Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1999/2000:118

Måndagen den 29 maj

Kl. 10.00 - 13.10

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 23 maj.
2 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositioner
1999/2000:112 till miljö- och jordbruksutskottet
1999/2000:124 till justitieutskottet
1999/2000:126 till skatteutskottet

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Socialförsäkringsutskottets betänkanden
1999/2000:SfU8, SfU13 och SfU12
Trafikutskottets betänkanden 1999/2000:TU10-TU12

4 § Verksamheten i Europeiska unionen under
1999

Föredrogs
utrikesutskottets betänkande 1999/2000:UU10
Verksamheten i Europeiska unionen under 1999 (skr.
1999/2000:60).

Anf. 1 STEN TOLGFORS (m):
Fru talman! I EU-fördraget är det en rättighet för
Europas folk att komma med i EU när de uppfyller
villkoren i form av demokratisk och marknadseko-
nomisk mognad, respekt för mänskliga rättigheter
samt kan klara att upprätthålla det gemensamma
regelverket. Det är därför en trovärdighetsfråga för
samarbetet att utvidgningen förverkligas utan dröjs-
mål.
Vi står nu på randen till skapandet av en inre
marknad med en halv miljard invånare med allt vad
detta innebär av välståndsskapande krafter, för både
nuvarande och tillkommande EU-länder. EU kommer
då i än högre grad att bli världens dominerande
marknad med 25 % av världsmarknaden.
En första utvidgning av EU bör kunna ske redan
år 2003 när de av kandidatländerna som kommit
längst i sina förberedelser har möjlighet att bli med-
lemmar. Minst ett men förhoppningsvis två baltiska
länder kan komma att tillhöra denna grupp. Det blir
ett historiskt ögonblick där Europa för gott kan lägga
delning och ofrihet bakom sig.
EU är redan nu efter liberaliseringen av handeln
med industriprodukter, råvaror och tjänster den helt
dominerande handelspartnern för kandidatländerna.
Det är fantastiskt när man ser hur de lyckats öka han-
deln och lägga om sina handelsmönster på bara tio år.
Det är inte ovanligt att två tredjedelar av kandidatlän-
dernas handel i dag sker med EU. I t.ex. Ungern och
Polen är det på det viset.
Kandidatländerna som grupp är den viktigaste
handelspartnern för EU efter USA. 10 % av EU:s
handel sker med kandidatländerna redan nu. Det är nu
nödvändigt att gå vidare och montera ned de kvarva-
rande hindren för handel med främst jordbrukspro-
dukter. Det skulle bidra till en effektivisering av hela
jordbrukssektorn i kandidatländerna. Stödet för ex-
port av livsmedel från EU till kandidatländerna bör
också tas bort liksom antidumpningsåtgärderna från
EU:s sida.
Den ekonomiska integrationen mellan EU och
kandidatländerna går mycket fort. Bara mellan 1997
och 1998 fördubblades handeln. Ju djupare integra-
tionen är, desto attraktivare blir kandidatländerna för
investeringar. Ju mer utländska direktinvesteringar
som kommer, desto snabbare sker moderniseringen
av ekonomin, eftersom kunskap om marknad, organi-
sation, teknik och företagsledning följer med investe-
ringarna. Och även om de utländska direktinveste-
ringarna ökat, särskilt i länder som Tjeckien och
Polen, ligger kandidatländerna lägre än vad de kan
och behöver göra. Störst sammanlagda utländska
direktinvesteringar har Ungern, Tjeckien, Estland och
Lettland sett. För att attrahera utländska investeringar
så måste kandidatländerna se till att inte bara införa
EU:s regelverk utan också upprätthålla efterlevnaden
av regelverket. Och det sammanfaller för övrigt med
det viktigaste kravet för att de ska kunna vinna med-
lemskap snabbt.
Fru talman! Estland, Polen, Ungern, Tjeckien,
Cypern och Slovenien har sedan månadsskiftet
mars/april 1998 förhandlat om medlemskap. Lettland,
Litauen, Bulgarien, Rumänien och Slovakien gavs
genom beslut i december förra året möjlighet att inle-
da sina konkreta förhandlingar. Dessutom har gläd-
jande nog Malta tillkommit som kandidatland. De nya
länderna som får förhandla har möjlighet att på egna
meriter kunna komma i kapp de andra.
Totalt har nu 29 av 31 kapitel öppnats för för-
handlingar. Mellan 10 och 15 kapitel har stängts för
fortsatta förhandlingar med respektive land. Man ska
dock komma ihåg att ingenting är klart förrän allting
är klart. Det är viktigt att kandidatländerna visar att
de förverkligar det som de åtar sig i förhandlingarna.
Förhandlingarna ska undvika långa undantag, särskilt
vad gäller den inre marknaden. Endast när det gäller
åtaganden som innebär stora ansträngningar och in-
vesteringar som energi, infrastruktur och miljö kan
övergångsperioder komma i fråga. Kandidatländerna
förhandlar i sin egen takt och bedöms på egna meri-
ter.
Vad gäller de politiska kriterierna har Slovakien
gjort en lika glädjande som snabb förbättring och
hållit bl.a. fria president- och kommunalval. Samtliga
länder utom Turkiet möter nu de politiska Köpen-
hamnskriterierna. En gemensam uppgift är att kandi-
datländerna måste stärka rätts- och domstolsväsendet,
bl.a. när det gäller tillgången till domare samt be-
kämpningen av korruptionen. Minoritetsfrågorna
förbättras, även om vissa språkfrågor återstår att lösa.
Alla de sex länder som först fick inleda medlems-
skapsförhandlingar, om än med varningsflagg för
Tjeckien, är liksom Lettland fungerande marknadse-
konomier. Litauen och Slovakien är på god väg och
kommer detta år troligen att möta kraven. Bulgarien
utvecklas lika snabbt som positivt. Men Rumänien
släpar dessvärre efter. Fortfarande bedöms dock de
flesta kandidatländerna ännu inte riktigt förmå att
möta konkurrenstrycket i EU. Men de kommer på
medellång sikt att klara det. Bulgarien och särskilt
Rumänien behöver dock förmodligen längre tid på
sig.
Sammantaget gör detta att förutom Cypern och
Malta, som redan nu klarar de ekonomiska Köpen-
hamnskriterierna, så bedöms Ungern, Polen, Sloveni-
en och Estland närmast att göra det. Det gäller också
för Tjeckien, om än inte i samma grad, och Lettland
som kommer med glädjande stormsteg. Litauen är
enligt kommissionen trots goda insatser ännu inte
riktigt framme. Och här har Sverige, också det gläd-
jande, markerat en annan uppfattning. Bulgarien och
Rumänien uppfyller inte kriterierna, och Rumänien
brottas, som jag nämnde tidigare, med svåra problem.
Offentlig upphandling, statsstöd, miljöfrågor och
jordbrukets reformering är alla frågor som fordrar
ökad uppmärksamhet i kandidatländerna.
Värt att notera är att Phareprogrammet har modu-
lerats om från att stödja den demokratiska omvand-
lingen i kandidatländerna till att stödja ländernas
förmåga att klara kraven för EU-medlemskap med
avseende på uppbyggnad av offentlig förvaltning och
rättsväsende. Stödet från Phare går också till investe-
ringar som ger länderna kapacitet att genomföra EU:s
regelverk. Det är intressant att se att Phare 1998 gav
en utväxling på ett till sex. För varje euro som kom
från Phareprogrammet bidrog andra finansiella insti-
tutioner med 6 euro till investeringar i miljöprojekt
och transportsektorn.
Fru talman! Parallellt med utvidgningen är det
viktigt att EU fortsätter att stärka samarbetet med sina
övriga närområden, särskilt Ryssland, Ukraina och
länderna kring Medelhavets södra och östra stränder.
Av speciell vikt är naturligtvis också Kaliningrads
situation.
Vikten av att utvidgningen kommer till stånd har
understrukits av de senaste årens tragedier på Balkan.
Det är ingen slump att den delen av Europa som åter-
kommande stått i brand är den del som stått helt vid
sidan av den freds- och välståndsskapande integratio-
nen. EU måste öppna för de fem berörda ländernas
framtida möjligheter till medlemskap enligt objektiva
och vidareutvecklade Köpenhamnskriterier. Vägen
dit går rimligen via frihandels- och samarbetsavtal
och genom att regionen bygger upp en intern frihan-
del. En grundläggande förutsättning för hela regio-
nens framtid är demokratisering av Belgrad, ömsesi-
diga erkännanden av gränser och respekt för minori-
teter.
Fru talman! Utvidgningen måste vara den högst
prioriterade frågan inför och under det svenska ord-
förandeskapet i EU år 2001. Om EU ska kunna ta in
de första länderna från Central- och Östeuropa som
medlemmar år 2003, som är vår målsättning, måste
ambitionen vara att avsluta deras medlemskapsför-
handlingar senast under tiden för Sveriges ordföran-
deskap våren 2001.
Viktigt är att regeringskonferensen om institutio-
nella frågor slutförs redan under franskt ordförande-
skap för att göra EU redo för utvidgningen. Kapitlet
om institutionerna i EU kan det inte börja förhandlas
om med kandidatländerna förrän EU:s regeringskon-
ferens är färdig.
I regeringens prioriteringar inför det svenska ord-
förandeskapet sattes dock länge vad regeringen själv
beskrev som vardagsfrågor, jämställdhet och konsu-
mentskydd, före utvidgningen. Nu har regeringen -
under intryck av kritiken, får man förmoda - tänkt om
och gjort utvidgningen till en första punkt. Det är
senkommet men bra. Därmed når vi nämligen den
inrikespolitiska enighet som är en förutsättning för ett
starkt agerande i EU-samarbetet.
Fru talman! Jag ber att få avsluta med att yrka bi-
fall till reservation 11 från moderaterna under
mom. 16.

Anf. 2 LARS OHLY (v):
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla de re-
servationer som Vänsterpartiet har stött i utrikesut-
skottet men för tids vinnande begränsar jag mig till
att yrka bifall till reservationerna nr 10 och 25.
I reservation nr 10 behandlas frågan om en utträ-
desparagraf i fördragen. Jag har svårt att förstå argu-
menten mot att införa en sådan. Om man inte tror på
det tusenåriga riket utan kanske tror att samarbete
måste bygga på frivillighet och på att folken själva
ska få bestämma huruvida de värderar det samarbete
som finns eller inte är det också rimligt att reglera hur
ett utträde ur en union ska kunna ske.
I den reservation som Vänsterpartiet ställt sig
bakom i utrikesutskottet hävdas att det skulle förstär-
ka den mellanstatliga karaktären av EU om en utträ-
desparagraf infördes. Det visar nämligen att folken
har möjlighet att hela tiden pröva och ompröva med-
lemskapet i den europeiska unionen. Detta är ett rim-
ligt demokratikrav.
Jag hoppas att det är en lapsus att Centerpartiet
den här gången inte ställer upp på reservationen.
Liknande reservationer har ju tidigare stötts av Cen-
terpartiet.
När det gäller försvarspolitiken har jag ingen re-
servation att hänvisa till. Däremot menar jag att i det
resonemang som utrikesutskottet för förbigås helt det
faktum att ambitionen med försvarspolitiken är att
bygga en förbundsstat. Det är som ett led i detta som
man bygger ett gemensamt försvar.
De tre viktigaste beståndsdelarna i en statsbild-
ning är en gemensam valuta, ett gemensamt parla-
ment och ett gemensamt försvar. När den inriktning
som nu pågår beskrivs på ett förtjänstfullt sätt i Da-
gens Nyheter av Bengt Albons passar utrikesutskottet
och ledande politiker. I stället talar man enbart om
krishantering. Framför allt uppehåller man sig kring
den civila krishanteringen som ett viktigt inslag i den
försvarspolitik som håller på att byggas.
Andra i Europa drar helt andra slutsatser av ut-
vecklingen. T.ex. i Tyskland talar man om vikten av
att nu gå vidare och inte nöja sig med den styrka på
60 000 man som EU är på väg att bygga upp. I stället
vill man förstärka det gemensamma försvaret så att
man verkligen får möjlighet att göra det som står i
bilagorna till beslutet i Helsingfors, nämligen att
ingripa varhelst unionens intressen hotas. Det här är
stormaktspolitik och detta är en möjlighet för EU att
spela en roll som hittills enbart Amerikas förenta
stater spelat i världspolitiken.
Det är mycket oroväckande att man inte diskuterar
detta mer öppet och att man inte är tydligare med hur
man ställer sig till uppbyggandet av ett gemensamt
försvar. Det handlar ju inte bara om säkerhetsgaranti-
er, som är det som utrikesutskottet hänger upp sitt
resonemang om alliansfrihet på. Det handlar i stället
om vilken väg EU är på väg att ta. Och vilken väg
anser Sverige att EU ska ta i den internationella sä-
kerhetspolitiken?
Vänsterpartiet anser att det i stället är Förenta na-
tionerna som ska stärkas. Vi måste göra allt för att FN
ska kunna få möjligheter att ingripa när freden hotas
och när krig utbryter.
Slutligen, fru talman, vill jag uppehålla mig kring
utvecklingen av en gemensam valuta. Uppbyggandet
av den monetära unionen är kanske det viktigaste och
det mest centrala inslaget i den utveckling av den
europeiska unionen till en statsbildning som vi i
dagsläget ser. Detta förbigår utskottet helt och hållet.
Man klargör inte att den fördjupning som EMU:s
tredje fas innebär syftar till att på sikt skapa en fede-
ral statsbildning i Europa. Det handlar om någonting
mycket mer långtgående än ett vanligt samarbete.
De enda som någorlunda bejakar denna utveck-
ling är Folkpartiet som åtminstone talar om en federal
utveckling och tvåkammarsystem i Europa, medan
övriga krafter enbart iakttar, inte deltar i, debatten om
vart den europeiska unionen är på väg.
EMU-projektet har hittills inte varit någon succé
men det har inneburit en konvergens av ländernas
ekonomier som ofta fått stora nedskärningar i välfär-
den som följd, liksom stora nedskärningar i de sociala
utgifterna. Den inriktningen nämns också som grun-
den för finanssamarbetet så fort finansministrarna
träffas och det nämns som det viktigaste inslaget i en
politik som EU och EMU ska leda till.
Det är t.o.m. möjligt att bötfälla länder som ingår i
EMU:s tredje fas om de offentliga utgifterna ökar för
mycket. Detta är inte en demokratisk utveckling.
Tvärtom pekar den utvecklingen mot en allt starkare
ordning där Bryssel och Strasbourg bestämmer mer
över svensk ekonomi än Sveriges riksdag.
Nå, vad är då alternativet till EMU? Är det att vi
bara ställer oss utanför och tror att vi kan klara oss
själva? Nej, självklart inte. Den internationaliserade
ekonomin måste också hanteras av Sverige. Därför
måste det internationella samarbetet öka som ett al-
ternativ till valutaunionen.
Man framställer ibland EMU som ett sätt för poli-
tiken att begränsa kapitalets makt och att förhindra
valutaspekulation. Man är helt tyst om att det i EU-
fördragen står inskrivet att varje begränsning av de
fria valutarörelserna är förbjuden. Det påstås att EMU
skulle kunna vara ett verktyg för folkvalda och rege-
ringar att återta förlorad makt i en globaliserad värld
men i stället ser man att EMU är uppbyggt så att de
fria kapitalrörelserna på varje sätt ska värnas.
Det är nog riktigare att se EMU som de privata
kapitalägarnas redskap för att tygla demokratin än att
se det som demokratins redskap för att tygla kapitalet.
Utgångspunkten när man argumenterar för ett
EMU-medlemskap är ju ofta att valutafluktuationer är
problematiska och att man vill ha valutapolitisk sta-
bilitet men även det är en tveksam uppfattning. Den
svenska EMU-utredningen hade svårt att finna några
belägg för att växelkursförändringar skulle ha negati-
va effekter för utrikeshandel, räntor och investeringar.
Dessutom är ju euron den valuta som har fluktuerat
väsentligt mer än kronan sedan EMU:s tredje fas
inleddes.
Alternativet till detta är att förstärka det interna-
tionella samarbetet, att redovisa omvärldseffekter av
nationell politik på alla områden och att arbeta för en
minimibeskattning på internationell nivå av kapital
och företag så att risken för dumpning försvinner,
eller åtminstone minskar - för en mellanstatlig
finanspolitisk samordning med utgångspunkt i syssel-
sättning och fler jobb i Europa och dessutom ett starkt
uppställande kring de konventioner för miljön som de
flesta länder redan har skrivit under. Samarbetet
mellan nationerna behöver öka för att balansera de
stora multinationella företagens makt.
Fru talman! Därmed yrkar jag, som sagt, bifall till
reservationerna nr 10 och 25.

