
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 1999/2000:102</div>
<div class="sidhuvud_datum">Fredagen den 28 april</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 09.00 - 12.14</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>--------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Ledighet, m.m.
Förste vice talmannen meddelade att Carl Bildt
(m) ansökt om fortsatt ledighet under tiden den
6 maj-30 juni.</pre><pre>Kammaren biföll denna ansökan.</pre><pre>Förste vice talmannen anmälde att Anna Kinberg
(m) fr.o.m. den 1 maj skulle tjänstgöra som ersättare
för Carl Bildt.</pre><pre>2 §  Avsägelser</pre><pre>Förste vice talmannen meddelade att Kenneth
Lantz (kd) avsagt sig uppdraget som suppleant i utri-
kesutskottet.</pre><pre>Kammaren biföll denna avsägelse.</pre><pre>Förste vice talmannen meddelade att Margareta
Cederfelt (m) fr.o.m. den 1 maj avsagt sig uppdraget
som suppleant i skatteutskottet.</pre><pre>Kammaren biföll denna avsägelse.</pre><pre>3 §  Kompletteringsval till vissa utskott</pre><pre>Förste vice talmannen meddelade att Kristdemo-
kraternas riksdagsgrupp på grund av uppkommen
vakans anmält Rosita Runegrund som suppleant i
utrikesutskottet efter Kenneth Lantz.</pre><pre>Förste vice talmannen förklarade vald till</pre><pre>suppleant i utrikesutskottet
Rosita Runegrund (kd)</pre><pre>Förste vice talmannen meddelade att Moderata
samlingspartiets riksdagsgrupp på grund av uppkom-
na vakanser fr.o.m. den 1 maj anmält Cecilia Mag-
nusson som ledamot i socialförsäkringsutskottet efter
Ulf Kristersson, Margareta Cederfelt som suppleant i
socialförsäkringsutskottet efter Cecilia Magnusson
och Anna Kinberg som suppleant i skatteutskottet
efter Margareta Cederfelt.</pre><pre>Förste vice talmannen förklarade valda till</pre><pre>ledamot i socialförsäkringsutskottet
Cecilia Magnusson (m)</pre><pre>suppleant i socialförsäkringsutskottet
Margareta Cederfelt (m)</pre><pre>suppleant i skatteutskottet
Anna Kinberg (m)</pre><pre>4 §  Hänvisning av ärenden till utskott</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Proposition
1999/2000:121 till skatteutskottet</pre><pre>Skrivelse
1999/2000:106 till justitieutskottet</pre><pre>5 §  Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen</pre><pre>Förste vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemoria om förslag från Europeiska kommis-
sionen inkommit och delats ut till kammarens leda-
möter:
Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv
om ändring av rådets direktiv 70/220/EEG beträf-
fande åtgärder mot luftförorening genom utsläpp
från motorfordon KOM (2000) 42</pre><pre>6 §  Insolvensrättsliga frågor</pre><pre>Föredrogs
lagutskottets betänkande 1999/2000:LU17
Insolvensrättsliga frågor.</pre><pre>Anf.  1  STIG RINDBORG (m):
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet med undantag för mom. 3, kostnader för
konkursförvaltning, där vi från moderat sida önskar
reservera oss. Jag ska i korthet säga några ord utöver
det som står i betänkandet, som väl redovisar ärendet.
Hela betänkandet grundar sig på ett antal motio-
ner. Skuldsaneringslagen kom till under finanskrisen.
Den har blivit ovanligt jobbig att arbeta med. Det har
uppstått köer, och lagen är svårhanterad. Den skulle
må bra av konkurrens.
Vi avvaktar nu Riksdagens revisorers yttrande om
hur det fungerar, som kommer i juni. Omedelbart
därefter bör vi diskutera ett system med en god man.
Denne har alltså inte några inkomster av verksamhet
annat än när han arbetar, och man behöver inte en
stor byråkrati.
Vid utmätningsförrättningar är vissa pensionsför-
säkringar undantagna. På den punkten är det ett öns-
kemål att vi ska få regler som gör att den som har en
sådan pensionsförsäkring ska kunna förfoga över den
för att förnöja sina borgenärer. Detta bör utredas, och
det är vi överens om.
Nästa punkt är förmånsrättsordningen. I mom. 3
behandlas kostnader för konkursförvaltning. Där
yrkar vi bifall till reservationen. Om en förvaltare
lägger ned nödiga kostnader på en egendom med
speciell förmånsrätt ska han rimligen få ersättning för
de kostnader han har haft för sina utredningar och
analyser, om de är befogade. Detta bör ses över om-
gående.
En enig kommitté och ett enigt lagutskott har an-
sett att man bör göra en paketlösning. Såvitt jag vet
ligger nu ärendet hos justitieministern. Det måste
komma fram omgående. Vi ska ordna så att vi gör
förändringar i konkurslagen under en period då vi inte
har så många konkurser. I det läget kan man i stället
använda tiden till att se till att det blir så förnuftigt
som möjligt.
Inga andra än de jurister av olika kategorier som
sysslar med konkurser tjänar på att man har en massa
förmånsrättsordningar. Det gäller att inskränka dem
så mycket som möjligt. Säkerheten för de anställda
bör ordnas genom ett försäkringssystem.
Frågan om ränta vid indrivning bör ses över. Det
är vi också överens om. På den punkten finns inga
reservationer. Men i sammanhanget vill jag nämna att
man bör titta på den ränta som staten under olika
benämningar tillgodogör sig när den inte får in aktu-
ella belopp, bl.a. i samband med processer om hur
stor skatten ska bli.
Med detta yrkar jag bifall till hemställan i betän-
kandet, med reservationen under mom. 3 som enda
undantag.</pre><pre>Anf.  2  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Herr talman! Jag har kanske inte så förfärligt
mycket att tillägga utöver det som Stig Rindborg
redan har anfört. Vi kristdemokrater står också bakom
betänkandet med undantag för mom. 3, där vi har en
reservation.
Jag ska i alla fall säga några ord. Det är nu tio år
sedan Insolvensutredningen lade fram sitt förslag till
lagstiftning inom det här området. Vi kan i dag kon-
statera att vi ännu inte har en lag som fungerar på ett
tillfredsställande sätt.
Det är intressant att se resultatet av Riksdagens
revisorers förstudie, som redovisas i betänkandet. Där
sägs bl.a. att det av redovisningen framgår att antalet
inkomna ärenden till kronofogdemyndigheterna har
minskat de senaste åren. Ärendebalansen har emel-
lertid trots det ökat, liksom handläggningstiderna.
Det sägs också i förstudien att skuldsaneringsä-
rendena blivit mer komplicerade och förfarandet mer
tungrott än vad som förutsågs vid skuldsaneringsla-
gens tillkomst. De gäldenärer som går igenom samtli-
ga steg i skuldsaneringsprocessen utsätts för en om-
ständlig och lång process, anför man.
Det är dessa förhållanden som ligger bakom min
motion i det här ärendet.
Samtidigt finns en positiv skrivning i betänkandet,
där man säger att det enligt utskottets mening inte kan
uteslutas att förändringar kan behöva göras i lagstift-
ningen eller andra åtgärder vidtas i syfte att få till
stånd ett snabbare, effektivare och mindre kostsamt
förfarande. Men vi ska avvakta Riksdagens revisorers
genomgång av dessa förhållanden, och det tycker jag
är riktigt.
Jag vill dock ändå notera det i sammanhanget an-
märkningsvärda att vi 1990 genom studiebesök i
Danmark kunde konstatera att man där hade en
skuldsaneringslag som fungerade väl. Då kostade ett
ärende knappt 10 000 kr. Vad jag kan se av utred-
ningen här, så ligger kostnaderna i dag på ca
25 000 kr per ärende i Sverige, men jag tror faktiskt
att den siffran är tilltagen i underkant.
Det är märkvärdigt att vi absolut inte kan ta till
oss lösningar på lagstiftningsproblem som gjorts på
andra håll.
I det här fallet är väl det mest anmärkningsvärda
att man har infört ett extremt krångligt, tungrott och
besvärande system för alla inblandade. Tyvärr tror jag
inte att vi löser problemet genom att kronofogdemyn-
digheten får beslutsrätt. Det skulle möjligen kunna
vara ett steg att något förenkla det hela genom att
man tar bort den kommunala förhanteringen, men det
strider egentligen mot Europarätten, och måste avgö-
ras av tingsrätt eller domstol.
Dessutom är kronofogdemyndigheten till sin natur
ett exekutivt myndighetsorgan, och i det här sam-
manhanget vore det lämpligare att privatisera den här
delen genom att helt enkelt ha en god man, och sedan
ett förfarande i domstol. Det behöver alltså inte vara
särskilt komplicerat.
Sedan har vi kostnaderna för konkursförvaltning.
Det är lite väl vagt i utskottets betänkande - man
förutsätter det ena och man förutsätter det andra. Vi
måste väl ändå vara lite mer krävande gentemot Re-
geringskansliet i en sådan här fråga. Tyvärr finns det
en benägenhet att sådana här i och för sig detaljartade
lagstiftningsfrågor hamnar lite vid sidan om, särskilt
nu när man i Regeringskansliet säger att alla krafter
nu absorberas för ordförandeskapet. Då skulle vi
nästan ha lagstiftningsmässig time-out här i över ett
år - och det kan inte vara rimligt. Vi måste på olika
sätt medverka till att det inte blir på det viset.
Avslutningsvis har vi det här intressanta med för-
månsrättsordning och företagsrekonstruktion. Att en
teknisk lagstiftning av denna art ska vara så fruktans-
värt svår att få genomförd är egentligen en gåta! Det
gick inte mycket bättre under de borgerliga rege-
ringsåren heller, och nu befarar jag nästan att det har
kört fast igen. I varje fall så går det oerhört trögt, trots
att man som Stig Rindborg tidigare har sagt här har
en enig utredning i ryggen och ett parlamentariskt
förankrat förslag. Det finns alltså en politisk lösning
som bara skulle vara att genomföra. Ändå fastnar det
i Regeringskansliet!
Skulle det bli så att man inte kan få ur sig ett lag-
stiftningsförslag tycker jag att det är utomordentligt
beklämmande. Då kan man nästan notera att man har
en expeditionsministär, och inte en regering och vad
man menar med en sådan. Det vore också utomor-
dentligt sorgesamt om Sverige skulle vara ett av de få
länder i världen som inte har en modern rekonstruk-
tionslagstiftning.
Ska en sådan ny lagstiftning genomföras så är det
väl en lämplig tid att göra det nu, i en högkonjunktur.
Det dröjer inte länge förrän vi kommer att få nya
bekymmer - vi har redan sett de första IT-bolagen i
konkurssammanhang. Det vore alltså en torftighet ur
lagstiftningssynpunkt av utomordentlig art om man
inte kan ta sig förbi den banklobbyism som det ju är
fråga om. Det är klart att bankerna per definition i
alla lägen alltid värnar sitt eget intresse och sin egen
vinst, och ingenting annat. Det måste man ha alldeles
klart för sig. Att en socialdemokratisk regering skulle
falla undan för detta tycker jag vore alldeles egen-
domligt.
Jag hoppas därför innerligt att vi med gemen-
samma krafter kan förmå en regering att prestera vad
riksdagen egentligen vill ha.
Herr talman! Med det tackar jag för mig.</pre><pre>Anf.  3  RUNE BERGLUND (s):
Herr talman! Det betänkande som vi nu ska be-
handla innehåller ett antal motioner från den allmän-
na motionstiden i frågor omkring insolvens.
Det gäller fyra motioner som direkt eller indirekt
berör skuldsaneringslagen. Två motioner handlar om
konkursförvaltarens ersättning vid avveckling av
konkursbo. En motion handlar om ränteuppräkning
på skuld vid införsel till kronofogden, och en om
slopande av förmånsrätt för skatter i konkurser.
Utskottet föreslår bifall till de tre motioner som
handlar om tillämpningsfrågor i skuldsaneringslagen
enligt hemställanspunkt 2 i betänkandet. Utskottet ger
därmed regeringen ett tillkännagivande om att snarast
komma med förslag på hur man uppnår likabehand-
ling i skuldsaneringsprocesser. Utskottet föreslår
avslag på övriga motioner och på den reservation som
anmälts till betänkandet.
Herr talman! Jag ska fortsättningsvis tala om
skuldsaneringslagen. Lagen har nu varit i kraft i fem
och ett halvt år. Det är först nu som det går att utvär-
dera resultatet för de personer som blev beviljade
skuldsanering för fem år sedan, eftersom skuldsane-
ringsperioden ska vara just fem år efter det att man
har blivit beviljad skuldsanering.
Hur har utfallet blivit? Har lagen fungerat till-
fredsställande? Det är frågor som vi inte har något
svar på i dag. Vi kommer att få svaret - troligen i år.
Det är många som är intresserade av hur lagen funge-
rar. Riksdagens revisorer ska göra en studie över
avslutade skuldsaneringsärenden som förhoppnings-
vis ska bringa klarhet. Man avser även att belysa
gäldenärens situation efter saneringsperioden. Revi-
sorerna granskar just nu tillämpningen av skuldsane-
ringslagen. Det arbetet ska vara klart om ett par må-
nader.
Konsumentpolitiska kommittén som nyligen kom
med sitt betänkande har också ett avsnitt där man i
huvudsak behandlar kommunernas roll i skuldsane-
ringens första steg. Konsumentverket har utvärderat.
Lagutskottet har genomfört en stor hearing i frågan.
Man kan säga att lagen har rönt ovanligt stor
uppmärksamhet i flera olika sammanhang. Det bety-
der att man anser den vara ett viktigt instrument för
att rehabilitera överskuldsatta personer som av olika
skäl inte bedöms kunna klara ut sin skuldsättning på
egen hand.
Den kritik som har riktats genom åren har gällt att
lagen har tillämpats olika i skilda delar av landet och
att kommunerna som ska hjälpa den skuldsatte med
första steget i saneringsprocessen haft varierande
resurser och kompetens för uppdraget. Arbetet har
också varit byråkratiskt och tidsödande, har man
ansett.
Trots kritiken har ett betydande antal ärenden
slutbehandlats av kronofogdemyndigheterna och
många människor har fått skuldsanering beviljad
genom kronofogden eller via beslut i tingsrätten. Det
tar tid att få en ny lag att fungera tillfredsställande.
Det måste vi vara medvetna om.
Det vi nu ber regeringen se över är de signaler vi
fått om att pensionsförsäkringar bedöms olika i skilda
delar av landet. På vissa platser anses pensionsförsäk-
ringar inte behöva räknas in i underlaget, medan man
på andra håll räknar pensionssparandet som en till-
gång vid ansökan om skuldsanering. Det är naturligt-
vis inte tillfredsställande. Det är viktigt att människor
behandlas lika oavsett var de bor i landet.
Det som frågan gäller är huruvida sparade pen-
sionsmedel ska kunna tas ut i förtid och användas till
att betala förfallna skulder. I dag är försäkringslagen
mycket restriktiv när det gäller förtida uttag och åter-
köp.
