Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1999/2000:116

Torsdagen den 25 maj

Kl. 12.00 - 18.04

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 19 maj.
2 § Ny riksdagsledamot, m.m.

Upplästes och lades till handlingarna följande från
Valprövningsnämnden inkomna

Berättelse om granskning av bevis för riksdagsle-
damot och ersättare för riksdagsledamöter
Till Valprövningsnämnden har från Riksskatte-
verket inkommit bevis om att Marianne Jönsson (s),
Hässleholm, utsetts till ny ledamot av riksdagen
fr.o.m. den 1 augusti 2000 sedan Johnny Ahlqvist (s)
avsagt sig sitt uppdrag som riksdagsledamot. Från
Riksskatteverket har också inkommit protokoll angå-
ende utseende av ersättare.
Valprövningsnämnden har denna dag granskat
beviset för den nya ledamoten och protokollet angå-
ende ersättare och därvid funnit att de blivit utfärdade
i enlighet med 19 kap. 11 § vallagen.
Stockholm den 24 maj 2000
Lars Tottie
Kerstin Siverby

3 § Meddelande om anmälan till talarlistan

Talmannen meddelade att anmälan till talarlistan
för ärenden som skulle debatteras måndagen den
29 maj skulle ske senast fredagen den 26 maj
kl. 16.00.

4 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
1999/2000:130 till utrikesutskottet

5 § Riksbankens Jubileumsfonds verksamhet
under år 1999

Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande 1999/2000:UbU13
Riksbankens Jubileumsfonds verksamhet under år
1999 (redog. 1999/2000:RJ1 och
1999/2000:RR6).

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades under 10 §.)

6 § Ändring i skollagen m.m.

Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande 1999/2000:UbU16
Ändring i skollagen m.m. (prop. 1999/2000:68).

Anf. 1 BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Man skulle kunna tro att föreliggande
relativt tunna betänkande är innehållslöst och ointres-
sant. Så är det emellertid inte. Tvärtom skulle jag
vilja påstå att den proposition som ligger till grund
för utskottets ställningstagande är av stort politiskt
intresse. Den visar nämligen på tre saker. För det
första att det inte går att lita på socialdemokraterna.
För det andra att regeringen skjuter viktiga frågor
framför sig i stället för att fatta beslut. För det tredje
att arbetet på Ubildningsdepartementet leds av devi-
sen att om kartan inte stämmer med verkligheten
gäller kartan. Jag ska förklara vad jag menar.
Vi börjar med att dra oss till minnes att det var
Centerns dåvarande skolpolitiske talesman Andreas
Carlgren som tillsammans med skolministern skrev
en debattartikel om att det nu skulle bli lärlingsut-
bildning. Det var naturligtvis utmärkt. Det hade vi
krävt länge, även om vi moderater hade reservationer
mot delar av hur regeringen och Centerpartiet tänkte
sig att det här skulle genomföras.
Nu återkommer regeringen och berättar det flera
av oss redan visste, nämligen att försöket har blivit ett
misslyckande. Frågan är om någon egentligen har
ansträngt sig för att göra något. Redan förra året kon-
staterade regeringen att de pengar som fanns för lär-
lingsutbildning knappt har kommit till användning,
varför man ville att riksdagen skulle medge att man
fick använda pengarna till något annat.
Nåja, nu erkänner man att försöksverksamheten
inte har blivit vad man hade tänkt. Av det drar rege-
ringen slutsatsen att försöksverksamheten ska fort-
sätta med några små korrigeringar vad gäller inom
vilka program i gymnasieskolan lärlingsutbildning
ska få anordnas.
Jag tycker att det här visar att socialdemokraterna
aldrig med något större engagemang försökt att få fart
på den försöksverksamhet man lovade Centern.
Dessutom visar förslaget att man inte har några större
ambitioner att göra något framgent heller. Det sägs i
propositionen att företag nog tycker att kopplingen
till gymnasiet är för stark för att de ska bli verkligt
intresserade av samverkan. Man säger också att ele-
verna inte har fått tillräcklig information om fördelar-
na med lärlingsutbildning. Problemet är att man inte
vill göra någonting för att ta itu med problemen.
Vi moderater anser att det behövs fler utbildningar
som anordnas i samverkan mellan skola och företag.
Senast i går hörde jag på ett seminarium att man från
näringslivets sida efterlyser mer av sådan utbildning.
Då kan man fråga sig varför det är så svårt att få fram
lärlingsplatser och praktikplatser. Förmodligen har
regeringen ändå en liten poäng om detta, när rege-
ringen erkänner att skolan uppfattas som alltför sty-
rande. Ett annat skäl för att företagen drar sig är gi-
vetvis att det kostar att utbilda även på arbetsplatser-
na, varför det är en något naiv syn att tro att företag
ska ha intresse av att ordna sådan utbildning utan
ersättning. Därtill kommer att det är brist på kontakt-
nät mellan skolor och företag och att reglerna är okla-
ra och att det fortfarande finns fördomar om att lär-
lingsutbildning främst skulle rikta sig till studietrötta
och studiesvaga elever.
Vi från moderat sida föreslår mot den bakgrunden
en ny form av lärlingsutbildning. I stället för att ut-
forma lärlingsutbildning som ett gymnasieprogram
med de låsningar som det innebär vill vi pröva en
mycket friare form i modellen mer likt det som gällt
försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbild-
ning. En fungerande lärlingsutbildning måste sanno-
likt bygga på en mer likvärdig ställning mellan skolor
och företag, teori och praktik, för att nödvändig sam-
verkan och integration ska kunna utvecklas. En ny
modell förutsätter att de ekonomiska villkoren för
skolor och företag är rimliga. Vi föreslår en lär-
lingspeng.
Vi anser vidare att huvudman för utbildningen
skulle kunna vara en kommunal gymnasieskola, ett
företag, en branschorganisation eller ett utbildnings-
företag. Huvudmannen ska göra en utbildningsplan
som ger gymnasiekompetens i förslagsvis svenska,
matematik och förekommande karaktärsämnen. Där-
till kommer att undervisning i engelska naturligtvis
måste ges. Vi tycker att den skulle kunna profileras
med hänsyn till lärlingsutbildningens inriktning.
Godkänd lärlingsutbildning ska ges offentligt stöd
med den lärlingspeng jag nämnde. Den ska följa
eleven till utbildningens huvudman. Utgångspunkt för
Skolverkets fastställande av lärlingspengen ska vara
kostnaden för treårig gymnasieutbildning inom områ-
det. Reglerna ska ge frihet vad gäller lärlingens status
som elev eller anställd. Det får förutsättas att lärlingar
ges ersättning som grundas på den insats de gör i
produktionen. Avtal måste naturligtvis tecknas som
reglerar lärlingens utbildning på arbetsplatsen. Vi
tycker att man ska avsluta lärlingsutbildningen med
gesällprov eller motsvarande yrkesexamination. Ge-
sällprovet och innehållet i yrkesutbildningen måste
tas fram i samarbete med berörd bransch. Däremot
tycker vi inte att utbildningen med automatik måste
ge allmän behörighet till högskolan.
Vårt förslag innebär en betydande liberalisering
av reglerna. Vi menar att många olika aktörer måste
ges plats för att utbildning i den formen ska kunna
utvecklas. Vi är beredda att pröva många olika for-
mer.
Inledningsvis sade jag att regeringen skjuter frå-
gor framför sig. Det gäller inte minst frågan om gym-
nasieexamen. Förra året gjordes presentationer av att
en ny examen skulle komma i vår. Ministern gjorde
stor sak av det. Jag tror att det också där var en de-
battartikel. Nu lägger regeringen tanken på is med
hänvisning till att regeringen funderar över antag-
ningen till högskolan. Jag förstår att dagens antag-
ningsregler måste ses över. Det är ett verkligt pro-
blem att direktövergången från gymnasieskolan till
högre utbildning mer eller mindre har strypts. Det kan
inte vara ett argument för att inte komma till skott
med principer för modern gymnasieexamination.
Tvärtom behövs detta så snabbt som möjligt, med
tanke på att regeringen medvetet har skjutit på och
inte har orkat tag itu med nödvändiga justeringar av
gymnasiebetygen. Därför behövs det verkligen snabbt
gedigna principer för examination.
Vi moderater tycker att en gymnasieexamen ska
pröva den enskildes kunskaper och färdigheter i for-
mer som arbetas fram av gymnasieskolor, högskolor,
universitet och respektive branscher i samverkan. En
internationellt gångbar examen, som vi ser framför
oss, förutsätter en prövning av elevernas kunskaper i
flera ämnen. I beredningen bör givetvis ingå att stu-
dera jämförbara examenskriterier i andra länder.
Frågan är bara om departementet gör ett sådant arbe-
te. Ingenting i den proposition vi nu har fått tyder på
att man har arbetat med frågan, trots storstilade löften
flera gånger tidigare i kammaren. Socialdemokraterna
skjuter en inte helt enkel fråga framför sig. Vi står här
utan underlag.
Min tredje slutsats om propositionen är att social-
demokraterna på Utbildningsdepartementet styrs av
devisen: Om kartan inte stämmer med verkligheten så
gäller kartan.
Det gäller också frågan om lärlingsutbildning och
det gäller gymnasieexamen. För vare sig det handlar
om en kompromiss med Centern eller om det här
andra är ju grunden att socialdemokraterna egentligen
inte vill. Att avhoppen från gymnasieskolan, närings-
livets behov av fokuserad yrkesutbildning bl.a. inom
flera hantverksyrken m.m. visar och leder fram till
önskemål om lärlingsutbildning vill inte ni socialde-
mokrater ta till er. Ni sitter ohjälpligt fast i gymnasie-
skolans struktur, i tanken på att oavsett vad männi-
skor kan eller vill ska de ha en direktbiljett till studier
vid universitetet. Har man de låsningarna kan man
inte lösa problemen, då vill man inte lösa problemen
och då står vi där vi står.
Att det senare, detta att alla utbildningar ska leda
till direkt antagning vid högskolan, har lett till att vi i
särskild ordning nu också måste utreda rekryterings-
problem visavi högskolan rubbar inte er socialdemo-
krater. Jag tycker att det här är allvarligt.
Många har länge pekat på behovet av de reformer
jag har tagit upp här. Men ni socialdemokrater vill
egentligen inte, och därför är det halvhjärtade försök
när ni någon gång tvingas till det. Och det tycker jag
är sorgligt.
Fru talman! Det är beklagligt att man får så få
handfasta och konkreta förslag när det gäller utbild-
ningens framtid från regeringen. Kunskapsinveste-
ringar är trots allt livsviktiga för vår framtid. Det
gäller alla enskilda i Sverige, men det gäller också
landet som helhet. Dessutom går ju utvecklingen på
kunskapsområdet oerhört snabbt, varför de långbän-
kar och utredningar på utredningar som föreslås av
regeringen är ett uppenbart bekymmer.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation 1 un-
der mom. 1.

Anf. 2 KALLE LARSSON (v):
Fru talman! Låt mig inleda med att konstatera att
Vänsterpartiet tidigare har motsatt sig en gymnasie-
examen. Vi har mycket klart här i kammaren marke-
rat att vi ser stora risker i att det blir något av gamla
tiders studentexamen som kan komma att förstärka i
första hand den sociala snedrekryteringen. Den upp-
fattningen står vi fortfarande för. Själva utgångs-
punkten är ju att det ska vara något utöver den nuva-
rande gymnasiekompetensen, för annars hade det ju
inte behövts några nya beslut. När det i dagens betän-
kande anges att regeringen avser återkomma till frå-
gan om gymnasieexamen i samband med att man
lägger fram förslag som syftar till att "minska den
sociala, etniska, könsbetingade och regionala snedre-
kryteringen", kan jag bara för vår del konstatera att
det ska bli ganska spännande att se hur det ska kunna
gå ihop. Jag tror själv att det blir ganska svårt.
Fru talman! I anslutning till dagens betänkande
har Vänsterpartiet föreslagit att det projektarbete som
vi i övrigt ser mycket positivt på bara ska betygsättas
med Godkänd och Icke godkänd. Vänsterpartiets
uppfattning i betygsfrågan är tydlig. Vår utgångs-
punkt är en betygsfri skola, där de kunskaper och
färdigheter man förvärvar står i centrum, en skola
som skulle ställa högre krav på såväl elever som
lärare. I stället för det lätt mätta och snabbt glömda
vill vi se att man ges tillfälle till att se helheter och
förstå sammanhang som man har nytta av resten av
livet. Betygen är också en bärande del i upprätthål-
landet av det som brukar kallas för "den dolda läro-
planen" som handlar om det man egentligen lär sig i
skolan. För det kan talas aldrig så vackert om demo-
kratisk fostran och kritiskt tänkande om hierarkin
mellan lärare och elever ändå upprätthålls med det
bestraffnings- och belöningssystem som betygen
innebär. Vem vågar klaga för mycket på läraren om
han eller hon kan sänka ens betyg? Vem ifrågasätter
undervisningens eller provens uppläggning om det får
konsekvenser för det betyg som påverkar ens möjlig-
heter att studera vidare och ens möjligheter till ett bra
liv? Och vem har kraft att ifrågasätta om det verkli-
gen måste vara ens eget fel att man inte lyckas hänga
med i korttidsinlärningen när man under åratal fått sitt
självförtroende sänkt av låga betyg?
Fru talman! Jag är medveten om att vi i dag inte
debatterar betygssystemet i allmänhet utan för vår del
det som gäller själva projektarbetet. Desto större
anledning kan man tycka att här våga vara något mer
framåtsyftande. När det gäller just projektarbetet hade
man ju mycket väl kunnat tänka sig att försöka låta
just kunskap och färdigheter i sig vara mål. Den som
tror att människor nödvändigtvis måste pressas och
tvingas till lärande skulle jag vilja kalla gammalmo-
dig.
I dagens betänkande är det också i en del stycken
en gammalmodig kunskapssyn som är företrädd. Det
märkliga har hänt att från att ha varit kritiserade av
rent av borgerliga ungdomsförbund för bara några år
sedan försvaras betygen här i dag av samtliga partier
utom Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Visst är det
rimligt att den höger som vill att det mesta ska bestå
vid vad det är, att skomakaren ska bli vid sin läst och
att lärarens dominans ska bevaras i klassrummet,
försvarar betygssystemets varje utpost. Men mer
oklart är det varför socialdemokraterna envisas med
att vilja sätta betyg på det mesta av det som sker i
skolan, också det vi i dag diskuterar, projektarbetet i
gymnasieskolan.
Men man ska inte vara orättvis. Det redovisas än-
då två argument i betänkandet liksom i propositionen
till varför samma betygsskala ska gälla projektarbetet
som kärnämnes- och karaktärsämneskurser i gymna-
sieskolan. Dels påstås det att en tvågradig betygsskala
skulle uppfattas som orättvis för de elever som lägger
ned mycket tid på projektarbetet, dels anses risken
finnas att kraven annars skulle ställas för högt, så att
flera elever aldrig skulle fullfölja arbetet.
Jag menar för Vänsterpartiets del att båda dessa
argument är ohållbara. För det första kan väl knappast
majoriteten mena att det är hur lång tid man lägger
ned som ska vara avgörande för vilket betyg man får
på sitt projektarbete? Enligt den konkurrenssyn som
ligger till grund för betygstanken är det väl snarare
vilket resultat man uppnår som ska vara avgörande?
Inte ens den egna logiken stämmer alltså särskilt väl.
Men mer avgörande: Vore inte det rimliga att svara
den elev som anser att han eller hon blivit orättvist
behandlad genom att inte ha blivit belönad med ett
högre betyg att det är själva kunskapen och färdighe-
ten i sig som är belöningen?
Och vidare: Nog borde väl regeringen anse sig
själv kompetent nog att kunna ange de nationella
målen för projektarbetet så väl att risken för att kra-
ven blir för höga är minimal? Jag tror att majoriteten
borde hysa en något större tilltro till både elevernas
och lärarnas förmåga att utforma projektarbetet efter
de individuella förutsättningarna än vad man uppvisar
i betänkandet. Jag undrar också om majoriteten inser
att den egentligen inte - i alla fall inte i det här betän-
kandet - har kunnat uppvisa något belägg för på vil-
ket sätt en graderad betygsskala skulle främja kvali-
teten i projektarbetet. Främst att socialdemokraterna
inte vågar mer är synd. Det verkar snarare som om
man tänkt: Äh, vi tar samma betygsskala, det blir
enklast så. Det är ju det som alla är vana vid ändå.
Fru talman! Låt mig avsluta med ett citat hämtat
ur en DN-artikel från den 27 april. Artikeln är under-
tecknad av bl.a. Bo Edvardsson, professor vid Karl-
stads universitet, och Anders Flodström, rektor på
KTH, och gäller visserligen den högre utbildningen,
men det principiella resonemanget kan enkelt överfö-
ras till andra undervisningssammanhang. Jag vill lyfta
fram citatet eftersom det mycket väl sammanfattar,
tycker jag, en insikt som jag tror sprider sig alltmer i
det svenska samhället, att endast den med en ganska
gammalmodig kunskapssyn klamrar sig fast vid betyg
och prov som betydelsefulla för kvaliteten i undervis-
ningen. Det vore på tiden om denna insikt också fick
fotfäste här i Sveriges riksdag. Jag citerar:
"Många studenter läser för att klara av tentorna
och inte för att lära sig. Det är lätt att få intrycket att
tentamens- och betygsfokuseringen har en destruktiv
effekt, men detta är ju en produkt av vårt utbildnings-
system. Varför ska vi ha tentamen överhuvudtaget?
Varför ska läraren agera kontrollant i stället för att
vara inspirationskälla, handledare och lagledare som
ska få var och en i gruppen att göra sitt bästa? Fram-
gångsrika företag och förvaltningar är helt överens
om att kontrolltänkandet hör till det förflutna, ett dyrt
och ineffektivt sätt att höja kvaliteten. Kontroll häm-
mar utvecklingen, passiviserar, tar död på yrkesstolt-
heten, motarbetar kreativiteten och skapar 'vi- och
de-känsla'."
Fru talman! Med stöd av detta yrkar jag bifall till
reservation 3 under mom. 3

Anf. 3 BEATRICE ASK (m) replik:
Fru talman! Vänsterpartiet är emot gymnasieexa-
men, och man är emot betyg. Jag hoppas att Kalle
Larsson är medveten om hur historielös han är när
han har den här uppfattningen.
Det var ett krav från arbetarrörelsen att vi skulle
införa betyg en gång i tiden, därför att förkunskaper-
na skulle bedömas lika oavsett vilken familj man kom
ifrån. Innan dess hade vissa barn fördelar av att få
gratisbiljett både till högre utbildning och anställ-
ningar. Detta var ett sätt att försöka hitta ett rättvist
system för att bedöma förkunskaper och ordna antag-
ningar.
Man undrar vad ni kommunister vill ha i stället
som skulle vara mer rättvist än det försök att vara
rättvis som betyg i olika variationer kan vara, även
om de aldrig blir perfekta.
En gymnasieexamen skulle möjligen kunna mot-
verka en del av de bekymmer som vi har i dag efter-
som elever då skulle kunna gå olika vägar och på
olika sätt nå en kunskapsnivå.
Genom ökad flexibilitet kan dessutom fler ta vä-
gen mot den högre utbildningen.
Jag förstår inte hur man kan vara emot både betyg
och examination. Då ska man ju inte ha någonting.
Visst kan man ta Flodströms artikel som exempel;
även i den akademiska världen diskuterar man detta.
Men man ska komma ihåg att vad man där diskuterar
är en avancerad teknisk utbildning på en nivå där man
har sållat flera gånger innan man nått de studenter
man pratar om. Arbetet bedrivs där på ett annat sätt.
Det inte riktigt det vi talar om.
Jag är övertygad om att om man följer Vänster-
partiets linje kommer snedrekryteringen till högre
utbildning och problemen i utbildningssystemen att
öka dramatiskt.

Anf. 4 KALLE LARSSON (v) replik:
Fru talman! Att Beatrice Ask och jag är oense i de
här frågorna är väl knappast någon överraskning, och
det är inte särskilt dåligt heller.
Jag ska gärna bevisa för Beatrice Ask att jag är
fullt medveten om att det inte är en ren höger- och
vänsterfråga huruvida man förespråkar betyg eller
inte. Det har i alla fall inte alltid varit så i arbetarrö-
relsens historia. Det har tidigare funnits en tilltro till
att om man bara sätter betyg ska man få någonting att
ta på, då ska man komma åt det luddiga som handlar
om att den som har god bakgrund faktiskt är den som
klarar sig bäst i samhället.
Jag tror att det var en from förhoppning att man
skulle kunna lyckas med det. Det vi i stället ser i dag
när det gäller betygen är att de inte bara visar en re-
dan etablerad uppdelning i klasser utan också förstär-
ker den uppdelningen. Det är ett av de avgörande
argumenten, nämligen att betygen bidrar till att öka
segregationen. Min mening är att en gymnasieexamen
på samma sätt bidrar till att göra det.
Här ska sållas. Här ska segregeras. Här ska var
och en föras till sin rätta fålla. Det är ett samhälle som
passar den som tycker att det ska vara som det är, att
skomakaren ska fortsätta att vara skomakare. Men det
är inte ett samhälle som bidrar till att utveckla demo-
kratin och utveckla det kritiska tänkandet i samhället.
Det är snarare detta sista: en skola som ger en
helhetssyn, helhetsperspektiv och sammanhang, en
skola som skapar människor som är förmögna att ta
sitt demokratiska ansvar, att kritiskt granska makten
och kritiskt granska den lärare man har i klassrum-
met. Det är den skolan Vänsterpartiet förespråkar.

Anf. 5 BEATRICE ASK (m) replik:
Fru talman! Det är en märklig inställning som
Vänsterpartiet har, att det är viktigare att granska
läraren än att ta reda på om eleverna får den kunskap
de behöver.
Jag vill fråga Kalle Larsson: Om man har 100
platser till en utbildning och 500 sökande, hur har
Vänsterpartiet tänkt sig att man ska klara det utan att
ha något system för det hela?
Kalle Larsson säger att ni vill se helheten. Det är
ju jättebra. Hur bedömer man om Kalle Larsson eller
Nisse Persson ser helheten? Får man titta efter, eller
ska man liksom utgå ifrån att man har nått dit?
Hur man än vänder på det är det så att om man
vill veta om man nått ett resultat måste det mätas och
prövas utifrån varje elev. Vilket system förordar
Vänsterpartiet numera? Är det bara prat?

Anf. 6 KALLE LARSSON (v) replik:
Fru talman! Beatrice Ask ser uppenbarligen inte
något annat sätt att mäta kunskap än genom betyg,
och förmodligen genom lättmätta faktakunskaper. Det
är i alla fall den åsikt som kunskapsrörelsen, som i
huvudsak befinner sig på högersidan i debatten, bru-
kar företräda.
Vad vi säger är att vi vill att varje stadium ska
sköta sitt eget urval. Men också att urvalet ska vara så
lite styrt som möjligt. Vi vill att man i så stor ut-
sträckning som möjligt ska kunna studera vidare på
de vägar man själv väljer. Se där, flexibilitet, Beatrice
Ask.
Vi vill att man ska kunna välja en utbildning som
passar en själv utifrån intresse, men också utifrån
förutsättningar. Se där, valfrihet, Beatrice Ask.
Vad vi säger är helt enkelt att vi borde ha ett ut-
bildningssystem där man inte släpper igenom vem
som helst, om det nu är den fördomen Beatrice Ask
när, utan där man kontrollerar Godkänd och Icke
godkänd och om man har klarat att uppnå de mål som
finns eller inte. Men att därutöver rangordna eleverna
sinsemellan med betygssystem är något som vi för-
kastar. Vi ser vilka konsekvenser det får för upplägg-
ningen av undervisningen och också för att stärka
hierarkin mellan lärare och elever i skolan.

Anf. 7 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Betänkandet Ändring i skollagen
m.m. berör vitt skilda ämnesområden. Det känns
ostrukturerat och snuttifierat, men det har, som Beat-
rice Ask också redan har sagt, stor betydelse för
framtiden.
Givetvis beror snuttifieringen på att ramarna för
den gymnasieexamen detta betänkande ursprungligen
var avsett för har förskjutits i tiden. Jag vill passa på
att skicka med att Kristdemokraterna förväntar sig
gymnasieexamen för alla programmen.
I betänkandet finns ömsom vin och ömsom vatten.
Det finns det som är riktigt bra, exempelvis förslaget
att även projektarbete bör betygssättas med ordinarie
betygsskala. Vi kristdemokrater hävdar dock att an-
talet betygssteg är alltför få - att spänna bågen lönar
sig föga för många elever. Fler betygssteg skulle öka
många elevers motivationsgrad väsentligt. Betygs-
systemet i dag har ett jättespann runt Godkänd. Flera
som inte tror sig nå Väl godkänd slutar anstränga sig.
Det behövs också en viktning av betygen vid an-
sökan till högskola.
Skolministerns uttalande om storstädning av vad
hon kallar borgerliga betyg är ett underkännande av
egen betygssättning eftersom vi hela tiden eftersträvat
fler betygssteg.
Förslaget om ändrat namn på ämnet hemkunskap
till att även innefatta konsumentkunskap får väl mest
betraktas som kosmetiskt. Det är dock bra att utskot-
tet så tydligt betonar att namnändringen inte får bety-
da att de praktiska inslagen minskas. Men namnet blir
långt och otympligt, en och en halv gång så långt som
något annat ämnesnamn.
Fru talman! Betänkandet innehåller också två frå-
geområden där utskottsmajoriteten troget följer i
regeringens spår. Man förlänger försöksverksamhe-
ten, och i väntan på ytterligare utredningsarbete av-
vaktar man att sätta ned foten. Den vanliga strategin
är satt i system. Här vill vi kristdemokrater vara
handlingskraftiga. Det finns inte mer att vänta på.
Det ena handlar om försöksverksamhet med ökat
föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns skol-
gång. Regeringen vill nu förlänga den till 2005. Det
är ganska otroligt.
Vad det handlar om är om föräldrar ska ha rätten
att bestämma om deras barn ska gå i särskola,
särskola med integrering i vanlig klass eller enbart i
vanlig grundskola.
Självfallet ska föräldrar informeras om de olika
skolformernas förutsättningar och möjligheter att ta
emot just deras barn, men inte kan det behövas ytter-
ligare fem år för att regeringen ska säga att visst är
det föräldrars rätt att själva bestämma.
Men med maxtaxan i färskt minne förvånas man
inte över regeringens brist på förtroende för Sveriges
föräldrar. Det är en bisarr läsning när utskottsmajori-
teten skriver att "Skolverket har i sin utvärdering
pekat på ett antal problem som bör lösas innan lagen
kan permanentas."
Arbetstakten måste vara något undermålig om
detta ska behöva ta fem år. Kristdemokraterna vill att
förslaget permanentas fortast möjligt. Det måste gi-
vetvis också föras en seriös diskussion ute på skolor-
na, med tydlig information om att föräldrar har rätt att
välja. Jag har själv sett flera exempel där eleverna
nästan straffas i skolan därför att deras föräldrar har
valt bort särskolan. Detta får inte förekomma. Elever
och föräldrar ska inte behöva processa för att få sin
rätt tillgodosedd i ett land där skolplikt råder.
Fru talman! Låt mig så tala om lärlingsutbildning-
en. En misslyckad försöksverksamhet har pågått
några år med ett mycket litet deltagarantal. Våren
2000 genomgår såvitt jag har förstått totalt endast 90
elever lärlingsutbildning inom gymnasieskolans ram.
Trots misslyckandet föreslås nu att försöksverk-
samheten ska förlängas och utvecklas i syfte att samla
mer erfarenhet. Att den misslyckats beror självfallet
på att premisserna för den är feltänkta. Ett extra år för
eleverna, samma krav på teoretisk kunskap som på
övriga program, ingen praktik alls de första åren, inga
morötter för arbetsgivare att ta emot elever och svara
för en högklassig utbildning. Vem vill ha en sådan
lärlingsutbildning?
Lärlingsprogram där praktik och studier varvas
från första gymnasieåret måste bli en naturlig del av
gymnasieskolan. De alarmerande avhoppen från
gymnasieskolan är enligt min mening ungdomens
sunda reaktion på ett systemfel i gymnasieskolan.
Regeringen kan med sina två utbildningsministrar och
två näringsministrar år efter år inte komma fram till
något annat än ett försöksstadium.
Nio av tio yrkeselever underkänns i något eller
några av kärnämnena. Det individuella programmet
har blivit ett av gymnasieskolans största program.
Det är dags att inse att gymnasieskolan är feltänkt.
Den föder, eller snarare föröder framtiden för, alltför
många elever. Elever med stämpeln Icke godkänd ska
ge sig ut i livet utan att få plats vare sig på utbild-
ningsinstitutioner eller i arbetslivet. Detta är misshus-
hållning med unga människors förmåga.
Samtidigt uppger 7 av 10 företag i dag att de har
problem att rekrytera. Somliga upplever att arbets-
förmedlingarna i dag förser dem med lärlingar när
skolan inte längre gör det. Lärlingsutbildning i form
av arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller i olika samar-
betsformer finns dock i begränsad omfattning och
som projekt.
Fru talman! Vi kristdemokrater vill ha en lärlings-
utbildning som eget program i gymnasieskolan. Vi
vill ha det nu! Det är bråttom, för elevernas skull och
för näringslivets skull.
Vi vill att man ska varva teori och praktik redan
från första skolåret.
Vi vill att eleverna ska kunna välja bort högskole-
behörigheten men upp till 25 års ålder alltid ha chans
att återkomma för att komplettera.
Vi vill att företagen ska få en skälig ersättning för
den utbildning de förväntas ge. Skolan måste bygga
nätverk med näringslivet runtomkring. 60 % av gym-
nasieeleverna har aldrig inom skolans ram sett en
egenföretagare, och lika många elever upplever att
skolan har dålig eller ingen kontakt med omgivande
näringsliv.
Vi vill att eleverna ska få en symbolisk lärlings-
lön, framförhandlad lokalt, för den insats de gör i
produktionen. Lärlingsutbildningen ska självfallet
kvalitetssäkras.
Det är nu dags att ge upp det socialdemokratiska
konforma tänkandet om gymnasieskolan lika för alla.
Det håller inte, för alla är inte lika. Alla är olika -
unika. Varje elevs styrka ska odlas i skolan. Vi behö-
ver framgent många duktiga civilingenjörer, läkare,
agronomer och datatekniker. De behöver en teoriba-
serad gymnasieutbildning.
Men vi behöver också framöver många duktiga
taxichaufförer, travtränare, snickare, verktygsmakare,
murare, bagare, tryckare osv. De behöver en praktik-
baserad gymnasieutbildning, i många fall en lärlings-
utbildning.
Utskottsmajoriteten har också valt att avslå en
motion från Kristdemokraterna, Moderaterna och
Vänstern med förslag om att Småland ska utgöra
försöksområde för en annorlunda försöksverksamhet.
Efterfrågan är där stor bland alla de småföretag som
har stora problem med nyrekrytering och gärna söker
samarbete med skolan.
I en interpellationsdebatt mellan Maria Larsson
från Kristdemokraterna och Ingegerd Wärnersson var
skolministern betydligt mer öppen än utskottsmajori-
teten i den frågan.
Fru talman! När man slår upp ordet "gymnasium"
i en etymologisk ordlista finner man att det är ett
grekiskt ord som betyder "övningsplats". Den militä-
riska likriktning av gymnasiet som regeringen föror-
dar har lett till olust för många ungdomar. Kristde-
mokraterna vill forma en gymnasieskola som gör skäl
för namnet övningsplats, där teori och praktik går
hand i hand. Detta kan göras endast om elevinflytan-
de och elevansvar utformas till en elevdemokrati som
tydlig- och synliggörs. Först då kommer elevernas
tysta rop om att få utföra praktiskt arbete att höras.
Skolministern har föredömligt genomfört ett vär-
degrundsår. Tyvärr har hon helt missat lyhördheten
för de elever som värderar praktiskt arbete. Lärlings-
program handlar såväl om att bevara och utveckla
hantverkskunskapen som om att höja motivationen
hos teoritrötta elever. Studie- och yrkesvägledning
måste ges högre auktoritet i ett samhälle som föränd-
ras i allt snabbare takt. Den "brandvägg" som bitit sig
fast mellan Utbildningsdepartementet och Arbets-
marknadsdepartementet måste snarast monteras ned,
så att elevernas kompetens och kreativitet tas till vara
och eleverna kan känna tillit till att deras var-
dagsplugg leder till en meningsfull framtid.
Fru talman! Jag står självfallet bakom alla våra re-
servationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall
endast till reservation 2 under mom. 9 och till reser-
vation 5 under mom. 10.
Jag vill sluta med ett exempel från en ung männi-
skas start i livet. Som lärare vid en högstadieskola
lämnade jag Anders en strålande sommardag. Vi hade
umgåtts i några år och studerat tillsammans. Anders
var en strålande grabb, trevlig, omtänksam och intres-
serad. Han lyckades dock inte få godkänt i engelska,
trots tappra försök. Jag tog farväl, medveten om att
Anders skulle få hjälp med att klara sin engelska,
komma in på gymnasieskolan och så småningom nå
sitt mål att bli byggentreprenör.
Tyvärr blev nästa år för Anders mycket olyckligt.
Han fogade sig lydigt i att gå på gymnasieskolans
individuella program för att kunna godkännas i eng-
elska. På fritiden följde han sin morbror på en byg-
garbetsplats. Problemet för Anders var att han bodde
två mil från sin gymnasieskola, och det blev många
resor till de korta tillfällen när han hade lärarledd
undervisning i engelska. Kommunen hade inte resur-
ser att ge Anders meningsfull sysselsättning resten av
tiden, och Anders tröttnade. Hellre var han hela tiden
på byggarbetsplatsen.
En fråga som jag som politiker, nu riksdagsleda-
mot, mycket brottats med är varför gymnasieskolan
inte direkt kan erbjuda elever som så önskar en lär-
lingsutbildning. Som läget nu är tar vi ifrån vissa
ungdomar hela år av den mest effektiva tiden för
inlärning och utveckling. Anders kom aldrig in i
gymnasieskolan. Han gick kvar, och när morbrodern
hastigt avled var Anders 20 år. Kommunens ansvar
hade upphört. Hoppet för Anders är nu vuxenutbild-
ningen. Vi måste väl ändå gemensamt konstatera att
skolan är till för eleven och att eleven inte är till för
ett system som vi envist biter oss fast vid.

Anf. 8 KALLE LARSSON (v) replik:
Fru talman! Jag har för avsikt att diskutera betyg
med Ulla-Britt Hagström. Det är intressant att lyssna
på Ulla-Britt Hagström när hon säger att det i dagens
skola inte finns tillräckligt många betygssteg för att
man ska kunna spänna bågen tillräckligt hårt. Hur
hårt anser Ulla-Britt Hagström att det är rimligt att få
spänna bågen? Hur många betygssteg ska vi egentli-
gen ha?
Jag ser att det i reservation 2 anges sex betygssteg
men också att man vill uppdra åt regeringen att åter-
komma med förslag om hur många de egentligen ska
vara. Min fråga är: Vilka principiella skäl har Ulla-
Britt Hagström och Kristdemokraterna för att inte lika
gärna föreslå 20, 100 eller låt oss säga 14 000 betygs-
steg? Varför inte införa en rankningslista över samtli-
ga elever i Sveriges land efter ett nationellt prov, där
nr 1, nr 2 osv. anges och även vilka som hamnade
längst ned?
Jag frågar alltså efter de principiella anledningar-
na till att kristdemokraterna väljer att förespråka just
sex betygssteg, om det nu är riktigt uppfattat.

Anf. 9 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Kristdemokraterna vill ha en mål- och
resultatstyrd värdering så att man känner och vet: Det
här målet har jag. Det här resultatet vill jag uppnå. Då
ska jag veta var jag hamnar. I dag är det väldigt
olyckligt så att om man inte är godkänd i grundskolan
får man inte ens ett betyg. Det händer alltså ingen-
ting. Det märks inte att man har varit på en arbets-
plats. Det skulle jag vilja jämföra med om jag hade
varit på en arbetsplats i några månader och inte fått ut
någon lön eller någonting. Jag finns inte.
Därför måste vi ha fler betygssteg så att inte span-
net runt Godkänd ska bli så stort. Vi måste också ha
ett extra steg runt Väl godkänd. Många som vet att de
klarar Godkänd men kanske inte Väl godkänd väljer
att stanna på Godkänd och tänker: Varför ska jag
lägga ned mer slit på detta?
Med det resonemanget har vi funnit att runt sex
steg är ett ganska lämpligt tal, men givetvis är det
ingen universalmedicin. Det kan komma fram ett
betygssystem som har fem steg eller sju steg som
tydligt tar till vara den mål- och resultatstyrning som
vi vill att eleverna ska kunna leva upp till och klara.

Anf. 10 KALLE LARSSON (v) replik:
Fru talman! Nu svarade Ulla-Britt Hagström up-
penbarligen inte på den fråga jag ställde. Jag ställde
inte frågan hur man har resonerat för att hamna på
just sex betygssteg. Jag frågade hur man pincipiellt
argumenterar för att hamna just där. De argument
som anges - att det här är rimligt och att betygsspan-
net blir för stort runt Godkänd annars - går lika gärna
att använda oavsett hur många betygssteg man fak-
tiskt använder sig av. Man får alltid ett betygsspann,
alltså ett kunskapsspann, mellan de olika betygsste-
gen. Det var därför jag ställde frågan om det principi-
ella skälet till att använda sig av just det antalet be-
tygssteg som Kristdemokraterna föreslår.
Ulla-Britt Hagström sade ju själv i sitt anförande
att alla är olika. Hon anklagade, visserligen felaktigt,
den nuvarande huvudsakliga majoriteten i utbild-
ningsfrågor för att ha något slags militärisk inställ-
ning till skolan. Men om alla nu är olika, om alla nu
kan olika mycket, varför inte i så fall utgå från det
och se hur mycket de exakt kan? Det är ju enligt Ulla-
Britt Hagström möjligt att faktiskt mäta kunskap på
ett objektivt sätt och ranka varje elev gentemot någon
annan.
Min syn, Vänsterpartiets syn, på kunskap är en
helt annan, nämligen att det inte är möjligt annat än
med mycket lätt mätta faktakunskaper att hantera
betygssystemen. Det är ett av skälen till att vi också
är motståndare till betygssystemen.
En gång till: Varför inte en rankningslista med
"elev ett" t.o.m. "elev x"? Vad är det för principiella
skäl som Ulla-Britt Hagström har emot en sådan
lista?

