Regeringens proposition

1999/2000:67

Effektivare handläggning av strafförelägganden m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 9 mars 2000

Göran Persson

Laila Freivalds

(Justitiedepartementet)

Prop.

1999/2000:67

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen ett antal ändringar i reglerna om
handläggning av strafföreläggande enligt 48 kap. rättegångsbalken.

- Strafförelägganden skall kunna sättas upp och utfärdas i form av ett
elektroniskt dokument.

- Möjligheterna att godkänna ett föreläggande genom betalning utökas
i viss mån.

- Reglerna när ett godkännande uteblir, dvs. när den misstänkte
bestrider eller när godkännandet kommer in efter det att åklagaren på nytt
har tagit upp frågan om ansvar, förenklas.

Vidare föreslås att åklagarmyndigheternas ärenderegister, Brådis, skall
sekretessregleras. Slutligen görs en ändring i sekretesslagen (1980:100)
för att klargöra att sekretessen för uppgifter i belastningsregistret endast
gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur registret.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.

1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 67

Innehållsförteckning

Prop. 1999/2000:67

1    Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3

2   Lagtext...............................................................................................4

2.1      Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken....................4

2.2     Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).....7

3   Ärendet och dess beredning............................................................10

4   Strafföreläggande............................................................................10

4.1     Nuvarande ordning...........................................................10

4.2     Underskrift av åklagare ersätts av elektronisk signatur

m.m...................................................................................11

4.3     Godkännande av strafföreläggande...................................14

4.3.1     Nuvarande ordning.........................................14

4.3.2     Godkännande genom betalning......................14

4.4     Handläggning vid uteblivna godkännanden.....................16

4.4.1     Nuvarande ordning.........................................16

4.4.2     Nya regler vid uteblivna godkännanden.........17

4.5     Rättelse av fel i strafföreläggande.....................................19

5   Sekretess för strafföreläggande och ärenderegistrering..................20

5.1      Nuvarande sekretessreglering för strafföreläggande........20

5.2     Nuvarande sekretessreglering för ärenderegistrering.......21

5.2.1      Ärenderegistret Brådis....................................21

5.2.2     Hur sekretessen beaktas..................................22

5.2.3      Särskild sekretessreglering av Brådis.............23

6   Sekretessen för uppgifter i belastningsregistret...............................25

7   Ekonomiska konsekvenser..............................................................26

8   Ikraftträdande..................................................................................27

9   F örfattningskommentar...................................................................27

9.1      Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken...............27

9.2     Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 29

Bilagal Promemorians lagförslag.......................................................32

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över
promemorian ”Förslag till ändringar i rättegångsbalken m.fl.
författningar för en rationellare handläggning av
strafförelägganden”...............................................................37

Bilaga 3 Ekosekretessutredningens lagförslag....................................38

Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över
Ekosekretessutredningens promemoria ”Vissa konsekvenser
av ändringar i sekretesslagen i samband med den nya
lagstiftningen om polisens register”......................................41

Bilaga 5  Lagrådsremissens lagförslag.................................................42

Bilaga 6  Lagrådets yttrande.................................................................48

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 2000...........49

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Prop. 1999/2000:67

Lagtext

Prop. 1999/2000:67

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 48 kap. 3, 6-9, 11, 12 och 17 §§ rättegångs-
balken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

48 kap.

Har föreläggande enligt detta
kapitel utfärdats till godkännande
inom viss tid, far fråga om ansvar
för brottet ej upptagas på nytt
förrän denna tid utgått.

Har föreläggande godkänts,
gäller det som dom vilken har
vunnit laga kraft.

Strafföreläggande avfattas
skriftligen och undertecknas av
åklagaren.

Föreläggandet skall innehålla
uppgift om

1. den misstänkte,

2. brottet med angivande av tid
och plats för dess begående samt
övriga omständigheter som behövs
för att känneteckna det,

3. den eller de bestämmelser
som är tillämpliga när det gäller
brottet,

4. det straff och den särskilda
rättsverkan, som föreläggs den
misstänkte,

5. det enskilda anspråk som
föreläggs den misstänkte med

3§*

Har ett föreläggande enligt detta
kapitel utfärdats till godkännande
inom viss tid, får frågan om ansvar
för brottet tas upp på nytt innan
denna tid har gått ut endast om
den misstänkte har förklarat att
han inte godkänner föreläggandet.

Har ett föreläggande godkänts,
gäller det som en dom som har
vunnit laga kraft.

2

Ett strafföreläggande skall
innehålla uppgift om

1.  den åklagare som har
utfärdat föreläggandet,

2. den misstänkte,

3. brottet med angivande av tid
och plats för dess begående samt
övriga omständigheter som behövs
för att känneteckna det,

4. den eller de bestämmelser
som är tillämpliga när det gäller
brottet,

5. det straff och den särskilda
rättsverkan, som föreläggs den

1 Senaste lydelse 1968:193.

2 Senaste lydelse 1994:1412 (jfr 1995:1162).

uppgift om målsäganden och de misstänkte, och
omständigheter som anspråket

grundar sig på.

6. det enskilda anspråk som
föreläggs den misstänkte med
uppgift om målsäganden och de
omständigheter som anspråket
grundar sig på.

Prop. 1999/2000:67

Utfärdas strafföreläggande till
godkännande inom viss tid, skall
den misstänkte genom anteckning i
föreläggandet eller på annat sätt
givas

upplysning om sättet för
godkännande och om den tid som
fastställts härför,

upplysning att, om godkännande
ej sker, åtal kan äga rum efter
utgången av den fastställda tiden.

Strafföreläggande lämnas eller
sändes till den misstänkte.

§3

Utfärdas ett strafföreläggande
till godkännande inom viss tid,
skall den misstänkte ges

1.  upplysning om sättet för
godkännande och om den tid som
fastställts för detta, och

2.    upplysning att, om
godkännande inte sker, åtal kan
äga rum efter utgången av den
fastställda tiden.

§4

Ett skriftligt besked med
strajföreläggandets innehåll och
sådana upplysningar som anges i
7 § skall lämnas eller sändas till
den misstänkte.

Regeringen äger förordna att i
stället för föreläggandet för
lämnas eller sändas skriftligt
besked, som upptager före-
läggandets innehåll och sådana
upplysningar som anges i 7 §.

5

Strafföreläggande godkänns genom att den misstänkte undertecknar
och tillställer behörig mottagare en förklaring, att han erkänner gärningen
och godtar det straff och den särskilda rättsverkan samt det enskilda
anspråk som upptagits i föreläggandet. Närmare bestämmelser om vem
som skall motta sådan förklaring meddelas av regeringen.

Godkännande, som tecknas på
annan handling än föreläggandet,
gäller endast om det klart framgår
vilket föreläggande som avses.

Senaste lydelse 1968:193.

Senaste lydelse 1974:573.

Senaste lydelse 1994:1412 (jfr 1995:1162).

Avser ett strafföreläggande inte
annat än böter eller böter och
avgift enligt lagen (1994:419) om
brottsofferfond och betalas hela
beloppet till myndighet, som
regeringen bestämmer, utan att
skriftligt godkännande skett, anses
betalningen som godkännande, om
det inte framgår att den misstänkte
inte har avsett att godkänna
föreläggandet.

Godkännande, som sker sedan
åklagaren utfärdat stämning eller
stämningsansökan, är utan verkan.

1 §6

Ett strafföreläggande kan också
godkännas genom att hela
beloppet betalas till den myndighet
som regeringen bestämmer, utan
att ett skriftligt godkännande skett,
om föreläggandet avser endast
böter, eller böter och särskild
rättsverkan som innebär
betalningsskyldighet.

Betalning enligt första stycket
skall inte anses som ett
godkännande, om det framgår att
den misstänkte inte har avsett att
godkänna föreläggandet.

§7

Ett godkännande är utan verkan
om det sker sedan åklagaren har

1.      utfärdat stämning,
stämningsansökan eller ett nytt
strafföreläggande,

2. beslutat att inte väcka åtal för
brottet, eller

3. beslutat att lägga ned eller
inte inleda en förundersökning.

Prop. 1999/2000:67

Bestämmelserna i 6 § andra
stycket 1, 2 och 4 samt i 7, 9, 11
och 12 a §§ gäller även i fråga om
föreläggande av ordningsbot. Vad
som sägs om åklagare i 12 a §
skall därvid i stället avse polisman.

17 §8

Bestämmelserna i 6 § 2, 3 och 5
samt i 7, 9, 11 och 12 a §§ gäller
även i fråga om föreläggande av
ordningsbot. Vad som sägs om
åklagare i 12 a § skall därvid i
stället avse polisman.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.1 fråga om strafförelägganden
och ordningsbot som utfärdats före ikraftträdandet tillämpas äldre
bestämmelser.

6 Senaste lydelse 1994:420.

7 Senaste lydelse 1968:193.

8 Senaste lydelse 1982:1123.

2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 17 och 18 §§ samt 9 kap. 17 §
sekretesslagen (1980:100)’ skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:67

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Sekretess gäller för uppgift som
har tillförts register som förs
enligt lagen (1998:620) om
belastningsregister. Om utläm-
nande av sådan uppgift gäller vad
som är föreskrivet i den lagen och
i säkerhetsskyddslagen (1996:627)
samt i förordningar som har stöd i
dessa lagar.

7 kap.

17 §2

Sekretess gäller i verksamhet
som avser forande av eller uttag ur
register som förs enligt lagen
(1998:620) om belastningsregister
för uppgift i registret. Om
utlämnande av sådan uppgift gäller
vad som är föreskrivet i den lagen
och i säkerhetsskyddslagen
(1996:627) samt i förordningar
som har stöd i dessa lagar.

Sekretess gäller också i verksamhet som avser förande av eller uttag ur
register som förs enligt lagen (1997:1058) om register i Tullverkets
brottsbekämpande verksamhet. Om utlämnande av sådan uppgift gäller
vad som är föreskrivet i nämnda lag eller i förordning som har stöd i den
lagen.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt första
stycket i högst sjuttio år.

Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i fråga om sekretessen enligt denna
paragraf.

1. för uppgift som har tillförts
särskilt register, som förs över
strafföreläggande och före-
läggande av ordningsbot,

18 §3

I annat fall än som avses i 17 § eller 9 kap. 17 § första stycket 6 eller 7
gäller sekretess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur register

1. för uppgift som har tillförts
särskilt register, som förs över
strafföreläggande och före-
läggande av ordningsbot, och inte
hänför sig till registrering som
avses i 15 kap. 1 §,

2. för annan uppgift hos Rikspolisstyrelsen, som angår brott eller den
som har misstänkts, åtalats eller dömts för brott, om uppgiften har
lämnats dit för databehandling inom rättsväsendets informationssystem i
annat register än som avses i 1,

3. för belastningsuppgift som har tillförts körkortsregistret,

4. för uppgift som har tillförts särskilt register som författningsenligt
förs hos myndighet angående brott eller tjänsteförseelser begångna av
personer som är eller har varit verksamma hos myndigheten.

1 Lagen omtryckt 1992:1474.

2 Senaste lydelse 1998:624 G& 1999:77).

3 Senaste lydelse 1998:624 Qfr 1999:77).

Sekretessen enligt första stycket 1 gäller inte i ärende om
strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot.

Sekretess gäller hos Luftfartsverket i verksamhet, som avser förande av
eller uttag ur certifikatregistret, för uppgift som angår brott eller enskilds
hälsotillstånd, om det kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.

Prop. 1999/2000:67

9 kap.

