Prop.
1999/2000:94
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 mars 2000
Lena Hjelm-Wallén
Lars-Erik Lövdén
(F inansdepartementet)
I propositionen behandlas vissa frågor om kreditinstituts och värdepap-
persbolags kapitalkrav för risker i verksamheten enligt lagen (1994:2004)
om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värde-
pappersbolag (kapitaltäckningslagen). Det lämnas förslag rörande inför-
livandet av tre nya EG-direktiv på kapitaltäckningsområdet. Direktivens
bestämmelser föreslås i stor utsträckning genomföras genom bemyndi-
gande från regeringen till Finansinspektionen.
När det gäller kapitalkravet för kreditrisk föreslås vissa komplette-
ringar av kapitaltäckningslagens riskviktningssystem. Det föreslås att
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
skall kunna föreskriva en lägre riskvikt än 100 procent om det är motive-
rat från risksynpunkt. Det innebär bl.a. att värdepapper vars värde är be-
roende av bostadskrediter kan åsättas samma riskvikt, 50 procent, som
krediter till bostäder.
För fordringar på AP-fondema föreslås att, i likhet med andra ford-
ringar på staten, riskvikten noll procent skall tillämpas.
Nuvarande kapitalkrav för marknadsrisker föreslås skärpt så att det
även omfattar råvarutillgångar och positioner i råvaruderivat. Guld och
positioner i guldderivat skall därvid behandlas enligt reglerna för valuta-
risk. Vidare skärps kapitalkraven för valutarisk på så sätt att kravet skall
beräknas på hela valutaexponeringen.
Dessutom föreslås en möjlighet att under vissa förutsättningar över-
skrida gränserna för stora exponeringar i 5 kap. kapitaltäckningslagen.
Utöver ändringarna i kapitaltäckningslagen föreslås ändringar i sekre-
tesslagen (1980:100). Sekretess skall framdeles gälla även för uppgifter
som Finansinspektionen erhåller enligt samarbetsavtal med andra utländ-
1
1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 94
ska myndigheter än tillsynsmyndigheter och med utländska organ på det
finansiella området.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.
Prop. 1999/2000:94
Prop. 1999/2000:94
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5
2 Lagtext...............................................................................................6
2.1 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 6
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag.......................................................9
3 Ärendet och dess beredning............................................................19
4 Bakgrund.........................................................................................20
4.1 Regleringen av kravet på kapitaltäckning.........................20
4.1.1 Kapitaltäckning...............................................20
4.1.2 Baselkommittén och Baselöverenskommel-
sen...................................................................20
4.1.3 EG:s regelverk................................................21
4.1.4 Kapitaltäckningslagen....................................23
4.2 Tre nya EG-direktiv..........................................................25
4.2.1 CAD II............................................................26
4.2.2 Hypoteksdirektivet..........................................29
4.2.3 Direktivet om utvidgad matris........................31
5 Genomförandet av direktiven..........................................................34
6 Ändrade kapitaltäckningskrav för marknadsrisk.............................36
6.1 Kapitalkrav för råvaror och råvaruderivat........................36
6.2 Kapitalkrav för positioner i guld.......................................39
6.3 Placeringar i värdepapper som indirekt har säkrats med
panträtt i bostadsfastigheter..............................................39
6.4 Fordringar med säkerhet i kommersiella fastigheter........40
6.5 Andra ändringar av riskvikter...........................................44
6.5.1 Fordringar på trossamfund..............................44
6.5.2 Fordringar på AP-fondema.............................46
6.6 Egna modeller...................................................................46
7 Överskridande av gränsvärden för stora exponeringar i handels-
lagret................................................................................................48
8 Förlagslån i kapitalbasen.................................................................51
9 Överklagande av normbeslut...........................................................53
10 Informationsutbyte och sekretess....................................................54
10.1 Nuvarande EG-regler på området för banker och andra
kreditinstitut......................................................................54
10.2 Artikel 1 i direktivet om utvidgad matris..........................56
10.3 Sekretesslagen...................................................................56
11 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................60
12 Ekonomiska konsekvenser..............................................................61
13 F örfattningskommentar...................................................................62
13.1 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 62
13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2004) om Prop. 1999/2000:94
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag....................................................63
Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/31/EG om
ändring av rådets direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav
för värdepappersföretagochkreditinstitut....................67
Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/32/EG om
ändring, som särskilt gäller panträtt i fast egendom, av
rådets direktiv 89/647/EEG om kapitaltäcknings-
grad för kreditinstitut .........................................80
Bilaga 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/33/EG om
ändring av artikel 12 i rådets direktiv 77/780/EEG om
rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut,
artiklarna 2, 5, 6, 7 och 8 och bilagorna II och III till
rådets direktiv 89/647/EEG om kapitaltäckningsgrad
för kredit institut och artikel 2 och bilaga II till
rådets direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav för
värdepappersföretag och kreditinstitut.................... 83
Bilaga 4 Remissinstanser som yttrat sig över Promemoria om
modemiseradekapitaltäckningsregler...................... 91
Bilaga 5 Lagrådsremissenslagförslag................................. 92
Bilaga 6 Lagrådets yttrande......................................... 106
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 2000.... 109
Rättsdatablad...................................................................110
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
2. lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.
Prop. 1999/2000:94
Prop. 1999/2000:94
Härigenom föreskrivs1 att 8 kap. 5 och 19 §§ samt 9 kap. 12 § sekre-
tesslagen (1980:100)2 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
5§5
Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i till-
ståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet,
värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet, för uppgift om
1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet
avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,
2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens
verksamhet avser.
I ärende hos statlig myndighet om innehav av
1. aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag
eller försäkringsaktiebolag,
2. andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller
3. aktier eller andelar i börs, auktoriserad marknadsplats eller clearing-
organisation
gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om
uppgiften röjs. Sekretess gäller inte för beslut av myndigheten och inte
heller för uppgift som erhållits från annan myndighet om uppgiften inte
är sekretessbelagd där.
Sekretess gäller vidare i statlig myndighets verksamhet, som består i
övervakning enligt insiderlagen (1990:1342), övervakning enligt lagen
(1991:980) om handel med finansiella instrument eller kontroll enligt
valutaväxlingslagen (1996:1006), för sådan uppgift om enskilds ekono-
miska eller personliga förhållanden, vilken på begäran har lämnats av
någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten. Rör uppgiften
den uppgiftsskyldige gäller dock sekretess endast om denne kan antas
lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretess inte motverkar syftet
med uppgiftsskyldigheten.
1 Jfr rådets första direktiv 77/780/EEG av den 12 december 1977 om samordning av lagar
och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L
322, 17.12.1977 s. 30, Celex 377L0780) senast ändrat genom Europaparlamentets och
rådets direktiv 98/33/EG av den 22 juni 1998 om ändring av artikel 12 i rådets direktiv
77/780/EEG om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, artiklarna 2, 5, 6, 7
och 8 och bilagorna II och III till rådets direktiv 89/647/EEG om kapitaltäckningsgrad för
kreditinstitut och artikel 2 och bilaga II till rådets direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav för
värdepappersföretag och kreditinstitut (EGT L 204, 21.07.1998 s. 29, Celex 398L0033).
2 Lagen omtryckt 1992:1474.
3 Senaste lydelse 1998:264.
Sekretess gäller, i den mån riks-
dagen har godkänt avtal härom
med främmande stat eller mellan-
folklig organisation, hos myndig-
het i verksamhet som avses i
första-tredje styckena for sådan
uppgift om affärs- eller driftför-
hållanden och ekonomiska eller
Sekretess gäller, i den mån riks-
dagen har godkänt avtal härom
med främmande stat eller mellan-
folklig organisation, hos myndig-
het i verksamhet som avses i
första-tredje styckena för sådan
uppgift om affärs- eller driftför-
hållanden och ekonomiska eller
Prop. 1999/2000:94
personliga förhållanden som myn-
digheten erhållit enligt avtalet.
Samma sekretess gäller hos
Finansinspektionen, i den mån
regeringen föreskriver det, om
inspektionen från motsvarande
utländsk myndighet erhållit upp-
gifter enligt annat avtal. Före-
skrifterna i 14 kap. 1-3 §§ får inte
i fråga om denna sekretess tilläm-
pas i strid med avtalet.
Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen
enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften läm-
personliga förhållanden som myn-
digheten erhållit enligt avtalet.
Samma sekretess gäller hos
Finansinspektionen, i den mån
regeringen föreskriver det, om
inspektionen från utländsk myn-
dighet eller utländskt organ erhål-
lit uppgifter enligt annat avtal.
Föreskrifterna i 14 kap. 1-3 §§ får
inte i fråga om denna sekretess
tillämpas i strid med avtalet.
nas.
Utan hinder av sekretess far uppgift enligt första stycket lämnas till en
börs om uppgiften behövs för att börsen skall kunna fullgöra sina upp-
gifter enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller an-
nan författning.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Sekretess gäller hos till-
synsmyndighet i konkurs för upp-
gift om enskilds affärs- eller
driftförhållanden, om det kan antas
att den som uppgiften rör lider
skada om uppgiften röjs. Utan hin-
der av sekretessen får uppgift läm-
nas till enskild enligt vad som
föreskrivs i konkurslagen
(1987:672).
19 §
Sekretess gäller hos till-
synsmyndighet i konkurs för upp-
gift om enskilds affärs- eller
driftförhållanden, om det kan antas
att den som uppgiften rör lider
skada om uppgiften röjs. Utan hin-
der av sekretessen far uppgift läm-
nas till enskild enligt vad som
föreskrivs i konkurslagen
(1987:672). Föreskrifterna i
14 kap. 1-3 §§ får inte i fråga om
denna sekretess tillämpas i strid
med avtal som ingåtts med
utländsk myndighet eller utländskt
organ.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
9 kap.
12 §4
Sekretess gäller i ärende om någons inträde i Advokatsamfundet, om
disciplinärt ingripande mot advokat eller om advokats uteslutning ur
samfundet for uppgift om hans ekonomiska ställning eller om annans
personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den som
uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs.
Motsvarande sekretess gäller i
ärende om godkännande eller
auktorisation av revisor eller
registrering av revisionsbolag, om
disciplinärt ingripande mot god-
känd eller auktoriserad revisor
eller registrerat revisionsbolag
eller om upphävande av godkän-
nande, auktorisation eller registre-
ring. Sekretessen enligt detta
stycke gäller inte beslut i ärendet.
Prop. 1999/2000:94
Motsvarande sekretess gäller i
ärende om godkännande eller
auktorisation av revisor eller
registrering av revisionsbolag, om
disciplinärt ingripande mot god-
känd eller auktoriserad revisor
eller registrerat revisionsbolag
eller om upphävande av godkän-
nande, auktorisation eller registre-
ring. Föreskrifterna i 14 kap. 1—
3 får inte i fråga om denna
sekretess tillämpas i strid med
avtal som ingåtts med utländsk
myndighet eller utländskt organ.
Sekretessen enligt detta stycke
gäller inte beslut i ärendet.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio
år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
‘Senaste lydelse 1995:532.
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1994:2004) om kapitaltäck-
ning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag
dels att 7 kap. 17 och 18 §§ skall utgå,
dels att rubrikerna närmast före 4 kap. 8 § och 7 kap. 17 § skall utgå,
dels att nuvarande 5 kap. 6 § skall betecknas 5 kap. 7 §,
dels att 2 kap. 6 §, 3 kap. 1 §, 4 kap. 1, 2, 6 och 8 §§, 5 kap. 4 §,
6 kap. 9 § samt 7 kap. 16 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 8 kap., av följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 6 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt 7 § och 5 kap. 4 § tredje stycket 2. Det primära
kapitalet skall utgöra minst hälften av kapitalbasen.
Med primärt kapital avses:
A. I bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag eget
kapital med undantag för kumulativa preferensaktier, i sparbanker
reservfonder, i medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar eget kapi-
tal med undantag för förlagsinsatser samt i Svenska skeppshypotekskas-
san kassans reservfond. Från eget kapital skall undantas uppskrivnings-
fonder.
1 Jfr rådets direktiv 89/647/EEG av den 18 december 1989 om kapitaltäckningsgrad för
kreditinstitut (EGT L 386, 30.12.1989 s. 14, Celex 389L0647) senast ändrat genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/32/EG av den 22 juni 1998 om ändring, som
särskilt gäller panträtt i fast egendom, av rådets direktiv 89/647/EEG om
kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut (EGT L 204, 21.07.1998 s. 26, Celex 398L0032), och
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/33/EG av den 22 juni 1998 om ändring av artikel
12 i rådets direktiv 77/780/EEG om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut,
artiklarna 2, 5, 6, 7 och 8 och bilagorna II och III till rådets direktiv 89/647/EEG om
kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut och artikel 2 och bilaga II till rådets direktiv
93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (EGT L 204,
21.07.1998 s. 29, Celex 398L0033), samt rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993
om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (EGT L 141, 11.06.1993 s. 1,
Celex 393L0006) senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/31/EG av
den 22 juni 1998 om ändring av rådets direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav för
värdepappersföretag och kreditinstitut (EGT L 204, 21.07.1998 s. 13, Celex 398L0031),
och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/33/EG av den 22 juni 1998 om ändring av
artikel 12 i rådets direktiv 77/780/EEG om rätten att starta och driva verksamhet i
kreditinstitut, artiklarna 2, 5, 6, 7 och 8 och bilagorna II och III till rådets direktiv
89/647/EEG om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut och artikel 2 och bilaga II till rådets
direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (EGT L 204,
21.07.1998 s. 29, Celex 398L0033).
2 Senaste lydelse 2000:42.
Prop. 1999/2000:94
B. I banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag kapital-
andelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond.
C. I banker och kreditmarknadsföretag kapitalandelen av det belopp
som svarar mot bankens eller företagets reserver till följd av avskrivning
på egendom som upplåtits till nyttjande.
Med supplementärt kapital avses
värdet av förlagslån och andra
skuldförbindelser med en ur-
sprunglig löptid på minst fem år
och med rätt till betalning först
efter institutets övriga borgenärer,
dock sammanlagt högst till ett be-
lopp som motsvarar hälften av det
primära kapitalet. Förlagslån och
andra skuldförbindelser vilkas
återstående löptid understiger fem
år får tas upp till ett belopp som
motsvarar högst 20 % av det no-
minella värdet för varje helt år
som återstår till förfallodagen.
Som primärt eller supplementärt kapital far dessutom, efter medgi-
vande av Finansinspektionen, räknas värdet av förlagsinsatser samt andra
kapitaltillskott och reserver än som sägs i andra och tredje styckena.
Prop. 1999/2000:94
Med supplementärt kapital avses
värdet av skuldförbindelser som
medför rätt till betalning först efter
institutets övriga borgenärer
(förlagslån) och som har en ur-
sprunglig löptid på minst fem år.
3 kap.
1/
Kapitalkravet för kreditrisker enligt 2 kap. 2 § bestäms i förhållande till
ett instituts tillgångar och åtaganden som inte ingår i handelslagret. Till-
gångar och åtaganden delas in i följande grupper:
A 1. Inneliggande kassa, checkar och postremissväxlar.
2. Placeringar och fordringar för vilka svenska staten, en svensk kom-
mun eller därmed jämförlig samfallighet svarar.
3. Placeringar och fordringar för vilka en utländsk stat eller central-
bank svarar, om placeringen eller fordran gäller i den utländska statens
valuta och är refmansierad i samma valuta.
4. Övriga placeringar och fordringar för vilka svarar Europeiska
gemenskaperna eller någon av de utländska stater eller centralbanker som
regeringen föreskriver.
5. Placeringar och fordringar för vilka svarar en sådan utländsk kom-
mun eller därmed jämförlig samfällighet, med befogenhet att kräva in
offentlig uppbörd, som regeringen föreskriver.
6. Placeringar, fordringar,
garantiförbindelser och andra
åtaganden som inte är mer risk-
fyllda än de som anges i 1-5 och
3 Senaste lydelse 1995:1598.
10
6. Placeringar, fordringar,
garantiförbindelser och andra åta-
ganden, för vilka säkerheten utgörs
av sådana placeringar eller ford-
ringar som anges i 1-5.
B 1. Placeringar och fordringar
för vilka Allmänna pensionsfon-
den, Konungariket Sveriges stads-
hypotekskassa, Sveriges allmänna
hypoteksbank, ett kreditinstitut
eller ett värdepappersbolag med
tillstånd enligt 3 kap. 4 § första
stycket 4 och 5 lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse svarar.
2. Placeringar och fordringar för vilka svarar en kommun eller därmed
jämförlig samfällighet i någon av de utländska stater som regeringen
föreskriver.
3. Placeringar och fordringar med en återstående löptid av högst ett år
för vilka ett utländskt kreditinstitut svarar.
som uppfyller de krav regeringen
föreskriver.
7. Placeringar, fordringar,
garantiförbindelser och andra åta-
ganden, för vilka säkerheten utgörs
av sådana placeringar eller ford-
ringar som anges i 1-6.
B 1. Placeringar och fordringar
för vilka Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, Sveriges all-
männa hypoteksbank, ett kreditin-
stitut eller ett värdepappersbolag
med tillstånd enligt 3 kap. 4 §
första stycket 4 och 5 lagen
(1991:981) om värdepappers-
rörelse svarar.
Prop. 1999/2000:94
4. Placeringar och fordringar för vilka svarar ett utländskt kreditinstitut
i någon av de utländska stater som regeringen föreskriver.
5. Placeringar och fordringar för vilka svarar någon av de internatio-
nella utvecklingsbanker som regeringen föreskriver.
6. Placeringar, fordringar,
garantiförbindelser och andra
åtaganden som inte är mer risk-
fyllda än de som anges i 1—5 och
som uppfyller de krav regeringen
6. Placeringar, fordringar,
garantiförbindelser och andra åta-
ganden, för vilka säkerheten utgörs
av sådana placeringar eller ford-
ringar som anges i 1-5.
C. Placeringar, fordringar,
garantiförbindelser och andra åta-
ganden, för vilka säkerheten utgörs
av panträtt i bostadsfastighet eller
tomträtt till sådan fastighet inom
det uppskattade värde som institu-
tet bestämt efter särskild värde-
ring.
föreskriver.
7. Placeringar, fordringar,
garantiförbindelser och andra åta-
ganden, för vilka säkerheten utgörs
av sådana placeringar eller ford-
ringar som anges i 1-6.
C. 1. Placeringar, fordringar,
garantiförbindelser och andra åta-
ganden, för vilka säkerheten utgörs
av panträtt i bostadsfastighet eller
tomträtt till sådan fastighet inom
det uppskattade värde som institu-
tet bestämt efter särskild värde-
ring.
2. Placeringar, fordringar,
garantiförbindelser och andra
åtaganden som inte är mer risk-
fyllda än de som anges i 1 och som
uppfyller de krav regeringen före-
skriver.
11
D. Övriga placeringar, fordringar, garantiförbindelser och andra åta-
ganden.
Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas
- sådana övervärden och tillskott som enligt 2 kap. 7 § andra respek-
tive tredje stycket skall räknas av från kapitalbasen,
- sådana tillskott som avses i 2 kap. 7 § fjärde stycket,
- sådana icke likvida tillgångar som räknats av från kapitalbasen enligt
2 kap. 8 §,
- sådana poster som inte skall räknas in vid bestämmandet av ett insti-
tuts exponeringar enligt 5 kap. 4 § tredje stycket 2 och som räknats av
från kapitalbasen,
- fordringar mot företag som ingår i samma finansiella företagsgrupp
som institutet och som omfattas av bestämmelserna i 6 kap. om fullstän-
dig konsolidering eller konsolidering genom klyvningsmetod,
- fordringar som har garanterats av ett företag som ingår i samma
finansiella företagsgrupp som institutet och som omfattas av bestämmel-
serna i 6 kap. om fullständig konsolidering eller konsolidering genom
klyvningsmetod.
Vid bestämmandet av kapitalkravet skall tillgångarna och åtagandena
tas upp till sammanlagt
- 0 % av summan av de poster som anges i första stycket A,
- 20 % av summan av de poster som anges i första stycket B,
- 50 % av summan av de poster som anges i första stycket C, samt
- 100 % av summan av de poster som anges i första stycket D.
Prop. 1999/2000:94
4 kap.
Ett instituts handelslager utgörs
av sådana positioner i finansiella
instrument som institutet tagit för
att på kort sikt göra en vinst eller
för att skydda andra positioner i
handelslagret. Till handelslagret
skall också räknas sådana expone-
ringar som uppkommit till följd av
oavslutade affärer i finansiella
instrument eller inte fullgjorda
leveranser av sådana instrument.
1 §
Ett instituts handelslager utgörs
av sådana positioner i finansiella
instrument och råvaror som insti-
tutet tagit för att på kort sikt göra
en vinst eller för att skydda andra
positioner i handelslagret. Till
handelslagret skall också räknas
sådana exponeringar som upp-
kommit till följd av oavslutade
affärer i finansiella instrument och
råvaror, eller inte fullgjorda leve-
ranser av sådana instrument och
råvaror.
Handelslagret utgörs vidare av ett instituts resultatförda men oregle-
rade fordringar som är hänförliga till poster i handelslagret, såsom ford-
ringar på avgifter, provisioner, räntor och utdelningar.
2§
Kapitalkravet för ränteanknutna finansiella instrument som ingår i ett
instituts handelslager bestäms på grundval av emittentens kreditvärdighet
och instrumentens löptid. Kapitalkravet omfattar specifik och generell
risk i positionerna. Vid beräkning av kapitalkravet far institutet mot
varandra räkna av positioner vilkas värde ökar vid ökning av instrumen-
12
tets eller underliggande instruments värde (långa positioner) och övriga
positioner (korta positioner) i finansiella instrument, om instrumenten är
av samma slag och utgivna av samma emittent eller, i fråga om finan-
siella instrument med andra finansiella instrument som underliggande
tillgång, om den underliggande tillgången utgörs av instrument som
uppfyller dessa villkor.
Vid bestämmandet av kapitalkravet avseende den specifika risken skall
de ränteanknutna finansiella instrumenten delas in i följande grupper:
A. Placeringar och fordringar
1. där emittenten är svenska staten, en svensk kommun eller därmed
jämförlig samfällighet,
2. där emittenten är någon utländsk stat eller centralbank som rege-
ringen föreskriver,
3. där emittenten är en sådan utländsk kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd, som rege-
ringen föreskriver,
4. som inte är mer riskfyllda än
de som anges i 1-3 och som upp-
fyller de krav regeringen föreskri-
Prop. 1999/2000:94
ver,
5. för vilka säkerheten utgörs av
placeringar eller fordringar som
anges i 1-4.
4. för vilka säkerheten utgörs av
placeringar eller fordringar som
anges i 1—3.
B. Placeringar och fordringar
1. där emittenten är ett kreditinstitut eller värdepappersbolag,
2. där emittenten är en kommun eller därmed jämförlig samfällighet i
någon av de utländska stater som regeringen föreskriver,
3. där emittenten är ett utländskt kreditinstitut eller värdepappersföre-
tag i någon av de utländska stater som regeringen föreskriver,
4. där emittenten är någon av de internationella utvecklingsbanker som
regeringen föreskriver,
5. som inte är mer risifyllda än
de som anges i 1-4 och som upp-
fyller de krav regeringen föreskri-
ver,
5. för vilka säkerheten utgörs av
sådana placeringar eller fordringar
som avses i 1-4,
6. som uppfyller särskilda krav i
fråga om marknadsnotering, likvi-
ditet och kreditvärdighet hos
emittenten.
6. för vilka säkerheten utgörs av
sådana placeringar eller fordringar
som avses i 1-5,
7. som uppfyller särskilda krav i
fråga om marknadsnotering, likvi-
ditet och kreditvärdighet hos
emittenten.
C. Övriga placeringar och åtaganden.
Kapitalkravet för den specifika risken skall i varje enskild valuta mot-
svara
- 0 % av summan av de poster som anges i andra stycket A,
- 0,25 %, 1,00 % och 1,60 % av summan av de poster som anges i
andra stycket B, beroende på om den återstående löptiden är högst
6 månader, mellan 6 och 24 månader respektive över 24 månader, samt
- 8 % av summan av de poster som anges i andra stycket C.
13
Kapitalkravet för den generella risken skall i vaije enskild valuta be- Prop. 1999/2000:94
stämmas enligt antingen en löptidsbaserad eller en durationsbaserad me-
tod.
6§
Om ett institut har betalat för finansiella instrument som ingår i han-
delslagret innan dessa har mottagits eller levererat instrumenten utan att
likvid erhållits för dem skall kapitalkravet bestämmas till 8 % av värdet
av de finansiella instrumenten eller likviden sedan värdet multiplicerats
med det riskvikttal som enligt andra stycket gäller för motparten i tran-
saktionen. Om transaktionen gjorts över en stats gräns gäller vad nu sagts
endast om en eller flera dagar har förflutit efter det att betalningen eller
leveransen ägt rum.
Det i första stycket avsedda riskvikttalet utgör
A. 0 % för
1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfållig-
het,
2. utländska stater eller centralbanker som regeringen föreskriver,
3. en sådan utländsk kommun 3. en sådan utländsk kommun
eller därmed jämförlig samfällig-
het, med befogenhet att kräva in
offentlig uppbörd, som regeringen
föreskriver.
B. 20 % för
1. Allmänna pensionsfonden,
2. ett kreditinstitut eller värde-
pappersbolag,
3. en svensk börs eller clearing-
organisation,
4. en kommun eller därmed
jämförlig samfällighet i någon av
de utländska stater som regeringen
föreskriver,
5. ett utländskt kreditinstitut
eller värdepappersföretag i någon
av de utländska stater som rege-
ringen föreskriver,
6. en börs eller clearingorgani-
sation i någon av de utländska
stater som regeringen föreskriver,
7. någon av de internationella
utvecklingsbanker som regeringen
föreskriver.
eller därmed jämförlig samfällig-
het, med befogenhet att kräva in
offentlig uppbörd, som regeringen
föreskriver,
4. fordringar och placeringar
som inte är mer riskfyllda än de
som anges i 1—3 och som uppfyller
de krav regeringen föreskriver.
1. ett kreditinstitut eller värde-
pappersbolag,
2. en svensk börs eller clearing-
organisation,
3. en kommun eller därmed
jämförlig samfällighet i någon av
de utländska stater som regeringen
föreskriver,
4. ett utländskt kreditinstitut
eller värdepappersföretag i någon
av de utländska stater som rege-
ringen föreskriver,
5. en börs eller clearingorgani-
sation i någon av de utländska
stater som regeringen föreskriver,
6. någon av de internationella
utvecklingsbanker som regeringen
föreskriver,
7. fordringar och placeringar
som inte är mer risifyllda än de
som anges i 1—6 och som uppfyller
14
de krav regeringen föreskriver.
Prop. 1999/2000:94
C. 100 % för övriga motparter.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte återköpsavtal
(repor och omvända repor), värdepapperslån och sådana derivatinstru-
ment som regeringen föreskriver. För dessa skall kapitalkravet i stället
beräknas i enlighet med vad regeringen föreskriver.
8§4
Om ett instituts totala nettoposi-
tion i annan valuta än redovis-
ningsvalutan enligt 4 kap. 6 §
bokföringslagen (1999:1078) för
hela verksamheten överstiger 2 %
av kapitalbasen enligt 2 kap. 6-8
§§ skall kapitalkravet motsvara
8% av det överskjutande beloppet.
Med ett instituts totala netto-
position i annan valuta än redo-
visningsvalutan avses den högsta
summan av ett instituts korta
nettopositioner eller långa netto-
positioner i olika valutor.
För balanserade positioner i
nära korrelerade valutor får
tillämpas ett kapitalkrav motsva-
rande 4 % av värdet av den balan-
serade positionen. Vidare får ett
lägre kapitalkrav tillämpas för
valutor som omfattas av mellan-
statliga bindande överenskom-
melser om valutakurssamarbete.
Efter medgivande av Finans-
inspektionen får en simulerings-
metod användas vid beräkning av
kapitalkravet enligt denna pa-
ragraf.
Ett institut skall uppfylla ett
kapitalkrav för valutarisk och
råvarurisk. Kravet skall bestäm-
mas och beräknas för hela verk-
samheten enligt föreskrifter som
regeringen meddelar.
5 kap.
Vid bestämmandet av ett insti-
tuts exponering enligt 1 och 3 §§
skall inte räknas in de poster som
avses i 3 kap. 1 § första stycket A
2-6.
4§5
Vid bestämmandet av ett insti-
tuts exponering enligt 1 och 3 §§
skall inte räknas in de poster som
avses i 3 kap. 1 § första stycket A
2-7.
Vid valutatransaktioner omfattas inte exponeringar som uppkommer i
samband med normal avveckling av en transaktion under två dygn efter
betalning. Vid köp eller försäljning av finansiella instrument omfattas
4 Senaste lydelse 2000:42.
5 Senaste lydelse 1995:1598.
15
inte exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av
en transaktion under fem vardagar efter den tidpunkt då antingen betal-
ning har skett eller de finansiella instrumenten har levererats.
Regeringen far föreskriva att även andra poster än dem som anges i
första stycket inte skall räknas in vid bestämmandet av ett instituts expo-
neringar enligt detta kapitel, om
1. kreditrisken är låg, eller
2. posterna räknats av från institutets kapitalbas.
6§
Värdet av ett instituts expone-
ringar i handelslagret mot en kund
eller en grupp av kunder med in-
bördes anknytning får, efter med-
givande av Finansinspektionen,
överstiga de gränsvärden som an-
ges i 1 och 3 §§, om institutet
uppfyller det särskilda kapitalkrav
och de villkor i övrigt för den
överstigande exponeringen som
regeringen föreskriver.
Prop. 1999/2000:94
6 kap.
9§
Kapitalbasen för den finansiella företagsgruppen skall bestämmas i en-
lighet med vad som anges i 2 kap. 6-8 §§. Även den del av kapitalbasen
som belöper på minoritetsandelar skall ingå. Goodwill som belöper på
företag som omfattas av gruppbaserad redovisning skall räknas av från
primärt kapital.
Vid beräkning av kapitalkrav för
kreditrisker skall tillgångar och
åtaganden tas upp till de värden
som föreskrivs i 3 kap. 1 §. Vid
beräkning av kapitalkrav för
marknadsrisker skall reglerna i
4 kap. 2-8 §§ tillämpas. Expone-
ringar skall bestämmas på sätt som
anges i 5 kap.
Vid beräkning av kapitalkrav för
kreditrisker skall tillgångar och
åtaganden tas upp till de värden
som föreskrivs i 3 kap. 1 §. Vid
beräkning av kapitalkrav för
marknadsrisker skall reglerna i
4 kap. 2-8 §§ eller 9 § tillämpas.
Exponeringar skall bestämmas på
sätt som anges i 5 kap.
7 kap.
16 §
Beslut som Finansinspektionen meddelar med stöd av 12 § får överkla-
gas hos kammarrätten.
Andra beslut som inspektionen
meddelar enligt denna lag får
överklagas hos länsrätten. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten av läns-
rättens avgörande.
Andra beslut som inspektionen
meddelar enligt denna lag far
överklagas hos länsrätten. Detta
gäller dock inte beslut i ärenden
som avses i 20 § första stycket 5
förvaltningslagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid över-
16
klagande till kammarrätten av
länsrättens avgörande.
Finansinspektionen far bestämma att ett beslut om föreläggande skall
gälla omedelbart.
8 kap. Bemyndiganden
1 §6 Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-
nen skall meddela närmare föreskrifter om
1. villkor för att räkna in poster i kapitalbasen och räkna av poster från
densamma enligt 2 kap. 6 § respektive 7 §, omfattningen av dessa poster
och hur kapitalbasen i övrigt skall beräknas enligt samma paragrafer,
2. vilka poster som får räknas in i kapitalbasen enligt 2 kap. 8 § och
omfattningen av dessa samt vilka icke likvida tillgångar som skall räknas
av från kapitalbasen enligt samma paragraf,
3. beräkning av kapitalkraven enligt 3 kap. 1 och 2 §§,
4. vilka poster som skall ingå i handelslagret enligt 4 kap. 1 § och om-
fattningen av dessa,
5. beräkning av kapitalkraven enligt 4 kap. 2-7 §§,
6. hur exponeringarna skall värderas vid beräkningen av ett instituts
exponeringar enligt 5 kap. 1 och 3 §§,
7. hur konsolidering skall ske och hur kapitalbasen skall beräknas en-
ligt 6 kap. 6-9 §§,
8. innehållet, utformningen och omfattningen av den redovisning eller
information som skall lämnas enligt 7 kap. 5 §,
9. omfattningen och fullgörandet av rapporteringsskyldigheten enligt
7 kap. 11 §.
2 §7 Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-
nen far meddela de föreskrifter som behövs om
1. villkoren för att beräkna kapitalkravet enligt undantagsregeln i
2 kap. 4 §,
2. beräkning av kapitalkravet enligt 2 kap. 5 § första stycket.
3 §8 Regeringen får bemyndiga Finansinspektionen att meddela sådana
föreskrifter och fatta sådana beslut som avses i
1. 3 kap. 1 § första stycket A 4-6, B 2, 4-6 samt C 2,
2. 4 kap. 2 § andra stycket A 2-4 och B 2-5,
3. 4 kap. 6 § andra stycket A 2-4 och B 3-7 samt tredje stycket,
4. 4 kap. 8 §,
5. 4 kap. 9 §,
6. 5 kap. 4 § tredje stycket,
7. 5 kap. 6 §,
8. 6 kap. 2 §, samt
9. 7 kap. 6 §.
Prop. 1999/2000:94
6 Senaste lydelse av tidigare 7 kap. 17 § 1995:756.
7 Senaste lydelse tidigare 7 kap. 18 §.
8 Senaste lydelse tidigare 7 kap. 18 §.
17
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2.1 fråga om överklagande av beslut som har meddelats fore ikraft-
trädandet gäller 7 kap. 16 § i dess äldre lydelse.
18
Prop. 1999/2000:94
Prop. 1999/2000:94
Den 21 juli 1998 trädde två EG-direktiv på kapitaltäckningsområdet i
kraft (rådets direktiv 98/31/EG och 98/32/EG). Den 10 augusti samma år
trädde ytterligare ett EG-direktiv på samma område i kraft (rådets direk-
tiv 98/33/EG). Direktiven skall vara genomförda senast två år efter det att
direktiven trädde i kraft. Direktiven finns i bilagorna 1-3.
Mot denna bakgrund utarbetades år 1999 en promemoria om Moderni-
serade kapitaltäckningsregler inom Finansdepartementet (dnr
Fil999/4768). Promemorian innehåller förslag till lag om ändring i sek-
retesslagen och i kapitaltäckningslagen. I promemorian behandlades även
skrivelser från Svenska Fondhandlareföreningen (dnr Fil995/6914),
Stadshypotek (dnr Fil995/6982) och Svenska Bankföreningen (dnr
Fil 999/458).
Promemorian har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgäng-
liga i Finansdepartementet (dnr Fil999/4768). En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 4.
Regeringen beslutade den 24 februari 2000 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över de lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
Regeringen har godtagit Lagrådets synpunkter. Den av Lagrådet
behandlade frågan om sekretess för uppgifter som svensk myndighet
erhållit enligt samarbetsavtal med utländsk myndighet eller utländskt
organ om utbyte av information behandlas i avsnitt 10. Lagrådets syn-
punkter på bestämmelserna om vidaredelegation av regeringens före-
skriftsrätt till Finansinspektionen behandlas i avsnitt 5.
