Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 1999/2000:112
Torsdagen den 18 maj
Kl. 12.00 - 14.11
17.00 - 17.23
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
---------------------------------------------------------------------
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 12 maj.
2 § Avsägelse
Andre vice talmannen meddelade att Johnny
Ahlqvist (s) anhållit om att bli entledigad från upp-
draget som ledamot av riksdagen fr.o.m. den
1 augusti 2000.
Kammaren biföll denna ansökan.
3 § Meddelande om ändringar i kammarens
sammanträdesplan
Andre vice talmannen meddelade att interpella-
tionssvar måndagen den 22 maj skulle utgå.
Andre vice talmannen meddelade vidare att ar-
betsplenum fredagen den 9 juni skulle utgå och er-
sättas av bordläggningsplenum kl. 12.00.
4 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen
Andre vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemoria om förslag från Europeiska kommis-
sionen inkommit och delats ut till kammarens leda-
möter:
Förslag till direktiv om rätt till familjeåterförening
KOM (1999) 638
5 § Hänvisning av ärende till utskott
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1999/2000:108 till utrikesutskottet
6 § Riksdagens parlamentariska ledningsorga-
nisation samt ny förvaltningsorganisation för
riksdagen (försl. 1999/2000:TK1 och försl.
1999/2000:TK2)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 1999/2000:KU19
Riksdagens parlamentariska ledningsorganisation
samt ny förvaltningsorganisation för riksdagen.
Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 11 §.)
7 § Polissamarbete m.m. inom Schengen (prop.
1999/2000:64)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande 1999/2000:JuU17
Polissamarbete m.m. inom Schengen (prop.
1999/2000:64).
Anf. 1 GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Vi moderater har tidigare tydligt visat
att vi ställer oss positiva till den fria rörlighet som
Schengen för med sig. Från att under snart 50 år ha
tagit för självklart att vi ska kunna bortse från gränser
inom Norden kommer vi nu att utvidga gränserna för
vår fria rörlighet. Naturligtvis för detta med sig vissa
problem, men fördelarna överväger om vi ser till att
leva upp till de kompensatoriska åtgärder som
Schengenavtalet förväntar sig av oss.
Trots vår positiva inställning har vi vissa invänd-
ningar mot det majoritetsförslag som föreläggs kam-
maren. Vi har ett antal reservationer, men för tids
vinnande kommer jag att yrka bifall endast till reser-
vation 12.
Fru talman! I samband med regeringens proposi-
tion om Sveriges anslutning till Schengensamarbetet,
påpekades från moderat håll att avtalet innebar att
ytterligare uppgifter ålades polisen och att situationen
redan då var sådan att polisen nätt och jämt klarade
av sina dittillsvarande uppgifter. Vi framhöll vidare
att polisens ansträngda ekonomi medförde att det
knappast kunde förväntas att polisen skulle kunna
utföra så mycket mer än det minimala för att uppfylla
de förpliktelser som Schengensamarbetet innebär.
Vad som då var en allvarlig situation har nu ut-
vecklats till en nationell kris för polisväsendet. Polis-
brist råder i princip i hela landet. Det är mot denna
bakgrund som polisen nu ska avsätta betydande re-
surser för att uppfylla Sveriges åtaganden inom
Schengen. Enbart den starkt sargade poliskåren i
Stockholms län behöver avsätta ca 400 poliser för att
uppfylla kraven.
Vi moderater vill därför med kraft understryka
vikten av att polisen tilldelas nödvändiga resurser,
och då räcker inte det anslag som regeringen föresla-
git i vårpropositionen.
Fru talman! En effektiv brottsbekämpning byggs i
första hand upp genom en förstärkning av samarbetet
mellan de nationella rättsvårdande myndigheterna.
Även gränsöverskridande brott är normalt en fråga
för två länder. Men det räcker inte med detta. Det
behövs ett rättsligt samarbete också på EU-nivå. Det
är viktigt att Europolsamarbetet snabbt utvecklas och
fulländas i syfte att kunna börja fungera effektivt i
praktiken. Polissamarbetet inom Europol bygger på
informationsutbyte och analys. De operativa polisiära
insatserna görs i dag enbart av nationella polisstyrkor.
I ett längre perspektiv bör övervägas om Europolper-
sonal, under befäl av nationell polis, även ska kunna
medverka i operativa insatser, t.ex. i utrednings- och
spaningsarbete mot grov gränsöverskridande brotts-
lighet.
Genom Schengenavtalet utvidgas rätten till inför-
sel av narkotiska läkemedel. Mot bakgrund av att
flera EU-länder inför eller överväger att införa för-
söksprogram med legal förskrivning av narkotika är
det väsentligt att påminna om det uppdrag som rege-
ringen tidigare fått från riksdagen, nämligen att rege-
ringen inom ramen för Europasamarbetet ska verka
för en generellt restriktiv förskrivning av narkoti-
kaklassade läkemedel.
Fru talman! Slutligen vill jag uppmärksamma en
del synpunkter från Invandrarverket. Sveriges opera-
tiva Schengeninträde blir i mars år 2001, efter det att
Öresundsbron varit öppen i cirka nio månader. Den
stickprovsvisa inresekontroll som upprätthållits fram
till dess kommer då att upphöra. Det gäller då att
förstärka den inre utlänningskontrollen i Skåne.
Schengenavtalet förhindrar inte detta, men för detta
krävs resurser.
Tack för ordet, fru talman.
Anf. 2 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):
Fru talman! Egentligen skulle man kunna inleda
denna debatt med det välkända uttrycket som alla
älskar, nämligen: Vad var det jag sa!
För att visa vad jag menar ska jag citera ur Väns-
terpartiets reservation i justitieutskottets betänkande
1997/98:JuU15 angående Schengensamarbetet. Vi
sade då: "Eftersom förslagen till lagändringar ännu
inte presenterats omöjliggörs en heltäckande analys
av det nu föreliggande förslaget. När väl lagförslaget
föreligger kommer riksdagens medverkan att framstå
mer som en formalitet, vilket enligt vår uppfattning
inte är förenligt med riksdagens roll som lagstiftande
organ. En anslutning till samarbetet framstår därför
som odemokratisk."
Denna reservation byggde bl.a. på uttalandet i
propositionen angående Sveriges anslutning till
Schengensamarbetet, där det konstaterades att de
nödvändiga lagstiftningsåtgärderna skulle komma att
presenteras i en senare departementspromemoria.
I dag kan vi verkligen säga att vi fått bevis för
dessa farhågor. I vår motion angående propositionen
som förelagts riksdagen har vi pekat på flera brister
och problem i den lagstiftning som vi i dag ska ta
ställning till. Detta bemöts med ett understrykande
från utskottsmajoriteten, att "riksdagen redan beslutat
om Sveriges anslutning till Schengensamarbetet. De
lagförslag som nu föreligger avser att genomföra de
åtaganden som vi redan gjort." Utskottsmajoriteten
fortsätter med att säga: "I sammanhanget bör också
påpekas att lagförslagen dessutom bidrar till klarhet
om vad som gäller till följd av Sveriges deltagande i
Schengensamarbetet." Och då vill jag säga att det är
på tiden att vi får denna klarhet.
Fru talman! Nu måste jag fråga: Är det en demo-
kratisk ordning att först besluta om en anslutning och
därefter två år senare få redovisat vad detta anslutan-
de innebär? Är det så vi i parlamentet ska förvalta
vårt förtroende som folkvalda, att få klarhet i vad som
gäller med anledning av det beslut som fattats två år
tidigare, när det redan är för sent att påverka lagstift-
ningens innehåll? Det hela känns minst sagt konstigt.
Åter vill jag påminna om vad vi sade år 1998: Riks-
dagens medverkan kommer att framstå som en for-
malitet. Där är vi i dag.
Så till vår kritik i sak angående det förslag som
ligger på riksdagens bord i dag.
Den första gäller Schengensamarbetets informa-
tionssystem, SIS. SIS är ett gigantiskt personregister
som tenderar att bli ett övervakningssystem. Redan i
dag finns otroligt många personer registrerade i detta
system. Den största delen är personer som sökt asyl i
något Schengenland. Det kan dock vara så att även du
och jag av någon anledning finns där. Trots registrets
nästintill otroliga omfattning finns i dag ingen funge-
rande kontroll eller demokratisk tillsyn över registret.
Personer som blivit felaktigt registrerade har
mycket små möjligheter dels att få veta att de faktiskt
är registrerade, dels att i så fall få rättelse. Är perso-
nen dessutom tredjelandsmedborgare och redan utvi-
sad måste denna möjlighet anses obefintlig. Detta är
djupt otillfredsställande såväl ur integritetssynpunkt
som ur rättssäkerhetssynpunkt.
Vad sedan beträffar Sirenestrukturen är den upp-
byggd på hemliga handböcker som vi inte har en
aning om vad de innehåller. Kontakter sker på infor-
mell grund mellan myndigheter, och någon möjlighet
att kontrollera vad som verkligen registrerats och
vilken information som utbyts finns inte. Att fatta ett
beslut om något som bygger på hemliga handböcker
och informella kontakter som samtidigt kan komma
att beröra så många människor känns inte tillfreds-
ställande.
Mycket av den kritik som Vänsterpartiet riktat
mot förslaget rör också det faktum att den fria rörlig-
heten synes bli en lyx för få. Priset man får betala är
att friheten inskränks för andra. Här handlar det om
saker av olika slag. Ett problem är att det fortfarande
inte framgår hur man ska undvika diskrimineringen
av svenskar med utländsk bakgrund när det gäller den
inre kontrollen. Ett annat problem är givetvis att vi
bygger murar mot dem som av någon anledning
tvingats fly sitt land. Genom att införa nya grunder
för avvisning och dessutom spärrlistor kan man kon-
statera att muren sluts allt tätare.
Sverige har anslutit sig till ett antal konventioner
för att skydda människors rätt till asyl. Det har också
de flesta av de andra länder som berörs av denna nya
lagstiftning. Erfarenheterna visar dock att tillämp-
ningen är mycket olika i de olika länderna. Därför
verkar det ogenomtänkt att frånsäga sig rätten till en
egen nationell prövning.
Enligt flyktingkonventionen ska var och en ha rätt
att få sin asylansökan prövad på de grunder man
framför. Så kan inte bli fallet om vi bifaller lagförsla-
get. Schengenkonventionen kräver inte heller att
uppehållstillstånd återkallas om en tredjelandsmed-
borgare uppförts på spärrlista, varför en sådan lag-
stiftning framstår som omotiverad.
Fru talman! Inför stora beslut bör en kon-
sekvensanalys göras. Som jag har sagt tidigare känns
denna debatt och de beslut som fattas i denna riksdag
med anledning av detta ärende mer som en formalitet.
För två år sedan skulle vi haft svaren på bl.a. dessa
frågor. Vad kommer det att innebära för Sverige? Hur
många Schengenpoliser ska vi ha? Hur kommer
gränsövervakningen att vara? Hur ska polissamarbe-
tet se ut? Men den konkreta lagstiftningen fanns inte
på riksdagens bord när beslutet fattades.
För att komma åt den organiserade brottsligheten,
narkotikatrafiken och många andra grova brott är det
oerhört viktigt att man har ett bra samarbete mellan
polisen i de olika EU-länderna och att man också har
ett samarbete som ska vara så lite byråkratiskt och så
lite krångligt som möjligt.
Men det är oerhört viktigt att inte bli blind i EU-
samarbetet. I stället för att bygga upp ett område med
fri rörlighet byggs det upp ett kontrollsamhälle, där
människor kontrolleras och registreras i så stor ut-
sträckning att den enskilda individen inte har en möj-
lighet att själv veta vad som blir registrerat och att
själv få upprättelse.
Avslutningsvis vill jag säga att jag givetvis står
bakom alla våra reservationer, men för tids vinning
vill jag endast yrka bifall till reservationerna nr 1, 5
och 7.
Anf. 3 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja kommentera Sven-
Erik Sjöstrands påstående om det odemokratiska i att
vi nu fattar beslut om samarbetets former efter att för
ungefär två år sedan ha tagit ställning Schengenkon-
ventionen.
Sven-Erik Sjöstrand satt inte i riksdagen då, men
det parti han företräder satt i riksdagen även då. Jag
utgår från att Vänsterpartiet noggrant hade analyserat
effekterna av Schengenavtalet, eftersom man röstade
emot. Vi som var för hade noggrant analyserat det.
Det vi nu gör är att vi tar ställning till det praktiska
genomförandet.
Det framgick tydligt att det var fråga om polis-
samarbete och övrigt som vi nu mer i detalj har att ta
ställning till. Jag vill alltså påminna om att Vänster-
partiet år 1998 sade nej till Schengenavtalet. Då kan-
ske man kan ha viss förståelse för att man nu försöker
få det att verka lite annorlunda än vad det egentligen
är. Det är ingenting annat än tillämpningsföreskrifter.
Jag kan också påpeka att vi redan då hade kun-
skap om det stora behov av poliser som fanns. Det
fanns utredningar gjorda. Sedan är det en annan sak
att vissa partier vägrade att tro på vad de utredningar-
na sade.
Anf. 4 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) re-
plik:
Fru talman! Givetvis är det riktigt som Gun
Hellsvik säger att Vänsterpartiet sade nej till medver-
kan i Schengenavtalet år 1998. Jag fanns inte med i
riksdagen då. Jag tror att bl.a. Alice Åström var med i
den debatten. Alice kan inte medverka i debatten i
dag. Jag tror att hon skulle kunna bidra med betydligt
mer kunskap i den här frågan och om vad som sades i
den här frågan 1998 än vad jag kan.
Vad jag också sade i mitt anförande var att vi gär-
na hade sett att man hade gjort en konsekvensanalys
och tagit upp de frågor som vi i dag egentligen ställs
inför, t.ex. resursfrågor inom polisen.
