Förslag till riksdagen 1999/2000:TK1

Riksdagens parlamentariska ledningsorganisation

1999/2000

TK1

Den av talmanskonferensen tillsatta Riksdagskommittén har utarbetat ett förslag till ändrad parlamentarisk ledningsorganisation för riksdagen.

Talmanskonferensen ställer sig bakom det framlagda förslaget.

Förslag till riksdagsbeslut

Talmanskonferensen föreslår att riksdagen

antar det av Riksdagskommittén framlagda förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen.

Stockholm den 13 oktober 1999

Birgitta Dahl

/Anders Forsberg

I detta beslut har förutom talmannen deltagit: förste vice talman Anders Björck, andre vice talman Eva Zetterberg, tredje vice talman Rose-Marie Frebran, Sven Hulterström, Per Unckel, Lars Bäckström, Göran Hägglund, Agne Hansson, Bo Könberg, Gunnar Goude, Göran Magnusson, Mats Odell, Carl-Fredrik Graf, Ingvar Johnsson, Tanja Linderborg, Viola Furubjelke, Henrik Landerholm, Ingrid Burman, Inger Davidson, Britt-Marie Danestig, Per Westerberg, Johnny Ahlqvist och Sören Lekberg.

RIKSDAGENS PARLAMENTARISKA

LEDNINGSORGANISATION

Delbetänkande från Riksdagskommittén

Oktober 1999

Till talmanskonferensen

1999/2000:TK1

Talmanskonferensen beslöt den 2 december 1998 att tillkalla en utredning med parlamentarisk sammansättning med uppdrag att se över och utvärdera vissa frågor som rör riksdagens arbetsformer. Utredningen har antagit namnet Riksdagskommittén.

Ordförande för kommittén är talman Birgitta Dahl. Ledamöter i kommittén är eller har varit Beatrice Ask (m), Jan Bergqvist (s), Britt Bohlin (s), Lars Bäckström (v), Agne Hansson (c), Sven Hulterström (s), Göran Hägglund (kd), Bo Könberg (fp), Marianne Samuelsson (mp), Lars Tobisson (m) (t.o.m. 28/9 1999) samt fr.o.m. 29/9 1999 Per Unckel (m).

Utredningsverksamheten har delats upp på fyra områden, nämligen:

Iriksdagens parlamentariska ledningsorganisation, II budgetprocessen m.m.,

III riksdagens arbete med uppföljning, utvärdering och revision, IV riksdagens hantering av EU-frågor.

För vart och ett av områdena II–IV finns särskilda parlamentariska referensgrupper biträdda av experter och sekreterare. Utredningsarbetet på dessa områden redovisas fortlöpande för kommittén.

Utredningsarbetet rörande riksdagens parlamentariska ledningsorganisation har dock bedrivits uteslutande i kommittén. Kommittén har i denna del biträtts av en expertgrupp under ledning av riksdagsdirektör Anders Forsberg. Övriga ledamöter av gruppen har varit förvaltningschef Kerstin An- dersson (fr.o.m. 1 augusti 1999), t.f. förvaltningschef Lars Bergqvist (t.o.m. 31 juli 1999), bitr. kammarsekreterare Lisbet Hansing Engström, planeringschef Ulla-Britt Fichtelius, kanslichef Karin Laan, chefsjurist Göran Rosvall, kanslichef Tom T:son Thyblad samt bitr. kammarsekreterare Ulf Christoffersson. Den sistnämnde har varit kommitténs sekreterare i arbetet med det förslag om ny riksdagsstyrelse och samlad riksdagsförvaltning som kommittén nu lägger fram. Kommitténs förslag till ändring i riksdagsordningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Under våren 2000 kommer kommittén att lägga fram förslag till instruktion för riksdagsförvaltningen samt till de andra författningsändringar och de ändringar i förvaltningsorganisationen som föranleds av den nya parlamentariska ledningsorganisationen.

Förslag

1999/2000:TK1

Riksdagskommittén föreslår

att riksdagen antar kommitténs förslag till lag om ändring i riksdagsordningen.

Stockholm i september 1999
Birgitta Dahl
Beatrice Ask	Jan Berqvist
Britt Bohlin	Lars Bäckström
Agne Hansson	Sven Hulterström
Göran Hägglund	Bo Könberg
Marianne Samuelsson	Per Unckel
	/Ulf Christoffersson

Uppdraget

1999/2000:TK1

Kommittén har i uppgift att överväga behovet av en mer samordnad parlamentarisk ledningsorganisation för arbetet i riksdagen. Kommittén skall även överväga om det finns behov av att göra förändringar i tjänstemannaorganisationen i syfte att ytterligare förbättra samordningen mellan riksdagsförvaltningens olika delar.

I uppdraget ingår också att kartlägga och analysera uppgiftsfördelningen mellan de parlamentariska ledningsfunktioner som finns i riksdagen. I denna del ingår också att kartlägga och överväga behovet av förändringar i riksdagsförvaltningens myndighetsstruktur.

I direktiven anges också att utredningen bör inhämta information om den parlamentariska ledningsorganisationen i andra parlament och analysera för- och nackdelar med att införa liknande former i riksdagen.

Kommittén skall i sina överväganden utgå från den konstitutionella ställning och de särskilda uppgifter talmannen har i dag enligt regeringsform och riksdagsordning. Om kommittén föreslår någon form av gemensamt högsta parlamentariskt ledningsorgan skall vidare hänsyn tas till att ett sådant organ inte bör belastas med detaljfrågor.

Bakgrunden till utredningsuppdraget är ett tillkännagivande som riksdagen gjorde till talmanskonferensen vid behandlingen våren 1998 av förvaltningsstyrelsens förslag 1997/98:RFK4 Förstärkt samordning inom riksdagsförvaltningen. Riksdagen godkände då förslaget som i huvudsak innebar att riksdagsdirektören (kammarsekreteraren) fick ett överordnat ansvar för ledning och samordning av riksdagsförvaltningen och att han eller hon vid sin sida fick en samordningsgrupp i vilken kammarkansliet, förvaltningskontoret och utskottskanslierna blev representerade.

Konstitutionsutskottet konstaterade i sitt betänkande 1997/98:KU34 att riksdagen sedan gammalt har en splittrad organisation som särskilt på ledningsnivå kan vålla problem i fråga om de administrativa funktionerna. En- ligt utskottet innebar förslaget om ökad samordning inom riksdagsförvaltningen ett steg i rätt riktning. Utskottet ville emellertid ifrågasätta om förslaget var tillräckligt för att lösa lednings- och samordningsproblemen. Den största bristen var enligt utskottet att förslaget inte innebar någon förändring i den parlamentariska ledningsorganisationen. En konsekvens av det liggande förslaget var att någon samordnad ledning av riksdagsdirektörens arbete inte kunde komma till stånd eftersom han/hon ansvarade för en del av sina uppgifter inför talmannen och talmanskonferensen och för en annan del inför förvaltningsstyrelsen. Det var enligt utskottets uppfattning angeläget att organisationen av den parlamentariska ledningen av riksdagens arbete och förvaltning snarast sågs över i en särskild utredning som borde tillsättas av talmanskonferensen. Riksdagen ställde sig genom sitt tillkännagivande till talmanskonferensen bakom detta ställningstagande.

I avvaktan på översynens genomförande borde riksdagen enligt konstitutionsutskottet godkänna förvaltningsstyrelsens förslag till ändrad lednings- och samordningsorganisation på tjänstemannaplanet. Det borde dock enligt utskottet inte uteslutas att ytterligare förändringar kunde komma att behöva

göras även på tjänstemannanivå sedan denna översyn genomförts. Riksdagen 1999/2000:TK1 följde även i denna del utskottets förslag.

Historisk bakgrund

Tvåkammarriksdag

Tvåkammarriksdagen hade i ett avseende en uppbyggnad som skilde den från flertalet andra tvåkammarparlament. De ständiga utskotten var gemensamma för de båda kamrarna. Detta kom att få effekt på förvaltningsorganisationen på det sättet att det, utöver att de båda kamrarna hade var sitt kammarkansli, byggdes upp separata och efter hand alltmera permanenta kanslier för vart och ett av utskotten. Talmanskonferensen fungerade som ett för de båda kamrarna och de ständiga utskotten gemensamt organ för samråd i frågor som rörde det parlamentariska arbetet. Dessutom fanns gemensamma organ för ekonomiadministration och för hanteringen av praktiska frågor rörande byggnaderna (Kanslideputerade och Ekonomideputerade). Varje kammare anställde och tog ansvar för sin personal genom s.k. kanslitillsättare.

Talmanskonferensen (TK) fungerade som ett för de båda kamrarna och utskotten gemensamt organ i frågor som rörde planläggningen av det parlamentariska arbetet. TK hade sin föregångare redan i ståndsriksdagen och bestod från början av talmän, vice talmän och valda företrädare för kamrarna. Efter hand uppkom behov av samråd med utskottens ordförande. Bestämmelser om TK och om dess sammansättning infördes i riksdagsordningen först 1949. Konferensen bestod då av talmän och vice talmän från de båda kamrarna, utskottsordförandena i de ständiga utskotten samt fyra valda ledamöter från vardera kammaren. Det är också först fr.o.m. 1949 som det finns protokoll bevarade från TK:s sammanträden.

Utöver kammar- och utskottsorganisationen växte det, för att citera en utredningsrapport, upp en rik flora av förvaltningsorgan som vart och ett fick hand om vissa, i några fall tämligen begränsade, angelägenheter. Flera förvaltningsuppgifter som var gemensamma för de båda kamrarna överfördes 1966 på det nyinrättade förvaltningskontoret. Kontoret tillkom för att bl.a. sköta förhandlingsfrågor för riksdagen och dess verk. Detta hängde i sin tur samman med att de statligt anställda fick förhandlingsrätt m.m. den 1 januari 1967.