I förhållande till lagrådsremissen har också gjorts vissa andra ändringar
av redaktionell natur.
19
Prop. 1999/2000:94
4.1.1 Kapitaltäckning
För ett foretag i allmänhet brukar termen soliditet användas för att be-
teckna relationen mellan tillgångar och eget kapital. Soliditeten är således
ett mått på företagets kapitalstyrka.
För kreditinstitut och värdepappersbolag (institut) används normalt i
stället kapitaltäckning som ett mått på kapitalstyrkan. Kapitaltäckning,
som är en form av soliditetsmått, betecknar relationen mellan de riskvik-
tade tillgångarna och kapitalbasen. De riskviktade tillgångarna beräknas
med hänsyn till hur riskfyllda ett instituts tillgångar i och utanför balans-
räkningen är. Kapitalbasen utgörs av sådant eget och lånat kapital som är
särskilt lämpat för att täcka förluster i institutet.
Riskviktningen motiveras av att en betydande andel av ett instituts till-
gångar och skulder normalt är av ett sådant slag att de på kort tid kan un-
dergå stora värdeförändringar. Ett institut kan emellertid också ha ford-
ringar som inte har någon kreditrisk, t.ex. fordringar på svenska staten.
Skillnaderna i risk mellan olika tillgångsslag motiverar att kapitaltäck-
ning används i stället för ett enkelt soliditetsmått för att mäta ett instituts
kapitalstyrka.
Finansiella kriser kan sprida sig över nationsgränserna vilket har moti-
verat den s.k. Baselkommittén att utarbeta rekommendationer om kapi-
taltäckning. EG har också i flera direktiv närmare reglerat kraven på
kapitaltäckning i institut.
4.1.2 Baselkommittén och Baselöverenskommelsen
The Committee on Banking Supervision (Baselkommittén) är ett samar-
betsorgan mellan G 10-ländemas centralbanker och - i de länder där till-
synen över institut utövas av annan myndighet än centralbanken - till-
synsmyndigheter. I 10-gruppen ingår Belgien, Storbritannien, Frankrike,
Nederländerna, Italien, Japan, Kanada, Sverige, Förenta Staterna, Tysk-
land och Schweiz.
Baselkommittén antog år 1988 en rekommendation om gemensamma
kapitaltäckningsregler för internationellt verksamma banker: The Basle
Capital Accord - International Convergence of Capital Measurement and
Capital Standards, July 1988. Rekommendationen brukar på svenska be-
nämnas Baselöverenskommelsen.
Baselöverenskommelsen från år 1988 är avsedd att tjäna två syften. Det
ena syftet är att öka soliditeten hos internationellt verksamma banker. Det
andra syftet är att möjliggöra en konkurrens på lika villkor mellan banker
i olika länder.
Baselkommittén antog år 1996 ett tillägg till Baselöverenskommelsen
avsett att tillämpas senast från den 1 januari 1998 (Amendment to the
Capital Accord to Incorporate Market Risk). I tillägget rekommenderas
20
att kapitalkravet for marknadsrisker skall beräknas enligt vissa standard-
modeller (standardised approach) eller med hjälp av egna matematiska
modeller (intemal models approach). Under en i rekommendationen icke
specificerad övergångsperiod kan en kombination av dessa användas.
Marknadsrisker definieras som risken för förluster på poster, i eller
utanför balansräkningen, till följd av förändringar i marknadspriser.
Till ledning för tillämpningen av Baselöverenskommelsen har Basel-
kommittén lämnat flera tolkningsmeddelanden.
4.1.3 EG:s regelverk
Kravet på kapital i institut regleras i flera EG-direktiv. Av särskild bety-
delse är:
- rådets direktiv 89/299/EEG av den 17 april 1989 om kapitalbasen i
kreditinstitut (kapitalbasdirektivet),
- rådets direktiv 89/647/EEG av den 18 december 1989 om kapital-
täckningsgrad för kreditinstitut (solvensdirektivet),
- rådets direktiv 92/30/EEG av den 6 april 1992 om gruppbaserad till-
syn över kreditinstitut (direktivet om gruppbaserad tillsyn),
- rådets direktiv 92/121/EEG av den 21 december 1992 om övervak-
ning och kontroll av kreditinstituts stora exponeringar (direktivet om
stora exponeringar) och
- rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för
värdepappersföretag och kreditinstitut (kapitalkravsdirektivet).
EG-direktiven bygger väsentligen på Baselöverenskommelsen. Av
olika skäl överensstämmer dock inte regelverken helt med varandra. Ett
skäl är att EG-direktiv är bindande medan Baselöverenskommelsen är
utformad som en rekommendation. Ett annat skäl är att Baselöverens-
kommelsen endast omfattar internationellt verksamma banker medan EG-
direktiven omfattar samtliga banker och andra kreditinstitut samt därut-
över värdepappersföretag.
Kapitalbasdirektivet
Kapitalbasdirektivet reglerar vad ett institut far räkna in i kapitalbasen.
Kapitalbasen består av två delar, primärt och supplementärt kapital. Till
primärt kapital räknas främst eget kapital med undantag för uppskriv-
ningsfonder och kumulativa preferensaktier. Dessa poster kan dock räk-
nas in i supplementärt kapital. I supplementärt kapital far också räknas in
eviga förlagslån och - i begränsad utsträckning - förlagslån med en ur-
sprunglig löptid på minst fem år.
Härutöver ger kapitalkravsdirektivet en möjlighet att räkna in förlags-
lån med en ursprunglig löptid på två år för att täcka kapitalkravet för
marknadsrisker.
Solvensdirektivet
Solvensdirektivet föreskriver hur ett kreditinstitut skall beräkna sitt
kapitalkrav för kreditrisk. Kravet bestäms med hänsyn till exponering-
21
Prop. 1999/2000:94
ama i och utanför balansräkningen med undantag för handelslagret.
Exponeringarna indelas i riskklasser och multipliceras med någon av
vikterna 0, 20, 50 eller 100 procent, där en högre risk ger en högre vikt.
Genom att addera beloppen framräknas de riskviktade tillgångarna.
Kapitalkravet for kreditrisker utgörs av ett belopp motsvarande 8 procent
av de riskviktade tillgångarna.
Kapitalkravet för exponeringar i handelslagret (marknadsrisker) skall i
stället beräknas enligt de särskilda reglerna i kapitalkravsdirektivet.
Mindre institut med små handelslager får dock beräkna kapitalkravet for
exponeringar i handelslagret enligt solvensdirektivet.
Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 96/10/EG om ändring
av direktiv 89/647/EEG vad avser de behöriga myndigheternas godkän-
nande av avtalsnettning (nettningsdirektivet) infördes bestämmelser som
utvidgade möjligheterna att ta hänsyn till avtal om nettning (avräkning)
vid beräkning av kapitalkrav for risker utanför balansräkningen.
Direktivet om gruppbaserad tillsyn
Direktivet om gruppbaserad tillsyn ersatte direktivet 83/350/EEG om
tillsyn av kreditinstitut på konsoliderad grund.
Tillsynen över finansiella företagsgrupper (gruppbaserad tillsyn) kan
sägas bestå av tre delar. Den första delen är den tillsyn som Finans-
inspektionen skall ha över företagsgruppen. Den andra delen är de beräk-
ningar som skall göras av kapitalkrav för kreditrisker och marknadsrisker
samt begränsningar av stora exponeringar. För dessa beräkningar och
begränsningar behövs särskilt upprättade redovisningar. Den tredje delen
omfattar den gruppbaserade redovisning och de olika metoder för sam-
manställning (konsolidering) som behövs.
Som framgått innehöll 1983 års direktiv ett grundläggande regelsystem
för gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut. Huvudregeln i det direktivet
var att tillsynen av ett kreditinstituts finansiella ställning skulle ske
genom konsolidering av andra kreditinstitut och finansiella institut som
var dotterföretag till kreditinstitutet eller i vilka kreditinstitutet hade ett
ägarintresse. Med ägarintresse avsågs ett kreditinstituts direkta eller indi-
rekta innehav av 25 procent eller mer av kapitalet i ett annat kreditinstitut
eller finansiellt institut. Direktivet om gruppbaserad tillsyn utvidgade den
gruppbaserade tillsynen.
Det generella kravet på tillsyn omfattar numera även andra finansiella
företagsgrupper än sådana som har ett kreditinstitut som moderföretag.
Företagsgrupper där moderföretaget är ett holdingföretag med finansiell
verksamhet och minst ett av dotterföretagen är ett kreditinstitut skall
också omfattas. För koncerner där moderföretaget är ett holdingföretag
med blandad verksamhet och minst ett av dotterföretagen är ett kredit-
institut föreskriver direktivet en skyldighet för moderföretaget att lämna
viss information. Med ägarintresse avses ett direkt eller indirekt innehav
av 20 procent eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag. Detta är en
utvidgning mot vad som gällde enligt 1983 års direktiv. En utvidgning
har även gjorts i fråga om vad tillsynen skall innefatta. Utöver det tidi-
gare kapitalkravet för kreditrisker har det också uppställts kapitalkrav för
marknadsrisker och krav på kontroll av stora exponeringar.
Prop. 1999/2000:94
22
Direktivet om stora exponeringar
Prop. 1999/2000:94
Direktivet om stora exponeringar innehåller bestämmelser som innebär
en skyldighet för kreditinstitut att lämna uppgifter om sina stora expo-
neringar och att begränsa storleken av sådana exponeringar. En expone-
ring gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning
anses stor när den uppgår till 10 procent eller mer av kreditinstitutets
kapitalbas. Enligt direktivet får värdet av ett kreditinstituts exponering
gentemot en kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning inte
överstiga 25 procent av kreditinstitutets kapitalbas. Om kunden eller
gruppen av kunder är kreditinstitutets moder-, dotter- eller systerföretag
far värdet av exponeringen inte överstiga 20 procent av kapitalbasen. Ett
kreditinstituts sammanlagda stora exponeringar far inte överstiga
800 procent av kreditinstitutets kapitalbas.
Genom artikel 5.1 i kapitalkravsdirektivet har bestämmelserna i direk-
tivet om stora exponeringar utvidgats till att även omfatta värdepappers-
företag. Enligt artikel 5.2 i kapitalkravsdirektivet skall kreditinstitut och
värdepappersföretag, som beräknar kapitalkrav för positionsrisker samt
avvecklings- och motpartsrisker, beräkna sina stora exponeringar enligt
bilaga 6 Större exponeringar till kapitalkravsdirektivet (se prop.
1994/95:50 s. 217).
Kapitalkravsdirektivet (CAD)
Kapitalkravsdirektivet eller, som det ofta benämns, CAD (Capital
Adequacy Directive) föreskriver hur ett institut skall beräkna kapitalkra-
vet för marknadsrisker i handelslagret.
Genom kapitalkravsdirektivet har bestämmelserna för kreditinstitut i de
olika delarna gjorts tillämpliga även på värdepappersinstitut. Ett värde-
pappersinstitut skall t.ex. uppfylla solvensdirektivets bestämmelser om
kapitalkrav för kreditrisker.
Bestämmelserna om stora exponeringar skall enligt kapitalkravsdirek-
tivet även gälla för poster i handelslagret. Enligt direktivet får dock ett
institut, efter tillsynsmyndighetens medgivande, överskrida de absoluta
begränsningarna för stora exponeringar. Det gäller dock endast om den
överskjutande exponeringen är att hänföra till handelslagret. En annan
förutsättning är att institutet uppfyller ett särskilt kapitalkrav för den
överskjutande stora exponeringen.
4.1.4 Kapitaltäckningslagen
Genom lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för
kreditinstitut och värdepappersbolag (kapitaltäckningslagen) har
bestämmelserna om kapitaltäckning anpassats till EG-rätten och Basel-
överenskommelsen. Lagen är en ramlagstiftning och den närmare regle-
ringen har genomförts genom att Finansinspektionen utfärdat föreskrifter
och allmänna råd:
- Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 1998:29)
om beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för marknadsrisker och kre-
ditrisker,
23
- Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 1998:30)
om stora exponeringar,
- Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 1998:31)
om finansiella företagsgrupper, och
- Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 1998:32)
om avtal om nettning.
Kapitalkravet
Enligt kapitaltäckningslagen skall ett institut vid varje tidpunkt ha en
kapitalbas som åtminstone motsvarar det sammanlagda kapitalkravet för
kredit- och marknadsrisker. För värdepappersbolag gäller dessutom att
kapitalbasen aldrig får understiga motsvarande 25 procent av bolagets
fasta omkostnader för det föregående året eller, om bolagets verksamhet
pågått i mindre än ett år, 25 procent av de fasta omkostnader som har
angetts i bolagets verksamhetsplan.
Kapitalkravet för kreditrisker bestäms med hänsyn till ett instituts till-
gångar och dess åtaganden som inte ingår i handelslagret. Dessa indelas i
riskklasser och multipliceras med någon av vikterna 0, 20, 50 eller 100
procent. En högre risk ger en högre vikt och därmed ett högre krav på
buffertkapital. Genom att addera beloppen framräknas de riskviktade till-
gångarna. Kapitalkravet för kreditrisker utgörs av ett belopp motsvarande
8 procent av de riskviktade tillgångarna.
Marknadsrisker delas i kapitaltäckningslagen bl.a. in i positionsrisker,
avvecklingsrisker, motpartsrisker och valutakursrisker. Med undantag för
valutakursrisker beräknas kapitalkravet för dessa risker på ett instituts
exponeringar i handelsportföljen. Kapitalkravet för valutarisker skall be-
räknas på ett instituts totala nettoposition i annan valuta än redo-
visningsvalutan (se prop. 1999/2000:23 s. 136 och 247).
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
skall enligt 7 kap. 17 § 3 kapitaltäckningslagen meddela föreskrifter om
hur posterna skall värderas vid bestämmandet av kapitalkravet (se prop.
1994/95:50 s. 303). Det har förutsatts att också möjligheten till att beakta
avtal om nettning vid beräkning av kapitalkravet för exponeringar utanför
balansräkningen skall regleras i föreskrifter (se prop. 1994/95:50 s. 304).
Finansinspektionen har utfärdat föreskrifter om värdering av poster (se
t.ex. 5 kap. 12 § och 7 kap. 1 § FFFS 1998:29). Föreskrifter har även ut-
färdats om i vilken utsträckning nettningsavtal far beaktas vid beräkning
av motpartsrisker i handelslagret och utanför balansräkningen (se 6 kap.
50 § och 7 kap. 15 § FFFS 1998:29). Hur nettningsavtalen skall vara ut-
formade m.m. har också reglerats i föreskrifter (se FFFS 1998:32).
Kapitalbasen
Kapitalbasen består av två delar, primärt och supplementärt kapital. Det
primära kapitalet skall utgöra minst hälften av kapitalbasen.
I 2 kap. 6 § kapitaltäckningslagen anges de kapitalkomponenter som
far räknas in i kapitalbasen.
Prop. 1999/2000:94
24
I primärt kapital får flera olika kapitalkomponenter räknas in varav
viktigast är eget kapital. Vissa däri ingående poster far dock inte ingå i
primärt kapital. Uppskrivningsfonder skall alltid undantas. I institut som
bedrivs i aktiebolagsform får inte heller s.k. kumulativa preferensaktier
räknas in. För institut som är medlemsbank eller kreditmarknadsförening
gäller att förlagsinsatser inte får ingå i primärt kapital. Sådana insatser far
dock räknas som supplementärt kapital. Med primärt kapital avses i ban-
ker och kreditmarknadsföretag även reserver uppkomna till följd av av-
skrivning på egendom som upplåtits till nyttjande. I banker, kreditmark-
nadsföretag och värdepappersbolag tillkommer dessutom kapitalandelen
av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond.
Med supplementärt kapital avses förlagsandelslån, förlagslån och andra
efterställda skuldförbindelser med en löptid på minst fem år.
Finansinspektionen får medge att även andra kapitaltillskott och reser-
ver räknas som primärt eller supplementärt kapital.
I 7 kap. 17 § 1 kapitaltäckningslagen finns ett bemyndigande för rege-
ringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen att
meddela föreskrifter om hur kapitalbasen skall beräknas.
Finansinspektionen har utfärdat föreskrifter om hur förlagslån med be-
gränsad löptid skall vara utformade för att kunna räknas som supple-
mentärt kapital (se 4 kap. 8 § FFFS 1998:29, jfr 2 kap. 6 § tredje stycket
kapitaltäckningslagen). I föreskrifter har även reglerats förutsättningarna
för att tillskott och reserver efter Finansinspektionens medgivande skall
kunna räknas in i primärt eller supplementärt kapital (se 4 kap. 9-17 §§
FFFS 1998:29, jfr 2 kap. 6 § fjärde stycket kapitaltäckningslagen).
Några av förslagen i denna proposition syftar till att genomföra tre nya
EG-direktiv:
- Europaparlamentets och rådets direktiv 98/31/EG om ändring av
rådets direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och
kreditinstitut (CAD II),
- Europaparlamentets och rådets direktiv 98/32/EG om ändring, som
särskilt gäller panträtt i fast egendom, av rådets direktiv 89/647/EEG om
kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut (hypoteksdirektivet) och
- Europaparlamentets och rådets direktiv 98/33/EG om ändring av
artikel 12 i rådets direktiv 77/780/EEG om rätten att starta och driva
verksamhet i kreditinstitut, artiklarna 2, 5, 6, 7 och 8 och bilagorna II och
III till rådets direktiv 89/647/EEG om kapitaltäckningsgrad för kredit-
institut och artikel 2 och bilaga II till rådets direktiv 93/6/EEG om kapi-
talkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (direktivet om utvidgad
matris).
De tre direktiven antogs samtidigt i rådet och är ett resultat av en
kompromiss mellan medlemsländerna.
Prop. 1999/2000:94
25
4.2.1
CAD n
Prop. 1999/2000:94
Genom direktivet görs flera ändringar i kapitalkravsdirektivet (CAD).
Därav benämningen CAD II.
CAD II motsvarar i allt väsentligt Baselkommitténs år 1996 gjorda
tillägg till Baselöverenskommelsen (se avsnitt 4.1.2).
Kapitalkrav för råvarurisker
Enligt gällande bestämmelser skall ett institut beräkna ett kapitalkrav for
positionsrisker samt avvecklings- och motpartsrisker i handelslagret. Det
är dock tillåtet att undanta mindre institut från de komplicerade reglerna.
Enligt artikel 4.6 i kapitalkravsdirektivet kan ett mindre institut medges
undantag från kravet att beräkna ett kapitalkrav för positionsrisker samt
avvecklings- och motpartsrisker i handelslagret enligt bilagorna 1 och 2
till direktivet. I så fall skall institutet för dessa risker i stället beräkna ett
kapitalkrav enligt solvensdirektivet.
Ett institut skall också för hela verksamheten beräkna ett kapitalkrav
för valutarisk. Detta gäller oavsett institutets storlek (se prop. 1995/96:62
s. 25 och 45).
Enligt de nya bestämmelserna i CAD II skall ett kapitalkrav för annan
råvarurisk än guldrisk beräknas (se nedan om att guldrisk skall behandlas
på samma sätt som valutarisk). Kapitalkravet syftar till att skapa ett skydd
mot fallissemang i institutet på grund av förluster vid handel med sådana
råvaror. Kravet för risker vid handel med andra råvaror än guld skall, i
likhet med vad som gäller för valutarisk, beräknas för institutets hela
verksamhet. Det är alltså inte tillräckligt att beräkna ett kapitalkrav
endast för sådana tillgångar och positioner i handelslagret.
Ett medlemsland kan dock tillåta en alternativ metod under en över-
gångsperiod som sträcker sig till den 1 januari 2007.
Kapitalkravet för råvarurisk kommer till uttryck i artikel 1.2 i CAD II
enligt vilken artikel 4.1 i kapitalkravsdirektivet skall ges en ny lydelse.
Enligt den nya lydelsen skall ett institut bl.a. ha en kapitalbas som mot-
svarar de kapitalkrav som ställs för råvarurisker enligt den nya bilagan 7
Råvarurisker. Ett institut kan dock få tillstånd att beräkna kapitalkravet
med hjälp av sin egen riskhanteringsmodell enligt nya Bilaga 8 Egna
modeller.
Möjligheten att under en övergångsperiod använda en annan beräk-
ningsmetod framgår av artikel 1.6 i CAD II varigenom en ny artikel 1 la
införs i kapitalkravsdirektivet.
Ett institut som tillämpar de alternativa riskviktema i artikel 11a kapi-
talkravsdirektivet kan medges rätt att använda tabell 1 a i bilaga 2 till
solvensdirektivet vid beräkning av eventuell framtida exponering. Detta
framgår av punkten A 3 i bilagan till direktivet om utvidgad matris.
Definitionen av handelslager har utvidgats
Definitionen av handelslager har utvidgats till att omfatta position i
råvara. Den nya definitionen omfattar även position i finansiellt instru-
26
ment och annat avtal som innebär rättigheter eller förpliktelser vars värde
är beroende av priset av annan råvara än guld (råvaruderivat).
Utvidgningen har gjorts genom artikel 1.1 a i CAD II. Där föreskrivs
en ny lydelse av artikel 2 punkten 6 a-b i kapitalkravsdirektivet.
Till följd av utvidgningen har vissa följdändringar tagits in i artikel 1.1
b-d i CAD II. En anpassning görs således av definitionerna av köpoption,
lagerfmansiering, repa och omvänd repa samt värdepappers- eller råva-
rulån genom nya lydelser av punkterna 15, 16, 17 första stycket och 18 i
artikel 2 i kapitalkravsdirektivet.
Den nya definitionen av köpoption är inte begränsad till derivat med
aktier eller obligationer som underliggande. Den nya punkten 6 i bilaga 1
Positionsrisker till kapitalkravsdirektivet gäller dock endast köpoptioner
med aktier eller obligationer som underliggande. Detta framgår av punk-
ten 1 c i bilagan till CAD II.
Kapitalkravsdirektivets bilaga 2 Avvecklings- och motpartsrisker har
också ändrats så att råvaror omfattas. Detta framgår av punkten 2 i bila-
gan till CAD II.
Kapitalkravet för OTC-derivat
Enligt punkten 5 i bilaga 2 Avvecklings- och motpartsrisker till kapital-
kravsdirektivet, skall kapitalkravet för OTC-derivat beräknas enligt sol-
vensdirektivets bilaga 2 Behandling av poster utanför balansräkningen.
Det bör därför nämnas att bilaga 2 till solvensdirektivet har ändrats
genom direktivet om utvidgad matris. Matrisen omfattar numera även
råvaror.
Att definitionen av OTC-derivat har ändrats framgår nedan av redogö-
relsen för direktivet om utvidgad matris.
OTC-derivat som har gjorts till föremål för clearing
Vid börshandel med derivat garanteras fullgörandet av prestationerna av
börsen eller av en till börsen knuten clearingorganisation. Det innebär att
en aktör inte behöver närmare undersöka vem som är motpart och om
denne är kreditvärdig. Clearingen torde vara en förutsättning för att deri-
vat enkelt och smidigt skall kunna omsättas på en börs.
OTC-handel (Over The Counter) skiljer sig på det sättet att parterna
själva väljer sin motpart. Parterna kan därefter själva välja om de vill att
derivatet skall clearas eller inte. Ett OTC-derivat kan alltså vara clearat
av en central clearingorganisation. Det behöver dock inte vara det.
CAD II medger att OTC-derivat som har clearats får behandlas på
samma sätt som börshandlade derivat vid beräkning av kapitalkravet for
positionsrisker. Detta gäller dock endast till den 1 januari 2007.
Det sagda framgår av punkten 1 a-b i bilagan till CAD II. Där före-
skrivs nya lydelser av punkterna 4 och 5 i bilaga 1 Positionsrisker till
kapitalkravsdirektivet.
OTC-derivat med råvaror som underliggande tillgång får också de
behandlas på samma sätt som motsvarande börshandlade derivat till den
1 januari 2007. Detta framgår av punkterna 8 och 10 i bilaga 7 Råvaru-
Prop. 1999/2000:94
27
risk till kapitalkravsdirektivet som inforts genom punkten 5 i bilagan till Prop. 1999/2000:94
CAD II.
Kapitalkravet för valuta- och guldrisk
1 dag beräknas kapitalkravet för valutarisk på ett belopp som utgörs av
institutets nettoposition i utländsk valuta minus ett belopp motsvarande
2 procent av dess kapitalbas. Kapitalkravet framräknas därefter genom att
multiplicera nettobeloppet med 8 procent.
Det finns också en möjlighet att i stället använda en egen modell för att
beräkna kapitalkravet för valutarisk.
CAD II föreskriver ett kapitalkrav om 8 procent på ett instituts netto-
position i utländsk valuta, om nettopositionen överstiger 2 procent av
institutets kapitalbas. Det skall alltså inte längre göras ett avdrag med ett
belopp motsvarande 2 procent av kapitalbasen. Ett institut vars nettopo-
sition i utländsk valuta inte överstiger ett belopp motsvarande 2 procent
av kapitalbasen behöver dock inte uppfylla ett kapitalkrav för valutarisk.
Enligt en särskild övergångsbestämmelse kan tillsynsmyndigheten ges
rätt att medge att kapitalkravet far beräknas enligt den i dag gällande
metoden till den 1 januari 2005.
Optionen att tillåta institut att använda egna modeller enligt punkten 7 i
bilaga 3 till kapitalkravsdirektivet har tidsbegränsats till den 1 januari
2005. Detta framgår av punkten 3 d i bilagan till CAD II.
Genom CAD II utsträcks bestämmelserna om valuta till att även om-
fatta guld. Övergångsbestämmelsen för valuta gäller också för guld.
De nya bestämmelserna om guld och de ändrade bestämmelserna om
valuta införs genom ändringar i bilaga 3 Valutakursrisk till kapitalkravs-
direktivet. Detta framgår av punkten 3 i bilagan till CAD II.
Aktier
Kapitalkravet för specifik risk avseende aktier är 4 procent av institutets
bruttoposition i aktier. Om aktieportföljen uppfyller vissa villkor far dock
kravet sättas ner till 2 procent (se prop. 1994/95:50 s. 185 ff).
Tidigare har en förutsättning varit att emittenten av aktierna inte också
har finansierat sig genom att ge ut skuldinstrument som är föremål för
kapitalkravet 8 procent. Detta villkor har nu lindrats så att emittenten inte
endast får ha gett ut sådana skuldinstrument.
Den nya bestämmelsen har införts genom att punkten 33 i bilaga 1
Positionsrisker i kapitalkravsdirektivet har getts en ny lydelse. Detta
framgår av punkten 1 d i bilaga till CAD II.
Egna modeller
En viktig nyhet i direktivet är att ett institut, efter medgivande från
Finansinspektionen, får beräkna kapitalkravet för marknadsrisk i han-
delslagret med hjälp av en egen matematisk modell i stället för med stan-
dardmetoden. De matematiska modellerna brukar benämnas egna mo-
deller eller VaR-modeller (Value-at-Risk models).
28
Sverige har från den 1 januari 1999 öppnat för användandet av egna
modeller genom en ändring i 4 kap. 9 § kapitaltäckningslagen (se även
prop. 1998/99:1, volym 2, s. 60-63 och 6 kap. 33-41 §§ FFFS 1998:29).
4.2.2 Hypoteksdirektivet
Hypoteksdirektivet behandlar frågan om riskvikt för två olika kategorier
av fordringar med säkerhet direkt eller indirekt i fast egendom. Till den
ena kategorin hör fordringar med säkerhet i kommersiella fastigheter. Till
den andra kategorin hör obligationer som getts ut vid värdepapperisering.
Hypoteksdirektivet innehåller endast ändringar i solvensdirektivet.
Kommersiella fastigheter
Enligt solvensdirektivet har huvudregeln för riskviktningen av fordringar
som har säkrats med panträtt i kommersiella fastigheter varit att dessa
skall åsättas riskvikten 100 procent. Fyra länder (Danmark, Grekland,
Tyskland och Österrike) fick dock till den 1 januari 1996 tillämpa
riskvikten 50 procent.
Finland har också haft ett undantag för krediter som har säkrats med
panträtt i aktier utgivna av finländska bostadsbolag. Sådana krediter har
fatt åsättas riskvikten 50 procent.
Genom hypoteksdirektivet far samtliga medlemsstater tillämpa
riskvikten 50 procent på fordringar för vilka säkerhet ställts med inteck-
ning eller dylikt i kommersiell fastighet. En förutsättning är att fastighe-
ten används eller hyrs ut av ägaren.
Riskvikten 50 procent far tillämpas på den del av krediten som ligger
inom ramen för 50 procent av fastighetens marknadsvärde efter värdering
av två oberoende värderingsmän. Om värderingsmännen kommer fram
till olika marknadsvärden skall det lägsta värdet användas. Fastigheten
skall därefter omvärderas minst en gång om året av en värderingsmän.
För mindre krediter är det dock tillräckligt att fastigheten omvärderas
minst var tredje år.
Riskvikten 50 procent far också tillämpas om fordringen ligger inom
ramen för 60 procent av ett pantlånevärde, om det värdet är lägre än fas-
tighetens marknadsvärde.
Marknadsvärdet är det pris en oberoende köpare skulle betala vid en
ordnad försäljning på den öppna marknaden.
Pantlånevärdet är det värde en värderingsmän har fastställt efter en för-
siktig värdering. Pantlånevärdet kan användas i de medlemsstater som
har infört bestämmelser om hur det skall beräknas.
Till den del en kredit överstiger de ovan angivna värdena skall den
åsättas riskvikten 100 procent.
Den lägre riskvikten far tillämpas till den 1 januari 2007. Riskvikten
far även tillämpas därefter på krediter som har lämnats före denna tid-
punkt till dess lånet förfaller, om institutet inte kan säga upp eller lägga
om krediten.
Hypoteksdirektivet tillåter också att riskvikten 50 procent åsätts kredi-
ter som har säkrats med aktier i finländska bostadsbolag. De ovan an-
Prop. 1999/2000:94
29
givna kriterierna gäller inte sådana krediter. För dessa gäller i stället att
krediten, enligt tillsynsmyndighetens bedömning, är säkrad fullt ut. Även
denna bestämmelse är tidsbegränsad till den 1 januari 2007.
Krediter som indirekt har säkrats med panträtt i kommersiella fastig-
heter far också åsättas riskvikten 50 procent. En indirekt säkring kan
exempelvis föreligga vid en värdepapperisering.
Leasing av fast egendom för näringsändamål
Genom hypoteksdirektivet förlängs optionen i solvensdirektivet att
tillämpa riskvikten 50 procent vid leasing av fast egendom för närings-
verksamhet. Optionen gäller endast leasing av fast egendom som skall
användas för näringsändamål i det land där huvudkontoret finns. Dess-
utom krävs att tillämpliga lagar tillförsäkrar leasegivaren full äganderätt
till den uthyrda egendomen till dess leasetagaren utnyttjar sin rätt att
köpa den.
Riskvikten 50 procent far tillämpas på leasingavtal som ingåtts före
den 1 januari 2007.
Sverige har inte utnyttjat den tidigare optionen.
Värdepapper utgivna vid värdepapperisering
Värdepapperisering är en teknik att omvandla relativt homogena illikvida
tillgångar med fasta betalningsflöden till obligationer eller andra lätt om-
sättningsbara värdepapper. Omvandlingen kan bidra till såväl ett effekti-
vare som ett stabilare finansiellt system genom lägre finansieringskostna-
der och bättre genomlysning av kreditstockama.
Frågan om värdepapperisering bereds för närvarande inom Finansde-
partementet. En promemoria om bättre förutsättningar för värdepapperi-
sering (Ds 1998:71) har remissbehandlats.
Hypoteksdirektivet tillåter att riskvikten 50 procent åsätts värdepapper
som är baserade på fast egendom. En förutsättning är att krediterna i
fråga från risksynpunkt kan likställas med krediter som får åsättas
riskvikten 50 procent på grund av att de har säkrats direkt med panträtt i
bostadsfastighet eller kommersiell fastighet.
I hypoteksdirektivet anges inte vilka slag av värdepapper som får åsät-
tas riskvikten 50 procent. Av en hjälpregel framgår emellertid att värde-
papper som får åsättas denna riskvikt är instrument som avses i avsnitt
B.l a och b i bilagan till investeringstjänstedirektivet (93/22/EG). De
instrument som uppräknas i nämnda bilaga är överlåtbara värdepapper
samt andelar i företag för kollektiva investeringar (värdepappersfonder)
och penningmarknadsinstrument. Vad som avses med överlåtbara värde-
papper respektive penningsmarknadsinstrument framgår av artikel 1
punkterna 4 och 5 i investeringstjänstedirektivet.
Enligt hypoteksdirektivet skall dock inte hänvisningen till investe-
ringstjänstedirektivet påverka tolkningen av vilka typer av värdepapper
som får åsättas riskvikten 50 procent enligt huvudregeln.
Prop. 1999/2000:94
30
4.2.3 Direktivet om utvidgad matris
Direktivet om utvidgad matris innehåller ändringar i
- solvensdirektivet,
- kapitalkravsdirektivet och
-rådets första direktiv 77/780/EEG av den 12 december 1977 om
samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva
verksamhet i kreditinstitut (första banksamordningsdirektivet).
Direktivet om utvidgad matris benämning kommer av att direktivet
bl.a. utvidgar den matris som nu gäller för att beräkna kapitalkrav för
kreditrisker avseende ränte- och valutaderivat.
Utvidgad matris
Solvensdirektivets matris för åsättande av kapitalkrav för kreditrisker
utanför balansräkningen har utvidgats till att omfatta aktie- och råvarude-
rivat. Derivat med guld som underliggande tillgång behandlas på samma
sätt som valutaderivat.
Dessutom införs ett nytt löptidsband för derivat med en återstående
löptid på mer än fem år (jfr 7 kap. 17 § FFFS 1998:29).
Kapitalkravet för råvaruderivat far till den 1 januari 2007 beräknas
enligt en metod som ger ett lägre kapitalkrav. En förutsättning för detta är
att institutet tillämpar den i artikel 11a i kapitalkravsdirektivet angivna
metoden (jfr med vad som anförts om kapitalkravet för råvarurisk i
avsnitt 4.2.1).
Det lägre kapitalkravet är ett avsteg från tillägget till Baselöverens-
kommelsen år 1996. Avsteget har föranletts av att vissa mindre värde-
pappersinstitut som specialiserat sig på handel med råvaror och råvarude-
rivat i nuläget inte anses ha möjlighet att öka sitt buffertkapital till den
nivå som annars skulle krävas. Dessa mindre institut är inte heller redo
att använda sådana egna modeller som skulle kunna leda till ett lägre
kapitalkrav. Baselöverenskommelsen gäller, som tidigare sagts, endast
internationellt verksamma banker medan direktiven gäller samtliga kre-
ditinstitut och dessutom värdepappersinstitut.
Genom direktivet om utvidgad matris ändras också bestämmelserna om
hur nettningsavtal får beaktas vid beräkning av kapitalkrav. Direktivet
har i denna del redan genomförts genom föreskrifter från Finansinspek-
tionen (se 7 kap. 17 § FFFS 1998:29).
Informationsutbyte och sekretess
Artikel 12 i första banksamordningsdirektivet innehåller bestämmelser
om tystnadsplikt och informationsutbyte.
