Skr.
1999/2000:7
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 30 september 1999
Lena Hjelm- Wallén
Leif Pagrotsky
(Utrikesdepartementet)
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för utvecklingen av handel
och ekonomiskt samarbete inom Östersjöregionen under det senaste
decenniet och för de förändrade politiska och ekonomiska förut-
sättningarna, som är grunden för denna utveckling. Bedömningar
redovisas vad gäller den framtida ekonomiska utvecklingen i regionen
och dennas betydelse för den svenska ekonomin. Vidare redogörs för
svensk Östersjöpolitik sedan 1989, med tonvikt på de åtgärder som har
vidtagits på det ekonomiska området samt åtgärder för att bidra till en
demokratisk samhällsutveckling. En redogörelse lämnas för regeringens
strategi rörande ytterligare åtgärder för att främja integration, tillväxt och
sysselsättning i Östersjöregionen.
1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 7
Rättelse: S. 1 rad 6 nytt datum.
Skr. 1999/2000:7
1 Bakgrund...........................................................................................4
1.1 Östersjöregionen - det historiska perspektivet...................4
1.2 De förändrade förutsättningarna.........................................6
1.3 Säkerhetspolitiken i närområdet - läge och utsikter...........8
1.4 Utsikter för den ekonomiska utvecklingen.........................9
1.5 Öresund.............................................................................17
2 Sverige i den nya Östersjöregionen.................................................18
2.1 Svensk Östersjöpolitik 1989-99 - en tillbakablick...........18
2.2 Handelspolitiken...............................................................20
2.3 Utvecklingssamarbetet......................................................24
2.4 Demokrati och utveckling.................................................28
2.5 Det säkerhetsfrämjande stödet..........................................29
2.6 Näringslivsinriktade åtgärder............................................34
2.6.1 Östersjömiljard 1......................................................34
2.6.2 Östersjömiljard II.....................................................36
2.6.3 Östersjön och den regionala näringspolitiken..........38
2.6.4 Jordbruks- och livsmedelssektorn...........................39
2.7 Utbildning och kultur........................................................39
2.8 Det mellanstatliga Östersj ösamarbetet.............................41
2.9 Internationella och nordiska finansieringsorgan i
Östersjöregionen...............................................................43
2.10 Nordiskt-baltiskt samarbete..............................................49
2.11 Handelsfrämj ande, exportfmansiering och investeringar. 49
2.12 Vänortskontakter, decentraliserat samarbete, Interreg.....54
2.13 Miljösamarbete.................................................................56
2.14 Energisamarbete...............................................................59
2.15 Transporter........................................................................62
2.16 Kärnsäkerhet.....................................................................63
2.17 Barentssamarbetet.............................................................65
2.18 "Polen i fokus"..................................................................65
2.19 Turism...............................................................................66
2.20 Svenskt näringsliv i Östersjöregionen..............................67
3 EU och Central- och Östeuropa......................................................73
3.1 EU:s utvidgning................................................................73
3.2 EU-Ryssland; Sveriges roll..............................................74
3.3 Phare/Tacis.......................................................................75
3.4 Den nordliga dimensionen................................................76
3.5 Andra EU-länders Östersjöpolitik....................................77
4 Strategi för ekonomisk utveckling och
samarbete i Östersjöregionen..........................................................80
5 Baltikum år 2000.............................................................................91
6 Samråd mellan staten och näringslivet............................................92
Bilaga 1....................................................................................................94
Tabell 1:1, Sveriges handel med länder i Östersjöregionen, 1991 —
Skr. 1999/2000:7
1999..................................................................................94
Bilaga 2....................................................................................................95
Projektredovisning av Östersjömiljard I.........................................95
Bilaga 3..................................................................................................126
Tabell 3:1, EKN:s garantiram för Baltikum och Ryssland, 1994 -
1998................................................................................126
Bilaga 4..................................................................................................127
Tabell 4:1, Sida-finansierade miljö- och energiprojekt i länderna i
Östersjöregionen, 1989- 1998,...................................... 127
Tabell 4:2, Sidas investeringsprojekt inom miljöområdet i länderna i
Östersjöregionen.............................................................128
Bilaga 5..................................................................................................129
Marknadsplats Östersjön...............................................................129
F örkortningar.........................................................................................131
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 30 september 1999..................................................................133
Östersjöområdet har alltid spelat en avgörande roll i Sveriges
ekonomiska och politiska historia.
Under tusen år var det vikingafärder, korståg och stormaktstidens
ambitioner som utmärkte Sveriges politik i regionen. Vid det stora skiftet
1814 lade den blivande kungen Karl Johan om Sveriges kurs. Han drog
tillbaka de Förenade Konungarikena Sverige och Norge till deras
gemensamma halvö. Vår nu 185-åriga fred tog sin början, efter
unionsupplösningen 1905 med Sverige på egen hand.
Hur avlägsen vår yttre politik under tidigare århundraden än ter sig för
dagens svenskar, så har den ändå lämnat djupa spår som bestämmer den
modema tidens läge i Östersjöområdet.
Finland började koloniseras och kristnas av Sverige på 1100-talet.
Gränsen mellan svenskt och ryskt (först Novgorod, sedan Moskva-S:t
Petersburg) flyttades fram och tillbaka under sjuhundra år i de
vidsträckta områden som beboddes av finländare, karelare och
ingermanländare. När Finland till sist skildes från Sverige 1809 och kom
under ryske tsarens välde, var landet redan fast förankrat i västerländsk
kultur och nordisk samhällsform med fria bönder.
Under tiden 1560-1721 tävlade Sverige och Ryssland också om
makten över den del av Baltikum som idag utgörs av Estland och norra
Lettland med Riga. Om ester och letter ibland fortfarande talar om "den
goda svenska tiden", så är det för att det svenska styret ändå innebar
avgörande begränsningar i det feodala herravälde som främmande
godsägare utövade över livegna baltiska bönder. Universitetet i Dorpat
(dagens Tartu), grundat 1632, är också ett svenskt arv som inte glömts.
En faktor som påverkade Sverige lika mycket som alla andra delar av
Östersjöområdet var det starka inflytandet från tysk kultur. Under de tre
sekel från och med 1200-talet då de tyska Hansa-städema alltmer
kontrollerade handelsströmmarna i Nordeuropa växte det fram en
kommersiell och kulturell gemenskap runt Östersjön. Än idag kan en
turist från Lubeck eller Rostock besöka Stockholm, Åbo, Tallinn, Riga
eller Visby och genast känna sig hemma i den gamla stadskärnans
byggnadsstil. Tyska aristokrater kontrollerade nästan fullständigt
landsbygden. På ett djupare plan märks påverkan av tysk kultur i alla
Östersjöländerna.
När Karl Johan 1814 klippte av alla Sveriges gamla ambitioner att
spela en politisk-militär roll på andra sidan Östersjön, skapade han
förutsättningarna för vår långa fredsperiod. Men mycket av vad som
skapats under tidigare skeden levde självfallet kvar. Våra yttre villkor
bestämdes alltjämt av hur läget i Östersjöområdet förändrades under
1800-talet.
Utrikeshandeln ökade under den begynnande industrialismen och
frihandeln. De tyska och ryska kejsardömena utvecklades snabbt och
blev lovande marknader för svensk företagsamhet mot slutet av 1800-
talet. Från politisk synpunkt var bilden dock inte lika ljus.
Skr. 1999/2000:7
Preussen hade angripit Danmark redan 1864 och erövrat Slesvig. Polen
var sedan länge delat och förtryckt av tyskarna och ryssarna. I det
tsarryska imperiet måste dessutom litauer, letter, ester och finländare leva
med regimens skiftande blandning av brutalitet och tolerans. Sett från
Stockholm var hela östra och södra kusten på andra sidan Östersjön, från
Tomeå till Lilla Bält, under kontroll av auktoritära stormakter.
Samhällsförändringarna i Ryssland och Tyskland tog dock ökad fart
under tiden 1890-1914. Den snabba ekonomiska utvecklingen och de
växande internationella kontakterna undergrävde successivt de etablerade
regimerna, grundligast i Tyskland men delvis också i Ryssland.
Första världskriget påskyndade kejsarimperiemas sammanbrott. Det
nya Europa byggde på demokratins idéer och på tanken att även små
nationer hade rätt till självständighet. Finland, Estland, Lettland, Litauen
och Polen blev äntligen självständiga stater 1917-18.
De tre baltiska länderna kunde nu fritt utveckla sina förbindelser med
grannarna på andra sidan Östersjön. För första gången blev de levande i
det moderna Sveriges medvetande. Länder och folk som vi haft nära
utbyte med under stormaktstiden kom oss åter nära.
1920-talets Europa var en tid av optimism. Snart kom dock Hitler till
makten i Tyskland och Stalin i Sovjetunionen. Avskärmning, tullmurar
och politiska klyftor hindrade Östersjön från att återta sin roll som farled
för fredligt utbyte.
Andra världskriget rev ned det mesta av det som vunnits 1918. De
baltiska länderna ockuperades och annekterades 1940, Polen och
Östtyskland fördes in bakom järnridån 1945. Östersjön blev en vallgrav
under det kalla krigets decennier.
På 1990-talet öppnar sig åter de gamla möjligheterna för Sverige i
Östersjöområdet. Nu sker det under gynnsammare förutsättningar än
någonsin forr. De baltiska länderna och Polen är åter fria, Ryssland har
slagit in på vägen mot demokrati, Tyskland är återförenat, och den
Europeiska unionen ger sitt starka stöd till reformpolitiken.
Förhandlingar om medlemskap pågår med fem länder i Central- och
Östeuropa och medlemskapsförhandlingar kommer av allt att döma att
inledas med flera länder i en nära framtid.
Sverige har ett starkt intresse av att understödja en ekonomisk och
miljömässigt hållbar utveckling i Östersjöregionen och att främja de nya
demokratiernas deltagande i europeiska ekonomiska samarbetsorgan.
Sverige är ett av de länder som har mest att vinna på Östersjöområdets
politiska och ekonomiska förnyelse och på de central- och östeuropeiska
ländernas EU-medlemskap. Sverige har också ett starkt intresse av att
genuint partnerskap utvecklas och fördjupas mellan EU och Ryssland.
Av många skäl, bl.a. rent geografiska, har Sverige en naturlig roll som
en av de ledande aktörerna i Östersjösamarbetet. I den regerings-
förklaring som avgavs 14 september 1999 understryks att Sverige aktivt
skall bidra till ett Europa i utveckling och jämlikhet. Det svenska
engagemanget i samarbetet i Norden och runt Östersjön manifesteras
under årets värdskap i Nordiska rådet och i mötena mellan de nordiska
och de baltiska statsministrarna. Den framgångsrika satsningen "Polen i
fokus" skall under nästa år följas av "Baltikums år". EU:s utvidgning är
Skr.l999/2000:7
nyckeln till att främja unionens första och främsta uppgift - fred i
Europa. Beslut om att fler länder skall få inleda konkreta förhandlingar
om medlemskap bör fattas redan i höst. Den gemensamma strategi för
Ryssland som EU antagit måste snabbt genomföras. EU:s kapacitet att
med civila och militära medel förebygga och hantera kriser bör stärkas.
Även om tillväxten och utvecklingen av handeln i regionen dämpats
under år 1998 till följd av den ryska krisen och en dämpning i
världsekonomin finns en betydande potential för handel och
investeringar. Färdigställandet av den fasta förbindelsen över Öresund
samt ett intensifierat samarbete mellan de baltiska länderna och Norden
kommer att ha positiva effekter på tillväxten. Svenska företag är väl
rustade för att delta i denna utveckling.
En rad svenska initiativ har tagits för att påskynda en positiv
utveckling i Östersjöregionen och för att främja handel, investeringar och
ekonomisk utveckling. De frihandelsavtal som Sverige ingick redan år
1992 med vart och ett av de baltiska länderna var av stor betydelse både
ekonomiskt och politiskt. Sverige har varit pådrivande i frågan om EU:s
utvidgning, liksom i frågan om en utveckling av EU:s relationer med
Ryssland. På svenskt initiativ ägde ett första möte rum mellan
Östersjöstaternas regeringschefer i Visby juni 1996. Tillsammans med de
andra nordiska länderna har Sverige initierat det s.k. baltiska
investeringsprogrammet. År 1993 beslutades om en särskild
exportkreditgarantiram för Baltikum och Ryssland. Ett nytt program för
utvecklingssamarbetet med länderna i Central- och Östeuropa antogs av
riksdagen våren 1998. Sverige och EU har verkat för att samtliga länder i
regionen skall bli medlemmar i WTO. Sverige har inom EU aktivt verkat
för ökad handelspolitisk öppenhet gentemot Ryssland. En särskild
satsning på förbindelserna med Polen har gjorts under år 1999.
Östersjön har genom historien varit en både förenande och särskiljande
faktor för de kringliggande länderna. Genom de förhållandevis goda
kommunikationsmöjligheterna har de naturliga förutsättningarna för
samarbete mellan strandstatema varit stora. Politiska hinder har
emellertid inte sällan gjort att havet fungerat mer särskiljande än
förenande. Det kalla kriget gjorde Östersjön till en barriär mer än till en
farled.
Östersjöområdet är nu en region som karaktäriseras av fred, ekonomisk
tillväxt och utveckling, och en region med stora möjligheter inför
framtiden. Den positiva utvecklingen i Östersjöområdet och i nordöstra
Europa som helhet kontrasterar starkt mot läget i sydöstra Europa och
Balkan, som fortfarande präglas av konflikter och splittring.
Hela Östersjöområdet håller nu på att allt snabbare integreras i det
västeuropeiska politiska och ekonomiska samarbetet. Förhållandena är
visserligen mycket olika mellan dagens EU-medlemmar,
kandidatländerna, och Ryssland, men inriktningen på samarbete och
integration är densamma. Demokratiska styrelseformer och
Skr. 1999/2000:7
marknadsekonomiska förhållanden ligger nu till grund for utvecklingen i
hela området.
Om Östersjöområdet tidigare i vissa avseenden sågs som europeiska
utmarker är det idag på ett helt annat sätt närmare knutet till det centrala
Europa. Flera faktorer har bidragit härtill. Dels har Tysklands
återförening och Sveriges och Finlands EU-inträde inneburit att EU:s
tyngdpunkt förskjutits i nordostlig riktning. Flytten av Tysklands
huvudstad till Berlin har accentuerat denna utveckling. EU:s utvidgning
kommer att omfatta Polen och de baltiska länderna vilket verkar i samma
riktning. Finlands förslag om "den nordliga dimensionen", som sedan
toppmötet i Wien är etablerad EU-politik, förstärker denna utveckling.
Hela EU visar nu ett ökat intresse för Östersjöregionen och norra Europa.
Polens Nato-medlemskap och samarbetet inom ramen för Partnerskap för
fred är också viktiga element i denna bild.
Det ekonomiska samarbetet kring Östersjön är statt i snabb utveckling.
Ett omfattande nätverksbyggande mellan företag, institutioner och
personer äger rum i hela området. Inte minst de nära kontakterna mellan
de nordiska länderna är förebild för utvecklingen mellan Norden å ena
sidan och de baltiska staterna, Ryssland, Polen och norra Tyskland å den
andra. Samtidigt expanderar större regionala centra som Hamburg-
området, Öresundsområdet och "fyrkanten" Mälardalen-södra Finland-
Sankt Petersburg och Tallinn-Riga. Här ligger stora möjligheter att i
norra Europa skapa ett större sammanlänkat ekonomiskt expansions-
område. Också Barentssamarbetet rymmer möjligheter. Östersjöregionen
som helhet har potential att bli en av världens mest snabbväxande
regioner.
Utvecklingen är emellertid ännu inte i alla avseenden konsoliderad. En
målmedveten reformpolitik i berörda länder och fortsatta samarbets-
insatser krävs för att befästa en ekonomisk, socialt och miljömässigt håll-
bar expansion.
Samverkan med Ryssland är en av EU högt prioriterad uppgift. Den
strategi för relationerna mellan EU och Ryssland som antogs vid topp-
mötet i Köln i juni 1999 kommer att bidra till att ytterligare inlemma
Ryssland i det mellanstatliga europeiska samarbetet. Här spelar Östersjö-
samarbetet en viktig roll.
Östersjöområdet består av en unik kombination av å ena sidan
ekonomiskt utvecklade stater som samtidigt är gamla demokratier och
välfärdsstater, och å andra sidan nya demokratier och marknads-
ekonomier stadda i dynamisk förändring. Denna bild har starka inslag av
komplementära drag, med stora möjligheter till ömsesidigt fördelaktigt
samarbete.
Ett viktigt element i den ekonomiska utvecklingen är den sociala
dimensionen. En förutsättning för hållbar tillväxt är en rimlig
fördelningspolitik och social fred. Otrygghet och social nöd är inte bara
grogrund för extremism och våld utan också hinder för förändrings vilja
och reformer. Det sociala området har en allt viktigare roll i samarbetet
över Östersjön. Inte minst viktigt i anslutning härtill är samarbetet i
kampen mot internationell brottslighet.
Skr. 1999/2000:7
Ett annat särdrag i Östersjösamarbetet är den höga graden av
internationell institutionalisering, parad med en pragmatisk inställning
till lokalt och regionalt, konkret samarbete. Förutom Nordiska rådet,
Nordiska ministerrådet, Barentsrådet och EU är Östersjöstaternas råd en
viktig aktör. Rådet är en del av en allt finmaskigare väv av organisationer
och strukturer som tillsammans främjar framväxten av en integrerad
Östersjöregion.
Sammantaget finns nu unika förutsättningar för en utveckling av
regionen till ett fredligt och fruktbart samarbetsområde, präglat av hållbar
ekonomisk utveckling och tillväxt.
Det säkerhetspolitiska läge som nu råder i Sveriges närområde far, i ett
historiskt perspektiv, betraktas som mycket gott. Utvecklingen i regionen
karakteriseras av ekonomisk tillväxt samt ett mångfacetterat och tätt
samarbete mellan länderna och regionerna i Östersjöområdet.
De baltiska länderna har till betydande del kunnat konsolidera sin
återvunna självständighet. Ett huvudmål är att erhålla fullt medlemskap i
EU och Nato. I ännu högre grad än för Sverige skulle ett EU-
medlemskap för de baltiska länderna utgöra ett säkerhetspolitiskt plus.
Estland, Lettland och Litauen arbetar med att bygga upp en
grundläggande försvarsförmåga. Bl.a. de nordiska länderna och USA har
bidragit till detta arbete genom att lämna säkerhetsfrämjande stöd vilket
samordnats inom ramen för samordningsorganet BALTSEA. Dessa
länder har även bidragit till att upprätta en gemensam fredsfrämjande
baltisk bataljon (BALTBAT), en gemensam baltisk marin styrka
(BALTRON) , ett luftövervakningssystem (BALTNET) samt en baltisk
försvarshögskola (BALTDEFCOL). Sverige deltar i BALTSEA,
BALTBAT, BALTRON samt BALTDEFCOL och är observatör i
BALTNET. De baltiska länderna och Ryssland verkar för att normalisera
sina förbindelser. Några utestående frågor - avsaknaden av gränsavtal,
den ryskspråkiga befolkningens ställning i Estland och Lettland samt
Rysslands obenägenhet att ta avstånd av den sovjetiska ockupationen av
Estland, Lettland och Litauen - har bidragit till att en fullständig
normalisering av förbindelserna hittills uteblivit. En sådan normalisering
kommer inte att kunna äga rum förrän Ryssland fullständigt accepterat de
baltiska ländernas återvunna självständighet samt deras rätt att fullfölja
sina säkerhetspolitiska ambitioner. På senare tid har i synnerhet de
baltiska länderna vidtagit åtgärder för att förbättra relationerna med
Ryssland som nu far betraktas som tämligen avspända.
Polen har nyligen blivit medlem i Nato. Därmed har Polen till stor del
uppfyllt sina säkerhetspolitiska aspirationer vilket stärker säkerheten i
Östersjöområdet.
De baltiska staternas förhoppningar om en snar anslutning till Nato
stärktes efter skrivningarna i kommunikén från Natos toppmöte i
Washington i april i år. De baltiska länderna omnämns och behandlas nu
på samma sätt som de flesta kandidatländer. I samband med toppmötet
Skr. 1999/2000:7
antogs en särskild handlingsplan med syfte att vägleda kandidatländerna i
förberedelserna inför ett eventuellt Nato-medlemskap. Det beslutades
även att utvidgningsprocessen skall ses över vid nästa toppmöte, vilket
skall äga rum senast år 2002.
De säkerhetspolitiska utsikterna för en fortsatt positiv utveckling i
Östersjöområdet är goda. En viktig förutsättning härför är fortsatt
närvaro och aktivt engagemang från EU:s och USA:s sida. Samtidigt
omgärdas det framtida säkerhetspolitiska mönstret i Östersjöområdet
givetvis alltjämt av viss osäkerhet, framförallt sammanhängande med
utvecklingen i Ryssland. En ekonomisk återhämtning samt en stabil
ekonomisk och politisk utveckling i Ryssland samt ett nära samarbete
med Ryssland är av grundläggande betydelse för den fortsatta
utvecklingen i Östersjöområdet.
De framtida hoten mot säkerheten i Östersjöområdet utgörs idag främst
av lågnivåhot - internationell brottslighet, gränsöverskridande miljö-
förstöring, ryska försvarsmaktens sönderfall och förekomsten av taktiska
kärnvapen i närområdet. Dessa hot bekämpas kontinuerligt genom ett tätt
samarbete i regionala fora, i synnerhet inom ramen för Östersjöstaternas
råd, Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet och
Barentsrådet.
Sverige verkar för att stärka säkerheten i Östersjöområdet bl.a. genom
att stödja omvandlingen i länderna i öst, genom att aktivt stödja Polens
och de baltiska ländernas inlemmande i EU, genom att bidra med
säkerhetsfrämjande stöd till de baltiska länderna, Polen och Ryssland (se
nedan under avsnitt 2.5), genom att engagera Ryssland i civilt samarbete
i regionen, genom att aktivt delta i Östersj östaternas råd och i andra
samarbetsfora för att stävja lågnivåhoten samt genom att verka för en
fullständig normalisering mellan Ryssland och de baltiska länderna
genom att t.ex. stödja integrationen av de ryskspråkiga i Estland och
Lettland, uppmuntra gränsöverskridande samarbete och verka för att
gränsavtal mellan Ryssland och de baltiska länderna kommer till stånd.
I nedanstående tabell sammanfattas utvecklingen av BNP i vissa
Östersjöstater under perioden 1992-1999:
Skr. 1999/2000:7
Skr. 1999/2000:7
Tabell 1:1, Förändring i real BNP i vissa Östersjöländer 1992 - 1999
|
Land |
Förändring. I procent |
99(b) |
Index, (1989=100) | ||||||
|
1992 |
1993 |
1994 |
1995 1996 |
1997 98(a) |
1997 |
98(a) |
99 | ||
|
Estland |
-14,2 |
-9,0 |
2,0 |
4,3 4,0 |
11,4 4,0 |
3,0 |
73 |
76 |
79 |
|
Lettland |
-34,9 |
-14,9 |
0,6 |
-0,8 3,3 |
8,6 3,6 |
2,6 |
56 |
58 |
60 |
|
Litauen |
-21,3 |
-16,2 |
-9,8 |
3,3 4,7 |
6,1 4,0 |
2,5 |
61 |
64 |
65 |
|
Polen |
2,6 |
3,8 |
5,2 |
7,0 6,1 |
6,9 4,8 |
3,0 |
112 |
117 |
121 |
|
Ryssland |
-14,5 |
-8,7 |
-12,7 |
-4,1 -3,5 |
0,8 -4,6 |
-5,0 |
58 |
55 |
53 |
Källa: European Bank for Reconstruction and Development, "Transition Report Update",
April 1999
(a) EBRD:s uppskattning
(b) EBRD:s prognos
Efter de politiska omvälvningarna för 10 år sedan har den ekonomiska
och sociala situationen i alla de s.k. transitionsekonomiema varit svår.
Det gamla systemets kollaps ledde till omfattande produktionsbortfall
och sociala umbäranden. Ett nytt ekonomiskt system, med fungerande
institutioner och spelregler, kunde självklart inte byggas upp över en natt.
Omvandlingen inom länderna på andra sidan Östersjön har gått olika
fort beroende på förmågan att genomföra strukturella och institutionella
reformer och att lägga grunden till en fungerande social
marknadsekonomi. Takten i omvandlingen illustreras bl.a. i den ovan
redovisade tabellen över tillväxten i de berörda länderna. Andra
indikationer är omfattningen av utländska investeringar och takten i
närmandet till EU (se avsnitt 2.11 om utländska direktinvesteringar).
Skillnaden mellan förhållandena i Ryssland å ena sidan och
förhållandena i de Östersjöländer som är kandidater till medlemskap i EU
å andra sidan är mycket stora. De senare länderna har gjort stora framsteg
samtidigt som mycket återstår att göra vad gäller institutionsbyggnad,
fördjupade reformer och social trygghet. De sociala klyftorna är
fortfarande stora. De utmaningar som återstår för att affärslivet skall
fungera som det gör inom EU är många. I ett medlemskapsperspektiv
finns en oro att kandidatländernas administrativa kapacitet att ta på sig
och iaktta medlemskapets förpliktelser ännu har betydande brister.
I Ryssland har den snabba liberaliseringen och privatiseringen inte
åtföljts av en nödvändig uppbyggnad av marknadsekonomins och
rättsstatens institutioner. Bristen på spelregler och etik i affärslivet
hämmar investeringsviljan hos både ryska och utländska foretag.
10
Förtroendet för staten förblir litet. Den sociala situationen är fortsatt svår
för stora grupper i samhället.
I ett mer kortsiktigt perspektiv kan konstateras att den ryska ekonomin
ett år efter den djupa kris som bröt ut i augusti 1998 trots allt klarat sig
bättre än förväntat. Inflationen har inte ökat som befarat och kan i bästa
fall hamna runt 50 procent för 1999. Industriproduktionen har ökat sedan
oktober i fjol och är nu högre än december 1997, vilket främst kan
förklaras av att inhemska producenter och exportörer har kunnat dra
fördel av devalveringen. Enligt IMF:s senaste bedömning kommer
Ryssland under 1999 att fa viss BNP-tillväxt istället for den tidigare
prognostiserade nedgången.
De djupare problemen i den ryska ekonomin kvarstår dock och den
federala budgeten är fortsatt synnerligen ansträngd. För att tillväxten
skall bli uthållig krävs på sikt mer genomgripande förändringar. De
sociala konsekvenserna av den ekonomiska nedgången har varit mycket
allvarliga. Pris- och löneutvecklingen har skapat stora problem för
enskilda ryssar.
IMF godkände i slutet av juli efter långa överväganden en s.k. stand-by
kredit till Ryssland värd 4,5 miljarder USD. Utbetalningarna är
uppdelade i sju omgångar om vardera ca 640 miljoner USD, och är
öronmärkta för omedelbar återbetalning till IMF själv. De kommande
utbetalningarna är villkorade till hur Ryssland uppfyller det ekonomiska
program som ligger till grund för krediten. IMF:s beslut öppnade dörren
för en överenskommelse i Parisklubben i böijan av augusti om en
omstrukturering av betalningsförfallen under 1998-99 på de offentliga
skulderna från sovjettiden, och kan möjligen leda till en liknande
överenskommelse med Londonklubben senare i år. IMF:s erkännande av
de ryska ansträngningarna att genomföra en konsolidering av budgeten
och accelerera de strukturella reformerna ger därmed visst andrum för
den nya ryska regeringen. Den nya ryska regeringen har deklarerat att
den ekonomiska politiken skall ligga fast. Samtidigt kvarstår osäkerhet
om politikens genomförande, bl.a. med tanke på förestående val till
Duman i december 1999 och presidentval i juli år 2000. Ryssland har
ändå ett intresse av att fullgöra sina åtaganden under IMF-avtalet,
eftersom ett fungerande IMF-avtal är en förutsättning för varje
överenskommelse med Paris- och Londonklubbama.
Handelsbalansen har under de senaste månaderna visat ett överskott
om 2-3 miljarder USD per månad, sammanhängande med både
nedgången i importen och ökningen av oljepriset. Rubelkursen har på
senare tid varit relativt stabil. Under förutsättning att valutainflödet under
det andra halvåret fortsatt kommer att vara positivt torde Centralbanken
ha förutsättningar att bygga upp valutareserven och undvika en
ytterligare försvagning av rubeln fram till årets slut. Den ryska
regeringen lyckades att få igenom en relativt strikt budget för 1999, med
målet inställt på ett primärt överskott på omkring 2 procent av BNP. Av
utgifterna går 20-40 procent till de månatliga räntebetalningarna.
Regeringen har också betalat ut en större del av de sedan tidigare
eftersläpande lönerna. Skuldstocken är dock fortfarande ansenlig.
Skr. 1999/2000:7
11
Effekterna av den ekonomiska krisen i augusti 1998 blev störst i
Moskva. Moskva är dock inte representativt för hela Ryssland och krisen
har inte enbart varit av ondo. I andra delar av landet blev de konkreta
följderna av krisen betydligt mindre. Från den västra regionen finns flera
exempel på krisens positiva följder. Inte minst gäller detta orter där
exportinriktade industriföretag har en dominerande ställning. Om dessa
har exportkontrakt fastställda i dollar har krisen lett till att företagens
inkomster, i rubel räknat, flerfaldigats. Företagen har därför kunnat betala
utestående skatter och andra avgifter, vilket lett till ökade inkomster i
statens budget. Myndigheterna kan i sin tur börja betala ut löner till
offentligt anställda samt pensioner m.m., vilket sakta men säkert satt
igång de ekonomiska hjulen på lokal nivå. Levnadsförhållandena för den
ryska befolkningen är dock mycket svåra och hälsoläget har drastiskt
försämrats.
Att göra prognoser för Rysslands ekonomiska utveckling under de
närmaste åren är svårt, något som den politiska instabiliteten givetvis
bidrar till. Att Ryssland har en stor potential för tillväxt är ostridigt.
Samtidigt visar erfarenheterna från 1990-talet på grundläggande
strukturella svagheter och en oförmåga att genomföra de reformer som en
fungerande marknadsekonomi förutsätter. För den ryska regeringen är
det helt centralt att återskapa förtroende både i omvärlden och hos de
egna medborgarna så att de omfattande tillgångar som ryska företag och
medborgare placerat utomlands återvänder och så att de åter kan bli
intressant för utländska företag att investera i Ryssland.
Polen har kommit långt i omvandlingen av det politiska och ekonomiska
systemet och är idag en stabil demokrati med en fungerande
marknadsekonomi som under de senaste åren varit en av de mest
dynamiska i Europa.
Polens BNP-tillväxt uppgick 1998 till 4,8 procent vilket var en
minskning jämfört med tidigare år (7 procent 1995, 6,1 procent 1996 och
6,9 procent 1997). Skälet till minskningen var bl.a. hög ränta och ett
betydande ras i exportintäkter, särskilt i handeln med Ryssland. Den
polska ekonomin förutspås under 1999 att växa långsammare än den
hittills gjort under nittiotalets senare del. OECD:s prognos för 1999 pekar
på att BNP-tillväxten kommer att minska till 3,5 procent, vilket är något
lägre än den egna regeringens prognos (4-4,5 procent). Anledningen är
bl.a. försvagad export till grannländer och till EU-länder under första
halvan av året. Enligt OECD:s förväntningar kommer emellertid en
återgång till snabb ekonomisk tillväxt att ske under år 2000, när exporten
väntas återhämta sig åtföljt av lägre räntor. Sedan augusti 1998 har
Centralbanken redan sänkt styrräntan med 11 procentenheter till 13
procent.
Inflationen har minskat kraftigt under senare år (från 18,5 procent 1996
till 8,6 procent 1998) och är lägre än förväntat. Den kraftiga sänkningen
beror till största delen på utvecklingen av livsmedelspriserna. Det
Skr. 1999/2000:7
12
finansiella systemet är stabilt och utländska företag fortsätter att investera
i landet. Vad gäller privatiseringsprocessen kan utlänningar idag enligt
lagen fritt delta som aktieägare och utan särskilt tillstånd upprätta
helägda dotterbolag eller joint ventures med polska företag.
Investeringsklimatet i Polen kan anses vara gott. Många län och
kommuner ger betydande assistans till investerande företag och det finns
ett generellt stort behov av investeringar inom de flesta sektorer.
Polens utrikeshandel har efter COMECON:s kollaps omdirigerats mot
västvärlden, ett faktum som i sig har tvingat de polska producenterna att
höja varornas kvalitet. EU är Polens största handelspartner och svarar för
omkring 70 procent av Polens totala utrikeshandel. Tyskland är den
viktigaste partnern både vad gäller export och import. Ryssland fortsätter
att vara Polens viktigaste handelspartner i Central- och Östeuropa. Under
1998 noterades fortsatta ökningar för både den polska exporten och
importen, även om särskilt livsmedelsexporten mött ökande svårigheter.
Det polska bytesbalansunderskottet väntas i år uppgå till över 6 procent
av BNP.
Det är av stor betydelse att Polen fullföljer de omfattande
strukturrefomer som inletts. Bland annat måste reformer ske inom
jordbruks- och kolsektom. Trots en avmattning i industriproduktion och
export under 1998 ser utsikterna för Polens ekonomi positiva ut. Utöver
Warszawa som synes vara den mest expansiva marknaden kan en mängd
dynamiska områden identifieras, bl.a. Östersjöstädema Gdansk och
Gdynia. En BNP-tillväxt på omkring 4 procent gör den polska ekonomin
till en av de snabbast växande i Europa. Även om det finns många
faktorer, inte minst i den internationella utvecklingen, som kan påverka
utfallet, måste helhetsbedömningen bli att den polska ekonomin i
betydande grad kommer att medverka till fortsatt dynamik i
Östersj öregionen.
Estland har varit ett föregångsland genom sin snabba övergång från
planekonomi till marknadsekonomi. Med fa regleringar, total frihandel
och låga skatter har landet kommit att framstå som något av ett mönster
för ett rent kapitalistiskt samhälle. Konsolideringen av de gynnsamma
ekonomiska betingelser som skapats medför emellertid svåra
avvägningar mellan marknadsekonomins villkor och de krav som ställs
vid utbyggnaden av en uthållig välfärdsstat. Vid sidan av det pris en
sådan normalt betingar, skall Estland dessutom bygga upp en modem
infrastruktur på ruinerna av den gamla sovjetiska, integrera den
ryskspråkiga tredjedelen av befolkningen, anpassa landet till ett EU-
medlemskap samt förbereda sig för ett Nato-medlemskap med de
kostnader som dessa processer innebär.
Regeringen har under våren och sommaren 1999 tvingats att successivt
ompröva tillväxtprognosema. Finansministeriet förutspår i sin senaste
prognos endast 0,4 procents tillväxt för 1999 och 4,0-4,5 procents tillväxt
nästa år. Årets nolltillväxt (eller däromkring) skall jämföras med förra
Skr. 1999/2000:7
13
årets tillväxt om 4 procent och 1997 års som uppgick till dryga 10
procent.
Bakom den minskande tillväxten ligger bland annat en sjunkande
inhemsk konsumtion och en svag exportutveckling. Den senare hänger
till stor del samman med bortfallet från den ryska marknaden och
svårigheterna att finna nya marknader i väst. På det inhemska planet står
orsakerna till BNP-stagnationen till viss del att finna i följdeffekterna av
den ryska krisen med konkurser och friställningar vilka lett till minskat
konsumtionsutrymme för den offentliga sektorn, liksom för hushåll och
företag. Även investeringarna har stagnerat i takt med den ökade
osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen. Den sjunkande
inflationen medför högre realräntor, vilka tillsammans med bankernas
striktare kreditbedömning torde bidra till en mer restriktiv långivning.
Nämnas bör också problemen i den alltjämt betydande estniska
jordbruks- och livsmedelssektorn. Försämrad konkurrenskraft och
svårigheter att finna avsättning för produkterna kopplat till ett dåligt
skördeutfall både i år och förra året har lett till krav på kompensation och
subventioner från staten. EU:s subventionerade export av
jordbruksprodukter till Estland - som i sin tur inte kan ta ut tullar - har
försatt de estniska jordbrukarna i en svår konkurrenssituation också på
hemmamarknaden.
En annan aspekt av BNP som bör uppmärksammas är den regionala
fördelningen av densamma. Enligt uppskattningar svarar Tallinn-
regionen för omkring 70 procent av BNP, vilket givetvis innebär stora
inkomstskillnader i landet som helhet. Det finns skäl att tala om två
Estland.
Avmattningen i ekonomin och den därav följande minskade moms-
och skatteuppbörden, har bidragit till ett betydande underskott i
statsbudgeten för i år. Direkt efter sitt tillträde i mars 1999 lade den nya
regeringen fram en tilläggsbudget som innebar en minskning av
statsutgifterna med omkring en miljard EEK till totalt 17,5 miljarder
EEK. Regeringens ambition är att budgetunderskottet för 1999
åtminstone skall kunna hållas under 3,5 procent av BNP. Med en redan
stram budgetram har diskussionerna varit hårda och regeringen har
indikerat att man egentligen skulle ha velat skära mer i utgifterna, men
att detta inte varit möjligt.
De aktuella skattesatserna är 26 procent för privata inkomster och
företag, 18 procent moms, respektive 33 procent i social- och
sjukförsäkringsavgifter. Att notera är att inkomstskatten är icke-
progressiv och att dessutom en rad möjligheter att slippa företagsskatt
föreligger. Ekonomiska frizoner infördes av den förra regeringen i tre
estniska städer (Valga, Vöru och Sillamäe).
Det stora bytesbalansunderskottet, till stor del orsakat av en uppdämd
importefterfrågan och svag export, är alltjämt ett problem för Estland. I
takt med den allmänna åtstramningen i ekonomin, med sjunkande import
som följd, minskar dock underskottet i bytesbalansen. Underskottet, som
uppgick till dryga 12 procent av BNP 1997 minskade under 1998 till 9
procent och förväntas minska ytterligare i år. Liksom tidigare bidrar de
Skr. 1999/2000:7
14
stora utländska direktinvesteringama till att kompensera för effekterna av Skr. 1999/2000:7
bytesbalansunderskottet.
Trots flera regeringsskiften har den lettiska reformpolitikens inriktning
mot fördjupad demokrati och marknadsekonomi legat fast sedan landet
återvann sin självständighet 1991. Den ekonomiska omvandlingen har
haft periodvisa bakslag men utvecklingen under de senaste åren har varit
positiv. EU-medlemskapsperspektivet ger förstärkta incitament för
fortsatta reformer i Lettland liksom i de övriga kandidatländerna.
Lettland drabbades av den ryska krisen sannolikt i större utsträckning
än Estland. Den beräknade BNP-tillväxten för 1999 har fatt justeras ner
från 4 till 2 procent. Motsvarande siffror för 1997 och 1998 var 8,6 och
3,6 procent. Livsmedelsindustrin drabbades hårdast men även transit till
Ryssland berördes negativt. Järnvägstransporterna minskade med 9
procent i fjol. Liksom i Estlands fall har den lägre tillväxttakten haft en
dämpande effekt på inhemsk efterfrågan, vilket har resulterat i lägre
inflation men högre arbetslöshet.
Lettland hade 1998 ett stort underskott i bytesbalansen (11 procent av
BNP 1998), till största delen beroende på en kraftigt ökad,
efterfrågedriven import. Underskottet reduceras i år. Rysslands del av
Lettlands export föll från 21 procent 1997 till omkring 12 procent 1998.
Lettiska banker hade 8 procent av sina tillgångar investerade i Ryssland
före augusti 1998. En inhemsk bankkris blev följden, vilket ytterligare
har bidragit till den lägre tillväxttakten. Krisen kan nu sägas ha
övervunnits.
Tjänstesektorn utgör idag nästan två tredjedelar av BNP. Mellan 10
och 15 procent av Lettlands ekonomi är beroende av transitsektom.
Ryssland är fortfarande en betydelsefull handelspartner, till stor del
beroende på den stora transithandel som går via lettiska hamnar.
Sedan 1990 har Lettland kraftigt utvecklat sin handel med väst. EU är
idag Lettlands främsta handelspartner och svarar för närmare 60 procent
av exporten och drygt 55 procent av importen. Tyskland är den största
handelspartnern inom EU.
De utländska investeringarna har utvecklats positivt men en nedgång
ägde rum år 1998. En nyckelfaktor för fortsatt inflöde av
direktinvesteringar är en fortsatt framgångsrik privatiseringsprocess. I
stort sett alla lettiska företag har sålts ut vilket gör att 63 procent av
lettisk BNP genereras av den privata sektom. Ännu återstår dock ett par
av de allra största företagen (energiföretaget Latvenergo, återstående
delen av Lattelekom och rederiet Latvian Shipping Company).
Effekterna av Rysslandskrisen har varit att påskynda diversifiering och
kvalitetshöjning i den lettiska exportekonomin respektive bankväsendets
sanering och konsolidering. Särskilt inom industrin återstår dock ännu ett
drygt uppgraderingsarbete. Utvecklingen beror nu på ett antal
omvärldsfaktorer, särskilt i Ryssland men även på Lettlands egen
15
förmåga att fortsätta omvandlingen och dra till sig utländska Skr. 1999/2000:7
investeringar.
Sedan Litauen återfick självständigheten råder ett grundläggande
samförstånd om den övergripande färdriktningen i ekonomiska och
politiska frågor. Demokratins institutioner infördes snabbt efter att
självständigheten hade återvunnits. Under de senaste åren har Litauens
ekonomi växt och stabiliserats. Trots effekter från Asienkrisen 1997 har
ekonomin årligen växt med ca 5 procent. Därtill har inflationen fallit från
ca 35 procent 1995 till under 3 procent 1998.
Rysslandskrisen hösten 1998 ledde till en chock i utrikeshandeln. Trots
detta ökade BNP 1998 med 5,7 procent, vilket endast var en marginell
nedgång i tillväxttakten från 6,1 procent 1997.
Utvecklingen i Ryssland och OSS-ländema kommer p.g.a. den stora
exponeringen att vara av stor betydelse för utvecklingen i Litauen. De
flesta prognoser visar att krisen leder till en svacka i tillväxtkurvan för
Litauen liksom för hela regionen. För Litauens del når denna med
sannolikhet botten under innevarande år men redan år 2000 bör landet
vara åter på samma snabba tillväxttakt som före krisen.
Litauens underskott i bytesbalansen närmar sig en oroväckande hög
nivå (12 procent av BNP 1998). Den negativa bytesbalansen sätter stor
press på litan, men regeringen har flyttat fram planerna på att överge sitt
sedelfondsystem, som binder litan till USA-dollam, till år 2000. De
litauiska bankerna var i likhet med de estniska inte särskilt exponerade
mot Ryssland och hade endast 1 procent av tillgångarna investerade i
Ryssland.