Vi påpekade också den risk som fanns att ett kon-
trollsamhälle skulle byggas upp. Som Gun Hellsvik
kan läsa i våra reservationer har bl.a. i en reservation
föreslagits en parlamentarisk kontroll över registret.
Vi tror att det är oerhört viktigt.
Sedan sade i och för sig en majoritet i riksdagen ja
till Schengensamarbetet. Det får vi ju finna oss i. Men
vi har också rätt att framföra vår kritik av implemen-
teringen och de lagförslag som vi i dag diskuterar.
Anf. 5 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Jag vill än en gång understryka att det
faktiskt fanns en analys av resursfrågan. Det fanns
redovisat hur mycket polisen skulle behöva förstär-
kas. Det fanns också redovisat olika alternativ bero-
ende på om Norge skulle anslutas till Schengen-
samarbetet eller inte.
De partier, inklusive det parti Sven-Erik Sjöstrand
företräder, som har stått bakom de stora besparingar-
na inom polisen ansåg att analyserna gav en överdri-
ven bild. I dag tror jag att även de som då hade denna
uppfattning inser att man kanske då skulle ha lyssnat
och inte skurit ned på det sätt man gjorde.
Anf. 6 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) re-
plik:
Fru talman! Jag kan inte säga så mycket om det.
Det var år 1998, och då fanns jag inte i riksdagen. Jag
har inte gått så långt tillbaka historiskt och tittat på
vad som fanns. Därför tycker jag att det är bra att Gun
Hellsvik, med den långa erfarenhet som Gun Hellsvik
har, kan tillföra debatten denna kunskap. Det är jag
tacksam för.
Anf. 7 INGEMAR VÄNERLÖV (kd):
Fru talman! Kristdemokraterna ser det som natur-
ligt att Sverige nu lever upp till de tidigare åtaganden
som gjordes när riksdagen 1998 godkände Sveriges
anslutning till Schengensamarbetet. Därför står vi till
stor del bakom det betänkande om polissamarbete
m.m. som vi i dag debatterar. Betänkandet grundar
sig dels på förslag från regeringen, dels på motioner
från allmänna motionstiden. I några fall har vi reser-
verat oss, och det är dessa reservationer som jag här
avser att beröra.
Vi tycker att regeringens förslag att svenska staten
ska ersätta skador som uppkommer i samband med
utländska tjänstemäns myndighetsutövning är bra.
Det är bra från den skadelidandes synpunkt. För den-
ne måste det rimligen ur processuell synvinkel vara
lättare att ha skadeståndsanspråk på svenska staten än
att behöva vända sig till den utländske tjänstemannen
personligen. Mot den bakgrunden, att staten är skyl-
dig att ersätta skador som vållas av utländsk tjänste-
man som utövar myndighet här, anser dock kristde-
mokraterna att det är rimligt att JO och JK ska kunna
granska deras tjänsteutövning här. Regeringen hävdar
visserligen i propositionen att när utländska tjänste-
män utövar myndighet här så utövar de det andra
landets myndighet. Enligt majoritetens betänkande-
text utgår därför regeringen ifrån att de utländska
tjänstemännen när de befinner sig i Sverige står under
tillsyn av myndigheterna i sina respektive hemländer
på samma sätt som svenska polismän som utövar
myndighet i en annan Schengenstat är underkastade
JK:s och JO:s tillsyn. Därför har regeringen gjort
bedömningen att de föreslagna reglerna ej bör föran-
leda några ändringar i reglerna om JK:s och JO:s
tillsyn. Dessa vaga antaganden tycker vi är otillfreds-
ställande. Vi vill att regeringen återkommer till riks-
dagen med lagförslag om det som vi här har anfört.
Fru talman! I regeringens proposition föreslås en
ny lag om Schengens informationssystem, SIS, vilket
huvudsakligen är ett spanings- och efterlysningsre-
gister. Detta register består av en nationell enhet för
varje Schengenstat och av en central teknisk stöd-
funktion som är gemensam för Schengenländerna.
Kristdemokraterna menar att enskilda personers rätt
att begära granskning av uppgifter om sig själva hos
den nationella tillsynsmyndigheten klart och tydligt
bör framgå av lagen.
När det gäller polisväsendets förmåga att leva upp
till ett väl fungerande polissamarbete inom Scheng-
enkonventionens ramar anser vi att det krävs ytterli-
gare resurser. T.ex. kommer det att gå åt många po-
lisanställda för att kontrollera pass. På vissa håll kan
gränskontrollverksamheten förväntas kräva extra
stora insatser, t.ex. på Gotland och på de flygplatser
som har en mer omfattande internationell trafik. Om
inte extra resurser tillförs polisen inför det viktiga
samarbetet fruktar vi att polisens prekära situation
kommer att ytterligare förvärras med anledning av det
redan kärva ekonomiska läget samtidigt som vi i
landet har polisbrist, till viss del beroende på några
års obefintlig polisutbildning. Även om polisen skulle
få merparten av de medel som i vårpropositionen
föreslås tillföras rättsväsendet framstår de ändå inte
som tillräckliga.
Fru talman! Den omfattande narkotikabrottslig-
heten är ett allvarligt problem inom EU. Vi anser att
kampen mot knarket måste intensifieras. En fram-
komlig väg kan vara att polisbyrån Europol på detta
område ges vidgade befogenheter. Det är därför vik-
tigt att Europol byggs ut till en effektiv enhet för
gemensam bekämpning av grov internationell krimi-
nalitet. Personal inom Europol bör kunna medverka i
operationer när det gäller t.ex. spaningsarbete mot
grov gränsöverskridande brottslighet. Europol bör
underkastas demokratisk kontroll. Om Europols verk-
samhetsområde utvidgas är detta extra viktigt.
Vi anser även att samarbetet på det straffrättsliga
området bör intensifieras. Den organiserade brottslig-
heten måste kunna mötas med regler som är gemen-
samma i EU:s medlemsländer. De gemensamma
reglerna bör utformas som minimiregler. Det an-
kommer sedan på varje land att själv bestämma om
de egna reglerna ska vara strängare. För vissa brott är
det vi här förespråkar särskilt angeläget, t.ex. den
motbjudande sexhandeln med kvinnor och barn.
Straffen för dylika brott är i vissa medlemsländer
alldeles för låga. Vidare måste straffrätten anpassas
till den tekniska utvecklingen, så att t.ex. pedofiler
kan lagföras när de sprider barnpornografiskt materi-
al.
Fru talman! Kristdemokraterna står givetvis bak-
om alla reservationer där vi finns med, men för att
måna om tiden nöjer jag mig med att yrka bifall till
reservation 18.
Anf. 8 SIW PERSSON (fp):
Fru talman! Folkpartiet har alltid varit en stark
anhängare av EU och kommer så att förbli för att man
i framtiden gemensamt ska arbeta för ett totalt Euro-
pa.
Vi står bakom det mesta i denna proposition. Men
det är några saker som vi inte är överens med majo-
riteten om, och vi har några reservationer i betänkan-
det. Vi står naturligtvis bakom alla de reservationer
där Folkpartiet finns med. Men jag kommer att yrka
bifall endast till reservation 16.
Som vi vet är bakgrunden till Schengensamarbetet
att vi vill ha fri rörlighet för personer inom EU. Det är
en av grundstenarna. Men vi vet också att det kom-
mer att vara både laglydiga och kriminella personer
som kommer att utnyttja dessa fria rörligheter.
Detta avtal går som vi vet ut på att successivt av-
veckla personkontrollerna vid de gemensamma grän-
serna och utveckla det polisiära och rättsliga samar-
betet som kommer att behövas.
Jag ska läsa lite grann ur Europols årliga rapport
från 1998 om organiserad brottslighet inom EU. Vi
har nyligen fått ta del av den öppna delen. Av för-
klarliga skäl så är ju det mesta hemligt. Detta är ingen
rolig läsning.
Kriminalitet känner ju, som ni vet, inga gränser.
Men där står det bl.a. att nivån på den organiserade
brottsligheten stiger, och det gäller alla medlemssta-
ter. Det har varit en klar ökning av utländskt inflytan-
de när det gäller grupper som håller på med organise-
rad brottslighet jämfört med aktiviteterna när det
gäller de grupper inom EU som håller på med organi-
serad brottslighet. Det är en ökande trend mot mindre
grupper i stället för större monolitiska grupper, som
det heter. De har mycket lättare att jobba, men de är
naturligtvis också mycket lättare för samhället att
komma åt. På tre områden är det en klar ökning. Det
gäller den illegala immigrationen. Det gäller män-
niskohandeln, dvs. den internationella handeln med
kvinnor och barn. Och det gäller penningtvätt.
Man markerar också att användandet av teknisk
utrustning har ökat dramatiskt. Det gäller alltså att
komma ihåg att de kriminella grupperna i en alltmer
ökande takt är involverade i den illegala immigratio-
nen och i handeln när det gäller kvinnor och barn i
akt och mening att använda dessa i prostitutionen.
Den s.k. high tech-kriminaliteten ökar också väldigt
starkt, och den är mycket betydelsefull.
Bedrägerierna mot de finansiella intressena inom
EU ökar också.
Allt det här gör naturligtvis, fru talman, att det
ställs krav på att man inom EU verkligen använder
effektiva medel, att man samarbetar på ett vettigt sätt.
Samtidigt måste man komma ihåg att det gäller att
ha system som kontrollerar ordentligt och som också
sätter åt dem som missbrukar sin makt. Därför hade
vi i Folkpartiet en motion om att JO och JK skulle
kunna få syna de utländska poliserna lika väl som
man synar de svenska poliserna. Tyvärr fick vi inte
majoritet för vårt förslag om att man skulle ha en lag
om detta. Därför har vi reserverat oss i den delen.
Schengens informationssystem är i stora delar ett
väldigt bra system. Och det krävs ju. Ska man kunna
komma åt dem som begår kriminella handlingar
måste man också ha ett system som katalogiserar och
som man kan analysera. Det här är ju i stort ett be-
ställningssystem.
Men än en gång blir det en konflikt med den en-
skilda personens integritet. Därför hade vi ett förslag
om att man som person skulle kunna begära att få ut
uppgifter om sig själv hos den nationella till-
synsmyndigheten. Vi begärde ett lagförslag. Tyvärr
fick vi inte majoritet för det heller, vilket gör att vi
har en reservation på det området.
Möjligheten att kroppsvisitera och göra husrann-
sakan när man misstänker någonting när det gäller
dem som kommer in i landet väckte stark kritik i
remissomgångarna. Regeringen har därför sagt att
man inte kommer med ett förslag om det här i propo-
sitionen, men man ska tillsätta en utredning.
För att understryka vikten av att det är bråttom
ville vi att det skulle stå att det skulle hända snabbt.
Tyvärr fick vi inte rätt där heller. Denna gång blev
det en reservation, men vi hoppas verkligen att utred-
ningen snabbt kommer till stånd.
Eftersom det här är områden som är allvarliga och
berör så många människor har vi i Folkpartiet i vår
partimotion föreslagit att det kanske inte är så bra att
man har det kvar inom den tredje pelaren. I stället ser
man till att man för över det mellanstatliga samarbetet
när det gäller att bekämpa den internationella brotts-
ligheten till den första pelaren. Det ger en större
tyngd, och det ger bättre möjligheter att komma över-
ens. Det var därför, fru talman, som vi skrev den
motionen, Jag kommer också att yrka bifall till reser-
vation 16.
En sak till vill jag nämna. Det gäller åtgärder mot
narkotikabrottsligheten. Det kan aldrig lämnas till-
räckligt mycket resurser till att bekämpa drogproble-
matiken. Det är sådana pengar i omlopp att det är
svårt att förstå hur mycket pengar det ger för dem
med rymligt samvete eller inget samvete alls som
utnyttjar andra människors beroendeställning.
Ett sätt att komma åt det är att vidga möjligheter-
na för Europol. Men det kräver att polis och tull sam-
arbetar mer effektivt än vad de gör i dag och att man
också får gemensamma register och naturligtvis också
gemensamma styrkor att sätta in när det behövs. Sist
men inte minst är det viktigt att man ser till att man
får ett förebyggande arbete som är värt namnet. Det
gäller också rehabiliteringen.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servation 16.
Anf. 9 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) re-
plik:
Fru talman! Om jag inte hörde fel sade Siw Pers-
son att det behövs ett informationssystem. Jag tolkar
det som att man i Folkpartiet ändå är ganska positiv
till en utbyggnad av SIS och tycker att det behövs
bl.a. mot den organiserade brottsligheten.
Men är inte Siw Persson rädd för att det också
kommer att innebära ett kontrollsamhälle och att
många enskilda personer kommer att ha stora pro-
blem att begära en granskning? Jag vet att för Folk-
partiet är dessa frågor profilfrågor. Jag vet också att
Folkpartiet ligger ganska nära oss i Vänsterpartiet när
det gäller flyktingfrågor och flyktingpolitik.
Ser inte Siw Persson denna rädsla för att det kan
bli ett kontrollsamhälle? Anser inte ni i Folkpartiet att
vi bör ha en parlamentarisk kontroll över dessa re-
gister?
Anf. 10 SIW PERSSON (fp) replik:
Fru talman! Jo, det är alltid en risk när man ska
kontrollera andra människor. Det är därför alltid lika
viktigt att man ser till att den person som kan bli
utsatt har en möjlighet att få reda på vad som försig-
går.
Det är just därför vi i Folkpartiet tillsammans med
kd och m har skrivit den här reservationen. Det hade
varit befriande om vänsterpartisterna också hade varit
med på den, för då hade de levt upp till det de säger,
att det är viktigt att man bevakar den enskilde perso-
nens integritet.
Anf. 11 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) re-
plik:
Fru talman! Samtidigt är det väl så att ni inte har
något emot själva Schengens informationssystem. Ni
gör en markering med reservationen.