Enligt artikeln får tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna utbyta
information sinsemellan och med tillsynsmyndigheter i tredje land.
Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter får även utbyta information med
vissa andra myndigheter eller organ i medlemsstaterna. Med andra myn-
digheter eller organ avses främst sådana myndigheter eller organ som inte
direkt svarar för tillsynen på de finansiella marknaderna men som ändå
kan ha information av betydelse för tillsynsmyndigheterna.
Prop. 1999/2000:94
31
Genom artikel 1 i direktivet om utvidgad matris har medlemsstaternas
möjligheter att ingå samarbetsavtal om utbyte av information utvidgats.
Information kan numera inte endast utbytas med tillsynsmyndigheter utan
även med vissa andra myndigheter och organ i tredje land.
Definition av erkänd börs
Det har tagits in en definition av erkänd börs i artikel 2 i solvensdirekti-
vet. Definitionen tar främst sikte på marknadsplatser for handel med
finansiella instrument som har erkänts av tillsynsmyndigheten och som
verkar regelbundet.
Börsen skall ha regler som utfärdats eller godkänts av myndigheterna i
börsens hemland. Av reglerna skall framgå villkoren för börsens verk-
samhet, villkoren för tillträde till börsen och de villkor ett kontrakt måste
uppfylla innan det far omsättas på börsen. Vidare skall börsen ha ett clea-
ringförfarande som innebär att de finansiella instrument som handlas på
börsen blir föremål för dagliga marginalsäkerhetskrav som enligt till-
synsmyndighetens uppfattning ger ett lämpligt skydd.
Definitionen av erkänd börs har betydelse för tillämpningen av sol-
vensdirektivets bilaga II Behandling av poster utanför balansräkningen.
För finansiella instrument som handlas på en sådan börs behöver inte
något kapitalkrav beräknas enligt bilagan.
Till den 1 januari 2007 far även OTC-derivat som är föremål för clea-
ring undantas vid beräkningen av kapitalkrav. Clearingorganisationen
måste dock vara rättslig motpart och alla deltagare skall dagligen ställa
full säkerhet för den exponering som de utsätter clearingorganisationen
för. De ställda säkerheterna måste ge samma grad av skydd som säker-
heter som får åsättas riskvikten 0 procent.
Kreditsubstitut
Exponeringar utanför balansräkningen i form av borgensåtaganden eller
garantiförbindelser som har karaktären av kreditsubstitut och som har
säkrats genom panträtt i fast egendom far åsättas riskvikten 50 procent.
En förutsättning är dock att institutet har en direkt rätt till säkerheten.
Säkerheten skall vara av sådant slag att den far åsättas riskvikten
50 procent enligt första stycket i artikel 6.1 c 1 i solvensdirektivet. Detta
framgår av artikel 2.3 c i direktivet om utvidgad matris.
Kyrkor bildade enligt offentlig rätt
Enligt en ändring i solvensdirektivet far kyrkor som har bildats enligt
offentlig rätt likställas med regionregeringar och lokala myndigheter, om
kyrkorna har laglig rätt att uppbära skatt.
Optionen i solvensdirektivet att åsätta regionregeringar och lokala
myndigheter riskvikten 0 procent gäller dock inte kyrkor. Lägsta tillåtna
riskvikt är därför 20 procent.
Prop. 1999/2000:94
32
Europeiska investeringsfonden
Ett finansiellt institut som tecknat kapital i Europeiska investeringsfon-
den skall betala in 20 procent till fonden. De resterande 80 procenten
kvarstår som en ansvarsförbindelse. För att uppmuntra affärsbanker att
teckna kapital föreskrivs att tecknat men inte inbetalt belopp far åsättas
vikttalet 20 procent.
Säkerhet i form av fordran på regionregering eller lokal myndighet
Ett medlemsland får tillämpa riskvikten 0 procent på fordringar på egna
regionregeringar eller lokala myndigheter som har befogenhet att uppbära
offentlig uppbörd. En förutsättning är dock att en sådan fordran inte är
mer riskfylld än fordringar på medlemsstaten. En nollvikt får även
tillämpas på fordringar som har garanterats av sådan regionregering eller
sådan lokal myndighet.
Genom hypoteksdirektivet utsträcks möjligheten att tillämpa nollvikt
på krediter där betryggande säkerhet har ställts i form av värdepapper
som utgivits av egna regionregeringar eller lokala myndigheter.
Ny definition av OTC-derivat
Enligt den nya definitionen av OTC-derivat indelas derivat i tre katego-
rier: räntederivat, guld- och valutaderivat samt aktie- och råvaruderivat.
Dessa derivat utanför balansräkningen är OTC-derivat med två undantag.
Det ena undantaget är om derivatet handlas på en erkänd börs. Det andra
undantaget är valutakontrakt - som inte avser guld - med en kortare
ursprunglig löptid än 14 kalenderdagar.
Den nya definitionen av OTC-derivat har införts genom artikel 3.1 i
direktivet om utvidgad matris. Där föreskrivs att artikel 2.10 i kapital-
kravsdirektivet skall ges en ny lydelse.
Enligt artikelns nya lydelse är OTC-derivat sådana poster utanför
balansräkningen på vilka metoderna i bilaga 2 till solvensdirektivet skall
tillämpas enligt första stycket i artikel 6.3 samma direktiv.
Artikel 6.3 i solvensdirektivet - som har ändrats genom artikel 2.3 b i
direktivet om utvidgad matris - föreskriver att bilaga 2 skall tillämpas på
de i bilaga 3 samma direktiv upptagna kontraktstypema med undantag för
kontrakt som handlas på erkända börser och valutaderivat med kort
ursprunglig löptid.
Till den 1 januari 2007 får, som nämnts ovan, OTC-derivat som är
clearade av central clearingorganisation behandlas på samma sätt som
börshandlade derivat. Det betyder att det är tillåtet för medlemsstaterna
att undanta sådana OTC-derivat från kapitalkrav.
Prop. 1999/2000:94
33
2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 94
Prop. 1999/2000:94
Regeringens bedömning: De nya EG-direktiven bör i väsentlig ut-
sträckning genomföras genom föreskrifter från Finansinspektionen.
De bestämmelser som tas in i kapitaltäckningslagen bör utformas som
ramregler.
Regeringens förslag: Regeringen eller, efter regeringens bemyndi-
gande, Finansinspektionen får, om det är motiverat från risksynpunkt,
föreskriva att någon av riskviktema 0 procent, 20 procent eller
50 procent skall tillämpas på vissa positioner.
Promemorians bedömning och förslag överensstämmer i huvudsak
med regeringens.
Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrät-
ten i Jönköping, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Svenska Bankfö-
reningen m.fl. har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot förslaget.
Kammarrätten i Jönköping har tillagt att kapitaltäckningsreglema är så
komplicerade att det inte är påkallat att ens alla huvudregler skall tas in i
lag. Sveriges Advokatsamfund har ifrågasatt om inte regeringsformen
kräver att kapitaltäckningsreglema tas in i lag. Riksgäldskontoret har
uppmärksammat svårigheterna med att avväga riskaspekter mot konkur-
rensaspekter.
Skälen för regeringens bedömning och förslag: Genom införandet
av kapitaltäckningslagen år 1994 har lagbestämmelserna om kapitaltäck-
ning samlats i en och samma lag. Lagen har karaktär av ramlagstiftning
och innehåller centrala och övergripande bestämmelser om kapitaltäck-
ning, stora exponeringar och tillsyn av finansiella företagsgrupper.
Bestämmelserna kompletteras av föreskrifter från Finansinspektionen.
EG-direktiven inom området innehåller ett stort antal tekniskt kompli-
cerade och detaljerade regler. Det gäller inte minst kapitalkravsdirektivet
och direktivet om stora exponeringar. Med hänsyn till detta har det inte
framstått som lämpligt eller praktiskt genomförbart att i lagtext precisera
de närmare förutsättningarna för val av beräkningsmetoder m.m. (se
prop. 1994/95:50 s. 283).
De nu aktuella direktiven kännetecknas på samma sätt av detaljrike-
dom och teknisk komplexitet. Det fatal bestämmelser som innebär prin-
cipiella nyheter är av sådant slag att de i praktiken endast berör en
begränsad krets av institut. Det gäller t.ex. kapitalkravet för råvarurisk.
Direktiven innehåller flera valmöjligheter för medlemsstaterna att
medge undantag från vissa regler. Frågan om Sverige bör utnyttja ett
visst alternativ eller inte bör i varje fall prövas bl.a. med beaktande av
risk- och konkurrensaspekter. Förutsättningarna för en viss bedömning
kan också ändras eftersom de finansiella marknaderna fortlöpande för-
ändras och utvecklas. Det gäller inte minst i fråga om olika tekniker för
riskhantering. Regelutvecklingen i viktiga jämförelseländer är naturligt-
vis också av betydelse. Härtill kommer att kapitaltäckningsreglema är
tillämpliga på utländska företeelser vars förekomst kan vara svåra att för-
utse.
34
Kapitaltäckningsreglema är alltså alltför detaljerade och behöver änd-
ras för ofta för att det skall vara ändamålsenligt att de i sin helhet tas in i
lag (jfr Lagrådets yttrande över regeringens förslag till ny bokföringslag
m.m., prop. 1998/99:130 del 2 s. 254).
Mot bakgrund av detta bör direktiven i stor utsträckning genomföras
genom föreskrifter från Finansinspektionen. Ett sådant genomförande av
direktiven förutsätter att det i kapitaltäckningslagen finns eller införs
bemyndiganden som ger regeringen möjlighet att delegera föreskriftsrätt
till Finansinspektionen. Som Lagrådet har påpekat bör det i kapitaltäck-
ningslagen tydligt anges i vilken omfattning regeringen kan överlåta sin
rätt att meddela föreskrifter till Finansinspektionen. Bemyndigandena i
kapitaltäckningslagen bör således förtydligas. En bestämmelse i enlighet
med detta föreslås tas in i 8 kap. 3 § kapitaltäckninglagen.
I direktiven på kapitaltäckningens område används tekniska begrepp
som saknar en närmare definition. Om möjligt bör undvikas att det i
kapitaltäckningslagen införs uttryck som saknar definition eller har en
definition vars reella innebörd kan vara svår att förstå. De nya bestäm-
melser som införs i kapitaltäckningslagen bör därför ges en relativt all-
män utformning. Vidare bör bemyndigandena utformas så att en lägre
riskvikt endast kommer i fråga när det är motiverat från risksynpunkt.
Det föreslås därför att det i kapitaltäckningslagen tas in nya bemyndi-
ganden så att föreskrifter får meddelas om lägre riskvikt för positioner i
den mån det är motiverat från risksynpunkt. Det betyder t.ex. att rege-
ringen får föreskriva att en placering för vilken riskvikten 100 procent
annars tillämpas i stället skall ges riskvikten 20 procent, om placeringen
inte är mer riskfylld än andra placeringar för vilka riskvikten 20 procent
tillämpas. Föreskrifter om sänkt riskvikt kan naturligtvis meddelas endast
i den mån det är förenligt med EG-rätten och kapitaltäckningslagen (jfr
prop. 1999/2000:23 s. 139).
Enligt 8 kap. 2 § regeringsformen skall föreskrifter om enskildas per-
sonliga ställning samt om deras personliga och ekonomiska förhållanden
inbördes meddelas genom lag. Sådana föreskrifter tillhör det obligato-
riska området, och riksdagen får inte delegera föreskriftsrätten inom detta
område. Advokatsamfundet har ifrågasatt huruvida föreskrifter om kapi-
taltäckning inte är sådana föreskrifter som avses i 8 kap. 2 § regerings-
formen.
Föreskrifter om kapitaltäckning utgör ett medel för det allmänna att
främja stabiliteten i finansiella företag och den finansiella sektorn. Vid
införandet av kapitaltäckningslagen gjordes därför bedömningen att före-
skrifter om kapitaltäckning är offentligrättsliga enligt 8 kap. 3 § rege-
ringsformen och att delegation är möjlig, eftersom reglerna avser
näringsverksamhet enligt 8 kap. 7 § regeringsformen (se prop.
1994/95:50 s. 285). Regeringen gör ingen annan bedömning nu. Enligt
regeringens mening är således regleringen inte av sådant slag att den fal-
ler inom det obligatoriska lagområdet enligt 8 kap. 2 § regeringsformen.
Prop. 1999/2000:94
35
Regeringens förslag: Det infors ett kapitalkrav för råvarurisker. Kra-
vet skall beräknas med avseende på ett instituts hela verksamhet enligt
föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen meddelar.
Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft några invändningar. Stockholms uni-
versitets juridiska fakultetsnämnd har kommenterat utformningen av
lagtexten.
Skälen för regeringens förslag: Enligt CAD II är Sverige skyldigt att
införa kapitalkrav som täcker råvaruriskema i ett instituts totala verk-
samhet.
De derivat som tillhandahålls av instituten ger t.ex. industriella företag
möjlighet att försäkra sig mot förändringar i priserna på viktiga insats-
varor. Industrin kan också försäkra sig om att i framtiden kunna avsätta
sin produktion till ett redan i dag känt pris. Genom att riskerna därigenom
kan reduceras underlättas planering och ett effektivt resursutnyttjande.
För instituten innebär handel med råvaruderivat risker. Dessa risker
skiljer sig dock inte nämnvärt från riskerna vid handel med andra finans-
iella instrument som t.ex. ränteterminer och ränteoptioner. För sådana
risker skall det redan i dag beräknas kapitalkrav.
Enligt CAD II skall ett kapitalkrav för råvarurisk, liksom andra kapi-
talkrav, åläggas kreditinstitut och värdepappersföretag.
Termen ”råvara” definieras inte i CAD II. Det står dock klart att ter-
men används i en mycket vid betydelse och omfattar såväl obearbetade
råmaterial som bearbetade eller på annat sätt förädlade produkter. Exem-
pel på råvaror är metaller, pappersmassa, jordbruksprodukter, elektricitet
och andra energiprodukter. Den avsedda betydelsen av termen ”råvara”
gör att termen ”handelsvara” möjligen kan anses vara en bättre benäm-
ning på vad som åsyftas än ”råvara” (jfr den engelska termen
”commodity”).
Guld omfattas inte av bestämmelserna för ”råvaror” i direktivet. Risker
på grund av positioner i guld skall i stället behandlas på samma sätt som
valutarisker.
Metoder för att beräkna kapitalkravet för råvarurisk
Kapitalkravet för råvaror och i råvaruderivat avser marknadsrisker i form
av positions-, avvecklings- och motpartsrisk. Kravet skall beräknas för
hela verksamheten och inte endast för handelslagret.
36
Enligt direktivet skall kapitalkravet beräknas med en standardmetod
eller en egen modell. Det finns två standardmetoder, nämligen löptids-
metoden och förenklad metod. Båda metoderna bygger på att kapitalkra-
vet beräknas med hjälp av en position bestämd i en standardiserad
måttenhet (t.ex. vikt eller volym).
Huvudregeln enligt löptidsmetoden är att ett instituts långa och korta
positioner (bruttopositioner) skall beräknas separat för varje slag av
råvara. Vid beräkningen far dock positioner i en viss råvara sammanläg-
gas med underkategorier av råvaran, om en förpliktelse att leverera far
fullgöras med råvaror tillhörande underkategorin. Det är även tillåtet att
sammanlägga råvaror som är av likartat slag om råvarornas priskänslighet
är högt korrelerad.
Bruttopositionen i en råvara delas därefter in i olika löptidsband utifrån
de ingående derivatens löptid (se tabell 1). Fysiskt innehav av råvara räk-
nas till gruppen med kortast löptid.
Inom varje löptidsband skall därefter långa och korta positioner stäm-
mas av mot varandra. Det belopp som har avstämts inom respektive löp-
tidsband utgör ”en avstämd position för löptidsbandet”. Den position som
inte kan stämmas av inom respektive löptidsband utgör ”en icke avstämd
position för löptidsbandet”.
En icke avstämd lång (kort) position i ett visst löptidsband som mot-
svaras av en icke avstämd kort (lång) position i ett högre löptidsband ut-
gör ”en avstämd position mellan två löptidsband”.
En icke avstämd lång eller en icke avstämd kort position som inte kan
stämmas av mot en motstående position i ett högre löptidsband utgör ”en
icke avstämd position”.
Prop. 1999/2000:94
|
Löptidsband (1) |
Faktor (i procent) (2) |
|
0 < 1 månad |
1,50 |
|
> 1 < 3 månader |
1,50 |
|
> 3 < 6 månader |
1,50 |
|
> 6 < 12 månader |
1,50 |
|
> 1 < 2 år |
1,50 |
|
> 2 < 3 år |
1,50 |
|
1,50 | |
|
> 3 år |
Tabell 1
Institutets kapitalkrav för varje råvara beräknas därefter som summan av:
i) De avstämda långa och korta positionerna, multiplicerade med rele-
vant grundfaktor enligt kolumn 2 i tabell 1 och med råvarans avistapris.
ii) De avstämda positionerna mellan två löptidsband. För varje löptids-
band för vilket en icke avstämd position har överförts skall ett kapital-
krav beräknas som positionen multiplicerad med 0,6 procent
(överföringsfaktor) och med råvarans avistapris.
iii) Återstående icke avstämda positioner multiplicerade med
15 procent (restfaktor) och med råvarans avistapris.
37
Enligt den förenklade metoden skall ett kapitalkrav för varje råvara be-
räknas som summan av:
i) 15 procent av den långa eller korta nettopositionen multiplicerad
med råvarans avistapris samt
ii) 3 procent av den långa och korta positionen (bruttopositionen) mul-
tiplicerad med råvarans avistapris.
Genomförandet av direktivet
Finansiellt instrument definieras i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel
med finansiella instrument som fondpapper och annan rättighet eller för-
pliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden. Begreppet om-
fattar råvaruderivat som är avsedda för handel på värdepappersmarkna-
den (se prop. 1990/91:142 s. 141 och prop. 1995/96:215 s. 83).
Begreppet finansiellt instrument definieras inte i kapitaltäckningslagen
men är avsett att ha samma betydelse som i lagen om handel med finan-
siella instrument (se prop. 1994/95:50 s. 305). Finansinspektionens före-
skrifter omfattar även derivat som inte är föremål för handel på en andra-
handsmarknad (se 1 kap. 1 § 6 FFFS 1998:29).
En råvara är inte ett finansiellt instrument (se prop. 1990/91:142
s. 141). Det är därför nödvändigt att ändra 4 kap. 1 § kapitaltäcknings-
lagen så att råvaror kan räknas in i ett instituts handelslager.
Kapitalkravet för ett instituts positioner i andra råvaror än guld samt
finansiella instrument vars värde bestäms av sådana råvaror bör beräknas
enligt föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen meddelar. Ett sådant bemyndigande bör tas in i 4 kap.
8 § kapitaltäckningslagen.
Regler om den löptidsbaserade och den förenklade metoden bör tas in i
föreskrifterna. Där bör också tas in bestämmelser om kapitalkrav för av-
vecklings- och motpartsrisker vid handel med råvaror enligt punkten 2 i
bilagan till CAD II (jfr 4 kap. 5 och 6 §§ kapitaltäckningslagen).
Enligt en övergångsbestämmelse kan en medlemsstat till den 1 januari
2007 tillåta vissa institut att använda en särskild tabell för beräkning av
kapitalkravet för råvarurisk (se artikel 1.6 i CAD II). Det bör överlåtas
till regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
att avgöra i vad mån denna möjlighet bör utnyttjas.
För att genomföra CAD II skall, som ovan sagts, guld behandlas som
en valuta vid beräkning av kapitalkrav. En remissinstans har därför ansett
att det är otillfredsställande att termen råvara omfattar såväl guld som
andra råvaror och att det endast av en författning av lägre valör kommer
att framgå att ett begrepp som används i lagen har en betydelse som av-
sevärt avviker från allmänt språkbruk.
Guld är enligt allmänt språkbruk en råvara. Det är därför inte lämpligt
att i kapitaltäckningslagen definiera råvara som annan råvara än guld. Det
är bättre att det i föreskrifter från regeringen eller Finansinspektionen
anges vad som skall gälla för guld och valutor respektive för andra råva-
ror än guld.
Prop. 1999/2000:94
38
Prop. 1999/2000:94
Regeringens forslag: Det införs ett kapitalkrav för positioner i guld.
Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget.
Skälen for förslaget: Enligt CAD II skall det vid beräkning av kapi-
talkravet för valutarisk inte längre göras något avdrag med ett belopp
motsvarande 2 procent av institutets kapitalbas. I stället införs en
”tröskel” för institut som i förhållande till sin kapitalstyrka har en låg
valutarisk i verksamheten. Om nettopositionen i valuta inte överstiger
2 procent av institutets kapitalbas behöver institutet inte beräkna något
kapitalkrav. Nuvarande bestämmelser i kapitaltäckningslagen om kapi-
talkrav for valuta behöver därför ändras.
Kapitalkravet för innehav av råvaran guld skall enligt direktivet beräk-
nas enligt de bestämmelser som gäller för valuta. Det har motiverats med
att instituten hanterar positioner i guld på liknande sätt som positioner i
valuta.
För att genomföra CAD II i denna del föreslås att 4 kap. 8 § kapital-
täckningslagen ändras så att regeringen eller, efter regeringens bemyndi-
gande, Finansinspektionen kan meddela de bestämmelser som behövs.
Enligt en övergångsbestämmelse är det tillåtet att tillämpa nuvarande
regler - med det tillägget att positioner i guld skall inkluderas i beräk-
ningen - till den 1 januari 2005. Svenska Bankföreningen och Svenska
Fondhandlareföreningen har ansett att det är angeläget att optionen ut-
nyttjas. Med hänsyn till att genomförandet av bestämmelserna om kapi-
talkrav för valutarisker föreslås regleras i föreskrifter bör det överlämnas
till regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
att avgöra i vad mån optionen skall utnyttjas.
Regeringens bedömning: Riskvikten 50 procent kan tillämpas på
placeringar i värdepapper som indirekt har säkrats med panträtt i
bostadsfastigheter.
Bedömningen i promemorian överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot bedömningen i
promemorian. Statens bostadskreditnämnd har bedömt att värdepapperi-
sering av bostadskrediter kan komma att fa stor betydelse i den framtida
bostadsfinansieringen i Sverige och Statens Bostadsfinansieringsaktie-
bolag (SBAB) har framfört att det inte är osannolikt att större fastighets-
bolag i ökad omfattning kan komma att finansiera sig genom egen obli-
39
gationsutgivning som har säkrats med panträtt i bostadsfastigheter. Enligt
bolagets mening saknas anledning att bedöma sådana obligationer på
annat sätt än obligationer som har getts ut vid värdepapperisering.
Sveriges Advokatsamfund har påpekat att värdepapperisering av
bostadskrediter kan vara förenat med rättsliga risker.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 3 kap. 1 § första stycket C
kapitaltäckningslagen skall riskvikten 50 procent tillämpas på place-
ringar, fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden för vilka
säkerheten utgörs av panträtt i bostadsfastighet eller tomträtt till sådan
fastighet inom det uppskattade värde som institutet bestämt efter särskild
värdering.
Medlemsstaterna har genom artikel 1 i hypoteksdirektivet getts möjlig-
het att tillämpa riskvikten 50 procent på placeringar i värdepapper som
har säkrats med panträtt i bostadsfastighet.
Hypoteksdirektivet uppställer flera förutsättningar för att riskvikten
50 procent skall få tillämpas på värdepapper som indirekt har säkrats med
panträtt i bostadsfastighet. En viktig förutsättning är att värdepapperen
inte är mer riskfyllda än sådana krediter på vilka riskvikten 50 procent får
tillämpas på grund av att krediten har säkrats med panträtt i bostadsfas-
tighet eller i kommersiell fastighet. Enligt direktivet krävs också att till-
synsmyndigheten försäkrar sig om att värdepapperen är fullt ut och direkt
säkrade genom ett antal sådana panträtter. Vidare uppställs ett krav på att
innehavarna av värdepapperna själva eller genom någon annan har en
godtagbar förmånsrätt i de underliggande krediterna och att förmånsrät-
ten står i proportion till deras värdepappersinnehav.
En placering i ett värdepapper av aktuellt slag får alltså, enligt hypo-
teksdirektivet, typiskt sett inte vara mer riskfylld än en kredit som får
åsättas riskvikten 50 procent på grund av att den har säkrats med panträtt
i fastighet. Enligt kapitaltäckningslagen skall riskvikten 50 procent
tillämpas på fordringar som har säkrats med panträtt i bostadsfastighet.
Riskvikten 50 procent torde därför i regel även kunna tillämpas på värde-
papper utgivna vid värdepapperisering av sådana fordringar.
Vilka placeringar som kan ges riskvikt 50 procent bör prövas från risk-
synpunkt och regleras i föreskrifter inom ramen för de nya bemyndigan-
den som har föreslagits i avsnitt 5.
Prop. 1999/2000:94
Regeringens bedömning: Riskvikten 50 procent kan tillämpas på
placeringar med panträtt i kommersiella fastigheter belägna i utlandet.
Bedömningen i promemorian: I promemorian gjordes bedömningen
att riskvikten 100 procent bör tillämpas på placeringar som direkt eller
indirekt har säkrats med panträtt i kommersiella fastigheter, oavsett i vil-
ket land fastigheten är belägen.
Remissinstanserna: Riksgäldskontoret och Finansinspektionen har
anslutit sig till bedömningen i promemorian. Inspektionen har framhållit
att fastighetsmarknaden och särskilt kommersiella fastigheter historiskt
40
sett starkt har bidragit till förluster i de svenska kreditinstituten. Inspek-
tionen har noterat att andra EES-länder - i vilka fastighetsmarknaden haft
en betydlig stabilare prisutveckling än i Sverige - kan komma att
tillämpa riskvikten 50 procent på fordringar säkrade med panträtt i
kommersiella fastigheter belägna inom det egna landet. Försiktigheten
bjuder, har inspektionen ansett, att riskvikten 100 procent behålls för
fordringar säkrade med panträtt i kommersiella fastigheter oavsett i vilket
land fastigheten är belägen. Inspektionen har dock hållit öppet for en
framtida sänkning av riskvikten for sådana fordringar, när det har förflutit
en tillräckligt lång period för att avgöra om prisutvecklingen på fastig-
hetsmarknaden är stabil. Riksbanken har som en generell synpunkt
framfört att kapitaltäckningsreglema bör utformas så att de ger instituten
incitament att ta säkerheter. Riksbanken har noterat att kapitaltäcknings-
reglema är föremål for översyn inom Baselkommittén och EU samt att
riskvikten for fordringar säkrade med panträtt i kommersiella fastigheter i
dag är 100 procent. Mot bakgrund av detta har Riksbanken ansett att
riskvikten for fordringar säkrade med panträtt i kommersiella fastigheter
belägna i Sverige inte for närvarande bör sänkas från 100 procent till 50
procent. Riksbanken har emellertid förordat att riskvikten 50 procent
skall tillämpas på fordringar säkrade med panträtt i kommersiella fastig-
heter belägna i länder som har infört den riskvikten for sådana fordringar.
En annan ordning, har Riksbanken påpekat, skulle innebära en konkur-
rensnackdel for svenska institut. Riksbanken har ansett att man far anta
att den utländska tillsynsmyndigheten har fog for sin bedömning att
riskvikten 50 procent bör tillämpas och att bedömningen normalt bör
kunna hållas for god.
Svenska Bankföreningen, Fristående Sparbankers Riksförbund,
Svenska Fondhandlareföreningen, Finansbolagens Förening, Sveriges
Försäkringsförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund och Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) har ansett att riskvikten
50 procent bör kunna tillämpas på fordringar som har säkrats med
panträtt i kommersiella fastigheter. Svenska Bankföreningen m.fl. har
bl.a. påpekat att en viktig orsak till fastighetskrisen i början av 1990-talet
var den dramatiska omställningen i den svenska samhällsekonomin från
hög inflation till mycket låg inflation. Det har sagts att det inte finns
någon risk att detta upprepas. Vidare har, enligt föreningen, de svenska
kreditinstitutens värderingsrutiner förbättrats sedan början av 1990-talet.
Sammantaget innebär detta, enligt föreningen, att man inte behöver be-
fara någon upprepning av den föregående finanskrisens förluster på fas-
tighetskrediter om EG-direktivets regler om 50 procents riskvikt införs i
Sverige. Flera remissinstanser har angett att det är en allvarlig konkur-
rensnackdel om svenska instituts utlåning mot säkerhet i utländska kom-
mersiella fastigheter skall åsättas riskvikten 100 procent, medan
utländska institut endast behöver åsätta sådana fordringar riskvikten
50 procent. Det har också konstaterats att förslaget i promemorian inne-
bär att svenska institut inte kommer att kunna förvärva utländska institut,
på samma villkor som sina utländska konkurrenter, i länder som tillämpar
riskvikten 50 procent.
Skälen for regeringens bedömning: Priserna på kommersiella fastig-
heter är normalt mindre stabila än priserna på bostadsfastigheter. Detta
Prop. 1999/2000:94
41
beror bl.a. på att efterfrågan på kommersiella fastigheter är mer känslig
for konjunktursvängningar än efterfrågan på bostadsfastigheter. Erfaren-
heten från fastighetskrisen i början av 1990-talet visar också att särskilt
kommersiella fastigheters värde snabbt kan förändras. I Stockholmsre-
gionen föll priserna på sådana fastigheter från år 1990 till bottennote-
ringama år 1993 med mer än 50 procent (se Sveriges riksbank, Finans-
marknadsrapport nr 1 1998, s. 43). Institutens kreditförluster på krediter
med säkerhet i kommersiella fastigheter var också betydande under dessa
år.
Att kommersiella fastigheter inte har haft en lika stabil prisutveckling
som egna hem illustreras av figur 1. Figuren antyder också att det finns
skillnader mellan olika kategorier av bostadsfastigheter. Prisutveckling
för flerbostadshus ligger närmare prisutvecklingen för kommersiella fas-
tigheter än prisutvecklingen för egna hem. Det är emellertid vanskligt att
dra bestämda slutsatser om hur pass stabil prisutvecklingen är för olika
typer av fastigheter. Jämförelser försvåras bl.a. av att antalet överlåtelser
per år av kommersiella fastigheter är relativt lågt i jämförelse med antalet
överlåtelser av flerbostadshus. En annan svårighet är att de olika katego-
rierna inte är helt renodlade. För att göra en jämförelse måste indelningen
i respektive kategori göras med ledning av fastigheternas huvudsakliga
användningsområde.
Fastighetsprisindex
Prop. 1999/2000:94
Ar
—FLERBOSTADSHUS
-■ KOMMERSIELLA
—A—EGNA HEM
—X— KP1
Figur 1. Prisindex baseras på köpeskillingskoefficienter,
(Köpeskillingskoefficienten=Marknadsvärde/Taxeringsvärde).
Med FLERBOSTADSHUS avses hyresfastigheter med huvudsakligen bostäder.
Med KOMMERSIELLA avses hyresfastigheter med huvudsakligen kommersiella lokaler.
Med EGNA HEM avses villor.
Källa: SCB och prognosenheten på Finansdepartementet.
En bedömning av en fastighets karaktär är nödvändig vid tillämpning av
kapitaltäckningsreglema. Till ledning för gränsdragningen mellan
42
bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter har Finansinspektionen
utfärdat allmänna råd (se allmänt råd till 7 kap. 12 § FFFS 1998:29).
Enligt råden avses med bostadsfastighet fastighet som i sin helhet taxe-
ras som småhusenhet eller hyreshus. Som bostadsfastighet räknas även
bostadsrättsfastigheter, fritidshus och obebyggd tomtmark avsedd för
småhusbebyggelse. En fastighet med färdigställd byggnad räknas som
bostadsfastighet, om minst femtio procent av byggnadens yta kan dispo-
neras för bostadsändamål och fastigheten är eller kommer att bli bebodd
eller uthyrd av låntagaren. Vidare bör, enligt råden, riskvikten 50 procent
tillämpas på fordran för vilken ställts säkerhet i form av panträtt i
bostadsfastighet i utlandet, om säkerheten från risksynpunkt kan anses
vara likvärdig med motsvarande säkerhet i svensk bostadsfastighet.
Under senare år har priserna stigit på såväl kommersiella fastigheter
som bostadsfastigheter, även om prisutveckling mellan olika regioner
uppvisar stora variationer. En analys som läggs till grund för en lägre
riskvikt måste naturligtvis vara framåtblickande. Med hänsyn till den,
som Finansinspektionen har påpekat, förhållandevis korta tid som förflu-
tit sedan bank- och fastighetskrisen finns det emellertid anledning att vara
försiktig.
Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att fordringar som
säkrats med panträtt i kommersiella fastigheter belägna i Sverige, för
närvarande, från risksynpunkt i regel inte kan anses likvärdiga med ford-
ringar som har säkrats med panträtt i bostadsfastigheter.
Det kan, som flera remissinstanser har framhållit, konstateras att
svenska institut missgynnas, om dessa skall tillämpa riskvikten
100 procent på fordringar som har säkrats med panträtt i kommersiella
fastigheter belägna i utlandet medan, utländska institut endast behöver
tillämpa riskvikten 50 procent på sådana fordringar. En sådan ordning
kan också innebära att svenska institut inte på samma villkor som ut-
ländska institut kan förvärva eller äga utländska dotterföretag vars ford-
ringar har säkrats med panträtt i kommersiella fastigheter. Även om dot-
terföretaget, enligt det egna landets regler, far tillämpa riskvikten
50 procent så måste det svenska moderföretaget tillämpa riskvikten
100 procent vid beräkning av kapitalkravet för den finansiella företags-
gruppen.
Ur ett riskperspektiv kan den nuvarande gränsdragningen mellan
bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter i vissa situationer synas
alltför fyrkantig. Det är dock inte lämpligt att föregripa resultatet av
arbetet inom EU och Baselkommittén.
I vissa EES-länder kan, som Riksbanken och Finansinspektionen har
påpekat, marknaden för kommersiella fastigheter vara sådan att det är
motiverat att sänka riskvikten till 50 procent. I de fall EES-länder tilläm-
par riskvikten 50 procent för fordringar säkrade med panträtt i inhemska
kommersiella fastigheter kan, enligt regeringens mening, skäl finnas för
att även svenska institut vid utlåning mot sådan säkerhet bör få tillämpa
riskvikten 50 procent. Det kan förmodas att sådana fordringar i riskhän-
seende ofta är att jämställa med fordringar säkrade med panträtt i
bostadsfastigheter. Om så är fallet finns inget att invända mot att
riskvikten 50 procent även tillämpas vid beräkning av kapitalkravet för
svenska institut.
Prop. 1999/2000:94
43
Enligt hypoteksdirektivet får riskvikten 50 procent även tillämpas på
placeringar som med hänsyn till graden av kreditrisk är likvärdiga med
fordringar som har säkrats med panträtt i kommersiella fastigheter. De
svenska bestämmelserna bör dock endast ge utrymme för att riskvikten
50 procent tillämpas på placeringar som i riskhänseende är att jämställa
med sådana placeringar som avses i nya 3 kap. 1 § första stycket C 1
kapitaltäckningslagen.
Frågan om en placering kan ges en lägre riskvikt bör prövas från risk-
synpunkt mot bakgrund av det anförda och i förekommande fall regleras i
föreskrifter inom ramen för de nya bemyndiganden som har föreslagits i
avsnitt 5.