Litauen har ofta fått kritik för den långsamma strukturomvandlingen av
näringslivet och för att statliga interventioner förhindrat en naturlig
utslagning av ineffektiva företag. Rysslandskrisen kan liknas vid ett
stålbad som lett till att många företag exponerade mot Ryssland gått
under. Resultatet har samtidigt blivit förbättrad konkurrenskraft för de
som överlevt krisen och nu exporterar till nya marknader i väst.
En effekt av Rysslandskrisen kan därför även ha varit en knuff framåt i
västintegrationen. Exporten till EU överstiger nu exporten till OSS och
utgjorde under fjolåret 37 procent av total export. Exporten till OSS-
länder, som före krisen representerade ca 45 procent av total export, har
under vintern halverats. Ryssland, länge den främsta exportmarknaden,
stod under årets första månader för enbart ca 7 procent av utrikeshandeln
(ca 21 procent före krisen). Motsvarande trend gäller för handeln med
Vitryssland och Ukraina. Litauens största importmarknad är EU som
svarar för närmare 50 procent av den totala importen.
Utländskt kapital är avgörande for fortsatt tillväxt, förbättrad
konkurrenskraft och bytesbalans. Inte minst är de utländska investerarna
också viktiga skattebetalare. Elittills är det utförsäljningen av statsbolag
som resulterat i huvuddelen av de utländska affärerna.
16
Skr. 1999/2000:7
Den ekonomiska utvecklingen i dessa länder behandlas inte närmare i
detta sammanhang. Dock kan konstateras att den positiva allmänna
ekonomiska utvecklingen i de Östersjöländer som är EU-medlemmar
naturligtvis är av mycket stor betydelse för export och ekonomisk
utveckling i hela Östersjöområdet. För Sveriges del räknar regeringen
med en BNP-tillväxt på 3,6 procent i år och 3 procent nästa år.
Under senare år har den ekonomiska konjunkturen skilt sig åt i de
”västliga” Östersjöländerna. Danmark, Finland och Norge har legat långt
framme i konjunkturcykeln under de senaste två till tre åren, medan
Sverige och Tyskland har släpat efter. Även i Tyskland väntas en viss
återhämtning och tillväxten väntas uppgå till 2,5 procent nästa år. I de
övriga nordiska länderna har samtidigt de senaste årens starka konjunktur
mattas något. Tillväxten bedöms i Danmark, Finland och Norge under
nästa år uppgå till 1,5; 3,6, respektive 1,0 procent. I EU som helhet
bedöms tillväxten i år uppgå till 1,9 procent, för att under nästa år öka till
2,7 procent.
De gynnsamma tillväxtutsiktema för flertalet länder i Östersjöområdet
utgör en god grund för den ekonomiska utvecklingen i regionen
framöver. Avgörande på sikt är en fortsättning av den reformprocess som
på relativt kort tid har etablerat en fungerande marknadsekonomi i
flertalet länder i den östra delen av Östersjöregionen. Utsikter om
framtida EU-medlemskap spelar i detta sammanhang fortsatt en stor roll,
samtidigt som de facto medlemskap förväntas konsolidera de
institutionella förändringar som genomdrivits på vägen mot medlemskap.
En ökad integration inom Östersjöregionen kan genom ökad
faktorrörlighet och ökad handel förväntas medföra dynamiska
samhällsekonomiska vinster i form av en effektivare resursallokering. I
takt med att den nödvändiga institutionella strukturen upprättas bör också
ett ökat flöde av direktinvesteringar från de ”västliga” Östersjöländerna
bidra till en gynnsam ekonomisk utveckling i hela regionen.
Tabell 1:2, BNP-tillväxt i västra Östersjöregionen
1997 1998 1999 2000
|
Tyskland |
1,8 |
2,3 |
1,4 |
2,5 |
|
Sverige |
1,8 |
2,6 |
3,6 |
3,0 |
|
Danmark |
3,1 |
2,9 |
1,3 |
1,5 |
|
Finland |
5,5 |
4,7 |
3,6 |
3,8 |
|
Norge |
4,3 |
2,1 |
1,0 |
2,8 |
Källa: IMF och Finansdepartementet
När den fasta förbindelsen över Öresund står klar för trafik sommaren år
2000 har Sverige och Danmark tillsammans skapat en historisk möjlighet
för framväxten av en stark och dynamisk europeisk region.
17
De båda regeringarna har genomfört en första kartläggning av hinder
och möjligheter vad gäller en integration i Öresundsregionen. Resultatet
redovisades våren 1999 i rapporten "Öresund - en region blir till".
Öresundsrapporten är upptakten till ett arbete som i vissa delar
kommer att sträcka sig över flera år och kommer att kräva stort
engagemang från regeringarna, de regionala myndigheterna och
näringslivet.
EU ser i Öresundregionens utveckling ett unikt pilotprojekt och bistånd
har lämnats genom Interreg IIA, vilket kan vidareutvecklas genom
Interreg III. Öresundskommittén, som består av danska och svenska
kommuner och städer, administrerar ansökningarna.
Inom Europeiska unionen finns sedan år 1997 ca 90 s.k. territoriella
sysselsättningspakter inom strukturfondernas ram. Öresundsregionen
utgör en sådan territoriell sysselsättningspakt och är den enda pakt som
är transnationell. Sekretariat är Öresundskommittén tillsammans med
Öresunds arbetsmarknadspolitiska råd (ÖAR). ÖAR är en
sammanslutning av arbetsmarknadspolitiska myndigheter och parter på
vardera sidan sundet för att underlätta en gemensam marknad.
Den potentiella samhällsekonomiska vinsten av en integrerad
Öresundsregion har beskrivits som mycket stor. Totalt kan vinsten vid en
lyckad integration skattas till en regional BNP-ökning med i
storleksordningen 4 procent, eller med 30 miljarder kronor och
ytterligare 5 miljarder kronor i övriga Danmark och Sverige. Av vinsten
har cirka 20 miljarder beräknats tillfalla Skåne, vars
bruttoregionalprodukt (BRP) på sikt beräknas öka med 10 procent, till
genomsnittsnivån av BNP i Sverige. Vinsten för Själland uppgår i detta
scenario till 10 miljarder kronor, vilket innebär ett lyft i BRP med 2
procent.
Skr. 1999/2000:7
Relationerna mellan Sverige och Estland, Lettland och Litauen har under
den senaste tioårsperioden gått igenom olika faser.
Den första fasen inleddes år 1988, då perspektivet av självständighet
blev tänkbart i samband med Sovjetunionens begynnande upplösning,
och avslutades i och med självständigheten år 1991. Under denna tid blev
det möjligt att gradvis återknyta kontakterna och att tydligt markera stöd
för självständighetssträvandena, inte minst genom torgmötena på
Norrmalmstorg i Stockholm, ett intensivt kulturutbyte genom Svenska
institutet och en bred massmediai uppmärksamhet. Ett omfattande och
brett folkligt stöd växte fram i det svenska samhället för demokrati och
självständighet i Estland, Lettland och Litauen.
Genom en tidig och förutseende närvaro i Tallinn, Riga och Vilnius
och genom öppnandet av ambassader redan i augusti 1991 kunde Sverige
lämna viktiga bidrag till de baltiska frihetsrörelserna, även i tider under
18
processen när konflikterna skördade människoliv och självständigheten
var allt annat än självklar. Ett omfattande politiskt och ekonomiskt
samarbete inleddes och utvecklades från denna tidpunkt.
I Polen var utvecklingen under denna period dramatisk och av
avgörande betydelse för de omvälvningar som skulle äga rum i hela
Central- och Östeuropa. Sverige följde händelseutvecklingen mycket
nära. Under hösten 1989 var dåvarande statsminister Ingvar Carlsson den
förste västeuropeiske regeringschef som besökte Polen. Besöket kom i
Warszawa att tolkas som en "stark politisk signal". Besöksutbytet var
livligt. Under år 1990 besökte tio svenska statsråd Polen.
I maj 1990 undertecknades ett ramavtal om ett omfattande treårigt
bilateralt utvecklingssamarbete mellan Sverige och Polen. De största
insatserna gjordes på miljöområdet. Senare under 1990 tog
regeringscheferna Carlsson och Masowiecki initiativet till
Ronnebykonferensen, som främst behandlade miljöfrågor i Östersjön.
Konferensen initierade åtgärdsprogrammet för Östersjön, vilket haft en
mycket stor betydelse for samarbetet i regionen och för Östersjöns miljö.
Under den andra fasen 1991-94 kunde de baltiska staterna konsolidera
sin självständighet. De utvecklade moderniserade statsapparater, införde
framgångsrikt egna valutor och inledde en genomgripande
samhällsomvandling från sovjetism till marknadsekonomi och en
demokratisk samhällsutveckling. Det var också en prövande tid, då
många hinder behövde övervinnas, i de egna länderna, i Ryssland och
Västeuropa.
Under denna tid fortsatte det svenska stödet att utvecklas, inte minst
det s.k. suveränitetsstödet. Frihandelsavtal ingicks år 1992, vilka gav de
baltiska länderna fullt tillträde till den svenska marknaden för
industrivaror. Dessa frihandelsavtal kom att få stor betydelse både
politiskt och ekonomiskt. Det faktum att EU upptog förhandlingar med
de baltiska staterna om frihandelsavtal var till en del en följd av att
Sverige, Norge och Finland i sina medlemskapsförhandlingar med EU
krävde att få behålla frihandeln med de baltiska länderna.
Estland och Lettland lade med ett omfattande lagstiftningsarbete
grunden för att de många människor som saknade medborgarskap kunde
integreras i samhällena. Såväl förhandlingarna om det sovjetiska
trupputtåget som medborgarskapslagstiftningen orsakade häftiga
inrikespolitiska debatter liksom allvarliga friktioner med Ryssland. I
båda dessa processer spelade Sverige och svenskt stöd en betydande roll.
Den 31 augusti 1994 var det ryska (sovjetiska) militära uttåget från de
baltiska länderna i princip genomfört. Sverige följde förhandlingarna om
trupptillbakadragningen mellan Ryssland och de baltiska staterna noga.
Med Sveriges medlemskap i EU och Polens och de baltiska staternas
associationsavtal med EU har en ny fas inletts i svensk Östersjöpolitik.
Ett rimligt antagande är att detta kommer att sträcka sig ett antal år
framåt i tiden och avslutas när Polen, Estland, Lettland och Litauen blivit
medlemmar i EU. Detta tredje skede präglas av aktivt arbete inom EU, av
nära kontakter på politisk nivå, av stöd till ländernas
Europaintegrationsprogram samt av ett alltmer intensivt ekonomiskt
utbyte.
Skr. 1999/2000:7
19
Sveriges och Finlands EU-medlemskap har på ett betydelsefullt sätt
ändrat den europeiska kartbilden. Av både politiska och ekonomiska skäl
har det varit självklart för Sverige att vara pådrivande när det gäller EU:s
fortsatta utvidgning. Sverige har också varit pådrivande i strävandena att
engagera de baltiska länderna i det nordiska samarbetet och i
utvecklingen av Östersjösamarbetet inom ramen för Östersjöstaternas
råd.
Sveriges deltagande i EU-arbetet har inneburit en förstärkning av de
krafter inom EU som förespråkar en handelspolitisk liberalisering och en
reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Efter andra världskrigets slut var det en stark strävan i Europa att skapa
samarbetsformer som skulle säkra freden och förhindra att kontinenten
hemsöktes av krig och konflikter. Ekonomisk och handelspolitisk
integration sågs tidigt som ett av de främsta medlen att uppnå detta mål.
Genom ekonomisk integration uppstår både välfärdsvinster och sådana
positiva bindningar och beroendeförhållanden att riskema för konflikter
mellan stater reduceras eller försvinner.
I utvecklingen av det europeiska samarbetet har handelspolitiken
därmed gått före och banat vägen. Handelspolitiska arrangemang har
kommit att bli hörnstenar i det europeiska enhetsbygget. Genom
handelspolitiska arrangemang mellan EU och andra länder har grunden
lagts för en stegvis utvidgning av EU med utgångspunkt i västeuropeiska
samhällsförhållanden.
Syftet med kol- och stålunionen år 1952 var både ekonomiskt och
politiskt. Genom Romfördraget år 1957 åtog sig medlemsländerna att
införa en tullunion och etablera en gemensam handels- och
jordbrukspolitik. Under 60-talet präglades Europasamarbetet av
ansträngningar att få till stånd en enda gemensam marknad i Västeuropa,
bl.a. mot bakgrund av Eftas bildande år 1960. Ansträngningarna ledde till
frihandelsavtal mellan dåvarande EEG och Efta-ländema år 1972. I den
s.k. vitboken år 1985 fattades beslut om genomförande av den inre
marknaden. Genom EES-avtalet, som trädde i kraft 1 januari 1994, kom
Efta-ländema (utom Schweiz) att i väsentliga delar omfattas av den inre
marknaden.
Även efter omvälvningarna i Östeuropa åren 1989-90 blev
handelspolitiken EU:s viktigaste instrument att manifestera en ny relation
och nya förutsättningar i förhållande till länderna i Central- och
Östeuropa. Fördjupade handels- och samarbetsavtal ingicks med vissa
länder redan år 1990. I september 1991 undertecknade EG ett
Europaavtal (associationsavtal syftande till medlemskap i EU) med Polen
vilket trädde i kraft den 1 februari 1994. Med Estland, Lettland och
Litauen ingick EG 1992 konventionella handels- och samarbetsavtal som
sedan gjordes om till frihandelsavtal som trädde i kraft 1 januari 1995
Skr. 1999/2000:7
20
samtidigt som Sverige blev EU-medlem. Därefter inleddes förhandlingar
om Europaavtal vilka undertecknades 1995 och trädde i kraft 1 februari
1998. Vid det Europeiska rådets möte i Köpenhamn i juni 1993 ställde
sig EU:s stats- och regeringschefer bakom ett uttalande om att unionen
skulle vara öppen för medlemskap av de associerade länder i Central-
och Östeuropa som önskade bli medlemmar och att inträde kunde ske så
snart ett kandidatland kan åta sig de förpliktelser som medlemskapet
innebär.
Förhandlingar om Polens och Estlands medlemskap i EU inleddes i
mars 1998.
År 1992 inledde EG kontakter och förhandlingar med Ryssland och
1994 undertecknades ett partnerskaps- och samarbetsavtal vilket trädde i
kraft 1 december 1997. Liknande avtal har ingåtts med alla OSS-stater
utom Tadzjikistan. Partnerskapsavtalet med Ryssland är det mest
avancerade och innehåller bl.a. en skrivning om möjligheten av framtida
frihandel mellan EU och Ryssland. Parallellt med EG:s förberedelser och
förhandlingar om Europaavtal inledde Efta motsvarande förberedelser.
Sverige förhandlade år 1992 fram ett nytt handelsavtal med Ryssland.
Avtalet hann dock inte träda i kraft innan Sverige blev medlem i EU och
anslöt sig till den gemensamma handelspolitiken. Den styrkommitté som
inrättades genom avtalet fortsätter dock att fungera med regelbundna
möten.
När Estland, Lettland och Litauen blev självständiga ingick Sverige
1991 bilaterala MGN(mest gynnad nationj-baserade handelsavtal med
dem. I avtalen angavs frihandel som mål och förhandlingar inleddes
direkt. Frihandelsavtalen undertecknades, som nämnts, i mars 1992. Med
Polen fortsatte 1978 års långtidsöverenskommelse att gälla tills Eftas
frihandelsavtal trädde i kraft 1993.
I och med att de bilaterala frihandelsavtalen med de baltiska länderna
upphörde att gälla vid Sveriges inträde i EU bortföll också möjligheten
till bilaterala överläggningar i de blandade kommissioner som upprättats
inom dessa avtal. Sverige tog därför år 1995 initiativ till att inrätta nya
bilaterala fora för konsultationer i handelsfrågor med var och en av de tre
baltiska länderna.
Regeringen tillkallade i oktober 1997 en kommitté med uppdrag att
identifiera hinder och föreslå åtgärder för att underlätta handel och
investeringar i Östersjöregionen (Dir. 1997:114). Kommittén
(Östersjöhandelskommittén) överlämnade sitt betänkande i mars 1998
("Ta vara på möjligheterna i Östersjöregionen", SOU 1998:53).
Kommitténs betänkande innehåller en grundlig genomgång av problem
och hinder för handel och investeringar. Analysen grundar sig på svenskt
näringslivs konkreta erfarenheter och lyfter fram bl.a. förhållandena vid
gränspassager, lagstiftning, administrativ kompetens, brottslighet,
tekniska handelshinder, informationsbrister samt infra-
struktur/transporter.
Kommittén drog slutsatsen att många av förslagen endast kan genom-
föras i samverkan med berörda länder. Analysen ledde till det svensk-
litauiska initiativet att sammankalla ett möte med Östersjöstatemas
handelsministrar. En redovisning av de rekommendationer som antogs
Skr. 1999/2000:7
21
vid detta möte lämnas i det följande (avsnitt 2.8). Dessa Skr. 1999/2000:7
rekommendationer inspirerades i betydande grad av
Östersj öhandelskommitténs förslag.
Ett frihandelsavtal mellan de baltiska länderna trädde i kraft den 1 april
1994. Till att börja med täckte det industrivaror. Sedan den 1 januari
1997 ingår även jordbruksvaror, livsmedel och fisk.
Utvecklingen av handeln mellan de baltiska länderna och Ryssland har
hämmats av den handelspolitik som Ryssland har bedrivit gentemot dess
länder, med hänvisning till bl.a. behandlingen av den ryskspråkiga
befolkningen i Estland och Lettland. Det baltiska land som torde ha
drabbats hårdast av den ryska handelspolitiken är Estland. Ryssland har
ännu inte medgivit Estland s.k. MGN-behandling, med följden att all
estnisk export till Ryssland utsätts för dubbla importtullar. Ett gränsavtal
mellan Estland och Ryssland har nyligen paraferats, och en förändring av
denna onormala situation mellan grannländer är förhoppningsvis att
förvänta. Lettland får som enda land inte tillgång till existerande rabatter
för järnvägstransporter till och från Ryssland, vilket inte kan annat än
verka hämmande på handeln mellan länderna.
En rysk anslutning till WTO vore av stor betydelse för stabiliteten i
den ryska utrikeshandelsregimen och för Rysslands integration i
världsekonomin. Förhandlingar i frågan har pågått under flera år men
svårigheterna har varit stora beroende på grund av rysk ovilja att göra de
åtaganden som WTO-medlemskapet förutsätter. Utsikterna att Ryssland
skall bli WTO-medlem inom en nära framtid är små.
Förhandlingarna om Estlands WTO-medlemskap är avslutade. Vid
WTO:s allmänna råd den 21 maj 1999 antogs slutrapporten från
arbetsgruppen för Estlands anslutning. Nu återstår den formella
ratifikationsprocessen i Estland vilken beräknas kunna avslutas i oktober.
Formellt blir Estland medlem 30 dagar efter att ratifikationsinstrumenten
deponerats hos WTO-sekretariatet. Om inget oförutsett inträffar kommer
Estland att kunna vara medlem före årets slut.
Lettland blev medlem i WTO i januari 1999.
Litauens anslutningshandlingar med WTO fortsätter. Bland annat
jordbrukssektorn utgör alltjämt en stötesten. Förhandlingarna har också
komplicerats av de höjningar i importskyddet for vissa produkter (bl.a.
mejeriprodukter, kött och spannmål) som litauema har infört som en
följd av den ryska ekonomiska krisen.
Polen blev medlem i GATT år 1967 och är sedan den 1 juli 1995
medlem av WTO.
Utvecklingen av Sveriges handel med länderna i Östersjöområdet under
perioden 1991-1999 redovisas i bilaga 1.
22
Fram till böljan av 1990-talet var öst-västhandeln av mycket begränsad
omfattning. Öststaterna importerade industrivaror från väst och
exporterade främst varor med lågt förädlingsvärde.
Bilden förändras nu gradvis. Polen och de baltiska staterna har ökat sin
handel med Västeuropa kraftigt. Polen var 1998 Sveriges största
handelspartner i Central- och Östeuropa både på export- och importsidan,
medan Ryssland nu ligger på andra plats både som exportland och som
importland. Estland ligger på tredje plats både som exportland och
importland.
Som framgår av tabellen i bilaga 1 uppvisar Sveriges handel med
regionen under perioden stora, ibland exceptionella ökningar, samtidigt
som starten skedde från en mycket låg nivå. Normala handelsrelationer
mellan länder med marknadsekonomi har etablerats. Att länder med
samma ekonomiska system tenderar att handla med länder som ligger
nära geografiskt bekräftas av utvecklingen under det senaste decenniet.
Handeln med Ryssland ökade kraftigt fram t.o.m. 1997 men krisen år
1998 ledde till en minskning. Under åren 1992-98 ökade exporten ändå
med 280 procent från 1,6 miljarder kronor till drygt 6 miljarder. År 1998
minskade exporten med 13 procent. Importen ökade under samma period
med nästan 100 procent. Den minskade dock med 24 procent 1998.
Importen består till 65 procent av råvaror och bränslen.
Sverige är en större handelsnation än Ryssland. Den totala ryska
exporten uppgick år 1998 till ca 75 miljarder dollar. Sveriges export
samma år uppgick till ca 80 miljarder dollar.
Sveriges handel med Polen har uppvisat exceptionella ökningar under
perioden. Exporten ökade med 666 procent från 1,6 miljarder kronor till
10,6 miljarder. Importen ökade med 292 procent från 2 miljarder till 5,7
miljarder. Under 1998 ökade exporten med 5 procent jämfört med 41
procent 1997. Importen ökade med 17 procent jämfört med 24 procent
1997. Importen består till 84 procent av hel- och halvfabrikat. Sverige
har haft överskott i handeln sedan 1993.
Även vad gäller Estland kan noteras spektakulära ökningar. Exporten
1992-98 ökade med 834 procent från 424 miljoner kronor till 3,5
miljarder. Motsvarande importökning var 671 procent, från 561 miljoner
till 3,7 miljarder. Under 1998 ökade exporten med 14 procent jämfört
med 76 procent 1997. Motsvarande siffror för importen är 23 resp. 56
procent. I båda fallen en klar dämpning av ökningstakten. Viktigaste
importvarugrupper är virke (21 procent), telekom (26) och kläder (14).
Just nu har vi ett handelsunderskott på ca 230 miljoner kronor.
I handeln med Lettland var exportökningen 1992-98, 600 procent, från
332 miljoner till knappt 2 miljarder kronor. Importen ökade med 345
procent, från 558 miljoner till 1,9 miljarder kronor. Viktigaste
importvaror är virke (67 procent) och kläder (15 procent).
Slutligen, i handelsutbytet med Litauen finner vi de största ökningarna
för perioden 1992-98. Exporten gick upp med 928 procent, från 196
miljoner kronor till 1,8 miljarder. Importen steg med 280 procent, från
277 miljoner kronor till 796 miljoner. Viktigaste importvaror är kläder
(32,5 procent), virke (16) samt gam och vävnader (15).
Skr. 1999/2000:7
23
Framtidsutsikterna för handeln med Polen och de baltiska staterna ser
ljusa ut medan utvecklingen i Ryssland är mer osäker. Den allmänna
ekonomiska utvecklingen och framstegen i reform- och
stabiliseringspolitiken är avgörande, liksom givetvis svenska företags
konkurrenskraft och efterfrågeutvecklingen i Sverige.
Exporten till Ryssland har under första halvåret 1999 i det närmaste
halverats jämfört med samma period 1998. Även exporten till de baltiska
länderna uppvisar denna period vissa nedgångar.
Det första svenska samarbetsprogrammet med Central- och Östeuropa
initierades hösten 1989. Sammanlagt har regeringen under perioden
1989-1999 avsatt cirka 7,2 miljarder kronor till bilateralt
utvecklingssamarbete med regionen. Grundtanken för
utvecklingssamarbetet är att bidra till att skapa ett område präglat av
säkerhetspolitisk stabilitet, demokrati samt ekonomiskt och socialt
framåtskridande.
Utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa kan indelas i tre
faser. Den inledande fasen av samarbetet syftade främst till att stödja
Polens och de baltiska ländernas frigörelse med stöd för den
demokratiska utvecklingen.
Målet med den andra fasen var framför allt uppbyggnad av de
demokratiska och marknadsekonomiska samhällsinstitutionerna i
Central- och Östeuropa. Insatserna syftade till en mer långsiktig
utveckling genom huvudsakligen kunskapsöverföring och
institutionsuppbyggnad.
År 1995 inleddes den tredje fasen som syftar till att underlätta den
förestående EU-utvidgningen. Särskilt avser samarbetet att bidra till att
Estland, Lettland, Litauen och Polen blir medlemmar i EU samt att
integrera Ryssland och Ukraina närmare i europeiska
samarbetsstrukturer. Det finns vidare en strävan att i högre utsträckning
foga in de sociala frågorna i samhällsomvandlingen.
För närvarande är utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa
inne i sin fjärde programperiod i enlighet med proposition 1997/98:70
"Att utveckla ett grannlandssamarbete". Detta program avser perioden
1999-2001. Till grund för propositionen ligger den oberoende
utvärdering av Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa som
presenterades i november 1997 - "Att utveckla ett grannlandssamarbete"
(Ds 1997:75). Utvärderingen konstaterade att samarbetet i huvudsak givit
mycket goda resultat och att de fyra målen för samarbetet visat sig vara
väl valda. För år 1999 har 750 miljoner kronor avsatts för samarbete med
Central- och Östeuropa. De beräknade anslagen för år 2000 och 2001 är
750 miljoner respektive 900 miljoner kronor.
Skr. 1999/2000:7
24
Skr. 1999/2000:7
Målen för insatserna fastställdes av riksdagen i maj 1995 (proposition
1994/95:160). Dessa är
- att främja en säkerhetsgemenskap
- att fördjupa demokratins kultur
- att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling
- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
Det fastställdes vidare i juni 1996 att hela utvecklingssamarbetet skall
präglas av ett jämställdhetsperspektiv.
Dessa mål bekräftades vid riksdagens behandling av prop. 1997/98:70
våren 1998.
Utvecklingssamarbetet skall inriktas på sådana sektorer som är av
särskild betydelse för den regionala utvecklingen i Östersjö- och
Barentsområdena. Insatser som bidrar till att öka säkerheten och till att
skapa en dynamisk ekonomisk region i norra Europa skall prioriteras.
Ett viktigt mål är att stödja kandidatländernas förberedelser inför EU-
medlemskapet. Närmare 90 procent av det svenska
utvecklingssamarbetet med dessa länder uppskattas vara mer eller mindre
direkt inriktade på att underlätta ett framtida EU-medlemskap.
I början omfattade stödet främst Polen som inledde sin reformprocess
tidigare än de övriga länderna. Riksdagen beslöt 1992 att stödet framför
allt skulle koncentreras till det svenska närområdet, dvs. Polen, Estland,
Lettland, Litauen och Ryssland. Dessa länder har fortsättningsvis varit
prioriterade. Dessutom hör Ukraina till de prioriterade länderna sedan
prop. 1997/98:70.
Insatser i begränsad omfattning kan även bli aktuella i andra länder.
Stödet utgår främst i form av tekniskt samarbete och kunskapsöverföring
inriktat på strategiska insatser för främst kompetens- och
institutionsutveckling. Viss akuthjälp i form av livsmedel och annan
materiel förekom då utvecklingssamarbetet inleddes. Strävan är att göra
insatser av strategisk betydelse inom sektorer där Sverige har särskilda
kunskaper och erfarenheter. Det tekniska samarbetet har med tiden fått
formen av institutionsuppbyggnad av allt mer långsiktig och fördjupad
karaktär.
Inom vissa områden förekommer även investeringar med gåvomedel
eller garanti- respektive kreditmedel. Investeringar kan göras inom miljö-
och energisamarbetet samt inom stödet till små och medelstora företag
via StartÖst-programmet. Riskkapitalinvesteringar kan även ske inom
25
ramen för det baltiska investeringsprogrammet och Swedfunds Skr. 1999/2000:7
verksamhet.
Insatser har vidare gjorts i form av betalningsbalansstöd för att bidra
till att stabilisera den makroekonomiska situationen. Beträffande
länderna i Östersjöregionen har sådant stöd lämnats till Estland, Lettland
och Litauen. Estland återbetalade sin skuld år 1998. De båda andra lånen
förfaller till betalning år 2000 respektive 2001. Sedan det svenska EU-
medlemskapet har det bilaterala betalningsbalansstödet ersatts med
deltagande i EU:s gemensamma utlåning. Framgent bedöms inget
bilateralt betalningsbalansstöd i Östersjöregionen bli aktuellt.
Stöd inom ramen för svenskt utvecklingssamarbete utgår till
verksamheter under samarbetslandets huvudansvar. Stödet kopplas
genomgående till krav på kostnadsdelning med respektive lands part.
Samarbetslandet skall stå för de lokala kostnaderna.
Sedan 1997 redovisas samarbetet under utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd, verksamhetsområde 7 B Samarbete med Central- och Östeuropa,
med UD som ansvarigt departement. Härutöver finansierar vissa andra
departement och myndigheter insatser inom sina respektive
verksamhetsområden.
Anslaget fördelas mellan UD, Sida-Öst, Svenska institutet och, sedan
1998, Östekonomiska institutet. Sverige bidrar även till Världsbankens,
IMF:s, EBRD:s och andra multinationella institutioners verksamhet och
verkar för att där få genomslag för svenska prioriteringar (se avsnitt 2.9).
I enlighet med vad som föreslogs i prop. 1994/95:160 skall landstrategier
för utvecklingssamarbetet utarbetas för de prioriterade länderna. De
första landstrategiema fastställdes 1996 för samtliga prioriterade länder
med undantag av Ukraina. Strategierna syftar till att närmare precisera de
sektorer och riktlinjer som skall gälla för samarbetet. Landstrategier för
perioden 1999-2001 är för närvarande under beredning för Estland,
Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Ukraina. Regeringen har fört
överläggningar med företrädare för de berörda länderna och kommer att
fatta beslut om landstrategiema under hösten 1999.
Enligt sin instruktion är Sida central förvaltningsmyndighet både för
Sveriges utvecklingssamarbete med utvecklingsländer, och för stödet till
länder i Central- och Östeuropa för att främja säkerhet, demokrati och en
hållbar utveckling.
Utvecklingssamarbetet genom Sida utgår från samarbetsländemas och
målgruppernas behov men är också till fördel för Sverige. Resultaten av
26
samarbetet i form av bl.a. en bättre fungerande institutionell miljö för
ekonomisk verksamhet är till nytta också för svenska företag. Vidare
innebär själva genomförandet av projekten betydande affärsmöjligheter.
Åtskilliga svenska företag har genom investeringar i kommunal
infrastruktur och StartÖst-programmet fatt fotfäste på nya viktiga
marknader. Via programmets ca 250 projekt har en bred krets av små och
medelstora företag kunnat ta steget över Östersjön. Härigenom skapades
utrymme för entreprenörer att ta initiativ till samarbetsprojekt som
stärker den privata sektom i samarbetsländema och samtidigt skapar
expansionsmöjligheter för svenska småföretag på nya marknader. Sida
har också stött insatser för att främja exporten till Sverige från länder på
andra sidan Östersjön.
Under 1999 har dialogen mellan Sida och det svenska näringslivet om
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa breddats i en rad
olika fora. Sida kommer under hösten att inbjuda
näringslivsrepresentanter till ett seminarium om land- och
regionstrategier i Östeuropa. Syftet är att lyfta fram vikten av samverkan
med svenska företag beträffande näringslivsutveckling i regionen.
Av central betydelse för utvecklingen av det ekonomiska samarbetet i
Östersjöområdet är att de institutioner som en marknadsekonomi kräver
byggs upp i samarbetsländema. Det svenska stödet för den ekonomiska
omvandlingen inom ramen för utvecklingssamarbetet är i hög grad
inriktat på sådan institutionsutveckling. Det är därmed också av stor
betydelse för ett ökat samarbete på näringslivsområdet.
Swedfund International AB är ett av staten helägt aktiebolag vars
huvuduppgift är att genom riskkapital tillsammans med svenska företag i
samriskprojekt medverka till överföring av svenskt näringslivskunnande
till bl.a. länder i Central- och Östeuropa för att främja den industriella
och ekonomiska utvecklingen i dessa länder. Stöd kan ges i form av
aktiekapital och lån för utveckling av bärkraftiga företag.
Swedfund har sedan starten 1979 gjort utbetalningar till ca 30
projektföretag till ett totalt värde av ca 300 miljoner kronor i Central- och
Östeuropa. Företaget har också verksamhet riktad mot Asien, Afrika och
Latinamerika. Liksom andra riskkapitalaktörer avvecklar Swedfund sitt
engagemang när dess värdeskapande roll i respektive projektföretag
bedöms fullgjord. Swedfund har engagerat sig i ett flertal olika branscher
och har riktat in sig på Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland,
Tjeckien, Ungem samt Bosnien-Herzegovina.
Som ett led i det svenska stödet till den ekonomiska omvandlingen i
Baltikum beslutade regeringen i början av 1990-talet att anslå medel till
stabiliseringsfonder för de baltiska ländernas valutor. När det visade sig
att sådana fonder inte var behövliga, överfördes huvuddelen av medlen
Skr. 1999/2000:7
27
(240 miljoner kronor) till en satsning på uppbyggnad av fungerande
finansiella sektorer i Baltium. En liknande överföring i betydligt mindre
skala hade tidigare gjorts vad gäller stöd till Polen.
Regeringens beslut 1995 innebar att det baltiska bankstödet skulle
skötas av ett dotterbolag till Swedfund, Swedfund Financial Markets
(SFM). Det nya bolaget skulle dels lämna kapitaltillskott i form av ägar-
eller ägarliknande kapital, dels förmedla tekniskt bistånd. Bolaget har
sedan dess på ett framgångsrikt sätt och i nära samarbete med
Världsbanken och EBRD investerat i ett antal utvecklingsbara banker i
Baltikum (ett 25-tal transaktioner). SFM har därmed aktivt medverkat till
en nödvändig omstrukturering i ordnade former av de finansiella
sektorerna.
SFM:s verksamhet har bidragit till att stabilisera ett antal livskraftiga
finansinstitutioner i Baltikum. Den har banat vägen för en starkt ökad
närvaro i Baltikum från de svenska affärsbankernas sida med åtföljande
positiva konsekvenser för näringslivssamarbetet mellan Sverige och
Baltikum.
Beslut har fattats att söka avveckla SFM:s engagemang successivt.
Den demokratiska processen i Central- och Östeuropa fortsätter med
vissa undantag att utvecklas positivt. Den formella grunden för demokrati
är i huvudsak lagd. I allmänhet finns en önskan att utveckla och stärka
demokratin samt att leva upp till de åtaganden som anslutning till
internationella konventioner om mänskliga rättigheter innebär. Under
perioden 1989 till 1999 har beslutats om insatser på detta område
omfattande 714 miljoner kronor.
För att bidra till en fortsatt fördjupning av demokratins kultur skall
insatser genomföras för uppbyggnad och stärkande av de civila samhället
i samarbetsländema. Samarbete som genomförs av enskilda
organisationer och folkrörelser samt det akademiska och kulturella
samarbetet skall få fortsatt stöd. Fördjupade insatser på rättsområdet skall
prioriteras särskilt i Estland, Lettland och Litauen som ett led i
förberedelserna för ett EU-medlemskap. Samarbetet mellan kommuner,
länsstyrelser, landsting och storregioner väntas öka. Språk- och
integrationsstödet till de rysktalande i Estland och Lettland skall utökas
och breddas.
Under år 1999 påbörjades en särskild satsning för att bistå
kandidatländerna runt Östersjön med att förbereda sina rättsväsenden för
medlemskap i EU. Regeringen har ingått avtal med de baltiska staterna
om samarbetet som skall genomföras av rättsväsendets myndigheter. Ett
samarbete planeras även med Polen. En styrgrupp med representanter för
rättsväsendets myndigheter, Sida och Regeringskansliet har inrättats med
sekretariat i Justitiedepartementet.
Skr. 1999/2000:7
28
Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet tillsattes
efter beslut av Östersjöländernas regeringschefer vid toppmötet i Visby i
maj 1996. Sverige har sedan starten varit ordförandeland.
Inom ramen för aktionsgruppen genomförs ett konkret och praktiskt
samarbete mellan ländernas polis-, åklagar-, tull-, skatte- samt kust- och
gränsbevakningsmyndigheter. Arbetet har delats in i fyra huvudområden:
- ökat och förbättrat informationsutbyte
- gemensamma operationer och andra operativa åtgärder
- rättsligt samarbete samt
- utredningar, utbildning och annat samarbete.
Gemensamma operativa aktioner genomförs löpande mot bl.a. stulna
fordon, narkotikasmuggling och illegal migration samt
människosmuggling. År 1998 inrättade regeringscheferna en operativ
kommitté som fungerar som en sektorsövergripande expertgrupp i
operativa frågor.
Aktionsgruppens arbete kommer att fortsätta i sin nuvarande form till
och med år 2000. Gruppen har på kort tid etablerat effektiva och
användbara samarbetsformer. Sådana lättillgängliga, enkla
samarbetsformer med en operativ samverkan mellan gränserna är en
förutsättning för att lyckas med kampen mot organiserad brottslighet.
Målet för det säkerhetsfrämjande samarbetet är att främja den
gemensamma säkerheten i Östersjöregionen. I första hand är samarbetet
inriktat på de baltiska länderna, men omfattar även övriga delar av
Central- och Östeuropa inklusive Polen och Ryssland. De
säkerhetsfrämjande insatserna avser stöd till:
- säkerhetspolitisk kompetens
- demokratiskt totalförsvar
- fredsfrämjande insatser
- gränsbevakning och insatser för stärkt yttre gränskontroll
- kampen mot internationell och organiserad brottslighet
- asyl- och migrationspolitisk kompetens samt
- beredskap mot olyckor och katastrofer.
För 1999 har 85 miljoner kronor anvisats för insatser på det
säkerhetsfrämjande området. Fr.o.m. i år ansvarar Sida for en del av
stödet, totalt 48 miljoner kronor. 37 miljoner har reserverats för insatser
av mer säkerhetspolitisk karaktär som också fortsättningsvis handläggs
av Utrikesdepartementet.
Skr. 1999/2000:7
29
Det säkerhetsfrämjande stödet till de baltiska staterna har sedan 1990
uppgått till ca 360 miljoner kronor, inklusive stöd till de gemensamma
baltiska projekten BALTBAT, BALTRON och BALTDEFCOL.
Sverige stödjer sedan ett antal år både bilaterala och sambaltiska
projekt i de baltiska länderna. Samarbetet inom BALTSEA (Baltic
Security Assistance Group) bidrar till samordning mellan olika
bidragsgivare. I BALTSEA ingår förutom de baltiska och de nordiska
länderna, Polen Tyskland, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Schweiz,
Storbritannien, USA och Canada i detta samarbete.
Sverige stödjer BALTBAT (Baltic Battalion), en sambaltisk bataljon
för fredsfrämjande insatser. Bataljonen skall kunna utföra fredsbevarande
insatser efter mandat från FN eller regionala organisationer. För
närvarande uppgraderas styrkan till en lätt infanteribataljon, som skall
kunna delta även i andra typer av Peace Support Operations (PSO).
Rådgivning och kunskapsöverföring inom hela totalförsvarsområdet är
grundläggande såväl för förmåga att utbilda officerare som civila
befattningshavare inom försvarssektom. Sverige leder därför arbetet med
att etablera och driva en gemensam baltisk försvarshögskola,
BALTDEFCOL (Baltic Defence College), i Estland. De första eleverna
påbörjade utbildningen i Tartu i augusti 1999.
BALTRON (Baltic Naval Squadron) är en gemensam baltisk marin
styrka vilken i framtiden skall kunna leda och genomföra
minröjningsoperationer.
Sverige har sedan 1995 utfört totalt åtta minröjningsoperationer i
baltiska farvatten. Dessa har genomförts dels bilateralt med respektive
land dels gemensamt med andra länder. Minröjningsoperationema har
bl.a. skapat nya, säkrare och effektivare farleder. Vid dessa operationer
har även Sjöfartsverket deltagit med sjömätningsfartyg. Redan 1994
upptäcktes ett stort antal minor, bomber och torpeder då Statens
geologiska undersökningar, SGU, genomförde bottenundersökningar
längs den estniska kusten. Totalt uppskattas 85 000 minor lagts ut under
andra världskriget, varav endast ca en tredjedel omhändertagits under
efterkrigsminsvepningen. Trots de svenska insatserna som genomförts är
behoven av minröjning utanför den baltiska ländernas kuststräckor
alltjämt stora. Mot denna bakgrund har Sverige successivt arbetat för att
öka de baltiska staternas medverkan i operationerna. Uppbyggnaden av
BALTRON och BALTRON:s medverkan i minröjningsoperationema är
ett viktigt led i denna utveckling.
Sverige har även i olika former stött det baltiska deltagandet i PFF.
Under de baltiska staternas första år av återvunnen självständighet var
uppbyggnaden av de baltiska ländernas säkerhetspolitiska kompetens i
första hand inriktad på att utveckla ländernas förmåga att agera på den
internationella arenan. Stödet innefattade finansiering av deltagande i
Skr. 1999/2000:7
30
internationella möten och diplomatutbildning. Efter hand har Skr. 1999/2000:7
verksamheten alltmer inriktats på nationell säkerhetspolitisk
kompetensuppbyggnad, t.ex. stöd till upprättande av ett utrikespolitiskt
institut i Riga.
Den militära sektom i de baltiska länderna har av tradition varit
auktoritär och icke-demokratisk. Förutsättningarna för ett brett folkligt
förankrat totalförsvar, inklusive modernt civilförsvar har därför inte
heller funnits. Mot den bakgrunden stödjer Sverige utvecklingen av
nationella totalförsvar under demokratisk styrning. Förutom stöd till de
gemensamma baltiska projekten, har officerare och annan personal
utbildats i Sverige. Sverige har stött de baltiska länderna med
officersutbildning vid svenska militärhögskolor, och med kompletterande
officersutbildning i bl.a. ledarskapsfrågor, krishantering och
informationstjänst. Sverige har även bistått de baltiska länderna med
rådgivning i totalförsvarsfrågor. Inom ramen för samarbetsproj ektet
BALTPERS har Sverige bidragit med uppbyggnad av en
pliktverksfunktion. Regeringen har anvisat totalt 11 miljoner kronor för
projektet, vars syfte är att utveckla system för personregistrering,
inskrivning och tjänstgöring. Stöd för upprättande av ett system för
krigsplacering och mobilisering bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Även frivilliga försvarsorganisationer har påbörjat ett samarbete i de
baltiska staterna för att stödja dessa länders uppbyggnad av ett försvar
under demokratisk kontroll. Under år 1999 genomförs en kartläggning av
behovet av sådant stöd även i Polen och Ryssland.
En studie rörande ett eventuellt bevakningssystem för de baltiska staterna
under 1993 resulterade i ett flertal projekt med målet att organisera ett
system för att övervaka havs-, kust- och landgränsområden och även till
en viss del luftrummen. Stödet, som avser så väl tekniska system som
utbildning, har främst syftat till att under fredstid förbättra den civila
säkerheten och gränskontrollen.