Detta kan också vara skälet till att man på vissa
håll inte räknar in pensionsförsäkringar i underlaget.
Man kan anse att det är meningslöst att räkna in till-
gångar som inte går att realisera.
Utskottet har låtit remissbehandla motionerna i
frågan. Sammanfattningar av svaren finns i betänkan-
det. Vi kan konstatera att svaren i likhet med myn-
digheternas tillämpning är olika. Det finns olika upp-
fattningar även hos remissinstanserna om hur pen-
sionssparande ska behandlas vid ansökan om
skuldsanering.
Några tycker att pensionstillgångar inte ska utgöra
hinder för att inleda en process medan andra tycker
att en generell dispens bör tillämpas som gör tillgång-
arna tillgängliga. Alla tycks dock vara ense om att en
enhetlig tillämpning är ett viktigt mål att uppnå.
Det finns i sammanhanget ett antal frågor som vi
som lagstiftare måste ställa oss.
Hur påverkar ett tvingade återköp eller förtida ut-
tag den skuldsattes sociala situation på lång sikt?
Om vi bestämmer oss för att återköp ska bli ett
generellt dispensförfarande för att få inleda skuldsa-
nering, ska det då gälla allt pensionssparande, även
det som ligger under de 0,5 basbelopp som i dag är
avdragsgillt i deklarationen för senare beskattning?
Vilken bedömning gör vi av det framtida pen-
sionssparandet? Kommer det att öka när vi infört det
nya pensionssystemet? Det nya pensionssystemet
skiljer sig från ATP:n. I ATP:n visste man utfallet
men inte kostnaden. I det nya pensionssystemet vet vi
kostnaden men inte utfallet. Betyder det att fler blir
osäkra om den framtida pensionen och därför kanske
redan från 20-årsåldern pensionssparar några hund-
ralappar i månaden för att säkra ett lite bättre pen-
sionsutfall? Hur kommer avkastningen från premie-
pensionen att bedömas? Är det ett privat eller ett
offentligt sparande som kan undantas från ett eventu-
ellt dispensförfarande i skuldsaneringsärenden? Hur
kommer det att se ut mänskligt och socialt om prak-
tiskt taget alla i framtiden har ett privat pensionsspa-
rande utom de som har varit föremål för skuldsane-
ring?
Det är vi och regeringen som ska göra den svåra
bedömningen.
Herr talman! Det är många frågor som ska belysas
när man tar ställning till hur pensionsfrågan ska han-
teras i skuldsaneringsärenden.</pre><pre>Anf.  4  VIVIANN GERDIN (c):
Herr talman! Angående de insolvensrättsliga frå-
gorna vill jag börja med att instämma i lagutskottets
förslag.
Myndigheternas olika bedömningar angående dis-
pens för återköp av pensionsförsäkringar i anslutning
till skuldsanering har bidragit till flera riksdagsmotio-
ner. Vid skälighetsbedömningar om en skuldsanering
ska beviljas eller ej har pensionsförsäkringen kommit
att spela en mycket viktig roll. Ska den betraktas som
en tillgång, och är tillgången realiserbar?
Under ärendets gång har nästa steg varit dispens-
ansökan hos skattemyndigheterna. Några har fått
avslag på begäran om dispens för återköp medan
andra har beviljats detta. Då har frågan uppkommit
om inte kronofogdemyndigheternas beslut att inleda
skuldsanering ska vara skäl nog för dispens för åter-
köp. Den här bristen på enhetliga bedömningar bör
naturligtvis rättas till. Dagens olika hanteringar ställer
ju till problem inte bara för individen utan också
inom myndigheterna. Lagutskottet föreslår bifall till
motionerna och är enigt i att uppmana regeringen att
återkomma med förslag till åtgärder.
För övrigt har jag bara valt att kommentera
mom. 4 som gäller förmånsrättsordningen. Lagut-
skottet har här behandlat en motion som berör statens
förmånsrätt för skatter och avgifter. Här finns det
inga reservationer från Centerpartiet, men det finns
ett särskilt yttrande tillsammans med övriga borgerli-
ga partier. Skälet är att förslagen i Förmånsrättskom-
mitténs huvudbetänkande för närvarande bereds inom
Regeringskansliet.
Jag instämmer i kommitténs förslag att det är vik-
tigt att åstadkomma en helhetslösning. Förändringar
inom förmånsrätten berör, utöver staten, även kredit-
marknaden och övriga fordringsägare.
Jag har inget övrigt att säga när det gäller LU17,
utan instämmer i det som står i betänkandet.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)</pre><pre>7 §  Immaterialrättsliga frågor</pre><pre>Föredrogs
lagutskottets betänkande 1999/2000:LU18
Immaterialrättsliga frågor.</pre><pre>Anf.  5  HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! I lagutskottets betänkande nr 18 för
innevarande riksdagsår behandlas ett antal yrkanden
från den allmänna motionstiden rörande olika upp-
hovsrättsliga ämnen. Från moderat håll har vi lagt
fram tre reservationer och två särskilda yttranden som
jag något tänkte beröra i det här inlägget.
Den första reservationen, bakom vilken även
kristdemokrater, folkpartister och centerpartister
sluter upp, behandlar behovet av ett skydd för s.k.
bruksmodeller. Av EU:s 15 medlemsstater är det för
närvarande bara Sverige, Storbritannien och Luxem-
burg som i sin rättsordning saknar denna skyddsform,
låt vara att de sinsemellan delvis skiljer sig åt något. I
det förslag som för närvarande diskuteras inom EU
när det gäller harmonisering av bruksmodellskydd för
uppfinningar tar man bl.a. sikte på att det ska vara en
enkel och snabb registrering och att villkoren för ett
skydd sätts lägre än för patent. Men samtidigt ska de
vara preliminära eller kunna vara preliminära i av-
vaktan på att patent meddelas.
Genom en snabbare och förenklad handlägg-
ningsprocess, som i det här fallet inte innefattar
förprövning av nyhetsvärde och uppfinningshöjd, blir
kostnaderna för den som ansöker lägre. Ett snabbare
ekonomiskt utnyttjande även av en uppfinning som
till begränsad del utgör ett framsteg kan, menar man,
bidra till att stärka konkurrenssituationen, kanske
framför allt för små och medelstora företag. Skydds-
tiden föreslås vara sex år från ansökningsdagen med
en möjlighet till förlängning i maximalt fyra år, dvs.
två gånger två år.
Herr talman! Lagutskottet behandlade den här
frågan även förra våren. Även då föreslog utskottet
ett avslag på ett liknande yrkande med hänvisning till
det pågående arbetet inom EU i denna del.
Vi menar nu, som då, att det är angeläget att rege-
ringen inom EU verkar för att arbetet med denna
skyddsform påskyndas och att den får en sådan ut-
formning att den kan bli ett effektivt och praktiskt
användbart instrument för små och medelstora före-
tag.
En annan fråga som vi finner angelägen att lyfta
fram i det här sammanhanget rör rätten till kopiering
för enskilt bruk. Det är en rätt som förvisso också kan
missbrukas. Den tekniska utvecklingen har medfört
en möjlighet att mångfaldiga kopior på ett sätt som
inte sällan ligger utanför det egentliga privatlivets
sfär. Det märks t.ex. inom skola och utbildning där
kurslitteraturen i till synes allt högre utsträckning
kopieras i stället för att köpas i bok- eller kompendie-
form.
I förlängningen drabbar detta läromedelsförlagen
och författarna, och inte minst prisbilden på läro-
böcker. Utan en rimlig författarersättning blir det
färre villiga läroboksförfattare och färre läroböcker på
marknaden. Små upplagor tenderar dessutom att driva
upp priset till nivåer som gör det än mindre angeläget
för studenter att köpa litteraturen.
Det kan möjligen vara motiverat att något avvakta
utvecklingen av arbetet med EU-direktivet om upp-
hovsrätten i informationssamhället. Men i väntan
därpå synes det oss, och också Kristdemokraterna och
Folkpartiet, välmotiverat att nu uppdra åt regeringen
att dels kartlägga omfattningen av den otillåtna kopie-
ringen, dels studera vilka konsekvenser i övrigt en
otillåten kopiering kan föra med sig. Resultatet av
denna kartläggning skulle sedan få tjäna som under-
lag och vägledning för en bedömning av vilka lag-
stiftningsåtgärder som eventuellt kan vara påkallade.
Herr talman! Vi menar att riksdagen bör ge rege-
ringen detta till känna som sin mening.
I reservation 6 uttrycker såväl moderater, kristde-
mokrater, folkpartister som centerpartister den ge-
mensamma synen att vi nu, i likhet med vad Kultur-
utredningen slog fast i sitt slutbetänkande år 1995,
anser tiden mogen att slopa ordningen med att staten
ska utse ordförande och ytterligare två ledamöter i
upphovsrättsorganisationen STIM:s styrelse. STIM
har nämligen sedan länge nått en så solid och välor-
ganiserad och inte minst stark finansiell ställning att
den inte längre ska behöva vara beroende av statens
förlängda arm in i dess styrelse.
Dessa tre reservationer som jag nu kortfattat redo-
gjort för berör alla i och för sig angelägna immateri-
ella spörsmål, men för tids vinnande, herr talman,
inskränker jag mig här nu till att yrka bifall till reser-
vation 1.
Låt mig till sist bara i korthet nämna något om de
båda särskilda yttranden som vi moderater, och i ett
av dem dessutom tillsammans med Folkpartiet, har
fogat till det här betänkandet. Vi konstaterar att skyd-
det för de immateriella rättigheterna generellt bör och
behöver stärkas och att det t.ex. för en del konsthant-
verkare är svårt att få sina verk skyddade från plagie-
ring och massframställning i annat land. Trots att
skärpta lagstiftningsåtgärder mot intrång i de immate-
riella ensamrätterna beslutades av riksdagen våren
1994 genom ändringar i flera berörda lag- och regel-
verk tycks det ändock vara svårt att effektivt hålla
stånd mot t.ex. plagiering. Det här bör regeringen
hålla ett vakande öga på, inte minst vid arbetet med
att ta fram EU:s grönbok om bl.a. pirattillverkning på
den inre marknaden, och beakta hur befintliga regel-
system på bästa sätt ska kunna tillämpas och efterlev-
naden i praktiken kunna kontrolleras.
I ett särskilt yttrande om biotekniska uppfinningar
konstaterar vi dessutom att det finns ett värde i att ha
strikta etiska regler för biogenetisk forskning som
uttrycker respekt för den mänskliga värdigheten. Men
att måla upp skräckbilder av forskare och företag
tjänar dock inte några seriösa forskningsändamål till
naturens fromma när det t.ex. gäller kampen mot
vissa sjukdomar. Kunskapsrön, herr talman, om män-
niskans och djurens existerande och levande mik-
rostrukturer bör inte patenteras då det bl.a. skulle
kunna hindra den fria forskningen och stimulera
osund konkurrens. Att å andra sidan förbjuda patent
på all tillämpning av biogenetiska uppfinningar vore
samtidigt att frånta forskningen alla investeringar som
härrör just från den privata sektorn.
Men, som sagt, herr talman: bifall till reserva-
tion 1.</pre><pre>Anf.  6  TASSO STAFILIDIS (v):
Herr talman! Jag vill att den här debatten ska kret-
sa kring frågor som rör vad som kan vänta oss i mor-
gondagens gryningsljus. Jag vill ta med er genom
vetenskapliga landvinningar som kommer att forma
vår gemensamma framtid, en morgondag som redan
börjat gry och där fantasi förvandlats till vetenskaplig
realitet, bl.a. genom att öppna vägen för det som för
ett par år sedan var otänkbart - patentering av kloning
och genmanipulering.
I filmen Pojkarna från Brasilien, baserad på en
bok av Ira Levin, förmedlas den oroande tanken på en
nazistisk konspiration för att klona en armé av mo-
derna Adolf Hitler-kopior.
Under det tredje året innan slutet av det andra år-
tusendet, dvs. 1997, vaknade världen upp till en nyhet
som skakade biologin. Den dagen presenterades vi för
Dolly, ett sex månader gammalt lamm som hade
klonats direkt ur en cell tagen ur bröstvävnaden på en
vuxen donator. Klonandet av Dolly bröt en biologisk
och teknologisk gräns. Ett får kan framställas i flera
genetiskt identiska exemplar!
Herr talman! Nu kan man tycka att Dolly bara är
en tacka, och det kanske vi ska tacka för, och när jag i
dag står här och debatterar återstår det ännu att klona
en människa. Vad är sannolikheten för att det kom-
mer att hända? Hur troligt är det att en teknik som
utvecklats på får kan överföras till vår egen art? Hur
snart kommer det att ske? Herr talman! Har det redan
skett?
Att forskningen i dag uppehåller sig kring biotek-
nik har politiska konsekvenser men det är inte de
konsekvenserna vi ska debattera i dag, utan det är
patent på bioteknik som är föremål för den här de-
batten.
Någon kanske undrar varför den är problematisk.
Jo, genom att det beviljas patent till den här verksam-
heten så legitimeras den på samma gång. Vi i Väns-
terpartiet känner en oro inför ett samhälle som legiti-
merar en verksamhet där växter, djur, vävnader och
kroppsdelar från människor genmanipuleras för vin-
nings skull.
Alltsedan slaveriets avskaffande vänder vi oss
emot tanken på en egendomsrätt förknippad med
människan och hennes kropp. Det finns också en
allmän konsensus mot kommersiell hantering av
organ för ändamål som rör transplantation. Frågan är
hur vi ska kunna vidhålla detta samtidigt som majo-
riteten i utskottet intar den ståndpunkten att det är
legitimt att bevilja patent på mediciner framställda ur
mänsklig vävnad eller på t.ex. genetiskt förändrade
benmärgsceller.
Herr talman! För mig ter sig ord som kloning och
genmanipulering som illavarslande. De väcker min-
nen av bilder från filmer som Pojkarna från Brasili-
en. Filmen förmedlar onda nazistiska avsikter att ta
över världen. Hur troligt är det att regeringar eller
organisationer kommer att använda kloning eller
genmanipulering som ett verktyg för att bygga fram-
tida samhällen med medborgare framavlade för att
uppfylla specifika behov? Förhoppningsvis kommer
inte utvecklingen att gå mot det scenario som Ira
Levin målar upp i filmen Pojkarna från Brasilien.
Men jag och Vänsterpartiet känner oro inför vad
staten legitimerar genom lagstiftningen.
Herr talman! Den stora frågan som vi bör förhålla
oss till är om patentsystemet är lämpligt för gentekni-
ken. Som kanske framgått av vad jag tidigare sagt
ställer gentekniken många och svåra frågor om liv
och död, moral och ansvar. Givetvis öppnar den ock-
så för många fantastiska möjligheter, möjligheter i
positiv bemärkelse. Men Vänsterpartiet anser att det
finns för många nackdelar och djupa gropar att falla i.