Enkammarreformen

Inför övergången till enkammarriksdagen tillsattes 1969 en organisationsutredning. Som en allmän riktpunkt för arbetet angav konstitutionsutskottet att största möjliga samordning, fasthet och effektivitet borde uppnås. Det var, menade utskottet, naturligt att eftersträva en ökad integration på det interna området.

Organisationsutredningen prövade såväl frågan	om sammanslagning av	1999/2000:TK1
utskottskanslier till en enhet som det än mera långtgående alternativet att
ersätta de tidigare kammar- och utskottskanslierna med ett enda stort kansli,
som ställde personal till förfogande för allt arbete med beredning av ärenden
i utskotten och i kammaren. Det senare alternativet rekommenderades av den
dåvarande sekreteraren i första kammaren. Denne ville t.o.m. gå ett steg
längre genom att skapa en gemensam tjänstemannakår för kammaren, utskot-
ten och upplysningstjänsten. I denna kår skulle även stenograferna ingå.
Andra kammarens sekreterare å andra sidan pläderade för att man skulle
behålla ordningen med ett särskilt förvaltningskontor, men att man borde
överväga möjligheten att göra talmanskonferensen till ett gemensamt högsta
organ för kansliet och förvaltningskontoret. Direktören i förvaltningskontoret
avvisade för sin del såväl tanken på att alla servicefunktioner i enkammar-
riksdagen skulle utföras av ett enda organ som idén om en gemensam sty-
relse.
Utredningen fann argument som talade såväl för olika former av samman-
läggningar som för bevarande av separata kanslier för de olika utskotten.
Man stannade dock till sist för att inte föreslå någon annan ändring än sam-
manläggning av de båda kammarkanslierna. Ett skäl till att man valde att
genomföra minsta möjliga förändring uppgavs vara att Grundlagberedningen
samtidigt höll på med mera långsiktiga överväganden om riksdagens inre
organisation och arbetsformer. Organisationsutredningen ville i det läget inte
föreslå några förändringar som skulle kunna försvåra en djupgående omor-
ganisation efter något år eller två. Däremot borde man undersöka om något
fanns att vinna på att kammar- och utskottskanslierna befriades från perso-
naltjänst och andra servicefunktioner och att dessa i stället fördes över till
riksdagens förvaltningskontor eller dess framtida motsvarighet. Utredningen
förordade också till sist att ett sådant organ skulle inrättas och att det borde
byggas upp kring det tidigare förvaltningskontoret.
Utredningen föreslog att talmannen skulle vara ordförande i styrelsen för
det nya förvaltningsorganet. Talmannens arbetsbörda skulle dock lättas ge-
nom att en inom styrelsen vald vice ordförande presiderade i ärenden som
genom besvär kunde fullföljas till annat organ samt i andra ärenden som från
riksdagens synpunkt såsom statsorgan var av sekundärt intresse. Styrelsen
borde bestå av talmanen samt åtta proportionellt valda ledamöter.
Utredningen konstaterade att talmanskonferensen i första hand var ett or-
gan för samråd och rådplägning i procedurfrågor. Då det inte var sammansatt
efter proportionella grunder var det naturligt att man i största utsträckning
undvikit att lägga några egentliga beslutsfunktioner på konferensen. Utred-
ningen ansåg inte att dess förslag skulle innebära någon mer avsevärd för-
ändring för talmanskonferensens del. Dock antog man att talmanskonferen-
sens roll som ett ledningsorgan för hela riksdagen skulle komma att fram-
träda mer i en enkammarriksdag än den gjort tidigare.
Utredningen poängterade att det var ett starkt intresse att det kom till stånd
ett nära samarbete mellan talmanskonferensen	och förvaltningsstyrelsen.
Man föreslog därför bl.a. att vice ordföranden i förvaltningsstyrelsen skulle
vara självskriven ledamot av talmanskonferensen.
		9

Riksdagen fattade 1970 beslut om förvaltningsorganisationen i enkammar-	1999/2000:TK1
riksdagen. Beslutet följde i allt väsentligt utredningens förslag. År 1974 fick
riksdagens förvaltningskontor en ny instruktion. Med den öppnades möjlig-
heten för styrelsen att delegera sin beslutanderätt i frågor som inte hade
principiell betydelse eller särskild räckvidd till en direktion, bestående av två
ledamöter av förvaltningsstyrelsen. Vidare beslöts att i styrelsen skulle ingå
tre personalföreträdare. År 1980 utökades antalet ledamöter i direktionen till
tre och en möjlighet infördes att utse suppleanter för ledamöterna i direktion-
en.
Ny riksdagsordning
De mera långsiktiga övervägandena om riksdagens inre organisation och
arbetsformer, som enligt 1969 års organisationsutredning gjordes av Grund-
lagberedningen, tycks inte ha lett till något konkret resultat. I betänkandet Ny
regeringsform – ny riksdagsordning (SOU 1972:15) uppger beredningen att
man avstått från att mera i detalj pröva personal- och förvaltningsfrågorna.
Enligt beredningens mening borde man i stället fortsätta på den inslagna
vägen och låta fortsatta reformer på detta område förberedas av utredningar
inom riksdagen. Emellertid var riksdagsförvaltningens uppbyggnad av stor
betydelse för riksdagens funktionsduglighet. Den borde därför erhålla fasthet
genom att huvuddragen angavs i riksdagsordningen. Grundlagberedningen
föreslog också en sådan reglering som utgick från den gällande ordningen.
I stora drag oförändrad grundstruktur
Under de år som gått sedan 1974, då den nya riksdagsordningen antogs, har
riksdagen tillsatt ett antal utredningar och arbetsgrupper som sysslat med
såväl riksdagsarbetets planering och organisation som verksamheten inom
riksdagens förvaltningskontor. På det senare området har betydande föränd-
ringar skett. Bland annat har de tidigare självständiga myndigheterna Riks-
dagsbiblioteket och Nordiska rådets svenska delegations kansli införlivats
med den inre riksdagsförvaltningen. Ett helt nytt verksamhetsområde har
tillkommit med datateknikens utveckling och ianspråkstagande i riksdagsar-
betet. Även på fastighetssidan har en kraftig expansion ägt rum. Tillväxten i
antalet anställda och tillkomsten av nya verksamhetsområden har medfört
behov av organisatoriska förändringar inom RFK, men också gett väsentligt
ändrade förutsättningar för förvaltningsstyrelsens och direktionens arbete.
När det gäller riksdagens arbetsformer har ett stort antal förändringar, till-
fälliga såväl som mera varaktiga, genomförts. Mest genomgripande av dessa
förändringar är dels den nya budgetprocessen och omläggningen av budgetå-
ret med de konsekvenser det fått för årsrytmen i riksdagsarbetet, dels att
Sveriges inträde i EU gett riksdagen helt nya uppgifter vid sidan av den
traditionella ärendehanteringen. Kansliorganisationen till stöd för arbetet i
kammare och utskott har dock förändrats i mycket liten grad.
	10

Den grundläggande strukturen för riksdagsförvaltningen och dess parlamentariska ledningsorgan har ända till nyligen förblivit densamma. De förändringar som 1998 gjordes i riksdagsordningen och i instruktionen för riksdagens förvaltningskontor, genom vilka riksdagsdirektören gavs ett samordningsansvar för hela riksdagsförvaltningen, innebar dock ett första steg bort från den uppsplittrade organisationen.

De av partigrupperna utsedda företrädarna i talmanskonferensen

Talmanskonferensen i enkammarriksdagen fick i princip samma sammansättning som sin föregångare, dvs. i den ingick talman och vice talmän, samtliga utskottsordförande, förvaltningsstyrelsens vice ordförande samt representanter för partigrupperna. De senare var till en början fem till antalet och valdes av kammaren. Med 1974 års riksdagsordning ändrades detta så att partigrupperna i riksdagen i stället gavs möjlighet att utse var sin företrädare i talmanskonferensen. Ur vilken krets dessa partigruppsföreträdare valts har varierat över åren och mellan partierna. De som valts som gruppföreträdare har vid några tillfällen varit partiledare, i andra fall vice partiledare, gruppledare, vice gruppledare eller ledamöter av partigruppernas förtroenderåd.

Inrättandet av särskilda poster som gruppledare i riksdagsgrupperna har haft ett nära samband med om partierna befunnit sig i regeringsställning eller inte. Sedan början av 1990-talet utses dock gruppledare i alla partigrupper och sedan 1992 har samtliga partier låtit sig representeras av dessa i talmanskonferensen.

De av partigrupperna utsedda företrädarna, dvs. numera i praktiken gruppledarna, har kommit att få en allt viktigare roll som kontakt- och samrådspersoner för talmannen. Ända sedan tillkomsten av den nuvarande riksdagsordningen har gällt att talmannen skall samråda med dem om uppläggningen av kammarens överläggningar och om anordnandet av särskilda debatter. Efter hand har en sådan samrådsskyldighet införts också i andra fall där tidigare detaljregler ersatts av en rätt för talmannen att fatta beslut. Ök- ningen av antalet partier i riksdagen från fem till för närvarande sju har komplicerat debattplaneringen och ökat behovet av samråd med gruppföreträdarna.

Sedan slutet av 1980-talet har det bedrivits ett utvecklingsarbete i syfte såväl att effektivisera det parlamentariska arbetet som att befästa riksdagens ställning som central arena för den politiska debatten. Överläggningar med partiföreträdarna i talmanskonferensen har varit en central del i detta arbete.

Den nuvarande talmanskonferensen är med 29 ledamöter en stor församling. Ett behov finns därför att kunna bereda vissa ärenden i en mindre grupp som möjliggör ett mer informellt meningsutbyte. Det kan gälla frågor som utseende av delegationer för besök i andra länder eller till internationella organisationers möten och konferenser, likaväl som anordnandet av särskilda evenemang eller mottagandet av utländska gäster i riksdagen. Överläggningarna med partiföreträdarna har kommit att få tjäna även detta syfte. Framför allt den internationella kontaktverksamheten har växt kraftigt i omfattning under senare år. Behovet av samråd i dessa frågor har ökat i motsvarande grad.