I slutet på april 1999 överlämnades ett sjöövervakningssystem från
FMV till Lettland som bl.a. syftar till att förbättra sjösäkerheten,
förhindra illegal handel samt assistera vid sjöräddning. Tidigare har
liknande system överlämnats till Estland och Litauen. Den totala
kostnaden för insatserna har uppgått till 40 miljoner kronor.
Sverige har bl.a. genom FOA bidragit till att förbättra de baltiska
staternas gränsbevakning. Stödet ses som en viktig del i ländernas
europeiska integrationsprocess. I Litauen har stöd utgått i form av
installation av modem data- och kommunikationsutrustning längs med
den 300 km långa gränsen med Kaliningradområdet. I Lettland har stödet
antagit samma form, till gränsvaktbatalj onema vid Ludza och Viljaka.
31
Sverige har till Lettland överlämnat fem nyutrustade kustbevaknings- Skr. 1999/2000:7
fartyg. Litauen har bl.a. erhållit tre nyutrustade fartyg och två
räddningsbåtar. Vidare har tre kustbevakningsfartyg givits till Estland.
Materielöverföringen har kombinerats med ett flertal
utbildningsprogram.
Luftfartsverket har assisterat de baltiska staterna vid uppbyggnaden av
ett system för att övervaka luftutrymmen. Samarbetet har främst avsett
förbättrade luftvägar för civilflygning samt specificering och
implementering av ett flygtrafiksystem. I samband med dessa projekt har
baltiska flygledare utbildats.
Samarbetet med tullen har huvudsakligen omfattat överföring av
grundläggande utrustning, bl.a. kommunikations- och röntgenutrustning,
till de baltiska tullmyndigheterna. Expertutbyte, stöd till baltiskt
deltagande i internationella konferenser samt utbildning av tullpersonal
har också spelat en viktig roll i samarbetet.
Svenska Räddningsverket lanserade 1992 ett fyraårigt program för de tre
baltiska staterna. Programmet, som slutfördes 1996 för Estland och 1997
för Lettland och Litauen, inkluderade utbildning i Sverige för
räddningspersonalen, överföring av grundutrustning för eldbekämpning
och kemisk förstörelse samt av skyddsutrustning för användning vid
oljekatastrofer. Samarbetet har även omfattat kärnkraftverket Ignalina där
Sverige genom Statens kämkraftinspektion bidragit till att
brandskyddstjänsten förbättrats.
Sverige har vidare samarbetat med de baltiska staterna på
försvarsmiljöområdet. Syftet har bl.a. varit att bygga upp ett
miljökunnande i de baltiska försvarsmakterna.
De ansträngningar som gjorts inom ramen för polissamarbete har främst
koncentrerats till kompetens- och materielöverföring. Kriminalteknisk
utrustning för bekämpning av narkotikabrott, miljöbrott och
människosmuggling har överförts. Ett trettiotal välutrustade polisbilar
har överlämnats till de baltiska staterna. Sverige har också tillhandahållit
ett flertal utbildningssprogram, både multilaterala och bilaterala, inom
ramen för Nordic Baltic Police Academy. Stödet på asyl- och
migrationsområdet har främst koncentrerats till att förbättra
flyktingmottagandet och asylhanteringen. Samarbetet har omfattat såväl
juridisk hjälp för att förbättra lagstiftningen som praktiskt stöd för att
underlätta den humanitära situationen för flyktingar.
Det svenska säkerhetsfrämjande samarbetet med Ryssland har varit
begränsat och huvudsakligen koncentrerats till områdena kring S:t
32
Petersburg och Kaliningrad. Samarbetet har främst omfattat kärnsäkerhet Skr. 1999/2000:7
och polisverksamhet.
Statens kämkraftsinspektion (SKI) har lämnat stöd på lagstiftnings-
området till upprättande av export- och importkontroll samt fysiskt skydd
kring anläggningar för produktion och bearbetning av kärnämnen.
Rikspolisstyrelsen (RPS) har ansvarat för stödet inom ramen för
polissamarbetet som främst koncentrerats till kompetens- och
materielöverföring. RPS har sedan 1996 genomfört ett antal projekt i
Kaliningradområdet, främst omfattande narkotikautbildning och tekniskt
stöd.
Sjöfartsverket har fullföljt ett antal regionala Östersjöprojekt i vilka
Kaliningrad varit delaktigt. Dessa har omfattat upprättande av en maritim
säkerhetsplan och tekniska ledarskapsseminarier för personer med
chefsbefattning vid hamnar i Östersjöregionen. Därutöver har
Luftfartsverket genomfört seminarier inom ramen för Partnerskap för
fred.
Regeringen tog den 3 december 1999 ett beslut om stöd till
ammunitionssanering vid rysk-estniska gränsen. Mottagare var här KTH,
som nu med hjälp av ryska experter röjer ammunition till sjöss och på
land.
Det hittillsvarande säkerhetsfrämjande samarbetet med Polen har varit
begränsat. Överstyrelsen för civil beredskap har påbörjat ett samarbete
med CMPPA (Crisis Management and Protection of Population Agency)
i syfte att utbyta erfarenheter vad avser civilt försvar. Polen har deltagit i
ett antal Östersjöprojekt som Sjöfartsverket ansvarat för. Dessa har
innefattat förstudier för hantering av miljöavfall i polska hamnar,
upprättande av en maritim säkerhetsplan och tekniska
ledarskapseminarier för personer med chefsbefattning vid hamnar i
Östersjöregionen. Även här har Luftfartsverket genomfört seminarier
inom Partnerskap för fred. Vidare har Invandrarverket bedrivit samarbete
i form av utbytestjänstgöring inom ramen för de EU-fmansierade s.k.
Odysseus-programmen.
KTH/Institutionen för farkost- och skeppsteknik har inom området
marin undersökningsteknik samarbetat med Technical University och
Marinmuseet i Gdansk. Generaltullstyrelsen (GTS) i Ystad har också haft
ett löpande samarbete med sin polska motsvarighet.
Rikspolisstyrelsen (RPS) inledde 1996 ett samarbete med de polska
polismyndigheterna. Samarbetet har omfattat fem delprojekt: stöd till
polska ekopolisen, seminarier rörande narkotikabekämpning, seminarier
avseende bekämpning av organiserad brottslighet, datautbildning och
datautrustning till byrån för bekämpning av organiserad brottslighet samt
utbytestjänstgöring och materielöverföring till gränspolisen i polska
hamnstäder.
2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 7
I prop. 1995/96:222 föreslogs en avsättning av 1 miljard kronor för att
stärka samarbetet och utvecklingen i Östersjöregionen. I syfte att
stimulera tillväxt och sysselsättning skulle de föreslagna medlen anvisas
för "åtgärder och projekt inom bl.a. områden som livsmedel,
energisystem, kunskapsutbyte, infrastruktur och miljö, samt för att öka
handeln och investeringarna och i övrigt stärka samarbetet mellan stater
och näringsliv i regionen".
I 1996/97 års budgetproposition drogs 50 miljoner kronor in för
särskilda ändamål inom jordbrukssektorn. Det totala beloppet till
Östersjömiljardens förfogande blev således 950 miljoner kronor.
Den ursprungliga tanken att medlen skulle fördelas under en femårs-
period ändrades av finansutskottet som anvisade medlen genom ett
treårigt reservationsanslag.
Ett antal departement och statliga myndigheter har varit delaktiga i
beredningen av ärenden inom miljarden, vilket återspeglar bredden i det
svenska engagemanget för Östersjöregionen. Ansvaret för miljarden
överfördes i december 1997 från Statsrådsberedningen till dåvarande
Närings- och handelsdepartementet och under hösten 1998 till
Utrikesdepartementet.
Intresset för Östersjömiljarden har varit stort och antalet inkomna
ansökningar och projektförslag mycket omfattande. Regeringen har i
urvalet av projekt strävat efter att göra en lämplig fördelning av medlen
med hänsyn till bl.a. tillväxt, sysselsättning, geografisk balans och
internationella åtaganden på statsstödsområdet. Två projekt har notifieras
till EU-kommissionen i enlighet med tillämpningen av EU:s
statsstödsregler.
Totalt har cirka 550 skriftliga ansökningar inkommit. Antalet
telefonförfrågningar torde uppgå till det femdubbla. Inkomna förslag har
remitterats inom kanslihuset till kontaktpersoner som utsetts i de berörda
departementen. Departementen har bedömt och prioriterat förslagen.
Ett flertal ansökningar har krävt särskild beredning och har
överlämnats till instanser som Sida, Swedfund eller NUTEK. Inblandade
departement har i ett flertal fall anlitat underliggande myndigheter för
utvärdering och genomförande av projekt. De flesta departement har
utsett särskilda handläggare för Östersj öffågor.
De flesta projekten har haft en inriktning på kunskapsöverföring i vid
bemärkelse. Direkt företagsstöd har förekommit i mycket fa fall. Indirekt
har svenska företag gynnats av order som genererats av gåvobistånd från
Skr. 1999/2000:7
34
Östersj ömiljarden. Volymen av denna orderingång kan per den 15
september beräknas till ca 135 miljoner kronor.
Regeringen har hittills fattat beslut om 688 miljoner kronor fördelade
på 55 projekt. Tre projekt till ett värde av 120 miljoner kronor är under
beredning. Ytterligare 128 miljoner kronor är intecknade för projekt där
beredningen är i ett inledande skede. Ovan nämnda två projekt som
notifierats till kommissionen omfattar ett värde av 14 miljoner kronor.
Inga beslut har fattats om lån eller garantier med utnyttjande av det
aktuella anslaget. Per den 1 september 1999 hade 350 miljoner kronor
utbetalats.
Tabell 2:1, Östersjömiljard I fördelad per sektor
|
Sektor |
Mkr |
Andel |
|
Energi |
110,3 |
16% |
|
Miljö |
59,1 |
9% |
|
Infrastruktur |
99,2 |
14% |
|
Livsmedel |
33,0 |
5% |
|
Kunskapsöverföring (utbildning, kultur, kontakter) |
115,6 |
17% |
|
Katastrofbistånd |
55,0 |
8% |
|
Visbystipendier |
120,0 |
17% |
|
IT |
80,0 |
12% |
|
Övrigt |
16,1 |
2% |
|
Totalt: |
688,3 |
100 % |
Källa: Utrikesdepartementet
Fördelningen är ungefarlig eftersom många projekt berör flera områden.
Det gäller i synnerhet energi- och miljöprojekt som ofta sammanfaller.
Småföretagsprojekten faller också till största delen inom miljö- och
energiområdena. Flertalet projekt har likaså inslag av
kunskapsöverföring.
Tabell 2:2, Östersjömiljard I fördelad per land
|
Land |
Mkr |
Andel |
|
Ryssland |
145,3 |
21 % |
|
Estland |
121,3 |
18% |
|
Lettland |
106 |
15% |
|
Litauen |
156,2 |
23% |
|
Polen |
153,5 |
22% |
|
Övrigt |
6,0 |
1 % |
|
Totalt |
688,3 |
100 % |
Källa: Utrikesdepartementet
Regeringen har i tilläggsbudgeten för 1999 föreslagit att anslaget på nytt
förs upp i statsbudgeten.
Generellt kan konstateras att Östersjömiljarden har stärkt Sveriges roll i
Östersjösamarbetet och utgjort ett angeläget instrument för stöd till
svensk näringslivsverksamhet i regionen.
Skr. 1999/2000:7
35
De stora investeringsprojekten skapar förutsättningar for nya Skr. 1999/2000:7
satsningar eftersom de har karaktären av pilotprojekt. Stödet har också en
avsevärd hävstångseffekt i och med det svenska bidraget ligger runt 10-
20 procent av investeringsvärdet.
Det ligger i sakens natur att "utvecklingsprojekt" med höga
kvalitetskrav tar tid att identifiera och bereda. De stora projekten tar
sedan fyra-fem år att genomföra. Därutöver finns risker att projekt
finansierade ur Östersjömiljarden forsenas. Detta har skett bl.a. till följd
av den ryska krisen. I några fall har sökandens ställning förändrats under
beredningens gång, t.ex. genom konkurser och företags-
sammanslagningar. I andra fall har mottagarländerna själva begärt
omdefiniering av projekten.
En fullständig utvärdering av de beslutade insatsernas effekter låter sig
bäst göras när projekten kommit avsevärt längre.
Avsaknaden av en fast beredningsordning har haft vissa nackdelar
såsom icke relevanta eller ofullständiga ansökningar och ett relativt stort
löpande upplysningsbehov. Samtidigt har den informella strukturen i
flera fall möjliggjort en flexibel ärende- och beslutshantering.
I bilaga 2 finns en sammanställning av den rapportering som inkommit
om projekt inom Östersjömiljard I per september 1999.
Erfarenheterna från den första miljarden har i huvudsak varit goda. Inte
minst har reaktionerna från svenskt näringsliv varit positiva. Hösten 1998
beslutade riksdagen om en fortsättning av denna verksamhet genom att
ytterligare en miljard kronor, under en femårsperiod, tillfördes ett nytt
anslag, näringslivsutveckling i Östersjöregionen. För budgetåret 1999 har
riksdagen anvisat 150 miljoner kronor.
Det övergripande målet är att förstärka svenska företags position i
Östersjöregionen och att förbättra förutsättningarna för svenska företags
deltagande i utvecklingen av regionens näringsliv. Verksamheten skall
samordnas med och komplettera utvecklingssamarbetet med de berörda
länderna.
Mot bakgrund av erfarenheterna från den första miljarden tillkallade
regeringen i december 1998 en särskild kommitté, Kommittén för
ekonomiskt samarbete i Östersjöregionen, Östersjöberedningen, med
deltagande av representanter från näringslivet. En av kommitténs
huvuduppgifter var att föreslå riktlinjer, inriktning, beredningsordning
och administration för insatser som finansieras med dessa medel. En
viktig utgångspunkt var behovet av tydliga kriterier för projekturval samt
vikten av att beakta internationella överenskommelser på
statsstödsområdet. Beredningen avlämnade den 31 maj ett delbetänkande
med förslag på dessa punkter.
I betänkandet understryker beredningen att anslaget för
näringslivsutveckling är ett viktigt nytt instrument för att på ett offensivt
36
sätt främja svenska näringslivsintressen i regionen. De resurser som
statsmakterna ställt till förfogande för ändamålet måste skapa nya
möjligheter för svenska företag att verka i regionen.
Beredningen har mot bakgrund av gjorda erfarenheter bekräftat att det
finns ett behov av tydliga riktlinjer och kriterier för medlens användning
samt kommit till slutsatsen att det är önskvärt att i ökad utsträckning
delegera ansvar till statliga myndigheter och andra statsstödda organ.
Vad gäller anslagets riktlinjer, inriktning, beredningsordning och
administration lämnade beredningen följande förslag:
- att programmet Marknadsplats Östersjön vid Exportrådet erhåller
finansiering ur anslaget även under kommande budgetår
- att möjligheten hålls öppen för utökningar av affärschansprojektet
inom ramen för Marknadsplats Östersjön om erfarenheterna så
motiverar
- att regeringen överväger ett av Sveriges exportråd nyligen presenterat
förslag till lånefacilitet för små och medelstora företag (under 250
anställda)
- att medel ur anslaget avsätts för kontaktskapande och
nätverksbyggande verksamhet inom t. ex. handelskammare,
kommuner och länsstyrelser
- att frågan om ytterligare riskkapitalsatsningar utreds närmare, och att
förslag från utredningen om stöd till mindre företags
marknadssatsningar i Östersjöområdet därvid beaktas
- att resurserna för aktiv projektutveckling med deltagande av berörda
myndigheter, organisationer och företag förstärks avsevärt och att
UD:s Projektexportsekretariat ges en koordinerande roll
- att medel ur anslaget avsätts för vissa projektförberedande och
projektunderstödjande insatser och att särskild uppmärksamhet ägnas
stöd till yrkesinriktade utbildningsinsatser
- att medel ur anslaget reserveras för delfinansiering med gåva av
angelägna miljö- och energisatsningar med svensk medverkan, med
inriktning på projekt och sektorer som hittills inte varit aktuella för
svenskt stöd
- att en permanent samrådsgrupp tillkallas under UD:s ledning för
samråd om satsningar och åtgärder på miljö- och energiområdet
- att regeringen överväger bidrag till svenska trustfonder inom nordiska
organ, i första hand inom NOPEF
- att Sida ger fortsatt hög prioritet åt miljö- och energirelaterade projekt
i de kommande årens utvecklingssamarbete och att Sida även
fortsättningsvis i förberedelser och genomförandet av projekten aktivt
samarbetar med och utnyttjar den svenska resursbasen
- att Sida får i uppdrag att i samråd med näringslivsorganisationer och
företag utarbeta ett program med internationella kurser för deltagare
från Östersjöländer inom sektorer av särskilt intresse för svenska
företag, och att medel för detta avsätts ur anslaget
Skr. 1999/2000:7
37
- att en översikt tas fram över pågående IT-projekt, och att ytterligare Skr. 1999/2000:7
insatser förbereds på detta område.
Beredningens slutsats var att fortsatta s.k. Visbystipendier och
Ostersjöstipendier i första hand skall finansieras på annat sätt än genom
anslaget for näringslivsutveckling. Vidare ansåg beredningen att
satsningar inom områdena allmänt Sverigeffämjande och
informationsverksamhet inte bör finansieras ur anslaget. Beredningen
understryker att instrument måste användas på ett sätt som inte leder till
konkurrenssnedvridningar och som står i överensstämmelse med
statsstödsbestämmelsema inom EU och med åtagandena rörande
statsstödd exportfinansiering inom OECD. Insatserna bör relatera till
problem och hinder som svenska foretag möter i arbetet med att utveckla
handel och investeringar i regionen och som inte är kommersiella och
företagsspecifika.
Beredningen erinrade om vikten av aktiv uppföljning av slutsatserna
från handelsministermötet i Vilnius i juli 1998.
Riksdagen har, som nämnts, anvisat 150 miljoner kronor för anslaget
näringslivsutveckling i Östersjöregionen för budgetåret 1999. Av dessa
har 43 miljoner kronor avdelats till projektet Marknadsplats Östersjön
vid Sveriges Exportråd (se bilaga 5).
Östersj öberedningens förslag bereds för närvarande inom
Regeringskansliet. I budgetpropositionen föreslår regeringen att 100
miljoner kronor anvisas för budgetåret 2000 samt att en
bemyndiganderam inrättas vilket gör det möjligt att göra åtaganden upp
till 150 miljoner kronor.
Riksdagen beslutade i maj 1998 om en ny regional näringspolitik.
Politikens mål är att utifrån varje regions speciella förutsättningar
stimulera en hållbar ekonomisk tillväxt som bidrar till fler och växande
företag och därmed ökad sysselsättning för både kvinnor och män. Den
nya politiken bygger på en effektivare samordning mellan
politikområden och sektorer. Regionala tillväxtavtal utarbetas i breda
partnerskap inom vaije län som underlag för samverkan kring de tillväxt-
och näringslivsfrämjande åtgärder som är regionalt och lokalt
prioriterade. Åtgärder skall finansieras gemensamt av berörda parter,
t.ex. statliga, kommunala och privata organ.
Samtliga län lämnade den 15 april 1999 en första version av regionala
tillväxtavtal till regeringen. Det regionala arbetet med avtalen innefattar
representanter för ett stort antal myndigheter och organisationer.
Näringslivets medverkan är omfattande. En bra bas finns därmed för
utveckling av en ökad samverkan mellan näringsliv och politik.
Mer än hälften av länen uppmärksammar Östersjöregionens
utvecklingsdynamik och flera län ser den som en av hörnstenarna i sin
egen näringslivsstrategi. I flera avtal presenteras delprogram avseende
insatser med anknytning till Östersjöregionens utveckling. Nätverk och
åtgärder för affärsutveckling, turistutbyte, kompetensutveckling och
38
miljösamarbete är exempel på insatser som länen vill genomföra.
Samfinansiering mellan olika berörda parter förbereds.
De förslag till åtgärder relaterade till näringslivsutveckling i
Östersjöregionen som finns i utkasten till tillväxtavtal utgör en grund för
diskussioner om medfmansiering från Östersjömiljard II.
I budgetpropositionen för år 2000 konstaterar regeringen att det finns
goda förutsättningar för att utarbeta ett tillväxtavtal som omfattar flera
län och som fokuserar på näringslivsutveckling i Östersjöregionen.
Genom en sådan ansats kan aktörer med likartade eller kompletterande
idéer knytas samman. Därigenom kan de insatser som görs få större
effekt.
Regeringen aviserar i budgetpropositionen att en förhandlingsgrupp
kommer att inrättas i Regeringskansliet till vilken företrädare för länen
kommer att inbjudas för vidare överläggningar om innehåll, inriktning
och omfattning i ett sådant länsövergripande tillväxtavtal.
De omvälvande förändringar som pågått - och pågår - i de östeuropeiska
länderna innebar inledningsvis generellt sänkt livsmedelsproduktion och
-konsumtion. Livsmedelsproduktionen var, liksom annan produktion,
hårt reglerad och ingen hänsyn togs till miljöpåverkan. Efterhand har
genomförda reformer lett till större ekonomisk tillväxt och ökad köpkraft
hos konsumenterna. Vidare ställer konsumenterna högre kvalitetskrav på
de livsmedel som de köper. Hela livsmedelssektorn i området håller
sålunda på att förändras fundamentalt, något som givetvis också är
nödvändigt med hänsyn till anpassningen till EU:s regelverk. Det har
visat sig vara svårt att lösa problemen inom jordbrukssektorn och
livsmedelsindustrin, inkluderat distributionen. Kunskapsöverföring om
modem jordbruks- och livsmedelsproduktion, inklusive ekologiska,
miljömässiga, hygieniska och kvalitativa aspekter, är därför mycket
viktig. Även investeringar i modem jordbruks- och livsmedelsproduktion
är väsentliga. Svenska livsmedelsföretag har de senaste åren visat stort
intresse för att etablera sig i området. De projekt som hitintills har
finansierats från svensk sida har varit framgångsrika. Svenska
universitet, högskolor och livsmedelsindustri har sålunda en viktig
funktion att fylla på detta område.
Kulturutbytet med länderna i Östeuropa var fram till 1989 relativt
outvecklat och i huvudsak begränsat till stipendieprogram. I samband
med att demokratiseringsprocessen tog fart växte kulturkontakterna,
särskilt med de baltiska länderna och Polen, och denna utveckling har
sedan tidigt 1990-tal ökat successivt. Många av de kontakter som
etablerades i början av 90-talet har utvecklats till varaktigt samarbete
mellan olika kultur- och utbildningsinstitutioner i våra länder.
Skr. 1999/2000:7
39
Svenska institutet hanterar merparten av projekt och program inom
kultur- och utbildningsområdet. För perioden 1989-99 har Svenska
institutet omsatt närmare 450 miljoner kronor för samarbetet med
länderna i Central- och Östeuropa. Idag utgör Svenska institutets
samarbete med de nya demokratierna i Östeuropa två tredjedelar av SI:s
hela verksamhet.
Inom Svenska institutets ram bedrivs projektet Partnerskap för kultur, i
samarbete mellan Kulturdepartementet och Utrikesdepartementet.
Projektet syftar till att bereda väg för dialog och erfarenhetsutbyte om
kulturen och kulturpolitikens möjlighet att främja yttrandefrihet,
mångfald, demokrati och gemensam säkerhet. Tanken bakom projektet
som inleddes 1998 är att bl.a. skapa en mötesplats för främst unga
kulturutövare och intellektuella från länderna kring Östersjön samt
Vitryssland och Ukraina.
Östersjöstaternas råd har en viktig roll i kultursamarbetet. Den hittills
främsta insatsen på kulturområdet är upprättandet av den s.k. Eurofaculty
vid universitetet i Riga med filialer i Tartu och Vilnius. Inom ramen för
Eurofaculty bedrivs utbildning för studenter och lärare i förvaltning,
juridik och ekonomiska ämnen. Universitet och högskolor i Danmark,
Tyskland, Norge, Sverige och Finland är involverade i projektet, som
genomförs inom ramen för EU:s Tempus-program.
På den svenska regeringens initiativ genomfördes den 5-6 juni 1998 en
ungdomsministerkonferens i Visby med företrädare för de elva
Östersjöländerna. Konferensen har haft en gemensam grund för ett ökat
samarbete i ungdomsfrågor mellan länderna.
Regeringen beslutade under år 1998 att ställa 5 000 000 kronor ur
Allmänna arvsfonden till Ungdomsstyrelsens förfogande för stöd till
ungdomars utbytes- och samarbetsprojekt i Östersjöregionen.
Sverige finansierar Handelshögskolan i Riga med sammanlagt 120
miljoner kronor under 10 år, fram till och med år 2003. Skolans
inriktning är ekonomi, offentlig förvaltning och företagande. Skolan är
öppen för studenter i de tre baltiska länderna.
Sverige finansierar uppbyggnad och drift av Juristhögskolan i Riga
med cirka 40 miljoner kronor under åren 1997-2005. Skolan skall
huvudsakligen bedriva juridisk utbildning på magisternivå, men även
fortbildning och vidareutbildning.
Utöver de reguljära stipendieprogrammen för akademiskt utbyte med
länderna i Central- och Östeuropa finns sedan 1997 Visby- och
Östersjöstipendiema vilka har till syfte att främja det akademiska utbytet
i Östersjöregionen. Målgruppen är främst forskare och
universitetsstuderande men även administrativ personal inom det
akademiska området. Östersjöprogrammet syftar dessutom till ökat
samarbete på vuxenutbildnings- och folkbildningsnivå.
Visbyprogrammet främjar vetenskapligt samarbete mellan lärosäten och
institutioner/företag inom näringsliv, offentlig förvaltning samt kultur-
och informationssektorn.
Inom ramen för dessa två program har ett stort antal forskare,
administratörer, lärare och studerande på vetenskaplig nivå, lägre
akademisk nivå och vuxenutbildningsnivå beviljats stipendium och/eller
Skr. 1999/2000:7
40
projektstöd. Sedan Visby- och Östersjöprogrammens böijan 1997 har
286 vetenskapliga samarbetsprojekt till en summa av närmare 90
miljoner fått stöd. Inom det akademiska området har 367 sökande från
Östersjöländerna och 316 från Sverige beviljats stipendium inom ramen
för dessa stipendieprogram. Dessutom har 241 ansökningar inom
arbetsmarknads- och folkbildningsområdet beviljats.
Under hela 90-talet har intresset för svenska språket ökat mycket
kraftigt i området och idag finns det svenskundervisning vid tolv
universitet i nordvästra Ryssland och Moskva, med totalt 15 utsända
svenska lektorer. I de baltiska länderna undervisas i svenska vid sex
universitet med hjälp av svenska lektorer. Dessutom finns det ett stort
antal gymnasieskolor som har svenska som obligatoriskt ämne. I Polen
undervisas svenska som huvudämne under fem år vid tre universitet och
som biämne vid fyra universitet. Fyra svenska lektorer är verksamma
där. Sverige bekostar även en professur i svenska språket vid
universitetet i Tartu. Drygt 2 600 studenter läser svenska i Central- och
Östeuropa på universitetsnivå. Regeringen stöder ett utbildningsprogram
som innebär att 250 ungdomar från Estland, Lettland, Litauen,
Kaliningrad och Polen under läsåren 1999-2001 kommer att studera vid
gymnasieskolor och folkhögskolor i södra Sverige.
Inom ramen för Östersjömiljard I har Sverige finansierat omfattande
och framgångsrika program för upprustning av kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse. Förutom att bevara kulturhistoriska värden har målen varit
att bygga strukturer för kunskapsutbyte samt att skapa förutsättningar för
turism, kulturutbyte, handel och regional utveckling och tillväxt.
Östersj östaternas råd (CBSS) består av utrikesministrarna som möts en
gång per år. Dessemellan leds arbetet av en ämbetsmannakommitté. År
1998 upprättades ett fast sekretariat, lokaliserat till Stockholm. I
grunddokumentet från 1992 fastslås att Östersjöregionen kan bli en ny
tillväxtzon i Europa. År 1993 inrättades en ekonomisk arbetsgrupp inom
CBSS med uppgift att främja ekonomiskt samarbete, identifiera
flaskhalsar i infrastrukturen, underlätta handelsutbytet och förbättra den
rättsliga och institutionella miljön för privata företag och investeringar.
Ekonomisk utveckling hänger nära samman med demokratisk
utveckling vilket är ett skäl för CBSS:s arbete med demokratiska
institutioner i en särskild arbetsgrupp som behandlar bl.a. god
förvaltning, lokalt självstyre, civil säkerhet och utsatta barn. Arbetet
rörande civil säkerhet är omfattande och en rad konferenser och
expertmöten har hållits. Gränsbevakningsmyndighetema har bl.a. bildat
ett särskilt samarbetsorgan, Baltic Sea Regional Border Control
Cooperation Conference (BSRBCCC).
Efter två års arbete kunde en regional Agenda 21 för Östersjöområdet
antas av utrikesministrarna vid rådsmötet 1998. Denna s.k. Baltic 21
behandlas mer utförligt i det följande (avsnitt 2.13). Arbetet leds av en
ämbetsmannakommitté under svenskt ordförandeskap och med ett eget
Skr. 1999/2000:7
41
sekretariat, vilket inledningsvis finansieras av Sverige och har lokaler på
Strömsborg invid CBSS:s sekretariat.
Vid sidan av CBSS har mellanstatligt regionalt Östersjösamarbete
inletts inom flera områden som har stor betydelse för ekonomin.
Fackministermöten har i detta sammanhang bl.a. hållits rörande
transporter, arbetsmarknadsfrågor, energi och kultur. Såsom närmare
framgår av avsnitt 2.14 är energisamarbetet för närvarande dynamiskt.
Redan 1990 tog Sverige initiativet till ett regeringschefsmöte för
Östersjöländerna vilket hölls i Ronneby och var inriktat på miljöfrågor.
Politiskt utgjorde mötet ett genombrott eftersom två av de baltiska
länderna deltog med egna delegationer innan länderna ännu återfått sin
självständighet.
För att ge ökad tyngd åt det mellanstatliga Östersjösamarbetet, inte
minst på det ekonomiska området, tog Sverige 1995 initiativet till ett
Östersjötoppmöte på regeringschefsnivå mellan Östersjöländerna. Mötet
hölls i Visby i maj 1996 och föregicks av ett affarsmannamöte på hög
nivå (Baltic Sea Business Summit) i Stockholm. Som en uppföljning av
Östersjötoppmötet i Visby antog CBSS:s utrikesministrar i juli 1996 i
Kalmar ett utförligt ekonomiskt handlingsprogram. Målet angavs till att
skapa en integrerad, konkurrenskraftig och dynamisk tillväxtmarknad i
Östersjöområdet.
Ett andra Östersjötoppmöte hölls i Riga i januari 1998, också det
föregånget av ett möte för ledande affärsmän. I deklarationen från Riga
ägnades stort utrymme åt de ekonomiska frågorna och man välkomnade
ett svenskt-litauiskt initiativ att sammankalla ett handelsministermöte
fokuserat på de små och medelstora företagens situation. Detta möte
hölls i Vilnius i juli 1998 och antog konkreta rekommendationer i en rad
frågor. Sverige har i den ekonomiska arbetsgruppen drivit på
uppföljningen av dessa rekommendationer och i flera fall tagit på sig en
samordnande roll eller stått värd för expertmöten. Exempel på
rekommendationer och deras praktiska uppföljning är:
- behov av tidsgränser och kvalitetsmål för tullbehandling vilket
behandlades på en tullkonferens i Gdansk i september 1999; vid
tullkonferensen kom man överens om en rad åtgärder för att förbättra
tullhanteringen i Östersjöområdet. Åtgärderna avser bl.a. förenkling
av gränshandel genom förkortning av tiden för tullhanteringen, till i
de flesta fall mindre än två timmar, att förse företag med uppdaterad
information om tullregler och kontaktpersoner vid respektive
tullmyndighet.
- harmonisering av handelslagstiftning vilket behandlades vid ett
seminarium i Stockholm i april 1999
- certifiering, som behandlades på ett expertmöte i Helsingfors i mars
1999
- sammankopplade hemsidor för praktisk information om
bestämmelser och möjligheter för handel och investeringar vilket
kommer att behandlades närmare på ett expertmöte i Stockholm i
september 1999
Skr. 1999/2000:7
42
- informationsutbyte om "företag i vardande" vilket tagit formen av ett Skr. 1999/2000:7
möte i Helsingfors i januari 1999 med ett uppföljningsmöte i
Tyskland i juni
- förbättrad affarsetik, ett ämne som Lettland utvecklat i form av ett
förslag om ett nätverk för korruptionsbekämpning.
CBSS-sekretariatet har dessutom gjort ett sammandrag av förslagen i en
rapport om villkor för tillväxt som antogs vid toppmötet för affärsmän i
januari 1998. På uppmaning av den ekonomiska arbetsgruppen har
medlemsländerna sänt in uppgifter om vidtagna åtgärder i fråga om
förslagen, och dessa uppgifter kommer att analyseras och diskuteras i
arbetsgruppen.
Handelsministrarna kommer att mötas igen i Bergen i februari 2000 för
att granska hur rekommendationerna från Vilniusmötet följts upp och
besluta om ytterligare åtgärder för att främja handel och investeringar.
Senare under våren 2000 kommer det tredje Östersjötoppmötet att äga
rum i Danmark.
De multilaterala finansieringsorganens/institutionemas centrala roll i
Östersjöregionens utveckling hänför sig till de gigantiska investerings-
och omställningsbehov som blottlädes vid avskaffandet av planekonomi i
regionens östra delar. Mot bakgrund av dessa behov behövs såväl den
finansieringskapacitet som den tekniska och analytiska kompetens som
de multilaterala finansieringsorganen kan erbjuda. Särskilt viktig är
multilateral finansiering av infrastruktur (transport och energi), av
miljöinvesteringar och av strukturella reformer. Viktigt stöd lämnas
också till den finansiella sektorn, dels i form av finansiering, dels i form
av kompetensöverföring. Flera av institutionerna har i stigande grad
engagerat sig i stöd för små och medelstora företag.
Miljöinvesteringar och infrastrukturella satsningar är inte sällan så
omfattande att samverkan mellan institutionerna liksom med andra,
exempelvis bilaterala, finansiärer krävs. Var och en av de multilaterala
finansiärerna begränsar vanligtvis sina finansiella åtaganden till en
tredjedel av respektive projekts totala finansieringsbehov.
Enbart under 1998 gjorde de multilaterala institutionerna finansiella
åtaganden gentemot Polen och Baltikum för ungefär 16 miljarder kronor.
Dessa åtaganden hade formen av lån, investeringar, tekniskt stöd,
garantier eller gåvor. Eftersom de stora institutionerna genom sin
medverkan ofta sänker en investerings risknivå tillkommer för varje
”multilateral” krona ytterligare investeringsmedel från t.ex. privata
investerare. Den ökade trygghet som samfinansiering med de
multilaterala finansieringsorganen innebär är särskilt betydelsefull under
osäkra marknadsförhållanden.
43
IMF lämnade under omvandlingens första år betydande makrofinansiellt
stöd till de baltiska länderna, Polen och Ryssland. Sedan 1997 har bland
Östersjöländerna endast Ryssland mottagit lån från IMF. Inget av de
andra länderna har heller någon ”stand-by facility”. Däremot bistår IMF
alltjämt med betydelsefull rådgivning inom områden såsom ekonomisk
styrning, valuta- och penningpolitik, banktillsyn, nationalräkenskaper
och betalningsbalans. Regelbundet genomför IMF så kallade Artikel IV-
konsultationer i vilka fondens medlemsländer tar del av fondens råd i
policyfrågor.
Världsbanksgruppen omfattar International Bank for Reconstruction and
Development (IBRD), International Finance Corporation (IFC) och
Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA). Ryssland och de
baltiska länderna blev medlemmar i Världsbanken 1992 medan Polen
återupptog sitt medlemskap 1986, efter ett 38 år långt uppehåll.
IBRD svarar för övergripande analysarbete och projektfinansiering inom
offentlig sektor. Banken har i transitionsländema koncentrerat sin
verksamhet till stöd för strukturreformer, investeringsfrämjande åtgärder,
reducering av statens roll i ekonomin och stöd för samhällsekonomiska
institutioner. Världsbanken har också verkat för en fungerande finansiell
sektor, utbyggnad av infrastruktur, uppbyggnad av ett socialt skyddsnät,
och modernisering av energisektorn. Världsbanken utför betydelsefullt
analytiskt arbete vad gäller ländernas utvecklingsbehov. IBRD
administrerar konsultfonder, dvs. bilaterala fonder för finansiering av
t.ex. svenska konsulters medverkan i IBRD-finansierade projekt.
IBRD:s verksamhet i Polen och de baltiska länderna har sedan 1998
tagit särskild hänsyn till behoven i samband med ländernas framtida EU-
anslutning. Världsbankens stöd till Ryssland har fokuserats till stabil
makroekonomisk utveckling och främjande av den privata sektorn.
Särskilt har man med stödet sökt befästa ekonomiska reformer,
förbättringar inom energi och annan infrastruktur liksom införandet av
miljövänlig teknologi.
IFC har som huvudsyfte att stimulera framväxt av den privata sektorn i
de länder där Världsbanken är verksam. Någon finansiering av projekt
inom offentlig sektor sker ej. Stöd till privatiseringsprojekt samt små och
medelstora företag är däremot viktiga områden för IFC. I
Östersjöområdet har IFC främst inrättat fonder för investering i
aktiekapital, ställt ut kreditfaciliteter för investering i små och medelstora
Skr. 1999/2000:7
44
företag samt finansierat ett mindre antal projekt avseende modernisering
av mindre industriella enheter. IFC främjar även institutionsuppbyggnad
inom områdena bankväsende, finansiell infrastruktur och kapital-
marknad.
MIGA ställer ut garantier för exportaffårer till och från utvecklings- och
transitionsekonomier. Av Östersjöländerna har hittills endast Polen
beviljats MIG A-garantier.
EIB är EU:s finansinstitut och upprättades genom Romfördraget.
Bankens viktigaste uppgift är att med långfristiga lån bidra till
integration, utveckling samt ekonomisk och social sammanhållning bland
medlemsstaterna. Med sin verksamhet utanför EU verkställer EIB den
finansiella delen av de avtal som slutits inom ramen för den europeiska
bistånds- och samarbetspolitiken. EIB:s verksamhet i de baltiska
länderna och Polen inleddes 1993. I dessa länder och övriga
kandidatländer bedriver EIB verksamhet i första hand inom ramen för ett
allmänt mandat som omfattar Central- och Östeuropa. Utlåning under
EIB:s allmänna mandat garanteras till 70 procent ur EU-budgeten.
Banken införde i januari 1998 en särskild förmedlemskapsfacilitet (den
s.k. finansieringsordningen för stöd inför anslutningen). Ordningen
innebär en tilläggsfinansiering på 3,5 miljarder euro. Under
förmedlemskapsfaciliteten tar banken själv all risk, vilket i praktiken har
inneburit att man bara lånat ut till kandidatländerna i den första gruppen.
Lån till länder i den andra gruppen har istället givits inom ramen för de
reguljära utlåningsmandaten.
Av bankens totala verksamhet kan numera knappt tio procent hänföras
till kandidatländerna. EIB:s lån till dessa länder stöder främst
infrastrukturinvesteringar i t.ex. transeuropeiska nätverk (TEN). Andra
väsentliga delar av EIB:s utlåning avser miljöskydd, energi, industriell
konkurrenskraft, regional utveckling samt små och medelstora företag.
Bland kandidatländerna är Polen EIB:s främsta partner. Bara under 1998
beviljades lån för 715 miljoner euro till Polen.
Europeiska investeringsfonden (EIF) utfärdar garantier till TEN och
små och medelstora företag inom EU. Eventuellt kommer EIF:s
verksamhet att utvidgas till att omfatta kandidatländerna.
NIB åtnjuter, trots sin relativt begränsade ägarkrets bestående av de fem
nordiska länderna, status som multilateral IFI (International Financial
Institution). Banken finansierar investeringsprojekt och projektexport av
ömsesidigt intresse för Norden och låntagarna. Hög prioritet ges sådana
Skr. 1999/2000:7
45
investeringar som främjar ekonomiskt samarbete eller förbättrar miljön i
Norden och dess närområde, till vilket räknas Polen, Baltikum och
nordvästra Ryssland. Utöver långivning bedriver NIB även
garantigivning. Bankens utlåning inom det nordiska närområdet omfattar
tre komponenter. Dessa är Baltiska investeringslåneordningen (BIL),
Miljölåneordningen (MIL) och projektinvesteringslån (PIL).
PIL innebär långfristiga lån, på upp till 20 år, och utgör kärnan i NIB:s
internationella utlåning. PIL ges företrädesvis till låntagarlandets
regering eller offentlig finansinstitution men kan även beviljas till den
privata sektorn i samband med exempelvis infrastrukturinvesteringar.
BIL-lånen är avsedda enkom för baltiska små och medelstora
företagsinvesteringar av nordiskt intresse. Medlen har kanaliserats främst
via de nationella baltiska investeringsbankema eller i samarbete med
dessa. BIL avvecklas under 1999 och ersätts av PIL. Med MIL
finansieras sedan 1997 offentliga och privata miljöprojekt i det nordiska
närområdet. Projekten skall bidra till att minska miljöbelastningen i
området och reducera gränsöverskridande föroreningar.
EBRD grundades 1991 för att ”stödja omvandlingen till
marknadsorienterad ekonomi och för att främja privata initiativ i Central-
och Östeuropas länder”. I bankens roll ligger också att vara katalysator
för samfmansiering och direktinvestering i transitionsländema. Bland
annat genom sin medverkan i privatiseringsprocesser bidrar EBRD till att
utveckla institutionella och kommersiella ramverk. EBRD skiljer sig från
övriga internationella finansinstitut bland annat genom sitt politiska
mandat; stöd lämnas endast till länder som erkänner — från
demokratisynpunkt - viktiga principer såsom flerpartisystem, pluralism
och marknadsekonomi. Banken är också ensam bland de multilaterala
institutionerna om ett uttalat miljömandat.
EBRD beviljar lån till privata och offentliga investeringsprojekt som,
vid sidan av sina renodlade affärs- och bankmässiga förtjänster, också i
en bredare bemärkelse bidrar till omvandling av ekonomin. Banken kan
inte själv lämna ”mjuka lån” men samverkar ofta med bidragsgivande
institutioner såsom Phare/Tacis och Sida i större projekt. Flera stora
miljöprojekt i Östersjöområdet har tillkommit på sådant vis.
EBRD:s strategiska investeringar i aktiekapital har ofta gjorts dels
direkt i den finansiella sektom, dels via regionala riskkapitalfonder.
EBRD-administrerade regionala fonder med betydelse för samarbetet i
Östersjöregionen förmedlar riskkapital till dels baltiska, dels ryska små
och medelstora företag. Vad gäller den finansiella sektom har EBRD
investerat aktivt i baltiska investerings- och affärsbanker och i flera
polska affärsbanker.
