över affärsverksamheten på sam-
ma sätt som när verksamheten bedrivs inne i primär-
föreningen. Mot detta ställer man de mycket betydan-
de fördelar som tudelningen skapar för dem.
Bara den här korta redovisningen, som är tagen ur
propositionen, leder till att det är svårt att frigöra sig
från tanken att medlemmarnas inverkan på verksam-
heten blir minimal. Genom konstruktionen tillkom-
mer ett reellt antal företag som är svåra att få insyn i
och där korrektiv mot felaktigt utnyttjande av regler-
na för verksamhetens bedrivande är så dåligt reglera-
de att det torde ges utrymme för att idka de olika
verksamheterna mera som en grupp företag i kartell
än som en kooperativ verksamhet utövad efter de
mera renläriga regler som tidigare gällt. Det är önsk-
värt att motsvarande principer skulle ligga till grund
för en revidering av lagbestämmelserna.
Det beställningsjobb som effektueras genom den
föreslagna lagändringen är olyckligt. Man frågar sig
hur denna konstruktion av den kooperativa verksam-
heten förhåller sig till konkurrensreglerna. Kommer
det t.ex. att bli aktuellt att diskutera gruppundantag på
samma sätt som för ICA-handlarna? Om det är fallet
kan ju konstateras att det i dag diskuteras att ta bort
detta gruppundantag. Det måste väl då rimligen vara
aktuellt att analysera i detta sammanhang hur de ko-
operativa verksamheterna enligt de föreslagna regler-
na förhåller sig till det samarbete som föreligger inom
ICA-verksamheten. Där hänvisas det ju till att det är
fråga om enskilda företag i konkurrenshämmande
samverkan. Hur förhåller det sig med de verksamhe-
ter som kommer att bedrivas genom de kooperativa
organisationerna?
Under hänvisning till vad jag här har anfört yrkar
jag bifall till den moderata reservationen.
Anf. 149 RAIMO PÄRSSINEN (s):
Herr talman! I regeringens proposition om regist-
rering av medlemsfrämjande föreningar föreslås änd-
ringar i lagen om ekonomiska föreningar. En del av
bakgrunden är att riksdagen redan våren 1994 uttala-
de att det var oacceptabelt om statsmakterna, genom
utformning av regelsystem som missgynnar den ko-
operativa företagsformen, åstadkommer en styrning
bort från denna företagsform och tillkännagav att de
kooperativa företagen ska behandlas likvärdigt med
andra företag. Företagskooperativa utredningen till-
sattes, och den överlämnade 1996 betänkandet Attity-
der och lagstiftning i samverkan.
Ett av förslagen från den utredningen gällde re-
gistrering av s.k. medlemsbefrämjande föreningar. En
förening ska under vissa förutsättningar kunna regist-
reras som ekonomisk förening utan att själv bedriva
affärsverksamhet som dess medlemmar deltar i. Detta
ligger som grund för den nu aktuella propositionen.
I propositionen föreslås ändringar i lagen om eko-
nomiska föreningar som främst innebär att en före-
ning som inte själv i huvudsak bedriver ekonomisk
verksamhet men vars medlemmar deltar i sådan eko-
nomisk verksamhet som bedrivs av en eller flera
andra ekonomiska föreningar ska utgöra ekonomisk
förening, s.k. medlemsbefrämjande förening. En
förutsättning för detta är att föreningens tillgångar till
övervägande del består av andelar i den eller de andra
ekonomiska föreningarna. Vidare föreslås att vid
bedömning enligt de redan gällande reglerna av om
en förening är ekonomisk förening ska, utöver före-
ningens egna medlemmar, beaktas även medlemmar-
na i en annan ekonomisk förening, som är medlem i
den förstnämnda föreningen.
Herr talman! Stig Rindborg och Moderaterna sä-
ger sig sakna ett helhetsgrepp i detta ärende. Frågan
om medlemsbefrämjande föreningar har utretts i
vederbörlig ordning, och vi kan konstatera att det var
en enig utredning som lade fram det förslag som
regeringens proposition och dagens betänkande vilar
på.
Det måste väl ligga även i moderaternas intresse
att olika associationsformer så långt som möjligt ges
likvärdiga verksamhetsvillkor. Det är väl bra för
samhällsekonomin om vi kan förbättra regelsystemen
i syfte att förstärka konkurrensen och öka effektivi-
teten i näringslivet. Aktiebolagslagen har ju reforme-
rats och fortsätter att reformeras just i syfte att regel-
verket ska anpassas efter den verklighet som råder.
Samma skäl gäller naturligtvis för andra associations-
former.
Vad gäller den demokratiska aspekten får respek-
tive organisation bestämma arbetsfördelningen mel-
lan primärförening och förbund.
Herr talman! Kooperativ samverkan i svenskt nä-
ringsliv har starka traditioner. De mest omfattande
verksamhetsgrenarna av den svenska kooperationen
finns inom konsument-, lantbruks- och bostadskoope-
rationen. Det ifrågavarande lagförslaget stärker kon-
sumentkooperationens konkurrenskraft gentemot
andra aktörer på marknaden genom att man faktiskt
kan uppnå storskalighets- och synergieffekter samti-
digt som den lokala förankringen bevaras. Den ar-
betsfördelning som görs möjlig inom den kooperativa
föreningsrörelsen leder också till effektivitetsvinster
och kostnadsbesparingar. Detta är inte oväsentligt för
samhällsekonomin och tillväxten.
Den kooperativa verksamhetens egenskaper och
identitet bibehålls, och den samlade organisationen
svarar mot de krav som ställs på en ekonomisk före-
ning.
Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till
utskottets hemställan i dess helhet och avslag på re-
servationen.
Anf. 150 STIG RINDBORG (m):
Herr talman! En kort synpunkt. Jag delar uppfatt-
ningen att det är väsentligt att vi får konkurrens på
lika villkor. Därför vore det till gagn om man när man
genomför en sådan här förändring av lagen gjorde en
ordentlig genomgång och redovisning, så att man
verkligen kan övertyga sig om att inte hamna snett.
Detta påpekade jag i mitt första inlägg, som jag hän-
visar till.
Anf. 151 RAIMO PÄRSSINEN (s):
Herr talman! Jag konstaterar att det här arbetet
kommer att fortskrida. Det finns ingen anledning att
göra halt innan hela paketet antas. Vi använder unge-
fär samma arbetssätt som tillämpas vid reformeringen
av aktiebolagslagen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)
15 § Organisations- och ledningsfrågor i För-
svarsmakten
Föredrogs
försvarsutskottets betänkande 1999/2000:FöU7
Organisations- och ledningsfrågor i Försvarsmakten
(prop. 1999/2000:97 delvis).
Anf. 152 HENRIK LANDERHOLM (m):
Herr talman! Detta försvarsutskottsbetänkande får
betraktas som ett smörgåsbord, inte därför att för-
svarsutskottet gjort det till ett sådant utan därför att
regeringen har valt att för riksdagen lägga fram dels
förslag till beslut, dels information som utan att vara
osammanhängande ändå omfattar olika ämnesområ-
den som inte med naturnödvändighet hör ihop.
Följaktligen har riksdagen i dag att fatta beslut på
ett beslutsunderlag och att ta del av information som
gäller beslutsbefogenheter. Det handlar om försök till
analys av vilka frågor som regeringen respektive
riksdagen bör fatta beslut om på försvarsområdet. Det
gäller organisationsenheter av olika slag. Det gäller
en kort information som regeringen lämnar avseende
arbetet med högkvarterets organisation, namn- och
traditionsfrågor samt ledningen för organisationen av
en del av försvarets skolor och centrum.
Låt mig något beröra frågan om beslutsbefogen-
heter. Jag tycker att utskottet utan att fullständigt
avvisa regeringens förslag har hittat en framkomlig
väg när det gäller att försöka definiera vilken verk-
samhet som har sådan omfattning, betydelse och
karaktär att det är rimligt att riksdagen även fortsätt-
ningsvis har möjlighet att ta ställning till verksamhe-
tens inriktning och lokalisering.
Från den utgångspunkten är det också rimligt att
riksdagen bör kunna följa upp sina egna beslut och
den verksamhet som bedrivs vid de här organisa-
tionsenheterna under en längre tid. Det görs bara
möjligt om beslutsbefogenheterna i större utsträck-
ning finns kvar här i riksdagen. Likväl måste man nog
påpeka att det här sannolikt inte är den slutliga upp-
giftsfördelningen mellan riksdag och regering. Ut-
skottet pekar i sitt yttrande över regeringens proposi-
tion på behovet av att återkomma i frågan om vilka
beslut som bör fattas var på försvarsområdet. An-
svars- och uppgiftsfördelningen mellan riksdag, rege-
ring och myndighet är inte på något sätt given.
Detta för mig osökt över till frågan om högkvarte-
rets organisation där det inte finns några förslag från
regeringen, utan där finns det en redovisning av ar-
betsläget. Jag tvingas konstatera att regeringens pro-
position avlämnades innan riksdagen den 29 mars
fattade beslut och därmed lämnade sina synpunkter
på hur högkvarteret bör vara organiserat. Vi konstate-
rar enhälligt, och förutsätter, att regeringen återkom-
mer till riksdagen med den fullständiga sammanhåll-
na redovisning som utskottet har begärt när arbetet
slutförts.
Det medskick vi gör i detta hänseende avser en
hel del viktiga principiella frågor. Bl.a. gäller det hur
frågan om verksamhetsledning kontra insatsledning i
framtiden bör hanteras. Vidare gäller det försvarsgre-
narna och deras identitet, generalinspektörernas ställ-
ning och en hel del andra frågor som har med hög-
kvarterets organisation och därmed med Försvar-
smaktens ledning att göra.
Utskottet tar också upp namn- och traditionsfrå-
gorna och tillstyrker där ett motionskrav från såväl
socialdemokrater som moderater avseende en föränd-
ring av namnet på den militärdistriktsenhet som
kommer att finnas kvar i Dalarnas län. Jag tror att jag
kan tala för utskottets samtliga ledamöter när jag
säger att det här beslutet inte ska vara vägledande för
praxis i framtiden.
Slutligen konstaterar jag att det finns en reserva-
tion i utskottets betänkande. Vi har varit eniga om
allt, åtminstone intill denna tidpunkt, förutom när det
gäller frågor om skolor och centrum. Där har vi mo-
derater i såväl en motion som en reservation framfört
synpunkten att den verksamhet som bedrivs vid de
stora och viktiga skolorna, oavsett nivå och oavsett
truppslag eller vapen- eller försvarsgren, bedriver en
verksamhet som är av sådan betydelse för de profes-
sionella funktionerna i försvaret. Det handlar om
utbildning och utveckling av personalen, i första hand
officerarna, inom respektive funktion.
I varje fall under en tid framöver kommer vi, om
inte regeringen tar sitt förnuft till fånga och väljer ett
annat förhållningssätt, att få leva med olika ledning-
sprinciper för samma verksamhet. Utskottet har
mycket riktigt valt att lyfta ut Amfibiestridsskolan
och Flygvapnets Uppsalaskolor från den organisato-
riska samordning som föreslagits av regeringen. Lik-
väl borde denna klokskap ha utsträckts till att gälla
även de övriga skolor som bedriver verksamhet av
samma karaktär och samma betydelse.
Med anledning av detta yrkar jag bifall till den
moderata reservationen i betänkandet samt i övrigt till
utskottets hemställan.
Anf. 153 HÅKAN JUHOLT (s):
Herr talman! De förslag till förändringar i organi-
sations- och ledningsfrågor inom Försvarsmakten
som föreslås i betänkandet är en logisk fortsättning på
det omfattande försvarsbeslut som en stor riksdags-
majoritet i slutet av mars månad ställde sig bakom.
Betänkandet innebär, som utskottets ordförande
tidigare redogjorde för, att Artilleriets stridsskola,
Sjöstridsskolan och Ledningscentrum läggs ned som
självständiga enheter men att verksamheten i allt
väsentligt blir kvar - dock inordnas den i andra orga-
nisationsenheter inom Försvarsmakten.
Som utskottets ordförande påpekade är utskottet i
stort sett enigt utom just i denna fråga där moderater-
na föreslår en modell där ett enskilt förband vid sin
sida också har en fristående skola. En klar majoritet i
utskottet avvisar dock det här och menar att det skulle
leda till en onödig administrativ merkostnad samt att
det långt ifrån är säkert att den fackmässiga kompe-
tensen blir bättre med en sådan modell.
Utskottsmajoriteten anser vidare att Flygvapnets
Uppsalaskolor bör bibehållas och således inte inord-
nas i Upplands flygflottilj. Även detta är ett logiskt
ställningstagande från utskottets sida. I betänkande
FöU2 Det nya försvaret, som behandlades i kamma-
ren den 29 mars, framhöll utskottet att formen för den
framtida flygförarutbildningen, såväl grundläggande
taktisk utbildning som grundläggande flygförarut-
bildning, bör ses över. Resultatet av denna utredning
finns ännu inte på riksdagens bord. Därför är det
rimligt att avvakta med beslut om huruvida Flygvap-
nets Uppsalaskolor ska inordnas i Upplands flygflot-
tilj eller ej.
Frågan om Amfibieskolans ställning har aktualise-
rats genom en enskild socialdemokratisk motion av
Claes-Göran Brandin och genom en kristdemokratisk
kommittémotion med ett liknande innehåll i denna
del. Efter diskussioner i utskottet kom en majoritet
fram till att vi delar motionärernas uppfattning om att
Amfibiestridsskolan är en angelägenhet för hela am-
fibiekåren. Det finns två fristående amfibieförband
med egen ledning. Det är också rimligt att skolan
därför inte inordnas i något av amfibieregementena
utan kan ha en från dessa båda förband fristående
ställning.
I regeringens proposition har frågan om de olika
beslutsbefogenheterna för riksdag, regering och myn-
dighet på nytt aktualiserats. Det är i detta samman-
hang angeläget att betona riksdagens ansvar för att
följa upp och utvärdera fattade beslut.
Utskottsmajoriteten vill med de tydliga ställ-
ningstaganden som görs i dagens betänkande undan-
röja risken för att riksdagens möjligheter att följa upp
vårens stora försvarsbeslut försämras. Detta innebär
alls inte att detaljnivån härmed är satt - tvärtom. Det
är t.o.m. sannolikt att flera av de enheter som nu
aktualiserats av regeringen i fortsättningen kan vara
angelägenheter för regering eller myndighet att be-
sluta om. Men utskottet uttalar att där står vi inte i
dag.
Utskottet har vid denna behandling inte haft till-
fälle att överväga principerna för en eventuell föränd-
ring av den nu gällande ordningen när det gäller riks-
dagens medverkan i olika organisationsbeslut. Frågan
är ständigt aktuell och lär återkomma.
Herr talman! Med vad som här anförts yrkar jag
bifall till hemställan i försvarsutskottets betänkande.
Anf. 154 BERIT JÓHANNESSON (v):
Herr talman och riksdagsledamöter! Ärendet om
organisations- och ledningsfrågor är ett i en rad ären-
den som kommer upp med anledning av omställning-
en av försvaret. Vi har ju haft en lång och stundtals
smärtsam process i arbetet med att lägga grunden till
det nya ominriktade försvaret. Därför anser utskottet
att riksdagen ska få komma till tals när det gäller
organisationsfrågor som har stor betydelse för många
människor.
Det handlar ju, som föregående talare sagt, om att
kunna följa upp fattade beslut här i riksdagen. Men
det är också viktigt att ha en öppen och offentlig
debatt i de här frågorna. Utskottet har varit enigt vad
gäller de här bitarna.
Jag vill helt kort ta upp två punkter. Det är bra att
utskottet säger nej till att inordna Flygvapnets Upp-
salaskolor under Upplands flygflottilj och därmed
lägga ned Uppsalaskolan. Propositionen i ärendet
lades ju innan riksdagen hade fattat beslut om det nya
försvaret. Då beslöt vi att den framtida flygutbild-
ningen, både den grundläggande och den taktiska,
skulle ses över. Att i det här läget överföra Uppsa-
laskolorna till flottiljen vore väldigt oklokt då den
framtida verksamhetens karaktär och inriktning i
Uppsala mycket kommer att påverkas av utredning-
ens resultat.
Herr talman! Det är också bra att utskottet har sagt
nej till att Kustartilleristridsskolan, som nu kallas
Amfibiestridsskolan, ska inordnas under Vaxholm
och att man i stället vill att stridsskolan ska behålla
sin självständiga roll.
Det ska finnas två utbildningsplatser för amfi-
bieutbildning i framtiden - Göteborg och Vaxholm.
Av flera anledningar är det viktigt att stridsskolan är
fristående så att båda dessa plattformars behov kan
tillgodoses. Om Vaxholm skulle få huvudmannaska-
pet riskerar Göteborg att komma i andra hand. Öster-
sjöns och Vaxholms behov och prioriteringar kan
komma att vara det som dominerar.
Det är stora skillnader mellan att navigera och
agera i salt och sött eller bräckt vatten. Den största
skillnaden mellan västerhavet och Östersjön är att det
förstnämnda har karaktär av världshav. På grund av
de stora djupen och stor påverkan av vindar, sjögång
och oväder ställs det andra krav på sjömanskap och
taktiskt uppträdande än i Östersjön. Västerhavet har
också en grundare skärgård.
Övningar i undervattensstrid skiljer sig åt mellan
salt och sött vatten. Även temperaturskillnaden gör att
det blir skillnader mellan att agera i västerhavet och i
Östersjön.
Om nu Sverige ska delta i internationell verksam-
het med amfibieresurser är det i salt vatten vi kommer
att agera.
Med de här korta synpunkterna vill jag yrka bifall
till utskottets hemställan i betänkandet.
Anf. 155 MARGARETA VIKLUND (kd):
Herr talman! Det betänkande som vi nu diskuterar
är ett svar på proposition 1999/2000:97, som syftar
till att täcka in några av de områden som inte be-
handlades i propositionen Det nya försvaret. Det var
den propositionen som debatterades och beslutades
om i riksdagen i slutet av mars, som vi har hört här
flera gånger nu.
Herr talman! Det är mycket svårt att se helheten i
regeringens planer för Sveriges försvar och den
framtida grundorganisationen när vi får ta ställning
till olika delar, och inte ett sammanhängande förslag.
Den helhet som både regeringen och Försvarsmakten
gång på gång poängterar kännetecknar det nya för-
svar som förväntas växa fram är svår att finna. Vi
kristdemokrater anser att processen är mycket oord-
nad, och vi saknar ett helhetsperspektiv från regering-
ens sida - detta trots att både regeringen och Försvar-
smakten gång på gång poängterar att det just är en
helhetssyn som präglar, och ska komma att prägla,
det nya, framtida försvaret.
Herr talman! Kristdemokraterna är generellt
mycket kritiska till hur regeringen behandlar frågan
om Sveriges framtida försvar.
Först och främst gör regeringen en säkerhetspoli-
tisk bedömning där den lyfter fram den positiva sä-
kerhetspolitiska utvecklingen i bl.a. Sveriges närom-
råde. Men i den bedömningen tar man inte särskilt
stor hänsyn till att den politiska instabiliteten i vår
omvärld snabbt kan förändra det säkerhetspolitiska
läget.
Sedan försämrar regeringen, genom en alltför
snabb och oöverblickbar omställning av försvaret,
möjligheten att bemöta de nya hot som uppstår inom
det vidgade säkerhetsbegreppet liksom även Sveriges
förmåga att ställa upp i internationella fredsfrämjande
insatser.
Sist, men inte minst, verkar den ekonomiska kal-
kyl som regeringen har fastslagit ohållbar - med de
kommande finansiella problem som är att vänta och
eventuella nya svarta hål i budgeten.
Det som är så märkligt med den proposition som
vi behandlar är att den lades fram innan beslut fatta-
des i riksdagen om det nya försvaret. Det förslag som
vi nu diskuterar, om organisationsändringar, bygger
således på regeringens tidigare förslag, och inte på
det av riksdagen senast fattade beslutet om det fram-
tida försvaret. Ändå är det riksdagen som är landets
högsta beslutande organ!
Man kan verkligen ha anledning att ifrågasätta re-
geringens hantering av frågan i det här fallet. Ett fåtal
dagar efter ett omfattande försvarsbeslut ska ett nytt
fattas, som river upp delar av det tidigare fattade
beslutet. Denna oordnade process skapar ett löjets
skimmer över såväl riksdag som regering. Det kan
också finnas anledning att fundera över den demo-
kratiska ordningen.
Herr talman! När det gäller frågan om ansvarsför-
delning mellan regering och riksdag i olika besluts-
fattanden beträffande försvaret anser kristdemokra-
terna att den är så betydelsefull och principiell samt
av sådan dignitet att den borde vara föremål för en
bredare parlamentarisk översyn. Innan en sådan kan
komma till stånd bör riksdagen vara det organ som
fattar beslut om försvarets samtliga organisationsen-
heter. Vi ställer oss således nu avvisande till rege-
ringens förslag gällande beslutsrätten över olika or-
ganisationsenheter inom Försvarsmakten. Vi skulle
välkomna en bred parlamentarisk översyn av makt-
fördelningsprincipen och beslutsordningen för För-
svarsmaktens skolor och förband. Vi väntar med stort
intresse på den kommande ytterligare förklaringen av
var ansvarsgränserna ska gå mellan riksdag och rege-
ring.
Förutom de här generella, principiella och all-
mängiltiga orden om hela betänkandet tänker jag bara
ta upp två områden. Det gäller Amfibiestridsskolan
och Försvarsmaktens sjukvårdsorganisation.
Vi kristdemokrater anser att det är positivt att ut-
skottet bejakat Kristdemokraternas linje när det gäller
Amfibiestridsskolan. Vi anser att det vore helt felak-
tigt att sortera in Kustartilleriets stridsskola och den
blivande Amfibiestridsskolan under KA 1 i Vaxholm,
speciellt med hänsyn till att vårt land har två amfibie-
regementen; KA 4 i Göteborg och KA 1 i Vaxholm.
De här två utbildningsplatserna måste av många olika
skäl ha samma ställning, och behandlas lika.
De två amfibieregementena i Vaxholm och Göte-
borg får ett gemensamt ansvar för att säkerställa be-
manning och rekrytering till skolans organisation.
Därför bör skolan inte inordnas i ett av regementena,
utan också fortsättningsvis som i dag ha en självstän-
dig roll. Vi kristdemokrater anser att det kan bidra till
en stimulerande kompetensutveckling med kreativ
konkurrens mellan förbanden i den framtida amfi-
biekåren. Genom att låta respektive amfibieregemen-
tes erfarenheter mötas på lika villkor anser vi att en
bred utveckling kan främjas för denna världsunika
förbandstyp.
Det är positivt att utskottet bifaller vår motion i
detta hänseende och föreslår ett tillkännagivande till
regeringen. Vi kristdemokrater bifaller naturligtvis
utskottets förslag härvidlag.
Herr talman! När det gäller den civila och militära
sjukvården anser kristdemokraterna att det är viktigt
att den nya försvarsorganisationen också i fortsätt-
ningen tar till vara den samordning som finns redan i
dag mellan civil och militär sjukvård. Vi anser därför
att Försvarsmaktens sjukvårdscentrum tillsammans
med civila universitet och högskolor med intresse för
traumatologi ska få fortsätta att utvecklas som ett
kompetenscentrum för det akuta omhändertagandet.
Vi anser också att det generellt bör satsas på en
fortsatt kvalitets- och kompetenshöjning inom För-
svarsmaktens sjukvårdsfunktion. De ansvarsuppgifter
som i dag handhas inom sjukvårdsfunktionen i hög-
kvarteret bör vara uppgifter för en självständig enhet i
högkvarteret. Det är viktigt att det finns goda resurser
och hög kompetens för att kontinuerligt utveckla
sjukvården inom försvaret i samverkan med den ci-
vila sjukvården. Eftersom regeringen inte har tagit
upp den frågan till behandling utgår kristdemokrater-
na ifrån att generalläkaren och hennes eller hans stab
inte kommer att inordnas i den operativa insatsled-
ningen i högkvarteret. Vi hoppas och tror att vi har
rätt därvidlag.
Jag har inget annat yrkande än att yrka bifall till
utskottets hemställan i betänkandet.
Anf. 156 HÅKAN JUHOLT (s) replik:
Herr talman! Den sista sekunden av Viklunds an-
förande bekräftar det som har varit kristdemokrater-
nas förhållningssätt i hela försvarsdebatten. Man
klagar och gnäller på allting, och sedan avslutar man
med att säga: Jag yrkar bifall.
Det finns ju ingen egen motion här! Bortsett från
det här med sjukvårdsresurserna i högkvarteret så har
allting som kristdemokraterna önskat bifallits i betän-
kandet. Ändå är inlägget ett enda långt orerande om
hur eländigt allting är. Det är ett mycket märkligt
förhållningssätt. Kan man inte i stället säga: Vi är
glada över att en utskottsmajoritet tycker som vi, och
att regeringen också tycker som vi. Nej, icke alls.
Sedan har vi detta ständigt återkommande om att
det krävs parlamentariska översyner. Det har Marga-
reta Viklund framfört jag vet inte hur många gånger.