Jag vet att för Folkpartiet är ju flyktingfrågorna
annars väldigt angelägna, och jag tycker att ni för en
bra politik. Jag förstår egentligen inte varför ni inte
ställer er bakom vår reservation om en parlamentarisk
kontroll.
Anf. 12 SIW PERSSON (fp) replik:
Fru talman! Man ska inse att det inte är självklart
att den parlamentariska kontrollen är den bästa. Den
bästa kontrollen är alltid att den enskilda personen har
rätt att bevaka sina intressen. När någon tjänsteman i
sin tjänsteutövning begår ett fel ska det vara ett straff
som verkligen är ett straff. Man ska inte stryka med-
hårs.
Anf. 13 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Miljöpartiet var emot att Sverige un-
dertecknade Schengenkonventionen i december 1996.
Vi avslog också regeringens förslag när riksdagen
skulle godkänna detta våren 1998. Våra huvudargu-
ment emot var att konventionen band upp Sverige att
ingå i det gigantiska registersystem som förkortas
SIS, Schengen Information System. Där lagras många
uppgifter, som också är resurskrävande att hantera.
Vi tyckte även att det blev mycket strängare regler
för s.k. tredjemedborgare, de som inte har medlem-
skap i EU eller är anslutna.
Vi tyckte likaså att slopandet av personkontrollen
av EU-medborgare var fel väg att gå. Man pratade
också om kompensatoriska åtgärder. Länge var det
ingen som visste vad kompensatoriska åtgärder
egentligen innebar. Det var det som var nackdelen
med hela det här förfarandet. När det gällde en
grundlig diskussion om vad det egentligen konkret
innebar var det ingen som egentligen visste det på
detta stadium, när det började.
Först i mars 2001 kan Sverige anslutas. Först då
ser vi konsekvenserna, så det är ett väldigt utdraget
förfaringssätt som verkligen drabbar människor. Men
ingen vet egentligen förrän långt senare, kan man
säga.
De kompensatoriska åtgärderna blir hela tiden
nya. Steg för steg kommer de att presenteras. De är
mer omfattande, mer inskränkande för den enskilde
personen. Det verkar hela tiden så positivt med fri
rörlighet. Jag har sagt det förut. Det verkar så väldigt
bra. Men i själva verket skulle de orden ersättas med
vad de verkligen innebär, och det är hemlig kontroll
av medborgarna.
Nu ska vi alltså godkänna en följdlagstiftning som
har utarbetats av regeringen. Först funderade vi i
Miljöpartiet över om vi över huvud taget skulle vara
med i en följdlagstiftning eftersom vi har den åsikt
jag sade. Men eftersom en majoritet har beslutat att vi
ska vara med i Schengensamarbetet har vi ändå fått
engagera oss i dessa lagar och regleringar. Vi försö-
ker att justera de, som vi tycker, värsta felaktigheter-
na.
Jag går nu in på de reservationer som Miljöpartiet
har till detta betänkande och de förändringar vi vill
ska åtgärdas.
Först har vi registersystemet, SIS. Det finns en
spärrlista för vissa medborgare. Det räcker om dessa
personer, som det står, "utgör ett hot mot allmän
ordning och säkerhet". Vi tycker att denna mening,
"hot mot allmän ordning och säkerhet", är väldigt vag
och ger utrymme för subjektiv tolkning. Vi kräver en
grundligare bedömning innan avvisning kan ske. Men
av en artikel i Schengenkonventionen följer att Sveri-
ge och övriga Schengenstater åtar sig skyldighet att
vägra tillträde för en utlänning som förts upp på den
s.k. spärrlistan.
Sedan kommer vi över till viseringar. Sverige har
fått åta sig att kräva visum av otroligt många fler
länder än vi hade från början. Vi har alltså överlåtit
beslutanderätten och, kan man nästan säga, myndig-
hetsutövningen till andra Schengenländer. Vi har
förbundit oss att införa visumtvång i fråga om dessa
länder. Regeringen föreslår att en bestämmelse införs
vilken innebär att en enhetlig visering som har utfär-
dats av en behörig myndighet i en Schengenstat även
gäller i Sverige. Regeringen ska även ges möjlighet
att ingå avtal med annan Schengenstat, om den staten
ska representera Sverige vid beviljandet av visering-
ar. Inget enskilt land kan avskaffa visumtvånget från
något av de länder som finns upptagna på en lista
över visumpliktiga länder, eftersom visum till ett land
i praktiken kommer att gälla hela EU. Endast 20 län-
ders medborgare slipper visum för att inresa i EU.
Den här spärrlistan i Schengens informationssys-
tem gör att man också kan återkalla uppehållstill-
stånd. Vi vill att Sverige bedömer självständigt, inte
schablonmässigt. Miljöpartiet anser i likhet med Sve-
riges advokatsamfund att det är anmärkningsvärt att
ett starkt nationellt intresse i en annan Schengenstat
för att en person inte ska beviljas uppehållstillstånd i
det landet ska vara tillräckligt för att återkalla ett
uppehållstillstånd i Sverige.
När det gäller gränsöverskridande övervakning
kommer vi numera att tillåta att tjänstemän inom
polis och tull får arbeta på svenskt territorium och får
även medföra sina tjänstevapen. Om dessa tjänstemän
skadar någon person på svenskt territorium är svens-
ka staten ersättningsskyldig utan att det kan ske nå-
gon tillsyn av deras utövande såsom vi har för andra
tjänsteman som bedriver liknande verksamhet i Sve-
rige - JK och JO.
Miljöpartiet anser att man inte kan godkänna detta
på dessa grunder. Om svenska staten ska få skade-
ståndsskyldighet för utländska tjänstemäns handlande
och det ska ersättas av svenska staten måste dessa
naturligtvis stå under tillsyn. Vi vill över huvud taget
inte att de ska bedriva sin tjänsteutövning här.
Många gånger när vi får information från Justitie-
departementets tjänstemän till justitieutskottet sägs
det att gränsen för samarbetets djup går vid att vi inte
ska överlåta myndighetsutövning till andra för att
utövas på svenskt territorium. Men det har vi nu
gjort! Dessutom avsäger vi oss egentligen självbe-
stämmande över våra egna gränser.
Det finns också i Schengens informationssystem
otroligt många mixade uppgifter som gör det hela
väldigt svåröverskådligt och svårhanterligt. Och of-
fentlighetsprincipen inom Schengen saknas. Det finns
spaning och efterlysning av personer, föremål och
fordon, och det gäller inte endast av brottslingar utan
även andra personkategorier, t.ex. asylsökande. Jag
vet att redan Europols register, som hanteras av Rik-
skriminalen, är otroligt resurskrävande och rörigt,
som man säger, och det är svårt att få ut någonting
vettigt av det. Det här registret är än värre.
När det gäller registeruppgifter anser Miljöpartiet
i likhet med Datainspektionen att det direkt ska fram-
gå av lagen om Schengens informationssystem vad
som ska gälla för enskildas rätt att ta del av uppgifter
som sig själv i SIS.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2,
4 och 6.
Jag vill också kommentera Gun Hellsviks tal om
resurser. Jag kan instämma i det, och det har jag gjort
hela tiden. Det är faktiskt ett av skälen till att vi är
negativa till att vi ansluter oss till Schengensamarbe-
tet. Det kräver otroliga resurser. Det är inte så lätt
som Gun Hellsvik här sade, att vi hade trovärdiga
utredningar. Jag jagade utredningar som kunde be-
skriva hur mycket det kostar, hur mycket resurser
som ska utgå till Schengensamarbetet. Jag fick en
rapport från Statskontoret. Det var den som hade
gjorts mest grundligt. Där sade man: Vi kan inte veta
alls. Det beror på vilka krav som ställs på Sverige. De
kraven kommer att utformas efter flera inspektions-
rundor i Sverige.
Men vi fick bygga om flygplatser, vi får anställa
mycket mer folk för att se till de yttre gränserna. Vi
får också en stor kostnad för IT-installationen för
register och bevakningen dygnet runt för att kunna
lämna ut uppgifter från registret och tolka de mixade
uppgifterna. Visst kostar det. Vi tyckte från Miljö-
partiet att de pengarna skulle kunna användas mycket
bättre här inom den svenska polisen än i detta alter-
nativ.
Det är en fråga till som inte har behandlats. Vi har
fått ett brev från Hugo Tiberg, som är professor i
sjörätt och annan transporträtt, till utskottet. Jag har
berört det i diskussionerna inför avtalsskrivningen
och inför att vi antog det här i riksdagen. Det gäller
de yttre gränserna, hur många problem som kan upp-
komma där, inte minst med vår långa sjögräns samt
allt det fritidsbåtsfolk som finns här på sommaren.
Det är inte alls reglerat. Enligt konventionsartiklarna
ska dessa människor kontrolleras precis som vid yttre
gränskontroll. Det blir väldigt bökigt och konstigt.
Det finns inte ett ord om hur det ska skötas, men
enligt konventionstexten ska det göras. Vi har inte
behandlat detta i utskottet över huvud taget.
Det behövs samarbete, och det har vi diskuterat
nog i utskottet. Visst måste vi ha samarbete om
brottsligheten, men detta är den sorts institution som
gör att man skulle ha kunnat gå smidigare till väga än
vad som görs i Schengentraktaten.
Tack, fru talman.
Anf. 14 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Först ett litet påpekande. Det fanns
inte bara en utredning, den från Statskontoret. Det
fanns också en utredning från Rikspolisstyrelsen som
visade på de stora resursbehoven. Sedan lyssnar man
tydligen på det man vill lyssna på.
Kia Andreasson säger att resurser behövdes till
den vanliga polisen. Ja, Kia Andersson och hennes
parti ställde sig bakom alla besparingar på polisen på
den tiden.
Vad jag egentligen skulle vilja få fram nu är den
beklämdhet jag känner när jag hör Kia Andreasson
lägga en så negativ klang i begreppet fri rörlighet,
något som för mig i högsta grad är eftersträvansvärt.
Jag tycker att det skulle vara rätt intressant att
tänka oss tillbaka till 50-talet när Sveriges riksdag
och parlamenten i övriga Norden, på initiativ från
Nordiska rådet, fattade ett beslut som egentligen
motsvarar Schengen, nämligen den nordiska passu-
nionen. Då slapp vi att använda pass, då skapade vi
fri rörlighet inom Norden. Jag har inte gått tillbaka
och läst protokollen från riksdagsdebatten då, och
Miljöpartiet var inte med i riksdagen på den tiden,
fanns inte som parti.
Jag hoppas att ingen i dag behöver skämmas över
att de då uttalade sig negativt om den fria rörligheten.
Kia Andreasson måste nog tillstå att vi i Norden
knappast har fått ett kontrollsamhälle trots att vi har
och har haft polissamarbete över gränserna, trots att
vi har informationsutbyte mellan länderna, trots att vi
har ett tullsamarbete. Nu utvidgar vi det för männi-
skan eftersträvansvärda, att få röra sig fritt.
Anf. 15 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Vi i Miljöpartiet är mycket positiva
till det nordiska samarbetet och det som sker där. Vi
har hävdat att man skulle kunna börja med att göra
mera inom det nordiska samarbetet.
Men det nordiska samarbetet är inte jämförbart
med Schengensystemet. Det gäller ju så många andra
länder med annan kulturbakgrund och med en annan
lagstiftning. Vi har ganska likartade förhållanden i
Norden. Det är det som ligger till grund och som gör
det lättare att ha särskilda regler för det nordiska
samarbetet.
Historiskt sett var det Beneluxländerna, Frankrike
och Tyskland som ville ha en zon med passfrihet,
precis som i det nordiska samarbetet. Det var ett rim-
ligt krav. De kunde då använda den modell som vi
hade använt tidigare. Men att blanda in övriga stater i
detta samarbete ställer till besvär, därför att vi är så
olika. Vi har så olika grunder.
Jag vill bara nämna några punkter som Gun
Hellsvik mycket väl känner till. Det gäller bl.a. synen
på narkotika och på prostitution och vad Schengen
leder till för handeln med kvinnor och barn.
Införandet borde inte ske på detta snabba sätt utan
att man riktigt är medveten om konsekvenserna. Det
är det som är det negativa i hanteringen.
Anf. 16 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Det var mycket intressant att höra att
Kia Andreasson beskriver sin rädsla för Schengen
med att länderna har olika kulturbakgrund. För mig är
det berikande att vi är öppna och möts i våra likheter
och olikheter. Jag är inte rädd för de olikheter som
finns. Tvärtom, där finns den positiva och utvecklan-
de utmaningen.
Min förhoppning är att den fria rörligheten på sikt
ska sprida sig mycket längre än den begränsning som
vi fortfarande kommer att ha genom Schengen.
Anf. 17 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! När det gäller kulturspridningen och
utbytet är Miljöpartiets synpunkt att de är globala,
och att de är - jag instämmer i de orden - berikande
och på alla sätt positiva. Men för att det ska bli kul-
turspridning behöver man inte instifta Schengen som
då utesluter andra kulturbärande inslag från att kom-
ma in i EU-gemenskapen, vilket faktiskt blir effekter-
na av Schengensamarbetet.
Anf. 18 MÄRTA JOHANSSON (s):
Fru talman! Det är nästan så att jag är beredd att
instämma i Gun Hellsviks lovsång till Schengen. Jag
tycker också att detta är ett mycket stort beslut, och
jag tror att det är bra för Sverige att komma med.
Det var den 16 april 1998 som vi hade den stora
Schengendebatten här i kammaren. Dagens diskus-
sion gäller, som tidigare har sagts här, de förslag till
lagändringar från regeringen som behövs för att vi
ska kunna bli operativa medlemmar i Schengen-
samarbetet.
Förslaget gäller också ett avtal som Sverige har
ingått med Danmark om polisiärt samarbete i Öre-
sundsregionen.