Anf. 11 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Först vill jag säga till Kalle Larsson
att Kalle Larson inte svarade på Beatrice Asks fråga
om hur antagningen till högskolan skulle ske om 100
skulle få plats bland 500 sökande. Där valde Kalle
Larsson att tiga. Vi kristdemokrater vill först se till att
vi får ett annat antagningssystem så att man inte gör
om ett kvalitativt system till kvantitativa siffror och
tar 90 % av en summa och lägger poäng utan att bry
sig om vilket förstaval eleven har.
Sedan vill vi givetvis ha feedback till eleven. Be-
tyget är en feedback. Det talar om att du duger. Du
har klarat det du ska uppnå. Du har nått dina mål. Vi
vill ha det tydligt och överblickbart. Jag tror inte att
Kalle Larsson själv skulle anse att det var tydligt och
överblickbart om man hade en rankningslista med
100 olika steg. Givetvis måste vi stanna där det blir
lätt för eleven att kunna bedöma hur kriterierna ser ut
och där lärarna kan hantera kriterierna.

Anf. 12 SOFIA JONSSON (c):
Fru talman! Om ett par veckor kan vi se hur
hundratals elever går ut både grundskolan och gym-
nasieskolan. Det här ska vara en glädjens, framtidens
och hoppets dag för dessa elever, och det är det också
för många. Men för många andra kommer det att bli
en dag då de får en känsla av att de inte duger, av att
de inte blir godkända i skolan.
Vi kommer att få läsa, tror jag, förvånade uttalan-
den från politiker och journalister som undrar: Hur
kunde det bli så här igen? Hur kan vi ha en gymnasie-
skola och en grundskola som inte ser till att vi har
elever som får godkända resultat och bra möjligheter?
Några kommer då att mena, kan jag tänka mig, att
kunskapsmålen ska sänkas för vissa elever. Andra
kommer att skylla på problem med gymnasierefor-
men.
För mig och Centerpartiet ligger lösningen inte i
att riva upp gymnasiereformen och gå tillbaka till en
gymnasieskola som redan befunnits otillräcklig. Skä-
len till att gymnasiereformen kom till var bl.a. att den
gamla gymnasieskolan stelnat i sin form och inte
förmådde anpassa sitt utbildningsutbud till den fak-
tiska efterfrågan som fanns på arbetsmarknaden. De
tvååriga yrkesutbildningarna räckte inte till för de
förändrade kompetenskrav som finns runt omkring i
vårt samhälle och som har växt fram på senare år.
När den nya reformen genomförts kan vi se att
man inte kommit till rätta med vissa saker. Då måste
problemen rättas till. Nu krävs det åtgärder för att se
till att vi får en bra gymnasieskola, en flexibel gym-
nasieskola där alla elever får möjlighet till bra kun-
skaper. Jag tycker att det är bra att regeringen nu
äntligen har bestämt sig för att göra en översyn av
gymnasieskolan även om det som jag ser det är i elfte
timmen.
Vi i Centerpartiet tycker att de grundläggande
principerna för gymnasieskolan är bra. Det handlar
inte bara om att eleverna ska få en högskolebehörig-
het. Det handlar också om att alla ska ha rätt till goda
kunskaper. Som jag ser det ska en vidareutveckling
bygga på att vi har en fortsatt hög ambitionsnivå för
eleverna och för gymnasieskolan. Vi ska inte sänka
kvaliteten. Vi ska anpassa gymnasieskolan efter varje
elevs förutsättningar och behov. Vi ska inte sålla bort
några elever, utan vi ska ge dem en rimlig chans så att
vi inte skapar återvändsgränder för några.
Jag skulle aldrig någonsin kunna acceptera att vi
delar in eleverna i ett A-lag och ett B-lag. Det kunde
vi för ett par veckor sedan höra att Moderaterna före-
språkar, och vi kan i betänkandet också se att Folk-
partiet föreslår det; att man redan efter nian, när man
är 15 år, ska välja väg. Man ska välja en kunskapsni-
vå att lägga sig på. Vi visar två olika system för de
här eleverna.
Att se till individens bästa är för oss i Centerparti-
et att skapa möjligheter för alla elever och inte ute-
stänga några av eleverna. Eleverna ska ha en rättighet
att kunna lära sig, och då ska skolan och undervis-
ningsformerna utvecklas.
Ska de kunskaper som gymnasieskolan erbjuder
kunna bli allas egendom, om man kan uttrycka sig så,
måste utbildningen anpassas för att möta varje en-
skild elev utifrån dennes egna förutsättningar. Goda
och likvärdiga kunskaper innebär inte att varje elev
ska nå kunskapsmålen på exakt samma sätt. Tvärtom
innebär krav på likvärdiga kunskaper att undervis-
ningen måste se ut på olika sätt. Det praktiska läran-
det måste uppvärderas som ett sätt att nå kunskaps-
målen i alla ämnen. Det är viktigt att individuella
studieplaner, som ska finnas på gymnasieskolorna,
verkligen upprättas och att man gör det här tillsam-
mans mellan lärare och elev.
Flexibilitet tycker jag är ett viktigt begrepp i
gymnasieskolan. Det gäller flexibilitet i arbetsformer
och i den meningen att det finns ett stort utrymme för
lokala lösningar precis som när det gäller samver-
kansformer med arbetsmarknaden och den högre
utbildningen.
Fru talman! För att undvika återställare och re-
former som hela tiden skiftar när vi byter majoritet
här i kammaren vill jag se en bred politisk överens-
kommelse om hela gymnasieskolan. Jag vill att vi ska
få en reform som gör att lärarna och eleverna kan
känna arbetsro, att man ser ett tydligt mål att arbeta
efter och att man får en klarhet och en långsiktighet.
Inför den kommande översynen är det ett par
punkter som jag skulle vilja ta upp och som jag tycker
är viktiga. En av grundtankarna i den reform som
lades fram senast var ju att garantera att alla elever
ska få en likvärdig grund. Det kom bl.a. i form av
kärnämnena. Centerpartiet vill ha en ny översyn av
kärnämnena i syfte att minska antalet - med en stark
betoning på att visa på de ämnen som är väldigt vikti-
ga för att klara av livet i samhället.
Vad gäller betygssystemet så har dagens system
fått väldigt hård kritik - med rätta, tycker jag. Vi
anser att betygssystemet ska utvärderas och utveck-
las. Vi vill behålla grunden, ett målrelaterat betygs-
system, men vi vill kunna se till att det blir fler be-
tygssteg. Eleverna ska utöver de här betygen få en
möjlighet att få ett skriftligt omdöme där de som
individer kopplas till de kunskapsmål som sätts.
Regeringen aviserade i propositionen att man vill
införa en gymnasieexamen. Det tycker jag är bra,
även om det är tråkigt att man skjuter upp det till
hösten. Det är också viktigt att gymnasieexamen
kopplas ihop med förändringarna av tillträdesreglerna
till grundläggande högskoleutbildning och den ökade
rekryteringen till den högre utbildningen.
Införandet av gymnasieexamen är ett viktigt steg
för att kvalitetssäkra utbildningen i gymnasiet. En
sådan här examen, som jag tycker ska vara interna-
tionellt gångbar, innebär också ett starkt incitament
för elever att anstränga sig, gå igenom gymnasiet och
nå kunskapsmålen.
En examen ska innehålla krav på en lägsta andel
godkända betyg, liksom ett godkänt examensarbete.
Det innebär att examensarbetet på yrkesförberedande
program bör utformas som ett yrkesprov i samband
med de berörda branscherna.
Fru talman! Det är viktigt att öppna fler vägar
fram till en godkänd gymnasieutbildning. Lärlingsut-
bildning är en form där det praktiska lärandet kom-
mer till sin rätt. Eleverna får en utbildning som före-
nar teori och praktik i skolmiljö och i arbetsliv. Det är
viktigt att skolan samverkar med det omgivande sam-
hället och arbetslivet. Uppläggningen av lärlingsut-
bildningen bör därför vara flexibel och anpassad efter
de rådande förhållandena. Det är också viktigt att
kraven utformas så att många lärlingsplatser kan
skapas i de mindre företagen.
En viktig del för att få en fungerande lärlingsut-
bildning är resursfrågan. Utbildningen kostar ju, vare
sig man befinner sig i skolans miljö eller ute i företag.
För att särskilt de små företagen ska kunna medverka
i lärlingsutbildningen så måste ersättningsfrågan
lösas. För att få en hög kvalitet på lärlingsutbildning-
en och för att stärka intresset från både elever och
företagare kan det handla om att hitta ett system som
bygger på en lärlingspeng. Det ska vara ett flexibelt
system som gynnar skola och elever.
Jag måste säga att jag tycker att det är tråkigt att
regeringen inte har tagit lärlingsutbildningen på all-
var. Det som man har gjort här, och som vi återigen
kan se, är att säga att man i obestämd tid ska fortsätta
att ha en försöksverksamhet. I stället skulle det krävas
en rejäl satsning där vi ser ett mål - till den här tid-
punkten ska försöksverksamheten vara färdig. Då kan
vi vara beredda att gå in med stora resurser, klara och
tydliga regler och klara och tydliga mål. På det viset
kan så många lärlingsutbildningsplatser som möjligt
komma till stånd runt om i landet.
Jag vet inte hur socialdemokraterna tänker. Men
diskussionen som fördes under förra mandatperioden,
när försöksverksamheten skulle komma till, gällde att
det nu skulle till en rejäl satsning. Sedan skulle det
utvärderas, och sedan ska det hela komma i gång och
växa i hela landet. Tyvärr har det inte blivit så. Soci-
aldemokraterna har absolut inte prioriterat lärlingsut-
bildningen, utan de kommer nu återigen och säger:
Nu ska vi förlänga försöksverksamheten på obestämd
tid.
Det var inte Centerpartiets mening. Jag undrar,
och jag skulle vilja fråga Socialdemokraternas repre-
sentant i dag: Vilket är syftet? När kommer de kon-
kreta resurserna och de konkreta idéerna?
Någonting måste göras.
Med anledning av det yrkar jag bifall till reserva-
tion 4 under mom. 8.
Slutligen, fru talman, vill jag ta upp en annan del
av betänkandet, som handlar om försöksverksamhet
med föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns
skolgång. Försöksverksamheten har pågått sedan
januari 1996, och regeringen föreslår återigen att
försöksverksamheten ska förlängas. Den här gången
har man en tidpunkt - Ulla-Britt Hagström var också
inne på det här - nämligen juni 2005. I fem år ska
man alltså ha en försöksverksamhet, och sedan utvär-
dera och se!
Som en annan talare tog upp så har regeringen
sagt utifrån det som Skolverket har pekat på att det
kan ifrågasättas om detta ger eleven en skolgång av
god kvalitet som är likvärdig med den som andra
elever i grundskolan får. Som jag ser det ska det vara
en rättighet och en möjlighet för alla elever att välja
sin skolform. Det är angeläget att kommunerna har
ansvaret för skolan och att alla elever får samma mål
och möjligheter att sträva efter.
Samtidigt måste utgångspunkten vara elevernas
välbefinnande samt möjligheter att få stöd utifrån sina
egna förutsättningar. Olika barn har olika behov - det
har vi sagt många gånger i den här kammaren. Därför
är det viktigt att kunna visa att vi ger de här möjlig-
heterna utifrån deras behov.
Centerpartiet anser att det är viktigt att stärka rät-
tigheterna för de utvecklingsstörda barnen. Regering-
en måste snarast komma till rätta med de problem
som finns för att sedan permanenta verksamheten
med det ökade föräldrainflytandet.
Därmed yrkar jag avslutningsvis bifall till reser-
vation 5 under mom. 10.

Anf. 13 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! I dagens betänkande behandlas en hel
del av de kärnfrågor omkring skolan som debatterats
under de senaste åren. Frågorna om gymnasieexamen
och om en riktig lärlingsutbildning har debatterats
utifrån skilda politiska utgångspunkter i många år.
Sverige är ett av de få länder i Europa - eller ren-
tav det enda landet - som inte delar ut ett examensbe-
vis efter avslutad gymnasieutbildning. Det är bara att
beklaga att man på 60- och 70-talen i stället för att
modernisera studentexamen avskaffade den. För
Folkpartiet har det länge varit uppenbart att vi även i
Sverige behöver en examen som är klart definierad
och internationellt gångbar och jämförbar. En gymna-
sieexamen eller en studentexamen ska vara utformad
så att den är ett bevis på att eleven kommit upp till
den nivå som högskolor i Sverige och utomlands
kräver. Det är betydligt lättare att komma vidare
utomlands med en examen i hand både när det gäller
att söka arbete och att söka till olika utbildningar. En
examen ger också en tydlig information till dem som
läser på gymnasiet om vad som krävs för att studera
vidare.
Därför är det glädjande att regeringen på senare år
börjat tala om att införa någon form av examen. Ty-
värr har regeringen skjutit upp det förslag om gymna-
sieexamen som var utlovat. Regeringen hade redovi-
sat att den skulle komma med ett förslag om examen i
februari i år, men nu kommer det inget förslag förrän
i slutet av året. Det är synd.
Folkpartiet har i en motion begärt att en snabbut-
redning ska tillsättas för att utforma förslag till prin-
ciper för en riktig examen. Regeringen har sagt att ett
förslag om gymnasieexamen ska kopplas till frågan
om regler för behörighet till högskolestudier. Vad
detta kommer att innebära vet vi inte i dag. Men
Folkpartiets inställning är tydlig: En gymnasieexa-
men ska helt enkelt vara grundkravet för behörighet
till högre utbildning. Naturligtvis hoppas jag att rege-
ringens förslag kommer att gå i den riktningen.
Fru talman! Ett allvarligt problem i vår svenska
gymnasieskola är att många elever som är intressera-
de av en yrkesinriktad utbildning inte känner att skol-
systemet är till för dem. Precis som vi behöver en
studentexamen eller en gymnasieexamen behöver vi
också en riktig yrkesexamen. Målet för dagens gym-
nasieskola är att nå högskolenivå. Men även om vi
vill att så många som möjligt ska läsa på högskolan
kan vi faktiskt inte begära att alla människor ser
gymnasiet som en förberedelse för högskolestudier.
De försök med lärlingsutbildning som sker i Sve-
rige har varit helt misslyckade. Sammanlagt är det
endast 150 elever i Sverige som deltar i lärlingsut-
bildning. En riktig lärlingsutbildning värd namnet går
helt enkelt inte att utveckla inom ramen för den nuva-
rande gymnasieskolan.
Folkpartiet föreslår därför att det införs en helt ny
modell för lärlingsutbildningen. Det krävs ett ömsesi-
digt intresse och ett samarbete mellan företagen och
skolan om en riktig lärlingsutbildning ska växa fram.
Det ska vara en mer likvärdig ställning mellan företag
och skola och mellan praktik och teori. En ny lär-
lingsutbildning måste utformas tillsammans med
företag och branscher. Ungefär halva tiden bör vara
skolans ansvar och halva tiden företagets. Företagen
ska få ersättning för sin del av utbildningen och lär-
lingen ska få ersättning för den insats han eller hon
gör i produktionen. Ett intressant exempel på lär-
lingsutbildning finns i Norge. Där omfattar den fyra
år som är delade mellan skola och företag. Efter av-
slutad lärlingsutbildning ska eleven få avlägga en
lärlingsexamen som visar vilken yrkeskompetens
utbildningen gett.
Fru talman! Ett bra förslag i propositionen är att
det ska sättas betyg på det projektarbete som gymna-
sieelever ska göra, på samma sätt som andra betyg
sätts i skolan. Dessutom har Folkpartiet föreslagit att
det ska göras tydliga beskrivningar av vilken kvalitet
projektarbetet ska nå upp till. Gymnasiets projektar-
bete ska visa prov på kritiskt tänkande, på ett veten-
skapligt förhållningssätt och vara en förberedelse för
självständigt arbete på högskolenivå. Därför måste
det också vara tydligt för lärarna vilka krav de har rätt
att ställa på projektarbetet.
Slutligen behandlar också det här betänkandet för-
söksverksamheten med utökat föräldrainflytande över
utvecklingsstörda barns skolgång. Folkpartiet anser
att regeringen redan nu ska arbeta fram ett lagförslag
som slår fast att även utvecklingsstörda barns föräld-
rar har rätt att bestämma över sina barns skolgång.
Argumenten att föräldrar kan välja fel håller inte. Det
är skolans skyldighet att lämna en sådan information
att föräldrarna kan ta ställning till vilken skolform
deras barn ska gå i på goda grunder.
Fru talman! Sammanfattningsvis behandlar vi i
det här betänkandet frågor som berör olika huvudspår
i de ideologiska skillnaderna mellan partierna. De här
frågorna om gymnasieexamen, lärlingsutbildning och
förkunskaper till högskolan kommer att återkomma
till riksdagen.
Regeringen har nyligen tillsatt en utredning för att
diskutera tänkbara förändringar i gymnasieskolan.
Skolministern har gett direktiv om att utgångspunkten
ska vara en sammanhållen gymnasieskola. Jag hoppas
att de här direktiven inte ska tolkas så att det ska bli
omöjligt att diskutera t.ex. nya slags yrkesutbildning-
ar och lärlingsutbildningar på ett öppet sätt.
Jag ser ändå det här regeringsbeslutet om en ut-
redning som något positivt i den meningen att jag
hoppas att även regeringen och Socialdemokraterna
nu blir mer och mer medvetna om att gymnasieskolan
har stora problem i Sverige.
Fru talman! Jag avslutar med att yrka bifall till
Folkpartiets reservation 1 under mom. 9 och reserva-
tion 5 under mom. 10.

Anf. 14 AGNETA LUNDBERG (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i utbildningsutskottets betänkande 16 och
avslag på samtliga motioner.
Ulla-Britt Hagström går nästan upp i falsett när
hon beskyller Socialdemokraterna för den nuvarande
gymnasieskolan. Jag vill bara påpeka att det var en
borgerlig regering med Beatrice Ask i täten som ge-
nomförde den. Jag vill inte instämma i klagosången
att den gymnasieskola vi har i dag är alltigenom då-
lig. Det tycker jag är en väldigt onyanserad bild. Det
finns saker och ting som är problematiska och som vi
måste göra någonting åt, men det är en helt annan
sak. Jag har ingen ambition att riva upp gymnasiebe-
slutet. En översyn är någonting helt annat.
I det här betänkandet behandlas propositionen
1999/2000:68 Vissa skolfrågor jämte motionsyrkan-
den samt vissa motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden hösten 1999.
Genom riksdagens beslut med anledning av pro-
positionen Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och
likvärdighet har bl.a. en ny programstruktur och en
förändrad definition av begreppet gymnasiepoäng
införts i gymnasieskolan fr.o.m. den 1 juli 2000. Re-
geringen föreslog även att en gymnasieexamen skulle
införas. Riksdagen ställde sig i princip bakom försla-
get men ansåg att frågan om hur en examen ska ut-
formas inte var tillräckligt utredd. Riksdagen begärde
att regeringen ytterligare skulle utreda frågan och
återkomma till riksdagen med ett utvecklat förslag.
Avsikten var att återkomma till riksdagen i frågan
under februari 2000. Nu anmäler regeringen att man i
stället avser att återkomma till riksdagen med förslag
till gymnasieexamen mot slutet av innevarande år i
samband med att regeringen avser att lämna en pro-
position om rekrytering till högskolan.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det
finns starka skäl att överväga förslag till förändringar
i tillträdesreglerna för grundläggande högskoleutbild-
ning och utformningen av en gymnasieexamen i ett
sammanhang. Urvalssystemet ska tillgodose många
olika intressen samtidigt. Utskottet vill också påmin-
na om att Skolverkets kvalitetsgranskningsnämnd har
regeringens uppdrag att granska betygssättningen i
den svenska skolan. Det uppdraget ska redovisas
senast den 1 september 2000.
För de elever som börjar gymnasieskolan efter
den 1 juli 2000 ingår ett projektarbete som ska om-
fatta 100 gymnasiepoäng, vilket motsvarar cirka fyra
veckors arbete på heltid och ska betygssättas med den
betygsskala som gäller för kärnämnes- och karaktär-
sämneskurserna, dvs. betygsstegen Icke godkänd,
Godkänd, Väl godkänd och Mycket väl godkänd.
Flera motionärer har berört innehållet i projektar-
betet. Men utskottet anser att riksdagen inte nu ska
uttala sig om mål och innehåll i projektarbetet, efter-
som bl.a. en speciell arbetsgrupp för frågor som rör
skola och arbetsliv som tillsatts inom Utbildningsde-
partementet arbetar med frågan. Vi återkommer allt-
så.
Genom riksdagens beslut med anledning av pro-
positionen Gymnasieskola i utveckling infördes be-
stämmelser i skollagen om en ny lärlingsutbildning.
Bestämmelserna gäller fr.o.m. den 1 juli 2000. I sam-
band med beslutet gjorde riksdagen ett tillkännagi-
vande till regeringen om att frågor om lärlingsutbild-
ningens innehåll och struktur borde beredas ytterliga-
re.
Det är viktigt att påpeka att det inte är en sak i sa-
ken att genomföra en lärlingsutbildning. Det vikti-
gaste är ju att det blir en bra lärlingsutbildning om vi
fastställer att det ska vara en sådan. Utskottet betonar
vikten av att den nya lärlingsutbildningen blir flexibel
och att erfarenheterna av den pågående försöksverk-
samheten tas till vara när innehåll och struktur slutli-
gen fastställs.
Regeringen föreslår nu att bestämmelserna i
5 kap. 3 § fjärde stycket skollagen om lärlingsutbild-
ning upphävs. Utskottet delar regeringens bedömning
att försöksverksamheten med lärlingsutbildning bör
förlängas och utvecklas i syfte att samla mer erfaren-
heter. Den nuvarande försöksverksamheten kan enligt
utskottet inte ligga till grund för en reguljär ny lär-
lingsutbildning. Försöksverksamheten bör tidsmässigt
kopplas samman med såväl resultatet av utredningen
om gymnasieskolans framtida programutbud som
övervägandet om den framtida gymnasieskolans
yrkesutbildning.
Utskottet har tidigare behandlat och avstyrkt mo-
tionsyrkanden med förslag liknande de nu aktuella
om införande av andra former av lärlingsutbildning,
bl.a. att lärlingsutbildning inte ska ge högskolebehö-
righet. Utskottet har ingen annan uppfattning nu.
Lagen, 1995:1249, om försöksverksamhet med
ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns
skolgång trädde i kraft den 1 januari 1996 och gäller
till utgången av juni månad 2000. Lagen innebär att
barn som bedöms inte kunna nå upp till grundskolans
kunskapsmål därför att de är utvecklingsstörda inte
får tas emot i särskolan utan vårdnadshavarens med-
givande.
Utskottet anser i likhet med regeringen att för-
söksverksamheten med ökat föräldrainflytande över
utvecklingsstörda barns skolgång bör förlängas till
utgången av juni 2005.
Skolverket har i sin utvärdering pekat på ett antal
problem som bör lösas innan lagen kan permanentas.
Utskottet anser det synnerligen angeläget att Skolver-
ket ges ett nytt uppdrag att dels fortsätta att fördjupat
följa och utvärdera försöksverksamheten, dels utvär-
dera alternativet att vara inskriven i särskolan men
integrerad i en klass i grundskolan.
Utskottet förutsätter att föräldrarna får en bättre
information, bl.a. mot bakgrund av att det nu finns en
utvärdering av den hittills genomförda försöksverk-
samheten.
Regeringen föreslår att ämnet hemkunskap i
timplanen för grundskolan i bil. 3 till skollagen,
1985:1100, ska benämnas hem- och konsumentkun-
skap. Regeringen fastställde den 2 mars 2000 nya
kursplaner för alla ämnen i grundskolan. Den nya
kursplanen gäller fr.o.m. den 1 juli 2000.
Ändringarna i kursplanen för ämnet hemkunskap
innebär att ämnet har fått en tydligare inriktning mot
konsumentkunskap. Regeringen anser att ämnet också
ska ha en benämning som motsvarar förändringen av
ämnets karaktär. Utskottet vill i likhet med det som
anförs i motion 1999/2000:Ub19 betona vikten av det
praktiska momentets betydelse inom ämnet hem- och
konsumentkunskap.
Ett av de mål som eleverna ska ha uppnått i slutet
av det nionde skolåret är att kunna planera, tillaga,
arrangera och värdera måltider med hänsyn till eko-
nomi, hälsa, miljö och estetiska värden. Ett annat av
dessa mål är att som konsument känna till sina rättig-
heter och kunna värdera olika slags information vid
utförandet av verksamheter i hushållet.
Denna ändring i skollagen ska träda i kraft den
1 juli 2000.
Jag tycker att det är en viktig förändring att vi får
en bättre markering av konsumentkunskapen.

Anf. 15 BEATRICE ASK (m) replik:
Fru talman! Om det är någonting jag inte vill bli
ihågkommen för så är det möjligen gymnasieskolan,
eftersom det inte är min förtjänst att den ser ut som
den gör. Det var faktiskt på det sättet att Göran Pers-
son lade fram en proposition för principbeslut om
gymnasieskolan och den röstades igenom i kammaren
av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Center-
partiet, om jag inte missminner mig.
Möjligheterna för en borgerlig regering att ome-
delbart riva upp ett sådant beslut var begränsade.
Dessutom tycker jag naturligtvis att har man efter en
lång debatt fattat ett sådant stort beslut, lagt om rikt-
linjerna för gymnasieskolan, måste man i rimlighe-
tens namn se om det fungerar innan man river upp det
igen.
Nu har vi snart tio års erfarenhet av Göran Pers-
sons gymnasieskola. Effekterna är förödande. Det är
många problem. Där är kritiken att ni gör för lite för
att ta itu med dem.
Vi har frågan om lärlingsutbildningen. När man
låser in lärlingsutbildningsprojektet i gymnasiestruk-
turen får man problem. Därför har jag en fråga till
Agneta Lundberg: Är ni socialdemokrater för eller
emot lärlingsutbildning? Man får hela tiden känslan
av att det går att säga lärlingsutbildning, men de ska
gå hela gymnasieskolan, och då blir det ju inget. Det
är den ena frågan.
Den andra frågan jag väldigt gärna skulle vilja ha
svar på är: Står ni fast vid löftena om en modern
gymnasieexamen, kommer det ett sådant förslag? Vi
har nyss hört hur era kompisar, i vart fall från kom-
munisternas sida, säger att de inte vill ha någon gym-
nasieexamen. Kommer ni med ett reellt förslag till
gymnasieexamen i samband med propositionen om
antagningsreglerna? Det finns en majoritet i kamma-
ren för det.

Anf. 16 AGNETA LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Jag kan säga att vi är för en modern
lärlingsutbildning. Men vi vill understryka att grun-
den i den lärlingsutbildningen ska ge högskolebehö-
righet och att man inte ska tubba på kärnämnena.
Vi tycker att det är viktigt att man hittar andra vä-
gar för utbildning inom yrkesområden, så att det inte
bara finns en. Men vi har ju sett att näringslivet också
har svårt att komma med idéer till hur det här ska
vara. De stryker ju också under vikten av att man har
de här kunskaperna i de teoretiska ämnena. Det är lätt
att de faller bort om man har en lärlingsutbildning
som bara innehåller yrkesämnet.
Frågan om gymnasieexamen kan jag också svara
på. Självklart kommer vi med ett sådant förslag.

Anf. 17 BEATRICE ASK (m) replik:
Fru talman! Det var utmärkt. Jag ser fram emot
det förslaget.
Det är att sitta på två stolar att säga att de här ele-
verna ska ha högskolebehörighet. Går man som lär-
ling till damfrisörska måste man ha mycket teori, inte
minst kemi, svenska, engelska och mycket annat.
Men att man måste ha alla ämnen gör att man låser
möjligheterna för en liten damfrisering att gratis till-
handahålla den praktikplats som behövs. Därför finns
det nästan inga lärlingar. Det blir ju ingenting av den
här verksamheten.
Jag vädjar till socialdemokraterna att ändå titta på
lite modernare modeller än de ni har stått för.
Jag har en fråga till som rör det sista ämnesområ-
det som Agneta Lundberg tog upp, nämligen försöks-
verksamheten med föräldrars val också när det gäller
utvecklingsstörda barns skolgång. Där har jag samma
uppfattning. Försöksverksamheten bör fortsätta, där-
för att det finns problem.
Men jag skulle ändå vilja uppmärksamma Agneta
Lundberg på att ett av de största problemen som visat
sig är att föräldrarna har varit för dåligt informerade
om särskolan och om grundskolans förutsättningar att
ge just det enskilda barn det handlar om den absolut
bästa utbildningen. Då krävde vi från moderat sida att
man får säga till Skolverket: Ta fram riktlinjer, för-
säkra er om att alla får den informationen! Men ni
orkar inte ens med det. Det är väldigt allvarligt.
Nu sade Agneta Lundberg i debatten: Vi utgår
från att det blir information. Ja, det har man utgått
från när det gäller föräldrars val av skola över hela
landet. Det har inte hänt någonting. Men just här är
det så preciserat, det är ganska få föräldrar och det är
väldigt svåra överväganden. Vore det ändå inte på sin
plats att ge Skolverket ett tydligt direktiv: Nu får ni se
till att de berörda föräldrarna får adekvat information,
så att vi inte får så många misslyckanden som det har
blivit och som propositionen visar på när det gäller
placeringen i grundskola eller särskola.

Anf. 18 AGNETA LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Först och främst tycker jag att man
utan direktiv och annat borde förutsätta att ledningen
för grundskolan lägger sig vinn om att informera
föräldrarna om vad som gäller för deras barn. Det
borde inte behöva gå ut något speciellt dokument för
det. Det tycker jag inte.
Men jag vet ju att Skolverket har tittat närmare på
detta och blivit varse att det inte fungerar. Därför
kommer man att se till att det blir en skärpning när
det gäller informationen till föräldrarna om den möj-
ligheten. Det tycker jag är beklämmande att man inte
har gjort tidigare.

Anf. 19 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Först vill jag säga att vi har en bra
gymnasieskola för många. Jag ber om ursäkt om
Agneta Lundberg trott att jag talade om hela gymna-
sieskolan. Jag har hållit mig till betänkandet, och
betänkandet handlar om lärlingsutbildning, hemkun-
skap och föräldrars inflytande över utvecklingsstörda
barns skolgång.
Det är den del av lärlingsutbildningen som saknas
som jag kanske har gått upp i falsett om, för där finns
det ett systemfel. Det är många som inte finner sig till
rätta i gymnasieskolan. Därför är jag också mycket
glad för den översyn som regeringen har bestämt att
göra för att utreda och utveckla gymnasieskolan.
Nu skulle jag vilja ställa en fråga till Agneta
Lundberg vad gäller lärlingsdelen. Den motion där
Kristdemokraterna, Vänstern och Moderaterna var
eniga om en försöksutbildning i Småland för lärlingar
och allt var förberett har också avstyrkts av utskotts-
majoriteten. Varför skulle den försöksverksamheten
avslås när regeringen ändå vill visa att man ska fort-
sätta med försöksverksamhet?

Anf. 20 AGNETA LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Jag tycker inte att det är riksdagens
sak att ta ut vilka orter som ska bedriva försöksverk-
samhet. Det tycker jag är departementets sak. Det är
vårt skäl.

Anf. 21 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Då hoppas jag att Agneta Lundberg
påverkar sina kamrater, så att den försöksutbildning
som jag motionerat om kan få komma till stånd.
Jag vill också gå tillbaka till frågan om föräldrars
val när det gäller utvecklingsstörda barns skolgång.
Försöksverksamheten ska nu fortsätta under lång
tid framöver. Vad tänker regeringen göra konkret?
Vill man ge kommunerna ett andrum för att de ska
kunna klara av informationen? Också Beatrice Ask
frågade om detta. Regeringen måste väl ha något i
bagaget eftersom man vill ha fem år på sig?

Anf. 22 AGNETA LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Jag tror inte att det finns någon väg
tillbaka när det gäller föräldrars rätt att välja om de
vill ha sina barn i grundskolan eller i särskolan. Men
det är viktigt att man inte rusar i väg. Det behöver
kanske i och för sig inte ta ända till år 2005, men jag
böjer mig för den bedömning som andra har gjort. Jag
kan mycket väl dela den.
Jag tycker att det är viktigt att arbetet görs grund-
ligt, så att man inte gör några ytterligare misstag. En
hel del har ju upptäckts under försöksverksamheten.

Anf. 23 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Eftersom varken propositionen eller
betänkandet innehåller så många nya, roliga saker, så
blir frågorna ungefär desamma.
Jag vill börja med att diskutera lärlingsutbildning-
en. Agneta Lundberg sade att det är viktigt med en
bra lärlingsutbildning och att försöksverksamheten
ska fortsätta. Min korta och enkla fråga är: Vilka
resurser tänker man lägga på den här försöksverk-
samheten? Vilka nya, kraftfulla insatser tänker man
göra för den?

Anf. 24 AGNETA LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Jag kan inte ge någon exakt summa
som man ska lägga på den här försöksverksamheten.
Men jag har i varje fall inhämtat uppgiften att det blir
ökade resurser till den.

Anf. 25 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Det är lite konstigt. I betänkandet sä-
ger utskottsmajoriteten att man går med på att för-
länga försöksverksamheten helt utan tidsbegränsning.
Men då borde man väl också veta vilken kraft som
ligger bakom? Vilka nya mål har regeringen lagt som
grund för den fortsatta försöksverksamheten? Jag
tycker att det är beklagligt att man inte kan påvisa det
här i dag, och jag blir lite fundersam över det.
Vi vill ju ha ett stoppdatum. Fram till dess ska vi
kunna sätta in ordentligt med resurser och också kun-
na visa vilka riktlinjer den här försöksverksamheten
ska arbeta efter. Då kan vi senare komma i gång med
en bra lärlingsutbildning.
Jag har också en annan fråga. Agneta Lundberg
diskuterade inflytandet för föräldrar med utvecklings-
störda barn. Den försöksverksamheten ska pågå i fem
år, alltså fram till år 2005. Vad är det som gör att det
här området behöver så lång tid? Skolverket har visat
på de problem som finns. Vi ser också att stora, tunga
utredningar kan arbeta på mycket kortare tid och lösa
olika problem.

Anf. 26 AGNETA LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Jag har ännu inte mandat att avslöja
det nya som eventuellt kommer när det gäller lär-
lingsutbildningen. Men före sommaren kommer det
att lämnas besked om hur lärlingsutbildningen ska
vara utformad.
Sedan gällde det den långa försöksperioden på
fem år. Det finns inget som hindrar att man fattar
beslut tidigare om man upplever att man har fått fram
ett bättre underlag på kortare tid än så. Då kan man
fatta beslut.
Men det vore lite jobbigt att komma tillbaka ännu
en gång och säga att vi behöver mera tid. Då är det
bättre att säga 2005 och vara säker på att man är klar
då.

Anf. 27 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Det är ju så att väldigt många av dem
som börjar gymnasieskolan med intresse för en yrkes-
förberedande utbildning blir besvikna.
Vi har t.ex. fått aktuella siffror från Stockholms
utbildningsförvaltning, som visar att det på många
yrkesförberedande program bara är 10-20 % av ele-
verna som når målen för dessa nationella program.
Det är klart att det innebär en besvikelse att dels inte
nå upp till de teoretiska målen, dels känna att man
inte får en tillräcklig yrkesförberedelse.
Trots att Agneta Lundberg redan har fått flera frå-
gor om lärlingsutbildning och yrkesutbildning, har i
varje fall inte jag fått en klarare bild av hur stort in-
tresse och engagemang det finns hos socialdemokra-
terna för att utforma en riktig lärlingsutbildning i
Sverige.
Därför skulle jag vilja ställa två väldigt konkreta
frågor.
Är Agneta Lundberg och socialdemokraterna be-
redda att diskutera den typ av utbildning som finns i
Norge? Där tillbringar eleverna minst halva studieti-
den på företagen och halva tiden i skolan.
Nu när vi får en gymnasieexamen undrar jag om
Agneta Lundberg är intresserad av att även diskutera
införandet av en rejäl yrkesexamen, med status för
den yrkesutbildning som man har fått?

Anf. 28 AGNETA LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Det vore väldigt oklokt av mig att ge
mig in i den diskussionen nu, när vi har bestämt oss
för att göra en översyn. Vi har ju förlängt försöks-
verksamheten eftersom vi inte har ett tillräckligt stort
underlag för att kunna fatta ett permanent beslut.
Därför avstår jag ifrån att svara på den frågan.

Anf. 29 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är tråkigt. Även i
riksdagen ska man väl kunna yttra sig så mycket att
man kan peka ut i vilken riktning man är intresserad
av att arbeta. Det skulle vara roligt om vi kunde föra
en öppen debatt om det här, även om jag förstår att
Agneta Lundberg inte kan binda sig vid något detalje-
rat, konkret förslag. Jag beklagar dock att hon inte
kan ge oss en uppfattning om i vilken riktning social-
demokraterna är beredda att föra diskussionen.

Anf. 30 AGNETA LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Precis som Ulf Nilsson önskade så är
jag beredd att ha en öppen dialog. Men det vore inte
speciellt öppet om jag stod här och talade om hur jag
vill att det ska vara. Jag är öppen för en öppen dialog.

Anf. 31 KALLE LARSSON (v) replik:
Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag
tycker att det är bra att Agneta Lundberg för social-
demokraternas räkning redan nu kan avvisa den upp-
delning i ett A-lag och ett B-lag som skulle bli följden
av den gymnasieexamen som bl.a. företrädare för det
gamla Högerpartiet förordar i sin reservation. Det är
utmärkt att detta klargörs redan från början.
Min fråga gäller dock betygssystemet i allmänhet
men också betygen på projektarbetet.
Om man har en någorlunda modern kunskapssyn
så finns det, enligt min uppfattning, två rimliga argu-
ment för att betygsätta något.
Det ena argumentet skulle vara att man vill göra
en utvärdering för att få reda på hur man ligger till i
klassen och vad man behöver lära sig mer om. Men
för det här ändamålet har vi ju gemensamt tagit fram
utvecklingssamtalet, som enligt min uppfattning är ett
mycket bättre sätt att utvärdera undervisningen.
Det andra argumentet för betygssättning är urvalet
till högre studier. Men också här finns det en mängd
andra sätt som enligt min och Vänsterpartiets upp-
fattning är bättre på att ta reda på hur lämpad någon
är för fortsatta studier.
Så min fråga är egentligen: På vilket sätt bidrar
egentligen betygssättandet på projektarbetet med
graderade betyg till arbetets kvalitet?