EBRD administrerar även program för garantigivning och
handelsfrämjande — ävenledes på kommersiella villkor.
EBRD har även två hittills framgångsrika affarsutvecklingsprogram.
Genom programmet Tum-Around Management (TAM) får företag med
Skr. 1999/2000:7
46
300 till 5 000 anställda kostnadsfri rådgivning som syftar till att
modernisera olika aspekter av företaget. Bilateralt finansierade fonder
bekostar programmet. EBRD Baltic Business Advisory Service (BAS)
finansierades ursprungligen av de nordiska länderna men har tagits över
av Phare. BAS-fonden bistår små baltiska företag med rådgivning för att
komma till rätta med investerings- och utvecklingsfrågor, EU-anpassning
och andra frågor som aktualiserats av företagen själva. Kostnaderna delas
mellan fonden och företagen. Under 1998 bidrog Sverige till att TAM-
och BAS-programmen började utnyttjas i nordvästra Ryssland.
EBRD administrerar även Kämsäkerhetsfonden (NSA) som bland
annat finansierat säkerhetsförbättringar och säkerhetsanalyser vid
Ignalina för drygt 43 miljoner euro samt Tjemobylfonden (CSF) för att
finansiera en ny sarkofag över den olycksdrabbade reaktorn.
EBRD har inrättat elva regionala riskkapitalfonder i valda delar av
Ryssland. Sverige medverkar i den regionala riskkapitalfonden för
nordvästra och västra Ryssland.
Baltiska investeringsprogrammet initierades år 1992 av de nordiska
finans- och ekonomiministeriema för att stödja framväxten av små och
medelstora företag i de tre baltiska länderna. Programmet omfattar en rad
komponenter såsom inrättande av nationella investeringsbanker samt
fonder för riskkapitalsatsningar, tekniskt bistånd och långivning.
Programmet skulle ha avslutats 1995 men förlängdes med en andra fas
fram till 1999. Totalt har programmet genom finansiering av de nordiska
länderna och EBRD genererat mer än 180 miljoner euro i form av
investeringsmedel och tekniskt stöd till de baltiska länderna.
Programmets olika komponenter administreras av EBRD, NIB och
Nordiska projektexportfonden (NOPEF). Programmet genomgår en
successiv utfasning under 2000-talets första år. Den sista nysatsning som
görs inom programmet är ett pilotprojekt i nära samverkan med EBRD
varvid en kreditfacilitet utsträcks till banker i Baltikum med syfte att
bevilja ”mikrolån” till mycket småskalig näringsverksamhet.
NEFCO är ett riskkapitalbolag som bildades 1990 av de nordiska
länderna för att finansiera miljöprojekt i Central- och Östeuropa. Det
nordiska närområdet är prioriterat. Tyngdpunkten ligger på vatten- och
luftvård vilket för vårt närområde innebär projekt som leder till minskade
utsläpp i tillrinningsområdet för Östersjön och Barents hav eller
reduktion av gränsöverskridande luftföroreningar. Inom ramen för
NEFCO:s ordinarie verksamhet uppträder bolaget som delägare,
långivare eller garant. Ofta sker samfinansiering med andra institutioner.
Minst en nordisk partner måste ingå i projektet för att NEFCO-
finansiering skall vara möjlig. NEFCO förvaltar även Nordiska
miljöutvecklingsfonden, som med gåvoinslag kompletterar NEFCO:s
Skr. 1999/2000:7
47
ordinarie verksamhet. NEFCO har utvecklat ett nära samarbete med NIB, Skr. 1999/2000:7
EU/Phare, HELCOM och Baltic 21.
NOPEF utgör en del av Nordiska Ministerrådets organisation. Fondens
syfte är att stärka nordiska företags internationella konkurrenskraft
genom förmånlig finansiering av projektstudier och förberedande
affärsaktiviteter. Inom ramen för BIP lämnar NOPEF t.ex. förmånliga
villkorslån för delfinansiering av förinvesteringsstudier. NOPEF bidrar
därigenom till samarbete mellan nordiska och baltiska företag.
Efterfrågan på stöd från NOPEF har ökat samtidigt som inkommande
projektförslag håller en allt högre kvalitet. Detta ledde till att de nordiska
finansministrarna hösten 1998 beslutade om tillförsel av ytterligare
medel till NOPEF från medel som ej förbrukats för annat ändamål inom
BIP.
Europarådets sociala utvecklingsfond skapades 1956 och är Europas
äldsta multilaterala utvecklingsbank. Antalet medlemsländer är 34.
Fonden finansierar primärt insatser på det humanitära planet. Åtgärder
för att avhjälpa katastrofsituationer har särskild prioritet. Fonden
finansierar även projekt som rör bostäder, miljöskydd, utbildning och
hälsovård samt små och medelstora företags utveckling. Inom
Östersjöområdet har stöd hittills lämnats till Polen och Litauen.
Det ryska landprogrammet är det mest omfattande av alla OECD:s
landprogram för icke-medlemsländer. Ett 25-tal aktiviteter ingår i
programmet. Huvudelementen utgörs av bidrag till makroekonomisk
stabilisering, strukturella åtgärder för en effektivare resursanvändning
och stöd till uppbyggnad av den rättsliga och institutionella
infrastrukturen.
Samarbetet mellan OECD och de baltiska länderna har huvudsakligen
skett genom organisationens särskilda Center för samarbete med
transitionsekonomiema. Samarbetet är inriktat på bl.a. jordbruk, skatter
och statistik. I mars 1998 beslutade OECD:s råd om ett särskilt baltiskt
program, som finansieras med frivilliga bidrag. Sverige är den största
bidragsgivaren. Programmet består av ett antal komponenter med
inriktning på analyser och policyrekommendationer bl.a. avseende
regional-, arbetsmarknads-, social- och utbildningspolitik.
Polen blev medlem av OECD år 1996.
48
Skr. 1999/2000:7
Estland, Lettland och Litauen har bildat det Baltiska ministerrådet som
till stor del inspirerats av det Nordiska ministerrådet (NMR). Därigenom
drar de baltiska staterna nytta av erfarenheter från de nordiska
samarbets strukturerna.
Regelbundna möten mellan nordiska och baltiska länder äger rum
enligt modellen fem plus tre för bl.a. statsministrar, utrikesministrar,
försvarsministrar och samarbetsministrar. För de baltiska staterna utgör
deras täta kontakter med nordiska regeringar en bekräftelse på dessa
länders samhörighet med de nordiska länderna.
Det nordiska ministerrådets s.k. närområdesprogram riktar sig till
Baltikum och nordvästra Ryssland. Detta program utformas i dialog med
berörda samarbetspartner. Målet med närområdesprogrammet är att bidra
till stabil och demokratisk utveckling och att främja utvecklingen av en
fungerande marknadsekonomi. Olika former av stipendie- och
utbytesordningar är viktiga inslag i programmet.
Närområdesprogrammet samt andra närområdessatsningar inom
NMR:s budget uppgår till sammanlagt närmare 140 miljoner danska
kronor för innevarande år. Närområdesprogrammet inkluderar
verksamheten vid de nordiska informationskontoren i Baltikum och i S:t
Petersburg. Avsikten är att närområdessatsningama skall koncentreras till
de områden där det nordiska samarbetet ger ett mervärde och bidrar till
en bättre samordning med andra insatser.
De nordiska finansieringsinstitutionerna har behandlats i det
föregående.
Regeringen har under det senaste decenniet vidtagit en rad åtgärder för
att främja handel inom Östersjöregionen, både på det handelspolitiska
planet och vad gäller direkt exportfrämjande åtgärder.
Handelsavdelningen vid ambassaden i Moskva har förstärkts och
spelar en viktig roll som informations- och kontaktpunkt för de företag
som är verksamma på den ryska marknaden. Med tanke på närheten och
betydelsen av S:t Petersburgområdet inrättades ett handelskontor i denna
stad år 1994. Flera svenska näringslivsmanifestationer har ägt rum i S:t
Petersburg med stöd av regeringen. Det s.k. Sverigehuset i S:t Petersburg
invigdes år 1997 och är en viktig samlingspunkt för svenska intressen på
det ekonomiska området.
År 1991 beslutade regeringen att inrätta ett handelskontor i Warszawa.
Detta kontor har spelat en viktig roll i den exportutveckling som har ägt
rum på Polen under senare år. År 1998 inrättades ett generalkonsulat i
Gdansk och påföljande år etablerades dessutom ett handelskontor, som
ett led i regeringens satsning på "Marknadsplats Östersjön".
49
Under 1999 har regeringen beslutat om upprättande av handelskontor
även i de tre baltiska staterna, vilket innebär en viktig förstärkning
jämfört med tidigare förhållanden med särskilda handelsavdelningar
inom ambassaderna. Även dessa kontor finansieras inom projektet
"Marknadsplats Östersjön". Detta program omfattar också bl.a. inrättande
av ett särskilt Östersj öcentrum inom Exportrådet, förstärkta satsningar på
s.k. affärschanssprojekt och på Exportrådets samverkansgrupper samt på
utbildnings- och traineeverksamhet. Vidare omfattar programmet en
förstärkning vid Exportrådets fyra regionala kontor för att kunna ge
företagen kvalificerad marknadsrådgivning vid lokala exportcentra.
I en internationell jämförelse har svenska företag i alltför begränsad
utsträckning erhållit order vid projekt och upphandlingar som finansieras
av internationella finansieringsorgan eller inom EU. Resurserna for
projektbevakning har mot denna bakgrund förstärkts avsevärt under år
1998, bl.a. i Bryssel och i relation till EBRD i London. Inom ramen för
programmet Marknadsplats Europa har särskilda åtgärder vidtagits för att
öka medvetandegraden hos svenskt näringsliv om den ekonomiska
potential och de ökade affärsmöjligheter som ges genom ett aktivt
deltagande i internationell upphandling. Ett särskilt tidsbegränsat
konsultstöd har inrättats med syfte att öka möjligheten för svenska
företag att komma ifråga för leverans till projekt som finansieras av bl.a.
EU och EBRD.
Ett antal svenska projektexportföretag har bildat en informell
samrådsgrupp benämnd Svensk Projektexport. Denna gruppering spelar
en viktig roll i dialogen mellan staten och näringslivet i frågor som berör
projektexport i bl.a. Östersjöregionen.
Under perioden direkt efter Sovjetunionens sammanbrott betalades en
stor del av handeln med Baltikum och Ryssland kontant eller i förskott
eller genom särskilda arrangemang, t. ex. motköpsaffärer.
I takt med utvecklingen av ekonomierna på andra sidan Östersjön har
läget efter hand normaliserats och numera fungerar finansieringen av
export på de baltiska staterna och Polen på ungefär samma sätt som med
flertalet andra länder. Med Ryssland är situationen annorlunda, särskilt
efter krisen i augusti 1998 och det ryska banksystemets sammanbrott,
och det är ofta svårt eller omöjligt att finansiera export på normalt sätt
via bankerna.
Regeringen inrättade år 1993 en särskild garantiram på 1 miljard
kronor. Detta gjordes i ett läge där Exportkreditnämnden (EKN) på grund
av riskläget inte kunde bevilja garantier i sin normala verksamhet.
Genom upprättandet av ramen möjliggjordes för EKN att ta större risker
än vad man kunde göra i det ordinarie systemet. De övergripande
målsättningarna för ramen är att bidra till utvecklingen av näringsliv och
infrastruktur i de berörda länderna. Garantigivningen under ramen skall
även bidra till svensk export och ett varaktigt samarbete mellan
samarbetsländema och svenska företag.
Skr. 1999/2000:7
50
I enlighet med regeringens förslag har riksdagen t.o.m. budgetåret
1998 avsatt 400 miljoner kronor för eventuella skadeförluster under de
garantier som utfärdas inom den särskilda ramen. Dessa avsättningar har
belastat anslaget för utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa.
Riksdagen beslutade i december 1998 att utöka ramen till 2,5 miljarder
kronor. I samband med denna utökning beslöts att ytterligare 100
miljoner kronor under en treårsperiod skulle avsättas för att täcka
eventuella skadefall. Av dessa 100 miljoner har 6 miljoner reserverats
budgetåret 1999.
Av de avsättningar för skadefall som gjorts har hittills 37 miljoner
kronor utnyttjats.
EKN har under tiden april 1993 - december 1998 inom den särskilda
garantiramen utfärdat 259 garantiutfästelser till ett sammanlagt belopp
om 3.625 miljoner kronor. Närmare 200 exportaffärer har under samma
tid kommit till stånd och resulterat i 402 garantiförbindelser till ett
sammanlagt belopp om 1.690 miljoner kronor. Totalengagemanget
(förbindelser och utfästelser) uppgick den 30 juni 1999 till 1.508
miljoner kronor.
Fördelningen av engagemanget på de olika länderna inom ramen var
per den 31 december 1998 följande: Estland, 11 procent, Lettland, 21
procent, Litauen, 12 procent, Ryssland, 53 procent och Ukraina 3 procent
(i bilaga 3, tabell 1 visas engagemanget inom den särskilda ramen per
land).
I den utvärdering som gjordes av ramen inför den särskilda
propositionen om utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa
våren 1998 gjordes en positiv bedömning av verksamheten under ramen.
EKN har efterhand som riskläget förbättrats öppnat för både kort och
lång garantigivning i sin normala verksamhet på de tre baltiska länderna
och också under en tid varit öppen för garantigivning på Ryssland. Vad
gäller Ryssland har läget efter krisen åter försämrats och det finns för
närvarande, inga möjligheter att få EKN-garantier för affärer med
kredittider över ett år.
Inom Parisklubben kom man år 1992 överens om en nedskrivning av
Polens offentliga utlandsskuld med 50 procent. För svensk del avskrevs
därmed en fordran på Polen uppgående till 1,8 miljarder kronor.
Samtidigt kvarstår idag en fordran på Polen som uppgår till 2,5 miljarder
kronor.
Inom ramen för OECD har de flesta OECD-länder ingått en
överenskommelse om statsstödd exportfinansiering (konsensus-
överenskommelsen). Partema i denna överenskommelse har
överenskommit att inga mjuka krediter (bundna u-krediter) får beviljas
till de baltiska staterna, Polen och Ryssland. Syftet med detta förbud har
varit att undvika en osund konkurrens med subventionerade krediter i
samband med affärer till dessa och andra länder i Central- och Östeuropa.
Konsensus-överenskommelsen innehåller numera bestämmelser också
om garantiinstitutens premiesättning vad gäller politiska risker.
Skr. 1999/2000:7
51
Östersjöregionen med dess 100 miljoner konsumenter öppnar stora
möjligheter för ett närmare ekonomiskt samarbete samt ökad handel och
investeringar.
Enligt de senaste beräkningarna (EBRD) nådde de utländska
direktinvesteringama i Polen, Ryssland, Estland, Lettland och Litauen
rekordnivåer under 1998 ca 77 miljarder kronor. Detta motsvarar mer än
hälften (ca 55 procent) av de totala utländska direktinvesteringama i
Central- och Östeuropa (inkl. Ryssland).
Tabell 1:2, Utländska direktinvesteringar i vissa länder i Östersjöregionen
1992-1999
Värde i miljoner US dollar
Netto inflöden beräknat i betalningsbalansen
Skr. 1999/2000:7
|
v--- | ||||||||
|
Land |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998(a) |
1999(b) |
|
Estland |
156 |
212 |
199 |
111 |
130 |
565 |
350 | |
|
Lettland |
43 |
51 |
155 |
244 |
376 |
515 |
200 |
300 |
|
Litauen |
30 |
31 |
72 |
152 |
328 |
950 |
500 | |
|
Polen |
284 |
580 |
542 |
1 134 |
2 768 |
3 041 |
6 600 |
6 500 |
|
Ryssland |
539 |
1 710 |
1 700 |
3 752 |
1 100 |
1 000 |
Källa: European Bank for Reconstruction and Development, "Transition Report Update",
April 1999
(a) EBRD:s uppskattning
(b) EBRD:s prognos
52
Skr. 1999/2000:7
Tabell 1:3, Utländska direktinvesteringar i vissa länder i Östersjöregionen
1989- 1998
Netto inflöden beräknat i betalningsbalansen
FDI = Foreign direct investment
|
Land |
Ackumulerat (miljoner USD) 1989-98(a) |
Ackumulerat |
Inflöde av (USD) |
Inflöde av FDI som procent av BNP (%) 1997 1998(a) | ||||
|
Estland |
1 373 |
947 |
90 |
390 |
2,8 |
10,4 | ||
|
Lettland |
1 584 |
634 |
206 |
80 |
9,3 |
3,2 | ||
|
Litauen |
1 563 |
422 |
89 |
257 |
3,4 |
9,2 | ||
|
Polen |
15 066 |
389 |
79 |
171 |
2,2 |
4,5 | ||
|
Ryssland |
8 801 |
60 |
25 |
7 |
0,8 |
0,3 | ||
Källa: European Bank for Reconstruction and Development, "Transition Report Update",
April 1999
(a) EBRD s uppskattning
1998 investerade svenska företag för ca 8,3 miljarder kronor i ovan
nämnda länder. De svenska investeringarna var störst i Litauen (2,8
miljarder kronor), följt av Estland (2,5 miljarder kronor) och Polen (2,2
miljarder kronor). På fem år har därmed de totala svenska
direktinvesteringama i regionen ökat med närmare 35 gånger från ca 240
miljoner kronor 1993.
I Östersjöregionen som helhet dominerade de svenska direkt-
investeringama i Finland (77,1 miljarder kronor). De svenska företagen
investerade under samma tid för ca 4,3 miljarder kronor i Norge och för
ca 4,0 miljarder kronor i Tyskland.
Totalt sett var Sverige 1998 den största mottagaren av utländska
direktinvesteringar i Östersjöregionen, främst till följd av vissa större
affärer. Inflödet uppgick till ca 154 miljarder kronor, varav ca 96,5
miljarder kronor härrörde från Finland (från Stora-Enso och Merita-
Nordbanken-affärema), från Schweiz (6 miljarder kronor) samt från USA
(5,6 miljarder kronor).
Under 1990-talet har antalet anställda i svenska dotterbolag i Central-
och Östeuropa, i synnerhet Östersjöregionen, ökat kraftigt. Ökningen har
varit som störst i Polen där antalet anställda mellan 1993 och 1997 ökat
från ca 2 000 till ca 11 100 personer, följt av Estland från ca 400 till ca
53
8 300 och Ryssland från ca 800 till ca 5 900 personer. I Polen dominerar Skr. 1999/2000:7
de anställda i industriföretag medan tjänstesektorn dominerar i Ryssland.
Östersjöregionens stora potential för utländska investeringar står i fokus
för verksamheten vid Invest in Sweden Agency (ISA). För att öka
samarbetet mellan de investeringsfrämjande myndigheterna och
organisationerna i Östersjöregionen inleddes i september 1998 en dialog
mellan länderna för att utarbeta en gemensam marknadsföring av
regionen. Genom att synliggöra regionen och dess investeringspotential
ökar möjligheterna för varje enskilt land att attrahera fler utländska
investeringar. Sverige erbjuder i detta sammanhang unika möjligheter
som bas för etablering av regionala huvudkontor och distributionscentra i
regionen, vilket redan uppmärksammats av företag i flera länder, även i
USA.
En intensiv marknadsföring kommer att ske också av
Öresundsregionen i syfte att bl.a. locka till sig utländska investeringar.
Ett särskilt projekt, "Birth of a Region", har lanserats med medverkan av
de danska och svenska regeringarna för att främja detta syfte.
Förändringarna i våra östra grannländer åren kring 1990 väckte till liv
samma folkligt förankrade vilja hos svenska kommuner, enskilda
organisationer och regioner som en gång låg bakom våra vänortsinsatser
för de krigsdrabbade nordiska grannländerna efter andra världskriget.
Sverige torde höra till världens "samarbetstätaste" länder då det gäller
kommuners och regioners samverkan med vänorter och vänregioner.
Samarbetet fortsätter att öka i omfattning ännu ett decennium efter
kommunismens fall: tre kommuner av fyra, flertalet landsting och alla
länsstyrelser har någon form av decentraliserat östsamarbete, vartill
kommer Kommunförbundets samarbetsprojekt med östliga
systerorganisationer och landstingens insatser via Östeuropakommittén.
Den största koncentrationen föreligger ifråga om Estland och Polen
(främst de norra wojewodskapen); även Lettland uppvisar ett mycket
omfattande nätverk. Samverkan med Litauen och Ryssland (företrädesvis
de nordvästra delarna) ökar oavbrutet. Medan samarbetet den första tiden
koncentrerades till demokratifrågor i snävare bemärkelse, omfattar
samarbetet nu alla former av "good govemance". Härtill kommer
samverkan kring ett brett spektrum av sakfrågor såsom lokal miljö
(vatten och avlopp, energisystem m.m.), kultur, utbildning och
kommunal service på områden som samfärdsel, planfrågor etc. Hälso-
och sjukvård samt omvårdnad spelar en växande roll; här har landstingen
möjlighet att göra en viktig insats som kompletterar annat
utvecklingssamarbete. Genomgående gäller att det rör sig om områden
där kommuner och regioner är bäst skickade att göra insatserna.
54
Det decentraliserade samarbetet har erhållit ett omfattande statligt stöd.
Detta sker bl.a. genom fördjupat vänortssamarbete, länsstyrelsesamarbete
och olika former av insatser via svenska landsting, inte minst genom
Hälso- och sjukvårdens Östeuropakommitté, med stöd från Sida eller
med finansiering från den s.k. Östersjömiljard I. Bland
länsstyrelseprojekten utgör projekten Södermanland - Jelgavas rajons i
Lettland och Halland - Masurisk-Warmiska regionen i Polen de mest
omfattande satsningarna.
EU-medel för gränsöverskridande samarbete, vänortsverksamhet m.m.
har också spelat en betydande roll. Genom att individer samt lokala och
regionala myndigheter själva ställt upp med kunskaper och arbetsinsatser
har de nationella och europeiska medlen "drygats ut" och medfört goda
resultat per insatt krona. En mycket approximativ beräkning pekar på att
värdet av de svenska insatserna inom det decentraliserade samarbetet nu
årligen uppgår till ca 150 miljoner kronor.
Det decentraliserade regionala samarbetet har fått en kraftig stimulans
sedan Finland och Sverige blev medlemmar i EU år 1995. Interreg-
program upprättades då till förmån för svenska och finska regioner
genom att medel från EU:s strukturfonder avsattes för
gränsöverskridande samarbete. De gränsöverskridande program som
stöds av EU-kommissionen omsluter de nästan 500 miljoner euro för
perioden 1995-99, varav EU:s budget står för drygt 200 miljoner. Norge
bidrar till åtta av programmen med egna medel och kan delta som
fullvärdig medlem. Alla program har stark fokusering på ekonomiskt
samarbete och företagsutveckling.
Interreg-programmen har öppnat helt nya finansieringsmöjligheter för
det regionala samarbetet. EU-medlen allokeras av kommissionen till
respektive program och fördelas sedan av programmets egen
beslutsgrupp till insatser som kan uppvisa nationell medfinansiering från
offentliga och eventuellt privata källor. Vissa program omfattar
geografiskt även regioner i kandidatländer och Ryssland. Graden av
dessa länders deltagande i konkreta projekt beror på tillgänglig
finansiering dels från bl.a. EU:s stödprogram Phare och Tacis, dels egen
nationell medfinansiering. Två delprogram med egna beslutsgrupper har
upprättats för insatser i samiska områden, vilket har lett till ett
motsvarande kraftigt lyft för det inomsamiska samarbetet över gränserna.
En ny generation Interreg-program, Interreg III, skall arbetas fram för
EU:s nästa budgetperiod år 2000-2006. De flesta områden i
Östersjöregionen som hittills omfattats av stödformen förväntas komma i
fråga även för de nya programmen. Regeringen anser det viktigt att de
myndigheter som förvaltar statliga medel som har avsatts för insatser till
förmån för kandidatländerna och Ryssland är uppmärksamma på att en
multiplikatoreffekt kan uppnås när dessa medel utnyttjas för att
finansiera medverkan av aktörer från de aktuella länderna i projekt inom
ramen för Interreg-program.
Skr. 1999/2000:7
55
Skr. 1999/2000:7
Målet för Sveriges miljöinsatser i Central- och Östeuropa är att bevara
och förbättra miljön, särskilt i och omkring Östersjön.
Sverige deltar i det multilaterala samarbetet inom Helsingfors-
kommissionen (HELCOM) vars mål är att återställa den ekologiska
balansen i Östersjön. HELCOM antog 1992 ett särskilt åtgärdsprogram
inom vilket man identifierade 132 särskilt prioriterade utsläppskällor, s.k.
"hot spots" utmed Östersjöns kust. Åtgärdsprogrammet innehåller
förutom direkta miljöåtgärder även komponenter som bidrar till utveck-
lingen av ekologisk hållbarhet i hela Östersjöns avrinningsområde.
Sverige tog, vid statsministermötet i Visby 1996, initiativ till att böija
diskutera en Agenda 21 för Östersjöregionen. Vid Östersjöstaternas råds
ministermöte i juni 1998 antogs "Baltic 21 - Agenda 21 för
Östersjöområdet". Denna inkluderar mål och scenarier för hållbar
utveckling i ett 30-årigt perspektiv liksom ett handlingsprogram med
tidsplaner, aktörer och finansiering. Baltic 21 fokuserar på sju sektorer
(jordbruk, energi, fiske, skog, industri, turism och transport) vars
utveckling bedöms vara av särskilt stor betydelse för att uppnå en hållbar
utveckling i Östersjöområdet. Arbetet inriktas nu på genomförandet av
handlingsprogrammet, där Sverige tillsammans med Ryssland svarar för
samordningen och implementeringen inom industrisektorn.
Under perioden 1989-1998 har Sverige gjort insatser på miljö- och
energiområdet, exklusive kärnsäkerhet och strålskydd, för totalt 906,64
miljoner kronor som har kanaliserats via Sida/BITS. Det svenska stödet
har sin tyngdpunkt inom avloppshantering. (Se bilaga 4, tabell 1 för
översikt över de anslag som Sida/BITS ansvarat för 1989-1998.)
Sverige har hittills tecknat avtal om delfinansiering av sju större
vatten- och avloppsprojekt i Baltikum och tre i Polen samt bereder
ytterligare vatten- och avloppsprojekt i de baltiska länderna, Ukraina och
Ryssland där de största insatserna planeras i S:t Petersburg respektive
Kaliningrad.
Sverige arbetar aktivt för att minska sjöfartens negativa miljöpåverkan
inom ramen för Helsingforskommissionen (HELCOM). Våren 1996
enades länderna runt Östersjön om en gemensam strategi för att komma
till rätta med utsläpp av avfall från fartyg. Denna strategi omfattar alla
typer av avfall som uppkommer ombord på fartyg och gäller såväl
handelssjöfarten som fiskefartyg, arbetsbåtar och fritidsbåtar. Strategin
innebär bl.a. att det skall finnas ett system för mottagning av fartygs-
genererat avfall i hamn runt hela Östersjön. Flera rekommendationer om
strategins praktiska genomförande antogs av HELCOM våren 1998, bl.a.
principen att ilandlämning av fartygsgenererat avfall skall vara
obligatoriskt och att ingen särskild avgift skall utgå vid omhändertagande
av avfall.
Sommaren 1999 utdelades för första gången Swedish Baltic Sea
Award. Det är regeringens nyinrättade pris för insatser som gagnar
Östersjöns vattenmiljö. Prisets första mottagare blev det polska företaget
56
PURAC Water som belönades för sitt arbete med att rena Polens floder Skr. 1999/2000:7
och därmed Östersjöns vatten.
De svenska miljöinsatserna kan delas in i två huvudgrupper:
- kunskapsöverföring genom konsultinsatser och/eller samarbete
mellan lokala parter och svenska organisationer och institutioner
- investeringar i anläggningar, främst avseende hantering av
kommunalt avlopp men även bl.a. fast avfall, mottagnings-
anläggningar för fartygsavfall och förbättringar i värmeförsörjning.
Två inriktningar har dominerat kunskapsöverföringen; dels stöd som
inriktats på uppbyggande av kunskap och kompetens genom samarbete
med svenska parter, dels insatser som även är projektförberedande för
framtida investeringsprojekt, med möjlighet till fortsatt stöd från Sida (i
kombination med stöd från andra finansieringsorgan eller med stöd
enbart av internationella finansieringsorgan).
Exempel på projekt som i första hand utgörs av institutionellt stöd är
”Development of Air Quality Management System for Tallinn City”,
”Implementation of a Water Quality Monitoring and Management
System for the Lielupe River Basin” (Lettland), etc. Dessa projekt syftar
till en ökad kunskap och möjlighet att långsiktigt förbättra situationen
inom respektive område.
Projektförberedande insatser resulterar ofta i analyser av
förutsättningarna för investeringar, i projektering och slutligen i
genomförande av investeringsprojekt. Sveriges stöd till kandidatländerna
för att uppnå EU:s krav för anslutning sker institutionellt genom
rådgivningsstöd till miljömyndigheter, och hjälp med EU-anpassning av
lagstiftning och regelverk, framför allt inom ramen för Naturvårdsverkets
Östeuropaprojekt. Svenska rådgivare vid nationella miljömyndigheter
arbetar med EU-anpassning av t.ex. kemikaliekontroll. Förutom Sida-
finansierade insatser ansvarar Naturvårdsverket även för twinning mellan
miljömyndigheter, med stöd från EU.
Samarbetet har hittills resulterat i projektering och byggande av 10
avloppsreningsverk, en avfallsdepå och en anläggning för hantering av
fartygsavfall. Anläggningarna i Polen (Nowy Targ, Koszalin, Czajka)
samt Haapsalu i Estland, Liepaj a och Riga i Lettland, samt Klaipeda och
Kaunas i Litauen är i drift, medan resterande anläggningar kommer att
invigas under den kommande tvåårsperioden. Vidare har VAsystemen i
tre polska städer reparerats och rustats upp efter översvämnings-
katastrofen sommaren 1997. Ett fjärde projekt pågår i Wroclaw där Sida
disponerar medel från Östersjömiljard I (se bilaga 4, tabell 2 för
57
översikt). Regeringen har i augusti 1999 bemyndigat Sida att ingå VA-
projekt i Kaliningrad omfattande 120 miljoner.
Förutom utrustningskomponenter bidrar Sida i merparten av projekten
ovan även med stöd till institutionell utveckling bl.a. genom s.k. twinning
mellan ett svenskt kommunalt VA- eller avfallsbolag och den lokala
parten.
Sveriges medverkan i investeringsprojekten har präglats av att
projekten skall leda till att VA-servicen blir självbärande dvs. att
verksamheten finansieras med avgifter från användarna. För vissa projekt
i synnerhet i Ryssland har dessa utgångspunkter inneburit problem.
Sverige har ställt krav på medfinansiering lokalt samt att projekten även
stöds av andra internationella finansieringsorgan som Världsbanken eller
EBRD. Vidare har krav ställts på långsiktig hållbarhet vad avser
teknikval, ekonomiska förutsättningar samt institutionell utveckling.
Nya investeringar ska klara HELCOM: s rekommendationer för
utsläppsnivåer etc., som i huvudsak sammanfaller med EU:s regelverk.
De svenska investeringarna har gett ett flertal positiva effekter. Av
dessa kan särskilt nämnas:
- bättre fungerande avloppsreningsverk, minskade utsläpp av organiskt
material och närsalter till Östersjön
- bättre fungerande avfallsbehandlingsanläggningar (Riga) med
gasutvinning ger minskade utsläpp av växthusgaser till atmosfären,
och utnyttjande av gasen som bränsle ersätter fossila bränslen
- säker hantering av fartygsavfall minskar risken för oljeutsläpp, skador
på fåglar och marin miljö.
Det svenska näringslivet spelar en central roll i det svenska miljöstödet.
Det är i allt väsentligt svensk kunskap och svensk utrustning som Sida
finansierar i projekten. Det kan noteras att Sverige är den utan jämförelse
största bilaterala finansiären i de projekt inom HELCOM:s
Östersjöprogram som genomförts med internationell finansiering.
- Svenska utrustningsleverantörer har genomfört omfattande leveranser
till slutförda och pågående investeringsprojekt. Dessa projekt har - i
enlighet med regeringens uppdrag till Sida - väsentligen varit
inriktade på avloppsrening. Genom dessa projekt har företag fått ett
första fotfäste på aktuella marknader.
- Svenska tekniska konsultföretag har på detta sätt genom bl.a.
förstudier och stöd i upphandlings- och genomförandefaser fått en
plattform för fortsatt verksamhet i Östersjöregionen.
- Svenska konsulters medverkan i projektförberedelser via IFI anses
ofta bidra till att underlätta för svenska leverantörer i
investeringsfasen. Sida har aktivt samverkat med IFI på detta sätt.
- Svenska kommunala VA- och energiföretag har engagerats för att
bl.a. utveckla de lokala VA- och energiföretagens organisation. De
Skr. 1999/2000:7
58
har därmed fått ökad internationell erfarenhet och goda Skr. 1999/2000:7
förutsättningar för framtida samarbete mellan företagen.
- På energiområdet har på senare tid några mindre demonstrations-
projekt genomförts som förberedelse för planerade, större
investeringar. Dessa har också en viktig dörröppnande funktion för
svenska leverantörer. Kommande investeringar - först och främst i
Riga - öppnar stora möjligheter för svenskt näringsliv.
- I miljö- och energiprojekten har i storleksordningen 100 svenska
företag varit engagerade.
- Sidas internationella kurser exponerar nyckelpersoner i samarbets-
ländema, för svenskt kunnande, vilket är till fördel för svenskt
näringsliv.
- Stödet till Ekofonden i Polen har gjort det möjligt för svenska företag
att lämna anbud på samtliga projekt som fonden finansierar.
- Sidas StartÖst-program ger stöd främst till kunskapsöverföring i
samarbetsprojekt mellan svenska små och medelstora företag (under
250 anställda) och deras partners i framför allt Lettland, Litauen,
Ryssland och Ukraina.
Samtliga större svenska investeringsprojekt genomförs i samverkan med
insatser från internationella finansieringsinstitutioner såsom
Världsbanken och EBRD. Andra samarbetspartner är de övriga nordiska
länderna, NEFCO, NIB, EIB, EU/Phare och EU/Tacis. Sida finansierar
förberedelser för projekt som senare skall finansieras av dessa aktörer.
En fungerande energiförsörjning är av avgörande betydelse för den
ekonomiska och sociala utvecklingen i Östersjöområdet. Samtidigt ger
energisystemet upphov till allvarliga miljöstörningar. I synnerhet för de
nya demokratierna ligger det en stor utmaning i att utveckla ekonomin
samtidigt som energisektorns miljöproblem minskar.
I Östersjöregionen finns riklig tillgång på såväl fossila som fömybara
energiråvaror. Den goda tillgången på energi är naturligtvis en stor fördel
för regionen. Samtidigt skiljer sig situationen kraftigt mellan länderna.
Tre länder, Norge, Polen och Ryssland, är nettoexportörer av energi.
Övriga länder är i högre eller lägre grad beroende av import.
Till följd av en låg prisnivå och föråldrad utrustning används
energiresurserna betydligt mindre effektivt i de nya demokratierna än i
den västra delen av regionen, något som har en negativ inverkan på både
ekonomin och miljön. En viss förändring av prissättningsprincipema har
skett, men priserna kan av sociala skäl inte höjas i alltför snabb takt.
Kostnaden för nödvändiga nyinvesteringar inom energisektorn kan i
59
allmänhet inte bäras av de nya demokratierna själva. Ett regionalt
samarbete krävs för att åstadkomma den nödvändiga förnyelsen av
energisystemet.
En förbättrad infrastruktur på energiområdet är mycket viktig för att
öka försöijningstryggheten i Norden, i de baltiska länderna och i övriga
Europa. En stor del av det regionala samarbetet inriktas därför på att
utveckla gemensamma marknader för energi, exempelvis genom fysisk
sammankoppling av el- och gasnäten och genom att arbeta för
harmoniserade rambetingelser för handeln med energi. Exempel på
sådana faktorer är miljökrav och ekonomiska styrmedel som skatter och
avgifter.
Riksdagens energipolitiska beslut år 1997 (prop. 1996/97:84, bet.
1996/97NU:12, rskr 1996/97:272) innefattar en strategi för Sveriges
energisamarbete med länderna kring Östersjön. Det är av stort svenskt
intresse att minska riskerna med kärnkraften i Baltikum och Östeuropa
samt att utveckla ett energisystem kring Östersjön som är säkert,
effektivt, väl dimensionerat och ekologiskt uthålligt.
Det första gemensamma mötet mellan energiministrarna från länderna
kring Östersjön hölls i Stavanger i december 1998. I mötet deltog även
Europeiska kommissionen. Kommunikén från mötet betonar betydelsen
av regionalt samarbete på energiområdet, samtidigt som ministrarna
konstaterar att utgångspunkterna skiljer sig avsevärt mellan länderna i
regionen. Som önskvärda samarbetsområden framhålls bl.a.
harmonisering av regelverk, främjande av gränsöverskridande
investeringar och utveckling av el- och gasnäten.
EU-kommissionen har tagit initiativ till bildande av en särskild
arbetsgrupp för det regionala energisamarbetet kring Östersjön, Baltic
Energy Task Force. Arbetet inom denna har pågått sedan sommaren 1998
och kommer att avslutas under hösten 1999. Arbetet samordnas med
relaterade aktiviteter inom ramen för Nordiska ministerrådet och
Barentsrådet.
Nästa regionala energiministermöte planeras äga rum i Helsingfors i
slutet av oktober i år.
Genom att koppla samman elsystemen i länder som har
vattenkraftbaserad elproduktion, t.ex. Norge och Sverige, med
elsystemen i länder med bränslebaserad elproduktion som Finland,
Danmark, Tyskland och Polen, kan produktionsanläggningama utnyttjas
jämnare och mer effektivt. Därmed kan också de negativa
miljöeffekterna av kraftproduktion minska i området som helhet.
Kraftindustrin samarbetar sedan några år regionalt kring projektet Baltic
Ring, dvs. en sammankoppling av elnäten och tillskapandet av en
regional elmarknad kring Östersjön. Teoretiskt sett är det inte särskilt
Skr. 1999/2000:7
60
många nya överföringsförbindelser som behövs for att områdena runt
Östersjön skall knytas ihop. En av dessa förbindelser är sjökabeln mellan
Sverige och Polen, som för närvarande är föremål för prövning i
miljödomstolen.
En slutsats av hittills gjorda utredningar inom projektet Baltic Ring är
att rambetingelserna för produktion och handel med el måste
harmoniseras, om fördelarna med en gemensam elmarknad skall kunna
tas till vara. Som tidigare nämnts utgör frågan om harmonisering av
regelverken en viktig del av det pågående mellanstatliga samarbetet på
energiområdet.
Statens energimyndighet, tidigare NUTEK, genomför sedan år 1993 ett
program för effektivare energianvändning och ökat utnyttjande av
fömybara energislag i Baltikum och Östeuropa. Programmet utgör en
viktig del av svensk klimatpolitik. Programmet omfattar i dag omkring
70 projekt. Ett drygt 50-tal av projekten har rapporterats som gemensamt
genomförda aktiviteter (Activities Implemented Jointly, AIJ) inom ramen
för FN:s ramkonvention om klimatförändring. Nya projekt inom ramen
för programmet skall genomföras i linje med regelverket för flexibla
mekanismer enligt klimatkonventionens Kyoto-protokoll och 350
miljoner kronor har anvisats för programmet för perioden 1998-2004.
Energisektorn är också ett viktigt område för Sidas
utvecklingssamarbete med de nya demokratierna. Viktiga mål för
insatserna är kapacitetsuppbyggnad och institutionell utveckling för att
förbättra energieffektiviteten och för att möjliggöra en övergång till en
energisektor baserad på marknadsekonomiska principer och
intemalisering av miljökostnader. Det handlar både om kunskapsstöd och
investeringar, det senare en verksamhet som Sida nu utökar. I
storleksordningen drygt 200 miljoner kronor har via Sida kanaliserats till
energisektorn i samarbetsländema.
Vidare har ett antal studier och projekt inom energisektorn finansierats
med medel från den första Östersjömiljarden. Bland de volymmässigt
större projekten kan nämnas rehabilitering av § ärrvärmesystemen i Riga,
i städerna Archangelsk och Gattjina i Ryssland och för upprustning av en
transformatorstation i Litauen.
Svensk industri har ett stort kunnande på miljö- och energiområdet.
Det finns därför goda möjligheter för svenska företag att medverka i de
omfattande investeringar som förestår på detta område.
Ett protokoll mellan Sveriges och Rysslands regeringar om samarbete på
energiområdet undertecknades i Stockholm den 3 december 1997.
Länderna skall fördjupa samarbetet för att skapa förutsättningar för en
säker, effektiv, ekonomiskt balanserad och miljövänlig energiförsörjning
i Östersjöregionen. Det nära samarbetet inom Barentsrådet skall beaktas.
Skr. 1999/2000:7
61
Samarbetet skall främja energieffektivisering, rationell
energianvändning, användning av förnyelsebara energislag samt
utveckling av en infrastruktur för Östersjöregionens försörjning med el
och naturgas.
Syftet med protokollet är att skapa en fast grund för det fortsatta
samarbetet mellan Ryssland och Sverige. Grundvalen för samarbetet
skall vara ömsesidig fördel och lika rättigheter inom ramen för ett
marknadsekonomiskt system.
Länderna är överens om att en sammankoppling av el- och gasnäten i
Östersjöregionen har en strategisk betydelse för utvecklingen av
energisystemen runt Östersjön. Vidare konstaterar länderna att
infrastrukturen för naturgasförsörjningen i regionen är extra viktig.
De tekniska och ekonomiska förutsättningarna för leveranser av
naturgas till den svenska marknaden skall analyseras. Utgångspunkten
för beslut om investeringar i gasledningar samt inköp av naturgas till den
svenska marknaden skall fattas efter kommersiella principer.
En särskild expertgrupp med företrädare för det ryska Bränsle- och
energiministeriet och det svenska Näringsdepartementet har inrättats för
att bl.a. studera gemensamma förutsättningar för en utbyggnad av
naturgasnäten. Grunden för arbetet skall vara de pågående förstudierna
om ett regionalt naturgasnät från Ryssland till Västeuropa.
Den gemensamma expertgruppen har mötts under 1998.
Överläggningarna har resulterat i undertecknandet av ett samarbetsavtal
om energieffektivisering och fömybar energi. På gasområdet har det
planerade arbetet försenats något främst beroende på att erforderligt
underlag i form av resultat från förstudierna ännu inte föreligger. Frågan
kommer sannolikt att avhandlas i expertgruppen under hösten 1999.
Östersjöregionen har stor potential för tillväxt och förbindelserna mellan
Östersjöländerna utvecklas i en allt snabbare takt. Kommunikationer
spelar en nyckelroll i detta sammanhang och mycket av utmaningen
ligger i att utvecklingen i regionen sker på ett uthålligt sätt.