Vänsterpartiet anser att ett skäl mot patentbarhet
på mikroorganismer, växter och djur är hänsyn till
sydländer. Denna debatt rör alltså även relationen
mellan nord och syd. Länder i syd är i allmänhet
beroende av exportvaror, vilket gör dem oerhört sår-
bara. Nya genförändrade och patenterade grödor kan
bli alltför dyra för länder i syd. Om dessa nya pro-
dukter konkurrerar ut de gamla sydprodukterna kan
detta bidra till att klyftan mellan nord- och sydländer
vidgas ytterligare. Hur bra är det? Hjälper vi till att
gräva deras grop?
Jag skulle även vilja rikta fokus mot det lidande
som djur utsatts och alltjämt utsätts för - allt i syfte
att erhålla ett patent för vinnings skull. Onkomusen
får t.ex. mycket lättare tumörer än andra möss. Vis-
serligen innebär uppfinningen av onkomusen att man
behöver färre försöksmöss för just detta ändamål som
onkomusen används till.
Herr talman! Den fråga vi måste ställa oss är om
detta ska legitimeras av staten genom patentlagstift-
ningen. Tydligen anser majoriteten i utskottet att
patentlagstiftningen ska skydda denna verksamhet.
Vänsterpartiet gör det inte.
Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till re-
servation 3 som innebär att de nationella reglerna och
de internationella överenskommelserna ska ses över
med inriktningen att det inte ska vara möjligt att ta
patent på och äga livsformer.
Ytterligare några viktiga frågor behandlas i da-
gens betänkande, i vilka vi i Vänsterpartiet står bak-
om utskottets ställningstaganden.</pre><pre>Anf.  7  KJELL ELDENSJÖ (kd):
Herr talman! Flera av de frågeställningar som tas
upp i det betänkande som vi nu debatterar fanns med
också vid förra årets motsvarande debatt. Jag tänker i
huvudsak ägna mitt anförande åt ett par mycket aktu-
ella och viktiga frågor som fanns med också förra
året, nämligen de som handlar om förenklade patent
och biotekniska patent.
Först vill jag emellertid yrka bifall till reservation
nr 3 under mom. 5.
Jag står givetvis bakom också övriga reservationer
där kristdemokraterna finns med, men jag nöjer mig
med detta yrkande.
Herr talman! Jag tar inledningsvis upp den viktiga
frågan om förenklade patent, vilka brukar benämnas
bruksmodellskydd. En viktig anledning till att vi
kristdemokrater är så angelägna om att få till stånd en
ordning i Sverige med möjlighet till förenklade patent
är det faktum att sådana möjligheter redan finns i
många andra länder. I dessa finns det alltså möjlig-
heter att snabbt få nya idéer och uppfinningar för-
verkligade och omsatta i framställning av produkter,
vilket så länge vi i Sverige inte har samma möjlighe-
ter är en konkurrensnackdel för oss. Dessutom är
denna typ av skydd billigare än vanliga patent och
kan därmed lättare finansieras även av enskilda upp-
finnare och småföretagare som inte har samma eko-
nomiska förutsättningar som de stora företagen.
Det är oerhört angeläget att vi i Sverige inte gen-
temot andra länder hämmar nyföretagande, småföre-
tagsutveckling och nya arbetstillfällen genom att
skilja oss från omvärldens förutsättningar.
Förenklade och mindre kostsamma lösningar av
typ bruksmodellskydd och en patentprocess som gör
att patenten kan snabbas på är viktigt. Det är därför
som vi kristdemokrater tillsammans med andra partier
har en reservation där vi begär att den svenska rege-
ringen ska verka för att arbetet både inom EU och i
Sverige skyndas på vad gäller denna typ av skydd och
att utformningen av bruksmodellskyddet blir effektivt
och ett i praktiken användbart verktyg för små och
medelstora företag.
Herr talman! Jag går nu över till det avsnitt i be-
tänkandet som behandlar biotekniska uppfinningar
och patent.
Först kan man konstatera att tekniska framsteg,
forskning och upptäckter inom det biotekniska områ-
det och inom medicinsk forskning som har anknyt-
ning till livsformernas innersta beståndsdelar i dag
har nått mycket långt. I kölvattnet av denna utveck-
ling ställs dock politiker och beslutsfattare inför svåra
etiska överväganden och ställningstaganden. Man kan
också konstatera att utvecklingen lett till eller är på
väg mot utsuddning av gränsen mellan upptäckt och
uppfinning.
Under inverkan av stora multinationella företags
ekonomiska intressen är det lätt att de etiska och
moraliska aspekterna blir negligerade eller åtminsto-
ne inte får den tyngd som vore önskvärd för att mot-
verka riskerna för att utvecklingen går över styr och
blir ohanterlig ur ett etiskt perspektiv.
Därutöver kan man med fog befara att patent på
livsformer, som gener, i många fall kommer att gynna
i-världen ekonomiskt men missgynna u-länderna. Det
är dessutom högst relevant att också ifrågasätta om en
upptäckt av denna typ verkligen kan klassas som en
uppfinning och vara patenterbar. Man bör kunna
patentera tekniska metoder men inte livsformer.
Vi kristdemokrater menar att när det gäller ut-
veckling och manipulerande med liv och livsformer
måste oerhörd försiktighet iakttas. Det borde vara en
självklarhet att det inte ska vara möjligt att patentera
gener och andra livsformer. Däremot är gentekniken i
sig bevisligen mycket användbar och av stort värde,
inte minst inom medicinska områden, där den redan
med framgång använts.
I en av motionerna anförs ett exempel på oönska-
de effekter av att tillåta patent på liv. Det handlar om
ett patent som ett amerikanskt företag tagit på upp-
täckten av gener som orsakar bröstcancer. I USA har
samma företag redan monopol på analys av blodpro-
ver som kan hjälpa till att förutsäga vilka patienter
som löper risk att insjukna.
Med hänvisning till etiska aspekter och oförutse-
bara effekter av lagar som tillåter patent på liv och
livsformer menar vi kristdemokrater att den svenska
regeringen måste driva frågan om att riva upp det
EG-direktiv som gör det möjligt att ta patent på liv
och att detta i stället omarbetas inom EU. Detta krav
framförs i reservation nr 3.
Herr talman! Jag går nu över till ytterligare några
motionsyrkanden. Jag börjar med frågan om piratko-
piering av datorprogram och skydd av upphovsrätten
inom IT-sektorn.
När det gäller upphovsrätten delar utskottet mo-
tionärernas ambition att på bästa möjliga sätt värna
denna. Utskottet konstaterar att det inom EU pågår ett
omfattande arbete med att anpassa de upphovsrättsli-
ga reglerna till de nya krav som digitaliseringen och
informationstekniken ställer. Utskottet noterar att
frågan om skydd för tillfälliga kopior på Internet är
föremål för uppmärksamhet inom ramen för detta
arbete. Utskottet utgår från att de synpunkter som
förts fram motionsvägen övervägs av regeringen i
samband med de fortsatta överläggningarna inom EU.
Jag instämmer i detta ställningstagande men vill
påpeka att den snabba utvecklingen inom IT gör att
frågorna måste följas kontinuerligt, så att beredskap
finns för snabbt införande av nya åtgärder när så
behövs.
Nästa fråga rör kopiering av kurslitteratur. Det är
faktiskt i dag ett reellt hot mot produktion av bl.a.
läroböcker att kopiering av kurslitteratur är så omfat-
tande som tycks vara fallet. Kristdemokraterna tycker
att det är angeläget att utreda de faktiska förhållande-
na och har därför ställt sig bakom en reservation som
utmynnar i ett krav på kartläggning av dels omfatt-
ningen av den otillåtna kopieringen, dels vilka kon-
sekvenser som denna får.
I övrigt anser vi att man bör avvakta vad det på-
gående arbetet inom EU med direktivet om upphovs-
rätten i informationssamhället kommer att medföra.
Slutligen, herr talman, har vi kristdemokrater
samma uppfattning i år som vi hade vid förra årets
debatt vad gäller statens roll vid tillsättande av
STIM:s styrelse, dvs. att staten borde avstå från att
utse ledamöter i STIM:s styrelse.
Med detta är jag klar med mitt anförande.</pre><pre>Anf.  8  VIVIANN GERDIN (c):
Herr talman! Jag vill börja med mom. 3 beträffan-
de bruksmodellskydd. Alla partier har de senaste åren
talat varmt om småföretagens stora betydelse för
landets välfärd. Det är bland alla de små företagen
som de nya jobben ska växa fram. Det är småföreta-
garna som är dagens hjältar. Flera politiska partier har
talat om att reglerna för småföretagen måste förenk-
las. Ett sätt att underlätta för innovatörer och småfö-
retagare är att gå från ord till handling och införa ett
patentskydd för enklare uppfinningar.
Genom införande av s.k. bruksmodellskydd, som
finns i de flesta andra europeiska länder, kan både
handläggningstiderna och kostnaderna minskas.
Framför allt ökar möjligheterna till ett snabbt ekono-
miskt utnyttjande av uppfinningen. Utöver detta kan
det också medföra att fler uppfinningar förverkligas.
Dagens system är så komplicerat och trögt att det
avskräcker många innovatörer som inte har stora
ekonomiska resurser bakom sig från att söka patent. I
snitt tar det cirka tre år från patentansökan till dess att
beslut har meddelats. Risken finns att många goda
idéer aldrig kommer så långt som till patentansökan,
alternativt att idén säljs till företag som kanske har sin
verksamhet i andra länder. Det här är inte bra - var-
ken för uppfinnaren eller för arbetsmarknaden.
Bruksmodellskydd är speciellt av intresse för
småföretag, och jag kan förstå att stora företag, t.ex.
inom industrin, ställt sig negativa till ett sådant skydd,
men det är ju inte för dem som det är anpassat. Vi är
alla medvetna om småföretagens betydelse, och det
vore klokt att ta parti för de mindre företagen och
införa en modell som gynnar småföretagande, även
om industrin inte gillar det.
Bifall till reservation 1!
Herr talman! Jag vill nu ta upp frågan om biotek-
niska uppfinningar. Detta område tas upp i flera mo-
tioner. Den moderna biotekniken rymmer enormt
stora möjligheter, men vi ska också vara medvetna
om att den inrymmer miljömässiga och sociala risker.
Biotekniken är antagligen det starkaste tekniska red-
skap som människan någonsin hållit i sina händer. En
sådan kraftfull teknik rymmer självfallet såväl stora
löften som faror. Framför allt är det svårt att över-
blicka och förutsäga utvecklingen.
Den biotekniska revolutionen drivs till stor del
framåt av privat forskning. Men dagens regelverk ger
obalans därför att de tekniska vinsterna oftast tillfaller
företagen, medan riskerna till största delen får bäras
av samhället.
Centerpartiet ställer sig i huvudsak positivt till en
utveckling av bioteknik som kombineras med ständig
vaksamhet, en öppen debatt och tydliga gränser för
vad som är tillåtet. Inom det medicinska området har
biotekniken varit mycket betydelsefull. Men eftersom
många har begränsad kunskap om bioteknik anser vi
att försiktighetsprincipen bör användas vid prövning
och tillämpning av modern bioteknik.
Vad kan människan tillåta sig gentemot sig själv
och andra varelser? Vi lär oss i dag snabbt alltmer om
hur den levande cellen kan manipuleras, men vet
fortfarande väldigt lite om hur detta påverkar den
komplicerade väven i de ekologiska systemen.
Biotekniken kan tyvärr också användas för fram-
ställning av biologiska vapen. Genetiskt modifierade
biologiska stridsmedel är i dag en realitet och kan
snabbt resultera i nya hot. På det här området är det
speciellt viktigt att internationella konventioner
kommer till stånd för att kunna begränsa användandet
av biologiska vapen.
Patenträttigheter är i dag på väg att ge några få
stora kemiföretag ensamrätt till en allt större del av
det genetiska materialet på jorden. Det är fullt rimligt
att utfärda industripatent på tekniska instrument och
metoder, men patent på gener och levande organismer
bör absolut inte vara tillåtet. Inom Centern anser vi att
patentsystem inte är lämpat för det levande området.
Vi accepterar inte patent på liv.
Det skapar osunda maktförhållanden och riskerar
dessutom att bli en hämsko för teknikens positiva
utveckling. Patent på liv är oetiskt. Det kommer även
med stor säkerhet att begränsa det fria utbytet inom
forskningen. Gränserna för vad som är patenterbart
dras redan med tolkningsproblem. Vi anser därför att
regeringen måste aktivt arbeta för att motverka patent
på liv i EU, i WTO och inom EPO. Jag vill därför
instämma i tidigare yrkande angående reservation 3.
Herr talman! Jag går över till att behandla frågan
om offentliga framföranden och STIM:s verksamhet.
Jag anser att det är beklagligt att vi har sådana be-
stämmelser att ideella organisationers arrangemang
med musikinslag ska belastas med avgifter. Upp-
hovsmännens krav på ersättning för musikarrange-
mang som genomförs utan kommersiellt intresse
hämmar de ideella organisationernas verksamhet. Det
borde i stället vara så att vi underlättar för människor
att mötas och uppleva musik tillsammans. Nuvarande
system är både ekonomiskt och administrativt en
belastning för de ideella organisationerna. Vi borde i
stället införa en lagstadgad inskränkning i upphovs-
rätten så att de befrias från redovisning och ersätt-
ning. Jag yrkar därmed bifall till reservation 5.
Slutligen vill jag också ta upp att riksdagen även
bör besluta att staten ska avstå från att inneha styrel-
seposter inom STIM:s verksamhet. Det är inte fören-
ligt med det moderna samhället att staten utser leda-
möter som ska ingå i en organisation som förvaltar
upphovsmännens privata förmögenhet. Det är ett
misstroende mot verksamheten att styrelsen inte är
beslutsför om inte minst två av statens tre ledamöter
är närvarande. Jag ger stöd till reservation 6. För
övrigt står jag bakom Centerns övriga reservationer.</pre><pre>Anf.  9  ANA MARIA NARTI (fp):
Herr talman! Jag skulle gärna vilja försöka mig på
en ideologisk diskussion. Jag ställer gärna upp bakom
de reservationer och särskilda yttranden som Folk-
partiet redan har anslutit sig till. Men jag skulle gärna
vilja att vi för en gångs skull för en politisk diskus-
sion, en politisk dialog.
Med det vill jag återkomma till mom. 5 i detta
betänkande, som handlar om biotekniska uppfinning-
ar. Små barn tycker om att skrämma varandra. De
målar upp spöken. De hittar på monster. Ju längre
leken pågår desto farligare blir spökena, monstren
och demonerna.
Hos vuxna kan denna lek mycket lätt urarta. Vi
kan hamna i mycket konstiga situationer när vi tar till
det vapen som rädslan är i mänskliga relationer. Vi
kan utlösa irrationella, okontrollerbara reaktioner.
Väldigt ofta leder rädslan till våld.
Varför tala om rädsla och våld? Därför att jag
tycker att själva uttrycket patent på liv vädjar till de
dunkla känslorna - rädslan och agressiviteten.
För det första har patent på liv funnits före biotek-
niken. Det som kallas för växtförädlingsrätt existerar
och är ett faktum.