Anf. 32 AGNETA LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Själva betygssättningen bidrar själv-
fallet inte till kvaliteten. Det är ju arbetet som avgör
kvaliteten på projektarbetet, inte betygen. Vi har inte
kommit fram till någonting annat som skulle vara mer
rättvist. Vi har inte hittat något system som vi kan
säga är mycket bättre än det nuvarande betygssys-
temet. Och tills vi har hittat något annat så håller jag
fast vid det betygssystem som vi har nu.

Anf. 33 KALLE LARSSON (v) replik:
Fru talman! Det är en väldigt rimlig ståndpunkt.
Jag kan säga att vi har en del förslag, och jag vet att
det också inom socialdemokratin diskuteras en hel del
kring dessa frågor. Utan att ställa några vidare frågor
vill jag bara säga att vi ser fram emot en fortsatt dis-
kussion om hur vi ska kunna ersätta betygen såväl på
projektarbetet som i de årskurser i grundskolan där
betyg finns och i gymnasieskolan i övrigt.

Anf. 34 GUNNAR GOUDE (mp):
Fru talman! Det här betänkandet handlar till väl-
digt stor del om en senareläggning av tre ganska stora
förslag. Regeringen har aviserat att man har för avsikt
att senarelägga förslaget om en gymnasieexamen.
Regeringen begär också av riksdagen att få förlänga
försöksperioderna både när det gäller lärlingsutbild-
ningen och föräldrars val av skolgång för barn med
utvecklingsstörning.
Det är naturligtvis oppositionspartiernas skyldig-
het att då säga "se där, regeringen hinner inte göra det
man har tänkt och följer inte det som har planerats".
Det kan alltid ligga någonting i det. Jag skulle vilja
titta lite närmare på orsakerna till att de här senare-
läggningarna är begärda.
När det gäller gymnasieexamen sitter det en ar-
betsgrupp på departementet med uppdrag att titta på
rekryteringen till högskolestudier. Vi vet att det finns
ett problem när det gäller antagningsförfarandet. Det
är många partier som har påpekat att man borde se
över hela antagningssystemet till den högre utbild-
ningen. Självfallet är gymnasieexamen någonting
som bör relateras till det antagningssystemet. Därför
bör man invänta förslaget.
Miljöpartiet har varit ganska svalt intresserat av
gymnasieexamen. Vi tror inte att det är något bra
instrument för antagning till högre utbildning. Vi får
se vad arbetsgruppen kommer fram till.
När det gäller lärlingsutbildningen är det en hjär-
tefråga för Miljöpartiet. Vi har drivit den i många år.
Vi vill ha en lärlingsutbildning, och vi ser att utveck-
lingen går i rätt riktning. Samtliga partier i riksdagen
är nu uttalat för en lärlingsutbildning - så har det inte
alltid varit. Både LO och SAF, som är de två stora
parterna när det gäller lärlingsutbildning, har deklare-
rat att de är intresserade av en lärlingsutbildning.
Skälet till att försöket med lärlingsutbildning har
gått väldigt långsamt - det är alltså få skolor som har
deltagit i försöket; det är under 100 som går i en lär-
lingsutbildning - är naturligtvis att det tar tid att få
fram riktlinjer och normer för hur det ska organiseras.
Där är det speciellt svårt i Sverige, delvis på grund av
lyckliga omständigheter, därför att vi i vanliga fall
överlåter åt arbetsgivarparten och de fackliga organi-
sationerna att avgöra sådana frågor som har att göra
med t.ex. lön för den som är lärling, ersättning till
arbetsgivaren för kostnader för att ha en lärling osv.
Kommunerna och skolorna har också haft andra
problem att prioritera. Vi vet att det fortfarande är
resursbrist som orsakar att elever med behov av sär-
skilt stöd inte kan få det. Det är huvudproblemet både
i grundskolan och i gymnasiet. Det behövs alltså fler
lärare och specialpedagoger för att man ska kunna gå
in och ge det här stödet. Innan det är gjort har skolan
problem att hantera som gör att man antagligen av-
vaktar lite grann med att ge sig i kast med lärlingsut-
bildningen.
Lärlingsutbildningen har också en naturlig plats i
två andra delar i skolans verksamhet som är under
utveckling. Den ena är APU, den arbetsplatsförlagda
utbildningen. Den har utvecklats på ett väldigt bra
sätt, men det finns fortfarande en del att göra där. Jag
tror att man egentligen skulle utveckla APU först och
sedan gå vidare med lärlingsutbildningen. En väl
utvecklad APU lägger också grunden för rutiner för
samverkan mellan skola och företag som man direkt
skulle kunna utnyttja när man sedan fortsätter med
lärlingsutbildningen.
Vi har fått ett nytt inslag i gymnasieutvecklingen
med projektarbetet om 100 poäng, som för de pro-
gram som har yrkesinriktade ämnen innebär att man
också kan göra en stor del av det projektarbetet ute på
företag eller i den offentliga sektorn, alltså i verk-
samhetsförlagd form. Det är också en del i det här.
Jag tror att man även skulle titta på projektarbetet och
låta det utvecklas först innan man får ett slutförslag
på lärarutbildningen.
Jag tror att alla är överens om att behovet av att
förlänga försöksperioden är stort och självklart med
den information vi har fått.
Om vi tittar på försöket med föräldrars val av
skolgång för barn med utvecklingsstörning har det
kommit rapporter från utvärderingen av det försöket -
det har ju rullat kontinuerligt - som är oroande. Dels
har elever som har placerats i grundskolan på föräld-
rars begäran inte lyckats såsom man förväntat sig.
Dels har föräldrar fått dålig information. Det är flera
typer av brister i försöksverksamheten. Det är natur-
ligtvis bra att de har upptäckts, och de måste tillrätta-
läggas.
Skälet är, som jag nämnde i inledningen, att sko-
lan har för små resurser just på den här punkten. Det
saknas specialpedagoger ute på skolorna. Det är just
de personerna som ska ta hand om informationen, ta
hand om de här eleverna i grundskolan. Så länge den
svagheten finns där ligger det en broms för möjlig-
heterna att utveckla försöksverksamheten på ett bra
sätt.
En försöksverksamhet av den här typen, som visar
på brister men där alla är överens om att vi skulle
vilja ha det här, bör naturligtvis fortsätta. Jag kan inte
förstå när Ulla-Britt Hagström säger att vi ska sätta
stopp för försöksverksamheten och gå direkt på beslut
och omsätta det här i verkligheten. Det betyder också
att man släpper lite grann på kontrollen av arbetet.
Jag tror att det är bra att man fortsätter ett försök som
har fått den här starten.
Det finns ett förslag i propositionen från regering-
en och i betänkandet om att ha den vanliga betygs-
sättningen på projektarbetet om 100 poäng i gymna-
siet. Projektarbetet är tidigare beslutat, men betygs-
sättningen kvarstod.
Miljöpartiet har alltid varit motståndare till be-
tygssystemet. Vi tror alltså inte på betygssystem i en
modern skola som motivationsbärare. Vi har sagt att
vi vill se en skola som är till för alla men också för
envar. Det ska vara individualiserad undervisning,
och undervisningen ska utformas i samverkan mellan
lärare och elev, så att den passar varje enskild elev.
Man ska studera för att man tycker att det är roligt
och intressant, inte för att få betyg. Betygen är ett
snett instrument, som leder fel när det gäller motiva-
tionen, och det är ett oerhört dåligt pedagogiskt in-
strument. Den som läser av eget intresse lär sig tio
gånger så fort som den som läser för att få ett högre
betyg.
Nu har Vänsterpartiet väckt en motion där man
inte vill gå med på att ha den här betygssättningen i
fyra grader som finns i de övriga kurserna i gymnasi-
et. Miljöpartiet stöder inte den motionen. Vårt argu-
ment har inte blivit helt tydligt i diskussionen. Vi är
alltså mot betyg, men vi tycker att när man har betyg i
gymnasieskolan på de andra kurserna och de betygen
används som urvalsinstrument för högre studier -
vilket vi tycker är olyckligt - kan vi inte gå med på
att man skulle låta projektarbetet vara betygsfritt.
Om vi tittar på hur gymnasieeleverna har anpassat
sig till betygssystemet ser vi att de lägger ned stor
energi på att välja kurser och satsa på sådant som ger
betyg, som sedan kan leda till inträde i högre utbild-
ning. Vi tycker att projektarbetet är en bra sak. Det är
någonting som vi tror kan vara ett mycket värdefullt
inslag i gymnasieutbildningen. Men vad händer då
om det skulle vara betygsfritt? Jo, det betyder natur-
ligtvis att skaran av elever i gymnasiet inte lägger ned
ett dugg kraft på projektarbetet. Det skulle alltså vara
att direkt motarbeta intresset för projektarbetet ute på
skolorna och bli olyckligt.
Därför föreslår vi, trots vår negativa inställning
till betyg, att man låter betygsskalan gälla rätt över,
även för projektarbetet.
Ändringen av benämningen hemkunskap till hem-
och konsumentkunskap är bara en liten glädjande
signal. Miljöpartiet har länge begärt att konsument-
kunskapen skulle in i grundskolan. Den har plockats
in, och nu står den också förtydligad, och man vet var
den finns. Det är ingen större reform.

Anf. 35 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att försöksverksamheten
har drivits med för vagt intresse. Det behövs mer av
direkt handlingskraft.
Jag skulle vilja ställa en annan fråga till Gunnar
Goude, som talade om APU-delen. Det är i dag 60 %
som får den APU som man är berättigad till, och
skillnaden mellan programmen är mycket stor.
Vi kristdemokrater tycker att det är viktigt att
APU-delen omspänner alla program - också de na-
turvetenskapliga och samhällsvetenskapliga pro-
grammen, dvs. de teoretiska programmen. Jag undrar
vilken Gunnar Goudes inställning är. Nog måste det
vara väldigt viktigt också för elever på samhällsve-
tenskapsprogrammet att komma ut i arbetslivet och få
känna den verkligheten.

Anf. 36 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Det är lätt att svara på det. Miljöparti-
ets inställning är att APU ska finnas på alla ställen. Vi
beklagar att det dessutom är förseningar inom vissa
branscher. Man har svårt inom elbranschen, t.ex. Men
vi ser det som ett mål att man får en väl utbyggd APU
som alla elever kan få delta i.

Anf. 37 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Gunnar Goude kunde vi flera gånger
höra säga att skolan har alldeles för små resurser. Jag
håller med. Jag tycker att skolan ska ha mer pengar
för att bl.a. kunna ge stöd för läs- och skrivutveck-
ling. Det var därför Centerpartiet i sin vårbudget
avsatte 4,2 miljarder extra kronor till skolan.
Min första enkla fråga blir följande. Anta att Gun-
nar Goude tycker att dessa projekt är bra, att skolan är
viktig och att skolan behöver mer resurser. Kommer
Miljöpartiet i budgetarbetet under hösten att agera för
att skolan ska få tillräckligt goda och ökade resurser?

Anf. 38 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Miljöpartiet har agerat i den riktning-
en och kommer att agera i den riktningen. Vi kan
konstatera att resurserna också kommer ut i kommu-
nerna. De statliga kommunanslagen har ökat dras-
tiskt, skulle jag vilja säga. Men man har en bra bit
kvar.
Sedan är det naturligtvis så att man ute i kommu-
nerna fortfarande har eftersläpningar när det gäller
ekonomin, så att man av skäl som vi kan diskutera på
annat håll inte har fört över resurser till skolan. Det är
naturligtvis viktigt att kommunalpolitikerna - våra
partikamrater från de olika partierna - ser till att re-
surserna hamnar på rätt ställe. Det är ingen fråga för
riksdagen. Men pengar ska gå ut i kommunerna, gär-
na med en formulering om att de ska användas i skola
och äldreomsorg. Det är de två frågor vi driver.
När det gäller resurserna som ni har i budgeten
tycker vi att det ser trevligt ut, men vi ser också att
helheten haltar lite grann eftersom ni tar in pengarna
på att föreslå en minskad utbyggningstakt av
grundutbildningsplatserna på högskolorna. Pengarna
tas därifrån. Det tror jag inte är någon bra politik. Det
är naturligtvis en fördelningsfråga, men i statsbudge-
ten vill vi nog gärna se till att pengar kommer till
båda ändamålen.

Anf. 39 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Vi ska inte fastna i budgetdiskussio-
ner, men för att elever och studenter ska kunna gå till
den högre utbildningen gäller det att ha en grundut-
bildning och en grundskola som har tillräckligt med
resurser och där eleverna kan få godkända betyg. Jag
tycker att det är roligt att höra Gunnar Goude och
Miljöpartiet säga att skolan kommer att bli ett priori-
terat område till hösten.
Jag blev lite konfunderad när jag hörde Gunnar
Goude prata om examensarbetet och betygen och
kopplingen däremellan. Goude säger att Miljöpartiet
är emot betyg, men eftersom det finns betyg ska ock-
så examensarbetet ligga till grund för betyg. Hur är
det egentligen? Diskuterar Miljöpartiet så i andra
frågor också, dvs. att det ska fortsätta på ett sätt där-
för att det redan är på det sättet? Kommer Miljöparti-
et kanske fortsättningsvis att prata om att betygen är
viktiga och att de är en motivationsfaktor, precis som
Gunnar Goude sade? Examensarbetet är viktigt, och
betygen är en faktor för att det ska kunna bli bra.

Anf. 40 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! När det gäller första frågan vill jag
säga att det är klart att vi kommer in på budgetfrågor
när Sofia tar upp just satsningarna på kommunerna.
Det är ju en budgetfråga.
Det tar tid av andra skäl också. Pengar ska dit,
men det saknas också lärare. Vi måste få i gång lärar-
utbildningen, och vi måste få i gång framför allt spe-
cialpedagogutbildningarna. Det tar tid. Man kan tala
om underlåtenhetssynder hos tidigare regeringar,
osv., men det är någonting som är i gång. Propositio-
nen om den nya lärarutbildningen läggs fram i dag
inför riksdagen. Det är ett steg på väg i den riktning-
en.
När det gäller betygssättningen av projektarbetet
tror jag att jag gjorde klart att det är på det sättet att
man inte kan införa en betygslös bit i ett gymnasium
när alla elever har anpassat sig till betygssystemet och
det antagningssystem som vi nu har till högre utbild-
ning och jobbar för att få bra betyg strategiskt place-
rade så att de ökar sannolikheten för att komma in.
Lägger man en sådan bit där kan man vara rätt säker
på att dessa elever inte satsar på projektet. Trots att vi
har ett tokigt betygssystem är det bra att låta det gälla
även projektarbetet.
Miljöpartiet har en rad exempel på hur verklighe-
ten skiljer sig från den vision som vi har för framti-
den. Vi måste naturligtvis anpassa våra beslut så att
vägen till den visionen inte blir alltför stenig.

Anf. 41 TOMAS HÖGSTRÖM (m):
Fru talman! Skolan måste erbjuda eleverna fler
vägar till framgång. Jag tror att vi alla är överens om
den inställningen. Jag tror att det är vad vi alla vill när
vi använder oss av uttryck av typen "individuella
studieplaner" och när vi utgår från själva det faktumet
att alla elever är unika. Men då handlar det också om
att vi ger eleverna en skola som tar vara på respektive
elevs möjligheter och ger honom eller henne de bästa
förutsättningarna att växa.
Hur ser det då ut? Ett av de grundläggande felen
vi ser med den nuvarande gymnasieskolan tar sig
uttryck i att gymnasieutbildningen ska leda till hög-
skolebehörighet för alla. Blotta faktumet leder till att
dagens utbildningssystem skapar ett A- respektive ett
B-lag. Det bekräftas av lärare, och det bekräftas av
elever.
Då kan vi göra någonting åt det, eller så kan vi
fortsätta att göra som vi gör nu och blunda. Men jag
tycker inte att vi ska blunda. Vi måste bejaka att olik-
heter finns och att människor vill olika saker beroen-
de på i vilket livsskede de är i.
Att då ställa kravet att alla ska ha högskolebehö-
righet är just att förneka att människor är olika. Det är
just att förneka att människor har olika vägar till
framgång och vill olika beroende på i vilket livsskede
de är.
När riksdagen har diskuterat lärlingssystem, bl.a.,
har man just försökt att lite stapplande göra någonting
åt detta. Men tyvärr har man fortsatt att hävda att
även lärlingssystemet ska leda till högskolebehörig-
het.
Vad är resultatet? Inte ens socialdemokraterna
försvarar resultaten av den verksamhet som vi ser. Vi
kan i budgetpropositionen läsa att 150 elever för
närvarande är involverade i lärlingssystemet.
Går någonting dåligt ska man inte köra vidare
med det, utan då ska man ta fasta på vad Moderata
samlingspartiet säger i sin motion. Vi behöver ett nytt
lärlingssystem - en helt ny modell. Den måste bygga
på flexibilitet och mångfald när det gäller formerna
för utbildningen. En fungerande lärlingsutbildning
ska bygga på en likvärdig ställning mellan skola och
företag och också erkänna att företagen har kostnader
för lärlingsutbildningen och att företagen också själv-
klart ska ha ersättning för de kostnader som de får på
grund av att de gör denna insats.
Agneta Lundberg sade att vi kan vänta oss besked
om den framtida utformningen av lärlingssystemet.
Det kommer någonting före sommaren, sade hon.
Men hon kunde inte visa riksdagen den öppenheten
att hon talade om vad innehållet skulle vara. Det är ju
ganska märkligt, med tanke på att vi nu diskuterar
just utbildningsutskottets betänkande som bl.a. be-
handlar lärlingsutbildning. Den här informationen
hade kanske Agneta Lundberg redan när utskottet
behandlade frågan. I så fall kan vi bara konstatera att
den brist på öppenhet som regeringens företrädare i
den här kammaren visar riksdagen är rent bekläm-
mande. Detta visar i så fall att socialdemokraterna de
facto anser att de själva har svaret på alla frågor. Det
är ett grundläggande fel i den socialdemokratiska
utbildningspolitiken.
Det är först med en dialog och en studie av resul-
taten inom de utbildningssystem som vi diskuterar
som vi kan nå framgång. Socialdemokraterna har en
lång väg att gå för att komma dithän.
(forts. 8 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.50 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då
frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

7 § Frågestund

Anf. 42 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag vill hälsa er välkomna till dagens frågestund.
I denna frågestund deltar följande statsråd: Stats-
minister Göran Persson, justitieminister Laila Frei-
valds, socialminister Lars Engqvist, finansminister
Bosse Ringholm och statsrådet Mona Sahlin. Stats-
ministern besvarar allmänpolitiska frågor. Frågor till
övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområde
inom regeringen. Varsågod att ta plats.
Välkomna också alla ni åhörare i dag!
Hela Sverige ska leva

Anf. 43 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Vid den förra landsbygdsriksdagen
lovade statsministern att det skulle tillsättas en lands-
bygdsutredning. Nu blev det i stället en regionalpoli-
tisk utredning. Här i kammaren har statsministern
utlovat höjda anslag till vägarna. Nu blev det i stället
en begränsning.
Fru talman! När statsministern nästa vecka gästar
och talar vid landsbygdsriksdagen undrar jag om han
då kommer att kunna ge löften och ge besked som gör
att människorna ute på den svenska landsbygden kan
känna förtröstan och tilltro till framtiden.

Anf. 44 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det kanske är att vara lite för preten-
tiös att säga att man ska ge besked så att människor
känner förtröstan och framtidstro. Men något ska vi
väl kunna liva andarna.
Jag har haft tillfälle att tala med den föreslagne
nye ordföranden i Hela Sverige ska leva, Bo Docke-
red, och jag vet att han kommer att ta upp vägfrågor-
na. Det passar mig bra. Vägfrågorna måste vi i denna
kammare lösa under den här mandatperioden.
Det rör inte bara landsbygdens vägfrågor. Det rör
också trafiksäkerhetsfrågor och en del väldigt svåra
trafikknutar som måste lösas i anslutning till våra
stora tillväxtcentrum. Ett sådant grepp måste vi ta och
kommer vi att ta.
Jag kommer naturligtvis i övrigt att glädja mig åt
vid framträdandet i Östersund att den rena lands-
bygdsbefolkningen nu växer i Sverige.

Anf. 45 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Det kan vara att människor flyttar ut
från de mindre orterna till den rena, som statsminis-
tern säger, landsbygden. Men samtidigt tappar mer än
200 av landets 289 kommuner i befolkningen. Det
finns andra siffror och andra samband.
Jag har tagit upp några av de frågorna tidigare i
kammaren och också på annat sätt agerat för det jag
vet oroar människor. Det gäller kommunikationerna,
möjligheten att över huvud taget förflytta sig till ar-
betet och till andra aktiviteter. Det gäller naturligtvis
möjligheterna att få en grundservice och inte en ned-
lagd kassaservice på posten. Det gäller också att över-
föra delar av vattenkraftsvinsterna till dem som har
producerat dessa vinster.
Fru talman! Jag skulle på dessa tre punkter kunna
fråga statsministern om han har något positivt att säga
om människors reskostnader på landsbygden, den
grundservice som alla behöver och hur han ser på
detta med att återföra vinster till de människor och
regioner som genererat dem.

Anf. 46 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag tar den sista frågan först. Jag tror
att det är en dålig politik att på så sätt koppla en åter-
föring av resurser till en viss bygd eller region. Det
kommer att utlösa en lång rad krav av motsvarande
slag från andra delar av Sverige. Det är en dåligt
politik.
När det gäller posten och den typen av service har
vi självklart ett samhällsansvar. Den ska hållas öppen.
Det gäller att hitta olika typer av lösningar som gör
detta möjligt. Avdrag för resekostnader är sådant som
jag vet kommer att diskuteras i samband med höstens
skattesamtal.
I övrigt sätter Daléus fingret på den viktiga punk-
ten. Hela Sverige minskar i befolkning, eller står
precis still. Det är ett uttryck inte för dåliga vägar,
indragen kassaservice på posten eller uteblivna vat-
tenkraftsvinster. Det är ett uttryck för att det föds för
få barn i Sverige. Den debatten rör alla, också dem
som bor i glesbygd. Där tror jag att vi har den stora
framtidsfrågan som vi gemensamt ska hantera.
Ersättning till förmyndare, god man och förvaltare

Anf. 47 HARALD BERGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till justitiemi-
nistern angående förmyndare- och godmansinstitutet.
År 1995 ändrades reglerna för bl.a. arvodering av
förmyndare, god man och förvaltare. Vid gränsvärdet
två basbelopp går numera skiljelinjen huruvida det är
kommunen eller huvudmannen som ska betala årsar-
vodet till gode mannen. Huvudmannen är den som får
hjälp.
Detta gränsvärde är alldeles för lågt. Är huvud-
mannens inkomst eller tillgångar lägre än två basbe-
lopp betalar kommunen. Är de högre ska arvodet
betalas av huvudmannen. Det bör sägas att från de två
basbeloppen görs avdrag för skatt, varför nettobelop-
pet kan vara ganska mycket lägre.
Det händer därför inte då sällan att gode mannen
måste hjälpa sin huvudman att söka socialbidrag för
att han ska ha så pass mycket pengar att han kan
betala arvodet till gode mannen. Detta är otillfreds-
ställande. Det är t.o.m. kränkande. Därför tycker jag
att det bör ändras.
Lagutskottet har uttalat sig om att det pågår en ut-
värdering av systemet. Min fråga är bara: Hur går det
med uppföljningen och utvärderingen?

Anf. 48 Justitieminister LAILA FREI-
VALDS (s):
Fru talman! Den utvärderingen tillkom mot bak-
grund av att man uppmärksammade en del problem i
anslutning till det nya regelverket när det gäller god-
manskap och förvaltare. Det arbetet pågår. Arvodes-
frågorna är en del av den utvärderingen. När den är
klar får vi se i vilken utsträckning vi behöver ändra på
det system vi har i dag.
När det gäller just den fråga som Harald Berg-
ström tar upp kan jag inte uttala mig om hur det lig-
ger till och om den har blivit särskilt uppmärksam-
mad. Men jag utgår ifrån att om detta är ett problem
är det säkerligen en av de frågor som tas upp i utvär-
deringen.

Anf. 49 HARALD BERGSTRÖM (kd):
Fru talman! För ett år sedan efterlyste lagutskottet
i förra årets betänkande en tidsplan för uppföljningen.
Man skriver: Det är enligt utskottets mening angelä-
get att det arbete som påbörjats redan år 1998 mynnar
ut i ställningstagande.
Nu har det passerat två år. I årets betänkande
ställs ånyo frågan: Hur kommer det sig att det tar så
lång tid?

Anf. 50 Justitieminister LAILA FREI-
VALDS (s):
Fru talman! Det är en ganska omfattande fråga,
och det är många aspekter som har aktualiserats. Från
början tror jag att inställningen från dem som arbeta-
de med frågan var att det var en ganska begränsad
frågeställning som skulle granskas. Men problemati-
ken har växt sedan dess. Det är en fråga som tar sin
tid. Men så fort vi har underlaget kommer vi också att
ta ställning till det.
Hyressättningen på lokaler i Stockholms skärgård

Anf. 51 EVA ARVIDSSON (s):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till finansmi-
nistern. Jag vet att finansministern under tiden som
landstingsråd engagerade sig mycket för Stockholms
skärgård. Jag hoppas att det intresset fortfarande är
stort.
Finansministern skriver i ett brev till Sjöfartsver-
ket år 1997: Nyckelordet för ett gott resultat är sam-
arbete. Det var med anledning av indragning av lots-
utkikarna på Landsort, Sandhamn och Söderarm.
I det läget gjordes det satsningar från staten,
landstinget och kommunerna för att bibehålla vår
levande skärgård. Satsningarna har slagit väl ut. Men
för att skärgården ska utvecklas och nya företag star-
tas behöver Statens fastighetsverk nya direktiv för
hyressättningen.
Ett exempel är de militära baracker på Landsort
som i dag förvaltas av Fastighetsverket. Barackerna
skulle säkert ha rivits om inte lokala entreprenörer
startat verksamhet i dem. Vid hyressättning på ba-
rackerna gäller marknadsmässig prissättning, dvs. i
princip samma kvadratmeterhyra som i land.
Min fråga är: Vilka åtgärder tänker finansminis-
tern vidta för att Statens fastighetsverk ska kunna
göra avsteg från den generella hyressättningen?

Anf. 52 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Det är naturligtvis viktigt att den som
vill bedriva näringsverksamhet i Stockholms skärgård
eller i andra skärgårdar har möjlighet att skaffa sig
goda lokaler. Jag tror att inom den ram som Statens
fastighetsverk i dag jobbar så finns också den möjlig-
heten. Statens fastighetsverk ska i första hand förse
de statliga myndigheterna med lokaler. I den ut-
sträckning som Statens fastighetsverk disponerar
lokaler och fastigheter som de statliga myndigheterna
inte efterfrågar så ska, på samma sätt som Eva Ar-
vidsson sade, det ges möjlighet också för andra att
söka dessa lokaler, och det kan ske på marknadsmäs-
siga villkor. Såvitt jag kan förstå så är det en bra affär
både för Statens fastighetsverk och för den som efter-
söker lokalerna att man kan komma överens om en
rimlig hyresnivå.

Anf. 53 EVA ARVIDSSON (s):
Fru talman! Jag tackar för svaret, och jag tolkar
att finansministern är beredd att se över Statens fas-
tighetsverks direktiv. I dag säger man att man utan
mandat från regeringen inte kan övergå till självkost-
nadshyra i ett initialskede när nya företag ska starta
utan att dessa fastigheter ska behandlas precis som
alla andra fastigheter som förvaltas av Statens fastig-
hetsverk. Det handlar om sådana lokaler som staten i
dag inte behöver, alltså sådana som inte är tänkta att
användas till det som man hade tänkt från början,
utan de bara står där. Det är segslitna förhandling. Jag
hoppas därför att finansministern tar med sig detta, så
att de nyetablerade företagen på våra öar faktiskt kan
överleva.
Granskning av säkerhetspolitiken

Anf. 54 GÖRAN LENNMARKER (m):
Fru talman! Jag har en fråga till statsministern.
Sveriges säkerhetspolitik under åren 1949-1969
granskades av en neutralitetskommission. Den till-
sattes av den dåvarande borgerliga regeringen efter
samråd med oppositionen. Oppositionen hade bety-
dande inflytande och påverkade både utredningens
uppdrag och sammansättning. Det var naturligt därför
att man bör söka samsyn när det gäller att granska det
förflutna.
Min fråga till statsministern är: Nu finns det från
moderat och borgerligt håll ett intresse för att tillsätta
en kommission som granskar säkerhetspolitiken från
1969 fram till kalla krigets slut.
Min fråga är då: När kommer regeringen att inle-
da samtal om uppläggningen av denna undersökning?

Anf. 55 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Moderaterna har ju motionerat om
den saken, och motionen behandlas väl just nu i utri-
kesutskottet. Några samtal var det tydligen inte något
som helst behov av från moderat sida. Därmed så är
den saken utklarad.
Vi är oerhört angelägna om att granska ubåtsfrå-
gan och vill gärna ha den genomlyst i grunden, sär-
skilt mot bakgrund av de sensationella uppgifter som
har lämnats och som lyckligtvis inte har bekräftats
under den senaste tiden. Mot den bakgrunden har vi
ju bett ambassadören Rolf Ekéus att gå igenom detta.
Låt oss börja med ubåtsfrågan. Sedan kan vi komma
tillbaka till det andra samtalet. Och, som sagt var, om
det hade funnits en genuin vilja att ta något slags brett
grepp hade det väl inte varit en motion av moderater-
na till riksdagen som skulle ha satt fart på den proces-
sen.

Anf. 56 GÖRAN LENNMARKER (m):
Fru talman! Jag noterar statsministerns svar. Det
rimliga är väl ändå att aktualisera en fråga i en motion
eller på annat sätt, t.ex. i anföranden, tidningsartiklar
och vad det nu är. När det är gjort då bör en regering
som känner ansvar för att man tillsammans ska kunna
granska det förflutna inleda debatt och diskussion om
hur det ska ske på bästa sätt. Så gjorde den borgerliga
regeringen. Vi noterar nu att vi inte har någon inbju-
dan från regeringens sida. Om jag förstod statsminis-
tern rätt kommer inte heller någon sådan inbjudan att
utfärdas för att man ska diskutera hur detta ska ske.
Det kan man tolka antingen som arrogans - man bryr
sig inte om vad andra står för - eller möjligtvis som
ovilja.

Anf. 57 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det är varken fråga om arrogans eller
ovilja utan om att man ska göra rätt sak först. Jag tror
att hela svenska folket begriper att det finns all anled-
ning för oss, oavsett vilken sida i svensk politik som
vi tillhör, att få en genomlysning av ubåtsfrågan. Och
jag kan inte förstå varför moderaterna tycks känna en
sådan ovilja inför just den granskningen. Nu kommer
den att ske. Låt oss därefter, om vi tycker att det är
nödvändigt och om kraven finns kvar, fortsätta den
andra diskussionen.
Möte mellan EU:s finansministrar

Anf. 58 BIRGER SCHLAUG (mp):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till fi-
nansminister Bosse Ringholm. Det pågår ju en EMU-
debatt, och den kommer förhoppningsvis att fortsätta
ett tag. Det finns bra och dåliga argument från båda
sidor.
EMU-ländernas finansministrar träffas ju emel-
lanåt i speciella möten. Då har en fråga uppkommit,
nämligen om vi som inte är med i EMU och på dessa
speciella möten för EMU-ländernas finansministrar
tappar inflytande i andra frågor. Statsrådet Leif Pag-
rotsky har ju i ett antal artiklar och på andra sätt häv-
dat att så inte är fallet i realiteten. Jag skulle vilja höra
vilken uppfattning som finansministern har, om han
delar Leif Pagrotskys uppfattning.

Anf. 59 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Den församling som kallas för Eu-
ro 11, dvs. de elva medlemsstater som ingår i valuta-
samarbetet har ju möten regelmässigt varje månad
och diskuterar frågor som hänger ihop i första hand
med växelkurssamarbetet. Det lämnas sedan en in-
formation till övriga medlemsländer, dvs. till oss i de
fyra medlemsländer som inte ingår i växelkurssamar-
betet. Och jag har genomgående fått intryck av att
den information som vi har fått också visar att de
håller sig till den överenskommelse som gjordes
mellan de 15 länderna från början om arbetsfördel-
ningen mellan just Euro 11-länderna i fråga om sam-
arbete och även i fråga om samarbetet mellan de 15
finansministrarna. Och jag har inget skäl att se att det
ur svensk synpunkt hittills har varit några problem
med denna arbetsfördelning.

Anf. 60 BIRGER SCHLAUG (mp):
Fru talman! Är svaret då att Bosse Ringholm delar
Leif Pagrotskys uppfattning att vi inte tappar infly-
tande på andra sakområden i och med att vi inte är
med i EMU? Delar finansministern Leif Pagrotskys
uppfattning?

Anf. 61 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! På det sakområde som Euro 11 om-
fattas av växelkurssamarbete har vi självfallet inget
inflytande och ska inte ha det eftersom Sverige inte är
medlem. Och eftersom inte andra frågor av ekono-
misk-politisk allmän karaktär diskuteras där är min
uppfattning att Sverige har ett inflytande via EU-
kretsen, alltså hela finansministerkretsen, när vi dis-
kuterar frågor av ekonomisk-politisk allmän karaktär.
Det får väl tolkas som att jag har samma uppfattning
som Leif Pagrotsky.
Det svenska biståndet

Anf. 62 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Jag har en fråga till statsministern.
Den gäller det svenska biståndet och hur det utveck-
lades under fjolåret. Den frågan diskuterades bl.a. för
ganska exakt ett år sedan i den här kammaren när
Lars Leijonborg från Folkpartiet ställde en fråga till
dåvarande biståndsministern Pierre Schori. Bakgrun-
den till hans fråga var en oro för att beslut som rege-
ringen hade fattat skulle leda till att biståndet utveck-
lade sig på ett mindre bra sätt för de fattiga folken
under 1999. Den gången visste man ju inte hur det
skulle gå. Men nu har det kommit en rapport som är
ett par veckor gammal från Utrikesdepartementet där
bl.a. följande konstateras:
En rad insatser har fått inställas eller senareläggas.
Insatser inom området demokrati och mänskliga rät-
tigheter har drabbats hårt. För de enskilda organisa-
tionerna innebär begränsningen att Sida inte kunnat
fullfölja avtal, och organisationerna drabbades i vissa
fall hårt.
Min fråga är hur statsministern ser på situationen
nu när vi har fått facit i hand om vad som hände 1999
och hur han ser på de besked som biståndsministern
gav kammaren för ett år sedan.

Anf. 63 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag tyckte att det var en i huvudsak
korrekt debatt som Pierre Schori förde. Enskildheter
och detaljer kan naturligtvis alltid vara sådant som
går att rätta till i efterhand när man har facit. Men det
viktiga, Bo Könberg, är att vi har klarat en hög nivå
på biståndet under den djupaste statsfinansiella kris
som något västland har gått igenom. Under de år som
vi har plågats av massarbetslöshet och jättelika ned-
skärningar har vi ändå betalat över 100 miljarder
kronor i bistånd. Nu är vi igenom krisen. Nu höjer vi
biståndet kraftigt. Då finns det väl anledning att i så
fall se framåt och inte diskutera en ett år gammal
debatt om den sista hundradelen av biståndsmålets
uppfyllande.

Anf. 64 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Det låter ju på svaret som om stats-
ministern nyligen har tagit del av den där debatten för
ett år sedan som handlade om en oro för att det skulle
leda till negativa konsekvenser. Nu säger statsminis-
tern att det var någon enstaka detalj och talar om
hundradelar. Jag som har protokollet i min hand kan
ju se att det som oroade Lars Leijonborg var framför
allt två saker. En rörde frågan om vad som skulle
hända med det s.k. Start Bosnia-programmet i Bosni-
en och en annan vad som skulle hända i Centralame-
rika efter orkanen Mitch. I bägge fallen var Lars Lei-
jonborg mycket oroad, och Pierre Schori sade att det
som Lars Leijonborg har sagt är fel.
När vi nu läser rapporten från början av maj visar
det sig att Lars Leijonborg hade rätt. Och det är inte
det viktigaste, utan det viktigaste är rimligen, herr
statsminister, att det i verkligheten fick dessa negativa
konsekvenser.

Anf. 65 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag tror att jag har sagt det femtio
gånger i denna kammare men jag ska säga det igen:
Jag är inte ett dugg imponerad av Lars Leijonborgs
ansvarstagande för biståndet. Han var under den tid
då statsfinanserna kördes i botten i allra högsta grad
ansvarig för Folkpartiets politik. Det bidrog till ett
moras utan like. Vi har tagit oss ur det. Pierre Schori
var en av dem som hjälpte till under de svåra åren. Nu
är vi igenom och kan höja biståndet igen. Vi kommer
att gå framåt i en mycket offensiv politik på detta
område, för detta är djupt förankrat hos en bred
svensk allmänhet.
Kom inte och säg att det var något slags folkpar-
tistisk triumf att ni lyckades träffa rätt på den sista
tiondelen i en diskussion för ett år sedan när ni för
fem-sex år sedan så totalt körde statsfinanserna i
botten! Lars Leijonborg bär ett ansvar för detta. Ja,
t.o.m. Bo Könberg satt ju med i den regeringen.
Skäms ni inte för att på detta sätt i efterhand aldrig ta
ansvar för vad ni har gjort?

Anf. 66 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Jo, vi i Folkpartiet tar självklart an-
svar för det vi gör och det gäller alla som är aktiva
inom Folkpartiet.
Några av oss hade uppgiften att under den värsta
lågkonjunkturen på två generationer, i början av 90-
talet, ta ansvaret. Själv - jag säger detta eftersom
statsministern nämnde min ringa person - gjorde jag
det i betydande grad genom att se till att det bespara-
des en hel del inom socialförsäkringsområdet, vilket
gjorde att det blev billigare för statsmakterna än om
detta inte hade gjorts. En mängd av de besparingarna
vände sig socialdemokraterna i denna kammare mot.
Det glömmer statsministern bort. När jag säger
glömmer är det en vänlighet.