Därför är jag nu glad för att kristdemokraterna är
tillbaka i Försvarsberedningen, där den parlamenta-
riska översynen sker. Det blir ju inte lättare av att
man står utanför ett sådant sammanhang, som man
faktiskt var de flesta gånger som Viklund hävdade
detta.
Sedan har vi det ständigt återkommande temat att
socialdemokraterna och Centerpartiet raserar försva-
ret. Ge nu ett svar: Är det 1 % eller 2 % mer som
Margareta Viklund vill tillföra försvaret än vad majo-
riteten gör? Man kan ju inte få allt med 1 % mer och
inget med 1 % mindre.
Nej, hela vägen har kristdemokraternas hållning
varit: Säg nej till allting, presentera inget eget förslag,
vare sig till grundorganisation eller till hur maktför-
delningen ska vara mellan riksdag, regering och
myndigheter!
Sedan säger Margareta Viklund att den här frågan
måste komma tillbaka. Men passa på att ge ett eget
svar på frågan: Var går gränsdragningen mellan riks-
dag, regering och myndigheter, enligt Margareta
Viklunds uppfattning? Vänta inte bara på oss social-
demokrater och de andra partierna. Prestera något
eget någon gång!
Anf. 157 MARGARETA VIKLUND (kd) re-
plik:
Herr talman! Det var många ord om många olika
saker. Håkan Juholt anklagar oss kristdemokrater för
att vara gnälliga eller för att vi inte ställer upp på
socialdemokraternas förslag och den inställning till
försvaret som Håkan Juholt har gett uttryck för här
och i många andra olika sammanhang.
Som jag påpekade i mitt anförande är vi oroade av
det försvarsbeslut som har fattats här i riksdagen. Vi
är oroade över vad det kommer att leda till i fortsätt-
ningen när det gäller svarta hål som vi ännu inte har
sett eller vad det är som vi kan förvänta oss. Jag tyck-
er inte att det är fel att upprepa detta vid de tillfällen
då man har möjlighet att göra det. Vi är oroade.
Sedan har Håkan Juholt kanske glömt att vi fak-
tiskt är i opposition, och det är vår rättighet och vår
skyldighet att opponera oss emot en politik som vi
inte tycker är rätt, och det tänker vi fortsätta med.
Jag kom inte riktigt ihåg alla angrepp, men en sak
gällde ekonomin. Håkan Juholt sade att man kanske
inte kan få allting som man önskar sig i det ekono-
miska förslag som har lagts fram. Det är vi fullt med-
vetna om, men vi måste naturligtvis också ta hänsyn
till den situation som råder i landet och till de kon-
sekvenser som detta försvarsbeslut kan få, men som
vi inte har ställt upp på. Vi måste få säga att vi inte
har gjort det.
Vi måste se till att vi uppfyller de löften som vi
har givit när det gäller vårt samarbete framför allt i
internationella sammanhang. Jag tänker då på Kosovo
och annat som är i görningen inom det europeiska
samarbetet. Här har vi också ett stort ansvar, ett ge-
mensamt ansvar som vi måste ta.
Anf. 158 HÅKAN JUHOLT (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara göra kammaren upp-
märksam på det förhållningssätt som ett av de största
oppositionspartierna har, nämligen att säga nej till
förslag och inte prestera några egna.
Margareta Viklund säger nu att man måste reda ut
var gränsen går mellan riksdag, regering och myndig-
heter. Det är ett lysande tillfälle att göra det nu. Man
säger att det ska göras parlamentariska översyner,
men man lämnade den som fanns. Nu är man tillbaka
och det är alldeles utmärkt.
Den bild som etsar sig fast är att kristdemokrater-
na vill både ha kvar allt av det gamla och ha mycket
mer av det nya. Där kan man inte välja. Kristdemo-
kraterna har åkt land och rike runt och gett beskedet
att alla förband ska vara kvar. Man vill inte medverka
till att lägga ned ett enda förband. Eller vilket förband
är Margareta Viklund beredd att lägga ned? Passa på
att ta chansen och tala om vilket förband som Marga-
reta Viklund tycker ska läggas ned!
Det har inte kommit något sådant besked. Bilden
har varit: Vi vill ha kvar allt det gamla, och dessutom
vill vi ha mycket mer av det nya. Men det har man ju
inte pengar till.
Jag tycker att det hela är ganska charmigt. Det
finns ett betänkande där kristdemokraterna i allt
väsentligt får precis som de vill, och de tycker att det
är bra - bortsett från detta med sjukvårdsresursen i
högkvarteret. Ändå är det ett orerande över hur odug-
ligt betänkandet och regeringens politik är, även när
det sammanfaller med kristdemokraternas politik. Det
är alltså mer retorik än innehåll, och det är beklagligt.
Självfallet ska oppositionen opponera och rege-
ringen regera. Men även oppositionen måste faktiskt
ta ansvar.
Anf. 159 MARGARETA VIKLUND (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag trodde att Håkan Juholt och jag
satt i samma utskott, och att vi där har följt den debatt
som har ägt rum. Vi sade då att propositionen inte var
fullständig, vilket vi var eniga om skulle skrivas in i
texten, vilket också skedde. Då har man väl rätt att
kräva att få en mer klargörande bild av den situation
som regeringen beskriver. Är inte det vår rättighet?
Sedan sade Håkan Juholt att jag ska komma med
nya förslag när det gäller ansvarsfördelningen. Men
låt oss få se regeringens förslag först. Det har vi ju
inte fått se, men det skulle vara intressant att få se det
först. Vi kommer nog. Lugn, vi kommer.
Anf. 160 ROLF GUNNARSSON (m):
Herr talman! Jag vill först instämma i det anfö-
rande som Henrik Landerholm inledningsvis höll. Jag
vill också yrka bifall till den moderata reservationen
gällande mom. 1 och i övrigt bifall till hemställan i
utskottets betänkande.
Tidigare i dag behandlades en motion som jag ha-
de väckt, men som jag inte fick det minsta gehör för.
Det gällde bl.a. det - i mitt tycke - osmakliga i att vi
politiker själva fastställer våra egna arvoden. Jag var
tydligen ensam om den åsikten bland oss 349 leda-
möter, men knappast bland landets folk. Detta om den
motionen.
Då jag skrev motionen i detta ärende, som bl.a.
gäller namn- och traditionsfrågor, kände jag nog att
det fanns en viss möjlighet att få ett visst medhåll. Jag
hade dock inte trott - om jag ska vara ärlig - att mo-
tionen skulle tillstyrkas.
Självklart är detta glädjande, och jag blev förstås
nöjd då både socialdemokraterna och Centern väckte
motioner med identiskt samma förslag.
Herr talman! Vi har i Dalarna snart inte längre nå-
got regemente och någon brigad. Om exakt 23 dagar
går Dalregementet i graven - detta som en följd av ett
beslut som majoriteten i denna kammare har fattat, så
den debatten har vi tidigare klarat av.
Men då man fick se namnförslaget när det gäller
vad den nya militärdistriktsgruppen i Falun-Dalarna
skulle heta blev i alla fall jag bestört eller åtminstone
irriterad.
Trots ett omfattande remissförfarande där alla
klart sade nej till namnet Dalagruppen kom förslaget
att så skulle det heta. Det skulle inte skada med en
viss lyhördhet ibland. Dalagruppen låter - förlåt mig
- mera som ett företag i grossistbranschen som
handlar kanske med hushållspapper och andra gros-
sistvaror. Det är inget fel på sådana företag. Jag tror
att det t.o.m. finns ett företag med namnet Dalagrup-
pen.
Dalarna, som nu inte kommer att ha annan militär
representation än nämnda grupp, behöver alltså ett
namn som har en anknytning till försvaret.
Därför var det med glädje som det utskott som jag
själv sitter i bestämde sig för att tillstyrka motionerna.
Det var kanske lite av det som Tidningarnas Tele-
grambyrå skrev i förrgår: Riksdagen tar ton om för-
svarsfrågor! Det var bra uttryckt.
Herr talman! Dalregementet är väl förankrat i
bygden och i länet. Det har med sin 375-åriga historia
en stabil bakgrund.
Det är, enligt min mening, viktigt att försvaret har
en god förankring - och där spelar namnet en roll -
hos hemvärn och övriga frivilligorganisationer, hos
kommuner och landsting, hos statlig förvaltning samt
hos allmänheten.
Namnet Dalagruppen har ju inte den minsta mili-
tära eller minsta försvarsanknytning. Och som jag
tidigare sade: Det låter som ett aktivt grossistföretag i
någon bransch.
Landskapsregementet är sedan många hundra år
en fast punkt i bygdens och i landskapets historia.
Även om nu själva regementet läggs ned är namnfrå-
gan viktigare än vad många kan förstå.
Vi vet att redan inför 1992 års försvarsbeslut togs
även traditionsfrågorna upp på stor bredd. Det är
givet att det blev en stor förvandling när grundutbild-
ningen upphörde. Men det är ju inte detsamma som
att all utbildning läggs ned. Den delen kvarstår ju för
hemvärn och andra inom frivilligförsvaret.
Den militära närvaron i bygden blir självklart inte
lika påtaglig som med ett levande regemente och en
levande brigad.
Kanske ska man gå tillbaka precis 100 år och lik-
na det vid det läge som då rådde, att soldaten fanns
hemma i den egna bostaden den tid han inte var in-
kallad till utbildning eller mobilisering.
Med den liknelsen tycker jag att det är ett riktigt
steg som vi tar i dag när vi fastställer namnet Dalare-
gementsgruppen. Jag tror också att det t.o.m. kan
bidra till att behålla numerären och kanske öka den
när det gäller hemvärnet. Dalarna har ju många hem-
värnsområden och är ett starkt fäste för just hemvär-
net.
Om nu riksdagen går på utskottets förslag innebär
det också att försvarets s.k. traditionsnämnd delvis får
sin vilja igenom. Att ÖB och högkvarteret inte får det
är en annan sak.
Det finns andra frågor kring en nedläggning och
kring traditioner. Det har bl.a. uppstått oro kring
Dalregementets fana. Om detta ställde jag en fråga,
och strax innan jag kom hit kom svaret från för-
svarsministern att Dalregementsgruppen kommer att
kunna föra fanan.
Jag vet att det har funnits oro kring detta. Men det
var klara besked från försvarsministern som därtill,
och det gläder mig, redan nu kallar den nya gruppen i
Falun för Dalregementsgruppen i det svar som han
lämnade alldeles nyss - detta innan riksdagen hunnit
trycka på röstknapparna. Det hedrar försvarsministern
att han så snabbt tagit till sig de intentioner som vi i
utskottet har haft.
Herr talman! Det här är en viktig traditionsfråga
och inte bara en försvarsfråga. Det är ett stycke kul-
tur. Det är t.o.m. en stor kulturfråga i mitt hemlän. Att
sedan motionen tillstyrkts får jag liksom på köpet.
Namnfrågan är dock det viktigaste.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)
16 § Logistik- och underhållstjänsten inom
Försvarsmakten
Föredrogs
försvarsutskottets betänkande 1999/2000:FöU8
Logistik- och underhållsorganisation inom Försvar-
smakten (prop. 1999/2000:97 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re önskade ordet.
(Beslut fattades under 19 §.)
17 § Avveckling av ungdomsbosparreglerna
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 1999/2000:BoU10
Avveckling av ungdomsbosparreglerna (prop.
1999/2000:113).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 19 §.)
18 § Jaktens villkor
Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
1999/2000:MJU17
Jaktens villkor (prop. 199/2000:73).
Anf. 161 DAN ERICSSON (kd):
Herr talman! I dagens betänkande från miljö- och
jordbruksutskottet behandlas dels en jaktproposition,
dels fristående motioner från allmänna motionstiden.
Från kristdemokraternas sida har vi välkomnat
flera av de förslag som presenterades i propositionen
Jaktens villkor. Vi har sett dem som steg i rätt rikt-
ning. Det handlar om ett stärkande av äganderätten
och möjligheterna för enskilda att lämna tvingande
jaktvårdsområden. Det handlar om att myndighets-
utövning inom jaktområdet flyttas just till en myn-
dighet. Till dels handlar det också om ökad jämlikhet
mellan jägarorganisationerna, även om man i den
delen inte gått hela vägen.
Propositionen bygger i allt väsentligt på den stat-
liga utredningen om jaktens villkor. Redan när utred-
ningen presenterades för tre år sedan signalerade vi
från kristdemokraternas sida att den inriktning som
där redovisades hade vårt partis stöd. Det är ändå med
viss förvåning som vi har konstaterat att det har tagit
orimligt lång tid för regeringen att skriva denna pro-
position, även om resultatet har blivit relativt bra.
På ett antal punkter har vi dock invändningar och
också behov av förtydliganden. Trots att propositio-
nen tar steg i rätt riktning för att stärka äganderätten
och den enskildes möjligheter i de nya viltvårdsom-
rådena, finns ännu en del övrigt att önska. I samband
med skrivningarna om tvångsanslutning för samord-
ning av viltvården står det bl.a.: Kraven gäller oavsett
om fastighetsägarna är överens om att bilda området
eller inte.
Herr talman! Den typen av formuleringar och syn-
sätt hör inte hemma i en modern rättsstat. Utgångs-
punkten bör i stället vara att det är på frivillig grund
som man sluter sig samman för att samordna viltvår-
den. Om man sedan finner skäl för tvingande om-
ständigheter, ska det alltid vara ett undantag med
särskild argumentation för detta.
Dessvärre, herr talman, har nu också en utskotts-
majoritet bestående av Centerpartiet, Vänsterpartiet
och Socialdemokraterna kört över såväl regeringen
som Lagrådet på en viktig punkt. Utskottsmajoriteten
anser det vara ett stort, allmänt intresse av fortsatta
tvångsåtgärder och åsidosättande av äganderätten vad
gäller småvilt - låt kalla det harjakt. Detta är för mig
obegripligt. Likadant tycker nog övriga partier i ut-
skottet, som faktiskt i denna del står bakom regering-
ens förslag.
När utskottsmajoriteten nu sätter ut äganderätten
på ett sluttande plan, innebär det i första hand två
risker: Risk för bakslag i domstolar, vilket kanske
inte är en risk utan en möjlighet sett utifrån majorite-
tens synpunkt, men också en risk för fortsatt uttun-
ning av äganderätten. Vad vinns med detta? Varför
tar majoriteten dessa risker? Jag hoppas att vi ska få
ett svar i denna debatt från majoritetspartierna Soci-
aldemokraterna, Vänstern och Centern på varför ni
gör på detta vis.
Herr talman! Det är bra att majoritetskravet för att
bilda ett viltvårdsområde höjs. Principiellt borde det
dock vara så att man ska vara överens för att ett om-
råde ska kunna bildas. Efter att den föreslagna för-
ändringen nu behandlats här i riksdagen, bör rege-
ringen genom utredningsförfarande undersöka förut-
sättningarna att ta steget fullt ut och ge äganderätten
dess ursprungliga innebörd, dvs. att det ska vara fri-
villigt att bilda viltvårdsområden och deltagarna ska
vara överens.
Den föreslagna tidsfristen för när ett viltvårdsom-
råde får upplösas är också det ett steg i rätt riktning
men inte tillräckligt. Det finns ingen anledning att ha
en tidsfrist på tre år i detta sammanhang. Det ska vara
möjligt att upplösa en viltvårdsförening utan att nå-
gon tidsfrist inväntas, med beaktande av normala
föreningsrättsliga regler. Det är i alla fall uppfattning-
en från kristdemokraternas sida.
I fråga om att utesluta en fastighet om fastighets-
ägaren och viltvårdsföreningen är överens har propo-
sitionen frångått utredningsförslaget. På denna punkt
anser vi det nödvändigt att uteslutning ska kunna ske
om alla är överens.
Utan tvekan utför Svenska Jägareförbundet stora
insatser för viltvården. Samtidigt arbetar även Jägar-
nas Riksförbund med viltvårdsfrågor av liknande
karaktär. Detta förhållande framgår också av olika
beslut av regering och riksdag under lång tid, där det
genomgående anges att uppdrag och arbetsuppgifter
inom jakten och viltvården ska handhas gemensamt
av de båda jägarorganisationerna.
Formuleringen att Svenska Järgareförbundet ska
ha ett allmänt uppdrag och ett huvudansvar för delar
av viltvården och jakten kommer att medföra tolk-
ningsproblem i olika avseenden. I denna del vore det
bättre om man betonade samverkan mellan Svenska
Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund. Dessa
organisationer bör gemensamt ansvara för utbildning
och information om viltvård och jakt. För denna
verksamhet bör också, som propositionen anger, ett
årligt bidrag utgå, lämpligen i form av ett rejält
grundbidrag och utöver det ett medlemsbaserat bi-
drag.
I övrigt, herr talman, behandlar betänkandet fri-
stående motioner från allmänna motionstiden, vilket
också leder till tillkännagivanden från utskottets sida.
Jag återkommer till dessa.
Vi kristdemokrater hade en motion också om äl-
gjakten. Vad gäller älgjakten kvarstår kristdemokra-
ternas syn att man ska värna rätten att fälla vuxen älg
och att de med mindre marker ska ha rimlig chans att
fälla vilt årligen. Jakttiden på licensområden kan i
dag omfatta flera månader. I jämförelse med det
måste det anses vara skäligt att man på de mindre
markerna åtminstone har fem dagar på sig att fälla det
enda djur som man har tillstånd att skjuta. Här vet vi
att olika länsstyrelser försöker att begränsa tiden.
Men jag anser att riksdagen borde fatta beslut om
denna minimitid.
I för skärgårdsbefolkningen viktiga frågor, som
jakt på säl och skarv, tar nu utskottet initiativ som
möjliggör för regeringen att finna former för jakt på
säl. Också vad gäller skarven har utskottet stor förstå-
else för problematiken, även om man här avvaktar
något. De snabbt växande bestånden av skarv utgör
ett problem för yrkesfisket. Skärgårdsbefolkningen
måste ha möjligheter att hålla skarvbeståndet på en
för fisket acceptabel nivå.
Enligt vår mening bör regeringen skyndsamt vidta
åtgärder som gör det möjligt att inte bara hejda den
snabba ökningen utan också decimera den befintliga
stammen. Med tanke på att antalet skarvar ständigt
ökar, bör den skyddsstatus som gäller för skarv änd-
ras så att allmän jakttid kan medges där traditionell
skarvjakt tidigare bedrivits.
Vad gäller rovdjursfrågan ska regeringen åter-
komma med förslag efter remissomgången och den
utredning som genomförts. Men redan nu anser vi
kristdemokrater att rätten till nödvärn mot varg bör
utvidgas och klart framgå av lagstiftningen. I dag
krävs att angreppet ska ha påbörjats innan rätt att
ingripa föreligger. Enligt vår mening bör djurägaren
också ersättas för skador som varg orsakar på tambo-
skap och husdjur. Den enskilde ska inte behöva drab-
bas av höga försäkringspremier på grund av att det
finns rovdjur där hundar och tamboskap vistas. Jag
tror, herr talman, att den här typen av beslut kommer
att underlätta debatten och göra det lättare att behålla
de fyra stora rovdjuren, också vargen.
I övrigt finns det många detaljfrågor i detta betän-
kande. Det är bra att regeringen nu får en beställning
av utskottet på en redovisning av läget på många
olika jaktområden.
För övrigt står jag givetvis bakom samtliga krist-
demokratiska reservationer till betänkandet. Vad
gäller älgjakten hänvisar jag till det särskilda yttran-
det.
Jag hoppas att det nu kan bli lugn och ro vad gäl-
ler älgjakten, så att de med mindre marker också
fortsättningsvis får rätten att fälla vuxen älg.
Det finns ingen anledning att försöka komma åt
dem. Det handlar om 4 000-5 000 älgar om året. Låt
oss inte få en ny strid framöver omkring älgjakten.
Låt det beslut som fattats ligga fast för lång tid.
Vi hade som sagt många yrkanden och reservatio-
ner, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till
reservationerna 2 och 20.
Så vill jag, herr talman, till sist i detta som synes
bli min sista debatt i denna kammare tacka mina
utskottskamrater och mitt utskottskansli för gott och
trivsamt samarbete. Det har varit lätt att arbeta i ett
utskott med gott klimat även om vi då och då också
har haft tuffa sakfrågedebatter. Det är så det ska vara
i en levande demokrati.
Jag vill också tacka talmanskollegiet och riksda-
gens ledamöter samt den alltid förstående riks-
dagspersonalen, som ställer upp i alla väder.
Anf. 162 CARL G NILSSON (m):
Herr talman! Jag lovar inte att jag kan klara mitt
anförande på de antecknade fem minuterna. En etta
framför den femman kanske vore mer lagom. Vi får
se.
Jaktfrågor har alltid engagerat vare sig det har va-
rit på lokal nivå eller, som i dag, på högsta beslutande
nivå. Det betänkande som vi ska diskutera här i dag
är förvisso inget undantag. Jag läste t.o.m. i en tid-
ning härförleden att hanteringen betraktades som en
såpopera, och det är ju inte särskilt hedrande för oss i
utskottet.
Historien börjar som sades 1994, när dåvarande
jordbruksministern Margareta Winberg tillsatte en
utredning som hette Vissa jaktfrågor. Så nog får man
säga att det har tagit tid. Nåväl, nu har vi en proposi-
tion som ska behandlas. Vi har dessutom en lång rad
enskilda motioner, dels med anledning av propositio-
nen, dels från den allmänna motionstiden både under
detta riksmöte och det förra.
Av de senare är det värt att nämna ett stort antal
motioner om säl och säljakt. Här gör en stor majoritet
av utskottet ett välkommet uttalande om nödvändig-
heten av att börja reducera sälstammen. Det kustnära
fisket har stora svårigheter med den ökande sälstam-
men. I stället för att vara en stor belastning bör den
enligt min mening genom en reglerad och omdömes-
gill jakt beskattas och nyttjas som en tillgång.
Det hade varit önskvärt att majoriteten också hade
insett problemet med den sedan många år diskuterade
okontrollerat ökande populationen av skarv. Här gör
utskottet enligt min mening en helt otillräcklig mar-
kering. I stället borde man ha gjort ett kraftfullt till-
kännagivande till regering och berörda myndigheter.
De av oss som har sett effekterna av skarvkoloniernas
härjningar inser att något måste göras.
Likaså är det fegt av majoriteten att inte uttala sig
i vargfrågan. Att den s.k. nödvärnsrätten också borde
omfatta vargen har nu diskuterats både länge och
ingående. Att få sin hund eller sin boskap angripen
och dödad utan att ens kunna ingripa när det sker
inför ägarens ögon är naturligtvis oacceptabelt för
den som drabbas. Det inger naturligtvis inte respekt
för lagstiftningen.
Därmed har jag sagt något om några av de enskil-
da motionerna. Den stora frågan är naturligtvis pro-
positionen om jaktens villkor. Och den stora frågan i
denna handlar om ändringen av lagen om jaktvårds-
områden. Härvidlag hade regeringen, för en gångs
skull kanske man ska lägga till, tagit ett steg i rätt
riktning och föreslagit ändringar vad gäller mark-
ägarnas och jakträttsinnehavarnas rätt att själva förfo-
ga över jakten och viltvården.
Det tvångsinslag som finns i den nuvarande lag-
stiftningen svarar på intet sätt mot Sveriges grundlag.
Jag vill faktiskt på förekommen anledning citera
något ur denna vår grundlag. Det står i regeringsfor-
mens 2 kap. 18 §: "Varje medborgares egendom är
tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egen-
dom till det allmänna eller till någon enskild genom
expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla
att det allmänna inskränker användningen av mark
eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose
angelägna allmänna intressen." Sedan fortsätter para-
grafen med att säga att i den mån det görs sådana
inskränkningar ska det utgå ersättning för detta.
Därför var det alltså bra att regeringen föreslog en
ändring som stärkte äganderätten. Men hör och häp-
na: Regeringspartiet i riksdagen föreslår nu med hjälp
av Centern och Vänstern en återgång till möjlig
tvångslagstiftning vid bildande av s.k. viltvårdsområ-
den. Här föreslås att jakt på och vård av småvilt, t.ex.
hare, räv och fågel, ska anses vara av sådant angelä-
get allmänt intresse att det kan motivera att tvinga in
en jakträttsinnehavare i ett viltvårdsområde.
Han eller hon får därefter tåla och acceptera det
majoritetsbeslut som området fattar. Men det är inte
nog med det. Majoriteten motiverar också tvångslag-
stiftningen med att jakten som sådan underlättas vid
en samordning av densamma. Eller med andra ord:
Jakten som fritidssysselsättning anses som ett angelä-
get allmänt intresse.
Lagrådet, som utskottet har tillfrågat i ärendet,
skriver i sitt svar mycket talande: "Respekten för
grundlagen och hänsynen till konsekvenser för fram-
tiden kräver att i riksdagens lagstiftningsarbete be-
greppet angelägna allmänna intressen inte ges en
uttunnad innebörd." Så säger Lagrådet.
Jag tycker personligen att jakt är trevligt. För mig
och för min fastighet är det också en nyttighet som
jag försöker att förvalta på ett uthålligt och ekono-
miskt lönsamt sätt. Så är det många som tycker. För
tusentals markägare är jakten och jakträtten en själv-
klar del i den suveräna äganderätten över vilken man
önskar och, tycker jag, har rätt att fordra full rådighet.