1999/2000:TK1

Samråd med gruppledarna har också i ökad utsträckning skett i ärenden	1999/2000:TK1
som varit av den karaktären att de materiellt har tillhört förvaltningsstyrel-
sens ansvarsområde men där det också funnits behov av en diskussion om de
politiska konsekvenserna eller effekterna på det parlamentariska arbetet av
olika beslut.

Rättslig reglering

De nuvarande parlamentariska ledningsorganens sammansättning, kompetens och arbetsuppgifter regleras i lag. För talmanskonferensens del finns hela regleringen i riksdagsordningen. När det däremot gäller förvaltningstyrelsen innehåller riksdagsordningen endast bestämmelser om dess sammansättning och om dess ställning som ledningsorgan för riksdagens förvaltningskontor (RFK). De mera preciserade bestämmelserna finns i instruktionen för RFK.

Talmanskonferensen

Huvuduppgift och sammansättning (1 kap. 7 § riksdagsordningen)

Talmannen eller, i talmannens ställe, vice talman leder riksdagens arbete. För överläggningar om åtgärder som kan främja planmässigheten i riksdagens arbete finns ett särskilt organ, talmanskonferensen (TK).

TK består av talmannen, vice talmännen, en företrädare för varje partigrupp, utskottens ordförande samt vice ordföranden i förvaltningsstyrelsen. EU-nämndens ordförande är genom beslut av TK ständigt adjungerad till sammanträdena.

TK:s viktigaste uppgift är således att vara ett rådgivande organ till talmannen i frågor som rör planeringen av det parlamentariska arbetet. De beslut TK fattar i denna del, om exempelvis ärendeplanen eller om längre uppehåll i kammarens arbete, är därför i formell mening endast rekommendationer till talmannen.

Förslagsrätt i riksdagen (1 kap. 2 §, 3 kap. 8 §, 3.8.2 riksdagsordningen)

Utöver de rådgivande funktionerna har TK en formell initiativrätt. Den får väcka förslag i riksdagen i fråga som gäller riksdagsarbetets bedrivande. TK kan vidare i annat fall framlägga förslag för riksdagen i fråga som gäller riksdagen eller dess organ, om förslaget grundar sig på utredning som talmanskonferensen tillsatt på riksdagens uppdrag.

TK skall också föreslå dag (i september) för riksmötets inledande under icke-valår.

Beslutanderätt om resor (9.7.1 riksdagsordningen)

Utskott skall samråda med TK, innan det fattar beslut om utrikes studieresa. TK skall uttala sig om i vad mån resan lämpligen bör genomföras.

Därutöver kan TK meddela närmare bestämmelser om såväl utskottens studieresor, som om villkoren för bidrag till enskilda ledamöters utrikes studieresor.

Särskilda uppgifter för de av partigrupperna utsedda företrädarna i TK (2 1999/2000:TK1 kap. 10 §,13 §, 2.14.2, 6 .1.1, 6.4.1 riksdagsordningen )

Talmannen leder kammarens arbete, men skall samråda med de av partigrupperna utsedda ledamöterna i talmanskonferensen om uppläggningen av kammarens överläggningar. Samråd med denna grupp skall också ske innan talmannen beslutar att debatt utan samband med annan handläggning får äga rum vid sammanträde med kammaren och om tiden för anförande i sådan debatt.

Vidare skall samråd ske med de av partierna utsedda företrädarna i talmanskonferensen innan talmannen fastställer sista dag under ett riksmöte för ingivande av interpellation eller om förlängd tid för besvarande av skriftlig fråga under längre uppehåll i kammarens arbete.

Samråd med vice talmännen (1 kap. 6 § riksdagsordningen)

Vice talmännens uppgifter är inte reglerade på något annat sätt än att det anges att vice talman vid förfall inträder i talmannens ställe. Detta gäller såväl uppgiften att leda riksdagens arbete i stort som den mera specifika uppgiften att leda kammarens sammanträde. Till skillnad från vad som är fallet i många andra parlament finns det dock inga bestämmelser som ger särskilda uppgifter åt talmanskollegiet som kollektiv.

På en punkt finns dock en formell skyldighet för talmannen att samråda med vice talmännen angiven i riksdagsordningen. Det gäller ordningen för det speciella sammanträdet vid riksmötets öppnande som fastställs av talmannen efter samråd med vice talmännen.

Det bör i sammanhanget påpekas att det i regeringsformen finns en bestämmelse om samråd med vice talmännen. I 5 kap. 2 § regeringsformen stadgas att talmannen utöver att samråda med företrädare för partigrupperna också skall överlägga med vice talmännen innan talmannen till riksdagen lämnar förslag om ny statsminister.

Förvaltningsstyrelsen

Huvuduppgift och sammansättning (9 kap. 3–4 §§ riksdagsordningen)

Styrelsen består av talmannen som ordförande och åtta andra ledamöter, vilka riksdagen väljer inom sig för riksdagens valperiod. I styrelsen kan också ingå högst tre personalföreträdare.

I riksdagsordningen bestäms inte förvaltningsstyrelsens uppgifter på annat sätt än att det anges att förvaltningskontoret leds av styrelsen. För förvaltningskontoret anges däremot att dess uppgift är att i den omfattning riksdagen bestämmer

1.handlägga frågor angående förhandlingar om anställnings- och arbetsvillkor för arbetstagare samt andra personalfrågor,

2.göra upp förslag till anslag på budgeten,

3.i övrigt handlägga frågor om förvaltningen inom riksdagen och frågor om förvaltning av ekonomisk natur inom riksdagens myndigheter, utom Riksbanken,

4. meddela föreskrifter och råd i sådana frågor som avses i 1–3.

Styrelsens beslutsområde (12 § Instruktionen för RFK)

I Instruktionen för RFK anges i 14 punkter vilka uppgifter som ankommer på styrelsen. Styrelsen skall t.ex. fastställa inriktningen på verksamheten, anta arbetsordning, besluta om föreskrifter som meddelas av förvaltningskontoret, besluta om budgetunderlag och framställning till riksdagen, fastställa bokslut, besluta i frågor om revision samt avge årsredovisning.

Vidare skall styrelsen sluta kollektivavtal och besluta om stridsåtgärder samt avgöra andra förhandlingsfrågor av principiell betydelse eller större ekonomisk vikt, besluta i frågor som gäller ledamöters arvoden och pensioner samt i personal-, fastighets-, lokal- och bostadsärenden av större vikt.

Styrelsen skall också besluta i vissa frågor rörande säkerhetsskydd i riksdagen. Utöver de uppräknade ärendetyperna har styrelsen även att besluta i andra frågor som är av principiell natur eller i övrigt av större betydelse eller som förvaltningschefen hänskjuter till styrelsen.

Bland de personalärenden som styrelsen har att avgöra ingår att utse chef för förvaltningskontoret samt ärenden rörande tillsättning av högre chefer i övrigt i den inre riksdagsförvaltningen, dock med undantag för kammarsekreteraren (riksdagsdirektören) som väljs av riksdagen.

Delegation till direktionen (14 § andra stycket Instruktionen för RFK)

Styrelsen kan överlåta sin beslutanderätt till direktionen i brådskande ärenden, samt i ärenden som inte är av principiell natur eller i övrigt av större betydelse. Sådan överlåtelse har genom bestämmelser i arbetsordningen gjorts för vissa bestämda grupper av ärenden. Dessa ärendegrupper innefattar såväl förhandlings- och personalärenden som ärenden rörande ledamöternas ekonomiska villkor, lokalfrågor och ärendet rörande säkerhetsskyddet i riksdagen.

Parlamentariska ledningsorgan och förvaltningsorganisation i några andra länder

Norge

Parlamentariska ledningsorgan

I Stortinget har man i form av presidentskapet ett gemensamt styrorgan för såväl administrationen av den parlamentariska verksamheten som den övriga förvaltningsverksamheten. Presidentskapet består av ordförandena och vice ordförandena i Stortinget, Odelstinget och Lagtinget, dvs. sex personer. För närvarande betyder det att fem av de åtta stortingspartierna är representerade i presidentskapet, Arbeiderpartiet med två personer, Fremskrittspartiet, Høyre, Kristelig folkeparti och Senterpartiet med en vartdera.

Några av presidentskapets ledamöter har som särskild uppgift att hålla kontakt med och inhämta synpunkter från de partier som inte är representerade i styrelseorganet. Presidentskapet sammanträder vid fast tidpunkt en timme varje vecka som Stortinget samlat. Stortingsdirektören som leder hela förvaltningsverksamheten är dess sekreterare.

1999/2000:TK1

För bl.a. planeringen av det parlamentariska arbetet finns en arbeidsord-		1999/2000:TK1
ningskomité. Denna består av presidentskapet, ledarna för partigrupperna i
Stortinget samt ordförandena för de 12	utskotten. Arbeidsordningskomitén
utarbetar förslag till tidsplan för ärendebehandlingen. Planen fastställs av
presidentskapet.
Enligt Stortingets forretningsorden skall Arbeidsordningskomitén sam-
manträda så ofta som det behövs för att revidera planen till följd av nytill-
komna ärenden eller av andra skäl. I realiteten torde dock mycket av revis-
ionsarbetet skötas av presidenskapet efter samråd med partiernas grupple-
dare.
Arbeidsordningskomitén är samrådsorgan i arbetet med att fastställa in-
ternbudget för Stortingets förvaltning.
Kommittéer som utreder Stortingets egen verksamhet tillsätts av Stortinget
och rapporterar till presidentskapet. Presidentskapet beslutar om förslagen
skall föreläggas Stortinget.
Förvaltningsorganisation
Under stortingsdirektören är förvaltningen uppdelad i ett kontor och fyra
avdelningar. Kontoret är det konstitusjonelle kontor som förestås av biträ-
dande stortingsdirektören. Det innehåller	motsvarigheterna till centralkans-

liet, samtliga utskottskanslier samt budgetkontoret. De fyra avdelningarna är:

a)Internasjonal avdelning

b)Informasjons- och dokumentationsjonsavdelning

c)Drifts- och serviceavdelning

d)Forvaltningsavdelning

Finland

Parlamentariska ledningsorgan

Talmannen, de två vice talmännen samt ordförandena i de 14 utskotten ingår i talmanskonferensen. Talmanskonferensen är ledningsorgan för det parlamentariska arbetet.