Anf. 67 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag tror att det är första gången som
en folkpartist har försökt att försvara sin medverkan i
den regering som körde sönder de svenska statsfinan-
serna. Det hedrar Bo Könberg att han har det modet.
Däremot är det tyvärr så att utfallet av arbetsinsatsen
inte blev särskilt uppmuntrande. Alla vet hur det såg
ut som vi ärvde efter Könberg.
Vi har tagit oss igenom detta utan att komma un-
der den gräns för biståndet som vi tycker är rimlig
som lägsta gräns, 0,7 %. Nu går vi uppåt igen och vi
kan göra det med egna pengar, Bo Könberg - inte
med lånade pengar! Däri ligger en oerhört tydlig
signal om hur viktigt vi tycker att det är att dels sköta
vår egen ekonomi, dels solidariskt vara med och dela
på ansvaret i ett internationellt fattigdomsbekämpan-
de.
Jag skäms inte för Pierre Schoris arbetsinsats men
andra har kanske anledning att fundera över sin.
Öl på jobbet

Anf. 68 ANNA KINBERG (m):
Fru talman! Jag har med mig Aftonbladet från i
går. Där står det: "Fy, sa ministern om öl på jobbet".
Socialminister Lars Engqvist poängterade att det inte
är förbjudet att dricka öl efter jobbet. Men han var
bekymrad över att IT-företagen etablerar pubar för de
anställda och han avser att bjuda in arbetsgivarna
inom den s.k. nya ekonomin för att diskutera det här.
Vad Aftonbladet refererar till är en interpella-
tionsdebatt här i kammaren i tisdags där det diskute-
rades folköl, olaglig utskänkning till minderåriga och
alkoholrelaterade "dokusåpor" i kabel-TV. Men det
var inte det som ministern var argast på, utan det
handlade om att "värst är de s.k. nya företagens håll-
ning". Socialministern sade sig vilja "ha möjlighet att
ingripa".
Mot den bakgrunden vill jag fråga socialminister
Lars Engqvist: Hur avser ministern att ingripa mot
fredagsöldrickande på IT-företagen? Vill ministern
förbjuda fredagsöl och i så fall hur?

Anf. 69 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Jag är möjligen en smula äldre än
Anna Kinberg så jag kan upplysa om en av 1900-
talets största svenska framgångar på det alkoholpoli-
tiska området. Det var när vi som anställda och som
arbetsgivare lärde oss att föra bort alkoholen från
arbetsplatserna.
Jag började som journalist på 60-talet och deltog i
diskussionen om det som då var ett mycket stort pro-
blem, nämligen att det i de s.k. intellektuella arbets-
miljöerna var naturligt att ha sprit på jobbet eller i
anslutning till jobbet. Så var det på tryckerierna och
så var det på tidningsredaktionerna. Svaret var alltid:
Vi arbetar i en så stressad och en så intellektuell miljö
att vi behöver koppla av.
Jag blir oroad när jag märker att de nya intellektu-
ella arbetsplatserna - för att nu använda det uttrycket
- börjar tillägna sig samma attityder: Vi jobbar hårt.
Vi har inga arbetstider. Vi är ett gäng som håller ihop
och vi behöver koppla av med starköl på kvällarna
innan vi går hem eller innan vi jobbar över.
Jag förmedlar gärna till de nya företagarna den er-
farenhet som vi har som var med och slogs mot de
här problemen på 60- och 70-talen. Jag tänker inte
föreslå ett förbud. Däremot handlar det om att även
de nya arbetsgivarna tar sitt ansvar för att få en an-
ständig arbetsmiljö.

Anf. 70 ANNA KINBERG (m):
Fru talman! Jag tackar ministern för det svaret och
för att han lovar att inte förbjuda frivilligt socialt
umgänge i privata företag. Vi tycker kanske olika,
även om säkert båda är måna om att ha alkoholfria
arbetsplatser.
En sak som vi båda borde vara särskilt engagerade
i är ungdomars - och däribland IT-företagarnas och
deras anställdas - extremt låga förtroende för politi-
ken. Enligt alla mätningar slås hela tiden nya botten-
rekord. Varken ministerns parti eller mitt parti är ju
direkt några ungdomsmagneter. Då är det mer attrak-
tivt att driva IT-företag eller att jobba i IT-företag. De
flesta som gör det har kanske svårt att se varför staten
ska agera så kraftfullt i just den här frågan primärt.
Kanske funderar de ibland på lagar och politik och i
så fall kanske mer på företagandets villkor skatte- och
regleringsmässigt.
Tror socialministern att krafttag mot fredagsöl och
diskussioner om vad man gör på fredagarna höjer
eller sänker förtroendet för politiken bland ungdo-
marna, bl.a. bland dem som jobbar i IT-företagen?

Anf. 71 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Även om jag är lantis och kanske inte
alltid förstår problemen så kan jag tala om för Anna
Kinberg att jag har en son som jobbar på ett IT-
företag och som berättar att man faktiskt börjar föra
den diskussionen. Han säger: Jag vet ju att det här
faktiskt är häftigt och kul för många men det finns
några som inte klarar det. Det är ett högt pris att be-
tala för häftigheten och kreativiteten att några inte är
med i framtiden. Det vet unga människor och det vet
unga IT-företagare.
Jag är alldeles övertygad om att det resonemanget
kan vi föra med de unga företagarna just för att skapa
respekt för politiken och för politikernas vilja att ta
ansvar för framtiden.
Rutiner för beslut i EU

Anf. 72 WILLY SÖDERDAHL (v):
Fru talman! Jag har en fråga till statsminister Gö-
ran Persson. I en tidning i dag kan vi läsa om att
många politiska EU-beslut fattas av tjänstemän. På-
ståendet i sig är väl ingen överraskning, utan det är i
så fall omfattningen som överraskar. Enligt tidningen
säger Statskontorets utvärdering: Regeringen har
följaktligen inte insyn i och underlag för att följa upp
en stor del av det svenska EU-arbetet. Statskontoret
bedömer att detta försämrar regeringens möjligheter
att fullt ut hålla riksdagen informerad om vad som
sker inom ramen för EU-samarbetet.
Jag tror inte att det är regeringens avsikt att det
ska vara så här, utan detta är en logisk följd av beslut-
sorganisationen inom EU. Allvarligt är också att detta
ökar avståndet mellan medborgare och beslutsfattare.
Anser statsministern att man inom nu rådande
hantering av besluten i EU kan råda bot på de här
problemen?

Anf. 73 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Ja, det tror jag att vi kan, även om
man nog ska vara klar över att det är en väldig massa
arbetsgrupper i EU. Vi har försökt att kartlägga hel-
heten och det är inte alldeles enkelt. Arbetsgrupperna
har i uppgift antingen att förbereda sådant som ska in
i ministerråd och så småningom bli beslut eller också
- den andra delen - att verkställa sådant som redan är
beslutat.
Det förberedande är lättare att styra därför att där
finns det ofta ett direktiv. Är det fråga om någonting
viktigare finns det en skriftlig instruktion som ges
från regeringens sida. Uppföljningen ska ju vara lika-
dan men det kan naturligtvis hända att arbetet är så
omfattande och går så fort att det inte alltid är insyn i
varje enskildhet.
Vi ska komma ihåg att vi i Sverige har ordningen
att vi har våra myndigheter som följer detta. Sedan
ska det i sin tur relateras i en dialog med departe-
mentet, så Statskontorets bedömning är att vi är väl
förberedda och att vi sköter vårt EU-arbete bra. Men
det är just på den här punkten som vi nog behöver se
över rutinerna och det kommer vi att göra. Jag känner
ingen oro utan jag tror att vi klarar det men det ska
inte underskattas.

Anf. 74 WILLY SÖDERDAHL (v):
Fru talman! I ett samtal tidigare i dag med kom-
missionär Barnier frågade jag om han ser en fara i att
en utökad användning av kvalificerad majoritetsom-
röstning ytterligare ökar avståndet mellan medborga-
re och beslutsfattare, för det tycker jag är det allvarli-
ga i detta. Han svarade att han kunde se en sådan fara
men att det också finns en fara i att ha en ineffektiv
beslutsorganisation.
I valet mellan de båda farorna - mellan ett ökat
deltagande och effektiviteten - väljer kommissionen
det senare, alltså effektiviteten. Delar statsministern
kommissionärens ställningstagande?

Anf. 75 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det där är också en fråga som kräver
nyanser i svaret. Det finns vissa områden som skulle
må väl av mer beslutsfattande med kvalificerad majo-
ritet. Det tror jag. Det kan vara sådant som exempel-
vis rör miljöområdet. Det kan mycket väl vara ett
sådant område som ska ha mera av majoritetsbeslut.
Kommer det att upplevas som att vi fjärmar unionen
från våra medborgare? Nej, det tror inte jag. Jag tror
att folk tycker att vi ska syssla med sådant som är
viktigt i EU. Om man upplever att miljöförstöringen
är sådant som vi inte klarar nationellt säger man: Lös
det på europeisk nivå. Då kan vi inte vända oss om
och säga att det inte går för vi kan inte fatta några
beslut där därför att allt ska fattas med enhällighet.
Men ta det med majoritetsbeslut, kommer folk att
säga.
Den situationen kan jag mycket väl se framför
mig. Där går det definitivt åt rätt håll, och då får den
här kammaren syssla med sådant som den här kam-
maren verkligen kan påverka och bestämma över. På
så vis stärks också förtroendet för politiken.
Etanol i bensinen

Anf. 76 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till fi-
nansministern om inblandning av etanol i bensin. Det
är en angelägen åtgärd för att minska utsläppen av
koldioxid och andra växthusgaser. Därmed är det en
viktig miljöfråga. Det är också en viktig sysselsätt-
ningsfråga.
Före jul infördes det s.k. autooil-direktivet, ett
EU-direktiv, i den svenska lagstiftningen genom ett
riksdagsbeslut. Det innebär att inblandningen av
etanol begränsas till fem procentenheter. Det hämmar
tillväxten av etanolanvändning och etanolproduktion.
Riksdagen gav, när man fattade det beslutet, rege-
ringen till känna att regeringen bör söka dispens från
direktivets bestämmelse om en högsta tillåten volym-
halt etanol i bensinen. Har någon sådan dispens avgi-
vits?

Anf. 77 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Svaret är att någon sådan ansökan
inte lämnats in.

Anf. 78 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Varför?

Anf. 79 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Det är enkelt. Rolf Kenneryd har ju
själv deltagit i olika samtal som vi har haft om ener-
gibeskattning, och det är en del av det här problem-
komplexet.
Dessutom är det när det gäller etanol i gång en
annan form av försök som vi tycker är mycket spän-
nande. Regeringen har släppt fram ett stort projekt
som nyligen har startats. Vi hoppas kunna få en del
erfarenheter som vi kan använda tiden framöver. Det
kommer att successivt lämnas rapporter från den här
verksamheten. Jag tror att vi under hand kommer att
få ett bättre underlag.
Maxtaxan

Anf. 80 MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till statsminister Gö-
ran Persson.
På lördag den 27 maj kl. 13.00 kommer det att va-
ra en demonstration i Kungsträdgården i Stockholm.
Det är ett antal föräldrar som protesterar mot maxtax-
ans införande. De skulle vilja välja andra lösningar
för sin barnomsorg. Många av dem vill själva vara
hemma och ta hand om sina barn. Andra vill bilda
föräldrakooperativ. Andra vill anställa en mormor
eller en farmor eller en privat dagmamma. Kort sagt:
Man har många alternativ och många smarta lösning-
ar som passar deras barn och deras familj. De är lika
oroade som jag över att de 4,3 miljarder som rege-
ringen har avsatt för införande av maxtaxa bara
kommer de föräldrar till del som väljer offentligt
producerad barnomsorg. Den som vill välja något
annat får inte ett öre.
Vad skulle statsministern säga till dessa föräldrar?

Anf. 81 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag kan förstå om många har olika
uppfattning om vilken barnomsorg som man vill
välja. Vi har byggt ut dagis, fritis och familjedaghem
i Sverige. Det är en väldigt bra form för väldigt
många föräldrar. Dock har vi sett en utveckling i
många kommuner där man har gjort den väldigt dyr
och dessutom försett den med avgifter som ofta läggs
till andra typer av skatter och avgifter med väldigt
otrevliga konsekvenser. Det vill vi röja bort och se till
att man har en något så när enhetlig avgift. Däri lig-
ger ingen värdering mellan olika typer av barnom-
sorgsformer. Däri ligger helt enkelt den insikten att
detta är för väldigt många människor den enda form
de kan välja. När de har valt den ska de inte straffas
ekonomiskt för det.

Anf. 82 MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Jag är lika glad som statsministern
över väl producerad offentlig barnomsorg till ett bra
pris. Därom är vi tämligen överens. Det jag efterlyser
är en ökad valfrihet för att kunna välja också andra
alternativ där det passar. Jag tror att om valet vore
fritt skulle det fortsatt vara väldigt många som valde
den offentligt producerade barnomsorgen. Och den
ska vara av god kvalitet. Därom är vi tämligen över-
ens. Men jag vill ha till stånd de andra valalternativen
också.
Min fråga är: Hur ser statsministern på att ge för-
äldrar valfrihet, dvs. en påse pengar att använda efter
eget val för att köpa sin barnomsorg? Är det så att det
är på principiell grund som statsministern säger nej
till att stimulera föräldrars valfrihet, eller kan vi se
fram emot att det kommer förslag också i den rikt-
ningen?

Anf. 83 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag hävdar nog att maxtaxan ökar val-
friheten. Det är den absolut vanligaste formen av
barnomsorgen, som är så utformad i dag att den ger
en ekonomisk belastning i många familjer som inte är
rimlig, och det måste vi se och förstå. Det rättar vi till
nu. Det är ingen värdering av andra barnomsorgsfor-
mer. Där kommer säkert många i framtiden att vilja
ha olika sätt att välja, och det kommer vi säkert också
att kunna möta. Men för dem som har valt att kombi-
nera arbete med den här typen av barnomsorg kan vi
inte ha en ordning där vi i praktiken tar bort hela den
förtjänst som förvärvsarbetet ger genom konstiga
taxekonstruktioner som ser väldigt olika ut från
kommun till kommun.
Narkotikafrågorna

Anf. 84 MORGAN JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag har en fråga till socialministern.
För nästan exakt ett år sedan diskuterade jag och
socialministern narkotikafrågorna i en interpella-
tionsdebatt, då alldeles speciellt problemen i Skåne.
Vi talade bl.a. om myrtrafiken över Sundet och den
olika syn på narkotikafrågorna som vi kan uppleva
finns mellan svenska och danska myndigheter när det
exempelvis gäller att ingripa mot försäljning av hasch
och marijuana.
Om en månad öppnar Öresundsbron, och då
kommer det att vara lättare än någonsin för ungdomar
i Skåne att åka över Sundet och köpa narkotika, ex-
empelvis i Christiania. Vid vår debatt för ett år sedan
sade socialministern att han mot den bakgrunden
ämnar att ta upp frågan om narkotika med den danska
socialministern vid nästa tillfälle de skulle träffas.
Min fråga är: Vad har kommit ut av de samtalen?

Anf. 85 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Det sker ett mycket väl utvecklat
samarbete mellan de nordiska länderna på narkoti-
kaområdet, speciellt när det gäller polissamarbete och
samarbete med tullmyndigheterna. Det sker dessutom
ett alldeles särskilt intensivt arbete på polissidan inför
öppnandet av bron för att just möta de problem som
Morgan Johansson tar upp.
När vi diskuterade detta förra året gällde det en
alldeles speciell aspekt av frågan, nämligen de mer
socialpolitiska problemställningarna. Där sade jag till
Morgan Johansson att vi har en alldeles utmärkt möj-
lighet att utbyta information i det nordiska minister-
rådet. Jag mötte sedan socialministern, och vi kom
överens om att fortsätta diskussionen. Nu har Morgan
Johansson och jag gemensam erfarenhet också av
journalistvärlden och vet om att saker och ting händer
väldigt snabbt. I Danmark har man bytt socialmini-
ster. Den nye socialministern träffar jag nästa vecka
och tänker då fortsätta samtalen.

Anf. 86 MORGAN JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag ser fram mot den kontakten under
nästa vecka. Jag vet samtidigt att socialministern
ingår i en arbetsgrupp inom regeringen som ska se på
utvecklingen i Skåne-Själland-regionen. Här skulle
man kunna tänka sig att inom ramen för det arbetet ta
upp de sociala frågorna. En idé skulle exempelvis
vara att man skulle kunna få till stånd att de svenska
och danska regeringarna tog fram en gemensam
handlingsplan mot narkotika och narkotikarelaterad
brottslighet i regionen.
Då är min fråga: Hur ställer sig socialministern till
en sådan idé?

Anf. 87 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! På de områden som Morgan Johans-
son nu nämner finns det ett samarbete inom EU, och
både Sverige och Danmark är ju medlemmar. Det
finns ett särskilt program för ett utvecklat samarbete
just när det gäller brottsbekämpning och när det gäller
att komma åt den kriminella hanteringen av narkoti-
ka.
Mitt ansvarsområde gäller någonting annat, näm-
ligen det sociala arbetet och möjligheten att intensifi-
era det, inte minst missbruksvården. Där har vi startat
en dialog mellan Sverige och Danmark. Jag har haft
samtal med den nye socialministern om möjligheterna
att få samordnad syn på vårdfrågor mellan båda sidor
av sundet. Här öppnas en möjlighet att också diskute-
ra en gemensam syn på socialpolitiken.
Östersjömiljarden

Anf. 88 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Mona
Sahlin.
Vi har haft en interpellationsdebatt om Östersjö-
miljarden. Då lovade statsrådet Mona Sahlin att re-
surser också skulle komma kvinnor till del. Nu verkar
det som att NUTEK inte har några direktiv om hur
Östersjömiljarden ska fördelas i ett genederperspek-
tiv. Det finns inget av mainstreaming, och maktlös-
heten bland kvinnor är stor. Många har en känsla av
att mainstream-idén har varit förödande eftersom det
inte har blivit något resultat för kvinnor.
Då undrar jag: Hur har det gått? Finns det några
exempel på kvinnor som har fått stöd för projekt ur
Östersjömiljarden?

Anf. 89 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Jag håller inte alls med frågeställaren
om att mainstream-arbete skulle vara helt förödande.
Jag instämmer inte heller i beskrivningen av fördel-
ningen av Östersjöpengarna.
Det här rör inte bara NUTEK, utan alla myndig-
heter ska jobba så att både kvinnor och män får chans
och möjlighet att driva olika projekt, förutsatt att
projekten är bra. Utan att ha några namn i huvudet vet
jag att det inom Östersjömiljarden finns väldigt
många spännande projekt som kvinnor driver, både i
Sverige och bland mottagare av projekten.
Detta är också en sak som jag, efter vår interpel-
lationsdebatt, har diskuterat med NUTEK och som
jag tänker fortsätta att diskutera. Kvinnor är också
människor som har rätt att få del av de möjligheter
som Östersjömiljarden ger, både för svenska företa-
gare och framför allt för dem som är mottagare.

Anf. 90 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag måste få se resultaten så att jag
kan svara kvinnor som frågar mig vilka som har fått
stöd, men jag har inte lyckats att få tag på några upp-
gifter, trots att jag har försökt med Utredningstjänsten
och andra.
Mainstreaming är jättebra, och i skriften För ett
jämställt Europa går vi ju ut med att mainstreaming
betyder huvudfåra, att frågor som rör jämställdhet
inte ska behandlas i en sidofåra utan de ska ingå i all
verksamhet i huvudfåran. Men när det verkar som att
organisationerna inte känner till vad mainstreaming
innebär och inte använder sig av det, då har det blivit
förödande på det sättet att kvinnor har fråntagits de
möjligheter som de har haft vid särskilda projekt för
kvinnor.
Jag undrar därför: Kommer vi att få ett nytt natio-
nellt resurscentrum för kvinnor? Jag har hört att för-
handlingar pågår med Jordbruksdepartementet om att
man måste återskapa detta resurscentrum.

Anf. 91 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Vi får väl hjälpas åt att ta fram upp-
gifter så att det går att utvärdera både detta och andra
projekt, självfallet. Men jag vill ändå hålla fast vi att
jag tycker att det är dålig politik om allt det som ska
gå till kvinnor måste gälla särskilda projekt. I stället
ska både kvinnor och män få del av samma möjlig-
heter och ha samma skyldigheter, och det är detta
som jämställdhetspolitiken handlar om.
Arbetstiderna

Anf. 92 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Fru talman! Min fråga skulle med fog kunna stäl-
las till vem som helst av statsråden Persson, Ring-
holm eller Sahlin.
Jag läste nyligen en intervju med chefen för ett
stort högteknologiskt företag i Frankrike. På frågan
hur han bedömde vilken inverkan den nyligen ge-
nomförda generella arbetstidsförkortningen skulle få
på de franska företagens konkurrensförmåga svarade
han: Det skulle vara ungefär som att sätta simfötter på
franska elitlöpare och kräva av dem att de skulle
vinna ett sprinterlopp i stenhård internationell kon-
kurrens.
Jag undrar om den svenska regeringen är beredd
att sätta simfötter på svenska företag.

Anf. 93 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Vi ska se till att svenskt näringsliv
kan simma, oavsett om man behöver simfötter eller
inte för att röra sig. Då måste man se på frågan om
arbetstidsförkortning eller flexibla arbetstider och
inflytande för löntagarna med lite piggare ögon än
vad jag tycker att frågeställaren här ger uttryck för.
Svenskt näringsliv behöver arbetskraft och det
behövs arbetsmiljö och arbetsförhållanden som gör
att man orkar jobba både längre under livet och så att
man får ut så mycket som möjligt av sin arbetsdag.
Då är det viktigt att arbetstiderna får en sådan ut-
formning att man i större utsträckning själv kan avgö-
ra när man ska arbeta och hur länge man ska arbeta.
Min utgångspunkt är: Hur stärker vi löntagarnas
inflytande över sina arbetstider? Jag känner inte alls
igen den beskrivning som frågeställaren gör här.

Anf. 94 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Fru talman! Statsrådet Sahlin och jag är helt över-
ens om att det behövs flexibla arbetstider. Men vad
som oroar mig och vad som i ännu högre grad oroar
svenska företag är att man nu efter den Segelströmska
utredningen diskuterar en generell, lagstiftad arbets-
tidsförkortning för alla.
Vi vet genom Långtidsutredningen och andra ut-
redningar som har gjorts av bl.a. Konjunkturinstitutet
och Kommunförbundet att de samhällsekonomiska
effekterna kommer att bli förödande. Vi vet också att
svenska företags konkurrensförmåga kraftigt kommer
att försämras.
Dessutom kunde vi se förra veckan, när Gudrun
Schyman reste i Norrland och tävlade om socialde-
mokraternas väljargrupper, att intresset för en gene-
rell arbetstidsförkortning minst sagt är svalt.
Då undrar jag: Vad finns det för skäl att fortsätta
den här processen som bidrar till att svenska företag
flyttar utomlands?

Anf. 95 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Till att börja med tycker jag att det är
väldigt trist att Christel Anderberg sprider den upp-
fattning som kom fram i slutet av inlägget, att svens-
ka företag flyr utomlands och att allt är så eländigt.
Det är inte fakta. Vi har ett väldigt bra närings-
livsklimat i Sverige. Vi har en ekonomi som tuffar
och går. Vi har tillväxtsiffror och sysselsättningssiff-
ror som är strålande.
Det som vi dessutom borde ha är en debatt - en
debatt som Christel Anderberg nu säger att vi borde
få stopp på - om hur vi ska göra så att stressen och
hetsen i arbetslivet blir mindre. Hur ska vi göra så att
kvinnor såväl som män får större möjlighet till infly-
tande och makt över sin arbetstid och sin vardag så att
de orkar jobba längre? Den debatten har Inger Segel-
ströms utredning startat, och den tänker jag absolut
inte försöka att få stopp på. Tvärtom tror jag att detta
hör till 2000-talets mer spännande frågeställningar i
politiken.
Med större inflytande blir också möjligheterna att
jobba längre en större fråga för tillväxtpolitiken. Den
debatten tycker jag ska vara intensivare, och inte som
moderaterna anser, att den ska minska i styrka. Jag är
för ett ökat inflytande för löntagarna.
Sjukskrivningarna

Anf. 96 HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Jag vill ställa min fråga till Lars
Engqvist, men den berör egentligen de flesta minist-
rar som är här.
Den regionala utvecklingen är ju väldigt kluven i
Sverige. Tillväxten varierar, sysselsättningstillväxten
varierar och arbetslösheten slår väldigt olika regio-
nalt. Jag tror att jag har någorlunda klart för mig
varför det är på det sättet.
Nu ökar sjukfrånvaron. Samtidigt är nivån hög på
antalet sjukpensioneringar. Men jag förstår inte varför
det förvärras enligt ett regionalt mönster. I skogslänen
- framför allt Norrbotten, Västerbotten och Jämtland
- ökar sjuktalen. De ligger långt över vad de gjorde
tidigare. Klyftan växer.
Tidigare hade vi en näringsstruktur - gruvor,
skogsbruk osv. - som gjorde att arbetena var tyngre.
Men näringsstrukturen i landet har ju jämnats ut. Det
är mycket oroande att vi - förutom att det finns en
allmänna klyfta mellan skogslänen och storstadslänen
- börjar få en folkhälsoskillnad. Det visar sig att de-
mografin inte heller räcker för att förklara detta.
Finns det, socialminister Lars Engqvist, några analy-
ser?

Anf. 97 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Vi kommer åtminstone att få ett bra
underlag för en diskussion kring de här problemen
när folkhälsokommittén presenterar sin slutrapport i
början på hösten. Vad folkhälsokommittén hittills har
kunnat peka på är att hälsan är klassbunden, dvs. att
vi kan se de stora ohälsotalen i de delar av befolk-
ningen som har dåliga sociala förutsättningar, låga
inkomster och bor i utsatta områden. Det intressanta
är också att mycket nu tyder på att det faktiskt också
finns en regional skillnad. Detta är intressant att dis-
kutera, och frågan är vad det är som sker.
Jag tror att väldigt mycket av den senaste tidens
ökade sjukfrånvaro hänger samman med en allmän
oro för jobben, för den egna utvecklingen och för
familjens framtida trygghet. Man känner en större
press på arbetet och i sin sociala tillvaro. Därmed
ökar också andra sjukdomssymtom. Möjligtvis kan
man hoppas att den ekonomiska utvecklingen och en
minskad arbetslöshet kommer att lätta på trycket.

Anf. 98 HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Jag tänkte säga att oron för jobben
och oron för den personliga ekonomin faktiskt bör
minska med tanke på att optimismen och chansen att
få ett jobb ökar kraftigt.
Jag tror inte att man klarar ut det här på en minut.
Jag förstår det klassbundna, jag känner till könsskill-
nader och åldersskillnader och jag förstår närings-
strukturskillnader, men jag förstår inte varför dessa
skillnader regionalt just nu ökar. Eftersom jag, likaväl
som Bosse Ringholm, är oerhört oroad över kost-
nadstrycket på sjukfrånvarosidan, blir jag ännu mer
oroad när jag inte ens förstår starka tendenser i statis-
tiken, och i det här fallet den regionala. Ta det till er
allihop!

Anf. 99 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Ja, det ska vi verkligen göra, därför
att det är, som Hans Andersson säger, en ovanlig
utveckling.
Det pågår ett arbete i en särskild arbetsgrupp inom
regeringen som går igenom utvecklingen när det
gäller sjukskrivningarna. Vi försöker i dialog med
alla berörda, med parterna på arbetsmarknaden osv.,
att analysera orsakerna för att hitta ett sätt att få en
bättre utveckling.
Kontroll vid försäljningen av folköl

Anf. 100 SUSANNE EBERSTEIN (s):
Fru talman! Jag har också en fråga till socialmi-
nistern.
Nu är det återigen dags för skolavslutning, och vi
vet att många unga då begår sin alkoholdebut, många
gör det också med folköl. Vad vi dessvärre också vet
är att åldersgränsen inte fungerar på bensinstationer
och i våra livsmedelsaffärer. Hur ser socialministern
på detta med folkölet, och vad tänker ministern göra?

Anf. 101 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Väldigt mycket pekar på att den
svenska handeln inte har klarat de krav som vi har
anledning att ställa när det gäller ålderskontroll vid
försäljning. Det är ett allvarligt problem.
Under kommande vecka kommer vi att få alko-
holutredningens förslag, som vi snabbt ska remissbe-
handla för att se vilka åtgärder vi behöver vidta för att
skapa en större säkerhet och för att få en försäljning
som uppfyller de krav som vi har anledning att ställa.
Exakt vilka åtgärder vi ska vidta kan jag inte
ange. Men jag är bekymrad över alla de rapporter
som lämnas över hur man faktiskt missköter det åta-
gande som man har gjort, nämligen att kolla ålders-
gränserna och se till att man inte säljer folköl till
minderåriga.
Ungdomens nykterhetsförbund har genomfört ett
antal kontroller. Det är spännande att ta del av dem.
De visar att man inte har någon kontroll ute i detalj-
handeln. Jag är bekymrad, men åtgärder hoppas jag
att vi ska kunna vidta när vi har fått utredningens
förslag.
Yttrandefriheten i Österrike

Anf. 102 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Jag har en fråga till statsminister Gö-
ran Persson.
Det har nyligen klarlagts att yttrandefriheten i
Österrike har fått sig en liten känga, vilket bl.a. har
påtalats av Helsingforskommittén. Bakgrunden är
följande: Den österrikiske justitieministern, kanske
inte helt förvånande tidigare Jürg Haiders advokat,
har lyckats att få den österrikiske professorn Anton
Belinka att vila under en villkorlig bötesdom; detta
för att Belinka inte åter ska yttra att Haider under sin
karriär gjort uttalanden som bagatelliserat nationalso-
cialismen och därmed bidragit till att göra sådana
åsikter mer acceptabla. Just detta har Belinka påpekat
i italiensk TV.
Min fråga till statsministern är om han tänker
vidta några åtgärder med anledning av detta och se
över vissa EU-länders möjligheter att använda yttran-
defrihetens svagheter för att motverka opposition.

Anf. 103 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag tror att just det som Johan
Pehrson nu läste upp i sig är en av de bästa illustra-
tioner till varför vi just nu vidtar olika typer av åtgär-
der riktade mot den österrikiska regeringen. Den
regeringen har inslag av ministrar och politiker som
inte vi tycker hör hemma i den europeiska familjen
av värderingar. Det här är bara ytterligare ett uttryck
för detta. Därför fortsätter vi våra åtgärder mot Öster-
rike.
Jag tror inte att vi ska vidta ytterligare åtgärder
nu, men det är uppenbarligen så att det som vi gör är
minst sagt motiverat. Det här är bara ett uttryck till
för det. Skulle detta sättas i system och vi skulle se att
det är återkommande, får vi väl diskutera ytterligare
åtgärder. Men tills vidare nöjer vi oss med de utom-
ordentligt starka reaktioner som 14 av 15 länder har
riktat mot just den här typen av beteende och förhåll-
ningssätt till demokratiska värden.

Anf. 104 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Det känns ibland bra att kunna in-
stämma helt i statsministerns analys, även om det inte
är alltid. I detta fall gör jag så.
Det kan ändå visa sig att detta i Sverige kan få ef-
fekter. Om t.ex. denna villkorliga dom skulle komma
att verkställas för att denna person som kämpar för
mänskliga rättigheter sannolikt inte låter sig tystas
och ett kraftigt bötesbelopp förfaller till betalning, om
österrikiska staten av någon anledning då skulle söka
sig till den svenska staten och begära handräckning,
hur skulle den svenska staten då ställa sig?

Anf. 105 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det är lyckligtvis hypotetiska frågor.
Vi har ett rättssystem internationellt som vi får följa,
men jag tvivlar på att den österrikiska regeringen och
de ingående är så dumma att de fortsätter i den här
riktningen. Gör de det, får vi protestera och markera
vårt missnöje, vår oro och vårt starka avståndstagan-
de. Skulle sedan situationen uppstå har jag svårt att på
rak arm bedöma våra juridiska möjligheter, men då
får vi göra allt vad vi kan inom lagens ramar för att
faktiskt markera att detta är något som vi tycker är
vidrigt.
Kommersiell valfångst

Anf. 106 PER LAGER (mp):
Fru talman! Jag har en fråga till statsministern.
På Internationella valfångstkommissionens möte i
juli kommer Sverige att tvingas ta ställning till ett ja
eller ett nej till kommersiell valfångst. Agerandet
hittills tyder på ett ja.
Anser statsministern verkligen att ett avbrytande
av moratoriet, som instiftades redan 1983, tror jag,
och accepterandet av kommersiell valfångst stämmer
överens med svensk miljöpolitik och vårt internatio-
nella rykte som en progressiv nation i de här frågor-
na?

Anf. 107 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag törs inte svara direkt, därför att
jag är inte inläst på frågan. Så jag blir svaret skyldigt.
Om det blir ett ja eller ett nej vet jag alltså inte.
Jag har ingen anledning att misstro ledamoten La-
ger när han säger att det går i den riktningen. Om det
går i den riktningen, förutsätter jag att det är prövat
just mot bakgrund av att Sverige för det första har ett
gott internationellt rykte som förkämpe i miljöfrågor.
För det andra har vi varit engagerade i valdebatten
under ganska många år och där intagit en mycket
restriktiv linje. Byter vi linje, förutsätter jag att det är
mycket, mycket noggrant prövat, därför att det kom-
mer att uppmärksammas. Men, som sagt var, jag har
inte deltagit i någon sådan diskussion och kan därför
inte säga om det är en riktig eller felaktig förutsägelse
som Lager här gör.

Anf. 108 PER LAGER (mp):
Fru talman! Jag behöver väl inte redovisa för va-
larnas situation i haven, både när det gäller miljösitu-
ationen och det stora kommersiella intresset. Just
Sveriges position i IWC tycks glida åt ett ja, dvs. man
befinner sig på den sida som accepterar valfångst. Det
är oerhört allvarligt med tanke på vår historia i frå-
gan. Därför menar jag att statsministern och regering-
en måste tänka igenom detta oerhört noga innan man
anger en position.

Anf. 109 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Vi förbereder oss alltid noga inför
varje valdebatt.

Anf. 110 ANDRE VICE TALMANNEN:
Detta var den sista frågan och det sista svaret i
denna frågestund. Jag vill tacka regeringens företrä-
dare för deras medverkan, liksom riksdagens leda-
möter och alla som har lyssnat från åhörarläktaren
eller hemma vid TV:n.

8 § (forts. från 6 §) Ändring i skollagen m.m.
(forts. UbU16)

Anf. 111 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Innan avbrottet med frågestunden
kunde vi höra Tomas Högström diskutera kompeten-
sen i gymnasieskolan. Han menar att kompetensen
behövs mer och mer. Vi kan också se samhällets
utveckling där kompetensutvecklingen är viktig. Vi
kan se att 10 % av arbetstillfällena försvinner varje år
för att ersättas med 10 % där kunskapsökning måste
till.
Det man kan se av Tomas Högströms och mode-
raternas politik är att samhälle och kompetensutveck-
ling går åt ett håll medan Tomas Högström och mo-
deraterna går åt ett helt annat håll. Moderaterna före-
slår en gymnasieutbildning där man från början in-
delar eleverna i två lag.
Snart står vi inför skolavslutningar. Tidigare har
vi diskuterat hur vi ska komma till rätta med de elever
som inte uppnår kunskapsmålen. Moderaternas idé
verkar vara att för vissa elever ska kunskapskraven
och kunskapsmålen sänkas för att få ut några siffror
och skapa en jämnare gymnasieutbildning.
Jag skulle vilja fråga moderaterna och Tomas
Högström hur det kommer sig att moderaterna så hårt
håller fast vid ett gammalt system som inte ger alla
möjlighet till en bra utbildning.

Anf. 112 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Jag får börja med att rätta Centerpar-
tiets företrädare i kammaren och göra klart för henne
att moderaterna jobbar för mer av kompetensutveck-
ling. Vi jobbar för en bättre skola som tar hänsyn till
individens förutsättningar. Det gör däremot inte Sofia
Jonsson med de krav hon reser.
Själva det system som är infört leder till ett A-
och B-lag i meningen att du lyckas eller misslyckas i
din gymnasieutbildning. Det är ett problem. Det är
omvittnat. I rapport efter rapport ser vi de effekterna.
Låt oss då också konstatera att vi behöver mer av
kompetensutveckling. Det är vi helt överens om. Vi
behöver mer av individuell undervisning som tar
hänsyn till att elever är olika. Då ska vi också utforma
systemet utifrån den insikten. Då anser jag och Mode-
rata samlingspartiet att t.ex. all yrkesorienterad ut-
bildning inte behöver leda till högskolebehörighet. Vi
säger det bl.a. i det förslag till lärlingssystem som vi
skissar i vår reservation och redovisar i vår motion.
Det handlar om att ge elever möjligheter att lyckas.

Anf. 113 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Det är precis det Tomas Högström
sist var inne på som det hela handlar om, nämligen att
ge elever möjligheter att lyckas. Då vill Centerpartiet,
till skillnad från Moderaterna, utveckla skolan och de
program som finns, så att möjligheterna kommer
eleverna till del. Vi vill utveckla en skola som ger alla
lika förutsättningar, inte olika där eleverna delas in i
olika grupper, där man på förhand säger till eleverna
att de inte har möjlighet att nå kunskapsmålen och de
får gå en annan typ av utbildning.
Moderaternas medicin är just att dela upp, att visa
att det här är den rätta vägen för dem som kan lite
mer och det här är den inte så rätta vägen för dem
som kan lite mindre.
Vi kan se att i stort sett alla organisationer och
alla partier inser att vi måste förändra skolan, inser att
omvärlden och samhället runt omkring förändras. Vi
måste ge eleverna möjligheter att förändras i samma
takt. Hur kommer det sig då att moderaterna i stort
sett ensamma håller fast vid en så gammal princip?

Anf. 114 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Visst behöver skolan utvecklas. Det
bygger också våra förslag på, just i syfte att nå de
elever som i dag misslyckas i den skola som bl.a.
Centerpartiet har varit med om att utforma.
Alla vill inte och är inte motiverade att läsa för
högskolebehörighet. Det är ett erkänt faktum. Om vi
då sätter ribban så högt för den gruppen, så att vi
därigenom omöjliggör för dem att lyckas i den gym-
nasieskola vi anser att alla behöver, menar jag att den
politik som Sofia Jonsson står för har skapat det A-
och B-lag som vi inte vill ha.