17 §4

Sekretess gäller för uppgift om
enskilds personliga och
ekonomiska förhållanden, om inte
annat följer av 18 §,

Sekretess gäller för uppgift om
enskilds personliga och
ekonomiska förhållanden, om inte
annat följer av 18 §

1. i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,

2. i angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål
eller i annan verksamhet för att förebygga brott,

3.  i angelägenhet som avser registerkontroll och särskild
personutredning enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627),

4. i åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, Statens
kriminaltekniska laboratoriums, Tullverkets eller Kustbevakningens
verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott,

5. i Statens biografbyrås verksamhet att biträda Justitiekanslem, allmän
åklagare eller polismyndighet i brottmål,

6. i register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen
(1998:622) eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,

7. i register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister,

8. i register som förs av Riksskatteverket enligt lagen (1999:90) om
behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i
brottsutredningar eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,

9. i särskilt ärenderegister över
brottmål som förs av
åklagarmyndighet, om uppgiften
inte hänför sig till registrering som
avses i 15 kap. 1 §,

om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller
någon honom närstående lider skada eller men.

Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan
eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att
någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Utan hinder av sekretessen far uppgift lämnas till enskild enligt vad
som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare och
i säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt i förordning som har stöd i
denna lag. Utan hinder av sekretessen får uppgift vidare lämnas ut enligt
vad som föreskrivs i lagen (1998:621) om misstankeregister,
polisdatalagen (1998:622) och lagen (1999:90) om behandling av

Senaste lydelse 1999:407.

personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar
samt i forordningar som har stöd i dessa lagar.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.

Prop. 1999/2000:67

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

3 Ärendet och dess beredning

Hösten år 1997 överlämnade Riksåklagaren till regeringen promemorian
Förslag till ändringar i rättegångsbalken m.fl. forfattningar för en
rationellare handläggning av strafföreläggande. Ett tillägg till
promemorian lämnades i mars 1998 (i fortsättningen avses med
promemorian även tillägget). Promemorian behandlar frågan om
elektroniska signaturer av strafförelägganden, ökad användning av
godkännande genom betalning samt vissa andra förenklingar vid
hanteringen av strafförelägganden. Promemorian tar också upp frågan om
sekretessreglering av åklagarnas ärenderegister, Brådis. Riksåklagaren
har i ett tidigare ärende (dnr Ju 95/2996) föreslagit ändringar i
möjligheten att rätta godkända strafförelägganden. Motsvarande förslag
finns i den nu aktuella promemorian.

Promemorians lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2.
Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju
97/2631). I lagrådsremissen behandlas promemorians förslag. Också det
tidigare förslaget har remissbehandlats. Remissyttrandena finns
tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju 95/2996).

Härutöver föreslår regeringen en ändring i sekretesslagen (1980:100)
såvitt avser sekretess för uppgifter som hänför sig till belastningsregistret.
Ändringen föranleds av att Ekosekretessutredningen överlämnat en
promemoria angående vissa konsekvenser av ändringar i sekretesslagen
m.m. i samband med den nya lagstiftningen om polisens register.
Promemorians lagförslag bifogas lagrådsremissen som bilaga 3.
Promemorian har remissbehandlats när det gäller sekretessfrågorna. En
förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns
tillgängliga i Justitidepartementet (dnr Ju 99/813).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 10 februari 2000 att inhämta Lagrådets
yttrande över det förslag som finns i bilaga 5. Lagrådet har lämnat
förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Vissa
redaktionella ändringar har gjorts i lagtexten.

Prop. 1999/2000:67

4      Strafföreläggande

4.1      Nuvarande ordning

Strafföreläggande är en summarisk process där åklagaren kan lagföra
brott som hör under allmänt åtal. Föreläggandet används för brott som
relativt sett är mindre allvarliga. Åklagaren förelägger den misstänkte att
godkänna ett bestämt bötesstraff eller en villkorlig dom, eventuellt
förenad med böter. Ett godkännande innebär att den misstänkte erkänner
gärningen och godtar straffet. Om föreläggandet godkänts gäller det som

10

en dom som har vunnit laga kraft. De grundläggande reglerna om
strafförelägganden finns i 48 kap. rättegångsbalken (RB).

Förutom böter eller villkorlig dom far ett föreläggande omfatta ett
enskilt anspråk som avser betalningsskyldighet, vissa former av särskild
rättsverkan, t.ex. egendoms förverkande och avgift enligt lagen
(1994:419) om brottsofferfond, samt kostnad för blodprovstagning m.m.

Ett strafföreläggande sätts upp på det sätt som Riksåklagaren har
bestämt och undertecknas av åklagaren. Vanligtvis skickas det sedan till
den misstänkte för att godkännas inom viss tid.

Om den misstänkte godkänner föreläggandet skall han underteckna en
förklaring att han erkänner gärningen och godtar det straff och den
särskilda rättsverkan samt det enskilda anspråk som tagits upp i
föreläggandet. Även betalning kan räknas som ett godkännande om
föreläggandet endast avser böter eller böter och avgift enligt lagen om
brottsofferfond. Om den misstänkte inte godkänner föreläggandet skall
åklagaren normalt väcka åtal. Ett godkännande som sker sedan åklagaren
utfärdat stämning eller stämningsansökan är utan verkan.

Om en åklagare sedan ett strafföreläggande har godkänts upptäcker att
det innehåller något uppenbart fel kan han under vissa förutsättningar
rätta det. Eftersom ett godkänt föreläggande gäller som en dom som har
vunnit laga kraft kan det inte överklagas. Det kan angripas bara genom
extraordinära rättsmedel. För strafförelägganden är dessa reglerna om
resning av brottmålsdom och klagan enligt de särskilda bestämmelser om
undanröjande av strafförelägganden som finns i 59 kap. 6-9 §§ RB.

4.2 Underskrift av åklagare ersätts av elektronisk
signatur m.m.

Regeringens förslag: Kravet i 48 kap. 6 § RB på att ett strafföreläggande
skall avfattas skriftligen och undertecknas av åklagaren tas bort för att det
skall kunna utfärdas i form av ett elektroniskt dokument. Föreläggandet
skall innehålla uppgift om vilken åklagare som utfärdat det. Huvudregeln
skall vara att den misstänkte skall fa ett skriftligt besked om
föreläggandets innehåll.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Alla remissinstanser utom Riksdagens
ombudsmän tillstyrker eller lämnar förslaget utan invändning.
Riksdagens ombudsmän ifrågasätter om det i straffrättsligt hänseende
finns godtagbara möjligheter att kontrollera äktheten av ett
strafföreläggande som har formen av ett elektroniskt dokument med en
digital signatur.

Ekobrottsmyndigheten föreslår att 48 kap. 8 § RB kompletteras med en
regel som säger att om den misstänkte har gett in en sådan fullmakt till
åklagaren som avses i 48 kap. 10 § RB skall handlingarna i stället skickas
till ombudet.

Skälen för regeringens förslag: Strafföreläggande medger en snabb
och effektiv form för att bestämma straff när den misstänkte erkänner

Prop. 1999/2000:67

11

gärningen, brottet är mindre allvarligt och det inte råder någon tvekan om Prop. 1999/2000:67
påföljden. Denna form av lagföring används i stor utsträckning av
åklagarmyndigheterna. Varje år utfördas omkring 70 000 förelägganden.
Vid en sådan masshantering är det förstås väsentligt att handläggningen
är så effektiv som möjligt utan att man gör avkall på rättssäkerheten.
Datatekniken har haft och har stor betydelse för att rationalisera
handläggningen. Tekniken används när förelägganden skickas ut till den
misstänkte, vid registrering när denne godkänner eller bestrider, vid
underrättelse till myndigheter som skall ha uppgift om godkända
förelägganden samt vid uppbörd av böter och avgifter.

Av formella skäl är det i dag däremot inte möjligt att utnyttja
datatekniken helt och hållet för att sätta upp och utförda ett
strafföreläggande. På motsvarande sätt som en dom skall nämligen ett
strafföreläggande enligt 48 kap. 6 § första stycket RB avfattas skriftligen
och undertecknas av åklagaren. Syftet med detta är förstås att man skall
kunna säkerställa att dokumentet är äkta genom att binda samman
dokumentets innehåll med den som skrivit under. För närvarande är det
alltså inte tillräckligt enligt lag att enbart på elektronisk väg binda
samman innehållet i ett strafföreläggande med en viss utställare.

Kravet på skriftlighet och undertecknande innebär att efter registrering
måste strafföreläggandena skrivas ut på papper, kontrolleras och skrivas
under av åklagaren. Därefter måste systemet uppdateras med uppgiften
att åklagaren undertecknat föreläggandet. Slutligen skall det
undertecknade föreläggandet arkiveras. Enligt regeringens mening skulle
detta förfarande kunna rationaliseras om föreläggandet sätts upp och
utfördas i form av ett elektroniskt dokument.

Med elektroniskt dokument avses en upptagning vars innehåll och
utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. Begreppet
finns bl.a. i 12 § tullagen (1994:1550). Enligt olika författningar på
skatte- och avgiftsområdet är det också möjligt att sätta upp beslut i form
av elektroniska dokument, se t.ex. 13 kap. 3 § andra stycket lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 1 b § mer-
värdesskatteförordningen (1994:223).

Innehållet i ett dokument i en dator kan knytas (låsas) till en viss
utställare genom en elektronisk signatur. Principen för elektroniska
signaturer är att ett dokument som skall låsas behandlas med en
krypteringsalgoritm (en matematisk beräkningsregel) tillsammans med en
personlig nyckel, unik för den som skall signera. Man far därmed ett
kontrolltal som bara finns för just det signerade dokumentet. På så sätt
skapas förutsättningar för att kunna binda undertecknaren till
dokumentet. Vidare kan man låsa innehållet i det och därmed upptäcka
varje försök att ändra dokumentet. De nycklar som används är s.k. aktiva
kort som används tillsammans med en personlig kod.

När det gäller Riksdagens ombudsmäns invändning om möjligheten att
i straffrättsligt hänseende kunna kontrollera äktheten av ett
strafföreläggande vill regeringen framhålla följande. Elektroniska
signaturer anses kunna säkerställa att ett dokument är äkta på ett sätt som
kan likställas med möjligheten att kontrollera en namnunderskrift. En
svaghet i systemet är om någon obehörig kommer över det aktiva kortet
och koden och framställer elektroniska signaturer som är identiska med

12

sådana som är äkta. När det gäller utfärdande av strafförelägganden finns
det dock knappast något incitament för att framställa dokument med
falska signaturer. Kort och kod bör vidare kunna förvaras under sådana
former att detta inte sker.

Att vid hanteringen av strafförelägganden övergå från ett manuellt
system till ett elektroniskt innebär enligt regeringens mening att
handläggningen blir enklare och går fortare. I stället för det förfarande
som beskrivits ovan kan handläggningen rationaliseras så att den skulle
kunna gå till på följande sätt.

När föreläggandet registrerats, dvs. satts upp, av en handläggare
granskar åklagaren innehållet i föreläggandet direkt på bildskärmen och
beslutar därefter om det skall utfärdas. Föreläggandet utfärdas när
åklagaren undertecknar det genom sin elektroniska signatur. Originalet
av föreläggandet lagras elektroniskt och den elektroniska signaturen
säkerställer att det inte kan ändras utan upptäckt. Samtliga moment kan
utföras av åklagaren i ett sammanhang. Därefter produceras en utskrift av
ett besked om föreläggandets innehåll, en broschyr med upplysningar och
ett inbetalningskort, som skickas per post till den misstänkte.

En sådan ordning innebär en värdefull rationalisering av
handläggningen av strafförelägganden. Regeringen menar att systemet
med elektroniska signaturer erbjuder en tillräcklig grad av säkerhet. Det
besked om föreläggandet som den misstänkte får del av innebär inga
försämringar för dennes del. Den nya ordningen bör tvärtom kunna
innebära att beskeden utformas på ett tydligt och för mottagaren
lättbegripligt sätt. En övervägande majoritet av remissinstanserna är
också positiva till förslaget. Det bör därför genomföras.