Anf. 3 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! I dag ska vi debattera verksamheten i
Europeiska unionen under 1999 - ett verksamhetsår
som mer än någonsin har varit turbulent. De två mest
allvarliga inslagen var enligt vår mening dels att
kommissionen misskötte sitt uppdrag så att en avsätt-
ning blev nödvändig, dels att valet till Europaparla-
mentet på våren 1999 uppvisade ett rekordlågt val-
deltagande - detta i en tid då demokratin i Europa
verkligen skulle ha behövt medborgarnas engage-
mang i alla avseenden.
Hela EU-projektet står nu inför mycket stora ut-
maningar. De närmaste åren blir avgörande för EU:s
framtid. Det krävs ett starkt ledarskap, mod och lång-
siktighet för att styra Europa rätt i en värld där alltfler
relationer blir globala.
Fru talman! Det som tidvis har varit ett utpräglat
ekonomiskt samarbete har allteftersom fått tydligare
politiska dimensioner. Frågor som tidigare har för-
knippats med den nationella suveräniteten får nu en
alltmer europeisk dimension och skapar därmed en
grund för samarbete. Det gäller såväl rättsfrågor,
brottsbekämpning, flyktingpolitik, miljöpolitik som
utrikes- och säkerhetspolitik och mycket mer.
Den nya kommissionen med ordföranden Romano
Prodi skulle bli en nystart. Tillsammans med ett ny-
valt Europaparlament skulle genomgripande reformer
ske. Det arbetet har inletts och kommer förhopp-
ningsvis att leda till förändrade och förbättrade ar-
betssätt inom unionens institutioner, men samtidigt
som nya möjlighet öppnar sig tornar också nya hot
upp sig vid horisonten.
Fru talman! De flesta EU-politiker är överens om
att utvidgningen mot Öst- och Centraleuropa är och
förblir EU:s viktigaste uppgift. Men när förhandlingar
nu har inletts med kandidatländerna och går in i en
intensiv och svårare fas börjar tecknen på tvekan
skepticism att infinna sig. Nu uttrycker ett antal le-
dande europeiska politiker farhågor för en okontrolle-
rad immigration med massinvandring och ökad ar-
betslöshet som följd.
Ju mer förhandlingarna drar ut på tiden, desto
otåligare blir kandidatländerna. Befolkningarna i
dessa länder blir mer skeptiska, och detta ger ett ökat
utrymmer för populism och skrämselpropaganda.
Intensifierade förhandlingar betyder också att kraven
på anpassningar till EU-regler blir tydligare, vilket
ytterligare späder på misstron och skepticismen mot
EU.
Den svenska regeringen måste visa ett mycket
större engagemang och ansvar i östutvidgningsfrå-
gorna, speciellt då Sverige blir ordförande i minister-
rådet våren 2001. Nu måste man på allvar ta itu med
frågor som miljö- och säkerhetsfrågorna.
Fru talman! Den svenska regeringen är mycket
otydlig i sitt ledarskap för det framtida Europa. Det
vore bra om statsminister Göran Persson eller utri-
kesminister Anna Lindh kunde presentera sin vision
för svensk Europapolitik, eller åtminstone kommente-
ra Fischers och Jospins senaste utspel om framtidens
Europa. Tystnaden i Rosenbad talar tyvärr sitt tydliga
språk. Regeringen har ingen vision för svensk Euro-
papolitik.
Regeringen var mycket snabb och resolut när det
gällde att reagera mot risken för uppkomst av främ-
lingsfientlighet i den österrikiska regeringen. Nu
kräver situationen att man går vidare inom EU i den-
na fråga. Kristdemokraterna anser att EU behöver en
mekanism där man med uppmärksamhet kan följa
såväl Österrikes som andra regeringars arbete vad
avser demokrati och mänskliga fri- och rättigheter.
Den svenska regeringen som med stor rätt alltid
hävdar öppenhet och demokrati kan inte fortsätta att
hävda isolering gentemot Österrike som den enda
vägen för att åstadkomma en positiv utveckling. Poli-
tisk kraft borde användas för att utveckla och föreslå
rådet en mekanism där den österrikiska regeringens,
och för den delen även andra regeringars, vardagsar-
bete i den mån det fordras kan följas med avseende på
främlingsfientlighet och andra brister på MR-
området.
Fru talman! Ytterligare brister i Europasamarbetet
gäller reformarbetet i den pågående regeringskonfe-
rensen IGC. En av de frågor som kommer att be-
handlas i IGC gäller beslutsformerna i ministerrådet.
Man måste komma ihåg att syftet med regeringskon-
ferensen är att göra unionen funktionsduglig för ett
större antal medlemsländer.
Beslutsfattandet försvåras, och kanske t.o.m.
omöjliggörs, om vart och ett av 25 eller 28 medlems-
länder kan lägga in sitt veto i en rad frågor. En allt
snabbare omvärldsutveckling ställer ökade krav på
flexibilitet och anpassningsbarhet. Det är orimligt att
varje fördragsändring oavsett område och tyngd ska
kräva en utdragen regeringskonferens. Konsekvensen
blir omoderna regelverk som riskerar att ytterligare
förlama ett angeläget samarbete.
Fru talman! EU måste koncentrera sin verksam-
het. Profilen och handlingskraften måste fokuseras på
en rad kärnområden. Här ingår enligt vår uppfattning
utrikes- och säkerhetspolitiken, kampen mot den
gränsöverskridande brottsligheten, miljö- och energi-
politiken, asyl- och flyktingpolitiken och de grund-
läggande värderingarna.
Östutvidgningen måste även fortsättningsvis få
högsta prioritet. Det är i sammanhanget absolut nöd-
vändigt att lösa upp de värsta låsningarna vad gäller
t.ex. jordbrukspolitiken. Överbliven areal som uppstår
genom effektivisering av jordbruket måste kunna
användas för produktion av bioenergi. En sådan poli-
tik skulle ge både långsiktig försörjning och en bättre
energibalans i förhållande till kol- och oljeprodukter.
Kristdemokraterna anser att tydligheten i Europa-
samarbetet måste öka. Då uppdraget växer inom
kärnområdena måste andra uppgifter stå tillbaka. EU
måste sluta att lägga sig i frågor som kan skötas lika
bra eller bättre på nationell, regional eller lokal nivå.
Öppenheten måste öka i samtliga EU:s institutio-
ner. Större öppenhet ger större tilltro och tillit till
samarbetet.
Fru talman! EU behöver en konstitution som dels
ökar tydligheten, dels klart slår fast vilka som är EU:s
kompetensområden. Fördragsändringar måste för-
enklas inom de sakpolitiska områdena. Man bör in-
rätta en oberoende författningsdomstol med uppgift
att förhandsavgöra om EU har kompetens eller inte
att fatta beslut på nya politikområden.
Kristdemokraterna anser att EU behöver en euro-
peisk åklagarmyndighet för att effektivare motarbeta
slarv, svinn och bedrägerier med EU:s egna budget-
medel.
Fru talman! Kristdemokraterna anser att regering-
en starkt måste fokusera ett fåtal områden som man
lyfter fram som svenska initiativ inför och under
perioden då Sverige är ordförandeland våren 2001.
Det är vår bedömning att Sverige tillsammans
med övriga nordiska länder har ett stort förtroendeka-
pital på områdena rättssäkerhet och miljö. Många av
kandidatländerna har stora bekymmer med korrup-
tion, ekonomisk brottslighet och en belastad yttre
miljö. Vi anser att Sverige borde ta på sig ett uppdrag
att leda utbildningen av myndigheter i kandidatlän-
derna. Det bör gälla allt från implementering av in-
ternationell lagstiftning i frågor som gäller rättssäker-
het, MR-frågor och miljöskydd till att genomföra
omfattande seminarier i praktiskt myndighetsutövan-
de på dessa områden.
Vårt starkaste motiv för ett sådant åtagande är ett
det skulle underlätta östutvidgningen, som många i
dag är rädda för på grund av just bristande rättsskydd
i många kandidatländer. I vårt eget land skulle det
kunna ge positiva effekter för stora delar av vårt sam-
hälle att bli engagerad i en sådan process, en process
som också som bieffekt kan ge bestående både myn-
dighets- och näringslivskontakter.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag framhålla att
vi naturligtvis står bakom alla våra reservationer i
detta betänkande, men för tids vinnande yrkar jag
bifall endast till reservation nr 3.

Anf. 4 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! För drygt två veckor sedan höll den
tyske utrikesministern Joschka Fischer ett tal om
EU:s framtida utveckling vid Humboldtuniversitetet i
Berlin. Fischers tal har satt spår i debatten runtom i
Europa och så även i Sverige. Jag välkomnar det. Vi
har inte haft någon egentlig debatt om vart EU är på
väg eller hur vi vill att EU ska utvecklas. Det är
mycket märkligt med tanke på de enorma utmaningar
som EU nu står inför i och med utvidgningsproces-
sen. Det är kanske så att man känner att det är så stort
och så svårt att man inte riktigt orkar ta tag i frågan,
och i så fall är det allvarligt. Det är bra att det kom-
mer en sådan här debatt till stånd.
Det kommande året kommer Sveriges roll i EU
och EU:s närvaro i Sverige att växa i betydelse. Från
den 1 juli kommer vi att ingå i den s.k. trojkan som
har att svara för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik.
Ett halvår senare är det så dags att axla ordförande-
skapet för EU under ett halvårs tid. Det ger förutsätt-
ningar för en mer livlig debatt om EU och EU:s ut-
veckling.
Vi har efterlyst fler initiativ på det området, men
jag ska inte gå in så mycket på det. Den debatten hade
vi här i kammaren nyligen, och den var ganska om-
fattande.
Jag ska bara säga en sak om ordförandeskapet.
Mitt motionsyrkande som behandlas i det här betän-
kandet handlar om sunda och säkra livsmedel. Då kan
jag inte avhålla mig från att betona att till sunda och
säkra livsmedel hör ju också att djur inte transporte-
rats i levande tillstånd på det fruktansvärda sätt som
framgick av filmen som visades här förra veckan. Det
är viktigt att vi arbetar mycket intensivt för att den
verksamheten ska stoppas.
Fru talman! Diskussionen om hur EU ska utveck-
las är angelägen. Länge var det så att EU kunde dri-
vas som ett teknokratiskt uppifrånprojekt där det
mesta handlade om införandet av den inre marknaden
och harmoniseringen av olika nationella standarder. I
dag upplevs EU av många som ett problem, som
något stort, byråkratiskt, oöverblickbart och långt
borta. Jag tror att det vore farligt för det positiva EU-
projektet - som hittills varit så framgångsrikt och
skapat fred mellan historiska fiender och som står
inför stora, viktiga utmaningar - att nu driva på detta
utan stärkt legitimitet och genuint folkligt stöd.
Så i dag när vi har möjlighet att diskutera den
övergripande utvecklingen i EU tänker jag beskriva
min och Centerpartiets syn på hur EU bör utvecklas.
Jag anser att det är först när den enskilde vet vad EU
gör som den enskilde kan förstå och möjligen intres-
sera sig. En ökad tydlighet vad gäller vilket ansvar
och vilka befogenheter som åvilar EU är därför cen-
tral.
Ett grundproblem är att det aldrig klarlagts vilka
befogenheter som bör ligga hos EU. Fördrag har
adderats till fördrag på basis av vad som har varit
politiskt möjligt och inte utifrån en analys av vad som
är rätt och rimligt. Decentralisering av makt och an-
svar har aldrig varit en vägledande princip. Närhets-
principen, subsidiaritetsprincipen, har bl.a. på grund
av att den fått så många och olika tolkningar inte fått
genomslag. Att i längden lappa och laga Romfördra-
get från 1957 såsom har skett i enhetsakten, Maas-
trichtfördraget och nu senaste i Amsterdamfördraget
håller inte. EU behöver en konstitutionell nystart. Där
är jag överens med Joschka Fischer.
Men till skillnad från Joschka Fischer önskar jag
inte att EU utvecklas i en federalistisk riktning. För
att EU ska kunna hantera flera viktiga uppgifter och
för att inte tilltron till EU och dess förmåga ska gå
förlorad måste EU förändras. EU måste bli effektiva-
re inom de områden där EU ska vara verksamt och
EU måste anpassas till att omfatta Europas alla stater
och bygga på ett folkligt engagemang.
För att kunna möta Europas stora framtidsfrågor
måste vi utveckla EU. De områden som jag menar att
EU måste rustas för att kunna hantera och utveckla är
fred och säkerhet, demokrati, frihandel, miljö och
hållbar utveckling, bekämpning av den gränsöver-
skridande organiserade brottsligheten, ekonomisk
utveckling, välståndsutveckling - särskilt i de fatti-
gaste delarna av Europa och tredje världen - och
öppenhet inom EU och mot omvärlden.
Vår uppfattning är att beslut ska fattas på den po-
litiska nivå som kan fatta det bästa och effektivaste
beslutet så nära medborgarna som möjligt. Det är
onekligen så att det finns en rad politikområden som
bättre sköts av människor själva eller på lokal, regio-
nal eller nationell nivå där inget mellan- eller över-
statligt beslutsfattande främjar saken. Medlemslän-
derna kan samarbeta med varandra eller med andra
inom dessa områden om de så önskar; allt behöver ju
inte vara föremål för beslutsfattande.
Därför är det viktigt att EU:s beslutsfattande,
EU:s befogenheter och ambitioner på olika politikom-
råden på ett tydligare sätt än hittills renodlas, definie-
ras, avgränsas och begränsas. Reformer av EU:s in-
stitutioner som leder till ökad öppenhet, ökad klarhet
om var ansvaret ligger och till förbättrade möjligheter
för medborgarna att förstå och påverka processen
behövs också. Inte minst gör den förestående utvidg-
ningen av EU en förändring av EU påkallad. Med
detta yrkar jag bifall till vår reservation, nr 12.
Den pågående debatten om en särskild EU-stadga
för grundläggande rättigheter är ett exempel på ett
område där regeringarna bör begränsa EU:s ambitio-
ner. Tanken med stadgan är att göra rättigheternas
betydelse mer synliga för EU:s medborgare. I själva
verket finns det risk för att en sådan stadga skulle
underminera det befintliga systemet för mänskliga
rättigheter och det skydd som finns i Europa och
bidra till en olycklig uppdelning av Europa i sfärer
med olika MR-standard - ett A- och ett B-lag - och
det vill vi inte se.
EU ska självfallet respektera de mänskliga rättig-
heterna på så sätt som skett genom att man har för-
dragsfäst Europakonventionens principer och kanske
också genom att tillträda Europakonventionen, även
om det inte är helt oproblematiskt. Men det är viktigt
att de som arbetar i konventet inför den särskilda EU-
stadgan har detta åtanke. Vi har ju också haft en hea-
ring i den frågan tillsammans med KU och EU-
nämnden. Det är en svår och krånglig materia. Därför
är det viktigt att resultatet blir bra så att det inte ska-
pas ett A- och ett B-lag.
EU spelar ju också genom sin blotta existens en
roll på MR-området. Det politiska Köpenhamnskrite-
riet innebär att det ansökande landet måste vara en
stabilt fungerande demokrati och ett rättssamhälle
som respekterar de mänskliga rättigheterna. Det har
varit ett kraftigt incitament för flera kandidatländer
som - för att snabbt uppnå ett hägrande EU-
medlemskap - förbättrat sitt MR-skydd. Lettland har
t.ex. avskaffat dödsstraffet och stärkt den ryska mino-
ritetens ställning.
EU:s viktigaste uppgift framöver är att på jämlika
villkor bereda alla europeiska stater som uppfyller
Köpenhamnskriterierna ett tillträde till den inre
marknaden. EU är förpliktat att stå öppen för alla
demokratiska stater som strävar efter ett närmare
samarbete för fred och säkerhet, handel, hållbar ut-
veckling m.m. EU har nu en historisk chans att ge-
nom en utvidgning skapa varaktig fred och säkerhet
på den europeiska kontinenten.
EU ska vara en öppen, alleuropeisk samarbetsor-
ganisation beredd att spränga religionsvallen och
även ta in t.ex. muslimska länder, eftersom EU inte
på något sätt ska vara en exklusivt kristen klubb.
Utmaningen är i stället att bejaka mixen av kulturer
och identiteter på en gemensam värdegrund av huma-
nism, demokrati och marknadsekonomi.
Vår vision är att alla länder i unionens närområde
som uppfyller Köpenhamnskriterierna ska ges möj-
lighet att bli medlemmar. Även de länder som ännu
inte klarar dessa villkor ska genom t.ex. gynnsamma
handelsvillkor ges stöd att uppnå dessa. Medlemskap
i EU är ett mäktigt verktyg för dessa länder att på-
skynda välståndsuppbyggnaden och säkra demokra-
tin.
Den nu planerade utvidgningen kommer att ställa
krav på de nuvarande medlemsländerna. Enligt vår
uppfattning är det angeläget att nya medlemsstater
ges fulla rättigheter och inte placeras i något slags
andra klassens medlemskap. Solidariteten med män-
niskor i de länder som bankar på EU:s dörr måste gå
före nationalegoism.
Den svenska regeringen har nu i trojkan än större
möjligheter att driva på så att utvidgningsprocessen
inte avstannar. Vi vet att det finns tveksamheter och
att många länder tycker att man inte ska ha så bråt-
tom. Vi tycker att det är väldigt viktigt att processen
inte avstannar utan hoppas att det ska kunna bli ett
genombrott under vårt ordförandeskap första halvåret
nästa år.
Vi har motioner med yrkanden till det här betän-
kandet. De är väl beskrivna. En del är väl behandlade
och vissa bara besvarade. Vi har nöjt oss med det. Jag
tänker inte kommentera dem särskilt mycket.
Men jag ska kommentera reservation nr 4, som vi
har tillsammans med Folkpartiet, för det är lite nytt
innehåll i den kan man säga. Den handlar om utloka-
lisering av EU-organ. Av elva EU-organ i olika län-
der finns inget i Sverige. Vi anser att det är viktigt att
det blir en sådan lokalisering till Sverige, därför att
det ökar ju det folkliga engagemanget och legitimite-
ten när man känner att det finns något också här i
Sverige.
På ett område där Sverige skulle kunna göra en
stor insats är biståndet. Vi har ju fått upprepade rap-
porter om att EU-biståndet inte fungerar bra. Den
senaste var att MEDA-biståndet - det som går till
länderna runt Medelhavet och är av avgörande bety-
delse för den s.k. Barcelonaprocessen, att närma län-
derna runt Medelhavet till EU - fungerar väldigt
dåligt. Av drygt 4 ½ miljarder euro har bara 26 %
betalats ut. Av dessa gick en stor del till så dåliga
projekt att de egentligen inte borde ha betalats ut. Det
är ju förskräckande uppgifter. Det här ett område. Vi
har också hört hur det är på andra områden. Någon-
ting måste vi verkligen göra. Jag vet att den nye
kommissionären Poul Nielsen är kritisk och vill göra
något bättre av detta.
Som det nu ser ut känns det som att EU inte ska
syssla så mycket med biståndspolitik, kanske bara
samordna den. Men jag tror ändå att det vore bra, för
vi är rika länder och EU bör ha en ordentlig verksam-
het. Men då behöver biståndet skötas på ett profes-
sionellt sätt. Där skulle Sverige kunna ge ett bidrag
och medverka till det. Därför tycker vi att man ska se
över biståndet totalt och skapa en ny och mer obero-
ende biståndsmyndighet och att denna med fördel
skulle kunna placeras i Sverige. Detta tycker vi att
Sverige ska arbeta för. Det är den andra reservationen
som jag vill kommentera, och som jag också vill yrka
bifall till.
Sedan, Lars Ohly, är det inte alls någon lapsus att
vi inte är med på reservationen om en utträdespara-
graf. Vi har varit det tidigare, men vi har släppt det
kravet. Vi har funderat på det, och vi ser att det
egentligen är ett ganska överflödigt krav. Inte är det
så att unionen skulle tvinga något land kvar i unionen.
Vi har ju, som jag tidigare har sagt i debatterna när vi
fanns med på den här reservationen, ingen som helst
avsikt att på något sätt använda oss av en sådan para-
graf om den skulle finnas. Vi tycker att det är över-
flödigt att kräva en sådan paragraf, och därför är vi
inte med på den reservationen.
I övrigt står vi naturligtvis bakom alla de reserva-
tioner där Centerpartiet finns med. Men som jag tidi-
gare sagt yrkar jag bifall bara till reservationerna 4
och 12.

Anf. 5 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Eftersom Centerpartiet inte har för
avsikt att använda utträdesparagrafen, ska den inte
finnas. Det var tydligen kontentan av det Marianne
Andersson sade.
Men tänk om svenska folket skulle vilja använda
den. Är det då inte bättre att vi reglerar hur man
skulle kunna gå ur den europeiska unionen än att vi
inte gör det? Är det bättre att det sker en oordnad
reträtt, om det är en folkmajoritet i något medlem-
sland som inte längre vill vara ansluten till en euro-
peisk union, som leder till en utveckling som Marian-
ne Andersson mycket kritiskt menar att det finns en
risk att t.ex. Joschka Fischers tal leder till. Är det då
inte rimligt att vi har en utträdesparagraf som reglerar
hur ett utträde ur den europeiska unionen ska ske?
Eller anser Marianne Andersson att vi är inne i det
tusenåriga lyckoriket?

Anf. 6 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag tror inte på tusenåriga lyckoriken.
Det har aldrig funnits något sådant och kommer nog
aldrig att finnas något heller. Och vi vet inte i dag hur
länge EU kommer att finnas. Jag hoppas att EU är
någonting som kommer att stärkas, utökas, bli effek-
tivare, bättre och mer förankrat hos medborgarna. Det
är verkligen min förhoppning, och det måste vi arbeta
för.
Om något land skulle tycka att i det här vill vi inte
längre vara med, är jag alldeles övertygad om att de
andra länderna i EU inte kommer att tvinga kvar
landet på något sätt eller att det kommer att bli några
våldsamheter när landet går till reträtt, så jag tror att
problemet egentligen inte är särskilt stort.

Anf. 7 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Det var ett bättre formulerat försvar
för ståndpunkten än i huvudanförandet - där Marian-
ne Andersson sade att eftersom Centerpartiet inte har
för avsikt att kräva utträde, finns det ingen anledning
att ha någon utträdesparagraf - och det välkomnar
jag.
Men kvarstår gör ju att det alltid måste vara bättre
att i förväg reglera hur man ska förhålla sig till en
situation som mycket väl kan uppstå och som kan
innebära, på några eller många års sikt, att ett eller
flera länder inte längre känner att de vill bejaka en
utveckling t.ex. till en federation i Europa. Då är det
rimligt att man reglerar detta.
Jag beklagar att Centerpartiet inte längre står fast
vid sitt krav på en utträdesparagraf.

Anf. 8 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Lars Ohly och jag har olika syn på
EU. Det låter ju som om han önskar att detta skulle
ske ganska snart. Jag önskar verkligen inte att det ska
bli så.
Den dagen en rad länder känner att detta är ett
samarbete som de inte vill vara med i, hoppas jag är
avlägsen eller inte kommer. Men om det skulle bli så,
tror jag att de övriga länderna kommer att se till att
det ska vara möjligt att utträda utan att man nu har en
sådan paragraf.