För det andra har människan manipulerat naturen
sedan urminnes tider. Det är ingenting nytt. Det som
biotekniken inför är en oerhört mer raffinerad, mer
exakt kunskap om det som tidigare gjordes mer eller
mindre på måfå med växter och djur.
För det tredje pågår en intensiv och mycket väl-
grundad diskussion i världspolitiken om just var den
etiska gränsen bör gå när det gäller biotekniken. Den-
na diskussion är mycket nödvändig. Det finns ingen
grupp i samhället i dag som har monopol på etiken.
Det finns förresten inga klara definitiva principiella
ställningstaganden.
Med dessa frågor om det goda och det onda i kun-
skapen bör vi kämpa hela tiden, precis på samma sätt
som vi måste kämpa med frågorna om det goda och
det onda i politiken när vi försvarar demokratin. I EU
finns ett mycket utvecklat arbete kring de frågorna.
Det är väldigt intressant att gränsen går just mellan
uppfinning och upptäckt.
Det skulle verkligen vara mycket destruktivt om
kunskapen om människans inre strukturer skulle
läggas under patent. Då skulle vi också hämma sprid-
ningen av kunskap. Vi vet att de nya upptäckterna om
den mänskliga genstrukturen har lagts ut på Internet
så fort som de nya sanningarna har blivit kända.
Men att tala om patent på liv i allmänhet och att
försöka ta bort denna möjlighet att tillämpa en viss
erövrad principiell kunskap till praktiska ändamål
skulle vara mycket skadligt.
Det skulle vara skadligt därför att den nya kun-
skap som nu utvecklas och som ingen kan överskåda i
dag, ingen kan se vart den leder, kräver mycket stora
resurser, både mänskliga och materiella, och de pri-
vata investeringarna skulle stängas bort från detta
vetenskapliga arbete. Då skulle det hela hamna i en
väldigt svår situation.
Vad jag vill är att vi alla tillsammans försöker ta
ställning till de här frågorna, att vi försöker lära oss så
mycket som möjligt om dem och att vi försöker ute-
sluta den irrationella rädslan från den politiska de-
batten. Vi är trots allt vuxna. Vi kan se farorna i an-
siktet. Det är helt nödvändigt att titta rakt i ansiktet på
det som är farligt, för då kan vi veta hur vi kan för-
svara oss och hur vi kan försvara andra. Tala inte om
Frankenstein eller monopol på etiken när det gäller
biotekniken. Det finns väldigt många krafter i den
demokratiska svenska politiken och den demokratiska
EU-politiken som vill försvara livet, mänsklig vär-
dighet och som anstränger sig för att hitta de bästa
lösningarna på de svåra problemen.
Detta är vad jag vill säga, och med detta yrkar jag
bifall till utskottets hemställan under mom. 5.</pre><pre>Anf.  10  TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
Ana Maria Narti angående det spännande område
som hon har berört i sitt anförande. Var går den etiska
gränsen för patent på biotekniska uppfinningar för
Ana Maria Narti och Folkpartiet?</pre><pre>Anf.  11  ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Herr talman! Jag har redan sagt att den grundläg-
gande kunskapen om den mänskliga kroppen och
cellens konstitution och struktur bör det inte läggas
patent på. Där kämpar vi tillsammans med många
andra politiska organisationer för att detta inte ska få
förekomma. Men tillämpningar är en helt annan sak,
och där kan patent, behöver patent, accepteras.</pre><pre>Anf.  12  ANDERS BERGLÖV (s):
Herr talman! Så har vi återigen kommit till den
dag då lagutskottets betänkande rörande de immateri-
alrättsliga frågorna ska debatteras. I likhet med före-
gående år är det med ett starkt igenkännande man ser
på flera av motionernas innehåll.
Jag vill inledningsvis yrka bifall till lagutskottets
hemställan i betänkande nr 18 och avslag till samtliga
reservationer.
Betänkandet behandlar motioner rörande såväl det
upphovsrättsliga skyddet som det industriella rätts-
skyddet. De immateriella rättigheterna kan samman-
fattningsvis beskrivas som det förmögenhetsrättsliga
skydd som finns för den mänskliga kreativiteten och
uppfinningsrikedomen. Det ger kompositören rätten
till en inkomst från sitt skapande, och det ger ingenjö-
ren en långsiktig avkastning på sin uppfinning. Över
huvud taget kan sägas att dessa rättigheter på flera
sätt garanterar dig och mig möjlighet att skörda fruk-
ten av vetenskapliga framsteg och konstnärliga ska-
pelser. Dessa rättigheter är något som vi med en klok
lagstiftning ska värna och skydda. På detta sätt kan vi
garantera framtidens medborgare en hög teknisk
utveckling och nya konstnärliga upplevelser av hög
kvalitet.
Herr talman! I det föreliggande betänkandet be-
handlas ett tjugotal motionsyrkanden. Jag kommer
här enbart att koncentrera mig på de reservationer
som avgetts i anledning av betänkandet.
Jag inleder med kommentarer rörande de motio-
ner som berör frågan om införande av bruksmodell-
skydd som ett komplement till det industriella rätts-
skyddet. Bruksmodellskyddet innebär, som många
talare tidigare mycket riktigt påpekat, en billigare
form för att på ett tidigt stadium garantera ensamrät-
ten till en innovation. Främst har det anförts att detta
kan garantera de små och medelstora företagens kon-
kurrenskraft genom att det möjliggör ett tidigare
ekonomiskt utnyttjande av uppfinningen. I sak är vi
socialdemokrater överens med reservanterna om att
införa ett snabbt, billigt och effektivt sätt att skydda
uppfinningar, vare sig det handlar om bruksmodell-
skydd eller att ytterligare förenkla patentansöknings-
processen.
De signaler som vi socialdemokrater erfarit är
dock inte så entydiga vad gäller fördelarna med ett
bruksmodellskydd. Om de tolv medlemsstater inom
den europeiska unionen som till dags dato tillämpar
ett regelverk med denna möjlighet kan konstateras att
reglerna skiljer sig åt. Ifrån industrins sida har stora
tveksamheter uttalats om införandet av ett bruksmo-
dellskydd i vårt land. För inte så länge sedan upp-
märksammade Industriförbundet lagutskottet just på
dessa omständigheter genom en skrivelse till lagut-
skottet.
Som framgår av betänkandet pågår ett arbete inom
ramen för EU att harmonisera de regelverk som
medlemsstaterna har för bruksmodellskydd. Vår
ståndpunkt är således att den svenska regeringen ska
avvakta detta arbete. Riksdagen har således ingen
anledning att vidta några särskilda åtgärder i nuläget.
Ifrån Centerpartiets sida har motionerats om att
göra informationstillgängligheten rörande beviljade
patent större. Som framgår av betänkandet kan kon-
stateras att ett betydande arbete pågår såväl ifrån
svenska patentmyndigheters sida som inom ramen för
det europeiska patentverket för att uppnå just dessa
mål. Det är ett arbete som säkerligen kommer att
tillgodose motionärens önskemål om en ökad till-
gänglighet vad gäller beviljade patent. Vi socialde-
mokrater ser fram emot denna förbättrade information
om patent och delar motionärens syn om önskemålet
att förbättra tillgängligheten inte minst genom de
möjligheter som den nya datakommunikationen inne-
bär. Just av denna anledning ser vi heller ingen an-
ledning av förorda att riksdagen skulle ta några sär-
skilda initiativ i denna fråga.
Herr talman! Jag går nu vidare och kommenterar
den reservation som berör patent på biotekniska upp-
finningar. Gemensamt för de motioner som lagts fram
på detta område är att de uttrycker en stor oro inför
den utveckling som forskningsframstegen inom det
biotekniska området resulterat i de senaste åren.
Inledningsvis vill jag slå fast att jag känner en stor
respekt för den oro som många människor känner
inför den utveckling som den moderna biotekniska
forskningen inneburit. Just därför finns det också skäl
att närma sig denna diskussion med största möjliga
öppenhet och stor ödmjukhet inför de argument som
framförs i debatten. Vi socialdemokrater delar den
uppfattning som kommer till uttryck i betänkandet, att
det krävs en tydlig etisk gränsdragning vad avser det
som ska kunna patenteras. I den nuvarande svenska
patentlagstiftningen finns det etiska gränsdragningar
för vilka patent som kan medges. I det EU-direktiv
som arbetats fram finns också gränsdragningar för
vad som anses godtagbart ut etisk synvinkel. Det är
alltså inte så att detta område inte är omgärdat av
etiska regler, vilket man ibland kan få intrycket av då
man följer den debatt som förs kring biotekniska
uppfinningar.
Som jag sade tidigare är vi socialdemokrater för
att det ska finnas tydliga etiska gränsdragningar, men
att förorda ett förbud emot denna typ av patent torde
med våra utgångspunkter vara att gå för långt.
I detta sammanhang torde det vara av intresse att
påpeka bioteknikens stora möjligheter för mänsklig-
heten, möjligheter som med stor sannolikhet skulle
begränsas betänkligt om ett förbud skulle komma till
stånd. Biotekniken ger oss ju inte bara etiska och
moraliska dilemman. Den ger oss också nya kunska-
per, inte minst inom medicinen och läkemedelssek-
torn.
Herr talman! Jag skulle vilja åskådliggöra mitt re-
sonemang genom att gå tillbaka i historien ett ögon-
blick. För lite mer än hundra år sedan uppfann männi-
skan bensinmotorn. Tänk, om vi i det samhälle som
vi då levde i hade menat att detta var något omänsk-
ligt, vilket det säkerligen fanns de som hävdade. Hur
skulle vi då kunnat bygga det samhälle som växte
fram här i den rika delen av världen under 1900-talet?
Uppfinnandet av bensinmotorn har inneburit mer
rationella produktionsmetoder för industrin, den har
inneburit en ökad rörlighet för människan. Med mer
vetande kan vi i dag konstatera att bensinmotorn inte
bara haft fördelar, den är också en av våra värsta
miljöförstörare. Kunskapen om just detta har tvingat
människan till att förbättra tekniken så att mindre
utsläpp sker. Vad jag vill åskådliggöra med detta är
att den mänskliga utvecklingen av kunskap och tek-
nik ofta är dubbel, att det så att säga alltid finns bra
och dåliga sidor av en utveckling.
I ett öppet och demokratiskt samhälle är det en
mänsklig drivkraft att alltid förbättra de dåliga sidor-
na. På detta sätt föds ny kunskap. Det kommer alltid
att finnas etiska och moraliska dilemman i spåret av
den mänskliga utvecklingen. Låt oss möta den med
stor öppenhet och stor förståelse för olika argument,
inte med förbud. Vi har anledning att återkomma i
denna fråga i samband med att regeringen kommer
med ett förslag om införlivandet av EU-direktivet om
patent på biotekniska uppfinningar i den svenska
patentlagstiftningen.
Herr talman! Jag övergår nu till att kommentera
de reservationer som berör upphovsrätten. I en mo-
tion av Stig Rindborg hemställs om en kartläggning
av omfattningen av svenska studenters kopiering av
läromedel. I den svenska upphovsrättslagstiftningen
finns ett antal inskränkningar gentemot upphovsrät-
ten. En av dessa inskränkningar är rätten att kopiera
enskilda exemplar för privat bruk.
Frågan om inskränkningarna i upphovsrätten har
varit föremål för diskussion vid ett flertal tillfällen.
Förra året beslutade den svenska riksdagen att införa
den s.k. kasettersättningen till upphovsmännen,
främst för att tillskapa en bättre ekonomisk ersättning
till upphovsmännen för den privata kopiering av
musik och film som görs. Grunden för den socialde-
mokratiska synen vad gäller inskränkningarna i upp-
hovsrätten är att de så långt det är möjligt ska beva-
ras.
Det arbete som bedrivs inom ramen för den euro-
peiska unionen om ett direktiv rörande upphovsrätten
i informationssamhället berör motionens frågeställ-
ningar. Mycket talar för att direktivet kommer att
bevara inskränkningarna om kopiering för privat
bruk. Vidare finns tecken på att direktivet också
kommer att utöka möjligheterna till ersättning till
upphovsmännen. Det finns således ingen anledning
för riksdagen att ta några initiativ inom detta område
för tillfället.
Herr talman! Avslutningsvis skulle jag vilja
kommentera de reservationer som behandlar de upp-
hovsrättsliga rättigheter som finns inom det musika-
liska området och STIM:s verksamhet.
De avgifter som arrangörer erlägger till upphovs-
männen bestäms i särskilda avtal mellan dessa och
STIM. Avgiftens storlek är baserad på arrangemang-
ets storlek och i normalfallet vad gäller föreningslivet
av en mycket begränsad kostnad. Föreningslivet och
studieförbunden ses i vårt land som en viktig del av
vår demokrati. Genom föreningslivet ges människor
möjligheter att odla sina olika intressen utifrån ett
demokratiskt arbetssätt. Men föreningslivet är inte
gratis.
För oss som är föreningsmänniskor är det ingen
nyhet att man måste ha en god ekonomi för att kunna
bedriva en god verksamhet av hög kvalitet för sina
medlemmar. Just av denna anledning ger staten,
landstingen och kommunerna inte oansenliga belopp
till folkrörelserna. En del av dessa kostnader består
givetvis av att ge föreningsmedlemmarna och all-
mänhet en god musikalisk kultur. En del motioner ger
uttryck för att föreningslivet ej ska behöva erlägga
ersättningar till STIM i samband med musikaliskt
underhållning vid olika möten.
Herr talman! Socialdemokraternas grundinställ-
ning är att även föreningslivet har
ett ansvar gentemot upphovsmännen. Därför ska
föreningslivet bidra till upphovsmännen, däribland
STIM. Självfallet ska föreningsmedlemmar och all-
mänhet ges tillfällen att ta del av vårt musikaliska
kulturarv på rimliga villkor. De ekonomiska villkor
som i dag råder ser vi som rimliga för föreningslivet,
och således finns det ingen anledning att förorda
några förändringar i den upphovsrättsliga lagstift-
ningen av detta skäl.
Till sist vill jag även kommentera statens styrelse-
representation i STIM. Det synes enligt oss socialde-
mokrater ganska märkligt hur reservanterna å ena
sidan vill underlätta för föreningslivet vad avser kra-
ven på att erlägga ersättning till STIM. Å andra sida
vill man minska det statliga inflytandet i STIM ge-
nom att ta bort den statliga styrelserepresentationen.
Herr talman! Faktum är att den statliga styrelsere-
presentationen ger möjligheter att framföra synpunk-
ter direkt till upphovsmännen till gagn för allmänhet
och föreningsliv. Detta är väl ingen dålig möjlighet
till inflytande gentemot de musikaliska upphovsmän-
nen.
Jag yrkar återigen bifall till hemställan i lagut-
skottets betänkande och avslag på samtliga reserva-
tioner.</pre><pre>Anf.  13  HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! Jag har bara några kommentarer med
anledning av Anders Berglövs anförande.
Först när det gäller bruksmodellskyddet konstate-
rar jag att Sverige i likhet med Storbritannien och
Luxemburg är de enda tre staterna i EU som för när-
varande inte har någon form av bruksmodellskydd.