Lagrådet har yttrat sig över regeringens förslag,
och regeringen har följt de synpunkter som Lagrådet
har haft. Utskottet har också inhämtat yttrande från
konstitutionsutskottet, socialutskottet och socialför-
säkringsutskottet, och även dessa har tillstyrkt rege-
ringens förslag.
Till de 24 hemställanspunkterna i betänkandet har
det fogats 18 reservationer, och jag tänker beröra de
olika förslagen samtidigt som jag kommenterar de
flesta av reservationerna.
Jag börjar med det polisiära samarbetet och den
nya möjligheten till gränsöverskridande övervakning
och förföljande. Huvudregeln är att det krävs sam-
tycket av behörig svensk myndighet för att interna-
tionell polis ska kunna vidta dessa åtgärder. Endast
om det är mycket brådskande får åtgärderna vidtas
utan föregående samtycke, och då krävs det att an-
mälan om att gränsöverskridande skett görs till be-
hörig svensk myndighet så fort som möjligt och att
den inte får pågå längre än fem timmar.
Om svensk myndighet begär att övervakningen
ska upphöra ska detta ske omedelbart.
Miljöpartiet har avgett en reservation - som Kia
Andreasson här har pratat för - där man är tveksam
till att utländska tjänstemän ska tillåtas utföra gräns-
överskridande övervakning och att de dessutom ska
tillåtas att bära tjänstevapen. Men dessa förutsätt-
ningar fanns med redan när vi 1998 beslutade att
ansluta oss till Schengenkonventionen, och riksdagen
fattade dessutom detta beslut med kvalificerad majo-
ritet.
I det här sammanhanget bör vi också nämna det
förslag till godkännande av ett avtal med Danmark
om polissamarbete i Öresundsregionen som innebär
att när en svensk polis följer efter en person i Dan-
mark begränsas rörelsemöjligheten till 25 kilometer
från Öresundsförbindelsens slut. Sverige har inte
infört motsvarande begränsning för danska poliser
därför att vi vill att alla utländska poliser ska be-
handlas lika.
I den föreslagna lagen införs en bestämmelse om
att de utländska poliser som kommer till vårt land är
skyldiga att följa svensk lag. De ska enligt konven-
tionen vara likställda med svenska poliser när det
gäller straffrättsligt skydd, ansvar och skadestånd.
I en reservation från de borgerliga partierna,
Vänstern och Miljöpartiet vill man att JO och JK ska
kunna granska utländska polisers tjänsteutövning -
Ingemar Vänerlöv har talat om detta. Men enligt
regeringens förslag och utskottets tillstyrkan är dessa
poliser enligt konventionen underkastade sitt hem-
lands bestämmelser likaväl som när svenska poliser
utövar myndighet i en annan Schengenstat, då är det
JO och JK som kontrollerar dem. Därför behövs det
inga regeländringar.
Så över till SIS, datasystemet som blir ett hjälp-
medel för Schengenstaterna där en stat kan lägga in
en s.k. rapport med begäran om att en person som är
efterlyst i detta land ska kunna utlämnas om han på-
träffas i ett annat Schengenland. Uppgifterna i SIS får
bara avse personer, fordon och föremål. Uppgifterna
vad gäller personer får bara avse identitetsuppgifter
och en uppgift om huruvida personen är beväpnad
eller kan tänkas tillgripa våld.
Varje land utser en myndighet som ska ha huvud-
ansvaret för att den nationella enheten fungerar. Des-
sa myndigheter kallas för Sirenekontor - en besvärlig
och lång förkortning. Rikspolisstyrelsen ska vara
personuppgiftsansvarig. De myndigheter som kan få
tillgång till registret är åklagarmyndigheter, polis-
myndigheter, Tullverket, Statens invandrarverk och
kustbevakningen. Som tillsynsmyndighet för det
svenska registret föreslås Datainspektionen.
När det gäller denna punkt finns det två reserva-
tioner. Den första är signerad av Gun Hellsvik m.fl.
som vill att enskilda personers rätt att begära gransk-
ning av uppgifter om sig själva klart bör framgå av
lagen. Men i Schengenkonventionen ska nationell rätt
gälla. Av detta följer att det i den svenska personupp-
giftslagen finns bestämmelser som reglerar den en-
skildes rätt att ta del av information om sig själv.
Regeringen föreslår inte att andra regler än perso-
nuppgiftslagens ska gälla. Detta innebär att om någon
så begär ska uppgifter lämnas ut, såvida de inte är
sekretessbelagda.
Vänstern och Miljöpartiet vill bl.a. i en reserva-
tion ha ett parlamentariskt kontrollorgan för informa-
tionssystemet. Man tycker inte att Datainspektionen
räcker som tillsynsmyndighet. Men Datainspektionen
har denna uppgift vad gäller både polisregistret och
Europols register. Konstitutionsutskottet, som har
yttrat sig över detta, anser liksom regeringen att det
inte behövs något parlamentariskt organ. Utskottet
instämmer i detta.
"Straffprocessuella tvångsmedel i gränskontroll-
verksamheten" är rubriken på nästa reservation. Här
vill man att regeringen skyndar på utredningen om
integritetsfrågorna. Utskottet konstaterar att regering-
en är i färd med att ta ett samlat grepp vad gäller de
viktiga integritetsfrågorna. Direktiven till denna ut-
redning beräknas bli klara nu under senvåren. Ut-
skottet konstaterar också att frågan om tvångsmedel
ska ingå i denna utredning. Vi får avvakta resultatet.
Sedan gäller det en reservation vars rubrik lyder
"Den inre utlänningskontrollen", något som i huvud-
sak regleras av bestämmelserna i utlänningslagen.
Enligt den lagen är en utlänning skyldig att på begä-
ran av polisman visa upp sitt pass eller andra hand-
lingar som visar att han eller hon har rättighet att
vistas i landet.
Rikspolisstyrelsen har i samråd med Invandrar-
verket utarbetat föreskrifter för polisens handhavande
av denna verksamhet. Syftet med kontrollerna är i
första hand att spana efter personer för vilka det finns
ett avvisnings- eller utvisningsbeslut. Man ska dess-
utom kontrollera att utlänningen inte arbetar i Sverige
utan föreskrivna tillstånd.
Vänstern och Miljöpartiet säger i sin reservation
att de kompensatoriska åtgärderna har fått alltför stor
tyngd och att detta kommer att drabba svenska med-
borgare med utomnordisk bakgrund. Socialförsäk-
ringsutskottet säger i sitt yttrande om detta att det
synes ofrånkomligt att verksamheten med inre utlän-
ningskontroll måste öka i omfattning.
Vårt land är i dag ett mångkulturellt land där in-
vånarna skiljer sig från varandra såväl till namn som
till utseende och kanske även vad gäller språket.
Kontrollen måste utgå från detta förhållande. Utskot-
tet anser inte att det finns anledning att befara att
ökad kontroll leder till diskriminering men förutsätter
att regeringen noga följer hur verksamheten utvecklas
och vid behov vidtar åtgärder.
I artikel 5 i Schengenkonventionen anges att en
utlänning kan beviljas vistelse upp till tre månader
om han har giltigt pass och giltig visering, om sådan
krävs, och inte finns på spärrlista. Med "utlänning"
menas i detta fall en person som inte är medborgare i
någon av EU:s medlemsstater eller i någon av de
stater som deltar i Schengenarbetet. Regeringen före-
slår en ändring i utlänningslagen som innebär att en
utlänning får avvisas om han inte uppfyller Scheng-
enreglernas inresekrav. Någon skyldighet att avvisa
en utlänning som inte uppfyller kraven finns inte.
En bedömning ska ske i varje enskilt fall. Den
som har rätt till asyl enligt Genèvekonventionen ska
inte avvisas med hänvisning till de nya reglerna.
När får då ett uppehållstillstånd återkallas? Detta
anges i utlänningslagen och får ske om utlänningen
har rapporterats på spärrlista eller medvetet lämnat
felaktiga uppgifter eller om det finns mycket starka
skäl för en annan Schengenstat att kräva ett återkal-
lande. De myndigheter som ska tillämpa reglerna
måste göra en bedömning från fall till fall eftersom
det är en mycket ingripande åtgärd. För den som
vistats i landet i fyra år eller mer får återkallelse en-
dast ske om synnerliga skäl föreligger.
I reservation nr 12, som Gun Hellsvik yrkat bifall
till, handlar det om resurser. Man påpekar där, helt
riktigt, att det kostar pengar att få delta i Schengen-
samarbetet och att regeringen måste beakta detta i sitt
budgetarbete.
I måndags deltog jag i ett sammanträde med po-
lisstyrelsen i Västra Götaland. Vi fick en grundlig
genomgång av planeringen inför det operativa
Schengensamarbetet. Vi har ju i vår del av landet ett
antal flygplatser och en mycket lång kuststräcka.
Personalrekryteringen är i full gång - det gäller då
inte bara poliser utan också i stor utsträckning ci-
vilanställda - och visst krävs det tankemöda och visst
krävs det resurser.
I vårpropositionen föreslås det, som vi alla vet, en
betydande ökning av ramen för rättsväsendet. Hur det
här ska fördelas beslutar vi i denna kammare till hös-
ten. Till slut ankommer det på Rikspolisstyrelsen att
fördela medlen inom polisen.
Reservanterna anser att tillförda medel i vårpro-
positionen är otillräckliga. Men det är, som vi alla
vet, oppositionens privilegium att alltid tycka att det
är för lite. Vi får väl se hur långt de tusen miljoner
som nu är "nya, friska pengar" räcker. Behoven är
stora; det vet även jag.
När det gäller Europol finns det tre reservationer.
Miljöpartiet säger i en reservation att de vill att man
verkar för att Europol ska avskaffas. Gun Hellsvik
m.fl. har en reservation om att regeringen bör få i
uppdrag att verka för en utvidgning om Europol.
Vänstern och Miljöpartiet har en reservation om att
man bör verka för att det inrättas ett särskilt kontrol-
lorgan med parlamentariska inslag, som Sven-Erik
Sjöstrand har talat om.
Utskottet är positivt till Europols utveckling. Eu-
ropol är ett mycket viktigt organ för att bättre komma
till rätta - jag vågar inte säga bara komma till rätta -
med den organiserade brottsligheten.
Vid mötet i Tammerfors med regeringscheferna
antogs ett antal punkter för att ytterligare effektivisera
kampen mot organiserad kriminalitet. Arbetet pågår
för högtryck i olika arbetsgrupper. Vi bör avvakta en
tid för att kunna avläsa resultatet innan man föreslår
ytterligare förändringar.
Narkotikabrottsligheten behandlas också. I en re-
servation säger man att kampen måste intensifieras. I
det fallet finns det inga delade meningar. Ministerrå-
det har tillsatt en arbetsgrupp mot olaglig handel med
narkotika där Sverige deltar aktivt. Bl.a. har man
föreslagit att polisen i EU:s medlemsländer ska vara
skyldig att göra kemiska analyser på beslagtagen
narkotika och ge sina kolleger i medlemsländerna del
av provresultaten.
Vad gäller narkotiska läkemedel innebär Scheng-
enkonventionen att en resenär får medföra narkotiska
läkemedel för medicinsk behandling under förutsätt-
ning att en behörig myndighet i hemlandet utfärdat ett
särskilt intyg.
Mängden läkemedel får omfatta maximalt 30 da-
gars förbrukning. I Sverige har vi strängare regler.
Man får medföra läkemedel för högst fem dagar.
Utskottet har tidigare behandlat denna fråga och be-
gärde då ett tillkännagivande från riksdagen till rege-
ringen om att Sverige skulle verka för en ändring av
Schengenreglerna. Regeringen bedömer nu att det
med kravet på ett intyg från en behörig myndighet
faktiskt kan bli en bättre kontroll än i dag. Socialut-
skottet har yttrat sig i denna fråga och tillstyrker,
liksom justitieutskottet, regeringens förslag med mo-
tiveringen att detta ger en möjlighet till fri rörlighet
även för svårt sjuka människor.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till hem-
ställan i betänkandet och avslag på samtliga reserva-
tioner.
Anf. 19 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Först vill jag justera mitt tidigare yr-
kande på bifall till reservationer. Jag vill yrka bifall
till reservationerna 2, 3 och 5. Jag hade gått efter det
justerade betänkandet. Det har ändrats nu.
Jag vill kommentera frågan om rätten att ta del av
uppgifter om sig själv i datasystemet.
Datainspektionen, som ska vara tillsynsorgan, har
själv i sitt remissvar sagt att det hade varit mycket
bättre om det hade framgått direkt av lagen om
Schengens informationssystem vad som ska gälla om
det uppkommer konflikter.
Vad är skälet till att man inte kunde bifalla Data-
inspektionens krav?
Jag vill också kommentera det Märta Johansson
sade när det gäller avvisning och återkallelse av till-
stånd att vara här i landet, nämligen att det ska vara
prövning i varje enskilt fall. Då är vi ju överens. Var-
för kunde inte det framgå? Det finns ändå i konven-
tionen en text och en förbindelse som säger att man
skulle kunna göra på annat sätt och att det kunde
räcka med spärrlista. Varför framgår det inte tydligt
att det ska tolkas så som Märta Johansson säger?
Anf. 20 MÄRTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller Datainspektionen och
deras önskemål har jag faktiskt ingen uppgift, så jag
kan inte ge något svar på det.
Det här har regeringen sagt, och utskottet har tagit
det. Vi har inte hört ett ljud om att detta inte skulle
vara passligt.
När det gäller avvisning och Genèvekonventionen
så är det ju konventionen vi har anslutit oss till.
Jag vet inte om det var det Kia Andreasson mena-
de - att vi inte släpper in folk.
Anf. 21 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! När det gäller Datainspektionens re-
misser förutsätter jag att man läser remissvaret och
tittar noga på vad som sägs och bedömer det. Det är
ju ett väldigt bra institut vi har i Sverige att de som är
berörda av ett förslag får komma med förslag till
förbättringar. Jag tycker att svaret hänger lite i luften.