Anf. 9 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Fru talman! Det är 50 år sedan Europatanken föd-
des. Det var då den franske utrikesministern Robert
Schuman lade fram sitt förslag om den gemensamma
kol- och stålunionen.
Sverige har varit med i detta arbete i endast fem
år, endast en tiondel av processen. Det har under de
50 åren varit ett envist, beslutsamt och uthålligt ar-
bete. Det har ofta präglats av två steg fram och ett
steg tillbaka. Men inriktningen har varit helt klar. Det
har gått framåt. Så småningom, efter 45 år, kände
Sverige sig moget att gå in i det här arbetet. Det dröj-
de länge, men det är glädjande att det skedde så små-
ningom.
Dagens betänkande blickar naturligtvis inte tillba-
ka 50 år utan endast ett år. Det handlar om verksam-
heten i EU under 1999.
Kriget i Kosovo, den europeiska kommissionens
avgång och Amsterdamfördragets ikraftträdande var
några händelser som kom att prägla arbetet under
1999.
Den 10-13 juni förra året valde EU-medborgarna
ett nytt Europaparlament. Valet blev för Folkpartiet
ett framgångsval. Från att tidigare haft endast en EU-
parlamentariker har vi nu tre, och det är naturligtvis
glädjande för oss.
Oroande är dock att valdeltagandet i Sverige en-
dast var 38,8 %, något som Holger Gustafsson tidiga-
re har påpekat. Inom hela EU deltog däremot ungefär
50 % i valet. Det är något som vi måste fundera
mycket över och se om vi kan förbättra, för det är
illavarslande. Det ger naturligtvis en indikation om att
folket inte riktigt är med i den här debatten.
Men det viktigaste i 1999 års verksamhet i EU är
att verksamhetsåret till stor del präglats av arbetet
med att utvidga unionen. För drygt tio år sedan var
Europa splittrat, och Berlinmuren - symbolen för det
kalla kriget - fanns kvar. I dag ser kartan helt annor-
lunda ut. Berlinmuren är borta, och de gamla kom-
munistländerna har kommit en bra bit på väg mot
demokrati och marknadsekonomi.
De tolv stater som nu står och knackar på EU:s
dörr har gjort stora ansträngningar, och gör stora
ansträngningar, för att uppfylla de ekonomiska och
politiska kriterier som EU har fastställt för medlem-
skap. Att skjuta upp kandidatländernas anslutning på
grund av att EU inte gjort sin del av läxan skulle leda
till att vi åter bygger upp en mur mellan öst och väst.
Utvidgningen får inte skjutas på framtiden. Den är ett
moraliskt åtagande och en historisk chans att göra
Europa helt igen.
Utvidgningen kräver reformer. Det är det den nu
pågående regeringskonferensen handlar om. Folkpar-
tiets vision är att regeringskonferensen ska leda till att
Europa blir öppnare, mer demokratiskt och effektiva-
re. EU ska syssla med färre frågor, och det måste
klart framgå när medlemsstaterna respektive EU ska
agera. EU ska endast agera där de gränsöverskridande
frågorna är aktuella och när medlemsländerna inte
själva kan lösa problemen.
En utvidgad union kräver naturligtvis en översyn
och reform av institutionerna. Vetorätten i minister-
rådet bör begränsas till frågor av konstitutionell natur
samt vissa frågor av särskilt nationellt intresse. Såväl
rösterna i ministerrådet som antalet ledamöter i Euro-
paparlamentet bör bättre avspegla folkmängden i de
olika medlemsländerna. Det är ett naturligt demokra-
tiskt krav, men en sådan förändring bör även beakta
de små ländernas situation. Vidare bör parlamentet
ges medbeslutanderätt på alla områden där rådet
fattar beslut med majoritet.
Inte bara de kortsiktiga institutionella reformerna
är viktiga för att klara utvidgningen. Vi behöver även
diskutera de principiella frågorna; hur en union med
minst 30 medlemsländer ska utformas för att den ska
fungera. Det behövs en författning för att reda ut den
otydliga ansvarsfördelningen mellan EU och med-
lemsländerna. Detta är ett gammalt liberalt krav som
nu måste sättas i centrum.
Den tyske utrikesministern Joschka Fischers anfö-
rande vid Humboldtuniversitetet i Berlin häromveck-
an, som nämnts här tidigare i dag, var ett friskt inslag
och innebar ett välbehövligt nytänkande i diskussio-
nen om Europas framtid. Oavsett vad man anser om
talets innehåll och Fischers förslag om ett federalt EU
behöver Europadebatten visioner av det här slaget.
Utvidgningen kräver genomgående reformer av EU:s
institutioner och fördrag, och dessa förändringar
måste vi våga diskutera. Det gäller i alla EU:s med-
lemsländer men framför allt i Sverige, där debatten
hittills lämnat mycket i övrigt att önska, precis som
Marianne Andersson lyfte fram tidigare i dag.
Folkpartiet har under årens lopp försökt att lyfta
den här debatten, men det fordrades tydligen en
Joschka Fischer för att den skulle komma upp på
bordet. Här vilar ett stort ansvar på regeringen, som
än så länge undviker den här debatten. Talar man för
utvidgningen bör man även tala för genomgripande
reformer.
Sverige har som jag sade varit medlem i EU i
drygt fem år. Men fortfarande präglas debatten här
hemma i mångt och mycket av folkomröstningskam-
panjen. Det är mer av "de i EU" och "vi i Sverige" än
"vi i EU". För att majoriteten av svenskarna ska kän-
na sig tillfreds med medlemskapet måste EU ändras i
den riktning vi skissat på. Europapolitiken måste
också på ett naturligt sätt integreras i den svenska
debatten.
Men det är klart, så länge Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet fortsätter att driva kravet att Sverige ska
lämna EU, alltså gå ur det europeiska samarbetet trots
att svenska folket i en folkomröstning sagt sitt i denna
fråga, kommer frågan att ältas vidare. Det är ganska
typiskt egentligen för Lars Ohly att det första han tar
upp i sitt inlägg här i dag är utträdet. Det är det vikti-
gaste. Det är det som ska sätta dagordningen.
Jag blir på något vis så trött på detta. Här har vi
haft en folkomröstning, och här har vi nu en utvärde-
ring. Nu ska vi blicka framåt. Vi ska bli ordförande-
land, och vi ska kunna driva de här frågorna. Så är det
första man tar upp utträdet ur EU. Å andra sidan har
ju Vänsterpartiet historiskt sett inte varit pådrivande i
internationellt samarbete. Det är ganska typiskt ur den
synpunkten.
Det är uppenbart att när de två partier, Vänster-
partiet och Miljöpartiet, som är regeringens stödparti-
er har denna inställning påverkar det bilden av Sveri-
ge i själva EU-arbetet. Jag tror också att det förklarar
en del av det låga valdeltagandet. Sverige är inte den
kraftfulla och aktiva medlem som vi och andra skulle
vilja se att Sverige var och som Sverige borde vara.
Så jag undrar: När kommer Vänsterpartiet och Miljö-
partiet att släppa kravet på att Sverige ska lämna EU?
När kommer ni att acceptera folkomröstningen och
sluta med talet om vikten av att lämna EU?
Sveriges ordförandeskap nästa år är ett unikt till-
fälle för Sverige att bli en mer aktiv och engagerad
aktör i Europaarbetet. Hittills har våra insatser i det
avseendet lämnat mycket i övrigt att önska. Kombi-
nationen av att vi står utanför EMU och den alltjämt
stora nej-opinionen gör att många inom den europeis-
ka unionen fortfarande betraktar Sverige som något
av en halvmedlem.
Mycket talar för att IGC inte hinner avslutas som
planerat under det franska ordförandeskapet nu till
hösten. Ännu icke avklarade frågor kommer då att
spilla över på det svenska ordförandeskapet. Niceför-
draget kan i stället bli ett Göteborgsfördrag. Rege-
ringen måste ha beredskap för att klara detta. Frågan
är om den har det.
Regeringen har presenterat ett förslag om vilka
frågor som ska prioriteras under ordförandeskapet.
Folkpartiet delar regeringens uppfattning att utvidg-
ningen bör sättas främst på dagordningen. Ett utvid-
gat EU kan dock bara fungera och vinna medborgar-
nas förtroende om vi djupgående reformerar EU:s
fördrag. Vi beklagar därför att regeringen i dag säger
nej till att bredda regeringskonferensens dagordning.
Jag ska avsluta med att säga några ord om världen
utanför EU.
EU:s internationella ansvar får inte stanna vid
EU:s yttre gränser. EU har som världens största bi-
ståndsgivare, som har framhållits tidigare i dag av
bl.a. Marianne Andersson, ett fortsatt globalt ansvar
för världens fattiga länder och för att minska klyftor-
na i världen. EU måste stödja en demokratisk, social
och ekonomisk utveckling för människor i hela värl-
den.
Som tillhörande den i särklass rikaste delen av
världen har naturligtvis Europaunionen ett stort an-
svar vad gäller biståndssamarbetet. Jag ser risker med
att detta ansvar förfelas. Jag känner att detta är den
egentligen enda riktigt osäkra delen i EU-samarbetet.
Jag tycker att allt utom den här delen går i rätt rikt-
ning.
En av de viktigaste vägarna till utveckling är fri-
handel. EU måste gå i spetsen för kampen för global
frihandel. En ny internationell frihandelsrunda måste
snarast komma till stånd. EU kan inte in på 2000-talet
fortsätta att subventionera sina jordbruksprodukter
och att med konstlade medel konkurrera ut de fattiga
ländernas produkter. Här måste en avreglering och
sanering till, och i det sammanhanget måste man visa
handlingskraft.
Jag står naturligtvis bakom samtliga de reserva-
tioner som Folkpartiet finns med på, men jag nöjer
mig med att instämma i Marianne Anderssons yrkan-
de om bifall till reservation 4, där man tar upp frågan
om biståndet. Jag behöver inte utveckla detta mera,
eftersom Marianne Andersson gjorde det på ett ut-
märkt sätt. Jag yrkar också bifall till reservation 7, där
man tar upp de institutionella frågorna.

Anf. 10 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Låt mig först gratulera Folkpartiet
och K-G Biörsmark till Folkpartiets framgång i Euro-
paparlamentsvalet. Om den framgången hade kommit
efter en reformering av EU:s parlament och av EU:s
institutioner efter en eventuell utvidgning, hade det
lett till ett mandat. Om Folkpartiet däremot gör ett
mer normalt valresultat i ett kommande Europapar-
lamentsval, kommer Folkpartiet att försvinna från
Europaparlamentet.
Jag beklagar det, inte därför att jag tycker att det
är viktigt att Folkpartiet till varje pris ska finnas där
utan därför att demokratin minskar i och med att mer
makt flyttas över till institutioner som ligger långt
bort från det som väljarna kan kontrollera. Grunden
till Vänsterpartiets antifederalism är att vi ser att
alltfler beslut fattas där väljarna inte kan ställa be-
slutsfattarna till svars. Den demokratiska idén bakom
antifederalismen förbigår K-G Biörsmark med tyst-
nad.
K-G Biörsmark säger slutligen att vi har haft en
folkomröstning och att Vänsterpartiet därmed ska
foga in sig och tycka att EU-medlemskapet är bra. K-
G Biörsmark! Vi har också haft ett val. Jag kräver
inte att K-G Biörsmark ska tycka att den nuvarande
majoriteten i Sveriges riksdag är bra och ska lägga
ned all opposition mot denna därför att vi har haft ett
val. Historiens slutpunkt kommer aldrig att uppnås.
Det är därför rimligt att man tillåter meningsmotstån-
dare att behålla sina ståndpunkter, även om de har fått
stryk i en folkomröstning. Vi respekterar majoriteten,
men vi ändrar inte uppfattning för att gå K-G Bi-
örsmark till viljes.

Anf. 11 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Fru talman! Lars Ohly talar om "ett normalt valre-
sultat". Jag undrar vad ett normalt valresultat egentli-
gen är. Valresultaten har historiskt sett verkligen gått
upp och ned. Jag tror inte att det finns något normalt
valresultat vare sig för Vänsterpartiet eller för Folk-
partiet. Det är debatten som avgör.
Jag kan bara konstatera att i EU-valet förra året
trefaldigades vår representation, och det gläds vi åt.
Jag tackar också så hjärtligt för Lars Ohlys välgångs-
hälsning.
När det sedan gäller att acceptera folkomröstning-
en vill jag säga: Ja visst. Jag håller med Lars Ohly om
att debatten måste gå vidare, men att ställa kravet
omedelbart efter en folkomröstning tycker jag är lite
märkligt. Debatten får väl gå vidare, och ni får fort-
sätta att driva på om att vi ska lämna EU. Jag tror inte
att det kommer att gynna Vänsterpartiet och leda till
särskilt positiva valresultat för Vänstern om ett antal
år, om ni ska fortsätta att driva detta, men vi har helt
klart en fri debatt.

Anf. 12 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Med ett normalt valresultat menade
jag det som Folkpartiet fick i det allmänna valet 1998,
men det är naturligtvis riktigt att det kan ändras. Ett
parti som får ett sådant valresultat, vilket inte är
omöjligt, i ett Europaparlamentsval i framtiden, för-
hindras från att få representation i EU:s parlament om
de reformeringar av EU:s institutioner som K-G Bi-
örsmark står bakom sker.
Vi kräver inte att Sverige ska lämna den europeis-
ka unionen. Däremot anser vi att Sverige inte borde
ha gått med i den europeiska unionen. Om EU ut-
vecklas på ett sätt som svenska folket motsätter sig,
måste det vara svenska folkets rätt att i en folkom-
röstning ompröva EU-medlemskapet. Det gäller t.ex.
om vi är med i en union som utvecklas i den federala
riktning som K-G Biörsmark står för. Det är en helt
annan union än den som en majoritet sade ja till i
folkomröstningen 1994.

Anf. 13 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Fru talman! Det här var en sensationell nyhet.
Vänsterpartiet kräver alltså inte att Sverige ska lämna
EU. Är det en ny ståndpunkt som ska antas på kon-
gressen om några dagar? Det var intressant.
Vänsterpartiet har historiskt sett varit mot massor
av internationellt samarbete. Jag har en lång lista över
detta. Ni var emot att Nationernas förbund skulle
bildas. Ni var emot att Europarådet skulle bildas. Ni
var emot den internationella handelsorganisationen
WTO. Ni var emot att Nordiska rådet skulle bildas.
Ni var emot Efta, EES, EU, PFF osv. Ni har på punkt
efter punkt varit emot internationellt samarbete, och
ni har - tydligen fram till i dag - varit emot medlem-
skapet i EU, men nu har ni accepterat det. Ni har så
småningom accepterat de andra organisationerna,
Europarådet, Nordiska rådet osv., och nu tydligen
också EU. Välkomna!

Anf. 14 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Det finns argument som talar för ett
begränsat IGC, och det är att ju mer man lägger in i
en IGC-förhandling, desto mer komplicerad och ut-
dragen risker den att bli. Man vill inte ytterligare
villkora eller försena utvidgningen eller sätta ett
verktyg i händerna på dem som vill få anledning att
dröja med den. Jag tror att den rimliga tågordningen
är att slutföra ett begränsat IGC och så snabbt som
möjligt genomföra utvidgningen och att sedan ge-
nomföra den stora diskussion om framtiden som K-G
Biörsmark här skisserade.
Det fina i kråksången är att då kan också de nya
medlemsländerna vara delaktiga i utformandet av den
framtida union som de ska vara medlemmar i. Men
den gemensamma prioriteringen nu är och måste vara
att så snabbt som möjligt förbereda EU för att klara
att ta emot nya medlemsländer. Det vore ju för-
skräckligt om kandidatländerna gör sin hemläxa och
uppfyller EU:s krav men alltihop försenas därför att
EU självt inte lyckas förbereda sig för utvidgningen.
Jag delar K-G Biörsmarks uppfattning att en
framtidsdiskussion om EU är utmärkt, men jag tror
att vi ska ta var sak i sin ordning, med den priorite-
ringen att först klara utvidgningen, för det är den
viktigaste frågan just nu.

Anf. 15 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Fru talman! Att i det här skedet kasta in alltför
många frågor i IGC-förhandlingarna skulle eventuellt
komplicera dessa, men vi har drivit detta från början,
och vi känner naturligtvis från vår sida en viss otålig-
het. Vi tycker att det är för mycket av tövande i IGC-
förhandlingarna och att man från början skulle ha
kunnat sätta upp en lite mer ambitiös dagordning.
Man hade säkert klarat att hålla fler bollar i luften än
vad man har haft.
Jag håller med om att det är viktigt att man klarar
ut de institutionella frågorna och kommer till skott.
Men vi har, som jag sagt, känt en viss otålighet när vi
sett att agendan var lite för smal, och det har gjort att
vi har drivit på.
Nu rullar det här på, och i detta skede ska vi kan-
ske som sagt inte kasta in så många nya frågor. Vi har
dock haft den här inställningen från början, och om
man hade startat då, hade man klarat detta.

Anf. 16 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Jag är mycket glad att K-G Biörsmark
medger att det inte nu är läge att kräva en utvidgning
av den pågående regeringskonferensen. Man kan inte
få allt. Det allra viktigaste för oss och de återupp-
väckta demokratierna som nu kandiderar som med-
lemsländer är att få en utvidgning till stånd så snabbt
som möjligt.
Däremot delar jag den uppfattning som K-G Bi-
örsmark antydde här tidigare. Det är viktigt att hela
tiden föra debatten på hemmaplan i ett framtidsper-
spektiv. Jag delar också uppfattningen att det är trå-
kigt att Sverige har fastnat i ett nejsägeri eller en
utträdesdebatt om EU-medlemskapet som lagt en våt
filt över framtidsdebatten.
Jag vill t.o.m. gå så långt som att hävda att det
nog är så att det svenska inflytandet över EU och
EU:s utveckling har begränsats på grund av detta. All
erfarenhet i EU visar att det land som kommer bäst
förberett, mest genomtänkt, till en diskussion också är
det land som kan sätta agendan och forma hur debat-
ten ser ut.
Sverige och Sveriges regering har haft en ganska
defensiv inställning, precis om K-G Biörsmark sade,
beroende på att man samarbetar med två utträdes- och
nejsägarpartier, och det har kostat Sverige inflytande.
Jag tror att tågordningen ska vara att först genom-
föra den begränsade regeringskonferensen och förbe-
reda EU för utvidgningen och sedan genomföra ut-
vidgningen så snabbt som möjligt. Där finns en bred
enighet. Sedan ska vi ta den stora diskussionen om
framtiden i EU med de nya medlemsländerna, som är
fullt ut delaktiga på samma villkor som vi andra.

Anf. 17 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Fru talman! Vi är i stort sett överens. Det Folk-
partiet har velat peka på är att man ständigt måste
driva på och hålla siktet högt. Hade företrädare som
Schuman och andra tvekat, tövat, inte vågat, hade vi
inte varit där vi är i dag. Man måste våga ta i de här
frågorna. Det är inte farligt att diskutera. Men här ska
det vara locket på.
Jag tror att detta är en av förklaringarna till att
svenska folket och svenska väljare inte riktigt är med.
Det är bättre att lyfta upp det på bordet, diskutera det
öppet och inte vara rädd för det. Då tror jag också att
svenska folket kommer med i processen på ett annat
sätt.
Vi i Folkpartiet vill driva på. Därför är vi glada
för att Schuman fanns en gång i tiden. Det är därför vi
också är glada att Miljöpartiets Joschka Fischer driver
på. Vi välkomnar det.