Det är tänkt att vara ett sätt för inte minst små och
medelstora företag att kunna få skydd för uppfinning-
ar med begränsat verks- och nyhetsvärde. Det är ett
sätt att stimulera småföretagsamheten.
Det är riktigt som Anders Berglöv säger, att In-
dustriförbundet har varit tveksamt till den här ord-
ningen, och man har värdefulla synpunkter som borde
tas i beaktande vid utarbetande av de bestämmelser
som ska reglera bruksmodellskyddet. Men att för den
skull avstå från möjligheten menar vi är felaktigt.
Man kan gå vidare. Resultatet får så småningom
framgå av hur bestämmelserna utformas inom EU.
Det är viktigt att man kommer loss här. Det har vän-
tats för länge.
När det gäller upphovsrätten konstaterar jag att de
inskränkningar som socialdemokraterna talar sig
varma för skulle kunna innebära - om jag förstår
Anders Berglöv rätt - att det är i sin ordning att stu-
denter vid universitet och högskolor t.ex. kopierar
kurslitteratur och facklitteratur. Det kan väl ändå inte
vara korrekt?
Anders Berglöv sade att den statliga representa-
tionen i STIM:s styrelse är en förutsättning för att
ersättning ska utgå. Men det finns ju andra upphovs-
rättsorganisationer som inte har statliga representan-
ter i sina styrelser och som också uppbär ersättning
och där uttaxerandet av ersättning går alldeles ut-
märkt bra.</pre><pre>Anf.  14  ANDERS BERGLÖV (s):
Herr talman! Jag ska inleda med några kommenta-
rer om bruksmodellskydd. Av reservationen framgår
att man tycker att det går för långsamt. Det är väl
alltid önskvärt att det går tillräckligt fort. Men betänk
dock att det inte är någon lätt uppgift som den euro-
peiska kommissionen har. Man ska alltså närma tolv i
princip väldigt skiljaktiga lagstiftningar på bruksmo-
dellområdet till varandra.
Vi socialdemokrater har aldrig sagt att vi avstår -
som Henrik S Järrel uttryckte det - från bruksmodell-
skyddet. Vi har sagt att vi vill avvakta tills det finns
ett gemensamt direktiv från den europeiska kommis-
sionen. Då kan vi se hur vi ska hantera detta i förhål-
lande till den svenska patentlagstiftningen.
När det gäller studenters kopiering tycker jag att
reservationen andas lite spekulation. Man utgår ifrån
att studenter har ett visst beteendemönster. Den nya
tekniken påverkar nog inte bara studenterna, utan den
påverkar säkert många andra områden som berörs av
upphovsrätten.
Som jag sade är privat kopiering en tillåten in-
skränkning. Jag tror att det kanske behövs modifie-
ringar när det gäller detta, och det håller även den
europeiska unionen på att titta på. Vi kanske har an-
ledning att återkomma till just detta.
När det gäller att anpassa till teknik är det väl inte
bara någonting som vi som lagstiftare har att göra,
utan det är väl även ett ansvar som huvudmännen
kanske borde ta ibland.</pre><pre>Anf.  15  HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! Anders Berglöv konstaterar att det
inte är någon lätt uppgift. Nej, hela det immaterial-
rättsliga området är ett ganska knepigt rättsområde.
Därom är vi helt ense. Det får dock inte innebära att
regeringen hesiterar inför möjligheten att arbeta med
t.ex. bruksmodellfrågorna både nationellt och på EU-
nivå. Jag menar fortfarande att här har regeringen
tövat lite för länge. Vi menar att riksdagen mycket väl
skulle kunna ge regeringen till känna att här är det
viktigt att man skyndar på och försöker komma till
skott, så att också Sverige får del i och av ett bruks-
modellskydd.
När det gäller upphovsrätten menar Anders
Berglöv att det är en spekulation från reservanternas
sida. Men varför inte använda sig av möjligheten att
inventera hur det förhåller sig med studenterna och
frekvensen av kopierande av kurslitteratur? Vi vet ju
väldigt lite om det. I reservationen menar vi att i
stället för att spekulera så låt oss ge regeringen i upp-
drag att undersöka denna marknad, så att vi får en
bättre uppfattning om hur det verkligen förhåller sig
för att sedan kunna gå vidare. Det kanske inte behövs
någon lagstiftning, men det vet vi inte förrän vi har
fått se hur frekvensen fördelar sig.
Vi har ju varit uppvaktade i utskottet, som Anders
Berglöv mycket väl vet, av företrädare för läroboks-
författare och förlag som klart har uttalat sitt stora
ogillande och sin oro inför den här utvecklingen.</pre><pre>Anf.  16  ANDERS BERGLÖV (s):
Herr talman! Jag tror inte riktigt, som Henrik S
Järrel antyder här, att regeringen sitter med armarna i
kors i fråga om bruksmodellskyddet. Jag tror säkert
att den svenska regeringen följer den här diskussio-
nen och de diskussioner som pågår i arbetsgrupperna
inom ramen för kommissionens arbete.
Jag finner det lite märkligt att den svenska rege-
ringen skulle agera pådrivande när det gäller en lag-
stiftning som vi inte ens har. Jag tror att det är rimligt
att de tolv medlemsstaterna först hittar något slags
gemensam nämnare så att vi har någonting att utgå
från.
När det sedan gäller studenternas kopiering står
jag fast vid att jag tycker att det är lite spekulativt att
just utpeka studenterna som en speciell grupp som
missbrukar saker och ting. Det pågår ett arbete inom
den europeiska unionen, och återigen: Vi har anled-
ning att avvakta detta.</pre><pre>Anf.  17  VIVIANN GERDIN (c):
Herr talman! Nu har Henrik Järrel tagit upp den
fråga som också jag hade tänkt ställa om bruksmo-
dellskydd. Jag tyckte att det var intressant när Anders
Berglöv tidigare här sade att det inte finns någon
anledning att göra någonting när det gäller bruksmo-
dellskydd som vi saknar här i Sverige, för det är i alla
fall under hela tio år som vi har diskuterat frågan.
Sedan var min fråga, som jag delvis har fått svar
på nu, hur Socialdemokraterna ställer sig till EU-
kommissionens åsikt att man ska åstadkomma ett
enklare patentförfarande och att vi ska acceptera ett
sådant. Vi förlorar ju en hel massa tid. Vi har redan
gjort det och därmed försvårat för många innovatörer
att omsätta sina idéer i praktiken.
Min fråga är alltså: Är ni helt positiva om EU-
kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om
förenklade regler, eller har ni för avsikt att inte godta
detta?</pre><pre>Anf.  18  ANDERS BERGLÖV (s):
Herr talman! Jag uttryckte i mitt anförande att vi
är positiva till en förenkling av patentansökningspro-
cessen, och det kan säkert också finnas skäl att dis-
kutera införandet av ett bruksmodellskydd. Men jag
tycker att vi ska avvakta och se vad direktivet säger
och hur pass effektivt det är. Det här området är ju,
som sagt, inte helt okontroversiellt.</pre><pre>Anf.  19  VIVIANN GERDIN (c):
Herr talman! Anders sade tidigare att det har
kommit olika signaler och att det finns olika regler.
Om det under dessa tio år hade funnits ett stort intres-
se, kanske vi hade kunnat förvänta oss att vi skulle ha
plockat de bästa bitarna ur de olika regler som övriga
EU-länder har.</pre><pre>Anf.  20  ANDERS BERGLÖV (s):
Herr talman! Arbetet inom den europeiska unio-
nen har pågått under rätt så lång tid, och jag tror att
den här inställningen från svenska sida har funnits
redan från början. Dessutom tror jag att det finns skäl
att överväga frågan.
Jag vet att det finns problem med förprövningsför-
farandet när det gäller bruksmodellskyddet. Man
diskuterar  gränsdragningar när det gäller uppfin-
ningshöjden och sådant som har varit svårt att över-
väga inom kommissionens arbete. Jag tycker att den
svenska hållningen är rimlig, att det är bättre att ha ett
förslag att utgå från än tolv förslag.</pre><pre>Anf.  21  KJELL ELDENSJÖ (kd):
Herr talman! Anders Berglöv säger att han hyser
oro för bioteknikens utveckling och att det kan finnas
skäl till detta. Man kan också kalla det för rädsla, och
jag tycker att en viss form av rädsla är befogad. Det
är helt enkelt en skyddsmekanism för att man inte ska
gå för långt. Här har vi samma åsikter, skulle jag tro,
även om vi också har åsikten att biotekniken kan vara
till stor nytta. Vi som parti motsätter oss inte heller
gentekniken i sig.
Vad vi motsätter oss är just detta med patent på
liv. Anders Berglöv talar här om tydlig etisk gräns-
dragning. Det är just detta som är det viktiga. Jag kan
inte riktigt förstå varför man ändrar kriterierna för
patentering från att det ska finnas en stor uppfin-
ningshöjd till att det, som det nu är fråga om, ska
finnas en stor upptäcktshöjd. Livet är ju ingen upp-
finning. Det finns ju redan. Det är därför som vi tyck-
er att man inte ska ta patent på liv.</pre><pre>Anf.  22  ANDERS BERGLÖV (s):
Herr talman! Vad jag framför allt vänder mig
emot i den reservation som rör biotekniska uppfin-
ningar är angreppssättet. Det är lite grann som med
strutsen: Det här är farligt, så nu borrar vi huvudet i
sanden och tror sedan att utvecklingen är stoppad. Jag
har alltid varit för att kunskapsutvecklingen, veten-
skapen och forskningen ska vara fri. Det är svårt för
mänskligheten att stoppa människans kunskapstörst.
Jag skulle faktiskt vilja höra om reservanterna så
småningom kan ge uttryck för  vad det egentligen är
som man ska förbjuda. Vad är egentligen en livs-
form? Med de bristfälliga kunskaper som jag själv har
på detta område inser jag att ett förbud, som man
faktiskt vill att den svenska regeringen ska verka för,
måste basera sig på såväl vetenskapliga som juridiska
definitioner. All vetenskaplig forskning går ut på att
finna definitioner. Jag ser ingen enhetlig definition på
det här området. Jag tror och hoppas rent personligen
att man på sikt ska angripa frågan på ett annat sätt.
All bioteknisk forskning leder naturligtvis inte till
goda effekter. Det kanske är effekterna av den som vi
ska diskutera i stället för forskningen som sådan.
Till sist: Kjell Eldensjö reagerar på upptäcktshöjd
eller uppfinningshöjd. Enligt mitt synsätt är patent ett
förfaringssätt, en teknik, en tillämpning. Man kan inte
ta patent på någon enskild del på det sättet, utan den
svenska patentlagstiftningen måste vara förenad med
någon form av tillämpning av den.</pre><pre>Anf.  23  KJELL ELDENSJÖ (kd):
Herr talman! När man ansöker om vanliga patent
ska det finnas en uppfinningshöjd för att man ska få
patent. Det är ju helt klart. Sedan kan jag hålla med
om att vi bör arbeta med frågan om vilka definitioner
som ska gälla. Här har jag egentligen samma kom-
mentar som jag hade förra året, nämligen att det kan-
ske är bättre att skynda långsamt än att patentera
något som man egentligen inte riktigt vet vad det är.
Jag vill sedan gå över till något som har varit uppe
många gånger här, nämligen det som gäller bruksmo-
dellskydd. Här säger Anders Berglöv att det är många
länder som redan har infört detta, och att de är olika
allihop. Men då kan man ju ta till vara erfarenheterna
från olika länder. Det finns de som har lyckats bättre
och de som har lyckats sämre.
Industriförbundet har uttalat sig kritiskt, det vet
jag. Men å andra sidan har de också insett att det här
är något som kommer, och de ger alltså förslag i sin
kritik. Det bör man ta till sig. Sedan anser Anders
Berglöv att vi ska avvakta. Jag tycker faktiskt inte
det, utan man ska vara pådrivande - detta kanske
desto mer om vi inte har en lagstiftning. Då bör vi
vara pådrivande här.</pre><pre>Anf.  24  ANDERS BERGLÖV (s):
Herr talman! Jag kan bara konstatera att jag är helt
övertygad om att kommissionen i sitt arbete just tar in
erfarenheter och kunskaper från de tolv medlemssta-
terna för att kunna finna en linje att förespråka i ett
kommande direktiv. Det är jag helt övertygad om,
och jag är också helt övertygad om att den svenska
regeringen följer det här arbetet och tar in de här
intrycken under hand.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)</pre><pre>8 §  Finansiell leasing</pre><pre>Föredrogs
lagutskottets betänkande 1999/2000:LU19
Finansiell leasing.</pre><pre>Anf.  25  RUNE BERGLUND (s):
Herr talman! Betänkandet handlar om en motion
från allmänna motionstiden om s.k. ränteskruvning i
leasingavtal. Företeelsen ränteskruvning och proble-
men omkring leasingavtal i näringsverksamhet har sin
grund i den ränteoro som fanns i början av 1990-talet
när räntorna steg mycket kraftigt.
Leasingområdet är inte reglerat i lag. Det regleras
i allmänhet genom standardavtal. Villkoren har i alla
fall av leasingtagare ansetts vara krångliga att förstå.
Det har i många fall varit olika uppfattningar om hur
ränta ska beräknas. Många leasingtagare hävdar att
man har debiterats oskälig ränta, att leasinggivarna
har "skruvat upp" räntan mer än vad som ansetts
skäligt, därav namnet ränteskruvning.
Leasingkontraktens räntevillkor var i en del fall
knutna till det allmänna ränteläget och inte till någon
officiellt noterad referensränta, som exempelvis STI-
BOR. Det gav ett utrymme för olika bedömningar,
vilket har resulterat i ett antal rättsfall där leasinggi-
varen ålagts att återbetala överräntor till leasingtaga-
ren.
I dag, när vi har ett stabilt ränteläge, är inte pro-
blemen lika stora. Det kan trots detta finnas skäl till
att regeringen överväger om det finns anledning att
lagstifta om leasing mellan näringsidkare. Ingen vet,
det kan uppstå oro igen på räntemarknaderna. Då kan
det vara bra att ha en lag som reglerar på vilket sätt
räntor i leasingavtal ska regleras.
I den proposition om konsumentleasing som rege-
ring avser att överlämna till riksdagen kommer frågan
om finansiell leasing mellan näringsidkare att beröras
och redovisas. Vi får invänta regeringens ställnings-
tagande. När propositionen kommer får vi besked om
huruvida en lagstiftning anses befogad.</pre><pre>Anf.  26  HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! Sund, hederlig affärsmoral och lik-
värdiga konkurrensvillkor är, liksom den fria avtals-
rätten, omistliga förutsättningar för en väl fungerande
marknadsekonomi. Till de mindre smickrande feno-
menen hör dock sedan åtskilliga år att det på kredit-
marknaden har dykt upp ofoget med s.k. ränteskruv-
ning. Det innebär att bank, finansbolag eller annat
kreditinstitut genom sina löpande låneaviseringar
betingar sig intäkt av uppräknad låneränta som stun-
dom överstiger den räntenivå och/eller indexering
som det ursprungliga låneavtalet anger. Det handlar
här om olika sorters kreditmarknadstjänster typ finan-
siell leasing, telefonlån, snabblån, Finaxlån och allt
vad det heter. Dock är att märka att den matematiska
ränteformeln alltid är en och densamma medan där-
emot det allmänna ränteläget skiftar över tiden.