Anf. 115 AGNETA LUNDBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Tomas Högström sade att människor
är unika och olika. Jag delar den uppfattningen. Men
sedan delar jag inte uppfattningen i någonting som
han sade.
Jag skulle kunna stryka under vad Sofia Jonsson
nyss sade. Jag delar uppfattningen att skolans utma-
ning är att möta olikheterna och inte sortera ut. Ele-
verna ska verkligen ges möjligheter att kunna lyckas.
Vi har konstaterat att det inte är eleverna som miss-
lyckas, utan det är skolan som misslyckas. Det är en
väldig skillnad. Det är inte bara att eleverna ska lyck-
as. De ska lyckas i ett arbetsliv. Tror Tomas Hög-
ström att arbetsgivarna inom industrin vill att deras
arbetstagare ska vara dåligt rustade när det gäller
teoretiska kunskaper?
Sedan var det frågan om den nya lärlingsutbild-
ningen. Tomas Högström antydde att det var be-
klämmande att jag inte var tillräckligt öppen när det
gällde hur utbildningen skulle se ut. Jag sade inte att
jag inte hade någon uppfattning om lärlingsutbild-
ningen i framtiden, utan nya parametrar kommer att
föras in för att vi ska få ett bättre underlag att utvär-
dera. Eftersom frågan inte är slutdiskuterad vore det
dumt av mig att säga någonting som jag sedan kanske
måste ta tillbaka. Jag skulle då sprida desinformation.
Det är orsaken till varför jag inte berättade det jag
vet.

Anf. 116 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Skolans utmaning är att lyckas med
alla elever, det tycker självfallet jag också. Det är
skolans misslyckande när vi ser de resultat vi i dag
ser.
Men jag vill påstå att redan i dag leder gymna-
sieutbildningen och de mål som är uppsatta, bl.a. om
högskolebehörighet, till en sortering i de som lyckas
respektive de som misslyckas. Det är ett faktum.
Sedan måste vi också utforma den svenska utbild-
ningspolitiken utifrån eleverna och elevernas situa-
tion. Och då måste vi väl ändå bejaka ett känt faktum,
att alla inte är motiverade eller beredda att i det läge
de är i t.ex. gymnasieskolan läsa för högskolebehö-
righet. Det är ändå ett faktum.
Just därför att politiska representanter, som Ag-
neta Lundberg, inte bejakar detta faktum har vi skapat
ett regelverk som just sorterar i den utsträckning som
i dag sker, som leder till direkta misslyckanden. Jag
tror visst att företagen vill ha kunniga anställda, nyut-
examinerade elever från gymnasieskolan. Men det
innebär inte nödvändigtvis att alla företag, alla yr-
kesområden och alla yrkesinriktningar har samma
krav, för det har de inte.
Sedan - och det är ett känt faktum - har Agneta
Lundberg erkänt att ni har vetat om att någonting var
på gång. Utskottet har behandlat lärlingsutbildning.
Hon säger själv att det kommer besked, men att hon
inte vill tala om det eftersom hon inte vågar stå för
det. Och det kan ju hedra, i den meningen att hon gör
det erkännandet. Men bristen är den brist på öppenhet
som finns hos socialdemokraterna.

Anf. 117 AGNETA LUNDBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Är det en tillfällighet att moderaterna
tycker att det är på yrkesförberedande program som
det ska vara en lägre nivå, och inte på de teoretiska?
Det kan ju vara så att man inte är motiverad att läsa
svenska även på samhällsprogrammet.

Anf. 118 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Jag tror att det finns en bred sam-
stämmighet över de politiska gränserna om vissa
baskrav när det gäller t.ex. gymnasieskolan. Vi är
överens när det gäller gymnasieskolan om vissa
baskrav. Det utgår vi också från.
Sedan innebär inte det med automatik att alla ut-
bildningslinjer ska ge högskolebehörighet, och det
har jag redovisat.

Anf. 119 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Jag tycker att Tomas Högström be-
skriver situationen i gymnasiet på ett lite skevt sätt.
Det är sant att det finns elever, en alltför stor grupp
elever, som inte klarar av högskolebehörigheten i
dagsläget. Men vi vet också att den gruppen består av
elever som har behov av särskilt stöd i grundskolan
och i gymnasiet. Det kan vara den stora gruppen
elever med läs- och skrivsvårigheter. Det kan vara
elever med invandrarbakgrund som ännu inte har fått
lära sig svenska språket tillräckligt väl. Det kan också
vara elever med sociala problem.
Skolan har inte kunnat ge det stödet därför att vi
saknar lärarresurser. Jag har upprepat flera gånger att
det framför allt gäller tillgången på specialpedagoger,
som är för liten.
Att i den situationen göra en markering och säga
att vi måste sänka ribban och dela upp de här grup-
perna så att en grupp inte ska få högskolebehörighet
tycker jag är att angripa problemet på ett lite felaktigt
sätt, minst sagt.
Vi ska naturligtvis se till att eleverna får det här
stödet. Ribban ligger enligt vår uppfattning inte för
högt. Alla elever har full möjlighet att klara av detta
om de bara får det stöd de behöver.
Det är också så att vi i det nya moderna utbild-
ningssystemet har en högskola som inte alls bara ska
vara öppen för en liten elit som man sorterar ut i
gymnasiet. Tvärtom ska den vara öppen för stora
grupper. När det gäller t.ex. lärlingsutbildningen, som
Tomas Högström tog som exempel, är det väl själv-
klart att man ska kunna gå en lärlingsutbildning med
inriktning mot t.ex. fordonsteknik eller industripro-
gram och sedan kunna gå vidare i t.ex. en lärarutbild-
ning för att bli yrkeslärare inom sitt område. Själv-
fallet ska det också kunna vara behörighetsgrundan-
de.

Anf. 120 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Vi säger att lärlingsutbildning inte
obligatoriskt ska leda till högskolebehörighet. Det
utesluter ju inte att vi också har lärlingsutbildningar
som ger det. Det är en fråga om utformning.
Problemet med det nuvarande systemet är just att
det de facto leder till den sortering som ni säger er
vara motståndare till - lyckas eller inte, högskolebe-
hörighet eller inte. Det är problemet i dag.
Jag tror också att alla elever har förutsättningar att
uppnå högskolebehörighet, men kanske inte just un-
der den tid då de är i gymnasieskolan. Det har också
att göra med vilken motivation man har att ta del av
studier och att engagera sig i sina studier. Den moti-
vationen kan komma betydligt senare. Och det är
också ett erkänt faktum.
Sedan påstår Gunnar Goude att jag beskriver för-
hållanden i gymnasieskolan på ett skevt sätt. Nja, jag
tycker väl inte det. Det är ju bara att konstatera att vi
har de problemen med gymnasieskolan i dag. Sedan
har vi moderater redovisat en serie förslag som leder
till en bättre gymnasieskola, en annan gymnasieskola
än i dag, utifrån vårt system med en nationell skol-
peng, gymnasieexamen och fokusering på resultat i
skolan. Det har vi redovisat i en serie motioner och
annat.
Vi måste ju ändå bejaka det förhållandet att vi
pratar om individer som är verksamma i skolan. Ge
dem möjligheter att lyckas! Vi har yrkesinriktade
linjer som i dag kanske inte kräver det, men kanske
gör det senare. I dagens läge måste vi utforma yrkes-
utbildningen utifrån vad arbetet leder till, vilka krav
arbetet ställer.

Anf. 121 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Det är framför allt när det gäller slut-
satserna i fråga om vilka åtgärder som behövs för
gymnasieskolan och grundskolan som vi inte har
samma uppfattning. Vi tycker alltså inte att det finns
skäl att sänka ribban på grund av att man saknar re-
surser så att man kan ge eleverna det stöd som de
faktiskt har rätt till enligt läroplanen. I stället ska man
åstadkomma det stödet.
Vi tycker också att utbildningen ska ändras så att
den inte blir betygsfixerad utan att man får en moti-
vation som är äkta, ett intresse för de studier man
ägnar sig åt under så lång tid av sin barn- och ung-
domstid.
Sedan säger Tomas Högström att all lärlingsut-
bildning inte ska vara sådan att man inte får behörig-
het till högskolan. Det är bara det att det inte ska vara
obligatoriskt.
Det är just de bitarna som vi inte tycker om. Ska
man dela in lärlingsutbildningen i sådana som man
betraktar som bra i den bemärkelsen att de leder till
en högskoleutbildning medan andra inte ska göra det?
Ska man ha olika grenar i lärlingsutbildningen, så att
vissa leder till högskolebehörighet och andra inte?
Det systemet tror jag är olyckligt.
Låt oss i stället införa ett antagningssystem i hög-
skolan som gör att vi får in de elever som har förut-
sättningar och intresse för de studier som de söker till.
Låt oss slippa betygssorteringen och i stället få elever
med ett genuint intresse i grundskolan och gymnasiet
för de studier de håller på med och ett rättvist antag-
ningssystem på högskolan. Jag tror att det skulle vara
ett bättre sätt än att försöka ändra strukturen och
organisationen på gymnasiet och dela in eleverna i
grupper där.

Anf. 122 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Resultaten i gymnasieskolan måste
bli bättre sett ur elevperspektiv. Det handlar om att vi
anpassar gymnasieundervisningen till de individer
som är i gymnasieskolan. Det ställer krav på olika
vägar. Det ställer krav på olika lösningar.
Om vi menar allvar med individuella studieplaner
måste det i begreppet mångfald i gymnasieskolan
rymmas just att man ska kunna hitta sin väg dit.
Om Gunnar Goude och andra har bestämt förut-
sättningarna för att man ska lyckas i gymnasieskolan
måste man väl ändå sätta det i ett elevperspektiv och i
ett perspektiv av vad eleven vill med sin undervis-
ning. Då är det inte självklart så att alla vill ha hög-
skolebehörigheten just vid den tidpunkt då de befin-
ner sig i gymnasieskolan.

Anf. 123 INGA BERGGREN (m):
Fru talman! Ämnet hemkunskap kommer att änd-
ra namn till hem- och konsumentkunskap. Beslut om
detta fattas om några timmar. Det är okej.
Som motionär i motion UB19 tillsammans med
Inger René tycker jag att det är speciellt glädjande att
utskottet i likhet med oss understryker de praktiska
momentens betydelse inom ämnet. Varför poängterar
vi motionärer de praktiska inslagen? Jo, vi anser att
namnändringen kan uppfattas som att ämnet nu skulle
bli enbart teoretiskt och att risken därmed finns att de
praktiska momenten utgår. Det vill vi inte vara med
om.
Vi anser att elevernas arbetsuppgifter även i fort-
sättningen ska flätas samman till en helhet genom att
man förbereder och tillreder en måltid. Matlagning,
dukning och samvaro kan ske samtidigt som infor-
mation ges om vilka livsmedel och övriga produkter
som ingår. Då sker på ett naturligt sätt en reflexion av
elevernas val av råvaror och övriga produkter och
också av produktinformation och pris.
Genom att man handgripligen utför arbetsuppgif-
ter utvecklas elevernas förmåga att identifiera, analy-
sera och formulera frågor och därmed också fundera
över olika alternativ och lösningar. På så sätt tror vi
att det hantverksmässiga arbetets betydelse förstärks.
Vi vill också framhålla matens betydelse för hälsa
och välbefinnande. Antalet överviktiga barn och
ungdomar ökar. Hjärt- och kärlsjukdomar och diabe-
tes breder ut sig. Sambandet mellan mat och hälsa är
väl känt och dokumenterat. Detta är ytterligare ett
skäl till att starkt poängtera att de praktiska momen-
ten inte får försvinna.
Vi vill alltså understryka att arbetsprocessens roll
för inhämtning av kunskaper är viktigt för livet i hem
och familj och inte minst för de ungas förståelse för
sambanden mellan mat och hälsa. Det ger en insikt
om att var och en kan påverka sin egen livsstil.
Ämnets hushållsperspektiv ger också eleven för-
måga att värdera och hantera det ökade flödet av
information och ge förståelse för individens och
hemmets handlingar och vanor samt deras betydelse
för ekonomi, miljö, hälsa och välbefinnande, dvs.
hem- och konsumentkunskaper.
Det är positivt att utskottet i enighet instämmer i
motionärernas syn på de praktiska momentens bety-
delse för ämnet hem- och konsumentkunskap.
Utskottet anger i betänkandet att de praktiska
momentens betydelse tydligt framgår i den nyligen
fastställda kursplanen i ämnet. Det framgår vidare att
det är på den lokala nivån som de närmare konkreti-
seringarna av de nationella målen ska göras. Ansvaret
för att de nationella målen nås är kommunernas och
skolornas. Det är huvudmannen, kommunen, som ska
ansvara för uppföljning och utvärdering av skolornas
resultat.
Det instämmer jag helt i. Tack för ordet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

9 § Förnyad arbetsmarknadspolitik för delak-
tighet och tillväxt

Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande 1999/2000:AU7
Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och
tillväxt (prop. 1999/2000:98).

Anf. 124 HENRIK WESTMAN (m):
Fru talman! Tillväxten i den svenska ekonomin är
bättre än på många år. Sysselsättningen ökar och
arbetslösheten sjunker samtidigt som räntan och in-
flationen är låg. Men det finns fortfarande flera hund-
ra tusen personer utan arbete i Sverige. Jämfört med
år 1990 är drygt 400 000 färre sysselsatta, detta trots
att antalet personer i arbetsför ålder har ökat med ca
100 000. Det finns en brist på kvalificerad arbetskraft,
bl.a. inom tjänstesektorn, på kvalificerade ingenjörer,
yrkesarbetare och, inte minst, inom tele- och elektro-
nikindustrin. Detta utgör ett stort hot mot tillväxten
och medför en ökad risk för inflation.
Vi skulle behöva se fler förslag om strukturella
förändringar av skatterna och ett sänkt skattetryck,
färre och enklare regler för företagen, modernare
arbetsrätt och reformer i socialförsäkringssystemen.
Bara genom att aktivt stimulera ökat företagande kan
den goda tillväxten och ökningen av sysselsättningen
behållas på lång sikt.
Det krävs en offensiv politik för att öka tillväxten.
Skatterna på företagande och arbete måste sänkas.
Modernare, bättre anpassade och förenklade regel-
verk som medger flexibilitet krävs för att underlätta
startande och drivande av företag. Det bör införas
individuella kompetenskonton som utformas på så
sätt att den enskilde själv kan spara till sin kompe-
tensutveckling under skattemässigt gynnsamma vill-
kor.
Lönebildningen är av central betydelse för hur
tillväxten i ekonomin ska utvecklas och därmed även
för sysselsättningsutvecklingen. Indirekt kan regering
och riksdag på ett verkningsfullt sätt påverka villko-
ren för lönebildningen. Områden som är i särskilt
behov av förnyelse är bl.a. arbetsrätten och arbetslös-
hetsförsäkringen.
En mer genomgripande förändring av arbetsrätten
borde komma till stånd, men i avvaktan på det bör ett
flertal mindre förändringar kunna göras, t.ex. borde
konfliktreglerna förändras och fackets tolkningsföre-
träde i olika lagar ses över. Vidare bör det, vad gäller
rätten till stridsåtgärder, införas ett proportionalitets-
krav i lagstiftningen.
I lagen om arbetslöshetsförsäkring justerar ut-
skottsmajoriteten regeringens förslag om att den ar-
betslöse ska anstränga sig för att finna ett lämpligt
arbete. Man påstår att ett bättre ord är aktivt söka,
men att det inte innebär någon skillnad i sak. Vi tror
inte på detta. Vi tycker att det är en skillnad och en
försvagning och föreslår därför att regeringens förslag
bör bifallas.
Det är nödvändigt att reformera arbetslöshetsför-
säkringen. Det bör införas en s.k. bortre parentes, dvs.
en tidsmässig gräns för försäkringens giltighet. Ge-
nom att införa en bortre parentes kommer även ar-
betsmarknaden och arbetstagarna att uppfatta arbets-
löshetsförsäkringen som en omställningsförsäkring
och inte som nu som en permanent försörjning.
När frågan senast prövades av riksdagen var soci-
aldemokraterna inte beredda att införa en bortre pa-
rentes. Konsekvensen har blivit att staten i stället
tvingats införa hårda krav och sanktioner för att
tydliggöra den enskildes ansvar. Dessa krav har nu
varit föremål för en översyn inom Regeringskansliet.
Trots det lägger regeringen, med några få undantag,
inte fram några förslag med anledning av översynen.
I stället aviseras en ny proposition i maj. Det är djupt
otillfredsställande att regeringens politik inte kan
presenteras i ett sammanhang utan styckas upp god-
tyckligt i olika propositioner.
Regelverken då det gäller arbetsmarknadspolitiska
åtgärder bör reformeras. Åtgärderna måste bli färre
och reglerna enklare och tydligare. Regeringen har
gång efter annan aviserat färre åtgärder och förenk-
lingar utan att det har lett till några mer påtagliga
resultat. Det är dags att gå från ord till handling. Ef-
fektiviteten i insatserna kan bli större genom fler
aktörer, exempelvis genom utnyttjande av privata
jobbcenter och samarbete med lokala aktörer. Samar-
bete och samverkan mellan olika aktörer som arbets-
förmedling, kommun, försäkringskassa etc. är viktigt,
inte minst när det gäller insatser för personer som har
svårt att finna en förankring på arbetsmarknaden.
Gruppen långtidsinskrivna tenderar att bli alltmer
svårplacerad. För att hjälpa dessa arbetslösa krävs
samlade, individuella och kraftfulla åtgärder. Indivi-
der med invandrarbakgrund utgör till stor del en oan-
vänd resurs. De måste få tillräckliga kunskaper i
svenska språket. Detta är en förutsättning för att få
jobb. Vad sedan gäller ungdomar krävs att de har
elementära baskunskaper. Ingen person borde tillåtas
lämna ungdomsskolan utan godkända baskunskaper i
svenska, engelska och matematik. Det borde införas
en individuell lärlingsutbildning och ske en ökad
satsning på eftergymnasial, kvalificerad yrkesutbild-
ning i nära samverkan med arbetslivet.
De äldres erfarenheter och kunnande måste också
kunna tas till vara på ett bättre sätt.
Vi borde kunna dra lärdom från den danska kom-
munen Farum. Resultaten där har till stor del uppnåtts
genom bestämda krav på motprestationer, garanterad
sysselsättning, offensiv marknadsföring av de ar-
betslösa, avbyråkratisering och koncentration av de
kommunala insatserna.
Beträffande förslaget om aktivitetsgarantin vill jag
säga att det saknas beslutsunderlag. Det är inte möj-
ligt att på grundval av regeringens förslag fatta beslut.
Utskottets majoritet har föreslagit ett tillkännagi-
vande som innebär att det inom ramen för de olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ska vara möjligt
att bedriva reguljära studier. Förslaget innehåller en
rad oklarheter. Enligt vår mening är detta ett i raden
av flera ogenomtänkta förslag. Vi motsätter oss därför
tillkännagivandet.
Även förslaget om särskilt anställningsstöd är då-
ligt underbyggt. Bl.a. är det ofinansierat. Det ger
heller inte de äldre långtidsarbetslösa bättre förutsätt-
ningar för att ta de lediga arbeten som erbjuds. För-
slaget handlar i stället uteslutande om att öka deras
konkurrenskraft på arbetsmarknaden genom att göra
det billigare att anställa dem.
Moderaternas ståndpunkt är att nya metoder måste
prövas. Olika former av skatterabatter i syfte att
minska anställningskostnaderna kan vara en sådan
metod. Det arbetsmarknadspolitiska regelverket
måste garantera konkurrensneutralitet och motverka
undanträngnings- och inlåsningseffekter. Moderater-
nas åsikt är att man inte bör införa de två åtgärderna
aktivitetsgaranti och särskilt anställningsstöd. Vi kan
konstatera att när det gäller aktivitetsstöd visar rege-
ringens förenklingsförslag att detta inte är särskilt
välgrundat. De åtgärder som nu föreslås innebär till-
sammans i praktiken att antalet åtgärder kommer att
öka i stället för satt minska.
Det underlag som regeringen redovisar till sina
förslag beträffande de övergripande målen för ar-
betsmarknadspolitiken och Arbetsmarknadsverket är
knapphändigt. Vidare finns det anledning att rikta
kritik mot de bokföringsmässiga transaktioner som
regeringen genomför i syfte att klara utgiftstaken.
Problem med styrning, resultatuppföljning och
kontroll av medelsanvändningen inom Arbetsmark-
nadsverket samt behovet av att anpassa arbetsmark-
nadspolitiken till en modern arbetsmarknad talar för
att en översyn skyndsamt bör göras av Arbetsmark-
nadsverkets organisation och verksamhet. Också
arbetsförmedlingsnämnderna bör omfattas av en
sådan förutsättningslös översyn. Rådet för europeiska
socialfonden i Sverige bör vara en fristående myn-
dighet utanför Arbetsmarknadsverket.
Slutligen bör den offentliga arbetsförmedlingen i
ökad utsträckning konkurrensutsättas. Bättre möjlig-
het för privata förmedlingar att på lika villkor konkur-
rera med offentliga förmedlingar bör ge ökad effekti-
vitet.
Fru talman! Jag står givetvis bakom alla våra re-
servationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall
endast till reservationerna 1, 3 och 5.

Anf. 125 STEFAN ATTEFALL (kd):
Fru talman! Vi hör ofta, inte minst från regerings-
företrädarna, glada rop om att det går bra för Sverige,
att sysselsättningen ökar osv., och det är riktigt, men
det finns en risk i den här glatta bilden av arbets-
marknadsläget: att vi glömmer de många människor
som står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Över
600 000 människor står utanför den reguljära arbets-
marknaden eller får inte arbeta så mycket som de
skulle önska.
Jämfört med en annan högkonjunktur som vi har
haft är det 400 000 färre sysselsatta i dag än 1990.
Ändå har arbetskraften sedan dess ökat med 100 000
personer. Det saknas alltså 500 000 jobb för att vi ska
kunna ha samma sysselsättningsgrad nu som under
den högkonjunktur som rådde då.
I det här klimatet finns det en stor risk att vi
glömmer den viktiga och angelägna arbetsmarknads-
politiken och att förfina den för att hjälpa de männi-
skor som står utanför.
Den proposition som vi nu behandlar handlar till
stor del om att försöka få befintliga regler och mål-
sättningar att fungera i praktiken. Det är till stor del
det som propositionen handlar om. Det gäller t.ex. att
få AMS tillämpning av a-kasseregler och AMS am-
bitioner för individuella handlingsplaner att börja
fungera. Det gäller att åtgärda brister som vi från
utskottets sida har påtalat och att få regler att slå ige-
nom i praktiken. De 84 sidorna text i propositionen
har ganska lite substantiellt innehåll.
Jag vill kommentera några saker. Jag kan börja
med anställningsstödet, som behandlas i propositio-
nen. Det finns sedan några år tillbaka ett anställnings-
stöd som ska hjälpa alla som har varit arbetslösa i tolv
månader. Arbetsgivaren ska bidra med 50 % av löne-
kostnaden i sex månader.
Våren 1999 började det dock hända saker. Då fö-
reslog regeringen genom Björn Rosengren, med be-
näget stöd av vänsterpartister och miljöpartister, att vi
ska införa förstärkt anställningsstöd för alla som har
varit långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen mer än
tre år. De skulle få 75 % av lönekostnaden i bidrag
under sex månader och sedan 25 % i 18 månader.
Detta skulle börja gälla den 1 oktober 1999. Samti-
digt ändrades reglerna så att bidraget blev ett skatte-
avdrag.
Vi kristdemokrater tyckte i det läget att detta var
ett ganska rimligt förslag. Men i september samma år,
några månader senare, ändrades reglerna. Då skulle
de gälla för alla som hade varit långtidsinskrivna i två
år. De nya reglerna skulle börja gälla den 1 januari,
alltså tre månader efter det att det gamla systemet
sattes i sjön.
Det har alltså gjorts två regeländringar på mindre
än några månader. Sedan går det hela 3 månader och
28 dagar. Då föreslår regeringen att ett särskilt an-
ställningsstöd ska införas den 1 augusti år 2000. Nu
gäller det att arbetsgivare för anställda över 57 års
ålder som varit långtidsinskrivna ska få 75 % av lö-
nekostnaden i hela två år. Det är den tredje ändringen
på mindre än ett år.
Det går ytterligare två dagar innan regeringen
lämnar sin vårbudget. Nu ska stödet ändras och
kompletteras ännu en gång. Nu ska det införas utökat
särskilt anställningsstöd, som riktar sig till dem som
har varit arbetslösa mer än fyra år, med egna regler
för hur stora subventionerna ska vara. Det är den
fjärde ändringen på ett år.
Det regeringsförslag som skrevs den 28 mars
nämnde inget om vad som skulle komma två dagar
senare, den 30 mars. Samtidigt som allt detta sker
skriver regeringen hur viktigt det är med regelförenk-
lingar inom arbetsmarknadspolitiken. Ska man skratta
eller gråta?
Var är långsiktigheten? Vad finns det för djupa,
långsiktiga tankar hos vänsterpartister, miljöpartister
och inte minst socialdemokrater, som sitter med an-
svar för arbetsmarknadspolitiken? Den frågan hade
det varit mycket intressant att få besvarad av nä-
ringsministern, men tyvärr deltar han inte i denna
debatt heller.
Aktivitetsgarantin föreslås nu som en ny arbets-
marknadspolitisk åtgärd, eller ska vi kalla det en
paraplyåtgärd. Inte ens på den punkten har det varit
riktigt klart när vi har fått läsa propositionen. Då
gäller det att de som varit inskrivna på arbetsförmed-
lingen i mer än två år ska få speciella regler och akti-
viteter.
Det finns som sagt en rad oklarheter om innehållet
i detta. Ett exempel är att det står i propositionen att
den arbetslöse normalt endast kan lämna garantin
genom ett arbete, genom utbildning eller genom av-
stängning från åtgärder. Samtidigt vet vi att den som
uppbär arbetslöshetsersättning omfattas av ett regel-
verk som begränsar antalet ersättningsdagar.
Innebär det här att aktivitetsgarantin ska ses som
en åtgärd som i praktiken berättigar dem som ingår i
den till evig a-kassa? Hur stämmer det i så fall med
det befintliga regelverket? Något svar på den frågan
får vi inte, och vi får inte heller se den övriga a-
kassepropositionen, som ska komma någon gång i det
här sammanhanget.
En aktivitetsgaranti i sig tror jag är riktig. Men
den står ju och faller med den praktiska tillämpning-
en. Självklart ska jobbsökaraktiviteter ingå, men det
får aldrig stanna vid det. Vad som behövs är tydliga
krav som det går att leva upp till, stöd och hjälp för
att bryta arbetslöshetsmönstret och aktiva insatser för
att möta den enskildes konkreta behov och problem.
Det är också viktigt att en nära samverkan sker
med föreningslivet, privata bemanningsföretag, pri-
vata jobbcentrum, förmedlare på arbetsförmedlingar-
na och andra aktörer. Likaså är det rimligt att den här
aktivitetsgarantin kan pågå längre än sex månader.
Bland de långtidsinskrivna vid arbetsförmedling-
arna finns också många människor som inte är an-
ställningsbara på grund av språkproblem, handikapp,
sociala problem, dåligt självförtroende, utbildnings-
nivå som är för låg eller liknande. Dessa människor
kräver självklart extra insatser och extra stöd. En del
av dem kanske inte kan ta ett reguljärt arbete i det
korta perspektivet, men de kan bidra till sin egen
försörjning genom att få göra en samhällsinsats i
exempelvis kommunernas regi eller en förenings regi.
För de här grupperna tycker vi kristdemokrater att
det är viktigt att ett system med nära samverkan mel-
lan arbetsförmedlingen, kommunen, försäkringskas-
san och de sociala myndigheterna upprättas.
Det går att göra något bra av detta med aktivitets-
garantin, men det är många oklarheter i propositio-
nen. Som tur är har en försöksverksamhet dragits i
gång för att ligga som underlag för den här nya åtgär-
den. Problemet är bara att den här försöksverksam-
heten har pågått i endast en månad när vi i utskottet
fattar beslut om aktivitetsgarantin. Och det ska gälla
med full kraft från den 1 augusti i år. Det är när man
ser den här typen av förberedelser och brist på ge-
nomtänkta upplägg som man undrar om det arbete
som pågår i Näringsdepartementet är riktigt seriöst.
Frågorna är otaliga. Vi har ställt många frågor i
utskottsbehandlingen och fått ganska få svar. Vad
konkret ska aktivitetsgarantin innehålla? Vad skiljer
mellan en som har varit arbetslös i exempelvis tolv
månader och en som ingår i aktivitetsgarantin? Ska
man få mindre handledning innan aktivitetsgarantin
börjar gälla? Ställs andra krav på den arbetssökande?
Ett klargörande har vi fått. Det fick vi i en inter-
pellationsdebatt mellan miljöminister Kjell Larsson
och kristdemokraten Rosita Runegrund den 16 maj.
Larsson pekade på att aktivitetsgarantin ska användas
för att lösa behovet av arbetskraft för strandstädning
vid Bohuskusten. Se där ett konkret besked i alla fall
från regeringsföreträdarna om vad som ska ingå i
aktivitetsgarantin. Men frågan till Johnny Ahlqvist
och andra är ju: Vad mer än strandstädning efter
Bohuskusten ska ingå? Hur ska det utformas? För-
hoppningsvis kanske den tillträdande AMS-
direktören Ahlqvist kan ge lite besked om detta i den
här debatten så vi får det till protokollet.
För att undvika långtidsarbetslöshet är det viktigt
att på ett tidigt stadium sätta in relevanta åtgärder för
att stödja den arbetslöse att snabbt få rätt utbildning,
praktik eller hjälp på annat sätt. Det är alltså under
arbetslöshetsperiodens första tid som den stora möj-
ligheten finns att undvika just långtidsarbetslöshet,
och därmed också behov av att ha aktivitetsgarantier.
Det är insikter som måste prägla arbetsmarknads-
politiken. Därför är det så viktigt med individuella
handlingsplaner inom arbetsförmedlingarnas arbete.
Därför har också vi kristdemokrater sagt ja till att
även nästa år använda de här 700 extra miljonerna för
att just stärka arbetet med de individuella handlings-
planerna. Det är också viktigt att man skickar en
signal om att de här pengarna inte är för evigt. Vill
man förbättra arbetsmarknadsläget måste man ställa
om organisationen så att den också kan jobba utan de
extra pengarna.
För att bryta långtidsarbetslösheten krävs det en
lång rad åtgärder. Individuella handlingsplaner har
jag nämnt. Det gäller också kompetenshöjning och
tydliga krav på den arbetssökande samtidigt som stöd
ges på alla sätt för att bryta arbetslösheten - också
ekonomiska incitament.
Därför är det också tokigt att vi inte här och nu
kan behandla propositionen om arbetslöshetsförsäk-
ringen samtidigt med den här propositionen. Helheten
rycks sönder. Vi får ingen helhet i hela a-
kasseproblematiken. Man måste också ställa sig frå-
gan: Kommer det över huvud taget någon arbetslös-
hetsproposition i vår eller finns det problem att kom-
ma överens mellan regeringspartiet och stödpartier-
na? Är det så att man inte vågar genomföra det man
vill genomföra? Kanske LO har synpunkter, kanske
Vänsterpartiet krånglar, vad vet vi? Vi kanske kan få
besked här i kammaren i dag.
Jag vill också ta upp detta med ansträngningarna
att finna lämpligt arbete. Det ska nu införas i lagstift-
ningen. Redan i nuvarande lag om arbetslöshetsför-
säkringen finns det stöd för att ställa krav på de ar-
betslösa att ta de arbeten som finns tillgängliga om
inte särskilda skäl föreligger. AMS har också en re-
gelbok som preciserar de här kraven. Men eftersom
regeringen enligt sitt förslag anser att lagen behöver
skärpas måste det ju vara så att regeringen inte anser
att förmedlingarna praktiserar de regler och lagar som
redan finns.
Vi kristdemokrater ser i alla fall två argument för
att ställa upp på en lagskärpning. Dels innebär ett
sådant här beslut en tydlig signal ut till AMS och
AMV:s organisation samt till de arbetssökande om
vad som gäller nu och framöver. Dels vet vi också
genom olika undersökningar att de nuvarande regler-
na tillämpas ganska olika ute på de enskilda förmed-
lingskontoren. Därför är det viktigt att få en mer en-
hetlig tillämpning.
Det blir också regeringen eller den myndighet
som regeringen utser som ska meddela ytterligare
föreskrifter om lämpligt arbete. Det är viktigt att de
här föreskrifterna följer ett antal viktiga principer,
som exempelvis lika behandling över hela landet.
Regeringen har föreslagit att det ska finnas krav
på att man ska anstränga sig för att finna ett arbete för
att få a-kassa. Vad gör då utskottsmajoriteten? Jo,
man krånglar till saken genom att ändra på regering-
ens förslag. "Anstränga sig" är för tufft, tycker man.
Det är bättre med "aktivt söka arbete". Samtidigt
skriver man att lagtextändringen i sak inte innebär
någonting.
Det innebär att ord i en lagtext inte längre betyder
något. Det är meningslöst vilka ord man använder.
Man kan bara skriva - det betyder ingenting efteråt.
Det är en nyhet för alla som sysslar med lagstiftning.
Är det så finns det en uppenbar risk att ni i utskotts-
majoriteten kommer att skapa förvirring ute i organi-
sationen. Vad är det nu som gäller? Hur ska vi tolka
de här beskeden?
Man litar alltså inte på det förslag som regeringen
har lagt fram, som är berett i Regeringskansliet och
som också bygger på en statlig utredning. Utskotts-
majoriteten kastar in helt nya ord men säger att de
inte ska betyda något i praktiken. Det är samma sak
som i regeringens förslag. Det är ett något märkligt
sätt att hantera det här på. Frågan är varför Johnny
Ahlqvist inte litar på det beredningsarbete som har
gjorts av partikamraterna i Regeringskansliet.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag ställa frågan:
Var finns den genomtänkta strategin i arbetsmark-
nadspolitiken? Det sätt som man hanterar frågorna på
tycker jag visar att man inte har en genomtänkt poli-
tik. Det är mycket ad hoc. Mycket verkar man kom-
ma på i nattliga förhandlingar där näringsminister
Björn Rosengren, Hans Andersson, Barbro Feltzing
och Johnny Ahlqvist sitter på en kammare och hittar
på nya idéer för att lösa akuta problem för att kunna
få ihop en text till i morgon när det är presskonferens
- om man nu får ihop något innan deadline. Det ver-
kar svårt det också ibland.
Var är den genomtänkta strategin i fråga om an-
ställningsstödet, i fråga om aktivitetsgarantin och i
fråga om de extra 700 miljoner kronorna för att klara
arbetet med individuella handlingsplaner? Dessa
skulle ena dagen finnas kvar, andra dagen skulle de
bort och tredje dagen skulle de tillbaka igen. Det
gäller också kraven på aktivitet hos de arbetslösa och
liknande saker.
Var finns den genomtänkta strategin? Var finns
linjen? Var finns konsekvensen? Varför känner vi
som läser de här texterna inte att man vet vad man
gör i nästa steg osv.? Allt verkar vara små paniklös-
ningar på aktuella och akuta problem.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis nöja mig med
att yrka bifall till reservationerna 1, 3 och 9.