I vår reservation 1 - till vilken jag, herr talman,
yrkar bifall - säger vi att reglerna för bildande av
viltvårdsområde bör vara sådana att det fordras enig-
het bland berörda markägare för att få bilda ett vil-
tvårdsområde. Vi pekar på att all erfarenhet tyder på
att all sådan samverkan som sker frivilligt inom såväl
jakt som fiskevård fungerar väl. I tvångsbildade om-
råden råder det däremot ofta misstämning och osäm-
ja. Jag tror att många av er, kära kolleger, liksom jag
de senaste dagarna och veckorna har fått många vitt-
nesbörd om att det är på det sättet.
Jag kan förstå att Vänsterpartiet, som aldrig värnat
om enskilt ägande, står bakom detta betänkande. Jag
noterar också att Socialdemokraterna här visar sin
verkligt sanna natur. Mer svårförståeligt är hur Cen-
tern har hamnat i detta sällskap. Hur kan Eskil Er-
landsson och Åke Sandström, som jag i övrigt be-
tecknar som mycket kloka karlar, försvara och förkla-
ra att jakt på hare, räv eller skogsfågel är av så all-
mänt angeläget intresse att det motiverar inskränk-
ning i äganderätten?
Var går hädanefter gränsen för vad som motiverar
liknande konfiskation? Är ridsport och golfspel också
av angeläget allmänt intresse? Går det verkligen ihop
med Centerns grundläggande värderingar att frånta
den enskilde bestämmanderätten över hans mark?
Från moderat håll yrkar vi alltså avslag på betän-
kandet i denna del. Vi begär ett nytt lagförslag, som i
och för sig ger möjlighet till samordning men som
bygger på bibehållen enskild äganderätt, frivillighet
och valfrihet.
Vi står naturligtvis bakom också övriga reserva-
tioner, som handlar om flera olika jaktliga frågor,
men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka
bifall till denna reservation, nr 1.
(Applåder)
Anf. 163 MAGGI MIKAELSSON (v):
Herr talman! Då kommer väl den andra ytterlig-
heten här och ska uttala sig för Vänsterpartiets räk-
ning.
Det betänkande som vi ska fatta beslut om i dag
bygger på en samarbetsproposition mellan regering-
en, Vänsterpartiet och Miljöpartiet plus ett antal mo-
tioner från två allmänna motionstider.
På en punkt, nämligen när det gäller småviltsjak-
tens ställning i de nya viltvårdsområdena, har en
utskottsmajoritet bestående av Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Centern ändrat i propositionens
förslag. Jag återkommer till det.
Jag tänkte börja med att ta upp några principiella
utgångspunkter som har varit vägledande för oss i
Vänsterpartiet när vi jobbat med jakt- och viltvårds-
frågor.
Jag vill börja med att säga att jakt är nödvändigt.
En självreglerande utveckling av vilda djurslag skulle
leda till orimliga konsekvenser för samhället. Naturen
strävar ju efter att skapa en balans mellan olika arter.
Den här balansen påverkas av en massa olika fakto-
rer, tillgången på mat, förändringar i klimat och män-
niskans aktiviteter i övrigt för att nämna några. Jord-
och skogsbruk har över tiden ändrat förutsättningarna
för vilka viltslag som gynnas och missgynnas. Intro-
duktion av främmande arter har också rubbat balan-
sen. Om man inte skulle bedriva jakt på vissa viltslag
skulle både skador på växande gröda och skog, tra-
fikolyckor, epizootier och sjukdomsspridning få
orimliga proportioner. Jakt är alltså viltvård, och
viltvård ska vara den viktigaste grunden för jakt en-
ligt vårt sätt att se det. Inga andra skäl är viktigare än
det.
Jakt är också en del av det svenska kulturarvet -
från början självklart som en förutsättning för möjlig-
heten att faktiskt överleva i det här klimatet sedan
som en del av viltvårds- och naturintresset. Men med
tanke på de känslor som jaktfrågor väcker, ofta på
tvärs mot politiska uppfattningar i övrigt, kan man
undra över vad det är i jakten som gör jaktfrågor så
känslomättade. Vi har kanske trots allt inte utvecklats
särskilt mycket sedan vi alla var jägare och samlare.
Det finns ytterligare ett argument, och det är att
jakt fortfarande är en del av självhushållningen för ett
stort antal människor. Jag kan bara som ett exempel
nämna att varje år fälls ca 100 000 älgar i Sverige.
Om man grovt beräknar medelvikten till 100 kilo per
älg innebär det ca 10 000 ton älgkött. Merparten av
detta kommer inte ut i handeln utan konsumeras pri-
vat. I en studie av mål 6-området har man konstaterat
att för de ca 50 000 jägarhushållen i det här området
utgör kött från jakt huvuddelen av det kött som kon-
sumeras i hushållet. Det finns all anledning att ha en
positiv syn på det kött som man konsumerar från de
vilda djuren. De har ändå levt ett naturligt liv så länge
de har haft sitt liv, till skillnad från en hel del av de
djur som vi föder upp enbart för konsumtion.
Jakt är alltså en viktig och nödvändig del av vil-
tvården i Sverige. Därmed inte sagt att det inte före-
kommer avarter och att det finns anledning att ifråga-
sätta både vissa jaktformer och viss jakt. Det finns
förvisso också oseriösa jägare och jaktutövare. Men
min erfarenhet är att majoriteten av jägare i Sverige
är både naturintresserade, kunniga och seriösa.
Den andra utgångspunkten handlar om vem det är
som ska få utöva jakt och bedriva viltvård. För
Vänsterpartiets del är det kunskap och intresse som
ska var avgörande för vem som får jaga, inte det
privata ägandet eller ekonomiska förutsättningar. Det
är kanske den stora ideologiska skillnaden mellan
Moderaterna och Vänsterpartiet. För oss är det en
demokratifråga att även den som inte är markägare
eller har små jaktmarker ska ha möjlighet att jaga till
en rimlig kostnad också på större arealer än de egna i
de fall man har egna jaktmarker. Det beslut som vi
ska fatta i dag ger ju möjligheter till det. Det har ock-
så varit en av grunderna till vårt ändrade ställningsta-
gande när det gäller småviltsjakten.
Den tredje utgångspunkten handlar om djuren
själva. Det är ett hårt liv för de vilda djuren. I kampen
för överlevnad och artens fortbestånd handlar det om
att äta eller ätas. Sverige har som nation förbundit sig
att bevara alla i landet naturligt förekommande arter i
livskraftiga bestånd. Just nu är en rovdjursutredning-
en ute på remiss. Utan att föregripa den - vilket jag
inom parentes sagt tycker att Carl G Nilsson gjorde
när han tog upp detta med nödvärnsrätten eftersom
den behandlas i den utredningen - är det i alla fall
tämligen uppenbart att för att leva upp till Sveriges
åtaganden måste antalet stora rovdjur öka.
Flera stora rovdjur innebär ett högre tryck på by-
tesdjuren. Frågan är ju då var på den skalan rovdjuret
människan ska placeras in. Vad kommer det att inne-
bära för jakten med fler rovdjur? Naturligtvis kom-
mer det att uppstå en konkurrenssituation mellan
rovdjur och mänskliga jägare. I den situationen är det
naturligt att de tvåbenta jägarna får ta hand om det
som blir över när de vilda rovdjuren har tagit sitt,
även om det skulle innebära färre jakttillfällen och
mindre jaktutbyte.
Det här var de utgångspunkter som vi hade när vi
förhandlade om den proposition som betänkandet
bygger på. I huvudsak handlar den om hur viltvården
ska organiseras och också om en ny roll för Jägare-
förbundet. I fortsättningen ska regeringen ställa tydli-
ga krav på vilka prestationer Jägareförbundet ska
utföra så att de kan följas upp och utvärderas. Vi har
ställt oss bakom propositionen i dessa delar.
Det här med jaktvårdsområden är ju en gammal
företeelse i Sverige. Faktum är att det började redan
1912 med en frivillig samverkansform. Men det var
inte förrän i 1938 års lag som man införde det här
momentet av tvångslagstiftning. Det gjorde man
därför att det inte fungerade med frivillighet. I dag
finns det en väldigt bra fungerande modell i Sverige.
Den absoluta merparten av jaktvårdsområdena funge-
rar ju också mycket bra.
En nyhet i propositionen är den ändrade roll och
det vidgade uppdrag som länsviltnämnderna ska få.
Bl.a. ska de föreslå vilka viltvårdsåtgärder som ska
prioriteras. Den prioriteringen kan sedan ligga till
grund för jägarorganisationernas ansökningar om
medel ur jaktvårdsfonden. Länsviltnämnden ska ock-
så utvärdera de båda jägarförbundens arbete med
jakt- och viltvårdsfrågor. Den här utvidgade uppgif-
ten har vi ansett motiverar ett krav på politisk repre-
sentation i styrelsen och att ordföranden i länsvilt-
nämnden är politiskt utsedd och inte representerar en
intressegrupp.
Herr talman! Sedan har vi då småviltsjakten. I ett
avseende har vi frångått propositionens förslag. Det
gäller frågan om vilka djurslag som ska omfattas av
viltvårdsområdeslagstiftningen. Frågan är ju inte
enkel i sak. Att frångå ett framförhandlat förslag
kräver förstås noggranna överväganden. Utskottet har
ju också bett Lagrådet om ytterligare förtydliganden
när det gäller småviltsjakten.
Bakgrunden till både propositionens och utred-
ningens förslag, som var ännu mer begränsat än pro-
positionens, är ju tolkningen av det stärkta egendoms-
skyddet som blir följden av att Sverige införlivar
Europakonventionen om mänskliga rättigheter i
grundlagen. Enligt nuvarande tolkning krävs det att
en begränsning av egendomsskyddet, dvs. rätten att
göra vad man vill på sin mark, bara får ske om syftet
är av angeläget allmänt intresse. Frågan om angeläget
allmänt intresse var också en fråga som diskuterades i
samband med miljöbalken, och även där kom protes-
ter mot inskränkningar från markägarhåll.
Frågan gäller alltså om småviltsjakt är att betrakta
som ett angeläget allmänt intresse. Finns det några
bärande skäl att skilja på olika viltslag i lagen om
viltvårdsområden ur den aspekten? Efter att ha dis-
kuterat, tänkt och pratat med företrädare för olika
intressen och funderat igen har jag och Vänsterpartiet
kommit fram till att det inte finns det. Vi har alltså
ändrat oss.
Jag ska ge några skäl till det.
Det finns inga juridiska skäl i dag. Lagrådet har
klart uttalat att det här är en politisk bedömning. Det
finns alltså inga lagtekniska hinder för att låta små-
viltsjakten finnas kvar i den nya viltvårdslagen. Små-
vilt ingår ju i dag i de viltslag som omfattas av gäl-
lande lagstiftning. Därmed ryms detta inom ramen för
det stärkta egendomsskyddet och måste anses utgöra
ett angeläget allmänt intresse i dag. Det är alltså inte
frågan om någon uttunning. Lagrådet säger ingenting
om att den befintliga lagstiftningen är uttunnad. Det
finns alltså ingen anledning att skilja på olika viltslag.
Ett tredje argument, som jag också tycker har vägt
tungt, är att det har visat sig att dåligt arronderade
fastigheter är betydligt vanligare i hela landet än jag
hade kännedom om. Det finns exempel på fastigheter
som är 50-60 meter smala och kilometerlånga både i
södra, mellersta och norra Sverige. Det är inte bara i
de delar av Dalarna där vi har andra majoritetsregler
som det här förekommer. Dåligt arronderade fastig-
heter var för övrigt ett av skälen till den ursprungliga
lagstiftningen 1938. Jag tycker att det är ytterligare
ett skäl att inte skilja på olika viltslag.
Det är alltså en hel del information som har kom-
mit fram under beredningen av ärendet. För mig är
det självklart att ta till mig, lyssna och dra konsek-
venserna av det. För att vara väldigt tydlig har jag
också försökt väga argumenten mot varandra och inte
i första hand ta ställning för eller emot olika intresse-
gruppers önskemål. Det är ett svagt argument att
stödja eller gå emot ett förslag enbart för att det
kommer från en intresseorganisation. Det måste vara
argumentens tyngd som fäller avgörandet.
Herr talman! Det finns ytterligare ett par frågor i
detta betänkande som jag vill kommentera. Det är
många frågor som inte tas upp i propositionen, och
utskottet har gjort ett tillkännagivande om att rege-
ringen ska lämna en samlad redovisning av vissa
andra jaktfrågor och återkomma till riksdagen med en
redovisning av vilka åtgärder man planerar. Jag vill
säga något lite om ett par av dem, som berör jakten
främst uppe i norra Sverige.
Några av dessa frågor ligger på utredningen om
en ny rennäringslagstiftning, men ämnet är betydligt
vidare än så. Inte minst handlar det om lokalbefolk-
ningens möjligheter och i vissa fall kanske också
rättigheter när det gäller jakt och fiske. Det är en
oklar situation i dag vad beträffar icke renskötande
samers rätt. En större andel av fjäll- och inlandsbe-
folkningen än vad många känner till har samiskt på-
brå, även om de inte är renskötare. Denna oklarhet
hindrar utvecklingen av ett lokalt näringsliv i dessa
delar av landet - bl.a. en ökad satsning på naturturism
där jakt och fiske kan utgöra en del.
En annan källa till irritation är den s.k. dubbelre-
gistreringen av älgjakt. Dubbelregistrering betyder att
olika jaktlag - dels renskötande samer, dels markäga-
re - har jakträtt på samma mark och kan jaga samti-
digt utan att veta om varandra. Både ur viltvårdssyn-
punkt och ur säkerhetssynpunkt är detta ett problem
som måste lösas, så att både de samiska rättigheterna,
lokalbefolkningens behov och viltvård och säkerhet
kan garanteras.
Ytterligare en fråga som behöver ses över är all-
männingslagstiftningen och den betydelse den har för
att bl.a. utveckla former av lokal förvaltning när det
gäller jakt och fiske.
Många av dessa frågor berör på olika sätt förut-
sättningarna för människor att bo i och utveckla sin
bygd i Norrlands inland, och det är av avgörande
betydelse för framtiden att alla berörda får en demo-
kratisk möjlighet att delta i sådana diskussioner.
Slutligen, herr talman, vill jag kommentera vår re-
servation. Utskottsmajoriteten har ju i ett tillkännagi-
vande öppnat för jakt på säl. Vi anser inte att det är
ett bra beslut. I dag har Naturvårdsverket möjlighet
att utlysa skyddsjakt på säl. Vi tycker att det räcker.
Det är uppenbart att säl upplevs som ett stort pro-
blem för yrkesfisket främst längs Norrlandskusten,
men frågan är om utskottsmajoritetens förslag står i
proportion till problemet. Minskad fisktillgång har
förstås många olika orsaker, och sälen är bara en. Jakt
på säl är svårt. Möjligen är det t.o.m. den svåraste
jaktformen vi har i Sverige. Träffytan är liten. Ofta
jagas säl från en båt som inte ligger stilla. En påskju-
ten säl dyker, och man får sällan chans till ett andra
skott. Frågan är om jaktlagens krav på en human jakt
kan uppfyllas.
Trots det finns det tillfällen då detta måste prövas,
men vi anser definitivt att den möjlighet som Natur-
vårdsverket har i dag är fullt tillräcklig. Därav kom-
mer vår reservation, som jag således vill yrka bifall
till.
Allra sist, herr talman, skulle jag vilja ta tillfället i
akt att tacka vår ordförande Dan Ericsson för ett väl
skött värv under de två år som han har varit vår ord-
förande. Jag förstår att du ser fram emot att börja på
ett nytt arbetsområde och önskar dig lycka till i det
arbetet.
Anf. 164 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Tack för den lyckönskan! Men nu
måste jag replikera på Maggi Mikaelssons anförande.
Man måste fråga sig varför Vänsterpartiet först
träffar en uppgörelse med Socialdemokraterna i rege-
ringen och Miljöpartiet för att sedan, när ärendet ska
behandlas av riksdagen, träffa en ny uppgörelse med
Socialdemokraterna här i riksdagen och Centerpartiet.
Det är rätt snabba kast, minst sagt.
Maggi Mikaelsson försökte säga att det inte finns
några juridiska skäl anförda i Lagrådets synpunkter
på utskottsmajoritetens lagförslag, men det är faktiskt
det som det gör. Jag kan citera direkt ur Lagrådets
svar: "Respekten för grundlagen och hänsynen till
konsekvenser för framtiden kräver emellertid att i
riksdagens lagstiftningsarbete begreppet angelägna
allmänna intressen inte ges en uttunnad innebörd". Så
säger man att Lagrådet inte kan "undgå att konstatera
att den argumentation som regeringen framför i pro-
positionen - - - framstår som övertygande". Man
säger alltså att det är regeringens argumentation i
denna del som är övertygande. Senare säger man så
här: "Det kan inte uteslutas att domstolen" - alltså
Europadomstolen - "skulle kunna finna att den före-
slagna regleringen av småviltsjakten utgjorde ett
oproportionerligt intrång i markägarens rätt till jakt".
Det är väl rätt tydligt vad Lagrådet egentligen
tycker om utskottsmajoritetens förslag. Man tycker
inte att det är bra. Man tycker att regeringens förslag
är tillfyllest, och man ser risken för att det kommer att
falla i en domstol.
Min fråga är varför Vänsterpartiet har ändrat sig
och har en uppfattning i regeringssamarbetet och en i
riksdagssamarbetet. Det är inte riktigt som Maggi
Mikaelsson säger, dvs. att det inte finns några juridis-
ka skäl för att avvisa utskottsmajoritetens förslag. Det
finns det enligt Lagrådet.
Anf. 165 MAGGI MIKAELSSON (v) re-
plik:
Herr talman! Jag tyckte att jag ägnade en ganska
stor del av mitt anförande till att förklara varför vi
hade ändrat oss, Dan Ericsson. Det har inte varit helt
enkelt att göra det. Det är en svår avvägning. Jag har
påtalat det flera gånger. Det man kan göra är att för-
söka ta till sig så många argument som möjligt och
lyssna till så många uppfattningar som möjligt och
försöka bilda sig en egen uppfattning.
Vilka partier som sedan väljer att stödja den upp-
fattningen är det inte i Vänsterpartiets sak att avgöra.
I detta fall är det Centerpartiet, Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet som har gemensam uppfattning.
Det är bra att det har blivit en majoritet för den mo-
dell som vi har fastnat för.
När det gäller den lagstiftning vi har i dag kan jag
säga att småviltsjakten innefattas i jaktvårdsområ-
deslagstiftningen. Den utredning som utredde det
stärkta egendomsskyddet konstaterade att då gällande
lagstiftning inte innebar någon inskränkning i det
allmännas rätt. Det innebär att vi inte har gjort någon
förändring. Samma sak gäller när denna lag träder i
kraft som i dag. Då kan man inte heller säga att det
har skett en uttunning.
Nu har jag inte med mig Lagrådets yttrande, men
man säger på ett annat ställe i yttrandet att man inte
vill lägga sig i politiska överväganden. Man pratar
också om att Europarådskonventionen på många håll
tycks innebära ett svagare skydd för det allmännas
intresse än svensk lagstiftning. Jag kan gärna peka ut
det vid ett senare tillfälle, när jag har papperen fram-
för mig.
Jag vill i alla fall hävda att man kan läsa Lagrå-
dets yttrande utifrån vad man vill läsa in i det. Jag
hävdar att Lagrådet tydligt säger att gällande lagstift-
ning inte är oförenlig med det stärkta egendomsskyd-
det. Det beslut vi ska fatta är mer av politisk natur.
Anf. 166 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Där ser man att man uppenbarligen
kan läsa dokument på olika sätt. Jag delar alltså inte
Maggi Mikaelssons uppfattning. Jag tycker att Lagrå-
det är rätt tydligt. Lagrådet tycker att regeringens
förslag i denna del är bra. Det finns risk för att vi fälls
i Europadomstolen om utskottsmajoritetens lagförslag
antas. Vi kommer nog inte längre i den delen.
Vi kan också konstatera att det är lite svajigt vad
gäller regeringssamarbete och riksdagssamarbete,
men det får stå för Vänsterpartiet.
Jag hade också en annan fråga. Jag tog upp fram-
tiden för älgjakten. Ibland kommer det propåer om att
man på nytt ska röra i det system vi har. Jag skulle
bara vilja fråga Maggi Mikaelsson om det är så att
Vänsterpartiet tycker att det system vi nu har, som
faktiskt är en garant för dem med mindre marker att
kunna fälla vuxen älg åtminstone en gång om året, är
bra och att vi kan behålla det för lång tid framöver.
Anf. 167 MAGGI MIKAELSSON (v) re-
plik:
Herr talman! Man kan se på det befintliga äl-
gjaktssystemet på olika sätt. Om man försöker ha den
principiella uppfattning som jag redovisade tidigare
är det i första hand markernas förmåga att bära fram
en älgstam som är det viktiga. Det är inte självklart
att den som är markägare ska ha rätt att skjuta en
vuxen älg.
Detta är en fråga som vi inte har diskuterat i
Vänsterpartiet. Det är min personliga uppfattning.
Man kan hitta olika sätt att lösa det. Man kan diskute-
ra jakttider och annat, och det är bl.a. därför vi är
överens om att vi ska göra ett tillkännagivande till
regeringen om att återkomma med dessa frågor.
För mig är utgångspunkten att man ska få jaga så
mycket älg som marken kan bära. Jag hade en gång i
tiden fyra hektar åker. Jag kan lova att de inte födde
någon älg. Men den marken ingick i ett jaktvårdsom-
råde, vilket gjorde att jag hade möjlighet att jaga. Det
tycker jag var bra. Jag hade inte tyckt att det hade
varit rimligt att jag skulle ha haft möjlighet att sitta
själv på min lilla åkerlapp och skjuta en vuxen älg
varje år.
Anf. 168 CARL G NILSSON (m) replik:
Herr talman! Maggi Mikaelsson började sitt anfö-
rande med att säga att jakten inte ska kopplas till det
privata ägandet. Jag sade ju i mitt inledningsanföran-
de, för att upprepa det, att Vänstern aldrig har värnat
enskilt ägande. Det har Maggi Mikaelsson nu själv
bekräftat.
Följdfrågan blir: Vad innebär påståendet att jakt-
rätten inte ska kopplas till det privata ägandet? Är det
någonting som ska ingå i allemansrätten?
Fortsättningsvis säger hon att jakten ska kunna
ske till en rimlig kostnad. Vad är då en rimlig kost-
nad? Ett av motiven till den utredning som startade
för sex år sedan var att det fanns motioner i Sveriges
riksdag om att man borde prispröva jaktarrenden, för
det ansågs att de var för dyra. Samma utredning kom
fram till att det inte fanns någon sådan anledning,
utan att det faktiskt var på det sättet att priserna för
jaktarrenden bedömdes som skäliga.
Det rimliga med priser är ju vad en köpare och en
säljare kommer överens om, eller vill Maggi Mikaels-
son på nytt ta upp frågan om att vi politiskt på något
sätt ska pröva priset på jakt och jakttillfällen?
Anf. 169 MAGGI MIKAELSSON (v) re-
plik:
Herr talman! I dag regleras jakträtten i jaktlagen
och den följer markägandet. Jag har inte för avsikt att
föreslå någon ändring av det.
Däremot är det viktigt att även den som inte äger
mark eller den som äger små marker ska ha möjlighet
att utöva jakt, om man har intresse och kunskap för
det, självfallet. Det är utgångspunkten. Därför tycker
jag att det är bra med en viltvårdsområdeslagstiftning,
som vi föreslår nu. Den ger de här möjligheterna på
ett helt annat sätt än om man utgår från varje enskild
markägare. I det fallet blir det de stora markägarna
som får ett oproportionerligt stort inflytande.
Jag har inte för tillfället någon avsikt att ändra i
andra lagar än den som vi diskuterar i dag. Men är
man inte markägare, men är intresserad av jakt och
vill jaga, ska man också ha möjlighet att göra det. En
möjlighet är om man kan ingå i ett jaktvårdsområde
eller ha möjlighet att genom ett jaktvårdsområdes
försorg få utöva sin jakt.
Anf. 170 CARL G NILSSON (m) replik:
Herr talman! Det var bra att Maggi Mikaelsson
tog tillbaka det hon sade och att jakträtten ska ligga
kvar på det enskilda ägandet.
Jag hade en helt annan fråga också, nämligen om
nödvärnsrätten på varg. Har inte Maggi Mikaelsson
noterat att det för över ett år sedan lades fram ett
delbetänkande från den rovdjursutredning som just
tog fram ett förslag om och pekade på nödvändighe-
ten av att fatta ett delbeslut om möjligheten till
skyddsjakt på varg?
Anf. 171 MAGGI MIKAELSSON (v) re-
plik:
Herr talman! Det finns inget förslag från regering-
en och då har inte jag någon anledning att föregripa
ett sådant förslag eller en sådan diskussion.