Leasing, finansiell leasing, är ju en i grunden bra
finansieringsform när den fungerar som det är avsett
att den ska fungera. Dock drabbar överuttag av räntor
olika aktörer eller kundkategorier på den finansiella
marknaden. Att därvid tillämpa beräkningsformeln
utifrån de allmänna räntelägesförändringarna kan
vara svårt redan för ekonomiskt skolad personal.
Därmed kan man också förmoda att det är minst lika
svårt för gemene man att göra det.
Det torde under åren ha handlat om ett oräkneligt
antal miljoner som på oriktiga grunder härigenom har
fakturerats. Eftersom s.k. finansiell leasing vanligen
begagnas av institutionella aktörer - det kan vara
entreprenörsföretagare, kommuner, landsting och
organisationer - och mestadels dessutom avser bety-
dande belopp, så blir också räntebeloppen därefter. I
många fall är det också så att t.ex. skattemedel måste
användas för att täcka kostnader för räntor utöver vad
låneavtalet stipulerar. Det här är onekligen stötande
inte blott för den allmänna rättskänslan utan också för
omsorgen om en sund ekonomi, såväl offentlig som
privat.
Remissutfallet med anledning av min motion
L902 ger, liksom tidigare remissomgångar gällande
frågan om regler kring finansiell leasing, en splitrad
bild, om än också delvis förutsägbar, av hur de när-
mast berörda parterna ställer sig i den här frågan. Det
förhållandet kan dock inte enligt min och vår mening
tas till intäkt för att lämna fenomenet med s.k. rän-
teskruvning olöst åt sitt öde. Det torde nämligen stå
utom varje tvivel att ränteskruvningar ägt rum, och
äger rum, där överdebiterade räntor åsamkat såväl
företag och enskilda som kommuner och landsting
oskäliga kostnader. Härigenom har också betydande
skattemedel, vilka kunnat bekosta nyttigare och an-
gelägnare ting, kommit att användas för betalning av
överräntor. Det kan knappast anses försvarligt.
Nu är det så att regeringen olyckligtvis, påstås det,
har kommit att prioritera frågan om konsumentleasing
trots att den finansieringsformen, alltså konsument-
leasing, är betydligt ovanligare än finansiell leasing
av lös egendom mellan näringsidkare. Jag vill påmin-
na om att lagutskottet i enlighet med leasingutred-
ningen i betänkandet 1997/98:LU18 uttalat det ange-
lägna i att ett ställningstagande kommer till stånd från
regeringens sida även i fråga om en civilrättslig regle-
ring av finansiell leasing av lös egendom mellan
näringsidkare. Frågan borde, menade lagutskottet, bli
föremål för ett  närmare övervägande och beredande
utan att för den skull pågående lagstiftningsarbete
rörande konsumentleasing försenades. Här har dock
ännu ingenting hänt.
Dock är det nu så, herr talman, att med hänsyn till
att regeringen, precis som Rune Berglund antydde här
tidigare, trots allt ställt i utsikt att i en kommande
proposition om konsumentleasing också redovisa sin
inställning i fråga om lagstiftning om finansiell lea-
sing mellan näringsidkare har vi moderater valt att
avstå från att nu reservera oss. I stället har vi till det
här betänkandet fogat ett särskilt yttrande. Vi menar
dock, på mycket goda grunder tycker vi, att ärendet
brådskar efter mycken tövan och vacklan vid det här
laget. Vi tar inte i sak nu ställning till hur man ska
utforma eventuella regler för att förbättra tillsynen.
Men vi tycker att frågan brådskar, och regeringen bör
snabbt fundera ut lämpliga lösningar.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)</pre><pre>9 §  Sysselsättningsåtgärder inom kulturområ-
det - SESAM-projektet</pre><pre>Föredrogs
kulturutskottets betänkande 1999/2000:KrU14
Sysselsättningsåtgärder inom kulturområdet - SE-
SAM-projektet (skr. 1999/2000:65).</pre><pre>Anf.  27  INGER DAVIDSON (kd):
Herr talman! Vården av föremålssamlingarna i vå-
ra statliga museer och även en del andra har länge
varit eftersatt. Redan Museiutredningen som tillsattes
av den borgerliga regeringen och som lade fram sitt
betänkande 1994 lyfte fram behovet av vård och
konservering i museerna som ett av de stora proble-
mområdena. Utredningen föreslog inget mindre än en
nationell räddningsaktion för att åtgärda problemen.
Våren 1995 anslog riksdagen sammanlagt 235
miljoner kronor som en engångsinsats för sysselsätt-
ningsåtgärder inom kulturområdet. Det s.k. SESAM-
projektet som pågick under tre år mellan 1995 och
1998 kom till för att råda bot på de rådande missför-
hållandena men också som ett sätt att råda bot på
arbetslösheten. I den skrivelse som regeringen nu
lämnat till riksdagen redogörs för utfallet av projek-
tet. Medlen har använts just som en räddningsaktion
för föremålssamlingar genom registrering, dokumen-
tation, vård, konservering och magasinering.
När man läser redogörelsen för projektet får man
ett starkt intryck av att projektets betydelse för att
skapa arbetstillfällen under en period med hög ar-
betslöshet är det viktigaste motivet. Att projektet
beskrivs som lyckat också när det gäller att öka in-
tresset för samlingarna och bevarandefrågorna och att
det gav goda resultat beträffande vård, konservering
och magasinering kommer på något sätt i andra hand.
Det förklarar kanske varför regeringen inte är beredd
att fortsätta projektet eller att anslå nya medel. Det
allmänna behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der är ju inte lika stort nu som 1995. Det är däremot
behovet av ett fortsatt arbete med föremålssamlingar-
na och för övrigt också behovet av arbetstillfällen just
inom museiområdet. SESAM-projektet har inte ens
åtgärdat eftersläpningen av vårdbehovet, än mindre
räckt till för att planera för långsiktiga åtgärder. Re-
geringen konstaterar som slutsats: "Arbetet med fö-
remålen kräver fortsatt arbete och tillskott av resurser
för att de uppnådda resultaten ska bibehållas och inte
successivt gå till spillo." Och tydligare kan det ju inte
uttryckas. Ändå är regeringens enda budskap att man
lovar att noga följa utvecklingen på området och att
hänvisa till översynen av strukturen inom museiom-
rådet som man tänker återkomma till i budgetpropo-
sitionen för 2001. Det är inte precis första gången det
hänvisas till den översynen.
Vi kristdemokrater anser att något måste göras
omedelbart, så att arbetet med museernas och arki-
vens samlingar som nu kommit i gång på ett bra sätt
inte stannar av på grund av bristande resurser. Vårt
förslag är att regeringen prioriterar detta arbete ge-
nom att snabbt utarbeta en nationell handlingsplan för
hur föremålssamlingarna i museer och arkiv långsik-
tigt ska bevaras och hur finansieringen ska lösas. Det
räcker inte med tillfälliga brandkårsutryckningar
längre, även om sådana kan komma att behövas också
i framtiden. Jag yrkar bifall till reservation 2.
Riksdagen har nyligen behandlat ett museibetän-
kande. Där skriver ett enigt utskott: "Det är angeläget
att den sedan länge pågående översynen av myndig-
hetsstrukturen på museiområdet snarast ska slutföras.
Utskottet anser att översynsarbetet också bör leda till
att museernas möjligheter till en långsiktig och säkra-
re planering förbättras. Förhållandet mellan museer-
nas olika intäkter och deras möjligheter att utföra
givna uppdrag i enlighet med uppsatta mål bör analy-
seras. De varningssignaler som kommit från olika
museer då det gäller obalans mellan museernas mål
och medel bör givetvis beaktas i sammanhanget."
Detta är en mycket tydlig beställning till regering-
en, och det finns anledning att upprepa det kravet i
den här debatten. Jag hade tänkt fråga kulturminis-
tern, om hon hade varit här, vilka planer hon själv har
och hur hon ser på de frågor som utskottet lyft fram i
samband med den pågående översynen. De satsningar
som aviseras på museiområdet i vårpropositionen är
inte särskilt omfattande, och dessutom är de ganska
svårtolkade. För de närmaste tre åren ser det därför
ganska dystert ut.
Herr talman! Vi kristdemokrater anser slutligen
också att det måste göras en ordentlig analys av hur
arbetet med samordningen mellan arkiv, bibliotek och
museer ska kunna förbättras. Vi instämmer därför i
Kulturrådets förslag att experter och parlamentariker
gemensamt får till uppgift att utreda hur samordning-
en kan genomföras på ett effektivt sätt. Det handlar
bl.a. om att utveckla gemensamma system för digita-
lisering. Det behövs en standardisering men också
kompetensutveckling när det gäller t.ex. marknadsfö-
ringsfrågor, och inte minst är det viktigt att utvärdera
det arbete som redan pågår i de olika s.k. ABM-
projekten.</pre><pre>Anf.  28  ANNE-KATRINE DUNKER (m):
Herr talman! I kulturutskottets betänkande 14 be-
handlas, som utskottets ordförande Inger Davidson
redan har talat om, regeringens skrivelse om syssel-
sättningsprojektet SESAM. Projektets inriktning har
varit att bevara och öppna föremålssamlingarna i
främst våra statligt stödda museer. Vi kan konstatera
att projektet i stort varit lyckat och att flera goda
resultat uppnåtts.
Trots det vill vi moderater peka på några frågor
som vi anser inte har uppfyllts och varför vi också
anser att projektet bör få något slags fortsättning.
Målet att skapa samordning och nätverk mellan mu-
seer och arkiv samt samordningen av dataregister har
tyvärr inte riktigt uppnåtts. Det är av största vikt, inte
minst för att öka tillgängligheten till våra samlingar,
för både forskare och allmänhet. Många institutioner
sitter fast i gamla strukturer, något som tar tid att
förändra, varför man också bör ta vara på och arbeta
vidare med de nya former av samordningar som man
har påbörjat i och med projektet. Risken är stor för att
man inte fortsätter på den inslagna vägen, kanske inte
beroende på att man är ovillig utan därför att man
saknar den kompetens som SESAM-projektet arbetat
med eller helt enkelt har brist på tid.
Många av våra museer och arkiv har stora sam-
lingar, så stora att man har problem med var och hur
man ska magasinera alla objekt. Och ibland kanske
man också måste gallra samlingarna. Även för maga-
sineringen gäller att en samordning mellan olika
institutioner är värdefull, något som inte heller till
fullo uppnåtts under projektets gång. För att minska
de höga kostnaderna för magasinering är även här en
samordning ytterst värdefull. Många museer har inte
en ekonomisk situation som tillåter den insats som
behövs för att föremålen på bästa sätt ska förvaras.
Som Inger Davidson påpekade så kan vi ju inte
heller se att det blir några större förbättringar under
de närmaste åren.
Därtill saknas det också enligt utvärderingen be-
redskap i de olika organisationerna att ta över detta
projekt. Eftersom man ju nu onekligen har fått en bra
start, och många delar i projektet har visat sig lyck-
ade, så anser vi att det är olyckligt att man inte kan
fortsätta för att uppnå den förbättring som är en del av
målet. Endast fem organisationer har angett att målet
för satsningen har uppnåtts, något som naturligtvis
kan bero på att målen varit orealistiska. Men det be-
tyder också att det finns mycket arbete kvar att utföra.
Herr talman! Varför inte se SESAM som ett första
steg i ett viktigt arbete med att förnya sättet att vårda
och bevara våra museisamlingar och ta lärdom av det
positiva som har uppnåtts i projektet och arbeta vida-
re på det och utveckla den kompetensen för att kunna
fortsätta med arbetet att förbättra både hanteringen
och samordningen av registrering, datahantering och
magasinering. Och med detta, herr talman, vill jag
yrka bifall till reservation 1 under mom. 2.</pre><pre>Anf.  29  BIRGITTA SELLÉN (c):
Herr talman! SESAM-projektet, som hade till
syfte att rädda föremålssamlingar vid museer och
andra kulturinstitutioner, var ett sysselsättningspro-
jekt som blev en räddningsaktion för samlingarna
runtom i landet. Många arbetslösa akademiker och
hantverkare fick ett arbete, som innebar en relativt
lång anställningsperiod på två till två och ett halvt år.
Efter avslutad projektanställning fick dessutom cirka
en tredjedel av dem fast anställning. Det medförde
också att museiverksamheten vitaliserades och me-
delåldern sjönk för anställda på museer och arkiv.
SESAM-projektet var med andra ord ett
lyckodrag, så länge det pågick. Centerpartiet hoppas
också att det ska kunna bli en fortsättning för att räd-
da fler föremål i samlingarna.
Projekt som SESAM är bra exempel på hur nya
arbetstillfällen förenas med målet att bevara och bru-
ka kulturarvet. Genom SESAM-projektet har en po-
sitiv process satts i gång som kommer skolor, forska-
re och intresserad allmänhet till godo.
Därför anser vi i Centerpartiet att det nu är dags
att överföra erfarenheterna från SESAM-projektet för
att ta till vara fotosamlingar som finns i museer runt-
om i hela landet. Vi har för övrigt motionerat om det
under flera års tid. Vi föreslår därför i vår motion nu
att ett nytt sysselsättningsprojekt kallat Foto-SESAM
startas. Regeringen bör därför utreda förutsättningar-
na för att inrätta ett sådant projekt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.</pre><pre>Anf.  30  ANA MARIA NARTI (fp):
Herr talman! SESAM-projektet kom, som redan
har sagts här, efter en utredning som talade om en
räddningsplan för kulturarvet och också om en myck-
et stor eftersläpning på området. När man nu läser
redovisningen över SESAM kan man undra varifrån
den glada tonen i regeringens skrivelse kommer. En
begränsad insats kan inte leda till en räddning av
kulturarvet. Museernas kärnverksamhet kan inte för-
bättras med tillfälliga åtgärder, och framför allt inte
med tillfälliga åtgärder som grundas på arbetsmark-
nadsåtgärder.
Man tar in en grupp människor som har varit ar-
betslösa i en högt specialiserad verksamhet, och man
lär dem. De får den skicklighet och den erfarenhet
som behövs för att vårda mycket värdefulla kulturfö-
remål och för att katalogisera enligt datateknikens
mycket avancerade krav. Sedan måste man släppa
dessa människor, därför att det var en arbetsmarknad-
såtgärd. Detta kan självfallet inte vara anledning till
glädje.
Det som man har gjort har varit en viss korrige-
ring av mycket stora brister, men absolut inte lanse-
ringen av räddningsplanen, som den tidigare Museiut-
redningen talade om.