Anf. 126 MARGARETA ANDERS-
SON (c):
Fru talman! Bokstavskombinationer har präglat
svensk arbetsmarknadspolitik under 1990-talet. Det
har varit åtgärder med syfte att pressa ned den öppna
arbetslösheten - samtliga tänkta som tillfälliga lös-
ningar i väntan på att arbetsmarknaden skulle vända
och sysselsättningen öka.
Nu kan vi skriva ett nytt årtusende. Sedan några år
har konjunkturen vänt. Hjulen snurrar snabbare än på
länge, och näringslivets orderböcker är välfyllda. Allt
borde vara frid och fröjd. Men det finns grus i maski-
neriet. Det svenska näringslivet har problem med att
rekrytera kompetent personal - och detta trots att
drygt 310 000 personer, motsvarande nästan 8 % av
arbetskraften, är i någon form av arbetslöshet. Många
av dem finns i någon av de här bokstavskombinatio-
nerna.
Fru talman! Det är nu, under brinnande högkon-
junktur, som de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
och den öppna arbetslösheten i princip borde vara
obefintliga om vi ska kunna klara en kommande låg-
konjunktur. I stället är drygt 400 000 människor färre
i sysselsättning jämfört med 1990. Det bildas stora
flaskhalsar på ett flertal yrkesområden.
Detta är allvarligt, och inte acceptabelt. Den
svenska arbetsmarknadspolitiken måste förändras för
att kunna möta framtidens krav och möjligheter.
Med anledning av detta yrkar jag bifall till reser-
vationerna 1, 15 och 31. Jag står givetvis bakom
samtliga andra centerreservationer, men för att inte
förlänga voteringen nöjer jag mig med att yrka bifall
till de tre nämnda.
Centerpartiet föreslår i sin motion en förnyad ar-
betsmarknadspolitik som ska syfta till att ge männi-
skor de grundläggande förutsättningarna att möta
utmaningar på framtidens arbetsmarknad.
Den svenska arbetsmarknadspolitiken måste de-
centraliseras. Det måste bli en bättre fördelning av de
ekonomiska resurserna, och en större satsning måste
göras på kvalificerad utbildning och kompetensut-
veckling. Övergångsarbetsmarknader måste inrättas
för att ge människor som gått långtidsarbetslösa möj-
lighet att få kontakt med arbetsgivare.
Sverige är landet annorlunda - annorlunda i den
meningen att förutsättningar och möjligheter är olika
beroende på var man befinner sig i landet. Just därför
är det oerhört viktigt att arbetsmarknadspolitiken blir
mer decentraliserad än vad fallet är i dag. En ökad
decentralisering gör det möjligt att samordna insat-
serna på regionalt och lokalt plan bättre än i dag.
Centerpartiet föreslår att det ska inrättas ett kontor
för arbetslösa i varje kommun med en personlig
handläggare för att effektiva individuella handlings-
planer ska kunna utformas. Den mänskliga kontakten
och närheten till de personliga handläggarna får inte
underskattas. Ny teknik kan utgöra ett komplement
till personlig kontakt, men kan inte ersätta denna fullt
ut. En ny organisationsform och ett nytt regelverk
som gör det möjligt att decentralisera arbetsmark-
nadspolitiken kan bidra till detta.
Kostnaden för arbetsmarknadspolitiken är i dag
utslagen över flera olika utgiftsområden. Detta leder
till ineffektivitet och orättvisor beroende på inom
vilket utgiftsområde man blir placerad. Genom att
samordna försörjningsstödet kan systemet bli effekti-
vare. En större flexibilitet kan uppnås genom att för-
sörjningsstödet följer personen och inte är avhängigt
om man deltar i vuxenutbildning, är arbetslös eller
deltar i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Det ligger i allas intresse att människor kommer i
arbete. Intäkterna till staten ökar i takt med att skatte-
kraften stärks. Individernas köpkraft stärks, och före-
tagen får avsättning för sina produkter. Samtidigt
minskar vi samhällets kostnader för sjuk- och socia-
lersättning. En vinna-vinna-situation uppstår.
Det måste löna sig att arbeta. Den som aktivt del-
tar på arbetsmarknaden ska inte lida ekonomisk skada
av det. Passivitet ska inte löna sig, utan de ekonomis-
ka incitamenten ska vara så goda att de arbetslösa
stimuleras till att vara aktiva och ta arbeten även om
det medför krav på utbildning eller pendling. Ökade
resekostnader är en hämmande faktor för såväl ar-
betslösa som anställda. Det måste kompenseras ge-
nom höjda reseavdrag.
Fru talman! Ett nytt arbetsliv växer fram. De
livslånga anställningarna tillhör en svunnen tid.
Trygghet i arbetslivet handlar i framtiden om möjlig-
heten att möta de förändringar som kännetecknar det
nya arbetslivet.
Varje år försvinner ca 10 % av yrkena med lägst
krav på kvalifikationer, och ersätts av yrken med
högre krav. Samtidigt förnyas arbetskraften med 2 %.
Resterande del av förnyelsen måste således ske ge-
nom vidareutbildning av de människor som redan
befinner sig på arbetsmarknaden.
I framtiden är omsättningen på kompetens än
snabbare än i dag. För en civilingenjör eller en sjuk-
sköterska kan omsättningen av kompetens handla om
så korta perioder som fyra fem år. Sedan är kunska-
perna för gamla och måste förnyas eller kompletteras.
Det ligger i både arbetsgivarens och arbetstaga-
rens intresse att kompetensutveckling kommer till
stånd. Ett system med individuella kompetenskonton
bör därför införas. Systemet ska ge möjlighet för var
och en som så önskar att själv, alternativt tillsammans
med sin arbetsgivare, spara till sin kompetensutveck-
ling under skattemässigt gynnsamma former.
Människor måste ges grundläggande förutsätt-
ningar för att själva ta ansvar för sin kompetensut-
veckling och konkurrenskraft i arbetslivet. Det är
därför viktigt att åtgärderna inriktas på att ge alla en
bra utbildningsgrund att stå på - en grund som kan
utgöra starten för det livslånga lärandet.
Centerpartiet menar att en utbildningsgaranti ska
införas syftande till att ge alla, både arbetslösa och
förvärvsarbetande, möjlighet att komplettera en kort
tidigare utbildning upp till motsvarande gymnasieni-
vå. Detta ska sedan kunna byggas på med kvalifice-
rad yrkesutbildning eller högre studier.
Bland invandrargrupperna är arbetslösheten fyra
gånger högre än bland svenska medborgare - detta
trots att många av de här grupperna i sina hemländer
hade en lång utbildning och hög kompetensnivå i sina
arbeten. Många företagare upplever det som svårt att
översätta de här människornas kunskaper, både på
gymnasial och eftergymnasial nivå, till svenska för-
hållanden. I dag översätts och valideras denna kun-
skap inför exempelvis högskolestudier. Det bör vara
naturligt att detta sker även när det gäller den rena
yrkeskompetensen. På detta sätt blir det möjligt för de
här grupperna att snabbare komma in i det aktiva
yrkeslivet.
Möjligheten att översätta dessa gruppers kunskap
och yrkeskompetens bör finnas på centralt och regio-
nalt plan. Det svenska valideringssystemet bör även
förändras så att handläggningstiderna förkortas. Sve-
rige har i dag inte råd att undvara denna kompetens,
utan måste bättre ta till vara denna hittills lågt utnytt-
jade resurs. Framgångsrika företag inom t.ex. IT-
branschen har insett vikten av mångfald och anställer
därför människor med olika kulturell och språklig
bakgrund.
Fru talman! Övergångsarbetsmarknader bör in-
rättas för att underlätta för många av dem som i dag
befinner sig helt utanför den reguljära arbetsmarkna-
den, främst i den rundgång som består av varvade
perioder av åtgärder och öppen arbetslöshet. På dessa
arbetsmarknader är arbetskraften billigare genom
t.ex. återföring av arbetsgivaravgifter.
Övergångsarbetsmarknader kan och bör skapas i
regionala partnerskap mellan arbetsmarknadens myn-
digheter och arbetsgivare, såväl offentliga som pri-
vata. Grunden bör vara att människor ges möjlighet
att komma ut i arbetslivet, i kontakt med många olika
arbetsgivare, för att så småningom fastna hos någon.
Detta har man försökt och prövat på flera ställen, bl.a.
i Vaggeryds kommun i Jönköpings län. Där har man
lyckats med sådana här arbetsgivarkretsar, som man
kallar det där.
Sammantaget finns det mycket att göra för att
stärka människor på arbetsmarknaden i Sverige. Ty-
värr är regeringen senfärdig och saknar ofta kraft till
nytänkande. Vissa av de förslag som här har lagts
fram syftar rätt, men mycket mer behöver göras. Om
Sverige ska stå starkt inför nästa lågkonjunktur krävs
helt nya strukturer, och av det ser vi inte mycket från
regeringshåll.

Anf. 127 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Arbetsmarknadspolitikens grundsyfte
är att förstärka de arbetslösas ställning på arbets-
marknaden för att de ska kunna skaffa sig jobb så
snart som möjligt efter det att arbetslösheten har in-
letts. Därför är det viktigt att det finns en effektiv
arbetsmarknadspolitik i landet. Det är viktigt att på-
peka att arbetsmarknadspolitiken aldrig ensam skapar
nya arbetstillfällen eller garanterar att folk får jobb.
Det är därför som vi i Folkpartiet många gånger
har talat om arbetsmarknadspolitikens tre ben. De
består, förutom av en aktiv arbetsmarknadspolitik, av
en näringspolitik för fler jobb genom företagande
samt en ekonomisk politik för sunda och sanerade
statsfinanser. Det här måste ske samtidigt om vi ska
kunna nå full sysselsättning i landet. Tyvärr har rege-
ringens politik under flera år präglats av brist på åt-
gärder för framför allt fler jobb genom företagande.
Vi anser att arbetsmarknadspolitiken måste ha ett
underifrånperspektiv där den enskilda individen står i
centrum. Olika typer av åtgärder bör utformas utifrån
ett sådant perspektiv. Som liberaler anser vi att det är
den enskilda människan som i största möjliga mån
ska ha rätten och makten att fatta beslut om sin var-
dag. Det gäller även i arbetsmarknadspolitiken. Ett
alltför centralistiskt beslutsfattande och en planering
uppifrån är det som allra minst gagnar en god arbets-
marknadspolitik. Vi kan gärna kalla detta den djupa
arbetsmarknadspolitiken som bygger på en tilltro till
individen.
Den svenska konjunkturen befinner sig i dag i ett
förhållandevis gott läge. Den öppna arbetslösheten
har sjunkit och många har fått riktiga jobb. Men det
borde ändå kunna vara ett stycke bättre. Trots att
antalet personer i arbetsför ålder är fler än tidigare är
fortfarande över 400 000 färre sysselsatta i verksam-
het än för tio år sedan. Antalet personer i arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder är också betydligt fler än för ett
decennium sedan. De här siffrorna är viktiga att ha
med sig när vi hävdar att vi är på väg mot full syssel-
sättning och en situation med brist på arbetskraft.
Detta är speciellt viktigt mot bakgrund av att Lång-
tidsutredningen pekar på att vi om tio år kan få en
situation i Sverige där arbetskraftsinvandring krävs.
Då är det viktigt att vi först ser till att öka den eg-
na sysselsättningen med de personer som i dag inte
står till arbetsmarknadens förfogande men som borde
göra det. Arbetsmarknaden måste helt enkelt breddas
genom att fler kommer i arbete. Annars är risken stor
att vi får flaskhalsar och ökad regional obalans på
dagens arbetsmarknad.
En annan fara döljer sig i dagens siffror, nämligen
faran att en stor del av de mycket långvarigt arbetslö-
sa kommer ännu längre bort från ett aktivt liv och
definitivt blir låsta i passivitet och isolering.
Inom EU sägs att inom en tioårsperiod behöver
80 % av arbetskraften fortbilda sig. Problemet är att
kanske bara 15-20 % är beredda att göra det.
Regeringen gör en intressant tillbakablick på
1990-talets arbetsmarknadspolitik. Det kan finnas
anledning att ta en sådan titt i backspegeln för att
bättre kunna se i siktrutan. Arbetsmarknadspolitiken
bar en väldigt tung börda i början av 90-talet då vi
hade efterkrigstidens värsta lågkonjunktur. Den tidi-
gare borgerliga regeringen får erkännandet att man
ville förhindra att människor slogs ut och permanent
lämnade arbetskraften. Det var ingen dålig målsätt-
ning som man både hävdade och fullföljde. Regering-
en medger nu att många människor förmodligen hade
slagits ut permanent från arbetsmarknaden om de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna hade haft en
mindre omfattning under lågkonjunkturen under 90-
talets första del. Det är ett intressant konstaterande av
dagens ledande socialdemokratiska arbetsmarknads-
politiker, och det står ju i bjärt kontrast mot den op-
positionspolitik som Socialdemokraterna förde under
90-talets början då man likt bandhundar skällde på
allt vad den dåvarande regeringen företog sig.
När statsministern och andra ropar ut att nu går
det bra för Sverige kan man lätt få intrycket att det
verkligen har blivit en förbättring. Ja, det har blivit en
förbättring, men det är fortfarande sämre på vitala
punkter än för tio år sedan.
Vi har färre sysselsatta. Vi har fler arbetslösa, sär-
skilt ungdomar. Det är 120 000 fler som är utanför
den reguljära arbetsmarknaden. Samtidigt har vi fått
nära 50 000 nya förtidspensionärer netto. Så här, nära
tio år senare, kan konstateras att det krävs ytterligare
450 000 fler i arbete för att komma upp i samma nivå
som vi hade för tio år sedan. En del har trott att vi har
fler arbetade timmar. Om vi ser till den faktiskt arbe-
tade tiden tillhör Sverige de länder som har lägst antal
arbetstimmar per år inom OECD-området.
Det goda konjunkturläget gör det dock nödvändigt
att lägga om arbetsmarknadspolitiken i riktning mot
att arbetslösa kan få riktiga jobb så snart som möjligt.
Då är det viktigt att det finns åtgärder som i huvudsak
är inriktade mot utbildningsinsatser så att arbetskraf-
tens kompetens kan höjas i stället för passiva åtgärder
som bara innebär att den enskilda arbetslösa kvalifi-
cerar sig för en ny a-kasseperiod.
Fru talman! Att ha ett arbete är inte bara av bety-
delse för individens personliga ekonomi. För det
flesta människor innebär värdet av att ha ett jobb
också att man har en uppgift som andra efterfrågar
och att man har tillgång till det sociala umgänge som
arbetsplatsen ger. Att gå arbetslös en lägre period
utan den sociala dimension som arbetskamrater kan
ge är oerhört negativt. Arbetet och egna inkomster är
av avgörande betydelse för alla utsatta gruppers in-
tegration i samhällslivet.
När kvinnorna trädde ut på arbetsmarknaden och
skaffade sig en egen inkomst gav det en ekonomisk
grund för självständiga beslut om det egna livet.
Invandrarna kan inte ordna sina egna liv så länge
som arbetslösheten drabbar dem i mycket större om-
fattning än majoriteten av befolkningen. Extra viktigt
är det sociala värdet av ett jobb för de arbetshandi-
kappade. Deras ställning är alltid utsatt. De är bl.a.
därför som Folkpartiet har förordat extra satsningar
på såväl lönebidrag som anställning inom Samhall
AB. Samhall Resurs är för övrigt en god förnyare av
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Folkpartiet har under flera år föreslagit åtgärder
för att arbetsmarknaden ska kunna bli bredare. Det är
åtgärder som har syftat till att stimulera tjänstesek-
torn, men också mer generella åtgärder för fler jobb
genom företag. Förslagen finns utförligt beskrivna i
våra riksdagsmotioner, och jag tar endast upp huvud-
dragen i detta inlägg.
Vi kan med stor besvikelse konstatera att rege-
ringen efter flera år och diverse uttalanden i rätt rikt-
ning inte är villiga att satsa på en politik som stimule-
rar fram fler jobb i tjänstesektorn. Industrisektorn,
som har varit en så bred ryggrad i svenskt näringsliv,
kommer inte ensam att kunna skapa tillräckligt
många nya jobb framöver. Ekonomiskt har denna
sektor tidigare haft en avgörande betydelse för lan-
dets ekonomi. Men med den rationaliseringstakt som
råder, och som krävs för att bevara konkurrenskraf-
ten, räcker inte ens en mycket god tillväxt för att
inom industrisektorn skapa det stora antal nya arbeten
som behövs för att stoppa en hög arbetslöshet.
Om arbetslösheten ska förmås sjunka och stanna
kvar på en låg nivå behöver sysselsättningen öka
markant. Det är framför allt tjänste- och servicesek-
torn som måste stå för ökningen av antalet jobb.
Folkpartiet har under de senare åren lagt fram förslag
till hur man kan stimulera jobb inom tjänstesektorn,
både den del som riktar sig till industri, byggsektor
etc. och den del som riktar sig till hushållen.
En sådan utveckling ställer höga och delvis nya
krav på arbetsmarknadspolitiken. Den ska underlätta
för såväl små som större och nya företag att snabbt
rekrytera arbetskraft. Den ska hjälpa arbetssökande
att hitta nya vägar till jobb eller till kompetenshöjning
och underlätta rörlighet på arbetsmarknaden. De
många nya former av kontrakt och anställningar som
växer fram ställer krav på förnyelse av både förmed-
lingarna och åtgärdsarsenalen men också på ett flex-
iblare arbetssätt.
Folkpartiet stöder regeringens förslag angående
individuella handlingsplaner, förutsatt att dessa do-
kument inte speglar ytliga kontakter mellan förmedla-
re och arbetssökande. Det bör dock inte anges att
denna plan ska vara upprättade efter senast tre måna-
derna, utan det bör i stället ske snarast. Alla under-
sökningar visar på att ju snabbare man sätter in åtgär-
derna för en arbetslös, desto större är chansen att hon
eller han kommer ut i arbetslivet. Anges då tidsgrän-
sen till senast inom tre månader är risken stor att inget
händer förrän slutdatumet närmar sig. Det har tyvärr
alltför ofta inträffat under senare år då man har talat
mycket om just personliga handlingsplaner samtidigt
som långvarigt arbetslösa egentligen förblivit okända
för arbetsförmedlarna.
Det är nödvändigt att finna kommunikationsmo-
deller som tar hänsyn till de arbetslösas rättssäkerhet.
Deras utbildningsbakgrund, kulturella och yrkesmäs-
siga erfarenheter bör bättre än hittills tas till vara.
Snabba kompletterande utbildningar och flexibla
program för ökad kompetens ska utformas i direkt
samarbete med den som kommer att delta i verksam-
heten. Den destruktiva tradition som "placerar" pas-
siva arbetslösa i åtgärder de inte på något sätt kan
påverka kan inte rymmas i ett riktigt givande samar-
bete med arbetsförmedlarna. Vanan att behandla
klienterna enbart som objekt för färdiga program och
kurser som andra har beslutat om skadar både arbets-
förmedlaren och de arbetslösa.
Jag har antytt att långtidsarbetslöshet är den värsta
formen av arbetslöshet. Det är frustrerande, och om
man inte kommer in på arbetsmarknaden snabbt ris-
kerar man att slås ut för lång tid framöver, inte minst
riskerar man att tappa kompetens. Därför är det vik-
tigt att de långtidsarbetslösas situation uppmärksam-
mas. Vi kan se att av dem som var arbetslösa i januari
1994 var, enligt propositionen, en fjärdedel arbetslösa
fem år senare. Det om något belyser vikten av snabba
insatser för arbetslösa.
Det finns i dag ca 70 000 långtidsarbetslösa. Det
motsvarar 20 % av det totala antalet arbetslösa. Av
dessa 70 000 var cirka hälften, 35 000, arbetslösa i
mer än fyra år.
Regeringen föreslår att en aktivitetsgaranti införs
för de personer som är eller riskerar att bli långtidsar-
betslösa. Den arbetslöse ska erbjudas en heltidsakti-
vitet till dess att han eller hon får ett riktigt arbete
eller kan börja i en reguljär utbildning. Dessutom ska
ett särskilt anställningsstöd inrättas för den som fyllt
57 år och varit arbetslös i minst två år.
Folkpartiet stöder grundtanken med en aktivitets-
garanti, men vi inser samtidigt att den reser vissa
problem och vissa frågor. Vad garantin ska innehålla
verkar vara oklart, förutom att jobbsökaraktiviteter
ska vara prioriterade i första hand. Vilket inflytande
de berörda själva har över den verksamhet som kom-
mer i gång under benämningen aktivitetsgaranti är
höljt i dunkel. Det är dock bra att även socialbidrags-
tagare som står till arbetsmarknadens förfogande kan
komma i fråga för åtgärden.
Det särskilda anställningsstödet för den som fyllt
57 år tar upp en angelägen fråga, nämligen vad som
kan göras för att bryta långtidsarbetslöshet hos äldre
arbetskraft. Det är tyvärr så att många arbetstagare
som har fyllt 50 år har det betydligt svårare att kom-
ma in på arbetsmarknaden efter en period av arbets-
löshet än vad yngre har. Många arbetsgivare är tvek-
samma till om man ska anställa äldre arbetslösa som
inte har så många år kvar till pensioneringen. Vad
som dessvärre ofta glöms bort är att dessa personer
har stor erfarenhet och kompetens som kan vara bra
för många företag att få del av. Inte sällan kan en
äldre arbetstagare utgöra en sorts mentor eller före-
bild för de yngre.
Äldre arbetskraft är dessutom ofta mer trogen mot
sin arbetsgivare och stannar kvar på sin arbetsplats i
högre grad än yngre, som har en större tendens till
rörlighet. Att anställa en 55-åring som har cirka tio år
kvar på arbetsmarknaden kan därför vara mycket
lönsamt för arbetsgivaren. Intressant var att en sådan
person i radions P 1-program i morse sade: Arbets-
marknaden är full av hinder, särskilt för oss äldre.
Äldre kvinnor har det speciellt svårt, var inlägget.
Något för oss att fundera kring.
Folkpartiet är motståndare till alla förslag som in-
nebär att äldre arbetskraft ska pensioneras ut eller
generationsväxlas från arbetsmarknaden i förtid.
Sådana åtgärder är för defensiva. Därför har vi tidiga-
re sagt nej till sådana förslag som OTA och genera-
tionsväxling då de kom under förra decenniet, förslag
som inte visade sig hålla vad de lovade när det gällde
hur många som var intresserade av dem. Dessa typer
av åtgärder har markerat att man från regeringens sida
inte tillräckligt insett att de äldre behövs på arbets-
marknaden.
Det är bra att regeringen i propositionen markerar
att förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl inte är
en bra åtgärd. Det är ett steg i rätt riktning och kan
sägas vara ett ställningstagande bort från defensiva
åtgärder för äldre arbetslösa.
Folkpartiet är dock villigt att acceptera det nu fö-
reslagna anställningsstödet, eftersom det syftar till att
få in den arbetslöse i en åtgärd som tydligare syftar
till riktiga jobb. Ett antal invändningar mot förslaget
finns dock.
Vi ser med oro på tendensen att åtgärder för de
äldre arbetslösa kryper allt längre ned i åldrarna. Nu
är det 57 år som är gränsen. Var kommer gränsen att
gå vid nästa åtgärd? Vid 55 år eller lägre? Frågeteck-
nen hopar sig. Genom att sänka åldersribban pekar
man ut äldre arbetskraft som om den vore ett pro-
blem.
Att de som får anställningsstöd inte omfattas av
turordningsreglerna är förvisso självklart när det
gäller denna typ av åtgärder. Men vi skulle vilja varna
för att det inte får bli så att det sätts i system att ta in
en person med anställningsstöd och behålla denna
person i ett par år för att därefter ta in en ny. Vi anser
därför att regeringen noga bör följa upp och snarast
utvärdera denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd.
Till sist, fru talman, föreslår regeringen att beslut
om stöd till hjälpmedel på arbetsplatsen, stöd till
personligt biträde och särskilt stöd vid start av nä-
ringsverksamhet för arbetshandikappade fortsätt-
ningsvis endast ska kunna överklagas till AMS. Folk-
partiet går emot det förslaget. För de arbetshandikap-
pade är värdet av att ha ett jobb mycket stort. Folk-
partiet har försökt att ställa upp för de arbetshandi-
kappade, och vi har under en rad av år föreslagit mer
medel, som jag tidigare påpekat.
För att en arbetshandikappad ska kunna fungera
på en arbetsplats krävs ofta hjälpmedel. Därför är all
hjälp som är möjlig att få för att skapa en fullt god-
tagbar arbetsmiljö för arbetshandikappade angelägen.
I samband med detta är det viktigt att det finns ett
ordentligt överklagandesystem på området. Dagens
ordning bör behållas och regeringens förslag i denna
del avslås.
Det bästa vi kan ge medborgarna är ett eget arbe-
te. Det ger samhället och individen ekonomisk och
social styrka och harmoni. Därför är en fungerande
arbetsmarknad en förstarangsfråga.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till de delar
i hemställan som Folkpartiet står bakom och jag yrkar
dessutom bifall till i första hand reservationerna 1 och
10.

Anf. 128 JOHNNY AHLQVIST (s):
Fru talman! Först en hälsning från näringsminister
Björn Rosengren att han inte kunde närvara. Det
beror på att vi i dag har besök av en kommissionär
som handlägger hela beslutsfrågan när det gäller
strukturfonderna. Näringsministern hade faktiskt
bokat in ett sammanträde med kommissionären sena-
re. Han trodde att vår debatt skulle börja tidigare. Det
är anledningen till att Björn Rosengren inte kunde
närvara i dag. Jag tycker själv att han gjort rätt prio-
ritering, för utan strukturfonderna kanske det blir lite
svårt att bedriva regionalpolitik i vårt land framöver.
Fru talman! Eftersom detta är min sista debatt från
den här talarstolen vill jag passa på att framföra ett
tack till mina kolleger i arbetsmarknadsutskottet och
andra kolleger som jag under de här 15 åren har haft
en och annan debatt om arbetsmarknadspolitik med.
Jag har tyckt att de här debatterna har varit oerhört
givande och de här 15 åren har gett mig väldigt
mycket.
Jag vill också framföra ett tack till riksdagens per-
sonal för all den vänlighet man har mötts av och all
den service som har funnits under de här 15 åren. Det
har jag uppskattat oerhört mycket. Naturligtvis ett
särskilt tack till personalen i riksdagens arbetsmark-
nadsutskott.
Bakom det betänkande som vi i dag ska debattera
står Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag tycker fak-
tiskt att vi har fått ett oerhört bra betänkande, med en
ny infallsvinkel på arbetsmarknadspolitiken. Därför
vill jag börja med att yrka bifall till utskottets hem-
ställan och avslag på samtliga reservationer.
Fru talman! Svensk ekonomi är framgångsrik.
Under det senaste året har vi haft en positiv utveck-
ling som t.o.m. gett eko ute i omvärlden. Man ser i
dag Sverige som ledande IT-nation. Man ser att till-
växten ökar, arbetslösheten minskar i snabb takt,
antalet nyanmälda platser ökar kraftigt och sysselsätt-
ningen ökar. Nu märks förbättringarna hos vanliga
människor. Alla känner någon som har varit arbetslös
men som nu har fått ett arbete i stället. Nu känns det
verkligen att det går bra för Sverige.
Men tyvärr, fru talman, står fortfarande många
människor utanför arbetsmarknaden. Ca 70 000 per-
soner har varit utan jobb i mer än fyra år. I norra
Sveriges glesbygdsområden har inte fler än 66 %
jobb. I Rosengård i Malmö har färre än 35 % ett ar-
bete. Detsamma gäller Landskrona och andra invand-
rartäta kommuner. Detta är verkligheten för många
människor fortfarande.
Men, fru talman, vi socialdemokrater kommer inte
att lämna någon utanför. Vår politik bygger på att alla
behövs och att alla ska ha del av vår gemensamma
tillväxt.
Man kan välja mellan två vägar. Man kan ta den
enkla vägen, som moderaterna tar. Där får de arbets-
lösa skylla sig själva. Där är det deras eget fel att de
är arbetslösa. Genom sänkta ersättningsnivåer, bortre
parenteser och minskade anslag till arbetsmarknads-
politiska åtgärder ska arbetslösa tvingas att ta lågt
avlönade arbeten.
Vi socialdemokrater har valt en annan linje. Vi
tror på alla människors möjligheter och vilja till ar-
bete. Det innebär att man ger människor ökad kom-
petens. Genom olika utbildningsinsatser för arbetslö-
sa underlättas deras anpassning till arbetsmarknaden.
Det handlar också om att öka människors själv-
känsla och delaktighet i samhället. Genom arbets-
marknadspolitiska åtgärder får människor behålla
kontakten med arbetslivet.
Fru talman! Det är om detta dagens debatt ska
handla. Vi står inför ett vägval där jag anser att alla
ska vara med och ingen lämnas utanför. Det handlar
helt enkelt om en förnyad arbetsmarknadspolitik för
delaktighet och tillväxt.
Fru talman! Efter att ha lyssnat till de inledande
inläggen ställer jag mig frågan: Var finns alternati-
ven? I Centerpartiet och Folkpartiet instämmer man
till stora delar i det förslag som vi har lagt fram. Men
inte på någon punkt hörde jag att man hade några
alternativ till det socialdemokratiska förslaget, vare
sig från Centern eller från Folkpartiet.
I stället använde man sig av ett ständigt tricksande
med siffror. Oppositionen i kammaren kan inte ens
komma överens om hur många som är arbetslösa. Det
fanns ett bud på 600 000 från något parti. I två partier
bedömde man att det var 400 000, medan ett annat
parti sade att det var 200 000.
I denna gissningstävlan tog Centern hem segern,
eftersom Margareta Andersson låg närmast. Det finns
nämligen 218 000 människor som är registrerade som
arbetslösa i dag.
Jag tycker faktiskt att det är förnedrande att behö-
va föra en allmänpolitisk debatt, där man levererar
sådana beräkningar som Westman och Attefall gör.
Det kanske visar att de inte har något alternativ till
arbetsmarknadspolitiken. I stället lägger de hela tiden
ut dimridåer.
Fru talman! Arbetsmarknadspolitikens uppgift är
att förmedla arbete, att göra insatser för att motverka
flaskhalsar på arbetsmarknaden och att vidta åtgärder
för att hjälpa dem som har det svårast på arbetsmark-
naden. Arbetsmarknadsutbildningen ska leda till
arbete och motverka arbetskraftsbristen. Politiken ska
givetvis präglas av respekt för individen, Elver Jons-
son, av ökad rättstrygghet och av en stärkt arbetslinje.
Arbetslinjen utgör grunden i vår arbetsmarknads-
politik. Under senare år har den också utvecklats till
en arbets- och kompetenslinje. Linjen innebär att ett
arbete normalt går före en åtgärd. Om det inte finns
något arbete ska den arbetslöse erbjudas en lämplig
utbildning eller en praktikplats som kan leda till ett
arbete. Genom arbetslinjen motverkas passivisering
och utslagning, liksom att lediga platser är obesatta i
onödan.
Elver Jonsson nämnde att arbetsmarknadspoliti-
ken i Folkpartiets värld består av tre ben. Jag har hört
den beskrivningen tidigare. Men jag kan inte förstå
hur den här trebensstolen ska kunna stå om man gör
som Elver Jonsson och slår undan det ena benet. Han
talar om mer åtgärder och mer arbetsmarknadspolitik,
men samtidigt lägger Folkpartiet fram förslag om att
man ska minska anslagen till arbetsmarknadspolitiken
med 4 ½ miljard år 2001, med 12 miljarder år 2002
och med 13 miljarder år 2003.
Jag tror att Elver Jonssons bedömningar beror på
att han litar på att den socialdemokratiska arbets-
marknadspolitiken får ett så bra genomslag att man
kanske inte behöver så stora anslag framöver. Vi
tackar naturligtvis för att Elver Jonsson har ett sådant
förtroende för vår politik.
Genom dagens betänkande stärker vi arbetslinjen
ytterligare. Vi gör det särskilt för den grupp som har
varit mest utsatt på arbetsmarknaden, de långtidsin-
skrivna. Det är en grupp som oavsett hög- eller låg-
konjunktur alltid har stått utanför. Därför föreslår vi
nu att en aktivitetsgaranti ska införas för den som är
eller riskerar att bli långtidsinskriven.
Inom aktivitetsgarantin bör ett särskilt stöd införas
för äldre personer som har varit arbetslösa i mycket
långa perioder. Dessutom bör de individuella hand-
lingsplanerna för arbetssökande vidareutvecklas och
förstärkas. Vissa förändringar bör göras i arbetslös-
hetsförsäkringen för att ytterligare förtydliga kraven
på aktivitet. Utskottsmajoriteten förutsätter att det av
regeringen påbörjade regelförändringsarbetet fortsät-
ter.
Fru talman! Detta är de viktigaste delarna i det
betänkande som vi nu ska diskutera.
Låt mig först uppehålla mig vid de individuella
handlingsplanerna, varför de är så viktiga och vilken
roll de spelar i arbetsmarknadspolitiken. Jag är över-
tygad om att en realistisk, tydlig och konkret hand-
lingsplan som används aktivt är ett verksamt instru-
ment när det gäller att gå från arbetslöshet till arbete
på den reguljära arbetsmarknaden.
Det handlar om att förmedlingspersonalen och
den arbetslöse kan mötas som jämbördiga parter. Det
handlar också om att två parter kommer fram till vad
som är bäst för den arbetslöse och vad som behövs
för att han eller hon ska kunna komma tillbaka på den
öppna arbetsmarknaden igen. Det är min bestämda
uppfattning att den enskilde rimligen ökar sina möj-
ligheter att få ett arbete framöver när han eller hon
aktivt deltar i utarbetandet av sin handlingsplan.
Nu höjer vi ambitionsnivån ytterligare. En ömse-
sidig handlingsplan bör upprättas inte bara för samtli-
ga sökande som riskerar att bli långtidsarbetslösa utan
för varje arbetslös arbetssökande.
Jag kan ta till mig Elver Jonssons kritik - man
borde kanske inte ha någon tidsgräns. Men det är i
alla fall bättre att man tar ett steg framåt på något sätt
än att man inte kommer någonvart.
Fler arbetslösa sökande än i dag kommer att om-
fattas av handlingsplanen. Den måste utformas på ett
sådant sätt att den nödvändiga yrkesmässiga och -
naturligtvis - geografiska rörligheten inte hämmas.
På så sätt ökar deras möjligheter att få arbete.
Denna fortlöpande process ställer givetvis bety-
dande krav, både på arbetsförmedlingens förmåga att
uppfylla sina åtaganden och på den arbetslöses vilja
att följa handlingsplanen. För att man ska kunna ska-
pa rättssäkerhet för de arbetslösa är det viktigt att
arbetsförmedlingen är tydlig, såväl i sina åtaganden
som i sina reaktioner.
Fru talman! Som jag nämnde inledningsvis så
stärker vi nu arbetslinjen ytterligare. Vi föreslår att en
aktivitetsgaranti ska inrättas. Målgruppen är personer
som är 20 år eller äldre och som är eller riskerar att
bli långtidsarbetslösa. Aktivitetsgarantin har egentli-
gen fyra syften:
För det första ska den ge den arbetslöse en stabil
och uthållig aktivitet fram till en anställning på den
öppna marknaden eller till en utbildning i det reguljä-
ra utbildningssystemet.
För det andra ska den bryta rundgången mellan
åtgärder och öppen arbetslöshet.
För det tredje ska den säkerställa att de arbetslösa
aktivt söker arbete även under den tid som tillbringas
i praktik, utbildning eller anställning med särskilt
anställningsstöd.
För det fjärde främjar den arbetet med att utveckla
metoder som gör det lättare att aktivera dem som
drabbas av glesbygdens strukturproblem och de större
städernas segregation, där utrikes födda har en myck-
et låg sysselsättningsgrad.
Med detta, fru talman, tycker jag att jag har svarat
Stefan Attefall på frågan om vad aktivitetsgarantin är.
Vi har ju diskuterat det i utskottet, men tydligen är
kommunikationen mellan Stefan Attefall och mig
själv kanske lite svår ibland. Men detta är i alla fall
vad aktivitetsgarantin innehåller. Om det sedan finns
enskilda ministrar som anser att de arbetslösa ska
städa Bohusläns stränder, så får det stå för dem. Det
kommenterar jag inte.
Vår tanke har hela tiden varit att den här åtgärden
ska pågå så länge den är arbetsmarknadspolitiskt
motiverad. Aktiviteten ska bygga på den handlings-
plan som har upprättats med den arbetslöse. Åtgärden
ska bedrivas på heltid eller under den tid som den
arbetslöse söker arbete.
Naturligtvis finns det en oro för att det ska bli en
rundgång här, Stefan Attefall. Men det är bara att
konstatera att det säkert finns människor som kom-
mer att befinna sig i den här aktivitetsgarantin under
väldigt lång tid. Men det kanske behövs om de har
varit arbetslösa en lång tid innan dess.
Jag har också hört många arbetslösa människor
som har varit oroliga inför aktivitetsgarantin. Det
finns de som tror att den är ett sätt att jaga de lång-
tidsarbetslösa, att vi helt lägger över ansvaret på den
arbetslöse och bestraffar dem som inte lyckas få jobb.
Men det är inte så!
Detta är inte ett sätt hetsa, jaga eller straffa ar-
betslösa. Jag vill vara väldigt tydlig på den punkten.
Tvärtom syftar aktivitetsgarantin till att garantera alla
människor ett arbete inom rimlig tid. Aktivitetsga-
rantin är samhällets sätt att ta ansvar för att de som är
eller riskerar att bli långtidsarbetslösa får det stöd de
behöver för att kunna få ett arbete.
Fru talman! Jag känner att vi först nu tar ett hel-
hetsgrepp på arbetsmarknadspolitiken. Nu tar vi ock-
så med de grupper som tidigare har stått utanför hela
tiden.
När det gäller arbetslöshetsförsäkringen sker en
justering för att klargöra innebörden av att vara aktiv
och "stå till arbetsmarknadens förfogande". Anled-
ningen till detta är att det finns tecken som tyder på
att praxis skiljer sig markant mellan olika arbetsför-
medlare när det gäller den enskildes rättigheter och
skyldigheter.
Det är därför viktigt att vi klargör vilka krav som
ställs på den enskilde. Det sker på två sätt, både ge-
nom en ändrad formulering i lagen och genom att det
ges möjlighet att utforma föreskrifter på lägre nivå.
När det gäller utformningen av grundvillkoren för
rätt till ersättning anser majoriteten i arbetsmarknads-
utskottet att det är bättre att skriva "aktivt ska söka
arbete" än de ord som finns i propositionen, nämligen
"anstränga sig". Jag vill poängtera att den föreslagna
lydelsen inte ska ses som en ändring i sak i förhållan-
de till regeringens förslag. Avsikten är således varken
att mildra eller skärpa kraven på den arbetssökande i
förhållande till vad regeringen föreslagit. Jag tycker
att det är viktigt att betona detta.
Fru talman! Inom aktivitetsgarantin införs också
ett särskilt anställningsstöd. Syftet med det särskilda
anställningsstödet är att underlätta för äldre arbetslösa
som varit arbetslösa mycket länge att komma tillbaka
till den reguljära arbetsmarknaden.
Jag instämmer i Elver Jonssons uppfattning att
många bland den äldre arbetskraften som är arbetslö-
sa i dag har oerhört mycket att ge innan de kommer
fram till pensioneringen. Däremot har Elver Jonsson
fel i sakfrågan. Vi sänker inte åldersgränsen för dessa
stöd, utan tvärtom höjer vi den. Det var 55 år tidigare,
och vi höjer nu till 57 år.
Fru talman! På tre områden har vi i utskottet velat
gå snäppet längre än regeringen, och jag ska beröra
ett av tillkännagivandena. Det gäller främst möjlig-
heten för arbetslösa att inom ramen för aktivitetsga-
rantin delta i utbildning inom det reguljära utbild-
ningssystemet. Vi har från majoriteten valt att låta
detta vara möjligt.
Bland de långtidsinskrivna finns det grupper som
inte har gymnasieexamen. Det är därför angeläget att
verka för att så många som möjligt skaffar sig denna
kompetens. Enligt nuvarande bestämmelser är det
inte möjligt att inom ramen för arbetsmarknadsut-
bildning anvisa reguljära studier på grundskole- och
gymnasienivå.
Om en arbetslös saknar gymnasiekompetens kan
han eller hon dock erhålla särskilt utbildningsbidrag
inom ramen för Kunskapslyftet. Problemet är att ett
sådant bidrag utgår bara under ett år. Därefter ska
man ta studielån. Det kan naturligtvis vara bra, men
det finns i dag tydliga tecken på att arbetslösa som
har haft särskilt utbildningsbidrag under ett år avslu-
tar sina studier i stället för att fortsätta att studera med
studielån. Vad har vi då vunnit? Framför allt är det
den allra viktigaste gruppen, som av åldersskäl - om
man nu kan säga åldersskäl när det handlar om dem
som är över 45 år - inte omfattas av studiemedels-
systemet. Vi vill också ge dem en möjlighet att läsa in
gymnasiekompetens för att kunna förbättra sina chan-
ser på arbetsmarknaden.
Fru talman! Moderaterna talar i sin inledning om
en ny politik för en ny tid. Jag tror att för debatten,
för protokollet och inte minst för framtida forskning
vore det bra om Henrik Westman ville utveckla och
redovisa vad Moderaternas nya politik för en ny tid
är.
Fru talman! Även om det går bra för närvarande
är det viktigt att inte glömma att det finns en grupp
människor som trots de goda tiderna står utanför
arbetsmarknaden.
Vi tror i utskottsmajoriteten att
- genom aktivitetsgarantin ger vi långtidsarbetslösa
en chans att bryta rundgången,
- genom förändringarna i reglerna för arbetslöshets-
försäkringen förhindras att arbetslösa utsätts för
godtycklig behandling på grund av otydliga reg-
ler,
- genom det särskilda anställningsstödet underlättas
för äldre arbetslösa samt
- genom att de individuella handlingsplanerna ut-
vecklas och tillämpas mer allmänt stärker vi de
arbetslösas möjligheter att finna arbete.
Fru talman! Med den här politiken stärker vi ar-
bets- och kompetenslinjen, som är den svenska ar-
betsmarknadspolitikens signum. Målet är tydligt:
Ingen som kan och vill arbeta ska behöva gå arbets-
lös. Kring detta mål bör det inte vara svårt för övriga
partier att sluta upp.