Anf. 18 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Jag tänker börja med att yrka bifall
till reservationerna 9 och 8. Miljöpartiet stöder alla
reservationer där det finns med.
Det blev en intressant diskussion här mellan Sten
Tolgfors och Karl-Göran Biörsmark. De verkar vara
överens om att Sverige har en defensiv linje på EU-
nivå. Det är någonting som jag håller med om. Jag
håller inte med om orsaken till eller analysen av var-
för Sverige skulle ha en defensiv linje i EU. Det är
inte så att Socialdemokraterna har en defensiv linje i
EU-frågor därför att det stöds i riksdagen av två EU-
kritiska partier, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Vad tycker Socialdemokraterna om EU? I dag sä-
ger man ja till EMU och man tycker om östutvidg-
ningen. Egentligen driver inte Socialdemokraterna
något på EU-nivå som EU inte är. Socialdemokrater-
na har väldigt svårt att driva igenom något eller tycka
något när det gäller de strukturella frågorna om EU.
Debatten i Sverige om EU-frågorna är en debatt som
tyvärr är alldeles för begränsad och som inte heller
går att jämföras med den debatt som förs på EU-nivå.
Det finns väldigt många saker som den svenska
regeringen och socialdemokraterna tycker är dåligt på
EU-nivå. Det gäller t.ex. frågor där EU begränsar den
ekonomiska politiken och miljöpolitiken. Det är frå-
gor där EU sätter gränser för politikens inriktning och
hämmar miljöutvecklingen.
Vi kan t.ex. inte längre ha några sänkta arbetsgi-
varavgifter i Norrland eftersom EU-kommissionen
har sagt nej. Vi har i dag t.ex. en maxgräns för etanol
i bensin, någonting som Sverige inte vill ha. Vi har
t.o.m. haft projekt där vi ska försöka ha blandpumpar
med etanol i bensin i Sverige och utveckla nya bilar
där man kan ha den här typen av bensininblandning.
Det här är någonting som EU satt stopp för.
När vi nu står inför en reformering av energiskat-
tesystemet kanske det blir så att vi måste begära till-
stånd av EU-kommissionen att ha det energiskatte-
system som vi vill ha. Det beskedet kan vi få vänta på
i ett år eller längre. Vi begränsas i att föra en ekono-
misk politik, och vi begränsas i att föra en miljöpoli-
tik. Det vore bra om EU satte miniminivåer, en undre
gräns. Problemet är att EU sätter andra gränser, en
övre gräns.
Vad gör Sverige här? Driver Sverige och Social-
demokraterna på för att ändra dessa strukturella fel?
Nej, Sverige svär lite grann, kan man säga. Regering-
en svär lite och tycker att det är fel, men man håller
sig inom systemet. Man vågar inte driva på. Det här
är någonting som jag tror är Sveriges problem. Sveri-
ge är snällt, välanpassat och har bäst i klassen på EU-
nivå implementerat de flesta EU-direktiven utan att
bråka särskilt mycket. Sverige ses som ett väldigt
obråkigt land och ett väldigt snällt land, och det tror
jag är ett problem.
Alla här i dag har refererat till Joschka Fischer.
Jag tycker att det är ganska intressant. Joschka Fi-
scher, som är utrikesminister i Tyskland, får vara med
att bestämma dagordningen på den svenska debatten.
Varför drivs den inte mer från svenskt håll? Det är
någonting man kan fråga sig. Vi måste ha en debatt
om EU:s framtid och om EU:s struktur.
Tysklands utrikesminister Joschka Fischer har ta-
lat om att han vill ha en federation, ett Europas för-
enta stater, och att han vill ha en konstitution för
detta. Han säger att vi i dag är på väg mot ett Europas
förenta stater, men det sker i hemlighet, i små steg
och utan demokratisk debatt. Där har han rätt.
Vad tycker då vi här i Sverige om detta? Här
måste vi tycka någonting och inte bara låta det som
sker ske. Vi måste våga diskutera och kritisera EU:s
struktur. Vi borde använda det svenska ordförande-
skapet till att genomföra de strukturella förändringar
som vi vill ha.
Vi vill att EU bör överföra kompetens till med-
lemsländerna som ligger på medlemsländernas nivå
eller på regional nivå. Subsidiaritetsprincipen, även
kallad närhetsprincipen, bör förverkligas. Kommis-
sionen bör inte ha ensamrätt att lägga fram förslag
och bör inte vara det politiska organ det är utan snara-
re ett administrativt organ. Det vore en förändring
som vore önskvärd. Vi måste se till att driva att man
kan ha miniminivåer på skatter på EU-nivå men inga
maximinivåer eller begränsningar av den typ som
finns i dag.
Den process som sker i dag mot en federation -
som jag vet att Karl-Göran Biörsmark stöder, eller
Folkpartiet - är någonting som vi inte vill ha. Vi
anser att en federation är oförenligt med en demokra-
tisk och ekologiskt hållbar utveckling. Jag tycker att
det är intressant att Karl-Göran Biörsmark tror att
man kan banta EU och genomföra en federation.
De i Europa och i EU som vill ha en federation
vill inte banta EU. Alla de krafterna - förutom kanske
svenska Folkpartiet - vill att EU ska ha större be-
slutsbefogenheter. Folkpartiet i Sverige stöder tanken
om en federation för att kunna banta EU och göra att
EU bara ska syssla med det som är gränsöverskridan-
de. Det tycker jag är en ganska intressant tes.
Jag ska gå över till den ekonomiska och monetära
unionen, EMU. EMU är ett av de projekt i vår tid
som kommer att påverka framtiden allra mest. Inom
kort kommer euron att börja fungera som lagligt be-
talningsmedel i de flesta EU-länder. Förespråkare av
EMU från höger till vänster vill avpolitisera den eko-
nomiska politiken och sätta delar av demokratin på
undantag. Det sker till förmån för att för evigt låsa
oss fast vid en politik som ser ökad tillväxt, definierat
som en siffra, som ett självändamål.
EMU är ett omodernt projekt, frånsprunget av
verkligheten. Det finns i dag internationella betal-
ningssystem, e-handel och Visakort. De är exempel
på detta. Alltfler transaktioner och köp sker i dag utan
sedlar och mynt. Allt talar för att dessa är på väg ut
från betalningssystemet.
Det hävdas ibland att EMU ska motverka interna-
tionella valutaspekulationer. Ingenting kan vara mer
fel. EMU försvagar möjligheterna att bygga upp sta-
bila regionala ekonomier och minskar möjligheterna
att motverka de negativa konsekvenserna med globa-
liseringen. I själva verket minskar EMU det politiska
handlingsutrymmet för demokratiska institutioner
som riksdagen.
Det som behövs är internationella regler som
motverkar den alltmer oreglerade och fiktiva speku-
lationsekonomi som vi har i dag.
Vi behöver en Tobinskatt, som innebär att man
beskattar kortsiktiga, globala valutatransaktioner. Det
ska inte vara lönsamt att spekulera kortsiktigt. Detta
skulle ge en grund för långsiktigt hållbara investe-
ringar och en långsiktigt hållbar ekonomi.
Den ekonomiska politik som förs i EU-länderna
av främst socialdemokratiska regeringar bygger,
liksom EMU, på en politik baserad på kvantitativ
ekonomisk tillväxt, som i sin tur leder till en överkon-
sumtion av energi- och naturresurser. Den tar heller
inte hänsyn till en rättvis fördelning. Klyftan mellan
fattiga och rika ökar i dag, både nationellt och på
global nivå.
Denna rovdriftspolitik, som befästs med EMU, är
anledningen till klimatförändringar med översväm-
ningar och orkaner. På detta följer även minskade
förutsättningar för livsmedelsförsörjning.
Med EMU befäster vi än mer den kvantitativa
ekonomiska tillväxten som en norm för den ekono-
miska politiken, och det finns de som vill det. De
skulle gärna se att ekonomiska värderingar blir ramar
som väljare, politiker och demokratin ska hålla sig
inom. Men det är inte demokrati.
Det är inte heller så att t.ex. tillväxt i sig själv är
någonting positivt eller nödvändigt. Vi måste styra
om till en ekonomi som ser till tillväxtens innehåll,
vilka varor och tjänster ett samhälle producerar och
hur dessa produceras. Det är tillväxtens innehåll som
är intressant - inte tillväxten definierad som enbart en
siffra. Vi måste komma ifrån en ekonomisk politik
som utgår från att alla samhällen på vår planet måste
ha tillväxt för att vara hållbara.
EMU tar inte heller hänsyn till att olika EU-länder
har olika ekonomier, olika mängder av privatlån och
företagslån och behöver olika lång tid för att reagera
på ränteförändringar. Utifrån vems villkor kommer
ECB att styra räntan? Blir det utifrån alla dessa län-
ders villkor samtidigt, eller blir det utifrån de domine-
rande ländernas?
Kommer EMU-länderna att behöva få en likartad
ekonomisk struktur för att EMU-projektet ska kunna
fungera? Hur ska denna ekonomiska struktur skapas
och till vilket pris?
Det finns inget självändamål med att ländernas
ekonomiska struktur ska likformas. Det är inte heller
önskvärt. Att olika delar av världen har olika ekono-
misk struktur är en mångfald som t.o.m. är önskvärd.
Det bidrar till utveckling, uppmuntrar kreativitet och
teknisk utveckling och gör världen mindre sårbar.
Det finns många argument mot EMU och några
hedervärda för. Men på det stora hela väger nackde-
larna tungt emot. EMU är motorn i skapandet av en
ökad politisk integration i EU, dvs. en väg mot fede-
ralism. Vi menar att det finns områden där det behövs
samarbete och gemensamma regler på internationell
nivå men att konsekvenserna av EMU blir alltför
långtgående.
En gemensam valutapolitik kommer att skapa ett
starkt tryck för en gemensam finanspolitik, en ge-
mensam skattepolitik och en gemensam arbetsmark-
nadspolitik. I förlängningen riskerar detta att bli ett
centralistiskt projekt i många stycken, och vi får en
ekonomisk regering för EU, vilket bl.a. Joschka Fi-
scher vill ha.
Jag tänker också kort gå in på miljöfrågorna inför
ordförandeskapet. Det finns två områden som vi
tycker att det är viktigt att Sverige prioriterar under
sitt ordförandeskap. Det ena är frågorna om EU:s
struktur, och det andra är miljöfrågorna.
Inget annat land har valt att prioritera miljöfrågor-
na. Konsekvensen har blivit att de har hamnat långt
ned på dagordningen. Man pratar om ekologi och
hållbar utveckling, men en god ekologiskt hållbar
utveckling kräver en annorlunda ekonomisk politik.
Det kräver att vi verkligen har en miljögaranti, dvs.
att länderna får rätt att gå före, både av miljö- och
hälsoskäl. Det har man inte med dagens miljögaranti.
Om den socialdemokratiska regeringen och den
svenska riksdagen väljer att prioritera miljön, kan det
bli så att vi kan komma någon vart på miljöområdet. I
dagens Dagens Nyheter läste jag om vilken roll ord-
förandeskapet spelar. Där står att ordförandeskapet är
mamma och pappa och att alla tittar på mamma och
pappa för att få veta vad som ska hända. Den svenska
forskaren Anna-Karin Svensson anser att ordförande-
skapet faktiskt har betydelse och innebär en möjlighet
att påverka.
Därför tycker jag att det vore väldigt bra om Sve-
rige försökte driva på när det gäller miljöfrågorna.
Från regeringens sida säger man att det händer så
många bra saker på miljöområdet. Men det är två
frågor som är viktigast att driva från miljösynpunkt,
både på EU-nivå och globalt:
Den ena är frågan om en miniminivå för koldiox-
idskatten. Växthuseffekten är global och gränsöver-
skridande. Den andra frågan är att se till att handeln
har ekologiska ramar. Man ska få gå före med både
miljö- och hälsokrav, dvs. miljögarantin.
Det här är två frågor som Sverige borde driva,
men i dag händer ingenting på EU-nivå. Frågan om
en miniminivå på koldioxidskatten är nedlagd. Ett
arbete är på gång för ett ramavtal på energibeskatt-
ning, men en miniminivå för en energiskatt har inte
en styrande effekt. Vi är inte ute efter en energieffek-
tivisering. Det är svårt att få någonting att hända med
en miniminivå på just energibeskattningen. Vi behö-
ver se till att det vi absolut inte vill ha, nämligen
ökade koldioxidutsläpp, är det som beskattas och att
vi har globala regler för det.
Från svensk sida har man tyvärr inte velat ta upp
denna fråga, vare sig under IGC eller på andra områ-
den på EU-nivå. Det tycker vi är sorgligt. Sverige har
hållit en väldigt låg profil och inte drivit dessa frågor.
Vi önskar att man ska göra det annorlunda.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det viktiga i
dag är att vi för en diskussion kring EU:s framtid och
att Sverige vågar driva på strukturella förändringar.
Sverige bör inte bara anpassa sig till systemet som
man gjorde när det gällde införsel av alkohol och
tobak - då accepterade man bara kommissionens
förslag i stället för att våga bråka lite - utan våga
driva förändringar på de områden där man vill ha det.
Sverige måste prioritera miljöfrågorna, för det är
sådana gränsöverskridande problem som vi ska lösa
på internationell nivå.

Anf. 19 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Det är intressant att lyssna till Yvon-
ne Ruwaida. Fastän jag vet att vi i grunden har olika
åsikter om huruvida vi ska vara med i EU eller inte,
så finns det en del saker där våra åsikter stämmer
ganska väl överens.
Den kritik som Yvonne Ruwaida riktade mot re-
geringen kan jag instämma i på många sätt, både när
det gäller miljöområdet och annat.
Men Yvonne Ruwaida sade att Sverige ses som
ett obråkigt och snällt land, och det är nog sant. Men
Sverige ses också som ett negativt land. Jag tror att
när man är obråkig, snäll och samtidigt negativ, så är
det ganska svårt att få igenom någonting.
Miljöpartiet har ju ganska stort inflytande i rege-
ringssamarbetet, även om det kanske inte riktigt gäl-
ler dessa frågor. Därför undrar jag hur Miljöpartiet
arbetar för att Sverige dels ska kunna driva frågor
hårdare, dels faktiskt få gehör för dem. Den som inte
ens vill vara med i EU har självfallet svårt att få in-
flytande.

Anf. 20 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Fru talman! Personligen anser jag inte att EU-
medlemsländerna ser Sverige som ett negativt land.
Snarare ses vi som ett EU-land som gör vad vi ska
och är ganska obråkiga.
Hur kan man påverka regeringen så att den driver
frågor och inte håller en så låg profil på EU-nivå som
man gör i dag? Ja, det handlar mycket om att social-
demokraterna måste bestämma sig för vad de vill med
EU:s framtid. De måste våga diskutera den saken
internt i sitt parti.
Jag tror att det finns väldigt många olika uppfatt-
ningar inom socialdemokratin, och det kanske man
har även i andra partier. EU-nivån skapar nya frågor
som inte alltid är lika enkla att svara på.
Vi försöker påverka, både i EU-nämnden och i de
frågor vi samarbetar om som har EU-relevans. Vi
försöker få regeringen att våga ifrågasätta och driva
frågor på ett mer annorlunda och tydligare sätt. Men
då måste också Sverige och socialdemokraterna be-
stämma sig för vilka strukturella förändringar de vill
genomföra, prioritera bland dem och driva dem. Det
gör man inte i dag. Kanske bör Marianne Andersson
fråga socialdemokratins företrädare om detta senare.

Anf. 21 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Vi har också efterlyst den här debat-
ten. Det är därför som vi här har hänvisat till Yvonne
Ruwaidas partikamrat Joschka Fischer, som tar upp
debatten i ett lite längre, mer visionärt och långsiktigt
perspektiv. Det är intressant, även om vi kanske inte
delar alla hans slutsatser av detta.
Denna debatt finns egentligen inte ute i Europa
heller på det här sättet, men vi är dåliga i Sverige
också.
Vi ska självfallet fråga socialdemokraterna också
hur de vill se EU framöver, men det är viktigt att vi
allihop är med och har en vision. Det borde ni i Mil-
jöpartiet också ha. Hur vill ni att det ska se ut? Nu är
ju Sverige med, och det förutsätter att man jobbar på
ett konstruktivt sätt.
Man vet ju i EU att opinionen i Sverige är den
mest negativa av alla medlemsländers. Jag tror att det
har betydelse - det har betydelse för vår möjlighet att
påverka. När Finland och Sverige blev medlemmar
samtidigt gick Finland in i det hela med full kraft, och
var mycket väl förberett. Det kunde egentligen inte vi
i Sverige vara, på grund av den opinion vi hade. Fin-
land har också åstadkommit väldigt mycket, så Sveri-
ge har lite att ta igen där.
Det är viktigt att vi visar beslutsamhet, och det
borde vi kunna göra oavsett vilken inställning man
hade i folkomröstningen. Man borde kunna gå vidare
och driva på utvecklingen i alla fall.

Anf. 22 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Fru talman! Sverige är snällt och välanpassat, sa-
de Yvonne Ruwaida - och det ligger väl någonting i
det. Som nämnts här flera gånger har samtidigt en av
Miljöpartiets medlemmar ute i Europa, Joschka Fi-
scher, talat klartext. Han har talat som en visionär
liberal, skulle jag vilja säga.
Debatten om hur det ska se ut i framtiden är na-
turligtvis jätteintressant. Kommer det att vara någon
form av federation, någon form av förenta stater eller
hur kommer det att bli? Det är omöjligt att säga i dag.
Men vad vi från vår sida driver är att de frågor som vi
bara klarar med ett överstatligt samarbete - ett sam-
arbete mellan staterna på en överstatlig nivå - måste
vi hantera på ett vettigt sätt. Det måste bli lite kraft
och klös i besluten! Det är ju det som är unikt för EU
om man jämför med andra samarbetsorganisationer
ute i världen. Det finns kraft bakom EU, eftersom
medlemsländerna har ställt sig bakom det hela.
Jag vet inte om Yvonne Ruwaida såg på TV i går
kväll. Per Gahrton var med i 8 dagar, och även han
erkände, vad jag förstod av debatten, att det måste till
någonting sådant här för övergripande miljöfrågor
t.ex. Inte ens en så kraftfull motståndare som Per
Gahrton är alltså främmande för den tanken!
Jag har en fråga till Yvonne Ruwaida. Vi hörde
tidigare här Vänsterpartiets företrädare Lars Ohly
säga att Vänsterpartiet tydligen har ändrat sig, vad jag
förstod på inlägget. Vänsterpartiet vill inte längre att
Sverige lämnar EU - partiet har inte det på sitt pro-
gram. Har Miljöpartiet fortfarande kvar ståndpunkten
att man vill lämna EU?

Anf. 23 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Fru talman! Karl-Göran Biörsmark kallar Joschka
Fischer för en visionär liberal. Karl-Göran Biörsmark
kanske inte vet vad Joschka Fischer tycker i EU-
frågor. Han vill ha en ekonomiskt integrerad ekono-
mi. Han vill även ha en arbetsmarknadspolitik på EU-
nivå. Det är inget bantat EU som Joschka Fischer vill
ha. Han är en federalist av stora mått, som vill se ett
EU som snarare har svällt ut ganska mycket mer än
vad det har gjort i dag. Jag kan alltså inte förstå hur
Karl-Göran Biörsmark kan se Joschka Fischer som en
förebild när det gäller att ha en federalistisk, bantad
linje.
Det finns inget federalistiskt, bantat EU eller nå-
gon sådan diskussion på EU-nivå. Federalisterna vill
ha ett utökat EU. De vill oftast ha både ekonomisk
politik och arbetsmarknadspolitik på en EU-nivå med
en ekonomisk regering.
Jag tycker att det är lite roligt att det i dag t.o.m.
är så att Folkpartiets ekonomiska motion inte skulle
gå att genomföra på grund av EU:s regler. Folkpartiet
vill ju ha sänkt arbetsgivaravgift bara inom tjänste-
sektorn. Det är någonting som vi i dag inte tillåts göra
med de EU-regler som finns! Vi kan sänka momsen
på försök på vissa områden, men vi kan inte bara
sänka arbetsgivaravgiften för t.ex. tjänstesektorn - det
är någonting som EU inte tillåter oss att göra. Man
kan inte genomföra Folkpartiets politik med dagens
EU. Hur vill Karl-Göran Biörsmark göra någonting åt
det?
När det gäller medlemskapet i EU har vi sagt: Vid
institutionella förändringar av EU ska man ha en ny
folkomröstning om dessa. Blir det ett nej - om det nu
gäller EMU eller ett nytt fördrag - ska vi också ha en
folkomröstning om utträde eller inte.