T.o.m. i regeringens skrivelse kommer man fram
till dystra slutsatser. Jag citerar: "Redan från början
stod det emellertid klart att SESAM-medlen inte
skulle räcka till för att åtgärda alla de problem och
den eftersläpning som fanns vad gäller registrering,
dokumentation, vård, konservering och magasinering.
- - - Museerna har enligt uppgift lyckats mobilisera
mer resurser till vård och registrering än tidigare, men
påpekar att marginalerna är för små för att omfördela
med tillräckliga resultat."
Med andra ord: grundläggande behov kan inte
täckas med tillfälliga insatser.
Jag vill nu tala om ett exempel som står mig
mycket varmt om hjärtat, och det gäller Drottning-
holms teatermuseum. Det är ett av de vackraste stäl-
lena i Sverige. Det är en otrolig kulturskatt. Men av
någon anledning har man aldrig tillräckligt med
pengar för att ta hand om detta. Väldigt många vänner
till mig kommer till Sverige bara för att besöka det.
Det finns ovärderliga kostymer på Drottningholms
teatermuseum. De är så värdefulla att de inte har sin
like någonstans i världen. Inte ens på Victoria  & 
Albert Museum i London har man en sådan samling.
Men de här kostymerna hotar fortfarande att ruttna
och att mögla därför att lokalerna som de finns i inte
är lämpade för en sådan samling.
Det finns fortfarande på Drottningholm högar av
dokument om det svenska teaterlivet som ingen har
haft tid att katalogisera.
För mig är Drottningholms tragedi att man aldrig
hinner ta itu ordentligt med detta fantastiska museum.
Detta är en fantastisk och upprörande illustration över
bristerna i kulturlivet.
Sedan är det frågan om arbetsmarknadsåtgärder
inom kulturen. Jag har levt som frilansande kulturar-
betare i 29 år i Sverige. Jag vet vad detta betyder.
Detta betyder att man debuterar några gånger om året.
Man börjar från början, från noll, därför att det inte
finns förutsättningar för en s.k. fri kulturarbetare att
verka kontinuerligt.
Jag vill med alla dessa, kanske lite för passionera-
de, ord tala för kulturens behov av systematisk finan-
siering av kärnverksamheten och framför allt det
svenska kulturarvets mycket stora problem. Från den
synvinkeln har SESAM varit bara en liten insats, en
tillfällig, begränsad insats. Det behövs mycket mer.
Därför vill jag stödja reservation 2 i detta betän-
kande.</pre><pre>Anf.  31  AGNETA RINGMAN (s):
Herr talman! Det ökade intresset för historia i vårt
samhälle skapar förväntningar på att den kunskap-
suppbyggnad som sker på våra museer görs tillgäng-
lig för allmänhet och forskare.
SESAM-projektet, som var en tidsbegränsad sys-
selsättningsåtgärd inom kulturområdet och avslutades
1998, har i hög grad bidragit till att arbetet har kom-
mit i gång med att digitalisera samlingarna och göra
dem tillgängliga för fler.
Från början var det Museiutredningen som 1994
uppmärksammade problemet med vård-, registre-
rings- och konserveringsbehoven vid museerna. Att
rädda kulturarvet bedömdes då som en angelägen
uppgift. Eftersom denna sektor dessutom hade väldigt
många arbetslösa bidrog projektet också till att mins-
ka arbetslösheten.
Som helhet har SESAM-projektet gett goda re-
sultat - det har vi hört här tidigare - både som fram-
gångsrik sysselsättningsåtgärd och som en nödvändig
nationell räddningsinsats för kulturarvet.
Det var många unga nyutexaminerade musei-, ar-
kiv- och hantverksutbildade som under en ganska
lång period fick möjlighet att göra en bra insats, och
denna erfarenhet har också varit en viktig inkörsport
till yrkeslivet för dem. Många har också fått fortsatt
anställning.
Enligt uppgift arbetar flera av dem som deltog i
SESAM-projektet nu som arbetsledare inom Kultur-
arvs-IT, som är en fortsättning med att digitalt regist-
rera föremål, bilder och arkivmaterial.
Kulturarvs-IT är också en gemensam arbetsmark-
nadspolitisk och kulturpolitisk satsning, som innebär
både att tillgängligheten till kulturarvet kan fortsätta
att öka och att personer som är arbetshandikappade
kan få arbete.
SESAM-projektet blev början, tycker jag, till nå-
gonting bra som kan bli bättre. Vi vet alla att det är
stora svårigheter på det här området. Men genom
SESAM-projektet har vi i dag fått betydligt bättre
kunskaper om samlingarna. Förvaringen av föremål
har förbättrats, vi har faktiskt lite bättre kontroll på
samlingarna. Kulturarvet i museer och arkiv är nu
mer tillgängligt, och kunskapen om samlingarna är
större. Det gäller även bland den ordinarie persona-
len, som har fått upp ögonen för hur viktigt det här är
inom museivärlden.
Vi vet förstås också mer om vilka problem som
kvarstår, och vi har bättre insikt om vad som krävs
för att åtgärda fel och brister.
Nu är det en stor utmaning för museerna att ta sig
an de här bevarande- och gallringsfrågorna, vilket
inte är en helt enkel uppgift. Naturligtvis krävs fort-
satta insatser från museernas sida, men utskottet utgår
från att även denna fråga tas upp i arbetet med över-
synen av myndighetsstrukturen på området.
Vi är tydligen alla överens om betydelsen av att
det goda resultat som SESAM-projektet gett kan
bibehållas och utvecklas. I sin skrivelse meddelar
regeringen att man noga följer utvecklingen. De stat-
liga museerna ska t.ex. årligen redovisa hur museerna
arbetar med vård, registrering, dokumentation och
digitalisering och hur magasineringen sköts. Denna
redovisning kommer sedan att ingå som en del i en
plan för samlingarnas långsiktiga bevarande.
Regeringen kommer att återkomma och lämna en
redogörelse för det pågående arbetet med en översyn
av strukturen på museiområdet i budgetpropositionen
år 2001. Och då förutsätter vi i utskottet att det som vi
pekat på i betänkandet beaktas.
Tre reservationer har lämnats till utskottets hem-
ställan när det gäller denna skrivelse från regeringen.
Jag yrkar avslag på reservationerna - jag tycker att
det de tar upp hör samman med den pågående över-
synen.
Å andra sidan är det också så att regeringen har
uppmärksammats på museernas väldigt små margi-
naler. Trots detta har museerna själva lyckats mobili-
sera mer resurser till vård och registrering än tidigare.
Det kan väl i alla fall vara lite glädjande. Vi är alltså
en bra bit på väg, men vi har ännu inte nått ända fram.</pre><pre>Anf.  32  INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Det är tydligt att vi har fått ännu bätt-
re kunskap efter det här projektet, åtminstone vi som
finns utanför museerna och som har fått del av vad
som nu händer. Jag tror nog att den ordinarie perso-
nalen visste ganska väl hur det stod till redan tidigare
och har försökt rikta uppmärksamheten på det under
väldigt många år.
Nu tycker jag att väldigt mycket läggs i knäet på
museerna själva. Det är en utmaning för museerna att
klara av detta. Samtidigt vet vi att det har kommit
nödrop - man kan faktiskt kalla det så - från museer-
nas samarbetsorganisation. Den talar helt enkelt om
att den inte kommer att kunna uppfylla de statliga
målen för museiverksamheten, framför allt på de
områden som vi nu är inne på, om det inte tillkommer
mer medel. Jag undrar om Agneta Ringman tycker att
det känns bra att utskottet bara hänvisar till, utgår
ifrån osv. denna översyn, som vi har väntat på i flera
år redan, och hoppas att de förlösande förslag som
behövs kommer att läggas fram den vägen. Behövs
det verkligen inte en prioritering av det här arbetet
nu?</pre><pre>Anf.  33  AGNETA RINGMAN (s) replik:
Fru talman! Jag är också väldigt medveten om att
detta är ett stort problem.
Först och främst menar jag inte att den ordinarie
personalen inte skulle ha varit medveten om detta.
Det vet jag också att den har varit. Men på många
museer har man fått uppmärksamheten riktad på
detta, så att man prioriterar de här frågorna på ett helt
annat sätt i dag.
Jag anser också att det gäller att få in det här i den
ordinarie verksamheten. Jag tycker inte att vi ska
prata om en fortsättning av SESAM-projektet, utan
det här är en så viktig fråga att det här bör ingå i mu-
seets ordinarie verksamhet.</pre><pre>Anf.  34  INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Det sista håller jag med om - det bör
ingå i den ordinarie verksamheten. Men för att det ska
bli möjligt måste det faktiskt tillföras mer medel. Om
man nu måste prioritera den här delen - och det måste
man - är det andra delar som blir lidande i stället.
Det här är ett otroligt problem. När vissa museer
tvingas höja sina entréavgifter så att vanligt folk snart
inte har råd att gå dit, är vi inne i en väldigt ond cir-
kel, och vi har ansvar för att se till att detta förändras.
Därför undrar jag om Agneta Ringman är beredd att
verka för att det också tillförs mer medel, när översy-
nen förhoppningsvis presenteras i budgetpropositio-
nen i höst - vi har som sagt hört det förut - för att
man ska kunna avsätta dem för den viktiga vården av
samlingarna i den ordinarie verksamheten.</pre><pre>Anf.  35  AGNETA RINGMAN (s) replik:
Fru talman! Jag är helt enig med Inger Davidson
när det gäller att tillföra detta område mer pengar.
Men nu är det ju så att vi måste ta dessa pengar nå-
gonstans också. Det viktigaste är, tror jag, att vi nu
jobbar för att få in det här i den ordinarie verksamhe-
ten och att vi löser det här i ett större sammanhang.
Därför tycker jag att vi måste kunna avvakta det ar-
bete som pågår i regeringen. Jag ser med tillförsikt
fram emot kommande budgetpropositioner.</pre><pre>Anf.  36  ANNE-KATRINE DUNKER (m) re-
plik:
Fru talman! Agneta Ringman sade att det blir bra
men kan bli bättre. Samtidigt kan vi konstatera att det
inte blev någon ny museiorganisation eller något nytt
landsomfattande nätverk, och flera av dem som har
varit delaktiga i projektet har påpekat att det har tagit
betydligt längre tid än man har förväntat; man har fått
vänta på resurserna eller man har inte haft tillräckligt
med resurser.
Därför är min fråga: Ser inte Agneta Ringman en
fara i att vi nu förlorar den kompetens som ändå har
uppnåtts? Det är ju, som många här har påpekat, så att
vi har uppnått en god kompetens - mycket bra har
kommit ut av det här - men om vi nu ska vänta ytter-
ligare kommer ju den kompetensen att försvinna. Ser
inte Agneta Ringman en fara i det?</pre><pre>Anf.  37  AGNETA RINGMAN (s) replik:
Fru talman! Vi socialdemokrater har talat om att
vi tycker att det här är en viktig verksamhet. Vi är
medvetna om problemet på museiområdet, men vi har
inte de pengarna. Vi hade 235 miljoner kronor att
sätta in i SESAM-projektet, och det menar jag ändå
var en bra bit på väg för att vi ska kunna börja med
det här arbetet. Det är bara en början. Vi vet att det
finns många fler föremål på våra museer som måste
tas om hand, men SESAM-projektet och det projekt
som pågår nu - Kulturarvs-IT, som innebär att vi
fortsätter att titta närmare på vad vi har i våra sam-
lingar - måste också beaktas i ett större sammanhang,
anser jag. Därför är det väldigt svårt för mig att stå
här och säga att just SESAM-projektet måste få en
fortsättning just nu.</pre><pre>Anf.  38  ANNE-KATRINE DUNKER (m) re-
plik:
Fru talman! Just de pengarna finns kanske inte. Vi
har sett att man inte har avsatt några pengar. Men ser
inte Agneta Ringman också att vi förspiller de 235
miljoner som vi har lagt in i projektet när vi har byggt
upp kompetensen? Agneta Ringman påpekade att vi
först 2001 kan se någon förändring. Under denna
period har vi tappat den kompetens och det kunnande
som vi har byggt upp fram till i dag. Då får vi börja
om på ruta 1, och då får vi kosta på verksamheten
dessa 235 miljoner igen.</pre><pre>Anf.  39  AGNETA RINGMAN (s) replik:
Fru talman! Jag håller inte med Anne-Katrine
Dunker om att vi har förlorat det som vi har satsat
och det som vi har gjort i SESAM-projektet. Det är
en mycket viktig åtgärd som de har vidtagit som har
verkat under dessa tre år. Det är många föremål som
har fått det omhändertagande som de behöver. Hade
vi inte vidtagit denna insats hade situationen varit
betydligt värre än vad den är i dag.</pre><pre>Anf.  40  BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Agneta Ringman sade i sitt anförande
att hon yrkar avslag på dessa tre motioner på grund av
att de hör samman med utredningen. Det väckte ett
litet hopp hos mig.
Det vi har motionerat om är Foto-SESAM. Vi vet
att många foton behöver räddas. I många fall är det
väldigt brådskande, eftersom foton har en väldigt kort
livslängd. Därför undrar jag om jag ska tolka det
positivt och om det finns möjligheter att utredningen
leder till en satsning på att rädda alla de foton som
finns och som är av stort värde för kulturarvet.</pre><pre>Anf.  41  AGNETA RINGMAN (s) replik:
Fru talman! När det gäller reservationen om Foto-
SESAM skulle jag bara vilja säga att det pågående
Kulturarvs-IT faktiskt redan till viss del tillgodoser
just det yrkande som ni har i den reservationen. Det
pågår över hela landet arbete med att digitalisera de
foton som finns på museer.
Detta måste vi också följa väldigt noga framöver.
Det måste tas in i ett större sammanhang. Men själv-
klart är det lika viktigt att fotona får del av en framti-
da satsning.</pre><pre>Anf.  42  BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Jag är medveten om att det pågår ett
arbete via Kulturarvs-IT, men vi har många foton och
mycket dokumentation via foton som behöver räddas.
Med tanke just på den korta livslängd som foton har
är risken stor att vi tappar mycket värdefull doku-
mentation t.ex. från början av 1900-talet och slutet på
1800-talet, osv., om vi inte snabbar på.
Därför är min vädjan att vi ska försöka se till att få
loss pengar till sysselsättningsåtgärder inom Foto-
SESAM.</pre><pre>Anf.  43  AGNETA RINGMAN (s) replik:
Fru talman! Jag kan bara hålla med Birgitta Sellén
om att det är viktigt att vi också tar till vara våra fo-
ton.</pre><pre>Anf.  44  CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v):
Fru talman! Vänsterpartiet delar utskottets upp-
fattning att SESAM-projektet - alltså sysselsättnings-
åtgärder inom kulturområdet - i allt väsentligt har
varit ett positivt projekt, som bekostats av arbets-
marknadsmedel. Vi konstaterar också att projekt av
detta slag löper under en begränsad tid och att beva-
rande och tillgängliggörande av kulturarv som man
inte lyckats hinna med under projekttiden måste lösas
genom andra åtgärder. Helt klart finns det ett behov
av att öka anslagen inom utgiftsområde 17 för att
klara alla dessa bevarandeåtgärder inom ram.