Talmanskonferensen skall enligt riksdagsordningen framställa förslag om hur riksdagens arbete skall ordnas. Talmanskonferensen skall även vid behov till riksdagen göra framställning om stiftande av en lag om riksdagens tjänstemän, en arbetsordning för riksdagen, en valstadga för riksdagen och reglementen för riksdagens tjänstemän.

Därutöver skall talmanskonferensen enligt arbetsordningen vid behov utfärda allmänna anvisningar om utskottens arbete, godkänna instruktion för utskottens sekreterare, framställa förslag om tillsättande av särskilda utskott, eller avge utlåtande om sådana förslag, samt yttra sig över förslag till ändring i arbetsordningen som väckts via motion.

För ledningen av förvaltningen finns en kanslikommission. Den består av	1999/2000:TK1
talmannen, de två vice talmännen samt fyra valda ledamöter. Talmannen är
ordförande i kanslikommissionen. Vid förhinder för talmannen tjänstgör vice
talman som ordförande. För beslutsförhet krävs normalt att fem ledamöter är
närvarande. Dock kan ett ärende avgöras med endast fyra ledamöter närva-
rande om dessa är eniga.
Kanslikommissionen skall enligt arbetsordningen leda, övervaka och ut-
veckla riksdagens förvaltning. Kanslikommissionen tillsätter samtliga tjäns-
ter i förvaltningen med undantag av tjänsten som generalsekreterare. Gene-
ralsekreteraren tillsätts av riksdagen.
Kanslikommissionen har också förslagsrätten till riksdagen i ärenden som
gäller dess förvaltning och ekonomi.
Brådskande ärenden som inte hinner föredras i kanslikommissionen skall
temporärt avgöras av talmannen.
Föredragande i kanslikommissionen är generalsekreteraren och förvalt-
ningschefen eller annan tjänsteman som utses av kanslikommissionen.
Förvaltningsorganisation
Riksdagens förvaltning är under generalsekreteraren uppdelad i tre avdel-
ningar:
a) Centralkansliet med lagstiftningsdirektören som chef.
b) Förvaltningsavdelningen med förvaltningsdirektören som chef.
c) Utskottssekretariatet med biträdande generalsekreteraren som chef.
Informationsenheten samt byrån för internationella ärenden är direkt under-
ställda talmannen och generalsekreteraren.
Danmark
Parlamentariska ledningsorgan
I Folketinget finns ett särskilt utskott, Udvalget for forretningsorden, med
ledningsansvar för förvaltningsverksamheten. Utskottet har 21 ledamöter.
Talmannen, som är ordförande i utskottet, samt vice talmännen, högst fyra
till antalet, är självskrivna ledamöter. Övriga ledamöter är proportionellt
valda. Parti som inte är representerat bland de 21 ledamöterna kan utse en
företrädare som får närvaro- och yttranderätt i utskottet. Utskottet fattar t.ex.
beslut om Folketingets budget, om tillsättande av högre tjänstemän och om
framläggande av förslag till förändringar i forretningsorden.
Nyligen har man inrättat ett underutskott inom Utvalget for forretningsor-
den. Underutskottet har tio ledamöter, nämligen talmannen som ordförande
och därutöver en företrädare för varje parti. Detta underutskott ansvarar för
arbetet med att ta fram förslag till ändringar i forretningsorden, förslag som
sedan skall antas av hela utskottet innan de föreläggs Folketinget.
På grund av utskottets storlek är det dock svårt att utnyttja det för den mera
dagliga ledningen av förvaltningen. Den uppgiften sköts därför av presidiet.	16
	16

Denna ordning finns också fastlagd i arbetsordningen. Där står det att tal- 1999/2000:TK1 mannen efter samråd med vice talmännen leder ordnandet av Folketingets

inre verksamhet, däri inkluderat Folketingets adminstration, dess drift och bokföring. Presidieledamöterna kommer alltid från de fem största partierna.

Förvaltningsorganisation

Folketingets direktör är chef för hela förvaltningen. Två enheter har emellertid en speciell ställning och är åtminstone i vissa delar direkt underställda talmannen. Den ena enheten inkluderar Formands(talmans)sekretariatet och ledningssekretariatet som bl.a. sysslar med planerings- och organisationsutvecklingsfrågor samt förhandlingar. Den andra enheten med speciell ställning är Lov- och parlamentssekretariatet under folketingssekreterarens ledning. Denna enhet svarar för uppgifter som närmast motsvarar dem som utförs i riksdagens centralkansli. Därtill har man en särskild funktion som centralt expertorgan i lagstiftningsfrågor.

Folketingets bibliotek lyder direkt under folketingsdirektören. I övrigt är adminstrationen indelad i sex avdelningar. Avdelningarna är:

a)administrationsavdelning

b)kommunikations- och IT-avdelning

c)ledamotsavdelning

d)utskottsavdelning

e)internationell avdelning (inklusive Europautskottets kansli)

f)sekretariatet för Nordiska rådets danska delegation.

Island

Parlamentariska ledningsorgan

Alltingets presidium, talman och fyra vice talmän, är ledningsorgan för adminstrationen. Det är också presidiet som utarbetar budgetförslaget för Alltinget. Förslag om ändringar i arbetsordningen kan framläggas av talmannen själv.

I frågor som gäller planeringen av det parlamentariska arbetet, särskilda debatter och liknande samråder talmannen med gruppledarna för partierna i Alltinget.

Utskottsordförandena har framställt önskemål om att få ett större inflytande över planeringen av det parlamentariska arbetet. För närvarande bereds ett sådant förslag. Det kan komma att läggas fram av talmannen inom kort.

Förvaltningsorganisation

Administrationen leds av Alltingets direktör. Under denne lyder en vicedirektör och en förvaltningschef. Den senare har en driftsavdelning direkt knuten till sig. Direkt under direktören sorterar ett allmänt kontor och den

internationella avdelningen men även som det förefaller förvaltningen i 1999/2000:TK1 övrigt. Denna är uppdelad i en parlamentarisk avdelning, en utskottsavdel-

ning, en informations- och teknikavdelning samt en serviceavdelning.

Storbritannien

Parlamentariska ledningsorgan

I det brittiska underhuset är House of Commons Commission det högsta parlamentariska styrelseorganet. I detta organ är talmannen ordförande. Därutöver ingår den minister (Leader of the House) som leder regeringssidans verksamhet i underhuset och dennes motsvarighet (Shadow Leader of the House) från det största oppositionspartiet samt därutöver tre av kammaren valda ledamöter.

House of Commons Commission sammanträder sällan, ca tre till fyra gånger per år. Det får därför antas att den främst befattar sig med frågor av mera övergripande natur. Tillsättandet av de högre tjänsterna inom underhusets förvaltning och bevakningen av lönenivåer i förhållande till statsförvaltningen i övrigt är viktiga uppgifter för detta organ.

För beredningen av underhusets egna budgetfrågor finns ett utskott, Fi- nance and Services Committee med fem underutskott för olika verksamhetsområden. Dessa områden är fastighetsfrågor, informationsverksamhet, administration, restaurangverksamhet samt frågor rörande radio- och televisionssändningar från underhuset.

För närvarande pågår en utredningen om underhusets ledningsorgan och administration. En av dess centrala uppgifter är att se över ansvarsfördelningen mellan House of Commons Commission och Finance and Services Committee.

Förvaltningsorganisation

I underhuset genomfördes i slutet av 1960-talet vad som kan sägas vara motsvarigheten till den förändring i de ledande tjänstemännens kompetens- och ansvarsområden som för svensk del skedde genom ändringarna i riksdagsordningen 1998. Tidigare hade den högste kammartjänstemannen, Clerk of the House, varit den främste auktoriteten i procedurfrågor och ansvarig för de tjänstemän som direkt sysslade med ärendehanteringen i kammare och utskott. För all annan administrativ verksamhet fanns en särskild chef, Serjeant at Arms. Genom reformen fick Clerk of the House ett samlat ansvar för hela förvaltningens verksamhet. Samtidigt är han chef för en avdelning i vilken samtliga tjänstemän i kammarkansli och utskott ingår. Samordningen sker genom att Clerk of the House är ordförande i en styrelse, Board of Ma- nagement. I denna ingår dessutom cheferna för de fem övriga avdelningar som förvaltningen är indelad i.

Tyskland

1999/2000:TK1

Parlamentariska ledningsorgan

Förbundsdagens högsta parlamentariska ledningsorgan är Ältestenrat. Det består utöver talmannen och de fem vice talmännen av 23 proportionellt valda företrädare för partigrupperna. Ältestenrat har följande fyra huvudfunktioner:

1.Man lägger fast såväl veckoplaneringen som dagordningen för kammarsammanträdena och avtalar om talartid i debatterna.

2.I början av varje mandatperiod sluter man en överenskommelse mellan partigrupperna om fördelningen av presidieposterna i utskotten.

3.Man diskuterar och försöker lösa alla stridsfrågor som har sin upprinnelse i kammarsammanträdena, eller andra frågor som rör förbundsdagens värdighet och rättigheter eller som har med tolkningen av arbetsordningen att göra.