Utvecklingssamarbetet med Östersjöländerna inom transportområdet
inriktar sig främst på gods- och persontransporter samt säkerhets- och
miljöfrågor. Bilaterala sjö- och flygräddningsavtal har träffats och
kommer att ingås mellan Sverige och länderna runt Östersjön. Det
nordiska trafiksäkerhetssamarbetet kommer under 1999 att alltmer inrikta
sig på Ryssland och Baltikum. Flygförbindelsema förbättras successivt
med Östersjöländerna genom omfattande och liberala EU-gemensamma
luftfartsavtal och Sjöfartsverket har nyligen fatt i uppdrag att utarbeta en
plan för hur sjötransporter skall kunna utvecklas i Östersjöregionen.
Under 1999 kommer en kompletterande överenskommelse att träffas med
Danmark om vissa ytterligare förutsättningar för prissättningen för
nyttjande av Öresundsförbindelsen samt vissa grundläggande principer
för buss, taxi och järnvägstrafik på förbindelsen. En proposition kommer
att föreläggas riksdagen under 1999.
Skr. 1999/2000:7
62
Skr. 1999/2000:7
Den svenska insatserna för att förbättra kärnsäkerheten och strålskyddet i
Central- och Östeuropa har pågått sedan 1992. Sammanlagt har cirka 555
miljoner kronor budgeterats för dessa ändamål. Drygt hälften av dessa
medel har avsatts till säkerhetsförbättringar vid kärnkraftverket Ignalina i
Litauen samt till stöd till den litauiska säkerhetsmyndigheten Vatesi.
Målet med det svenska kämsäkerhetsprogrammet är att så långt det är
möjligt bidra till att uppenbara säkerhetsbrister åtgärdas i existerande
reaktorer som av energibalansskäl inte omedelbart kan stängas samt att
stärka de oberoende säkerhetsmyndighetema. Sverige har deltagit i ett
omfattande samarbete med kärnkraftverket Ignalina i syfte att minska
sannolikheten för att en kämkraftolycka med stora radioaktiva utsläpp
skall inträffa fram till awecklingspunkten för anläggningen.
Samarbetet med Ignalina har framförallt skett inom de tre områdena
myndighetssamarbete, industrisamarbete och tekniska forbättringar.
Inom myndighetssamarbetet har Sverige stött uppbyggnaden av den
litauiska säkerhetsmyndigheten Vatesi. Stödet har givits genom
utbildning, viss utrustning samt konsultation i samband med den
operativa verksamheten. Industrisamarbetet har bl.a. byggt på att genom
kontakter mellan Ignalinas organisation och svenska kraftbolag och
industriföretag höja säkerhetskulturen vid Ignalinaverket. Tekniska
förbättringar har bl.a. resulterat i ett förbättrat brandskydd. Aktuella
projekt avser förbättringar av det fysiska skyddet och kommunikations-
systemet vid kraftverket.
Sverige har sedan 1996 via Statens kämkraftinspektion (SKI) drivit
projekt för att höja säkerheten vid Leningradverket utanför S:t
Petersburg. Samarbete inleddes även med Kola kärnkraftverk hösten
1997.
SKI har, vid Leningradverket, tillsammans med Storbritannien,
Ryssland och USA genomfört en säkerhetsanalys av reaktorblock 2.
Arbetet avslutades vid årsskiftet 1998 och har redan lett till förbättringar
som avsevärt ökat säkerheten. Samarbetet utvidgas nu till att omfatta en
fullständig säkerhetsanalysrapport av västerländsk typ för kraftverket.
SKI samarbetar även med Leningradverket inom oförstörande provning
(kontroll av sprickbildning). Insatserna baseras på erfarenheter från det
omfattande samarbetet med Ignalinaverket.
Vid Kolaverket har SKI överenskommit med Finland och Norge att
samarbeta i ett omfattande projekt rörande installation av ett helt
oberoende system för nödförsörjning av matarvattnet till reaktorblock 3
och 4. Systemet skyddar härden vid bl.a. totalt bortfall av elförsörjning.
Projektet beräknas vara avslutat i slutet på år 2000. På bilateral basis
förekommer diskussioner mellan SKI och Kolaverket om bl.a. utrustning
för att underlätta vissa modemiseringsarbeten vid anläggningen, kontroll
63
och förbättring av reaktorinneslutningens funktion samt Skr. 1999/2000:7
kunskapsöverföring i företagsledning och säkerhetskultur.
Målet med insatserna på strålskyddsområdet är att de enskilda
samarbetsländema skall fa ett förbättrat strålskydd och säkerhetskultur,
en effektiv organisation inom strålskyddsområdet samt hjälp med att lösa
eventuella akuta strålskyddsproblem.
Inom området strålskydd har arbete initierats inom ett flertal områden
såsom lagstiftning, beredskapsplanering, hantering av radioaktivt avfall,
sanering, strålmiljö och utbildning.
Genom ett internationellt projekt PIERG (Paldiski International
Reference Group) har ett flertal projekt genomförts för att bistå Estland
med att avveckla en f.d. rysk ubåtsträningsbas innehållande två
landbaserade stationära atomubåtsreaktorer.
Sverige har riktat särskild uppmärksamhet mot problemen med använt
kärnbränsle och radioaktivt avfall från skrotade ryska atomubåtar och
atomisbrytare i nordvästra Ryssland. Sverige är medlem i det under
internationella atomenergiorganet (IAEA) etablerade Contact Expert
Group (CEG) som samordnar det internationella samarbetet rörande
omhändertagandet av radioaktivt avfall i Ryssland. CEG har tillsammans
med ryska myndigheter identifierat en 7-punktslista över de mest
angelägna projekten för vilka man från rysk sida önskar internationellt
bistånd. Listan åskådliggör en kedja av åtgärder som behövs för ett
omhändertagande av det använda bränslet och det radioaktiva avfallet.
Sverige har engagerat sig i ett internationellt projekt för att utveckla och
licensiera en transport- och förvaringsbehållare för använt kärnbränsle
från ryska atomubåtar. Projektet kan beskrivas som den första länken i
kedjan för omhändertagande av använt kärnbränsle. Sverige har bidragit
med 500 000 USD till projektet.
Det svenska kärnsäkerhets- och strålskyddsprogrammet utvärderades
1998 av en extern konsult. Utredarens övergripande slutsats var att
programmet dels haft en lämplig inriktning, dels genomförts på ett bra
sätt. Utöver vissa mindre påpekanden fanns inga stora brister eller
misstag. Effekterna av det svenska stödet ansågs såväl goda som stora.
Ett resultat av utredningen blev att regeringen från 1 januari 1999 gav
Statens kämkraftinspektion det sammanhållande ansvaret för det svenska
kärnsäkerhets- och strålskyddsprogrammet inom ramen för samarbetet
med Central- och Östeuropa. Den del av strålskyddsprogrammet som inte
avser kärnteknisk verksamhet överfördes till Sida-Öst.
64
Skr. 1999/2000:7
Detta finansieringsinstrument har möjliggjort att ställa gemensamma
krav på mottagarländerna om avvecklingsplaner för de sämsta
kärnkraftverken, förbättrad energihushållning och på uppbyggnad av
starka och oberoende säkerhetsmyndigheter. Sverige har bidragit med ca
85 miljoner kronor till fonden, som när det gäller Östersjöregionen, gjort
insatser i Litauen och Ryssland.
Under år 1997 etablerades genom G-7 ländernas initiativ den s.k.
Tjemobylfonden med vars hjälp sarkofagen över den havererade reaktorn
Tjemobyl 4 skall försättas i ett säkert tillstånd. Den totala kostnaden för
projektet är beräknat till cirka 750 miljoner USD. Sverige har hittills
bidragit med cirka 25 miljoner kronor till fonden.
Barentsrådet bildades vid ett utrikesministermöte i Kirkenes 1993 av de
fem nordiska länderna, Ryssland och Europeiska kommissionen. Nio
stater har anslutit sig som observatörer. Samtidigt bildades Barents
regionråd av landshövdingarna och deras motsvarigheter. En fristående
rådgivande kommitté har upprättats för urbefolkningarnas representanter.
Det mellanstatliga samarbetet fokuserade inledningsvis på
miljösäkerhet och transportfrågor. Kämsäkerhetsproblem och
industriföroreningar på den ryska sidan kartlades.
Över tiden har samarbetet alltmer inriktats på att stödja den ryska
reformprocessen och utjämna skillnader mellan olika delar av
Barentsregionen. Sverige leder ett uppskattat arbete med
energieffektivisering och energibesparing.
Trots det faktum att konkurrenskraften har ökat i många företag har de
ryska Barentsområdena hittills endast dragit till sig marginella andelar
utländskt investeringskapital och bistånd. Av utländska
direktinvesteringar i Ryssland under perioden 1995-98 gick bara några
promille hit. Transporter, kommunikationer, utbildning, säker
energiförsörjning, ren miljö och kulturell och social samhörighet är
nyckelfaktorer för stabilitet och ekonomisk utveckling i denna del av vårt
närområde. Barentsregionen anses ha stor ekonomisk potential. Ny
informations- och kommunikationsteknologi och bättre transport-
möjligheter kan bidra till att överbrygga avstånd och bryta nedåtgående
trender.
Under devisen "Sverige-Polen: Östersjögrannar i det nya Europa"
genomförs den särskilda satsningen "Polen i fokus" under år 1999.
3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 7
Satsningen syftar till att tydlig- och åskådliggöra det breda svenska
intresset och engagemanget för grannlandet Polen och att långsiktigt
stärka kontakterna mellan alla samhällssektorer i de båda länderna.
En strävan har varit att engagera så många svenska intressenter som
möjligt (statlig, regional och lokal nivå, företag, intresseorganisationer,
kultur, kyrka, massmedia, folkrörelser etc.). På den statliga sidan är
målsättningen att kontakterna med Polen på departements- och verksnivå
skall vara lika täta som de med de nuvarande EU-ländema. Avsikten har
inte varit att tillskapa nya organ utan istället att använda existerande
strukturer och omfördela tillgängliga medel.
Ambitionen är att Östersjögrannama Sverige och Polen går in i 2000-
talet med goda förutsättningar för ett bredare och intensivare
grannlandssamarbete.
Som en viktig del av projektet "Polen i fokus" arrangeras regionala
Sverigedagar under 1999 i tio polska städer. Ansvaret för genomförandet
av dessa Sverigedagar har lagts på de svenska regioner som redan
bedriver samarbete med polska regioner.
Sverigedagama har innehållit bland annat företagsutställningar,
seminarier och information om polska företags möjligheter att exportera
till Sverige, kulturella inslag med gästspel av svenska kulturinstitutioner,
turistinformation och ungdomssatsningar. Deltagare är representanter
från näringslivet, kulturarbetare, intresseorganisationer, kyrka,
massmedia, folkrörelser osv.
Näringslivskontakter och kommersiella inslag har under
Sverigedagama en framträdande plats. Urvalet av företag har delvis
kommit att bero på de berörda regionernas ekonomiska och industriella
struktur. Genom svensk-polska handelskammaren i samverkan med
Svensk Handel förmedlas information till polska företag om möjligheter
att exportera till Sverige. En extra satsning äger rum i Warszawa i
december i Exportrådets regi. Där arrangeras en företagsmässa med
deltagande av enbart svenska företag. Även svenska kulturarrangemang
planeras för Sverigedagama i Warszawa.
Utvecklingen runt Östersjön har gett Sverige tillgång till nya viktiga
exportmarknader. Detta gäller inte minst för den svenska turistnäringen.
Den potential som finns i Östersjöländerna motsvarar en mycket stor del
av Sveriges idag befintliga närliggande marknader. En framgångsrik
turistexport till länder kring Östersjön kan resultera i en betydande
ökning av den totala turistexporten. Enbart Polen med sina ca 40 miljoner
invånare är en marknad med en mycket stor potential och med en stark
tillväxt.
Turismen uppfattas ofta som en avgränsad del av samhällsekonomin.
Turismen är emellertid i stor utsträckning en integrerad del av många av
samhällets sektorer inte bara i ett ekonomiskt perspektiv utan också för
att stärka den sociala sammanhållningen i en region. Turismen utgör en
viktig faktor i integrationsarbetet.
Skr. 1999/2000:7
66
Turistdelegationen har i samarbete med Sveriges Rese- och Turistråd
AB gjort marknadsstudier om Polen och Ryssland i syfte att förmedla
kunskap och insikt om en ny och i Sverige ganska okänd turistisk
närmarknad med stora utvecklingsmöjligheter. Under 1998 utfärdades i
Ryssland 80 195 viseringar till Sverige. I juli månad 1999 övernattade
6 824 ryssar, 2 388 ester, 758 letter, 1 044 litauer samt 5 977 polacker på
svenska hotell, vandrarhem eller i stugbyar.
Sveriges Rese- och Turistråd AB samarbetar med regionerna i
Sydsverige i ett gemensamt projekt med insatser i Polen för att skapa och
säkerställa en varaktig svensk turistexport till Polen med bidrag om 2
miljoner kronor från EU-kommissionen.
Sverige deltar i utvecklingen av Östersjöområdet som turistmål främst
genom deltagande i arbetet i BTC, Baltic Sea Tourism Commission. Tio
länder (Sverige, Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Polen, Ryssland,
Estland, Lettland och Litauen) samt ca 120 företag och organisationer är
medlemmar i BTC. Verksamheten i BTC syftar till att utveckla
Östersjöregionen till ett internationellt erkänt turistmål och biträda de
nationella turistorganisationerna där projekt avser hela Östersjöområdet.
I Baltic 21 är turism en av de sju sektorer vars utveckling bedöms vara
av särskilt stor betydelse för att uppnå en hållbar utveckling i
Östersjöområdet.
Flera svenska företag har etablerat sig på den ryska marknaden under 90-
talet. För många har satsningarna varit lyckosamma. För andra har
samarbetet med Ryssland lett till stora problem och förluster.
De största svenska exportprodukterna till Ryssland är teleutrustning,
transportmedel och papper. Den svenska importen från Ryssland
domineras av råolja, oljeprodukter, kemikalier, metallskrot och
rundvirke.
Sverige tillhör de 7-8 största investerarna i Ryssland. Bland de företag
som är aktuella märks bl.a. Tetra Laval, ABB, AssiDomän, IKEA,
Sandvik, PLM, Pripps, AGA, Telia och Ericsson. Mellanstora företag
som Cloetta, Estrella, Göteborgskex och småföretag som Gummiteknik
och Arot har likaså etablerat sig på marknaden. De svenska foretag som
är aktiva i regionen har oftast valt att etablera försäljnings- eller
representationskontor. Mycket få svenska företag har hittills valt att
etablera lokal produktion i Ryssland. Inget av de större svenska företagen
har valt att lämna marknaden till följd av krisen, men alla har skurit
kraftigt i sina kostnader.
De villkor som utländska företag möter i Ryssland idag kan inte
betecknas som gynnsamma. Problemen hänger samman med en rad
faktorer som har att göra dels med myndigheters agerande och den
institutionella och rättsliga miljön, dels med det faktum att det ryska
banksystemet inte fungerar.
Skr. 1999/2000:7
67
Samtidigt finns det naturligtvis i princip mycket stora möjligheter for
svenska företag att göra lönsamma investeringar i Ryssland, förutsatt att
dessa problem rättas till. Den ryska marknadens storlek ger i sig
möjligheter. Rysslands naturtillgångar och högt utbildade arbetskraft är
faktorer som talar för att en positiv utveckling kan äga rum på sikt.
Sverige är en av Polens tio största handelspartners medan Polen ligger på
femtonde plats bland Sveriges exportmarknader. Det föreligger en
betydande potential för tillväxt av handeln. Ungefär hälften av den
svenska exporten till Polen utgörs av verkstadsprodukter. Störst inom
denna grupp är transportmedel och då i synnerhet delar och tillbehör till
motorfordon. Vidare utgör raffinerade mineraloljor en stor post i
exporten. Även den svenska importen från Polen domineras av
verkstadsprodukter, som utgör ca en tredjedel av importen. Viktiga
produktgrupper är möbler, transportmedel och teleprodukter.
Polen tilldrar sig ett växande intresse inom svenskt näringsliv.
Majoriteten av de stora svenska företagen finns redan på plats.
Fortfarande är det industrin som tilldrar sig mest intresse från svenska
företag och verkstadsindustriföretagen dominerar - ABB, Alfa-Laval,
AGA, SKF, Volvo, Scania, Tetra-Pak m.fl. IKEA har både varuhus och
produktionsanläggningar. Tjänstesektorn utvecklas snabbt och här finns
ett antal svenska företag representerade i olika delar av branschen:
advokatbyråer, säkerhet, resebyråer, bankverksamhet m.m. Swedbank
äger t.ex. 5 procent av Bank Handlowy, medan MeritaNordbanken och
Handelsbanken har representationskontor på plats och flera svenska
banker har visat intresse för att gå in som delägare i polska banker.
Ett stort antal svenska företag har etablerat sig i Estland, såväl de större
internationella koncernerna, som mindre och medelstora företag. På
Exportrådets lista finns för närvarande knappt 200 företag, men enligt
andra uppgifter torde det finnas uppemot ett tusental företag i Estland
med svenska ägarintressen. Många svenska företag täcker den estniska
marknaden via dotterbolag i Finland och finns därmed inte med i
statistiken. Vad gäller svenska företagsförvärv i Estland kan, förutom
banksektorn, också nämnas media-, telekom-, träindustri- och
hotellbranscherna som särskilt framträdande. Aktuellt för närvarande är
uppgifter om att svenska Autoliv skulle vara intresserat av att förvärva
aktiemajoriteten i den estniska bilbältestillverkaren Norma - ett av
Estlands största företag.
Ökningen av de utländska direktinvesteringama i Estland fortsätter.
Under 1998 uppgick dessa till 8,1 miljarder EEK, vilket kan jämföras
med 3,7 miljarder EEK under 1997. Enbart under första kvartalet i år
investerades 1,2 miljarder EEK i Estland utifrån (att jämföra med 980
miljoner EEK under samma kvartal 1998). Utlandsinvesteringarna
Skr. 1999/2000:7
68
svarade 1998 för omkring 1/10 av den estniska bruttonationalprodukten
(som uppgick till knappt 75 miljarder EEK). Av detta inses lätt att de
utländska investeringarna utgör en mycket viktig faktor i den estniska
ekonomin, som annars lider av brist på inhemskt kapital. Förutom kapital
erbjuder de utländska företagen kompetens och marknader som estniska
företag annars skulle ha svårt att nå. Det är därför inte förvånande att
inställningen till utländska investeringar är mycket positiv i Estland.
Investeringarna kommer i första hand från de nordiska länderna.
Sverige och Finland har bibehållit sina positioner som största investerare
och stod för sammanlagt över 80 procent av de totala
utlandsinvesteringarna under 1998. Genom de svenska investeringarna i
banksektorn blev Sverige största enskilda land med hela 4,8 miljarder
EEK förra året (motsvarande ca 60 procent av alla utländska
investeringar). Även om de svenska bankernas förvärv utgjorde en
extraordinär händelse, talar det mesta för fortsatt betydande svenska
investeringar.
En rad statliga storföretag återstår att privatisera - något som
regeringen deklarerat sin avsikt att göra under de kommande åren. Efter
utförsäljningen av telemonopolet Eesti Telekom, där svenska Telia och
finska Sonera tillsammans gick in som strategiska ägare, har turen nu
kommit till energi- och transportsektorerna. Regeringen för sedan länge
förhandlingar med amerikanska NRG Energy om ett strategiskt ägande
av Eesti Energia, med de båda kraftverken i Narva, och med möjliga
kopplingar till den relaterade oljeskifferindustrin. Även de estniska
statsjämvägama skall privatiseras och här har bland annat brittiska och
amerikanska företag visat intresse. Flera av de kommunala bolagen står
också på säljlistan. Noteras kan att svenska Vattenfall nyligen köpte det
kommunala energibolaget i Estlands fjärde stad Pämu. Sammantaget
torde privatiseringarna skapa förutsättningar för fortsatt stor
investeringsvolym utifrån under de närmaste åren.
Konsolideringen av banksystemet - genom sammanslagningar, uppköp
och konkurser - där de svenska bankerna genomförde stora investeringar
under 1998 är i stort sett avslutad. Det finns för närvarande fyra
fungerande banker i Estland, av vilka de två största, Hansapank och
Uhispank, kontrollerar omkring 85 procent av marknaden. Även svensk-
finska MeritaNordbanken har en betydande andel av den estniska
bankmarknaden. Den fjärde banken, Optiva bank, som bildades genom
statligt övertagande efter konkursen av Foreksbank, skall återprivatiseras.
Sverige är Lettlands tredje största handelspartner, efter Tyskland
respektive Ryssland.
Sammantaget finns ca 400 registrerade svenska företag i Lettland, av
vilka omkring hälften anses vara aktiva. Viktiga områden för större
svenska investeringar är transportsektorn (flygbolaget Air Baltic med
SAS resp Swedfund som delägare), livsmedelssektorn (ölbryggeriet
Aldaris i vilket Pripps Ringnes AB är delägare, Cerealia som driver
Skr. 1999/2000:7
69
Rigas största kvarn, Lyckeby Stärkelsen i tillverkande samriskföretag),
mediasektom (Mariebergskoncemen som äger del i affärstidningen
Dienas Bizness och dagstidningen Diena resp Modem Times Group som
köpt en lokal TV-kanal), trävarusektom (Korsnäs, MoDo m.fl. skogs-
bolag vilka är verksamma inom timmeravverkning och utskeppning,
sågverket Vika Wood i Talsi), banksektorn (MeritaNordbanken som har
förvärvat 100 procent av Latvian Investment Bank, SE-banken som köpt
50 procent av lettiska Unibanka), entreprenad (Skanska International
Building AB) samt konfektion (Snickers med flera hundra anställda i
produktion av arbetskläder).
Som ursprungsland är Sveriges andel av de utländska
direktinvesteringama ännu relativt låg. Samtidigt som investeringarna
ökar i absoluta tal ligger Sverige ännu endast på en femteplats efter
Danmark, USA, Ryssland, Tyskland och Storbritannien. Ökningen om 67
procent jämfört med 1997 består till stor del av de svenska
bankförvärven under 1998. De svenska investeringarna utgör nästan 7
procent av de totala lettiska kumulerade utlandsinvesteringarna.
Den svenska ekonomiska närvaron i Lettland ökar således stadigt, även
om potentialen ännu far anses vara underutnyttjad. Exportmöjligheter
finns på såväl konsument- som produktionsvarusidan. Fortsatta
investeringsmöjligheter i Lettland för svenska företag återfinns t.ex.
inom textil-, möbel- och viss verkstadsindustri, och sammanhängande
legoproduktion. Redan idag sker produktion åt IKEA, Almia och Oscar
Jacobsson. Livsmedelssektorn samt den för Lettland viktiga
tjänstesektorn kan också erbjuda intressanta möjligheter.
På svensk sida fattas ibland kunskap om lokala förhållanden.
Byråkratisk tröghet och brister i rättsväsendet kan skapa hinder på lettisk
sida. Generellt kan en ökande medvetenhet om vikten av förbättrade
näringslivsvillkor noteras hos lettiska myndigheter, särskilt på central
nivå.
Skr. 1999/2000:7
Den stora närvaron av svenska bolag i Litauen har gjort Sverige till
största investerarland tillsammans med USA. Vad som däremot ännu inte
utvecklats i samma takt är den bilaterala handeln mellan de båda
länderna. Sverige tillhör idag inte Litauens tio största handel sparters och
handelsvolymen är t.ex. enbart en tredjedel av Sveriges handel med
Estland, en betydligt mindre ekonomi. Med tanke på att Litauens
folkmängd är nästan lika stor som de två andra baltiska ländernas
sammanlagda befolkning finns det dock goda möjligheter för fortsatt
expansion av handeln.
Viktiga svenska exportprodukter till Litauen är bl.a.
verkstadsprodukter, livsmedel och papper. Den svenska importen från
Litauen är mindre än hälften så stor som exporten. Textilier, trävaror och
kemiska produkter utgör de främsta importvarorna.
En stor del av handeln har sitt ursprung i en omfattande
legotillverkning av svenska varor i Litauen (vid både svensk- och icke
70
svenskägda företag inom främst textil- och trävarubranschema) som från
svenskt håll framförallt motiveras av de gynnsamma förhållandena för
arbetskraft i landet.
De utländska investeringarna i Litauen fördubblades under 1998 för
andra året i rad, om än från en låg nivå. Anledningen var främst några
stora privatiseringsaffarer, av vilka Telias och finska Soneras köp av det
litauiska telekombolaget var den största. Litauen har varit sist ut bland de
baltiska länderna med att privatisera sina stora allmännyttiga bolag.
Några av dessa kvarstår att sälja ut, bl.a. det stora eldistributionsbolaget
Lietuvos Energija, varav ca 8 procent redan sålts till Vattenfall.
När SEB under hösten köpte in sig i Vilniaus Bankas, landets ledande
bank, var detta det första större utländska förvärvet av en litauisk bank.
Svenskt kapital kommer med sannolikhet att fortsätta flöda in i Litauen
via de många svenskägda estniska bolag som nu expanderar på alla tre
baltiska marknaderna. En sådan trend finns redan idag och är mest
påtaglig inom bank- och försäkringsbranschen.
Vissa andra relativt svagt utvecklade litauiska branscher har utgjort ett
vakuum och underlättat för svenska företag att expandera sina
hemmamarknader över Östersjön. Detta har varit mycket påtagligt i den
litauiska mediesektom, där Bonniers Marieberg och Kinnevik/Modem
Times Group numera är dominerande och även driver landets stora
affärstidning. Denna, liksom TV-kanalema, lever idag mycket på andra
utländska företag för sina reklamintäkter.
Integrationen av näringslivet i de västliga delarna av Östersjöregionen
har ökat kraftigt under den senaste tioårsperioden. Vad gäller samarbetet
mellan Sverige och Finland kan i främsta hand nämnas samgåendet
mellan Merita och Nordbanken samt Stora och Enso. Integrationen
förekommer dock på alla företagsnivåer. Sammantaget finns drygt 500
företag i Finland som till mer än hälften ägs av svenska företag. Dessa
utgör ungefar en tredjedel av de utlandsägda företagen i Finland.
De svenska investeringarna i Finland respektive de finska
investeringarna i Sverige har varit ansenliga (21 miljarder kronor
respektive 33 miljarder kronor 1997). De faktorer som framför allt
förklarar det relativt stora intresset från svenskt håll är den geografiska
närheten och de historiska banden, Finlands förutsättningar att utgöra
brohuvud till de ryska och baltiska marknaderna och de finländska
företagens goda teknologiska kunnande. Det förtjänar vidare att betonas
att det finska och svenska näringslivet alltmer tenderar att integreras. Den
kanske viktigaste anledning till detta är det allt större koncentrationen av
affärsområden.
Det har funnits och finns fortfarande en mycket tydlig nord-sydlig axel
i Tyskland när det gäller intresse för relationer med Sverige. Faktum är
att intresset för Sverige, svenska produkter och svenska företag blir
påtagligt större ju längre norrut i Tyskland man är. För det svenska
näringslivet har norra Tyskland länge varit en första utgångspunkt för
Skr. 1999/2000:7
71
kontakter med övriga Tyskland. Eftersom Tyskland är Sveriges största
handelspartner är således detta område av stor betydelse. Hit räknas
främst Hamburg, Schleswig-Holstein och — sedan återföreningen -
Mecklenburg-Vorpommem samt Berlin och Brandenburg. Det svenska
intresset för norra Tyskland motsvaras till viss del av ett liknande tyskt
intresse för framför allt södra Sverige. Särskilt intresse tilldrar sig
svenska infrastrukturprojekt (Öresundsbron, Europakorridoren) och
moderna sektorer såsom IT etc.
Ett stort antal svenskrelaterade företag i Tyskland återfinns i
Hamburgregionen. Företagen är verksamma inom ett stort antal sektorer,
allt från klassiska råvaror till distribution och tjänstehandel. Av det gods
som transporteras via Hamburgs hamn går ca en fjärdedel till eller från
Östersjöländerna. Även för marktransporter är Hamburg en viktig
knutpunkt.
I Schleswig-Holstein finns ca 50 företag med svenska intressen
representerade. Området är av stor betydelse för handel och
kommunikationer och kan komma att öka i betydelse ytterligare genom
planerade infrastrukturprojekt (t.ex. en fast förbindelse över Fehmam
Bält). Dessutom finns där ett väl utvecklat regionalt nätverk med södra
Sverige och Danmark vad gäller infrastruktur, forskning och utbildning.
Sverige utgör delstatens tredje viktigaste handelspartner.
I den östra delstaten Mecklenburg-Vorpommem finns ett tjugotal
svenska företag, främst inom byggbranschen. En allt viktigare sektor är
energisektorn. Bland annat har Vattenfalls dotterbolag VASA Energy
köpt in sig i Rostocks energiverk. Ett annat exempel är
Hannoverföretaget PreussenElektras innehav av mer än 20 procent av
aktierna i Sydkraft AB i Malmö, vilket gör det till Sydkrafts största
enskilda ägare. Sydkraft äger dessutom ca 20 procent av aktierna i
Hamburgische Elektrizitäts Werk (HEW), som i sin tur 1997 köpte
andelar i Sydkraft.
Sverige är delstatens tredje handelspartner. Intensifierade kontakter
med Sverige märks i den ökande gods- och persontrafiken via
fäijeförbindelsema. Man bedömer att denna trafik kommer att öka de
närmaste åren. De goda kommunikationerna lär leda till ett antal nya
svenska företagsetableringar de närmaste åren.
Det nya huvudstadsområdet Berlin och Brandenburg ökar i betydelse.
Närmare ett hundratal svenskrelaterade företag har etablerat sig i
regionen. Avgörande för svenska etableringar har varit närheten till
Sverige samt till storstadsregionen runt Berlin. Närheten till Polen blir
även av allt större betydelse med tanke på det kommande EU-
medlemskapet. Inom de närmaste 5-10 åren bedömer man att närmare
30-40 svenska storföretag kommer att vara etablerade med kontor i
Berlin.
Näst efter Tyskland är Sverige den viktigaste handelsnationen för
Danmark, både när det gäller export och import. Som femte största
exportnation och sjätte största importland är Danmark också en viktig
handelspartner för Sverige. Står sig tendensen året ut kommer 1999 att
bli ett rekordår för svenska investeringar i Danmark.
Skr. 1999/2000:7
72
Under det första kvartalet i år investerade svenskar i Danmark för cirka
1,7 miljarder kronor medan danskar investerade i Sverige för 122
miljoner kronor. För Sveriges del är detta en kraftig ökning jämfört med
samma period förra året medan det för Danmark innebär en betydande
minskning. Rekordåret 1997 satsade danska investerare mer än 5,5
miljarder kronor i Sverige, varav det mesta var uppköp av svenska
företag och följdinvesteringar av detta. 1998 satsade danskarna 1,6
miljarder i Sverige och svenskarna 754 miljoner i Danmark.
En stor del av de svenska direktinvesteringama i Danmark görs i
byggsektorn där NCC och Skanska bygger och planerar en rad stora
projekt, som exempelvis väganslutningama till Öresundsbron.
Monteringsfärdiga svenska småhus av trä har blivit mycket populära i
Danmark och dessa små- och medelstora tillverkare i Sverige är på stark
frammarsch på den danska marknaden.
Tunga industrier som exempelvis verkstad och livsmedel är redan
starka i Danmark. Således ligger framtida svenska investerings- och
expansionsmöjligheter främst inom forskningsintensiva och
högteknologiska sektorer såsom läkemedel och IT. Redan har ett stort
antal nystartade små och medelstora svenska företag i IT-branschen
expanderat till den danska marknaden, främst inom områden som
webdesign, jobline och intemetförsäljning.
Skr. 1999/2000:7
En redovisning av viktigare beslut inom EU vad gäller
handelsrelationema med Central- och Östeuropa under 1990-talet har
lämnats i det föregående (avsnitt 2.2).
Medlemskapsförhandlingama framskrider väl med de sex
kandidatländer (Cypern, Estland, Polen, Slovenien, Tjeckien och
Ungern) med vilka formella förhandlingar har inletts. Med övriga
kandidatländer (Lettland, Litauen, Slovakien, Bulgarien, Rumänien och
Malta) pågår en genomgång av EU:s regelverk, s.k. screening. De
kriterier för medlemskap som fastställdes vid Europeiska rådets möte i
Köpenhamn år 1993 är en utgångspunkt for EU-sidan, på samma sätt
som det är en utgångspunkt att de nya medlemmarna skall överta EU:s
hela regelverk.
När det gäller de länder med vilka formella förhandlingar förs innebär
nu gällande tidplan att samtliga kapitel skall vara öppnade för
förhandlingar vid halvårsskiftet 2000. Förhandlingarna kommer då
sannolikt gå in i en ny och mer intensiv fas. Frågan om öppnande av
formella förhandlingar inom ramen for regeringskonferenser med
ytterligare kandidatländer står på dagordningen för Europeiska rådets
möte i Helsingfors i december 1999.
Sverige var berett att redan hösten 1998 vid toppmötet i Wien ta beslut
om förhandlingsstart för både Lettland och Litauen eftersom
73
bedömningen gjordes att villkoren för beslut om förhandlingsstart var
uppfyllda.
Förbindelserna med Ryssland intar en central plats i Europeiska unionens
utrikespolitiska samarbete. Övergripande mål är att integrera Ryssland i
det europeiska samarbetet - och därmed undvika att nya skiljelinjer
skapas i Europa - samt att främja en fortsatt utveckling i Ryssland mot
demokrati, rättsstat och en modem marknadsekonomi.
Partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Ryssland, som
undertecknades i juni 1994 och trädde i kraft 1 december 1997, utgör ett
politiskt ramverk för förbindelserna. Avtalet täcker ett stort antal frågor,
från förstärkt politisk dialog till åtgärder för att främja handel och
investeringar.
För att ge ytterligare stadga åt EU:s politik gentemot Ryssland antog
Europeiska rådet i juni 1999 en s.k. gemensam strategi för Ryssland, den
första i sitt slag. De gemensamma strategierna är ett nytt EU-instrument
efter Amsterdam-fördragets ikraftträdande (1 maj 1999). Strategierna
skall enligt fördraget "genomföras av unionen på områden där
medlemsstaterna har viktiga gemensamma intressen". Strategierna antas
av Europeiska rådet men åtgärder om genomförande skall beslutas av det
ordinarie Rådet, särskilt genom att Rådet antar gemensamma
ståndpunkter eller beslutar om gemensamma åtgärder.
Huvudsyftet med den gemensamma strategin för Ryssland är att dels
inbjuda Ryssland till förstärkt partnerskap och samarbete med EU, dels
erbjuda Ryssland stöd i arbetet att genomföra fortsatta politiska,
ekonomiska och sociala reformer. En utgångspunkt beträffande det
senare är givetvis att Ryssland självt måste ta ansvar för sin egen framtid.
Strategins s.k. mervärde utgörs i första hand av bättre samordning och
effektivare utnyttjande av redan tillgängliga resurser och EU-instrument
(bl.a. Tacis-programmet för tekniskt bistånd), snarare än genom tillförsel
av mer pengar.
För Sveriges del finns en rad skäl till att aktivt verka för ett förstärkt
partnerskap och samarbete mellan EU och Ryssland. Ryssland är
Sveriges största grannland och kommer alltid att spela en central roll för
utvecklingen i Sveriges närområde. Ett förverkligande av visionen om
Östersjöområdet som den mest dynamiska tillväxtregionen i Europa
förutsätter Rysslands aktiva medverkan. Fördjupade relationer mellan EU
och Ryssland utgör ett naturligt komplement till utvidgningen av EU.
Uppkomsten av en välståndsklyfta mellan det utvidgade EU och
Ryssland måste undvikas.
EU:s relationer till Ryssland är en prioriterad fråga för Sverige inför
och under det svenska ordförandeskapet i EU första halvåret 2001.
Förberedelserna har redan inletts. Hösten 1998 tillsattes inom
Regeringskansliet en särskild arbetsgrupp för att ta fram underlag till en
svensk EU-Rysslandspolitik. Arbetsgruppen presenterade i april 1999 en
arbetsrapport med titeln "Ryssland - en del av Europa".
Skr. 1999/2000:7
74
Diskussionerna inom arbetsgruppen bidrog också med underlag till det
svenska agerandet under utarbetandet av EU:s gemensamma strategi för
Ryssland. Från svensk sida framhölls bl.a. följande frågor som särskilt
viktiga under detta arbete:
- fördjupad politisk dialog, bl.a. om möjligheterna till utökat samarbete
rörande konfliktförebyggande, icke-spridningsfrågor samt förstöring
av ryska kemiska vapen
- fördjupat samarbete på tredjepelarområdet, bl.a. för att bekämpa
organiserad brottslighet och möta hot mot vår gemensamma miljö
- främja gemensamma insatser rörande kärnsäkerhet och hantering av
kärnavfall i nordvästra Ryssland
- främja fortsatta ekonomiska reformer i Ryssland, i sin tur en
förutsättning för varaktig ekonomisk återhämtning och tillväxt
- främja handel och investeringar, främst genom en stabil och öppen
handelsregim i Ryssland och genom ökad handelspolitisk öppenhet
från EU:s sida
- stödja en fortsatt utveckling av det civila samhället i Ryssland , bl.a.
genom att främja uppbyggandet av en modem och effektiv
förvaltning, tillämpningen av rättsstatliga principer, stödja fria,
oberoende media samt främja jämställdhet
- stödja reformer på det sociala området, dels i syfte att bidra till en
sanering av de ryska statsfinanserna, dels för att skapa ett effektivare
skyddsnät för de sämst ställda
- främja det gränsöverskridande samarbetet, inte minst i ljuset av den
kommande utvidgningen av EU.
Genom EU:s Phare-program erhåller de tio s.k. kandidatländerna stöd till
de reformer som är nödvändiga för att de skall klara de krav som ställs
inför ett medlemskap i unionen. Stödet fördelas så att 30 procent av
resurserna användas till institutionsuppbyggnad och 70 procent till
investeringar.
Från och med nästa år kommer Phare-programmet att kompletteras
med två nya program för stöd till utveckling av jordbrukssektorn och
strukturstöd inom transport- och miljösektorema. Budgeten för det
samlade förmedlemskapsstödet kommer under perioden 2000-2006 att
uppgå till ca tre miljarder euro per år.
Huvudmetoden för institutionsuppbyggnad är s.k. twinning. Detta
innebär att tjänstemän från medlemsländernas förvaltningar deltar i
projekt för att bygga upp motsvarande förvaltning i ett kandidatland.
Sverige deltar aktivt i detta program och är huvudansvarigt för flera
projekt, bl.a. på miljöområdet i de baltiska staterna, och fortsatta
Skr. 1999/2000:7
75
ansträngningar kommer att göras för att på detta sätt omsätta den svenska
utvidgningspolitiken i praktisk handling.
Flertalet investeringsprojekt upphandlas på europeisk nivå och således
kan företag såväl från EU:s medlemsländer som kandidatländerna delta.
Svenska företag har till dags dato vunnit förhållandevis få kontrakt även
om trenden är svagt positiv. Med hänsyn till de stora investeringar som
kommer att finansieras av EU under de kommande åren, inte minst inom
miljö- och transportsektorerna, har regeringen avsatt särskilda medel för
att stärka det svenska deltagandet i EU:s stödprogram.
Phare-programmet rymmer även medel för gränsnära samarbete vilka
kan kombineras med Interreg-medel och omsättas i gemensamma
gränsöverskridande program.
Tacis-programmet omfattar alla länder inom Oberoende Staters
Samvälde samt Mongoliet. Det är därför en relativt begränsad del av
programmet som omfattar Östersjöregionen, även om Ryssland är en av
huvudmottagama. Insatserna skall inriktas på att stödja övergången till en
marknadsekonomi med speciell tonvikt på att stödja demokrati och
utvecklingen av ett rättssamhälle. En ny Tacis-förordning för år 2000-
2006 är för närvarande under beredning.
Huvuddelen av insatserna har hittills bestått av tekniskt samarbete.
Den nya förordningen öppnar dock upp möjligheten för ökade
investeringar. Stöd till den ekonomiska omstruktureringen och
förvaltningsbistånd har hittills varit dominerande, men initiativ inom den
sociala sektom samt miljöprojekt har ökat sina andelar under de senaste
åren. Det finns även ett särskilt program för gränsöverskridande
samarbete. Det är den svenska regeringens ambition att mer av Tacis-
medlen skall allokeras till nordvästra Ryssland.
Liksom för Phare-programmet upphandlas projekten på europeisk
nivå. Svenska foretag har hittills vunnit en mycket begränsad andel av
kontrakten.
Tacis-programmet rymmer även medel för gränsnära samarbete vilka
kan kombineras med Interreg-medel och omsättas i gemensamma
gränsöverskridande program.
Europeiska rådet i Luxemburg 1997 gav, på finskt initiativ, EU-
kommissionen i uppdrag att utarbeta en interimsrapport om EU:s
nordliga dimension. Rapporten presenterades för Europeiska rådet i Wien
i december 1998. I rapporten konstaterades att EU skulle ha en "nordlig
dimension" för sin yttre och inre politik. Allmänna rådet gavs i uppdrag
att utarbeta riktlinjer på relevanta områden. Riktlinjerna godkändes den
31 maj 1999 och noterades av Europeiska rådet i Köln den 3-4 juni. Det
Skr. 1999/2000:7
76
geografiska området som definieras i riktlinjerna är identiskt med
medlemskretsen i Östersjöstaternas råd.
En särskild europeisk utrikesministerkonferens om den nordliga
dimensionen kommer att äga rum i Helsingfors den 11-12 november
1999. Resultaten kommer att rapporteras till Europeiska rådet i
Helsingfors i december.
De riktlinjer som antagits av Allmänna rådet är EU:s första försök att
konkretisera sin "nordliga dimension". Medlemsstaterna har enats om
vissa prioriterade inriktningar för unionens politik inom ett antal
politikområden och specificerat prioriterade sektorer som anses viktiga
för utvecklingen i de nordliga områdena och för unionens
förhållningssätt gentemot övriga delar av norra Europa.
Trots ett politiskt uttalat starkt intresse för Östersjöregionen, har
uppmärksamheten i praktiken i Bonn/Berlin tills alldeles nyligen varit
relativt sval. De tyska näringslivssatsningar som sker i Östersjöområdet
är till stor del betingade av behovet att stimulera näringslivet i framför
allt Mecklenburg-Vorpommem. Dessa satsningar sker huvudsakligen
inom ramen för återuppbyggnaden av östra Tyskland och ej i ett bredare
integrerat Östersjöperspektiv. Östersjöregionen tillmäts idag emellertid
en större betydelse och prioriteras högre, inte bara i nordtyska
sammanhang. Detta visar sig såväl i ökad samordning av de tre nordtyska
delstaternas agerande och strategier som i uttalanden från den nya
förbundsregeringen om Östersjösamarbetet. De utrikespolitiska
ramförutsättningama i Östersjöområdet, menar man, erbjuder goda
förutsättningar för ett förebildligt regionalt samarbete, även omfattande
Ryssland.