Märta Johansson ger referens till en annan kon-
vention. Det är ju därför det blir komplicerat, när det
står olika texter i olika konventioner som man kan
referera till. Därför bör det framgå klart vad som
gäller om det skulle uppstå en konflikt.
Anf. 22 MÄRTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har inte författat texten, och jag
tycker nog att det är tillräckligt det som står.
Anf. 23 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) re-
plik:
Fru talman! I mitt inledningsanförande tog jag
upp en del frågor som jag tänkte ställa till Märta Jo-
hansson. Jag sade bl.a. att det verkar vara en ganska
formell debatt vi har här i kammaren i dag. Min första
fråga är: Anser Märta Johansson att det är en bra
demokratisk ordning att först besluta om en anslut-
ning och två år senare få redovisat vad detta anslu-
tande innebär? Tycker Märta Johansson att det är så
vi i parlamentet ska förvalta förtroendet som folkval-
da?
Vi som har varit kritiska till Schengen kan känna
att vi inte kan förändra någonting just nu. Det sägs
också i svaret i betänkandet att vi inte kan förändra
mycket. Det är snarare så att vi i Sverige ska leva upp
till gjorda åtaganden.
Hur ser Märta Johansson på frågan om demokrati
och att vi ska leva upp till gjorda åtaganden?
Anf. 24 MÄRTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Det var klart den 16 april 1998 att det
var ramavtalet vi tog. Detaljerna skulle utformas
senare. Man kan kanske tycka att det är bättre att ha
allting på bordet när man fattar beslut. Det kan även
jag tycka. Men förutsättningarna var givna, så detta är
inte något överraskande.
Anf. 25 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) re-
plik:
Fru talman! Som jag sade i mitt anförande hade vi
gärna sett att man hade gjort en konsekvensanalys.
Det här är jättestora ärenden. Vi pratar om många
registerfrågor. Vi pratar om polisdatalagen, belast-
ningsregister, misstankeregister m.m. Vi kommer in
på SIS som vi har diskuterat. Det är verkligen stora
frågor. Att försvara den personliga integriteten är ju
viktiga frågor.
Att de som söker sin tillflykt till Sverige blir bra
behandlade är också en stor fråga.
Därför tycker jag att vi skulle ha haft betydligt
mer papper på bordet och avvaktat med beslutet om
Schengen. Det känns som en parodi att ha den här
debatten i dag eftersom vi inte kan påverka någon-
ting. Det är inte så demokratin ska vara i den högsta
lagstiftande församlingen i Sverige. Tack.
Anf. 26 MÄRTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Sven-Erik Sjöstrand var ju inte med
1998, och kanske inte så noga läste de förutsättningar
som gavs till ramavtalet. Sven-Erik Sjöstrand har sin
uppfattning. Vi andra visste vad som komma skulle.
Anf. 27 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Märta Johansson kommenterade vår
reservation när det gällde kravet på ökade resurser.
Märta Johansson sade att det i vårpropositionen före-
slås en ökning till rättsväsendet på en miljard. Man
ska komma ihåg att rättsväsendet på ett mycket seri-
öst sätt har visat att man behöver två miljarder. I
vårpropositionen säger regeringen att den här miljar-
den ska fördelas främst mellan polis, domstolar och
kriminalvård. Det ger oss ett klart besked om att poli-
sen i varje fall inte kan få en miljard. Det kommer att
ligga under detta.
Vi ska till detta koppla att Rikspolisstyrelsen har
krävt 1,4 miljarder och pekat på att det är nödvändigt
för att man ska klara verksamheten.
Nu sade Märta Johansson med vänlig min och
med vänligt tonfall att det är oppositionens privilegi-
um att tycka att pengarna inte räcker. Men vi Mode-
rater tycker att vi har gott sällskap av rikspolischefen,
som ju inte tillhör oppositionen. Innan han var riks-
polischef var han socialdemokratiskt statsråd. Efter
det att vårpropositionen lades har han i Polistidningen
markerat att man inte kommer att kunna klara sig
med de pengar som regeringen föreslår.
Anf. 28 MÄRTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Det eviga problemet med pengar lär
vi aldrig komma ifrån. Det är ett bekymmersamt läge.
Det vet vi. Men tusen miljoner till hela rättsväsendet
är ändå väldigt mycket mer pengar än vad vi har fått
på länge. Jag litar på att man ska kunna hantera dessa
pengar på ett vettigt sätt, och hoppas på tillskott åren
därpå.
Anf. 29 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Vi kan komma ifrån problemet. Från
moderat sida har vi föreslagit en ökning för rättsvä-
sendet i enlighet med de visade behoven. Märta Jo-
hansson kan övertala sina partikolleger att rösta på
vårt förslag. Då klarar vi av problemet.
Anf. 30 MÄRTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Om man vill lägga mer pengar på
rättsväsendet nu, måste de tas från något annat ställe.
Det är inte säkert att det är bättre.
Vi vill gärna lägga mycket pengar på det förebyg-
gande arbetet på den sociala sidan så att vi får pengar
till våra fritidsgårdar och annat viktigt arbete i vårt
land. Men det går åt mycket pengar.
Anf. 31 GUNNEL WALLIN (c):
Fru talman! Våren 1998 godkände riksdagen, som
tidigare sagts, Sveriges anslutning till Schengen-
samarbetet. För att Sverige ska kunna medverka fullt
ut i samarbetet krävs det lagstiftningsåtgärder, om-
byggnad av flygplatser, åtgärder vid gränskontroller
plus en massa andra praktiska förberedelser. Detta
krävs för att det operativa arbetet ska kunna starta
nästa vår. Den fria rörligheten för personer betyder att
personkontrollerna vid inre nationsgränser mellan
Schengenstaterna ska upphöra.
Jag skulle dels vilja lyfta fram vissa delfrågor med
praktisk tillämpning för en effektiv användning av
resurserna och för ett förebyggande arbete, dels vilja
instämma i vissa reservationer, eftersom jag inte hade
möjlighet att delta vid utskottets justering av detta
ärende.
En av förutsättningarna var att den yttre gräns-
kontrollen, som är anordnad i enlighet med Scheng-
enkonventionens krav, och Schengens informations-
system är infört.
Centerpartiet har i sin partimotion i höstas om
ökad rättstrygghet yrkat på inledande av en försöks-
verksamhet med gränsöverskridande polissamarbete i
Tornedalen för utvecklande av samarbetet och un-
derlättande av brottsbekämpningen i de regioner där
Sverige gränsar till andra länder, t.ex. Tornedal-
skommunerna Haparanda, Övertorneå och Pajala. Det
finns i Övertorneå kommun redan ett väl utbyggt
samarbete när det gäller väsentliga delar av samhälls-
servicen med Ylitornio kommun på den finska sidan.
Möjligheterna att från de nämnda svenska kom-
munerna i en akut situation förfölja finska brottsling-
ar in på finskt territorium är för närvarande obefintli-
ga, men i och med beslutet om Schengensamarbetet
kommer sådana möjligheter att föreligga. Det är min
förhoppning att regeringen ger Rikspolisstyrelsen i
uppdrag att inleda och utöka ett polissamarbete över
gränsen, bl.a. i Tornedalen. Det är sedan upp till
Rikspolisstyrelsen att delegera uppgiften till den
regionala myndigheten.
Det måste till ett nationellt beslut för att ett sådant
här förföljande och motsvarande samarbete ska kunna
genomföras. Utifrån detta resonemang yrkar jag bifall
till Centerpartiets yrkande 20 i motion Ju905.
Centerpartiet ställer sig också bakom reservatio-
nen om JO:s och JK:s tillsyn. Svenska staten är skyl-
dig att ersätta skador som vållats av tjänstemän som
utövar myndighet här. Det är rimligt att JO och JK
ska kunna granska deras tjänsteutövning.
Dessutom ställer jag mig bakom reservation 6 om
straffprocessuella tvångsmedel i gränskontrollverk-
samheten. Den utredning som regeringen aviserar bör
komma så snabbt som möjligt. Det står i betänkandet
att det kan ta flera år i anspråk, men vi har nyss från
denna talarstol av Märta Johansson fått höra att den
ska bli klar sent i år.
Vad gäller Schengens informationssystem vill
Centerpartiet ställa sig bakom reservation 4. Enskilda
människors rätt att begära granskning av uppgifter
om sig själva hos den nationella tillsynsmyndigheten
ska klart framgå av lagen.
Den alltmer ökande organiserade brottsligheten,
som har förgreningar i ett flertal länder, kräver ett
utökat polissamarbete mellan länderna. Vi i Center-
partiet anser att det är bra med ett utökat samarbete
med Europol, inte minst i förebyggande syfte. Det
gäller narkotikahandel, penningtvätt och den alltmer
ökande människohandeln.
Det krävs dock poliser och resurser för att bedriva
detta arbete. Vi hörde också Märta Johansson säga att
en stor del är civilanställda, men också för dem krävs
det resurser. Jag vill från Centerpartiets sida starkt
betona att resurserna inte får tas från den befintliga
polisen, som redan i dag har svårt att klara sina åta-
ganden. Att rycka poliserna från närpolistjänsterna
har varit brukligt den senaste tiden, och på många
ställen står dessa obemannade. Det måste till både
resurser och fler poliser.
Det har i andra sammanhang aviserats förändring-
ar t.ex. i tullens verksamhet, och det behövs resurser
för att möta de ökande behoven också på detta områ-
de. Vi har en lång kust med många möjligheter till
införsel. Det måste finnas möjligheter till bevakning.
Vi har bara under de senaste dagarna kunnat ta del av
uppgifter om stora narkotikabeslag som har gjorts.
Hur mycket som passerar gränserna är det ingen som
vet.
Jag deltog inte vid justeringen men vill med det
som jag har anfört i den här debatten markera Center-
partiets ställningstaganden i detta sammanhang.
Anf. 32 MÄRTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vet inte om det var jag eller Gun-
nel Wallin som hörde fel, men det som jag sade om
utredningen om integritetsfrågorna var att direktiven
håller på att skrivas och ska vara klara under sen-
våren.
Anf. 33 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Det är viktigt att vi klargör det här.
Jag blev lite förvånad, eftersom det stod att utred-
ningen skulle ta två år. Jag vill verkligen påminna om
att det är viktigt att utredningen skyndas på, även om
det gäller en svår fråga.
Anf. 34 TOM HEYMAN (m):
Fru talman! Den nordiska passfriheten har funge-
rat väl sedan 1954, och Sveriges strävan att bibehålla
denna passfrihet har varit ett viktigt inslag i Scheng-
enförhandlingarna. De nordiska länderna har alla
deklarerat att den nordiska passunionen ska bestå och
att ingen yttre gräns får upprättas mellan de nordiska
länderna. Risken är ändå stor att så nu sker.
Schengenavtalet är konstruerat för att passa län-
derna på Europas kontinent, och avtalet skapar ome-
delbart svårigheter när det ska tillämpas i Sverige.
Problem uppstår eftersom all kust per definition är att
betrakta som yttre gräns. Därmed drabbas all sjöfart
till och från Sverige liksom även sjöfart till och från
Gotland av avtalets kontrollkrav, oavsett om kontrol-
lerna fyller någon vettig funktion eller ej. Detta gäller
för all handelssjöfart - undantag medges bara för
tidtabellsbundna färjelinjer - och även för de många
fritidsbåtsägarna, som sedan generationer tillbaka är
vana vid att kunna röra sig obehindrat mellan länder-
na.
Den projektorganisation som Rikspolisstyrelsen
tillsatte kom också fram till mycket omfattande krav
på kontroller både för yrkessjöfarten och för nöjes-
seglarna. Som exempel kan nämnas att all trafik som
passerar Göteborg upp till Vänern skulle tvingas till
kaj i Göteborg för besättningskontroll, en rutin som
inte har förekommit på flera decennier. Mälartrafiken
skulle på samma sätt tvingas kontrolleras i Södertälje.
För alla fritidsbåtar skulle i praktiken den nordiska
passfriheten upphöra och krav på klarering återinföras
på ett mer omfattande sätt än vad som gällde före
1954.
Sent omsider lär man på departementet ha noterat
detta problem, men det finns ingen indikation på
vilka åtgärder man avser att vidta. Rikspolisstyrelsens
arbetsgrupp lär vara upplöst, och arbetet med tillämp-
ningsbestämmelserna lär ligga nere. Om detta säger
utskottet inte ett ord. Min motion, Ju16, avslås utan
någon sakbehandling och utan någon motivering över
huvud taget. Kia Andreasson har just bekräftat att så
är fallet.
Fru talman! Sveriges långa kust skapar helt andra
förhållanden för gränskontroll än vad som gäller för
staterna på kontinenten. Vi har heller inte samma
problem med havsövervakning här som t.ex. kuststa-
terna vid Medelhavet. Det är därför inte rimligt att
samma bestämmelser ska gälla vid alla gränser och
kustavsnitt oavsett vilka problem som finns. Det är
heller inte rimligt att polisen och Kustbevakningen nu
tar Schengenavtalet till förevändning för att bygga
upp en omfattande kontrollapparat som det inte finns
något praktiskt behov av.
Jag förutsätter att regeringen i god tid före ikraft-
trädandet redovisar hur den nordiska passfriheten kan
bibehållas enligt nu gällande regler, och det är min
förhoppning att man i utskottet delar denna uppfatt-
ning. Jag skulle uppskatta om Märta Johansson här
kunde bekräfta detta.
Anf. 35 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! Jag yrkar avslag på hela propositio-
nen 1999/2000:64 och bifall till motion Ju20 under
mom. 1. I mitt anförande kommer jag först att uppe-
hålla mig vid de mer triviala aspekterna av den nya
lagstiftningen om polisarbete m.m. inom Schengen.
En av de stora vinsterna med EG, EU och EES är
den fria rörligheten för människorna över gränserna.