Anf. 24 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Fru talman! Nej, det är säkert så att Joschka Fi-
scher och vi inte är överens på alla punkter. Men på
den punkt som vi talar om här, nämligen när det gäl-
ler att gå vidare med ett djupare samarbete och att
man kan göra detta i någon form av federalistisk
utveckling, är vi tydligen överens. Sedan kan man
diskutera innehållet i detta, och det är vi öppna för att
göra; hur mycket, hur lite och på vilka områden? Det
kan vi naturligtvis göra.
Vi köper alltså inte Joschka Fischers tal och det
som de gröna står för helt och hållet - naturligtvis
inte. Det tror jag inte heller ens har föresvävat Yvon-
ne Ruwaida. Debatten får så småningom visa var vi
hamnar.
När det gäller sänkt skatt på tjänster så finns det
någon sorts uppgivenhet i debatten. Man säger: Det
går inte i dag. Tänk om man hade en sådan syn på
politiken! Man säger: Det går inte i dag, för reglerna
tillåter inte det och lagen tillåter inte det. Vi är ju till
för att förändra, eller hur? Vi försöker peka på vägar
och möjligheter.
Vi tycker att förslaget om sänkt skatt inom tjäns-
tesektorn är alldeles utmärkt. Om det nu är så att man
inte kan klara det i dag fullt ut så får vi väl fortsätta
med opinionsarbetet och den politiska dialogen och
debatten för att genomföra det.
Jag fick inte svar på min fråga. Har Miljöpartiet
också ändrat uppfattning, som Vänsterpartiet? Eller
står ni kvar vid att ni vill lämna EU?

Anf. 25 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Fru talman! Jag har aldrig hört en folkpartistisk
företrädare, vare sig Karl-Göran Biörsmark eller
någon annan, visa vilka förändringar som krävs för
att Sverige ska kunna driva en självständig ekono-
misk politik så att man i Sverige ska kunna genomfö-
ra Folkpartiets egen ekonomiska motion om att sänka
arbetsgivaravgiften bara för tjänstesektorn. Jag har
aldrig hört ett ord om vilka förändringar av EU som
krävs för att kunna genomföra Folkpartiets egen poli-
tik.
I dag får vi nämligen inte det, med de regler som
finns på EU nivå. Eller är det kanske så att Folkparti-
et inte är fullt medvetet om hur mycket EU påverkar
den svenska ekonomiska politiken, och vilka gränser
som i realiteten sätts för Sveriges ekonomiska poli-
tik?
Jag svarade på frågan om Miljöpartiets syn på EU,
men jag kan upprepa det för Karl-Göran Biörsmark:
Vi i Miljöpartiet har sagt att vi är EU-kritiska, och vi
har inte bytt uppfattning i vår syn på det svenska
medlemskapet i EU. Men vi respekterar folkomröst-
ningen. Vid institutionella förändringar av EU, t.ex.
om Sverige skulle rösta för ett ja eller ett nej till EMU
eller om det blir nya fördragsändringar, så vill vi ha
en folkomröstning efter detta om utträde eller inte.
Om Sverige t.ex. väljer att inte vara med i EMU så
kanske man vill ta ställning till ett fortsatt samarbete
eller inte. Det är detta som är Miljöpartiets linje i
frågan.
När det sedan gäller federalismen, och att tro att
vi kan diskutera innehållet i en federation efteråt,
eller att tro att det över huvud taget finns krafter i EU
som driver samma bantade, federalistiska linje som
Folkpartiet i Sverige så vill jag säga: De krafterna
finns inte! Alla federalister är för ett utvidgat EU-
samarbete.

Anf. 26 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Representanter för Miljöpartiet och
Vänsterpartiet är mästare i att se allt vad som har med
EU att göra upp och ned. Vi är kanske lite dåliga på
att ta tag i de frågorna för att få en debatt. Det kan jag
erkänna. När EU har en ambition och ett mål och
fattar ett beslut är det oftast så, precis som i Sveriges
riksdag, att det finns en del nackdelar med ett sådant
beslut också. Dessa nackdelar målas alltid upp av
miljöpartister och vänsterpartister så att man ser dem
upp och ned.
Jag vill ta upp en enda fråga, och jag vill vädja om
ett mycket tydligt svar. Kristdemokraterna har inte
tagit ställning för en federation, men jag vill ändå
ställa frågan eftersom den är ganska vital. Yvonne
Ruwaida sade att en federation är odemokratisk och
ohållbar ur ett miljöperspektiv. Kan jag få en förkla-
ring till det? På vilket sätt är en federation odemokra-
tisk och ohållbar?

Anf. 27 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Fru talman! Det handlar om min grundsyn på de-
mokrati, dvs. att demokrati är allra bäst när besluten
fattas så nära människor som möjligt. I den federalis-
tiska inriktning som diskuteras på EU-nivå ska fler
och fler beslut fattas av kommissionen eller av en
ekonomisk regering om det finns en sådan i framti-
den. Då fattas inte besluten så nära människorna som
möjligt.
I EU går man dessutom in och detaljstyr. Jag ser
inga tecken på att en federalistisk inriktning skulle
vara en utveckling där man går bort från den här
detaljstyrningen, snarare tvärtom. Utifrån det pers-
pektivet är en federalistisk inriktning odemokratisk.
Vad är grunden för EU? En kvantitativ ekonomisk
tillväxtpolitik är ramen för EU-samarbetet. För mig
går inte den kvantitativa ekonomiska tillväxtpolitiken
alltid hand i hand med en ekologiskt hållbar utveck-
ling. Det är tillväxtens innehåll som är intressant.
Marknaden måste ha ekologiska ramar. Dessa ekolo-
giska ramar sätter man inte på EU-nivå. Handeln och
varors rörlighet går före alla andra hänsyn. T.o.m.
djurens rörlighet går före hur man behandlar djuren.
Om man bygger en federation med ännu mer makt
på denna EU-nivå, med både det som är grunden för
EU-samarbetet och den detaljstyrning man har, anser
jag att det är odemokratiskt och inte hållbart ur eko-
logisk synpunkt.

Anf. 28 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! En federation bygger såvitt jag vet på
olika nivåer av beslutande i ett samhälle. Det finns
lokala, regionala och nationella nivåer. Det som
skulle tillkomma här är den centrala nivån. En fede-
ration är en helhet. Innebär detta att Tyskland inte
skulle vara demokratiskt i och med att man har stater
och egna lagar i vissa stater som avviker från de cent-
rala? Skulle inte USA vara demokratiskt? Jag skulle
vilja säga att de är mer lokala i sitt beslutande än vad
Sverige är som nationalstat.
Frågan gäller om inte Tyskland och USA är de-
mokratiska eller ekologiskt hållbara länder?

Anf. 29 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Fru talman! Det finns ingen norm för vad som är
mest demokratiskt eller inte. Vi har olika västerländs-
ka länder med olika demokratiska styrelsesätt.
Enligt min uppfattning är ett land som USA mind-
re demokratiskt än ett land som Sverige av två skäl. I
USA har man ingen representativ demokrati. Om
Folkpartiet får 5 % och Miljöpartiet 10 % speglas det
också i riksdagen. I USA har man olika valkretsar där
man väljer en person. Jag tycker att det är mindre
demokratiskt.
Det andra skälet är att i ett land som USA har man
ett extremt lågt valdeltagande på grund av att männi-
skor inte känner att det är demokratiskt. De känner att
de inte kan påverka och att deras röst inte har någon
betydelse i det demokratiska systemet.
På papperet är det demokratiskt, men som jag ser
det är USA mindre demokratiskt i verkligheten än ett
land som Sverige som har representativ demokrati där
allmänheten kan föra en diskussion om olika frågor.
Sedan gäller det detta med olika nivåer och att
även ett federalt EU skulle kunna vara demokratiskt.
Det är kanske en kristdemokratisk uppfattning att
man i dag på EU-nivå bara fattar beslut om de vikti-
gaste gränsöverskridande frågorna. Miljöpartiets
uppfattning är att EU fattar beslut på detaljnivå på ett
sätt som inte är förenligt med en förankring nära
människorna, snarare tvärtom. Man tar till sig fler och
fler beslut på alla olika områden. Men vi har kanske
olika uppfattningar där.

Anf. 30 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Jag vill instämma i det mesta av det
som Yvonne Ruwaida har sagt. Hon har också välta-
ligt formulerat en språklig innovation, nämligen ordet
"obråkig", ett adjektiv som jag kanske inte skulle
använda för alla deltagare i den här debatten.
Fru talman! Det finns en reservation från Miljö-
partiet i utrikesutskottet som heter reservation nr 8.
Där skriver Miljöpartiet att Sverige bör prioritera
frågan om att avskaffa kommissionens ensamrätt att
lägga fram förslag och i stället ge förslagsrätt åt de
nationella parlamenten och Europaparlamentet.
Min fråga är: Hur stämmer det överens med
Yvonne Ruwaidas vältaliga antifederalism? Anser
inte Yvonne Ruwaida att ett stärkande av EU-
parlamentets roll leder i samma riktning som federa-
listerna vill leda oss?

Anf. 31 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Fru talman! Vi har kommit fram till att om vi har
ett Europaparlament ska de kunna lägga fram förslag,
precis som de nationella parlamenten. Det innebär
inte att Europaparlamentet ensamt kan lägga fram
förslag. I dag har kommissionen rätten att lämna
förslag och ska samtidigt genomföra dessa. Man har
alltså ett visst politiskt utrymme inom det mandat
man har samtidigt som man är ensam förslagsställare.
Tillsammans med alla nationella parlament blir det
ganska många som har rätt att lägga fram förslag.

Anf. 32 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Jag konstaterar då att ett sådant här
förslag skulle leda till att legitimiteten för EU-
parlamentet skulle stärkas, vilket ju är precis det som
federalisterna i Europa vill. Därför är jag mycket
tveksam till Miljöpartiets inställning i den här frågan.

Anf. 33 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Låt mig börja där Holger Gustafsson
slutade. Det blir ju fullständigt bisarra konsekvenser
av det resonemang som Yvonne Ruwaida för. Några
av jordens största demokratier, USA, Tyskland och
Storbritannien, faller utanför Miljöpartiets definition
av sann demokrati.
Jag tror att de ord Yvonne Ruwaida egentligen
sökte var proportionellt valsystem och inte represen-
tativ demokrati. Majoritetsval skulle alltså vara ode-
mokratiska enligt Yvonne Ruwaidas definition. När
valdeltagandet blir lågt, vilket jag gärna medger är ett
problem, skulle det innebära att landet var mindre
demokratiskt i sitt system. Slutsatsen av detta kan ju
bara bli att de länder som är mest demokratiska är de
diktaturer som haft ett valdeltagande på 99,99 % och
där man dessutom röstat på samma person. Men nog
om detta. Jag tror att alla inser hur underligt resone-
manget är.
Den parallell som Yvonne Ruwaida drog mellan
Visakort och EMU är inte heller relevant. Poängen
med EMU är att man får bort växelkursrisker och
transaktionskostnader och skapar ökad transparens i
ekonomin. Detta tillgodoses inte på något vis med ett
Visakort. Allt detta kvarstår med ökade kostnader för
företag och med svårigheter för människor att jämfö-
ra priser. Också transparensen i form av att männi-
skor kan jämföra alltifrån skatter till välfärdssystem
och levnadsstandard på ett mycket enklare sätt faller
bort med Yvonne Ruwaidas Visakortalternativ.
Hon talade också om Tobinskatten. Låt mig säga
att jag har direkt motsatt uppfattning i den frågan. Det
är nämligen så att kapitalrörelser utjämnar skillnader
som finns på marknaden. Det gör att pengarna går dit
där de gör mest nytta. När man stryper investerings-
flöden, som är resultatet av Tobinskatten, kommer det
att drabba inte minst u-länderna. Implicit säger man
egentligen att politiker vet bättre var pengarna gör
bäst nytta än vad marknaden själv gör när människor
ansvarar för sina egna pengar.
Låt mig sluta med att be Yvonne Ruwaida ut-
veckla Miljöpartiets syn på fredsfrågan och på kris-
hanteringen, eftersom hon inte har nämnt det. Hur ska
EU bäst agera för freden i närområdet, vilket är
grundsyftet med hela samarbetet?

Anf. 34 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Fru talman! EMU leder till ett betalningssystem
som gäller EMU-länderna. Men världen är större än
EMU-länderna.
Calmforsutredningen konstaterade att växlings-
kostnader är knappt en promille av BNP. Det är inte
växlingskostnader som är ett argument för EMU eller
för en gemensam ekonomisk valuta. Euron kommer
bara att bli betalningsmedel på begränsad eurolands-
nivå, vilket enligt mitt tycke gör att euron som betal-
ningsmedel blir överflödig. Växlingskostnader kvar-
står gentemot andra valutor, även om det inte är den
stora frågan enligt Calmforsutredningen. Och det
håller jag med om.
När det gäller Tobinskatten tycker jag att det är
viktigt att begränsa den kortsiktiga klippekonomin
när folk tjänar pengar på att skicka pengar fram och
tillbaka utan att vilja investera långsiktigt. Sten
Tolgfors sade att han vill gynna investeringar. Det
vill jag också. Men investeringar är något som inne-
bär att man långsiktigt investerar, och då behöver
man inte ha en Tobinskatt. Men man behöver ha det
för att stoppa de kortsiktiga "bara-tjäna-pengar-
transaktioner" som finns. Det finns många i dag in-
ternationellt som stöder en Tobinskatt.
När det gäller fredsfrågan ser inte jag EU:s ge-
mensamma säkerhets- och utrikespolitik som någon-
ting som främjar freden i sig. Samarbete länder
emellan främjar freden. Det vi måste jobba med, som
är väldigt viktigt, är att se till att förebygga innan
konflikter bryter ut när det gäller både inbördeskrig
och krig mellan länder. I dag minskar man på EU-
nivå det förebyggande arbetet därför att man minskar
biståndet på EU-nivå.

Anf. 35 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Det är rätt att inte alla länder i världen
är tänkta att gå med i EMU. Men det är trots allt de
15 länder som Sverige har störst ekonomiskt utbyte
med, och vi kommer snart att lägga till ytterligare 12
länder. Sammanlagt kommer det alltså att innefatta 27
länder. I ett land som Estland gör man allt man kan
för att få komma med så snabbt det bara är möjligt.
När det gäller Tobinskatt argumenterar Yvonne
Ruwaida för kvarstående obalanser i världsekonomin
och strypta investeringsflöden till u-länderna. Det är
exakt konsekvenserna av vad det skulle vara. Politi-
ken skulle överpröva de som äger pengarna och deras
rätt att placera dem där de ger störst avkastning. Det
skulle också strypa en del av tillväxtkraften i världse-
konomin.
Yvonne Ruwaida säger också att samarbete
främjar freden. Men varför vill ni då inte vara med?
Vi har tidigare i dag fått redovisat hur Vänsterpartiet
har agerat när det gäller snart sagt samtliga interna-
tionella samarbeten, och Miljöpartiet är likadant.
Inför folkomröstningen fick vi höra att om det blev
ett nej till EU-medlemskap skulle ja-sidan driva fram
folkomröstning på folkomröstning tills det blev ett ja.
Men Miljöpartiet har agerat just precis så som man på
förhand beskyllde ja-sidan för att komma att agera.
Det blev ett ja, men nu ska man folkomrösta gång på
gång om allt och inget tills det blir det nej man
egentligen vill ha.
Det måste vara jobbigt för en svensk miljöpartist.
När Europas övriga miljöpartister argumenterar för
hur de vill stärka samarbetet står man i Miljöpartiet
svarslös. Man ska över huvud taget inte vara med.
Joschka Fischer är en representant för ett europe-
iskt miljöparti som argumenterar i precis motsatt
riktning till vad Yvonne Ruwaida gör.
Slutligen detta med fredsfrågan mer konkret. Det
är inte alls så som Yvonne Ruwaida säger, att EU
drar ned på det förebyggande arbetet. Tvärtom pågår
nu, delvis på svenskt initiativ, en mycket tydlig debatt
om hur EU ska jobba för att förebygga kriser, civilt
och militärt, och om hur man ska agera när kriser och
krig väl har brutit ut, civilt och militärt. Men vi ser
inte Miljöpartiet i den diskussionen, och jag fick inte
heller något svar just nu.

Anf. 36 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Fru talman! När det gäller Tobinskatten tycker jag
att det inte ska vara lönsamt att spekulera kortsiktigt.
Vi vill också att inkomsterna från Tobinskatten ska
kunna användas för att sätta upp en global finansin-
spektion, för att ge FN en stabilare finansieringsbas
eller för att utgöra en satsning på fattigdomsbekämp-
ning.
Vi måste bekämpa fattigdomen. Vi måste se till
att ha ekonomiska resurser för att förebygga konflik-
ter i världen. På den här punkten har alla EU-länder
tillsammans, med en gemensam EU-budget, de se-
naste fem åren minskat biståndet till länderna utanför
EU. Det är verklighet, Sten Tolgfors. Man har inte
ökat det ekonomiska biståndet. Däremot talar man om
att man ställer upp, om att man är solidarisk. Men
reellt sett är det pengarna som räknas, och antalet
pengar man bidrar med har minskat.
Många av de frågor som EU driver internationellt
tycker inte jag alltid bidrar till en hållbar utveckling i
många av omvärldens länder. När EU driver frågor på
WTO-nivå blir en av de viktigaste frågorna hur man
kan öka tillgängligheten för EU:s företag i andra
länder - att få bort icke-diskriminerande åtgärder. Det
kanske låter fint med icke-diskriminerande åtgärder.
Men i realiteten innebär det att de välutvecklade län-
derna kan slå ut marknader i länder som inte är lika
välutvecklade, och det bidrar inte till stabilitet i värl-
den, och det bidrar inte till fred.

Anf. 37 BIRGITTA AHLQVIST (s):
Fru talman! Innan jag går in på mitt förberedda
inlägg skulle jag vilja ta upp två saker.
Det första är att Yvonne Ruwaida i sitt inlägg re-
dogör för socialdemokratisk EU-politik. Jag vill, fru
talman, framföra till Yvonne Ruwaida att behöver vi
socialdemokrater talesmän är det i alla fall inte Mil-
jöpartiet vi vill ha.
Det andra jag skulle vilja kommentera är att man
pratar om att Sverige är ett "obråkigt" land, att vi är
snälla, att vi aldrig säger ifrån. Efter fyra år i EU-
parlamentet kan jag säga att Sverige och de svenska
EU-parlamentarikerna räknas som väldigt bråkiga.
Jag kan säga att vi ifrågasätter, att vi är besvärliga, att
vi lägger fram nya förslag till olika rapporter. Där-
emot finns det andra länder, utan att nämna dem vid
namn, som anses snälla och "obråkiga", men inte
Sverige.
Fru talman! EU-samarbete spänner över många
områden och handlar om såväl utrikespolitiska frågor
som om konsumentskydd, produktsäkerhet och miljö-
regler. Samtliga departement är engagerade i arbetet.
Men jag kommer i mitt inlägg att bara beröra sju av
områdena: ordförandeskapet, utvidgningen, syssel-
sättningspolitiken, jämställdhetsarbetet, miljöpoliti-
ken, krishanteringen och asyl- och flyktingpolitiken.
Låt mig börja med att slå fast hur viktigt det är att
regeringen varje år gör en årsbok om verksamheten i
EU. Den är saklig och omfattande, och har redan fått
status som en viktig uppslagsbok om EU i aktuella
frågor. Glädjande nog har också de önskemål som vi i
riksdagen har uttalat, gällande främst redogörelser för
hur Sverige agerat i ministerråden och hur samrådet
med riksdagen har skett, tillgodosetts.
Sveriges ordförandeskap i EU har flera gånger
behandlats här i riksdagen. Det är bara drygt två
veckor sedan frågan debatterades här i kammaren i
partiledardebatten om EU. I årsboken redogörs för det
samråd som skett.
Det utkast till ordförandeskapsprogram som rege-
ringen presenterat är enligt min mening både omfat-
tande och innehållsrikt. Även om mycket oförutsett
kan inträffa både hoppas och tror jag att regeringen,
med hjälp av oss i riksdagen, kan driva frågorna om
sysselsättning, miljö, EU:s utvidgning, öppenhet och
internationell solidaritet. Utskottet menar att EU-
ordförandeskapet ger oss stora möjligheter att påver-
ka unionens arbete, och denna möjlighet bör vi ta till
vara. Det är viktigt att vi riksdagsledamöter är aktiva
och engagerar oss i de sjuttiotal möten som kommer
att hållas runtom i landet under ordförandeskapet.
Alla de frågor som regeringen tar upp i ordföran-
deskapsprogrammet är viktiga. Men utvidgningen av
EU står ändå i en klass för sig. Inte minst flera motio-
ner om detta visar på den breda enighet som finns i
riksdagen för ett utvidgat EU. 1999 har flera konkreta
steg tagits för att öppna EU:s gemenskap till fler
länder, inte minst till dem som led under kommunis-
mens diktatur.
Det är otvivelaktigt så att den fas som nu står
framför oss blir betydligt tuffare än vad som varit
hittills. Principiellt kan det vara lätt att instämma i
den historiska utmaning som utvidgningen utgör, men
det kommer att vara betydligt svårare när det handlar
om konkreta beslut som måste fattas för att möjliggö-
ra den: nya regler för inflytande, nya sätt att dela upp
de pengar som går till regionalt stöd och inte minst
stora förändringar inom jordbrukspolitiken. Här
kommer vi i riksdagen att ha en viktig roll när det
gäller diskussioner och förankring av regeringens
politik.
Ända sedan vårt medlemskap i EU har Sverige
drivit frågorna om sysselsättning och jämställdhet.
Sverige har drivit dessa frågor mycket aktivt och har
även fått gott genomslag för dem inom unionen. Jag
vill särskilt uppmärksamma toppmötet i Feira, där
man antog målet om full sysselsättning för EU.
Både jämställdhets- och sysselsättningspolitiska
frågor kommer att stå högt på dagordningen under
ordförandeskapet. Utskottet ser mycket positivt på
dessa prioriteringar.
I flera motioner behandlas miljöfrågorna. Jag
tycker att man i årsboken på ett bra sätt redogör för
den ambitiösa miljöpolitik som Sverige driver i EU.
Inom miljöområdet kommer vi nu att börja arbeta på
samma sätt som varit framgångsrikt inom jämställd-
hetsområdet, nämligen att integrera miljöfrågorna i
alla andra områden. Som ni vet kallas det mainstrea-
ming. Inför Göteborgstoppmötet ska nio olika minis-
terrådskonstellationer ha utvecklat och färdigställt
sina strategier för integration av miljöhänsyn.
Jag vill också lyfta fram arbetet med att ta fram en
EU-strategi för hållbar utveckling - ett uppdrag som
kommissionen fick i Helsingfors förra året. Strategin
innebär i korthet att alla nu levande människor ska
kunna tillgodose sina behov utan att de drabbar
kommande generationer. Detta är onekligen en stor
utmaning.
Miljöpartiet har kritiserat den s.k. miljögarantin i
EU, dvs. att ett land i särskilda fall kan få behålla
eller införa undantag från regler om det behövs för att
skydda människors och djurs hälsa samt miljön m.m.
Sverige har t.ex. fått behålla strängare regler rörande
träskyddsmedlet kreosot med hänvisning just till
miljögarantin.
Det är helt klart att det finns en motsättning mel-
lan att å ena sidan ha en fungerande marknad med
lika regler och å andra sidan tillåta att vissa länder har
krav på produkter som utestänger vissa länders varor.
Kraven på att låta länder gå före när det gäller
strängare miljökrav är något som vi måste arbeta
vidare med.
Men det är ändå så att redan nu ger miljögarantin
en möjlighet att gå före. När vi kan visa på hälso- och
miljörisker är detta oomtvistligt. Det innebär i sig att
en ökad satsning på forskning, som nu genomförs i
Sverige med bl.a. Miljöpartiets hjälp, är en viktig
förutsättning för att flytta fram positionerna. Om ett
medlemsland tillåts behålla eller införa en regel som
avviker från EU:s har kommissionen skyldighet att
undersöka om den risk för miljön eller människors
eller djurs hälsa som det enskilda landet bevisat kan
gälla hela gemenskapen. Om så är fallet är kommis-
sionen skyldig att föreslå åtgärder för hela EU. Miljö-
frågorna i EU har förts fram under det gångna året,
också när det gäller hur vi ska kunna utnyttja miljöga-
rantin bättre.
Ett annat område som har utvecklats oerhört
snabbt det senaste året är den europeiska krishante-
ringen. Kraften och målmedvetenheten i processen
imponerar. Därför är det extra viktigt att den svenska,
och för den delen finska, inriktningen på arbetet har
väglett. EU ska arbeta med de s.k. Petersbergsupp-
gifterna, humanitär hjälp och fredsfrämjande verk-
samheter. Dessa uppgifter finns inskrivna i Amster-
damfördraget tack vare Sverige och Finland. Det
handlar inte om en EU-armé, inte heller om ett ge-
mensamt försvar. Det handlar om att EU ska visa
solidaritet när det gäller att hantera civila och militära
kriser. Och de civila delarna ska ha stort utrymme.
Inte minst här i riksdagen kommer vi att hålla
ögonen på regeringen i dessa frågor. Det är en inte
alltför kvalificerad analys att det på andra håll i Euro-
pa kan finnas grupper med andra intressen när det
gäller just dessa frågor än våra. Den inriktning som
nu gäller, krishanteringen i alla dess delar, är bra och
riktig. En gemensam armé eller ömsesidiga säker-
hetsgarantier är däremot ingenting vi önskar.
I samband med kriser och konflikter kommer
nästan alltid frågan om flyktingar upp. Därför vill jag
i slutet av mitt anförande nämna några ord om detta.
När Amsterdamfördraget trädde i kraft förra året
skedde stora förändringar när det gäller EU:s asyl-
och immigrationspolitik. Enligt utskottets uppfattning
visade toppmötet i Tammerfors, som behandlade
dessa frågor, på en stark politisk vilja att inom EU
utveckla en gemensam asyl- och migrationspolitik på
humanitetens och asylrättens grund. Vi vill inte se ett
EU som stänger in sig i en rikemansoas, utan ett EU
där alla länder tar ansvar för de människor som måste
söka asyl. Sveriges regering driver traditionellt
svenska principer inom flyktingpolitiken som huma-
nitet och respekt för internationella åtaganden.
Avslutningsvis yrkar jag bifall till utskottets hem-
ställan och avslag på motionerna.

Anf. 38 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Fru talman! Jag vill börja med konflikten mellan
miljö och handel. Birgitta försvarar miljögarantin.
Som jag ser det är problemet med miljögarantin fram-
för allt punkt 5 i artikel 95. Där ställs krav på att
medlemsstater ska kunna bevisa att ett aktuellt pro-
blem är specifikt för en medlemsstat eller att det
uppkommit efter den tidpunkt då man beslutat om
harmoniseringsåtgärd.
Det är så i dag att vi på många områden, både vad
det gäller miljö och hälsa, inte får ställa högre krav.
Vi måste tillåta azofärgämnen i godis i dag. Vi be-
handlar djur på ett omänskligt och ovärdigt sätt under
transporterna i dag. Här duger inte miljögarantin.
Då säger Birgitta att det är så att det finns en mot-
sättning mellan en fungerande marknad och mil-
jökrav, och därmed legitimerar hon att man inte ska-
par ekologiska ramar eller hälsoramar för marknaden.
Detta är ett synsätt som Miljöpartiet verkligen tar
avstånd från. En marknad kan visst fungera även om
man ställer miljökrav. Men socialdemokraterna tyck-
er kanske att handel går före miljöfrågor.
När det gäller Feira kan jag säga att man fattade
ett beslut om att ha full sysselsättning som mål. Jag
undrar vad detta innebär. Innebär det att socialdemo-
kraterna stöder att man har en ekonomisk politik och
en arbetsmarknadspolitik på EU-nivå?
Hur kommer det sig att socialdemokraterna inte
kan tänka sig att driva frågan om strukturella föränd-
ringar inom EU? Hur kommer det sig att man, fastän
man tycker att det är fel, accepterar att vi inte kan
sänka arbetsgivaravgiften t.ex. för en viss sektor eller
för ett visst område, t.ex. Norrland? Fast man tycker
att det är fel accepterar man detta och driver inte
frågan om strukturella förändringar. Man hade t.ex.
kunnat säga att man på skatteområdet hade kunnat
tänka sig minimiregler, men ingenting annat.

Anf. 39 BIRGITTA AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! När det gäller miljögarantin sade jag
också - jag hoppas att det framkom - att det finns
mycket att arbeta vidare på. Det är bara början. Det är
i alla fall någonting som Sverige arbetade mycket
aktivt för att få in i Amsterdamfördraget, och lyck-
ades med. Men det är alltså mycket arbete som åter-
står där.
När det gäller arbetet med upphandlingsfrågor vill
jag säga att detta pågår för fullt i kommissionen i dag.
Det gäller just miljökrav vid offentlig upphandling
och möjligheten att upphandla lokalt, som finns med i
en av motionerna och i en av reservationerna. Detta
arbete pågår för fullt. Sverige och den svenska rege-
ringen driver dessa frågor mycket hårt.
När det gäller full sysselsättning är det så att ar-
betet ligger på de nationella parlamenten. Det ligger
på Yvonne Ruwaida och på mig och alla andra här i
riksdagen att se till att vi för en politik i Sverige som
gör att vi får full sysselsättning. EU stöder medlems-
länderna i detta arbete, men det ligger alltså på de
nationella parlamenten.

Anf. 40 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Fru talman! Vi tycker att det är lustigt att man
från socialdemokraternas sida har framställt uttalan-
det i Feira som en stor seger om man själv anser att
det inte har någon innebörd utan att arbetet ligger på
nationell nivå.
Sedan är det ju så att vi hindras i vår sysselsätt-
ningspolitik av olika EU-regler. Vi förhindras att
driva fram sysselsättning genom att sänka arbetsgi-
varavgiften i Norrland eller för tjänstesektorn. Det är
någonting vi inte kan göra. Det sätter faktiskt gränser
för vilken ekonomisk politik vi kan föra, som mot-
verkar målet full sysselsättning.
Det jag tycker är oerhört viktigt att veta är hur det
kommer sig att socialdemokraterna inte kan visa på
att de vill förändra i EU:s strukturer. Varför säger de
inte t.ex. att det bara får vara minimiregler på skatte-
området på EU-nivå och att man kommer att driva
den frågan inom alla olika EU-områden som man
behöver driva den inom?
När det gäller miljön är det två viktiga frågor. Det
är miljögarantin, och det är koldioxidskatten. Varför
tar vi inte upp det som en fråga under ordförandeska-
pet? Varför tar vi inte upp frågan om koldioxidskatt,
t.ex., under IGC? Det finns andra länder som gör det.
Jag ser inte att Sverige aktivt tycker och driver
frågor på EU-nivå. Vi pratar bara om att processer är
på gång. Men ska vi avvakta dessa processer kommer
det att ta åratal, och det kanske inte händer någonting.
Sverige måste ha en tydlig vilja och tydligt driva
dessa frågor.
Här vill jag veta av socialdemokraterna vilka frå-
gor man kan tänka sig att driva strukturellt under
ordförandeskapet, men också i andra relevanta sam-
manhang, när det gäller en förändring av EU.

Anf. 41 BIRGITTA AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! När det gäller påståendet att det som
beslutades i Feira upplevs som en stor seger vill jag
säga att det är en stor seger att EU kan ta ett sådant
beslut och att 15 medlemsländer kan enas om att vi
ska ha full sysselsättning och att EU också stöder
medlemsländerna i arbetet med det.
Jag måste säga att jag tycker att det är konstigt om
Miljöpartiet tycker att ett sådant beslut är dåligt. Det
måste också Miljöpartiet anse vara en stor seger och
ett bra beslut, även om det ligger på de nationella
parlamenten att föra en politik så att detta uppnås. Det
förvånar mig också att Miljöpartiet säger att det är
felaktigt.
När det gäller arbetsgivaravgifterna kan jag tyvärr
inte svara på i vilket skede arbetet är. Men jag vet att
Näringsdepartementet arbetar mycket hårt med att få
behålla dessa arbetsgivaravgifter uppe i Norrbotten,
eftersom jag själv har varit med på diskussionerna där
uppe. Men jag kan i dag inte svara exakt på hur långt
det arbetet har kommit.
När det gäller miljöfrågorna tycker jag att jag var
tydlig i mitt inlägg. Sverige driver miljöfrågorna
mycket hårt. Vi gör det nu, och vi kommer att göra
det under ordförandeskapet.

Anf. 42 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Situationen mellan EU och Österrike
är i dag inte tillfredsställande ur demokratisk och
subsidiär synvinkel. Regeringens linje är normalt
öppenhet och dialog och inte isolering. Min fråga till
Birgitta Ahlqvist är vad regeringen gör för att hitta en
väg framåt i Österrikefrågan.

Anf. 43 BIRGITTA AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Regeringen och kanske framför allt
vår utrikesminister samarbetar med de övriga med-
lemsländerna kring denna fråga och gör det bästa för
situationen. I dagsläget kan man kanske tycka att det
skulle finnas en större öppenhet och en dialog med
den regering som finns i Österrike. Jag uppfattar
också att den diskussionen börjar föras bland de 15
medlemsländerna i EU.

Anf. 44 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Fru talman! Birgitta Ahlqvist tog upp många vik-
tiga områden i sitt anförande: utvidgningen, syssel-
sättningen, miljö, krishantering, osv. Men det var ett
område som Birgitta Ahlqvist inte nämnde, kanske på
grund av brist på tid - vad vet jag - och det är det
internationella samarbete utanför EU, dvs. bistånds-
samarbetet. Där finns det en hel del att göra, precis
som jag lyfte fram i mitt anförande.
Vi har i vår motion U505 - yrkande 7 - bl.a. ett
yrkande på detta område. Det är så att elva av den
europeiska kommissionens organ finns utlokalisera-
de, men inget finns i Sverige. Vi har inget. Vi menar
att biståndet fungerar dåligt och att det borde ske en
översyn. Sverige har faktiskt en hel del att bidra med.
Min fråga till Birgitta Ahlqvist är om socialdemo-
kraterna ändå inte borde vara beredda att driva denna
fråga lite hårdare. De borde försöka driva på dels när
det gäller utvecklingsfrågorna och de tillkortakom-
manden som finns inom EU på det området, dels när
det gäller en utlokalisering till Sverige.

Anf. 45 BIRGITTA AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag vill hålla med K-G Biörsmark om
att biståndsarbetet inom unionen inte har fungerat och
att det finns oerhört mycket att göra på det området.
Det tror jag också att EU i dag inser självt.
Att driva att vi ska ha en biståndsinstitution i Sve-
rige är kanske en möjlighet, men det finns säkert fler.
Därför är det svårt att binda upp sig till att just Sveri-
ge ska ha den här. Det är viktigt att vi i Sverige också
får institutioner. Det finns sådana i 15 länder. Fyra
länder har inga institutioner. Därför finns det alltså ett
behov i de här fyra länderna av att få en decentralise-
rad verksamhet. Men jag kan inte säga om just en
biståndsinstitution är det rätta i det här fallet.

Anf. 46 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Fru talman! Jag tycker ändå att det här på något
sätt är ett halvt erkännande om att man borde lyfta
fram de här frågorna lite mer från regeringens sida
också.
Att det finns andra länder som inte har någon så-
dan här utlokaliserad organisation eller något sådant
här kontor är ju inget argument för att inte Sverige
skulle kunna driva sin linje. Just på det här området
tror jag att Sverige har en viss respekt internationellt,
inte minst inom Europa. Därför vore det nog bra om
Sverige drev frågor på just det området. Jag skickar
med det här för fortsatt behandling så småningom, så
får vi se vad resultatet kan bli.

Anf. 47 BIRGITTA AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag kan hålla med K-G Biörsmark om
att Sverige har respekt inom biståndsområdet. Jag ska
ta det här med mig.

Anf. 48 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Först vill jag säga att jag tycker att
regeringens sätt att jobba med krishanteringen inom
EU är bra. Vi delar det arbetet och tycker att både det
civila och det militära krishanteringsarbete som nu
inleds är bra. Och vi hoppas att det också kommer
fram någonting i Feira när det gäller den civila kris-
hanteringen.
Sedan hade jag samma fråga som K-G Biörsmark
om den här biståndsmyndigheten. Jag noterar en
försiktigt positiv inställning. Jag vill bara skicka med
det. Vi har ju diskuterat många gånger i utskottet hur
biståndet fungerar. Så vi är nog ganska överens om
hur det ser ut, att det är dåligt. Men om Sverige ska
ha någonting tror jag att det är viktigt att man be-
stämmer sig. Det vill jag också skicka med. Man
måste bestämma sig och driva på om man ska ha
någonting till Sverige. Annars kan det hända att det
inte blir någonting. Detta är ett område där vi skulle
kunna göra stora insatser, vilket är så viktigt, inte
minst när vi ser på situationen i Afrika och på solida-
riteten med den världsdel som ligger närmast oss.
Sedan skulle jag vilja fråga vilken beredskap rege-
ringen har för att hantera det eventuella spill från
regeringskonferensen som kan bli om man inte hinner
bli färdig under Frankrikes ordförandeskap. Det kan
ju hända att det blir en ganska jobbig situation och att
Sverige får ett ännu tyngre ansvar än vad det nu ser ut
att bli. Finns det beredskap för det här?
Jag delar uppfattningen att regeringen är ganska
passiv när det gäller att driva en ordentlig debatt om
hur EU ska se ut i framtiden - det gäller även flera
andra i Sverige, men det är ju regeringens ansvar.
Detta vill jag också skicka med. Jag vill egentligen
fråga hur socialdemokraterna vill att EU ska se ut i
framtiden.

Anf. 49 BIRGITTA AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Marianne Andersson undrade om vi,
när Sverige blir ordförandeland, har möjlighet att
hantera spill från den nuvarande regeringskonferen-
sen. Jag tror inte att det kommer att vara något pro-
blem. Sverige är väl förberett, och regeringen jobbar
hårt med de här frågorna.
Sedan gällde det socialdemokraterna och den po-
litik som man för i EU. När det svenska folket folk-
omröstade, som vi har pratat så mycket om, i novem-
ber 1994 om vi skulle gå med i EU eller ej var det ju
ett mellanstatligt samarbete som vi röstade om. Den
svenska regeringen och socialdemokraterna försöker
också så långt det är möjligt att föra den politiken i
EU och även på hemmaplan. Eftersom vi i dag är
medlemmar i EU går det inte i alla frågor att rösta
mellanstatligt. Det gör inte Vänsterpartiet, och det gör
inte Miljöpartiet - jag har följt deras verksamhet där
nere också. Men så långt det är möjligt försöker den
svenska regeringen att föra den här politiken. Det
kanske tycks otydligt, men vi tycker att det är demo-
kratiskt riktigt, eftersom svenska folket ville det.

Anf. 50 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag delar uppfattningen att det ska va-
ra mellanstatligt samarbete. Men nog måste vi vara
överens om att EU:s konstitution behöver förändras
ganska kraftfullt - mer än vad som finns i den nuva-
rande regeringskonferensen - i framtiden för att man
ska kunna hantera kanske 30 medlemsländer. Då
krävs det lite annat.
Jag kan som ledning för Birgitta Ahlqvist meddela
att vi har skrivit en rapport i Centerpartiet med rubri-
ken Smalare och mer effektivt EU. Med smalare
menar vi naturligtvis inte att det ska vara färre länder
utan fler länder men att man ändå ska kunna vara
effektiv. Ni kan med fördel studera den och se hur vi
ser på framtiden när det gäller detta.
När det gäller ordförandeskapet och beredskapen
för spill är jag lite fundersam över om det finns en så
stor beredskap. Jag inser att det är svårt att ha det. Jag
vet också att man känner en vånda på Regeringskans-
liet för om det skulle hända mer saker, eftersom man
känner att det är ganska tajt som det är. Det finns nog
inte så mycket beredskap för nya saker som tillkom-
mer under vårt ordförandeskap.

Anf. 51 BIRGITTA AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! För att man ska få till stånd föränd-
ringar i fördraget fordras ju veto. Det kan tyckas att
Sverige inte är så aktivt och inte får till stånd så stora
förändringar av detta fördrag. Men det här måste man
alltså ta stegvis. Sverige fick också igenom en hel del
förändringar inom fem stora områden i Amsterdam-
fördraget som var positiva. Vi är kanske dåliga på att
föra fram det som vi egentligen gör.
Jag vet inte om jag hinner nämna alla fem områ-
den, men det gällde öppenheten, sysselsättningen,
jämställdheten, krishanteringsgrupperna och konsu-
mentfrågorna, som vi också drev hårt. Och vi fick
igenom en hel del förändringar. Så visst har det skett
en hel del med hjälp av Sverige och Finland när det
gäller både förändringar av fördraget och av institu-
tionerna.

Anf. 52 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Birgitta Ahlqvist sade att vi röstade
om ett mellanstatligt samarbete i folkomröstningen.
Så var det väl inte riktigt. Pelare 1 är ju, och var,
överstatlig. Sedan fanns det ett mellanstatligt samar-
bete i tvåan och trean.
Jag begärde egentligen ordet för att ställa två kon-
kreta frågor om krishanteringen. Regeringen har ju
det senaste året starkt betonat bara den civila delen av
krishanteringen. Det är bra att regeringen ägnar sig åt
den. Det är en viktig fråga, men den militära delen av
krishanteringen är grunden. Det är mycket svårt att se
en trovärdig civil krishantering utan en trovärdig
militär krishantering. Dessutom går de delvis i var-
andra.
Jag vill fråga om Birgitta Ahlqvist delar min upp-
fattning att man inte kan separera dem så att det ena
förutsätter det andra.
Min andra fråga grundar sig på att regeringsche-
ferna i Köln och Helsingfors talade om att EU vid
krishantering skulle agera i enlighet med principerna i
FN-stadgan. Regeringen har däremot valt att explicit
tala om ett mandat från säkerhetsrådet som förutsätt-
ning för agerande. Vi tycker alla att det är eftersträ-
vansvärt, men det är inte alltid möjligt. Vad gör vi om
säkerhetsrådet är blockerat? Ska vi stå passiva? Ska
vi låta folk dö, eller ska vi agera ändå?
Det här är mer än bara teori, det är en realitet. Ki-
na blockerade fortsatt FN-närvaro i Makedonien när
den som bäst behövdes. Vi vet att det i Kosovo också
saknades ett explicit FN-mandat för agerandet. Men
regeringen accepterade ändå Natos agerande där.
Den svenska regeringen saknar helt och hållet
linje här, därför får jag be att riksdagen klargör Sveri-
ges förhållande. Det som är oacceptabelt i den här
delen är passivitet och förlamning.
Två frågor. Den ena gäller den civila krishante-
ringens beroende av den militära delen. Den andra
gäller mandatfrågan. Vad krävs för att EU ska kunna
agera i kris?

Anf. 53 BIRGITTA AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! När det gäller den mellanstatliga de-
len i folkomröstningen sade jag också "så långt det är
möjligt". Jag är helt medveten om att det finns områ-
den som ligger på överstatlig nivå och som måste
ligga där. Jag kan också säga här i riksdagen att jag
själv har drivit en del sådana frågor med hjälp av
Vänsterpartiet och Miljöpartiet i EU-parlamentet. Det
finns alltså områden som måste ligga på överstatlig
nivå. Men så långt det är möjligt ska vi ha ett mellan-
statligt samarbete. Det var det svenska folket röstade
om i november 1994.
Den krishanteringskapacitet som EU behöver ha
och ska ha ska naturligtvis omfatta både militära och
civila insatser. Det ska också ske enligt FN-stadgans
principer.

Anf. 54 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Jag tror nog att man får erkänna, Bir-
gitta Ahlqvist, att det är mer än bara områden så där i
allmänhet som ingår i det överstatliga samarbetet. I
själva verket är det kärnan. Det är den gamla EG-
delen. Man vinner ingenting på att vara otydlig om
detta. EU består av tre pelare med något olika karak-
tär.
Jag välkomnar beskedet att socialdemokraterna
också ser vikten av en fungerande militär krishante-
ring. Men jag får nog be att Birgitta Ahlqvist sjunger
en sång till om vad tolkningen "i enlighet med princi-
perna i FN-stadgan" betyder. Regeringen har ju valt
att i strid med de andra regeringscheferna göra tolk-
ningen att det krävs ett entydigt FN-mandat från sä-
kerhetsrådet. Jag hävdar att det inte är detta man
syftar på. Detta är någonting som är eftersträvansvärt,
som vi alla primärt vill ha, men om det icke går kan
vi inte låta krishanteringen och arbetet för freden
förlamas av att t.ex. en diktatur som Kina ånyo
blockerar. Det är därför jag kräver ett konkret besked
där.
Delar Birgitta Ahlqvist denna min uppfattning, att
i extrema situationer, när det är omöjligt att komma
fram via säkerhetsrådet och det är förhindrat att ta sitt
primära ansvar för internationell fred och säkerhet,
ska EU kunna agera ändå? Ett entydigt besked efter-
frågas.

Anf. 55 BIRGITTA AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Hur mycket överstatlighet respektive
mellanstatlighet som finns i EU är det nog svårt både
för Sten Tolgfors och för mig att säga exakt. Men det
jag fortfarande vidhåller är att så långt det är möjligt
ska EU-samarbetet ligga på mellanstatlig nivå. Men
jag är medveten om att det finns områden där vi
måste ha överstatliga beslut, eftersom vi nu är med i
EU.
När det gäller krishanteringen delar jag inte
Tolgfors tolkning. Krishanteringen ska, som jag sade
tidigare, ske enligt FN-stadgans principer.

Anf. 56 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Det är viktigt i den politiska debatten
att man är tydlig och klar med vilken inriktning man
har och vart man vill syfta med utvecklingen. Många
seriösa betraktare ser uppbyggnaden av en gemensam
militär styrka som ytterligare ett steg i riktning mot
en EU-stat. I en artikel i DN av Bengt Albons talas
det t.ex. om att man nu ser första steget mot det ge-
mensamma försvar som finns inskrivet i gamla
Maastrichtfördraget.
Från toppmötet i Helsingfors framkommer att den
här krishanteringen bl.a. kan handla om flygstrids-
krafter. Det är inte bara begränsat till EU-ländernas
egna territorier. Kommissionären Chris Patten har
sagt att begreppet också i yttersta fall kan handla om
ett nytt Kosovokrig.
Det här tycker jag att Birgitta Ahlqvist och social-
demokraterna ser alldeles för lättvindigt på. De ef-
fekter som är förbundna med den utveckling som just
nu sker innebär att svensk alliansfrihet reduceras till
att enbart handla om ömsesidiga försvarsgarantier.
När ändrade socialdemokraterna och Birgitta
Ahlqvist uppfattning om alliansfrihetens innehåll och
betydelse?

Anf. 57 BIRGITTA AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att jag var mycket tydlig i
mitt inledande inlägg kring denna fråga. Jag sade att
den inriktning som nu gäller krishantering i alla dess
delar är bra och riktig. En gemensam armé eller öm-
sesidiga säkerhetsgarantier är ingenting som vi från
Sverige önskar. Vi i riksdagen har till uppgift att hålla
ögonen på regeringen i dessa frågor så att det inte
heller blir på det sättet.

Anf. 58 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Ett utmärkt besked. Jag förväntar mig
då att socialdemokraterna i riksdagen skriver ett in-
lägg där man bemöter Bengt Albons artikel och för-
klara på vilket sätt EU:s utveckling i stället bör ske.
Dessutom sade Birgitta Ahlqvist i sitt huvudanfö-
rande att sysselsättningen har blivit en viktig fråga
och att toppmötet i Feira var en framgång.
Samtidigt föreslår EU att sysselsättningen ska öka
genom avregleringar av arbetsmarknaden. Det gäller
arbetsrätten. Man föreslår ökad rörlighet på arbets-
marknaden. Det gäller omflyttning. Bankdirektören
Tietmeyer i Tyskland har sagt att om EMU ska fun-
gera måste en finsk arbetslös skogsarbetare vara be-
redd att ta ett arbete på en fransk vingård. EU föreslår
ökad lönespridning. De som tjänar mycket ska tjäna
ännu mer, de som är lågavlönade ska tjäna ännu
mindre. EU föreslår också att skatterna ska sänkas
och den offentliga sektorn beskäras.
Är det svårt för Birgitta Ahlqvist att förstå att Fei-
ra inte i alla kretsar ses som en succé?

Anf. 59 BIRGITTA AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! De saker som Lars Ohly tar upp vid
sidan av sysselsättningsdelen tycker inte jag heller är
positiva allihop.
Däremot tycker jag att det är väldigt positivt att
EU har inriktningen att det är viktigt att folk får ar-
bete, att folk har möjlighet att tjäna sina egna pengar
och att man ser till att det finns sysselsättning åt alla i
Europa. I dag vet vi att det finns en fattigarmé som är
enorm. Dessutom utgörs i stort sett 80 % av den av
ensamstående kvinnor med små barn. Det är en fram-
gång att man har fattat det här beslutet.
Sedan hoppas jag att de nationella parlamenten
ska se till att detta genomförs på ett sådant sätt att det
gagnar alla i samhället.

Anf. 60 WILLY SÖDERDAHL (v):
Fru talman! Lars Ohly har tidigare argumenterat
för några av våra reservationer. Jag ska uppehålla mig
kring reservation 5, som jag yrkar bifall till.
De institutionella frågorna har de senaste veckor-
na kommit på dagordningen, så även här i kammaren
i dag, genom att Joschka Fischer gjort sitt debattin-
lägg där han målar upp federationen Europas förenta
stater.
Jag är ganska ny i riksdagen. Jag har varit här
mindre än två år. Kanske är det därför jag reagerar.
När jag fick följa med EU-nämnden på studiebesök i
andra EU-länder och i EU-parlamentet kände jag inte
igen diskussionen. Många politiker talar inte om det
ska bli en federation, utan de talar om när det ska bli
en federation. I Sverige har vi knappt talat om detta
över huvud taget. Möjligen kan dagens debatt bli
starten till en bredare debatt i landet, och vi välkom-
nar den. Hittills är det bara Folkpartiet som har dekla-
rerat en positiv hållning och Miljöpartiet som har
deklarerat en negativ. Det är bra att man gör så, och
jag respekterar det. Lika tydliga är vi i Vänsterpartiet
på den punkten.
Var finns ni andra? Vad tycker svenska folket,
folkrörelserna och fackföreningarna om en federa-
tion? Vi i Vänsterpartiet tror inte att en federation är
svaret på medborgarnas krav på samhället.
När jag pratar med människor i landet hör jag
sällan någon säga att EU måste bestämma mer eller
att det kommer så många bra förslag från EU. Jag
möter ofta motsatsen. Det kan i och för sig bero på i
vilka kretsar jag rör mig. Men jag måste ändå tala om
den erfarenhet jag har.
EU drivs i dag från ett ovanifrånperspektiv. Hur
utvecklas demokratin då? För att ett underifrånpers-
pektiv ska kunna upprättas måste EU-samarbetet
bygga på en utveckling av de kanaler som i dag fun-
gerar.
Fru talman! Därför menar vi, som anges i reser-
vation 5, att kommissionens ensamrätt att lägga fram
förslag ska avskaffas och de nationella parlamenten
ska ges förslagsrätt inom EU-samarbetet. Det skulle
vara ett steg i den riktningen. På detta sätt kan ovani-
frånperspektivet möjligen bytas ut mot ett underifrån-
perspektiv. Även för dem som är mer positiva till EU-
samarbetet borde detta vara ett tilltalande förslag.

Anf. 61 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! När det gäller utvecklingen av EU i
framtiden hoppas jag att Willy Söderdahl lyssnade på
mitt anförande där jag utvecklade en hel del om un-
derifrånperspektivet. Vi närmar oss frågorna, fastän
vi har olika utgångslägen när det gäller medlemska-
pet. EU måste bli mer folkligt legitimt. De saker som
beslutas bäst på EU-nivå ska ligga på EU-nivå, de
övriga besluten ska fattas på så låg nivå som möjligt
och så nära människorna som möjligt. Där är vi över-
ens.

Anf. 62 WILLY SÖDERDAHL (v) replik:
Fru talman! Jo, jag lyssnade på anförandet. Jag
hörde Marianne Anderssons positiva och allmänna
ordalag som var lätta att ställa sig bakom. Marianne
Andersson säger också att det hela ska bli mer folk-
ligt. Det säger jag också. Men hur ska det bli det? Ett
konkret förslag är att förslagsrätten kommer från
denna kammare.

Anf. 63 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Det är en fråga som jag inte vill ta
ställning till.
Men hur ska det bli mer folkligt? Nästa år är Sve-
rige ordförande i EU. Vi har tyckt att regeringen
borde ha varit mer aktiv i att förankra den delen hos
folket. Då har vi en gyllene chans att se till att EU-
arbetet blir mer folkligt förankrat än i dag.

Anf. 64 WILLY SÖDERDAHL (v) replik:
Fru talman! Jag ska inte försvara regeringens sätt
att driva ordförandeskapet. Jag har ingenting emot att
diskutera EU-frågorna mer. Jag tror att det är viktigt.
Jag tror också att det är viktigt att vi får i gång
denna debatt. Det är kanske fler som får samma erfa-
renheter när de möter folk från andra EU-länder som
kommer hit för att diskutera med oss.

Anf. 65 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Fru talman! Jag välkomnar verkligen Willy Sö-
derdahls öppna attityd när det gäller diskussionen om
det framtida EU. Willy Söderdahl säger att han möter
en helt annan bild när han talar med personer hemma
i Sverige och de han möter i Europa. Så är det säkert.
Det är den erfarenhet vi alla gör. Därför är det så
viktigt att vi för denna debatt.
Folkpartiet har försökt att lyfta fram debatten men
har inte lyckats. Men nu är den verkligen i gång. Det
välkomnar vi, och det välkomnar även Willy Söder-
dahl.
Det ligger i vår uppgift som politiker att bilda
opinion, att föra ut vad vi tycker och tänker i frågor-
na. Om vi hjälps åt med detta kommer de personer vi
möter i samhället att vara mer beredda. Underifrån-
perspektivet som Willy Söderdahl så väl talar om
ställer jag helt upp på. Det finns också med i vårt
resonemang. När vi talar om en federativ nivå har vi
också med i bilden subsidiariteten, nämligen att lägga
besluten på rätt nivå. Det ligger i vårt resonemang.

Anf. 66 WILLY SÖDERDAHL (v) replik:
Fru talman! Det är väl bra att många partier är för
den öppna debatten. Jag har också deltagit i EMU-
debatter över landet med Folkpartiet. Vänsterpartiet
och Folkpartiet har försökt att göra sitt för att lyfta
fram EU-frågorna och få en allmän debatt i landet.
Folkpartiet och Vänsterpartiet har utgjort de tydli-
gaste alternativen för att få i gång debatten. Vi ställer
gärna upp med att fortsätta debatten och för att ute i
landet bilda opinion för det vi tror på.

Anf. 67 LARS OHLY (v):
Fru talman! Vi tycks vara överens om att det be-
hövs klara alternativ i debatten för att motsättningar
och skilda uppfattningar ska klargöras. Därför väl-
komnar jag att Folkpartiet mumlar lite mindre än
andra och försöker att tala lite klarspråk.
Det som har beskrivits tidigare, nämligen att en
stark majoritet ifrågasätter EU-medlemskapet, har ju
en bakgrund. Ja-sidans argumentation inför folkom-
röstningen 1994 var djupt ohederlig. Sysselsättning,
välfärd och tillväxt skulle enbart kunna främjas ge-
nom EU-medlemskapet. Det fanns inga tankar på en
gemensam militär union. Sveriges undantag för mil-
jöregler, införsel av alkohol m.m. skulle antingen
förlängas eller upphöjas till EU-politik. Men verklig-
heten blev en annan.
Nu har EU-anhängarna mage att klaga på folkets
reaktioner. Om inte svenska folket gör som Folkparti-
et vill får väl Folkpartiet, som Bertolt Brecht uppma-
nade den östtyska regeringen efter arbetarupproret
1953, välja sig ett nytt folk.
Den demokratiska trovärdigheten avgörs av in-
ställningen till demokratiskt beslutsfattande i prakti-
ken. Om då, som K-G Biörsmark förespråkar, fler
beslut ska fattas längre från väljarna och väljarnas rätt
att utkräva ansvar ska försvåras, har han en annan
demokratiuppfattning än jag. Om han dessutom anser
att ett val eller en folkomröstning utgör historiens
slutpunkt och att ett valresultat eller folkomröstnings-
beslut aldrig får omprövas är han långt ifrån min
demokratisyn. Om han till detta lägger krav på att
meningsmotståndare ska ändra uppfattning om inte en
majoritet håller med honom undrar jag var han har
hämtat sin inspiration från.
Vilken samhällssyn företräder man när man vill
förbjuda en minoritet att hålla fast vid sin uppfatt-
ning? Om man till detta dessutom lägger ett uppsåt att
i bästa fall inte förstå är man inte intresserad av ett
demokratiskt och klargörande samtal utan av att dik-
tera villkoren för debatten. Vad är det K-G Biörsmark
inte förstår?
Vänsterpartiet var motståndare till EU-
medlemskapet 1994. Vi har inte ändrat uppfattning.
Vi anser att det vore bäst att Sverige inte är med. Med
respekt för demokratiskt fattade beslut röstade vi ja
till medlemskap här i kammaren efter folkomröst-
ningen. Av respekt för besluten har vi inte ställt för-
slag om att Sverige ska utträda. Av respekt för beslu-
ten har vi inte föreslagit en ny folkomröstning om
EU-medlemskapet. Men vi förbehåller oss rätten att
anse att det skulle ha varit bäst för demokratin, rättvi-
san och välfärden om Sverige avvisat medlemskapet.

Anf. 68 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Fru talman! Jag förstår inte riktigt Lars Ohlys
upprördhet. När vi hade debatten uppe för någon
timma sedan om folkomröstningen tillstod jag att
debatten visst går vidare. Jag har aldrig krävt att det
skulle vara förbjudet för Lars Ohly att föra fram sin
synpunkt eller driva vissa frågor.
Vad jag frågade och studsade till inför var det
budskap som jag inte riktigt har uppfattat så tidigare,
nämligen att Vänsterpartiet i dag inte kräver något
utträde ur EU. Jag har tydligen varit förd bakom lju-
set. Jag har hela tiden uppfattat att Miljöpartiet - som
tydligen inte är kvar här längre - och Vänsterpartiet
kräver utträde ur EU. Men så är det alltså inte. Det
klargörandet har jag nu fått, och det tackar jag för.

Anf. 69 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Det är ingen ny ståndpunkt. Vänster-
partiet har inte krävt att vi ska ha ett nytt beslut om
medlemskapet efter folkomröstningen 1994. Men vi
anser också att folkomröstningen gällde just den
europeiska union som Sverige anslöt sig till den 1
januari 1995. Sedan dess har EU förändrats. Vi anser
att Amsterdamfördraget borde ha underställts en
folkomröstning. Vi anser att avgörande steg i den
riktning som Karl-Göran Biörsmark står för bör un-
derställas svenska folket för beslut. Vad är det i detta
som Karl-Göran Biörsmark har svårt att förstå?

Anf. 70 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Fru talman! Utvecklingen går naturligtvis vidare.
Och om vi ska ha en folkomröstning om varje föränd-
ring inom unionen så blir det ju ohållbart. Nu har vi
sagt att vi driver den frågan. Vi ska ha en folkomröst-
ning om medlemskapet i fråga om det tredje steget.
Ja, det tycker vi. Men vi kan inte folkomrösta varje
gång som vi ändrar i fördrag, osv. Det blir en ohållbar
arbetssituation. Så det säger vi nej till.
Men detta driver naturligtvis ni i Vänsterpartiet
och Miljöpartiet därför att ni inte vill vara med i det-
ta. Det är därför som ni önskar en utträdesparagraf,
och det är därför som ni tar upp det som en första
punkt i era anföranden och som det viktigaste, därför
att ni inte vill vara med i detta arbete. Och då driver
ni frågan om ständiga folkomröstningar.
Jag tror säkert att det i framtiden kanske kan bli
någon tredje folkomröstning - vad vet jag. Det har
jag lite svårt att se i dagens läge. Men den inställning
som ni har är ju att ni driver detta därför att ni sade
nej från början och därför att ni vill lämna detta ar-
bete. Det är ju detta som det går ut på, liksom, som
jag tidigare framhöll, att ni har sagt nej till fem, sex,
sju eller åtta andra internationella samarbetsorgan och
sedan traskat patrull och nu är för - Nordiska rådet,
Europarådet, osv. Jag tror, Lars Ohly, att ni om ett
antal år också fullt ut kommer att acceptera och vara
konstruktiva medlemmar i EU-arbetet. Det kommer
vi då att välkomna.

Anf. 71 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Min upprördhet bygger på att Karl-
Göran Biörsmark i sitt huvudanförande ifrågasatte
Vänsterpartiets krav på att man ska ha en utträdespa-
ragraf i fördraget och sade att han blev så trött på att
det i denna sal fanns förespråkare för utträde som inte
accepterade folkomröstningens resultat. Jag menar att
om det är någonting som Vänsterpartiet har gjort
sedan 1994 så är det att ha accepterat och respekterat
detta resultat. Men vi förbehåller oss rätten att inte
ändra uppfattning för att göra Karl-Göran Biörsmark
pigg.

Anf. 72 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Först kanske man kan säga att det är
just Lars Ohlys gamla uppfattning som verkar göra
Karl-Göran Biörsmark väldigt pigg.
Men jag vill gå tillbaka lite längre i tiden. Det som
jag är så hjärtinnerligt trött på att höra är allt detta tal
från Lars Ohly och andra om ja-sidans argumentation
inför folkomröstningen. Jag har roat mig med att läsa
Nej till EU:s studiebok. EU:s fredstanke symboliseras
av en dödskalle iklädd nazisthjälm med kulhål i tin-
ningen. Lars Ohly själv anknöt här i dag till det tu-
senåriga riket. Det tycker jag att han kunde ha avstått
från. Den fria rörligheten symboliseras av en
haschrökande hora. Utvidgningstanken, Europatan-
ken, symboliseras av ett EU med taggtråd kring. Och
nu ser vi att utvidgningen fortgår. Det påstås att de-
mokratin skulle avskaffas, m.m.
Jag kan säga att jag känner ganska gott samvete
för min argumentation i folkomröstningen jämfört
med vad alternativet var. Vem fick mest rätt? Den
frågan är ganska lätt besvarad. Och svaret utfaller inte
till Nej till EU:s fördel.
Dessutom fortsätter Lars Ohly, vilket upprör mig,
att tolka EU som fan läser bibeln. Om det handlar om
försvarsfrågan så är utmaningen för Lars Ohly inte att
ställa frågan om hur vi löser den gemensamma upp-
giften att säkra fred och stabilitet i Europa. Det är
snarare så att om någon har sagt någonting som man
kan tolka alltför långtgående som ett hot mot någon-
ting, då är det plötsligt deterministiskt och ödesbe-
stämt dit EU ska gå. Det viktiga är faktiskt att Sverige
har en röst i detta sammanhang. Och vi bör forma en
seriös linje för hur Sverige ska använda EU-
medlemskapet. Och där välkomnar jag Lars Ohly och
Vänsterpartiet i den diskussionen. Hur ska EU lösa
fredsfrågorna? Att behovet finns tror jag att också
Lars Ohly ser.

Anf. 73 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Det svenska folket är inte nöjt med
EU-medlemskapet enligt flera undersökningar. Och
frågan är: Vad beror det då på, Sten Tolgfors? Beror
det på att allt blev som ja-sidan förespråkade? Det var
ju ändå ni som vann, och det är ändå ni som får ta
ansvaret för resultatet av folkomröstningen och vad
som har kommit därefter. Var er argumentation för att
EU-medlemskapet var en förutsättning för sysselsätt-
ning, välfärd och tillväxt hållbar? Var argumentatio-
nen hederlig när det gäller tankarna på ett gemensamt
militärt försvar? Var argumentationen hederlig när
det gäller Sveriges undantag från miljöregler eller
införsel av alkohol? Om ni har fört en hederlig argu-
mentation, då kan man fråga: Varför har svenska
folket inte uppskattat detta? Är människorna dumma?
Vad är det som gör att svenska folket ifrågasätter EU-
medlemskapet efter fem års medlemskap?
Jag tänker inte stå här och ta ansvar för Nej till
EU:s skrifter. Jag kräver inte av Sten Tolgfors att han
ska ta ansvar för alla de skrifter som ja-sidan gav ut.
Däremot kräver jag att man åtminstone är hederlig i
argumentationen och talar om på vilket sätt man me-
nar att man har stått för en argumentation som svens-
ka folket anser har varit helt relevant för det EU som
vi sedan gick med i. Det tycker jag att opinionen i
svenska folket i dagsläget är en tillräcklig indikation
på. Och den visar att det inte var nej-sidan som ljög
och överdrev.

Anf. 74 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Svaret på den frågan är mycket en-
kelt: Ja, det tycker jag. Tillväxten har blivit högre.
Lars Ohly kan fråga t.ex. Industriförbundet hur det
skulle ha blivit utan medlemskapet. Den fria rörlig-
heten finns. Utbildningsprogrammen som vi talade
om finns. Vi talar om EMU som ett sätt att sanera en
svensk ekonomi i moras, eftersom det där fanns en
bundenhet till sunda ekonomiska värden. Och det
finns där. Vi moderater predikade för EMU-
medlemskap också inför folkomröstningen, och vi
fortsätter att göra det.
När det gäller synen på försvaret var också den
korrekt. Det är inte så, som Lars Ohly ibland hävdar,
att EU går mot ett gemensamt försvar med motsva-
rande artikel 5-åtaganden som har funnits i WEU och
som har funnits i Nato. Däremot är det som vi sade,
att artikel 5 ligger kvar utanför EU i det gamla WEU
och i Nato. Ja, det blev väldigt likt det som vi sade.
Sedan är det en annan sak att Sverige har gått ige-
nom en oerhört jobbig process av inrikespolitiska skäl
och som inte har haft så värst mycket med EU att
göra när vi har behövt sanera statsfinanserna och ta
tag i strukturella problem. Och det är klart att det inte
är den period som man känner mest framtidstro och
vilja att ta sig an det nya.
Men det som jag däremot är kritisk mot Lars Ohly
för är att han väljer att i varje enskilt läge när varje
möjlighet ges spelar på okunskap och misstro och
sprider en felaktig bild. Det har han gjort här i dag när
det gäller försvaret, han gör det om EMU i andra
sammanhang, och han gör det löpande. Lars Ohly är
en misstrosprofitör i EU-frågorna. Och det tycker jag
att han ska sluta med och i stället delta i den kon-
struktiva debatten om hur vi säkrar Europas fred. Det
är viktigare att blicka framåt än att blicka bakåt.
Människor dör i Europas närhet därför att vi inte
tillräckligt bra klarat av dessa frågor. Vad är Vänster-
partiets bidrag till framtiden och fredsfrågorna, Lars
Ohly?

Anf. 75 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Alla som inte håller med Sten
Tolgfors profiterar på misstroende. Det är en oerhört
avslöjande debatteknik från Sten Tolgfors sida. Om
det nu dessutom stämmer att ni var hederliga i argu-
mentationen, då är ju läget mycket värre för Sten
Tolgfors, därför att då har svenska folket uppenbarli-
gen en helt annan uppfattning om EU-medlemskapet
och dess betydelse för vad som har hänt i Sverige
sedan dess än vad Sten Tolgfors har. Och man avvisar
ju de resultat som Sten Tolgfors är så stolt över. Det
kanske borde få Sten Tolgfors att fundera lite grann
över demokratiskt sinnelag och någon relation till vad
människor anser är viktigt i detta samhälle och inte
bara vad Sten Tolgfors tycker att människor ska anse.

Anf. 76 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Beträffande miljöfrågorna sade Kjell
Larsson i går vid ett möte med 100 miljöministrar: Vi
behöver inte några nya fina program utan handling.
Detta mainstraming-arbete på EU-nivå är mycket
fina ord, men det är inte handling. Hur kommer man
någon vart med miljöfrågorna? Jo, det är om man
t.ex. integrerar miljöfrågornas ekonomi. Miljöpolitik
är t.ex. ekonomisk politik. Miljöpolitik är trafikpoli-
tik. Och integrationen handlar om att man måste
använda ekonomiska styrmedel. Och här säger Bir-
gitta Ahlqvist att Sverige aktivt driver på i miljöfrå-
gorna. Men det är inte min bild.
I EU-nämnden redogör olika ministrar - Bosse
Ringholm, Mona Sahlin och Björn Rosengren - för
hur de vägrar att ta upp frågan om en miniminivå när
det gäller koldioxidskatten och hur de vägrar att ta
upp frågan om miljögarantin.
Okej, ett arbete pågår i kommissionen med upp-
handlingsfrågor. Men om Sverige verkligen aktivt ska
driva en fråga måste man ta upp den i alla möjliga
sammanhang. Under IGC måste man se till att frågan
om en revidering av paragraferna tas upp så att det
går att göra miniminivåer för miljöskatter. Här gör
inte Sverige det. Enligt mitt synsätt är det inte att
aktivt driva miljöfrågorna.
Birgitta Ahlqvist sade att vi så långt som möjligt
ska ha mellanstatliga beslut. Vi har överstatliga beslut
när det gäller vissa frågor. I fråga om sänkt arbetsgi-
varavgift skulle Sverige egentligen, beträffande både
Norrland och tjänstesektorn, vilja ha en självständig
politik. Men nu måste man förhandla och krångla
med EU-kommissionen. Ändå kommer man förmod-
ligen inte att få igenom det man vill.
Är det inte bättre att Sverige och alla andra med-
lemsländer helt enkelt självständigt får bestämma
vilka skatter man vill sänka utan att EU blandar sig i?

Anf. 77 BIRGITTA AHLQVIST (s):
Fru talman! Miljöpartiet kräver att vi socialdemo-
krater ska förändra; vi ska påverka i EU. Men själva
vill ni gå ur EU.
Jag anser att ni i Miljöpartiet måste lära er att age-
ra. Ni är ju vuxna nu och har efter många år i riksda-
gen fått erfarenheter. Då bör ni själva kunna gå ut och
agera i de här frågorna.
Därför vill jag fråga Yvonne Ruwaida: Hur tänker
Miljöpartiet? Vad har Miljöpartiet för idéer kring de
här frågorna? Hur tänker ni agera utanför EU i miljö-
frågorna?

Anf. 78 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Jag tycker inte att det är särskilt an-
märkningsvärt att ett parti som sitter i riksdagen krä-
ver att regeringen ska driva frågor på ett visst sätt.
Regeringen påstår själv att den tar ansvar för miljö-
frågorna. Vi hävdar att Sverige inte har lyckats driva
miljöfrågor på EU-nivå därför att man inte inser vik-
ten och värdet av att prioritera frågor och sedan ta
upp dem i alla relevanta sammanhang. Man kan ju
säga att man driver miljöfrågor trots att man i reali-
teten inte gör det men då blir det ord, inte handling.
Miljöfrågor kan drivas på alla internationella ni-
våer. Det är oerhört viktigt att se till att t.ex. miljö-
konventioner går före WTO-avtal. Det är en sak som
vi driver men som regeringen inte driver. Man ska
alltså kunna ställa miljökrav på den inre marknaden.
Miljöfrågor ska inte vara ett hinder inom en marknad-
sekonomi, utan det måste finnas ekologiska ramar.
Detta driver vi på alla nivåer där det går att driva det
- på nordisk nivå, på svensk nivå, på EU-nivå, på
WTO-nivå osv.
Jag fick inte något svar på min fråga om hur Bir-
gitta Ahlqvist ser på detta med en självständig eko-
nomisk politik. Vore det inte bra om Sverige självt
kunde bestämma var vi vill ha sänkta arbetsgivarav-
gifter t.ex.? Eller tycker Birgitta Ahlqvist att det är
bra att vi måste bråka med kommissionen om sänkt
arbetsgivaravgift i Norrland, eller är det över huvud
taget så att vi inte vet om vi skulle kunna få ha sänkt
arbetsgivaravgift, t.ex. inom tjänstesektorn?
Jag anser att dagens system där vi måste förhandla
med kommissionen - förmodligen kommer kommis-
sionen att säga nej - är dåligt. Vad anser socialdemo-
kraterna? Jag har inte fått något svar på den frågan.

Anf. 79 BIRGITTA AHLQVIST (s):
Fru talman! Den svenska regeringen driver miljö-
politiken i EU mycket intensivt och engagerat. Som
jag sade i tidigare inlägg är det tack vare Sverige som
vi har miljögarantin i Amsterdamfördraget - detta
tillsammans med Finland. Vi fortsätter med det här
under pågående arbete där nere och kommer även att
göra det under vårt ordförandeskap.
Jag fick inget svar från Yvonne Ruwaida om hur
Miljöpartiet tänkt driva miljöfrågorna utanför EU.

Anf. 80 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! När det gäller miljögarantin och det
viktigaste ekonomiska styrmedlet för miljön, dvs.
miniminivån för koldioxidskatten, räcker det inte med
att säga att något händer eller att man avvaktar vad
som händer. Om man från svensk sida tycker att de
här frågorna är viktiga måste man för det första välja
att prioritera dem och för det andra se till att de tas
upp i alla sammanhang. Så sker inte i dag. Jag har
frågat ett antal ministrar i EU-nämnden om man kan
tänka sig att lyfta de här frågorna - på olika minister-
rådsmöten, på toppmöten och inom IGC-
förhandlingarna - men man vägrar.
Inom IGC finns det i dag ett antal länder som vill
se över olika paragrafer för att möjliggöra minimini-
våer vad gäller koldioxidskatten. Där driver man från
svensk sida i dag inte på. Man kan säga att man driver
på i miljöfrågorna men då är det ord - tyvärr inte
handling.
Sedan gäller det detta med hur man ska driva
miljöfrågor utanför EU. Ja, nästan varje sak man gör
en miljöfråga. Det handlar om hur vi agerar här. Det
gäller då konsumenterna och den svenska nationella
politiken, hur vi utformar biståndspolitiken och vad vi
driver på WTO-nivå, på FN-nivå och på EU-nivå.
Allting påverkar naturligtvis, även utanför EU. Men
det absolut viktigaste är sådant som är gränsöverskri-
dande - dvs. att vi har en miniminivå på koldioxids-
katten - är viktigast. En annan viktig fråga är att
miljökonventionerna måste gå före olika WTO-avtal,
vilket de inte gör i dag. I dag är det så att exempelvis
WTO-avtalen, t.ex. TRIPS, bryter mot den internatio-
nella konventionen om biologisk mångfald. Handel
får alltså gå före FN:s internationella miljökonventio-
ner. Det är fel.

Anf. 81 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag vill också kommentera miljöfrå-
gorna, som ju Yvonne Ruwaida hade ett särskilt in-
lägg om.
Centerns EU-parlamentariker Karl Erik Olsson,
har ju varit miljöutskottets rapportör i EU-
parlamentet inför regeringskonferensen. Han delar
uppfattningen att det råder stor passivitet från svensk
sida. Vår miljökommissionär jobbar nog på men hon
behöver självklart också på ett tydligt sätt stöd från
Göran Persson och miljöministern. Karl Erik Olsson
ger uttryck för besvikelse och uppmanar verkligen
regeringen att aktivera sig mer.
Bl.a. handlar det om att EU ser över gemensamma
ekonomiska styrmedel exempelvis så att de kan infö-
ras på miljöområdet. Vidare gäller det att röstnings-
reglerna blir sådana att det går att fatta majoritetsbe-
slut i miljöfrågorna och att de nya länderna får ett
sådant stöd att de kan uppfylla de miljökrav som
finns. Där har Karl Erik Olsson fått med sig miljöut-
skottet i EU-parlamentet. Det är viktigt att också
Sverige driver de här frågorna både under regerings-
konferensen och inför Sveriges ordförandeskap.

Anf. 82 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Jag kan hålla med Marianne Anders-
son. I dag finns det under IGC ett portugisiskt initia-
tiv på miljösidan - ett paket där man försöker lyfta
fram miljöfrågorna. Det är rödgröna regeringar på
EU-nivå som vill lyfta miljöfrågorna så att det äntli-
gen händer något. Detta initiativ vill man från svensk
sida inte acceptera.
Jag har, som sagt, frågat ett antal ministrar i EU-
nämnden hur de driver de här frågorna men man
säger: Det här ligger inte på mitt bord. Jag kan inte ta
upp det.
Så är det inte, utan miljöfrågorna - bl.a. koldiox-
idskatten - ligger, och bör ligga, på de olika minister-
rådsmötena. Om Sverige skulle välja att lyfta detta
ska det tas upp i alla sammanhang. Så är det inte i
dag. Detta är ett val som regeringen gör.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 30 maj.)

5 § Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedel-
slag och lagen om hemlig kameraövervakning

Föredrogs
justitieutskottets betänkande 1999/2000:JuU21
Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och
lagen om hemlig kameraövervakning (prop.
1999/2000:96).

Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 30 maj.)

6 § Åtgärder mot viss sparkasseverksamhet

Föredrogs
finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU28
Åtgärder mot viss sparkasseverksamhet (prop.
1999/2000:101).

Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 30 maj.)

7 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
1999/2000:115 Vissa kommunalekonomiska frågor

Skrivelse
1999/2000:150 Årsredovisning för staten 1999

Socialutskottets betänkande
1999/2000:SoU14 Nationell handlingsplan för handi-
kappolitiken

8 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 26 maj

1999/2000:953 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Folkmordet på armenierna 1915
1999/2000:954 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Sanktionspolitiken mot Irak
1999/2000:955 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
"Lagenligt" våld i Iran
1999/2000:956 av Carina Hägg (s) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Eritreas krigsskatt
1999/2000:957 av Carina Hägg (s) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Heliga Stolen
1999/2000:974 av Berndt Ekholm (s) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
FN:s sanktioner mot Irak

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 6 juni.

9 § Kammaren åtskildes kl. 13.10.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 §
anf. 18 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.