Tysklands handel med Östersjöländerna utgör närmare 10 procent av
den totala utrikeshandelsomsättningen. De viktigaste handelspartnerna är
Sverige, Danmark, Polen och Ryssland. Handeln med Polen och de
baltiska staterna befinner sig i en mycket dynamisk fas med en ökning av
handelsvolymen med 30-40 procent per år. Tyskland ser en stor potential
i den fortsatta marknadsliberaliseringen i de nya marknadsekonomierna
runt Östersjön. Speciellt intresse visar man export av kapitalvaror till den
omfattande uppbyggnaden av infrastruktur och näringsliv i
transformationsländema. Uppbyggnaden av nät och nätverk inom bl.a.
transport och forskning är en prioriterad uppgift. Man ser en stark
utvecklingspotential för bl.a. forskning, teknologi och innovation vad
gäller utbyggnaden av de regionala energinäten. Inom tjänstesektorn ser
tyskarna en potential vad gäller transporter, speciellt sjöfart, och turism.
De tyska investeringarna inom Östersjöområdet på 1-2 miljarder DM per
år går till framför allt Sverige, Danmark och Polen (ca 80 procent).
Investeringar sker framför allt inom verkstads-, den kemiska och
elektronikindustrin.
Skr. 1999/2000:7
77
Skr. 1999/2000:7
Av Finlands export 1998 gick sammanlagt 36,3 procent till
Östersjöländerna. Motsvarande importsiffra var 39,9 procent.
Varuhandeln mellan Finland och Sverige är omfattande. Sveriges
export till Finland 1998 uppgick till 35 miljarder SEK eller 5,2 procent
av Sveriges totala export. Motsvarande importsiffra var 26 miljarder
SEK eller 4,9 procent av den totala importen. Den traditionella handeln
länderna emellan har dock under den senaste tioårsperioden förändrats
och kan alltmer beskrivas som en integration av ländernas näringsliv.
I och med att det finska initiativet om en nordlig dimension blivit en
del av EU:s gemensamma politik, definieras det finska
närområdessamarbetet som ett nationellt instrument för att utveckla
unionens nordliga dimension.
Till närområdessamarbetet, som omfattar Ryssland och de baltiska
länderna och som sedan 1990 utgjort en bestående del av Finlands
utrikespolitik och ekonomiska samarbete, har under detta årtionde
allokerats omkring 5,3 miljarder FIM. I siffran ingår även Finlands
bidrag till Tacis- och Phare-programmen.
Hälften av dessa 5,3 miljarder är gåvobistånd och de viktigaste
mottagarna är de baltiska länderna, Finlands närområden i Ryssland samt
Polen och Ukraina. Utgångspunkten är att samarbetsprojektena skall
gynna finska politiska och ekonomiska intressen samtidigt som de tjänar
mottagarländernas behov. Verksamheten kan delas in i projektsamarbete,
sektoriellt samarbete mellan myndigheter och samarbete mellan
ickestatliga organisationer.
I samarbetet på det ryska närområdet ligger tyngdpunkten på miljö,
kärnsäkerhet, omhändertagande av kärnavfall, skogsbruk, infrastruktur
samt utveckling av gräns- och transittrafiken. Beträffande de baltiska
länderna ligger tyngdpunkten på förberedandet av ländernas EU-
medlemskap, miljö, demokrati och säkerhetsfrämjande projekt.
Samtliga ministerier, ett stort antal centrala, regionala och lokala
myndigheter samt organisationer deltar i närområdessamarbetet.
Anslagen är sedan 1997 huvudsakligen koncentrerade till
Utrikesministeriets huvudtitel i syfte att effektivisera verksamheten.
1999 uppgår den statliga budgeten för närområdessamarbetet till 227,5
miljoner FIM, varav omkring 75 miljoner fördelades via multilateralt
samarbete. Härtill kommer Finlands bidrag till Phare- och Tacis-
programmen som 1998 uppgick till sammanlagt 130 miljoner FIM. Den
finska policyn som drivs inom ramen för det gemensamma arbetet med
dessa program är att stödja projekt inom sak- och geografiska områden
som är av betydelse för Finland.
Avsikten är att öka samarbetet med internationella finansieringsorgan
såsom Världsbanken, EBRD och Nordiska investeringsbanken, genom
att kanalisera bilateralt bistånd till projekt finansierade av dessa
institutioner.
En enhet för projektfrämjande bildades temporärt i Handels- och
industriministeriet 1997. Enheten som haft en mycket självständig
ställning har arbetat nära företagen. Budgeten för verksamheten uppgår
78
1999 till 6,7 miljoner FIM. Verksamheten kommer från och med
årsskiftet att flyttas till Finpro (tidigare Utrikeshandelsförbundet).
Finska företag har med framgång deltagit i anbudsgivningar för projekt
finansierade av olika multilaterala organ och vunnit projekt för summor
som i många fall överstiger det finska bidraget till organisationen i fråga.
Finpro, som är en myndighet under Handels- och industriministeriet
mottar omkring 100 miljoner FIM från statsbudgeten för att bedriva
exportfrämjande verksamhet. Verksamheten håller på att omstruktureras
för att på sikt i större utsträckning bli självfinansierande. Finpro har en
enhet som går under benämningen "Nya Nordeuropa", och vars uppgift
är att främja export främst till Ryssland och Baltikum.
Någon särskild Östersjöenhet finns dock inte på Finpro.
Danmark administrerar stöd till Östeuropa, den s.k. "Öststotten", inom
sex program: 1) det s.k. FEU-programmet för Estlands, Lettlands,
Litauens och Polens EU-förberedelser, 2) FEU plus de sex övriga
ansökarländemas EU-förberedelser, 3) tekniskt bistånd till Ryssland, 4)
återuppbyggnadsbistånd till f.d. Jugoslavien, 5) stöd till humanitära
transporter samt 6) demokrati- och suveränitetsstöd. 1999 uppgår
öststotten till cirka 1,2 miljarder DKK varav 4/5 fördelas bilateralt
medan 1/5 kanaliseras via internationella organisationer. Östersjön -
särskilt Baltikum - är ett prioriterat område inom öststotten.
Den danska regeringen lade 1997 fram en strategi inom öststotten där
betoningen på Östersjön (de baltiska länderna, Kaliningradregionen, S:t
Petersburgsområdet samt Polen) förstärks. Samtidigt avsattes för åren
1998-2001 drygt 2,5 miljarder DKK till danska initiativ i
Östersjöregionen varav 2 miljarder är öronmärkta för insatser på
miljöområdet och 45 miljoner kronor ska användas till "det sociale
initiativ" för att lindra social nöd i Östersjöregionen. Även biståndet till
EU-ansökarländemas förberedelser prioriteras. Därutöver beviljas medel
till Demokratifonden och inom försvarsbudgeten för försvarets samarbete
mot Öst.
Östersjöstrategin baseras på en miljömässigt bärkraftig ekonomisk
tillväxt enligt marknadekonomiska principer. Den syftar till ett ökat
regionalt samarbete mellan länderna kring Östersjön, vilket förutsätter en
stabil och konsoliderad demokratisk politisk utveckling.
Den danska regeringen betonar det säkerhetspolitiska intresset av att
förebygga den sociala nöd i Östersjöområdet som konstaterats i en rad
internationella rapporter. För övrigt fastslås att en hög standard på social-
och välfärdsområdet i Östersjöregionen är en central dansk målsättning.
Ett viktigt medel för att uppnå bättre välfärd är att stärka utvecklingen av
frivilligorganisationer som ägnar sig åt humanitära insatser till utsatta
grupper. Danmark utarbetar och genomför även handlingsplaner på det
sociala området som ett led i en mer långsiktig biståndsinsats.
De allmänna målen för Öststotten är att stödja reform- och
demokratiseringsprocessen i Central- och Östeuropa och stärka det
Skr. 1999/2000:7
79
ekonomiska samarbetet och relationerna mellan dessa länder och
Danmark samt att påskynda näringslivets utveckling och bistå med
miljöförbättringar. Särskild vikt läggs vid att programmen når största
möjliga spridningseffekt och tilldrar sig medfinansiering från
mottagarländerna och helst även internationella finansiärer samt att
danskt näringsliv involveras i största möjliga omfattning så att
erfarenheter och kontakter skapas för ett långsiktigt samarbete.
Danmarks ordförandeskap i Östersjöstaternas råd 1997-98 gav
möjlighet att arbeta mot dessa målsättningar i enlighet med Rådets
arbete. Öststotten indelades 1994 i tre pelare: miljörelaterat,
näringslivsrelaterat respektive tekniskt bistånd.
Det miljörelaterade biståndet fokuserar på anpassningen till EU:s
miljöstandarder. Relevanta sektorer är lantbruk, skogsbruk, industri och
transport. Inom energiområdet satsar Danmark på effektiviserande och
energibesparande åtgärder samt att införa hållbara alternativ till kärnkraft
så att de "osäkra" kärnkraftverken runt Östersjön kan läggas ner. Särskilt
satsas på geografiska områden där miljöriskerna bedöms vara
gränsöverskridande.
Det näringslivsrelaterade biståndet främjas genom kreditgivning och
investeringsgarantier till danska foretag som vill handla med eller
etablera sig i Östersjöområdet. Detta sker bl.a. genom Investeringsfonden
for Ostlande, Investeringsgarantiordningen samt Exportkreditordningen.
Särskilt betonas möjligheterna med de expanderande marknaderna i
området för danska små- och medelstora företag. Ledarskapsutveckling
och kontaktskapande samt initiativ för kvalificerad rådgivning är insatser
som görs för motsvarande små- och medelstora företag på andra sidan
Östersjön.
Det tekniskt-administrativa biståndet fokuseras på bidrag till
demokrati, stabilitet och suveränitet och riktas särskilt mot "de ryska
Östersjöområdena". Även kommande EU-grannar som Ukraina,
Moldavien och Vitryssland kommer att fa begränsad del av detta bistånd.
År 1998 gjordes en utvärdering av Öststotten för åren 1994-97. I
rapporten betonas fortsatt koncentrerade insatser på få men stora program
inom de fastlagda områdena miljö, förberedelse av EU-medlemskap,
näringslivsutveckling samt främjande av demokrati och stabilitet.
Rapporten efterlyser förbättrad förankring hos mottagarna liksom klarare
målsättningar, stärkta informationsinsatser samt förbättrad koordination
såväl internt som med EU, internationella organisationer och andra
länder.
Tio år efter Berlinmurens fall kan konstateras att de nya demokratierna i
Östersjöregionen har gjort mycket stora framsteg i sin ekonomiska
omvandling även om utvecklingen i Ryssland i många avseenden har
släpat efter. Efter oundvikliga inledande problem har flertalet länder i
Skr. 1999/2000:7
80
regionen uppnått en hög grad av makroekonomisk stabilitet och grunden
har lagts för fungerande marknadsekonomi och stabil tillväxt.
Perspektivet för alla länder i regionen utom Ryssland är medlemskap i
den Europeiska unionen.
Det politiska och ekonomiska närmandet till EU som ägt rum under
hela perioden har i hög grad bidragit till de gjorda framstegen. De
inhemska folkliga kraven att kandidatländerna omvandlas till rättsstater
och fungerande ekonomier har givetvis dock varit avgörande.
Ända sedan Sverige inträdde i EU har regeringen framhävt den
politiska och ekonomiska betydelsen av en snabb utvidgning av EU med
kandidatländerna i Central- och Östeuropa, utan att avkall görs på de
grundläggande kraven för medlemskap. Genom vårt utvecklings-
samarbete har vi sökt bidra till att förbättra förutsättningarna för de
central- och östeuropeiska ländernas integration i västeuropeiska
samarbetsstrukturer.
Deltagandet i EU:s inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster,
personer och kapital har inneburit stora fördelar för svenskt näringsliv
och för tillväxt och sysselsättning i Sverige. Utvidgningen av den inre
marknaden till att omfatta fler länder i vårt närområde skulle innebära
ytterligare betydande fördelar och möjligheter.
Den gradvisa konsolidering och anpassning till EU:s regelverk som nu
sker i kandidatländerna, och i slutändan givetvis själva EU-
medlemskapet, innebär förändrade förutsättningar för regeringens
åtgärder för att främja handel och investeringar och för
utvecklingssamarbetet. Vi går nu in i en ny fas där det kanske inte finns
samma starka skäl för särskilda bilaterala åtgärder som var fallet i
tidigare skeden. Behovet av insatser i Ryssland kommer dock av allt att
döma att vara fortsatt stort.
Samtidigt kan konstateras att den politiska och ekonomiska
omvandlingen inte är avslutad, att de aktuella länderna som marknader
fortfarande har många särdrag och att behoven på vissa områden både
vad gäller investeringar och kunskapsöverföring fortfarande är mycket
stora. Det finns också andra skäl till varför särskilda insatser är
motiverade även i ett längre perspektiv. Det gäller inte minst
önskvärdheten att stärka och befästa gemenskapen mellan folken i
Östersjöområdet och att tydliggöra det gemensamma ansvaret för en
hållbar utveckling.
Regeringen har mot denna bakgrund, och med tanke på
Östersjöområdets betydelse för Sverige, sett det som angeläget att
formulera en strategi för ekonomisk utveckling och samarbete i
Östersjöregionen under de kommande åren.
Målet for denna strategi är i allmänna termer demokrati, öppenhet,
ekonomisk och social utveckling, samt ökat välstånd och jämställdhet
inom alla länder i Östersjöregionen. För att detta mål skall uppnås är det
väsentligt att makroekonomisk stabilitet uppnås och vidmakthålls, att den
ekonomiska utvecklingen i omvärlden är gynnsam, att den sociala
situationen förbättras, att marknadsekonomins och rättsstatens
institutioner byggs upp och konsolideras samt att förutsättningarna för
Skr. 1999/2000:7
81
handel och investeringar i regionen är desamma som gäller mellan EU:s
medlemsländer.
Medlemskap i EU för de baltiska länderna och Polen är viktigt ur alla
dessa synvinklar. Ytterligare mål för strategin är att skapa bästa möjliga
förutsättningar för svenska företag att delta i den ekonomiska
utvecklingen i regionen, att bidra till ökad export och ökade investeringar
samt att förstärka relationerna mellan Sverige och länderna på andra
sidan Östersjön, och den svenska närvaron i dessa länder.
Jämställdhet är ett viktigt mål både i den svenska utrikespolitiken och i
utvecklingssamarbetet. Detta är fallet också i den ekonomiska
Östersjöstrategin.
Kommittén för ekonomiskt samarbete i Östersjöregionen
(Dir. 1998:97), Östersjöberedningen, har haft i uppdrag att utarbeta
förslag till en gemensam strategi för Sveriges agerande på det
ekonomiska området i Östersjöregionen. Den strategi som regeringen
presenterar i det följande bygger på diskussioner som har ägt rum i denna
kommitté.
EU:s utvidgning
På grundval av de beslut som fattades vid Europeiska rådets möte i
Luxemburg i december 1997 inleddes formella medlemskaps-
förhandlingar i form av bilaterala regeringskonferenser med sex
kandidatländer i mars 1998. Bland dessa länder finns Polen och Estland.
I överläggningarna har ett antal förhandlingskapitel provisoriskt lagts
åt sidan som preliminärt överenskomna. Enligt gällande tidplan kommer
samtliga kapitel att ha öppnats för förhandlingar under det portugisiska
ordförandeskapet första halvåret 2000.
Regeringen skulle välkomna om det blev möjligt att avsluta
medlemskapsförhandlingama med bl.a. Estland och Polen under det
svenska ordförandeskapet, på grundval av de inom unionen fattade
besluten.
Med övriga kandidatländer - dvs. bl.a. Lettland och Litauen - inleddes
en systematisk genomgång av EU:s regelverk och den av
kandidatländerna förda politiken i syfte att utvärdera förutsättningarna
för formella förhandlingar. Dessa länder kommer att bli föremål för
särskilda översynsrapporter som kommissionen ska presentera i mitten
av oktober. Rapporterna ligger sedan till grund för beslut i frågan om
formell förhandlingsstart med ytterligare kandidatländer vid Europeiska
rådets möte i Helsingfors i december.
Regeringens bedömning är att förutsättningarna är goda för beslut vid
detta möte om förhandlingsstart även med Lettland och Litauen.
Regeringen fäster största vikt vid att utvidgningprocessen drivs framåt
så snabbt som möjligt och i enlighet med de fattade besluten. Att de
baltiska länderna och Polen blir medlemmar i EU är ett starkt svenskt
intresse av både politiska och ekonomiska skäl. Även om en stabil grund
för fri handel i Östersjöområdet har lagts genom EU:s associationsavtal
skulle en utvidgning med kandidatländena i Östersjöregionen vara av stor
Skr. 1999/2000:7
82
betydelse för svenska företag och för den svenska ekonomin, inte minst
genom anpassningen till hela det regelverk som styr den inre marknaden.
Av stor betydelse är att medlemskapet skulle skapa ett stabilt regelverk
för direktinvesteringar.
Regeringen fäster också stor vikt vid det stöd till kandidatländernas
medlemskapsförberedelser som lämnas via Utrikesdepartementet och
Sida i form av kunskapsöverföring.
EU -Ryssland
Med utgångspunkt från den gemensamma EU-strategin förutsätts att
vaije inkommande ordförandeskap inom ramen för sitt allmänna
arbetsprogram lägger fram en arbetsplan för hur strategin skall
genomföras. Detta ger utrymme för Sverige att inför sitt ordförandeskap
lyfta fram de aspekter av förbindelserna EU-Ryssland som från svensk
sida bedöms som särskilt angelägna.
Förberedelserna inför utarbetandet av denna arbetsplan kommer att
inledas under hösten 1999 i arbetsgruppen för EU-Ryssland inom
regeringskansliet. Utgångspunkten för beredningsprocessen kommer att
vara den gemensamma strategin, de svenska prioriteringarna från arbetet
med strategin (se ovan) samt slutsatserna i arbetsrapporten "Ryssland -
en del av Europa". En huvuduppgift för arbetsgruppen blir att framlägga
konkreta förslag hur dessa målsättningar skall kunna förverkligas.
Nordliga dimensionen
Sverige avser dra nytta av det nytänkande som den nordliga dimensionen
ger möjlighet till inom EU för att främja unionens samarbete med
Ryssland och för att driva på det regionala samarbetet i Östersj östaternas
råd och Barentsrådet. Detta är en viktig fråga inför och under det svenska
ordförandeskapet i EU.
Ett ökat EU-engagemang för förhållandena i norra Europa behövs för
att hantera och söka lösningar på gemensamma gränsöverskridande
problem i norr (t.ex. kärnsäkerhet, transporter, energiförsörjning,
handelshinder, miljöproblem). Den nordliga dimensionen bidrar till att
skapa en kollektiv medvetenhet inom unionen om förhållanden och
utvecklingspotential i norra Europa.
Regeringen avser att aktivt ta tillvara de möjligheter till ett ökat EU-
engagemang i Östersjöområdet som fokuseringen på den nordliga
dimensionen skapar.
Utvecklingssamarbetet
Det nu gällande programmet för utvecklingssamarbete med Central- och
Östeuropa löper under perioden 1999-2001. Regeringen avser att
återkomma under våren 2001 med förslag till eventuella insatser därefter.
Mot bakgrund av att EU-medlemskapet för kandidatländerna i
Östersjöområdet kommer att ligga betydligt närmare vid den innevarande
Skr. 1999/2000:7
83
samarbetsperiodens slut har bedömningen gjorts att vissa insatser
kommer att kunna fasas ut vid treårsperiodens utgång. Detta har bedömts
möjligt for huvuddelen av det svenska stödet för institutionsuppbyggnad
i Polen och Estland medan motsvarande insatser i Lettland och Litauen
kan komma att fortgå ytterligare något år. Samtidigt finns enligt
riksdagsbeslutet om treårsprogrammet skäl att för vissa sektorer anlägga
ett längre tidsperspektiv.
Svenska företag besitter en bred kunskap med tydlig relevans för de
insatser som görs inom utvecklingssamarbetet. Det finns en potential för
att ytterligare stärka samarbetet mellan Sida och svenskt näringsliv som
kan leda till ett bredare engagemang i utvecklingssamarbetet av de
svenska företagen. Regeringen välkomnar de initiativ som har tagits
under året i syfte att förstärka dialogen mellan Sida och företrädare för
näringslivet.
Vid ett EU-medlemskap för de baltiska länderna och Polen kommer
det EU-bistånd som nu utgår inom Phare-programmet att utgå.
Det säkerhetsfrämjande stödet
Mot bakgrund av de baltiska staternas positiva utveckling och förändrade
behov kommer det säkerhetsfrämjande samarbetet att präglas av en högre
grad av långsiktighet. Som ett led i denna strävan utarbetas i samråd med
de baltiska staterna vägledande dokument som anger riktlinjerna för det
fortsatta stödet. Dokumentet kommer även att underlätta
mottagarländernas koordinering och prioritering av insatser på området.
Avsikten är att följa upp de övergripande riktlinjerna med bilateralt
överenskomna årsprogram inom Försvarsmaktens och andra
myndigheters verksamhetsområden. Försvarsmakten har följaktligen fatt
regeringens uppdrag att utforma bilaterala årsprogram för insatser inom
ramen för samarbetet med de baltiska staterna. Med hänsyn till EU-
medlemskapets säkerhetspolitiska betydelse kommer insatser till stöd för
kandidatländernas inträde i EU att fortsätta spela en viktig roll för
samarbetet. Sveriges aktiva engagemang i BALTSEA-samarbetet samt
stöd till BALTBAT, BALTRON och BALTDEFCOL kommer att
fortsätta.
En utveckling av samarbetet med Ryssland, i synnerhet
Kaliningradområdet, och Polen är en prioriterad del av det
säkerhetsfrämjande samarbetet. Samarbetet med Ryssland skall bl.a.
inriktas på ryska tull- och gränskontrollmyndigheter, stöd till upprättande
av export- och importkontroll samt fysiskt skydd för bearbetning av
kärnämnen. Det framtida samarbetet med Polen bör fortsättningsvis
fokuseras på insatser inom civila områdena såsom bekämpning av
internationell och organiserad brottslighet och beredskap mot olyckor
och katastrofer samt asyl- och migrationspolitisk kompetens.
Skr. 1999/2000:7
84
Det mellanstatliga Östersjösamarbetet
Sverige bör fullt ut utnyttja de möjligheter som det multilaterala
Östersjösamarbetet erbjuder för att främja handel, investeringar och
tillväxt i Östersjöområdet. Därvid bör sambanden med utvecklingen av
demokratiska institutioner, social välfärd och miljö noga beaktas i form
av ett effektivt genomförande av Baltic 21, Östersjöområdets Agenda 21.
Östersj östaternas råd bör stärkas.
Regeringen avser att ägna stor uppmärksamhet åt de ekonomiska
frågorna inför det tredje Östersjötoppmötet som skall äga rum i Danmark
under första halvåret 2000.
Det planerade handelsministermötet i Bergen i februari år 2000 är
också mycket betydelsefullt. Förhoppningen är att konkreta framsteg då
skall kunna redovisas i fråga om de rekommendationer som
handelsministrarna antog vid sitt möte i Vilnius i juli 1998 för att
avlägsna hinder för handel och investeringar och för att förbättra
informationen om affärsmöjligheter i området. Vid behov bör Sverige ta
ledningen i uppföljningen av handelsministrarnas rekommendationer och
avsätta särskilda medel för ändamålet. Sådana medel kan användas för att
ordna expertmöten och/eller lämna tekniskt bistånd till de länder som
behöver stöd för att aktivt kunna delta i genomförandet.
Regeringen fäster också stor vikt vid energisamarbetet i
Östersjöregionen och kommer att undersöka möjligheterna att vitalisera
Östersjösamarbetet rörande andra ekonomiskt viktiga områden såsom
transporter och arbetsmarknadspolitik.
Handelsfrämjande och exportfinansiering
Resurserna för information, rådgivning och annat stöd till svenska
företag i Östersjöregionen har avsevärt förstärkts genom programmet
Marknadsplats Östersjön inom Sveriges exportråd.
Den särskilda exportkreditgarantiramen som regeringen beslutade om
år 1993 var en unik åtgärd för att möjliggöra för Exportkreditnämnden att
ta större risker än vad som var möjligt inom det ordinarie systemet, och
därigenom att främja svensk export.
Som regeringen framhållit i det föregående har riskläget i regionen
avsevärt förbättrats, utom i Ryssland. Svenska företag har därför goda
möjligheter att få riskavtäckning genom EKN:s ordinarie system för
kreditifmansierad export till de baltiska staterna och Polen inom ramen
för de regler som styr EKN:s verksamhet inklusive internationella
överenskommelser. Garantiinstituts och långivares erfarenhet av
risktagande på Ryssland är för närvarande sådan att möjligheterna att få
riskavlyft är mycket små. När det gäller möjligheterna till garantigivning
på Ryssland gör regeringen ingen annan bedömning än EKN.
Den särskilda garantiramen utvidgades hösten 1998 till 2,5 miljarder
kronor. Regeringen gör för närvarande bedömningen att någon ytterligare
utökning inte är aktuell.
Skr. 1999/2000:7
85
Övriga näringslivsinriktade åtgärder
Regeringen har i tilläggsbudgeten 1999 föreslagit att reservationsanslaget
Samarbete och utveckling i Östersjöregionen (Östersjömiljard I) åter förs
upp i statsbudgeten.
I enlighet med sina direktiv har Östersjöberedningen avlämnat ett
delbetänkande angående riktlinjer, inriktning, beredningsordning och
administration för insatser som finansieras ur anslaget för
Näringslivsutveckling i Östersjöregionen (Östersjömiljard II).
Beredningens förslag tar sin utgångspunkt i av regeringen fastlagda
mål och principer för vilken typ av insatser som bör göras för att på
lämpligt sätt främja handel och investeringar. Beredningen har mot denna
bakgrund formulerat ett mer precist mål för insatserna, samt utformat
sina förslag mot bakgrund av en problemanalys och med hänsyn till
internationella åtaganden på bl.a. statsstödsområdet. Östersjö-
beredningens förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet.
De insatser till stöd för institutionella förändringar som görs inom
ramen för utvecklingssamarbetet, t.ex. utveckling av finans- och
kapitalmarknad, skatte- och tullväsende, rättsapparaten, äganderätt och
landreform, privatisering och institutionerna på inffastrukturområdet, är
av stor betydelse även ur näringslivssynvinkel.
Vikten av insatser inom miljö-, energi-, transport- och IT-sektorema
behandlas i det följande. Härutöver understryker regeringen vikten av
insatser för att främja en tillräcklig och kvalitetssäkrad
livsmedelsförsörjning i framför allt Ryssland. Svenska företag har goda
möjligheter att medverka i insatser på detta område.
Internationella och nordiska finansieringsorgan i Östersjöregionen
Sverige kommer fortsatt att verka för en förstärkning av de multilaterala
finansieringsorganens verksamhet i Östersjöregionen. Detta sker
väsentligen i tre former.
För det första stödjer Sverige aktivt en utbyggnad av de multilaterala
finansieringsorganens ordinarie aktiviteter i Östersjöregionen. Även om
det finns ett övergripande svenskt egenintresse av insatser i regionen, är
vissa projekttyper särskilt angelägna. Exempel på sådana är
infrastrukturprojekt och miljöprojekt med gränsöverskridande effekter.
Av stor betydelse är också strukturella och institutionsbyggande insatser
som främjar ökade förbindelser med svenskt näringsliv. Detta gäller inte
minst insatser inom den finansiella sektorn.
För det andra kan Sverige genom riktat finansiellt eller tekniskt stöd
medverka till att bygga ut eller komplettera de multilaterala organens
satsningar. Det kan ske genom att Sverige medverkar till samfinansiering
med andra, däribland svenska, finansiärer. Dessutom initierar och
finansierar Sverige särskilda fonder som förvaltas av respektive
finansieringsorgan. Sådana fonder kan i sin tur täcka kostnaderna för
bl.a. svenska konsultinsatser av olika slag.
För det tredje kan Sverige verka för en rimlig arbetsfördelning mellan
olika finansiärer så att deras komparativa fördelar utnyttjas på bästa sätt.
Skr. 1999/2000:7
86
Samarbetet mellan de multilaterala organen har inte alltid fungerat
tillfredsställande och i vissa fall har en icke önskvärd konkurrens
uppkommit. Sverige kommer - såväl genom vårt agerande i de
multilaterala bankerna som genom utformningen av det bilaterala stöd vi
lämnar i anknytning till bankernas verksamhet - att bidra till en
angelägen fokusering och specialisering.
Utöver detta samarbete finns det också anledning att fortsätta med de
program, bland annat i form av rekryteringsstöd och särskilda
tjänstemän, som syftar till att underlätta svenska företags medverkan i
multilateralt finansierade projekt.
Inom respektive finansieringsorgan har Sverige löpande formella och
informella kontakter med regionens länder. I flera fall delar Sverige
valkrets med baltiska länder. Sådana kontakter är också ett viktigt
hjälpmedel för att utforma svenska förslag till multilaterala insatser.
Nordiskt-baltiskt samarbete
De samnordiska närområdessatsningama inom NMR:s budget kommer
också i fortsättningen att ha hög prioritet. Det kan samtidigt visa sig vara
effektivare att ibland driva projekt i bilateral eller annan form. Detta
gäller inte minst inom områden som avser att utveckla handeln mellan
länderna.
Regeringen fäster stor vikt vid de diskussioner som äger rum vid
nordisk-baltiska ministermöten och avser överväga ytterligare initiativ
för att stärka det nordiskt-baltiska samarbetet.
Vänortskontakter, decentraliserat samarbete
Regeringen välkomnar det engagemang som svenska kommuner, län,
enskilda organisationer, företag och enskilda uppvisar för att på olika sätt
främja kontakterna och samarbetet med länderna på andra sidan
Östersjön. Ett ökat utbyte mellan människor och organisationer bidrar
aktivt till hela Östersjöns utveckling.
En viktig del av det decentraliserade samarbetet ligger i möjligheterna
att i våra grannländer skapa brohuvuden för den regionalt förankrade
mindre och medelstora svenska företagsamheten och därigenom främja
tillväxt och sysselsättning på båda sidor om Östersjön. Kommuner och
regioner kan medverka till att skapa en bättre lokal och regional
infrastruktur för företagsamheten och fungera som "dörröppnare" i
regioner och orter med Sverigeanknytning. Genom de regionala
tillväxtavtalen kan vänortskontaktema också få ett ökat
näringslivsinnehåll. Regeringen ser med intresse på möjligheterna att i
ökad utsträckning kombinera svenska kommuners erfarenheter av
investeringar i och drift av kommunal infrastruktur med leveranser av
mjuk och hårdvara från svenska företag.
Särskilt stöd kommer att utgå till vänortskontakter under det svenska
ordförandeskapet i EU.
Skr. 1999/2000:7
87
Miljö- och energisamarbete
Sverige har ett starkt intresse av att miljöförbättrande investeringar
kommer till stånd i länderna på andra sidan Östersjön. Dels har vi ett
egenintresse av rent vatten och ren luft i Östersjöområdet. Dels finns
ekonomiska, sociala, allmänpolitiska och hälsopolitiska motiv att bistå
samarbetsländema på detta område. Vidare finns klimatpolitiska skäl att
bidra till investeringar i effektivare energisystem. Därtill måste de länder
som kandiderar till EU-medlemskap göra omfattande investeringar i
miljöförbättrande åtgärder för att klara medlemskapets krav. I detta
sammanhang erinras om de projekt som genomförs inom ramen för
klimatkonventionen i framförallt Baltikum. Sammanlagt har dessa
projekt av Statens energimyndighet beräknats motsvara en
utsläppsminskning om 35 000 ton koldioxid per år.
Goda möjligheter finns för svenska företag att medverka i dessa
investeringar, som bedöms bli mycket omfattande.
Regeringen ger mot denna bakgrund hög prioritet åt det mellanstatliga
samarbetet på miljö- och energiområdena samt miljö- och energiinsatser
inom utvecklingssamarbetet, inom det klimatpolitiskt motiverade stödet
samt inom de särskilda resurserna för näringslivsutveckling i
Östersjöregionen. Som framgått i det föregående har avsevärda insatser
gjorts på alla dessa områden.
Östersjöberedningen har i sitt delbetänkande föreslagit att Sida även i
fortsättningen skall ge hög prioritet åt miljö- och energirelaterade projekt
i de kommande årens utvecklingssamarbete och att Sida aktivt ska
samarbeta med och utnyttja den svenska resursbasen. Beredningen har
vidare föreslagit att medel ur anslaget för näringslivsutveckling i
Östersjöregionen bör anslås för delfinansiering med gåva av ytterligare
angelägna miljö- och energisatsningar med svensk medverkan. Förslagen
bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Transporter
Utvecklingen av transporterna till och från de länder runt Östersjön som
inte är medlemmar i EU är viktiga och kommer att bli ännu mer
betydelsefulla ju mer det svenska handelsutbytet med dessa länder
utvecklas. Det är angeläget med åtgärder som förbättrar framkomligheten
och effektiviserar det befintliga transportsystemet, t.ex. genom
underlättande av gränspassager. Den potential som finns för att
effektivisera utnyttjande av befintlig infrastruktur, bl.a. hamnar, bör tas
tillvara. Sverige har via Sida samt genom medel ur den s.k.
Östersjömiljarden stött en uppbyggnad av myndighetsstrukturen samt
trafiksäkerhets- och miljöprojekt i de nya staterna. Det återstår dock
mycket arbete för att komma tillrätta med de miljö- och
säkerhetsproblem som alltjämt finns inom transportsektorn.
Regionens transportfrågor har, förutom vid bilaterala möten,
behandlats vid olika ministermöten. Dessa frågor behandlas dessutom av
ett flertal fora där Sverige deltar aktivt, t.ex. HELCOM och Agenda 21
för Östersjön. Även inom EU pågår arbete för Östersjöregionen med
Skr. 1999/2000:7
88
särskild fokus på de länder som ansökt om medlemskap i unionen.
Regeringen avser att också i fortsättningen aktivt engagera sig i detta
arbete.
IT
Sverige har en internationellt sett mycket stark position på IT-området.
Detta gäller både på utbudssidan, där svenska företag har ledande
positioner när det gäller telekommunikationer och intemetapplikationer,
och på användarsidan där indikatorerna är bl.a. datortäthet, användningen
av mobiltelefoner samt tillgång till internet.
I ett Östersjöperspektiv har Sverige flera intressen på IT-området. Dels
är det viktigt att infrastrukturen byggs ut och moderniseras i länderna på
andra sidan Östersjön. Privatiseringar av statliga televerk och utländskt
deltagande är viktiga ur denna synvinkel. Telia medverkar aktivt i denna
utveckling med betydande investeringar. Det finns behov av stöd för
uppbyggnad av de regelverk och institutioner som behövs i en modem
avreglerad telekomvärld. Det finns även ett svenskt intresse av en
förstärkt infrastruktur för tele- och datakommunikation över Östersjön i
syfte att underlätta kontakter och stimulera handel och investeringar.
I enlighet med förslaget från Östersj öberedningen kommer initiativ att
tas till en genomgång av pågående IT-projekt som ska ligga till grund för
överväganden av nya initiativ på området.
Kärnsäkerhet
De svenska säkerhets- och strålskyddsmyndighetemas arbete är
internationellt erkänt både i väst och bland våra samarbetsländer i
Central- och Östeuropa. För analys av säkerhetsfrågor och genomförande
av säkerhetshöjande åtgärder har ett flertal svenska konsultföretag och
svensk industri visat hög kompetens och kunnande, främst vid
kärnkraftverket Ignalina i Litauen. Inom området hantering av använt
kärnbränsle och radioaktivt avfall har svensk industri ett internationellt
erkänt gott rykte som väl kommer till pass för insatser i
Östersjöregionen. Svensk industri har vidare medverkat i internationella
studier om demontering av kämkraftsanläggningar. De kunskaper som
härigenom införskaffats kan komma att visa sig kommersiellt mycket
gångbara i samband med framtida nedläggningar av kärnkraftverk i
Östersjöregionen.
Sverige bör fortsätta sina bilaterala insatser och samarbete med andra
bidragsgivare för att höja säkerheten vid kämkraftsanläggningar i vårt
närområde. Detta innebär att fortsätta det nuvarande samarbetet med
Litauen avseende kärnkraftverket Ignalina och med Ryssland rörande
kärnkraftverken på Kolahalvön och utanför S:t Petersburg. Syftet är
fortsatt analys av riskbilden följt av genomförande av de
säkerhetshöjande åtgärder som är mest prioriterade och kostnads-
effektiva. Fortsatt uppmärksamhet bör även riktas mot problemen med
använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från skrotade ryska atomubåtar
Skr. 1999/2000:7
89
och atomisbrytare i nordvästra Ryssland. En fördjupning av det nordiska
samarbetet och samarbetet med EU:s Phare- och Tacis-program bör
eftersträvas.
Arbetet med att höja säkerheten vid driften av kärntekniska
anläggningar, under tiden de inte kan stängas ned av energibalansskäl,
bör kompletteras med en ökning av miljöförbättrande insatser kopplade
till den kärntekniska verksamheten. Radioaktiva restprodukter,
inkluderande använt kärnbränsle, innebär ett både kort- och långsiktigt
hot mot människan och miljön om det inte hanteras på ett korrekt sätt.
Det är därför viktigt att göra kraftfulla insatser på dessa områden. Häri
ingår att ta hand om det avfall som samlats i vårt geografiska närområde
och som förvaras under otillfredsställande former.
Svenska myndigheter, svensk industri och svenska konsultföretag har i
dag via internationellt samarbete goda förutsättningar att bidra till en
förbättring av säkerheten vid kärntekniska anläggningar och av
hanteringen av radioaktivt avfall och utbränt kärnbränsle inom
Östersjöregionen. Regeringen avser ägna detta frågekomplex särskild
uppmärksamhet inför och under det svenska ordförandeskapet i EU, i
synnerhet med tanke på förhållandena i Ryssland och Litauen.
Kärnsäkerhet är en nationell angelägenhet och det saknas EU-regelverk
på området. Trots detta har frågan aktualiserats i diskussionerna om den
pågående utvidgningen.
Social utveckling
Frågor rörande sociala förhållanden och hälso- och sjukvård är viktiga i
de central- och östeuropeiska ländernas fortsatta utveckling.
Det finns ett starkt intresse i Sverige för arbete med dessa frågor i
Östersjöregionen, både från enskilda konsulter, företag, institutioner och
myndigheter. Världsbanken har prioriterat sektorn i sitt samarbete och
har i hög utsträckning använt sig av svensk expertis, både i de baltiska
staterna och i Ryssland. Svenska insatser inriktade på social- och hälso-
och sjukvårdssektorn kan bidra till att lägga grunden för en fortsatt
ekonomisk utveckling. Därutöver har det visat sig finnas förutsättningar
både för svensk export och svenska affärsmässiga investeringar som en
biprodukt av offentligt stödda insatser.
Regeringen anser det viktigt att stödja en god social utveckling i
Östersjöområdet genom uppbyggnad av system för socialförsäkring och
socialtjänst samt att stödja en god hälsoutveckling genom stärkt folkhälsa
och förbättrade hälso- och sjukvårdssystem.
Regeringen understryker också vikten av uppmärksamhet åt
utvecklingen på arbetslivs- och arbetsmiljöområdet i länderna på andra
sidan Östersjön. ILO:s konventioner liksom EU:s regelverk på
arbetsmarknads- och arbetslivsområdet är här viktiga utgångspunkter.
Skr. 1999/2000:7
90
Utbildning och kultur
Regeringen avser fortsätta vidareutveckla kultur- och
utbildningssamarbetet med de nya demokratierna i Östersjöregionen bl.a.
genom att ta fasta på det stora intresse som finns för Sverige, det svenska
samhället och det svenska språket. Visbystipendiema och Östersjö-
stipendiema är två exempel på satsningar av stort värde för att utveckla
de långsiktiga relationerna mellan Sverige och länderna på andra sidan
Östersjön.
Erfarenheterna av de svenska kulturinsatserna i samband med
Östersjömiljard I bör tas tillvara och utvecklas i syfte att ligga till grund
för andra projekt inom kultursektorn. De byggnadsvårdsprojekt som
bedrivits under ledning av Riksantikvarieämbetet har varit framgångsrika
och har goda förutsättningar att ge effekter även inom handel, regional
utveckling och turism.
Barentssamarbetet
Barentssamarbetet bör stärkas och fördjupas samtidigt som det svenska
deltagandet baseras mer direkt på regionala strukturer.
Regeringens bedömning är att direkta företagskontakter bör
underlättas. Länsstyrelserna i Norrbotten och Västerbotten bör i samråd
med näringslivets företrädare överväga hur man bäst kan stödja
verksamheten vid de lokala centra för marknadsservice till svenska
företag och andra intressenter som har upprättats i Murmansk och
Petrozavodsk och det ryska center för företagsinformation och kontakter
som nyligen öppnades i Luleå.
Öresund
Öresundsregionen har potential att utvecklas till ett gränsöverskridande,
regionalt centrum med stark internationell attraktionskraft på
företagsamhet och investeringar. Den svensk-danska inventeringen av
hinder, som redovisas i Öresundsrapporten, har visat på ett flertal
utmaningar att övervinna för att främja rörligheten över sundet. Arbetet
med att riva dessa hinder är redan i full gång. Utöver lokala och regionala
aktörer involveras regeringarna. Detta har gjort Öresundsprojektet till en
central bilateral satsning. Vidare utgör Öresundsarbetet ett pilotprojekt i
europeisk integration och erfarenheterna kan utnyttjas som modell såväl
beträffande andra gränssnitt i Norden som i det bredare EU-arbetet.
Skr. 1999/2000:7
Erfarenheterna av den särskilda satsningen på Polen år 1999 kommer att
sammanställas i en särskild rapport. Redan nu kan konstateras att
resultaten har varit mycket positiva.
91
Regeringen anser att den modell som använts för Polensatsningen -
koncentrerade insatser på ett visst land under en viss tidsperiod - har
många fördelar.
Under år 2000 avser regeringen genomföra en särskild satsning på de
tre baltiska länderna. Insatserna syftar till att främja de baltiska staternas
närmande till EU inför det svenska ordförandeskapet och till att
ytterligare stärka banden med Sverige genom bl.a. ett intensifierat
besöksutbyte.
Skr. 1999/2000:7
Regeringen har uppskattat det engagemang för utvecklingen i
Östersjöområdet som uppvisats från ledande näringslivshåll och de
viktiga impulser och bidrag som gjorts inte minst inför det första mötet
med Östersj östaternas regeringschefer år 1996.
Flertalet av de initiativ som har tagits inom Östersj öpolitiken har haft
som syfte att förstärka samarbetet mellan staten och näringslivet och att
förbättra villkoren för svenska företag att verka i Östersjöregionen.