Prop. 1999/2000:94
6.5.1 Fordringar på trossamfund
Regeringens bedömning: Riskvikten 20 procent kan under vissa för-
utsättningar tillämpas på placeringar som Svenska kyrkan och andra
registrerade trossamfund med rätt till statlig uppbördshjälp svarar för.
Bedömningen i promemorian överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Enligt Kammarrätten i Jönköping torde det vara
förenligt med direktivet om utvidgad matris att tillämpa riskvikten
20 procent på fordringar som registrerade trossamfund med rätt till statlig
uppbördshjälp svarar för.
Finansinspektionen, Riksgäldskontoret och Sveriges Advokatsamfund
har ifrågasatt om registrerade trossamfund med rätt till statlig uppbörds-
hjälp kan anses ha rätt att uppbära skatt. Advokatsamfundet har även
ifrågasatt om andra registrerade trossamfund än Svenska kyrkan kan an-
ses bildade enligt offentlig rätt. Riksgäldskontoret har förordat att frågan
om kommuners riskvikt skall tas upp till förnyad prövning. Enligt konto-
rets bedömning bör riskvikten för fordringar på kommuner höjas från
0 procent till 20 procent.
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, Svenska kyrkan
och Svenska kyrkans Församlingsförbund har ansett att riskvikten
20 procent skall tillämpas på registrerade trossamfund.
Kammarkollegiet har framhållit behovet av kompletterande föreskrifter
från regeringen eller Finansinspektionen vad gäller förutsättningarna för
att tillämpa riskvikten 20 procent på andra registrerade trossamfund än
Svenska kyrkan.
Bakgrund: Relationen mellan staten och Svenska kyrkan ändrades vid
årsskiftet 1999/2000. Svenska kyrkan lämnade det allmänna och är
numera ett registrerat trossamfund som regleras i lagen (1998:1591) om
Svenska kyrkan och lagen (1998:1593) om trossamfund. Övergångs-
bestämmelser finns i lagen (1998:1592) om införande av lagen
(1998:1591) om Svenska kyrkan.
44
Den ändrade relationen innebär bl.a. att församlingarna och samfallig-
hetema i Svenska kyrkan inte längre har rätt att uppbära skatt. Den som
tillhör kyrkan skall dock betala lokal och regional kyrkoavgift (se
7 § lagen om Svenska kyrkan). Svenska kyrkan har rätt till hjälp av staten
med bestämmande, debitering och redovisning av avgifter från dem som
tillhör Svenska kyrkan (se 16 § lagen om trossamfund).
Avgiften skall beräknas på grundval av den till kommunal inkomstskatt
beskattningsbara förvärvsinkomsten (se 3 § lagen [1999:291] om avgift
till registrerat trossamfund). Vid bestämmande, debitering och redovis-
ning av avgifter gäller skattebetalningslagen (1997:483).
Andra trossamfund än Svenska kyrkan kan ansöka om att bli registre-
rade enligt lagen om trossamfund. Ett samfund som har registrerats är ett
registrerat trossamfund (se 5 § 2 nämnda lag). Ett registrerat trossamfund
kan ansöka hos regeringen om att fa samma statliga hjälp som Svenska
kyrkan med att uppbära avgifter (se 16 § lagen om trossamfund).
Relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan gör att ford-
ringar på Svenska kyrkan i princip skall åsättas riskvikten 100 procent.
Enligt artikel 2.1 .b i direktivet om utvidgad matris får riskvikten sänkas
till 20 procent för fordringar som religiösa samfund svarar för, om sam-
fundet är en juridisk person bildad enligt offentlig rätt med rätt enligt lag
att uppbära skatt. Den lägre riskvikten motiveras i ingressen till direktivet
med att sådana samfund representerar en kreditrisk likvärdig med den
som gäller regionregeringar och lokala myndigheter.
Skälen för regeringens bedömning: Avgifter som Svenska kyrkan
och andra registrerade trossamfund har rätt att fa hjälp från staten med att
ta in utgör inte skatt i regeringsformens mening. Sådana avgifter är, som
Advokatsamfundet har framhållit, av privaträttslig natur (se prop.
1997/98:116 s. 62).
Frågan om riskvikten 20 procent kan tillämpas eller inte på fordringar
som registrerade trossamfund svarar för kan dock inte avgöras med ut-
gångspunkt i ett svenskt synsätt. Utgångspunkten för prövningen måste i
stället vara direktivet om utvidgad matris.
Bestämmelserna om riskvikt för fordringar på kyrkor och andra tros-
samfund har tagits in i direktivet om utvidgad matris på initiativ av
Tyskland. Tyskland har i strikt mening inte någon statskyrka. Däremot
finns kyrkor vars ställning har befästs genom avtal (s.k. konkordat) mel-
lan de olika tyska delstaterna och respektive kyrka. Dessa kyrkor har rätt
att via det statliga skattesystemet ta upp betalning från sina medlemmar.
Vad som gäller för sådana tyska kyrkor torde inte skilja sig nämnvärt
från vad som gäller för registrerade trossamfund som har rätt till statlig
hjälp med att ta in avgifter från sina medlemmar. Riskvikten 20 procent
bör alltså kunna tillämpas på ett sådant samfund, om samfundet från risk-
synpunkt kan anses jämförbart med kommuner i allmänhet.
Trossamfunden kan komma att skilja sig åt vad gäller kapitalstyrka och
organisation. Ett registrerat trossamfund kan t.ex. ha självständiga orga-
nisatoriska delar som var för sig kan förvärva rättigheter och skyldigheter
mot tredje man (se 13 och 15 §§ lagen om trossamfund). Mot denna bak-
grund är det lämpligt att regeringen eller, efter regeringens bemyndi-
gande, Finansinspektionen i föreskrifter närmare reglerar när riskvikten
20 procent skall tillämpas.
Prop. 1999/2000:94
45
6.5.2
Fordringar på AP-fonderna
Prop. 1999/2000:94
Regeringens forslag: Riskvikten för placeringar och fordringar för
vilka en AP-fond svarar sänks från 20 procent till 0 procent.
Förslaget i promemorian överensstämmer i huvudsak med regering-
ens förslag. I promemorian föreslogs dock att riskvikten inte skulle sän-
kas för placeringar och fordringar för vilka Sjunde AP-fonden svarar.
Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen m.fl. har uttryckt sitt
stöd för förslaget i promemorian att riskvikten 20 procent även fortsätt-
ningsvis skall tillämpas på fordringar för vilka Sjunde AP-fonden svarar.
Sjunde AP-fondstyrelsen har ansett att riskvikten 0 procent också skall
tillämpas på fordringar som fonden svarar för.
Skälen för förslaget: Nuvarande fondstyrelser inom Allmänna pen-
sionsfonden är statliga myndigheter. I regeringens förslag till reglering av
AP-fondema föreslås det att det i lag anges att AP-fondema är statliga
myndigheter (se prop. 1999/2000:46 s. 133 ff). Från risksynpunkt är det
därför inte motiverat att tillämpa annan riskvikt än 0 procent. I promemo-
rian föreslogs att riskvikten 20 procent även fortsättningsvis skall gälla
för fordringar som Sjunde AP-fonden (nuvarande sjunde fondstyrelsen)
svarar för. Detta motiverades med att en sänkning av riskvikten till
0 procent skulle kunna ge Sjunde AP-fonden en konkurrensfördel
gentemot konkurrerande värdepappersinstitut.
Vid bestämmandet av riskvikter och kapitalkrav måste utgångspunkten
vara den risk som en viss typ av placering innebär. Mot denna bakgrund
är det inte motiverat att sätta riskvikten 20 procent för fordringar på
Sjunde AP-fonden. Därtill kan man förutse att Sjunde AP-fondens upplå-
ning på marknaden torde bli mycket begränsad.
Regeringens förslag: Finansiella företagsgrupper far, efter medgi-
vande av Finansinspektionen, använda en egen modell för att beräkna
kapitalkravet för marknadsrisker.
Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Finansinspektionen har tillstyrkt förslaget. Övriga
remissinstanser har inte kommenterat förslaget.
Skälen för regeringen förslag: Ett institut far, efter Finansinspektio-
nens medgivande, använda en egen modell för att beräkna kapitalkravet
för marknadsrisker (se 2 kap. 3 § och 4 kap. 9 § kapitaltäckningslagen).
Egna modeller för riskberäkning har ansetts bättre kunna återspegla de
marknadsrisker institutet är exponerat för. Användandet av sådana
modeller har också bedömts kunna medföra en bättre hantering av mark-
nadsrisker i instituten (se prop. 1998/99:1, volym 2, s. 63).
Av samma skäl är det lämpligt att en egen modell, efter Finansinspek-
tionens medgivande, får användas för att beräkna kapitalkrav för mark-
46
nadsrisker i finansiella företagsgrupper. En bestämmelse i enlighet med Prop. 1999/2000:94
detta bör tas in i 6 kap. 9 § andra stycket kapitaltäckningslagen.
47
Prop. 1999/2000:94
Regeringens förslag: Finansinspektionen får medge att ett institut i
handelslagret överskrider gränsvärdena för stora exponeringar. Ett
institut som överskrider gränsvärdena för stora exponeringar skall
uppfylla ett särskilt kapitalkrav och de villkor i övrigt som regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen föreskri-
ver.
Bakgrund: Bestämmelser om stora exponeringar finns i 5 kap. kapi-
taltäckningslagen och i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd
om stora exponeringar (FFFS 1998:30). Bestämmelserna genomför
direktivet om stora exponeringar och kapitalkravsdirektivet.
I kapitaltäckningslagen uppställs absoluta gränser för dels hur stor en
exponering mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknyt-
ning högst får vara, dels hur högt det sammanlagda värdet av ett instituts
stora exponeringar får vara i förhållande till dess kapitalbas. Gränserna
får inte överskridas. Om någon av gränserna överskrids skall institutet
utan dröjsmål anmäla detta till Finansinspektionen (se 7 kap. 11 § 2 st
kapitaltäckningslagen).
I kapitalkravsdirektivet (se punkt 8 i bilaga VI till direktivet) finns en
möjlighet för medlemsstaterna att välja att under vissa förutsättningar
tillåta ett institut att överskrida gränsvärdena. En första förutsättning är
att tillsynsmyndigheten godkänner att gränsvärdena överskrids. En andra
förutsättning är att överskridandet uteslutande hänför sig till handelslag-
ret. En tredje förutsättning är att institutet uppfyller ett ytterligare kapi-
talkrav för överskridandet. Härutöver uppställs vissa ytterligare förutsätt-
ningar av teknisk natur.
Sverige har inte utnyttjat den beskrivna valmöjligheten i kapitalkravs-
direktivet.
Svenska Fondhandlareföreningen har i en skrivelse (dnr Fi 1995/6914)
begärt att Sverige skall utnyttja optionen. Gällande svenska regler
begränsar, enligt föreningen, mindre värdepappersinstituts möjligheter att
handla med bostadsobligationer. Detta har i sin tur en negativ inverkan på
handeln med bostadsobligationer som sådan. För en väl fungerande obli-
gationsmarknad krävs att placerarna vid varje tidpunkt utan problem kan
köpa och sälja stora poster. Detta gäller särskilt de mellanhänder som har
förbundit sig att upprätthålla en marknad (marknadsgaranter). I sådan
verksamhet ingår att ställa köp- och säljpriser även på stora volymer.
Gränserna för stora exponeringar kan hindra marknadsgarantema från att
förvärva större poster bostadsobligationer. Det kan i sin tur begränsa lik-
viditeten på marknaden. Kapitaltäckningslagen har, enligt föreningen,
snedvridit konkurrensen och försämrat likviditeten i handeln med viktiga
bostadsobligationer. Detta kan, enligt föreningen, medföra högre bostads-
räntor. Konkurrensförhållandet gentemot utländska institut har också
anförts som motiv för att utnyttja optionen. Ett utnyttjande av optionen
skulle även ha betydelse för garantigivning i samband med emissioner.
48
Stadshypotek har i en skrivelse (dnr Fil995/6982) framställt samma öns-
kemål som Svenska Fondhandlareföreningen. Skrivelserna har remiss-
behandlats.
Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: När Svenska Fondhandlareföreningens och Stads-
hypoteks framställningar remissbehandlades tillstyrkte flertalet av
remissinstanserna förslaget. Riksbanken framhöll vikten av att begränsa
riskkoncentrationen i förhållande till kapitalbasen. Enligt den bedömning
som Riksbanken gjorde har inte gällande bestämmelser någon betydande
negativ inverkan på marknadens funktionssätt. Svenska institut verkar
emellertid i konkurrens med utländska institut som har möjlighet att
överskrida de absoluta gränserna för stora exponeringar. Med hänsyn till
detta och det extra kapitalkrav som skall uppfyllas vid ett sådant över-
skridande ansåg Riksbanken att svenska institut borde ges samma möj-
lighet. Finansinspektionen pekade på möjligheten att begränsa rätten att
överskrida gränsvärdena till att endast avse handel med bostadsobligatio-
ner. Riksgäldskontoret avstyrkte att förslaget genomförs utan att det först
görs en närmare undersökning av om det finns ett verkligt behov.
Vid remissbehandlingen av promemorian har Svenska Fondhandlare-
föreningen och Svenska Bankföreningen tillstyrkt förslaget medan Riks-
banken har avstyrkt förslaget. Övriga remissinstanser har antingen inte
haft någon invändning mot förslaget eller avstått från att yttra sig i frå-
gan. Riksbanken har anfört att den i sina stabilitetsrapporter pekat på
vissa problem i reglerna om stora exponeringar, främst att reglerna inte
omfattar flera viktiga slag av exponeringar, samt att den föreslagna möj-
ligheten att i vissa fall överskrida gränsvärdena för stora exponeringar
skulle ytterligare förstärka dessa problem. Riksbanken anför vidare att
det verkar ologiskt att medge undantag från exponeringsreglema för
exempelvis mindre företag därför att riskhantering är förknippat med
vissa stordriftsfördelar. Om det är så att viss verksamhet kräver att stora
positioner tas gentemot individuella motparter är det, enligt Riksbanken,
inte orimligt att endast institut av viss storlek kan delta, åtminstone i
sådan omfattning som krävs av exempelvis marknadsgaranter inom vissa
segment av marknaden. Enligt Riksbankens bedömning innebär de nuva-
rande reglerna inga väsentliga problem när det gäller konkurrensen på
obligationsmarknaden. Internationaliseringen av de finansiella markna-
derna innebär enligt Riksbanken att risken för att konkurrensen inom
aktuella marknadssegment hämmas av nuvarande regler är begränsad.
Skälen för förslaget: Frågan om införande av en möjlighet att över-
skrida gränserna för stora exponeringar behandlades i samband med infö-
rande av kapitaltäckningslagen. Ett par remissinstanser pekade på att en
sådan bestämmelse skulle underlätta garantigivning vid emissioner.
Regeringen ifrågasatte inte att mindre institut kunde ha ett sådant behov.
Behovet av att överskrida gränsvärdena ansågs emellertid inte tillräckligt
stort för att uppväga olägenheten av att införa så pass komplicerade reg-
ler (se prop. 1994/95:50 s. 232).
I de nu aktuella framställningarna från Svenska Fondhandlareföre-
ningen och Stadshypotek är det inte i första hand problem vid garanti-
givning vid emissioner som har framhållits. I stället är det problem vid
själva handeln med värdepapper och då särskilt de problem som kan
49
Prop. 1999/2000:94
drabba mindre marknadsgaranter som har lyfts fram. Dessa problem kan
dock delvis ha minskat under senare tid då marknadsstrukturen for
bostadsobligationer ändrats något.
Riksbanken har ansett att risken för att konkurrensen inom aktuella
marknadssegment hämmas av nuvarande regler är begränsad. Enligt rege-
ringens uppfattning bör dock kapitaltäckningsreglema utformas så att de
inte i onödan begränsar konkurrensen på de finansiella marknaderna eller
försvårar nyetableringar. Hänsyn bör också tas till svenska instituts möj-
ligheter att på lika villkor konkurrera på den gemensamma marknaden.
Riksbanken har uppmärksammat att reglerna om stora exponeringar lider
av brister, främst att reglerna inte omfattar flera viktiga slag av expone-
ringar, samt att ett införande av undantagsregeln skulle förstärka dessa
problem. Riksbanken har bedömt att om det är så att viss verksamhet krä-
ver att stora positioner tas gentemot individuella motparter så är det inte
orimligt att endast institut av viss storlek kan delta. Enligt direktivet för-
utsätter dock ett överskridande av gränserna för stora exponeringar att
Finansinspektionen medgett detta och att ett särskilt kapitalkrav uppfylls.
Från risksynpunkt borde det därför, enligt regeringens bedömning, inte
finnas något som hindrar att regeln i direktivet införs.
Det kan inte uteslutas att en undantagsregel kan ha en funktion att fylla
även på andra områden än obligationsmarknaden och vid garantigivning
vid utgivning av sådana obligationer. Det saknas därför skäl att generellt
begränsa den föreslagna möjligheten till bostadsobligationer. Frågor av
sådant slag far i stället lösas inom ramen för tillståndsgivning och till-
synspraxis.
För att utnyttja optionen i direktivet fordras att en detaljerad reglering
införs. I lagen bör endast tas in en bestämmelse som anger att Finans-
inspektionen far medge att ett institut överskrider gränserna för stora
exponeringar. De närmare villkoren för detta bör tas in i föreskrifter
meddelade av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen. En bestämmelse i enlighet med detta föreslås tas in i nya
5 kap. 6 § kapitaltäckningslagen.
Prop. 1999/2000:94
50
Prop. 1999/2000:94
Regeringens förslag: Eviga och tidsbegränsade förlagslån skall kunna
räknas in i kapitalbasen i den utsträckning regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansinspektionen föreskriver.
Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Finansinspektionen har tillstyrkt förslaget och
konstaterat att instituten har etablerade rutiner för att ta upp eviga för-
lagslån. Svenska Bankföreningen m.fl. branschorganisationer har väl-
komnat förslaget. Kammarrätten i Jönköping har kommenterat utform-
ningen av lagtexten.
Bakgrund: Minst hälften av kapitalbasen skall utgöras av primärt
kapital. Den resterande delen far fyllas ut med supplementärt kapital.
Förlagslån far räknas in i supplementärt kapital. Eviga förlagslån får,
efter Finansinspektionens medgivande, räknas in i obegränsad utsträck-
ning, dvs. upp till ett belopp motsvarande 100 procent primärt kapital.
Tidsbegränsade förlagslån får endast räknas in i supplementärt kapital till
ett belopp motsvarande 50 procent av primärt kapital. Tidsbegränsade
förlagslån kan alltså utgöra högst hälften av supplementärt kapital.
Rätten att räkna in tidsbegränsade förlagslån i kapitalbasen följer direkt
av lag (se 2 kap. 6 § tredje stycket kapitaltäckningslagen). För att eviga
förlagslån skall fa räknas in i kapitalbasen krävs ett beslut av Finans-
inspektionen i det enskilda fallet (se 2 kap. 6 § fjärde stycket samma lag).
Finansinspektionen har utfärdat föreskrifter om vilka villkor tidsbegrän-
sade respektive eviga förlagslån skall uppfylla för att få räknas in i kapi-
talbasen (se 4 kap. 8-11 §§ FFFS 1998:29). Finansinspektionen har
också reglerat hur kapitalbasen skall vara sammansatt (se 10 kap. 2 §
FFFS 1998:29).
Svenska Bankföreningen begärde i en skrivelse (dnr Fil999/458) att
kravet på tillstånd från Finansinspektionen för att räkna in eviga förlags-
lån i kapitalbasen skall tas bort. Föreningen framförde att förutsättning-
arna för att inräkna ett evigt förlagslån i kapitalbasen är tydligt reglerade i
Finansinspektionens föreskrifter. Enligt vad föreningen anförde kan kra-
vet på tillstånd orsaka onödig tidsutdräkt och osäkerhet. Detta kan i sin
tur, enligt föreningen, medföra extra kostnader för att ta upp sådana lån.
Föreningen anförde också, som en generell synpunkt, att en reglering i
föreskrifter är att föredra framför krav på beslut av Finansinspektionen i
varje enskilt fall. Föreningen förordade att den senare ordningen skall
användas endast när internationella regler kräver det eller när det är
omöjligt att entydigt precisera villkoren för en viss åtgärd. Det framhölls
därvid att en reglering i föreskrifter inte behöver leda till en sämre
kontroll. Kontrollen av att uppställda regler efterlevs kan i stället utföras
som ett led i Finansinspektionens löpande tillsyn, ansåg föreningen.
Skälen för regeringens förslag: För tidsbegränsade förlagslån som
uppfyller kraven i gällande bestämmelser behövs inte något särskilt
beslut för att dessa skall fa räknas in i kapitalbasen. Det är naturligt att
det ställs strängare krav på eviga förlagslån än tidsbegränsade sådana.
51
Eviga förlagslån får ju inräknas i kapitalbasen i dubbelt så hög omfatt-
ning som tidsbegränsade lån. Frågan är om det bör krävas ett beslut av
Finansinspektionen i varje enskilt fall.
Det kan konstateras att EG-rätten inte kräver detta. Bestämmelser om i
vilken utsträckning eviga förlagslån far räknas in i kapitalbasen finns i
artiklarna 2.1.6, 3.2 och 6.1 i kapitalbasdirektivet 89/299/EEG. Det för-
tjänar att noteras att artikel 6.1 har ändrats genom artikel 1 i direktivet
91/633/EEG.
Finansinspektionen och Svenska Bankföreningen har konstaterat att det
etablerats en fast praxis för hur eviga förlagslån skall vara utformade för
att kunna räknas in i supplementärt kapital. Det synes alltså inte finnas
några praktiska hinder mot att ersätta kravet på beslut i varje enskilt fall
med en reglering i föreskrifter.
Mot denna bakgrund föreslås att Finansinspektionens tillstånd inte
skall krävas i varje enskilt fall för att räkna in eviga förlagslån i kapital-
basen. En renodlad reglering i föreskrifter har också den fördelen att det
blir enklare att genom nya föreskrifter anpassa villkoren för att eviga
förlagslån skall få räknas in i kapitalbasen. Detta är normalt inte lika
enkelt om ett institut efter ansökan har fatt tillstånd att räkna in ett visst
lån i kapitalbasen.
I enlighet med det anförda bör en justering göras i 2 kap. 6 § kapital-
täckningslagen.
Prop. 1999/2000:94
52
Prop. 1999/2000:94
Regeringens förslag: Ett beslut om föreskrifter som Finansinspektio-
nen, efter regeringen bemyndigande, har fattat (s.k. normbeslut) far
inte överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping har tillstyrkt förslaget.
Övriga remissinstanser har inte haft något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Föreskrifter som Finansinspektionen,
efter regeringens bemyndigande, meddelar med stöd av lag och förord-
ning (s.k. normbeslut) kan normalt inte överklagas till allmän förvalt-
ningsdomstol (se t.ex. 33 § lagen [1999:158] om investerarskydd).
Normbeslut lämpar sig inte för domstolsprövning (jfr regeringens propo-
sition Översyn av förvaltningsprocessen; en allmän regel om dom-
stolsprövning av förvaltningsbeslut m.m., prop. 1997/98:101 s. 60 ff och
112). En justering bör därför göras i 7 kap. 16 § kapitaltäckningslagen så
att ett normbeslut inte får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Ett överklagbart normbeslut får i stället överklagas till regeringen av
den som har klagorätt. Detta följer av 5 § förordningen (1996:596) med
instruktion för Finansinspektionen jämförd med 35 § verksförordningen
(1995:1322).
53
Prop. 1999/2000:94
I artikel 12 i det s.k. första banksamordningsdirektivet (77/780/EEG)
finns bestämmelser om tystnadsplikt och om utbyte av information mel-
lan vissa myndigheter och organ som är verksamma på området för ban-
ker och andra kreditinstitut. Bestämmelsen ändrades i det s.k. andra
banksamordningsdirektivet (89/646/EEG, artikel 16) och fick sin nuva-
rande lydelse genom det s.k. BCCI-direktivet (95/26/EG, artikel 4 punk-
terna 2-4 och 6).
Bestämmelserna har följande innebörd. Personer som arbetar eller som
har arbetat för tillsynsmyndigheter har tystnadsplikt. Detsamma gäller för
revisorer och experter som är verksamma för tillsynsmyndigheter. Tyst-
nadsplikten innebär att ingen förtrolig information som erhålls i tjänsten
får röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller i
sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda institut, dock
med förbehåll för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning. Ett
ytterligare undantag från tystnadsplikten finns i fall då ett kreditinstitut
har försatts i konkurs eller underkastats tvångslikvidation. Förtrolig
information, som inte berör tredje part engagerad i försök att rädda insti-
tutet, far då yppas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden (punkt
1).
Tystnadsplikten hindrar inte tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna
från att utbyta information i enlighet med direktiv som gäller för kredit-
institut. För sådan information gäller dock tystnadsplikt (punkt 2).
Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal för utbyte av information med
tredje länders behöriga myndigheter, om den information som överläm-
nas är föremål för sekretess i mottagarlandet minst likvärdig den som
föreskrivs i artikel 12 (punkt 3).
Tillsynsmyndigheter som far förtrolig information enligt vad som sägs
i punkterna 1 och 2 far använda informationen endast i verksamhet och
där endast för fyra ändamål. Det första ändamålet är för att kontrollera att
villkoren för att kreditinstitut skall få starta verksamhet är uppfyllda och
för att underlätta gruppbaserad eller icke gruppbaserad tillsyn över sådan
verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av likviditet, soliditet,
större engagemang och rutiner för administration, redovisning och intem
kontroll. De andra ändamålen är för att ålägga sanktioner, för att använda
informationen vid överklagande i administrativ ordning av beslut som
fattats av tillsynsmyndigheten samt för att använda informationen vid
domstolsförfarande som har inletts enligt artikel 13 eller enligt särskilda
bestämmelser i direktiv antagna med avseende på kreditinstitut (punkt 4).
Bestämmelserna i punkterna 1 och 4 hindrar inte att tillsynsmyndighe-
ter i samma medlemsstat utbyter information och inte heller att till-
synsmyndigheter i olika medlemsstater byter information i fall då infor-
mationen lämnas till vissa myndigheter, organ eller personer. De myn-
digheter som avses i detta sammanhang är sådana som ansvarar för tillsyn
54
över andra finansiella organisationer och över försäkringsbolag samt
myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader. De organ
som avses är sådana som har befattning med kreditinstituts konkurs eller
likvidation eller liknande förfaranden och de personer som avses är
sådana som ansvarar för obligatorisk revision av kreditinstituts och andra
finansiella instituts räkenskaper. Informationen till dessa myndigheter,
organ och personer far dock lämnas endast vid deras fullgörande av till-
synsuppgifter samt för utlämnande till organ för inlåningsskydd av sådan
information som de behöver för sin verksamhet. För den information som
lämnas gäller tystnadsplikt som sägs i punkt 1 (punkt 5).
Direktivet medger vidare medlemsstaterna att tillåta informationsutbyte
mellan å ena sidan tillsynsmyndigheterna och å den andra sidan myndig-
heter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med finan-
siella företags likvidation, konkurs och liknande förfaranden samt myn-
digheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för
lagstadgad revision av försäkringsföretags, kreditinstituts, värdepap-
persföretags och andra finansinstituts räkenskaper. Förutsättningar för
informationsutbyte är i detta sammanhang dock att informationen skall
användas för att utöva nyssnämnda tillsyn och att den information som
mottas i detta sammanhang omfattas av den tystnadsplikt som anges i
punkt 1 (punkt 5a).
För att stärka stabiliteten och integriteten hos det finansiella systemet
far medlemsstaterna vidare tillåta utbyte av information mellan till-
synsmyndigheterna och myndigheter eller organ som enligt lag är ansva-
riga för att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrätten. Förutsätt-
ningar för informationsutbyte, utöver de som angetts om tillsynsändamål
och tystnadsplikt under punkt 5 a och som även gäller här, är att informa-
tionen, när den härrör från en annan medlemsstat, inte får vidarebefordras
utan uttryckligt tillstånd från de tillsynsmyndigheter som har lämnat ut
den, och då endast för de ändamål för vilket dessa myndigheter givit sitt
tillstånd. Under vissa närmare angivna omständigheter kan nämnda myn-
digheter och organ ta hjälp av personer som genom sin särskilda kompe-
tens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga
förvaltningen (punkt 5b).
Direktivet medger även att tillsynsmyndigheterna lämnar ut informa-
tion till centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i deras
egenskap av monetära myndigheter och i förekommande fall till andra
myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem för att
dessa skall kunna fullgöra sina uppgifter. Inte heller utgör bestämmel-
serna hinder för dessa myndigheter eller organ att till tillsynsmyndighe-
terna vidarebefordra sådan information som är nödvändig för att uppfylla
de syften som framgår av punkt 4. För sådan information som avses i det
här sammanhanget gäller tystnadsplikt i enlighet med punkt 1 (punkt 6).
Oavsett vad som föreskrivs i punkterna 1 och 4 far medlemsstaterna
med stöd av bestämmelser i lag eller annan författning tillåta att viss
information lämnas ut såväl till andra organ för den centrala regerings-
makten med ansvar för lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finan-
siella institut, investeringstjänster och försäkringsbolag som till personer
som företräder sådana organ. Sådant utlämnande får bara ske då det är
nödvändigt för att utöva offentlig tillsyn. Sådan information som erhållits
Prop. 1999/2000:94
55
med stöd av punkterna 2 och 5 eller vid inspektion på platsen i enlighet
med artikel 15.1 och 15.2 i andra banksamordningsdirektivet får dock
aldrig röjas utan samtycke från de tillsynsmyndigheter som lämnat ut
informationen eller av tillsynsmyndigheter i den medlemsstat där inspek-
tionen verkställts (punkt 7).
Slutligen far tillsynsmyndigheterna även vidarebefordra information
enligt punkterna 1-4 till clearingorganisation eller annat liknande organ
som är erkänt i nationell lagstiftning for att tillhandahålla clearing- eller
avvecklingstjänster åt någon av marknaderna i medlemsstaten. Sådant
vidarebefordrande far endast ske om tillsynsmyndigheterna anser att detta
är nödvändigt för att säkerställa att dessa organ fungerar vid försummel-
ser eller möjliga försummelser från en marknadsaktörs sida. Informatio-
nen är underkastad tystnadsplikt i enlighet med punkt 1. Information som
erhållits med stöd av punkt 2 far dock inte yppas utan uttryckligt medgi-
vande av de tillsynsmyndigheter som lämnat informationen (punkt 8).
Genom artikel 1 i direktivet om utvidgad matris utsträcks möjligheten för
medlemsstaterna att ingå avtal om informationsutbyte med tredje land.
Medlemsstaterna far således ingå samarbetsavtal om utbyte av informa-
tion inte endast med tillsynsmyndigheter i tredje land utan även med
myndigheter eller organ i tredje land enligt definitionen i punkt 5 och
punkt 5 a. Informationsutbytet får ske endast om den lämnade informatio-
nen är föremål för garantier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga
dem som avses i artikel 12 och endast för att nämnda myndigheter eller
organ skall kunna utföra sin tillsynsuppgift. Om informationen ursprung-
ligen kommer från en annan medlemsstat far den inte lämnas vidare utan
uttryckligt medgivande från de behöriga myndigheter som har lämnat
den, och i så fall, endast i syfte som avsågs när dessa myndigheter gav sitt
medgivande.
Prop. 1999/2000:94
Regeringens förslag: Möjligheten till sekretess utvidgas för uppgifter
som Finansinspektionen får från utländsk myndighet eller utländskt
organ. Sekretess skall, om regeringen föreskriver det, gälla för uppgift
som Finansinspektionen får enligt avtal med utländsk myndighet eller
utländskt organ. Sekretess i verksamhet hos Revisorsnämnden och
tillsynsmyndighet i konkurs för uppgift som tagits emot enligt avtal
med utländsk myndighet eller organ, skall inte kunna brytas genom att
14 kap 1—3 §§ sekretesslagen tillämpas i strid med avtalet.
Förslaget i promemorian överensstämmer i huvudsak med regering-
ens förslag. I promemorian saknas dock förslag om att 14 kap. 1-3 §§
56
sekretesslagen (1980:100) inte skall kunna tillämpas i verksamhet hos
Revisorsnämnden och hos tillsynsmyndighet i konkurs i strid med avtal
med utländsk myndighet eller organ.
Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot forslaget i
promemorian. Kammarrätten i Jönköping har dock ifrågasatt om de
organ som omnämns i direktivet täcks av uttrycket utländsk myndighet i
forslaget till lagtext.
Skälen for regeringens förslag: När det gäller att bedöma om artikel
1 i direktivet om utvidgad matris medför att svensk lagstiftning behöver
ändras i något avseende är det först och främst av vikt att analysera vilka
svenska myndigheter och organ som avses med definitionen i punkterna
5 och 5a. Skäl att frångå den bedömning som tidigare gjorts, nämligen att
punkt 5 a i direktivet for svenskt vidkommande endast är tillämplig på de
kronofogdemyndigheter som av regeringen utsetts att vara tillsynsmyn-
digheter i konkurs samt på Revisorsnämnden, har inte framkommit (se
prop. 1995/96:173 s. 95 f). Punkt 5 är tillämplig på Finansinspektionen.
Däremot kan punkt 5 inte anses vara tillämplig på svenskt organ som
efter konkursförvaltare och likvidatorer tar befattning med kreditinstituts
konkurs, likvidation eller liknande förfaranden. Ett sådant organ kan inte
anses fullgöra tillsynsuppgifter i direktivets mening. Detsamma gäller
revisorer for kreditinstitut och värdepappersbolag.
Det anförda leder fram till slutsatsen att det informationsutbyte som
kan behöva skyddas är det mellan, å ena sidan, Finansinspektionen,
Revisorsnämnden och tillsynsmyndighet i konkurs och, å den andra
sidan, tredje lands myndigheter och organ enligt definitionerna i punkt 5
och punkt 5a. För att Finansinspektionen, Revisorsnämnden och till-
synsmyndighet i konkurs skall kunna ingå sådana avtal krävs regeringens
bemyndigande enligt 10 kap. 3 § regeringsformen.
En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgif-
ter till en utländsk myndighet regleras i 1 kap. 3 § sekretesslagen. Uppgift
för vilken sekretess gäller får enligt bestämmelsen inte röjas for utländsk
myndighet eller mellanfolklig organisation annat än om utlämnande sker
i enlighet med särskild föreskrift därom i lag eller förordning eller om
uppgiften i motsvarande fall skulle få utlämnas till svensk myndighet och
det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart, att det är
förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska
myndigheten eller mellanfolkliga organisationen. Regeringen har tidigare
konstaterat att bestämmelsen ger Finansinspektionen möjlighet att i till-
synsarbetet lämna ut handlingar och uppgifter till behöriga utländska
myndigheter (se prop. 1992/93:89 s. 135). Regeringen anser dessutom att
bestämmelsen ger Revisorsnämnden och tillsynsmyndighet i konkurs
samma möjlighet att lämna ut handlingar och uppgifter i tillsynsarbetet
till behöriga utländska myndigheter. Sekretesslagen behöver därför inte
ändras för att dessa myndigheter skall få lämna ut uppgifter i enlighet
med direktivet om utvidgad matris.
När det gäller sekretesskyddet for de uppgifter som myndigheter eller
organ enligt definitionerna i punkt 5 och punkt 5a kan komma att lämna
till Finansinspektionen, Revisorsnämnden och tillsynsmyndighet i kon-
kurs gör regeringen följande överväganden. Information som gäller
enskildas ekonomi är regelmässigt sekretessbelagd. En i praktiken nöd-
57
Prop. 1999/2000:94
vändig förutsättning för att samarbetsavtal som behandlar utbyte av
information skall komma till stånd är att sekretessen består hos den mot-
tagande myndigheten. Finansinspektionen har med stöd av regeringens
bemyndigande slutit samarbetsavtal med flera tillsynsmyndigheter på det
finansiella området i länder utanför EU. Avtalen innehåller regelmässigt
stadganden om sekretess för uppgifter som utbyts mellan myndigheterna.
Enligt 8 kap. 5 § sekretesslagen gäller sekretess hos Finansinspektionen i
den mån regeringen föreskriver det för uppgifter som inspektionen fått på
grund av avtal med motsvarande utländsk myndighet. Föreskrifterna i
14 kap. 1-3 §§ får inte ifråga om denna sekretess tillämpas i strid med
avtalet. Den tystnadsplikt som skall gälla enligt direktivet innebär att
förtrolig information som erhållits i tjänsten inte får röjas annat än under
vissa förutsättningar. I tidigare lagstiftningsärenden (se t.ex. prop.
1995/96:173 s. 98 f) har ansetts att en motsvarighet för svenska förhål-
landen bör vara sådan information vars spridning är till skada för den
som uppgiften rör samt att den skadeprövning som skall göras enligt bl.a.
8 kap. 5 och 19 §§ samt 9 kap. 12 § syftar just till att sådan information
inte skall lämnas ut. Regeringen gör även nu samma bedömning.
I direktivet föreskrivs även att tystnadsplikten gäller för alla personer
som arbetar eller som har arbetat för nu aktuella myndigheter samt revi-
sorer och experter som är verksamma för dessa myndigheters räkning. I
nyssnämnda lagstiftningsärende gjordes bedömningen att 1 kap. 6 § sek-
retesslagen motsvarar direktivet i det avseendet. Regeringen gör samma
bedömning även nu. För att Finansinspektionen skall kunna sluta samar-
betsavtal om informationsutbyte med de myndigheter eller organ som
definieras i punkterna 5 och 5 a i direktivet om utvidgad matris krävs en
ändring i 8 kap. 5 § sekretesslagen. Regeringen föreslår att ordet
”motsvarande” utmönstras ur lagtexten för att sekretessen inte skall vara
begränsad till uppgifter som kommer från Finansinspektionens motsva-
righeter i utlandet. Som Kammarrätten i Jönköping påpekat bör lagtexten
justeras så att även uppgifter från ”utländskt organ” sekretessbeläggs.
Av 8 kap. 19 § sekretesslagen följer att sekretess gäller hos till-
synsmyndighet i konkurs för uppgift om enskilds affärs- eller driftför-
hållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om
uppgiften röjs. Sekretessen hindrar dock inte att uppgift lämnas till en-
skild enligt vad som föreskrivs i konkurslagen. Av 9 kap. 12 § andra
stycket sekretesslagen följer att sekretess gäller hos Revisorsnämnden i
ärende om godkännande eller auktorisation av revisor eller registrering
av revisionsbolag eller om upphävande av godkännande, auktorisation
eller registrering. Sekretessen gäller för uppgift om vederbörandes eko-
nomiska ställning eller om annans personliga eller ekonomiska förhållan-
den om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada eller men om
uppgiften röjs. För att samarbetsavtal skall kunna ingås krävs att den sek-
retess som kommer att gälla hos Revisorsnämnden och tillsynsmyndighet
i konkurs är likvärdig den som avses i artikel 12 i första banksam-
ordningsdirektivet. De sekretessbrytande reglerna i 14 kap. 1-3 §§ sek-
retesslagen bör därför inte få tillämpas i strid med avtal med utländsk
myndighet eller utländskt organ (jfr prop. 1990/91:42 s. 69 och 71).
Lagrådet har dock pekat på att en sådan ordning kan komma att med-
föra problem vid överklagande av beslut. Lagrådet har därvid bl.a. erinrat
Prop. 1999/2000:94
58
om den ändring som gjordes år 1988 i 9 kap. 3 § sekretesslagen och som
innebar att skattesekretessen skärptes på samma sätt som nu föreslås.
Lagrådet har anfört bl.a. följande. Effekten av regleringen är bl.a. att
information som en skattemyndighet erhåller från en utländsk skattemyn-
dighet kan användas i taxeringsförfarandet hos den svenska myndigheten
men inte t.ex. i ett skattebrottmål som tar sikte på samma taxering, och
denna effekt torde ha varit avsedd. Informationen kan emellertid inte
heller användas i en förvaltningsdomstolsprocess efter överklagande. För
att det skall kunna ske fordras att förbehåll därom görs i avtalet med den
utländska myndigheten. Ett i förarbetena anfört alternativ är att vända sig
till den utländska myndigheten och försöka fa tillstånd till att lämna upp-
gifterna vidare (se prop. 1987/88:41 s. 20). Lagrådet har vidare anfört att
det framstår som sannolikt att beslut som stöds på sådan utländsk infor-
mation som avses med de nu föreslagna bestämmelserna kan bli överkla-
gade och att det, på samma sätt som i de övriga hänseenden där denna
skärpta sekretess införts, synes angeläget att den myndighet som ingår
avtalet om informationsmottagandet beaktar behovet av att kunna föra
informationen vidare vid överklagande av myndighetens beslut i den
ordning som gäller därom.
Som Lagrådet påpekat kan beslut som stöds på sådan utländsk infor-
mation som avses med de nu föreslagna bestämmelserna komma att
överklagas. Revisorsnämndens beslut kan t.ex. i enlighet med 26 § lagen
(1995:528) om revisorer komma att överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Regeringen anser, i likhet med Lagrådet, att det är angeläget att
en myndighet som ingår avtal om mottagande av information beaktar
behovet av att kunna vidarebefordra informationen vid överklagande av
myndighetens beslut. Detta bör kunna ske genom att ett förbehåll som
inbegriper detta tas in i avtalet.
Prop. 1999/2000:94
59
Flertalet av lagförslagen föranleds av tre direktiv på kapitaltäckningsom-
rådet. Enligt likalydande bestämmelser i direktiven skall medlemsstaterna
ha genomfört direktiven senast två år efter ikraftträdandet. CAD II och
hypoteksdirektivet trädde i kraft när de offentliggjordes i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning den 21 juli 1998. De skall alltså vara
genomförda senast den 21 juli 2000. Direktivet om utvidgad matris
trädde i kraft tjugo dagar efter att det offentliggjordes i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning den 21 juli 1998. Direktivet skall alltså
vara genomfört senast den 10 augusti 2000.
De föreslagna reglerna bör träda i kraft den 1 juli 2000.
Enligt direktiven finns det i vissa fall möjlighet att övergångsvis
tillämpa andra regler (se avsnitt 4.2). Det bör överlämnas till regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen att avgöra i
vad mån övergångsregler behövs.
60
Prop. 1999/2000:94
De föreslagna ändringarna innebär i vissa fall att kapitalkraven utvidgas
och i andra fall att kraven mildras. Instituten blir skyldiga att kapitaltäcka
vissa risker som inte tidigare omfattats av uttryckliga kapitalkrav. Detta
gäller bl.a. positioner i råvaror och i råvaruderivat. Samtidigt innebär
några av förslagen att kapitalkraven för vissa slag av tillgångar och posi-
tioner kan minska. Detta gäller t.ex. positioner i värdepapper utgivna vid
värdepapperisering. Beroende på verksamheten i det enskilda fallet kan
alltså kapitalkravet komma att skärpas eller lindras. Sammantaget torde
förslagen inte innebära några kostnader eller i vart fall endast försumbara
sådana för företagssektorn.
Förslagen innebär att Finansinspektionen kommer att belastas med
visst föreskriftsarbete. Detta är dock av temporärt slag och kräver inte
ytterligare anslag. Slopandet av kravet på Finansinspektionens medgi-
vande för att räkna in eviga förlagslån i kapitalbasen innebär en resurs-
besparing. Den besparingen uppvägs dock av något högre kostnader för
den löpande tillsynen. Förslaget bedöms sammantaget inte innebära
ökade kostnader för inspektionen.
61
Prop. 1999/2000:94
8 kap. 5 §
Paragrafen reglerar sekretess i statliga myndigheters verksamhet på det
finansiella området. Enligt fjärde stycket andra meningen gäller absolut
sekretess hos Finansinspektionen, i den mån regeringen föreskriver det,
om inspektionen från motsvarande utländsk myndighet erhållit uppgifter
enligt annat avtal än sådant av riksdagen godkänt avtal som ingåtts med
främmande stat eller mellanfolklig organisation. Den föreslagna änd-
ringen medför att området för sekretess utsträcks till att inte endast om-
fatta uppgifter från motsvarande utländsk myndighet utan även från andra
utländska myndigheter och organ med vilka Finansinspektionen ingått
avtal.
Bestämmelsen har även behandlats i avsnitt 10.
8 kap. 19 §
Paragrafen reglerar sekretess hos tillsynsmyndighet i konkurs. En förut-
sättning för att en tillsynsmyndighet i konkurs skall kunna ingå ett sam-
arbetsavtal om informationsutbyte enligt det s.k. första banksamord-
ningsdirektivet är att den sekretess som kommer att gälla hos till-
synsmyndigheten i konkurs är likvärdig med den som föreskrivs i direk-
tivets artikel 12. Den föreslagna ändringen medför att de sekretessbry-
tande reglerna i 14 kap. 1-3 §§ sekretesslagen inte får tillämpas i strid
med avtal med utländsk myndighet eller utländskt organ.
Bestämmelsen har även behandlats i avsnitt 10.
9 kap. 12 §
Andra stycket tar sikte på Revisorsnämndens verksamhet. En förutsätt-
ning för att Revisorsnämnden skall kunna ingå ett samarbetsavtal om
informationsutbyte enligt det s.k. första banksamordningsdirektivet är att
den sekretess som kommer att gälla i Revisorsnämndens verksamhet är
likvärdig den som gäller enligt artikel 12 i direktivet. Den föreslagna
ändringen medför att föreskrifterna i 14 kap. 1-3 §§ sekretesslagen inte
får tillämpas i strid med avtal med utländsk myndighet eller utländskt
organ.
Bestämmelsen har även behandlats i avsnitt 10.
62
2 kap. 6 §
Tredje stycket har ändrats så att eviga förlagslån far räknas in i kapitalba-
sen som supplementärt kapital.
Bestämmelsen om att tidsbegränsade förlagslån endast får räknas in i
kapitalbasen upp till ett belopp motsvarande 50 procent av primärt kapital
har tagits bort. Detsamma gäller bestämmelsen om att förlagslån med en
kvarvarande löptid som understiger fem år far tas upp till ett belopp som
motsvarar högst 20 procent av det nominella värdet för varje helt år som
återstår till förfallodagen. Förslaget medför att sådana bestämmelser i
stället kommer att tas in i föreskrifter från regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansinspektionen.
Som framgår av fjärde stycket kan Finansinspektionen i ett enskilt fall
medge att andra tillskott eller reserver räknas som primärt eller supple-
mentärt kapital.
I 2 kap. 8 § finns bestämmelser om att förlagslån med en ursprunglig
löptid på minst två år får räknas in i kapitalbasen för att täcka marknads-
och kostnadsrisker. Ett bemyndigande för regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansinspektionen att meddela föreskrifter om
vilka poster som får räknas till kapitalbasen enligt nämnda paragraf och
omfattningen av dessa finns i 8 kap. 1 § 2.
Bestämmelsen har även behandlats i avsnitt 8.
3 kap. 1 §
Ändringar föreslås i paragrafens första stycke.
En i sak ny punkt A. 6 har lagts till. I punkten föreskrivs att åtaganden
som inte är mer riskfyllda än de som anges i punkterna 1-5 och som
uppfyller de krav regeringen föreskriver skall åsättas riskvikten
0 procent.
Punkten A.7 har justerats så att en placering som har säkrats med en
fordran som avses i punkten A.6 skall åsättas riskvikten 0 procent.
I punkten B.l har hänvisningen till Allmänna Pensionsfonden tagits
bort. AP-fondema är en del av staten och omfattas följaktligen av punk-
ten A.2.
En i sak ny punkt B. 6 har lagts till. I punkten föreskrivs att åtaganden
som inte är mer riskfyllda än de som anges i punkterna 1-5 och som
uppfyller de krav regeringen föreskriver skall åsättas riskvikten
20 procent.
Punkten B. 7 har justerats så att en placering som har säkrats med ford-
ran som avses i punkten B.6 skall åsättas riskvikten 20 procent.
En ny punkt C. 2 har lagts till. I punkten föreskrivs att åtaganden som
inte är mer riskfyllda än de som anges i punkten 1 och som uppfyller de
krav regeringen föreskriver skall åsättas riskvikten 50 procent.
Prop. 1999/2000:94
63
Med stöd av bemyndigandena i punkterna A.6, B.6 och C.2 kan före-
skrifter meddelas om att riskvikten 0 procent, 20 procent eller 50 procent
skall tillämpas på placeringar som annars skulle ha getts en högre
riskvikt.
Bestämmelserna har även behandlats i avsnitten 5 och 6.5.2.
4 kap. 1 §
I första stycket har termen råvaror lagts till. Tillägget innebär att innehav
av fysiska råvaror skall räknas in i handelslagret under förutsättning att
övriga kriterier är uppfyllda.
Bestämmelsen har även behandlats i avsnitten 6.1 och 6.2.
4 kap. 2 §
Ändringarna i andra stycket är av motsvarande slag som ändringarna i
3 kap. 1 §.
4 kap. 6 §
Ändringarna i andra stycket är av motsvarande slag som ändringarna i
3 kap. 1 §.
4 kap. 8 §
I paragrafen har tagits in en allmänt utformad bestämmelse om att institut
skall underkastas ett kapitalkrav för valuta- och råvarurisker och att
kapitalkravet skall beräknas för sådana risker i hela verksamheten, dvs.
inte endast för positioner i handelslagret. Förslaget innebär att bestäm-
melser om kapitalkravets storlek och hur det skall beräknas kommer att
tas in i föreskrifter från regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
F inansinspektionen.
För att genomföra CAD II skall guld behandlas som en valuta vid
beräkning av kapitalkrav. Med termen råvara avses guld och andra råva-
ror. Paragrafen ger alltså stöd för föreskrifter om kapitalkrav för positio-
ner i såväl guld som andra råvaror.
5 kap. 4 §
I första stycket har en följdändring tagits in med anledning av förslaget
till ny lydelse av 3 kap. 1 §.
5 kap. 6 §
Genom paragrafen, som är ny, genomförs den möjlighet till undantag
som finns i punkten 8 i bilaga 6 till kapitalkravsdirektivet. Bestämmelsen
innebär att ett institut under vissa närmare angivna omständigheter får
överskrida de i 5 kap. 1 och 3 §§ angivna gränsvärdena för exponeringar
Prop. 1999/2000:94
64
mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning. Detta
gäller dock endast om den överskridande exponeringen uteslutande
hänför sig till handelslagret. Ett institut som överskrider gränsvärdena
skall uppfylla det särskilda kapitalkrav och de villkor i övrigt för den
överskridande exponeringen som regeringen föreskriver. Med stöd av
8 kap. 3 § kan regeringen bemyndiga Finansinspektionen att meddela
sådana föreskrifter.
Ett institut får överskrida gränsvärdena i 5 kap. 1 och 3 §§ endast efter
Finansinspektionens medgivande. Ett sådant medgivande behöver natur-
ligtvis inte utformas så att institutet före varje överskridande av gräns-
värdena måste tillfråga Finansinspektionen. Medgivandet kan alltså
utformas som en generell rätt att överskrida gränsvärdena i 5 kap. 1 och
3 §§ under förutsättning att de i föreskrifterna angivna kraven är upp-
fyllda.
Bestämmelsen har även behandlats i avsnitt 7.
6 kap. 9 §
Paragrafen anger att metoderna för beräkningen av kapitalbas och kapi-
talkrav även skall tillämpas på finansiella företagsgrupper.
I andra stycket har en hänvisning till 4 kap. 9 § lagts till. Tillägget
innebär att kapitalkravet för marknadsrisker får, efter Finansinspektio-
nens medgivande, beräknas med en egen modell.
En finansiell företagsgrupp skall beräkna ett kapitalkrav för råvaruris-
ker. Detta följer av förevarande paragrafs hänvisning till 4 kap. 8 §.
Bestämmelsen har även behandlats i avsnitt 6.6.
7 kap. 16 §
I andra stycket har det tagits in en bestämmelse om att beslut om före-
skrifter (s.k. normbeslut) som Finansinspektionen, efter regeringens
bemyndigande, fattar inte får överklagas hos länsrätt. Beslut i normgiv-
ningsärenden är normalt av sådant slag att de inte lämpar sig för dom-
stolsprövning (jfr prop. 1997/98:186 s. 87).
Bestämmelsen har även behandlats i avsnitt 9.
8 kap. 1 §
Paragrafen, som har tagits in i ett nytt kapitel, motsvarar i huvudsak tidi-
gare 7 kap. 17 §. Bemyndigandet i punkten 1 har förtydligats så att det
klart framgår att föreskrifter kan meddelas om villkor för att räkna in
poster i kapitalbasen och räkna av poster från densamma enligt 2 kap. 6 §
respektive 7 §, omfattningen av dessa poster samt hur kapitalbasen i
övrigt skall beräknas enligt samma paragrafer.
I punkten 2 har en redaktionell ändring tagits in.
Punkten 5 har justerats med hänsyn till det föreslagna bemyndigandet i
4 kap. 8 §.
Prop. 1999/2000:94
65
3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 94
8 kap. 2 §
Prop. 1999/2000:94
Paragrafen, som har tagits in i ett nytt kapitel, motsvarar helt tidigare
7 kap. 18 § första stycket.
8 kap. 3 §
Paragrafen, som har tagits in i ett nytt kapitel, motsvarar närmast tidigare
7 kap. 18 § andra stycket.
I kapitaltäckningslagen anges i flera bestämmelser att regeringen får
fatta vissa beslut eller meddela vissa föreskrifter. I paragrafen har med
beaktande av Lagrådets synpunkter, tagits in en uttömmande uppräkning
av när regeringen får bemyndiga Finansinspektionen att fatta sådana
beslut eller meddela sådana föreskrifter. I paragrafen hänvisa till samtliga
bemyndiganden för regeringen utom 7 kap. 14 §; där det föreskrivs att
institut som står under tillsyn enligt lagen skall bekosta Finansinspektio-
nens verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
66
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 1
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 98/31/EG
av den 22 juni 1998
om ändring av rådets direktiv 93/6/EEG om kapitaikrav för värdepappersföretag och
kreditinstitut
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS
RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europe-
iska gemenskapen, särskilt törsta och tredje meningen i
artikel 57.2 i detta.
i ökande grad gemenskapen och hotar terminshan-
delns anseende och integritet. Det är därför önsk-
värt art kommissionen överväger art definiera
lämpliga ramar för allsyn för att förhindra dessa
bedrägliga förfaranden i framnden.
med beaktande av kommissionens förslag!1).
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande l1).
med beaktande av Europeiska monetära institutets ytt-
rande (’),
(2) Rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om
kapitalkrav för värdepappersföretag och kredinn-
sntut (‘) lägger fast en standardiserad metod for
beräkning av kapitalkrav för marknadsrisker som
värdepappersföretag och kreditinstitut utsarter sig
för. Instituten har utvecklat sina egna riskhante-
ringssystem (egna modeller), som är avsedda art
mer precist än den standardiserade metoden mära
den marknadsrisk som värdepappersföretag och
kreditinstitut utsätter sig för. Användandet av mer
precisa metoder för riskmätning bör uppmuntras.
i enlighet med förfarandet som avses i artikel 189b i
fördraget (*), och
av följande skäl:
(1) De risker som är förbundna med handel med
råvaror och råvaruderivat är för närvarande före-
mål för rådets direktiv 89/647/EEG av den 18 de-
cember 1989 om kapitaltäckningsgrad för kredirin-
stitut.l’). De marknadsrisker som är förbundna
med dessa posmoner fångas dock inte upp på ett
korrekt sätt av direktiv 89/647/EEG. Det är nöd-
vändigt att utvidga, begreppet "handelslager" nll
positioner i råvaror eller råvaruderivat vilka hålls
för omsätnungsändamål och ät föremål för huvud-
sakligen marknadsrisker. Insntut måste följa det
här direktivet vad gäller täckning av råvarurisk i
hela deras affärsverksamhet. Allvarliga bedrägerier
som begås av vissa handlare i råvaruterminer oroar
(3) Användandet av sådana egna modeller för att
beräkna kapitalkrav kräver rigorösa interna kon-
trollmekanismer och bör vara föremål for erkän-
nande och allsyn av behörtga myndigheter. Den
kontinuerliga allförlitligheten av resultaten som
följer av beräkningar enligt den egna modellen bör
bekräftas av en förfarande med kontroiltester.
(>) EGT C 240, 6.8.1997, ,.24 och EGT C 118. 17.4.1998, s.
16.
(!) EGT C 19, 2t.1.1998. ,.9.
I1) Yttrande avgivet den 7 oktober 1997.
I1) Europaparlamentets yttrande av den 18 december 1997
(EGT C 14, 19.1.19981, rådets gemensamma ståndpunkt av
den 9 mars 1998 (EGT C US. 30.4.1998. ,. 7) och
Europaparlamentra beslut av den 30 apnl 1998 (EGT C
152. 18.5.1998), rådets beslut av den 19 mai 1998.
(J) EGT L 386. 30.12.1989. s. 14. Direktivet renast andrar
genom Europaparlamentets och rådets direknv 98/32/EG (so
tidan 26 i detta nummer av EGT).
(4) När så är lämpligt får behöriga myndigheter tillåta
att marginalsäkerhetskraven för terminer och
optioner som omsätts på börs och under ett över-
gångsskede för clearade OTC-derivat av samma
slag, används i stallet för det kapitalkrav som
beräknas för sådana instrument i enlighet med
detta direktiv, under förutsättning art detta inte
leder nll ett kapitalkrav som ar lägre än det
kapitalkrav som beräknas enligt de andra metoder
som föreskrivs i detta direktiv. Vid tillämpningen
av denna princip krävs det inte att överensstäm-
melsen mellan sådana marginalsakerhetskrav och
(‘) EGT L 141, It.6.1993, c l. Direknvet andrar genom Euro-
paparlemenrers och rådets direknv 98/33/EG (re sidan 29 i
detta nummer av EGT).
67
Europeiska gemenskapernas officiella ndning
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 1
21.7.98
de kapitalkxav som beräknas enligt de andra meto-
der som föreskriva i detta direknv kontinuerligt
miste kontrollens av de institut som nllämpar
denna princip.
I. Artikel 2 skall ändras på följande sate
(5) De regier som antagits i ett vidare internationellt
sammanhang kan, i syfte att uppmuntra mer sofis-
tikerade nskhantenngsmetoder baserade på egna
modeller, ge lägre kapitalkrav för kreditinstitut
från tredje land. Dessa kreditinstitut konkurrerar
med värdepappersföretag och kredinnsntut som
har sitt säte i medlemsstaterna. För värdepappen-
företag och kreditinstitut som har sitt säte i med-
lemsstaterna kan endast en ändnng av direktiv
93/6/EEG ge liknande incitament nä utveckling
och användande av egna modeller.
(6) Vid beräkningen av kapitalkrav för marknadsrisk
bör posinoner i guld och guldderivat behandlas på
ert liknande satt som posinoner t utländsk valuta.
(7) Utfärdande av opnonterade skuldinstrument bör
inte automatiskt diskvalificera utfärdarens eget
kapital från att inkluderas i en portfölj som uppfyl-
ler kraven för 2 % specifik nskvikming enligt
bilaga I. punkt 33 i direktiv 93/6/EEG.
(8) Det här direknvet är i överensstämmelse med det
arbete som utförts av ert internanonellt forum av
banknllsynsmyndigheter angående tillsyn av mark-
nadsrisk och posinoner i råvaror och råvaruden-
var.
(9> Det är nödvändigt att under en övergångsperiod ha
en kapitalkravsregim på frivillig basis för ds värde-
pappenforetag och kredinnsntut som bedriver
betydande råvaruhandel, som har en diversifierad
råvaruportföli och som ännu inte kan använda
modeller för atr beräkna kapitalkraven för täck-
ning av råvaruruken för atr säkerställa en harmo-
nisk tillämpning av det här direknvet.
(10) Antagande av det här direktiver är der lämpligaste
sätter atr nå de eftersträvade målen och går mte
utöver vad som kravs för detta syfte.
a) Punkt 6 a och punkt 6 b inledningsfrasen och
leden i och ii skall ersattas med följande:
'a) Det egna innehavet av finansiella instrument,
råvaror och råvaruderivat som innehas för
försäljning eller har anskaffats av institutet i
avsikt att på kort sikt dra nytta av faktiska
eller förväntade skillnader mellan inköps- och
försäljningspriserna eller andra förändringar
av priser eller räntesatser samt innehav av
finansiella instrument, råvaror och råvarude-
nvat som härrör från föredllng av avstamda
huvudfordringar eller innehav som har
anskaffats för att skydda andra delar av
innehållet i handelslagret.
b) Exponeringar nll följd av ej avslutade atfärer,
ej fullgjorda leveranser och denvannstrument
vilka handlas på OTCmarknaden som avses
i punkterna 1-3 och 5 i bilaga U, expone-
ringar nll följd av repor och värdepappers-
och råvarubaserade lån som baseras på vär-
depapper eller råvaror vilka ingår i handels-
lagret som definierats under a och som avses
i bilaga U. punkt 4, sådana exponeringar som
avser omvända repor och värdepappers- och
råvarubaserade lån som beskrivs i samma
punkt, under förutsättning att de behöriga
myndigheterna godkänner detta, om exponer-
ingarna svarar annngen mot villkoren i. u, m
och v nedan eller mot vilikören iv och v
nedan:
i) Exponeringarna marknadsvärderas dagli-
gen i enlighet med de förfaranden som
fastställs i bilaga Q.
ii) Lånesäkerheten usreras för art beakta
väsentliga förändringar i värdet av be-
rörda värdepapper eller råvaror som ingår
i ifrågavarande avtal eller affär i enlighet
med en regel som kan godtas av de behö-
riga myndigheterna."
b) Punkterna 15 och 16 skall ersattas med följande:
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikti 1
Direktiv 93/6/EEG ändras på följande sätta
"15. Köpopriom värdepapper som ger innehava-
ren rätt art nll och med dagen för köpoptio-
nens utgång köpa det underliggande nll fast-
ställt pris. Åtagandet kan intnas genom
leverans av det underliggande eller av mot-
svarande kontantbelopp.
68
21.7.9g
nvn
Europeuka gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 1
L 204/lo-
lS. ugrrrincniierrng: position dar lager har sålts
på termin och finansienngskostnaden ar låst
nll avslutsdatum."
c) Punkt 17 fönta stycket skall enåttas med föl-
jande:
”17. repa och omvand repa: avtal enligt vilket ett
institut eller dess motpart överför värdepap-
per eller råvaror eller garanterade ramgheter
avseende aganderatt nll värdepapper eller
råvaror om garantin har utfärdats av en
erkänd börs som innehar rätten nll värde-
papperen eller råvarorna och avtalet inte ger
insntuter möilighet att överföra eller pant-
sätta ett enskilt värdepapper eller en enskild
råvara nll mer än en motpart vid vare
tidpunkt, och som har förpliktat sig att
återköpa dem (eller värdepapper eller råva-
ror av mocsvarande slag) till ert fastställt
pns och vid en ndpunkt i framnden som är
fastställd eller skall fastställas av den som
överför instrumentet; avtalet är en repa för
det institut som säljer värdepapperen eller
råvarorna och en omvänd repa för der
institut som köper dem."
d) Punkt 18 skall ersättas med följande:
"18. i/drdipappen- eller rdvaruldrt lifit där ett
insntur eller dess motpart överför värdepap-
per eller råvaror mot lämplig säkerhet under
förutsättning att låntagaren åtar sig att åter-
lämna likvärdiga värdepapper eller råvaror
vid någon framtida ndpunkt eller vid
infordran från den som gör överföringen.
Affären är utlåning åv värdepappet eller
råvaror för det institut som överför värde-
papperen och inlåning av värdepapper eller
råvaror för det insntur nll vilka de över-
förs.
2. .Artikel 4.1 första stycket leden i och u skall ersattas
med följande
"i) För verksamhet som hänför sig nll handelslagret.
de kapiralkrav som beräknas i enlighet med bila-
gorna I, II och VI och nilämpliga delar av bilaga
VUL
ii) För all övrig verksamhet, de kapitaikrav som
beräknas i enlighet med bilagorna III och VII och
nllämpiiga delar av bilaga VUI."
3. Artikel 5.2 skall ersättas med följande:
"2. Utan hinder av innehållet i punkt l skall de
insnrut som beräknar kapitaikraven för den verksam-
het som hänför sig nll handelslagret i enlighet med
bilagorna 1 och H och nilämpliga delar av btlaga VIII
övervaka och kontrollera sina stora exponeringar i
enlighet med direktiv 92/121/EEG med de föränd-
ringar som faststalls i bilaga VI nll det har direkti-
vet."
4. Artikel 7.10 och den inledande meningen i artikel
7.11 skall ersättas med följande:
"10. Om de möjligheter nll avstående som anges i
punkterna 7 och 9 inte tas i anspråk, tär de behöriga
myndigheterna vid beräkning av de kapitalkrav som
anges i bilaga I och VUI och de exponeringar gent-
emot kunder som anges i bilaga VT på gruppnivå
medge att innehav i handelslagret för ett institut
avräknas mot innehav r handelslagret for ett annat
institut i enlighet med de reglet som anges i bilagorna
I, VT och vin.
Dessutom får de medge att valutapositioner i ert
insntut avräknas mot valutaposinoner i ert annat
insntut i enlighet med de regler som anges i bilaga III
och/eller bilaga VUI. De får också niiåta att ravarupo-
si tioner t ett institut avraknas mot råvarupositioner i
ett annat insntut i enlighet med reglerna i bilaga VII
och/eller btlaga VUI.
II. De behöriga myndigheterna får också medge
avrakning i handelslagret och valutarespeknve ravaru-
posinonema i foretag belägna i tredje land under
förutsättning att följande villkor samndigt ar upp-
fyllda:"
5. .Artikel 8.5 skall ersättas med följande:
Inlåning av värdepapper eller råvaror skali
anses vara en atfär mellan personer som
yrkesmässigt handlar med värdepapper om
motparten är föremål för samordnad över-
vakning av sundheten på gemenskapsnivå
eller är ett kredinnsntut i zon A såsom det
definierao i direknv 89/647/EEG eller är ett
erkänt värdepappersföretag i tredje land
eller om avtalet har slutits med en erkänd
cleanngorganisanoa eller en erkänd bön."
"5. De behönga myndigheterna skall förplikta insti-
tuten att omedelbart rapportera varje gång en mot-
part vid repor och omvända tepor eller attarer som
rör utlåning och lån av värdepapper och råvaror mte
uppfyller sina förpliktelser, kommissionen skall nll
rådet göra anmälan om sådana fäll och deras mver-
kan på sådana avtal och transaknoner enligt detta
direktiv inom tre år efter den dag som avses i artikel
12. En sådan anmalan skall också besknva pa vilket
sätt instituten uppfyller de av kraven i arnkei 2.6 b
69
L 204/16 Hv~r
Europeiska gemenskapernas offiaeda adning’
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 1
21.7.98
i-» som ii tillämpliga, på dem, särskilt krav t. Des-
sutom skall kommissionen lämna närmare upplys-
ningar om förändringar i den relanva volymen av
institutens traditionella udåning och deras udåning
genom omvända repor och affärer med värdepappers-
eller råvarulån. Om kommissionen på grundval av
denna anmälan och övriga upplysningar finner an
ytterligare säkerhetsåtgärder behövs för an förhindra
missbruk så skall den lägga fram lämpliga förslag."
Medlemsstaterna skali informera kommissionen om
hur de använder denna arukeL’
7. Bilagorna L, Q, Hl och V skall ändras och bilagorna
VU och VUI skall läggas tid enligt bilagan ull detta
direknv.
Artikel 2
6. Följande artikel skall införas:
"Artikei 11a
Tid och med den 31 december 2006 får medlemssta-
terna bemyndiga sina insntut an använda de minimi-
faktorer som anges i tabellen nedan i städet för de
faktorer som anges i punkterna 13. 14, 17 och 18 i
bilaga VU under förutsättning an insnturen. enligt
deras behöriga myndigheter
i) har en betydande handel med råvaror och
ii) har en diversifierad råvaruportfölj och
iii) ännu inte har möilighet an umytrja egna modeller
för an beräkna kapitalkrav för råvarurisk enligt
bilaga VUI.
1. Medlemsstaterna skad sätta i kraft de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för an följa detta direk-
tiv senast 24 månader efter ikraftträdandet. De skad
genast underrätta kommissionen om dena.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skad dessa
innehålla en hänvisning nll dena direknv eder åtföljas av
en sådan hänvisning när de offentdggörs. Närmare före-
skrifter om hur hänvisningen skad göras skad varie
medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna skad nd kommissionen överlämna
texterna nd de centrala bestämmelser i nationell lagsnft-
ning som de antar inom det område som omfattas av
detta direktiv.
Artikel 3
Detta direknv träder i kraft samma dag som det offentlig-
görs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Tab.ll
|
Ädelmetai- |
Basmetai* |
Jordbruks* |
Ovnga in* | |
|
Grundfakror |
1,0 |
u |
u |
u |
|
Överföringsfaio- |
0J |
OJ |
0,6 |
0,6 |
|
Rescfaktor (%) |
8 |
to |
12 |
15 |
Artikel 4
Detta direktiv riktar sig nd medlemsstaterna.
Utfärdat i Luxemburg den 22 juni 1998.