4.Man beslutar om Förbundsdagens inre angelägenheter i den utsträckning inte beslutanderätten är förbehållen talmannen eller vice talmännen. Äl- testenrat framlägger budgetförslaget för Förbundsdagens egen verksamhet och beslutar i frågor som t.ex. rumsfördelning i byggnaderna.

När det gäller de inre angelägenheterna beslutar Ältestenrat genom majoritetsbeslut. När det däremot gäller de uppgifter som ovan redovisats under punkterna 1–3 kan frågorna lösas endast genom konsensusbeslut.

För särskilda uppgifter, som. t.ex. personalfrågor, rumsfrågor, informationsteknik och parlamentets flytt till Berlin har man tillsatt speciella kommissioner.

Förvaltningsorganisation

Förbundsdagens direktör är ansvarig för hela förvaltningen.

Frankrike

Parlamentariska ledningsorgan

Nationalförsamlingens högsta beslutande organ i såväl procedursom förvaltningsfrågor är en styrelse, Bureau, bestående av 22 personer. Där ingår talmannen och de sex vice talmännen, tre kvestorer och 12 s.k. sekreterare valda bland ledamöterna så att styrelsens sammansättning blir någorlunda proportionell mot partiernas representation i Nationalförsamlingen. Kvestorerna har ett delegerat ansvar för ledningen av ekonomi-, personal- och fastighetsadministrationen m.m. Sekreterarnas uppgift är att sköta rösträkning i kammaren och att kontrollera att kvorum är uppfyllt. Styrelsen har inom sig inrättat sex delegationer för olika verksamhetsområden. Var och en av delegationerna leds av en vice talman. I tre av dem ingår också en kvestor.

Förvaltningsledning

1999/2000:TK1

Nationalförsamlingen har en tudelad administration, så att en generalsekreterare ansvarar för den parlamentariska verksamheten, protokoll, bibliotek, utredningstjänst m.m. under det att en annan under kvestorerna leder den del av förvaltningsverksamheten som ligger inom de senares ansvarsområde.

Ny riksdagsstyrelse

Reformbehovet

Den nuvarande ordningen med skilda parlamentariska ledningsorgan för planeringen av riksdagsarbetet, ärendehanteringen och kammardebatterna å den ena sidan och de mera renodlat administrativa funktionerna å den andra är som redovisats i mycket en frukt av förhållandena före enkammarriksdagens tillkomst. Detsamma gäller förvaltningsorganisationen där den inre riksdagsförvaltningen närmast är att se som ett konglomerat av ett 20-tal samverkande och åtminstone i vissa avseenden självständiga myndigheter.

Systemet med skilda parlamentariska ledningsorgan har trots allt haft en del fördelar. Det har exempelvis möjliggjort en hög grad av parlamentarikerinflytande över förvaltningsverksamheten, utan att för den skull de ledande företrädarna för partierna behövt betungas av hanteringen av ärenden av mindre betydelse för den politiska verksamheten. Riksdagens förvaltningskontor har genom sin instruktion getts en ställning som förvaltningsmyndighet. Det har gjort det lättare att för dess verksamhet tillämpa det regelverk som gäller för övriga statsförvaltningen.

Samtidigt har den nuvarande ordningen med en uppsplittrad förvaltningsorganisation medfört en rad samordningsproblem. Det är mot den bakgrunden man skall se den förändring i riksdagsdirektörens ställning och ansvarsområde som genomfördes 1998. Som konstitutionsutskottet påpekat blir emellertid denna reform av begränsat värde så länge riksdagsdirektören ansvarar för olika delar av sin verksamhet inför skilda parlamentariska ledningsorgan.

En samlad parlamentarisk ledning är dock önskvärd även av andra skäl än de som gäller ledningen av riksdagsförvaltningen. Ju aktivare man söker förändra och förbättra såväl villkoren för den parlamentariska verksamheten som formerna denna bedrivs i, ju oftare kommer beslut i det ena av ledningsorganen att ha direkt betydelse för verksamheten inom det andra organets kompetensområde. Behovet av samråd och information mellan förvaltningsstyrelsen och talmanskonferensen/gruppledarkretsen har därför ökat kraftigt under senare år. En gemensam riksdagsstyrelse skulle ge bättre möjligheter att driva utvecklingsarbetet framåt.

Ett annat skäl som talar för en förändring av ledningsorganisationen är att
de internationella frågorna kraftigt ökat i omfattning under framför allt det
senaste decenniet. Frågor rörande utsändande av delegationer och besöks-
grupper till andra länder och till internationella konferenser m.m. hör inte
självklart hemma under något av de nuvarande ledningsorganen. De aktuali-
serar som regel resursfrågor, men ställningstagandet måste nästan alltid
göras mot bakgrund av en politisk bedömning av önskvärdheten och angelä-	20
	20

genheten av den föreslagna aktiviteten. En riksdagsstyrelse, med ett samlat ansvar för såväl de frågor som nu ligger inom förvaltningsstyrelsens kompetensområde och de som behandlas i talmanskonferensen, skulle vara det naturliga organet för beslutsfattande i dessa internationella frågor.

Kommittén föreslår mot denna bakgrund att en ny riksdagsstyrelse inrättas. Styrelsen övertar beslutsuppgifter från såväl talmanskonferensen som förvaltningsstyrelsen. Kammarsekreteraren, med tjänstebenämningen riksdagsdirektör, blir inför styrelsen ansvarig för ledningen av hela riksdagens förvaltning.

Sammansättning

I direktiven anges att utredningen i sina överväganden skall utgå från den konstitutionella ställning och de särskilda uppgifter som talmannen har i dag enligt regeringsform och riksdagsordning. I riksdagsordningen slås fast att talmannen inte bara leder kammarens arbete utan också riksdagsarbetet i stort. Av detta torde följa att talmannen skall vara självskriven ordförande i den nya riksdagsstyrelsen.

Vice talmännen skall vid förfall kunna överta talmannens uppgifter att leda såväl riksdagsarbetet i stort som kammarens verksamhet. För att de skall kunna ha beredskap att träda i talmannens ställe bör de ges möjlighet att delta i och följa styrelsens arbete.

För att styrelsen skall kunna arbeta effektivt bör den ha ett förhållandevis begränsat antal ledamöter. Styrelsen bör vidare med tanke på dess beslutsfunktioner ha en sammansättning som så vitt möjligt är proportionell mot partifördelningen i riksdagen. Samtidigt är det ett starkt önskemål att samtliga partier har möjlighet att delta i styrelsens arbete.

För att man skall kunna garantera styrelseplatser för alla de partigrupper som motsvarar parti som erhållit minst fyra procent av rösterna i riksdagsvalet krävs att antalet valda ledamöter är 24–25. En så stor styrelse kan inte utan stora svårigheter fungera som ett organ i vilket reella diskussioner äger rum. Man tvingas delegera uppgiften att överlägga i styrelseärendena till något mindre organ, arbetsutskott eller liknande. Styrelsens uppgift blir i så fall mest att svara för det formella beslutsfattandet i frågor där enighet inte har kunnat uppnås. Det som talar emot en sådan lösning är kanske främst att samtliga styrelseledamöter har ett personligt ansvar för sitt ställningstagande t.ex. i ärenden som innebär myndighetsutövning eller slutande av avtal. De bör då alla ges samma möjlighet att delta i de överläggningar som leder fram till beslutsfattandet.

Enligt kommitténs mening bör därför antalet valda ledamöter i styrelsen inte sättas högre än vad som krävs för att dess sammansättning på ett rimligt sätt skall kunna återspegla styrkeförhållandena i riksdagen. Kommittén föreslår att den nya styrelsen får 10 valda ledamöter.

Partiernas representanter i valberedningen kan genom att lägga fram en gemensam lista för valet på frivillig väg åstadkomma att så många som möjligt av riksdagens partier är representerade i styrelsen även i en styrelse av denna begränsade storlek. Om inga stora förändringar inträffar i partistrukturen är det emellertid sannolikt, även i det fallet, att något eller några partier

1999/2000:TK1

blir utan ordinarie styrelseplatser. Sker valet utan gemensam lista blir detta	1999/2000:TK1
närmast med nödvändighet följden. Det är dock viktigt att samtliga partier
ges möjlighet att följa styrelsearbetet och lägga fram sina synpunkter på
styrelseärendena. Den närmast till hands liggande lösningen är att, som fallet
är i Danmark, ge närvaro- och yttranderätt åt en företrädare för vartdera av
de partier som saknar representation bland de valda ledamöterna. Kommittén
förordar denna lösning.
Såväl de valda ledamöterna som eventuella företrädare för partier utan re-
presentation i styrelsen bör ha personliga suppleanter.
Även en styrelse sammansatt på det sätt som nu angetts riskerar att bli
otympligt stor, särskilt om samtliga personer i de uppräknade kategorierna
ges möjlighet att samtidigt närvara vid sammanträdena. Det närmast till
hands liggande sättet att reducera antalet personer som deltar vid styrelsens
sammanträden är att föreskriva att de personliga suppleanterna endast skall
kallas till de sammanträden vid vilka de ordinarie representanterna har för-
hinder. Något eller några partier kommer till följd av sin storlek att vara
representerade vid styrelsesammanträdena av såväl en vice talman som flera
valda ledamöter. Det är naturligtvis möjligt för dessa partier att på frivillig
väg bidra till en reduktion av styrelsens storlek genom att nominera vice
talmännen till platser som valda ledamöter eller suppleanter.
Riksdagsdirektören (kammarsekreteraren) bör i sin egenskap av chef med
ansvar för hela riksdagsförvaltningen ha närvaro- och yttranderätt i styrelsen.
Riksdagsdirektören bör även ha det formella ansvaret för föredragningen av
ärenden inför styrelsen. Det innebär självfallet inte att riksdagsdirektören
själv måste föredra alla eller ens huvuddelen av styrelseärendena. De tjäns-
temän som inom förvaltningen skött beredningen av styrelseärendena, eller
inom vars ansvarsområde ärendena faller, är givetvis de som är bäst lämpade
att göra föredragningarna inför styrelsen. Någon ändring härvidlag i förhål-
lande till den ordning som rått vid såväl talmanskonferensens som förvalt-
ningsstyrelsens sammanträden föreslås inte. Däremot kommer riksdagsdirek-
tören att ha det fulla ansvaret för att styrelseärendena är väl beredda och att
föredragningarna görs så att de är väl ägnade att stödja beslutsprocessen i
styrelsen.

Begränsning av styrelsens arbetsbelastning

Obligatoriska styrelseärenden

Såväl talmanskonferensen som förvaltningsstyrelsen sammanträder 9–10 gånger om året. För förvaltningsstyrelsens del kan den totala sammanträdestiden under ett år uppskattas till cirka 20 timmar om året. Därutöver sammanträder styrelsens direktion i en omfattning som är ungefär dubbelt så stor som styrelsens, både vad gäller sammanträdesfrekvens och antalet sammanträdestimmar. Talmanskonferensens sammanträdestid är betydligt mer begränsad än förvaltningsstyrelsens, uppskattningsvis 2– 4 timmar om året. Till det skall dock läggas att en del av de ärenden som nu avhandlas vid gruppledarmötena, t.ex. en del av de internationella frågorna, i enlighet med vad här skisserats i framtiden skulle komma att utgöra styrelseärenden.

Det är självklart att en riksdagsstyrelse, i vilken några av riksdagens mest	1999/2000:TK1
arbetstyngda ledamöter ingår, inte kan sammanträda i en omfattning som
motsvarar den sammanlagda mötestiden för de nuvarande parlamentariska
ledningsorganen. Det är därför nödvändigt att finna en ordning för organisat-
ion av arbetet och delegation av beslutsfattande så att styrelsen kan koncen-
trera sin verksamhet på de viktigaste och principiellt mest betydelsefulla
ärendena.
En målsättning bör vara att åstadkomma en sådan begränsning av vilka
ärenden som tas upp i styrelsen att det i förväg kan anges att styrelsesam-
manträdena kommer att hållas på fast tid, förslagsvis onsdag eftermiddag, en
gång per månad när riksdagen är samlad, och att varje sammanträde varar
som längst två timmar.
Vissa ärenden är av den karaktären att de bör vara obligatoriska styrelseä-
renden. Till denna kategori hör t.ex. att hantera frågor som gäller riksdagens
arbetsformer och övergripande frågor om utvecklingen av riksdagens verk-
samhet, att tillsätta utredningar och att ta initiativ i riksdagsärenden. Vidare
bör styrelsen i enlighet med vad som tidigare nämnts vara det organ som
beslutar i vissa ärenden rörande riksdagens internationella kontaktverksam-
het. Det gäller exempelvis deltagandet i och delegationer till internationella
konferenser och kongresser. Även en del av de mer renodlade förvaltningsä-
rendena bör vara obligatoriska styrelseärenden. Till denna kategori hör att
besluta om anslagsframställning från riksdagen och om anställning på högre
chefsnivå, att fastställa budget och bokslut samt att avge årsredovisning.
Samråd i ärenden rörande kammarens verksamhet m.m.
Om gruppledarna, som förutsatts, ingår bland styrelsens ledamöter, eller
bland de personer som har närvaro- och yttranderätt i styrelsen, kan talman-
nen även fortsättningsvis samråda med dem och med vice talmännen i frågor
som bl.a. gäller uppläggningen av kammararbetet, anordnandet av särskilda
debatter, m.m. utan att man för den skull skapar ett med styrelsen konkurre-
rande ledningsorgan. Det kan vara en fördel att snabbt och på ett informellt
sätt kunna anordna ett sådant samråd. I en del mindre komplicerade fall kan
samråd ske under hand med var och en av gruppledarna. Gruppledarmötena
kan givetvis också, som hittills, utnyttjas för samråd i ärenden av så bråds-
kande natur att de inte hinner tas upp som styrelseärenden.
Råd för ledamotsnära frågor
Ansvaret för beslutsfattandet i de ärenden som inte är obligatoriska styrelseä-
renden bör åvila riksdagsdirektören. Dock bör det finnas en möjlighet för
denne att, när så är befogat, till följd av ärendenas principiella och/eller le-
damotsnära karaktär eller betydelse i övrigt, hänskjuta dem till styrelsen för
avgörande. För ärenden av ledamotsnära karaktär borde dock kunna gälla att
de först förelades ett rådgivande organ som inrättats för detta ändamål.
Rådet bör utses inom kretsen av ledamöter och övriga personer med när-
varo- och yttranderätt i styrelsen och bestå av en företrädare för varje parti.
När ärendena föredras för rådet skall de vara försedda med förslag till beslut	23

från riksdagsdirektören. Om alla i rådet, eller alla utom en, instämmer med	1999/2000:TK1
riksdagsdirektörens förslag är beslutet därmed fattat. I annat fall skall ären-
det föras vidare till styrelsen för beslut.
Med en sådan beslutsordning erhåller man fördelen av ett starkt ledamots-
inflytande över de ärenden som direkt berör ledamöternas egna arbetsvillkor
och förhållanden i övrigt, men undviker samtidigt att mer än ett mycket litet
antal sådana ärenden belastar arbetet i styrelsen.
Särskilda beredningsgrupper
För en del styrelseärenden kan det ibland finnas behov av en mera omfat-
tande beredning. För dessa ärenden kan tillfälliga beredningsgrupper med
tidsbegränsade mandat tillsättas.
Samråd med utskotten
Den nuvarande talmanskonferensens huvuduppgift är att vara samrådsorgan
mellan talmännen, partigruppernas företrädare och utskottspresidierna i
ärenden som gäller planeringen av riksdagsarbetet. Det detaljerade plane-
ringsarbetet sköts visserligen på tjänstemannanivå vid överläggningar med
kammarkansliets tjänstemän och företrädare för utskottskanslierna. Ändå har
talmanskonferensen en roll att spela när det gäller att slutgiltigt fastställa
ärendeplanerna och därmed markera att man gemensamt är beredd att verka
för att de skall kunna följas. Talmanskonferensen är också ett viktigt kon-
taktorgan för överläggningar med utskottspresidierna om arbetsvillkoren för
utskotten och om utskottsarbetets utformning.
Det kommer även i fortsättningen att finnas behov av ett forum för samråd
i frågor av det här slaget. Vid sidan om styrelsen bör det därför inrättas ett
organ för samråd mellan talmännen och utskottspresidierna. I ett sådant
organ skulle det också ges möjlighet till erfarenhetsutbyte mellan utskotten
om exempelvis arbetet med EU-frågorna och med uppföljning och utvärde-
ring. För att markera att dess uppgifter inte sammanfaller med den tidigare
talmanskonferensens bör detta organ ges ett annat namn, förslagsvis ordfö-
randekonferens. En sådan konferens behöver sannolikt inte sammanträda lika
ofta som den nuvarande talmanskonferensen. Å andra sidan borde det finnas
goda möjligheter att förändra dess arbetsformer så att möjligheterna till verk-
ligt meningsutbyte ökas.
Konsekvenser för förvaltningsorganisationen
Kommitténs förslag innebär som redovisats dels att den nya riksdagsstyrel-
sen blir högsta beslutande organ i alla frågor som gäller riksdagsförvaltning-
en, dels att riksdagsdirektören inför styrelsen ansvarar för ledningen av hela
förvaltningens verksamhet. En följd av detta förslag är att Riksdagens för-
valtningskontor inte längre kan vara en egen förvaltningsmyndighet. Dess
instruktion bör ersättas av en instruktion för hela den inre riksdagsförvalt-
ningen. Av instruktionen bör framgå vilka uppgifter som åligger styrelsen.
	24

Det kan också finnas anledning att överväga såväl vilken organisations-	1999/2000:TK1
struktur som är den mest ändamålsenliga för den nya myndigheten som i
vilken utsträckning denna skall vara reglerad i instruktionen. Det är angelä-
get att det i den nya samlade riksdagsförvaltningen säkerställs en god ord-
ning för skötseln av myndighetsfunktionerna, och då särskilt de som i dag
ligger inom RFK:s ansvarsområde. Detta kan åstadkommas genom en tydlig
organisationsstruktur och klara regler för delegation samt berednings- och
beslutsordning inom förvaltningen.
Vidare återstår det att finna en ordning för att tillförsäkra de arbetstagaror-
ganisationer som är företrädda hos riksdagen insyn i och inflytande över
beslutsfattandet i förvaltningsfrågor. Nu gäller att tre personalföreträdare har
närvaro- och yttranderätt i förvaltningsstyrelsen vid behandlingen av flertalet
frågor. Enligt kommitténs mening finns det, bl.a. med tanke på strävandena
att begränsa antalet personer som är närvarande vid styrelsemötena, inte
utrymme för en motsvarande representation vid den nya riksdagsstyrelsens
sammanträden. Det är därför nödvändigt att finna andra former för att garan-
tera att personalorganisationerna i framtiden har möjlighet att informera sig
om och påverka beslutsfattandet i förvaltningsärendena. Denna fråga avses
ingå i de överläggningar om ett samverkansavtal som förestår mellan arbets-
givaren och de fackliga organisationerna i riksdagen.
I enlighet med vad som förutskickades i direktiven föreslår kommittén att
en särskild organisationskommitté på tjänstemannanivå tillsätts för att utar-
beta en instruktion för riksdagsförvaltningen samt att närmare utreda frå-
gorna om förvaltningens framtida organisation. Det kan inte uteslutas att
övervägandena i denna del kan komma att förutsätta ytterligare ändringar i
riksdagsordningen. Personalorganisationerna bör fortlöpandes informeras om
och ges möjlighet att lämna sina synpunkter på arbetet i organisationskom-
mittén.