Statsministerns Östersjöråd inrättades 1996 efter toppmötet i Visby,
med deltagande av ledande representanter för svenskt näringsliv.
I Östersj öhandelskommittén ingick en rad representanter för svenska
företag och kommittén hade som huvuduppgift att analysera problem och
hinder just ur ett företagsperspektiv. Ordföranden i Industriförbundets
Östersjögrupp har ingått som vice ordförande i Östersjöberedningen,
jämte flera andra representanter för svenska företag. Synpunkter från
näringslivet har varit vägledande både när det gäller utnyttjande av
Anslaget för Näringslivsutveckling i Östersjöregionen och när det gäller
regeringens strategi för ekonomiskt samarbete och utveckling. En nära
dialog har under senare år ägt rum mellan företrädare för regeringen och
företagsgrupperingen Svensk Projektexport om åtgärder för att främja
svensk projektexport, inte minst i Östersjöområdet. Regelbundna samtal
äger rum mellan representanter för regeringen och Sveriges
Industriförbund om handelspolitik och exportfrämjande. En intensifierad
dialog har inletts mellan Sida och företrädare för näringslivet om svenska
företags medverkan i utvecklingssamarbetet. Härutöver pågår ett mycket
omfattande löpande samarbete och en löpande dialog mellan
utrikesförvaltningen och företagen. Utrikesförvaltningens resurser på
detta område har under senare år förstärkts avsevärt.
Framtagande av regionala tillväxtavtal har inneburit ett intensivt
samarbete mellan näringsliv, stat, kommuner, universitet, högskolor,
m.fl. på regional nivå.
Att målen för regeringens Östersjöstrategi uppnås är ett nationellt
intresse. Insatser och engagemang kommer att erfordras av en rad olika
aktörer i det svenska samhället. Svenska företag spelar en nyckelroll.
Regeringen anser mot denna bakgrund att det är önskvärt med ett
intensifierat och effektiviserat samråd mellan staten och näringslivet för
att följa upp och vidareutveckla Östersjöstrategin och Östersjöpolitiken.
92
Ett sådant samråd framstår som särskilt angeläget med tanke på det
förestående svenska ordförandeskapet i EU. Regeringen avser ta initiativ
till överläggningar med företrädare för svenskt näringsliv om formerna
för den fortsatta dialogen.
Skr. 1999/2000:7
93
Skr. 1999/2000:7
Värde i miljoner kronor, löpande priser
Export = Bestämmelseland
Import = Ursprungsland
Estland
|
export |
92 |
424 |
815 |
1 520 |
1 687 |
1 762 |
3 108 |
3 535 |
1 145 |
1 042 |
|
import |
61 |
561 |
746 |
1 284 |
1 661 |
1 968 |
3 060 |
3 765 |
1 154 |
1 450 |
|
balans |
32 |
-137 |
69 |
236 |
26 |
-205 |
47 |
-231 |
-8 |
-409 |
Lettland
|
export |
45 |
332 |
566 |
861 |
1 305 |
1 391 |
1 893 |
1 992 |
735 |
494 |
|
import |
69 |
558 |
809 |
1 769 |
2 140 |
1 188 |
1 316 |
1 927 |
615 |
689 |
|
balans |
-24 |
-226 |
-244 |
-908 |
-835 |
203 |
577 |
65 |
120 |
-195 |
Litauen
|
export |
14 |
196 |
283 |
553 |
843 |
975 |
1 346 |
1 819 |
503 |
400 |
|
import |
10 |
277 |
411 |
633 |
594 |
480 |
678 |
796 |
234 |
357 |
|
balans |
4 |
-81 |
-128 |
-80 |
249 |
495 |
668 |
1 023 |
268 |
44 |
Polen
|
export |
2 279 |
2 183 |
3 297 |
4 589 |
6 602 |
7 159 |
10 126 |
10 661 |
3 488 |
3 370 |
|
import |
2 271 |
2418 |
2 497 |
3 575 |
4 201 |
3 968 |
4 902 |
5 748 |
1 910 |
1 889 |
|
balans |
9 |
-234 |
801 |
1 014 |
2 401 |
3 190 |
5 224 |
4 913 |
1 578 |
1 481 |
Ryssland
|
export |
0 |
1 639 |
2 589 |
3 441 |
4 747 |
4 855 |
6 968 |
6 050 |
2 483 |
1 141 |
|
import |
38 |
2 733 |
3 394 |
5 619 |
5 306 |
5 937 |
6 939 |
5 256 |
1 640 |
1 890 |
|
balans |
-37 |
-1 094 |
-806 |
-2 178 |
-560 |
-1 082 |
29 |
795 |
843 |
-749 |
Sovjetunionen
|
export |
2 308 |
278 |
2 |
|
import |
3 310 |
436 |
2 |
|
balans |
-1 002 |
-157 |
0 |
Källa: SCB
(a) januari - april
(*) Efter EU inträdet 1995 är uppgifterna om import på basis av ursprungsland inte helt
jämförbara med tidigare år på grund av att varor som förtullats i annat EU-land och
därefter införts till Sverige inte ingår i statistiken.
94
Skr. 1999/2000:7
1. Hallandsmodellen i Olsztyn; renovering av kulturhus i Sverige
och Polen
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
970529, Ku97/2053/Ka |
Riksantikvarieämbetet |
25,0 |
Ku |
1997-99 |
Syfte'. Pilotprojekt för att undersöka om ett framgångsrikt svenskt
arbetsmarknads- och byggnads vårdsprojekt kan genomföras under andra
förutsättningar i ett grannland. Tanken är att kunna sprida det till övriga
regioner runt Östersjön. Projektet syftar vidare till att skapa syssel-
sättning och att rädda angelägna kulturarv.
Åtgärder. En gemensam svensk/polsk ledningsgrupp valde ut åtta
restaureringsobjekt, tre byggnader i polska Olsztyn, och fem byggnader i
Halland. Det transnationella samarbetet har sedan utvecklats i sex olika
pooler i vilka ett omfattande erfarenhets- och kunskapsutbyte skett
mellan polacker och svenskar. Valet av byggnader har präglats av de
framtida aktiviteter som kommer att bedrivas i dem och prioritet har
givits till verksamheter som anses skapa möjligheter till regional
utveckling och tillväxt. Byggnaderna kommer att återinvigas som
ekologiskt centrum, ungdomscentrum, Östersjöcentrum, etc.
Status-, Arbetet pågår fortfarande på en av byggnaderna i Polen och på
tre av byggnaderna i Sverige. Det pågående restaureringsarbetet i
Halland beräknas avslutas under hösten 1999 medan restaureringen i
Polen beräknas avslutas under sommaren år 2000. Restaureringsarbetet
har sysselsatt 40 byggnadsarbetare i Halland och närmare 100 i Polen.
Till detta kommer projektledningen på fyra personer (två i vardera länet),
samt projektorer, leverantörer, tjänstemän med flera som inte jobbar
heltid med Hallandsmodellen. Försenat. Beräknas slutföras sommaren
år 2000.
2. Demonstrationsfarm i S:t Petersburg
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
970522 Jo97/273 |
Tetra-Laval |
5,0 |
Jo |
1998-2000 |
95
Syfte: Att utveckla en effektiv mjölkproduktion i nordvästra Ryssland Skr. 1999/2000:7
(drivs parallellt med Petmolprojektet, se projekt nr. 3).
Åtgärder: Swede Agri utbildar nyckelpersoner på Prinevskoe-gården
och andra gårdar i Leningrads län. Förutom de åtgärder som beskrivs
närmare i projekt nr. 3 anordnas seminarier med deltagare från andra
gårdar och S:t Petersburgs Jordbruksministerium och Jordbruks-
universitet. Därtill renoveras och upprustas en demonstrationslokal.
Status: En viss ökning i mjölkproduktionen har kunnat uppmätas men
jämfört med 1997 har produktionen minskat. Demonstrationslokalen
invigdes av jordbruksminister Margareta Winberg i juni 1999.
Pågående. Beräknas avslutas juli år 2000.
3. Mejeri i S:t Petersburg; Petmolprojektet
|
Regerings- Dnr |
Sa |
Anscikande |
Belopp |
Handl. ; dep. |
Beräknad |
|
970605 jo97/272 |
Tetra-Laval |
28,0 |
Jo |
1997-2000 |
Syfte: Att öka kvalitet och kvantitet på lokalt producerad mjölk.
Åtgärder:
Underprojekt 1
Swede Agri utbildar mjölkproducenter från åtta olika mjölkgårdar
genom möten med gårdsdirektörer, löpande analyser av mjölkgårdamas
produktion, besättningens hälsotillstånd, foderproduktion och
fodersammansättning. Baserat på analyserna har utbildningsprogram
utformats för respektive gård. Blodprov har tagits på samtliga gårdars
besättning och analyserats i Sverige.
Underprojekt 2
Utbildnings- och marknadsutvecklingsinsatser för Petmols
återförsäljare, distributörer och konsumenter genom utbildning av
försäljare, återförsäljare och distributörer i modem marknadsföring.
Informationsinsatser till konsumenter om vikten av näringsriktig
kost/mejeriprodukter samt marknadsundersökningar.
Status:
Underprojekt 1
Under de första månaderna 1998 uppvisade de åtta gårdarna en ökning
av mjölkproduktionen med 15,7 procent jämfört med samma period
1997. Det andra halvårets ökning blev betydligt mindre p.g.a. den
ekonomiska krisen i Ryssland, som förorsakade problem med
foderimporten. Den genomsnittliga produktionsökningen för 1998 blev
till slut 10,9 procent.
Genom ny Alfa Laval Agri-utrustning har kvaliteten på mjölk höjts
avsevärt. 92,8 procent av mjölken ligger nu i de två högsta klasserna
jämfört med 83,7 procent 1997. De åtta mjölkgårdama har blivit
förebilder för Petmols övriga mjölkleverantörer.
96
Underprojekt 2 Skr. 1999/2000:7
Försäljningen av Petmols mjölk ökade med 72 procent under 1997.
Varumärket etablerades i S:t Petersburg med omnejd och mjölk-
konsumtionen ökade. Efter krisen 1998 sjönk försäljningen kraftigt och
genomsnittsökningen för hela 1998 slutade på 8 procent.
Som uppföljningsåtgärd har ett Petmol Advice Centre planerats och
godkänts av Petmols ledning. Där ska andra leverantörer till Petmol
kunna få råd och hjälp. Mjölkgårdama i projektet har dessutom försetts
med dataprogram för analyser och uppföljning. Petmols direktör lade vid
ett besök i Stockholm fram önskemål om en utvidgning av utbildnings-
programmet för ytterligare 13 mjölkgårdar.
Pågående. Beräknas avslutas juli år 2000.
4. Utveckling av kollektivtrafiken i de baltiska länderna
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. dep. . |
Beräknad |
|
970605 |
Vägverket [Se även nr 9 och 51] |
57,5(*) |
N |
t.o.m. år 2001 |
(*) Ursprungligen 40 miljoner kronor, senare har 10 miljoner kronor överförts från
''Vägtrafikprojekt i Litauen, Lettland och Estland," projekt nr. 9 och 7,5 miljoner kronor från "Uppdrag
om ökat stöd till kollektivtrafiken," projekt nr. 51.
Syfte: Att stödja kollektivtrafikens utveckling i Baltikum genom bistånd i
form av begagnade svensktillverkade bussar inklusive reservdelar och
verkstadskompetens.
Åtgärder: Projektet om utveckling av kollektivtrafiken startade 1997
och fram t.o.m. juni 1999 har 135 bussar överlämnats som gåva.
Mottagare är 18 kommunägda och statliga bussbolag. Bussarna är fullt
trafikdugliga och trafiksäkerhetstestade. Före leverans har omfattande
utbildningsprogram genomförts avseende trafikplanering, trafikpolitik,
drift av bussbolag, marknadsföring, ekonomi, miljö, service och
verkstadsteknik. I anslutning till leverans har praktiska demonstrationer
och genomgångar hållits vid respektive företag och kommun. Parallellt
med pågående bussleveranser genomförs även reservdelsuppbyggnad och
tekniskt stöd.
Status: Förbättringar i trafikförsörjning och miljö har uppmätts. Det
baltiska bussbeståndets kvalitet har väsentligen höjts. Företagen
utvecklas positivt avseende passageraromdöme, ekonomi och tillämpning
av svenskt kunnande. Genom utbildning har även bussbolagen fått bättre
framtidsutsikter.
Ökad sysselsättning i Sverige uppnås genom att överlämnade bussar
kommer att behöva ersättas med nyproducerade bussar. Med all
sannolikhet kommer huvuddelen av dessa vara svenska.
Drygt 100 bussar återstår att leverera, vilket bör ske under 1999.
Utbildning och kostnader löper enligt tidsplan och budget. Av anslagets
grundbelopp 38,5 miljoner kronor är hittills 18 miljoner kronor
4 Riksdagen J999/2000. 1 saml. Nr 7
förbrukade. Av tilläggsbeloppet 17,5 miljoner kronor är en liten del tagen Skr. 1999/2000:7
i anspråk. Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) disponerar 1,5
miljoner kronor för att utvärdera projektet. För att säkerställa ett gott
resultat av projektet är stöd med reservdelar och fortsatt
kunskapsöverföring viktiga avslutande delar.
Projektet löper enligt tidsplan och budget.
5. Sjöräddningsutbildning i Estland
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
970605 K97/2260/2 K97/2261/2 |
Sjöbefälsskolan i |
2,0 |
N |
1997-99 |
Syfte'. Att anpassa kursplaner för utbildning av sjöingenjörer till
internationell standard.
Åtgärder. Framtagande av kursplan, utbildning av lärare, framtagande
av praktikjoumal samt leverans av undervisningslitteratur.
Status'. Sjöingenjörsutbildningen kommer att uppfylla de
internationella kraven som ställs i STCW 95, förutsatt att den nya
kursplanen introduceras till fullo och att nödvändiga medel för
utbyggnad av laborationsutrustning kan anskaffas.
2-3 personer har engagerats utöver ordinarie lärare vid Sjöbefalsskolan
i Kalmar.
Avslutat.
6. Port Environment Management; Utbildning om
spilloljeuppsamling i Baltikum
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
970605 K96/3914/SM K97/2305/2 |
Sjöfartsverket |
2,0 |
N |
1998-99 |
Syfte-, Att stödja miljöförbättrande åtgärder i östra Östersjön vad avser
hamnars kapacitet och förmåga att ta emot fartygsgenererat avfall.
Åtgärder: Institutionellt stöd och stöd till förstärkning av
miljöhanteringen inom sjöfartssektom. Insatser beträffande status på
mottagningsanläggningama för fartygsgenererat avfall, genomförande av
seminarium om "Port Environment Management" i Sverige, genom-
förande av seminarium om "Port Waste Management" i Kaliningrad samt
rapportering av gjorda insatser till HELCOM REFAC STEER i Helsing-
fors. Avslutande insatser blir en investeringsstudie av mottagnings-
98
anläggningar i Polen, uppföljning av status på mottagningsanläggningar i Skr. 1999/2000:7
Kaliningrad samt ett seminarium om miljodifferentierade hamn- och
sjöfartsavgifter.
Status: Projektet har medfört fokusering och prioritering av insatser för
förebyggande miljöskydd och överfört kunskap om "Port Waste
Mangement Plan".
Projektet har utgjort en grund som kunnat byggas på med hjälp av
ländernas egna resurser och investeringsstöd utifrån.
Bl.a. har insatser gjorts vid mottagningsanläggningen i Szczecin och
framtagande av "Port Waste Management Plan" i flera hamnar.
Pågående. Beräknas avslutas under hösten 1999.
7. Åtgärdsplan för effektivisering av den kommunaltekniska
försörjningen i Jelgavaregionen, Lettland (APLAN-projektet)
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. dep. |
Beräknad • |
|
970529 |
Länsstyrelsen Södermanland |
5,0 |
N |
1997 - 2002 |
Syfte: Att på lång sikt förbättra effektiviteten av kommunala tjänster som
gas, energi, dricks- och avloppsvatten samt uppvärmning av bostäder i
Jelgavaregionen.
Åtgärder: Ett förslag till konkreta åtgärder 1999 har utarbetats.
Förslaget upptar platser som är i behov av förbättringar enligt de svensk-
lettiska undersökningarna. Förslaget innebär bl.a. att renovera lednings-
näten i samhällena samt att knyta dem till en ny och modem renings-
anläggning. Jelgavas regionstyrelse har fattat beslut om att bidra med 1,5
miljoner kronor. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har beviljat 0,4
miljoner kronor till ett delprojekt gällande riskhantering. Samarbetet
genomförs delvis i enlighet med den s.k. “Sörmlandsmodellen”, vilket
innebär till stor del nya former för huvudmannaskap, formulering och
metoder.
Status: Projektering, planering, genomförande, utbildning och upp-
följning sker i svensk regi och under svensk ledning. Utrustningen blir
svensktillverkad. Anläggningarna i Lieplaton kan bli goda förevisnings-
och utbildningsobjekt. För närvarande är hälften av utrustning och arbets-
kraft i de pågående förbättringsåtgärderna på ca 6 miljoner kronor
svensk. Ett helhetsgrepp har uppnåtts genom en fullständig och
systematisk utredning och inspektion av alla kommunaltekniska
anläggningar och system i Jelgavas län. Se även Aplan-projektets rapport
nr 5 "Results of Investigations of the Municipal Services in the Jelgava
Region" Projektet är ett viktigt "brohuvud" för regionalt förankrad
svensk företagsamhet. Det har byggt upp kunskap inom främst
miljöskydd och kommunalteknik, vilket gynnar svenska företag som
önskar etablera sig på den lettiska marknaden.
99
Projektet löper enligt tidsplan och budget.
Skr. 1999/2000:7
8. Marinbiologiskt Centrum; Kalmarsundslaboratoriet
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
970605 N96/2981 |
Kalmar Högskola |
12,5 |
N |
1998-2003 |
Syfte: Drift av Marinbiologiskt Centrum i Kalmar.
Åtgärder: Anslaget är ett bidrag till driften av ett forskningscenter med
inriktning på marinbiologi vid Kalmar Högskola. Verksamheten vid
centret innefattar studiebesök, informationsträffar och workshops för
intresseorganisationer, föreningar, myndigheter, företag och regionala
organ med fokus på Östersjön och dess miljö med inriktning på
information och praktisk problemlösning. En internationell
miljöutbildning har genomförts under utbildningsdagar 1998/99. I juni-
juli 1999 genomfördes en forskarutbildningskurs med deltagare från
Estland, Danmark, Sverige, Norge, Finland, Island och Vietnam. Vidare
har de EU-fmansierade projekten DOMTOX och NUTOX genomförts.
Med deltagare från Estland, Lettland, Frankrike, Skottland och Sverige
har DOMTOX genomfört experiment i Riga. År 2000 kommer ett
mesokosmexperiment att genomföras på Kalmarsundslaboratoriet. Med
deltagare från Spanien, Tyskland, Frankrike, Norge och Sverige har
NUTOX genomfört experiment under två veckor i Kalmar.
I november 1998 samlade workshop EUROHAB ett fyrtiotal deltagare
från europeiska länder.
I samverkan med Tallinn Technical University, University of Latvia,
CESAMS, Riga, Kaunas University of Technology och Technical
University of Szczecin ges en masterkurs på 40 poäng, av vilka åtta
poäng är förlagda i Kalmar.
Med samma parter som ovan samt Kaliningrad State Technical
University gavs ytterligare en masterkurs på fem poäng med moment för-
lagda i Kalmar augusti 1999.
Under juni 1999 utbildades polska universitetslärare som ett led i
T empus-programmet.
Status: Etablering av UNEP-organet GIWA, Global International
Waters Assessment. Chefstjänsten är tillsatt och ledningsorganisationen
under uppbyggnad. Som första "pilot assessment" med engagemang från
samtliga Östersjöstater kommer en kartläggning av Östersjöregionen att
genomföras med fokusering på orsaker till vattenföroreningar och
miljöförstörelse i övrigt.
Centret avser även att fortsätta utveckla näringslivssamverkan i nya
former samt att fa till stånd flera konkreta samverkanprojekt. Under
planering är även en internationell workshop tillsammans med KTH och
SIWI våren år 2000.
100
Målsättningen är att skapa en gemensam, nätverksbaserad Skr.l999/2000:7
forskarutbildning i miljövetenskap med Kalmarsundslaboratoriet som
nod med GIWA i en central roll. Utöver den internationella
miljöutbildningen finns även det ordinarie kursutbudet som innefattar ett
flertal kurser inom miljöområdet.
Pågående. Utbetalning avslutas 2003.
9. Vägtrafikprojekt i Litauen, Lettland och Estland
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
970626 |
Vägverket [Se även nr 4] |
15,0f) |
N |
1998-2000 |
(*) Ursprungligen 25 miljoner, senare har 10 miljoner kronor överforts till "Utveckling av
kollektivtrafiken i de baltiska länderna " projekt nr. 4.
Syfte'. Att utveckla informationssystem och metoder för styrning av
nationellt vägnät i Estland, att etablera grunder för informationssystem,
rutiner, kontroll av beläggningar och broreparationer i Lettland samt att
bygga upp informationssystem avseende förare, fordon, transporter och
trafiksäkerhet i Litauen.
Åtgärder: Aktiviteter genomförs med svenska experter som möter
kolleger i respektive vägverk. Regler, mallar och instruktioner utarbetas
inför ländernas kommande EU-medlemskap. Även praktiska övningar
och tillämpningar utförs. Ett åtgärdsprogram har framtagits i samarbete
med det lettiska vägverket. I Estland är en förundersökning klar, bl.a. har
olycksdata insamlats, lagrats och analyserats. Samarbetet med Litauen
avbröts i juni 1998 efter samråd med det litauiska transportministeriet
och 10 miljoner kronor omfördelades till kollektivtrafikprojektet i
Litauen. Swedroad genomför projekteringar.
Status: En forbättring av informationssystemet har uppmätts hos det
estniska vägverket. Kunskap i hanteringen av åtgärder vid trafikolycks-
platser i Lettland har förbättrats. Även utformning av åtgärder för
trafiksäkerhet och vägsystem har förbättrats. Erfarenhet i upphandling
samt teknisk kontroll har uppnåtts hos de baltiska myndigheterna.
Projekten löper en aning efter tidsplan, främst p.g.a. brist på personal
som skall följa med och lära i arbetet. Hittills har 6,8 miljoner kronor
tagits i anspråk. Projektet pågår fram till år 2000 varefter utvärdering och
redovisning följer.
Projektet löper enligt tidsplan och budget.
101
10. Utveckling av flygtrafiktjänstsektorn i nordvästra regionen i Skr. 1999/2000:7
Ryssland; flygledning i S:t Petersburg; Westgateproject
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
970626 K97/1833/2 |
Swedavia |
15,5 |
N |
1998-2000 |
Syfte'. Att upprätta avtal mellan Swedavia AB och Sev-Zapaerocontrol
angående utvecklingssamarbete inom flygtrafiktjänsten för att höja
flygsäkerheten och effektiviteten samt att anpassa systemen till europeisk
standard.
Åtgärder. Etablering av gemensam projektorganisation. En styrgrupp
för projektet har utsetts och avhållit ett antal möten. Arbetet har
fortskridit i faserna projektplanering, fakta och kunskapsinhämtning.
Projektarbetet har indelats i tre huvudområden; "Operational
Management Devolopment" (OMD), "Airspace Management" (ASM)
och "Leadership and Planning Program"(LPP). Luftrums- och
procedurförändringar kommer även att genomföras enligt internationell
standard samt utbildning och utveckling av regionledningen.
Status'. Utdragna kontraktsförhandlingar har resulterat i att de konkreta
arbetsinsatserna påbörjats senare än planerat. Erfarenhetsöverföring,
projektplanering och studiebesök i Sverige har dock påbörjats.
Följande sysselsättningseffekter kan noteras: 1,5 årsarbetare har
rekryterats till ansvariga positioner i projektledningen. Därutöver
tillkommer specialister som rekryterats för tidsbegränsade aktiviteter,
fyra helårsresurser 1999 och sex helårsresurser 2000. Utöver detta kan
effekterna av utbildningsinsatserna vid FLSS i Malmö noteras.
Pågående. Försenat, beräknas avslutas december år 2000.
11. Ansökan från Vattenfall återtagen
12. Smittskyddssamarbete i Baltikum
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
970605 |
Smittskyddsinstitutet |
10,0 |
S |
t.o.m. 2001 |
Syfte'. Att utveckla och stärka smittskyddet i närområdet.
Åtgärder. En kartläggning över de baltiska staternas nuvarande
kontroll över smittsamma sjukdomar och samarbete med de nordiska
länderna har genomförts. Problem i kontrollen över smittsamma
sjukdomar, behov och möjliga områden för samarbete har identifierats.
Långsiktiga gemensamma projekt mellan Smittskyddsinstitutet (SMI)
102
och centra i S:t Petersburg och Baltikum har initierats. Utbildning i Skr. 1999/2000:7
mikrobiologi, epidemiologi och andra smittsamma sjukdomar har
genomförts genom intensivkurser, stipendier för enskilda
utbildningsprogram samt en master-utbildning med möjlighet till fortsatt
forskning i samarbete med Karolinska Institutet (Kl). En delegation från
SMI besökte S:t Petersburg i mars 1999.
Ett flertal möten med motsvarande myndigheter i Estland, Lettland och
Litauen har genomförts. Rundabordssamtal och symposium med
representanter för de baltiska länderna och S:t Petersburg om framtida
samarbete hölls i maj 1999.
Status: Samtliga projekt har kommit igång. Flera av projekten
innefattar en nödvändig upprustning av laboratorier i de baltiska staterna.
Ett antal nya projektförslag har uppkommit under diskussioner med
baltiska samarbetspartners. Förhandlingar kring de enskilda projekten har
resulterat i att ett flertal avtal kunnat slutas kring framtida samarbete.
Använda medel uppgår hittills till 1,91 miljoner kronor och reserverade
medel för projekt för vilka avtal är upprättade uppgår till 5,14 miljoner
kronor. Projekten har hittills inte krävt större ekonomiska resurser
eftersom de till stor del varit under uppbyggnad och planering. Projekten
löper enligt tidsplan. Under år 2000 beräknas en miljon kronor delas ut i
form av stipendier i samband med master-utbildningen.
Projektet löper enligt tidsplan och budget.
13 (1) Miljöplan vid armébasen Adazi i Lettland
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp (miljon |
Handl . dep. |
Beräknad |
|
980122 990218 |
Försvarsmakten |
1,7(*) |
Fö |
t.o.m. dec. 99 |
(*) Ursprungligen 0,85 miljoner kronor
Syfte'. Att bistå Lettland i utarbetandet av en miljöplan för armébasen i
Adazi.
Åtgärder. Under våren och sommaren 1998 genomfördes gemen-
samma besök i Lettland av Sverige och USA. Nio workshops har genom-
förts i Riga. Beskrivningar och genomgång av basens historia har
genomförts, liksom identifiering av brister. Andra berörda svenska
myndigheter är Försvarets materielverk, Försvarets forskningsanstalt och
Confortia.
Status: Projektet har blottlagt miljöproblem och brist på miljökunskap
hos letterna. Steg har tagits genom utnämning av en miljöchef inom den
lettiska försvarsmakten och en miljöofficer vid Adazibasen. Miljö-
kunnandet ökar hos de militära myndigheterna. En effekt är att militära
och civila myndigheter nu samarbetar. Planen kommer att tjäna som
modell for miljöplaner vid andra baser. Hittills har 1,26 miljoner kronor
103
använts. Projektet har till vissa delar varit tungt att administrera, men Skr. 1999/2000:7
löper nu enligt tidsplan och enligt reviderad budget.
13 (2) Regionalt utbildningscentrum i Nemencine, Litauen
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
980122 |
F örs varsmakten |
0,95 |
Fö |
t.o.m. dec 1999 |
Syfte: Att ge baltiska regements- och flottilj chefer en överblick av
grundläggande miljöarbete, lära miljöofficerare ett mer detaljerat
miljöarbete samt utbilda miljöutbildare.
Åtgärder: Under 1998 genomfördes två besök i Vilnius och en
projektplan lades upp för samarbetet med de litauiska myndigheterna.
Under 1999 hölls tre kurser tillsammans med amerikanska myndigheter:
en endagskurs för regementschefer, en veckokurs för miljöofficerare
samt en tvåveckorskurs för miljöutbildare. Vid kursen för
regementschefer deltog även viceministrar från Litauens
försvarsdepartement och miljödepartement, liksom Litauens ÖB.
Status: En effekt av projektet är att baltiska nationella
miljöutbildningar nu genomförs under ledning av de utbildade
miljöutbildama. I samarbete med svenska myndigheter utarbetas även en
flerårsplan för att säkerställa att utbildningarna inte blir
engångsföreteelser. Hittills har 0,48 miljoner kronor använts. Projektet
har stor betydelse för försvarsmilj öarbetet i den baltiska regionen.
Kostnader löper enligt budget.
14. Torkningsåtgärder i Polen
(Se även projekt nr. 16.)
|
. Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
980319 UD98/369/EC |
Sida |
5,0 |
UD/Sida |
Syfte: Behovet av torkningsinsatser efter översvämningskatastrofen var
större än vad som förutsågs varför ytterligare fem miljoner kronor
avsattes för ändamålet.
Åtgärder/Status: Se projekt nr. 16.
104
Skr. 1999/2000:7
15. Stipendier Visbyprogrammet
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
970417 U97/645/UH |
Svenska institutet |
120,0 |
Syfte'. Det övergripande syftet är att bidra till att utvecklingen runt Öster-
sjön fortskrider och att den ekonomiska och politiska reformprocessen
påskyndas. Vidare syftar programmet till att stärka samarbetet och för-
bindelserna mellan länderna i Östersjöområdet samt att öka förståelsen
för varandras kulturer. Med Östersjöområdet avses härmed Estland,
Lettland, Litauen, Polen och nordvästra Ryssland (städerna S:t
Petersburg och Kaliningrad, länen Leningrad, Novgorod, Pskov,
Archangelsk och Murmansk samt republiken Karelen). Andra delar av
Ryssland kan även omfattas av programmet om detta bedöms gynna
reformprocessen och vara av betydelse för det svensk-ryska samarbetet.
Åtgärder: Programmet som avser forskning, forskarutbildning och
utbildning på mastersnivå kan dels utgå till forskningsprojekt och
nätverk, dels som individuella stipendier. Svenska institutet, SI gavs i
uppdrag att administrera Visbyprogrammet.
Status: Cirka 300 ansökningar totalt uppgående till cirka 90 miljoner
kronor avseende forskningsprojekt och nätverk har stötts genom
programmet. Till individuella stipendier har cirka 12 miljoner kronor
lämnats.
16. Katastrofprogram i Polen; Näringslivsprogrammet
(Se även projekt nr. 14.)
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
9j\\25 UD97/1719 /EC |
Sida |
50,0 |
UD/Sida |
1997- |
Syfte: Medverkan av svenska resurser för katastrofhjälp till över-
svämningsdrabbade delar av Polen.
Åtgärder: En kommitté tillkallades av regeringen i augusti 1997 med
uppgift att efter samråd med svenskt näringsliv och polska myndigheter
lämna förslag på näringslivsinsatser. Följande föreslogs: leveranser från
ABB till eldistributionsbolaget i Wroclaw, leveranser till vattenverket i
Wroclaw, torkning av offentliga lokaler i Wroclaw och sjukhuset i
Kedzierzyn-Koz'le, leverans av maskiner och utbildning för återställande
av järnvägsnätet samt utrustning till sjukhuset i Kedzierzyn-Koz'le.
Regeringen beslutade att ärendet skulle beredas vidare av Sida.
105
5 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 7
Status:
Elbolaget i Wroclaw
Kontrakt har avtalats mellan ABB Elpar och Zakad Energetyczny
Wroclaw S.A. Utrustningen omfattar brytare tillverkade av ABB
Ludvika, mellan- och lågspänningskabel tillverkad av ABB Karlskrona
samt kabeltillbehör tillverkad av ABB Alingsås. All utrustning levererad.
Slutrapport och en sista utbetalning återstår.
Pågående. Beräknas avslutas hösten 1999.
Rehabilitering av vattenverket i Wroclaw
Stöd har givits till inventering av skadorna efter översvämningen och
till återuppbyggnaden av vattenverket. Konsultinsatser stöddes vid
upphandlingen av svensk leverantör. Leverantören av utrustning har
kontrakteras och arbetet har påbörjats.
Pågående.
Torkning av offentliga lokaler i Wroclaw samt sjukhus i
Kedzierzyn-Koz 'le
Kontrakt har ingåtts mellan SP Skadeservice AB, Vikingstad och ett
femtontal olika polska organisationer. Torkningsarbetena slutförda. Med
hjälp av det nya anslaget på fem miljoner kronor (se nr 14) har kontrakt
tecknats mellan Munters AB, Svensk Fukt- och Miljöteknik AB/Örebro
Skadeteknik AB och ett flertal polska parter. Arbetet på några objekt är
avslutade men på flertalet pågår torkningsarbetet.
Pågående. Beräknas avslutas under första halvåret år 2000.
Maskiner och utbildning för återställande av järnvägsnätet
Kontrakt tecknat mellan Rosenqvist Rail Tech AB, Hudiksvall och
PRKil Wroclaw S.A. All utrustning har levererats och utbildning i
Sverige och Polen har genomförts.
Avslutat.
Utrustning till sjukhuset I Kedzierzyn-Koz le
Svensk konsulthjälp har ställts till sjukhusets förfogande i samband
med upphandling av utrustningen. Merparten av utrustningen är
levererad.
Pågående.
Skr. 1999/2000:7
17. Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i
Östersjöområdet
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
971002 FA97/838 |
RK |
5,0 |
Syfte: Att finansiera möteskostnader för aktionsgruppen och berörda
svenska myndigheters merkostnader för deltagande i möten som äger
rum inom ramen för aktionsgruppens arbete samt att möjliggöra
deltagande av företrädare från berörda myndigheter i främst Estland,
Lettland och Litauen men även Polen och Ryssland.
106
Åtgärder: Vid toppmötet i Visby i maj 1996 beslutade Skr. 1999/2000:7
regeringscheferna i Östersjöområdet att tillsätta en särskild aktionsgrupp
mot organiserad brottslighet bestående av personliga representanter.
Aktionsgruppen fick uppdraget att utarbeta konkreta åtgärder mot
organiserad brottslighet och omedelbart påbörja genomförandet av dessa
och andra konkreta förslag för att förstärka det regionala samarbetet på
området. Gruppen överlämnade sin rapport och sina förslag inför
framtiden vid det andra Östersjötoppmötet i Riga den 22-23 januari 1998.
Regeringscheferna visade stor uppskattning för de konkreta åtgärder som
hittills hade genomförts och gav aktionsgruppen ett förlängt mandat for
1998 i enlighet med dess förslag.
Arbetet började vid ett första möte i Stockholm i juni 1996. Sverige är
ordförande genom statssekreterare Pär Nuder och Sverige fortsätter som
ordförande under 1998. Justitiedepartementet ansvarar för sekretariatet i
aktionsgruppen. Arbetet har delats in i fyra huvudområden:
1. Ökat och förbättrat informationsutbyte.
2. Gemensamma konkreta och operativa aktioner/åtgärder.
3. Rättsligt samarbete.
4. Undersökningar/utredningar, utbildning och annat samarbete.
Det tjugonde mötet i Aktionsgruppen hölls den 23-24 september 1999.
Den operativa kommittén (OPC), som inrättades efter toppmötet i Riga
1998, är underställd aktionsgruppen och består av företrädare från olika
brottsbekämpande myndigheter i Östersjöområdet såsom polis, tull,
kust/gränsbevakning och åklagarämbeten. OPC har hittills sammanträtt
tolv gånger. Särskilda medel har avsatts för OPC:s verksamhet.
Expertmöten hålls regelbundet inom följande områden: narkotika, stulna
fordon, illegal migration, penningtvätt, högbeskattade varor och
vittnesskydd. Som exempel på genomförda åtgärder kan nämnas att
följande gemensamma operationer har hittills genomförts: sex mot illegal
migration, sex mot narkotika samt fem mot stulna fordon.
Status: Arbetet i aktionsgruppen fortsätter i nuvarande form till och
med år 2000 efter att regeringscheferna förlängt aktionsgruppens
mandat i en skriftlig procedur. Hittills har 2,5 miljoner kronor för ovan
nämnda syfte. Operationer och andra operativa åtgärder finansieras från
respektive lands nationella budget.
18. Sjukvårdsstrukturplan Riga
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. dep. |
Beräknad |
|
971002 |
Scandinavian Care Consultants AB |
4,0 |
S |
dec 97 -juni 98 |
Syfte: Att utveckla en strukturplan för sjukvården i Riga.
107
Åtgärder. I planen redovisas hur Riga bör förändra sin sjukvård fram Skr. 1999/2000:7
till år 2010. Jämförande studier har genomförts per diagnosgrupper med
Stockholm som referens. I planen framgår att antalet sjukhus bör minskas
från nuvarande 38 till tre akutsjukhus och sex lokalsjukhus.
Status: Planen presenterades i juni 1998. Som uppföljningsåtgärd
planeras ett seminarium med Sweco. Se projekt nr. 22.
19.Ersättning för utredningar
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
980528 Ku98/1099 |
Swedfund, Kommunförbundet |
4,0 |
SB |
Status: Swedfund och Kommunförbundet har genomfört analyser av
inkomna projektförslag för regeringens räkning.
20. Stödprogram för mindre företag - Markings utredning
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
970814 N97/2434 |
RK |
0,6 |
Syfte: Att föreslå åtgärder som stimulerar små och medelstora företag i
Sverige till ökade marknadssatsningar och internationalisering i de
återöppnade marknaderna i Östersjöområdet.
Åtgärder/Status: Utredningen genomförd, DS 1998:12. Den
presenterades i februari 1998. Utredningens förslag och synpunkter har
utgjort en del av underlaget för den s.k. Östersjöberedningens arbete.
21. Näringslivsinitiativ för miljön i Östersjön; Baltic Sea 2008
|
Regerings- |
Ansökande f ’ K- \ „ |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
980716 N98/47 |
ICC Sweden- Baltic |
1,0 |
N |
1998 |
Syfte: Att återställa Östersjöns vattenkvalitet till 40-talets värden.
Åtgärder: Anslaget är ett bidrag till finansieringen av stiftelsen Baltic
Sea 2008 :s verksamhet under 1998. De anslagna medlen har medfört att
stiftelsen kunnat förbereda och etablera Stockholmskontoret, utföra
förberedande aktiviteter för Finska viken inklusive planeringsmöten i
108
Helsingfors och S:t Petersburg, identifiera konkreta projekt i S:t Skr. 1999/2000:7
Petersburg inom områden som färskvatten, tillverkande industri och
jordbruk, genomföra ett inledande seminarium i Polen samt förbereda för
programmets arbete genom analys av potentiella kopplingar till
branschorganisationer, industriförbund, DGIII, Baltic Sea 21, UBC,
HELCOM, ICES, GIWA, MISTRA, IBSFC, GEF etc.
Status'. Det preliminära handlingsprogrammet för 1999-2001 avser i
Rysslands fall vattenrening i avrinningsområdet från S:t Petersburg som
löper ut i floden Neva samt i gränsfloden till Estland. Vad gäller Estland
planeras insatser främst mot oljeskifferläckage till Östersjön.
Gdanskbukten är ett annat prioriterat område där tyngdpunkten på
insatserna kommer att läggas på källan till föroreningarna som finns
längs floden Wisla. Man planerar också att utarbeta branschvisa
handlingsplaner.
Handlingsprogrammet för 2002-2008 kommer att baseras på
erfarenheterna från nuvarande handlingsprogram.
Avslutat.
22. Uppföljning av sjukvårdsstrukturplan Riga
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
980625 S98/3741/SK |
Scandinavian Care Consultants AB |
2.0 |
S |
juni 98 - mars 99. Avslutat |
Syfte: Att utarbeta ett förslag för genomförande av sjukvårdsstrukturplan
Riga.
Åtgärder: Under fas två har en implementeringsplan utarbetats baserad
på strukturplanen (se projekt nr. 18) för att översiktligt beskriva hur
förändringsarbetet skall bedrivas. Två av sex upptagningsområden har
planerats i detalj.
Status: Kostnadsfrågor: Två miljoner kronor anslaget och utbetalt. Se
även projekt nr. 53.
Avslutat.
23. Utarbetande av en strukturplan för sjukvården i området
Daugavpils
|
Regerings- Dnr |
Ansökande ' ' ' ■ |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
980813 S98/3738/SK |
Scandinavian Care Consultants AB |
2,1 |
S |
juni 98 - |
109
Syfte: Att utarbeta en strukturplan för sjukvården i området Daugavpils i Skr. 1999/2000:7
Lettland.
Åtgärder: En plan har utarbetats om hur Daugavpils bör förändra sin
sjukvård fram till år 2010. Ett antal upptagningsområden definieras och
jämförande studie med Stockholm har genomförts. Se även projekt nr.
18,22 och 53.
Status: Avslutat.
24. Gränsöverskridande vatten
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. dep. |
Beräknad |
|
980617 |
Naturvårdsverket |
4,0 |
N |
1999-2002 |
Syfte: Att stödja samarbete och utbyte av information gällande tre
gränsöverskridande vatten öster om Östersjön samt att få till stånd ett
samarbete mellan länder som delar avrinningsområde med målet att
upprätta gemensamma aktionsplaner och flodkommissioner.
Åtgärder: Åren 1997 till 1998 genomfördes miljöövervakningsprojekt
i Peipussjön. Under 1999 förfärdigades en gemensam rapport om
miljötillståndet i avrinningsområdet. En gemensam GIS-databas, ett
nätverk av GIS-experter samt en intressekatalog för avrinningsområdet
har upprättats. Ett seminarium för att vidareutveckla ett avtalsförslag om
samarbetet i floden Daugava har även genomförts.
Programmet finansieras även av Sida. Totalkostnaden är 15 miljoner
kronor. Planerade åtgärder är att utveckla en regional website, lämna stöd
till fiskeövervakningen samt genomföra utbildning i vattenplanering för
bl.a. Ryssland och Vitryssland.
Status: Projektet har hittills byggt upp ett informationsnätverk mellan
de olika myndighetsaktörema i båda länderna samt en hemsida som har
utvecklats av "Lake Peipsi Project" (LPP).
Projektet löper enligt tidsplan och budget.
25. Utställning i Ryssland och Sverige
|
Regerings- |
Belopp |
Handl. |
Beräknad | |
|
980924 |
Nationalmuseum och |
8,0 |
K |
1998-1999 Avslutat |
Syfte: Att visa utställningarna Katarina II och Gustav III samt Peter den
Store och Karl XII i Stockholm och S:t Petersburg.