Vänsterpartiet ställer sig heller inte främmande in-
för att liknande bevarandeprojekt införs på andra
kulturområden - när det gäller t.ex. foton eller beva-
rande av arkivmaterial på våra universitet och hög-
skolor. Men detta betänkande bygger på en skrivelse
som belyst projektet, och därför har vi inte skrivit
någon motion. Vi har heller inte reserverat oss.
I stort kan vi säga att SESAM-projektet har varit
mycket lyckat. De 235 miljoner kronor som förts över
från arbetsmarknadsområdet till kulturområdet resul-
terade i mycket goda resultat när det gällde att kon-
servera föremål och digitalisera samlingarna. Många
människor fick sin praktik och yrkeskompetens i
detta projekt så att de sedan kunde söka vidare till
andra jobb. Därmed tror inte jag att vi har förlorat den
kompetens man uppnådde i och med satsningen av de
235 miljoner kronorna.
Vi kan också konstatera att det finns mycket kvar
att göra. Ett i dagarna aktuellt exempel är Historiska
museet i Lund - ett universitetsmuseum som bekos-
tats via utgiftsområde 16 Utbildning och universitets-
forskning. För närvarande övervägs nedläggning av
museet - ett museum vars föremål tillhör vårt natio-
nella kulturarv. Museet är med sina stora samlingar
en viktig tillgång för arkeologisk forskning och bild-
ning vad gäller samhällets utveckling från forntid till
medeltid. Det jag vill säga med detta är att även våra
universitetsmuseer skulle må bra av att en SESAM-
satsning med arbetsmarknadsmedel kommer dem till
del.
Jag tror att detta goda projekt - SESAM - kom-
mer att vara en del i diskussionerna inför kommande
års budgetar. Vi från Vänsterpartiet skulle gärna vilja
se en permanent överföring från utgiftsområde 14 till
utgiftsområde 17. Jag kan därför lova att vi kommer
att försöka verka i denna riktning.
Vänsterpartiet yrkar bifall till hemställan i betän-
kandet. Vi ser med stor tillförsikt fram emot museiut-
redningen och att den översyn som regeringen nu gör
kommer att leda till nödvändiga åtgärder i kommande
budget.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad
(Beslut fattades under 11 §.)</pre><pre>10 §  Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats den 27 april</pre><pre>SoU9 Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m.
Mom. 1 (hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering, m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (v)
4. res. 3 (kd)
5. res. 4 (c)
6. res. 5 (fp)
Förberedande votering 1:
13 för res. 4
12 för res. 5
237 avstod
87 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Förberedande votering 2:
34 för res. 3
15 för res. 4
213 avstod
87 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 3:
36 för res. 2
34 för res. 3
192 avstod
87 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 4:
59 för res. 1
33 för res. 2
169 avstod
88 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
113 för utskottet
58 för res. 1
91 avstod
87 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 12 mp
För res. 1:     57 m, 1 fp
Avstod: 33 v, 34 kd, 13 c, 11 fp
Frånvarande:    30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 4 (översyn av lagstiftning för olika driftsfor-
mer)
1. utskottet
2. res. 10 (m, kd, c, fp)
Votering:
146 för utskottet
116 för res. 10
87 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 33 v, 12 mp
För res. 10:    57 m, 34 kd, 13 c, 12 fp
Frånvarande:    30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 14 (finansiell samordning)
1. utskottet
2. res. 19 (m, kd, c, fp)
Votering:
147 för utskottet
114 för res. 19
1 avstod
87 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 33 v, 1 fp, 12 mp
För res. 19:    56 m, 34 kd, 13 c, 11 fp
Avstod: 1 m
Frånvarande:    30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 16 (personalförsörjning)
1. utskottet
2. res. 21 (kd)
Votering:
228 för utskottet
34 för res. 21
87 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 57 m, 33 v, 13 c, 12 fp, 12 mp
För res. 21:    34 kd
Frånvarande:    30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 28 (högkostnadsskydd m.m.)
1. utskottet
2. res. 33 (v, mp)
Votering:
171 för utskottet
45 för res. 33
46 avstod
87 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 57 m, 13 c
För res. 33:    33 v, 12 mp
Avstod: 34 kd, 12 fp
Frånvarande:    30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 40 (kvinnors hälsa)
1. utskottet
2. res. 44 (v)
Votering:
204 för utskottet
33 för res. 44
25 avstod
87 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 57 m, 32 kd, 2 c, 12 mp
För res. 44:    33 v
Avstod: 2 kd, 11 c, 12 fp
Frånvarande:    30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>SoU11 Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor
Mom. 1 (förskrivningsrätt för sjuksköterskor)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, c)
Votering:
147 för utskottet
115 för res. 1
87 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 33 v, 1 fp, 12 mp
För res. 1:     57 m, 34 kd, 13 c, 11 fp
Frånvarande:    30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 2-4
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>SoU12 Barnfrågor
Mom. 4 (barnbilaga till budgetpropositionen)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
Votering:
216 för utskottet
15 för res. 1
28 avstod
90 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 56 m, 4 v, 34 kd, 11 fp, 10 mp
För res. 1:     1 v, 13 c, 1 mp
Avstod: 27 v, 1 fp
Frånvarande:    30 s, 26 m, 11 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp</pre><pre>Mom. 6 (översyn av barnens situation)
Yrkanden:
1. utskottet
2. res. 2 (v, mp)
3. utskottets hemställan med den ändring däri som
föranleddes av bifall till mot. So263 yrk. 13 (fp)
Förberedande votering:
50 för res. 2
12 för mot.
200 avstod
87 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
205 för utskottet
45 för res. 2
12 avstod
87 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 57 m, 34 kd, 13 c
För res. 2:     33 v, 12 mp
Avstod: 12 fp
Frånvarande:    30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 8 (samverkan mellan myndigheter)
1. utskottet
2. res. 4 (m)
3. res. 5 (v)
Förberedande votering:
59 för res. 4
33 för res. 5
170 avstod
87 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
160 för utskottet
57 för res. 4
44 avstod
88 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 34 kd, 13 c, 12 fp
För res. 4:     57 m
Avstod: 33 v, 11 mp
Frånvarande:    30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp</pre><pre>Mom. 10 (förebyggande av psykisk ohälsa hos barn)
1. utskottet
2. res. 7 (kd)
Votering:
229 för utskottet
34 för res. 7
86 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 58 m, 33 v, 13 c, 12 fp, 12 mp
För res. 7:     34 kd
Frånvarande:    30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 20 (familjerådslag)
1. utskottet
2. res. 17 (mp)
Votering:
247 för utskottet
14 för res. 17
1 avstod
87 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 58 m, 32 v, 32 kd, 12 c, 12 fp
För res. 17:    1 kd, 1 c, 12 mp
Avstod: 1 kd
Frånvarande:    30 s, 24 m, 11 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 33 (förebyggande av psykisk ohälsa m.m.)
1. utskottet
2. res. 22 (mp)
Votering:
250 för utskottet
14 för res. 22
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 58 m, 32 v, 34 kd, 13 c, 12 fp
För res. 22:    1 v, 13 mp
Frånvarande:    30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>KrU7 Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföre-
mål
Mom. 3 (fortsatt utredning)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, c)
Votering:
158 för utskottet
105 för res. 1
86 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 33 v, 11 fp, 13 mp
För res. 1:     58 m, 34 kd, 13 c
Frånvarande:    30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 6 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 4 (nationell stiftelse)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, m, c)
Votering:
159 för utskottet
104 för res. 2
86 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 33 v, 12 fp, 13 mp
För res. 2:     58 m, 33 kd, 13 c
Frånvarande:    30 s, 24 m, 10 v, 9 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 12 (bemyndigande för regeringen att meddela
föreskrifter om tillståndspliktiga föremål)
1. utskottet
2. res. 5 (v)
Votering:
230 för utskottet
34 för res. 5
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 57 m, 34 kd, 13 c, 12 fp, 13 mp
För res. 5:     1 m, 33 v
Frånvarande:    30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 13 (föremålskategorier)
1. utskottet
2. res. 7 (c)
Votering:
221 för utskottet
14 för res. 7
29 avstod
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 58 m, 3 v, 34 kd, 12 fp, 13 mp
För res. 7:     1 v, 13 c
Avstod: 29 v
Frånvarande:    30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 14 (krav på tillstånd)
1. utskottet
2. res. 8 (kd)
Votering:
218 för utskottet
46 för res. 8
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 58 m, 33 v, 13 c, 13 mp
För res. 8:     34 kd, 12 fp
Frånvarande:    30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>KrU13 Kulturmiljövård
Mom. 1 (ansvarsfördelningen inom kulturmiljövår-
den)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
207 för utskottet
57 för res. 1
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 1 m, 33 v, 34 kd, 13 c, 12 fp, 13
mp
För res. 1:     57 m
Frånvarande:    30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 7 (kostnadsansvar vid arkeologiska undersök-
ningar)
1. utskottet
2. res. 3 (kd, m, c)
Votering:
147 för utskottet
117 för res. 3
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 33 v, 13 mp
För res. 3:     58 m, 34 kd, 13 c, 12 fp
Frånvarande:    30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 11 (placering av fornfynd)
1. utskottet
2. res. 4 (m, c)
Votering:
245 för utskottet
17 för res. 4
1 avstod
86 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 56 m, 33 v, 31 kd, 11 fp, 13 mp
För res. 4:     2 m, 2 kd, 13 c
Avstod: 1 fp
Frånvarande:    30 s, 24 m, 10 v, 9 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 14 (fyren pater Noster som kulturminne)
1. utskottet
2. res. 5 (m)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.</pre><pre>Mom. 23 (satsning på byggnadsvård)
1. utskottet
2. res. 6 (mp)
Votering:
251 för utskottet
13 för res. 6
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 58 m, 33 v, 34 kd, 13 c, 12 fp
För res. 6:     13 mp
Frånvarande:    30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>11 §  Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde</pre><pre>LU17 Insolvensrättsliga frågor
Mom. 3 (kostnader vid konkursförvaltning)
1. utskottet
2. res. (kd, m)
Votering:
172 för utskottet
92 för res.
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 33 v, 13 c, 12 fp, 13 mp
För res.:       58 m, 34 kd
Frånvarande:    30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>LU18 Immaterialrättsliga frågor
Mom. 3 (bruksmodellskydd)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, c, fp)
Votering:
147 för utskottet
117 för res. 1
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 33 v, 13 mp
För res. 1:     58 m, 34 kd, 13 c, 12 fp
Frånvarande:    30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 5 (biotekniska uppfinningar)
1. utskottet
2. res. 3 (v, kd, c)
Votering:
170 för utskottet
94 för res. 3
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 57 m, 12 fp
För res. 3:     1 m, 33 v, 34 kd, 13 c, 13 mp
Frånvarande:    30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp
Hans Hjortzberg-Nordlund (m) anmälde att han avsett
att rösta ja men markerats ha röstat nej.</pre><pre>Mom. 8 (offentliga framföranden)
1. utskottet
2. res. 5 (c)
Votering:
247 för utskottet
14 för res. 5
88 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 58 m, 31 v, 32 kd, 12 fp, 13 mp
För res. 5:     1 kd, 13 c
Frånvarande:    30 s, 24 m, 12 v, 9 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>LU19 Finansiell leasing
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>KrU14 Sysselsättningsåtgärder inom kulturområ-
det - SESAM-projektet
Mom. 2 (fortsättning på SESAM-projektet)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd, fp)
Förberedande votering:
60 för res. 1
45 för res. 2
155 avstod
89 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
159 för utskottet
57 för res. 1
44 avstod
89 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 1 m, 30 v, 13 c, 1 fp, 13 mp
För res. 1:     57 m
Avstod: 34 kd, 10 fp
Frånvarande:    30 s, 24 m, 13 v, 8 kd, 5 c, 6 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 5 (inrättande av ett Foto-SESAM)
1. utskottet
2. res. 3 (c)
Votering:
244 för utskottet
14 för res. 3
91 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  101 s, 58 m, 28 v, 34 kd, 11 fp, 12 mp
För res. 3:     13 c, 1 mp
Frånvarande:    30 s, 24 m, 15 v, 8 kd, 5 c, 6 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>12 §  Anmälan om interpellationer</pre><pre>Anmäldes att följande interpellationer framställts</pre><pre>den 27 april</pre><pre>1999/2000:376 av Maria Larsson (kd) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Maxtaxans konsekvenser
1999/2000:377 av Ola Karlsson (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Börsintroduktion av Vattenfall
1999/2000:378 av Elizabeth Nyström (m) till justi-
tieminister Laila Freivalds
Påföljder för narkotikabrott
1999/2000:379 av Gunilla Tjernberg (kd) till statsrå-
det Ingegerd Wärnersson
Omfattningen av den allmänna förskolan
1999/2000:380 av Per-Samuel Nisser (m) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Möjlighet för universitet att bilda holdingbolag
1999/2000:381 av Rosita Runegrund (kd) till miljö-
minister Kjell Larsson
Strandstädning
1999/2000:382 av Roy Hansson (m) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Skriftlig information i skolan
1999/2000:383 av Lennart Hedquist (m) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Det inomkommunala utjämningssystemet</pre><pre>Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll onsdagen den 3 maj.</pre><pre>13 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 27 april</pre><pre>1999/2000:863 av Dan Kihlström (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Småskalig energiverksamhet
1999/2000:864 av Ingegerd Saarinen (mp) till mil-
jöminister Kjell Larsson
Skadeverkningar av ozonnedbrytande utsläpp i Sveri-
ge
1999/2000:865 av Ingegerd Saarinen (mp) till mil-
jöminister Kjell Larsson
Åtgärder mot ozonnedbrytande utsläpp
1999/2000:866 av Dan Ericsson (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Östgös
1999/2000:867 av Eva Flyborg (fp) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Färjetrafiken i Göteborgs södra skärgård
1999/2000:868 av Göte Wahlström (s) till statsrådet
Mona Sahlin
Arbetsmarknadens parter och arbetsmiljön
1999/2000:869 av Jonas Ringqvist (v) till jordbruks-
minister Margareta Winberg
Svensk kalvexport</pre><pre>den 28 april</pre><pre>1999/2000:870 av Lars Gustafsson (kd) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Svensk alkoholpolitik
1999/2000:871 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
till socialminister Lars Engqvist
Försäljningsförbud mot djurtestad kosmetika inom
EU
1999/2000:872 av Johan Pehrson (fp) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Brist på lekmannaövervakare</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll onsdagen den 3 maj.</pre><pre>14 §  Anmälan om skriftligt svar på fråga</pre><pre>Anmäldes att skriftligt svar på följande fråga in-
kommit</pre><pre>den 28 april</pre><pre>1999/2000:847 av Kerstin-Maria Stalin (mp) till
statsrådet Maj-Inger Klingvall
Kosovoalbanernas säkerhet</pre><pre>Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll onsdagen den 3 maj.</pre><pre>15 §  Kammaren åtskildes kl. 12.14.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 9 § anf. 31 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre>