Regeringens proposition

1999/2000:77

Ändring i partnerskapslagens anknytningskrav

Prop.

1999/2000:77

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 9 mars 2000

Göran Persson

Laila Freivalds

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap far ett partnerskap
registreras endast om minst en av partnerna är svensk medborgare med
hemvist i Sverige.

I propositionen föreslår regeringen att lagens anknytningskrav mjukas
upp. Förslaget innebär att det blir möjligt att registrera partnerskap i
Sverige om en av partnerna har hemvist här sedan minst två år. Om en av
partnerna är medborgare i Sverige, Danmark, Island, Nederländerna eller
Norge, ställs inte något krav på att hemvistet skall ha varat i två år. Det är
då tillräckligt att den partnern har hemvist i Sverige.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.

1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 77

Innehållsförteckning

Prop. 1999/2000:77

1    Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3

2   Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1117) om registrerat

partnerskap.........................................................................................4

3   Ärendet och dess beredning...............................................................5

4   Ändrade anknytningsvillkor..............................................................5

5   Ikraftträdande.....................................................................................9

6   Kostnader...........................................................................................9

7   Författningskommentar....................................................................10

Bilaga 1  Sammanfattning av departementspromemorian Utländska

medborgares möjligheter att ingå partnerskap i Sverige
(Ds 1999:14)..........................................................................11

Bilaga 2  Promemorians lagförslag.......................................................12

Bilaga 3  Förteckning över remissinstanserna......................................13

Bilaga 4  Lagrådsremissens lagförslag..................................................14

Bilaga 5  Lagrådets yttrande.................................................................15

Bilaga 4  Lagrådsremissens lagförslag..................................................14

Bilaga 5  Lagrådets yttrande..................................................................15

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 2000 ...........16

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.

Prop. 1999/2000:77

2 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1117) om registrerat partnerskap

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:77

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

Registrering får ske endast om
minst en av partnerna är svensk
medborgare med hemvist här i
landet.

§

Registrering far ske om

1. en av partnerna har hemvist
här i landet sedan minst två år,
eller

2. en av partnerna är svensk
medborgare med hemvist här i
landet.

Med svensk medborgare jäm-
ställs medborgare i Danmark,
Island, Nederländerna och Norge.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Ärendet och dess beredning

Enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap (partnerskapslagen)
kan två personer av samma kön låta registrera sitt partnerskap. För att
partnerskap skall få registreras i Sverige krävs att minst en av partnerna
är svensk medborgare med hemvist här i landet, dvs. med stadigvarande
bosättning i Sverige. Anknytningskrav som i stort sett motsvarar den
svenska lagens villkor farms fram till den 1 juli 1999 i den danska
partnerskapslagen och finns alltjämt i de isländska och norska partner-
skapslagama. Det finns dock en lucka i den nordiska regleringen. I vissa
situationer kan nämligen nordiska medborgare som är bosatta i ett annat
nordiskt land inte registrera partnerskap vare sig i det land där de har
hemvist eller i det land där de är medborgare, trots att både hemvistlandet
och medborgarskapslandet har regler om registrerat partnerskap.

Anknytningskraven i de nordiska partnerskapslagama har tagits upp
vid överläggningar med företrädare för ansvariga departement i Dan-
mark, Finland, Island och Norge. Partnerskapslagens anknytningskrav
har även uppmärksammats i riksdagen (se bl.a. bet. 1998/99:LU18,
1997/98:LU10, 1996/97:LU8 och 1995/96:LU18). Riksdagen har därvid
hänvisat till de nordiska överläggningarna.

Inom Justitiedepartementet utarbetades departementspromemorian
Utländska medborgares möjligheter att ingå partnerskap i Sverige (Ds
1999:14). Promemorian har remissbehandlats.

En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians
lagförslag finns i bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i lagstiftningsärendet
(dnr Jul 999/1530).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 24 februari 2000 att inhämta Lagrådets
yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 4.

Lagrådet har lämnat förslaget utan invändning. Lagrådets yttrande
finns i bilaga 5.

Prop. 1999/2000:77

4 Ändrade anknytningsvillkor

Regeringens förslag: Partnerskap skall kunna registreras i Sverige
om minst en av partnerna har hemvist här sedan minst två år. Om en
av partnerna är medborgare i Sverige, Danmark, Island, Neder-
länderna eller Norge, ställs inte något krav på att hemvistet skall ha
varat i två år. Det är då tillräckligt att den partnern har hemvist i
Sverige.

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens utom så till
vida att promemorian, for de fall där medborgarskapskravet inte är upp-

fyllt, föreslår att båda partnerna skall ha haft hemvist här sedan minst två
år (se promemorian s. 25 f.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker promemo-
rians förslag eller har inga invändningar mot det. Några remissinstanser
är kritiska men av olika skäl. Stockholms tingsrätt anser att svenska
medborgare med hemvist i ett land som har en partnerskapsreglering
motsvarande den svenska alltid skall få registrera ett partnerskap i
Sverige. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet anser att
hemvist i Danmark, Island, Nederländerna och Norge bör jämställas med
hemvist i Sverige när det gäller möjligheten att registrera partnerskap.
Folkhälsoinstitutet, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av
sexuell läggning (HomO) och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande
(RFSL) menar att kravet på viss anknytning till Sverige för att få
registrera ett partnerskap bör slopas. I andra hand föreslår Folk-
hälsoinstitutet att det skall vara tillräckligt att en av partnerna har hemvist
här sedan minst två år. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO)
anser att registrering skall fa ske om minst en av partnerna har hemvist i
Sverige. HomO framför samma förslag i andra hand. Juridiska fakultets-
nämnden vid Uppsala universitet ifrågasätter däremot om medborgare i
Nederländerna bör jämställas med svenska medborgare när det gäller
möjligheten att registera partnerskap i Sverige.

Skälen för regeringens förslag

Enligt partnerskapslagen kan två personer av samma kön registrera sitt
partnerskap. Registreringen innebär, med några fa undantag, att de
bestämmelser som gäller för äktenskap och makar blir gällande också för
partnerskapet och partnerna. Till skillnad från ett äktenskap kan ett
partnerskap som registrerats här som regel inte förväntas fa några
rättsverkningar eller endast begränsade rättsverkningar i andra stater, om
det inte finns motsvarande partnerskapsregler där. Partnerskapslag-
stiftning genomfördes år 1989 i Danmark, år 1993 i Norge och år 1996 i
Island. Sedan år 1998 har även Nederländerna en lag om registrerat
partnerskap. Mot bakgrund av registreringens begränsade internationella
verkan krävs det en viss anknytning till Sverige för att partnerskapet skall
fa registreras här. Registrering far ske bara om minst en av partnerna är
svensk medborgare med hemvist i Sverige (1 kap. 2 § partnerskapslagen).
Vid utformningen av anknytningskravet eftersträvades nordisk rättslik-
het, och kravet stämmer överens med vad som gällde i Danmark och
Norge när den svenska lagen trädde i kraft den 1 januari 1995.

Den nordiska luckan bör åtgärdas

Den nuvarande utformningen av anknytningskravet leder i vissa situa-
tioner till att nordiska medborgare som är bosatta i ett annat nordiskt land
inte kan registrera partnerskap, trots att både hemvistlandet och med-
borgarskapslandet har regler om registrerat partnerskap. Som framgår av
avsnitt 3 har denna lucka i det nordiska regelverket behandlats vid
nordiska departementsöverläggningar. Vid överläggningarna har de
länder som har partnerskapslagar, dvs. Danmark, Island, Norge och

Prop. 1999/2000:77

Sverige, enats om att se över sina nationella regler i syfte att undanröja
luckan. I Danmark har därefter partnerskapslagen ändrats så att
medborgarskap i Sverige, Island och Norge jämställs med danskt med-
borgarskap. I Norge föreslås i ett remitterat utkast till proposition mot-
svarande ändring i den norska partnerskapslagen.

I promemorian föreslås det att medborgare i Danmark, Island och
Norge skall likställas med svenska medborgare när det gäller möjligheten
att registrera partnerskap här. Dessa länder har regler om partnerskap,
och ett partnerskap som registreras i Sverige kommer att gälla också där.
Genom ändringen skulle man även för svensk del komma till rätta med
den lucka som finns i det nordiska regelverket. Inte någon remissinstans
har haft några invändningar mot förslaget, och även regeringen anser att
det bör genomföras.

Anknytningskravet bör mjukas upp ytterligare

Som nyss har påpekats kommer ett partnerskap som registreras i
Danmark, Island, Norge eller Sverige att gälla även i de andra tre
länderna, och bl.a. därför har de nordiska länderna ett gemensamt intresse
i vilka anknytningskrav som gäller i de nordiska partnerskapslagama. Vid
de nordiska departementsöverläggningama har det diskuterats om det är
lämpligt att mjuka upp anknytningsvillkoren mer än vad som krävs för att
komma åt den nordiska luckan och hur anknytningsvillkoren i så fall bör
utformas. Överläggningarna har lett till att den danska partnerskapslagen
nu ändrats så att den, förutom att likställa isländskt, norskt och svenskt
medborgarskap med danskt, även ger möjlighet till registrering om båda
partnerna har haft hemvist i Danmark under de två år som föregått re-
gistreringen. Vidare ges justitieministern ett bemyndigande att i fram-
tiden jämställa även medborgarskap i andra länder med danskt med-
borgarskap, på villkor att det rör sig om ett land som har regler som mot-
svarar den danska partnerskapslagen. Av motiven till den danska lagen
framgår att man närmast har partnerskapslagen i Nederländerna i åtanke.
I det i Norge remitterade utkastet till proposition föreslås motsvarande
bemyndigande. Frågan bereds för närvarande i Island. Det bör tilläggas
att Finland inte har någon partnerskapslag men att en arbetsgrupp, tillsatt
av Justitieministeriet, har lagt fram ett förslag till en lag där
anknytningskravet har utformats i huvudsak i enlighet med vad som
gäller i Danmark.

Enligt regeringens mening finns det goda skäl att utvidga möjlig-
heterna för utländska medborgare att registrera partnerskap i Sverige.

I enlighet med promemorians förslag bör också nederländska med-
borgare likställas med svenska medborgare när det gäller möjligheten att
registrera partnerskap här. Visserligen finns det inte någon lucka i för-
hållande till Nederländerna motsvarande den som finns i förhållande till
de nordiska länderna. Anknytningsvillkoren i den nederländska partner-
skapslagen är nämligen mycket generösa. Men som sägs i promemorian
finns det ändå starka skäl för att likställa medborgare i Nederländerna
med svenska medborgare. En nederländsk medborgare skulle ju ha
möjlighet att ingå partnerskap i Nederländerna om han eller hon var bo-
satt där, och ett partnerskap som registreras i Sverige kommer med all

Prop. 1999/2000:77

sannolikhet att erkännas i Nederländerna. Det finns mot den bakgrunden
inte tillräckliga skäl att behandla nederländska medborgare annorlunda än
danska, isländska och norska medborgare. Den danska partnerskapslagen
utgår också från att nederländska medborgare skall likställas med danska
medborgare. Om en av partnerna är nederländsk medborgare med
hemvist i Sverige, bör det alltså gå att registrera partnerskapet i Sverige.

I framtiden bör även medborgare i andra stater kunna jämställas med
svenska medborgare när det gäller möjligheten att registrera partnerskap,
om staterna inför regler om partnerskap vilka i tillräcklig grad motsvarar
den svenska partnerskapslagen. En sådan bedömning kan göras skynd-
samt. I Regeringskansliet övervägs för närvarande om det gäller för bl.a.
den i Frankrike nyligen antagna lagen ”Pacte Civil de Solidarité”.