110
Åtgärder. Samarbetsprojekt med Eremitaget i S:t Petersburg. Visning i Skr.l999/2000:7
Stockholm höst-vinter 1998-99 och i S:t Petersburg vår-sommar 1999, ett
resultat av ett flerårigt ryskt-svenskt arbete. Bl.a. lånade Nationalmuseum
300 föremål och Livrustkammaren drygt 200 från Eremitaget. En stor
mängd trycksaker på ryska och estniska togs även fram om
utställningarna. I samband med dem anordnades ett flertal seminarier och
workshops, om utställningsförfarande, konservering, publikverksamhet
och marknadsföring.
Status: Peter den Store och Karl XII var den största utställningen
någonsin i Livrustkammarens historia. Utställningarna hade i Sverige
123 790 respektive 68 930 besökare. Flera personalkategorier från
Eremitaget deltog och värdefulla erfarenheter utbyttes och många nya
kontakter skapades. Ett fördjupat kunskapsutbyte mellan svenska och
ryska konservatorer och intendenter har även resulterat i att viktiga
personliga kontakter knutits och har betydelse som brobyggen för
framtiden.
Avslutat.
26. Projekt Österled; renovering av kulturbyggnader i Tallinn.
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
980219 Ku98/232/Ka |
Riksantikvarieämbetet |
35,0 |
Ku |
1998-99 |
Syfte: Att restaurera Kadriorgs slott, svenska S:t Mikaelskyrkan och ett
trähus i stadsdelen Kalamaja i Tallinn.
Åtgärder: Målet är att bevara de kulturhistoriska värdena, att
miljöaspekter lyfts fram, att strukturer byggs för kunskapsutbyte, att
främja jämställdhetsarbete samt att skapa förutsättningar för turism,
kulturutbyte och handel. Projektet avser att sysselsätta 65 tidigare
arbetslösa personer. Ledningsgruppen med Riksantikvarieämbetet (RA)
och stiftelsen Österled ägnar sig åt de strategiska frågorna och för varje
restaureringsobjekt finns en styrgrupp. RA fungerar som stöd till sin
estniska motsvarighet. Samtliga konsulter är estniska och RA har vid
flera tillfällen bjudit in svenska experter som fungerat som stöd för den
estniske arkitekten med konsultansvaret. Insatserna handlar om praktisk
byggnadsvård och om utbildningsinsatser som lärlingsutbildning för ester
och seminarier där både svenska och estniska experter medverkar som
föreläsare. En viktig punkt är spridandet av svensk miljösyn. Vidare har
en studieresa och en "träresa" arrangerats till Sverige.
Status: Generalentreprenör för projektet är svenska Celander Eesti AS.
Arbetet pågår på de tre byggnaderna och en rad delprojekt har utförts,
bl.a. en film om trästadens möjligheter, utformning av en ordlista samt
liten handbok. Riksantikvarieämbetet är inbjudet att föreläsa på
Konsthögskolan och medverka i bedömning av förslag till ytterligare
111
rustningsprojekt i Tallin. RA kommer även att medverka vid konferensen Skr. 1999/2000:7
"Trästäder i Europa" i Tallin under september. Ett seminarium planeras
för september, vid vilket projektet ska presenteras och diskuteras av
deltagare från övriga Östersjöländer.
Pågående. Beräknas avslutas under 1999.
27. Uppgradering av transformatorstation i Kaunas, Litauen
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad projektlängd |
|
981001 |
Lietuvos Energija ABB |
25,0 |
N NUTEK |
Syfte\ Att uppgradera transformatorstationen i Kaunas och därigenom
förbättra driftsäkerheten i det litauiska elsystemet.
Åtgärder/Status: Förhandlingar pågår.
28. Miljöswap i Polen
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
970911 UD97/1632 /EC |
Sida-EKN |
25,0 |
UD/Sida |
Syfte: Regeringen har beslutat skriva av 50 miljoner kronor av Polens
skuld till Sverige mot att motsvarande belopp av Polen ställs till den s.k.
Ekofondens förfogande. Samtidigt ska EKN ersättas med 50 miljoner
kronor. 25 miljoner kronor anslås från Östersjömiljarden medan Sida
ställer resterande 25 miljoner kronor, reserverade för miljösatsningar i
Polen, till EKN:s förfogande.
Åtgärder: Enligt Ekofondens stadgar ska anslag ges till projekt som
syftar till att förhindra gränsöverskridande luftföroreningar av svavel-
och kväveoxider, minska föroreningarna och övergödslingen av
Östersjön, minska gaserna som leder till globala klimatförändringar,
skydda biologisk mångfald samt främja sophantering och återvinning av
förorenat avfall. En renare och bättre miljö i Polen ger en renare miljö i
Sverige och i hela Östersjöregionen. Projekt leder till upphandling från
svenska företag och anslaget kommer på så vis tillbaka till Sverige.
Status: OECD har tillsammans med Phare gjort en utvärdering av
Ekofonden som visar att fonden fungerar på ett effektivt och bra sätt. För
Sveriges del handlar det om en nästan total återförsel av anslaget. 97,6
procent av beloppet har gått tillbaka till Sverige genom uppdrag till
svenska företag. Till skillnad från den polska nationalfonden, som ger lån
till liknande projekt, skänker Ekofonden pengar.
112
Pågående. Avslutas september år 2000.
Skr. 1999/2000:7
29. Polen i fokus
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
981008 UD98/1289 /EC |
UD |
5,0 |
UD |
1999 |
Syfte'. Att åskådliggöra det breda svenska intresset för Polen. Projektet
avser att manifestera det breda svenska engagemanget för landet och att
långsiktigt stärka kontakterna mellan alla samhällssektorer i båda
länderna.
Åtgärder. En del av projektet har varit att arrangera regionala
Sverigedagar under 1999 i tio polska städer. Sverigedagama innehåller
företagsutställningar, seminarier och information om polska företags
möjligheter att exportera till Sverige, kulturella inslag med gästspel av
svenska kulturinstitutioner, turistinformation och ungdomssatsningar.
Härutöver har de anslagna medlen gått till projektsekretariatet,
lokalanställningar, logo, logopaket, trycksaker, kulturbidrag, turistrådet,
skärmutställning, samt ambassadens och generalkonsulatets i Gdansk
aktiviteter.
Status'. Projektet har resulterat i ett stort svenskt engagemang på olika
nivåer. Bland andra har Arvidsjaur Kornmun, Kommunförbundet
Blekinge, Uppsala Universitet, Östersj öinstitutet, Regionförbundet
Kalmar, Länsstyrelsen Västmanland, Region Skåne, Östergötland
Kommunförbund, Länsstyrelsen Örebro, Exportrådet varit engagerade.
Pågående. Beräknas avslutas i april år 2000.
30. Ledarutveckling för de polska statsjärnvägarna; Utbildning i
järnvägsadministration i Polen
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad projektlängd |
|
980429 K98/721/2 |
SJ, Swederail |
10,0 |
N |
1998-2000 |
Syfte: Att utbilda chefer och beslutsfattare inom den polska
jämvägssektom för att kunna utveckla samarbetet mellan SJ och PKP,
den polska järnvägen, mot ett mer resultat- och marknadsorienterat
arbetssätt, för att främja export av svenskt kunnande och utrustning samt
förbereda PKP för ett EU-inträde.
113
Åtgärder: Swederail sköter planeringen i samråd med PKP och de båda Skr. 1999/2000:7
parterna har tecknat ett Memorandum of Understanding. Utbildningen är
indelad i olika moduler: förberedelse, "Top Management" och chefer på
mellannivå. Utbildningen av högsta ledningen utfördes i Warszawa och i
Hässelby och första steget i utbildningen för cheferna på mellannivå i
Warszawa. Projektet avslutas med ett seminarium i Polen.
Status: En förväntad effekt av denna satsning är att den svenska
exporten ska öka genom möjlighet till utvidgat samarbete i framtiden
mellan PKP och SJ. Projektet avser också att underlätta ett framtida EU-
inträde.
Pågående. Beräknas avslutas i slutet av år 2000.
31. Utbildningsprogram för lettiska byggnadsarbetare
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
980611 |
Boverket |
10,0 |
N |
Syfte: Att genomföra utbildningsprogram för lettiska byggnadsarbetare,
att skapa samarbetsprojekt mellan Sverige och Lettland till stöd för
utveckling av plan- och byggväsendet i Lettland samt att underlätta
Lettlands och övriga baltiska staters närmande till EU.
Åtgärder: En plan för genomförandet av ett utbildningsprogram har
upprättats. Utbildningen ska genomföras i anslutning till ombyggnaden
av bostadsområdet Navestad i Norrköping (förnyelsen av Navestad har
tilldelats 260 miljoner kronor från LlP-programmet). Två besök på
Lettlands miljödepartement och framtagande av rapporter har
genomförts.
Status: Boverket avvaktar beslut om start av ombyggnad och har inte
ansett det möjligt att mer i detalj planera utbildningen. Start kan tidigast
bli aktuell hösten 2000 men i dagsläget är projektets genomförande högst
osäkert.
32. Bilaterala IT-råd med Baltikum och S:t Petersburg, IT-fonden
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad projektlängd |
|
980520 K98/368/1 K98/1309/1 |
80,0 |
K,N /Swedfund |
1997-99 |
114
Syfte: Att genom samarbete mellan Sverige, Baltikum och S:t Petersburg
främja utvecklingen av IT-sektom i Östersjöregionen och därmed skapa
bättre förutsättningar för tillväxt.
Åtgärder: Sverige stödjer IT-rådens verksamhet administrativt och
ekonomiskt under två år. Swedfunds uppdrag som förvaltare är att stödja
inrättandet av fyra bilaterala IT-råd. Dessa identifierar och utvecklar
samarbetsprojekt mellan Sverige och respektive land i regionen och
därmed främjas och stärks samarbetet mellan näringsliv, institutioner och
myndigheter. Vidare prövar Swedfund projektansökningarna.
Utvärderingsrapporterna presenteras för en styrgrupp som fungerar som
rådgivare till regeringen och ger rekommendationer huruvida enskilda
projekt uppfyller IT-fondens kriterier för stöd.
Bilaterala IT-råd har inrättats och IT-fondens infrastruktur har
utvecklats, ett kansli inom Swedfund har upprättats tillsammans med
lokala kanslifunktioner, en styrgrupp för IT-fonden har tillsatts och en
website har skapats. Omfattande marknadsföring har genomförts för att
göra fonden känd bland svenska IT-företag samt för att identifiera nya
projekt.
Status: Swedfund har mottagit ett femtiotal projektansökningar. Sex
projekt har beviljats medel till en summa om 24,13 miljoner kronor (se
exempel projekt nr. 40 och nedan). Vidare är ett tiotal projekt
rekommenderade av styrgruppen. Ytterligare några bereds inför
kommande styrgruppsmöte i september. Ovan nämnda projekt intecknar
drygt 60 av de 80 miljoner kronor som IT-fonden har till sitt förfogande.
Sex projekt har erhållit beslut om stöd från fonden, följande är några
exempel:
Projektet syftar till att bygga upp en teknikplattform för säker tele- och
intemetkommunikation med möjligheter till integration av olika
kommersiella tillämpningar, t.ex. telemedicin, myndighets-
kommunikation och elektronisk handel.
En första tillämpning för telemedicin mellan svenska och litauiska
sjukvårdsenheter kommer att utvecklas. De telemedicinska tjänsterna
som ska kunna förmedlas genom projektet är diagnostik och
behandlingskonsultationer samt föreläsningar, utbildningar och
seminarier på distans. Tjänsterna kommer även att innefatta
integrationslösningar för anslutning av olika typer av medicinteknisk
utrustning, hantering och lagring av bilder och moduler samt de
objektsbaserade programprodukter som krävs för patientadministration,
läkemedelsstöd och joumalhantering.
Avtal är under slutförande.
Projektet syftar till att utveckla en simulator (demonstrator) för
samordnade övningar och utbildning samt för ledning av de aktörer som
är involverade i räddningsverksamhet.
Demonstratom ska baseras på ett antal olycksscenarier där aktörerna
utifrån en bild av olyckssituationen och hela insatsbehovet har möjlighet
att öva ledning genom att analysera, föreslå, besluta och koordinera
resursinsatserna. Projektet utgår från en prototyp för en IT-stödd
Skr. 1999/2000:7
115
räddningsledning som tagits fram av två mindre svenska företag. Målet Skr. 1999/2000:7
med projektet är att med prototypen som bas, i samarbete med ett antal
aktörer och potentiella kunder inom räddningstjänst, utveckla en
demonstrator som kan användas för demonstrationsändamål och
marknadsföring. Demonstrationer och seminarier kommer att
genomföras med beslutsfattare och potentiella användare i Sverige och
Lettland.
Avtal är under slutförande.
Pågående. Försenat.
33. Beredning av vissa projekt om stöd till samarbete och
utveckling i Östersjöregionen
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad projektlängd |
|
970403 |
Sida |
3,0 |
1997-ca 2000 |
Syfte'. Att bereda och lägga fram förslag om en eventuell svensk
medverkan i tre projekt: vatten och avlopp i Kaliningrad, fjärrvärme i
nordvästra Ryssland och fjärrvärme i Riga. Förhandla för Sverige med
företrädare för Ryssland, Lettland, Världsbanken och EBRD.
Åtgärder: Sida har i samarbete med samarbetspartema i Ryssland och
Lettland och i samverkan med andra utländska finansiärer kartlagt behov
och stött framtagande av genomförbarhetsstudier och handlingsplaner för
genomförande av dessa tre projekt. Beredningsarbetet för VA-projektet i
Kaliningrad har skett i nära samverkan med EBRD och för
fjärrvärmeprojektet i Riga med Världsbanken. Fjärrvärmeprojektet i
Ryssland har inriktats på ett första bilateralt pilotprojekt i staden Gattjina
i närheten av S:t Petersburg. Beredningsarbetet för samtliga tre projekt
avslutades under våren 1999 i och med att Sida avlämnade förslag till
regeringen om svenskt deltagande i finansieringen av dessa
investeringsprojekt. Förslagen omfattade svenskt stöd på gåvobasis med
120 milj kr för Kaliningradprojektet, 15 milj kr för Gattjina-projektet
samt - vad gäller fjärrvärmeprojektet i Riga - en statsgaranterad kredit
på 330 milj kr.
Status: Regeringen har fattat beslut om stödet till Kaliningrad-proj ektet
och närmast förestår avtalsförhandlingar. Förslagen om svensk
medverkan i Gattjina- och Riga-projekten är under beredning i
Regeringskansliet.
116
Skr. 1999/2000:7
34. Kostnader för baltiskt deltagande i konferens
|
Regerings- Dnr |
Belopp |
Handl. |
Beräknad | |
|
980917 |
Försvarsmakten |
Qfil |
Fö |
24-25 aug 98 |
Syfte: Att täcka kostnader för deltagare från Estland, Lettland, Litauen,
Polen och Ryssland vid ett nordiskt/amerikanskt försvarsmiljömöte i
Oslo.
Status: Avslutat.
35. Miljöriskbedömningar vid den f.d. sovjetiska flygbasen
Ämari, Estland
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
981022 |
Försvarsmakten |
1,9 |
Fö |
t.o.m. 1999 |
Syfte: Att genomföra miljöriskbedömningar, hydrologiska modeller och
metoder för sanering av mark och grundvatten vid Ämari flygfält.
Åtgärder: En studie har genomförts som innefattar upprättande av
databaser över befintligt analysresultat, kartor etc., liksom en
sammanställning av föroreningsprofil för basen samt en regional
grundvattenmodellering. I ett andra skede har undersökning, analys,
fältarbete, provtagning, karaktärstudie av området samt fastställande av
faltarbetsplan genomförts. Detta är ett samverkanprojekt med
amerikanska och estniska myndigheter.
Status: Genom projektet utvecklas miljöriskbedömningar. Avsikten är
att dessa skall tjäna som modell vid liknande undersökningar på andra
håll i Baltikum och utgör ett bra exempel på hur försvarets miljöfrågor
kan och bör hanteras i nära samverkan mellan militära och civila
intressenter. Andra berörda svenska myndigheter är Försvarets
forskningsanstalt samt Sveriges geologiska undersökningar. Planerade
åtgärder är riskbedömning och saneringsförslag. Hittills har 0,63
miljoner kronor använts. Projektet löper enligt budget och tidsplan.
117
Skr. 1999/2000:7
36. Prospektering av svensk hamn i Lomonosov
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
970731 990701 |
Länsstyrelsen Stockholm, NCC |
1,2 |
N |
november 1999 |
Syfte-, Att genomföra en transportstudie som syftar till att utröna
möjligheter för svenska intressen att utnyttja ett hamnläge i Lomonosov,
S:t Petersburg, för gods- och passagerartrafik och ytterst om en
utbyggnad är intressant.
Åtgärder. En projektplan med utförlig finansiell och tidsmässig
information presenterades i januari 1999. Lomonosov-projektet är
indelat i tre delar, en marknadsstudie, en konkurrensstudie och en
tillgänglighetsstudie. Marknadsstudien är en undersökning över svenskt
näringslivs intresse i en s.k. Swedport och innehåller en uppskattning
över värde och volym av förväntad godstrafik inom den närmaste
framtiden samt en identifiering av de hinder som finns idag.
Marknadsstudien genomfördes under juni 1999. Konkurrens- och
tillgänglighetsstudiema beräknas utföras senast i november 1999.
Länsstyrelsen i Stockholm besökte Lomonosovs hamn i juni 1999.
Status: Enligt marknadsstudien råder för tillfället viss tvekan kring
behovet av en ny hamn i Lomonosov. Företag som idag har erfarenhet av
hamnen är till viss del kritiska främst vad beträffar administration,
strukturella och fysiska villkor och förutsättningar samt förekomsten av
vissa ekonomiska oegentligheter. Arbetet med konkurrensstudien
kommer att beakta andra hamnar och hamnprojekt i Finska viken och
andra länder i regionen. Regeringen har beviljat utredningsuppdraget
förlängd handläggningstid till 1 november 1999.
37. Utredning om integration och utveckling i Öresundsregionen
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. ■ - ' |
Beräknad |
|
981203 N97/47 |
Lunds Universitet |
0,75 |
N |
Syfte: Att ta tillvara framtida utvecklingsmöjligheter i Öresundsregionen,
att identifiera de hinder och barriärer som finns för integration av
regionen och hur dessa skall undanröjas samt vilka möjligheter en
integrerad region erbjuder.
Åtgärder: Utredningen utförd. Utredningsresultatet består av tre
sektioner, i den första presenteras de tre rättsvetenskapliga analyserna
och i den andra ett nationalekonomiskt, kulturvetenskapligt respektive
statsvetenskapligt perspektiv på integrationen. I den tredje sektionen görs
118
en bedömning av integrationspotentialen mot bakgrund av en Skr. 1999/2000:7
sammanvägning av huvudargumenten i de separata bidragen.
Status'. Avslutat.
38. Avloppsrenovering, bidrag för introduktion av metod för
schaktfria renoveringar av markförlagda rör och ledningar i
Estland
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. dep. |
Beräknad :i •1T |
|
981126 |
Estlands Miljöministerium |
3,4 |
N NUTEK |
Syfte'. Att genomföra renovering av rör och ledningssystem utan
grävningsarbeten, s.k. "No-dig-method".
Åtgärder: Introduktion på den estniska marknaden av en svensk metod
som använder UV-ljus för härdning. Överföring av kunskap om svensk
"No-dig-method" till Estlands miljöministerium, innefattande bl.a.
utbildning i Sverige.
Status: Ingen rapportering har inkommit.
39. Utbildning av elektriker i Litauen
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. dep. |
Beräknad |
|
981126 |
Sweden East Europé |
0,295 |
N |
december 1999 |
Syfte: Att genomföra utbildningsprogram för elektriker i Litauen.
Åtgärder: En elinstallation enligt svensk standard genomfördes i
Sverigehuset i Klaipeda 1998. Våren 1998 genomförde Swel AB
utbildning i marknadsföring och materialkännedom vid Balt-Technika-
mässan i Vilnius. Hösten 1998 genomfördes liknande utbildning i
Sverige för åtta litauiska företag samt besök av leverantörer i Litauen.
Under vintern 1998 hölls en tredagars utbildning av teknisk- och
inköpspersonal från Ignalina kärnkraftverk, omfattande tillämpning och
teori för kabel- och rörtätning.
Status: Under 1999 planeras ett seminarium i Litauen med förevisning
av Swels produkter samt utbildning i beräkning av belysning via data.
119
40. Ledningsutbildning i Estland, projekt inom IT-fonden Skr. 1999/2000:7
(Se även projekt nr. 32)
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
981105 K98/2950/1 |
Dataföreningen i |
0,8 |
Ko |
Syfte-. Ledningsutbildning för IT-chefer och IT-specialister i Estland.
Åtgärder: Utveckling och vidareutveckling av datorstödda kurser
baserat på kursmaterial som använts i Sverige.
En svensk ledarutbildning kallad "Verksamhet och IT" översätts i en
första fas till engelska och anpassas till estniska förhållanden. Därefter
genomförs en pilotkurs på engelska. Resultatet av pilotkursen kommer att
ligga till grund för framtagande av en helt estnisk kurs vilken inom
projektets ram kommer att ges i slutet av 1999.
Status: Projektets första engelska pilotkurs har genomförts.
Pågående. Beräknas avslutas i slutet av 1999.
41. Baltic Investment Conference, konferens i Stockholm den 8
juni
|
Regerings- |
Ansökande - '; ...* / . |
■ . . ■ |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
990128 UD 1999/132/ EIM |
0.125 |
UD/ISA | |||
Syfte: Att stärka den ekonomiska tillväxten och integrationen i
Östersjöregionen genom att lyfta fram den stora potential som regionen
erbjuder, framför allt ur investeringssynpunkt.
Åtgärd: Arrangerande av konferens i samarbete med den amerikanska
ambassaden, Industriförbundet, Utrikesdepartementet och Emst&Young.
I konferensen som samlade ca 400 personer deltog företrädare från
regeringar och myndigheter, näringsliv (industrin och finansiella
institutioner) samt medier från ett femtontal länder. De huvudfrågor som
diskuterades innefattade Östersjöregionens tillväxtmöjligheter,
investeringsmöjligheter i Ryssland och de baltiska staterna samt de
finansiella institutionernas roll.
120
42. Avloppsrenovering, teknik/utveckling, vattenrening i Estland Skr. 1999/2000:7
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
990318 UD 1999/57 /EIM |
Alfa Rör AB |
0,75 |
UD |
Syfte: Att genomföra investering i pilotanläggning för vattenrening i
Estland.
Status: Medlen är ej utbetalda.
43. Insatser för energieffektivisering i Barentsregionen
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
990304 |
SweHeat |
0,31 |
N |
Syfte: Att underlätta för svenska företag att enskilt eller i grupp göra
lönsamma affärer inom energisektorn i Barentsregionen.
Åtgärder/Status: Information har sänts ut till omkring 150 företag och
organisationer som bedöms vara potentiella intressenter av vilka ett
trettiotal deltog vid ett möte maj 1999. En styrgrupp har utsetts, som
tillsammans med Sweheat ansvarar för projektets utveckling.
44. Åtgärder inom energisektorn i Arkhangelsk, Ryssland
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. dep. : |
Beräknad |
|
990325 |
Sida |
24,0 |
N |
Syfte: Gåva för investeringar inom fjärrvärmesektom i Arkhangelsk.
Åtgärder: För att bedöma vilka investeringar som är långsiktigt
hållbara har Sida anlitat fyra konsulter med olika specialiteter i syfte att
snabbt producera förslag på genomförbara projekt som Arkhangelsk stad
önskar utföra. Sida har i uppdrag att ingå överenskommelsen med
Arkhanglesk stad om villkoren för stödet samt att administrera och följa
upp insatsens genomförande.
Status: Upphandling av leverantörer slutförd. Avtal har skrivits mellan
Sida och Archangelsk stad. Kontrakt har även skrivits mellan
Archangelsk stad och leverantörer. Sida har godkänt kontrakten.
Leverans av utrustning har påbörjats.
121
Skr. 1999/2000:7
45. Sponsorbidrag
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
990512 UD 1999/5 7 |
Baltic Devolpment |
0,2 |
UD |
Status: Konferensen har genomförts.
46. Bidrag till svavelrening
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
990415 UD/1999/EC |
Polens Miljöministerium |
3,3 |
UD |
Syfte: Att etablera en referensanläggning för svavelrening och
stoftreducering på ett värmekraftverk i Polen med hjälp av svensk teknik.
Åtgärder: Förhandlingar pågår.
Påbörjat.
47. Kompetensutveckling vid Strandbergs joint-venturebolag;
Stöd till träförädlingsindustri i Litauen
|
Regerings- |
. Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
990429 UD1999/57 /EC |
Strandbergs Trä- och Pallindustri |
0,47 |
UD/NUTEK |
-2000 |
Syfte: Att stödja Strandbergs joint venture i Litauen att vidareutveckla
verksamheten i syfte att bättre kunna möta ökad konkurrens inom och
utanför EU.
Åtgärder/Status: Av åtgärdsprogrammet har den första delen av
utbildningssplanen genomförts. Införande av ISO 9000 har kommit
halvvägs. Marknadsutbildningen har påbörjats.
Pågående.
122
Skr. 1999/2000:7
48. Åtgärder inom energisektorn i Litauen
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. dep. |
Beräknad |
|
990512 |
Statens energimyndighet |
50,0 Sida: 17 |
N |
Syfte'. Insatser inom energisektorn i Litauen
Åtgärder/Status'. Myndigheterna har inlett en dialog med den litauiska
sidan.
Myndigheterna skall den 15 oktober 1999 till regeringen redovisa en
lägesrapport för arbetet.
49. Bidrag till expertutbyte vid Malevitj-utställning
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
990422 |
Millesgården |
0,25 |
UD |
dec 1999 |
Syfte'. Kulturprojekt som främjar såväl handels- som politiska kontakter
med Ryssland.
Åtgärder/Status: Millesgården kommer att öppna en ny utställnings-
lokal i oktober 1999 och i samband med invigningen samarbetar
Millesgården med Ryska museet i S:t Petersburg. En utställning med 83
verk och föremål av Malevitj kommer att presenteras. I anslutning till
detta produceras av Ryska Museet en bok om ovan nämnda konstnärs
verk och föremål. Millesgården kommer att teckna avtal med Ryska
Museet vad gäller boken och utställningen.
50. Samarbete med Ryssland inom områdena energiutveckling
och förnybar energi
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
990422 |
Statens Energimyndighet |
8,0 |
N |
Syfte: Medel att användas för insatser inom ramen för en
överenskommelse mellan Sverige och Ryssland om samarbete inom
områdena energieffektivisering och förnybar energi.
123
Åtgärder/Status: Statens Energimyndighet har haft inledande kontakter Skr. 1999/2000:7
med ryska regionala och federala myndigheter.
51. Bussprojekt i Narva, Uppdrag om ökat stöd till kollektivtrafiken
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
990506 |
Vägverket (se även nr 4) |
7,5 |
N |
Syfte/Åtgärder/Status: Se projekt nr. 4.
52. Ekologiprojekt i Pskov Oblast
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
990610 UD 1999/57 /EC |
Stora Enso/WWF |
5,35 |
N/Sida |
Syfte: Att utveckla en modellskog för hållbart skogsbruk som tillgodoser
marknadskraven för skogsprodukter som uppfyller internationella
standardkrav enligt FSC.
Åtgärder: I samarbete med alla relevanta parter utveckla och
demonstrera ett hållbart skogsbruk där ett modellområde står som
exempel för öst-väst samarbete vad gäller miljö, samhälle och ekonomi.
Demonstrerade metoder ska fungera som bas för FSC-certifiering.
Svenska företag köper virke från Ryssland och det är därför en fördel om
det ryska virket uppfyller internationella standardkrav. Genom införande
av svenskt tänkande i ryskt skogsbruk kan de svenska företagens
produkter milj öcertifieras på ett sätt som är bättre accepterat på
exportmarknaden. Målet är att underlätta för svensk skogsindustris
framtida investeringar i Ryssland genom att främja en utveckling av rysk
skogslagstiftning och en uppbyggnad av ömsesidig förståelse och goda
affärsrelationer.
Ej påbörjat.
53. Avslutning sjukvårdsplan i Riga och Daugavpils
|
Regerings- Dnr |
Ansökande |
Belopp |
Handl. dep. |
Beräknad |
|
990623 |
Scandinavian Care |
3,0 |
S |
juni 1999— |
124
Skr.l999/2000:7
Syfte'. Att i Riga i detalj definiera och beskriva det totala behovet av
hälso- och sjukvårdstjänster, sociala vårdreformer samt äldreboende i ett
av upptagningsområdena som definierats i strukturplanen (se även
projekt nr. 22 och 23) samt att beskriva samarbetsformer mellan dessa
funktioner. Att i Daugavpils utarbeta en genomförande- och strukturplan
för att beskriva hur förändringsarbetet ska bedrivas.
Åtgärder/Status: Som uppföljningsåtgärder har SC planerat ett
lokalsjukhus enligt SC:s lokalsjukhusmodell. Denna modell beskriver ett
litet sjukhus för planerad vård måndag till fredag med tonvikt på
dagkirurgi och som intimt samverkar med primärvård, akutsjukhus och
geriatrik.
54. Svensk turistexport till Polen
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. |
Beräknad |
|
990916 NI 999/9911 |
Sveriges Rese- och |
1,5 |
N |
1999-2000 |
Syfte: Projekt för varaktig svensk turistexport till Polen.
Åtgärder/status: Sveriges Rese- och Turistråd AB samarbetar med
regionerna i Sydsverige i ett antal olika aktiviteter med betydelse för bl.a.
ökad sysselsättning och lönsamhet både inom svensk och polsk
turistnäring. För att genomföra projektet har bidrag på 2 miljoner kronor
sökts och beviljats från EU-organet SWEBALTCOP. Projektet har
påbörjats.
55. Stöd till Föreningen Nordens informationsverksamhet vid
Arena Norden
|
Regerings- |
Ansökande |
Belopp |
Handl. dep. |
Beräknad |
|
990512 UD 1999/621/ EC |
Föreningen Norden |
0,65 |
UD |
Syfte: Att främja verksamhet med inriktning på Östersjösamarbete.
125
Skr. 1999/2000:7
Värde i miljoner kronor
|
Land* Utfästelser |
Förbindelser Summa | |||
|
Estland | ||||
|
1994-12-31 |
136 |
115 |
251 | |
|
1995-12-31 |
10 |
178 |
188 | |
|
1996-12-31 |
18 |
142 |
160 | |
|
1997-12-31 |
75 |
100 |
175 | |
|
1998-06-30 |
83 |
92 |
175 | |
|
Lettland | ||||
|
1994-12-31 |
81 |
27 |
108 | |
|
1995-12-31 |
101 |
66 |
167 | |
|
1996-12-31 |
195 |
119 |
314 | |
|
1997-12-31 |
223 |
191 |
414 | |
|
1998-06-30 |
236 |
163 |
399 | |
|
Litauen | ||||
|
1994-12-31 |
128 |
18 |
146 | |
|
1995-12-31 |
82 |
85 |
167 | |
|
1996-12-31 |
102 |
134 |
236 | |
|
1997-12-31 |
40 |
201 |
241 | |
|
1998-06-30 |
18 |
185 |
203 | |
|
Ryssland | ||||
|
1994-12-31 |
73 |
123 |
196 | |
|
1995-12-31 |
267 |
96 |
363 | |
|
1996-12-31 |
171 |
119 |
290 | |
|
1997-12-31 |
804 |
305 |
1109 | |
|
1998-06-30 |
751 |
334 |
1085 | |
|
Totalt | ||||
|
1994-12-31 |
418 |
283 |
701 | |
|
1995-12-31 |
460 |
425 |
885 | |
|
1996-12-31 |
486 |
514 |
1000 | |
|
1997-12-31 |
1142 |
797 |
1939 | |
|
1998-06-30 |
1146 (a) |
774 |
1920 (a) | |
Källa: EKN
(*) Fr.o.m 1 juli 1995 omfattar kreditramen med vissa restriktioner
även Kazakstan, Ukraina och Vitryssland
(a) I summan ingår även utfästelse till Ukraina till ett värde av 58
miljoner kronor, affären samfinansieras med EBRD.
126
Skr. 1999/2000:7
Värde i Miljoner kronor
Siffror inom () anger antal projekt
|
Region* |
Miljöprojekt |
Energiproj |
Totalt | ||
|
Investeringar |
Kunskapsöverf |
Investeringar |
Kunskapsöv | ||
|
Regionalt |
0,00 (0) |
90,10(27) |
0,00(0) |
9,84 (6) |
99,94 (33) |
|
Estland |
12,00 (1) |
21,60(14) |
77,00 (1) |
28,40(12) |
139,00 (28) |
|
Lettland |
119,20 (4) |
42,85 (27) |
0,00 (0) |
32,60(12) |
194,65 (43) |
|
Litauen |
97,00 (3) |
21,85(12) |
0,00 (0) |
8,10 (7) |
126,95 (22) |
|
Polen |
166,20(9) |
74,00 (27) |
0,00 (0) |
34,30(11) |
274,50 (47) |
|
Ryssland |
0,00 (0) |
59,80(16) |
0,00 (0) |
11,80 (8) |
71,60 (24) |
|
Totalt |
394,40(17) |
310,20 (123) |
77,00 (1) |
125,04 (56) | |
|
Totalt |
704,60 (140) |
202,04 (57) |
906,64 (197) | ||
Källa: Sida
(*) I sammanställningen redovisas stöd till polska ekofonden som en (1) investering. Medel
till Naturvårdsverkets Östeuropaprojekt och SLU:s jordbruksprogram hänförs till regional
kunskapsöverföring och redovisas som ett (1) projekt vardera.
127
Skr. 1999/2000:7
|
Projekt* |
Antal |
Sidas |
Total |
Huvudsaklig |
Beräknad | ||
|
BOD |
Fosfor kväve | ||||||
|
Liepaja, |
100 000 |
49 |
19,8 |
Avloppsrenings |
470 |
71 |
210 |
|
Daugavpils, |
120 000 |
22 |
22,3 |
Avloppsrenings |
3210 |
54 |
180 |
|
Riga VA, |
800 000 |
38 |
105 |
Avloppsrenings |
4090 |
500 |
230 |
|
Riga avfall, |
800 000 |
11 |
25 |
Lakvatten- |
52 |
1 |
50 |
|
Klaipeda, Litauen |
200 000 |
38 |
28,7 |
Avloppsrenings |
3380 |
67 |
300 |
|
Kaunas, |
430 000 |
32 |
102 |
Avloppsrening |
6600 |
255 |
250 |
|
Siauliai, |
150 000 |
29 |
24,5 |
Avloppsrenings |
725 |
50 |
370 |
|
Haapsalu, Estland |
15 000 |
12 |
6,2 |
Avloppsrenings |
284 |
14 |
10 |
|
Hamnen I Szczecin, |
Ca 4200 |
4,4 |
3 |
Mottagningsanl |
- | ||
|
Nowy Targ, |
25 |
Avloppsrenings | |||||
|
Koszalin, |
120 000 |
16 |
Avloppsrenings | ||||
|
Czajka, Polen |
16 |
Avloppsrening |
- |
- |
- | ||
|
Raciborz |
65 000 32 000 62 000 |
35 |
Reparation och upprustning av | ||||
|
Totalt |
327 |
18759 |
1011 |
1550 | |||
Källa: Sida
(*) Översikt över de investeringsprojekt där Sida ingått avtal samt är genomförda eller
under genomförande
128
Under hösten 1998 fattade riksdagen beslut om att tillföra anslaget E5
Näringslivsutveckling i Östersjön 1 miljard kronor under en femårs-
period. Anslaget benämns ofta Östersjömiljard 2. Regeringen fattade
därefter i december beslut att ge Sveriges exportråd i uppdrag att
genomföra programmet Marknadsplats Östersjön (MÖ). För år 1999 har
43 miljoner kronor avsatts ur nämnda anslag.
Programmet MÖ har till syfte att ge i första hand små och medelstora
företag stöd och vägledning inför och i samband med exportsatsningar i
Östersjöregionen. De marknader som omfattas av programmet är
nordvästra Ryssland, Estland, Lettland, Litauen och Polen.
MÖ administreras, samordnas, utvärderas och utvecklas inom ramen
för Östersj öcentrum som ingår i Exportrådets Europaorganisation.
Östersj öcentrum är nu bemannat med tre personer (chef,
programcontroller och marknadsrådgivare). För de olika delprogrammen
enligt nedan har utsetts särskilt ansvariga. En styrgrupp för MÖ har
tillsatts bestående av chefen för Östersjöcentrum, de delprograms-
ansvariga samt cheferna för de fem handelssekreterarkontor som
omfattas av MÖ.
För att uppnå verksamhetsmålet erbjuds företagen bl.a. följande
tjänster:
kvalificerad information och rådgivning. Portal för denna funktion
är InfoCenter på Exportrådet. Där besvaras frågor direkt eller
slussas vidare. Mera omfattande marknadsspecifika frågor besvaras
av handelskontoren på fältet. Exportrådets s.k. hemsida har en
särskild "Östersjöknapp" där marknadsintroduktioner återfinns
avseende de fem marknaderna - ca 30 sidor grundinformation per
marknad.
- affärschansprojekt där företag på ett systematiskt sätt far hjälp att
formulera en affärsidé med en genomförandeplan. Besök på
respektive marknad ingår som regel. Projekten genomförs vanligen
med regional förankring i nära samarbete mellan Exportrådet, Almi
och lokala handelskamrar. I skrivande stund har 19 affars-
chansprojekt med regional anknytning beviljats. Genom dessa
kommer omkring 500 företag ha introducerats och fatt en inledande
kontakt med en eller flera av marknaderna.
- samverkansprojekt där grupper av företag inom olika
teknikområden tillsammans med Exportrådet aktivt bearbetar
marknaderna för att ta tillvara nya export- och affärsmöjligheter.
Med delfinansiering från MÖ bedrivs detta arbete i sex
samverkansgrupper. Dessa är:
* Swedish Pulp & Paper Technology Group: svensk teknik för en renare,
effektivare och energisnålare massa- och pappersproduktion i Polen och
Baltikum,
Skr. 1999/2000:7
129
* Swecare: Svenskt sjukvårdskunnande och teknik till Polen och Skr. 1999/2000:7
Baltikum,
* SweHeat: Effektivisering och modernisering av Q ärrvärmesystem i
Litauen,
* Swedish Civil Aviation Group: Insatser för civilflygsektom i Polen,
* Swedish Rail Industry Group:insatser för spårbunden trafik i Polen och
S:t Petersburg samt
* AgriSwede: svensk teknik för modernisering av sockerindustrin i
Polen.
- utbildning i internationell affärskompetens för unga exportsäljare.
Ett väl beprövat utbildningspaket har under en följd av år erbjudits
av Exportrådet. Inom ramen för MÖ anpassas nu delprogrammet
"Unga Exportsäljare" till Östersjöregionen.
- konsultcheckar för delfinansiering av företagens externa
konsultstudier i samband med initiering och utveckling av
affärsverksamhet på marknaderna. Delfinansiering medges för
maximalt 50 procent av kostnaden för konsultinsats (i normalfallet
maximalt 20 000 kronor per check).
Härutöver har Exportrådet inom programmet graderat upp redan
befintliga handelskontor i de tre baltiska länderna till
handelssekreterarkontor och lokalt förstärkt de personella resurserna.
S.k. "byråkratilotsar" har anställts. En särskild exportfrämjandetjänst har
inrättats vid det nyöppnade generalkonsulatet i Gdansk.
Programmet Marknadsplats Östersjön förutses bli flerårigt.
130
Skr. 1999/2000:7
|
BALTBAT |
Baltic Battalion (Baltiska FN-batalajonen) Baltic Defence College (Baltiska |
|
Baltic 21 |
Regional Agenda 21 för en hållbar utveckling |
|
BALTNET |
Baltic Airspace Surveillance NetWork (Baltiska |
|
BALTPERS |
Baltiska pliktverksfunktionen. Baltic Naval Squadron (Baltiska marinstyrkan) |
|
BIP BITS |
Baltiska investeringsprogrammet |
|
CBSS |
Council of the Baltic States (Östersjöstaternas |
|
COMECON |
numera icke-existerande ekonomisk |
|
DGIII EBRD |
Industrins generaldirektorat i Bryssel |
|
Efta |
European Free Trade Organization (Europeiska |
|
EIB |
European Investment Bank (Europeiska Investeringsbanken) |
|
EKN FMV FOA FSC GEF GIS GIWA GTS HELCOM |
Exportkreditnämnden Försvarets materielverk Försvarets forskningsanstalt Förrest Stewardship Council Global Environmental Facility Global International Water Assesment Helsinki Commission Baltic Marine |
|
IAEA |
International Atomic Energy Agency |
|
IBRD |
International Bank for Reconstruction and Development (Världsbanken) |
|
IBSFC ICES |
International Baltic Sea Fishery Commission International Council for the Exploration of the Sea |
|
IFC |
International Finance Corporation |
131
IFI
ILO
IMF
Interreg
ISA
KL
KTH
MIGA
MISTRA
Nato
NEFCO
NIB
NMR
NOPEF
NSA
NUTEK
OECD
OSS
PFF
Phare
RPS
SI
Sida
SIWI
SGU
SKI
SPE
SSE
SSI
STCW
STEM
Tacis
Tempus
UDC
WTO
ÖEI
International Financial Institutions
International Labour Organization
(Internationella arbetarorganisationen)
International Monetary Fund (Internationella
Valutafonden)
EU:s program för gränsöverskridande samarbete
Invest in Sweden Agency
Kandidatländer till EU
Kungliga Tekniska Högskolan
Multilateral Investment Guarantee Agency
Miljöstrategiska fonden
North Atlantic Treaty Organization
Nordiska milj öfmansieringsproj ektet
Nordiska investeringsbanken
Nordiska ministerrådet
Nordiska projektexporttfonden
Nuclear Security Account (EBRD:s
Kämsäkerhetsfond)
Närings- och teknikutvecklingsverket
Organization for Economic Co-operation and
Development (Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling)
Oberoende staters samvälde
Partnerskap för fred
Pologne et Hungrie, Aide å la Reconstrucion
Economique (EU:s samarbetsprogram för
Central- och Östeuropa)
Rikspolisstyrelsen
Svenska institutet
Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete
Stockholm International Water Institute
Statens geologiska undersökningar
Statens kämkraftsinspektion
Svensk projektexport
Stockholm School of Economics
(Handelshögskolan)
Statens strålskyddsinstitut
Standards of Training, Certification and
Watchkeeping
Statens energimyndighet
Technical Assistence to the Commonwealth of
Independent States. (EU:s program för samarbete
med OSS)
EU:s program för modernisering och förbättring
av den högre utbildningen i partnerländema i
Phare och Tacis
Union of the Baltic Cities
World Trade Organization
(V ärldshandelsorganisationen)
Östekonomiska institutet
Skr. 1999/2000:7
132
Skr. 1999/2000:7
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Freivalds, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky,
Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Pagrotsky
Regeringen beslutar skrivelse 1999/2000:7 Ekonomisk utveckling och
samarbete i Östersjöregionen.
133
Eländers Gotab 59073, Stockholm 1999