Detta är egentligen endast en viss återgång till för-
hållanden som gällde före första världskriget, då
människorna fick flytta fritt mellan länderna. De inre
gränserna skulle återigen om inte försvinna så i vart
fall bli mindre påträngande och synliga.
Praktiska kompensatoriska kontrollåtgärder av
framför allt den gränsöverskridande brottsligheten
kan uppnås på olika sätt. Det framgår också av propo-
sitionen. Det enklaste sättet är samarbete mellan olika
länder med hjälp av modern teknik - datorer, fax,
telefon m.m. Sekundsnabba förbindelser kan etable-
ras med andra länders myndigheter samtidigt som de
svenska gränsmyndigheterna och svensk polis sköter
sina åligganden på svenskt territorium. Detta är en
enkel lösning som inte behöver göra intrång på vårt
lands självbestämmanderätt och suveränitet.
När man ska lösa ett problem har jag lärt mig att
det är lämpligt att alltid välja den enklaste lösningen
framför den mer komplicerade. Varför gör man inte
så? Samarbetet ansågs ha, jag citerar från propositio-
nen: "ett egenvärde i det att samarbetet mellan med-
lemsländernas myndigheter fördjupas och förstärks."
För de länder som anser att EU ska bli en central
stat, en helt integrerad politisk union, är Schenge-
navtalet ett sätt att i det fördolda uppnå politiska mål
som man i det längsta gömt undan för medborgarna,
framför allt i länder som Sverige, Danmark och Stor-
britannien. Vi bör därför välja en lösning där vi stär-
ker våra egna resurser hos polis, invandrarverk osv.
och avstår från att ge främmande lands myndigheter
befogenheter i Sverige. I propositionen väljs inte
denna enkla lösning utan en långtgående. Därför bör
regeringens proposition avslås.
Tyvärr har det visat sig att Schengenavtalet inte
motsvarar de förväntningar man ställt på det. Belgien
har nyligen suspenderat avtalet gällande passfrihet
vid de inre gränserna. Inflödet av asylsökande ökade
för snabbt. Schengenavtalet har också medfört att
kontrollen av narkotikabrottsligheten har havererat
totalt och att korruptionen har brett ut sig. Då blir inte
kontrollen av de yttre gränserna särskilt bra.
Men så till det allvarligaste: En självständig na-
tion anses ha vissa självklara kännetecken som klart
erkända och utmärkta gränser, en egen valuta samt en
myndighetsutövning som är förbehållen den egna
tjänste- och ämbetsmannakåren. Rättssäkerheten
hänger samman med att ett land har sina egna myn-
digheter - polis, tull och domstolar osv. - och att inte
andra länders myndigheter tar över. Suveränitet är
viktigt för rättssäkerheten och för folks välfärd.
Lyssna till Polens uttalande häromdagen om den
tyske utrikesministerns tal vid Humboldtuniversitetet
i Berlin. Utrikesminister Fischer talade varmt för EU
som politisk union. Han var faktiskt ärlig, för han
talade om vad han ville. "Vi", sade Polens talesman,
"har slagits hårt och bittert för vår självständighet, när
vi levde inom Sovjetsfären. Vi vill inte än en gång ge
upp vår suveränitet som vi nu vunnit." Polackerna vet
vad de talar om. Lyssna på dem!
Men har inte vårt godkännande av Schengenavta-
let, eller rättare sagt Amsterdamavtalet, för de hänger
ihop numera, gjort att vi inte längre har ett fritt val?
Många hävdar detta. Här kommer jag till en av kärn-
punkterna i EU-lagstiftningen. Den är svåröverskåd-
lig, och vissa avtal som tillmäts stor betydelse inne-
håller trots detta få fasta legala förpliktelser. Det är
som har sagts i debatten: Var fanns konkreta fakta när
vi antog Schengen och Amsterdam? De var de som
saknades. Det är därför allting blir så konstigt, och
det är därför jag står här. Jag känner att jag faktiskt
inte har skött min uppgift riktigt ordentligt. Jag borde
ha opponerat mig oerhört mycket mer drastiskt när
dessa avtal var uppe.
Naturligtvis ska vi komma ihåg att EU:s kärnlän-
der, som vill se en federal lösning, har arbetat med-
vetet med luddiga formuleringar och mycket lite
konkretion. Det är denna målkonflikt vi faktiskt
måste se på öppet.
Jag är inte ensam om att ha varit försumlig. Jag
talade med erfarna brittiska parlamentsledamöter
härom veckan, både Labour och Tories, och de sade
detsamma. Konkretionen saknas och lagstiftningen är
inte som vi är vana att se lagstiftning. Det är detta jag
säger: Vi måste säga ifrån någon gång. Jag tror att det
är viktigt. Annars kan vi få växande oenighet och
växande konflikter. Det är därför jag yrkar avslag på
regeringens proposition. Det är väl mest av symbolisk
natur, men kanske kan det vara en väckarklocka.
Ännu en lärdom bör dras av det här förloppet.
Avtal som i grunden syftar till att ändra vår självstän-
dighet som nation måste, tror jag, i framtiden bli
föremål för folkomröstningar. Nästa avtal som står i
tur är avtalet i Nice. Varför? Jo, den politiska eliten
och folken har helt uppenbart olika mål.
Parlamentsledamoten John Redwood, tidigare mi-
nister, är känd för sin självständighet och kunnighet -
kanske är han alltför självständig och kunnig för sitt
eget politiska bästa. Han har begärt folkomröstning i
Storbritannien. Jag kommer att ställa samma krav för
svenskt vidkommande vad gäller det kommande
avtalet i Nice.
Anf. 36 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag uppskattar Margit Gennsers in-
lägg och kan instämma i mycket av det hon sade.
Men mest väsentligt var just avslutningen - att vi bör
dra lärdom av vad vi ser och ta detta som ett exempel
för framtiden. Jag hoppas verkligen att Margit Genn-
ser inom sitt parti kan göra halt, att hon kan influera
och i samtal med andra visa baksidan av att hantera
ett ärende på detta sätt.
Anf. 37 MARGIT GENNSER (m) replik:
Fru talman! Jag vet inte riktigt vad jag ska svara
på det. Jag kanske försöker föra in en ny tradition av
viss självständighet.
Anf. 38 ROY HANSSON (m):
Fru talman! I mitt anförande kommer jag att berö-
ra förhållanden på och omkring Gotland. Jag har i en
motion, Ju215, särskilt tagit upp hur uppgifterna
enligt Schengenavtalet ska lösas på Gotland. Vidare
har jag aktualiserat ärendet i en fråga till justitiemi-
nistern nyligen.
Nu är motionen Ju215 behandlad i betänkandet,
men enligt min mening har utskottsmajoriteten inte
tagit frågan på allvar eller inte förstått frågans bety-
delse för polisen på Gotland. Utskottsmajoriteten har
vidare inte tagit med i beräkningen att vi för Sveriges
trovärdighets skull måste uppfylla våra åtaganden
gentemot övriga länder inom Schengensamarbetet.
I reservation 12 tas det jag anför i motionen upp,
och jag beklagar därför att det troligen inte går att
samla någon majoritet kring reservation 12. Jag yrkar
bifall till reservation 12 under mom. 19.
Fru talman! Majoriteten i utskottet avfärdar min
motion med hänvisning till ett frågesvar som justi-
tieministern lämnat tidigare. Av svaret framgår att
regionala genomförandeplaner tydligen har upprät-
tats. Det är bara det att planer inte löser problemen,
utan det är verkligheten som betyder någonting.
I genomförandeplanen för Gotland krävs som ett
absolut minimum 10 nya polistjänster, helst 15, för att
man ska kunna lösa förelagda tillkommande uppgif-
ter. Efter vad jag har erfarit kommer Gotland inte att
få dessa nya tjänster. Och även om man hade tillde-
lats de önskade tjänsterna, hade det inte funnits några
poliser att anställa för dessa nya uppgifter.
Betänkandet ger därför inte vare sig svar på min
motion eller en lösning på den akuta situationen för
polisen på Gotland. Det vore intressant att få en
kommentar från utskottsmajoriteten om detta.
Fru talman! För att göra situationen än värre pågår
just nu ett arbete med att avveckla tullens hela orga-
nisation på Gotland. Jo, det är sant! För någon vecka
sedan gjorde polisen ett stort narkotikabeslag på 1,6
kilo heroin. När nu sådant förekommer är det högst
betänkligt att man inför tillkommande nya uppgifter
inte förstärker polisen utan i stället försvagar möjlig-
heterna att ingripa genom att avveckla tullen. Så är
läget.
I ett frågesvar till mig för någon vecka sedan
meddelade justitieministern att det är Kustbevakning-
en som själv har att ta ansvar för både den yttre
gränskontrollen och den inre personkontrollen till
sjöss. Det är nog bra med det, men Kustbevakningens
fartyg är inte alltid bemannade eller till sjöss. Och
även om så vore fallet är det inte nöjaktigt med hän-
syn till det stora område som farvattnen kring Got-
land utgör.
De gotländska farvattnen utgör 25 % av Sveriges
farvatten och är vår och EU:s huvudsakliga gräns
österut. Det är svårt att ingripa med endast ett kustbe-
vakningsfartyg på detta stora område. Justitieminis-
tern ger inte någon lösning på hur det ska gå till i sitt
frågesvar. Det vore pinsamt om vi inte kan göra tro-
värdigt att vi klarar övervakningen av denna gräns.
Jag beklagar att såväl regeringen som utskotts-
majoriteten tar så lätt på denna fråga. Den är själv-
fallet viktig för hela vårt land, men inte minst på
Gotland.
Gotlands polisdistrikt är litet, och därför finns det
inte någon möjlighet att omfördela inom distriktet. På
andra ställen i landet läggs tydligen andra verksam-
heter ned, och det sker en omfördelning av resurser
till dessa nya uppgifter. Det går inte att göra på Got-
land. Där finns t.ex. inte fem närpolisdistrikt att lägga
ned.
Om en omfördelning ska ske - och det måste det
göra - så kommer minst tio poliser att tas från nuva-
rande verksamhet. Var och en inser betydelsen av
detta och vad det kommer att få för konsekvenser för
nuvarande polisverksamhet.
Fru talman! Mina frågor från motionen och min
fråga till justitieministern kvarstår: Hur ska det bli
möjligt för polisen att lösa förelagda nytillkommande
uppgifter utan att det tillförs personal härför?
Möjligen har företrädarna för utskottsmajoriteten
någon kommentar till detta, eftersom regeringen sak-
nar företrädare här i dag.
Anf. 39 MÄRTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Det är riktigt att Gotland har en lång
kuststräcka. Det har vi även på västkusten. Om Roy
Hansson var här då jag höll mitt anförande, hörde han
att jag berättade om att vi i vår polisstyrelse planerar
för att Schengensamarbetet ska kunna träda i kraft i
mars år 2001, som det är sagt.
Jag är alldeles övertygad om att man gör detta på
Gotland också. Vi talade om resurser, och vi vet att
det tillförs medel. Jag är övertygad om att Rikspolis-
styrelsen vid sin fördelning tar hänsyn till Gotlands
belägenhet i Östersjön.
Anf. 40 ROY HANSSON (m) replik:
Fru talman! Det var ett ganska dåligt exempel att
jämföra västkusten med östkusten. För det första
utgör Gotlands farvatten 25 % av Sveriges yttre gräns
och är EU:s yttre gräns österut. Gränsen västerut
vetter mot ett annat EU-land, och det kan därför inte
vara lika angeläget att bevaka det.
För det andra kan polisdistrikten på västkusten
samverka utan större svårigheter. Vart och ett av dem
är dessutom större, och det går lätt att samla kraft till
sådana här uppgifter. Polisdistriktet på Gotland är det
minsta, och det ligger som bekant vatten runtom. Det
torde därför vara ganska svårt att samverka med and-
ra polisdistrikt, i varje fall omedelbart. Det var alltså
en dålig jämförelse.
Efter vad jag erfar är ingen hjälp att vänta från
Rikspolisstyrelsen. Att lösa den här nya uppgiften
kommer att begränsa polisens verksamhet på Got-
land. För detta finns inget försvar, vare sig i betän-
kandet eller från regeringshåll. Så ser verkligheten ut.
Anf. 41 MÄRTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Jag jämförde inte kusterna. Vad jag
ville säga med exemplet från västkustens arbete var
att det inom varje polisstyrelse i detta land pågår
förberedelser för att vi ska kunna delta i det operativa
Schengensamarbetet.
Vi vet också att Schengens inspektionsgrupper re-
ser runt här i landet och ser till att det fungerar. Om
de anser att det inte fungerar så godkänns vi inte.
När det gäller pengarna tycker jag att Roy Hans-
son ska vänta till i höst med att måla någon på väg-
gen.
Anf. 42 ROY HANSSON (m) replik:
Fru talman! Förberedelser görs i alla polisdistrikt,
och jag tror att polismästaren på Gotland var bland
dem som var tidigast ute. Hon såg bekymren när det
här kom. Hon såg Gotlands isolerade läge i jämförel-
se med andra polisdistrikt, där det är möjligt att sam-
verka.
Visst nämnde Märta Johansson samarbete, men
det är skillnad på östkusten och västkusten. På Got-
land har vi hela EU:s yttre gräns österut. På västkus-
ten vetter gränsen mot ett annat EU-land.
Det är bra att inspektionsgrupperna åker runt och
tittar. En farhåga som jag redovisade i mitt anförande
var just att det vore pinsamt för Sverige om dessa
grupper påtalade att vi inte klarar förelagda uppgifter.
Och som jag sade finns det ett kustbevakningsfartyg
som har att bevaka 25 % av Sveriges gräns. Då är det
inte lätt att göra ingripanden. Jag tror att det kan bli
ganska pinsamt om vi får underkänt på den här
punkten, och jag hoppas att det inte inträffar.
"Vänta till i höst", sades det. Då är det för sent.
Det är nu vi måste vidta åtgärder för förberedelserna,
såväl för polis, tull som för kustbevakning.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)
8 § Internationell rättslig hjälp i brottmål
Föredrogs
justitieutskottets betänkande 1999/2000:JuU19
Internationell rättslig hjälp i brottmål (prop.
1999/2000:61).
Anf. 43 YVONNE OSCARSSON (v):
Fru talman! Jag vill börja med att säga att det här
ärendet inte har tillhört de lättaste som jag har varit
med om att arbeta med. Det är ett mycket komplicerat
och svårt arbete att förstå de här frågorna.
Vänsterpartiet står bakom alla tre reservationerna,
men jag tänker bara yrka bifall till nr 1 och nr 3.
Vi vill först och främst framhålla att förslaget om
reglering innehåller många saker som vi tycker är
positiva. Vi är väl medvetna om att den internatio-
nella brottsligheten ökar och att en av förutsättning-
arna för att stävja den är att vi har ett väl fungerande
samarbete mellan de rättsvårdande myndigheterna i
de olika länderna. I denna mening delar Vänsterparti-
et utskottets bedömning.
Det är bra att det nu blir en enhetlig reglering för
under vilka förutsättningar som Sverige kan lämna
rättslig hjälp i brottmål. Det handlar om mycket
komplicerade frågor, varför enhetligheten är en förut-
sättning dels för att detta ska kunna förstås av vanligt
folk, dels för att det hela ska kunna tillämpas på ett
rättssäkert sätt.
Det är enligt vår åsikt bra att man förenklar förfa-
randet vad beträffar ansökningar så att de kan lämnas
direkt till åklagare och domstol i stället för att ta om-
vägen via diplomatiska kanaler. Det är också bra att
man åtminstone vad beträffar tvångsmedelsanvänd-
ningen bibehåller kraven på dubbel straffbarhet.
Den generella regeln att åklagare och domstolar
ska kunna ställa upp villkor som begränsar möjlighe-
ten att utnyttja överlämnat material är också viktig.
Det finns dock andra delar i den föreslagna lag-
stiftningen som vi ställer oss mer tveksamma till. I
detalj har dessa redovisats i vår motion och nu även i
de reservationer som vi står bakom, av vilka jag nu
bara yrkar bifall till nr 1 och nr 3.
Den första reservationen handlar om ett förbud för
svenska åklagare att begära rättslig hjälp utomlands
med åtgärder som inte är tillåtna i svensk rätt. I Sve-
rige pågår just nu en het debatt om användande av
exempelvis buggning i förundersökningar. Den lag-
rådsremiss som under våren förelagts Lagrådet har
fått skarp kritik, och man har åter tvingats ta tillbaka
den för omarbetning. I det förslag som i dag ligger på
riksdagens bord ger man möjlighet för svenska åkla-
gare att använda sig av tvångsmedel utomlands som
inte är tillåtna i Sverige. Detta ger en märklig klang,
och kan givetvis inte tolereras.
Den andra reservationen handlar om överförande
av frihetsberövade för förhör utomlands m.m. Vi
anser givetvis att det ska vara möjligt att överföra
frihetsberövade för förhör utomlands. Vad vi vänder
oss emot i detta fall är återigen att Sverige inte för-
säkrar sig om att svenska rättsprinciper efterlevs. En
person som inte samtycker till att överföras kommer
inte att bidra till att föra utredningen vidare framåt.
Detta innebär att landet som begärt överförande
kommer att vara tvunget att ta till tvångsmedel för att
uppnå sitt syfte. Det som då finns till hands är att
kräva vittnesmål under ed. Visserligen skyddas den
överförde från förhör om egen brottslighet, men detta
kan inte anses tillräckligt om svenska rättstraditioner
ska anses vara uppfyllda.
En annan del av reservationen handlar om rätten
till överklagande. Ett överförande för förhör utom-
lands måste anses vara en så ingripande åtgärd för
den drabbade att en möjlighet till överklagande borde
införas.
Vad sedan beträffar den tredje reservationen vill
jag inledningsvis framhålla att den lagstiftning som
riksdagen beslutar om i dag också ska kunna tilläm-
pas i morgon. Vad som kan anses självklart i dag
kanske inte är lika självklart om ett år. Sverige har
anslutit sig till internationella konventioner som kon-
kretiserar innebörden av politiska brott, t.ex. den s.k.
terroristkonventionen. Dessa konventioner ska givet-
vis följas. De europeiska strafflagstiftningarna har
dock olika definitioner på vad som är politiska brott,
och det kommer antagligen att dröja länge innan vi
ser en total harmonisering.
Det förslag som i dag ligger på riksdagens bord
innebär att vi i ett enda slag godtar övriga EU-länders
definitioner av dessa brott. Är vi verkligen beredda
att göra det? För övrigt anser vi i Vänsterpartiet att
lagstiftningen är märklig; att i dag godta ett förslag
som de facto innebär ett godkännande av ett förslag
som kommer att presenteras för riksdagen under slu-
tet av året, nämligen godkännandet av Sveriges till-
träde till 1996 års konvention om utlämning.
Enligt lagförslaget ska beslut om utlämning för
politiska brott ligga på regeringens bord. Vänsterpar-
tiet förordar i stället en ordning som innebär att det är
domstolen som ska fatta sådana beslut. Detta anser vi
dels för att undvika risken för politiskt godtycke, dels
för att undvika misstanken om att det kan ligga utri-
kespolitiska hänsyn i botten för ett sådant beslut. Lika
fall ska bedömas lika, oavsett dessa hänsyn och, inte
minst, politisk majoritet. Att domstolarna skulle vara
sämre skickade att ta hänsyn till internationella över-
enskommelser är dessutom ett argument som vi inte
har någon förståelse för.
Slutligen: Angående res judicata anför såväl rege-
ringen som utskottets majoritet att det starkaste ar-
gumentet för att inte anse res judicata som en obli-
gatorisk grund för att avslå en begäran om rättslig
hjälp är att regleringen är snårig. Detta argument kan
knappast anses välgrundat. För att trygga rättssäker-
heten måste principen om res judicata upprätthållas.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1
och 3.
Anf. 44 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Även i detta ärende är Schengenkon-
ventionen involverad, men också andra internatio-
nella instrument såsom två bilaterala avtal, en resolu-
tion antagen inom EU och en gemensam åtgärd inom
EU.
Dessutom pågår ett fortsatt arbete med en EU-
konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.
Miljöpartiets övergripande åsikt är att vi ska sam-
arbeta över landsgränser i rättsliga frågor. Vi vill
dock inte inrätta överstatliga institutioner och organi-
sationer inom EU och vi vill inte harmonisera straff-
lagstiftningen inom EU. Men, som när det gäller alla
beslut som sker inom EU, så går detta steg för steg i
en sådan riktning. Det finns starka grupper och en-
skilda inom EU som arbetar för en överstatlighet
inom rättsväsendet, och att lagarna ska vara lika.
Även om tjänstemän på Justitiedepartementet,
som jag har sagt tidigare i betänkandet, säger att det
inte ska ske på detta sätt så håller det nu hela tiden på
att bli så.
Regeringens proposition, som är grund för betän-
kandet, är inte lättläst, fru talman! Det är en svårge-
nomtränglig textmassa utan konkreta exempel. Ur
demokratisynpunkt är inte denna proposition godtag-
bar. Handläggarna på departementet borde ha Nya
testamentet som förebild. Där förstärks teserna med
liknelser så att åhörarna kan förstå vad som menas.
Det borde vara en självklarhet att konventionstexter
åskådliggörs så att den enskilde som läser förstår vad
som avses.
Annars har vi kommit till den ståndpunkten att vi
godtar de regler som ska sammanföras för att bli mer
överskådliga - utom i reservation 1, som jag yrkar
bifall till.
Vi anser nämligen inte att svenska åklagare ska
kunna begära rättslig hjälp utomlands även med så-
dana åtgärder som inte är tillåtna enligt svensk rätt,
t.ex. buggning.
Jag får en känsla av att det finns ett samband
mellan kraven på ömsesidig hjälp i brottmål och rege-
ringens iver att införa buggning i Sverige. Kan det
finnas en press på den svenska justitieministern från
de andra EU-ländernas ministrar att införa detta
tvångsmedel för att dessa efterfrågar tvångsmedlet i
det rättsliga samarbetet?
Jag bygger mina aningar på ett pressmeddelande
från Justitiedepartementet från den tidpunkt då den
internationella rättsliga hjälpen vid brottmål skulle
tillkännages. Man säger i pressmeddelandet:
"Det internationella straffrättsliga samarbetet
ställer ökade krav på åklagarna och domstolarna.
Sverige blir snart operativ medlem i Schengensamar-
betet och samarbetet kommer att ställa stora krav på
våra myndigheter när det gäller bekämpningen av den
gränsöverskridande brottsligheten."
Observera att det står stora krav.
Då kan man undra om de här kraven är de som jag
sade. Därför är det så svårt, både ur demokratisyn-
punkt och när det gäller förståelse, att se vad som
sker när det kommer propositioner med detta innehåll
hela tiden.
Anf. 45 MÄRTA JOHANSSON (s):
Fru talman! I den här propositionen föreslås en ny
lag om internationell rättslig hjälp i brottmål. Det är,
som de två föregående talarna har sagt, en proposition
som det är ganska kämpigt att ta sig igenom för
ickejurister.
Den nya lagen ska reglera åklagares och domsto-
lars samarbete över gränserna i brottsutredningar och
brottmålsrättegångar. De regler som gäller i dag finns
i fyra lagar och ett antal författningar. Det är natur-
ligtvis enklare att få dem samlade i en enda lag.
Den nya lagen syftar till att möta de krav som
ställs på åklagare och domstolar i det internationella
rättsliga samarbetet nu när Sverige snart blir operativ
medlem i Schengensamarbetet och när EU:s konven-
tion om ömsesidig rättshjälp snart är färdigförhand-
lad.
Den nya lagstiftningen kommer att förenkla och
effektivisera samarbetet för svenska och utländska
åklagare och domstolar. Man förenklar kommunika-
tionsvägarna till och från Sverige genom att kravet på
ansökningar om rättslig hjälp via diplomatiska kana-
ler tas bort. Åklagare och domstolar tillåts skicka
ansökningar och svar direkt till varandra utan att
centralmyndigheten blandas in. Man ska också kunna
skicka fax och elektronisk post. Kravet på översätt-
ningar mjukas upp. Centralmyndighetsfunktionen
förs över från Utrikesdepartementet till Justitiede-
partementet.
Målsättningen bör vara att svenska domare och
åklagare ska kunna bistå utländska myndigheter med
samma åtgärder som kan vidtas i svenska förunder-
sökningar och rättegångar. Det torde också leda till
att svenska myndigheters möjligheter att erhålla hjälp
utökas. Vad gäller svenska domstolars möjligheter att
begära rättslig hjälp utomlands regleras detta noga i
den nya lagen. Svenska domstolar kan inte heller
begära hjälp utomlands med andra åtgärder än de som
är tillåtna enligt svensk rätt.
Däremot blir det möjligt, som Kia Andreasson sa-
de, för svenska åklagare att under förundersöknings-
förfarandet begära rättslig hjälp utan begränsningar.
Begränsningen görs av lagstiftningen i det land där
den rättsliga hjälpen begärs.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har i en reserva-
tion yrkat avslag på att svenska åklagare ska kunna
begära rättslig hjälp med åtgärder som inte är tillåtna
i Sverige. Men eftersom regelverket i fråga om rätts-
lig hjälp under förundersökningsförfarandet ser olika
ut bör inte svenska åklagares möjligheter begränsas
mer än nödvändigt. Utskottet föreslår att motionen
avslås. I domstolsprocessen krävs det strikta förfa-
randeregler för att uppfylla rättssäkerhetskraven, och
samma flexibilitet kan därför inte tillåtas där.
När det gäller överförande av frihetsberövade per-
soner för förhör från en stat som är medlem i EU eller
från Norge eller Island ska det enligt propositionen
prövas av åklagare. Övriga fall ska prövas av rege-
ringen.
Vänstern begär i reservationen förbud mot att
överföra en frihetsberövad till en annan stat mot hans
samtycke. Man begär också att den frihetsberövade
ges rätt att överklaga beslut om överförande. Utskot-
tet anser att det ska vara möjligt att tvinga frihetsbe-
rövade personer att medverka vid t.ex. förhör inför
domstol eller i brottsutredningar. Bifall till ansökan
från annan stat ska dock inte vara obligatoriskt. Om
omständigheterna är sådana att den frihetsberövade
skulle behöva närvara under en lång tid eller om det
kan befaras att han eller hon ska behandlas på ett för
Sverige oacceptabelt sätt kan ansökan avslås.
Vad gäller överklaganden anser utskottet att det
inte behövs särskilda regler i den nya lagen. Det in-
nebär att åklagares beslut i ärenden om rättslig hjälp i
brottmål inte kan överklagas. Däremot kan lägre
åklagares beslut överprövas av högre åklagare och till
sist av riksåklagare om så blir önskvärt.
Enligt det nya lagförslaget ska Sverige kunna av-
slå en ansökan om rättslig hjälp om ett bifall skulle
kränka Sveriges suveränitet, medföra fara för rikets
säkerhet eller strida mot de allmänna svenska rätt-
sprinciperna. En ansökan får också avslås om gär-
ningen har karaktär av politiskt eller militärt brott.
Om åklagare eller domstol finner att en ansökan bör
avslås på dessa grunder ska ärendet överlämnas till
regeringen för beslut.
I vänsterreservationen tas tre olika yrkanden upp i
denna fråga. För det första vill man inte att regeringen
ska pröva avslagsgrunderna på grund av att det kan
vara utrikespolitiskt känsligt och för att man vill und-
vika godtycke. Utskottet tillstyrker regeringens moti-
vering att man bör begränsa tillämpningen av be-
stämmelserna och göra dem så enhetliga som möjligt.