Pd Europaparlamentets vägnar
J. M. GIL-ROBLHS
Ordförande
Pd rddets vägnar
J.CUNNtNGHAM
Ordförande
70
21.7.98
r~sv~~i
Europeiska gemenskapernas officiella adning
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 1
L 204/17
BILAGA
l. Bilaga l skall ändras på följande san:
a) l punkt 4 skall den sista meningen utgå och följande punkt skall läggas all:
•”De behöriga myndigheterna får medge att kapitalkravet för en termin som omsätts på bönen satts
lika med den margmalsakerhet som bönen kräver om de är. helt övertygade om att denna
margmalsakerhet ger ett rtkngt mått på den ask som är förenad med terminen och att den ar minst
likvärdig med kapitalkravet för en termin som följer av en beräkning enligt den metod som anges
nedan i denna btlaga eller enligt den metod med egna modeller som besknvs i bilaga VIII. Till och
med den 31 december 2006 kan de behönga myndigheterna också medge att kapitalkravet för
OTC-derivatkontrakt av den typ som avses i detta stycke och som ar clearad av en av myndigheterna
erkänd cleanngsorgamsadon får sättas lika med den margmalsakerhet som kravs av cleanngorgani-
sacionen om de är hek övertygade om att denna margmalsakerhet ger ett nktigt mått på den risk
som är förenad med derivatkontraktet. och att det är minst likvärdigt med det kapttaikrav för
ifrågavarande kontrakt som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga
eller enligt den metod med egna modeller som besknvs i bilaga VUI.”
b) l punkt 5 skali det tredje stycket ersättas med följande:
"De behönga myndigheterna skall kräva att skyddsåtgärder vidras mot övnga asker, forutom
deltansken, som sammanhanger med opaoner. De behönga myndigheterna får medge att kravet på
säkerhet för en utfärdad, på börsen omsatt opaon sätts lika med den margmalsakerhet som börsen
kräver om de är hek övertygade att denna margmalsäkerhet ger ett nktigt mått på den risk som är
förenad med optionen och att den år minst likvärdig med kapitalkravet för den opnon som följer av
en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna
modeller som besknvs. i bilaga VIH. Till och med den 31 december 2006 kan de behönga
myndigheterna också medge att kapitalkravet för en OTC-opaon, som är clearad av en av
myndigheterna erkänd cleanngsorganisaaon får sättas lika med den margmalsakerhet som kravs av
cleanngsorganisaaonen om de är hek övertygade om att denna margmalsakerhet ger ett nktigt matt
på den risk som är förenad med optionen, och att den är minst likvärdig med det kapitalkrav for en
OTC-option som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt
den metod med egna modeller som beskrivs i bilaga VIII. Dessutom får de medge att kravet tor en
köpt opnon som omsatts på börsen eller en OTC-opaon är detsammma som det som galler for det
underliggande instrumentet dock med den begränsningen att därav härrörande krav inte överstiger
optionens marknadsvärde. Kravet avseende en utfärdat OTC-option skall bestammas i forhallande
till det underliggande instrumentet."
c) Punkt 6 skall ersärtas med följande:
"6. Köpoprioner som galler skuldebrev och aktier skall behandlas på samma satt som opaoner
enligt punkt 5.”
d) I punkt 33 skall led i ersattas med följande:
"i) Aktierna får inte ha utgivits av en emittent som enbart utgivit omsatta skuldinstrument
som för allfället är föremål för 8-procentskravet i tabell l i punkt 14 eller är föremål for
ett lägre krav enbart på grund av att de ar garanterade eller på grund av att säkerhet har
ställts."
2. Bilaga (I skall ändras på följande sätt:
a) Punkt l skall ersättas med följandet
"1. Vid transaktioner i vilka räntebärande instrument, aktier och råvaror (utom repor och omvanda
repor och utlåning och lån av värdepapper eller råvaror) inte är avvecklade efter den
överenskomna leveransdagen skall ett insntut beräkna den prisskillnad det riskerar. Denna utgor
skillnaden mellan överenskommet pris för det räntebärande instrumentet, aktien eller råvaran
ifråga och dess aktuella marknadsvärde om skillnaden skulle kunna medföra en förlust for
institutet. Prisskillnaden skall multipliceras med allämplig faktor i kolumn A i tabellen i punkt 2
för att berakna kapitalkravet."
71
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 1
L 20471>_______I SV |______________Europeiska gemenskaperna» orficieila adaing 21.7.98
b) Punkr 3.1 och 3.2 skali ersattas med följande:
"3.1 Ett insntut skall vara skyldigt art reservera kapital för motpartsrisker om
i) det har erlagt betalning för värdepapper eller råvaror innan det har erhållit dem eller det
har levererat värdepapper eller råvaror innan det har erhållit betalning för dem, och
ii) vid gränsöverskridande handel en dag eller fler har förflutit efter det att betalningen eller
leveransen ägde rum.
3.2 Kapitalkravet utgör 8 % av värdet av de värdepapper, råvaror eller kontanta medel institutet
har aa fordra multiplicerat med det nskvikttai som är tillämpligt för ifrågavarande
motpart."
c) Rubriken nll pankt 4.1 och punkt 4.1 försa stycket skall ersättas med följande:
"Repor och omvända repor och udåning och lån av värdepapper eller råvaror
4.1 Vad gäller repor och utlåning av värdepapper eller råvaror som grundas på sådana värdepap-
per eller råvaror som ingår i handelslagret skall institutet beräkna skillnaden mellan marknads-
värdet för värdepapperen eller råvarorna och det belopp institutet har lånar respektive
marknadsvärdet för den erhållna säkerheten om denna skillnad är positiv. Vad galler omvanda
repor och lån av värdepapper eller råvaror skall institutet beräkna skillnaden mellan det
belopp som insututet lånat ut eller säkerhetens marknadsvärde och marknadsvärdet av de
värdepapper eller råvaror det har mottagit, om denna skillnad är positiv."
3. Bilaga Hl skali ändras på följande säte .
a) Punkt l skall ersättas med följande:
"1. Om summan av den totala nettopositionen t valua och nettoposiaonen i guld hos ett insntut
beraknade i enlighet med förfarandet nedan Översnger 2 % av dess sammanlagda kapitalbas
skall summan av dess nettoposition i valua och dess nettoposition i guld multipliceras med
8 % för att beräkna kapitaibaskravet mot valuakursnsk.
Till och med den 31 december 2004 kan de behönga myndigheterna ttllåta instituten att
berakna sina kapttalbaskrav genom att multiplicera det belopp med vilket summan av den
corala nettopositionen i valua och nettopositionen i guld överstiger 2 % av dess sammanlagda
kapitalbas med 8
b) Punkt 3.1 och 3.2 skall ersättas med följande
"3.L För det försa beraknas institutets öppna nettoposinon i vaqe valutaslag (inklusive rapportva-
lutan) och i guld. Denna position består av summan av följande (positiva eller negativa)
poster:
— Nettoposinonen avisa (dvs. alla tillgångsposter minus alla skuldposter inklusive upplupen
rana i ifrågavarande valua eller, vad galler guld, nettoposinonen avisa i guld).
— Nettoterminspositionen (dvs. alla tillgodohavanden minus alla belopp som skali betalas på
grundval av terminsaffärer med valua och guld inklusive valua- och guldterminer och
kapitalbeloppet i valutaswappar som inte inberaknas t avistaposiaonen).
— Oåterkalleliga garantier (och jämförbara instrument) som med visshet kommer att behöva
infrias och för vilken sannolikt återbetalning inte kommer att ske.
— Framtida nettointäkter och nettourgifter som ännu inte har uppstått men som ar helt
säkrade (enligt det rapporterande insututea bedömning och med förhandsgodkännande av
de behönga myndigheterna; nettointäkter och nettourgifter som ännu inte bokforts men
som redan är helt säkrade genom terminsaffärer i udändsk valua får mraknas här).
Bedömningen skall göras konsekventa
— Motsvarigheten nll nettodelat (eller delabaserat) för der samlade innehavet av opnoner i
utländsk valua och i guld.
— Marknadsvärdet av övriga opaoner (dvs. inte avser utländsk valua eller guld).
72
21.7.98
r~sv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 1
L 104/19
— Posinoner som ert insatut avsiktligt har skaffat för atr säkra sig moc kursförändringan
neganva påverkan på kapitalbasen får undantas från beräkningen av öppna nettoposmoner
i valuta. Sådana posinoner bör vara av en art som inte är avsedd att omsattas eller av
strukturell beskaffenhet och uteslutandet av dem och varje förändring av villkoren för att
utesluta dem kräver de behönga myndigheternas medgivande. Samma behandling får på
samma villkor som ovan ullämpas på ett instituts positioner som är hänförliga ull poster
som redan har dragits av vid beräkningen av kapitalbasen.
3.2 De behönga myndigheterna har fnhet atr medge ett institut rätt att använda nettodagsvardet
vtd beräkning av den oppna nettoposiaonen i vaqe valuta och i guld."
c) Punkt 4 första meningen skall ersättas med följande:
"4. För det andra omraknas korta och långa netto positioner i varje valuta förutom rapportvalutan
och den långa eller korta nettoposinonen i guld all rapportvalutan efter avistakursen."
d) Punkt 7 skall ersättas med följande:
"7. För det andra får de behönga myndigheterna till och med den 31 december 2004 medge att
instituten nllämpar en annan metod i stallet för den som beskrivits i punkterna 1—6 vid
tillämpningen av denna btlaga. Det kapitalkrav som följer av denna metod måste vara
allräckligt för att översaga 2 % av den öppna nettoposiaonen som den beraknas i punkt 4
och, på grundval av en analys av växelkursförändringar under alla rullande penoder om do
arbetsdagar under de föregående tre åren, överstiga den sannolika forlusten minst 99 % av
tiden.
Den andra metod som besknvs i denna punkt får anvandas endast på följande villkor*.
i) Beräkningsformeln och korrelationskocfficientema skall fastställas av behönga myndigheter
på grundval av deras analys av växelkursförändringar.
ii) De behöriga myndigheterna skall regelbundet se över korrelaaonskoefficientema mot
bakgrund av utvecklingen på valutamarknaderna."
4. Bilaga V skall ändras på följande satt:
a) Punkt 2 första meningen skall ersattas med följande:
"Utan hinder av punkt l får de behönga myndigheterna allåta sådana insntut som ar skyldiga att
uppfylla de krav på kapitaibas som uppställts i bilagorna 1. II, (IL, IV, VI, VII och VUI att anvanda
en annan definition när endast de kraven skall uppfyllas."
b) Punkt 4 skall ersättas med följande:
"4. De förlagslån som avses i punkt 2 c får inte överstiga- 150 % av den ursprungliga kapitaibas
som återstår för att tacka de krav som faststalls i bilagorna 1. IL III, (V, VI, VII och VIII och
får uppgå all detta högsta belopp endast under särskilda omständigheter som kan godtas av de
behönga myndigheterna."
c) Punkterna 6 och 7 skall ersättas med följande
"6. De behöriga myndigheterna får tillåta att värdepappersförerag överskrider det tak for förlags-
lån som föreskrivs i punkt 4 om de efter prövning finner detta förnuftigt och under
förutsättning att summan av sådana förlagslån och de poster som avses i punkt 5 inte
överstiger 200 % av den ursprungliga kapitaibas som återstår nål täckande av de krav som
åläggs i bilagorna I, IL III, (V, VT, VII och VUI eller 250 % av det beloppet, om
vardepappenföretagen vtd beräkning av kapitalbasen drar av post 2 d i punkt 2.
7. De behöriga myndigheterna får tillåta att det tak för förlagslån som föreskrivs i punkt 4
överskrids av ett kreditinstitut om de efter prövning bedömer detta förnuftigt och under
förutsättning att summan av sådaoa förlagslån och de poster som avses i punkt 5 inte
överstiger 250 % av den ursprungliga kapitalbas som återstår all täckande av de krav som
uppställs i bilagorna I. IL III. VI, VU och VUI."
73
L 204/20 I sv | Europeiska gemenskapernas officiella ddniny
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 1
21.7 98
S. Följande bilagor skall läggas nll:
"BILAGA VU
råvarurisk
1. Varje position i råvaror eller råvaruderivat skall uttrycka» i termer av standardiserad» måttenheter.
Avtstapnset på varje råvara skall uttryckas i rapportvalutan.
2. Positioner i guld eller guldderivac skall anses vara föremål för valutakursnsk och behandlas i
enlighet med btlaga III eller btlaga VHL, i nilämpliga delar, för art berakna marknadsrisk.
3. Såvitt avser denna btlaga får postaoner som innebar ren lagerfinaxusenng uteslutas endast vid
beräkningen av råvarurisk.
4. De ränt»- och valutakursnsker som intt omfattas av andra bestämmelser i denna btlaga skall ingå i
beräkningen av allmän nsk för omsatta räntebarand» instrument och i beräkningen av valutakurs*
risk.
5. När den korta positionen förfaller fört den långa postdoacn skall instituten också gardera sig moc
den nsk for Itkviditetsbnst som kan förekomma på vissa marknader.
6. Såvitt avser punkt 19 skall ett instituts nettopostuon i varje råvara vara lika med överskottet av ett
instituts långa (korta) posinoner i förhållande till dess korta (långa) posinoner t samma råvara och t
identiska råvarutermmer och opaoner. De behöriga myndigheterna skali medge att posinoner t
denvaanstrument behandlas som posinoner t den underliggande råvaran enligt punkterna 8—10.
7. De behönga myndigheterna kan anse följande postaoner som posiaoner i samma råvara:
— Positioner i olika underkategoner av råvaror i de fall där underkategonerna kan levereras
istället för varandra.
— Posiaoner i likartade råvaror om det klart kan fastställas att korrelaaonen i pnsrorlighet. over
en penod om minst ett år, mellan dessa år är minst 0,9.
Särskilda instrument
8. Råvarutermmer och andra terminsåtaganden an köpa eller sälja enskilda råvaror skall inordnas i
måttsystemet som nominella belopp uttryckta i den gängse måttenheten och åsätts en lopad med
hänvisning all förfallodagen. De behönga myndigheterna får medge att kapitalkravet för en termin
som omsatts på börsen sätts lika med den margmalsäkerhet som börsen kräver om de ar helt
övertygade om att denna margmalsakerhet ger ett nktigt mått på den nsk som år förenad med
terminen och att den är minst likvärdig med kapitalkravet för den termin som följer av en
beräkning enligt den metod som anges nedan t denna btlaga eller enligt den metod egna modeller
soro besknvs i btlaga VUL Till och med den 31 december 2004 får de behönga myndigheterna
också medge att kapitalkravet för ett på råvarudenvat grundat OTC-kontrakt av den typ som avses
i detta styck» och som är clearad av en av myndigheterna erkänd cleanngorganisaaon får sattas lika
med den margmalsäkerhet som krävs av cleanngorganisanonen om da år helt övertygade om att
denna margmalsäkerhet ger ett nkngt mått på den nsk som är förenad med denvatkontraktet. och
att det år minst likvärdigt med det kapitaikrav för ifrågavarande kontrakt som följer av en
beräkning enligt den metod som anges nedan i denna btlaga eller enligt den metod med egna
modeller som besknvs i bilaga VIIL
9. Råvaruswappar där transaktionens ena sida är ett fast pris och den andra är det löpande
marknadspnsec skall inordnas i löpndsmetoden som en sene posiaoner lika med värdet på
kontraktets tänkta belopp, där varje posiaon motsvarar en betalning på swappen och placeras in t
en löpodsgrupp t tabellen i punkt 13 i överensstämmelse med detta. Posiaonemx är långa
posiaoner om insututst betalar ett fast pns och erhåller rörligt pns och korta posiaoner om
institutet erhåller ett fast pns och betalar ett rörligt pris.
Råvaruswappar dar transkaaonens båda sidor är i olika råvaror placeras i relevanta kategorier i
löpndsmetoden.
74
21.7.98
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 1
I SV | Europeiska gemenskaperna» officiella tidning L 204/21
10. Optioner på råvaror eller på råvaruderivat skall behandla* som om de vore positioner vars varde
motsvarar der underliggande värdet som optionen hänför sig nll multiplicerat med dess delta vid
tillämpning av denna bilaga. De senare nämnda positionerna får nerta* mor motstående positioner t
samma slag av underliggande råvara eller råvaruderivat. Det delta som används skall vara det som
gäller för berörd bön, det som beräknats av de behönga myndigheterna eller, där inget av dessa
finns atr tillgå eller vid OTC-optioner, det som beräknats av institutet självt, under förutsättning art
de behöriga myndigheterna är övertygade om att den beräkningsmetod institutet använder är
rimlig.
De behönga myndigheterna får emellertid även föreskriva att instituten skall berakna sina delta
med metoder som anges av de behönga myndigheterna.
De behönga myndigheterna skall kräva att åtgärder vidtas för hantering av övriga rtsker, forutom
deltarisk, som sammanhänger med råvaruopnoner. De behönga myndigheterna får medge att kravet
för en utfärdad, på börsen omsatt råvaruoption sätts lika med den margmalsäkerhet som börsen
kräver, om de är helt övertygade att denna marginalsäkerhet ger ett nktigt mått på den risk som ar
förenad med optionen och att den är minst likvärdig med kapitalkravet för den opnon som följer
av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna btlaga eller enligt den metod med egna
modeller som beskrivs i bilaga VUL Till och med den 31 december 2006 får de behöriga
myndigheterna också medge att kapitalkravet för en OTC-råvaruopäon, som är clearad av en av
myndigheterna erkänd clearingorganisation får sättas lika med den margmalsäkerhet som krävs av
clearingsorganisationen om de är helt övertygade om att denna marginalsäkerhet ger ett nktigt mått
på den nsk som är förenad med optionen, och art den är minst likvärdig med det kapitalkrav för en
OTC-opaon som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller
enligt den metod med egna modeller som besknvs i bilaga VIH. Dessutom får de medge att kravet
för en köpt råvaruoption som omsätts på börsen eller en OTC-råvaruopaon är detsamma som det
som gäller för den underliggande råvaran, dock med den begränsningen att därav härrörande krav
inte överstiger opnonens marknadsvärde. Kravet avseende en utfärdad OTC-opaon skall bestäm-
mas i förhållande all den underliggande råvaran.
11. Köpoptioner baserade på råvaror skall behandlas på samma sätt som råvaruoptioner enligt punkt
10.
12. De som överför råvaror eller garanterade rättigheter avseende äganderätt till råvaror i en repa och
den som lånar ut råvaror i ett avtal om råvarulån skall ta med sådana råvaror vid beräkningen av
sitt kapitalkrav enligt denna bilaga.
a) Löp t läsmetoden
13. Institutet skall använda en särskild löptidsmetod för varje råvara i överenstämmelse med följande
tabell. Alla positioner t en viss råvara och alla posiaoner som betraktas som posiaoner i samma
råvara enligt punkt 7 ovan skali föras ail respektive löptidsband. Fysiska lager skall föras ull första
löptidsbandet
|
Löptidsband |
Spndningsfakcor |
|
(i %) | |
|
(1) |
(21 |
|
0 5 1 månad |
1.50 |
|
>15 3 månader |
1.50 |
|
>356 månader |
t.50 |
|
>6 5 12 månader |
t.50 |
|
> l S 2 åc |
1.50 |
|
>2 s J ir |
1.50 |
|
> 3 it |
t.50 |
14. Behöriga myndigheter får tillåta att posiaoner som enligt punkt 7 ovan är eller betrakta* som
positioner i samma råvara avräkna* och förs nll respektive löpadsband på nettobasis för
— positioner i kontrakt som förfaller samma dag och
75
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 1
L 204/22 I SV I Europeiska gemenskaperna» officiella ddnmff. 21.7.98
— positioner i kontrakt som förfaller inom ho dagar från varandra* om kontrakten, omsans på
marknader som har dagliga leveranstidpunkter.
15. Institutet skall därefter beräkna summan av de långa positionerna och summan av de korta
positionerna i varje löpadsband. Summan av långa (korta) posiaoner som motsvaras av korta
(långa) positioner i ett visst löptidsband utgör den avstämda positionen i den gruppen medan
återstående långa eller korta positioner utgör den icke avstämda positionen i samma band.
16. Den del av den icke avstämda långa (korta) positionen i ett visst löpadsband som motsvaras av den
icke avstämda korta (långa) positionen i ett högre löpadsband utgör den avstämda posiaonen
mellan två löpadsband. Den del av den icke avstämda långa eller icke avstämda korta posiaonen
som inte kan avstämmas på detta sätt utgör den icke avstämda posiaonen;
17. Institutets kaprtalkrav för varje råvara skall beräkna* på grundval av den relevanta löpadsmetoden
som summan av följande:
i) Summan av de avstämda långa och korta positionerna, multiplicerad med relevant grundfaktor
enligt kolumn 2 i tabellen i punkt 13 för varje löpadsband och med råvarans avistapris.
ii) Den avstämda posiaonen mellan två löpadsband för varje löpadsband dit en icke avstämd
posinon överförs, mulapiicerad med 0,6 % (överföringsfaktor) och med råvarans avistapris.
iri) Återstående icke avstämda posiaoner multiplicerade med 15 % (restfaktor) och med råvarans
avistapris.
18. Institutets totala kapitalkrav för råvarurisker skall beräknas som summan av de kapitalkrav som
beraknas för varje råvara enligt punkt 17.
b) Förenklad metod
19. Insnrutets kapitalkrav för varje råvara beräknas som summan av:
i) 15 % av nettoposiaonen, lång eller kort, multiplicerad med råvarans avistapris,
ii) 3 % av bruttoposidonen, lång samt kort, mulapiicerad med råvarans avistapris.
20. Insatutes totala kapitalkrav för varje råvarurisk skall beräknas som summan av de kapitalkrav som
beräknas för varje råvara enligt punkt 19.
BILAGA VUI
EGNA MODELLER
1. De behöriga myndigheterna får, om inte annat följer av villkoren i denna btlaga, medge art institut
vid beräkning av sina kapitalkrav för positionsnsk, vaiutakursnsk och/eller råvarurisk anvander
sina egna nskhantenngsmodeller i stället för, eller tillsammans med, de metoder som beskrivs i
bilagorna L III och VU. I varje enskilt fail krav» ett uttryckligt godkännande från den behönga
myndigheten för användning av modeller för övervakning av kapitalsituaaonen.
2. Den behöriga myndigheten skall ge sitt godkännande endast om den är övertygad om att tnsatutets
riskhantenngssystetn är sunt och genomförs med integntet och atr i synnerhet följande kvalitanva
normer uppfylls:
i) Den egna riskberakningsmodellen skall vara väl integrerad i institutets dagliga nskhantenngs-
process och utgöra grunden för fappocering orn in sd tutets riskexponering till insnrutets
högsta ledning»
ii) Institutet skall ha en enhet för nskkontroll som är fristående från de affärsdrivande
handelsenheterna och rapporterar direkt till instituten högsta ledning. Enheten skall vara
ansvarig för att utforma och genomföra institutets nskhantenngssystetn. Den skall utarbeta
och analysera dagliga rapporter om resultaten av rukberakningsmodellen och om lämpliga
åtgärder som skall vidtas avseende begränsningar, i handeln.
76
21.7.98
r~sv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 1
L 204/23
iii) Institutets styrelse och högsta ledning skall ta aktiv del i nskkontrollprocessen, och de dagliga
rapporter som utarbetas av riskkontrollenheten skall ses över på en ledningsnivå med
tillräckliga befogenheter for att kunna genomdriva minskningar såväl i de positioner som
enskilda handlare tar som i institutets totala riskexponering.
iv) Institutet skall ha tillräckligt många anställda som har kunskaper i användningen av
avancerade modeller inom områdena handel, riskkontroll, revision och affärsadmimstration
(back-officef.
v) Institutet skall ha fastställt förfaranden för övervakning och säkerställande av att en rad
skriftligt fastlagda interna riktlinjer för och kontroller av om riskberäkningssystemets
funktion i sin helhet efterlevs.
vi) Institutets modell skall ha en dokumenterad historia av rimlig noggrannhet i sina nskberak-
ningar.
vii) Institutet skall ofta genomföra ett rigoröst påfrestnmgstest och resultaten därav skall ses över
av högsta ledningen och återspeglas i de riktlinjer och limiter som den fastställer.
viii) Institutet skall, som ett led i sin regelbundna interna revision, genomfora en fristående
översyn av sitt riskberäkningssystem. Denna översyn skall inbegripa både de affärsdrivande
handelsenheternas och den fristående askkontrollenhetens verksamhet. Åtminstone en gång
om året skall institutet se över sin riskhanteringsprocess i dess helhet. Vid denna översyn skall
man beakta följande:
— Hur ändamålsenlig dokumentationen från riskhanteringssystemet och -processen är samt
rtskkontrollenhetens organisation.
— (ntegrenngen av marknadsriskberäkningen i den dagliga riskhanteringen och integriteten t
mformanonssystemet för nskhanteringen.
— Vilket förfarande institutet använder för att godkänna riskvärderingsmodeller och värde-
ringssystem som används av personalen mom handelsavdeimngar och affärsadminstra-
cionsavdelningar.
— Omfattningen av de marknadsrisker som kan iakttas genom nskberäkningsmodellen och
validenngen av betydande förändringar i riskberäknmgsprocessen.
— Graden av riktighet och fullständighet i positionsuppgifter, graden av riktighet och
lämplighet i antaganden om volatiiitet och korrelation samt riktigheten i värdering och
beräkningar av riskkänslighet.
— Vilken kontrollmetod som institutet använder för att utvärdera konsistens, aktualitet och
tillförlitlighet i informationskällor som används for egna modeller, inbegripet dessa
informationskällors oberoende.
— Vilken kontrollmetod som institutet använder för att utvärdera 'back-testing' som utförs
för att bedöma modellens riktighet.
3. Institutet skall övervaka modellens riktighet och prestanda genom att anvanda ett program för
'back-testing’. Denna kontroll skall för varje bankdag ge en jämförelse mellan det varde på risk
(value-at-nsk) som genereras av institutets modell för portföljens positioner vid dagens slut och
dagsförändringen av portföljens värde vid slutet av påföljande bankdag. De behöriga myndigheterna
skall granska institutets förmåga att företa sådan ‘back-testing’ med avseende på både faktiska och
hypotetiska förändringar i portföljens värde. Back-testing’ med avseende på hypotetiska föränd-
ringar är baserad på en jämförelse mellan portföljens värde vtd dagens slut och, under antagande
om oförändrade positioner, dess värde vid slutet av påföljande dag. De behöriga myndigheterna
skall kräva att institutet vidtar lämpliga åtgärder för att förbättra sitt 'back-testing’-program i de
fall det anses bristfälligt.
4. För att beräkna kapitalkraven för den specifika ask som finns i innehav av räntebärande instrument
och aktier i handelslagret får de behöriga myndigheterna medge att ett instituts egna modell
används, om modellen uppfyller villkoren nedan i denna bilaga och dessutom
— förklarar den historiska prisvariationen i portföljen,
— fångar upp koncentrationen i fråga om omfattning och förändring av portföljens sammansätt-
ning,
— är robust mot ogynnsamma marknadsbetingelser,
— urvärderas genom back-tesring’ i syfte att uppskatta om den specifika risken fångas upp på ett
riktigt sätt. Om de behönga myndigheterna medger aa denna 'back-tesring’ utförs på grundval
av relevanta underportföljer måste dessa väljas på en konsekvent sätt.
77
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 1
L 204/24 | SV | Europeiska gemenskaperna» officiella tidning- 21.7.98
Institut som invänder egna modeller som inte erkänns enligt punkt 4 skall åläggas ett särskilt
kapitalkrav för den specifika risken beräknad enligt bilaga L
6. Vid tillämpning av punkt 10 ii skall resultatet av institutets egna beräkningar ökas genom att
multipliceras med en faktor på minst 3.
7. Muitiplikationsfaktorn skall ökas med en piusfaktor mellan 0 och l i överensstämmelse med
följande tabell beroende på det antal överskndanden som konstaterats genom institutets back*
testing* under de närmast föregående ISO bankdagarna. De behöriga myndigheterna skall kräva att
, instituten på ett konsekvent sätt beräknar överskridanden på grundval av 'back-testing' av antingen
faktiska eller hypotetiska förändringar i portföljens värde. Ett överskridande är den en-dags*
förändring i portföljens värde som överskrider det motsvarande en*dags*värde på risk (value*
ac-risk)-mått som genererats av institutets modell. För att bestämma piusfaktom skall antalet
överskndanden bedömas åtminstone kvartalsvis.
|
Antal överskndanden |
Piusfaktor |
|
Färre än 5- |
0,00 |
|
5 |
0,40 |
|
6 |
0,50 |
|
7 |
0,65 |
|
8 |
0,75 |
|
9 |
0,85 |
|
10 eller fler |
1.00 |
De behöriga myndigheterna kan i enskilda fall och på grund av en speciell situation avstå från
kravet på att öka multiplikationsfaktorn med plusfaktorn enligt tabellen ovan om institutet på ett
tillfredsställande sätt för de behöriga myndigheterna har påvisat att en sådan ökning är omotiverad
och att modellen i grunden är sund.
Om det genom upprepade överskndanden påvisas an modellen inte är tillräckligt exakt skall de
behönga myndigherema återkalla godkännandet av modellen eller vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa an modellen snarast förbättras.
För att ge de behönga myndigheterna möjlighet atr kontinuerligt Övervaka plusfaktorns lämplighet
skall institution snarast och under alla omständigheter senast inom fem arbetsdagar underratta de
behöriga myndigheterna om alla överskndanden som konstateras med deras 'back-tesnng’-program
och som i enlighet med ovanstående tabell skulle medföra en ökning.av en plusfaktor.
8. Om institutionens modell godkänns av de behöriga myndigheterna i enlighet med punkt 4 för act
beräkna kapitalkraven för en specifik risk skall institutet öka sitt kapitalkrav som beraknas i
enlighet med punkterna 6, 7 och 10 genom ett extra kapitalkrav som antingen motsvarar
i) ~ andelen specifik risk i 'value-at-risk*-måttet som urskilts i enlighet med nkdinjema för tillsyn,
eller, enligt institutets val,
ii) ’value-at*risk’-måtten för underportföljer med positioner i räntebärande instrument och akner
som innehåller en specifik risk.
Institut som använder valmöjlighet ii måste redovisa hur dera» underportfölj är uppbyggd på
förhand och bör inte förändra den utan de behöriga myndigheternas medgivande.
9. De behöriga myndigheterna får avstå från kravet på extra kapitalkrav enligt punkt 8, om institutet
kan visa act dess modell i linje med överenskommen internationell standard på ett riktigt satt fångar
upp också risken för oförutsedda händelser och risken för fallissemang 1’event nsk and default
risk*) i fråga om innehavet av räntebärande instrument och aktier i handelslagret.
10. Alla institut skall uppfylla ett kapitalkrav som uppgår nil det som är högst av
i) föregående dags ’value-ac-risk’-värde som beräknats enligt de riktlinjer som anges i denna
bilaga, och
78
21.7.98
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 1
□ZJ Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 204/25
ii) medelvärdet av de dagliga 'value-at-risk^mårt beräknat på de närmast föregående 60 bankda-
garna multiplicerat med de faktorer som omnämns i punkt 6 justerade med den faktor som
omnämns i punkt 7.
11. Följande miniminorm skall gälla vid beräkning av riskerat värde, ’vaiue-at-risk’:
i) Åtminstone daglig beräkning av riskerat värde, 'value-at-risk*.
ii) Ett 99-procéntigt ensidigt konfidensintervall.
iii) En innehavsperiod motsvarande rio dagar.
iv) En faktisk historisk observationsperiod på minst ett år utom då enkortare observationsperiod
ar motiverad på grund av en betydande ökning i prisvolanliteten.
v) Uppdatering av dataunderlaget var tredje månad.
12. De behöriga myndigheterna skall kräva art modellen på ett korrekt sätt tar med alla väsentliga
prisrisker på optioner eller på optionsliknande positioner och att andra risker som inte tas med i
modellen täcks tillräckligt av kapitalbasen.
13. De behöriga myndigheterna skall kräva att nskberäkningsmodellen fångar upp tillräckligt antal
riskfaktorer, beroende på institutets aktivitetsnivå på respektive marknad. Åtminstone följande
bestämmelser skall följas:
i) l fråga om ränterisk skall riskberäkningssystemet innefatta en uppsättning askfaktorer som
motsvarar räntorna i varje valuta i vilken institutet har räntekänsliga positioner, vare sig dessa
är i eller utanför balansräkningen. Institutet skall basera sina avkastningskurvor på någon
vedertagen metod. När det gäller väsentlig ränteriskexponering i de viktigaste valutorna och på
de viktigaste marknaderna skall avkastnmgskurvan delas upp i minst sex löptidssegment för att
fånga upp variationer i räntornas volatilitet utmed avkastnmgskurvan. Riskberakmngssystemec
måste även fånga upp den risk som ar förkippnad med ej fullständigt korrelerade rörelser
mellan olika avkastnsingskurvor.
ii) 1 fråga om valutakursnsk skall riskberäkningssystemet omfatta riskfaktorer som hänför sig till
guld och de enskildå utländska valutorna som institutets positioner är denominerade i.
iii) För aktierisk skall riskberäkningssystemet tillämpa en särskild nskfaktor åtminstone för var
och en av de aktiemarknader där institutet har väsentliga positioner.
iv) För råvarurisk skall institutet tillämpa en särskild nskfaktor åtminstone för var och en av de
råvaror där institutet har väsentliga positioner. Riskberäkningssystemet skall dessutom fånga
upp risken i ej fullständigt korrelerade rörelser mellan likartade men ej, identiska råvaror och
även exponering för förändringar t terminspriser som uppstår till följd av bnstande överens-
stämmelse mellan löptider. Det skali också beakta marknadssärdrag, särskilt leveransdagar och
handlares mojligheter att stänga positioner.
14. De behöriga myndigheterna får tillåta institut att använda empiriska korrelationer mom rtskkatego-
rter och mellan olika riskkategorier om de är övertygade om att institutets system för att mata
korrelationer är sunt och genomförs med integritet."
79
L 204/26- | SV |.
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 2
21.7.98
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 98/32/EG
av den 22 juni 1998
om ändring, som särskilt gäller panträtt i fast egendom, av rådets direktiv 89/647/EEG oa>
kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut
EUROPAPARLAMENTET. OCH EUROPEISKA UNIONENS
RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV,
rade genom panträtt i kontorsbyggnader eller före-
tagslokaler för olika ändamål. Detta undantag
upphörde att gälla den 1 januari 1996.
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europe-
iska gemenskapen, särskilt artikel 57.2 första och tredje
meningarna i detta.
med beaktande av kommissionens förslag (l).
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande (2),
i enlighet med förfarandet i artikel 189b i fördraget (J),
3. Vid antagandet av direktiv 89/647/EEG åtog sig
kommissionen att granska dessa undantag för art,
mot bakgrund av gjorda iakttagelser och den inter-
nationella utvecklingen samt med hänsyn till beho-
vet av art undvika en snedvridning av konkurren-
sen, avgöra om det finns anledning att ändra denna
bestämmelse och, i så fall, lägga fram lämpliga
förslag. Även om resultaten av denna granskning
inte är helt avgörande visar de att det inte finns
någon större skillnad mellan de förlustral som har
noterats i de medlemsstater som omfattas av
undantager och förlusttalen i de stater som inre
omfattas av detta. Följaktligen kan detta undantag
till och med den 31 december 2006 utvidgas ull att
omfatta alla medlemsstater som så önskar.
av följande skäl:
1. Det är lämpligt att likställa värdepapper baserade
på panträtt i fast egendom med de lån som avses i
artikel 6.1 c.l och i artikel 11.4 i rådets direktiv
89/647/EEG (*), om de behöriga myndigheterna
anser art de är likvärdiga i kreditnskhänseende.
Marknaden för värdepappensering genomgår en
snabb utveckling. Det år därför önskvärt an kom-
missionen tillsammans med medlemsstaterna gran- 5.
skar ullsynsbehandlingen av ollgångsbaserade vär-
depapper och inom ett år efter antagandet av detta
direktiv lägger fram förslag i syfte att ändra befint-
lig lagstiftning så att en. lämplig nllsynsbehandling
av ollgångsbaserade värdepapper kan faststallas.
En fastighet som intecknas måste vara föremål för
stnkta bedömningskriterier och regelbundna om-
värderingar föe att beakta utvecklingen på markna-
den för företagsfastigheter. Fastighetsägaren måste
själv använda eller hyra ut fastigheten. Lån ull
fastigheter under uppförande undantas från denna
bestämmelse.