Som föreslås i promemorian bör det i lagen anges vilka medborgarskap
som är likställda med svenskt. Man undviker på så sätt att de som har att
tillämpa bestämmelsen, främst registreringsförrättama, måste göra en
egen bedömning i enskilda fall huruvida den aktuella statens regler i
tillräcklig grad motsvarar den svenska partnerskapslagen.

Eftersom ett svenskt partnerskap som regel inte medför några rätts-
verkningar eller endast begränsade rättsverkningar i stater som saknar
partnerskap, bör det annars krävas en starkare anknytning till Sverige för
att registering skall kunna ske här. Som bl.a. HomO påpekar kan i och för
sig haltande rättsförhållanden och rättsosäkerhet uppkomma redan genom
de nuvarande reglerna, men risken för detta skulle öka betänkligt om an-
knytningskravet helt slopades eller sattes alltför lågt. Vid de nordiska
departementsöverläggningama har det också framhållits att man inte
heller bör bortse från att andra stater kan vara tveksamma till att deras
medborgare kan registera partnerskap här trots att de inte har tillräcklig
anknytning till landet.

Liksom hittills bör det alltså finnas ett anknytningskrav i partnerskaps-
lagen som skiljer ut dem som typiskt sett inte har sin framtid i Sverige.
Kravet bör utformas så att det omfattar de fall där partnerna har tillräcklig
anknytning till Sverige för att motivera svensk behörighet och till-
lämpning av svensk lag. Det nu gällande anknytningskravet är dock så
snävt att det onödigt begränsar möjligheten att registrera partnerskap. Det
finns en stor grupp människor som lever här men som inte är medborgare
i Sverige eller i en stat med motsvarande partnerskapsreglering. En del
har invandrat hit och bott här under lång tid, andra är födda och har levt
hela sitt liv här. Att partner som har en så stark anknytning till Sverige
inte skall ha möjlighet att registrera sitt partnerskap framstår inte som
skäligt.

Förslaget i promemorian är att anknytningskravet utvidgas så att
registrering även skall fa ske om båda partnerna har hemvist i Sverige
sedan minst två år. Förslaget stämmer överens med vad som nu gäller i
Danmark och vad som nyligen har föreslagits i Finland. Som framhållits
tidigare har de nordiska länderna ett gemensamt intresse i vilka an-
knytningskrav som gäller i de nordiska partnerskapslagama. Till detta
kommer att det finns starka skäl att undvika en splittring i det nordiska
regelverket när det gäller utformningen av regler som är av central
betydelse för homosexuella. Redan vid införandet av partnerskapslagen
framhölls att det var angeläget att eftersträva nordisk rättslikhet när

Prop. 1999/2000:77

nordiska länder går i spetsen med lagstiftning om homosexuellas rättig-
heter och att detta särskilt gäller sådana regler som direkt har inter-
nationellt privaträttsliga konsekvenser, dvs. vilka anknytningsvillkor som
bör finnas (se bet. 1993/94:LU28 s. 15 f.). Intresset av nordisk rättslikhet
gör sig lika starkt gällande i dag, inte minst med tanke på det inledda
arbetet med internationella partnerskapsfrågor i Europarådet och Haag-
konferensen för internationell privaträtt.

Under remissbehandlingen har dock ifrågasatts om inte kravet att båda
partnerna skall ha haft hemvist i Sverige i två år är för strängt och i
onödan begränsar möjligheterna att registrera partnerskap här.
Regeringen instämmer i den bedömningen. Som Folkhälsoinstitutet
föreslår bör det vara tillräckligt att en av partnerna uppfyller detta krav.
En sådan utformning av anknytningsvillkoren kan inte anses komma i
konflikt med intresset av nordisk rättslikhet. Om en av partnerna har
hemvist i Sverige sedan minst två år, bör partnerskapet alltså kunna
registreras här.