För det andra säger man att det är otillfredsstäl-
lande att man inte kan avslå en ansökan från EU-
länderna, Norge och Island på grunden att det har
karaktären av politiskt brott. Utskottet delar inte den-
na uppfattning.
För det tredje säger man att res judicata ska utgö-
ra en obligatorisk avslagsgrund. Utskottet tillstyrker
att res judicata, dvs. att dom redan har meddelats, ska
vara en fakultativ vägransgrund eller, som vi vanligt-
vis uttrycker oss när vi inte pratar juristspråk, icke
obligatorisk eller frivillig vägransgrund.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på reservationerna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)
9 § Tillträde till internationella instrument mot
penningförfalskning
Föredrogs
justitieutskottets betänkande 1999/2000:JuU20
Tillträde till internationella instrument mot penning-
förfalskning (prop. 1999/2000:85).
Anf. 46 GÖRAN NORLANDER (s):
Fru talman! Det känns lite märkligt när inte Gun
Hellsvik som var anmäld på talarlistan finns närva-
rande. Därför ska jag vara lite rationell och mycket
kort beskriva vad betänkandet innehåller.
Det här betänkandet, som heter JuU20, behandlar
ett regeringsförslag som innebär att riksdagen ska
godkänna två rättsakter som rör åtgärder mot pen-
ningförfalskning och utprångling av falska pengar.
Den 1 januari 1999 infördes euron som gemensam
valuta för elva av EU:s medlemsländer. Sedlar och
mynt i euro kommer att införas i dessa länder den 1
januari år 2002. Senast den 20 juli samma år kommer
de nationella mynten och sedlarna att upphöra att
gälla.
Inom Nationernas förbund antogs den 20 april
1929 en konvention för bekämpande av penningför-
falskning. EU har nu utarbetat ett utkast till rambeslut
som ska komplettera bestämmelserna i 1929 års kon-
vention. Det föreslås att riksdagen godkänner den
internationella konventionen av den 20 april 1929 för
bekämpande av penningförfalskning med tillhörande
protokoll. Vidare föreslås att riksdagen godkänner det
inom EU upprättade rambeslutet om förstärkning av
det straffrättsliga och övriga skyddet mot förfalskning
i samband med införandet av euron.
Några konkreta förslag till lagändringar läggs inte
fram i propositionen. Det av regeringen redovisade
lagstiftningsbehoven kommer att behandlas i ett sena-
re sammanhang.
Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till hemställan
i utskottets betänkande.
Anf. 47 GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Vi moderater ställer oss positiva till
konventionen för bekämpning av penningförfalskning
och rambeslutet om det straffrättsliga skyddet mot
förfalskning i samband med införandet av euro.
I detta ärende har vi emellertid ett särskilt yttrande
för att i tid klargöra vår uppfattning vad gäller
straffrättsligt ansvar för juridiska personer.
I den svenska rättsordningen gäller som huvudre-
gel att det straffrättsliga ansvaret ska bäras av enskil-
da personer. Straffrätten vilar ytterst på att enskilda
individer ska vara ansvariga för sina gärningar.
Grundläggande straffrättsliga begrepp, som uppsåt
och vårdslöshet, kan bara knytas till enskilda perso-
ner. Vidare förutsätter straffrättsliga resonemang om
individualprevention och allmänprevention att den
kriminaliserade gärningen går att binda till en enskild
människa.
Vissa artiklar i utkastet till rambeslut synes utgå
från tanken att straffrättsligt ansvar kan åläggas juri-
diska personer. Även om rambeslutet inte innebär
några förpliktelser för medlemsstaterna att införa ett
sådant ansvar vill vi moderater klargöra att det från
våra utgångspunkter är uteslutet att medverka till
regler om straffrättsligt ansvar för juridiska personer.
Men, fru talman, som jag antydde inledningsvis
står vi bakom betänkandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 14.11 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 17.00 då
dagens votering skulle börja.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.
10 § Beslut om utskottsbetänkande som slutde-
batterats den 17 maj
JuU11 Organisationsförändringar inom rättsvä-
sendet
Mom. 2 (kvalitet och tillsyn)
1. utskottet
2. res. 1 (s, v)
Votering:
150 för utskottet
148 för res. 1
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 72 m, 33 kd, 15 c, 14 fp, 15 mp
För res. 1: 111 s, 37 v
Frånvarande: 19 s, 10 m, 6 v, 9 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Berndt Ekholm (s) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.
Mom. 3 (specialisering inom utredningsverksamhe-
ten, m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (s, v)
Votering:
152 för utskottet
147 för res. 2
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 2 s, 72 m, 34 kd, 15 c, 14 fp, 15 mp
För res. 2: 110 s, 37 v
Frånvarande: 19 s, 10 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Margareta Israelsson pch Hillevi Larsson (båda s)
anmälde att de avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Mom. 4 (kvalitetshöjande åtgärder i övrigt i polisens
verksamhet)
1. utskottet
2. res. 3 (m, kd, c, fp)
Votering:
165 för utskottet
135 för res. 3
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 37 v, 15 mp
För res. 3: 72 m, 34 kd, 15 c, 14 fp
Frånvarande: 18 s, 10 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
11 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde
KU19 Riksdagens parlamentariska ledningsorga-
nisation samt ny förvaltningsorganisation för
riksdagen
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU17 Polissamarbete m.m. inom Schengen
Mom. 1 och 2 (avslag på propositionen m.m.)
Först upptogs yrkande (m) om avslag på propositio-
nen i sin helhet, därefter yrkande om avslag beträf-
fande Schengens informationssystem.
Yrkande om avslag på propositionen i sin helhet:
1. avslag
2. bifall
Votering:
Kammaren avslog yrkandet om avslag på propositio-
nen i sin helhet genom uppresning.
Yrkande om avslag beträffande Schengens informa-
tionssystem:
1. utskottet
2. res. 1 (v, mp)
Votering:
244 för utskottet
54 för res. 1
2 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 71 m, 34 kd, 13 c, 14 fp
För res. 1: 1 s, 37 v, 1 c, 15 mp
Avstod: 1 m, 1 c
Frånvarande: 18 s, 10 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 2 (i övrigt)
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 3 (gränsöverskridande övervakning och förföl-
jande)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
278 för utskottet
16 för res. 2
4 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 71 m, 36 v, 32 kd, 13 c, 14 fp
För res. 2: 1 v, 15 mp
Avstod: 1 s, 1 m, 1 kd, 1 c
Frånvarande: 18 s, 10 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 4 (Öresundsavtalet och lagregleringen av
gränsöverskridande övervakning och förföljande)
I detta moment föreslogs godkännande av avtal och
protokoll vilka till viss del innefattade överlåtelse av
myndighetsutövning till främmande stat.
För bifall härtill krävdes att riksdagens beslut fattades
antingen med tre fjärdedels majoritet eller i den ord-
ning som gällde för stiftande av grundlag.
Av förslaget framgick att lagen önskades bli antagen i
ett enda beslut.
För bifall härtill krävdes således att minst tre fjärde-
delar av de röstande förenade sig om beslutet.
Beslut fattades genom omröstning med omedelbar
rösträkning.
Votering:
275 för bifall
12 för avslag
13 avstod
49 frånvarande
Tredje vice talmannen konstaterade att minst tre fjär-
dedelar av de röstande hade röstat ja och kammaren
hade således bifallit utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 71 m, 29 v, 31 kd, 14 c, 14 fp,
4 mp
För res. 2: 3 v, 1 kd, 8 mp
Avstod: 1 s, 1 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 3 mp
Frånvarande: 18 s, 10 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Ester Lindstedt-Staaf (kd) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha röstat nej.
Lena Olsson (v) anmälde att hon avsett att avstå från
att rösta men markerats ha röstat ja.
Mom. 6 (JO:s och JK:s tillsyn)
1. utskottet
2. res. 3 (v, kd, fp, mp)
Votering:
188 för utskottet
110 för res. 3
2 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 71 m, 6 c
För res. 3: 1 s, 37 v, 34 kd, 9 c, 14 fp, 15 mp
Avstod: 1 s, 1 m
Frånvarande: 18 s, 10 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 7 (Schengens informationssystem)
1. utskottet
2. res. 5 (v, mp)
Votering:
116 för utskottet
53 för res. 5
131 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 5 c
För res. 5: 37 v, 1 c, 15 mp
Avstod: 2 s, 72 m, 34 kd, 9 c, 14 fp
Frånvarande: 18 s, 10 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 10 (den inre utlänningskontrollen)
1. utskottet
2. res. 7 (v, mp)
Votering:
244 för utskottet
53 för res. 7
3 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 71 m, 34 kd, 13 c, 14 fp
För res. 7: 37 v, 1 c, 15 mp
Avstod: 1 s, 1 m, 1 c
Frånvarande: 18 s, 10 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 13 (lagregleringen av utfärdande av visering i
vissa fall)
I detta moment föreslogs godkännande av avtal och
protokoll vilka till viss del innefattade överlåtelse av
myndighetsutövning till främmande stat.
För bifall härtill krävdes att riksdagens beslut fattades
antingen med tre fjärdedels majoritet eller i den ord-
ning som gällde för stiftande av grundlag.
Av förslaget framgick att lagen önskades bli antagen i
ett enda beslut.
För bifall härtill krävdes således att minst tre fjärde-
delar av de röstande förenade sig om beslutet.
Beslut fattades genom omröstning med omedelbar
rösträkning.
Votering:
259 för bifall
21 för avslag
20 avstod
49 frånvarande
Tredje vice talmannen konstaterade att minst tre fjär-
dedelar av de röstande hade röstat ja och kammaren
hade således bifallit utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 71 m, 15 v, 33 kd, 14 c, 14 fp
För res. 2: 9 v, 12 mp
Avstod: 1 s, 1 m, 13 v, 1 kd, 1 c, 3 mp
Frånvarande: 18 s, 10 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Lena Olsson och Willy Söderdahl (båda v) anmälde
att de avsåg att avstå från att rösta men markerats ha
röstat ja.
Andre vice talmannen Eva Zetterberg (v) anmälde att
hon avsett att avstå från att rösta men markerats ha
röstat nej.
Mom. 19 (resurser m.m.)
1. utskottet
2. res. 12 (m, kd)
Votering:
192 för utskottet
104 för res. 12
3 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 37 v, 14 c, 14 fp, 15 mp
För res. 12: 70 m, 34 kd
Avstod: 1 s, 1 m, 1 c
Frånvarande: 18 s, 11 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 22 (överstatligt beslutsfattande)
1. utskottet
2. res. 16 (fp)
Votering:
284 för utskottet
14 för res. 16
2 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 72 m, 37 v, 34 kd, 14 c, 15 mp
För res. 16: 14 fp
Avstod: 1 s, 1 c
Frånvarande: 18 s, 10 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 24 (en gemensam europeisk straffrätt)
1. utskottet
2. res. 18 (kd)
Votering:
263 för utskottet
34 för res. 18
2 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 71 m, 37 v, 14 c, 14 fp, 15 mp
För res. 18: 34 kd
Avstod: 1 s, 1 c
Frånvarande: 18 s, 11 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU19 Internationell rättslig hjälp i brottmål
Mom. 4 (rättslig hjälp utomlands)
1. utskottet
2. res. 1 (mp, v)
Votering:
249 för utskottet
50 för res. 1
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 72 m, 34 kd, 15 c, 14 fp, 1 mp
För res. 1: 37 v, 13 mp
Frånvarande: 18 s, 10 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp
Mom. 6 (avslag på ansökan om rättslig hjälp)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
Votering:
263 för utskottet
37 för res. 3
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 72 m, 34 kd, 15 c, 14 fp, 15
mp
För res. 3: 37 v
Frånvarande: 18 s, 10 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU20 Tillträde till internationella instrument mot
penningförfalskning
Kammaren biföll utskottets hemställan.
12 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Förslag
1999/2000:RR10 Riksdagens revisorers förslag angå-
ende Försvarshögskolan i det nya försvaret
13 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 17 maj
1999/2000:951 av Inga Berggren (m) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Samordnad bostadspolitik i Öresundsregionen
1999/2000:952 av Olle Lindström (m) till försvars-
minister Björn von Sydow
Svensk FN-trupp i södra Libanon
1999/2000:953 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Folkmordet på armenierna 1915
1999/2000:954 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Sanktionspolitiken mot Irak
1999/2000:955 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
"Lagenligt" våld i Iran
1999/2000:956 av Carina Hägg (s) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Eritreas krigsskatt
1999/2000:957 av Carina Hägg (s) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Heliga stolen
1999/2000:958 av Åke Carnerö (kd) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Det kustnära fisket
1999/2000:959 av Rosita Runegrund (kd) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Översyn av Samhalls rekryteringsprocess
1999/2000:960 av Kenneth Johansson (c) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Postgirots avgifter på utbetalningskort
1999/2000:961 av Henrik S Järrel (m) till statsrådet
Mona Sahlin
Hyror i skärgården
1999/2000:962 av Gun Hellsvik (m) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Fria sprutor till sprutnarkomaner
1999/2000:963 av Gun Hellsvik (m) till utbildnings-
minister Thomas Östros
Polisutbildningen i Umeå
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 23 maj.
14 § Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit
den 18 maj
1999/2000:902 av Lena Ek (c) till jordbruksminister
Margareta Winberg
Utveckling av fiskodling som ny näring i skärgårds-
områden
1999/2000:916 av Cristina Husmark Pehrsson (m)
till jordbruksminister Margareta Winberg
Lantbrukarnas SAM-blanketter
1999/2000:922 av Carina Hägg (s) till statsrådet
Ulrica Messing
Regler för bidrag till organisationer
1999/2000:923 av Håkan Juholt (s) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Situationen för burhöns
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 23 maj.
15 § Kammaren åtskildes kl. 17.23.
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 8 § anf. 45 (delvis),
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 14.11 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.