Ändringar i riksdagsordningen

Kommitténs förslag till ändringar i riksdagsordningen redovisas i bifogade lagförslag. Utöver vad som följer av förslaget om ny styrelseordning innehåller lagförslaget några smärre ändringsförslag av i huvudsak redaktionell karaktär.

Vidare föreslås tilläggsbestämmelserna 1.7.3, om protokoll vid talmanskonferensens sammanträden och 2.4.2, om upptagning från offentliga kammarsammanträden, utgå. Det torde följa av allmänna förvaltningsrättsliga grundsatser att det vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll och att beslut skall expedieras. Någon bestämmelse härom behövs därför inte. Särskilda rutiner finns utarbetade för radio- och televisionsinspelningar från de offentliga kammarsammanträdena. En generell överenskommelse härom anses föreligga och tillstånd från talmanskonferensen för de enskilda tillfällena har sedan länge inte krävts. Av detta skäl är även tilläggsbestämmelsen 2.4.2 överflödig.

Kommitténs lagförslag

1999/2000:TK1

Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen.

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen

dels att tilläggsbestämmelserna 1.7.3, 2.4.2 samt 9.1.3 skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 2 och 7 §§, 2 kap. 6, 10 och 13 §§, 9 kap. 1–4 §§ samt tilläggsbestämmelserna 1.7.1, 1.7.2, 2.14.2, 3.8.2, 6.1.1, 6.4.1, 9.1.2 samt 9.7.1 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 1 kap. 11 §, av följande lydelse.

1kap. 2 §

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Riksdagen samlas efter riksdags-	Riksdagen samlas efter riksdags-
val till riksmöte på tid som angives i	val till riksmöte på tid som anges i 3
3 kap. 5 § regeringsformen.	kap. 5 § regeringsformen.
Under år då ordinarie riksdagsval	Under år då ordinarie riksdagsval
icke hålles, inleds nytt riksmöte på	inte hålls, inleds nytt riksmöte på
dag i september som riksdagen på	dag i september som riksdagen på
förslag av talmanskonferensen fast-	förslag av riksdagsstyrelsen fastställt
ställt vid föregående riksmöte.	vid föregående riksmöte.

Har tillkännagivande om extra val gjorts före den fastställda dagen, skall nytt riksmöte enligt andra stycket inledas endast om riksdagen med anledning av valet samlas före juni månads utgång.

Riksmöte pågår till dess nästa riksmöte börjar.

Nuvarande lydelse

Talmannen eller, i hans ställe, vice talman leder riksdagens arbete.

Talmanskonferensen överlägger om åtgärder som kan främja planmässighet i riksdagens arbete.

7 §

Föreslagen lydelse

Talmannen eller, i hans eller hennes ställe, vice talman leder riksdagens arbete.

Riksdagsstyrelsen överlägger om planeringen av riksdagsarbetet, leder riksdagsförvaltningen samt beslutar i ärenden av större vikt rörande riksdagens internationella kontaktverksamhet.

Talmanskonferensen		består	av	Riksdagsstyrelsen består av tal-
talmannen, vice talmännen, en före-				mannen som ordförande samt tio
trädare för varje partigrupp i riks-				andra	ledamöter	som riksdagen
dagen som motsvarar parti med				utser inom sig för riksdagens valpe-
minst fyra procent av rösterna i hela				riod.
riket vid senaste val till riksdagen,				De partigrupper i riksdagen som
utskottens	ordförande	samt	vice	motsvarar partier med minst fyra
ordföranden i riksdagens förvalt-				procent av rösterna i hela riket vid
ningsstyrelse. Partigruppernas före-				senaste val till riksdagen utser var-
trädare tillsätts vid början av varje				dera	en särskild företrädare		som
riksmöte	för tiden till	dess nästa		skall	samråda med	talmannen	om

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse	1999/2000:TK1
riksmöte börjar. De utses med mot-	arbetet i kammaren i enlighet med
svarande tillämpning av det förfa-	bestämmelser i denna riksdagsord-
rande som angives i 7 kap. 12 §	ning.
första stycket.
	1.7.1
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Talmanskonferensen sammanträ-	Riksdagsstyrelsen	sammanträder
der på kallelse av talmannen.	på kallelse av talmannen.
	1.7.2

Nuvarande lydelse

Vid förfall för ordföranden i utskott inträder vice ordföranden i hans ställe. Suppleanter för partigruppernas företrädare behöver ej utses.

Talmanskonferensen sammanträder inom stängda dörrar. Vill konferensen inhämta upplysningar av någon som ej tillhör konferensen, får den kalla honom till sammanträde. Kammarsekreteraren och chefen för förvaltningskontoret får deltaga i konferensens överläggningar.

Föreslagen lydelse

Riksdagen utser ersättare för de valda ledamöterna av riksdagsstyrelsen. Partigrupperna utser ersättare för sina särskilda företrädare.

Riksdagsstyrelsen sammanträder inom stängda dörrar. Vill styrelsen inhämta upplysningar av någon som ej tillhör styrelsen, får den kalla honom till sammanträde. De vice talmännen, de av de särskilda företrädarna för partigrupperna som inte är ledamöter av styrelsen samt kammarsekreteraren får delta i styrelsens överläggningar.

1.7.3

utgår

	11 §
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Ordförandekonferensen		överläg-
	ger i frågor av gemensamt intresse
	för verksamheten	i kammaren, ut-
	skotten och EU-nämnden.
	Ordförandekonferensen		består av
	talmannen som	ordförande samt
	utskottens och EU-nämndens ordfö-
	rande.

2 kap.

2.4.2

utgår

	6 §	1999/2000:TK1
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Talmannen beslutar efter samråd	Talmannen beslutar efter	samråd
med talmanskonferensen vilka uppe-	med riksdagsstyrelsen vilka uppehåll
håll i kammarens arbete om en vecka	i kammarens arbete om en vecka
eller längre tid som skall förekomma	eller längre tid som skall förekomma
under pågående riksmöte.	under pågående riksmöte.

Har regeringen förordnat om extra val, kan talmannen på begäran av regeringen besluta att uppehåll skall göras i kammarens arbete under återstoden av valperioden.

Talmannen kan besluta att avbryta uppehåll i kammarens arbete. Sådant beslut skall fattas om regeringen eller minst etthundrafemton av riksdagens ledamöter begär det.

Om uppehåll i kammarens arbete avbryts på begäran av regeringen eller etthundrafemton av riksdagens ledamöter skall talmannen, om begäran innehåller ett sådant önskemål, kalla kammaren till sammanträde inom tio dagar

från det att begäran framställdes.
	10 §
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

Vid sammanträde får varje ledamot och varje statsråd, med de undantag denna riksdagsordning föreskriver, fritt yttra sig i alla frågor som är under behandling och om lagligheten av allt som tilldrager sig vid sammanträdet.

Statschefen kan avgiva ämbetsförklaring inför kammaren.

Talmannen kan efter samråd med	Talmannen kan efter samråd med
de av partigrupperna utsedda leda-	de särskilda företrädarna för parti-
möterna i talmanskonferensen be-	grupperna besluta att debatt utan
sluta att debatt utan samband med	samband med annan handläggning
annan handläggning får äga rum vid	får äga rum vid sammanträde med
sammanträde med kammaren. Sådan	kammaren. Sådan debatt får begrän-
debatt får begränsas till att avse	sas till att avse särskilt ämne eller
särskilt ämne eller delas in i avsnitt	delas in i avsnitt efter ämne.
efter ämne.
	13 §
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Talmannen skall samråda med de	Talmannen skall samråda med de
av partigrupperna utsedda ledamö-	särskilda företrädarna för parti-
terna i talmanskonferensen om upp-	grupperna om upppläggningen av
läggningen av kammarens överlägg-	kammarens överläggningar.
ningar.

Nuvarande lydelse

Talmannen bestämmer efter samråd med de av partigrupperna utsedda ledamöterna i talmanskonferensen om tiden för anförande i särskilt anordnad debatt utan samband med annan handläggning.

2.14.2

Föreslagen lydelse

Talmannen bestämmer efter samråd med de särskilda företrädarna för partigrupperna om tiden för anförande i särskilt anordnad debatt utan samband med annan handläggning.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
Partigrupp skall till talmannen
anmäla företrädare som sägs i första
stycket.
		3 kap.
		3.8.2
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
Talmanskonferensen får väcka för-		Riksdagsstyrelsen får väcka för-
slag hos riksdagen i fråga som gäller		slag hos riksdagen i fråga som gäller
riksdagsarbetets	bedrivande. Tal-	riksdagsarbetets bedrivande eller i
manskonferensen kan vidare i annat		annan fråga om den faller under
fall framlägga förslag för riksdagen i		styrelsens handläggning. Styrelsen
fråga som gäller riksdagen eller dess		kan vidare i annat fall framlägga
organ, om förslaget grundar sig på		förslag för riksdagen i fråga som
utredning som	talmanskonferensen	gäller riksdagen eller dess organ, om
har tillsatt på riksdagens uppdrag.		förslaget grundar sig på utredning
Riksdagens	förvaltningsstyrelse	som styrelsen har tillsatt på riksda-
får väcka förslag hos riksdagen i		gens uppdrag.
fråga som faller under styrelsens
handläggning.

1999/2000:TK1

Nuvarande lydelse

Interpellation ingives till kammarkansliet. Den skall vara egenhändigt undertecknad av interpellanten. Talmannen låter utan dröjsmål statsrådet få del av interpellationen och anmäler den vid närmast följande sammanträde med kammaren.

Talmannen fastställer efter samråd med de av partigrupperna utsedda ledamöterna i talmanskonferensen dag under riksmöte då interpellation senast får ingivas till kammarkansliet. Om särskilda skäl föreligger får dock talmannen medgiva att interpellationen får framställas även om den ingivits efter denna dag.

6kap.

6.1.1 Föreslagen lydelse

Interpellation inges till kammarkansliet. Den skall vara egenhändigt undertecknad av interpellanten. Talmannen låter utan dröjsmål statsrådet få del av interpellationen och anmäler den vid närmast följande sammanträde med kammaren.