Regeringen är inte i nuläget beredd att föreslå en längre gående upp-
mjukning av anknytningskraven. Det innebär emellertid inte att frågan
om möjligheterna att registrera partnerskap i Sverige är avgjord en gång
för alla. Det bör t.ex. undersökas om det som gäller för att ingå äktenskap
i Sverige på sikt kan gälla för möjligheten att ingå registrerat partnerskap
här. Frågan om ytterligare uppmjukning av anknytningsvillkoren av-
seende krav på hemvist och medborgarskap kommer att beredas bl.a. i
samråd med de andra nordiska länderna. Regeringen avser att återkomma
till riksdagen i frågan.

Ett par remissinstanser menar att det skulle kunna strida mot EG-rätten
att för unionsmedborgare ställa krav på kvalificerat hemvist i Sverige.
Det är emellertid oklart i vad mån EG-fördraget omfattar dessa frågor.
Även om frågorna skulle anses omfattas av EG-fördragets tillämpnings-
område torde medlemsstaterna i alla fall vara fria att reglera
anknytningsvillkoren på det sätt som staterna finner lämpligt till dess att
en harmonisering har beslutats på gemenskapsnivå (jfr prop. 1997/98:58
s. 55).

Prop. 1999/2000:77

5 Ikraftträdande

Lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 2000. Några särskilda över-
gångsregler behövs inte.

6 Kostnader

Förslaget kan medföra att ett större antal partnerskap kommer att
registreras än i dag. De kostnader detta kan ge upphov till för tingsrätter,
länsstyrelser, skattemyndigheter och andra myndigheter kan antas bli så
marginella att de ryms inom ramen för redan befintliga resurser.

F örfattningskommentar

Prop. 1999/2000:77

1 kap. 2 §

Registrering får ske om

1. en av partnerna har hemvist här i landet sedan minst två år, eller

2. en av partnerna är svensk medborgare med hemvist här i landet.

Med svensk medborgare jämställs medborgare i Danmark, Island,
Nederländerna och Norge.

Paragrafen anger vilka villkor som måste vara uppfyllda for att ett
partnerskap skall få registreras i Sverige. En nyhet är att det blir möjligt
att registrera partnerskap i Sverige om minst en av partnerna har hemvist
här sedan minst två år. En annan nyhet är också att medborgare i Dan-
mark, Island, Nederländerna och Norge jämställs med svenska med-
borgare och alltså kan registrera partnerskap i Sverige om de har hemvist
här.

Enligt första stycket 1 far registrering ske om minst en av partnerna har
hemvist i Sverige sedan minst två år.

Begreppet ”hemvist” definieras i svensk rätt i t.ex. 7 kap. 2 § lagen
(1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äkten-
skap och förmynderskap. Den som är bosatt i en viss stat anses enligt den
definitionen ha hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens
längd och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande. Denna
definition anses vägledande också för tolkningen av andra internationellt
privat- och processrättsliga bestämmelser. Även vid tolkningen av
hemvistkravet i partnerskapslagen bör definitionen tjäna som vägledning.

Förutom att personen i fråga normalt skall vistas i Sverige ligger i
hemvistkravet också ett subjektivt kriterium. Han eller hon skall ha för
avsikt att stanna kvar här i landet, tills vidare eller under en mycket lång
tid. Tidsbegränsade resor till utlandet påverkar inte hemvistet. Har en
person väl tagit hemvist i Sverige, påverkas inte heller hemvistet av om
avsikten att stanna kvar här förändras. Uppehållstillstånd är i sig inte av-
görande för frågan om hemvist skall anses ha etablerats här eller inte.
Däremot är uppehållstillstånd många gånger en förutsättning för en per-
sons varaktiga vistelse här. Man torde i regel kunna utgå från att en
person som har vistats i landet i två år eller mer och som tveklöst har
hemvist här i dag uppfyller kravet på hemvist i minst två år.