I detta anförande instämde Cinnika Beiming,
Laila Bjurling, Martin Nilsson, Anders Karlsson,
Sonja Fransson, Camilla Sköld Jansson, Kristina
Zakrisson och Björn Kaaling (alla s) samt Barbro
Feltzing (mp).

Anf. 129 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Jag vill först ta tillfället i akt och
tacka Johnny Ahlqvist både för hans tid som ordfö-
rande i arbetsmarknadsutskottet och för de debatter vi
har haft här i kammaren. Johnny Ahlqvist gör verkli-
gen skäl för benämningen kunnig och självständig.
Det har han visat i många olika sammanhang, och vi
har också sett det när han har värnat arbetsmarknads-
utskottets roll och ställning i riksdagen.
Det har du vunnit respekt för, Johnny, och det vill
jag gärna tacka för. Jag vill också önska dig lycka till
i de framtida uppgifterna på AMS, när du ska försöka
leva upp till och hantera många av de beslut vi fattar
här i kammaren - det kanske är en hel del.
Först har jag en kommentar om arbetslöshetssiff-
rorna. Varför jag nämner att 600 000 människor står
utanför den reguljära arbetsmarknaden eller inte kan
arbeta så mycket som de önskar, beror på att just den
definitionen handlar om många hundra tusen männi-
skor, som är öppet arbetslösa, i åtgärder, i olika for-
mer av konjunkturberoende eller icke-
konjunkturberoende åtgärder, är deltidsarbetslösa
eller annat. Till detta kommer också människor i
Kunskapslyftet som egentligen skulle vilja jobba.
Frågan är varför Johnny Ahlqvist negligerar de pro-
blem som de här siffrorna visar.
Jag har inte talat om de öppet arbetslösa. Det som
Johnny Ahlqvist redovisar där är korrekt.
Johnny Ahlqvist gör det enkelt för sig genom att
bara måla upp en sorts nidbild av oppositionen och
sedan tala om ett antal positiva saker som socialde-
mokraterna står för. Det är inga problem att ställa upp
på många av de ambitionerna, att öka självkänslan,
hjälpa de långtidsarbetslösa och liknande saker. Mitt
inlägg handlade om hur vi ska hjälpa dem.
Frågan är: Är Johnny Ahlqvist nöjd med det brist-
fälliga underlaget, den kortsiktighet och den ad hoc-
politik som präglar många av förslagen, när man talar
om regelförenklingar och gör fyra olika regeländring-
ar på ett år, en aktivitetsgaranti som inte fylls med
innehåll? Är Johnny Ahlqvist nöjd med den typen av
hantering för att lösa problemen på arbetsmarknaden?
Det är det frågan handlar om.

Anf. 130 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Det är svårt att använda för mycket
dynamit efter de fina ord som Stefan Attefall sade
inledningsvis.
Jag ser inte någon kortsiktighet i de här föränd-
ringarna och åtgärderna. Jag nämnde inledningsvis
det nya anställningsstöd som vi har infört. Precis som
Elver Jonsson säger, vill jag höja ett varningens fing-
er för dessa anställningsstöd. Om vi på något sätt ser
att de missbrukas måste vi naturligtvis ändra i sys-
temen.
Vi har gjort förändringarna i anställningsstöden
därför att det kommit fram under resans gång att det
varit komplikationer med dem. Då har vi naturligtvis
gjort förändringar så att de passar den arbetsmarknad
som de ska vara anpassade efter. Jag tycker inte att
det är kortsiktighet att göra på detta sätt.
När det gäller regeländringar förutsätter jag att re-
geringen fortsätter att göra förändringar av reglerna
och försöker hitta färre regler. Det är ju en beställning
från riksdagen. Jag tror att det är oerhört viktigt att
man för ihop de här regeländringarna. Men om det nu
hade varit så lätt att göra detta tycker jag att Stefan
Attefall i Kristdemokraternas motion kunde ha pekat
ut hur man skulle göra detta. Det är inte så oerhört lätt
som att bara säga att vi nu ska göra regeländringar.
Bakom detta finns faktiskt lagtexter, som ska stämma
överens med allt annat.
Jag gör ingen nidbild av oppositionens politik. Jag
bara säger att jag saknar alternativ. I de anföranden
som hölls här i talarstolen hörde jag bara talas om
försämrad arbetsrätt, sämre a-kassa, sämre trygghet
för de anställda och sämre trygghet för de arbetslösa.
Det var alternativen. Jag ser inte att det är alternativ
för att lösa sysselsättningsproblemen.
Avslutningsvis, fru talman, är det oerhört märkligt
att man från Kristdemokraternas sida inte kan vänja
sig vid att vi har Kunskapslyftet. Det är precis som
om de som befinner sig i Kunskapslyftet är en sorts
sämre studerande än på andra områden. De kan väl
inte räknas in bland de arbetslösa. Ska vi då börja
räkna in alla dem som går på högskolor och univer-
sitet också? Det är min fråga till Stefan Attefall, fru
talman.

Anf. 131 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Tydligen har jag svårt att förmedla
exakt vad vi står för, eftersom Johnny Ahlqvist inte
uppfattade det. Kunskapslyftet, sade jag, är inte fel i
sig. Problemet är det sätt det infördes på och att man
slussade in många arbetslösa i Kunskapslyftet som
egentligen vill arbeta.
Det är inte fel att utbilda sig under en period av
arbetslöshet, men det är fel att negligera att det finns
en stor grupp människor som egentligen vill ut på den
ordinarie arbetsmarknaden och sedan säga att siffror-
na är goda och att allt är bra. Det finns människor
som befinner sig i i och för sig berättigade åtgärder,
men som egentligen vill ut på den ordinarie arbets-
marknaden.
Det är det som är problemet med socialdemokra-
ternas arbetsmarknadspolitik. Det handlar mycket om
att få undan människor från den öppna arbetslösheten,
så att man slipper ta i problemet. Det är faran också
med aktivitetsgarantin, om man inte gör på rätt sätt.
Man riskerar att därmed gömma in människor i en
åtgärd. Så har man dem där och slipper redovisa dem
som öppet arbetslösa. Det är därför vi kristdemokrater
är så måna om att det ska vara rätt innehåll.
Vi ställer frågan vad som är den stora skillnaden
mellan att vara öppet arbetslös, exempelvis i tolv
månader, och omfattas av jobbsökaraktiviteter, indi-
viduell handlingsplan och all den omsorg och allt det
stöd som arbetsmarknadspolitiken ska ge den perso-
nen och att ingå i aktivitetsgarantin.
Vi fick höra av Johnny Ahlqvist att man inte ska
städa stränder i Bohuslän. Men vilken är den stora
substantiella skillnaden? Jobbsökaraktiviteter ska
man vidta även innan.
Om man inte gör detta noggrant, väl genomtänkt
och efter en rimlig försöksverksamhet riskerar det att
bli en åtgärd som i bästa fall bara kostar en massa
energi på arbetsförmedlingskontoren och i sämsta fall
blir dålig. Då blir det en ny ad hoc-politik och nya
ändringar.
Man kan faktiskt nöja sig med att skapa ett bra
anställningsstöd för de långtidsinskrivna och inte
splittra det och ändra reglerna fyra gånger under ett
och samma år. Vilken arbetslös och vilken arbetsför-
medlare kan hänga med i Johnny Ahlqvists regeländ-
ringar?

Anf. 132 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag väntade mig nästan detta anfall
från Stefan Attefall om att man försöker gömma un-
dan de arbetslösa i aktivitetsgarantin. Jag tycker fak-
tiskt att det är att sätta en stämpel på dessa männi-
skor.
Anledningen till att jag hela tiden har drivit frågan
om att på något sätt införa en aktivitetsgaranti och till
att man hade dessa synpunkter i arbetsmarknadspoli-
tiska kommittén redan 1994 och 1995 är att denna
grupp hela tiden har hamnat vid sidan om därför att vi
har haft akuta problem att lösa när det har gällt de
som precis har blivit arbetslösa.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att dessa
70 000 långtidsinskrivna någonstans känner att de är
värda någonting. De får en möjlighet genom aktivi-
tetsgarantin. Det var därför jag talade om att städa
stränder i Bohuslän. Tanken med aktivitetsgarantin,
försökte jag säga inledningsvis, är att vi ska stärka
den arbetslöses möjlighet att komma ut på den öppna
arbetsmarknaden. Detta kan ske t.ex. genom att man
utbildar sig, får praktikplats eller tillfälligtvis jobbar i
något kooperativ för att komma vidare.
Det är oerhört viktigt att man arbetar tillsammans
med den lokala arbetsmarknaden, parterna och inte
minst kommunerna - kommunerna som i framtiden
kommer att vara vår största samarbetspartner - om vi
ska klara aktivitetsgarantin.
Jag tror inte att de som befinner sig ute i försök
med aktivitetsgaranti själva uppfattar att de har
skyfflats bort för att man ska få bättre statistik. Jag
tycker nästan att det är lite förnedrande bara att säga
det.
När det gäller statistiken kan jag säga att vi 1996,
när vi hade en arbetslöshet på 8,1 %, sade att vi skulle
klara halveringsmålet. Nu ligger årsgenomsnittet på
4,9 %. Om vi har en halv eller en procent kvar 2001
kan inte vara det viktigaste. Det visar ändå vad som
har hänt på den svenska arbetsmarknaden sedan 1996,
då vi tog fram detta beslut.

Anf. 133 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag har också anledning att instämma
i det tack som har riktats både i kammaren och tidiga-
re under dagen till min utskottskollega och tidigare
presidiekamrat, och jag vill uttala min uppskattning
över Johnny Ahlqvists arbete. Nu går han efter många
år i riksdagen vidare till den arbetsmarknadspolitiska
ämbetsvärlden. Han går upp i översta våningen, in i
finrummet. Låt mig säga, fru talman, att jag tror att
det är bra för AMS.
Sedan har naturligtvis Johnny Ahlqvist den om
inte smärtsamma så ändå plikten att värja sig för
oppositionens kritik, och det har han gjort bra genom
åren. Men jag tycker ändå att han ska hållas räkning
för att han i detta sitt sista stora tal här i riksdagen ger
support för de många påpekanden som jag och andra
från oppositionen har gett. Han instämmer t.ex. i att
det är viktigt att man snabbt sätter in åtgärder, att
äldre arbetskraft har mycket att ge, att utrikesfödda
har en svag ställning på arbetsmarknaden och att vi
behöver en förnyelse av arbetsmarknadspolitiken.
Sedan efterlyser Johnny Ahlqvist vad vi i opposi-
tionen har att komma med. Vi har naturligtvis inga
tulipanarosor, och det är en dålig tröst för oss att inte
heller regeringen har det, även om man nu säger att
ekonomin har varit framgångsrik. Visst har den det,
men nog är det ett nederlag att vi har fler arbetslösa
än för tio år sedan och färre sysselsatta än för ett
decennium sedan trots att vi har 3-4 % tillväxt? Det
är klart att det återstår en hel del att göra där.
Jag menar att det har brustit i den socialdemokra-
tiska arbetsmarknadspolitiken där. Man har för
mycket suttit fast i den gamla åtgärdsarsenalen, och
det har varit för lite av nytänkande. Men det ska inte
enbart socialdemokraterna här i riksdagen, och ännu
mindre Johnny Ahlqvist, lastas för. Det har i mycket
kommit från andra sidan vattnet.

Anf. 134 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag delar Elver Jonssons uppfattning
om att man måste sätta in åtgärder snabbt. Men jag
kan inte ställa upp på den beskrivning som Elver
Jonsson gör. Om man tittar på vad som har hänt un-
der de senaste åren ser man att det på årsbasis har
tillkommit över 100 000 nya jobb.
Jag bemötte inte Elver Jonssons kritik att för få
jobb kommer till i tjänstesektorn i mitt inledningsan-
förande. Förra året ökade tjänstesektorn i detta land
med 61 000 personer, så man kan väl knappast från
Folkpartiet beskylla oss för att vi inte har försökt
anpassa förutsättningarna när det gäller att starta
verksamhet i detta land. Det är ett bevis på att tjänste-
sektorn verkligen har fått en möjlighet och att det
kanske delvis beror på den näringspolitik som man
har utformat i andra utskott som vi inte har varit in-
volverade i.
Jag tror inte på att det är gamla åtgärder och att
det saknas nytänkande, som Elver Jonsson sade. Vi
har hela tiden jobbat målmedvetet. Vi har ändrat.
Från den ena får man kritik för att man ändrar i pro-
grammen, och från den andra får man kritik för att
man ändrar för lite. Det är roligt att höra att opposi-
tionen även på den punkten är överens.

Anf. 135 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Johnny Ahlqvist säger att vi har haft
en väldig tillväxt i tjänstesektorn. Det är ett korrekt
påpekande att den är betydligt större efter de senaste
åren. Men symtomatiskt är att det framför allt sker
tillväxt på områden där män dominerar. Vad gäller de
delar av tjänstesektorn som kvinnor anser sig stå nära
har entusiasmen från statsmaktens och myndigheter-
nas sida varit betydligt mindre.
Medan vi både har applåderat och ekonomiskt
gynnat konsulter och människor med tekniska yrken
har vi t.ex. inom tjänste- och servicesektorn och inom
vårdområdet - t.ex. hemserviceområdet, där det finns
en del mycket framgångsrika kvinnor nu - fortfaran-
de kvar stela regler, och vi är utan den stimulans som
behövs. Det är en av de saker som jag tycker att vi
behöver tänka nytt om. Vi behöver ha en arbetsmark-
nad som gynnar både unga kvinnor och unga män när
det gäller att starta eget.
Sedan nämnde Johnny Ahlqvist att han kände sig
något om inte förvirrad så förvånad över att vi hade
olika siffror vad gäller arbetsmarknadsstatistiken. Det
är väl inte så konstigt. Det har myndigheterna också.
Det beror på om man talar om öppen arbetslöshet, om
man lägger till åtgärdssidan, om man lägger till de
latent arbetssökande och om man lägger till dem som
anser att de har hinder som gör att de inte kommer ut
på arbetsmarknaden av det skälet.
Jag tror att vi kan ha olika siffror, men en sak
borde vi ändå vara överens om. Att vi i en sådan
gynnsam konjunktur som vi har haft under senare år
fortfarande har dessa arbetslöshetstal är inte bra, och
det behöver åtgärdas.
Sedan har vi problemet med flaskhalsar. Vi får al-
lihop ta till oss - regeringsledamöter, riksdagsmän
och särskilt vi som sitter i arbetsmarknadsutskottet -
att vi inte har klarat av att hitta en kompetenshöjning
som gör att de lediga platserna stämmer med utbudet
av arbetskraft. Där brister det, och där behöver det
ske en förbättring.

Anf. 136 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Det är naturligtvis oerhört viktigt att
man kommer till rätta med flaskhalsarna. Men det
handlar inte bara om en politisk viljeinriktning. Poli-
tiken och utbildningssystemet kan knappast ställa om
över en enda natt när vi vet vilka tider det handlar om
för att utbilda de yrkesarbetare som det börjar bli brist
på. Jag tycker faktiskt att det ansvaret inte bara är
vårt. Arbetsgivarsidan får faktiskt också ta på sig en
del av det ansvaret. Det är kanske en dålig framför-
hållning när det gäller hur man ska rekrytera personal
till olika grupper.
Jag nämnde mest de olika siffrorna som lite kurio-
sa. Om de här inläggen ska vara alternativet till det
som läggs fram i propositionen i dag är det väl en
förutsättning att man åtminstone i en inledning kan
komma överens om vilka siffror som gäller för ar-
betslöshetstalen. Det är kanske lättare att göra det
gemensamt mellan de fyra borgerliga partierna än att
komma överens om vilken sorts politik som man ska
använda. Det såg vi ju liksom bevis för förra gången
det prövades i det här landet. Då var det kanske inte
så lätt alla gånger att vara samstämmiga.
Det enda som är riktigt samstämmigt är egentligen
att Kristdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet
är beredda att skära bort nästan 20 % av de arbets-
marknadspolitiska medlen. Samtidigt säger Elver
Jonsson att man ska göra ytterligare på arbetsmark-
nadspolitikens område. Jag har jättesvårt, fru talman,
att få den ekvationen att gå ihop.

Anf. 137 HENRIK WESTMAN (m) replik:
Fru talman! Jag tänkte beröra några punkter.
Mycket är redan sagt.
De siffror som Johnny Ahlqvist redovisade har
inte vi på den borgerliga kanten bara hittat på. De
siffrorna har vi naturligtvis tagit ur offentlig statistik,
kanske t.o.m. ur vissa propositioner. Jag tror att John-
ny Ahlqvist ändå håller med om att det finns en hel
del problematik i dessa siffror. Inte minst finns det
problematik med den brist på arbetskraft som finns på
vissa håll, t.ex. inom IT-sektorn. Det är den moderna
nya ekonomi som växer fram som helt enkelt bromsas
av brist på arbetskraft, trots att det går så bra för Sve-
rige. Det här borde vi egentligen vara överens om.
Det finns faktiskt en hel del som vi är överens om;
det kanske man inte tror i och med de inlägg som är
här. Vi tycker också att det är viktigt med kompe-
tensutveckling och utbildning, men vi ser ju inte
särskilt mycket av det. Vi tycker nog, kanske till
skillnad från Johnny Ahlqvist, att reglerna är många.
De är komplicerade. De blev inte färre. De är inte
särskilt flexibla. Allt det här och att man t.ex. inte
inför vårt förslag om bortre parentes leder till att det
blir en massa krav på kontroll i stället för att man
förtydligar den enskildes ansvar. Detta kräver att man
inför krav på kontroll.
Jag ser att min talartid nästan är ute. Jag vill ta
tillfället i akt att från vår sida tacka Johnny Ahlqvist
för ett stimulerande samarbete och många hårda men
bra debatter. Vi önskar honom också lycka till i hans
nya arbete. Tack!

Anf. 138 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! I mitt inledningsanförande efterlyste
jag den nya politik som moderaterna vill föra. Man
pekar själv i sin reservation på att man har en ny
politik för en ny tid, och Henrik Westman gör det
också i sitt anförande. Tyvärr har jag inte fått svar på
det som jag efterlyste, men jag kan förmoda att jag i
nästa replikskifte kan få förklarat vad den nya politi-
ken för en ny tid är för något. Det skulle säkert, som
jag sade, vara oerhört viktigt för kammaren - och inte
minst att få det i protokollet för framtida forskning -
att höra vad moderaternas alternativ är i arbetsmark-
nadspolitiken.

Anf. 139 HENRIK WESTMAN (m) replik:
Fru talman! Vi har redovisat vår politik dels i våra
reservationer, dels i de motioner som vi har väckt.
Vi har redovisat åtskilliga förslag. Jag kan bara
tala om några. Vi bör t.ex. ta lärdom av vad som sker
i Farum. Vi bör använda oss av den privata arbets-
marknaden vad gäller arbetsförmedlingar t.ex.
Jag kan slutligen konstatera att vi har väldigt olika
krav på underlag för att fatta beslut. Vi har tyckt att
det saknas underlag för flera av de förslag som finns
här. Johnny Ahlqvist har inte samma uppfattning.

Anf. 140 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Man är så snabb från Moderaternas
sida med att döma ut aktivitetsgarantin, som är oprö-
vad. Samtidigt har ni inga problem själva med att
lägga fram helt nya förslag inför den här kammaren.
Moderaternas förslag skulle faktiskt kunna vinna
gehör vid den omröstning som kommer senare. Hur
väl prövade är de förslag som ni lägger fram? De är
inte prövade på något sätt. Skillnaden är bara att vi
lägger fram en aktivitetsgaranti för att hjälpa de ar-
betslösa. Ni sätter bara ljuset på att jaga de arbetslösa.
Er nya politik är inte ny. Det är mycket nygam-
malt i den politiken. Det handlar om att man ska höja
egenavgiften. Jag förstår att Henrik Westman har
svårt för det här och inte vill ha detta till protokollet.
Er motion handlar ju om att man ska höja avgiften till
a-kassan med 2 000 kr om året. Vad är det för nytt i
att dra ned 15 miljarder på skola, vård och omsorg?
Vad är det för nytt med 50 000 färre anställda inom
vården? Vad är det för nytt, Henrik Westman, med att
sänka a-kassa, sjukförsäkring och föräldraförsäkring
till en nivå på 75 %? Det är faktiskt det som gömmer
sig bakom orden om moderaternas nya politik för en
ny tid. Nu har detta i varje fall kommit till protokol-
let.
(forts. 11 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.55 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

10 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde

UbU13 Riksbankens Jubileumsfonds verksamhet
under år 1999
Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU16 Ändring i skollagen m.m.
Mom. 1 (utformningen av gymnasieexamen)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m, fp)
Votering:
177 för utskottet
85 för res. 1
36 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 35 v, 14 c, 1 fp, 11 mp
För res. 1: 70 m, 1 kd, 14 fp
Avstod: 1 m, 33 kd, 2 mp
Frånvarande: 15 s, 11 m, 8 v, 8 kd, 4 c, 2 fp, 3 mp
Lars Gustafsson (kd) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat nej.
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anmälde att hon avsett
att rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 3 (betygssättning av projektarbetet)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
Votering:
264 för utskottet
35 för res. 3
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 70 m, 36 kd, 14 c, 15 fp, 13 mp
För res. 3: 1 m, 34 v
Frånvarande: 15 s, 11 m, 9 v, 6 kd, 4 c, 2 fp, 3 mp
Elisabeth Fleetwood (m) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 8 (tidsbegränsning av försöksverksamheten
med lärlingsutbildning m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 (c)
Votering:
286 för utskottet
15 för res. 4
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 72 m, 35 v, 36 kd, 14 fp, 13 mp
För res. 4: 14 c, 1 fp
Frånvarande: 15 s, 10 m, 8 v, 6 kd, 4 c, 2 fp, 3 mp

Mom. 9 (införande av en ny modell för lärlingsutbild-
ning)
1. utskottet
2. res.1 i motsvarande del (m, fp)
3. res. 2 i motsvarande del (kd)
Förberedande votering:
89 för res. 1
36 för res. 2
176 avstod
48 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
178 för utskottet
86 för res. 1
37 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 1 m, 34 v, 14 c, 13 mp
För res. 1: 71 m, 15 fp
Avstod: 1 v, 36 kd
Frånvarande: 15 s, 10 m, 8 v, 6 kd, 4 c, 2 fp, 3 mp

Mom. 10 (förlängning av försöksverksamheten med
ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns
skolgång)
1. utskottet
2. res. 5 (kd, c, fp)
Votering:
235 för utskottet
65 för res. 5
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 72 m, 35 v, 13 mp
För res. 5: 36 kd, 14 c, 15 fp
Frånvarande: 16 s, 10 m, 8 v, 6 kd, 4 c, 2 fp, 3 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

11 § (forts. från 9 §) Förnyad arbetsmarknads-
politik för delaktighet och tillväxt (forts. AU7)

Anf. 141 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Först och främst vill jag också in-
stämma i de ord av uppskattning som har sagts tidiga-
re till Johnny Ahlqvist. Vi har haft lite olika relationer
från Centerpartiets sida med Socialdemokraterna
under Johnnys tid som ordförande. Det har gått att
arbeta tillsammans, oavsett om det har varit olika sätt
av konstruktivt oppositionsarbete som vi har bedrivit
i utskottet. Det har gått bra att jobba ihop med John-
ny. Johnnys ärlighet och korrekthet i det politiska
arbetet är något som jag personligen har uppskattat
väldigt mycket. Vi har haft skarpa dueller, men sam-
tidigt vet man att sagda ord gäller även i fortsättning-
en.
Jag ska sedan övergå till debatten om detta betän-
kande. Visserligen har vi i oppositionen inte i allt
samma åsikter, men eftersom vi har ett flerpartisys-
tem där partierna går till val på olika frågor, så kom-
mer det att bli så här i opposition. Under den förra
mandatperioden var det andra partier som var väldigt
oppositionella mot regeringens förslag, och då in-
stämde vi i många av de förslag som lades fram.
Även den här gången står vi från Centerpartiets sida
bakom det mesta i det här förslaget. Vi tycker att
mycket av det som har hänt är ganska bra.
Men vad vi tycker är bedrövligt är att det händer
så lite. Det skulle behöva gå fortare, framför allt för
de nya svenskarna. Jag tog i mitt anförande upp frå-
gan om validering och frågan om övergångsarbets-
marknaden för bl.a. invandrare men även för männi-
skor som av olika skäl har varit långtidsarbetslösa.
Det är frågor som inte har tagits upp i det här betän-
kandet. Varför händer så lite? Varför går det så lång-
samt?

Anf. 142 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Först vill jag instämma i det som
Margareta Andersson sade om vårt tidigare samarbe-
te. Jag tycker att det känns lite bittert på något sätt att
Centerpartiet under den här mandatperioden har kru-
pit in i högerburen. På något sätt hade vi ett oerhört
bra samarbete under den förra mandatperioden, men
nu har man valt att luta sig mot moderaterna i stället,
och det är jag den förste att beklaga.
När det gäller de grupper som Margareta Anders-
son nämner, invandrarna och även andra, är det på det
sättet att när det gäller aktivitetsgarantin så skriver vi
i betänkandet att vi till att börja med prioriterar
skogslänens problem och de problem som finns i
storstäderna. Tanken är ju att man i första hand ska
använda aktivitetsgarantin eller övergångsarbets-
marknaden - det är en lek med ord bara - i fråga om
just de grupper som Margareta Andersson tog upp.
Beskrivningen att det skulle hända så lite tycker
jag inte riktigt stämmer. Jag har blivit kritiserad i den
tidigare debatten från andra partier som säger att allt
går för snabbt. Någonstans måste vi väl komma över-
ens om att lagom är bäst. Och jag tror att den takt
som vi har haft när det gäller arbetsmarknadspolitiken
under de senaste åren har varit den bästa takten. Jag
tror inte att vi vill gå tillbaka till början av 90-talet
när arbetslöshetstalen steg och när både vi och alla
politiker i denna församling, inklusive många tjäns-
temän, var oerhört vilsna därför att vi fick arbetslös-
hetstal som vi kanske aldrig hade sett tidigare. I
skuggan av det producerade vi ett antal arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder, både när ni hade regeringsin-
nehavet och när vi hade det, som kanske inte var de
bästa åtgärderna. Jag tror att det är bättre att man
försöker att ta det lite lugnt i stället och hitta modeller
som man kan jobba med framöver, framför allt på det
lokala planet.

Anf. 143 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag tror också att vi behöver förändra
arbetsmarknadsmarknadspolitiken efter hur kon-
junkturen ser ut. Det här är definitivt ett par steg i rätt
riktning. Men frågan om validering är tyvärr en sådan
fråga som har legat och skvalpat väldigt länge. Jag
vet att jag lämnade ett motionsförslag någon gång i
slutet av 80-talet till min företrädare Rune Backlund
om just resurser för validering. Han satt då i social-
försäkringsutskottet och arbetade på den tiden för att
få resurser till dessa frågor.
Det är alltså oerhört viktigt att få in människor
med en annan etnisk, språklig och kulturell bakgrund
på arbetsmarknaden, för att vi ska använda den kom-
petens på olika områden som dessa människor besit-
ter och för att vi ska nyttja dessa människors möjlig-
heter och se vad de är värda. De kan tillföra det
svenska samhället någonting. Men de ska inte heller
behöva ha arbeten som de är överkvalificerade för.
Det finns ju människor som sopar och städar - det är
viktiga jobb. Men om man har en doktorsgrad i teo-
retisk fysik så kanske det inte är precis det som är det
allra bästa sättet att utnyttja den personens kunskap
och kapacitet. Här finns det alltså problem. Och det
finns problem även på verkstadsgolvet.
Jag träffade en företagare i Anderstorp för ett tag
sedan. Han sade: Hur ska jag veta vad de kan? De kan
väldigt mycket, men jag är inte riktigt säker. Då får
man problem med alla frågor. Vad är det detta hand-
lar om?
Det är alltså väldigt viktigt med resurser för ut-
värdering, validering.

Anf. 144 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag tror inte att det är brist på resurser
för valideringar. Om man tittar i budgetpropositionen,
eller om det var vårpropositionen, för ett år sedan
avsattes ytterligare medel för detta. Naturligtvis lig-
ger dessa pengar och skvalpar någonstans, och det
ligger en beställning hos regeringen eller någon an-
nan att man ska öka takten på detta. Jag har precis
samma uppfattning som Margareta Andersson.
På något sätt är det en skamfläck i arbetsmark-
nadspolitikens historia att man har stora grupper i det
här landet som har en oerhört bra utbildning men fel
efternamn. Det är en attityd som vi måste jobba med,
inte bara i denna kammare. Jag tror att det är oerhört
viktigt att man jobbar aktivt med detta ute i före-
ningslivet, inom alla grupper, för att nå ut med detta
budskap. Jag tror nämligen inte att bara vi politiker
mäktar att föra ut det budskapet. Det är oerhört viktigt
att vi tar till vara den arbetskraft som finns och som
är välutbildad. Dessa människor vill i de flesta fall
bara ha ett jobb direkt som de kommer hit. Men det
kan finnas problem med att man inte kan bedöma
deras utbildning.
Jag överlämnar ett arv till denna kammare när jag
nu för sista gången står i talarstolen att ni som sitter
här måste driva den frågan vidare gentemot myndig-
heter, regering och den byråkrati som kanske har satt
stopp just för valideringsprojektet.
Fru talman! Jag ska inte uppta kammarens tid
längre. Jag tänkte gå och sätta mig. Efter 15 år känns
det skönt att få lämna denna kammare med vetskapen
om att arbetsmarknadspolitiken och arbetsmarknaden
ser betydligt bättre ut i dag än när jag tog över som
ordförande i arbetsmarknadsutskottet. Jag vill inte
säga att det är min förtjänst, utan jag tycker att vi har
haft ett fantastiskt bra samarbete i denna kammare när
vi har diskuterat arbetsmarknadspolitiken. Tack.

Anf. 145 CAMILLA SKÖLD JANS-
SON (v):
Fru talman! Att drabbas av arbetslöshet i ett sam-
hälle som vårt är tungt. Det man utsätts för kan be-
skrivas utifrån en rad olika aspekter. Det är en fråga
om attityder och värderingar, att vi så att säga har fått
lära oss att man ska göra rätt för sig. Det handlar om
delaktighet och om att man när man är utan arbete
hamnar utanför den gemenskap som man kan hitta på
en arbetsplats. Det handlar om behov, att känna sig
behövd och betydelsefull.
När vi talar om arbetslöshet är det viktigt att vi
inte tappar de här olika perspektiven och att vi, inte
minst för oss själva, försöker tydliggöra den männi-
skosyn som finns bakom olika ställningstaganden.
Hur laddade de här frågorna är kunde vi bl.a. se av de
reaktioner som kom med anledning av utredningen
Kontrakt för arbete - Rättvisa och tydliga regler i
arbetslöshetsförsäkringen - en utredning som inne-
håller förslag om tydliga regler i arbetslöshetsförsäk-
ringen.
I flera remissvar uttrycks ett starkt ifrågasättande
av just människosynen bakom de olika förslagen.
Bl.a. menar Handels att där finns åsiktsuttryck som
utgår från att arbetslösa är arbetslösa därför att de är
bekväma och inte tillräckligt anstränger sig för att
skaffa arbete.
Den här utredningen och reaktionerna på den gör
att det finns en vaksamhet mot de initiativ som riks-
dag och regering nu tar i de här frågorna, men inte
bara en vaksamhet utan också en misstänksamhet.
Till oss i riksdagen kommer många uttalanden från
enskilda och också från organisationer. Det uttrycks
en stark oro för att man som arbetssökande ska ut-
nyttjas och ytterligare skuldbeläggas och för att kra-
ven när det gäller att få rätt till försörjning ska bli
orimliga.
Från Vänsterpartiets sida vill vi betona en ut-
gångspunkt och en människosyn som bygger på en
tilltro till den enskilda människan och en vetskap om
att det hos oss alla finns resurser och kvaliteter som
kan utvecklas och tas till vara.
Vi alla här är överens om att arbetsmarknadspoli-
tiken är inne i en omorienteringsfas där vi så att säga
ska växla om från en situation där orsaken till ar-
betslöshet i stor utsträckning kan förklaras med just
brist på arbeten till en situation som den i dag som
präglas av en sysselsättningsuppgång. Alltmer för-
stärks inslagen av att arbetslösheten till viss del kan
beskrivas som ett matchningsproblem, ett problem
som i sig är mångfacetterat och handlar om de arbets-
sökandes kompetens i förhållande till efterfrågan. Det
handlar om olika gruppers möjligheter till kontakter
med arbetsmarknaden, om människors intresse av och
förutsättningar för byte av bostadsort men också om
arbetsgivarnas attityder, bl.a. till äldre arbetskraft,
invandrare och långtidsarbetslösa.
Det här omställningsarbetet är redan påbörjat, och
det betänkande som vi tar i dag lägger grunden för det
fortsatta arbetet. Inte minst formulerar vi en inrikt-
ning på den kommande propositionen om arbetslös-
hetsförsäkringen.
När vi talat om behovet av att effektivisera sök-
processen och förkorta arbetslöshetsperioderna, som
ju är en del av aktivitetsgarantin och också en mål-
sättning som ska gälla generellt, har vi i Vänsterparti-
et ansett det vara viktigt att se det hela just som en
process. Det handlar om ett samspel där såväl arbets-
sökande som arbetsförmedlare och arbetsgivare är
inblandade; detta i motsats till det som ibland förs
fram i debatten där man ensidigt fokuserar på den
arbetssökande och hennes eller hans s.k. sökbeteende.
Sökbeteendet är endast en del i sökprocessen och
att använda begrepp som exempelvis sökintensitet
som enda utgångspunkt kan leda helt fel. För det
första vet man via olika undersökningar att sökinten-
siteten inte sjunker med arbetslöshetens längd. För
det andra är måttet i sig mycket tveksamt. T.ex. kan
en hög sökintensitet tvärtom tyda på brister i sökpro-
cessen, dvs. att det har blivit många bommar.
Därför är en av utskottsbetänkandets förtjänster
just de utvecklande skrivningar som finns kring de
individuella handlingsplanerna, något som vi i Väns-
terpartiet särskilt vill lyfta fram. De individuella
handlingsplanerna ska inte ses som ytterligare en
pålaga eller som ytterligare en arbetsmetod för hand-
läggare på arbetsförmedlingen, utan de ska ses som
en metod för att strukturera och dokumentera arbetet
med att gå från arbetslöshet till anställning.
Handlingsplanerna ska bygga på en tilltro till in-
dividen och också på att den arbetssökande aktivt
deltar vid både utarbetande och uppföljning. Med
andra ord betonas ett ömsesidigt ansvar både från den
arbetssökande och från samhällets sida.
Till detta kommer den förändring som utskottet
gör beträffande beskrivningen av just aktiviteten från
arbetssökandens sida. Det kan tyckas vara en lek med
ord men när man ska gå in och formulera krav och
sätta upp regler som ska omgärda en så utsatt situa-
tion som den vid arbetslöshet har ordens valör och de
signaler som sänds ut stor betydelse. Det verkar vi
vara överens om över blockgränserna eftersom det
finns reservationer mot den förändring som utskotts-
majoriteten förordar.
Jag menar att "att anstränga sig" är ett mycket
subjektivt mått där man ska försöka så att säga värde-
ra "graden" av aktivitet och den kraftansträngning
som används från arbetssökandens sida. Dessutom
kan det tolkas som att där finns en underliggande ton
av ifrågasättande och misstro.
Vi i Vänsterpartiet vill därför använda ordet ak-
tivt. Dels är det ett redan etablerat begrepp som mer
neutralt beskriver ett förhållningssätt. Dels klargör
det att det inte handlar om någon förändrad syn, utan
det handlar om att förtydliga det som redan nu gäller.
Fru talman! Det centrala inslaget i betänkandet är
annars införandet av en aktivitetsgaranti - en garanti
som syftar till att man när man är, eller riskerar att
bli, arbetslös ska ha rätt till särskilda insatser från
arbetsförmedlingen. Det kan handla om insatser som
löper över en längre tid, i kombination med trygghet i
försörjningen. Grunden ska vara intensifierade sats-
ningar vad gäller jobbsökaraktiviteter, parallellt med
ett brett utbud av de olika program som står till buds.
Dessutom införs ett särskilt anställningsstöd riktat till
äldre arbetssökande.
Vi menar att här finns det förutsättningar att hitta
bra arbetsformer som riktar sig till grupper som an-
nars riskerar att bli marginaliserade. Här finns förut-
sättningar att gå vidare med arbetet med individuella
handlingsplaner och individuella lösningar. Det kan
handla om att varva jobbsökarklubbar, arbetspraktik
och utbildning - i vissa fall även reguljär utbildning.
Det kan handla om reguljärt arbete etc., fritt varierat
utifrån individens behov och målsättningar.
Kopplar man ihop detta med de inriktningsbeslut
som också tas och som gäller arbetslöshetsförsäkring-
en och bl.a. föreskrifter kring vad som ska anses vara
lämpligt arbete innebär det ytterligare möjligheter till
att strukturera upp och göra tillämpningen mer enhet-
lig, samtidigt som utgångspunkten tas i den enskilde
individens förutsättningar.
Att man sedan håller arbetslinjen högt och bibe-
håller tilltron till att även den som är långtidsarbetslös
har förutsättningar att komma ut på arbetsmarknaden
och alltså inte inför någon bortre parentes gör inte det
hela sämre. Nu finns det ju också farhågor med en
allmän aktivitetsgaranti. Några har påtalats här i och
med risken för undanträngning om t.ex. anställnings-
stöden missbrukas.
Det är också oerhört viktigt att kvaliteten i de här
insatserna inom garantin är god och att det verkligen
blir så utvecklande som syftet är.
Vi i Vänsterpartiet menar att det i och för sig inte
finns anledning att i dagsläget ha invändningar men
självfallet är det viktigt att det hela kontinuerligt följs
upp, precis som när det gäller andra program och
insatser.
Viktigt är också det lokala och det kommunala in-
flytandet både vid utformandet av aktivitetsgarantin
och i arbetsmarknadspolitiken i stort. Som vi alla vet,
och som sagts många gånger i denna talarstol, finns
där stora regionala obalanser som vi måste ta på all-
var. Det finns undersökningar som visar att lokala
arbetsmarknader som innefattar minst 100 000 män-
niskor är områden där befolkningsutvecklingen är
mest gynnsam. Med andra ord finns det en potential
till utveckling om man lokalt och regionalt på olika
sätt försöker skapa sådana lokala arbetsmarknader.
Det kan handla om förändrade upptagningsområden,
om samarbete över kommun- och länsgränser eller,
som i mitt län, om samarbete även över nationsgrän-
ser. Det handlar om tillgången till kommunikationer,
om ekonomiska möjligheter till pendling och om en
allmän samverkan inom arbetsmarknadspolitik och
socialpolitik inom ramen för tillväxtavtal osv.
En bra markering i det här sammanhanget är där-
för att byta namn och ändra till begreppet arbets-
marknadsnämnder - ett sätt att beteckna att det inte
enbart handlar om ren förmedlingsverksamhet utan
att det handlar om en betydligt bredare inriktning där
olika parter och olika kompetenser samverkar.
Avslutningsvis menar vi att med det här betän-
kandet tas fortsatta steg för en positiv utveckling av
den svenska arbetsmarknaden och att en bra grund
läggs för det fortsatta arbetet med en ny arbetslöshets-
försäkring.
Därmed ansluter jag mig till utskottets ställnings-
tagande.
Till sist: Jag är ny i riksdagen, så jag har inte hun-
nit närmare lära känna vår avgående ordförande
Johnny Ahlqvist, som inte är här inne just nu. Men
jag har förstått att det är en mycket uppskattad person
som lämnar riksdagen för ett annat viktigt uppdrag.
För Vänsterpartiets räkning vill jag därför rikta ett
varmt tack till Johnny och ett lika varmt lycka till!