Talmannen fastställer efter samråd med de särskilda företrädarna för partigrupperna den dag under riksmöte då interpellation senast får inges till kammarkansliet. Om särskilda skäl föreligger får dock talmannen medge att interpellationen får framställas även om den ingetts efter denna dag.

	6.4.1
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Skriftlig fråga ingives till kam-	Skriftlig fråga inges till kammar-
markansliet. Den skall vara egen-	kansliet. Den skall vara egenhändigt
händigt undertecknad av den leda-	undertecknad av den ledamot som
mot som framställer frågan. Talman-	framställer frågan. Talmannen låter
nen låter utan dröjsmål statsrådet få	utan dröjsmål statsrådet få del av
del av frågan och anmäler den vid	frågan och anmäler den vid närmast

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse	1999/2000:TK1
närmast följande sammanträde med			följande sammanträde med kamma-
kammaren.			ren.
Skriftligt svar inlämnas till kammarkansliet som överlämnar svaret till den
ledamot som ställt frågan.
De skriftliga frågor som under en			De skriftliga frågor som under en
vecka ingivits senast klockan 10 på			vecka ingetts senast klockan 10 på
fredag besvaras senast klockan 12 på			fredag besvaras senast klockan 12 på
onsdag i följande vecka.			onsdag i följande vecka.
Under längre uppehåll i kamma-			Under längre uppehåll i kamma-
rens arbete än en månad får talman-			rens arbete än en månad får talman-
nen besluta att svar lämnas inom			nen besluta att svar lämnas inom
fjorton dagar efter det att frågan			fjorton dagar efter det att frågan
framställts. Sådant beslut meddelas			framställts. Sådant	beslut meddelas
efter samråd med de av partigrup-			efter samråd med de särskilda före-
perna utsedda ledamöterna i tal-			trädarna för partigrupperna. Om
manskonferensen. Om svar inte			svar inte lämnas inom denna tid skall
lämnas inom denna tid skall statsrå-			statsrådet meddela	kammarkansliet
det meddela	kammarkansliet	när	när frågan kommer att besvaras eller
frågan kommer att besvaras eller att			att den inte kommer att besvaras.
den inte kommer att besvaras.
			9 kap.
			1 §
Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
Riksdagens	förvaltning består	av
kammarkansliet, utskottens och EU-
nämndens kanslier samt förvalt-
ningskontoret.

Kammaren utser en kammarsekreterare. Val av kammarsekreterare äger rum vid början av riksmötet närmast efter ordinarie val till riksdagen och

gäller för tiden till dess nytt val av kammarsekreterare förrättas.
Kammarsekreteraren låter	föra	Kammarsekreteraren låter	föra
protokollet vid sammanträde	med	protokollet vid sammanträde	med
kammaren. Han expedierar riksda-		kammaren. Han eller hon expedierar
gens beslut och biträder i övrigt		riksdagens beslut och biträder i
talmannen i riksdagsarbetet.		övrigt talmannen i riksdagsarbetet.

Nuvarande lydelse

Kammarsekreteraren, med tjänstebenämningen riksdagsdirektör, har ett överordnat ansvar för ledningen och samordningen av riksdagsför-

valtningen. Kammarsekreteraren förestår kammarkansliet och är sekreterare i krigsdelegationen. Han för protokoll vid sammanträde med talmanskonferensen.

9.1.2

Föreslagen lydelse

Kammarsekreteraren, med tjänstebenämningen riksdagsdirektör, är chef för riksdagsförvaltningen och sekreterare i krigsdelegationen.

Nuvarande lydelse

Utskotten och EU-nämnden biträds av kanslier. Chefen för ett sådant kansli skall vara svensk medborgare.

9.1.3	1999/2000:TK1
utgår

2 §

Föreslagen lydelse

Utskotten och EU-nämnden biträds av kanslier som ingår i riksdagsförvaltningen. Chefen för ett sådant kansli skall vara svensk medborgare.

	3 §
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Riksdagens förvaltningskontor le-	Riksdagen beslutar om instruktion
des av riksdagens förvaltningssty-	för riksdagsförvaltningen.
relse. Styrelsen består av talmannen
som ordförande och åtta andra
ledamöter, vilka riksdagen väljer
inom sig för riksdagens valperiod. I
styrelsen kan också ingå högst tre
personalföreträdare enligt vad riks-
dagen närmare föreskriver.

Nuvarande lydelse

Riksdagens förvaltningskontor skall, såvitt gäller riksdagen och riksdagens myndigheter, i den omfattning riksdagen bestämmer

1.handlägga frågor angående förhandlingar om anställnings- och arbetsvillkor för arbetstagare samt andra personalfrågor,

2.göra upp förslag till anslag på statsbudgeten,

3.i övrigt handlägga frågor om förvaltningen inom riksdagen och frågor om förvaltning av ekonomisk natur inom riksdagens myndigheter, utom Riksbanken,

4.meddela föreskrifter och råd i sådana frågor som avses i 1–3.

Nuvarande lydelse

Utskott får besluta, att företrädare för utskottet skall företaga studieresor för att inhämta upplysningar i ämne inom dess beredningsområde.

Utskott skall samråda med tal-

4 §

Föreslagen lydelse

Riksdagsförvaltningen skall, såvitt gäller riksdagen och riksdagens myndigheter, i den omfattning riksdagen bestämmer

1.handlägga frågor angående förhandlingar om anställnings- och arbetsvillkor för arbetstagare samt andra personalfrågor,

2.göra upp förslag till anslag på statsbudgeten,

3.i övrigt handlägga frågor om förvaltningen inom riksdagen och frågor om förvaltning av ekonomisk natur inom riksdagens myndigheter, utom Riksbanken,

4.meddela föreskrifter och råd i sådana frågor som avses i 1–3.

9.7.1

Föreslagen lydelse

Utskott får besluta, att företrädare för utskottet skall företa studieresor för att inhämta upplysningar i ämne inom dess beredningsområde.

Utskott skall samråda med riks-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1999/2000:TK1

manskonferensen, innan det fattar beslut om utrikes studieresa. Talmanskonferensen skall uttala sig om i vad mån resan lämpligen bör genomföras. Därvid skall hänsyn tagas till riksdagens internationella förbindelser, till kostnaderna och till omständigheterna i övrigt.

Talmanskonferensen kan meddela närmare bestämmelser om utskottens studieresor. Ledamot av riksdagen kan erhålla stipendium för enskild studieresa. Talmanskonferensen kan meddela närmare bestämmelser om sådana resor.

Nuvarande lydelse

Åtal mot här angiven befattningshavare för brott, begånget i utövningen av hans uppdrag eller tjänst, får beslutas,

1.åtal mot fullmäktig i Riksbanken, ledamot av Riksbankens direktion eller någon av Riksdagens revisorer endast av finansutskottet,

2.åtal mot ledamot av riksdagens förvaltningsstyrelse, av riksdagens valprövningsnämnd eller av riksdagens besvärsnämnd eller mot Riksdagens ombudsman eller kammarsekreteraren endast av konstitutionsutskottet.

dagsstyrelsen, innan det fattar beslut om utrikes studieresa. Styrelsen skall uttala sig om i vad mån resan lämpligen bör genomföras. Därvid skall hänsyn tas till riksdagens internationella förbindelser, till kostnaderna och till omständigheterna i övrigt.

Styrelsen kan meddela närmare bestämmelser om utskottens studieresor. Ledamot av riksdagen kan erhålla bidrag till kostnaden för enskild studieresa. Styrelsen kan meddela närmare bestämmelser om sådana resor.

8 §

Föreslagen lydelse

Åtal mot här angiven befattningshavare för brott, begånget i utövningen av hans uppdrag eller tjänst får beslutas,

1.åtal mot fullmäktig i Riksbanken, ledamot av Riksbankens direktion eller någon av Riksdagens revisorer endast av finansutskottet,

2.åtal mot ledamot av riksdagsstyrelsen, av riksdagens valprövningsnämnd eller av riksdagens besvärsnämnd eller mot Riksdagens ombudsman eller kammarsekreteraren endast av konstitutionsutskottet.

Vad som sägs i första stycket om åtal mot ledamot av Riksbankens direktion skall inte tillämpas i fråga om brott begånget i utövningen av Riksbankens beslutanderätt enligt lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut ..........................................................................	1
Till talmanskonferensen.............................................................................	5
Förslag ..................................................................................................	6
Uppdraget .............................................................................................	7
Historisk bakgrund................................................................................	8
Tvåkammarriksdag...........................................................................	8
Enkammarreformen..........................................................................	8
Ny riksdagsordning ........................................................................	10
I stora drag oförändrad grundstruktur.............................................	10
De av partigrupperna utsedda företrädarna i
talmanskonferensen........................................................................	11
Rättslig reglering.................................................................................	12
Talmanskonferensen ......................................................................	12
Förvaltningsstyrelsen .....................................................................	13
Parlamentariska ledningsorgan och förvaltningsorganisation i
några andra länder...............................................................................	14
Norge..............................................................................................	14
Finland ...........................................................................................	15
Danmark.........................................................................................	16
Island..............................................................................................	17
Storbritannien.................................................................................	18
Tyskland.........................................................................................	19
Frankrike ........................................................................................	19
Ny riksdagsstyrelse .............................................................................	20
Reformbehovet...............................................................................	20
Sammansättning .............................................................................	21
Begränsning av styrelsens arbetsbelastning ........................................	22
Obligatoriska styrelseärenden ........................................................	22
Särskilda beredningsgrupper ..........................................................	24
Samråd med utskotten.........................................................................	24
Konsekvenser för förvaltningsorganisationen.....................................	24
Ändringar i riksdagsordningen............................................................	25
Kommitténs lagförslag........................................................................	26

Elanders Gotab, Stockholm 1999

1999/2000:TK1