Frågan om nödvärnsrätt tycker jag också är en
svår fråga, eftersom den rätten är väldigt svår att
kontrollera. Vi vet att det finns ett mycket utbrett
varghat i vissa delar av Sverige. Jag är inte beredd att
nu säga att nödvärnsrätten ska utvidgas till något mer
än den är i dag. Jag skulle snarare, som en personlig
uppfattning, vilja att den var strängare, men möjligen
organiserad på ett annat sätt. Möjligen skulle man på
ett enklare sätt få tillstånd att bedriva skyddsjakt eller
skjuta ett djur som gör stor skada på tamdjur eller
annat.
Men det finns som sagt var inget förslag från re-
geringen, och det finns som jag ser det ingen anled-
ning att diskutera den frågan här och nu.
(forts. 20 §)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 16.53 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle börja.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.
19 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde
KU12 Fortsatt giltighet av lagen om tillfälliga
bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokal-
radio
1. utskottet
2. res. (m, fp)
Votering:
210 för utskottet
83 för res. 1
1 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 35 v, 36 kd, 14 c, 14 mp
För res. 1: 70 m, 13 fp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 20 s, 11 m, 8 v, 6 kd, 4 c, 4 fp, 2 mp
Hans Hjortzberg-Nordlund (m) anmälde att han avsett
att rösta nej men markerats ha avstått från att rösta.
KU22 Ändringar i arvodeslagen
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU21 Mervärdesskatt vid överlåtelse och nytt-
jande av fastigheter, m.m.
Mom. 1 (mervärdesskatt vid överlåtelse och nyttjande
av fastigheter)
1. utskottet
2. res. (v)
Votering:
263 för utskottet
35 för res.
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 71 m, 38 kd, 14 c, 13 fp, 14
mp
För res.: 35 v
Frånvarande: 18 s, 11 m, 8 v, 4 kd, 4 c, 4 fp, 2 mp
Mom. 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU22 Vissa punktskattefrågor
Mom. 4 (omläggningen av jordbrukets energibeskatt-
ning)
1. utskottet
2. res. 5 (m)
3. res. 6 (kd)
4. res. 7 (c)
Förberedande votering 1:
38 för res. 6
14 för res. 7
247 avstod
50 frånvarande
Kammaren biträdde res. 6.
Förberedande votering 2:
74 för res. 5
38 för res. 6
186 avstod
51 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Kenth Högström (s) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.
Huvudvotering:
176 för utskottet
71 för res. 5
52 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 35 v, 13 fp, 14 mp
För res. 5: 71 m
Avstod: 38 kd, 14 c
Frånvarande: 17 s, 11 m, 8 v, 4 kd, 4 c, 4 fp, 2 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU23 Privat införsel av alkoholdrycker, m.m.
Mom. 1 (ändringar i lagen (1994:1565) om beskatt-
ning av viss privatinförsel m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd, c, fp, mp)
Förberedande votering:
71 för res. 1
79 för res. 2
149 avstod
50 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
125 för utskottet
80 för res. 2
94 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 12 v
För res. 2: 1 m, 38 kd, 14 c, 13 fp, 14 mp
Avstod: 1 s, 70 m, 23 v
Frånvarande: 17 s, 11 m, 8 v, 4 kd, 4 c, 4 fp, 2 mp
Karin Falkmer (m) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat nej.
Mom. 2 (inriktningen av kommande åtgärder)
1. utskottet
2. res. 4 (kd, c, fp)
Votering:
143 för utskottet
66 för res. 4
90 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 17 v, 13 mp
För res. 4: 38 kd, 14 c, 13 fp, 1 mp
Avstod: 1 s, 71 m, 18 v
Frånvarande: 17 s, 11 m, 8 v, 4 kd, 4 c, 4 fp, 2 mp
SkU24 Juridiska personers företrädares betal-
ningsskyldighet
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU24 Medlemsfrämjande föreningar
1. utskottet
2. res. (m)
Votering:
226 för utskottet
71 för res.
1 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 35 v, 37 kd, 14 c, 13 fp, 14 mp
För res.: 71 m
Avstod: 1 s
Frånvarande: 17 s, 11 m, 8 v, 5 kd, 4 c, 4 fp, 2 mp
FöU7 Organisations- och ledningsfrågor i För-
svarsmakten
Mom. 1 (nedläggning av skolor och centrum, m.m.)
1. utskottet
2. res. (m)
Votering:
228 för utskottet
71 för res.
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 35 v, 38 kd, 14 c, 13 fp, 14 mp
För res.: 71 m
Frånvarande: 17 s, 11 m, 8 v, 4 kd, 4 c, 4 fp, 2 mp
Mom. 2-4
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FöU8 Logistik- och underhållstjänsten inom För-
svarsmakten
Kammaren biföll utskottets hemställan.
BoU10 Avveckling av ungdomsbosparreglerna
Kammaren biföll utskottets hemställan.
20 § (forts. från 18 §) Jaktens villkor (forts.
MJU17)
Anf. 172 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Centerpartiet anser att det är av
största vikt att Sverige har en effektiv och väl funge-
rande jaktpolitik. Jakten är viktig bl.a. som viltstams-
regulator och som fritidssysselsättning för många
människor, speciellt i glesbygden. En artrik och livs-
kraftig fauna är dessutom en omistlig tillgång för hela
svenska folket. Viltförvaltning i stora sammanhäng-
ande områden är något som också genomsyrar bl.a.
Bernkonventionen och EU:s fågel- och habitatdirek-
tiv. Att, som nu görs, ändra benämningen "jaktvård"
till "viltvård" möter därför ett starkt stöd från mig,
och jag tror också att det har en god förankring hos
den breda svenska allmänheten.
Ur andra synvinklar framstår dock det betänkande
som vi i dag ska behandla, Jaktens villkor, som ett
kliv tillbaka. Tyvärr uppfyller regeringens proposition
inte det krav som jag tycker att jag med berättigande
kan ställa på att vi ska ha en effektiv och väl funge-
rande jaktpolitik och viltförvaltning i vårt land. Det är
olyckligt.
Låt mig ge några exempel på detta. De avser vilt-
forskning och viltövervakning.
Centerpartiet anser alltså att jakten har stor bety-
delse för vårt land. Mer än 500 000 människor är
direkt eller indirekt berörda av jakten. Jakten är en
naturlig och viktig del i viltvården och förvaltningen
av våra viltstammar.
Mot bakgrund av detta är det viktigt att viltforsk-
ningen och övervakningen av de jaktbara arterna
tillförs erforderliga resurser. Det är angeläget att
regelverken utformas så att viltövervakningen kan
fortsätta med stöd av medel ur Jaktvårdsfonden.
Dagens ordning för viltforskning och viltövervak-
ning infördes redan 1939, och Centerpartiet ser ingen
anledning att ändra på den. Den värdefulla kompetens
som under årens lopp byggts upp riskerar nu att gå
förlorad med regeringens förslag, som förmodligen
kommer att realiseras i dag.
Jag tycker att detta kan liknas vid en kapitalförstö-
ring. Centerpartiet vill, i motsats till regeringen, att
den kompetens som har byggts upp ska tas till vara
även i framtiden. Ordningen för viltforskning och
viltövervakning bör således inte förändras.
Till Jaktvårdsfonden inflyter med nuvarande nivå
på inkomsterna från det statliga jaktkortet ca 60 mil-
joner kronor per år. Dessa av jägarna inbetalade me-
del bör användas i jägarnas intresse. Regeringens
förslag att dessutom ta medel ur Jaktvårdsfonden för
att finansiera statens arbete med direktiv och uppfölj-
ning är oacceptabelt. Kostnader som avser åtgärder av
mer allmänt intresse bör enligt min och Centerpartiets
mening betalas av allmänna medel. Hit hör t.ex. rov-
djursforskning och kostnader för uppspårning och
omhändertagande av trafikskadat vilt.
Jag yrkar med anledning av det anförda bifall till
reservation nr 13 av mig själv m.fl. Självklart står jag
bakom även övriga reservationer där mitt namn finns
med, men jag väljer för tids vinnande, fru talman, att
yrka bifall endast till den reservationen.
Sedan till den omdiskuterade frågan om samord-
ning av jakt. Regeringen har ju i sin proposition före-
slagit att viltarterna ska särskiljas. Regeringen anser
att det inte finns samma behov av samordning beträf-
fande småviltet som beträffande de större viltslagen.
Ett viltvårdsområde ska enligt propositionen kunna
inrättas endast om samordningen inom området avser
något av viltslagen älg, kronhjort, dovhjort, rådjur,
vildsvin, björn, lo, järv eller varg. Viltvårdsområdet
ska ju bl.a. främja vården av det vilda, av allt vilt.
Vad är då viltvård? Jo, i propositionen föreslås en
utmönstring av begreppet jaktvård, att ersättas med
den något vidare definitionen viltvård. Begreppet
viltvård ges en definition i 4 § jaktlagen. Bestämmel-
sen i jaktlagen, som för övrigt anpassats till EU:s
direktiv, syftar till att samtliga i vårt land förekom-
mande viltarter ska bevaras och ges skydd och stöd. I
viltvården ingår t.o.m. att bevara viltarter som bara
tillfälligt förekommer i vårt land.
Därför framstår det för mig som förvirrande och
närmast felaktigt att kalla den nya, kan vi säga, jakt-
vårdsområdeslagstiftningen för lag om viltvårdsom-
råden; detta mot bakgrund av att lagen rent offent-
ligrättsligt tillåts avse endast ett fåtal viltarter och av
att möjligheten att bedriva viltvård - inrätta olika
viltvårdsanläggningar osv. - på annat sätt än genom
jakt är kraftigt beskuren.
Därtill ska läggas att det finns mycket stora regio-
nala skillnader i Sverige. Därför blir konsekvenserna
av det av regeringen framlagda förslaget svåra att
överblicka. I de delar av landet som är starkt
ägosplittrade - och de delarna är stora - kan de prak-
tiska möjligheterna att bedriva småviltjakt avsevärt
försvåras med regeringens förslag; detta bl.a. för att
det enligt 35 § jaktlagen inte är tillåtet att med vapen
avsedda för jakt färdas över annans jaktområde. Det
måste ifrågasättas, vilket vi har gjort, om det är rim-
ligt att fatta beslut enligt propositionen om en ny lag
om viltvårdsområden som får så stora konsekvenser
för den samordnade jakten och viltvården i landet
samt för ett mycket stort antal människor; därav de
motionskrav som framförts från vår sida och som en
utskottsmajoritet nu tillstyrker.
Fru talman! Sedan vill jag säga något om den
stärkta ägande- och förfoganderätten. Den 1 januari
1995 ändrades reglerna om egendomsskyddet i 2 kap.
18 § regeringsformen. Ändringen innebar bl.a. vissa
inskränkningar i rätten att använda mark. Rådighets-
inskränkningar får nu ske endast om det är nödvän-
digt för att tillgodose allmänna angelägna intressen.
Vidare måste proportionalitet föreligga mellan vad
det allmänna vinner och vad den enskilde förlorar på
grund av beslut om inskränkning av en fastighetsan-
vändning.
Majoritetskravet för bildande och vidmakthållan-
de av det nya instrumentet för jakt - viltvårdsområ-
den som ersätter dagens jaktvårdsområden - höjs
kraftigt från nuvarande nivå i det förslag som nu
föreligger. Majoriteten ska utgöra hela fyra femtede-
lar av samtliga fastighetsägare som ska äga minst fyra
femtedelar av viltvårdsområdets areal - alltså en
väsentlig förstärkning av det s.k. egendomsskyddet.
Jag delar således bedömningen att för att en en-
skild fastighetsägare ska behöva tåla att en samman-
slutning av enskilda bestämmer om jakten på hans
mark måste samordningen av jakten vara motiverad
av ett allmänt angeläget intresse.
Nu är det så att det föreligger ett stort antal rättsli-
ga avgöranden om den lag om viltvårdsområden som
vi i dag arbetar efter är förenlig med grundlagen och
Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Fler
rättsliga avgöranden är kanske att vänta på området.
Vi får väl se vad de i så fall leder till.
Hittills har det varit så att överprövande domstols
avgöranden inte i något fall utfallit till jaktvårdsom-
rådesinstitutets nackdel trots de mindre majoritets-
krav som vi i dag arbetar efter och som finns i nuva-
rande lagstiftning om jaktvårdsområden.
Frågor som varit uppe till prövning gäller bl.a. hu-
ruvida det råder s.k. proportionalitet vad avser enskil-
das skyldighet att tåla andra jägare på sin fastighet
samt rätten att träda ur jaktvårdsområdet. Domstolar-
na är således på god väg att juridiskt reda ut var grän-
serna går i ett grundlags- och Europakonventions-
perspektiv.
När en utskottsmajoritet nu väsentligt höjer nivån
till 80 % av antalet fastighetsägare och till 80 % av
ansluten areal tycker jag att det är en stor framgång
och ett väsentligt stärkande av äganderättsskyddet
trots att detta inte hade varit nödvändigt - relaterat till
givna utslag i domstol så här långt.
Samtidigt som Sverige med fog kan hävda att vi
nu lever upp till internationella åtaganden ger vi möj-
lighet till fler jakttillfällen, gynnar föryngringen av
jägarkåren och främjar bosättningen och sysselsätt-
ningen på landsbygden. I det avseendet yrkar jag
bifall till föreliggande förslag.
Anf. 173 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag har väl ungefär samma frågor nu
som de jag nyss ställde till Maggi Mikaelsson vad
gäller småviltjakten och uppgörelsen mellan Social-
demokraterna, Vänstern och Centern.
Eskil Erlandsson säger här att propositionen är en
stor framgång i och med att man ändå stärker ägande-
rätten och tar steg i rätt riktning. Men varför vill Eskil
Erlandsson då ta steg tillbaka om det nu är en stor
framgång? Varför alltså ta steg tillbaka genom att
faktiskt sätta ut äganderätten på ett sluttande plan
med risk för fällande domar i Europadomstolen och
med risk för en uttunning av äganderätten? Det fråga-
de jag om i mitt huvudanförande men jag tycker inte
att jag direkt fick något svar i Eskil Erlandssons anfö-
rande. Jag önskar därför ett tydligt svar när det gäller
detta med att ta steg tillbaka och att samtidigt tycka
att propositionen är en stor framgång?
Anf. 174 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Det tål att påpekas, Dan Ericsson, att
det inte är fråga om en uppgörelse mellan olika parti-
er i riksdagen, utan det är fråga om bifall till ett mo-
tionskrav som vi har framfört i en av de motioner som
behandlas i det här betänkandet.
Så till sakfrågan. Jag tycker att jag i mitt anföran-
de förklarade varför vi hade de motionskrav som vi
hade. I dag kan småviltjakten ingå i de jaktvårdsom-
råden som man arbetar utefter - ungefär 7 miljoner
hektar av Sveriges landareal. Jag tycker att den möj-
ligheten ska finnas även framgent, av skäl som jag
angett i mitt anförande. På så sätt kan vi leva upp till
de internationella åtaganden som Sverige bundit sig
till - Bernkonventionen och EU:s fågel- och habitat-
direktiv. Vi ger fler möjligheter för yngre jägare att
komma in i jaktlagen och totalt utökar vi antalet jakt-
tillfällen.
Arronderingen är från jaktlig synpunkt, som tidi-
gare nämnts av bl.a. Maggi Mikaelsson, besvärande
dålig i stora delar av landet. Vi främjar enligt min
mening bosättning på den svenska landsbygden där-
för att jakten är en så viktig sysselsättning för många
människor på svensk landsbygd. Därtill kan sägas,
vilket jag alltså upprepar, att än så länge har institutet
jaktvårdsområde, med de lägre majoritetskrav som
finns i dag, inte fällts i internationell domstol. Nu
höjer vi kraven, fru talman, för bildande och vid-
makthållande av de föreslagna viltvårdsområdena.
Anf. 175 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Eskil Erlandsson säger här att han nu
höjer kraven men det är vad han inte gör nu när han
går tillbaka till gällande synsätt vad gäller småvilt-
jakten. Han frångår ju regeringens förslag som enligt
honom själv är steg i rätt riktning. Är det så att ägan-
derätten väger så lätt för Centerpartiet?
Eskil Erlandsson talar om att främja boendet på
landsbygden men det är ju precis tvärtom. Om man
upplever äganderätten hotad, är detta då inte ett sätt
att faktiskt skrämma bort folk från landsbygden?
Uppenbarligen ser vi olika på det här. Jag tycker
inte att Eskil Erlandssons förklaringar är tillfyllest.
Här hotar fällande domar i Europadomstolen, och
äganderätten sätts ut på ett sluttande plan.
Fru talman! Jag vill ställa den andra frågan som
jag ställde till Maggi Mikaelsson också till Eskil
Erlandsson. Han har också ett annat motionskrav i sin
motion, som han inte har följt upp med bifallsyrkande
i utskottsbetänkandet. Det gäller förslaget till ny
älgförvaltning.
Jag skulle vilja ha ett besked nu också av Eskil
Erlandsson: Kommer Centerpartiet framdeles inte att
ta upp älgjaktsfrågan, utan tycker man att det system
vi har nu, där man på småmarkerna har rätt att fälla
vuxen älg, är tillfyllest? Kan man låta det verka nu
för lång tid framöver?
Ett sådant besked tror jag skulle vara lugnande för
dem med mindre marker som vill ha den här rätten
kvar, också som en del av äganderätten.
Anf. 176 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Visst höjer vi kraven, Dan Ericsson!
Vi höjer ju kraven från 50 % av ansluten areal till
80 %! Vi höjer ju kraven med 30 %, Dan Ericsson!
Vi ökar antalet fastighetsägare, och kravet på den
sidan, från 65 % till 80 %! Det kallar jag att höja
kraven - och det väsentligt.
De förslag som ligger på riksdagens bord i dag
kan för ett mindre antal fastighetsägare eller en mind-
re areal göra att ett viltvårdsområde inte kan vid-
makthållas för framtiden. Däremot vinner vi det som
jag har räknat upp vid ett flertal tillfällen nu.
När det gäller älgjakten är det min bedömning att
det nu håller på att bildas - på frivillighetens grund,
ska sägas, vilket jag tycker är bra - en stor mängd s.k.
älgskötselområden.
Fortsätter den trend som vi ser i dag så ser jag
ingen anledning att ändra lagstiftningen i den riktning
som kanske Dan Ericsson befarar. Det är också ett av
skälen till att jag inte följde upp det motionskrav som
jag i och för sig ställde i min motion. Vi ser alltså en i
mitt tycke positiv utveckling i frivillig samordning av
älgjakten och älgskötseln i vårt land.
Låt mig också slutligen, fru talman, även jag tacka
Dan Ericsson för ett gott utfört värv i vårt utskott. Det
var trevligt att samarbeta med dig. Jag hoppas att du
ska få arbetsro, glädje och tillfredsställelse i livet
framgent på ditt nya jobb, med familjen osv. Tack ska
du ha för att vi har fått vara tillsammans!
Anf. 177 CARL G NILSSON (m) replik:
Fru talman! För det första ska det inte råda något
tvivel om att vi är överens om att samverkan på jak-
tens område är bra. Det finns väldigt många exempel
på bildande av s.k. älgskötselområden. Detta sker på
helt frivillig väg, och verksamheten fungerar alldeles
utmärkt. Den som inte trivs i ett sådant område läm-
nar det.
Det är inte min sak att försvara begreppet vil-
tvårdsområde. Det som är värt att påminna om är att
viltvårdsområdet naturligtvis får, om man så önskar,
omfatta allt vilt, dvs. också småvilt.
Det som vi inte är överens om, och där jag inte
riktigt tror att vi förstår varandra, gäller vilken grad
av tvång som är tillåten att tillämpa för att också
tvinga in småviltsjakten i denna samordning. 20 % av
de tänkbara medlemmarna i det tänkta viltvårdsområ-
det kan ju köras över, Eskil Erlandsson, och tvingas
in i detta utan att de vill, också när det gäller småvilt-
sjakt. Det finns ganska många ord och undersökning-
ar som visar att bestånden av småvilt; hare, räv,
skogsfågel osv. inte påverkas av samordning av jakt.
Det finns många utsagor om det.
Från moderat håll är detta oeftergivligt - man får
inte tillämpa tvång på det området.
De stora klövvilten regleras i annan ordning. Där
har vi ett licenssystem, älgskötselområden och allt
vad det nu heter. Det finns alltså inget motiv att ha en
tvångslagstiftning där. Det är motivet till att vi yrkar
på 100 % tillströmning.
Anf. 178 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Jag tycker att jag har svarat på Carl G
Nilssons funderingar i mitt replikskifte med Dan
Ericsson. Jag och Centerpartiet anser alltså att det är
viktigt att vi försöker samordna jakten i vårt land, så
att vi får fortsätta att utöva den på ett sätt som många
svenskar har gjort under lång tid. Vi ska ha artrika
stammar i vår fauna.
Ett bra sätt att göra detta på är att samordna jak-
ten. På många håll är det då nödvändigt att sluta sig
samman därför att områdena är för små. Den ägda
eller arrenderade arealen är för liten för att utöva det
som är så viktigt för de många människorna. För att
detta ska kunna ske på ett bra sätt - och ett sätt som
det har skett på under lång tid tillbaka - är det nöd-
vändigt ibland med ett visst tvång.
Men vi minskar ju väsentligt det tvångsinslag som
jag förstår att Carl G Nilsson så starkt vänder sig
emot. Vi minskar det vad gäller areal från 50 % till
20 %, och vad gäller de anslutna fastighetsägarna
minskar vi det från 35 % till 20 %. Det är alltså en
väsentlig förbättring och ett väsentligt stärkande av
det äganderättsskydd som jag hoppas, förutsätter och
för övrigt vet att både Carl G Nilsson och jag står för
och håller högt.
Anf. 179 CARL G NILSSON (m) replik:
Fru talman! Om det vore så att detta hade betydel-
se för småviltstammarnas fortlevnad och fortbestånd
skulle man möjligen kunna diskutera saken. Men nu
säger Eskil Erlandsson också att detta tvångsinslag är
nödvändigt för att kunna fortsätta utövandet av jakt.
Han talar om en nödvändig föryngring av jägarkåren,
bosättning i glesbygd osv.
Då uppstår frågan: Om detta fritidsintresse är ett
angeläget allmänt intresse, vilka fler fritidsintressen
har ett sådant angeläget allmänt intresse att Eskil
Erlandsson är beredd att tillämpa tvångslagstiftning?
Är ridsporten en sådan sysselsättning? Där skulle
man ju kunna hävda: Jag kräver att få bete till min
häst för att jag vill utöva min ridsport.
Är det ett sådant - förvisso glesbygdsanknutet -
område som också skulle kunna vara av ett sådant
intresse att det motiverar tvång?
Som jag sade i mitt anförande är jag rädd för att vi
lägger ribban väldigt lågt för när vi lagstiftningsvis
kan ingripa mot enskilt ägande.
Anf. 180 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Vi har haft och fått ett antal avgöran-
den av rättsvårdande instanser i vårt land vad gäller
nuvarande lagstiftning om jaktvårdsområden. I inget
fall har institutet med de låga krav som i dag finns
fallit i domstol - i inget fall!
Nu höjer vi ribban, och gör det rejält. Då gör jag
bedömningen att risken för att Sverige och dess riks-
dag i internationell eller annan domstol skulle fällas
vad gäller viltvårdsområden och lag därom är mini-
mal.
När det gäller andra fritidsintressen som skulle
kunna behöva en tvångslagstiftning omkring sig kan
jag så här vid en snabb eftertanke inte finna något.
Möjligen skulle det vara det som jag vet att Carl G
Nilsson själv vårdar väl med ett undantag, nämligen
fiskets område. Vi har ännu sämre beslutsregler om
fiskevårdsområden än vad vi har och får vad gäller
viltvårdsområden, eller dagens jaktvårdsområden.
När det gäller t.ex. ridning så är det ju vedertagen
rätt i vår s.k. allemansrätt att färdas över annans mark
med häst. Det är en självklarhet.
Tack, fru talman!
Anf. 181 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! För några månader sedan tittade och
lyssnade jag på TV som visade en samling värmlän-
ningar som diskuterade jaktfrågor i allmänhet och hur
vi ska umgås med vargen i synnerhet. Vid flera till-
fällen under programmet vittnades det om vilken
betydelse som jakten har för många människors liv-
skvalitet. Vi måste, när vi fattar politiska beslut, visa
förståelse för dessa värden.
Den skandinaviska vargstammen är liten, men den
orsakar i vissa fall stora problem. Vår roll här är att ta
ett helhetsansvar. I den här debatten om jaktens vill-
kor kommer skyddsjaktsfrågorna att stå i centrum.
Någon kommer att säga: Låt folket bestämma. Med
det menar man: Låt en byråkrat på länsstyrelsen be-
stämma. Det är detta som föreslås i ett par motioner.
Norsk bondekooperation föreslog för ett antal år
sedan att Norge skulle skydda järven, att Sverige
skulle skydda björnen och att Finland skulle freda
vargen. I övrigt skulle länderna jaga rovdjur fritt.
Enligt min mening ska det vara tvärtom. Vi ska alla ta
ansvar för naturen och för den biologiska mångfal-
den, var och en på sin ort.
Rovdjursutredningen föreslog att en enskild
djurägare ska kunna skjuta varg vid direkt angrepp.
Riksdagens beslut innebär ju att skyddsjakt på varg
får ske endast efter särskilt tillstånd från Naturvårds-
verket. Och varför det då? Jo, vargstammens storlek
tillåter inte experiment. Tillstånd måste krävas på all
jakt på varg eftersom stammen är liten. Det är ett
riksintresse.
Folkpartiet tycker att det är positivt att regeringen
i propositionen markerar viljan att anpassa Sverige
till den europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och friheten, alltså den prin-
cip som säger att om det allmänna gör en inskränk-
ning i den enskildes rätt måste det finnas en balans
mellan vad det allmänna vinner och vad den enskilde
förlorar.
I dag kan tvångsbildning av jaktvårdsområden ske
för att samordna vården av allt jaktbart vilt. Ägaren
av en fastighet som tvångsvis tas in i området kan
hindras från att utnyttja sin jakträtt och få tåla både att
andra jagar på hans mark och att jaktvårdsanlägg-
ningar uppförs där. Nuvarande lagstiftning tillerkän-
ner alltså en jaktvårdsområdesförening långtgående
beslutsbefogenheter.
Lagen om jaktvårdsområden är en inskränkning
som i vissa fall kan sägas kränka den enskildes rätt
mer än den gagnar det allmännas bästa. Och som
lagen är formulerad i dag strider den sannolikt mot
Europakonventionen. Det är därför nödvändigt att
skriva om den. Staten får helt enkelt inte trampa en
markägare på tårna hur hårt som helst.
Viktigast är principen att ett viltvårdsområde ska
kunna bildas mot en fastighetsägares vilja endast om
det föreligger ett starkt allmänt behov av samordning
kring viltvården samt att det föreligger proportionali-
tet mellan vad det allmänna vinner och vad den en-
skilde förlorar på grund av sådana beslut.
Regeringens intention är att söka bereda fler män-
niskor möjlighet att jaga utan att ta ny hittills out-
nyttjad mark i anspråk. I propositionen sägs endast att
det ankommer på jägarorganisationerna att intensifie-
ra ansträngningarna att få in fler jägare i befintliga
jaktlag och att verka för att fler jakttillfällen skapas
för den som vill jaga.
Folkpartiet menar att propositionen i den mening-
en kommer med otillräckliga förslag. Den tillgängliga
jaktmarken är i stort sett helt utnyttjad. Folkpartiet
vill särskilt betona vikten av att ett ökat antal jakttill-
fällen inte äventyrar en långsiktig ekologisk balans
eller en art- och individrik fauna eller hotar nuvaran-
de skydd för utrotningshotade arter samt att det inom
naturskyddade områden i konsekvensens namn inte
bereds fler jakttillfällen.
För att bättre utnyttja befintlig jaktmark finns det
anledning att ta fasta på utredningens förslag att de
nuvarande inskränkningarna i den enskildes rätt att
avtala om jakträttsupplåtelser slopas.
När det gäller administrationen av jakten och vil-
tvården finns det i propositionen en del att anmärka
på.
Regeringen vill behålla och utveckla statens upp-
drag till Svenska Jägareförbundet att leda delar av
viltvården och jakten. Dessutom föreslås att regering-
en utser en styrelseledamot och en revisor i såväl
Svenska Jägareförbundet som Jägarnas riksförbund
samt att Länsviltnämnden bör förstärkas med två
politiska företrädare som utses av länsstyrelsen efter
förslag av landstinget.
Utredningen om vissa jaktfrågor hade en annan
inställning. Man menade att statlig verksamhet inom
jaktens och viltvårdens område bör bedrivas i myn-
dighetsform, och det får inte finnas risk för att något
särintresse får ett orimligt stort inflytande över verk-
samheten. Jägareförbundet ska därför inte ha stats-
makternas uppdrag att ensamt ansvara för ledningen
av den praktiska viltvården och jakten. Det bör enligt
utredningen i stället vara en gemensam uppgift för
berörda myndigheter, markägare och jägare att i sin
verksamhet verka för att målen för jakten och viltvår-
den uppnås.
Det praktiska jakt- och viltvårdsarbetet handhas i
Sverige sedan 1930-talet av Svenska Jägareförbundet
som har en särställning genom riksdagsbeslut 1938
och 1951 då man anförtroddes ledningen av jakt- och
viltvårdsarbetet i landet. Detta innebär att Svenska
Jägareförbundet - låt vara efter konsultationer med
andra organisationer och intressen - har en unik möj-
lighet att lägga fram förslag om jakttider, jakt på olika
arter etc.
I dag finns det andra organisationer som har syn-
punkter på jakt- och viltvård. Förutom olika myndig-
heter finns det flera frivilligorganisationer som full-
gör administrativa uppgifter främst inom den praktis-
ka viltvården. Dit hör de båda jägarorganisationerna,
Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska
förening. Dessa bör vid beredningen av dessa frågor
både reellt och formellt ha samma ställning som
Svenska Jägareförbundet har.
Folkpartiet vänder sig emot ett ökat politiskt in-
flytande över jakt- och viltvårdsfrågorna annat än
genom de ramar som lagstiftningen ger. Därför av-
styrker vi förslaget att regeringen ska utse en styrel-
seledamot i såväl Svenska Jägareförbundet som Jä-
garnas Riksförbund.
Folkpartiet avstyrker av samma skäl förslaget att
Länsviltnämnden bör förstärkas med två politiska
företrädare, varav en nämndens ordförande som ska
utses av länsstyrelsen. Länsviltnämnden och länssty-
relsens rådgivande organ i frågor om viltvården och
ledamöterna representerar de areella näringarna, fri-
lufts- och naturvårdsintresset samt trafiksäkerheten.
Regeringen anför inga starka argument för att det
skulle finnas anledning att ändra på den ordningen.
Fru talman! Jag vill slutligen yrka bifall till reser-
vationerna 4, 8, 9 och 14.
För Folkpartiets räkning vill jag till ordföranden i
miljö- och jordbruksutskottet framföra ett varmt tack
för ett mycket bra samarbete.
Anf. 182 CARL G NILSON (m) replik:
Fru talman! Jag vill fråga Harald Nordlund om
vargen. Rovdjursutredningen lade för över ett år se-
dan fram ett delbetänkande om just skyddsjakt på
varg. Det föranledde ingenting från regeringens sida
på mycket lång tid. Sedan har det kommit ett mycket
urholkat förslag som Naturvårdsverket har antagit om
möjligheterna till skyddsjakt på varg. Tillstånd till
skyddsjakt ska beslutas från fall till fall av Natur-
vårdsverket eller länsstyrelsen, vilket alltså innebär
att den som ertappar en varg rivandes renar i sin flock
eller sin jakthund eller vad det nu är fråga om först
skriftligen ska ansöka om rätt att ta bort denna varg
som har detta beteende.
Vi vet att i t.ex. norra Värmland - Harald Nord-
lund kan säkert få vittnesbörd från sin kollega Runar
Patriksson om detta - har många jakthundar dödats av
varg. Men om jag förstod Harald Nordlund rätt vill
han inte gå med på en utökad skyddsjakt.
Jag skulle bara vilja fråga Harald Nordlund om
det inte finns risk för, som jag antydde i mitt anföran-
de, att människor, när de inte uppfattar lagstiftningen
som meningsfull, saklig och möjlig att efterfölja, tar
lagen i egna händer, skjuter, gräver och sedan är
tysta.
Anf. 183 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag tror att dessa risker kan finnas i
vissa fall. Det som är min utgångspunkt här är att
man har gjort en avvägning som vi i dag tycker är den
riktiga. Vilka är alternativen? Jo, att man gör som en
del motionärer i det här sammanhanget säger, nämli-
gen att man lägger besluten på annan nivå. Då kom-
mer man inte åt det problem som Carl G Nilsson
pekar på, nämligen att det är en krånglig väg. Man
kan inte ansöka om tillstånd när en varg har börjat
riva en hund exempelvis. Det problemet löser man
inte genom att lägga besluten på länsstyrelsenivå.
Men vad vi menar är att om man lämnar fritt att
lokalt avgöra och fatta beslut i de här frågorna, så
lämnar man dessa viktiga frågor till godtycket. Det är
det vi inte kan acceptera, så vi tycker att den här av-
vägningen är riktig i dag.
Anf. 184 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Harald Nordlund vänder sig i sitt an-
förande mot en av mina reservationer, som handlar
om decentraliserad rovdjursförvaltning, där jag anser
att länen är bäst skickade att avgöra förvaltningen av
våra stora svenska rovdjur. Människor som lever i sitt
område och som känner de människor som lever i
samma område är rimligen bäst skickade att bedöma
vilken storlek man inom ett område, ett län, kan ha på
de fyra stora rovdjuren som vi i dag räknar som be-
fintliga och livskraftiga i Sverige.
Jag tycker att Harald Nordlund i sitt anförande
inte tänker på den rädsla som många människor,
barnfamiljer och andra, känner både för sina barn och
för sina hemdjur när han på ett så starkt sätt tar av-
stånd från en av mina reservationer.
Vidare skulle jag vilja fråga hur Harald Nordlund
anser att Sverige ska kunna leva upp till Sveriges
internationella åtagande vad gäller förvaltningen av
vår fauna. Hur ska Sverige klara av att vårda de vilda
djurstammarna i Sverige, om vi inte följer utskotts-
majoritetens förslag? Hur ska vi klara av detta utan en
bra samordning av jakten i Sverige?
Anf. 185 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Den sista frågan först: Det är just ge-
nom att ha samordningen decentraliserad på det sätt
som vi vill som man kan ta det här ansvaret.
Problemet med skyddsjakten löser man inte ge-
nom - och nu kom formuleringen - att lägga besluten
så nära människorna som möjligt, vilket är lika med
att lägga besluten hos en byråkrat på länsstyrelsen.
Fru talman! Jag vill fråga Eskil Erlandsson: Vad
vinner man detta? Vill Eskil Erlandsson gå längre och
låta människorna lokalt fatta beslut från fall till fall
rent av, då har vi godtycket där. Då kan vi inte ta
ansvar. Detta är ett riksintresse, sade jag i mitt anfö-
rande, men det är mer än så.
Jag tycker, fru talman, att Eskil Erlandsson reso-
nerar lite grann som man gjorde i förslaget, där man
ville fördela ansvaret för järv, varg och björn mellan
tre olika länder. Men det låter sig självklart inte gö-
ras, för rovdjuren känner inte nationsgränserna, så det
var en feltanke.
Anf. 186 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Harald Nordlund skiljer ju på små
och stora djur i sin reservation nr 3. Jag anser inte att
det är möjligt att göra med hänsyn till de internatio-
nella åtaganden som vi har i form av Bernkonventio-
nen och EU:s fågel- och habitatdirektiv.
Jag skulle vilja ha svar på frågan hur Harald
Nordlund skulle sköta Sveriges internationella åta-
ganden om hans reservation nr 3 skulle vinna kamma-
rens gehör.
När det gäller Harald Nordlunds fråga menar jag,
och det med bestämdhet, att man vinner en sak som
är väsentlig, nämligen snabbhet i beslutsfattandet, om
man decentraliserar rovdjursförvaltningen. Det är en
snabbhet som i dag saknas och som gör att människor
känner en oerhörd frustration över att de inte kan fatta
beslut ens om hur de ska göra med minsta lilla sak
som drabbar en gård och dess hemdjur.
Anf. 187 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag menar att man måste ta oron och
rädslan på allvar, självklart. Man vinner ingenting i
snabbhet, men man lämnar mer till godtycket om man
följer Eskil Erlandssons råd. Det är mitt svar på frå-
gan.
När det gäller det internationella ansvaret för
mångfalden vet Eskil Erlandsson att vi arbetar väldigt
aktivt med dessa frågor, inte minst inom EU. Folk-
partiet är med och tar ett huvudansvar, inte bara i
Sverige utan även internationellt, för frågorna.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.58 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
20 § (forts.) Jaktens villkor (forts MJU17)
Anf. 188 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 3, 17 och 25. Jag vill också tala om
att Miljöpartiet avser att stödja reservation 8, så jag
inte glömmer det.
Det här betänkandet har alltså två delar. Det är
dels en proposition, dels motioner från allmänna
motionstiden. Det är som har sagts tidigare i talarsto-
len en proposition som är ett resultat av samarbete
mellan s, v och mp.
Det har ju gått ett tag sedan den utredning som
ligger till grund för propositionen kom. Det har fun-
nits tid till eftertanke, kan man säga. Det har funnits
mycket tid till diskussion. Det är därför oerhört för-
vånande att de partier, s och v, som har varit med och
tagit fram den här propositionen inte kan stå för den
hela vägen ut. Det blir ju märkligt när man hör att
Vänsterpartiet först nu har börjat lyssna på vad män-
niskor tycker i fråga om småviltsjakt.
Det här har diskuterats ända sedan utredningen
kom, och jag vill påminna om att utredningen till en
del avviker från den proposition som regeringen har
lagt fram. Där föreslår man samordning bara när det
gäller älg och de stora rovdjuren. Det har naturligtvis
varit en av de stora frågorna när vi har tagit fram
propositionen, eftersom det här var en kontroversiell
fråga. Jag vill hävda att just den här frågan, frågan om
var gränsen ska gå för tvångslagstiftningen, har dis-
kuterats oerhört mycket mellan de här tre partierna.
Från Miljöpartiets sida kan jag säga att vi hela ti-
den har varit tveksamma till tvångslagstiftning. Vi
menar dock att det finns goda skäl att ha en samord-
ning av jakten på det sätt som regeringen föreslår. Vi
tycker att det är bra att man skärper kraven för bil-
dande av det man kallar för viltvårdsområden, alltså
de gamla jaktvårdsområdena, till fyra femtedelar av
samtliga fastighetsägare som ska äga minst fyra fem-
tedelar av viltvårdsområdenas areal.
Naturligtvis borde det vara så att människor som
bedriver en samordnad jakt skulle vara överens om
det här. Det borde naturligtvis vara grunden. Från
Miljöpartiets sida har det varit mycket viktigt att vi,
när vi har sett på den här tvångslagen, därför har
utgått från viltvården. Vad kan man motivera utifrån
de viltslag det handlar om?
Vi menar att det som regeringen har kommit fram
till, att det går att motivera tvångslagar för älg, klöv-
vilt, vildsvin och de stora rovdjuren, går att acceptera,
för det går att ur viltvårdssynpunkt motiverad det. Det
här är djur som rör sig över stora områden och har
stora revir. I det fallet kan en samordning av jakten
vara nödvändig.
Men vi menar också att förutsättningen för att
kunna skapa denna tvångslagstiftning runt dessa djur
baserar sig på att man lägger gränsen någonstans, att
man för det resonemang som regeringen gör och
säger att för småvilt föreligger inte denna situation.
För småviltet kan man se att det utifrån ren viltvårds-
synpunkt inte går att hävda att en samordning av
jakten är nödvändig för viltvården. Vi menar att hela
tvångslagstiftningen faktiskt bygger på den här av-
vägningen, och vi menar att regeringen hittade en
ganska bra avvägning i propositionen.
Från Miljöpartiets sida är vi alltså mycket bekym-
rade och beklämda över att s och v går ifrån överens-
kommelsen. Det känns naturligtvis mycket märkligt
att stå här i talarstolen och vara den enda av oss tre
som yrkar bifall till regeringens förslag. Det här har
vi utvecklat i reservation 3, och jag uppmanar alla
från Socialdemokraterna och Vänstern som tycker att
regeringens förslag är väl avvägt och motiverat att
rösta på reservation 3 vid omröstningen i morgon.
Jag förstår att jordbruksministern väljer att inte
vara här. Det kan jag förstå just för att man har jobbat
så länge med propositionen och jobbat så mycket för
att hitta ett väl avvägt förslag. Anledningen till att
man har gjort en förändring är att vi har stärkt rege-
ringsformens 2 kap. 18 § och införlivat Europakon-
ventionens egendomsskydd i de svenska lagarna. Det
kräver en översyn. Vi menar att regeringen har skött
denna översyn på ett bra sätt.
Jag anser också att det svar som Lagrådet gav när
utskottet frågade om man ansåg att småviltsjakten
kan anses som ett angeläget allmänintresse var myck-
et tydligt och klart. Som flera tidigare sagt säger Lag-
rådet att begreppet angeläget allmänt intresse inte får
ges en uttunnad betydelse. Jag menar att Lagrådet
klart och entydigt säger att det här inte är ett angelä-
get allmänt intresse. Det är också mycket klart när
Lagrådet säger att den argumentation som regeringen
framför i propositionen framstår som övertygande.
Hela regeringens förslag om vad som i framtiden
kan vara viltvårdsområde vilar på just det faktum att
man gör skillnad mellan olika viltslag. Jag är överty-
gad om att det kommer att bli en prövning på om man
kan anse småviltsjakten som ett angeläget allmänt
intresse, och jag håller det inte för uteslutet att de som
driver igenom det här kommer att ha - ska vi säga -
skjutit sig i foten eller gapat över mycket. Vi från
Miljöpartiet tycker att det vore olyckligt om det också
får till effekt att man inte kommer att kunna ha en
samordning av de viltslag som regeringen föreslår i
propositionen.
Från Miljöpartiets sida vill vi alltså att regeringens
proposition, dvs. detta att småviltsjakten inte ska
kunna omfattas av tvångslagar, gäller. Därför yrkar
jag bifall till reservation 3.
För övrigt anser vi att det finns mycket bra i pro-
positionen. Det är bra att man nu börjar diskutera hur
pengarna i jaktvårdsfonden används. Något som har
varit angeläget för oss är att Naturskyddsföreningen
även fortsättningsvis, för det har man alltså gjort, kan
lyfta medel ur jaktvårdsfonden.
Vi tycker också att det är angeläget att andra or-
ganisationer som finns inom den här sfären ska kunna
få pengar ur jaktvårdsfonden. I vanliga fall har vi i
staten inte så speciella påsar där vissa avgifter och
skatter går in och det sedan går ut specifikt. I vanliga
fall är det så att det går in i en gemensam pott och
sedan fördelas.
I det här betänkandet finns det också mycket an-
nat. Vi tycker att det är bra att man börjar ställa krav
på hur de här pengarna används. Vi kan se att det står
i propositionen att det har varit mycket svårt att göra
en utvärdering av hur pengarna används från Jägare-
förbundets sida. Det är bra att man nu kan börja se
hur pengarna används så att man också i framtiden
kan fördela pengar efter var behov finns och där man
efter ansökan kan få bra utfall av pengarna.
Man har vänt sig mycket mot att vi skriver i be-
tänkandet att uppdraget till Jägareförbundet ska fin-
nas kvar. Från Miljöpartiets sida kan vi säga att det
här möjligen är en fadäs från vår sida. Det är bara att
tillstå det. Vi har inte tillmätt det här någon annan
betydelse än det har i dag.
Jag vill också påpeka att läser man på sidan innan
står det: "Viltet skall vårdas i syfte att bevara de vil-
tarter som tillhör landets viltbestånd och främja en
med hänsyn till allmänna och enskilda intressen
lämplig utveckling av viltstammarna. Jakten skall
anpassas efter tillgången på vilt. Det är markägaren
och jakträttshavaren som svarar för att åtgärderna
utförs och anpassning sker. Ansvaret för den på prak-
tiska jakten och viltvården tillkommer således i första
hand dessa personer."
Det står också mycket tydligt att Jägareförbundet i
fortsättningen inte ska ha några myndighetsuppgifter.
Det tycker vi är viktigt. Vi menar att en intresseorga-
nisation ska kunna vara en intresseorganisation fullt
ut och inte ha någon myndighetsutövning.
I det här betänkandet behandlas också ett antal
motioner från allmänna motionstiden, och jag vill
kommentera några. Från Miljöpartiets sida delar vi
inte den uppfattning som utskottet har när det gäller
jakt på säl. Vi menar att de regler som finns i dag, där
Naturvårdsverket har möjlighet att gå in med
skyddsjakt, är tillfyllest. Men vi menar också att man
måste dra slutsatser av de försök som gjordes 1997,
då man försökte jaga säl. Det visade sig att det var
oerhört svårt. Man avlossade skott mot 27 sälar och
återfann 6, trots att man tror att man dödade 16. Det
innebär alltså att det är mycket svårt att bedriva en
etiskt försvarbar jakt på säl.
Om vi tittar historiskt kan se att vi i dag har unge-
fär en tiondel av den sälstam som vi hade tidigare när
många fler levde på fisket. Det finns alltså en stor
potential i Östersjön för att ha mer fiske, fler fiskare
och fler sälar. Det är kanske det vi måste sträva efter
och se till att vi får en sådan balans i Östersjön att det
kan finnas utrymme för fiske, fiskare och säl.
I budgetförhandlingarna med regeringen har vi i
Miljöpartiet varit mycket angelägna om att stödja det
anslag som finns för bl.a. sälskador. Det har nu
stärkts med sammanlagt 15 miljoner till 33 miljoner
från 2001. Det tycker vi är den rätta vägen att gå.
Vi har också en motion som handlar om jakt på
rådjur med hagelvapen som jag har skrivit efter på-
tryckningar från många jägare. Många menar att
skadeskjutningen på rådjur är ganska stor i Sverige.
Man skjuter ungefär 300 000 rådjur. Om vi räknar
med ungefär ½ % skadeskjutning är det 1 500. Många
jägare som jag har pratat med och som har uppvaktat
mig om detta anser att skälet är att vi skjuter med
hagel. Så stora djur ska skjutas med kula.
Vi anser också att kravet på ministraff för grovt
jaktbrott måste skärpas. Det tycker också Naturvårds-
verket och Rovdjursutredningen. Det finns ett antal
sådana här fall. För några år sedan jagades t.ex. en
järv med skoter, kördes över och slogs ihjäl med yxa.
Det var ett mycket grovt jaktbrott. Vi minns också
alla den björnhona som jagades med skoter ett par mil
tillsammans med sina två ungar, sköts och halshöggs.
Det här uppmärksammades mycket i medierna. I båda
fallen hittade man förövaren. Men det dömdes till tre
respektive fyra månaders fängelse trots att möjlighe-
ten för vanligt jaktbrott är sex månader. Man dömde
alltså inte ens till det högsta straffet för vanligt jakt-
brott. För grovt jaktbrott kan man döma upp till två
år. Vi menar att det måste finnas ett minimistraff för
grovt jaktbrott. Det är bra att regeringen nu ser över
det.
Vi har också engagerat oss mycket när det gäller
småviltsjakten. Vi menar att det måste till en nyord-
ning i fjällen. Vi kan inte ha en upplåtelseform för
småviltsjakten som är så pass fri som den är nu. Jag
vill också påpeka att i utskottets text står det att § 3 i
rennäringsförordningen är ändrad. Men det sätt som
anförs i utskottstexten är fel. Paragrafen är ändrad så
att länsstyrelsen har en möjlighet att begränsa jakten
enbart för svenska invånare. Det har t.ex. gjorts i
Jämtland under de två första veckorna. Men det
handlar bara om en möjlighet. Länsstyrelserna kan ha
en total öppen jakt. Det står något annat i texten.
Vi har också ett långt särskilt yttrande där vi tar
upp en mängd frågor som förhoppningsvis kommer
att ses över nu när regeringen ska se över jaktfrågor-
na. Jag vill påpeka två saker här. Först gäller det
Sveriges mycket generösa regler för skyddsjakt. Vi
menar att det är dags att se över dem. Man kan funde-
ra på om det är viltvård att först ha en ganska allmän
jakt på räv och sedan så småningom när man har
decimerat rävstammen ha jakt på rådjur. Vi ska kan-
ske fundera på att om det här är ett vettigt sätt att ha
skyddsjakt. Och framför allt: Är det vettigt att ha
skyddsjakt på en rödlistad art?
Jag vill påpeka att tryckfelsnisse har varit framme
på s. 69. Det står grågås i stället för sädgås. Det är
sädgås som är den rödlistade arten. Den har vi alltså
skyddsjakt på i Sverige.
Vi har också skyddsjakt på ekorre, hermelin och
många fågelarter. Det finns en stor risk att ungar
lämnas utan sina föräldrar till en kvalfull död. Jag
menar att det inte är etiskt och inte kan försvaras.
Jag vill också påpeka ett annat fel. Det beror på att
det har hänt saker sedan motionen skrevs. Vi har jakt
på stjärtand och skedand i Sverige. Motivet för det är
att det är så svårt för jägarna att se skillnad på de här
arterna och gräsand, vilket naturligtvis är ett fullkom-
ligt oacceptabelt skäl med tanke på att både stjärtand
och skedand numera finns på Artdatabankens hotlista.
När motionen skrevs fanns stjärtand med där men inte
skedand. Här har det tyvärr gått åt fel håll så att även
skedand numera finns med som någonting som kallas
NT, near treatened, i den nya hotlistan som presente-
rades från Artdatabanken för någon månad sedan.
Vi i Miljöpartiet menar att vi måste ha en jakt i
Sverige som baserar sig på populationer. Men det
måste finnas ett antal etiska grunder i botten, och dit
hör att inte ha jakt på arter som är hotade. Det borde
vara en självklarhet för en nation som säger sig vilja
värna en biologisk mångfald. Men inte bara den jak-
ten, utan även jakten på enkelbeckasin kan knappast
anses vara försvarbar.
Av enkelbeckasin har vi kvar ungefär en fjärdedel
av den population som fanns på 70-talet. Den arten
har även uppmärksammats i EU som en art som
minskar starkt. Det är en fågel som väger ungefär 100
gram. Jag anser att det är fullkomligt omotiverat att
ha jakt på den i ett land som Sverige. Dessutom finns
det risk att även dubbelbeckasinen, som är en hotad
art, skjuts av misstag.
Det finns alltså en mängd jaktfrågor som jag hop-
pas att regeringen vill återkomma till.
Jag kan med beklagande konstatera att samar-
betspartierna inte höll hela vägen ut när det gäller den
här jaktpropositionen. Det är inte bara beklagligt,
utan det är också mycket märkligt med tanke på att vi
har ett samarbete i frågor som är väl så viktiga som
denna.
Jag yrkar alltså bifall till reservationerna 3, 17 och
25.
Anf. 189 MAGGI MIKAELSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att nu när Gudrun Lindvall,
liksom Carl G Nilsson och Dan Ericsson, har tolkat
och citerat ur Lagrådets yttrande finns det anledning
för mig att göra detsamma för att få en något bättre
balans i vad som sägs och vad som kommer att regist-
reras i protokollet.
Jag delar den uppfattning som Lagrådet har att det
är viktigt att det här förslaget inte ges en uttunnad
innebörd. Men Lagrådet skriver också: "Lagrådet kan
inte ha någon på egna insikter grundad uppfattning
om huruvida småviltsjakten utgör ett angeläget all-
mänt intresse."
Lagrådet säger också längre ned att när det gäller
förhållandet till Europakonventionens egendoms-
skydd bygger den på en avvägning mellan allmänna
och enskilda intressen av liknande slag som den rege-
ringsformen föreskriver. Så säger man: "Såväl enligt
sin ordalydelse som enligt Europadomstolens praxis
vid tillämpning av artikeln synes denna ge vidare
utrymme för att tillgodose allmänna intressen än den
svenska regleringen. Hur nämnda praxis kan komma
att utvecklas är osäkert." Vidare säger man att Lagrå-
det inte har något underlag för ett antagande att små-
viltsjakten skulle utgöra ett oproportionerligt intrång i
markägarens rätt till jakt.
Jag skulle vilja fråga Gudrun Lindvall om hon an-
ser att en oförändrad ställning för småviltsjakten och
ett skärpt majoritetskrav för tvångsanslutning är att ge
begreppet angeläget allmänt intresse en uttunnad
innebörd. Jag tycker att det är en viktig fråga att klara
ut.
När det gäller den process som vi har i Vänster-
partiet och våra interna diskussioner fungerar det på
så sätt att även om frågan har varit känd och mycket
debatterad är det först när den kommer upp som en
diskussion inför ett beslut i riksdagen som frågan
också blir diskuterad i hela riksdagsgruppen. För vår
del är detta en viktig fråga att också ta ställning till.
Anf. 190 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Låt mig först säga att vi har haft en
diskussion om det här när vi diskuterade miljöbalken,
och där kunde man konstatera - och det måste vara
likadant nu - att när man gör en omprövning av en
lag måste man ta hänsyn till det som har skett sedan
lagen senast prövades. Det innebär att man inte kan
säga att den gamla lagen gäller nu. Nu omprövar vi,
och då måste vi ta hänsyn till förändringen i 2:18 och
förändringen i Europakonventionens egendomsskydd.
Det är just det som gör den här situationen så unik.
Det var precis det som hände när vi höll på miljö-
balken. Det fanns mycket som var självklart i den
gamla lagstiftningen. Men så gjorde vi en ny miljö-
balk, och i och med förändringen av lagarna var vi
tvungna att titta på 2:18. Det var det som också låg
till grund för diskussionen då. I det fallet hävdade vi i
Miljöpartiet att 2:18 till en del var ett hinder för mil-
jöbalken. Vi har diskuterat att 2:18 skulle kunna för-
ändras.
Men jag tycker att det här fallet är värre. Här är
det många som står och diskuterar vad jakten är och
på något vis försvarar jakten som något annat än jakt.
Om det heter jaktvård eller viltvård är ganska ovä-
sentligt för mig. Det är svårt att hävda att man vårdar
räven när man skjuter den för att det ska blir fler
rådjur, och så vårdar man rådjuren när man skjuter
dem för att det ska bli färre rådjur. Jakten är ett sätt
att ta ut ett överskott ur naturen. Vi har nöjesjakt i
Sverige i dag. De som är intresserade av att jaga är
intresserade av att jaga.
Men man kan verkligen diskutera om detta, som
alltså är en fritidssysselsättning, ska lagregleras. När
majoriteten säger att småviltsjakten är ett angeläget
allmänt intresse nu när vi omprövar detta har man
definitivt urholkat begreppet. För mig är det alldeles
självklart att det som finns i miljöbalken har löst
problemet, men jag kan också se en fortsättning. Är
det ett angeläget allmänt intresse när en fotbollsklubb
vill bygga en ny fotbollsplan? Ska kommunen in med
pengar? Är det ett angeläget intresse när vi vill ha
bete till våra hästar, t.ex., som har tagits upp här? Här
har definitivt skett en uttunning just därför att man
har omprövat.
Anf. 191 MAGGI MIKAELSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Nu har Gudrun Lindvall fel. När Fri-
och rättighetskommittén, som hade att hantera inför-
livandet av Europakonventionen i svensk lagstiftning,
gjorde sitt yttrande konstaterade man detta. Jag citerar
återigen från Lagrådets yttrande, där man skriver så
här: "Vi vill här framhålla att den genomgång som vi
har gjort av gällande författningar som tillåter ingrepp
i annans egendom inte har givit oss anledning att på
något sätt sätta i fråga denna lagstiftning utan den är
enligt vår uppfattning väl anpassad till de allmänna
intressen som gör sig gällande i dessa sammanhang."
Frågan om huruvida småviltsjakten utgör ett an-
geläget allmänt intresse är redan prövad och värderad
i samband med att man tog ställning till och införli-
vade Europakonventionens egendomsskydd. Det är
därför jag hävdar att Lagrådets yttrande ger stöd för
att man inte ska ändra någonting i nuvarande lagstift-
ning. Denna prövning är redan gjord.
För övrigt finns det numera en utredning som ser
över egendomsskyddet i 2 kap 18 § i regeringsfor-
men, vilket är viktigt från vår synpunkt. Men det är
en annan diskussion.
Anf. 192 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag anser att ni läser Lagrådets remiss
som fan läser Bibeln. Ni hade bestämt er för vad ni
skulle komma fram till och så hittade ni meningar
som stödde det. En mening som Maggi Mikaelsson
hoppade över i förra citatet var denna: "Det kan inte
uteslutas att domstolen skulle kunna finna att den
föreslagna regleringen av småviltsjakten utgjorde ett
oproportionerligt intrång i markägarens rätt till jakt."
Den hoppade Maggi Mikaelsson avsiktligt över, och
jag förstår det.
Resonemanget är också märkligt eftersom vi fak-
tiskt gör en skärpning. Numera ska 80 % vara överens
om att man ska bilda viltvårdsområde, och lika
många ska äga mark. Varför gör ni den förändringen
om ni anser att dagens status quo vore det bästa?
Dessutom måste jag säga att jag blir mycket fun-
dersam inför det framtida samarbetet. I allt samarbete
vi hittills har haft har vi diskuterat i riksdagsgrupper-
na innan regeringen har fått klartecken. Därefter har
regeringen fattat beslut om propositioner. Så har
samarbetet fungerat hela tiden, t.ex. med budgetpro-
positioner. Här var det likadant. Vänsterpartiet hade
på en tisdag diskuterat jaktpropositionen och sagt ja
till den. Man hade meddelat ministern att det var
okej, och sedan bröt man samarbetet.
Socialdemokraterna gjorde likadant. Riksdags-
gruppen hade på tisdagen sagt ja. Regeringen fattade
beslut på torsdagen. Därefter ändrade man sig.
Inför det fortsatt budgetsamarbetet är det intres-
sant att höra att Vänsterpartiets ja den där tisdagen,
före regeringsbeslutet på torsdagen, ingenting bety-
der. Det ska jag ta med mig till höstens fortsatta bud-
getarbete med viss förskräckelse.
Anf. 193 MICHAEL HAGBERG (s):
Fru talman! Ledamöter! Nu är vi framme. Nu är
vi, som miljö- och jordbruksutskottets kansli sade i
eftermiddags, framme vid en debatt kring jaktens
villkor. Visst har det runnit väldigt mycket vatten
under broarna under tiden som denna utredning har
arbetat och under tiden som man har sammanställt
remisser. Man har också jobbat med ett betänkande.
Parallellt med det är vi naturligtvis många som har
varit inblandade i diskussionerna kring det hela.
Nu går vi in i en ny situation när det gäller jaktens
villkor och administrationen kring det hela. Det tyck-
er jag är bra. Vi har tidigare jobbat på ett gammalmo-
digt ganska lössläppt sätt, och det har både myndig-
heterna och faktiskt också jägarnas organisationer
tyckt i sina remissvar till Ulla Petterssons utredning
Jaktens villkor.
Nu går vi in i ett system där vi tillsammans med
organisationerna kan bygga vidare på att utveckla de
resurser som vi får in genom jaktkortslösarnas medel.
Vi kan använda dem på ett sätt som främjar det vilda.
De resurserna ska gå till att befrämja viltvården och
viltets utveckling i vårt land. Jag vet, och det vet vi
här i kammaren, att jägarnas organisationer har betytt
oerhört mycket när det gäller utbildning av jägarkå-
ren, jägarexamen, bra säkerhet och en schyst utveck-
ling av de viltstammar som vi har i vårt land. Jägar-
nas organisationer har betytt väldigt mycket när det
gäller att lyfta fram etikfrågorna vad beträffar jakten i
förhållande till jägarkåren i vårt land.
Fru talman! Det är, som Eskil Erlandsson sade i
debatten, ungefär 500 000 eller en halv miljon männi-
skor som på ett eller annat sätt är intresserade av och
engagerade i jaktliga frågor. I vissa områden är det
naturligtvis hela byar som är intresserade. Detta har
mycket av denna debatt handlat om, och den kommer
att handla om det resten av kvällen, såvitt jag kan
förstå.
Men jägarnas organisationer har som sagt betytt
mycket för att lyfta fram etikfrågorna och se till att vi
använder oss av de traditioner när det gäller jaktligt
utövande som vi har gjort historiskt sett i vårt land.
Vi lyfter fram den situation som farfar eller morfar
eller mormor eller farmor har tagit med sig till sina
barn och barnbarn, och på så sätt får vi en förankrad
jaktlig situation.
Jag har många gånger från denna talarstol sagt att
det är jägarkårens och jägarnas organisationers
främsta uppgift. Det är att se till att dessa traditioner
lyfts fram. Annars kan vi få den situation som finns i
många andra länder i kanske framför allt Europa, där
vi ser att man lyfter dän viltart efter viltart på grund
av att man i vissa jägarintresserade kretsar i vissa
länder inte behandlar det vilda på ett etiskt och schyst
sätt. Då får man en dålig stämpel. Men organisatio-
nerna har som sagt betytt mycket för att utbilda jä-
garkåren och se till att den drar åt rätt håll.
Men det har varit lite kravlöst. Nu kan vi tillsam-
mans, genom de förslag som kommer inför denna
lagstiftning, diskutera ihop oss när det gäller hur vi
ska jobba mer med framtidsfrågor och se till att vi
behåller styrkan i de viltstammar som vi har i vårt
land. Vi ska se till att vi också fortsättningsvis kan se
en schyst utveckling.
Det kan vi diskutera här ifrån talarstolen i kamma-
ren viltart för viltart. Det tycker inte jag att vi ska
behöva göra. Det ska vi naturligtvis göra i jägarkåren,
tillsammans med organisationerna. De kraven tycker
jag att vi från myndigheternas sida ska ställa på jä-
garorganisationerna, så att vi får en fortsättningsvis
schyst utveckling. Det är inte en händelse att vi i vårt
land har en av världens starkaste och mest växande
viltstammar, utan det beror på den aktivitet som jä-
garna har bedrivit ute på fältet.
Traditionerna kring jakt ska som sagt lyftas fram.
Frågorna ska lyftas upp. Det ska vi göra tillsammans
med myndigheterna och jägarorganisationerna för
framtiden. Det tycker jag är den största och viktigaste
delen i den proposition som vi nu har att behandla.
Nu ska vi gå in på och diskutera viltvårdsområ-
den, som tidigare hette jaktvårdsområden. På väldigt
många platser i Sverige är man, som vi har förstått av
alla de brev och mejl som vi har fått från aktiva män-
niskor framför allt från glesbygden, orolig för att vi
ska ta bort förutsättningarna för dem att driva frågan i
sina viltvårdsområden.
Det är precis som flera debattörer, bl.a. Gudrun
Lindvall, har sagt. Vi förstod redan för två år sedan
att det skulle bli huvudfrågan och att det var detta
som det skulle handla om. Det är precis vad det har
gjort.
Vi har fått en debatt omkring äganderätten. Vi ser
till att vi nu i detta förslag förstärker äganderätten när
det gäller beslutsformerna. Men sedan har det varit en
övervägning, och den har inte varit lätt. Den har varit
svår. Ska man tolka det som att allt vilt är av angelä-
get allmänt intresse? Där har vi hamnat efter moget
övervägande i vår partigrupp och efter diskussioner
med Jordbruksdepartementet och ministern.
Det är på så vis att vi också vid två tillfällen fak-
tiskt har gått till Lagrådet för att vi ska kunna få råd
av dem som ger oss råd när det gäller lagvrängning.
Min tolkning av Lagrådets svar är den - och det sva-
ret kan jag ge redan nu, för jag förstår att vissa frågor
kommer att repeteras - att vi får lov att fatta ett poli-
tiskt beslut om vi ska tolka att allt vilt är av angeläget
allmänt intresse. Det är precis det vi håller på med nu.
I morgon fattar vi förhoppningsvis det politiska be-
slutet. Därför vill jag, så att jag inte glömmer det,
yrka bifall till utskottets hemställan. Så blir det gjort
också.
Jaktfrågorna engagerar. Det är mycket folk på
läktarna, inte så många i kammaren. Vi har som sagt
betänkandet, men vi har också 111 motioner. Flera av
de motionerna kommer naturligtvis också att få viss
uppmärksamhet. En av de motioner som vi har dis-
kuterat länge i den här kammaren är naturligtvis hur
vi ska sköta och förvalta, hur vi ska diskutera och
driva frågan om rovdjuren. Det är en fråga som enga-
gerar oerhört, framför allt i rovdjursområdena, där
man ser utvecklingen av rovdjursstammarna.
Jag vill säga att under de sex år som jag har varit
engagerad i jaktpolitiska frågor har det hänt oerhört
mycket. Från att den viltövervakning och de vilträk-
ningar som gjordes i de här områdena för sex år sedan
inte var accepterade, till att vi har fått skyddsjakt på
t.ex. ett visst antal lodjur. Vi har haft en god tradition
när det gäller jakten på björn, där vi också har en
skyddssituation. Regeringen fattade faktiskt för några
månader sedan ett beslut om att det var okej för Na-
turvårdsverket att fatta beslut om skyddsjakt på en
enskild varg. Visst har det hänt mycket när det gäller
attityder i förhållande till rovdjuren. Det tycker jag är
bra, för under tiden vattnet rinner under broarna
måste man ta till sig de intryck som man får.
I debatt efter debatt säger kristdemokrater och
moderater att allting är så färdigt. Det enda de kan
göra är att reservera sig. Javisst, men i det här fallet är
man plötsligt upprörd över att vi har gjort förändring-
ar i de förslag som har kommit från regeringen.
Jag vill yrka bifall till utskottets hemställan och
även avslag på ett antal av de motioner som här
nämnts.
I detta anförande instämde Inge Carlsson (s).
Anf. 194 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Först ska jag säga att jag delar Mi-
chael Hagbergs synsätt vad gäller etikfrågorna och
jakten samt jaktens betydelse, så att vi verkligen ser
värdet av jakt som en del i förvaltaransvaret av en
naturresurs. Jag hoppas för framtiden att man verkli-
gen slår vakt om dess betydelse på olika sätt och
stävjar alla oseriösa angrepp på jakten som form.
Några synpunkter ändå. Michael Hagberg sade
förutseende nog att han väntade sig lite frågor vad
gäller just den del som rör småviltsjakten. Det är klart
att vi ibland tycker att regeringen lägger fram bra
förslag till riksdagen. Det har vi sagt från kristdemo-
kraternas sida gäller den här propositionen. Det var
steg i rätt riktning. Det konstiga är då att helt plötsligt
gör regeringens partikamrater i utskottet upp om en
annan linje. Det var det som var det förvånande. Var-
för ändrar sig riksdagen när regeringen har lagt fram
en bra proposition? Varför den här förändringen
mellan regeringsbeslut och beslut i utskottet?
Ett par frågor till. Michael Hagberg sade att jägar-
kåren tillsammans med jägarorganisationerna ska
arbeta med de jaktliga frågorna. Varför då inte jäm-
ställa jägarorganisationerna för att just få denna sam-
verkan? Nu blir det ändå så att Svenska Jägareför-
bundet får en liten gräddfil. Det tror jag är olyckligt
och kan skapa tolkningsproblem. Det hade varit bra
om vi hade kunnat ha en likställighet också i den
frågan.
Anf. 195 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Gräddfil eller inte, jag vill inte for-
mulera mig så. Jag vill formulera mig på ett annor-
lunda sätt. Jag tycker att man ska ta hänsyn till i det
här fallet Jägareförbundet, som Dan Ericsson hänvi-
sar till får åka någon slags gräddfil. De har legat i och
haft ett hårt arbete för att bygga upp sin organisation
och byggt upp den som en folkrörelse. Organisatio-
nen finns representerad i varje socken, i varje kom-
munkrets och hjälper till och tar ett ansvar för viltför-
valtningen i stor utsträckning i hela Sverige. Den
resursen tycker jag att vi ska utnyttja. Ideellt arbetan-
de människor är en förutsättning för att vi ska kunna
få en utveckling på det här området. Annars skulle det
inte fungera med viltövervakning, statistik, spårning
och inventeringar.
Jägarnas Riksförbund är inte lika stora, har inte en
organisation som fungerar i alla socknar, har inte en
organisation som fungerar i alla kommuner. Men där
Jägarnas Riksförbund finns fungerar de på ett alldeles
förträffligt sätt. Jag vet att de här organisationerna på
många ställen har ett gott samarbete och fungerar bra
tillsammans med sina aktiva medlemmar. Man har ett
antal projekt där man har jobbat tillsammans, bl.a. har
jägarexamen varit ett sådant.
När det gäller Lagrådet, Dan Ericsson, går våra
åsikter isär. Här tolkar vi skrivningarna olika. Jag
tolkar att skrivningen säger att i slutänden är det ett
politiskt beslut att avgöra vad det är som är allmänt
angeläget intresse. Nu är det så att vi förhoppningsvis
i morgon har en majoritet i denna kammare som
tycker att det är angeläget att vi tar med allt vilt, inte
särskiljer något, utan vi tar med allt vilt.
Anf. 196 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Ja, ni har en majoritet tillsammans
med Centerpartiet i denna fråga. Men min fråga var
egentligen vad som har hänt sedan ni under lång tid
har förberett hela denna proposition. Ni visste att ni
hade gott stöd för upplägget i kammaren. Vad är det
som har hänt mellan regeringspropositionen och ut-
skottsmajoritetens beslut? Dessa fakta var ju kända
när propositionen skrevs. Det är lite det jag är ute
efter, vad är det som har medfört den här vändning-
en? Är det bara att Centerpartiet väckte en motion,
som ni sedan anslöt er till? Vad är det som har hänt
egentligen?
Det är riktigt att vi ska ta vara på folkrörelserna,
och Svenska Jägareförbundet är en sådan. Självklart
ska vi göra det. De har gjort ett gott arbete inom lång
och historisk tid. Varför då inte ta vara också på den
andra jägarorganisationen och ha denna samverkan
och detta samspel? Med det här upplägget blir det
ändå tolkningsproblem.
Den sista frågan, fru talman, som jag har ställt till
två andra också: Hur ser socialdemokraterna på äl-
gjakten framöver? Kommer man att väcka förslag
som återigen kan hota dem med mindre marker när
det gäller möjligheten att få fälla vuxen älg? Det
handlar om 4 000-5 000 älgar per år. Eller kan man
känna sig lugn och trygg för många år framåt genom
att det beslut som har fattats ligger fast? Nu ska vi
inte röra detta, utan jakträtten att fälla vuxen älg ska
finnas kvar även framdeles för ägarna av små marker.
Anf. 197 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Vad har hänt från det att förslaget
från regeringen kom? Jo, det har hänt att det har
kommit motioner. De har kommit från Centerpartiet,
de har kommit från Vänsterpartiet och de har kommit
från Socialdemokraterna.
När vi skulle behandla de motionerna i utskottet
upptäckte vi att det här var svårt. Det visste vi tidiga-
re också. Vi visste för flera år sedan att det här är
svårt. Vi gick till Lagrådet, som jag försökte säga i
mitt anförande, för att få ett råd om hur vi skulle tolka
det angelägna allmänna intresset. Vi gick tillbaka.
Det var väl unikt, kan jag förstå, att vi gick från ut-
skottet till Lagrådet för att få ytterligare ett råd däri-
från.
I det här fallet tolkade kristdemokraterna och vi
socialdemokrater Lagrådets svar till utskottet olika.
Vi bedömer det som så, att när Lagrådet svarar att det
är av politisk natur att besluta vad som är angeläget
allmänt intresse kan man kan ta med allt vilt när det
gäller det allmänt angelägna intresset. Vi läser som
du sade tidigare i debatten den här tolkningen på
olika sätt. Jag läser den från Lagrådet och Dan Erics-
son kanske som någon annan läser en tjockare bok.
Jag vill avsluta den här repliken med att tacka Dan
för den tid som du och jag har jobbat ihop i utskottet
och önska dig lycka till i ditt nya jobb i näringslivet.
Tack för gott samarbete!
Anf. 198 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Jag har tre frågor till Michael Hag-
berg.
För det första: Tycker Michael Hagberg att det är
rätt att man nu omvandlar en avgift till en skatt? Det
är det som utskottsmajoriteten gör vad gäller jakt-
kortsavgiften. Man gör en avgift till en skatt, som ska
användas till sådana ting som normalt betalas av
allmänna medel. Tycker Michael Hagberg att det är
rätt?
För det andra: Har det blivit något slags ny rege-
ringspolicy att utse statliga representanter i folkrörel-
ser i Sverige? Kommer socialdemokratin, regeringen,
efter detta att fortsättningsvis utse statliga represen-
tanter, som får bidrag från samhälleliga medel, i han-
dikapprörelsen eller idrottsrörelsen? Man får gå långt
tillbaka i tiden för att se sådant. Nu tycks det vara på
väg att under socialdemokratisk flagg återinföras i
Sverige.
För det tredje: När nu Michael Hagberg vet hur
det är med det svenska skarvbeståndet, varför kan vi
inte komma överens om att göra som vi gjorde med
sälen, dvs. ge ett tillkännagivande om allmän jakt på
skarv i Sverige?
Anf. 199 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Vi har sett i utskottsarbetet att dessa
frågor är kniviga och svåra att behandla. Jag förstår
vad Eskil Erlandssons replik kommer att handla om i
nästa steg, nämligen att avgiften plötsligt taxar över
till att bli någon form av skatt.
Jag försökte att i mitt inledningsanförande säga att
jaktvårdsmedlen som tas in till jaktvårdsfonden oav-
kortat ska användas till att befrämja de vilda djuren
och det vildas utveckling i vårt land. Om vi upptäcker
att forskningen stannar till eller inte fungerar, att
representanterna som föreslås till jägarförbundens
styrelser och föreslås revidera verksamhet och kassa
inte klarar detta, ska det vara möjligt att justera och
putsa upp de förslag som finns. Det finns några saker
till som jag inte behöver ta upp kammarens tid för att
berätta om som jag redan nu kommer att hålla ögonen
alldeles extra på. De har inte nämnts i debatten men
måste justeras efter den utvärdering som ska göras
om ungefär tre år.
Visst Eskil Erlandsson, staten utser en herrans
massa representanter i olika organ, bl.a. idrottsrörel-
sen. Regeringen utser representanter till t.ex. Riks-
idrottsförbundets styrelse. ATG är också en viktig
sportangelägenhet, och där har staten representanter.
Det är lärorikt för de statliga representanter som finns
med i organisationerna, men de för också till mycket
till organisationerna.
Visst ska vi följa upp denna del också. Om detta
inte fungerar och en hämsko läggs på organisationer-
na, ska det naturligtvis ske en justering.
Anf. 200 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Vad gäller frågan om statlig styrelse-
representation i folkrörelserna, kan jag konstatera att
Michael Hagberg och socialdemokratin tycks ha bytt
policy. Min uppfattning är att staten har frångått det
system som var förhärskande. Det skedde omkring
1990.
När det gäller frågan om allmänna medel, tycker
jag att Michael Hagberg med tanke på vad han har
sagt ska yrka bifall till reservation 13. I reservation 13
står det att jägarnas medel ska användas för jaktliga
intressen och ingenting annat. Allt annat ska betalas
med skatt av allmänna medel.
Jag väntar på ett svar om skarven. Varför kunde vi
inte enas om att även i det hänseendet för främjande
av friluftsliv, fiske osv. göra ett tillkännagivande till
regeringen om jakt på skarv?
Anf. 201 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Vi är många som har besökt platser
där skarv är en sanitär olägenhet. På de platserna,
Kalmar sund, Östergötlands skärgård, Sörmlands
skärgård, vid de större insjöarna, har vi gett länssty-
relserna fria händer att fatta beslut om vilken skydds-
situation samhället ska inta gentemot den formen av
inkräktning. Det är en av anledningarna till att vi inte
tyckte att vi skulle ställa oss bakom ett tillkännagi-
vande i den här situationen. Vi vet att skarv är en
sanitär olägenhet på många ställen, men där de inte
har blivit det är vi inte intresserade av allmän jakt på
skarv. Skyddssituationen fungerar hyfsat bra i de
områden där skarven är en sanitär olägenhet. Vi får
följa utvecklingen.
Vad var den andra frågan, Eskil Erlandsson? Den
har jag glömt. Vi får ta den saken i korridorerna!
Anf. 202 CARL G NILSSON (m) replik:
Fru talman! Jag kan hjälpa till och påminna Mi-
chael Hagberg om den frågan. Jag har samma fråga.
Vi har hört Michael Hagberg säga två tre gånger
att medlen från jaktkorten oavkortat ska gå till jägar-
nas verksamhet. Men så står det inte i propositionen,
Michael Hagberg. Där står precis tvärtom, nämligen
att Jordbruksdepartementet förbehåller sig rätten att ta
pengar ur jaktvårdsfonden för att betala de kostnader
som finns för administration. Eftersom Michael Hag-
berg så klart har en annan uppfattning instämmer jag i
Eskil Erlandssons förslag att rösta på reservation 13
som handlar om det Michael Hagberg säger ska gälla.
Fru talman! Det är klartext när Michael Hagberg
säger att vi har fattat ett politiskt beslut när vi anser
att småviltsjakten är ett allmänt angeläget intresse och
att vi ska ha bestämt att det är så utan att läsa Sveri-
ges grundlag - där det står någonting helt annat. Det
är klargörande att Michael Hagberg säger så i detta
sammanhang. Frågan uppstår då på vilket sätt, Mi-
chael Hagberg, populationen av hare, skogsfågel osv.
påverkas genom en samordnad jakt.
Anf. 203 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Tack, Carl G Nilsson, för att jag har
fått möjlighet att svara på frågan som Eskil Erlands-
son och Carl G Nilsson har tagit upp.
Vi går nu in i en ny situation när det gäller att an-
vända jaktkortslösarnas medel. Vi har det gamla bak-
om oss, dvs. där vi plockade ut ett belopp till organi-
sationerna så att de praktiskt taget själva kunde avgö-
ra hur resurserna skulle användas. Vi går in i en ny
situation. Vi lämnar det gamla. Vi går in i en situation
där myndigheterna och jägarnas organisationer till-
sammans med jägarkåren ska bestämma vilken in-
riktning det ska vara på en långsiktig jaktpolitik. I den
frågan har myndigheterna bakåt i tiden inte lagt sig i
särskilt mycket. Det håller myndigheterna med om,
och det framgår av svaren från remissinstanserna.
När vi satt och diskuterade hur vi skulle utforma
förslaget bedömde vi att det är rimligt att ge departe-
mentet möjlighet att anställa en person eller få resur-
ser för att ta fram schysta beslutsunderlag för att
tillsammans med de aktiva organisationerna ta fram
en långsiktig jaktpolitik. Vi tyckte att det var rimligt
och det ligger i linje med att det är bra för det vilda,
jägarkåren och verksamheten. Därför finns denna
passus med. Jag ser inte det som en konfiskation.
Anf. 204 CARL G NILSSON (m) replik:
Fru talman! Michael Hagberg säger nu plötsligt
någonting annat än vad han har sagt tidigare. Om
regeringen för att betala den gemensamma administ-
rationen tar ut pengar ur i det här fallet en fond som
jägarna betalar till, är jaktkorten med ens inget annat
än en jaktskatt.
Michael Hagberg kan väl i nästa replik svara på
frågan på vilket sätt en samordnad jakt påverkar po-
pulationerna av småvilt.
Låt mig också fråga vad Michael Hagberg anser
om det sätt på vilket departement och naturvårdsverk
har behandlat frågan om skyddsjakt på varg. Tycker
inte Michael Hagberg att det vore på tiden att införa
rätt till nödvärn också mot varg?
Anf. 205 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Jag tycker som socialdemokrat inte
att det är aktuellt just nu med rätt till nödvärn mot
varg. Jag ser framför mig en vargstam om möjligen
200 djur i framtiden. Jag tror att vi i vårt land har
plats för 200 djur, om vi inte har dem på samma stäl-
le. Jag menar inte att vare sig Carl G Nilsson eller
Michael Hagberg är kompetenta att bestämma om en
viss varg ger rätt till nödvärn, utan jag känner större
förtroende till att expertis och myndighetspersoner
tillsammans med de människor som lever i områden
där det börjar bli för trångt kan välja ut en enskild
varg som får jagas.
Vi har i dag kommit så pass långt att vi har möj-
lighet att ta beslut om skyddsjakt på en enskild indi-
vid. Jag tycker att det är bra. Det är bra för varg-
stammen, och det ger även en signal till oroliga män-
niskor som bor i vargområden. Vi kan plocka bort
någon enskild individ som vi vet ställer till problem.
Nödvärnsjakt på varg är ännu inte aktuell för mig
och oss, men däremot är det numera aktuellt med
skyddsjakt också när det gäller varg.
Anf. 206 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Också jag kommer att knyta an till det
som tidigare repliktalare har frågat om. Jag vill först
och främst säga att jag delar regeringens uppfattning
om hur medel ur jaktvårdsfonden ska fördelas. Jag
tycker att det förslag som föreligger är bra. Jag hop-
pas också att jägarna anser att det är fullt skäligt att
bidrag går t.ex. till Statens veterinärmedicinska an-
stalt för att den ska titta på varför insända döda vilda
djur har dött. Jag hoppas också att man anser det vara
fullt skäligt att polismyndigheten får pengar ur jakt-
vårdsfonden för att spåra skadade vilda djur i naturen,
likaväl som det är skäligt att Naturskyddsföreningen
som tidigare får en halv miljon bl.a. för att jobba med
hotade arter. Även de kan ibland behöva viss viltvård.
Jag har två frågor till Michael Hagberg. För det
första skriver regeringen i sitt förslag att den anser att
när det gäller småviltet påverkas bestånden ytterst lite
av jakt. Man menar att andra saker påverkar popula-
tionerna mera, klimat osv., bl.a. beroende på att små-
viltet har ganska hög reproduktionsförmåga. Man
anför i propositionen också att man mellan områden
där det har varit jakt respektive inte har varit jakt inte
kan se någon större skillnad i populationerna.
Detta är grunden för regeringens ståndpunkt. I
betänkandet anför utskottsmajoriteten bestående av s,
v och c att jakt under vissa förhållanden kan påverka
arter av småvilt. Jag vill veta vad Michael Hagberg
anser om detta.
För det andra: På vilket sätt påverkas populatio-
nerna av de här arterna av samordningen av jakten?
Anf. 207 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! När man samarbetar i ett projekt
kommer man överens om ett område, förhoppnings-
vis men inte alltid i enighet, där man kan dra åt sam-
ma håll. Vi menar från majoritetens sida att därest
man vill dra åt samma håll för att få en positiv ut-
veckling av allt vilt, gör man gemensamma åtaganden
av olika slag. Det kan gälla viltvatten, stödutfodring,
viltåkrar och jaktavstående. Man kan bestämma sig
för att lägga jakttrycket på en annan del av ett områ-
de. Man kan förvalta även småvilt i ett större område.
Då kan man få ett större genomslag, och man kan
många gånger se en snabbare utveckling av det vilda.
Samarbete är en av de viktigaste faktorerna. Man
ska hjälpas åt med att dra åt samma håll. Det främjar
viltvården och det vilda.
Anf. 208 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Det var inget svar på frågorna. Jag
tolkar detta så att Michael Hagberg anser att en sam-
ordning av småviltsjakten påverkar viltet. Det måste
betyda att det som står i betänkandet är det rätta,
nämligen att jakt kan påverka småviltets individantal.
Jag är då mycket förvånad över att Michael Hag-
berg inte driver att vi får en samordning av ripjakten i
fjällen. I dag bedrivs den utan någon som helst sam-
ordning. Man tittar inte alls på hur populationerna ser
ut och försöker inte på något sätt få ett jämnt jakt-
tryck. Vi har i motion efter motion tillsammans med
jägare och med Sveriges ornitologer lagt fram förslag
till en ekologiskt hållbar ripjakt, som innebär att man
försöker att samordna jakten lite bättre.
Det har nu i utskottets betänkande slagits fast att
jakt påverkar småviltspopulationen. Jag tycker, Mi-
chael Hagberg, att det är dags att ripjakten blir bättre
organiserad också i Sverige.
Jag skulle också vilja ställa en annan fråga. Det
står på s. 70-71 i propositionen att det är markägaren
och jakträttshavaren som svarar för den praktiska
jakten och viltvården. De har alltså huvudansvaret.
Michael Hagberg är så angelägen att vara Jägareför-
bundet till lags att man nästan funderar över om han
sitter i dess knä. Man slår fast att Jägareförbundet inte
ska vara en myndighet. Vad ska det då göra?
Anf. 209 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! När det gäller förvaltningen av små-
vilt på statens mark ovanför odlingsgränsen har Gud-
run Lindvall hävdat att det är upplåtelseformen som
det är fel på. Vi lämnar möjlighet för hela Sveriges
befolkning att utan att behöva stå och tumma på kep-
sen komma ut och uppleva jaktsituationen ovanför
odlingsgränsen. Då är det upplåtelseformen det är fel
på. Då tänker Gudrun Lindvall inte på det vilda.
Jag ser en stor möjlighet att vi i en framtid ska
kunna se en samordnad förvaltning av det småvilt
som finns ovanför odlingsgränsen. Vi har i dag tre
olika system: ett för Jämtland, ett för Västerbotten
och ett för Norrbotten. Om Gudrun Lindvall visste
hur jag jobbar med att få länsstyrelserna att förstå att
de måste dra åt samma håll. På så sätt kan vi få en
förvaltning av småviltsstammarna ovanför odlings-
gränsen som fungerar på ett bra sätt. Det är viktigt att
man drar åt samma håll.
Det är klart att huvudansvaret för jakten ligger på
markägaren och jakträttsinnehavaren. De har att till-
sammans i viltvårdsområdet eller tillsammans med
sina grannar utveckla jakten. Men jag ser jägarnas
organisationer - båda två - som ett oerhört viktigt
opinionsinstrument. De kan tillsammans med jägarkå-
ren bedriva studiecirklar i utbildning av eftersöks-
hundar och viltspårning. Man kan tillsammans i
kommundelarna och ute i länen lära ut sina erfaren-
heter, allt för att i slutändan främja viltstammarna.
Det är den uppgift som jag vill ge de folkrörelser som
arbetar med den här typen av frågor. Jag tycker att det
är ett angeläget jägarintresse att det här fungerar.
Anf. 210 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Det är intressant att följa den här de-
batten där vi diskuterar betänkandet Jaktens villkor.
Men ibland får man en känsla av att betänkandet
heter Nya hinder för jakten. Så är det alltså inte.
Betänkandet bygger på en utredning med samma
namn. En av uppgifterna för ensamutredaren har varit
att undersöka förutsättningarna för att underlätta
bildandet av jaktvårdsområden och vi vet vad resul-
tatet är.
För det första är det första gången som jag deltar i
en jaktpolitisk debatt och jag måste säga att det är en
negativ upplevelse - inte debatten här men det som
har föregått den. Jag trodde inte att organisationer
som ska använda medlen utnyttjar tidskrifter och
kopieringsapparater till att sprida sådana falsarier och
vilseledande uppgifter som vi fått vara med om. Jag
trodde faktiskt inte att något sådant förekom. Men att
få igenom två färdigskrivna identiska motioner här i
kammaren är väl i och för sig en framgång.
Jag vill utgå från ett mer verklighetsnära perspek-
tiv och behöver ingen information av nämnda slag
från berörd tidskrift. Inte heller behöver jag lobbyis-
ter. Jag har 35 års erfarenhet av jakt i sex olika län
och i 20 år har jag varit en av 4 000 förtroendevalda
som jobbat med de här frågorna. Jag betackar mig för
det sätt på vilket man fått information från visst håll. I
stället tror jag att verkligheten är en god bakgrund för
en sådan här diskussion. Jag har dock stor respekt för
att vi ser olika på jakten i landet, från nord till syd.
När man i mitt län, Västerbottens län, har 1 300
deltagare på opinionsmöten mot Ulla Petterssons
utredning och den allra största majoriteten är mark-
ägare är det klart att jag tar till mig det. Det ger ju en
del av erfarenhetsbakgrunden.
För det andra är, i likhet med vad Eskil Erlands-
son har sagt, huvudförändringen i dag och det vi ska
fokusera på att vi får mycket starkare majoritetsregler
för bildandet av områden. Det blir alltså svårare att
bilda områden och lättare att upplösa sådana. Det
tycker jag att vi ska vara överens om.
Dagens jaktvårdsområden, som benämningen i
dag är, består av 124 000 markägare och omfattar 7
miljoner hektar.
För det tredje gör man när det gäller småviltsjak-
ten en tjäder av en fjäder. Här finns nämligen inget
folkligt krav på en sådan här förändring, utan det hela
är konstruerat utifrån ett lagtekniskt resonemang. Inte
på något ställe, inte i något län, där man har bra om-
råden har jag hört krav om att plocka ut småviltjak-
ten. Det hela är fullständigt gripet ur det teoretiska
lagverket.
För en mycket stor majoritet av de 124 000 mark-
ägarna handlar det inte om en inskränkning utan om
en förstärkning av rätten att få gå ut och jaga med
andra på större arealer; det är läget.
Jag fick en direkt fråga från Carl G Nilsson och
eftersom jag hört av tre grupper av människor vill jag
gärna fråga Carl G Nilsson: För vilken av de här
grupperna skulle det vara bra att splittra upp marker-
na för småviltjakt? Kan det vara bra för en liten
markägare som jag som har 30 hektar? Kan det vara
bra för jägaren utan mark som just har skaffat en
drivande hund? Kan det vara bra för de ägare till
stugbyar och hotell som har ringt mig och som säljer
jaktkort till gäster och turister? Jag väntar med spän-
ning på svar.
För det fjärde gäller det organisationsfrågan. Både
i denna kammare och i utskottet finns det en stor
sakkunskap då det gäller lantbrukets organisationer.
Jag har gjort jämförelser och har ett par alternativa
exempel där man säger att organisationerna ska jäm-
ställas. Tänk om någon skulle säga till utskottets
värderade ordförande, som tyvärr ska sluta: Säg till
LRF att dela upp uppgifterna mellan sig och Småbru-
kare i Väst, för det är ändamålsenligt. Ungefär så är
det med proportionerna i det här sammanhanget. Man
jämför 7 anställda i Södertälje med 128 anställda i
hela landet liksom närmare 200 000 medlemmar med
15 000 medlemmar.
I betänkandet föreslås mer pengar till den lilla or-
ganisationen, och flera ska dela på jaktvårdsfondens
medel. Där skulle vi kunna ha en lång debatt. Själv-
fallet gör de drygt 4 000 förtroendevalda redan en
insats som - med 60 kr i timmen - värderas till 300
miljoner kronor. Det är klart att det då är lite
magstarkt att påstå att jägarna också ska betala t.ex.
SVA men det är en annan diskussion som vi får ta en
annan gång. I organisationsfrågan sägs det att den
större organisationen ska ha ett huvudansvar. Det
innebär ju att man inte ensam har ansvaret. Nog om
detta.
För det femte har vi rovdjursfrågorna. Vi får sä-
kert ytterligare en debatt om dessa. Vi ska ha en rov-
djursstam som ska leva i balans och med acceptans
från lokalbefolkning, areella näringar och rennäring.
Vi måste få till stånd en rovdjursförvaltning då vi har
enats om en rovdjurspolicy. Därefter borde med lätt-
het besluten kunna föras till länsnivå där vi har den
nya länsviltnämnden och därmed en form av demo-
kratisk förankring vad gäller de parter som berörs av
jakten.
För det sjätte gäller det viltövervakningen och
viltforskningen som vi berör i en reservation. Det är
synnerligen viktigt att även medel ur jaktvårdsfonden
kan gå till viltövervakning och viltforskning. Vi har
en värdefull kompetens i vårt land att ta till vara.
Detta får inte spolieras.
För det sjunde och slutligen vill jag beträffande
sälstammen säga följande. Gudrun Lindvall talar om
ett liv i balans - i havet och utefter kusterna. Jag tror
att man då har verkligheten mycket långt bakom sig.
I förrgår fick jag besked från forskarna hos
Världsnaturfonden på finska sidan som den gångna
helgen uppmärksammade en anhopning av 1 600
sälar på den finska sidan och 460 sälar på Västerbot-
tenssidan, i nära anslutning till varandra.
Genom bristen på beslut - det fattas alltså både
handlingskraft och beslut - har en hel yrkesgrupp
utarmats, åtminstone längs Norrlandskusten. Konfe-
renserna avlöser varandra men nu måste någonting
hända. Vi har en stor mängd sälar men jag kan inte se
det som en merit att fortsätta med att ösa pengar i
havet. Tillkännagivandet går således i rätt riktning.
Eftersom utskottets ordförande Dan Ericsson har
funderat över älgjakten skulle jag vilja bidra till hans
fundering genom att ställa en undrande fråga till Dan
Ericsson. Är Dan Ericsson för eller mot produktions-
anpassad älgjakt?
Allra sist yrkar jag bifall till reservationerna 12
och 22.
Anf. 211 CARL G NILSSON (m) replik:
Fru talman! Jag bad Åke Sandström förklara var-
för jakt på hare, räv eller skogsfågel är av så allmänt
intresse och så angeläget att det motiverar inskränkt
äganderätt. Åke Sandströms svar är ungefär goddag-
yxskaft. Han svarar nämligen med en fråga om denna
tvångsbildning är bra för ett hotell som vill sälja jakt-
kort, eller vad det nu var.
Jag vill gärna upprepa vad jag flera gånger i kväll
har sagt: Det är alldeles utmärkt med samarbete och
samordning liksom med verksamhet över ägande-
gränserna. Tillika är jag övertygad om att detta funge-
rar bäst om det sker bäst på frivillig väg. Det gäller
vare sig det är fråga om jaktvård och vilt som går
över gränserna eller det är fråga om fiskevård och
fisk som går över gränserna.
Jag har hjälpt till vid bildandet av många fiske-
vårdsområden och min erfarenhet är att det fungerar
mycket bra - ja, bäst - om bildandet sker på frivillig
väg. Men den springande punkten i kväll i diskussio-
nen mellan oss och - trist nog, skulle jag vilja säga -
Centerpartiet är detta med att inte värna den enskilda
äganderätten. Har Åke Sandström inga dubier mot de
så pass lösa boliner som vi nu pratar om beträffande
samordningen av småviltjakt och som det i och för
sig är fråga om i och med dagens lagstiftning? Den
plump som vi för närvarande har i det protokollet
rättfärdigar ju inte att vi inte ändrar på detta. Och har
Åke Sandström inga dubier mot att just Centerpartiet
nu bidrar till att den här möjligheten till tvångslag-
stiftning består genom Centerns röstförklaring till-
sammans med resten av majoriteten?
Anf. 212 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Detta har berörts många gånger tidi-
gare här i kväll. Men jag uppfattar inte en sådan in-
skränkning. Som jag har uppfattat verkligheten - och
den har styrt mig - så är detta inte någon inskränk-
ning att tala om. I de län som jag känner till har detta
nämligen betytt utökade jaktmöjligheter. Detta kan vi
se på olika sätt - det är fullt klart.
När det gäller tolkningen av propositionens namn,
Jaktens villkor, så har vi fått väldigt många belägg för
hur det blir om man splittrar markerna. Det blir svårt
att över huvud taget bedriva jakt.
Vi kan föra den här diskussionen länge, men jag
har som sagt inte uppfattat att det är en inskränkning
som vi talar om.
Anf. 213 CARL G NILSSON (m) replik:
Fru talman! Då nödgas jag att upplysa Åke Sand-
ström om att den lagstiftning som majoriteten står i
begrepp att rösta om i morgon kommer att innebära
denna möjlighet: om jag inte vill delta i den samord-
nade jakten på småvilt trots att mina grannar vill göra
det, så tvingas jag att göra det. Och jag får acceptera
att de i den andra delen av jaktvårdsområdet jagar på
min mark, antingen jag vill det eller inte.
Nu kom Åke Sandström med den motivering som
jag har fastnat vid och hakat upp mig på i det betän-
kande som tydligen också Åke Sandströms parti står
bakom. Det står:
Vidare bör det ingrepp i markägandet som sam-
ordningen innebär enligt utskottets uppfattning vägas
mot det faktum att den berörda markägaren får möj-
lighet att jaga inom hela det område som viltområdes-
föreningen omfattar.
Tack så mycket! Jag får alltså svaret: Vi kommer
visserligen att tvinga oss på, och jaga på din mark,
men i stället får du jaga på vår mark också antingen
du vill eller inte.
Anf. 214 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! När det gäller jaktens villkor så är
detta klart en korrekt beskrivning. Det innebär det
här. Men huvudförändringen, den stora förändringen,
är de ändrade majoritetsreglerna. Jag tror inte att det
kommer till särskilt många jaktvårdsområden ytterli-
gare. Man måste uppfylla huvudreglerna för bildan-
det, och det gäller som sagt en stor andel.
Jag stannar där på den punkten.
Anf. 215 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Man blir lite förvånad. Här står jägare
och talar om att det är fantastiskt bra med samordning
av jakten, för vem vill splittra markerna osv. Men om
det nu är så bra - varför kan man då inte lita på fri-
villigheten? Varför skulle några jägare vilja splittra
jakten på ett sådant sätt att den inte går att bedriva?
Det skulle jag gärna vilja ha svar på. Om det är så bra
med samordning av småviltsjakten - varför måste det
då vara en tvångslag runt det?
Detta är väldigt förvånande, måste jag säga som
icke jägare. Det finns ingenting i det regeringsförslag
som har lagts fram som omöjliggör en samordning av
småviltsjakten på frivillig basis. Varför var Center-
partiet tvunget att gå ihop med Vänsterpartiet och
Socialdemokraterna om just en tvångslag? Det är ju
det som detta handlar om. Det finns ingen här som
anser att man inte ska få samordna småviltsjakten om
man vill.
När det gäller säl kan jag säga att den motion som
detta baseras på är skriven av mig och en person som
har jobbat som tullare i många år utefter Norrland-
skusten och har mycket stor erfarenhet av säl.
Man kan konstatera att den försöksjakt som be-
drevs 1997 visade att det var mycket svårt att jaga säl.
Det är ett litet huvud som guppar, och man ska ofta
skjuta från ett rörligt föremål - en båt. Två sälforska-
re hoppade av därför att de ansåg att försöket var
oetiskt.
Från Miljöpartiets sida har vi stor förståelse för
fisket utefter kusten. Vi anser att man ska försöka
hitta former både för att kunna ha kvar ett lokalt fiske
och även säl. Därför har vi varit så angelägna att se
till att man, som Åke Sandström säger, kastar pengar
i sjön. Vi anser nämligen att om samhället vill bevara
säl, varg, lo, björn eller vad det nu vara må - tranor
eller någonting annat - så är det ett angeläget allmänt
intresse, och då ska pengar utgå från statskassan. Det
är det som har varit vår utgångspunkt när vi, som Åke
Sandström säger, kastar pengar i sjön.
Vi anser också att det är rätt när man t.ex. med
statliga medel ser till att konflikterna mellan varg och
fårägare undanröjs. Vargen respekterar elstängsel.
Det går alltså, om man vill.
Anf. 216 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! I första hand värnade jag yrkesfiskar-
na också. Det är detta som inte är möjligt. Beträffan-
de sälen har vi nu släppt det hela så långt att jag per-
sonligen inte tror att det är möjligt att komma till rätta
med problemen - hur vi än gör.
Vi har startat ett stort projekt upp efter Norrland-
skusten tillsammans med Finland, där man tar vara på
den gamla kulturen, fångstredskapen, kunnandet och
allt detta. Men problemet är att det är en generation
för sent att lära sig säljakt på det riktiga, gamla sättet.
Ska vi få fram medel till alla skador, och låta rov-
djur och sälar - jag räknar sälen till rovdjuren - för-
öka sig fritt så kommer det att behövas mycket peng-
ar på det kontot. Det är fullt klart.
Anf. 217 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag fick inte svar på frågan - vilket
jag tycker är ganska förvånande - om varför Åke
Sandström inte förutsätter att jägarna kommer att
samordna småviltsjakten frivilligt, om det nu är så att
det finns så mycket fördelar med samordning av jak-
ten. Det tycker jag är en mycket viktig fråga. Om
samordning av småviltsjakten är viktig för att inte
splittra marker och för att göra jakten effektivare och
bättre - varför måste det vara en tvångslag?
Det är ganska intressant att konstatera att de som
är intresserade av detta allmänna intresse är färre än
dem som är organiserade i rid- och hästverksamheten.
Jakten är i dag ett fritidsintresse - ett fritidsintresse
som jag har respekt för. Men om småviltsjakten kan
anses som ett angeläget allmänt intresse så måste väl
Åke Sandström hålla med om det som vi kvinnor i
ganska stor utsträckning ägnar oss åt - det finns en
majoritet av män i jägarkåren och en majoritet av
kvinnor bland människor som håller på med hästar
och ridning - också i många lägen måste anses som
ett angeläget allmänt intresse. Eller hur?
Anf. 218 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Jag har varit med och drivit fram me-
del och insatser för ridning också, men det hör inte
riktigt till det här ämnet.
Det hela är fortfarande frivilligt. Det bildas, och
det kommer att bildas, viltvårdsområden. Det kom-
mer fortfarande att finnas många jägare som föredrar
att sitta på en egen torva och skjuta efter något smalt
skifte på 40 meter - det ingår kanske mer i älgjaktens
uppläggning.
Jag har aldrig uttryckt mig på det sättet att all jakt
måste samordnas. Men möjligheten ska ändå finnas i
viltvårdsområdena. Den andra delen är fullkomligt
möjlig fortsättningsvis också.
Anf. 219 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Anledningen till att jag begärde replik
var att jag fick en direkt fråga om vad jag ansåg att
produktionsanpassad älgjakt var.
Jag måste säga, fru talman, att jag var väldigt lug-
nad efter Eskil Erlandssons besked tidigare om äl-
gjakten. Han såg ingen anledning att som det utveck-
lar sig nu ta några nya initiativ, utan han ville låta
småmarksägarna fortsätta bedriva sin älgjakt. Nu är
jag betydligt mer bekymrad, efter frågan från Åke
Sandström. Jag vet nämligen vad som ligger bakom.
"Produktionsanpassad älgjakt" är ett mantra som har
använts i många år. Det ska bara vara till för att stor-
marksägarna och licensområdena ska lägga beslag på
älgjakten. Man ska frånta småmarksägarna den möj-
ligheten.
Man kan fråga sig vad som är produktionsanpas-
sad älgjakt. Är det de här stora områdena, som fak-
tiskt inte föder så många älgar? Eller är det de små
markerna, som på många sätt föder älgarna? Jag tror
nog vi kan lämna den debatten.
Principfrågan är: Vill Åke Sandström se till att
behålla jakträtten på vuxen älg för dem med mindre
marker? Det gäller de 4 000-5 000 älgar som fälls
årligen. Eller vill Åke Sandström ta bort den möjlig-
heten?
Sedan, fru talman, kan jag inte låta bli att kom-
mentera också ett par andra saker.
Varför skåpar Åke Sandström ut Jägarnas riksför-
bund? Förbundet är uppenbarligen mindre än Svenska
Jägareförbundet, men visst har det verksamhet i hela
landet! Visst bedriver förbundet en god utbildnings-
verksamhet och allt det där. Storleken kan ju föränd-
ras. Så sker i det politiska livet, mellan partierna, och
så kan också ske vad gäller organisationer.
Allra sist: Åke Sandström talar om frivillighet och
möjlighet vad gäller småviltsjakten. Det handlar fak-
tiskt om tvång. Jag tycker att det är lite tragiskt att ett
parti som det tidigare Bondeförbundet och Center-
partiet, som har stått för äganderätten, nu skriver en
motion till Sveriges riksdag som gör att det skapas en
majoritet för tvångsinslag direkt riktade mot ägande-
rätten. Hur kan det ha gått så med Centerpartiet?
Anf. 220 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! När det gäller den produktionsanpas-
sade älgjakten är det möjligt, som Dan Ericsson sä-
ger, att stora områden föder färre älgar och små om-
råden föder fler älgar. Men jag är rättvis till min na-
tur, och jag vill att det så långt det är möjligt ska vara
en produktionsanpassad jakt. Det följer det som kan
beskattas.
Sedan vet jag att det råder delade meningar om de
förslag som finns. De finns ingen anledning att ta upp
dem nu, och jag har inte heller hört någon propå om
att de ska tas upp till behandling. Så det systemet
torde leva vidare.
Jag har aldrig funderat över om någon liten orga-
nisation täcker hela landet eller inte. Jag konstaterade
bara att man hade anställda, resurser och sådant. Det
ordbruk som har använts före mötet i dag gör mig
mycket bekymrad.
I övrigt har vi tidigare betonat vad som betraktas
som intrång i äganderätten och inte. Jag har inga
ytterligare kommentarer där.
Anf. 221 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Åke Sandström talar om rättvisa när
det gäller älgjakten. Men vad det för rättvisa att frånta
jakträttsinnehavare med mindre marker rätten att fälla
en vuxen älg?
Jag hoppas att Åke Sandström kan ge besked om
att han inte är beredd att medverka till detta utan att
låta det hela ligga som det ligger så att det blir lugn
och ro i den frågan för många år framöver.
Sedan ville inte Åke Sandström ytterligare kom-
mentera äganderättsfrågan. Frivillighet och möjlighet
är inte synonymt med det som utskottsmajoriteten nu
säger. Det handlar om tvång och om ett fråntagande
av äganderätten. Det är detta som jag tycker är det
tragiska, att Centerpartiet - tidigare Bondeförbundet
- som har stått tydligt upp för äganderätten, nu har
lämnat dessa barrikader och skrivit motioner till Sve-
riges riksdag som har lett till en majoritet som nu ser
till att sätta ut äganderätten på ett sluttande plan.
Anf. 222 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Vi har diskuterat hur äganderätten
påverkas hela kvällen och konstaterat att den stora
och viktiga förändringen gäller de ändrade majoritets-
reglerna. Jag tror att man löser väldigt många av
dessa problem. Det kommer inte att bildas områden
där man inte gillar detta. Talet om att ta ifrån någon
äganderätten är starkt överdrivet.
Beträffande älgjakten kan jag lova att jag inte
kommer att agera i den frågan. Kan Dan Ericsson
påvisa var i jaktförordningen det står att alla har rätt
att skjuta en vuxen älg, då vore det intressant att ta
del av det svaret senare. Jag har nämligen inte funnit
det någonstans.
Anf. 223 OLLE LINDSTRÖM (m):
Fru talman! Att komma upp som sist anmälde ta-
lare i en sådan här debatt är ju inte det allra lättaste.
Det finns kanske inte så mycket mer att säga, men jag
kan ändå inte låta bli att ta upp en del frågor.
För det första gäller det lagen om viltvårdsområ-
den. För det andra gäller det viltvårdsområdesföre-
ningens beslutsbefogenheter. För det tredje gäller det
administrationen av jakten och viltvården.
När det gäller villkoren för bildande av viltvårds-
område är förslaget i betänkandet ett steg i rätt rikt-
ning som flera här har sagt. Men fortfarande kan
enskilda markägare tvångsanslutas. Enbart detta fak-
tum reagerar i varje fall jag och många andra på.
Det har här sagts - bl.a. av Eskil Erlandsson - att
det rör sig om bara 20 % och att det inte är så farligt.
Men om det är 5 % eller 1 % som tvångsansluts är det
ett felaktigt ingrepp i äganderätten. På vilket annat
område skulle vi över huvud taget besluta om en
tvångsanslutning? T.o.m. LO tog bort tvångsanslut-
ningen till de fackliga organisationerna för några år
sedan. Detta är en helt oacceptabel inskränkning i
äganderätten.
Att med tvång ta över förfoganderätten från en-
skild markägare har regelmässigt inneburit problem
och onödiga konflikter. Den jägare och markägare
som av olika anledningar inte har möjlighet att delta
när jaktledare och viltvårdsområdesföreningens sty-
relse beslutar vid vilken tidpunkt man ska jaga fråntas
i princip möjligheten att jaga.
Ett av motiven för bildande av viltvårdsområden
sägs vara att de bättre ska främja vården av berörda
viltslag. Jag är inte alls säker på det.
Av det som flera talare här har sagt kan man få
uppfattningen att det endast är inom ett jaktvårdsom-
råde eller viltvårdsområde som det är möjligt att
främja viltvården. Det är inte alls min erfarenhet. Jag
har mark i ett frivilligt bildat jaktvårdsområde och
även jaktmark utanför. Jag ser ingen skillnad på sättet
att främja och värna om viltet. Det är inte enbart inom
samordnad jakt som man klarar det.
Utskottsmajoriteten nöjer sig inte med att vil-
tvårdsområdena ska hantera klöverviltet utan de ska
också hantera småviltsjakten. Det är också en föränd-
ring som flera här har tagit upp. Det är många som
har hört av sig till mig. När Åke Sandström säger att
de allra flesta uppe i norr har uppfattningen att det
måste ligga inom viltvårdsområden talar han i varje
fall inte för Norrbotten, det är jag övertygad om.
Många brev och kontakter som har nått mig visar på
något helt annat.
Nu ska det inte uppfattas som att jag har någon-
ting emot viltvårdsområden, men än en gång: Det
måste vara fullständig frivillighet som råder. Då får
man också det bästa utfallet. Det är det säkraste sättet
att undvika konflikter.
Här blir man orolig över Centerpartiets inställ-
ning. Man sätter gränsen för äganderätten på en sådan
nivå att den kan tummas på också i andra situationer.
Låt mig bara påminna om att den förre centerleda-
ren Thorbjörn Fälldin var ordförande i äganderätts-
främjandet i 10-12 år. Han arbetade enträget för att vi
i Sverige skulle ha en ovillkorad äganderätt, ungefär
som i många andra länder i Europa. Thorbjörn Fälldin
kom bara en bit på väg och jag undrar vad han skulle
säga i dag när Centerpartiet faktiskt går åt det mot-
satta hållet. Det tycker jag är värt att notera.
Jag skulle också nämna lite grann om viltvårds-
områdesföreningens beslutsbefogenheter. Här har
remissinstanserna - Svea hovrätt, Uppsala universitet
och Lagrådet - den uppfattningen att en viltvårdsom-
rådesförenings rätt att besluta om jaktfrågor får anses
vara en otillåten delegering av normgivningsmakt till
ett enskilt rättssubjekt. Man skriver också i remissva-
ren att det strider mot regeringsformen 8 kap. samti-
digt som det är en ytterligare inskränkning i ägande-
rätten.
Då är frågan: Är det verkligen så att politiker bätt-
re kan göra en sådan bedömning än dessa rättsinstan-
ser som säkerligen har läst på frågan ordentligt innan
de skriver remissvaren. Nu går man ifrån detta. Och
enligt 10 § jaktlagen tillkommer jakträtten den en-
skilde jakträttsinnehavaren. Nu överlåter man den till
en annan. Det är också andra myndigheter som har
hanterat det här under många år som nu kommer i ett
helt annat läge.
Avslutningsvis har jag också några synpunkter på
administrationen av jakten och viltvården. I jaktut-
redningen och också i propositionen föreslogs att
Svenska Jägareförbundet inte skulle ha statsmakter-
nas uppdrag att ensamt svara för ledningen av den
praktiska viltvården och jakten. Man menade att upp-
draget i stället bör ges till berörda myndigheter till-
sammans med markägare, jägare och andra intres-
senter. Den uppfattningen delar jag. Jag tycker att det
är absolut fel att ge en intresseorganisation, som ock-
så kan kallas särintresse, det ansvaret. Det är anmärk-
ningsvärt att utskottsmajoriteten nu är beredd att
upphöja en av jaktorganisationerna till någon form av
överstatlig myndighet som kan besluta om en hel del
av jaktfrågorna.
Jag ska nämna något om de skillnader som har
diskuterats mellan de olika organisationerna. Det är
klart att Svenska Jägareförbundet har ett försteg. Det
är en stor organisation. Men hur har den blivit stor?
Man har haft ett stort statligt stöd under många år, har
kunnat bygga upp hela denna organisation och har en
fantastisk lobbyverksamhet. Det är väl det som jag
gissar att förändringen från propositionen till det
beslut som väl ska fattas i morgon blir just när det
gäller småviltet. Jag tror i vart fall att det är på det
sättet. Det är anmärkningsvärt att man nu så entydigt
upphöjer en av jägarorganisationerna till någon form
av myndighet.
Fru talman! Jag avslutar med detta. Jag har sam-
ma yrkande som Carl G Nilsson och yrkar bifall till
reservation 1.
Anf. 224 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Olle Lindström, låt oss nu en gång för
alla konstatera att institutet jaktvårdsområde har be-
stått under tid då centerpartister såväl som moderater
har lett regeringar i Sverige och varit i majoritet i
denna kammare. Då har Olle Lindström och hans
företrädare icke gjort något för att undanröja det som
Olle Lindström nu kritiserar. Låt oss vara överens om
att det har fungerat på det sättet. Erkänn det, Olle
Lindström!
Sedan frågade Olle Lindström om jag kan nämna
något annat område där det finns inslag av tvång. Ja,
det kan jag. Det är ett område där ni moderater på sen
tid har föreslagit att kammaren ska ta initiativ, nämli-
gen i frågan om fiskevårdsområdesföreningar.
Det som vi nu diskuterar är om allt vilt ska ingå i
det som vi efter detta ska kalla för viltvårdsområde
eller om bara en del vilt ska göra det möjligt att bilda
ett viltområde. Det är ju ungefär som om man i en
fiskevårdsområdesförening skulle skilja mellan gädda
och mört och säga: Vi ska bara bilda fiskevårdsområ-
desföreningar för att ta bort gäddan, som ju fördärvar
mycket av det som vi kanske älskar och vill fånga i
våra svenska sjöar och vattendrag, men låta mörten
vara där den är.
Anf. 225 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Fru talman! När det gäller jaktvårdsområden, Es-
kil Erlandsson, talade jag om att jag deltar i ett sådant
område. Man får laga efter läge och vara med i dessa
områden. Men jaktvårdsområdet är frivilligt bildat.
Det är det som är skillnaden mot det som Eskil Er-
landsson nu företräder. Det är därför som jag reagerar
både på de 20 procenten och, ytterligare, på att man
går ifrån den proposition som ändå var i rätt riktning
och lät småviltet ligga utanför. Det finns inte heller
något som tyder på att småviltet skulle främjas bättre
av att ingå i ett viltvårdsområde.
När det gäller tvång sade jag att vi inte nu är villi-
ga att på något annat område införa tvångslagstift-
ning. Jag måste säga att jag inte vet att vi har föresla-
git något tvång när det gäller fiskevården heller. Men
om det är så, har vi ju möjlighet att ta upp frågan i
debatten i kammaren när den kommer.
I vart fall vill jag säga till Eskil Erlandsson att jag
från denna talarstol har varit emot tvånget i jakt-
vårdslagstiftningen redan tidigare. Det var under den
gamla tiden då det hette jaktvårdsområde, men nu ska
det heta viltvårdsområde. Jag kommer också att vara
emot det i fortsättningen, för jag anser att tvång är fel
sätt att lösa problemen. Man når aldrig konfliktlös-
ningar ute i markerna, i jakt eller fiske, om man
tvingar människor att vara med i något som de inte
vill vara med i.
Anf. 226 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Är det så att Olle Lindström står i
kammaren och bara företräder sig själv och inte det
parti som Olle Lindström representerar, får jag be om
ursäkt för att jag över huvud taget begärde replik. Jag
brukar nämligen inte i denna kammare diskutera
enskilda ledamöters eventuella hållning i enskilda
frågor, utan jag diskuterar med partiföreträdare. Men
i sak vill jag ändå påtala för Olle Lindström att vi ju
minskar tvångsinslaget med det förslag som majori-
teten i miljö- och jordbruksutskottet nu har lagt fram
för kammarens antagande.
Anf. 227 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Det var också just det som jag sade i
mitt anförande, Eskil Erlandsson, att det inte räcker
att minska tvångsinslaget vare sig för partiet eller för
mig. Vi menar naturligtvis att varje tvångsinslag i
jaktfrågan är felaktigt. Därför har jag också framfört
det. Det är inte bara min egen uppfattning. Men jag
kan tala om att jag tidigare har drivit dessa frågor,
både motionsvägen och på annat sätt, för tvångsin-
slagen i de gamla jaktvårdsområdena också har varit
felaktiga.
Anf. 228 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag delar Olle Lindströms uppfattning
om småviltsjakten. Det är glädjande att det i alla fall
finns några jägare som tycker att det går att samordna
jakten på frivillighetens grund. Det känns lite obe-
hagligt att vuxna människor med vapen i hand inte
ska kunna komma överens om hur de ska jaga utan
måste ha tvångslagar i bakgrunden för att kunna sam-
ordna jakten.
När det gäller myndighetsansvaret för Jägareför-
bundet delar jag Olle Lindströms uppfattning men vill
framhålla att det i propositionen på s. 65 vad gäller
personregister klart står: "Regeringen delar uppfatt-
ningen att Naturvårdsverket bör vara ansvarig regis-
termyndighet. Detta innebär att all myndighetsutöv-
ning vad avser registren kommer att hanteras av Na-
turvårdsverket." Vidare står det på s. 71 i propositio-
nen: "Det kan dock inte komma i fråga att förbundet
utan särskilt beslut skall fullgöra några myndighets-
uppgifter."
Det innebär alltså att det tidigare har funnits tvek-
samheter framför allt om personregisteransvaret, dvs.
att man har registrerat både jägarexamen och jaktkort,
om det har varit någon form av myndighetsutövning.
Men jag menar att i propositionen klargörs det att
något myndighetsansvar i framtiden har icke Jägare-
förbundet.
Anf. 229 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Det står faktiskt att Svenska Jägare-
förbundet har huvudansvaret för administration av
jakten och viltvården. Det tyder jag - även om jag
också vet att vi har myndigheter som kan agera i
dessa frågor och att de också ska ha beslutanderätt -
som att man ger en av jägarorganisationerna väldigt
stor möjlighet att påverka jakten.
Anf. 230 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Här menar jag att Olle Lindström
blandar ihop två saker. Det står ingenstans i proposi-
tionen att Jägareförbundet har något huvudansvar för
någon administration. Det står däremot att Jägareför-
bundet inte har något myndighetsansvar och att det är
Naturvårdsverket som har ansvaret när det gäller
registren.
Där är det alltså ganska klart i propositionen. Vi
var mycket noggranna med den texten. Sedan kan jag
hålla med om att det finns en olycklig formulering i
fråga om huvudansvaret. Men som flera har påpekat
här står det också mycket klart och tydligt att det är
jakträttsinnehavaren och markägaren som har huvud-
ansvaret för den praktiska jakten.
I reservation 8 i betänkandet hade det kunnat gå
att finna en majoritet i utskottet för att komma till
rätta med det som jag uppfattar som en lite olycklig
formulering. Tyvärr fanns det inte lika stor benägen-
het att ändra det här som det fanns när det gäller att
ändra småviltsjakten, vilket jag djupt beklagar.
Anf. 231 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Jag har i alla fall den uppfattningen
att om man skriver att det handlar om ett huvudansvar
så åligger det också Svenska Jägareförbundet att ha
detta. Sedan kan man naturligtvis samordna det här
med myndigheter. Jag tror säkert att man kan lösa
det.
Vi har faktiskt i varje fall två jägarorganisationer
av betydande storlek. Då menar jag att om man lägger
det här på en av dessa så upphöjer man den så att det
blir någon form av myndighetsutövande i alla fall. Så
har jag åtminstone tytt det i propositionen.
Anf. 232 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Jag vill mer kontrollera en uppgift,
om jag hörde rätt. Det är ju så att Moderaterna är
pådrivande när det gäller privatiseringar i offentlig
sektor. Om jag hörde rätt förordade Olle Lindström
att en myndighet hellre än organisationerna skulle ta
hand om att leda den praktiska rådgivningen och
informationen, som det egentligen handlar om. Jag
tror att Olle Lindström är lite dåligt påläst. Som Gud-
run Lindvall har påpekat är det ju inte alls tal om
något administrativt ansvar.
Alltså: Skulle det vara bättre med en myndighet
än med frivilligsektorn?
Anf. 233 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Nu är det så, Åke Sandström, att den
där jämförelsen är väldigt dålig. Det är fråga om en
lagstiftning som man ska utöva som man överlåter.
Det kan väl inte vara så att såväl Svea hovrätt och
Uppsala universitet som Lagrådet har fel på den här
punkten? De uttalar klart att det inte är lämpligt att
delegera över en sådan här rätt. Att jämföra det med
en privatisering tycker jag verkar ganska malplacerat.
Anf. 234 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Jag kan konstatera att Olle Lindström
inte känner till arbetsuppgifterna. Det allra mesta av
det jobb som de här 4 000-5 000 förtroendevalda
utför är inventeringsarbete, utredningsarbete, sam-
rådsarbete med skogsbruk osv. Tolka lagar har man
inte gjort hittills i organisationen. Men man svarar för
rådgivning och information. Där är den sammanlagda
arbetsinsatsen enbart för dem som är funktionärer
inom Jägareförbundet värd 300 miljoner kronor.
Anser Olle Lindström att vi skulle ha tillsatt en myn-
dighet som skulle ha svarat för alla de uppgifterna
mot den beräknade kostnaden?
Anf. 235 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Ja, Åke Sandström, jag har fått sam-
ma information, och samma lobbyverksamhet har
drabbat mig. Så jag känner till precis alla de där upp-
gifterna. Jag vill inte på något sätt nedvärdera Svens-
ka Jägareförbundets arbete. De gör säkert en god
insats. Vad jag har sagt är att här särskiljer man en av
jägarorganisationerna. Det är ändå så att i den lag-
stiftning som vi beslutar om här i riksdagen delegerar
vi en viss del när det gäller att utföra arbetet till denna
jägarorganisation. Det kan ändå inte Åke Sandström
komma ifrån.
Anf. 236 CARL G NILSSON (m):
Fru talman! Jag har inte sagt det förut i kväll, men
jag hoppas få talmannens benägna tillstånd att rikta
ett tack till Dan Ericsson för den här debatten, för alla
debatter och för hans jobb i vårt utskott, där han som
bekant slutar i morgon.
I detta anförande instämde Gudrun Lindvall (mp),
Inge Carlsson (s), Eskil Erlandsson (c), Åke Sand-
ström (c), Ulf Björklund (kd) och Maggi Mikaels-
son (v).
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 maj.)
21 § Kompletteringsval till miljö- och jord-
bruksutskottet
Andre vice talmannen meddelade att Kristdemo-
kraternas riksdagsgrupp på grund av uppkommen
vakans anmält Ulf Björklund som ledamot i miljö-
och jordbruksutskottet efter Dan Ericsson fr.o.m. den
8 juni.
Andre vice talmannen förklarade vald till
ledamot i miljö- och jordbruksutskottet
Ulf Björklund (kd)
22 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 6 juni
1999/2000:1084 av Yvonne Ruwaida (mp) till statsrå-
det Leif Pagrotsky
Handelspolitikens spelregler
1999/2000:1085 av Johan Pehrson (fp) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Dublinkonventionens tillämpning på bosniska med-
borgare som kommer från Tyskland
1999/2000:1086 av Amanda Agestav (kd) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Kraftledningar i tätbebyggt område
1999/2000:1087 av Amanda Agestav (kd) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Bensinpriset
1999/2000:1088 av Margareta Viklund (kd) till justi-
tieminister Laila Freivalds
Våld mot handikappade
1999/2000:1089 av Amanda Agestav (kd) till för-
svarsminister Björn von Sydow
Tungt beväpnad högvakt
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 13 juni.
23 § Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit
den 7 juni
1999/2000:1010 av Mikael Oscarsson (kd) till soci-
alminister Lars Engqvist
Bestämmelserna för föräldrapenning
1999/2000:1011 av Cecilia Magnusson (m) till stats-
rådet Ingela Thalén
De tillfälliga pappadagarna
1999/2000:1040 av Kent Olsson (m) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Införande av yrkesfiskaravdrag
1999/2000:1041 av Maud Ekendahl (m) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Nya partydroger
1999/2000:1051 av Rolf Gunnarsson (m) till för-
svarsminister Björn von Sydow
Traditionsfrågor inom försvaret
1999/2000:1077 av Susanne Eberstein (s) till statsrå-
det Ulrica Messing
Statsbidrag till folkrörelser
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 13 juni.
24 § Kammaren åtskildes kl. 20.46.
Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 10 § anf. 49 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 12 § anf. 86
(delvis),
av talmannen därefter t.o.m. anf. 132 (delvis),
av förste vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 16.53,
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 17.58 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.