Anf. 146 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Camilla Sköld Jansson hade ganska
grova formuleringar om den skrämmande människo-
syn som låg bakom utredningen Kontrakt för arbete -
Rättvisa och tydliga regler i arbetslöshetsförsäkring-
en, Ds 1999:58, som ligger till grund för den propo-
sition som vi nu diskuterar och som kommer att ligga
till grund för den proposition om arbetslöshetsförsäk-
ringen som vi väntar på, som vi ännu inte fått se och
som vi inte vet om den kommer innan våren är över.
Jag börjar förstå var motsättningarna sitter någon-
stans. Om man anser att underlaget för den proposi-
tion som ska läggas fram är skrämmande och visar en
människosyn man inte kan ställa upp på, blir det
förseningar och oenighet i regeringsunderlaget. Sam-
tidigt fick vi höra tidigare hur det kritiserades att
oppositionen, de icke-socialistiska partierna, hade
olika uppfattningar i olika delar. Men vad som här
utkristalliserar sig är faktiskt mycket större, dvs.
oenighet i underlaget för den majoritet vi har i kam-
maren.
Tonen i hela Camilla Sköld Janssons inlägg var
misstänksamhet, motvilja, bevaka så att det inte sker
det och det. Det var ett helt annat tonfall än vad vi
hörde från utskottets ordförande.
Min fråga till Camilla Sköld Jansson är: Vad är
orsaken till att vi ännu inte har fått se, och troligtvis
inte alls kommer att få se före den 31 maj, en propo-
sition om arbetslöshetsförsäkringen som bygger på
utredningen Kontrakt för arbete - Rättvisa och tydli-
ga regler i arbetslöshetsförsäkringen?

Anf. 147 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Fru talman! Om Stefan Attefall i efterhand läser
mitt anförande kommer han att se att det är totalt
misstolkat. Det jag säger om den utredning som lig-
ger till grund för arbetet, Kontrakt för arbete - Rättvi-
sa och tydliga regler i arbetslöshetsförsäkringen, är
att jag hänvisar jag till remissvaren, där oron är väl-
digt starkt uttryckt. Jag hänvisar också till de kontak-
ter som åtminstone vi i Vänsterpartiet har med män-
niskor som är arbetslösa och som känner denna oro.
Det vi har tagit till oss och vår ingång utifrån den oro
som finns är att vara väldigt varsam och tydlig i sina
formuleringar.
I förhållande till Stefan Attefalls beskrivning, att
det är oenighet, är det precis tvärtom. I det här betän-
kandet har vi skapat en enighet och lagt grunden för
även det fortsatta arbetet med propositionen om ar-
betslöshetsförsäkringen. Det handlar om begreppen,
som vi talat om, att anstränga sig, att aktivt stå till
arbetsmarknadens förfogande som ju tydliggör att det
inte alls är kravlöst men att det å andra sidan inte
handlar om någon orimlighet och förstärkning i kra-
ven.
Jag lyfte också fram de formuleringar som finns
om handlingsplanerna och som väldigt tydligt beskri-
ver den ömsesidighet som ska finnas, vikten av att
den arbetssökande är aktiv och själv deltar.
Som jag sade har detta lagt grunden för det fort-
satta arbetet med arbetslöshetsförsäkringen. Eftersom
jag själv har deltagit i dessa diskussioner kan jag säga
att vi från Vänsterpartiets sida inte märkt några stora
skiljaktigheter, utan den bild som jag har gett och
som lagt grunden för ett bra fortsatt samarbete gäller.

Anf. 148 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Jag tror att den som läser Camilla
Sköld Janssons anförande i efterhand kan se att hon
knappast ställer sig bakom utredningens sätt att reso-
nera utan tvärtom solidariserar sig med all den kritik
som riktas mot den på olika punkter. Det är i det
perspektivet och i kontrast mot det vi kunde höra i
Johnny Ahlqvists anförande som vi förstår att det
finns spänningar i regeringsunderlaget.
Camilla Sköld Jansson tog också upp detta med
vokabulären, att man ska anstränga sig och att man
aktivt ska söka. Så börjar Camilla Sköld Jansson
också diskutera att orden drar åt olika håll. Vi har fått
precis det vi var rädda för. Här har man ett förslag till
formuleringar som det finns en statlig utredning bak-
om, den är remissbehandlad, och man har infört en
lagtext där det åtminstone finns enighet om tolkning-
en av det hela även om det kan vara tveksamheter
kring alla tolkningar. Så ändrar man vokabulären i
utskottsbetänkandet utan någon remissbehandling,
utan någon djupare analys. Man skriver bara att det
ska vara samma sak. Men så kommer Camilla Sköld
Jansson som en representant för majoriteten och bör-
jar tolka här och tycker att det drar år fel håll. Det är
precis den problematik man får ute i organisationen,
där man tolkar det här olika, tolkar på olika sätt. Man
upplever att en ändring skedde ju, alltså kan vi inte
lita på förarbetena riktigt ordentligt. Det är precis det
som är problemet i dag i arbetsmarknadspolitiken -
reglerna följs inte enhetligt, det är olika tillämpning-
ar. Det är inte genomgående tillämpning av de regler
som finns. Det här är ett av de stora problemen i da-
gens arbetsmarknadspolitik. Camilla Sköld Jansson
bidrar tyvärr till att förvärra problemen.

Anf. 149 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Fru talman! Nu är det inte så att vi behandlar ut-
redningen Kontrakt för arbete - Rättvisa och tydliga
regler i arbetslöshetsförsäkringen, där jag, som Ste-
fan Attefall säger, har stora invändningar och också
lyfter fram det många remissinstanser har påpekat. Vi
behandlar ett utskottsbetänkande som bygger på en
proposition. Om Attefall noterade det att även jag -
det kanske inte tillhör vanligheterna - instämde i
Johnny Ahlqvists anförande därför att utskottsbetän-
kandet är mycket bra. Det är min bestämda uppfatt-
ning. Det har lagt grunden för det fortsatta arbetet.
När det gäller tolkningen av "anstränga sig" och
"aktivt" visar både Stefan Attefall och Henrik West-
man i sina anföranden att de uppfattar att ordet an-
stränga är ett uttryck för hårdare krav och att ordet
aktivt på något sätt inte skulle tydliggöra det hela. Det
visar att det jag säger - att ordet anstränga i sig har en
underliggande ton som kan tolkas som en misstro.
Anstränga sig är ett nytt uttryck, och det är svårt att
tillämpa. Att aktivt söka ett arbete är inget nytt, det
finns redan i tillämpningsanvisningar osv. Det kom-
mer man inte på arbetsförmedlingarna att höja ett
ögonbryn för, vilket man hade gjort om man skulle ha
börjat tillämpa det subjektiva begreppet anstränga sig.

Anf. 150 BARBRO FELTZING (mp):
Fru talman! I vårt land finns i dag många männi-
skor som har slagits ut från arbetsmarknaden och där
det nästintill är utom möjlighetens gräns att finna ett
jobb. Människor marginaliseras alltmer, och livet blir
svårt att leva. Nu har det trots allt lättat på arbets-
marknaden för det stora flertalet, men de som finns
kvar mår mycket dåligt på grund av att de inte har
något arbete att gå till och därmed har svårigheter
med att försörja sig och familjen. Regeringen räknar
med att det finns ca 63 000 som är i långtidsinskrivna
på det sättet.
Ett sätt att lösa detta problem kan vara att tillämpa
den s.k. aktivitetsgarantin, som vi diskuterar i betän-
kandet och som regeringen har lagt fram förslag om i
sin proposition. Flera ändringar har gjorts i proposi-
tionen under resans gång, och det som nu föreligger i
betänkandet i modifierad form tycker vi i Miljöpartiet
är acceptabelt.
Intentionen i propositionen är uppmjukad. Den
som är arbetslös blir inte utsatt för kanske en misstro
genom att orden "anstränga sig" är utbytta mot
"aktivt söka arbete". Det tycker vi också är viktigt.
Aktivitetsgarantin genomförs nu på försök i ett
antal orter och kommer att utvärderas. Det är viktigt
att detta görs.
Jag har under de senaste dagarna fått en hel del
brev från oroliga människor som undrar vad aktivi-
tetsgarantin kommer att betyda för just dem. Jag kan
bara hoppas att den kompetens- och utbildningsväg
som garantin är tänkt att leda till kommer att innebära
större möjligheter för människor att få de jobb som de
passar för.
I dag finns det i Sverige orter där arbetslösheten
fortfarande är hög, men samtidigt är det arbetskrafts-
brist på grund av den nya tidens ökade krav på kom-
petens i arbetslivet som gör att människor inte passar
in på arbetsmarknaden. Signaler har nu också kommit
från bl.a. industri och företag att det fattas verkstads-
mekaniskt utbildade. Det är kanske inte så konstigt att
det saknas tekniker. Dessa platser har varit tomma
och utan sökande många år i gymnasieskolan. Folk
har inte sökt sig till dessa utbildningar. Jag hoppas att
det kommer att ändra sig.
När man som arbetslös kommer in i den föreslag-
na aktivitetsgarantin ska praktiskt arbete avlösas med
utbildning och jobbsökeri. Den arbetslöse kommer
härmed förhoppningsvis att öka sin kompetens.
Fru talman! Jag har åtminstone föreställt mig att
detta ska bli resultatet. Jag hoppas det. Individuella
handlingsplaner som finns redan i dag ska intensifie-
ras och bygga på en ömsesidighet. De ska inte endast
utgå från arbetsförmedlingen som ett verktyg utan de
ska ta hänsyn till individen, individens önskemål och
individens egna förutsättningar. Det är också viktigt.
De individuella handlingsplanerna ska sätta indi-
viden i centrum. Om detta görs ökar också självtilli-
ten för den arbetslöse. Jag tycker att det är bra att
AMS har till uppgift - och kanske kan Johnny
Ahlqvist på sin nya arbetsplats medverka till detta -
att senast i augusti redovisa omfattningen och kvali-
teten i de individuella handlingsplanerna och vad som
vidtagits för att höja kvaliteten på dem.
Fru talman! När det gäller aktivitetsgarantin, som
ska beslutas under sex månader i taget, uttalar ut-
skottet: Särskild hänsyn ska tas bl.a. till olika yrkes-
gruppers förutsättningar och speciellt då till kulturar-
betares situation.
Om man med hjälp av aktivitetsgarantin kan få de
människor som bor i glesbygd och är långtidsarbets-
lösa att komma ut i arbete så är mycket vunnet. Utri-
kesfödda i storstäderna har också mycket svårt att få
arbete, och de får förhoppningsvis också hjälp med
att höja sin kompetens för att lättare komma ut i ar-
betslivet.
Fru talman! Det är glädjande att utskottet uttalar
en stor förståelse för kulturarbetarnas speciella situa-
tion. Kulturarbetarnas arbetsmarknad består ju till
största delen av tidsbegränsade anställningar och ofta
av korta uppdrag.
Många kulturarbetare har ofta långa perioder un-
der vilka de är inskrivna vid arbetsförmedlingen eller
befinner sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För
dem blir det extra viktigt hur arbetsmarknadspolitiken
utformas.
Dessa människor betraktas som långtidsinskrivna
och kan därför snabbt komma att omfattas av aktivi-
tetsgarantin. Därför bör det enligt utskottet beaktas så
att man inte riktar aktivitetsgarantin till personer med
regelbundna uppdrag.
Till följd av detta nöjer jag mig med detta och av-
står från att yrka bifall till Miljöpartiets motion, som
behandlas i betänkandet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet.
Eftersom jag tyvärr inte kan delta nästa vecka när
utskottet kommer att avtacka Johnny Ahlqvist vill jag
avsluta med att tacka honom för hans arbete som
ordförande i arbetsmarknadsutskottet.
När jag först kom in som nyvald i riksdagen för
ett litet parti kom jag direkt in i arbetet, och utskottet
skulle ganska snart justera ett betänkande. Eftersom
jag var helt ny var jag inte riktigt beredd på snabbhe-
ten vid justeringar. Det gick i rasande fart. För mig
som kommer från Göteborgstrakten pratade Johnny
Ahlqvist en oförståelig skånska. Jag hade väldigt
svårt att hänga med, och jag blev nästan genomsvet-
tig. Men det har ändrat sig under resans gång.
Jag vill tacka Johnny Ahlqvist som har varit en
kamrat i utskottsarbetet, och jag önskar honom lycka
till i hans fortsatta gärning på AMS. Tack så mycket.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 30 maj.)

12 § Obligatorisk mammaledighet

Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande 1999/2000:AU8
Obligatorisk mammaledighet (prop. 1999/2000:87).

Anf. 151 MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Den europeiska unionen är ett samar-
bete baserat på de demokratiska ländernas fria vilja
att delta. Den yttersta avsikten - och den ursprungliga
avsikten - var att främja fred mellan länderna och
vara varandra till nytta genom ömsesidiga överens-
kommelser i nationsövergripande frågor, t.ex. miljö
och handel. Det är vackert. Jag gläds över att äventy-
ret har lyckats, särskilt med tanke på att krig inte vid
något tillfälle förekommit mellan medlemsländerna
sedan EG eller EU bildades. Jag gläds också åt att
alltfler länder i Europa står på kö för medlemskap.
Vi har under det senaste arbetsåret i riksdagen in-
förlivat ett antal EG-direktiv, dvs. vi har anpassat vår
lagstiftning efter gemensamma överenskommelser i
EU. Det är rimligt och riktigt att vi gör det i de flesta
fall. Men det finns också exempel på när EG-direktiv
inte tillför landets nuvarande lagstiftning något posi-
tivt, när det bara blir ett slag i tomma luften eller
t.o.m. försämrar enskilda människors villkor.
Obligatorisk mammaledighet är ett exempel på ett
sådant EG-direktiv. Det handlar om att upphöja till
lag något som våra lagstadgade rättigheter sedan
länge möjliggör i långt rikare omfattning än de två
veckors mammaledighet i samband med förlossning
som förespråkas. Ingen tycker att det är bra. Ingen
remissinstans jublar över förslaget. Man tycker att det
är som att slå in öppna dörrar.
Regeringen tycker uppenbarligen inte heller att
det är bra. Man har länge försökt att streta emot.
1997-1999 förekom skriftväxling i två omgångar.
Men nu faller man till föga utan någon till synes bra
motivering.
Regeringen skriver undergivet i propositionen:
För att uttryckligen genomföra direktivets regel om
obligatorisk mammaledighet anser dock regeringen
att en sådan regel bör införas i svensk rätt.
Man skulle ha kunnat uttrycka det mer i klartext:
Gånge denna kalk ifrån mig, eller: Det jag inte vill,
det gör jag. Det är tråkigt att regeringen inte står emot
trycket.
För vad uppnås? Kommissionen anför att två
veckors obligatorisk mammaledighet är nödvändigt
för moderns och barnets hälsa och säkerhet och för att
kvinnor inte ska tvingas att arbeta in i det sista eller
återvända till arbetet alltför tidigt. Men faktum är ju
att med de skrivningar som föreläggs till lagtext kan
man arbeta in i det sista och ta ut alla dagarna efteråt.
Man kan också återvända till arbetet direkt, om man
har tagit ut de två veckorna innan förlossningen. Och
om man inte har tagit ut dagarna innan förlossningen
måste man ta ut dem efteråt, även om barnet läggs i
kuvös och man kanske skulle vilja spara dagarna tills
barnet kommer hem i stället.
Det blir ett löjets skimmer över det hela utifrån ett
svenskt perspektiv. Däremot har jag full förståelse för
att detta kan vara ytterst betydelsefullt i andra länder
där föräldralagstiftningen ser helt annorlunda ut.
Fru talman! Vi har, och vi ska ha, en generös för-
äldraförsäkring. 98 % av föräldrarna i Sverige tar
redan ut ledighet så som EU stadgar. Alla tar ut
mycket mer än det som EU anger som miniminorm.
EU tar inte heller upp pappaperspektivet, vilket är väl
inarbetat hos oss i Sverige. En nations lagstiftning
som går långt utöver det som EU stadgar borde inte
behöva anpassas till EG-direktiv.
Jag är övertygad om att legitimiteten för EU
skulle öka markant hos dem som i dag är kritiska om
vi inte sysslade med dylikt utan faktiskt obstruerade
lite ibland.
En av de vackraste principerna inom EU är subsi-
diaritetsprincipen - ett svårt ord med vackert innehåll.
Denna princip är inte bara ett sätt att lösa olika pro-
blem på lägsta effektiva nivå, utan det är också en
kompletteringsprincip. Staten har en skyldighet att
stödja och respektera enskilda människors och ge-
menskapens rättigheter och kompetensområden. Det
bör således vara föräldrars beslut att avgöra när för-
äldraledighet ska tas ut.
Fru talman! Jag yrkar bifall till betänkandets enda
reservation.

Anf. 152 MARGARETA ANDERS-
SON (c):
Fru talman! Även vi från Centerpartiets sida yrkar
bifall till reservationen.
Jag tycker i stort sett som Maria Larsson, att det
här är att ge sig in och peta i saker som man inte ska
göra från den europeiska gemenskapens sida. Man
ska inte röra i de sociala regler som finns i olika sam-
hällen. Därför tycker jag att det här är en trist historia
som har hamnat på vårt bord.
Jag tycker också att det hade varit bra om rege-
ringen hade låtit den här frågan bli prövad av EG-
rätten. Vi kan inte själva begära att det ska gå till så.
Däremot kan EG pröva om Sverige bryter mot de
gemensamma direktiven. Jag tror att vi hade kunnat
vinna en sådan prövning. I annat fall hade vi fått veta
hur EG-domstolen ser på sådana här frågor.
För att inte förlora i trovärdighet, när vi går ut och
talar om att vi tycker att vårt EU-medlemskap funge-
rar bra, hade man kunnat låta detta bli prövat. Nu
finns det alldeles för många människor som tycker att
det blir alldeles för mycket byråkrati, för många reg-
ler. Jag tycker att det är fel att inte låta föräldrarna
själva bestämma i sådana här frågor.
Vi har en lagstiftning som går längre. Det finns
ingen i Sverige som ifrågasätter denna lagstiftning,
vare sig arbetsgivare eller arbetstagare. Därför anser
jag att det här ett felaktigt beslut och att regeringen
har hanterat frågan på fel sätt.

Anf. 153 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Jag anser att det här är ännu ett ex-
empel i den långa rad av lagar, regler och politiska
inhopp som handlar om att man inte tilltror kvinnor
kraften och förmågan att bestämma över sitt eget liv.
Vi vet att Sverige, även om vi har kommit långt,
inte är ett jämställt land fullt ut. Kvinnor har mindre
makt över sin vardag än vad män har.
För oss liberaler handlar inte jämställdhet om sta-
tistik, utan det handlar just om makt, och makten är
individuell eller också har man ingen makt alls. För
oss kan vägen till jämställdhet aldrig gå via mer makt
åt staten, utan den måste alltid gå via mer makt åt
kvinnorna själva.
Propositionen Obligatorisk mammaledighet -
smaka på ordet - är inte ett steg på vägen mot ökad
jämställdhet. Den är ett steg på väg mot ökad statlig
inblandning.
Graviditet och förlossning är ingen sjukdom i sig,
och det är inget tillstånd som gör att kvinnor tappar
förmågan och omdömet att bestämma vad de själva
vill och hur de vill ha det. Man blir faktiskt inte dum
av att föda barn. Man kan bestämma själv hur man
ska hantera sina försäkringspengar.
En annan invändning mot att säga nej till den här
propositionen som man ibland hör är att det har väl
ingen praktisk betydelse, för alla tar ju ut föräldrale-
dighet. Då menar jag att det för det första inte spelar
någon roll, för även om inte en enda kvinna skulle
drabbas av att tvingas på en föräldraledighet som hon
inte vill ha, ska vi inte ha en sådan lagstiftning i det
här landet. För det andra är det faktiskt så att det har
praktisk betydelse. Jag är personligen ett sådant ex-
empel. Om den här lagen hade gällt, hade jag ålagts
att ta ut mer föräldrapenning, två gånger, än vad jag
har gjort. Det har nämligen inte passat mig att ta ut
föräldrapenning under de sju veckor som den här
lagen säger att man ska göra.
Såvitt jag har förstått innebär lagen dessutom att
varken EU-parlamentariker eller statsråd skulle kunna
föda några barn i Sverige längre, eftersom de inte kan
vara lediga från sina arbeten. De skulle göra sig skyl-
diga till försäkringsbedrägeri ifall de födde barn och
blev ställda under den här lagstiftningen, eller så
skulle de få avsäga sig sina uppdrag. Men det kanske
kan anses vara ett exempel som inte är så relevant.
Det intressanta är att vi har ett helt nytt arbetsliv, som
kommer att växa framöver, med kvinnor som är egen-
företagare, småföretagare. De kommer inte att ha rätt
att utföra en mindre arbetsuppgift varje dag, vilket de
kanske skulle behöva göra i sin firma, utan att begå
försäkringsbedrägeri. Det tycker jag är helt absurt.
Men detta kanske inte är den viktigaste invändningen.
Den viktigaste invändningen är att detta måste vara
en sak som kvinnor har möjlighet att bestämma över
själva.
Jag anser att regeringen borde ha svarat att det här
direktivet är fullt ut tillgodosett genom den svenska
lagstiftningen och att det inte finns något som hindrar
oss att ta ut föräldrapenning och föräldraledighet. Om
EU-kommissionen skulle ha återkommit och tyckt att
vi i alla fall skulle ha implementerat detta, tycker jag
att detta är ett typexempel på en fråga där man borde
vara beredd att gå hela vägen till domstol.
Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation
och avslag på utskottets hemställan.

Anf. 154 LAILA BJURLING (s):
Fru talman! Det kan upplevas som onödigt och
ganska tramsigt att Sverige ska behöva lagstifta om
14 dagars obligatorisk mammaledighet, bara för att
EU har antagit ett direktiv som innehåller tvingande
regler.
Vi brukar berömma oss av att ha världens mest
generösa föräldraledighet, 18 månaders ledighet i
samband med barns födelse. Under 12 av dessa må-
nader har mamman eller pappan rätt till 80 % av sin
lön som föräldrapenning. Till detta kommer tio extra
pappadagar i samband med barnets födelse och rätten
för mamman att få havandeskapspenning om hon inte
kan utföra sitt arbete under graviditeten och inte kan
omplaceras.
Regeringen har inte ansett det nödvändigt att infö-
ra en tvingande lag i Sverige, eftersom vi har en så
generös ledighetslagstiftning och då det finns en
mycket stor acceptans i arbetslivet för att kvinnor ska
vara lediga i samband med barns födelse. Så gott som
alla kvinnor i Sverige är också lediga i minst 14 dagar
i samband med deras barns födelse.
Regeringen har därför hävdat att direktivet är ge-
nomfört i Sverige genom rådande praxis, men Euro-
peiska kommissionen har inte godtagit denna bedöm-
ning.
Sveriges lagstiftning om föräldraledighet är rakt
igenom en rättighetslagstiftning. Därför känns det
främmande att föreskriva tvingande ledighet för
mamman i samband med förlossningen. Det kan vi
nog vara överens om i alla partier.
Men den här frågan är inte en föräldraledighets-
fråga i första hand. Det aktuella EG-direktivet handlar
om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på
arbetsplatsen just för de arbetstagare som är gravida,
nyligen fött barn eller ammar. Alltså är det en ar-
betsmiljöfråga. I det perspektivet känns det inte lika
onödigt och främmande att lagstifta om en obligato-
risk mammaledighet. Man kan naturligtvis hävda att
mamman vet bäst om hon behöver vara ledig eller
inte. Så har vi hittills resonerat i Sverige när det gäller
ledighet vid förlossning, eftersom det inte har varit
något bekymmer för oss.
Däremot har vi i vår arbetsmiljölagstiftning
många andra tvingande bestämmelser på det här om-
rådet. Då anser vi inte att arbetstagaren själv ska få
bedöma vad som är bra eller dåligt för individens
hälsa - tvärtom. Sverige är ivriga förespråkare för att
länderna inom EU ska ha gemensamma minimiregler
inom bl.a. arbetsmiljöområdet. Inget land ska kunna
konkurrera om jobben genom att låta arbetstagarna
utsättas för en usel arbetsmiljö.
Eftersom vi tycker så och då det är vi som kom-
mer med förslagen, får vi också acceptera en del av
det som vi tycker är lite onödigt. Nästa gång kanske
det är ett gemensamt direktiv som Sverige tycker är
viktigt, medan andra länder kan tycka att det är onö-
digt. Vi får ta det onda med det goda. Att i den här
frågan vägra att genomföra ett gemensamt direktiv,
som Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna vill
göra, verkar, milt uttryckt, meningslöst.
Det kan säkert bli tillfällen då Sverige tycker att
en fråga är så principiellt viktig att vi väljer att få den
prövad av EG-domstolen. Men jag tycker att vi ska
välja våra strider med omsorg. Det här direktivet
kommer inte att påverka det svenska samhället på
något revolutionerande sätt.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 155 MARIA LARSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja fråga Laila Bjurling
om två saker
För det första: Varför har då inte regeringen före-
slagit att den här lagen ska införas under arbetsmiljö-
lagen? Laila Bjurlings övertygelse är ju att det är där
den hör hemma. Det borde regeringen ha kunnat
lägga fram som lämpligt förslag, om den nuvarande
lagen är så fullständigt malplacerad som Laila Bjur-
ling beskriver.
För det andra: På vilket sätt anser Laila Bjurling
att det riskerar kvinnors hälsa om man inte följer EG-
direktivet, dvs. att ta ut två veckors föräldraledighet i
samband med förlossning? Det är ju så, Laila Bjur-
ling, att de två veckorna kan tas ut före förlossningen.
Då har det inget att göra med barnets födelse och
tiden därefter. De två veckorna kan också tas ut efter
förlossningen, och då har det inget att göra med häl-
san eller säkerheten när man är gravid. Vad menar
Laila Bjurling med det här egentligen?

Anf. 156 LAILA BJURLING (s):
Fru talman! Vi från Socialdemokraterna menar
precis det jag sade i mitt inledningsanförande, att det
här handlar om ett gemensamt direktiv som skydd för
hälsan hos arbetstagare som är gravida, nyss har am-
mat eller nyss har fött barn.
När vi pratar om skydd i arbetsmiljölagens be-
stämmelser vill jag påpeka att vi ju har liknande
skydd när det gäller vissa farliga arbetsuppgifter som
man inte får utföra om man t.ex. är gravid. Man får
inte vara på vissa arbetsplatser. Jag kan inte nu preci-
sera exakt vilka arbetsplatser, men vi har motsvaran-
de lagstiftning även här.
Man kan naturligtvis diskutera var de här två
veckorna ska föras in någonstans. Ska de vara i ar-
betsmiljölagen eller ska de vara i föräldraledighetsla-
gen? Jag kan hålla med om att det kanske hade varit
naturligt att sätta dem i arbetsmiljölagen för att slippa
den här konstiga debatten som de tre reservantparti-
erna nu ansluter sig till. Men eftersom vi har en lag
som talar om föräldraledighet är det enklare att ha allt
i ett sammanhang. Men jag kan tycka att det är en
arbetsmiljöfråga. Och det är en arbetsmiljöfråga i EU.
Kan det här direktivet vara ett stöd för kvinnor i andra
länder som även Maria Larsson sade kan behöva det
här stödet, tycker jag inte att det är ett stort problem
att genomföra detta i Sverige.

Anf. 157 MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Jag menar att en nationell lagstiftning
som vida överstiger ett EG-direktiv inte måste anpas-
sas in i minsta detalj om man kan anse att direktivet
redan efterlevs i full mån. Där skiljer vi oss åt.
Faktum är ju att den socialdemokratiska regering-
en har haft precis samma synsätt som vi kristdemo-
krater under ganska många år, när man faktiskt också
har obstruerat. Nu har man vänt, backat och gett vika
i stället för att låta pröva det här i EG-domstolen. Det
tycker jag är synd, därför att jag tror att vi behöver en
debatt om införlivande av direktiv som är ganska
onödiga. Jag tror som sagt var att legitimiteten för EU
skulle vinna på att vi ibland vågar sätta oss lite på
tvärs.
Jag tycker att det är synd att inte Laila Bjurling
har fått gehör för sina krav att placera denna bestäm-
melse i arbetsmiljölagen. Det har tydligen funnits
meningsskiljaktigheter inom det socialdemokratiska
partiet. Jag kan inte tolka det på annat sätt.
Jag har däremot inte fått svar på frågan vilken häl-
sa och säkerhet det är som ska skyddas. Man behöver
tydligen inte ha skydd när man är gravid eller när
man ammar eller när man precis har fött, eftersom
möjligheten finns att ta ut ledigheten antingen eller.

Anf. 158 LAILA BJURLING (s):
Fru talman! Det är naturligtvis ingen tvist bland
socialdemokrater om det ska vara föräldraledighets-
lagen eller arbetsmiljölagen som den här bestämmel-
sen ska stå i. Där är vi fullständigt eniga. Vi har inte
haft några större diskussioner om det.
Men att direktivet i sig är ett arbetsmiljödirektiv
råder det inget som helst tvivel om. I EU är det ett
arbetsmiljödirektiv till skydd för nyförlösta kvinnor,
gravida kvinnor och kvinnor som ammar. Det råder
inget som helst tvivel om den saken. Och, som jag
sade tidigare, kan det här direktivet vara ett stöd för
kvinnor i andra länder, som inte har samma generösa
lagstiftning som vi har här i Sverige, tycker jag att det
är alldeles ypperligt.
Att EU-länderna antar ett sådant här direktiv ge-
mensamt kan också bli inspiration för länder utanför
EU. Det ska vi inte heller sticka under stol med. Vi
tycker att det här är onödigt, för i Sverige fungerar
det. Men om vi nu har 15 länder som gemensamt
antar ett sådant här direktiv kanske det dessutom kan
inspirera alla andra länder, som Maria Larsson så
glatt ser stå i kö för att komma med i EU. Det är väl
jättebra om vi kan hjälpa dessa kvinnor ett litet steg
på vägen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 30 maj.)

13 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
1999/2000:135 En förnyad lärarutbildning

Motion
med anledning av förs. 1999/2000:RR9 Riksdagens
revisorers förslag angående Allmänna arvsfonden
1999/2000:So48 av Chris Heister m.fl. (m)

Utrikesutskottets betänkande
1999/2000:UU10 Verksamheten i Europeiska unio-
nen under år 1999

Justitieutskottets betänkande
1999/2000:JuU21 Fortsatt giltighet av 1952 års
tvångsmedelslag och lagen om hemlig kamera-
övervakning

Finansutskottets betänkande
1999/2000:FiU28 Åtgärder mot viss sparkasseverk-
samhet

14 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 25 maj

1999/2000:1000 av Gudrun Lindvall (mp) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Ladusvalor i svenska ladugårdar
1999/2000:1001 av Eva Johansson (s) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Eritrea
1999/2000:1002 av Eva Johansson (s) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Åtgärder för att bistå de eritreanska flyktingarna
1999/2000:1003 av Alf Eriksson (s) till statsrådet
Mona Sahlin
Uthyrningsföretag
1999/2000:1004 av Ulla-Britt Hagström (kd) till
statsrådet Ingegerd Wärnersson
Kommunernas bidrag till fristående skolor
1999/2000:1005 av Gudrun Lindvall (mp) till miljö-
minister Kjell Larsson
Ladusvalan
1999/2000:1006 av Magnus Jacobsson (kd) till mil-
jöminister Kjell Larsson
Etanol i bränslet
1999/2000:1007 av Desirée Pethrus Engström (kd)
till statsrådet Ingela Thalén
Arbetssituationen på försäkringskassorna
1999/2000:1008 av Inger Davidsson (kd) till justi-
tieminister Laila Freivalds
Rättsregler vid adoption
1999/2000:1009 av Rolf Gunnarsson (m) till justitie-
minister Laila Freivalds
Situationen för polisen
1999/2000:1010 av Mikael Oscarsson (kd) till soci-
alminister Lars Engqvist
Bestämmelserna för föräldrapenning
1999/2000:1012 av Bengt-Ola Ryttar (s) till närings-
minister Björn Rosengren
Strategi i samband med ny programperiod i EU
1999/2000:1013 av Kenneth Lantz (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
Vägskyltar mot Danmark
1999/2000:1014 av Rolf Gunnarsson (m) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Åkerinäringen i Sverige
1999/2000:1015 av Sten Tolgfors (m) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Stoppa biståndet till Etiopien och Eritea
1999/2000:1016 av Henrik S Järrel (m) till statsrådet
Mona Sahlin
Betydelsefulla namn
1999/2000:1017 av Lars Björkman (m) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Försurningen i södra Sverige
1999/2000:1018 av Ewa Larsson (mp) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Samisk självförvaltning av kulturarvet i Sverige
1999/2000:1019 av Eva Johansson (s) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Etiopiens anfallskrig mot Eritrea
1999/2000:1020 av Nils-Erik Söderqvist (s) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Försäljning av svenska vattenkraftverk till utländska
intressen
1999/2000:1021 av Annelie Enochson (kd) till utri-
kesminister Anna Lindh
Mänskliga rättigheter i Kina
1999/2000:1022 av Eva Arvidsson (s) till statsrådet
Leif Pagrotsky
Jämställdhetsarbetet i Östersjösamarbetet
1999/2000:1023 av Ann-Kristine Johansson (s) till
jordbruksminister Margareta Winberg
Regler vid export av kalvar
1999/2000:1024 av Ann-Kristine Johansson (s) till
jordbruksminister Margareta Winberg
Regler för exporterade kalvar
1999/2000:1025 av Harald Nordlund (fp) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Export av levande djur
1999/2000:1026 av Ewa Larsson (mp) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Samisk förvaltning av världsarvsområde Laponia
1999/2000:1027 av Ewa Larsson (mp) till statsrådet
Britta Lejon
Samernas representativitet i beslutsfattande försam-
lingar
1999/2000:1028 av Holger Gustafsson (kd) till justi-
tieminister Laila Freivalds
Människohandel
1999/2000:1029 av Anne-Katrine Dunker (m) till
jordbruksminister Margareta Winberg
Problemet med sälstammen
1999/2000:1030 av Berit Adolfsson (m) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Hälsoproblem relaterade till tandfyllningsmaterial
1999/2000:1031 av Ragnwi Marcelind (kd) till justi-
tieminister Laila Freivalds
Länspolisstyrelsernas framtida mandat
1999/2000:1032 av Kjell Eldensjö (kd) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Villkorlig dom med samhällstjänst

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 30 maj.

15 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 25 maj

1999/2000:900 av Annelie Enochson (kd) till justi-
tieminister Laila Freivalds
Tomträtter
1999/2000:906 av Cecilia Magnusson (m) till justi-
tieminister Laila Freivalds
Utvärdering av föräldrabalksreformen
1999/2000:907 av Henrik S Järrel (m) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Grupptalan
1999/2000:908 av Henrik S Järrel (m) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Finansiell leasing
1999/2000:910 av Jeppe Johnsson (m) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Återfallsförbrytare
1999/2000:911 av Cristina Husmark Pehrsson (m)
till justitieminister Laila Freivalds
Reglemente vid utvisning
1999/2000:912 av Patrik Norinder (m) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Domstolsväsendet i Gävleborgs län
1999/2000:942 av Lennart Beijer (v) till statsrådet
Mona Sahlin
Elöverkänslighet
1999/2000:945 av Johan Pehrson (fp) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Polisvåld
1999/2000:946 av Maud Ekendahl (m) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Avgångsvederlag
1999/2000:947 av Gun Hellsvik (m) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Polisens uppgift är att förhindra brott
1999/2000:948 av Gun Hellsvik (m) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Rissnemålet
1999/2000:952 av Olle Lindström (m) till försvars-
minister Björn von Sydow
Svensk FN-trupp i södra Libanon
1999/2000:969 av Jan-Evert Rådhström (m) till jus-
titieminister Laila Freivalds
Ljuddämpare på jaktvapen

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 30 maj.

16 § Kammaren åtskildes kl. 18.04.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till ajourne-
ringen kl. 13.50,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 126
(delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.