Detta direktiv är det lämpligaste sättet art uppnå
de önskade målen och det går mte utöver vad som
är nödvändigt för att uppnå målen i detta för-
drag.
2. I artikel 11.4 i direktiv 89/647/EEG föreskrivs en
undantag från artikel 6.1 c.l för fyra medlemssta-
ter under vissa förutsättningar när det galler den
vikt som skall tillämpas på allgångar som är sak-
HARIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
(l) EGTC 114, 19.4.1996,1.9.
(') EGTC 30, 30.1.l997,s.99.
(’) Europaparlamentets yttrande av den 17 september 1996
(EGT C 320, 23.10.1996, s. 26), rådets gemensamma stånd-
punkt av den 9 mars 1998 (EGTC 135, 30.4.1998, s. 1) och
Europaparlamentets beslut av den 30 apnl 1998 (EGT C
152. 18.5.1998). Rådets beslut av den 19 maj 1998.
(4) EGT L 386, 30.12.1989, s. 14. Direktivet senast ändrat
genom direktiv 96/10/EG (EGT L 85, 3.4.1996, s. 17).
Artikel 1
Direknv 89/647/EEG ändras på följande sätt:
1. Följande stycke skall läggas all i arukel 6.1 c.l:
80
21.7.98
f~SV~T
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 2
L 204/27
”'Värdepapper baserade på panträtt i fast egendom’
vilka kan likställas med de lån som avses i första
stycket i denna punkt eller i artikel 11.4, om de
behöriga myndigheterna, med beaktande av gallande
rätt i varje medlemsstat, anser att de är likvärdiga
med hänsyn till graden av kreditrisk. Utan att detta
påvetkar de typer av värdepapper som kan omfattas
av och uppfylla villkoren i detta stycke kan 'värde-
papper baserade på panträtt i fast egendom’ omfana
instrument som avses, i avsnitt 8.1 a och b i bilagen
till rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om
investenngsqänsrer inom värdepappersområdet (•).
De behöriga myndigheterna skall särskilt försäkra sig
om
i) att dessa värdepapper är fullt ut och direkt säk-
rade genom ett antal panträtter av samma typ som
de som anges i första stycket eller i artikel 11.4
och som är helt säkra när dessa värdepapper
utfärdas,
ii) att antingen investerare i värdepapper baserade på
panträtt i fast egendom direkt eller i deras ställe
en förvaltare eller befullmäktigad företrädare har
en godtagbart ptioriterad förmånsrätt i de under-
liggande pantförskrivna tillgångsposterna i pro-
portion till deras innehav av värdepapper.
(•) EGT L 141, 11.6.1993, s. 27. Direktivet senast
ändrat genom direktiv 95/26/EG (EGT L 168,
18.7.1995, s. 71.”
Fastigheten skall omvärderas minst en gång
om'året av en värderingsman. För lån som mre
överstiger 1 miljon ecu och 5 % av kreditinsti-
tutets kapitalbas skall fastigheten omvärderas
av en värderingsman minst vart tredje år.
b) 50 % av fastighetens marknadsvärde eller
60 % av panrlånevärdet beroende på vilket av
dem som är lägst, i de medlemsstater som har
infört strikta kriterier för bedömning av pant-
lånevärdet genom lagar eller andra föreskrif-
ter.
Panrlånevärdet skall definieras som fastighe-
tens värde som det har fastställts av en värde-
ringsman som gjort en försiktig bedömning av
möjligheterna av en framtida försäljning av
fastigheten genom att beakta långsiktigt håll-
bara aspekter på fastigheten, normala och
lokala marknadsvillkor, nuvarande använd-
ning och annan lämplig användning av fastig-
heten. Spekulativa faktorer skall inte ras med i
bedömningen av panrlånevärdet. Pantlånevar-
det skall dokumenteras på ett klart och tydligt
särt.
Minst vart tredje år, eller om marknaden faller
mer än 10 %, skall pantlånevärdet och särskilt
de underliggande antagandena om utveck-
lingen av den relevanta marknaden bedömas
på nytt.
2. Artikel 11.4 skall ersättas med följande:
"4: Till och med den 31 december 2006 får med-
lemsstaternas behöriga myndigheter tillåta sina kredit-
institut att tillämpa 50 % riskvikt i fråga om lån som
enligt dessa myndigheten bedömning är fullt ut säk-
rade genom panträtt i kontorsbyggnader eller före-
tagslokaler för olika ändamål belägna på de medlems-
staters territorier inom vilka 50 % riskvtkt tillåts,
under förutsättning av följande:
i) 50 % riskvikr skall tillämpas på den del av lånet
som inte översnger en gräns som beräknas enligt
antingen a eller b nedan.
1 både fall a och fall b skall 'marknadsvärde'
definieras som det pris som fastigheten skulle
kunna säljas till genom ert privaträttsligt kontrakt
mellan en villig säljare och en i förhållande till
honom oberoende köpare på värderingsdagen
under antagandet art fastigheten kan bjudas ut till
försäljning på den öppna marknaden, art mark-
nadsförhållandena medger en överlåtelse i god
ordning och att, med tanke på fastighetens beskaf-
fenhet, en normal ridsperiod kan avsattas för att
förhandla om försäljningen.
ii) 100 % tiskvikt skall tillämpas på den del av lånet
som överstiger de gränser som fastställs i i.
iii) Fastigheten måste antingen anvandas eller uthvras
av ägaren.
al 50 % av ifrågavarande fastighets marknads-
värde.
Fastighetens marknadsvärde skall beräknas av
två oberoende värderingsman som gör själv-
ständiga bedömningar vid tiden för lånets
beviljande. Lånet skall baseras på det lägre av
de både värderingarna.
Det första stycket skall inte hindra en medlemsstats
behöriga myndigheter som tillämpar en högre riskvikt
inom sin territorium att. på ovanstående villkor,
tillåta att 50 % riskvikt tillämpas på detta slag av
utlåning på de medlemsstaters territorier där 50 %
riskvikt är nllåten.
81
L 204/28 r~SV~I
Europeiska gemenskapernas officiella tidning -
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 2
21.7.98
Medlemsstaterna* behöriga, myndigheter får-tillåta
sina kreditanstirur att tillämpa 50 % riskvikt på de lån
som är utestående den 21 juli 2000 under förutsätt-
ning att villkoren i denna artikel är uppfyllda. I detta
fail skall fastigheten värderas enligt ovan, fastställda
bedömningskriterier senast den 21 juli 2003.
För lån som beviljas före den 31 december 2006 skall
50 % riskvikt tillämpas ulls lånet löper ut om kredi-
tinstitut är skyldigt att iaktta avtalsvillkoren.
Till och med den 31 december 2006 får medlemssta-
ternas behöriga myndigheter även nllåta sina kreditin-
stitut att tillämpa 50 % riskvikt på den del av lånen
som enligt dessa myndigheters bedömning är fullt ut
säkrade genom aktier i finländska bostadsbolag vars
verksamher regleras av den finländska bostadsaktie-
bolagslagen från 1991 eller motsvarande lagsnftmng
som senare kan komma att antas, under förutsättning
an villkoren i denna punkt är uppfyllda.
Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om
hur de tillämpar denna punkt."
Artikel 2
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i
lagar och andra förordningar som är nödvändiga för an
följa detta direktiv senast 24 månader efter det an dena
direktiv har trätt i kraft. De skall genast underrätta
kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de
innehålla en hänvisning till dena direktiv eller åtföljas av
en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare före-
skrifter om hur hänvisningen skall göras skall varie
medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna skall ull kommissionen överlämna
texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstift-
ning som de antar inom det område som omfanas av
dena direktiv.
Artikel 3
Detta direktiv nåder i kraft samma dag som det offentlig-
görs i Europeiska gemenskapens offiäiella tidning.
3. Artikel 11.5 skall ersänas med följande:
Artikel 4
Detta direktiv nktar sig ull medlemsstaterna.
”5. Medlemsstaterna får nllämpa 50 % riskvikt för
rransaknoner om leasing av fäst egendom som ingås
före den 31 december 2006 och gäller egendom som
skall användas för nänngsändamål i det land där
huvudkontoret finns, och då allämpliga lagar och
andra författningar all försäkrar leasegivaren full
äganderän till den uthyrda egendomen fram all dess
leasetagaren utnyttjar sin rän att köpa den. Medlems-
staterna skall underrätta kommissionen om hur de
tillämpar denna punkt."
Utfärdat i Luxemburg den 22 juni 1998.
Pd Europaparlamentets vagnar
J. M. GIL-ROBLES
Ordförande
Pd rädets vägnar
J. CUNNINGHAM
Ordförande
82
21.7.98
l~sv~|
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 3
L 204/29
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 98/33/EG
av den 22 juni 1998
om ändring av artikel 12 i rådets direktiv 77/780/EEG om rätten att starta och driva
verksamhet i kreditinstitut; artiklarna 2, 5, 6, 7 och 8 och bilagorna H och III till rådets direktiv
89/647/EEG om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut och artikel 2 och bilaga II till rådets
direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS
RÅD HAR .ANTAGIT DETTA DIREKTIV,
organ i dessa länder under förutsättning att den
lämnade informationen omfattas av lämpliga gar-
antier om tystnadsplikt.
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europe-
iska gemenskapen, särskilt artikel 57.2 första och tredje
meningen i detta.
2. Enligt rådets direktiv 89/647/EEG av den 18 de-
cember 1989 om kapitaltäckningsgrad för kreditin-
stiturl1) ges tillgångsposter och poster utanför bal-
ansräkningen olika vikttai i förhållande nll graden
av kreditrisk.
med beaktande av kommissionens förslag!1),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande (ä),
i enlighet med förfarandet i artikel 189b i fördraget!1),
och
av följande skäl:
3. Kyrkor och religiösa samfund som bildats som
juridiska personer enligt offentlig rätt och som har
lagstadgad rätt att uppbära skatt representerar en
kreditrisk likvärdig med den som gäller för region-
regenngar och lokala myndigheter. Det är därför
konsekvent att ge de behöriga myndigheterna möi-
lighet att behandla fordringar på kyrkor och reli-
giösa samfund på samma sätt som fordringar på
regionregeringar och lokala myndigheter, när dessa
kyrkor och religiösa samfund uppbär skatt. Möjlig-
heten att tillämpa ett vikttal på 0 % på fordringar
på regionregeringar och lokala myndigheter får inte
utsträckas till fordringar på kyrkor och religiösa
samfund enbart på grundval av rätten art uppbära
skatt.
t. Rådets första direktiv 77/780/EEG av den 12 de-
cember 1977 om samordning av lagar och andra
författningar om rätten att starta verksamhet i
kredinnsutut (4) medger utbyte av information mel-
lan behöriga myndigheter och vissa andra myndig-
heter eller organ i en medlemsstat eller mellan
medlemsstater. Nämnda direktiv medger också att
medlemsstaterna ingår samarbetsavtal om infor-
manonsutbyte med behöriga myndigheter i tredje
land. För att uppnå enhetlighet på detta område
bör tillstånd att ingå avtal om informationsutbyte
med tredje land utsträckas nll att inbegripa infor-
mationsutbyte med vissa andra myndigheter eller
4. Kommissionens direktiv 94/7/EG av den 15 mars
1994 om anpassning av rådets direktiv 89/647/
EEG om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut i
fråga om den tekniska defininonen av "multilate-
rala utvecklingsbanker" (6) inbegriper Europeiska
investeringsfonden i den defininonen. Denna fond
är ett nytt och unikt organ för samarbete i Europa
för art bidra till att stärka den inre marknaden,
främja den ekonomiska återhämtningen i Europa
och öka den ekonomiska och sociala sammanhåll-
ningen.
(') EGT C 208, 19.7.1996, s. 8 och EGT C 259, 26.8.1997,
s. 11.
EGT C 30. 30.1.1997, s. 13.
(J) Europaparlamentets yttrande av den 10 april 1997 (EGT
C 132, 28.4.1997, s. 234), rådets gemensamma ståndpunkt
av den 9 mars 1998 och Europaparlamentets beslut av den
30 apnl 1998 (EGT C 151 18.3.1998). Rådets beslut av den
19 ma) 1998.
(*) EGT L 322, 17.12.1977, s. 30. Direktivet senast ändrat
genom direktiv 96/13/EG (EGT L 66. 16.3.1996. s. 13).
5. Enligt artikel 6.1 d.7 i direktiv 89/647/EEG skall
ett vikttai på 100 % tillämpas för av kredinnsntut
t1) EGT L 386. 30.12.1989, i. 14. Direknvet senast andrat
genom direktiv 98/32 /EG |se s. 26 i dena nr av EGT).
l‘) EGT L 89, 6.4.1994, s. 17.
83
L 204/30 r~SV~l
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 3
21.7.98
tecknad men ej inbetald del av kapitalet i Europe-
iska investeringsfonden-
kvaliteten och nivin pi det skydd som de stallda
säkerheterna ger.
9.
6. Den andel av Europeiska investeringsfondens kapi-
tal där teckningsrätten förbehålls finansiella institut
är begränsad nll 30 %, varav 20 % inledningsvis
skall betalas in i fyra årliga inbetalningar om
vardera 5 %. De resterande 80 % skall således inte
betalas in utan står kvar som en ansvarsförbindelse
hos fondens medlemmar. Med hänsyn nll Europe-
iska rådets uttalade mål vid fondens upprättande,
nämligen att uppmuntra affärsbankernas medver-
kan, bör inte ett sådant deltagande bestraffas och
följaktligen är det lämpligare att nllämpa ett vikrtal
på 20 % på det tecknade, men ej inbetalda, kapita-
let.
7. I bilaga I till direktiv 89/647/EEG som behandlar
klassificering av poster utanför balansräkningen
klassificeras vissa poster som högnskposter och
100 % vikt tillämpas därför. I artikel 6.4 i det
direktivet fastställs det attt "När poster utanför
balansräkningen har direkt garanterats, skall pos-
terna viktas som om åcagandena gjorts för garann- H.
givarens rakning och inte för motpartens. 1 de fall
eventuella risker, som uppkommit genom åtagan-
den utanför balansräkningen, enligt de behöriga
myndigheternas bedömning har säkrats fullt ut
genom någon av de nllgångsposter som godtagits
som säkerhet i punkt 1 a.7 eller b. 11. skall 0%
eller 20 % vikt tillämpas, beroende på säkerhetens
beskaffenhet.”
8. Clearing av Over-the-counter (OTC)-derivat utförd
av cleanngorganisanoner när de fungerar som
central motpart har en stor betydelse i vissa med-
lemsstater. Det är lämpligt att erkänna fördelarna
med en sådan clearing när det gäller minskning av
kreditrisken och den relaterade systemnsken vid
tillsynsbehandling av kreditrisken. Det är nödvän-
digt aa det ställs säkerhet fullt ut för löpande och
eventuell framtida exponering som härrör från
clearade OTC-derivatkontrakr och aa risken för
aa clearingorganisanonens exponering översnger
marknadsvärdet på ställda säkerheter elimineras så
aa clearade OTC-denvat under ea övergångsskede 13.
erhåller samma nllsynsbehandling som börshand-
lade derivat. Behöriga myndigheter måste vara till-
fredsställda med nivån på de imnala säkerheterna
och marginalsäkerhetema som krävs samr med
Man bör också beakta det fall där garantin ar
säkrad genom realsäkerhet i den mening som fram-
går i artikel 6.1 c.l, när det galler poster utanför
balansrakningen i form av borgensåtaganden eller
garantiförbindelser som har karaktären av kredit-
subsntut.
Enligt artikel 6.1 a punkt 2, 4 och 7 i direknv
89/647/EEG tillämpas en nollvikt för nilgångspos-
cer som utgör fordringar på centralregeringar och
centralbanker i zon A eller som direkt garanteras
av dessa samt för tillgångar som garanteras av
säkerheter i form av värdepapper utgivna av cen-
tralregeringar eller centralbanker i zon A. Enligt
artikel 7.1 i det direktivet får medlemsstaterna, på
vissa villkor, nllämpa noilvikt för allgångar som
utgör fordringar på deras egna regionregeringar
och lokala myndigheter, liksom för fordringar på
tredje man och för poster utanför balansräkningen
för tredie mans räkning, som är garanterade av de
nämnda regionregeringarna eller lokala myndighe-
terna.
Enligt artikel 8.1 i direktiv 89/647/EEG tår med-
lemsstaterna nllämpa ea vikttai på 20 % beträf-
fande tillgångsposter för vilka det. enligt behöriga
myndigheten bedömning, finns betryggande säker-
het i form av värdepapper utgivna av regionrege-
ringar eller lokala myndigheter i zon A. Säkerheter
i fornr av värdepapper utgivna av medlemsstaternas
regionregeringar eller lokala myndigheter bör
beaaktas som garanterade av dessa, enligt vad som
angea i artikel 7.1, för aa därigenom gora det
möiligt för behöriga myndigheter aa nllämpa en
nollvikt för nllgångsposter och poster utanför ba-
lansräkningen som ar garanterade av sådana säker-
heter, atttjamt om inte annat följer av villkoren
som fasatalls i den punkten.
I bilaga U nll rådets direktiv 89/647/EEG anges hur
sådana ränte- och valutakursrelaterade poster utan-
för balansräkningen som vanligtvis kallas OTC-
derivat skall behandlas vid beräkningen av kredit-
institutens kapitalkrav.
Artiklarna 2.1 a, 2.2, 2.3 b, 2.6, arnklarna 3.1 och
3.2 och bilagan nll detta direknv är i lime med det
arbete som ea internationellt forum för nllsyn av
banker bedriver för aa få nll stånd en förfinad och
på vissa sätt striktare nllsynsbehandling a» Je
84
21.7.98
r~sv~i
Europeiska gemenskapernas officiella ridning
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 3
L 204/31
kreditrisker som är förenade med OTC-derivat,
särskilt utvidgningen av den obligatoriska kapital-
täckningen till att omfatta OTC-derivat med andra
underliggande tillgångar än ränte- och valutakurser
och möjligheten art ta i beaktande de riskreduce-
rande effekter av nertningsöverenskommelser som
godkänts av de behöriga myndigheterna vid beräk-
ning av kapitalkraven för den eventuella framtida
kreditrisk som är förenad med OTC-derivat.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel l
Artikel 12.3 i direktiv 77/780/EEG skall ersättas med
följande:
14. För intemanonellt verksamma kreditinstitut och
grupper av kreditinstitut i tlera olika tredje länder,
vilka konkurrerar med gemenskapens kreditin-
stitut, kommer de regier som antas inom större
inremanonella sammanhang att medföra en förfi-
nad tillsynsbehandling av OTC-derivat. Denna för-
fining leder till en lämpligare obligatorisk kapital-
täckning som beaktar den riskreducerande effekten
av nertningsöverenskommelser, som har godkänts
av tillsynsmyndigheterna, när det gäller eventuella
framtida kreditrisker.
"3. Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal om
utbyte av information med behöriga myndigheter i
tredje land samt med myndigheter eller organ i tredje
land enligt defininonen i punkt 5 och punkt 5a endast
om den lämnade informanonen är föremål för garan-
tier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga dem som
avses i denna arnkel. Detta utbyte av informanon får
endast göras för art de ovan nämnda myndigheterna
eller organen skall kunna utföra sin tillsynsuppgift.
Om informationen ursprungligen kommer från en
annan medlemsstat får den inte lämnas vidare utan
uttryckligt medgivande från de behöriga myndigheter
som har lämnat den, och i så fall, endast i det syfte
som avsågs när dessa myndigheter gav sitt medgi-
vande."
15. När det gäller gemenskapens kreditinstitut kan en
motsvarande förfining av dllsynsbehandlingen av
OTC-derivat, inbegripet möjligheten att beakta de
riskreducerande effekterna av nettmngsöverens-
kommelser som godkänts av nilsynsmyndigheterna,
när det gäller eventuella framtida kreditrisker,
endast uppnås genom en ändring av direktiv 89/
647/EEG.
16. För att säkerställa likvärdiga förutsättningar för de
kreditinstitut och investeringsföretag som konkur-
rerar i gemenskapen är det nödvändigt an tiilsyns-
behandlingen av deras respektive verksamheter på
området ÖTC-derivat är konsekvent, vilket endast
kan uppnås genom anpassningar av rådets direknv
93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för
vardepappersförerag och kreditinstitut (l).
Detta direktiv är det lämpligaste sätter att uppnå
de önskade målen och det går inte utöver vad som
är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
(') EGT L 141, 11.6.1993, s. I.
Artikel 2
Direktiv 89/647/EEG ändras på följande sätt:
1. Artikel 2 skall ändras på följande särt:
a) I punkt 1 skall följande strecksatser läggas nll:
”— 'erkända börser’ skall avse börser som har
erkänts av de behöriga myndigheterna och
som
i) verkar regelbundet.
ii) har regler som har utfärdats eller god-
känts av lämpliga myndigheter i börsens
hemland, i vilka villkoren för börsens
verksamhet, villkoren för tillträde till
börsen samt de villkor som ett kontrakt
måste uppfylla innan det kan omsattas
på börsen anges,
iii) har ett clearingförfarande som innebär
att kontrakt angivna i bilaga III blir
föremål för dagliga margmalsakerhets-
krav som enligt de behöriga myndighe-
ternas uppfattning ger ett lämpligt
skydd."
b) I punkt 2 skall följande stycke läggas nll:
85
L 204/32
r~sv~r
Europeiska gemenskapernas officiella ndning
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 3
21.7.98
"Behöriga myndigheter får i begreppet regionrege-
ringar och lokala myndigheter åven räkna in kyr-
kor och religiösa samfund som har bildats som
juridiska personer enligt offentlig rået, om de har
laglig rätt att uppbära skatt. 1 detta fall gäller
emellertid inte den möjlighet som anges i aru-
kel 7."
2. Den första meningen i artikel 5.3 skall ersättas med
följande:
"3. I fråga om de poster utantör balansräkningen
som avses i artikel 6.3 skall de potentiella kostna-
derna för att ersäeta ett kontrakt i händelse av
motpartens oförmåga nll prestation beräknas med
tillämpning av en av de två metoder som anges i
bilaga II.”
cer som uppfyller bestämmelserna i punkt 1 a.7
och att nsken för att dearingorgamsationens
exponering överstiger marknadsvärdet på ställda
säkerheter elimineras. Medlemsstaterna skall in-
formera kommissionen om hur de använder sig av
denna möilighet.*
c) I artikel 6.4 skall följande stycke läggas till:
” Medlemsstaterna får nllämpa ett vikttai på 50 % på
poster utanför balansräkningen som utgör borgens-
åtaganden eller garantiförbindelser med karaktären av
kreditsubstitut och som enligt behöriga myndigheters
bedömning fullt ut säkras genom panträtt i fast
egendom som uppfyller villkoren i punkt 1 c.l, under
förutsättning att garanten har en direkt tätt nll denna
säkerhet.'
3. Artikel 6 skall ändras på följande sätt:
a) I artikel 6.2 skall följande mening läggas till:
"Den andel av kapitalet i Europeiska investerings-
fonden som har tecknats men inte betalats in får
tilldelas ett vikttai på 20
4. Artikel 7 skall ändras på följande sätt:
a) 1 punkt 1 skall följande läggas nll efter orden
"myndigheterna":
"eller som enligt de behöriga myndigheternas
bedömning, på ett betryggande sätt garanteras av
säkerhet i form av värdepapper som har getts ut
av dessa regionregenngar eller lokala myndighe-
ter."
b) I punkt 2 skall följande läggas till efter orden "de
senare”:
"däri inbegripet säkerhet i fotm av värdepapper."
b) Artikel 6.3 skall ersättas med följande:
”3. De metoder som anges i bilaga II skali
tillämpas på sådana poster utanför balansrak-
ningen som är uppräknade i bilaga Hl med undan-
tag av
— kontrakt som handlas på erkända börser,
— valutakontrakt (utom kontrakt som gäller
guld) med en ursprunglig löpdd på fjorton
kalenderdagar eller mindre.
Till och med den 31 december 2006 får medlems-,
staternas behönga myndigheter från nllämpmngen
av metoderna enligt bilaga II undanta OTC-kon-
ttakt som clearats av cleanngorgamsanoner som
utgör rättslig motpart och vars deltagare alla
dagligen ställer full säkerhet för den exponering
de utsätter clearingorgamsadonen för, vilken
säkerhet täcker både löpande exponering och
eventuell framtida exponering Berörda myndighe-
ter måste vara övertygade om att den stallda
säkerheten ger samma grad av skydd som sakerhe-
5. Artikel 8.1 skall ersättas med följande text:
"l. Medlemsstaterna får, utan att det påverkar
tillämpningen av artikel 7.1, tillämpa ett vikttai på
20 % för nllgångsposter som, enligt de berörda behö-
riga myndigheternas bedömning, på ert betryggande
särt garanteras av säkerhet i form av värdepapper
som har utgivits av regionregenngar eller lokala myn-
digheter i zon A, eller genom medel som har sans in
hos andra kreditinstitut i zon A än det långivande
institutet; eller genom deposinonsbevis eller liknande
instrument som dessa kreditinstitut har givit ut."
6. Bilagorna H och UI skall ersättas i enlighet med del A
och B i bilagan nll detta direktiv.
Artikel 3
Direktiv 93/6/EEG ändras på följande sätt:
1. Artikel 2.10 skall ersättas med följande:
86
21.7.9g
l~sv~l
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 3
L 204/33
”10. Over-the-counter (OTC)-derivat: sidana poster
utanför balansräkningen på vilka, enligt det första
stycket i artikel 6.3 i direktiv 89/647/EEG, metoderna
i bilaga II nll det direktivet skall nllämpas."
Artikel 4
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser
i lagar eller andra författningar som är nödvändiga for
att följa detta direktiv senast 24 månader efter det att
detta direktiv har trätt i kraft. De skall genast underrätta
kommissionen om detta.
2. Punkt 5 i bilaga II skall ersättas med följande:
”5. För att beräkna kapitalkravet för sina OTC-
derivat skall instituten nllämpa bilaga H till
direktiv 89/647/EEG. Den rtskviktning som
skall gälla för de berörda motparterna bestäms i
enlighet med arnkel 2.9 det här direktivet.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de
innehålla en hänvisning nll detta direktiv eller åtföljas av
en sådan hänvisning när de offentliggöts. Närmare före-
skrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje
medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna skall nll kommissionen överlämna
texterna nll de centrala bestämmelser i nanonell lagstift-
ning som de antar inom det område som omfattas av
detta direknv.
Till och med den 31 december 2006 får med-
lemsstaternas behöriga myndigheter från nll-
lämpmngen av metoderna i bilaga II undanta
OTC-kontrakt som clearats av dearingorgamsa-
rioner som utgör rättslig motpart och alla delta-
gare som dagligen ställer full säkerhet för den
exponering de utsätter cleanngorganisationen
för, vilken täcker både löpande exponering och
eventuell framtida exponering. Berörda myndig-
heter måste vara övertygade om att den ställda
säkerheten ger samma grad av skydd som
säkerheter som uppfyller bestämmelserna i arti-
kel 6.1 a.7 i direktiv 89/647/EEG och att risken
för att clearingorganisanonens exponering över-
stiger marknadsvärdet på stallda säkerheter eli-
mineras. Medlemsstaterna skall infotmera kom-
missionen om hur de använder sig av denna
möilighet."
Artikel 5
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det
att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas
officiella ttdmng.
Artikel 6
Detta direktiv riktar sig nll medlemsstaterna.
Utfärdat i Luxemburg den 22 juni 1998.
|
Pä Europaparlamentets vägnar |
Pd rddets vägnar |
|
J. M. GIL-ROBLES |
J. CUNNINCHAM |
|
Ordförande |
Ordförande |
87
L 204/34
r~sv~i
Europeiska gemenskapernas officiell* tidning -
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 3
21.7.98
BILAGA
A. Bilaga H till direktiv 89/647/EEG ändras på följande säte
1. Rubriken i bilagaU skall ersättas med följande:
"BILAGA It
Behandling av poster utanför balansräkningen.’'
2. Punkt 1 skall ersättas med följande:
"1. Val av metod
För att mäta kreditriskerna r samband med de kontrakt som är uppräknade i punkterna 1 och 2
i bilaga III får kreditinsututen; under förutsättning att de behöriga myndigheterna samtycker,
välja en av de metoder som beskrivs nedan. Kreditinstitut som skali följa artikel 6.1 i direktiv
93/6/EEG skall använda metod 1 nedan. För att mäta kreditriskerna i samband med de kontrakt
som är uppräknade i punkt 3 i bilaga III skall alla kreditinstitut använda metod 1 nedan."
3. 1 punkt 2 skali tabell 1 ersättas med följande tabell:
"TABELL l (*)
|
Återstående löpod (s) |
Räntebaserade |
Kontrakt base- |
Kontrakt |
Kontrakt base- |
Kontrakt base- |
|
Ert år eller mindre |
0% |
l % |
6 % |
7% |
10 % |
|
Över ett år till och med |
0,5% |
5 % |
8 % |
7% |
12 % |
|
Över fem år |
1,5 % |
7,5% |
10 % |
8 % |
15 % |
(•) Kontrakt som inte omfanas av en av d« fem kategorier som anges i denna tabell skall behandlas som kontrakt
baserade på råvaror utom ädelxnetaller.
(”) För kontrakt där huvudstolen utbetalas i- flera omgångar, skall procenttalen multipliceras med det antal
betalningar som enligt kontraktet återstår.
(e) För kontrakt som syftar till aa eliminera utestående exponeringar som uppstår efter särskilt angivna
betalningsdagar och där villkoren återställs så an marknadsvärdet på kontraktet är noll på dessa särskilt
angivna betalningsdagar, blir den återstående löpoden lika med tiden fram all nästa återstallmngsdag. Vid
räntebascrade kontrakt som uppfyller dessa villkor och har en återstående löpod på mer än ea år. skall
procenttalen inte vara lägre än G3 %.
För att mäta den eventuella framtida exponeringen i samband med steg: b får de behönga
myndigheterna tillåta kreditinstituten- att fram ali och med den 31 december 2006 tillämpa följande
procentsatser i stället för dem som förtecknas i tabeif 1 förutsatt att insntuten utnyttjar det alternativ
som angea i arukei Ila direktiv 93/6/EEG för kontrakt enligt punkt 3b och 3 c i bilaga III:
TabcU 1 a
|
Återstående löptid |
Ädelmetaller (utom |
Basmetaller |
Jordbruksprodukter |
övngr, inkL energi- |
|
Ett år eller mindre- |
2% |
2J% |
3 % |
4 % |
|
Över ett år till och med |
5% |
4% |
5 % |
6 % |
|
över fem år |
74% |
8 %. |
9% |
10 %" |
88
21.7.98
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 3
I SV I Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 204/35
4. [ tabell 2 skall rubriken i förra raden, tredje kolumnen, ersättas med:
'Kontrakt som gäller valutakurser och guld".
5. I slutet av punkt 2 skall följande stycke införas:
"För metoderna l och 2 skall de behöriga myndigheterna säkerställa att de nominella belopp som
skall beaktas är en lämplig måttstock för den risk kontraktet medför. Om kontraktet nll exempel
tillåter en muitiplicenng av betalningsflöden, skall det nominella beloppet anpassas för att beakta
effekterna av multiplicenngen på det kontraktets riskstruktur."
6. I punkt 3 b skall följande stycke läggas nll:
"De behöriga myndigheterna får som riskreducerande nctmingsöverenskommelser som omfattar
valutakurskontrakt med en ursprunglig löptid på fjorton kalenderdagar eller mindre godkänna
utställda optioner eller liknande poster utanför balansräkningen på vilken denna bilaga inte ar
tillämplig därför att den kreditrisk de för med sig är försumbar eller obefintlig. Om det förhållandet-
art dessa kontrakt medtas i en annan netmingsöverenskommelse kan leda nll en ökning eller
minskning av kapitalkraven, beroende på deras positiva eller negativa marknadsvärde, skall de
behöriga myndigheterna ålägga sina kredirinstitut att behandla dem på ett konsekvent satt."
7. [ punkt 3 c ii skall första stycket, den inledande formuleringen och andra stycket första strecksatsen
ersattas med följande:
"ii) Andra netmingsöverenskommelser
Vid tillämpning av metod 1 får
i steg a de aktuella ersätmingskosmaderna för de kontrakt som ingår i en netmingsöverenskom-
melse beraknas med beaktande av den faktiska hypotetiska nettoersättnings kostnad som avtalet
medför; om netmingen leder nll en nettoskuld för det kreditinstitut som beraknar nettoersatt-
mngskostnaden, beräknas den aktuella ersätmmgskosmaden till ’0’,
i steg b talet för eventuell framtida exponering för kreditrisk för alla kontrakt som ingår i en
netmingsöverenskommelse reduceras i enlighet med följande ekvation:
PCE,rt » 0,4 x PCE^, > 0,6 x NCR x PCE^
där
— PCE^ » Det reducerade talet för eventuell framtida exponenng för kreditrisk för alla
kontrakt med en given motpart som ingår i en rättsligt giltig bilateral
netmingsöverenskommelse.
— PCEbnx» » Summan av talen för eventuell framtida exponering för kreditrisk för alla
kontrakt med en given motpart som ingår i en rättsligt giltig bilateral
netmingsöverenskommelse och som är beräknade genom att deras nominella
kapitalbelopp multipliceras med de procenttal som faststalls i tabell l.
— NCR a "Netto-bruttokvot": Enligt de behönga myndigheternas val antingen
i) separat beräkning: kvoten mellan nettoersätmingskosmaden för alla
kontrakt som ingår i en rättsligt giltig bilateral netmmgsöverenskom-
melse med en given motpart (täijare) och brurtoersatmingskostnaden för
alla kontrakt som ingår i en rättsligt giltig bilateral netmingsöverenskom-
melse med den motparten (namnaren), eller
ii) aggregerad beräkning: kvoten av summan av den nettoersätmingskostnad
som beräknats på bilateral grund för alla motparter med beaktande av de
kontrakt som ingår i rättsligt giltiga nertningsöverenskommelser (täijare)
och btuttoersätmingskostnader för alla kontrakt som ingår t rättsligt
giltiga netmingsöverenskommelser (nämnare).
Om en medlemsstat tillåter kreditinstituten att välja metod, skall den
valda metoden användas konsekvent.
För beräkning av den eventuella framtida exponering för kreditrisk enligt formeln ovan får
kontrakt som tar ut varandra helt och hållet och ingår i nettningsöverenskommelsen beakras
som ett enda kontrakt med ett nominellt belopp som motsvarar nettointäkterna. Kontrakt som
helt och hållet tar ut varandra är valutaterminer eller liknande kontrakt, för vilka det nominella
beloppet är lika med betalningsflödena om de förfaller på samma förfallodag och helt eller
delvis i samma valuta.
89
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 3
L 204/36 I SV I Europeiska gemenskapernas offidella ädnin» 21.7.98
Vid ailämpning av metod 2 i steg a
— får kontrakt som helt tar ut varandra och ingår i nettningsoverenskommelsen beaktas som
ett enda kontrakt med ea nominellt belopp som är lika med nettointäkterna. De nominella
beloppen multipliceras med de procenttal som anges i tabell 2.*
3. Bilaga III nll direktiv 89/647/EEG skall ersättas med följande:
"BILAGA III
TYPER AV POSTER UTANFÖR BALANSRÄKNINGEN
1. Räntebaserade kontrakt
a) Ränteswappar i en valuta.
b) Basswappar.
c) Icke standardiserade ränteterminer.
d) Standardiserade ränteterminer.
e) Köpta ranteopaoner.
0 Andra kontrakt av liknande slag.
2. Kontrakt som ror valuta eller guld
a) Valucaranteswappar (ränteswappar i mer än en valuta).
b) (eke standardiserade valutaterminer.
c) Standardiserade valutaterminer.
d) Köpta valutaopdoner.
e) Andra kontrakt av liknande slag.
f) Kontrakt avseende guld av liknande slag som de i punkterna a—e.
3. Kontrakt liknande dem i punkterna 1 a—e och 2 a—d rörande andra referensposter eller index
baserade på följande:
a) Aktier.
b> Ädelmetaller utom guld.
c) Råvaror utom ädelmetaller.
d) .Ändra kontrakt av liknande slag."
90
Sveriges riksbank, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i
Jönköping, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Riksskatteverket,
Konkurrensverket, Kammarkollegiet, Juridiska fakulteten vid Stock-
holms Universitet, Svenska Bankföreningen, Fondbolagens förening,
Finansbolagens förening, Industrins finansförening, Fristående Sparban-
kers Riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Försäkringsför-
bund, Svenska kyrkans centralstyrelse, Svenska kyrkans församlingsför-
bund, Statens bostadskreditnämnd (BKN), Statens Bostadsfinansierings-
aktiebolag (SBAB), Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund,
Svenska Fondhandlareföreningen, Allmänna pensionsfondens första-
tredje fondstyrelser, Allmänna pensionsfondens sjunde fondstyrelse,
Villaägarnas Riksförbund.
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 4
91
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 5 och 19 §§ samt 9 kap. 12 § sekre-
tesslagen (1980:100)5 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
5§6
Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i till-
ståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet,
värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet, för uppgift om
1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet
avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,
2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens
verksamhet avser.
I ärende hos statlig myndighet om innehav av
1. aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag
eller försäkringsaktiebolag,
2. andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller
3. aktier eller andelar i börs, auktoriserad marknadsplats eller clearing-
organisation
gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om
uppgiften röjs. Sekretess gäller inte för beslut av myndigheten och inte
heller för uppgift som erhållits från annan myndighet om uppgiften inte
är sekretessbelagd där.
Sekretess gäller vidare i statlig myndighets verksamhet, som består i
övervakning enligt insiderlagen (1990:1342), övervakning enligt lagen
(1991:980) om handel med finansiella instrument eller kontroll enligt
valutaväxlingslagen (1996:1006), för sådan uppgift om enskilds ekono-
miska eller personliga förhållanden, vilken på begäran har lämnats av
någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten. Rör uppgiften
den uppgiftsskyldige gäller dock sekretess endast om denne kan antas
lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretess inte motverkar syftet
med uppgiftsskyldigheten.
Sekretess gäller, i den mån riks- Sekretess gäller, i den mån riks-
dagen har godkänt avtal härom dagen har godkänt avtal härom
5 Lagen omtryckt 1992:1474.
6 Senaste lydelse 1998:264.
92
med främmande stat eller mellan-
folklig organisation, hos myndig-
het i verksamhet som avses i
fbrsta-tredje styckena for sådan
uppgift om affars- eller driftför-
hållanden och ekonomiska eller
personliga förhållanden som myn-
digheten erhållit enligt avtalet.
Samma sekretess gäller hos
Finansinspektionen, i den mån
regeringen föreskriver det, om
inspektionen från motsvarande
utländsk myndighet erhållit upp-
gifter enligt annat avtal. Före-
skrifterna i 14 kap. 1-3 §§ får inte
i fråga om denna sekretess tilläm-
pas i strid med avtalet.
Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen
enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften läm-
med främmande stat eller mellan-
folklig organisation, hos myndig-
het i verksamhet som avses i
forsta-tredje styckena för sådan
uppgift om affars- eller driftför-
hållanden och ekonomiska eller
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 5
personliga förhållanden som myn-
digheten erhållit enligt avtalet.
Samma sekretess gäller hos
Finansinspektionen, i den mån
regeringen föreskriver det, om
inspektionen från utländsk myn-
dighet eller utländskt organ erhål-
lit uppgifter enligt annat avtal.
Föreskrifterna i 14 kap. 1-3 §§ far
inte i fråga om denna sekretess
tillämpas i strid med avtalet.
nas.
Utan hinder av sekretess far uppgift enligt första stycket lämnas till en
börs om uppgiften behövs för att börsen skall kunna fullgöra sina upp-
gifter enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller an-
nan författning.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Sekretess gäller hos till-
synsmyndighet i konkurs för upp-
gift om enskilds affars- eller
driftförhållanden, om det kan antas
att den som uppgiften rör lider
skada om uppgiften röjs. Utan hin-
der av sekretessen får uppgift läm-
nas till enskild enligt vad som
föreskrivs i konkurslagen
(1987:672).
19 §
Sekretess gäller hos till-
synsmyndighet i konkurs för upp-
gift om enskilds affars- eller
driftförhållanden, om det kan antas
att den som uppgiften rör lider
skada om uppgiften röjs. Utan hin-
der av sekretessen far uppgift läm-
nas till enskild enligt vad som
föreskrivs i konkurslagen
Föreskrifterna i
14 kap. 1-3 §§ får inte i fråga om
denna sekretess tillämpas i strid
med avtal som ingåtts med
utländsk myndighet eller utländskt
organ.
(1987:672).
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
93
9 kap.
12 §7
Sekretess gäller i ärende om någons inträde i Advokatsamfundet, om
disciplinärt ingripande mot advokat eller om advokats uteslutning ur
samfundet för uppgift om hans ekonomiska ställning eller om annans
personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den som
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 5
uppgiften rör lider skada eller men <
Motsvarande sekretess gäller i
ärende om godkännande eller
auktorisation av revisor eller
registrering av revisionsbolag, om
disciplinärt ingripande mot god-
känd eller auktoriserad revisor
eller registrerat revisionsbolag
eller om upphävande av godkän-
nande, auktorisation eller registre-
ring. Sekretessen enligt detta
stycke gäller inte beslut i ärendet.
år.
gäller inte beslut i ärendet.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio
uppgiften röjs.
Motsvarande sekretess gäller i
ärende om godkännande eller
auktorisation av revisor eller
registrering av revisionsbolag, om
disciplinärt ingripande mot god-
känd eller auktoriserad revisor
eller registrerat revisionsbolag
eller om upphävande av godkän-
nande, auktorisation eller registre-
ring. Föreskrifterna i 14 kap. 1-
3 ££ fär inte i fråga om denna
sekretess tillämpas i strid med
avtal som ingåtts med utländsk
myndighet eller utländskt organ.
Sekretessen enligt detta stycke
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
7Senaste lydelse 1995:532.
94
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:2004) om kapitaltäck-
ning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag
dels att rubriken närmast före 4 kap. 8 § skall utgå,
dels att 2 kap. 6 §, 3 kap. 1 §, 4 kap. 1, 2, 6 och 8 §§, 5 kap. 4 §,
6 kap. 9 § samt 7 kap. 16 och 17 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 7 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
6§S
Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt 7 § och 5 kap. 4 § tredje stycket 2. Det primära
kapitalet skall utgöra minst hälften av kapitalbasen.
Med primärt kapital avses:
A. I bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag eget
kapital med undantag för kumulativa preferensaktier, i sparbanker
reservfonder, i medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar eget kapi-
tal med undantag för förlagsinsatser samt i Svenska skeppshypotekskas-
san kassans reservfond. Från eget kapital skall undantas uppskrivnings-
fonder.
B. I banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag kapital-
andelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond.
C. I banker och kreditmarknadsföretag kapitalandelen av det belopp
som svarar mot bankens eller företagets reserver till följd av avskrivning
på egendom som upplåtits till nyttjande.
Med supplementärt kapital avses
värdet av förlagslån och andra
skuldförbindelser med en ur-
sprunglig löptid på minst fem år
och med rätt till betalning först
efter institutets övriga borgenärer,
dock sammanlagt högst till ett be-
lopp som motsvarar hälften av det
primära kapitalet. Förlagslån och
andra skuldförbindelser vilkas
återstående löptid understiger fem
år får tas upp till ett belopp som
motsvarar högst 20 % av det no-
Med supplementärt kapital avses
värdet av skuldförbindelser som
medför rätt till betalning först efter
institutets övriga borgenärer
(förlagslån) och som har en ur-
sprunglig löptid på minst fem år.
'Senaste lydelse 2000:42.
95
minella värdet för varje helt år
som återstår till förfallodagen.
Som primärt eller supplementärt kapital far dessutom, efter medgi-
vande av Finansinspektionen, räknas värdet av förlagsinsatser samt andra
kapitaltillskott och reserver än som sägs i andra och tredje styckena.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 5
3 kap.
1§‘
Kapitalkravet för kreditrisker enligt 2 kap. 2 § bestäms i förhållande till
ett instituts tillgångar och åtaganden som inte ingår i handelslagret. Till-
gångar och åtaganden delas in i följande grupper:
A 1. Inneliggande kassa, checkar och postremissväxlar.
2. Placeringar och fordringar för vilka svenska staten, en svensk kom-
mun eller därmed jämförlig samfallighet svarar.
3. Placeringar och fordringar för vilka en utländsk stat eller central-
bank svarar, om placeringen eller fordran gäller i den utländska statens
valuta och är refinansierad i samma valuta.
4. Övriga placeringar och fordringar för vilka svarar Europeiska
gemenskaperna eller någon av de utländska stater eller centralbanker som
regeringen föreskriver.
5. Placeringar och fordringar för vilka svarar en sådan utländsk kom-
mun eller därmed jämförlig samfallighet, med befogenhet att kräva in
offentlig uppbörd, som regeringen föreskriver.
6. Placeringar, fordringar,
garantiförbindelser och andra åta-
ganden, för vilka säkerheten utgörs
av sådana placeringar eller ford-
ringar som anges i 1-5.
B 1. Placeringar och fordringar
för vilka Allmänna pensionsfon-
den, Konungariket Sveriges stads-
hypotekskassa, Sveriges allmänna
hypoteksbank, ett kreditinstitut
eller ett värdepappersbolag med
tillstånd enligt 3 kap. 4 § första
stycket 4 och 5 lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse svarar.
6. Placeringar, fordringar,
garantiförbindelser och andra
åtaganden som inte är mer risk-
fyllda än de som anges i 1—5 och
som uppfyller de krav regeringen
föreskriver.
7. Placeringar, fordringar, ga-
rantiförbindelser och andra åta-
ganden, för vilka säkerheten utgörs
av sådana placeringar eller ford-
ringar som anges i 1-6.
B 1. Placeringar och fordringar
för vilka Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, Sveriges all-
männa hypoteksbank, ett kreditin-
stitut eller ett värdepappersbolag
med tillstånd enligt 3 kap. 4 §
första stycket 4 och 5 lagen
(1991:981) om värdepappers-
rörelse svarar.
Senaste lydelse 1995:1598.
96
2. Placeringar och fordringar för vilka svarar en kommun eller därmed
jämförlig samfallighet i någon av de utländska stater som regeringen
föreskriver.
3. Placeringar och fordringar med en återstående löptid av högst ett år
för vilka ett utländskt kreditinstitut svarar.
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 5
4. Placeringar och fordringar for vilka svarar ett utländskt kreditinstitut
i någon av de utländska stater som regeringen föreskriver.
5. Placeringar och fordringar for vilka svarar någon av de internatio-
nella utvecklingsbanker som regeringen föreskriver.
6. Placeringar, fordringar,
garantiförbindelser och andra åta-
ganden, för vilka säkerheten utgörs
av sådana placeringar eller ford-
ringar som anges i 1-5.
C. Placeringar, fordringar,
garantiförbindelser och andra åta-
ganden, for vilka säkerheten utgörs
av panträtt i bostadsfastighet eller
tomträtt till sådan fastighet inom
det uppskattade värde som institu-
tet bestämt efter särskild värde-
6. Placeringar, fordringar,
garantiförbindelser och andra
åtaganden som inte är mer risk-
fyllda än de som anges i 1—5 och
som uppfyller de krav regeringen
föreskriver.
7. Placeringar, fordringar,
garantiförbindelser och andra åta-
ganden, for vilka säkerheten utgörs
av sådana placeringar eller ford-
ringar som anges i 1-6.
C. 1. Placeringar, fordringar,
garantiförbindelser och andra åta-
ganden, for vilka säkerheten utgörs
av panträtt i bostadsfastighet eller
tomträtt till sådan fastighet inom
det uppskattade värde som institu-
tet bestämt efter särskild värde-
ring. ring.
2. Placeringar, fordringar,
garantiförbindelser och andra
åtaganden som inte är mer risk-
fyllda än de som anges i 1 och som
uppfyller de krav regeringen före-
skriver.
D. Övriga placeringar, fordringar, garantiförbindelser och andra åta-
ganden.
Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas
- sådana övervärden och tillskott som enligt 2 kap. 7 § andra respek-
tive tredje stycket skall räknas av från kapitalbasen,
- sådana tillskott som avses i 2 kap. 7 § Ijärde stycket,
- sådana icke likvida tillgångar som räknats av från kapitalbasen enligt
2 kap. 8 §,
- sådana poster som inte skall räknas in vid bestämmandet av ett insti-
tuts exponeringar enligt 5 kap. 4 § tredje stycket 2 och som räknats av
från kapitalbasen,
97
4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 94
- fordringar mot foretag som ingår i samma finansiella företagsgrupp
som institutet och som omfattas av bestämmelserna i 6 kap. om fullstän-
dig konsolidering eller konsolidering genom klyvningsmetod,
- fordringar som har garanterats av ett företag som ingår i samma
finansiella företagsgrupp som institutet och som omfattas av bestämmel-
serna i 6 kap. om fullständig konsolidering eller konsolidering genom
klyvningsmetod.
Vid bestämmandet av kapitalkravet skall tillgångarna och åtagandena
tas upp till sammanlagt
- 0 % av summan av de poster som anges i första stycket A,
- 20 % av summan av de poster som anges i första stycket B,
- 50 % av summan av de poster som anges i första stycket C, samt
- 100 % av summan av de poster som anges i första stycket D.
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 5
4 kap.
Ett instituts handelslager utgörs
av sådana positioner i finansiella
instrument som institutet tagit för
att på kort sikt göra en vinst eller
för att skydda andra positioner i
handelslagret. Till handelslagret
skall också räknas sådana expone-
ringar som uppkommit till följd av
oavslutade affärer i finansiella
instrument eller inte fullgjorda
leveranser av sådana instrument.
1 §
Ett instituts handelslager utgörs
av sådana positioner i finansiella
instrument och råvaror som insti-
tutet tagit för att på kort sikt göra
en vinst eller för att skydda andra
positioner i handelslagret. Till
handelslagret skall också räknas
sådana exponeringar som upp-
kommit till följd av oavslutade
affärer i finansiella instrument och
råvaror, eller inte fullgjorda leve-
ranser av sådana instrument och
råvaror.
Handelslagret utgörs vidare av ett instituts resultatförda men oregle-
rade fordringar som är hänförliga till poster i handelslagret, såsom ford-
ringar på avgifter, provisioner, räntor och utdelningar.
2§
Kapitalkravet för ränteanknutna finansiella instrument som ingår i ett
instituts handelslager bestäms på grundval av emittentens kreditvärdighet
och instrumentens löptid. Kapitalkravet omfattar specifik och generell
risk i positionerna. Vid beräkning av kapitalkravet får institutet mot
varandra räkna av positioner vilkas värde ökar vid ökning av instrumen-
tets eller underliggande instruments värde (långa positioner) och övriga
positioner (korta positioner) i finansiella instrument, om instrumenten är
av samma slag och utgivna av samma emittent eller, i fråga om finan-
siella instrument med andra finansiella instrument som underliggande
tillgång, om den underliggande tillgången utgörs av instrument som
uppfyller dessa villkor.
98
Vid bestämmandet av kapitalkravet avseende den specifika risken skall
de ränteanknutna finansiella instrumenten delas in i följande grupper:
A. Placeringar och fordringar
1. där emittenten är svenska staten, en svensk kommun eller därmed
jämförlig samfallighet,
2. där emittenten är någon utländsk stat eller centralbank som rege-
ringen föreskriver,
3. där emittenten är en sådan utländsk kommun eller därmed jämförlig
samfallighet, med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd, som rege-
ringen föreskriver,
4. som inte är mer riskfyllda än
de som anges i 1-3 och som upp-
fyller de krav regeringen föreskri-
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 5
ver,
4. för vilka säkerheten utgörs av
placeringar eller fordringar som
anges i 1-3.
B. Placeringar och fordringar
5. för vilka säkerheten utgörs av
placeringar eller fordringar som
anges i 1-4.
1. där emittenten är ett kreditinstitut eller värdepappersbolag,
2. där emittenten är en kommun eller därmed jämförlig samfallighet i
någon av de utländska stater som regeringen föreskriver,
3. där emittenten är ett utländskt kreditinstitut eller värdepappersföre-
tag i någon av de utländska stater som regeringen föreskriver,
4. där emittenten är någon av de internationella utvecklingsbanker som
regeringen föreskriver,
5. som inte är mer risifyllda än
de som anges i 1-4 och som upp-
fyller de krav regeringen föreskri-
ver,
5. för vilka säkerheten utgörs av
sådana placeringar eller fordringar
som avses i 1-4,
6. som uppfyller särskilda krav i
fråga om marknadsnotering, likvi-
ditet och kreditvärdighet hos
emittenten.
6. för vilka säkerheten utgörs av
sådana placeringar eller fordringar
som avses i 1-5,
7. som uppfyller särskilda krav i
fråga om marknadsnotering, likvi-
ditet och kreditvärdighet hos
emittenten.
C. Övriga placeringar och åtaganden.
Kapitalkravet för den specifika risken skall i varje enskild valuta mot-
svara
- 0 % av summan av de poster som anges i andra stycket A,
- 0,25 %, 1,00 % och 1,60 % av summan av de poster som anges i
andra stycket B, beroende på om den återstående löptiden är högst
6 månader, mellan 6 och 24 månader respektive över 24 månader, samt
- 8 % av summan av de poster som anges i andra stycket C.
99
Kapitalkravet för den generella risken skall i varje enskild valuta be- Prop. 1999/2000:94
stämmas enligt antingen en löptidsbaserad eller en durationsbaserad me- Bilaga 5
tod.
6§
Om ett institut har betalat för finansiella instrument som ingår i han-
delslagret innan dessa har mottagits eller levererat instrumenten utan att
likvid erhållits för dem skall kapitalkravet bestämmas till 8 % av värdet
av de finansiella instrumenten eller likviden sedan värdet multiplicerats
med det riskvikttal som enligt andra stycket gäller för motparten i tran-
saktionen. Om transaktionen gjorts över en stats gräns gäller vad nu sagts
endast om en eller flera dagar har förflutit efter det att betalningen eller
leveransen ägt rum.
Det i första stycket avsedda riskvikttalet utgör
A. 0 % för
1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfallig-
het,
2. utländska stater eller centralbanker som regeringen föreskriver,
3. en sådan utländsk kommun
eller därmed jämförlig samfallig-
het, med befogenhet att kräva in
offentlig uppbörd, som regeringen
föreskriver.
B. 20 % för
1. Allmänna pensionsfonden,
2. ett kreditinstitut eller värde-
pappersbolag,
3. en svensk börs eller clearing-
organisation,
4. en kommun eller därmed
jämförlig samfallighet i någon av
de utländska stater som regeringen
föreskriver,
5. ett utländskt kreditinstitut
eller värdepappersföretag i någon
av de utländska stater som rege-
ringen föreskriver,
6. en börs eller clearingorgani-
sation i någon av de utländska
stater som regeringen föreskriver,
7. någon av de internationella
utvecklingsbanker som regeringen
3. en sådan utländsk kommun
eller därmed jämförlig samfällig-
het, med befogenhet att kräva in
offentlig uppbörd, som regeringen
föreskriver,
4. fordringar och placeringar
som inte är mer risifyllda än de
som anges i 1-3 och som uppfyller
de krav regeringen föreskriver.
1. ett kreditinstitut eller värde-
pappersbolag,
2. en svensk börs eller clearing-
organisation,
3. en kommun eller därmed
jämförlig samfallighet i någon av
de utländska stater som regeringen
föreskriver,
4. ett utländskt kreditinstitut
eller värdepappersföretag i någon
av de utländska stater som rege-
ringen föreskriver,
5. en börs eller clearingorgani-
sation i någon av de utländska
stater som regeringen föreskriver,
6. någon av de internationella
utvecklingsbanker som regeringen
100
föreskriver. föreskriver,
7. fordringar och placeringar
som inte är mer riskfyllda än de
som anges i 1—6 och som uppfyller
de krav regeringen föreskriver.
C. 100 % för övriga motparter.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte återköpsavtal
(repor och omvända repor), värdepapperslån och sådana derivatinstru-
ment som regeringen föreskriver. För dessa skall kapitalkravet i stället
beräknas i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 5
Om ett instituts totala nettoposi-
tion i annan valuta än redovis-
ningsvalutan enligt 4 kap. 6 §
bokföringslagen (1999:1078) för
hela verksamheten överstiger 2 %
av kapitalbasen enligt 2 kap. 6-8
§§ skall kapitalkravet motsvara
8 % av det överskjutande beloppet.
Med ett instituts totala netto-
position i annan valuta än redo-
visningsvalutan avses den högsta
summan av ett instituts korta
nettopositioner eller långa netto-
positioner i olika valutor.
För balanserade positioner i
nära korrelerade valutor får
tillämpas ett kapitalkrav motsva-
rande 4 % av värdet av den balan-
serade positionen. Vidare får ett
lägre kapitalkrav tillämpas för
valutor som omfattas av mellan-
statliga bindande överens-kom-
melser om valutakurs-samarbete.
Efter medgivande av Finans-
inspektionen får en simulerings-
metod användas vid beräkning av
kapitalkravet enligt denna pa-
ragraf.
5
Vid bestämmandet av ett insti-
§9
Ett institut skall uppfylla kapi-
talkravet för valutarisk och råva-
rurisk. Kravet skall beräknas för
hela verksamheten enligt före-
skrifter som regeringen meddelar.
J,
4§10
Vid bestämmandet av ett insti-
9Senaste lydelse 2000:42.
10 Senaste lydelse 1995:1598.
101
tuts exponering enligt 1 och 3 §§
skall inte räknas in de poster som
avses i 3 kap. 1 § första stycket A
2-6.
tuts exponering enligt 1 och 3 §§
skall inte räknas in de poster som
avses i 3 kap. 1 § första stycket A
2-7.
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 5
Vid valutatransaktioner omfattas inte exponeringar som uppkommer i
samband med normal avveckling av en transaktion under två dygn efter
betalning. Vid köp eller försäljning av finansiella instrument omfattas
inte exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av
en transaktion under fem vardagar efter den tidpunkt då antingen betal-
ning har skett eller de finansiella instrumenten har levererats.
Regeringen får föreskriva att även andra poster än dem som anges i
första stycket inte skall räknas in vid bestämmandet av ett instituts expo-
neringar enligt detta kapitel, om
1. kreditrisken är låg, eller
2. posterna räknats av från institutets kapitalbas.
102
7§
Värdet av ett instituts expone-
ringar i handelslagret mot en kund
eller en grupp av kunder med in-
bördes anknytning får, efter med-
givande av Finans-inspektionen,
överstiga de gränsvärden som an-
ges i 1 §, om institutet uppfyller
det särskilda kapitalkrav och de
villkor i övrigt för den översti-
gande exponeringen som rege-
ringen föreskriver.
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 5
6 kap.
9§
Kapitalbasen för den finansiella företagsgruppen skall bestämmas i en-
lighet med vad som anges i 2 kap. 6-8 §§. Även den del av kapitalbasen
som belöper på minoritetsandelar skall ingå. Goodwill som belöper på
företag som omfattas av gruppbaserad redovisning skall räknas av från
primärt kapital.
Vid beräkning av kapitalkrav för
kreditrisker skall tillgångar och
åtaganden tas upp till de värden
som föreskrivs i 3 kap. 1 §. Vid
beräkning av kapitalkrav för
marknadsrisker skall reglerna i
4 kap. 2-8 §§ tillämpas. Expone-
ringar skall bestämmas på sätt som
anges i 5 kap.
Vid beräkning av kapitalkrav för
kreditrisker skall tillgångar och
åtaganden tas upp till de värden
som föreskrivs i 3 kap. 1 §. Vid
beräkning av kapitalkrav för
marknadsrisker skall reglerna i
4 kap. 2-8 §§ eller 9 § tillämpas.
Exponeringar skall bestämmas på
sätt som anges i 5 kap.
7 kap.
16 §
Beslut som Finansinspektionen meddelar med stöd av 12 § far överkla-
gas hos kammarrätten.
Andra beslut som inspektionen
meddelar enligt denna lag far
överklagas hos länsrätten. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten av läns-
rättens avgörande.
Finansinspektionen far bestämma
gälla omedelbart.
Andra beslut som inspektionen
meddelar enligt denna lag får
överklagas hos länsrätten. Detta
gäller dock inte beslut i ärenden
som avses i 20 § första stycket 5
förvaltningslagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten av
länsrättens avgörande.
att ett beslut om föreläggande skall
103
17 §“
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
skall meddela närmare föreskrifter om
1. hur kapitalbasen skall beräk-
nas enligt 2 kap. 6 och 7 ££,
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 5
1. villkor för att räkna in poster
i kapitalbasen och räkna av poster
från densamma enligt 2 kap. 6 §
respektive 7 £ omfattningen av
dessa poster och hur kapitalbasen
i övrigt skall beräknas enligt
samma paragrafer,
2. vilka poster som far räknas in
i kapitalbasen enligt 2 kap. 8 § och
omfattningen av dessa samt vilka
icke likvida tillgångar som skall
räknas av från kapitalbasen enligt
samma paragraf,
2. vilka poster som får räknas till
kapitalbasen enligt 2 kap. 8 § och
omfattningen av dessa samt vilka
icke likvida tillgångar som skall
räknas av från kapitalbasen enligt
samma paragraf,
3. beräkning av kapitalkraven enligt 3 kap. 1 och 2 § §,
4. vilka poster som skall ingå i handelslagret enligt 4 kap. 1 § och om-
fattningen av dessa,
5. beräkning av kapitalkraven 5. beräkning av kapitalkraven
enligt 4 kap. 2-8 §§, enligt 4 kap. 2-7 §§,
6. hur exponeringarna skall värderas vid beräkningen av ett instituts
exponeringar enligt 5 kap. 1 och 3 §§,
7. hur konsolidering skall ske och hur kapitalbasen skall beräknas en-
ligt 6 kap. 6-9 §§,
8. innehållet, utformningen och omfattningen av den redovisning eller
information som skall lämnas enligt 5 §,
9. omfattningen och fullgörandet av rapporteringsskyldigheten enligt
H §•
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2.1 fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraft-
trädandet gäller 7 kap. 16 § i dess äldre lydelse.
11 Senaste lydelse 1995:756.
104
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-03-14
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 24 februari 2000 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
2. lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren
Peter Fredby och hovrättsassessorn Henrik Holmberg.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
Förslagen innebär att de sekretessbrytande bestämmelserna i 14 kap. 1-3
§ sekretesslagen inte får tillämpas i strid med ett mellanstatligt avtal
avseende vissa nya kategorier av information. Beträffande 8 kap. 5 §
innebär förslaget endast en mindre utvidgning av området.
Genom en ändring år 1988 i 9 kap. 3 § sekretesslagen skärptes skattesek-
retessen på samma sätt som nu föreslås. Avsikten var att möjliggöra att
svenska myndigheter i större utsträckning skulle kunna fa del av infor-
mation som var sekretessbelagd i utlandet (prop. 1987/88:41 s. 14 ff).
Behov av denna skärpta sekretess ansågs för det dåvarande föreligga
endast på skatteområdet; andra myndigheter hade inte visat på något
större behov av starkare sekretesskydd för utländska uppgifter inom sina
respektive verksamhetsområden. En förutsättning angavs vara att sekre-
tessåtagandet gentemot utländsk stat skulle finnas i ett av riksdagen god-
känt avtal, eftersom det annars skulle ligga i regeringens hand att åstad-
komma sekretesskyddet. (A. prop. s. 19.) En motsvarande reglering in-
fördes senare i 8 kap. 5 § avseende Finansinspektionen (prop.
1991/92:113, bl.a. s. 132) och i 8 kap. 6 § avseende bl.a. tillsynen på
konkurrensområdet (prop. 1992/93:120, bl.a. s. 13 ff). I det förstnämnda
fallet ansågs att sekretesskyddet under vissa förutsättningar borde ut-
sträckas till uppgifter som erhållits enligt avtal som inte godkänts av
riksdagen, nämligen sådana som ingåtts med stöd av bemyndigande en-
ligt 10 kap. 3 § regeringsformen och som alltså avsett fråga där den mel-
lanstatliga överenskommelsen inte krävt riksdagens medverkan. Ytterli-
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 6
106
gare bestämmelser av likartat slag finns i 7 kap. 14 § och 8 kap. 24 §
sekretesslagen.
Effekten av regleringen är bl.a. att information som en skattemyndighet
erhåller från en utländsk skattemyndighet kan användas i taxeringsforfa-
randet hos den svenska myndigheten men inte t.ex. i ett skattebrottmål
som tar sikte på samma taxering, och denna effekt torde ha varit avsedd.
Informationen kan emellertid inte heller användas i en forvaltnings-
domstolsprocess efter överklagande. För att det skall kunna ske fordras
att förbehåll därom görs i avtalet med den utländska myndigheten. Ett i
förarbetena anfört alternativ är att vända sig till den utländska myndig-
heten och försöka få tillstånd till att lämna uppgifterna vidare (prop.
1987/88:41 s. 20).
Det framstår som sannolikt att beslut som stöds på sådan utländsk infor-
mation som avses med de föreslagna bestämmelserna kan bli överkla-
gade. På samma sätt som i de övriga hänseenden där denna skärpta sek-
retess införts synes det angeläget att den myndighet som ingår avtalet om
informationsmottagandet beaktar behovet att fora informationen vidare
vid överklagande av myndighetens beslut i den ordning som gäller
därom. De nu föreliggande förslagen ansluter emellertid till en ordning
som tillämpats i ett flertal fall och föranleder inte annat än detta påpe-
kande.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och
stora exponeringar for kreditinstitut och värdepappersbolag
Förslaget innehåller i nästan alla väsentliga frågor bemyndiganden för
regeringen att meddela föreskrifter i ämnet. Av motiveringen framgår att
avsikten dock är att föreskrifterna i realiteten skall beslutas av Finans-
inspektionen. Trots detta sägs inte i de föreslagna bestämmelserna att
subdelegation skulle vara tillåten. Vid föredragningen infor Lagrådet
påpekades att en generell rätt för regeringen att till Finansinspektionen
vidaredelegera rätten att meddela föreskrifter redan finns i lagen i en
bestämmelse i 7 kap. 18 § andra stycket. Där föreskrivs att regeringen far
bemyndiga Finansinspektionen att meddela sådana föreskrifter och fatta
sådana beslut som enligt lagen ankommer på regeringen. Denna bestäm-
melse har funnits i lagen sedan dess tillkomst.
Frågan är om bestämmelsen i 7 kap. 18 § andra stycket kan anses ha
tillämpning också på nya bemyndiganden som förs in i lagen genom
senare lagändringar. Enligt 8 kap. 11 § regeringsformen kan riksdagen,
om den bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett visst ämne,
därvid medge att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet eller
kommun att meddela bestämmelser. Ordalydelsen vittnar om att riksda-
gens medgivande till subdelegation skall ske i samband med att bemyn-
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 6
107
digandet ges för regeringen. Se härtill Petrén och Ragnemalm, Sveriges
grundlagar och tillhörande författningar med förklaringar, 1980, s. 191.
Avsikten med bestämmelsen torde bl.a. vara att riksdagen beträffande
varje bemyndigande skall beredas tillfälle att överväga om en subdelega-
tion till en myndighet kan anses lämplig.
Den här påpekade bristen i de föreslagna bemyndigandena kan mycket
lätt avhjälpas genom att orden ", efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen" fogas till ettvart bemyndigande. Det kan för övrigt
nämnas att bemyndigandet i 7 kap. 17 §, vilket också föreslås bli föremål
för ändring, innehåller just detta ordval trots bestämmelsen i 7 kap. 18 §
andra stycket. Möjligen kan det tyckas onödigt och närmast vara ett
utslag av överdriven formalism att göra dessa ändringar i förslaget, efter-
som det av motiveringen ändå klart framgår att Finansinspektionen skall
besluta föreskrifterna. En olägenhet är dock att om 7 kap. 18 § andra
stycket skulle anses vara tillämplig på de föreslagna bemyndigandena
riksdagen inte kan hindra en subdelegation till Finansinspektionen utan
att besluta en uttrycklig regel som förbjuder en dylik delegation. Det
skulle med andra ord inte vara tillräckligt att riksdagen underlät att
nämna möjligheten till subdelegation i bemyndigandet för regeringen.
Bestämmelsen i 8 kap. 11 § regeringsformen kräver för subdelegation
från regeringen till en förvaltningsmyndighet eller en kommun inte
uttryckligen förordningens form, men denna används ändå regelmässigt.
Vad gäller den nu aktuella lagen finns i förordningen om kapitaltäckning
och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag ett stort
antal vidaredelegationer till Finansinspektionen. Flertalet av de i lagråds-
remissen föreslagna bemyndigandena kommer att finnas i lagrum som
redan anges i förordningen (ett undantag är bemyndigandet i 5 kap. 7 §).
Vid föredragningen inför Lagrådet framfördes att om det lagrum vari ett
föreslaget bemyndigande skulle komma att ingå redan fanns upptaget i
förordningen något nytt beslut av regeringen om subdelegation inte
skulle behövas. Denna lagstiftningsteknik skulle med andra ord innebära
att ett beslut om subdelegation som en gång fattats skulle komma att
omfatta även framtida bemyndiganden. En konsekvens härav är också att
Finansinspektionen skulle få besluta föreskrifter så snart lagändringarna
med bemyndiganden för regeringen trätt i kraft; något mellankommande
beslut av regeringen om subdelegation skulle inte vara erforderligt.
Med det ovan sagda har Lagrådet velat peka på att den lagstiftningsteknik
som är avsedd att komma till användning kan sättas ifråga i vissa hän-
seenden, bl.a. beträffande frågan om bestämmelsen i 8 kap. 11 § rege-
ringsformen kommer att ges en korrekt tillämpning.
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 6
108
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 2000
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden,
Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall,
Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson,
Lejon, Lövdén
Föredragande: Lars-Erik Lövdén
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 7
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:94 Modemiderade kapital-
täckningsregler m.m.
109
Prop. 1999/2000:94
Bilaga 8
|
Författnings rubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Sekretesslag (1980:100) |
377L0780 |
|
Lag (1994:2004) om |
3 kap. 1 §, 4 kap. 2, 6 389L0647 och 8 §§, 5 kap. 4 och 393L0006 6 §§, samt 8 kap. 1— 3§§. |
110
Eländers Gotab 59908, Stockholm 2000