Ett krav på hemvist här i landet sedan minst två år uppställs även i t.ex.
1 kap. 2 § andra stycket lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Enligt första stycket 2 far registrering också ske om minst en av
partnerna är svensk medborgare med hemvist i Sverige. Av andra stycket
framgår att medborgare i Danmark, Island, Nederländerna och Norge
jämställs med svenska medborgare. Det innebär att t.ex. en isländsk med-
borgare som har hemvist i Sverige kan registrera sitt partnerskap här.

10

Sammanfattning av departementspromemorian
Utländska medborgares möjligheter att ingå
partnerskap i Sverige (Ds 1999:14)

I promemorian behandlas frågan om de anknytningsvillkor som måste
vara uppfyllda for att två personer av samma kön skall kunna låta
registrera partnerskap i Sverige.

I partnerskapslagen föreskrivs att registrering av partnerskap far ske
endast om minst en av partnerna är svensk medborgare med hemvist här i
landet. Bestämmelsen far till följd att två utländska medborgare som är
bosatta i Sverige aldrig kan ingå partnerskap här.

I promemorian föreslås att partnerskapslagens anknytningsvillkor
ändras i syfte att göra det möjligt för även utländska medborgare, som har
en stark anknytning till Sverige, att ingå partnerskap här. Ändringen
innebär för det första att medborgare i Danmark, Island, Nederländerna
och Norge jämställs med svenska medborgare när det gäller möjligheten
att ingå partnerskap i Sverige. Det hänger samman med att de nämnda
länderna har en partnerskapslagstiftning som motsvarar den svenska. Av-
sikten är att även medborgare i andra stater skall jämställas med svenska
medborgare i takt med att bestämmelser om registrerat partnerskap införs
där. För det andra blir det möjligt för två personer som inte uppfyller
partnerskapslagens medborgarskapskrav att ändå ingå partnerskap i
Sverige, om båda partnerna har hemvist i Sverige sedan minst två år.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2000.

Prop. 1999/2000:77

Bilaga 1

11

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

Registrering far ske endast om
minst en av partnerna är svensk
medborgare med hemvist här i
landet.

§

Registrering får ske endast om

1. minst en av partnerna är
svensk medborgare med hemvist
här i landet, eller

2. båda partnerna har hemvist
här i landet sedan minst två år.

Med svensk medborgare jäm-
ställs medborgare i Danmark,
Island, Nederländerna och Norge.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

Prop. 1999/2000:77

Bilaga 2

12

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Hovrätten över
Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Statens invandrarverk, Folk-
hälsoinstitutet, Riksskatteverket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds
universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet,
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering (DO), Länsstyrelsen i Stockholms län, Sveriges
advokatsamfund, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL),
Riksförbundet Ekumeniska grupperna för kristna homo- och bisexuella
(Riks-EKHO).

Föreningen för Svenskar i världen har beretts tillfälle att avge yttrande
men avstått från att yttra sig.

Yttrande över promemorian har också kommit in från Ombudsmannen
mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO).

Prop. 1999/2000:77

Bilaga 3

13

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

Registrering får ske endast om
minst en av partnerna är svensk
medborgare med hemvist här i
landet.

§

Registrering får ske om

1. en av partnerna har hemvist
här i landet sedan minst två år,
eller

2. en av partnerna är svensk
medborgare med hemvist här i
landet.

Med svensk medborgare jäm-
ställs medborgare i Danmark,
Island, Nederländerna och Norge.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Prop. 1999/2000:77

Bilaga 4

14

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-02-28

Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne
Billum, justitierådet Göran Regner.

Enligt en lagrådsremiss den 24 februari 2000 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Anita
Wickström.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 1999/2000:77

Bilaga 5

15

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,
Thalén, Winberg, Lindh, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros,
Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lövdén, Ringholm.

Föredragande: statsrådet Freivalds

Prop. 1999/2000:77

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:77 Ändring i partnerskaps-
lagens anknytningskrav.

Eländers Gotab 59853, Stockholm 2000

16