Förslaget om elektroniska signaturer kräver vissa lagtekniska ändringar
i 48 kap. RB. Som framgått tidigare måste regeln om skriftlighet och
undertecknande i 48 kap. 6 § första stycket RB tas bort. Eftersom
tekniken utvecklas ständigt bör, för att man snabbt skall kunna ta till vara
framtida tekniska lösningar, formen för hur strafförelägganden skall
utfärdas regleras i förordning, dvs. i strafföreläggandekungörelsen
(1970:60). Genom att man tar bort bestämmelsen i rättegångsbalken om
skriftlighet och undertecknande, och alltså reglerar detta i förordning,
kommer huvudregeln vara att den misstänkte skall fa ett skriftligt besked
om föreläggandets innehåll i stället för själva föreläggandet. Det kan i
sammanhanget påpekas att det redan idag är möjligt att enligt en
undantagsregel sända eller lämna ett skriftligt besked (48 kap. 8 § andra
stycket RB).

Den föreslagna lösningen kräver ändringar i 48 kap. 7 och 8 §§ samt 9
§ andra stycket rättegångsbalken. Den misstänkte bör ges besked om vem
som har utfärdat strafföreläggandet. Det bör därför i 48 kap. 6 § RB
införas en ny punkt som föreskriver att ett föreläggande skall innehålla
uppgift om vilken åklagare det är som utfärdat föreläggandet.

Ekobrottsmyndigheten har påpekat att det vid en jämförelse mellan 48
kap. 8 § och 6 § strafföreläggandekungörelsen kan framstå som tveksamt
till vem beskedet skall skickas när den misstänkte har ombud. Det
framstår för de flesta fall som mest ändamålsenligt att beskedet i de nu
avsedda fallen skickas till ombudet. Att denne är behörig att ta emot
handlingar i saken på den misstänktes vägnar framgår också av 48 kap.

Prop. 1999/2000:67

13

10 § andra stycket RB. Att föreskriva att alla besked i dessa fall skall
sändas enbart till ombudet är emellertid mindre lämpligt, bl.a. av det
skälet att ett ombud inte är behörigt att godkänna strafförelägganden
avseende villkorlig dom. Regeringen anser därför att nuvarande mer
flexibla ordning bör bestå.

4.3     Godkännande av strafföreläggande

4.3.1     Nuvarande ordning

Ett strafföreläggande godkänns genom att den misstänkte undertecknar
och tillställer behörig mottagare en förklaring att han erkänner gärningen
och godtar det straff och den särskilda rättsverkan samt det enskilda
anspråk som upptagits i föreläggandet ( 48 kap. 9 § RB). Enligt
föreskrifter från Riksåklagaren är behörig mottagare normalt
åklagarmyndigheten i Umeå, närmare bestämt den lokala åklagaren i
Kiruna.

Strafföreläggandesystemet uppdateras manuellt med uppgiften om ett
skriftligt godkännande. Vid tveksamhet är det den åklagare som utfärdat
föreläggandet som prövar om godkännandet skall gälla eller inte.

Ett strafföreläggande kan också godkännas genom betalning om det
inte avser annat än böter och avgift enligt lagen (1994:419) om
brottsofferfond (48 kap. 11 § RB). Godkännande genom betalning
registreras automatiskt i strafföreläggandesystemet via postgirot. Det
innebär att någon försändelse från den misstänkte inte behöver granskas.
Systemet behöver heller inte uppdateras manuellt, om hela det förelagda
beloppet betalats och inga oklarheter framkommit. Ett godkännande
genom betalning har samma verkan som om den misstänkte skickat in ett
skriftligt godkännande.

4.3.2     Godkännande genom betalning

Regeringens förslag: Möjligheten att godkänna ett föreläggande genom
betalning utökas till att också omfatta annan särskild rättsverkan som
innebär betalningsskyldighet än avgift enligt lagen (1994:419) om
brottsofferfond.

Prop. 1999/2000:67

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Riksåklagaren har dessutom föreslagit att också förelägganden som
upptar sakförverkanden, enskilt anspråk eller villkorlig dom skall kunna
godkännas genom betalning av böter och avgift enligt lagen (1994:419)
om brottsofferfond eller annan särskild rättsverkan som avser betalning.

Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser tillstyrker eller har
inget att invända mot förslaget. Åklagarmyndigheten i Västerås är
tveksam när det gäller att godkänna enskilda anspråk genom betalning av
böter m.m. men vill ändå inte avstyrka förslaget. Ekobrottsmyndigheten
motsätter sig förslaget utom när det gäller särskild rättsverkan som avser
betalningsskyldighet.

14

Skälen för regeringens förslag

Särskild rättsverkan som innebär betalningsskyldighet

När ett strafföreläggande utfärdas kan det, som tidigare nämnts, utöver ett
bötesbelopp även omfatta villkorlig dom, enskilt anspråk som avser
betalningsskyldighet eller särskild rättsverkan, t.ex. egendoms
förverkande, eller avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.
Även kostnad för blodprovstagning och blodundersökning som avser den
misstänkte och som har gjorts för utredning om brottet skall omfattas av
föreläggandet. När det gäller sådana kostnader tillämpas bestämmelserna
om särskild rättsverkan, se 48 kap. 2 § tredje stycket RB. Såväl
värdeförverkande, som kan åläggas med stöd av en rad olika
författningar, som annan särskild rättsverkan som innebär
betalningsskyldighet, omfattas av reglerna om uppbörd enligt
bötesverkställighetslagen (1979:189). Alla sådana belopp i ett enskilt
strafföreläggande läggs samman och anges på postgiroinbetalningskortet.
Om den misstänkte betalar in hela beloppet, torde man kunna utgå från
att han godtar föreläggandet i även dessa delar. Med en sådan regel blir
systemet också mer konsekvent eftersom alla former av
betalningsskyldighet som uppbärs av staten kan godkännas antingen
skriftligt eller genom betalning. Förslaget bör därför genomföras i den
delen.

Enskilt anspråk, villkorlig dom och sakförverkande

Enligt promemorian är godkännande genom betalning det effektivaste
sättet för godkännande, varför möjligheterna till detta bör utvidgas så
långt det går utan att rättssäkerheten minskas. Riksåklagaren har därför
föreslagit att betalning av böter och avgift till brottsofferfonden eller
annan särskild rättsverkan som innebär betalningsskyldighet skall ses
som ett godkännande av ett strafföreläggande som innefattar villkorlig
dom, enskilt anspråk och sakförverkande. Riksåklagaren har till stöd för
sitt förslag anfört att godkännandet alltid är odelbart oavsett om det sker
skriftligen eller genom betalning. Eftersom utgångspunkten är att ett
godkännande omfattar alla rättsverkningar av ett föreläggande, oavsett
om godkännandet sker skriftligen eller genom betalning, bör enligt
Riksåklagaren ett föreläggande kunna godkännas genom betalning också
i de nämnda fallen. Genom att det ges tydliga upplysningar i anslutning
till föreläggandet bör enligt Riksåklagaren den misstänkte kunna uppfatta
innebörden av att han godkänner föreläggandet och att konsekvensen blir
densamma, oavsett vilken form för godkännande som väljs.

Det är visserligen troligt att vissa resurser skulle kunna sparas om
möjligheten att godkänna genom betalning utökas på det sätt som föreslås
i promemorian. Enligt regeringens mening kan det dock ifrågasättas om
den föreslagna ordningen innefattar tillräckliga rättssäkerhetsgarantier.
Ekobrottsmyndigheten har påpekat att strafföreläggandet enbart grundas
på den misstänktes godkännande. Detta måste därför vara otvetydigt och
omfatta allt som förelagts den misstänkte. Regeringen delar den
uppfattningen. Det kan inte uteslutas att den misstänkte inte förstår
konsekvensen av betalningen när det gäller annat än det betalningen

Prop. 1999/2000:67

15

avser. Förslaget i promemorian kan därför sägas innebära att den
misstänkte i sådana fall anses ha godkänt föreläggandet delvis på grund
av sin passivitet. Godkännande genom betalning bör mot den bakgrunden
inte godtas om föreläggandet omfattar annat än just det betalningen avser.
Förslaget i denna del bör alltså inte genomföras.

4.4     Handläggning vid uteblivna godkännanden

4.4.1     Nuvarande ordning

Ett strafföreläggande kan utfärdas till omedelbart godkännande eller till
godkännande inom en angiven tidsfrist (48 kap. 2 § RB). Om en tidsfrist
angivits får frågan om ansvar för brottet inte tas upp på nytt förrän denna
tid har gått ut (48 kap. 3 § RB).

Ett föreläggande anses godkänt när det skriftliga godkännandet eller
betalningen inkommer till en behörig myndighet.

Om föreläggandet godkänns inom den utsatta tidsfristen är ärendet
avslutat. Detsamma gäller om godkännandet inkommer efter tidsfristens
utgång, om åklagaren inte redan utfärdat stämning eller
stämningsansökan. I det sistnämnda fallet är godkännandet utan verkan
enligt 48 kap. 12 § RB.

Mellan 15 och 20 procent av utfärdade förelägganden godkänns aldrig.
De flesta av dessa är bestridda eller helt obesvarade förelägganden. Ett
antal förelägganden återkallas av åklagare efter invändningar från den
misstänkte eller på grund av att felaktigheter upptäckts i föreläggandet.

Godkänns inte föreläggandet leder detta alltid till ett nytt beslut av
åklagaren. Den vanligaste situationen är att åtal väcks men det
förekommer också att åklagaren utfärdar ett nytt föreläggande. Så är t.ex.
fallet när den misstänkte bestritt en av flera gärningar och åklagaren
skriver av ärendet när det gäller den bestridda gärningen och utfärdar ett
nytt föreläggande för övriga brott. Ett nytt föreläggande kan också
utfärdas med en ändrad dagsbot, efter påpekande från den misstänkte att
inkomstuppgiften i förundersökningen var fel. Det kan också förekomma
att den misstänktes invändningar har sådan tyngd att åklagaren efter
förnyad åtalsprövning kommer fram till att det inte längre finns
tillräckliga skäl för åtal.

Till skillnad från ett beslut att utfärda stämning eller stämningsansökan
medför ett beslut att utfärda nytt föreläggande eller meddela
åtalsunderlåtelse eller ett beslut att inte väcka åtal inte automatiskt att ett
godkännande som kommer in därefter är utan verkan. För att förhindra att
godkännanden kommer in efter ett beslut att t.ex. utfärda ett nytt
föreläggande, återkallas vanligtvis det tidigare strafföreläggandet och den
misstänkte underättas om detta.

Vid bestridande eller annan invändning som bör leda till att ett nytt
strafföreläggande utfärdas samt om någon mindre felaktighet upptäckts,
tillämpas alltså i praktiken ordningen att det gamla föreläggandet
återkallas.

Rättegångsbalken saknar emellertid regler om i vilka situationer ett
utfärdat strafföreläggande far återkallas. Enligt praxis anses dock att de
kan återkallas i följande situationer:

Prop. 1999/2000:67

16

- föreläggandet innehåller fel p.g.a. skrivfel, räknefel eller annat
liknande förbiseende,

- föreläggandet innehåller ett materiellt fel som grundar sig på
omständigheter som var kända redan vid utfärdandet,

- nya omständigheter, som inte var kända vid utfärdandet, kan ha
tillkommit som medför att ett annat beslut bör fattas, t.ex. ett beslut att
väcka åtal, inte väcka åtal, meddela åtalsunderlåtelse eller utfärda nytt
strafföreläggande.

Den misstänkte måste, som nämnts, underrättas om åklagarens beslut
att återkalla föreläggandet. Ett godkännande som sker efter det att den
misstänkte fått del av underrättelsen anses vara utan verkan.

Om åklagaren i stället beslutar att lägga ned åtalet måste den
misstänkte underrättas särskilt om beslutet. Godkännande som sker efter
en sådan underrättelse anses vara utan verkan.

Prop. 1999/2000:67

4.4.2 Nya regler vid uteblivna godkännanden

Regeringens forslag: Om den misstänkte förklarat att han inte
godkänner föreläggandet skall åklagaren på nytt kunna ta upp frågan om
ansvar trots att tidsfristen för godkännande enligt 48 kap. 3 § RB inte har
gått ut.

Bestämmelsen i 48 kap. 12 § RB utvidgas så att godkännanden som
sker sedan åklagaren utfärdat ett nytt föreläggande eller beslutat att inte
väcka åtal for brottet blir utan verkan. Detsamma skall gälla om
åklagaren beslutat att lägga ned eller inte inleda förundersökning.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. I
promemorian berörs dock inte frågan om beslut att lägga ned eller inte
inleda en förundersökning.

Remissinstanserna: I fråga om möjligheten att fatta ett nytt beslut
innan tidsfristen gått ut godtar alla remissinstanser förslaget eller har
inget att invända mot det. Ekobrottsmyndigheten och Rikspolisstyrelsen
anser att 48 kap. 3 § RB dessutom skall innehålla en bestämmelse om att
ett föreläggande som innehåller fel skall kunna återkallas, varefter ett nytt
rättat föreläggande skall kunna utfärdas, trots att tidsfristen inte har gått
ut.

När det gäller godkännanden som föreslås bli utan verkan godtar
remissinstanserna förslaget eller har inget att invända mot det.
Ekobrottsmyndigheten anser dock att detsamma skall gälla om åklagaren
beslutar att lägga ned förundersökningen eller att inte inleda
förundersökning. Ekobrottsmyndigheten anser också att det i 48 kap. 12 §
RB bör införas en bestämmelse som säger att om ett godkännande sker
samma dag som åklagaren utfärdar stämning m.m. gäller inte
godkännandet.

Skälen för regeringens förslag: Nuvarande ordning vad avser
avslutande av ett ärende om strafföreläggande på annat sätt än genom
godkännande eller utfärdande av stämning eller stämningsansökan
innebär vissa praktiska och rättsliga komplikationer.

17

2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 67

Även om ett strafföreläggande har återkallats och ett nytt föreläggande Prop. 1999/2000:67
har utfärdats eller beslut fattats att inte väcka talan kan det tidigare
föreläggandet godkännas av den misstänkte med laga verkan ända till
dess åklagaren särskilt underrättar om återkallelsen eller beslutet att inte
väcka åtal. Åklagaren måste se till att den misstänkte far kännedom om
återkallelsen eller beslutet. Det uppstår problem om den misstänkte inte
far kännedom om återkallelsen eller beslutet eller om det inte gått att
utreda när han fick det. Ett godkännande av det återkallade föreläggandet
eller av ett föreläggande som upptar brottsmisstankar som åklagaren
skrivit av far ju laga verkan och kan endast upphävas genom undan-
röjande eller resning.

Handläggningen skulle underlättas betydligt om reglerna renodlades så
att ett godkännande som inkommer efter det att åklagaren fattat ett nytt
beslut om samma gärningar alltid är utan verkan. Som
Ekobrottsmyndigheten föreslagit bör, för fullständighetens skull, även
beslut om att lägga ned eller inte inleda förundersökning tas med.

Rätten för åklagaren att fatta beslut om ett nytt föreläggande eller att
fatta beslut i åtalsfrågan, är begränsade av bestämmelsen i 48 kap. 3 §
RB. Den innebär i praktiken ofta att åklagaren måste vänta hela den ut-
satta fristen innan han fattar ett nytt beslut. Detta medför att förfarandet
tar onödigt lång tid om den misstänkte bestrider tidigt under en frist som
bestämts till exempelvis två månader. Den ger också den misstänkte en
frist att ångra sig, vilket gör att ett bestritt ärende måste hållas öppet. Det
är visserligen teoretiskt möjligt att i dessa situationer återkalla
strafföreläggandet och därefter ta upp ansvarsfrågan på nytt (se Fitger,
Rättegångsbalken, 48:10), men detta är en onödig omgång i
sammanhanget. Åklagaren bör enligt regeringens mening kunna fatta ett
nytt beslut så snart den misstänkte uttryckligen förklarat att han inte vill
godkänna det utfärdade föreläggandet.

När det gäller Ekobrottsmyndighetens och Rikspolisstyrelsens förslag
om en uttrycklig bestämmelse i 48 kap. 3 § RB med innebörd att
felaktiga förelägganden skall kunna återkallas och ett nytt föreläggande
utfärdas är en sådan regel enligt regeringens uppfattning obehövlig. Det
förfarande som utbildats i praxis med återkallelse och underrättelse om
detta synes fungera utan problem och bör därför kunna tillämpas även i
framtiden utan någon uttrycklig reglering.

Ekobrottsmyndighetens förslag om att ett godkännande som kommer in
samma dag som åklagaren utfärdar stämningsansökan inte skall gälla, bör
inte heller leda till lagstiftning. Förslaget skulle innebära att man inte så
långt det är möjligt utnyttjar det förenklade förfarande som ett
godkännande innebär. Den nuvarande ordningen innebär ju att åklagaren
skall lägga ned åtalet om han en viss dag har utfärdat en ansökan om
stämning och sedan far veta att ett godkännande kommit in samma dag
men före beslutet. Med Ekobrottsmyndighetens förslag skulle detta alltså
inte gå utan åklagaren skulle vara tvungen att föra process om saken i
domstol utan att det finns några sakliga skäl för det.

18

4.5

Rättelse av fel i strafföreläggande

Prop. 1999/2000:67

Regeringens bedömning: Nuvarande ordning när det gäller rättelse av
godkända strafförelägganden bör inte ändras.

Promemorians förslag innebär att ett strafföreläggande skall kunna
rättas utan att den misstänkte ges tillfälle att yttra sig om det är uppenbart
att rättelsen saknar betydelse för honom. Riksåklagaren har även
föreslagit en regel av innebörd att rättelse inte far innebära att gärningen
hänförs under en strängare straffbestämmelse.

Remissinstanserna: Alla remissinstanser godtar förslaget i huvudsak.
Ekobrottsmyndigheten anser dock att förslaget om att gärningen inte far
hänföras under en strängare bestämmelse inte skall genomföras. Enligt
Ekobrottsmyndigheten kan den misstänkte knappast lida någon
rättsförlust för att man rättar ett felaktigt angivet lagrum även om det
riktiga har en strängare straffskala. Ekobrottsmyndigheten anser också att
det av lagrummet skall framgå att den misstänkte alltid skall underrättas
om en rättelse som gjorts utan hans godkännande.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt 48 kap. 12 a § RB skall en
åklagaren rätta ett strafföreläggande som har godkänts om det innehåller
en uppenbar oriktighet till följd av någons skrivfel, räknefel eller
liknande förbiseende. Den som godkänt föreläggandet skall dock först
ges tillfälle att yttra sig. Föreläggandet far inte rättas om denne motsätter
sig det. Rättelsen far inte innebära att straffet höjs.

Ett misstag som kan inträffa är att åklagaren angivit fel lagrum eller
inte angivit något lagrum alls. Genom felen kan det uppstå viss osäkerhet
om hur föreläggandet skall hanteras eller bedömas, främst vid den
datoriserade bearbetning av innehållet i godkända strafföreläggande som
görs för registrering i person- och belastningsregistret för olika
underrättelser eller för statistik. I promemorian föreslås därför en regel
om att ett strafföreläggande skall kunna rättas utan att den som godkänt
föreläggandet ges tillfälle att yttra sig om det är uppenbart att rättelsen
saknar betydelse för honom.

När möjligheten till rättelse infördes föreslogs i lagrådsremissen en
bestämmelse som innebar att om den som godkänt föreläggandet motsatte
sig en rättelse skulle en sådan fa göras endast om det var uppenbart att
rättelsen saknade betydelse för honom (prop. 1982/83:41). Lagrådet
kritiserade förslaget med hänvisning till att det med en sådan ordning
måste finnas en möjlighet att på ordinär väg överklaga ett beslut om
rättelse. I propositionen gjordes bedömningen att det inte fanns skäl att
införa särskilda överklaganderegler. Någon möjlighet att rätta ett
strafföreläggande om den som godkänt föreläggandet motsatte sig det
infördes inte.

Promemorians förslag innebär att den som har godkänt ett
strafföreläggande inte skall ges tillfälle att yttra sig om det anses
uppenbart att rättelsen saknar betydelse för honom. Något tillfälle att
motsätta sig en rättelse ges alltså inte. Detta kan sägas vara mer
långtgående än det förslag Lagrådet kritiserade i ovan angivna ärende. Ett
godkänt strafföreläggande gäller som en lagakraftvunnen dom och
grundar sig enbart på godkännandet. Försiktighet måste därför iakttas när

19

det gäller ändringar av det som har godkänts. Enligt regeringens mening
finns det starka skäl som talar för att ett beslut om rättelse bör kunna
överklagas. Det saknas emellertid nu underlag för ett slutgiltigt
ställningstagande i den frågan, liksom för hur det skulle lösas lagtekniskt.
Mot denna bakgrund bör den nuvarande ordningen bestå.

5       Sekretess för strafföreläggande och

ärenderegistrering

5.1      Nuvarande sekretessreglering för strafföreläggande

Sekretesslagen (1980:100) innehåller flera regler som rör
strafföreläggande.

I 5 kap. finns det regler om sekretess främst med hänsyn till intresset
att förebygga eller beivra brott. Enligt 5 kap. 1 § gäller sekretess bl.a. för
uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål, om det kan antas
att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den
framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.

I 7 kap. finns det regler om sekretess med hänsyn främst till skyddet
för enskildas personliga förhållanden. Enligt 7 kap. 18 § första stycket 1
gäller sekretess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur register
bl.a. för uppgift som har tillförts det särskilda register som förs över
strafförelägganden. Sekretessen är absolut. Sekretessen gäller dock inte
för registrering som avses i 15 kap. 1 §, dvs. för diarieföringsuppgifter.
Av 7 kap. 18 § andra stycket följer att sekretess inte heller gäller för
uppgift i ärende om strafföreläggande. Bestämmelserna i 14 kap. om
utlämnande till andra myndigheter och enskild är dessutom tillämpliga.

I 9 kap. finns det regler om sekretess med hänsyn främst till skyddet
för enskilds förhållanden av såväl personlig som ekonomisk art. Enligt
9 kap. 17 § första stycket gäller sekretess för uppgift om enskilds
personliga och ekonomiska förhållanden, om inte annat följer av 18 §,
bl.a.

- i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,

- i angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål
eller i annan verksamhet för att förebygga brott,

- i åklagarmyndighets verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga,
utreda eller beivra brott,

om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller
någon honom närstående lider men.

I 9 kap. 18 § finns det bestämmelser om undantag från sekretessen en-
ligt 9 kap. 17 § första stycket. Sekretess gäller således inte för bl.a.

- beslut huruvida åtal skall väckas, beslut om att förundersökning inte
skall inledas och beslut om att förundersökning skall läggas ned samt

- uppgift i ärende om strafföreläggande.

Vidare upphör sekretessen att gälla, om uppgiften lämnas till domstol
med anledning av åtal, om inte sekretess för uppgiften skall gälla hos
domstolen enligt 16 §, eller uppgiften uppenbarligen saknar betydelse i

Prop. 1999/2000:67

20

målet eller finns i handling som har erhållits från annan myndighet där Prop. 1999/2000:67
sekretess gäller för uppgiften.

5.2      Nuvarande sekretessreglering för ärenderegistrering

5.2.1      Ärenderegistret Brådis

Alla brottmålsärenden som handläggs inom åklagarväsendet registreras i
ett datoriserat ärenderegister, Brådis. I registret antecknas således även
ärenden som leder till att strafföreläggande utfärdas.

Brådis förs med stöd av förordningen (1995:1006) om registerföring
vid åklagarmyndigheterna. Enligt 2 § förordningen far registret användas
för framställning av bl.a. strafförelägganden. Med stöd av 4-6 §§
registreras bl.a. personnummer och namn på brottsmisstänkta.
Målsättningen är att registret skall ha ett sådant innehåll att det skall vara
möjligt att i huvudsak följa handläggningen av samtliga brottmålsärenden
utan att behöva ta del av handlingarna i dessa.

Registret är konstruerat så att varje ärende kan omfatta en eller flera
misstänkta. För vaije misstänkt i ett ärende läggs ett diarieblad upp. En
misstänkt person kan emellertid vara kopplad till ett eller flera diarieblad.

Ett diarieblad är uppdelat i tre delar, en övre del med i huvudsak
identitetsuppgifter om den misstänkte, en mellandel med uppgifter om
brottsmisstankarna samt en nedre del med dagboksanteckningar.
Dagboksdelen kan sägas utgöra själva brottmålsdiariet med alla viktigare
händelser registrerade i kronologisk ordning. Där registreras också vissa
uppgifter som inte utgör diarieföringsuppgifter enligt 15 kap. 1 och 2 §§
sekretesslagen. Som exempel kan nämnas olika beslut om tvångsmedel
som inte expedieras och tjänsteanteckningar. Mellandelen, eller
brottsmisstankedelen, innehåller uppgifter som återfinns i dagboksdelen,
men uppgifterna är strukturerade så att handläggningen för vaije
brottsmisstanke kan följas från brottsdatum, datum när brottsanmälan
eller förundersökningsprotokoll inkom till datum för beslut i åtalsfrågan.
Även här förekommer uppgifter som inte är diarieföringsuppgifter enligt
15 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen. Av bilderna nedan framgår först hur
ett diarieblad kan se ut när man går in i systemet med
handläggarbehörighet och sedan hur samma diarieblad ser ut för
allmänheten.

21

Prop. 1999/2000:67

5.2.2 Hur sekretessen beaktas

Det finns inga särskilda sekretessregler för uppgifter i ärenderegistret
Brådis. Uppgifter i brottmålsärenden kan emellertid vara föremål för
sekretess, främst enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen. Sådan
sekretess gäller förstås även för de uppgifter som registrerats i Brådis
som inte utgör rena diarieföringsuppgifter. I 9 kap. 18 § sekretesslagen
finns det bestämmelser om undantag från sekretessen enligt 9 kap. 17 §

22

första stycket, bl.a. i fråga om beslut om åtal skall väckas, om förunder-
sökning inte skall inledas eller beslut att lägga ned en förundersökning.

Sekretessreglerna i 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § beaktas för närvarande i
Brådisregistret genom att identitetsuppgifter rörande misstänkta och
parter, dvs. de uppgifter som återfinns i diariebladets övre del, normalt är
sekretessmarkerade. Diarieföringsuppgifter, dvs. uppgifterna i
dagboksdelen och brottsmisstankedelen är i princip alltid offentliga. De
uppgifter i brottsmisstankedelen och dagboksdelen som inte utgör
diarieföringsuppgifter enligt 15 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen är normalt
neutraliserade genom att själva identitetsuppgiftema är sekretessbelagda.
Detta medför att även övriga uppgifter i brottsmisstankedelen och
dagboksdelen kan hållas offentliga.

Andra uppgifter i registret än uppgifterna i diariebladets övre del kan
vid behov sekretessbeläggas. Detta kan vara fallet när förhållandena är så
speciella vid ett visst brott att man redan genom t.ex. brottsrubricering
och datumangivelse förstår vem den misstänkte är.

5.2.3 Särskild sekretessreglering av Brådis

Regeringens förslag: Åklagarmyndigheternas ärenderegister för
brottmål, Brådis, skall regleras i sekretesslagen (1980:100). Sekretess
skall gälla för uppgifter i registret om enskildas personliga och
ekonomiska förhållanden om det inte står klart att uppgiften kan röjas
utan att den enskilde eller någon närstående lider skada eller men
(omvänt skaderekvisit). Sekretess skall inte gälla för de uppgifter som
hänför sig till registrering som avses i 15 kap. 1 § sekretesslagen, dvs.
diarieföringsuppgifter.

I 17 kap. 18 § första stycket 1 sekretesslagen slopas undantaget från
sekretess för diarieföringsuppgifter i särskilt register över
strafförelägganden. Undantaget skall i stället regleras genom
bestämmelserna om sekretess för Brådis.

Prop. 1999/2000:67

Promemorians förslag: I promemorian föreslås delvis en annan
sekretessreglering av uppgifterna i Brådis. Dessa delas upp i
personuppgifter, diarieföringsuppgifter och övriga uppgifter. För
personuppgifter föreslås sekretess med ett omvänt skaderekvisit gälla.
För övriga uppgifter, utom diarieföringsuppgifter, föreslås sekretess gälla
om det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider men om
uppgiften röjs (rakt skaderekvisit).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Domstolsverket,
Datainspektionen och Ekobrottsmyndigheten godtar förslaget eller har
inget att invända mot det.

Domstolsverket avstyrker förslaget och anför att ett strafföreläggande
ersätter en dom, varför samma, starka intresse av offentlig insyn gäller
båda typer av ärenden. I en domstol, påpekar verket, är uppgiften om en
tilltalad i regel offentlig och sökbar i domstolens register tills den gallras.

Ekobrottsmyndigheten anser att absolut sekretess skall gälla för
samtliga uppgifter i Brådis utom för dem som hänför sig till registrering
som avses i 15 kap. 1 § sekretesslagen. Genom ändringen i 9 kap. 17 §

23

sekretesslagen från rakt till omvänt skaderekvisit (prop. 1997/98:97, bet.
1997/98:JuU20, rskr. 1997/98:276) måste, enligt Ekobrottsmyndigheten,
även avidentifierade uppgifter i Brådis handläggardelar sekretessbeläggas
och åklagaren göra en prövning vaije gång allmänheten vill titta i
registret. Ekobrottsmyndigheten anser att regleringen blir svårhanterlig.
Enligt Ekobrottsmyndigheten är det tillräckligt att allmänheten med
ledning av diariet kan begära att få ta del av handlingarna eller uppgifter i
dem och att åklagaren då far pröva om handlingarna kan lämnas ut.

Datainspektionen förespråkar enklare regler än de som föreslås av
Riksåklagaren.

Skälen för regeringens förslag: Frågan om huruvida Brådis skall
sekretessregleras har samband med hur sekretessen reglerats för polisens
register. Riksdagens ståndpunkt när det gäller polisens register är att
absolut sekretess skall gälla för belastningsregistret medan sekretess med
ett omvänt skaderekvisit skall gälla för övriga register, bl.a.
misstankeregistret (prop. 1997/98:97, bet. 1997/98:JuU20, rskr.
1997/98:276).

Om Brådis inte sekretessregleras blir uppgifterna i ärenden som slutar
som strafförelägganden offentliga. Detta följer av 9 kap. 18 §
sekretesslagen. Till skillnad från uppgifter om domar i domstolarnas
register framgår det av uppgifterna i Brådis vilka brott det gäller när ett
strafföreläggande har utfärdats och godkänts. Det skulle alltså kunna
utnyttjas som ett belastningsregister i otillbörligt syfte. Enligt regeringens
mening bör det därför införas regler om sekretess för uppgifterna i
Brådis.

I promemorian föreslås som nämnts att sekretess skall gälla med
omvänt skaderekvisit för personuppgifter medan diarieföringsuppgifter
skall vara offentliga och övriga uppgifter omfattas av ett rakt
skaderekvisit. Genom att på detta sätt ha presumtion för offentlighet för
övriga uppgifter i brottsmisstanke- och dagboksdelen kan, enligt
promemorian, allmänheten följa handläggningen i ett ärende utan att den
misstänktes identitet avslöjas. Regeringen anser dock att det är osäkert
om en sådan uppdelning går att tillämpa.

För att en enskild person skall lida men krävs att uppgifterna kan
hänföras till en viss individ. Normalt kan man alltså lämna ut s.k.
avidentifierade uppgifter utan risk för men. I en handling som lämnas ut
kan man t.ex. stryka över namnet på en person som omnämns. Det kan
dock tänkas att en avidentifiering inte räcker för att hindra att sambandet
mellan individen och uppgiften kan spåras. Om det finns en sådan risk
eller inte får bedömas från fall till fall. Eftersom det är just kopplingen
mellan individen och uppgiften som är känslig är det olämpligt att ha
olika skaderekvisit för personuppgifter respektive övriga uppgifter, t.ex.
uppgifter om en brottsmisstanke. Om man har ett rakt skaderekvisit för
en uppgift om en brottsmisstanke, som lämnas ut, och det skulle visa sig
att en mottagare kan koppla ihop uppgifterna har man ju i praktiken
tillämpat ett rakt skaderekvisit också för personuppgiften. En uppgift om
en brottsmisstanke blir nämligen en personuppgift när den kan kopplas
ihop med en viss individ. Enligt regeringens mening bör uppgifterna
alltså inte delas upp i personuppgifter och övriga uppgifter. Om man inte
gör en sådan uppdelning kan uppgifterna regleras med samma form av

Prop. 1999/2000:67

24

skaderekvisit. Detta innebär en betydligt enklare och mer överskådlig
reglering.

För uppgifter under förundersökningen gäller sekretess med ett omvänt
skaderekvisit enligt 9 kap. 17 § sekretesslagen. Normalt är det strängare
sekretess för uppgifter i ett register än för uppgifter i t.ex. en
förundersökning. Det är alltså inte lämpligt att ha den lindrigare formen
av sekretess, dvs. ett rakt skaderekvisit, för uppgifterna i Brådis.

Ekobrottsmyndigheten har pekat på problem när allmänheten vill titta i
registret och förespråkat absolut sekretess. Enligt regeringens mening kan
problemen med sekretessen vid hanteringen inte anses väga tyngre än
riksdagens ställningstagande att den absoluta sekretessen skall gälla bara
för belastningsregister. Brådis kan visserligen innehålla en del
belastningsuppgifter men är främst ett ärende- och misstankeregister.
Uppgifterna i Brådis bör därför i stället regleras med ett omvänt
skaderekvisit. Sekretess bör inte gälla för diarieföringsuppgifter.

Diarieföringsuppgifter i särskilt register över strafförelägganden är
undantagna från sekretess enligt 7 kap. 18 § första stycket 1
sekretesslagen. Strafförelägganden diarieförs emellertid inte längre i detta
register utan i Brådis, se 12 § förordningen (1997:902) om register över
strafförelägganden. Undantaget i nämnda lagparagraf kan därmed
upphävas.

6 Sekretessen för uppgifter i belastnings-
registret

Regeringens förslag: Sekretesslagen (1980:100) ändras så att det
klargörs att sekretessen för uppgift i belastningsregistret endast gäller i
verksamhet som avser förande av eller uttag ur registret.

Prop. 1999/2000:67

Ekosekretessutredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget. Riksåklagaren framhåller
dock att man i och för sig kan diskutera huruvida bestämmelsens gällande
lydelse bör tolkas. Rikspolisstyrelsen framför liknande tankegångar och
anför att förarbetena till den nya polisregisterlagstiftningen inte entydigt
ger vid handen att bestämmelsen i 7 kap. 17 § sekretesslagen skall ges
den vida tolkning som Ekosekretessutredningen utgår från.

Skälen för regeringens förslag: I samband med den nya lagstiftningen
om polisens register (prop 1997/98:97, bet. 1997/98:JuU20, rskr.
1997/98:276) gjordes vissa ändringar i sekretesslagen (SFS 1998:624).
Tidigare gällde sekretess i verksamhet som avsåg förande av eller uttag
ur kriminal- och polisregister för uppgift som tillförts registret.
Sekretessen var absolut, dvs. något skaderekvisit ställdes inte upp som
villkor för sekretessen. Uppgifter från ett kriminal- eller polisregister fick
endast lämnas ut enligt vad som var särskilt föreskrivet i kriminal- eller
polisregisterlagstiftningen. För registerutdragen gällde den sekretess som
gäller i allmänhet för verksamheten där utdragen förekommer. Endast i

25

de fall reglerna om överföring av sekretess i 13 kap. sekretesslagen var
tillämpliga följde sekretessen med uppgifterna.

De ändringar som gjordes i samband med lagstiftningen om polisens
register innebar att sekretessen lättades upp för uppgifter i polisregister.
Den absoluta sekretess som tidigare gällt för alla polisregister
avskaffades för alla register utom belastningsregistret.

Ekosekretessutredningen har påpekat att ändringarna i sekretesslagen
utformats på ett sätt som förmodligen inte varit avsett. Enligt utredningen
innebär nämligen ändringen i 7 kap. 17 § sekretesslagen, såsom
paragrafen utformats, att sekretessen för uppgift i belastningsregistret inte
längre är begränsad till verksamhet som avser förande av eller uttag ur
registret. Det skulle innebära att sekretessen följer uppgiften oavsett i
vilken verksamhet den förekommer, om det inte finns en
sekretessbrytande regel. Med utredningens synsätt bryts den absoluta
sekretessen endast hos domstol eftersom reglerna i 12 kap. 2 §
sekretesslagen innebär att viss sekretess, bl.a. enligt 7 kap. 17 §, inte
gäller vid domstol. Till skillnad från vad som tidigare gällt skulle alltså
den absoluta sekretessen för en uppgift som tillförts belastningsregistret
följa med uppgiften när den förekommer i t.ex. en förundersökning eller i
ett tillståndsärende. Det skulle innebära att förundersökningsmaterial som
innehåller någon uppgift från belastningsregistret måste selekteras. Det
skulle vidare fa konsekvensen att en tillståndsmyndighet som lägger en
uppgift som tillförts belastningsregistret som grund för sitt beslut inte
skulle kunna åberopa detta i skälen för beslutet.

Avsikten med de ändringar i sekretesslagstiftningen som gjordes i
samband med lagstiftningen om polisens register var inte att åstadkomma
någon förändring i fråga om sekretessens räckvidd. Även om man, som
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen antyder, möjligen kan diskutera hur
gällande lydelse av 7 kap. 17 § sekretesslagen skall tolkas bör
bestämmelsen således ändras så att det klart framgår att den absoluta
sekretessen för uppgifter i belastningsregistret endast gäller i verksamhet
som avser förande av eller uttag ur registret.

Enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller sekretess för uppgift som
tillförs register. Av förarbetena till sekretesslagen framgår att det innebär
att sekretessen även gäller för uppgift som har avförts från ett register
(prop. 1979/80:2 Del A, s 213 f.). Tidigare avfördes vissa uppgifter från
polis- och kriminalregister efter viss tid och lagrades i stället på
magnetband. Förfarandet kallades avställning. Eftersom uppgifter i
fortsättningen skall gallras, dvs. förstöras efter viss tid, i stället för att
avföras från registret behöver sekretessen inte längre omfatta avförda
uppgifter. Sekretessen bör därför gälla för uppgift i registret och inte för
uppgift som tillförts registret.

Prop. 1999/2000:67

7 Ekonomiska konsekvenser

Förslagen syftar till effektivare handläggning i flera avseenden hos
åklagarmyndigheterna. De kommer därför att på sikt innebära
besparingar. För att kunna införa ett system med elektroniska signaturer

26

behöver de befintliga dataprogrammen utvecklas och nya program köpas Prop. 1999/2000:67
in. Kostnaderna för detta kan beräknas till högst 500 000 kr och kan
finansieras inom ramen för befintliga medel.

8 Ikraftträdande

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Äldre bestämmelser
bör tillämpas på strafförelägganden som utfardats före ikraftträdandet.

9      Författningskommentar

9.1      Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

48 kap.

Har ett föreläggande enligt detta kapitel utfardats till godkännande inom
viss tid, för frågan om ansvar för brottet tas upp på nytt innan denna tid
har gått ut endast om den misstänkte har förklarat att han inte godkänner
föreläggandet.

Har ett föreläggande godkänts, gäller det som en dom som har vunnit
laga kraft.

Första stycket reglerar förhållandet när ett strafföreläggande, eller ett
föreläggande om ordningsbot, har utfärdats för att godkännas inom viss
tid. I stycket har det införts en ny regel som innebär att det inte blir
nödvändigt att vänta till dess tidsfristen har gått ut innan ett nytt beslut i
frågan om ansvar för brottet tas upp på nytt. Åklagaren kan t.ex. ansöka
om stämning omedelbart när ett bestridande kommer in.

Ett strafföreläggande skall innehålla uppgift om

1. den åklagare som har utfärdat föreläggandet,

2. den misstänkte,

3. brottet med angivande av tid och plats för dess begående samt
övriga omständigheter som behövs för att känneteckna det,

4. den eller de bestämmelser som är tillämpliga när det gäller brottet,

5. det straff och den särskilda rättsverkan, som föreläggs den
misstänkte, och

6. det enskilda anspråk som föreläggs den misstänkte med uppgift om
målsäganden och de omständigheter som anspråket grundar sig på.

Av paragrafen framgår vilka uppgifter som skall finnas i ett
strafföreläggande. Kravet på skriftlighet och undertecknande i det
tidigare första stycket har tagits bort. I stället har en ny första punkt
införts som innebär att det skall framgå vem som har utfärdat
föreläggandet. Ändringarna har föranletts av att ett strafföreläggande

27

skall kunna sättas upp i form av ett elektroniskt dokument och behandlas
närmare i avsnitt 4.2.

Utfardas ett strafföreläggande till godkännande inom viss tid, skall den
misstänkte ges

1. upplysning om sättet för godkännande och om den tid som fastställts
för detta, och

2. upplysning att, om godkännande inte sker, åtal kan äga rum efter
utgången av den fastställda tiden.

Paragrafen innehåller regler om vilka uppgifter som, utöver 6 §, skall
ingå i ett strafföreläggande när det utfärdats för godkännande inom viss
tid. I bestämmelsens inledning anges inte längre på vilket sätt
upplysningar skall lämnas till den misstänkte. Detta framgår i stället av
8 §. Ändringen har föranletts av att ett föreläggande skall kunna utfärdas
i form av ett elektroniskt dokument.

Ett skriftligt besked med strafföreläggandets innehåll och sådana
upplysningar som anges i 7 § skall lämnas eller sändas till den
misstänkte.

Paragrafen har ändrats på det sättet att själva strafföreläggandet inte
behöver lämnas eller sändas till den misstänkte. När åklagaren har satt
upp föreläggandet i form av ett elektroniskt dokument är det tillräckligt
att ett skriftlig besked med strafföreläggandets innehåll m.m. lämnas eller
sänds. Att sända själva föreläggande kommer alltså bara i fråga när
åklagaren har satt upp föreläggandet på annat sätt än i form av ett
elektroniskt dokument.

Strafföreläggande godkänns genom att den misstänkte undertecknar
och tillställer behörig mottagare en förklaring, att han erkänner gärningen
och godtar det straff och den särskilda rättsverkan samt det enskilda
anspråk som upptagits i föreläggandet. Närmare bestämmelser om vem
som skall motta sådan förklaring meddelas av regeringen.

I paragrafen ges bestämmelser om hur ett strafföreläggande godkänns.

Andra stycket innehöll tidigare en regel om att ett godkännande som
inte gjordes på själva föreläggandet endast var giltigt om det klart
framgick vilket föreläggande det avsåg. Denna regel har tagits bort
eftersom det normalt inte längre skall vara föreläggandet som skickas,
utan ett besked med föreläggandets innehåll. Att ett godkännande
otvetydigt måste avse ett visst föreläggande ligger i sakens natur.

H §

Ett strafföreläggande kan också godkännas genom att hela beloppet
betalas till den myndighet som regeringen bestämmer, utan att skriftligt

Prop. 1999/2000:67

28

godkännande skett, om föreläggandet avser endast böter eller böter och
särskild rättsverkan som innebär betalningsskyldighet.

Betalning enligt första stycket skall inte anses som ett godkännande,
om det framgår att den misstänkte inte har avsett att godkänna
föreläggandet.

Paragrafen innehåller regler om när ett strafföreläggande kan godkännas
genom betalning.

I första stycket har det inforts en ny regel som gör det möjligt att
godkänna ett föreläggande genom betalning även i fråga om annan
särskild rättsverkan som innebär betalningsskyldighet än avgift enligt
lagen om brottsofferfond. Paragrafen har i övrigt bearbetats redaktionellt.

12 §

Ett godkännande är utan verkan om det sker sedan åklagaren har

1.   utfärdat stämning, stämningsansökan eller ett nytt
strafföreläggande,

2. beslutat att inte väcka åtal för brottet, eller

3. beslutat att lägga ned eller inte inleda en förundersökning.

Av paragrafen framgår att ett godkännande inte gäller om det inkommer
till behörig myndighet efter det att åklagaren på nytt har tagit upp frågan
om ansvar for brottet. Paragrafen har kompletterats så att ett
godkännande är utan verkan oavsett vilket slags beslut åklagaren har
fattat. Paragrafen har i övrigt bearbetats redaktionellt.

17 §

Bestämmelserna i 6 § 2, 3 och 5 samt i 7, 9, 11 och 12 a §§ gäller även
i fråga om föreläggande av ordningsbot. Vad som sägs om åklagare i 12 a
§ skall därvid i stället avse polisman.

Paragrafen gäller föreläggande av ordningsbot och har justerats på grund
av ändringen i 6 §.

9.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

7 kap.

17 §

Sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur
register som fors enligt lagen (1998:620) om belastningsregister för
uppgift i registret. Om utlämnande av sådan uppgift gäller vad som är
föreskrivet i den lagen och i säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt i
förordningar som har stöd i dessa lagar.

Sekretess gäller också i verksamhet som avser förande av eller uttag ur
register som fors enligt lagen (1997:1058) om register i Tullverkets
brottsbekämpande verksamhet. Om utlämnande av sådan uppgift gäller
vad som är föreskrivet i nämnda lag eller i förordning som har stöd i den
lagen.

Prop. 1999/2000:67

29

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt
första stycket i högst sjuttio år.

Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i fråga om sekretessen enligt denna
paragraf.

Ändringen behandlas i avsnitt 6 och innebär ett klargörande av att den
absoluta sekretessen som gäller för uppgifter i belastningsregistret endast
gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur registret.

18 §

I annat fall än som avses i 17 § eller 9 kap. 17 § första stycket 6 eller 7
gäller sekretess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur register

1. for uppgift som har tillförts särskilt register, som fors över
strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot,

2. för annan uppgift hos Rikspolisstyrelsen, som angår brott eller den
som har misstänkts, åtalats eller dömts for brott, om uppgiften har
lämnats dit for databehandling inom rättsväsendets informationssystem i
annat register än som avses i 1,

3. för belastningsuppgift som har tillförts körkortsregistret,

4. för uppgift som har tillförts särskilt register som författningsenligt
förs hos myndighet angående brott eller tjänsteförseelser begångna av
personer som är eller har varit verksamma hos myndigheten.

Sekretessen enligt första stycket 1 gäller inte i ärende om
strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot.

Sekretess gäller hos Luftfartsverket i verksamhet, som avser förande av
eller uttag ur certifikatregistret, for uppgift som angår brott eller enskilds
hälsotillstånd, om det kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst
sjuttio år.

Paragrafen reglerar sekretess i verksamhet som avser förande av eller
uttag ur vissa register angående brott m.m. Ändringen i första stycket 1
görs på grund av att de särskilda register som förs över strafföreläggande
enligt förordningen (1997:902) inte längre innehåller några
diarieföringsuppgifter. Dessa förs i stället i åklagarmyndighetens
ärenderegister, Brådis, enligt förordningen (1995:1006) om registerföring
vid åklagarmyndigheterna. Undantaget för uppgifterna som hänför sig till
registrering som avses i 15 kap. 1 § behövs därför inte.

9 kap.

17 §

Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska
förhållanden, om inte annat följer av 18 §,

1. i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,

2. i angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål
eller i annan verksamhet för att förebygga brott,

3.  i angelägenhet som avser registerkontroll och särskild
personutredning enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627),

Prop. 1999/2000:67

30

4. i åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, Statens
kriminaltekniska laboratoriums, Tullverkets eller Kustbevakningens
verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott,

5. i Statens biografbyrås verksamhet att biträda Justitiekanslem, allmän
åklagare eller polismyndighet i brottmål,

6. i register som fors av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen
(1998:622) eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,

7. i register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister,

8. i register som förs av Riksskatteverket enligt lagen (1999:90) om
behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i
brottsutredningar eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,

9.   i särskilt ärenderegister över brottmål som förs av
åklagarmyndighet, om uppgiften inte hänför sig till registrering som
avses i 15 kap. 1 §,

om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller
någon honom närstående lider skada eller men.

Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan
eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att
någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Utan hinder av sekretessen far uppgift lämnas till enskild enligt vad
som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare och
i säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt i förordning som har stöd i
denna lag. Utan hinder av sekretessen far uppgift vidare lämnas ut enligt
vad som föreskrivs i lagen (1998:621) om misstankeregister,
polisdatalagen (1998:622) och lagen (1999:90) om behandling av
personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar
samt i förordningar som har stöd i dessa lagar.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess för uppgifter i
förundersökningar och olika register m.m. till skydd för enskildas
intressen.

I första stycket har en ny punkt 9 införts. Den reglerar sekretessen för
åklagarmyndigheternas ärenderegister Brådis. Bestämmelsen har
motiverats i avsnitt 5.2.3.

Prop. 1999/2000:67

31

Promemorians lagförslag

Prop. 1999/2000:67

Bilaga 1

1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 48 kap 3, 6-9 samt 12 a §§ rättegångsbalken
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

48 kap.

Har föreläggande enligt detta
kapitel utfardats till godkännande
inom viss tid, far frågan om ansvar
för brottet ej upptagas på nytt
förrän denna tid utgått.

Har föreläggande godkänts,
gäller det som dom vilken har
vunnit laga kraft.

Strafföreläggande avfattas
skriftligen och undertecknas av
åklagaren.

Föreläggandet skall innehålla
uppgift om

1. den misstänkte

2. brottet med angivande av tid
och plats för dess begående samt
övriga omständigheter som behövs
för att känneteckna det.

3. den eller de bestämmelser
som är tillämpliga när det gäller
brottet.

4. det straff och den särskilda
rättsverkan, som föreläggs den
misstänkte,

5. det enskilda anspråk, som
föreläggs den misstänkte med
uppgift om målsäganden och de
omständigheter som anspråket
grundar sig på.

Har föreläggande enligt detta
kapitel utfärdats till godkännande
inom viss tid, får frågan om ansvar
för brottet inte upptas på nytt
förrän denna tid utgått, om inte den
misstänkte dessförinnan förklarat
att han inte godkänner
föreläggandet.

Har föreläggande godkänts,
gäller det som dom vilken har
vunnit laga kraft.

Strafföreläggande         skall

innehålla uppgift om

1. den åklagare som utfärdat
föreläggandet

2. den misstänkte

3. brottet med angivande av tid
och plats för dess begående samt
övriga omständigheter som behövs
för att känneteckna det.

4. den eller de bestämmelser
som är tillämpliga när det gäller
brottet.

5. det straff och den särskilda
rättsverkan, som föreläggs den
misstänkte,

6. det enskilda anspråk, som
föreläggs den misstänkte med
uppgift om målsäganden och de
omständigheter som anspråket
grundar sig på.

32

Utfärdas strafföreläggande till
godkännande inom viss tid, skall
den misstänkte genom anteckning i
föreläggandet eller på annat sätt

Utfärdas strafföreläggande till
godkännande inom viss tid, skall
den misstänkte ges

Prop. 1999/2000:67

Bilaga 1

givas

upplysning om sättet för godkännande och om den tid som fastställts
härför,

upplysning att, om godkännande ej sker, åtal kan äga rum efter
utgången av den fastställda tiden.

Strafföreläggande lämnas eller
sändes till den misstänkte.

Skriftligt besked, som upptar
strafföreläggandets innehåll och
sådana upplysningar som anges i 7
§ skall lämnas eller sändas till den
misstänkte.

Regeringen äger förorda att i
stället för föreläggandet får
lämnas eller sändas skriftligt
besked, som upptager
föreläggandets innehåll och sådana
upplysningar som anges i 7 §.

Strafföreläggande godkänns genom att den misstänkte undertecknar
och tillställer behörig mottagare en förklaring, att han erkänner gärningen
och godtar det straff och den särskilda rättsverkan samt det enskilda
anspråk som upptagits i föreläggandet. Närmare bestämmelser om vem
som skall motta en sådan förklaring meddelas av regeringen.

Godkännande, som tecknas på
annan handling än föreläggandet,
gäller endast om det klart framgår
vilket föreläggande som avses.

Avser ett strafföreläggande inte
annat än böter eller böter och
avgift enligt lagen (1994:419) om
brottsofferfond och betalas hela
beloppet till myndighet, som
regeringen bestämmer, utan att
skriftligt godkännande skett, anses
betalningen som godkännande, om
det inte framgår att den misstänkte
inte har avsett att godkänna
föreläggandet.

Godkännande

av

strafföreläggande kan, förutom på
sätt som anges i 9 §, ske genom att
den misstänkte betalar de belopp

som upptagits

ett

strafföreläggande i form av böter,
avgift enligt lagen (1994:419) om

brottsofferfond och
rättsverkan som
betalningsskyldighet,
myndighet som
bestämmer. Betalning

särskild
innebär
till
regeringen
skall dock

inte anses utgöra godkännande,
om det framgår att den misstänkte

inte har avsett att godkänna
föreläggandet.

33

3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 67

12 §

Godkännande, som sker sedan
åklagaren utfärdat stämning eller
stämningsansökan, är utan verkan.

Godkännande, som sker sedan
åklagaren utfärdat stämning,
stämningsansökan eller nytt
strafföreläggande, eller beslutat
att inte väcka åtal för brottet, är
utan verkan.

Prop. 1999/2000:67

Bilaga 1

Om åklagaren finner att ett
strafföreläggande, som har
godkänts, innehåller en uppenbar
oriktighet till följd av åklagarens
eller någon annans skrivfel,
räknefel eller liknande
förbiseende, skall han, sedan den
som har godkänt föreläggandet
har getts tillfälle att yttra sig,
besluta om rättelse av
föreläggandet

Rättelse far inte göras, om den
som har godkänt föreläggandet
motsätter sig det.

En rättelse far inte innebära att
straffet höjs.

12a§

Om åklagaren finner att ett
strafföreläggande, som har
godkänts, innehåller en uppenbar
oriktighet till följd av åklagarens
eller någon annans skrivfel,
räknefel eller liknande
förbiseende, skall han besluta om
rättelse av föreläggandet. Innan
rättelse får ske skall den som
godkänt föreläggandet ges tillfälle
att yttra sig, om det inte är
uppenbart att rättelsen saknar
betydelse för honom.

Rättelse far inte göras, om den
som har godkänt föreläggandet
motsätter sig det.

En rättelse far inte innebära att
straffet höjs eller att en gärning
hänförs under en strängare
straffbestämmelse.

Denna lag träder i kraft den xxxx 1998.

34

2 Förslag till lag om ändring i ändring i sekretesslagen
(1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 18 § sekretesslagen skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

I annat fall än som avses i 17 §
gäller sekretess i verksamhet som
avser förande av eller uttag ur
register

1. för uppgift som har tillförts

särskilt        register        över

strafföreläggande             och

föreläggande av ordningsbot, och
inte hänför sig till registrering som
avses i 15 kap. 1 §,

2.  för annan uppgift hos

Rikspolisstyrelsen som angår brott
eller den som har misstänkts,
åtalats eller dömts för brott, om
uppgiften har lämnats dit för
databehandling            inom

rättsväsendets informationssystem
i annat register än som avses i 2-3.

3. för belastningsuppgift som
har tillförts körkortsregistret,

4. för uppgift som har tillförts

särskilt        register        som

författningsenligt förs hos
myndighet angående brott eller
tjänsteförseelser begångna av
personer som är eller har varit
verksamma hos myndigheten,
Sekretessen enligt första stycket 1.
gäller inte i ärende om
strafföreläggande             eller

föreläggande av ordningsbot.

Föreslagen lydelse

7 kap.

18 §

I annat fall än som avses i 17 §
gäller sekretess i verksamhet som
avser förande av eller uttag ur
register

1. för uppgift som har tillförts

särskilt register över
strafföreläggande            och

föreläggande av ordningsbot, om
det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den enskilde eller
någon annan honom närstående
lider men om uppgiften röjs.

2.  för annan uppgift hos

Rikspolisstyrelsen om angår brott
eller den som har misstänkts,
åtalats eller dömts för brott, om
uppgiften har lämnats dit för
databehandling            inom

rättsväsendets informationssystem
i annat register än som avses i 2-3.

3. för belastningsuppgift som
har tillförts körkortsregistret,

4. för uppgift som har tillförts

särskilt        register        som

författningsenligt förs hos
myndighet angående brott eller
tjänsteförseelser begångna av
personer som är eller har varit
verksamma hos myndigheten,
Sekretessen enligt första stycket 1.
gäller inte i ärende om
strafföreläggande            eller

föreläggande av ordningsbot.
Sekretess       gäller       hos

åklagarmyndigheterna för de
personuppgifter       regeringen

föreskriver, som tillförts särskilt
ärenderegister över brottmål, om
det inte står klart att uppgiften kan

Prop. 1999/2000:67

Bilaga 1

35

Sekretess gäller hos
luftfartsverket i verksamhet, som
avser förande av eller uttag ur
certifikatregistret för uppgift som
angår brott eller enskilds
hälsotillstånd, om det kan antas att
den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgiften
röjs.

röjas utan att den enskilde eller Prop. 1999/2000:67
någon honom närstående lider Bilaga 1
men om uppgiften röjs. Sekretess
gäller inte för uppgifter som
hänför sig till registrering som
avses i 15 kap. 1 §. Sekretess
gäller däremot för övriga
uppgifter, som tillförts särskilt
ärenderegister över brottmål, om
det kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider
men om uppgiften röjs

Sekretess gäller hos
luftfartsverket i verksamhet, som
avser förande av eller uttag ur
certifikatregistret för uppgift som
angår brott eller enskilds
hälsotillstånd, om det kan antas att
den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgiften
röjs.

36

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig
över promemorian ”Förslag till ändringar i
rättegångsbalken m.fl. författningar för en rationellare
handläggning av strafförelägganden”

Prop. 1999/2000:67

Bilaga 2

Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän (JO), Göteborgs
tingsrätt, Justitiekanslem, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten i
Malmö, Åklagarmyndigheten i Linköping, Åklagarmyndigheten i Växjö,
Åklagarmyndigheten i Malmö, Åklagarmyndigheten i Stockholm,
Åklagarmyndigheten i Göteborg, Åklagarmyndigheten i Västerås,
Åklagarmyndigheten i Sundsvall och Umeå, Ekobrottsmyndigheten,
Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Datainspektionen,
Statskontoret, Generalltullstyrelsen, Riksskatteverket, Riksarkivet,
Sveriges Advokatsamfund.

37

4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 67

Ekosekretessutredningens lagförslag

Prop. 1999/2000:67

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Sekretess gäller för uppgift som
har tillförts register som förs
enligt lagen (1998:620) om
belastningsregister.           Om

utlämnande av sådan uppgift gäller
vad som är föreskrivet i den lagen
och i säkerhetsskyddslagen
(1996:627) samt i förordningar
som har stöd i dessa lagar.

7 kap. sekretesslagen (1980:100)

17 §

Sekretess gäller för verksamhet
som avser förande av eller uttag ur
register enligt lagen (1998:620)
om belastningsregisterför uppgift i
registret. Om utlämnande av sådan
uppgift gäller vad som är
föreskrivet i den lagen och i
säkerhetsskyddslagen (1996:627)
samt i förordningar som har stöd i
dessa lagar

Sekretess gäller också i verksamhet som avser förande av eller uttag ur
register som förs enligt lagen (1997:1058) om register i Tullverkets
brottsbekämpande verksamhet. Om utlämnande av sådan uppgift gäller
vad som är föreskrivet i nämnda lag eller i förordning som har stöd i den
lagen.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt första
stycket i högst sjuttio år.

Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i fråga om sekretessen enligt denna
paragraf.

Kommentar Ändringen innebär att sekretessen för belastningsregistret
och uppgifter i detta regleras efter samma modell som andra
integritetskänsliga register och på i huvudsak samma sätt som före
lagändringen. Dock har den ändringen gjorts att sekretessen skall gälla
för de uppgifter som finns i registret, inte för alla uppgifter som har
tillförts detta. Motivet för detta framgår av Registerutredningens förslag
(s 334). Den absoluta sekretessen gäller också hos de myndigheter som
har direktåtkomst till registret, såvitt gäller verksamheten med uttag ur
registret. Däremot följer sekretessen inte med uppgiften sedan den lämnat
denna verksamhet. Då gäller i stället, liksom tidigare, de sekretessregler
som allmänt gäller för den verksamhet i vilken registeruppgiften
förekommer. För polisen, åklagarna, tullen och andra myndigheter som
har brottsutredande och brottsbeivrande uppgifter gäller sekretess med
omvänt skaderekvisit enligt 9 kap. 17 § sekretesslagen.

38

Lagen (1998:620) om belastningsregister

Belastningsregistret skall föras
för att ge information om sådana
belastningsuppgifter som behövs i
verksamhet hos

Belastningsregistret skall föras
för att ge information om sådana
belastningsuppgifter som behövs i
verksamhet hos

Prop. 1999/2000:67

Bilaga 3

1. polis- och tullmyndigheter för
att förebygga, upptäcka och utreda
brott,

2. åklagarmyndigheter för beslut

om förundersökning och åtal samt
för         utfärdande         av

strafföreläggande,

3.  allmänna domstolar för

1. polis- och tullmyndigheter för
att förebygga, upptäcka och utreda
brott,

2. åklagarmyndigheter för beslut
om förundersökning eller för
annan utredning enligt reglerna
om förundersökning i brottmål, för
talan vid domstol, samt för
utfärdande av strafföreläggande,

3.  allmänna domstolar för

av påföljd

och

andra
sådan

annan

straffmätning och val

och

4. polismyndigheter
myndigheter vid
lämplighetsprövning,
tillståndsprövning eller

prövning som anges i författning.

av påföljd

och

andra
sådan

annan

straffmätning och val

och

4. polismyndigheter
myndigheter vid
lämplighetsprövning,
tillståndsprövning eller

prövning som anges i författning.

Registret far användas också för att till enskild lämna uppgifter som är
av särskild betydelse i dennes verksamhet.

Kommentar Ändringen innebär att åklagare kan få tillgång till
uppgifter ur belastningsregistret för alla typer av talan i domstol,
exempelvis talan om näringsförbud eller rådgivningsförbud som förs utan
samband med åtal, för talan om besöksförbud och för talan om ändring av
påföljd enligt 38 kap. brottsbalken. Vidare kan utdrag begäras i de fall det
ankommer på åklagare att göra utredning enligt reglerna om
förundersökning, t.ex. vid utlämning för brott.

39

Lagen (1998:621) om misstankeregister

Misstankeregistret skall foras för
att underlätta tillgången till sådana
uppgifter om skälig misstanke om
brott som behövs i verksamhet hos

1. polis- och tullmyndigheter för
att samordna förundersökningar
mot en person och för att
förebygga, upptäcka och utreda
brott

2. åklagarmyndigheter för beslut
om förundersökning och åtal och

Misstankeregistret skall föras för
att underlätta tillgången till sådana
uppgifter om skälig misstanke om
brott som behövs i verksamhet hos

1. polis- och tullmyndigheter för
att samordna förundersökningar
mot en person och för att
förebygga, upptäcka och utreda
brott

2. åklagarmyndigheter för beslut
om förundersökning, eller för
annan utredning enligt reglerna
om förundersökning i brottmål, för
talan vid domstol och

Prop. 1999/2000:67

Bilaga 3

andra
sådan

annan

3. polismyndigheter och
myndigheter vid
lämplighetsprövning,
tillståndsprövning eller

prövning som anges i författning.

andra
sådan

annan

3. polismyndigheter och
myndigheter vid
lämplighetsprövning,
tillståndsprövning eller

prövning som anges i författning.

Registret får användas också för att enskild lämna uppgifter som är av
särskild betydelse i dennes verksamhet.

Kommentar Ändringen har kommenterats under förslaget till ändring i
lagen om belastningsregister. Utöver de ändamål som har nämnts där kan
åklagare behöva utdrag ur misstankeregister för vissa frågor om
internationell rättshjälp.

40

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig
över Ekosekretessutredningens promemoria ”Vissa
konsekvenser av ändringar i sekretesslagen i samband
med den nya lagstiftningen om polisens register”

Remisyttranden har avgetts av Justitiekanslem, Kammarrätten i
Stockholm, Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen,
Datainspektionen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Skåne
län, Uppsala universitet, Juridiska fakulteten.

Prop. 1999/2000:67

Bilaga 4

41

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 48 kap. 3, 6-9, 11, 12 och 17 §§
rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:67

Bilaga 5

48 kap.

Har föreläggande enligt detta
kapitel utfardats till godkännande
inom viss tid, far fråga om ansvar
för brottet ej upptagas på nytt
förrän denna tid utgått.

Har föreläggande godkänts,
gäller det som dom vilken har
vunnit laga kraft.

Strafföreläggande avfattas
skriftligen och undertecknas av
åklagaren.

Föreläggandet skall innehålla
uppgift om

1. den misstänkte,

2. brottet med angivande av tid
och plats för dess begående samt
övriga omständigheter som behövs
för att känneteckna det,

3. den eller de bestämmelser
som är tillämpliga när det gäller
brottet,

4. det straff och den särskilda
rättsverkan, som föreläggs den
misstänkte,

5. det enskilda anspråk som
föreläggs den misstänkte med
uppgift om målsäganden och de
omständigheter som anspråket
grundar sig på.

3§*

Har ett föreläggande enligt detta
kapitel utfärdats till godkännande
inom viss tid, far frågan om ansvar
för brottet tas upp på nytt innan
denna tid har gått ut endast om
den misstänkte har förklarat att
han inte godkänner föreläggandet.

Har ett föreläggande godkänts,
gäller det som en dom som har
vunnit laga kraft.

2

Ett strafföreläggande skall
innehålla uppgift om

1. den åklagare som har utfärdat
föreläggandet,

2. den misstänkte,

3. brottet med angivande av tid
och plats för dess begående samt
övriga omständigheter som behövs
för att känneteckna det,

4. den eller de bestämmelser
som är tillämpliga när det gäller
brottet,

5. det straff och den särskilda
rättsverkan, som föreläggs den
misstänkte,

6.  det enskilda anspråk som
föreläggs den misstänkte med
uppgift om målsäganden och de
omständigheter som anspråket
grundar sig på.

1 Senaste lydelse 1968:193.

2 Senaste lydelse 1994:1412 (jfr 1995:1162).

42

Utfardas strafföreläggande till
godkännande inom viss tid, skall
den misstänkte genom anteckning i
föreläggandet eller på annat sätt
givas

upplysning om sättet för
godkännande och om den tid som
fastställts härför,

upplysning att,       om

godkännande ej sker, åtal kan äga
rum efter utgången av den
fastställda tiden.

7 §3                                 Prop. 1999/2000:67

Utfärdas ett strafföreläggande Bilaga 5
till godkännande inom viss tid,
skall den misstänkte ges

1.  upplysning om sättet för
godkännande och om den tid som
fastställts för detta, och

2.    upplysning att, om
godkännande inte sker, åtal kan
äga rum efter utgången av den
fastställda tiden.

Strafföreläggande lämnas eller
sändes till den misstänkte.

Regeringen äger förordna att i
stället för föreläggandet för
lämnas eller sändas skriftligt
besked, som upptager
föreläggandets innehåll och
sådana upplysningar som anges i
7§-

4

Ett skriftligt besked med
strafföreläggandets innehåll och
sådana upplysningar som anges i
7 § skall lämnas eller sändas till
den misstänkte.

5

Strafföreläggande godkänns genom att den misstänkte undertecknar
och tillställer behörig mottagare en förklaring, att han erkänner gärningen
och godtar det straff och den särskilda rättsverkan samt det enskilda
anspråk som upptagits i föreläggandet. Närmare bestämmelser om vem
som skall motta sådan förklaring meddelas av regeringen.

Godkännande, som tecknas på
annan handling än föreläggandet,
gäller endast om det klart framgår
vilket föreläggande som avses.

Avser ett strafföreläggande inte
annat än böter eller böter och
avgift enligt lagen (1994:419) om
brottsofferfond och betalas hela
beloppet till myndighet, som
regeringen bestämmer, utan att
skriftligt godkännande skett, anses
betalningen som godkännande, om
det inte framgår att den misstänkte

H §6

Ett strafföreläggande kan också
godkännas genom att hela
beloppet betalas till den myndighet
som regeringen bestämmer, utan
att ett skriftligt godkännande skett,
om föreläggandet avser endast
böter, eller böter och särskild
rättsverkan som innebär
betalningsskyldighet.

3 Senaste lydelse 1968:193.

4 Senaste lydelse 1974:573.

5 Senaste lydelse 1994:1412 (jfr 1995:1162).

6 Senaste lydelse 1994:420.

43

inte har avsett att godkänna Betalning enligt första stycket
föreläggandet.                       skall inte anses som ett

godkännande, om det framgår att
den misstänkte inte har avsett att
godkänna föreläggandet.

Prop. 1999/2000:67

Bilaga 5

Godkännande, som sker sedan
åklagaren utfärdat stämning eller
stämningsansökan, är utan verkan.

12 §7

Ett godkännande är utan verkan
om

1. det sker sedan åklagaren har

utfärdat                stämning,

stämningsansökan eller ett nytt
strafföreläggande,

2. det sker sedan åklagaren har
beslutat att inte väcka åtal för
brottet, eller

3. åklagaren har beslutat att
lägga ned eller inte inleda en
förundersökning.

Bestämmelserna i 6 § andra
stycket 1, 2 och 4 samt i 7, 9, 11
och 12 a §§ gäller även i fråga om
föreläggande av ordningsbot. Vad
som sägs om åklagare i 12 a §
skall därvid i stället avse polisman.

17 §"

Bestämmelserna i 6 § 2, 3 och 5
samt i 7, 9, 11 och 12 a §§ gäller
även i fråga om föreläggande av
ordningsbot. Vad som sägs om
åklagare i 12 a § skall därvid i
stället avse polisman.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.1 fråga om strafförelägganden
och ordningsbot som utfärdats före ikraftträdandet tillämpas äldre
bestämmelser.

Senaste lydelse 1968:193.

Senaste lydelse 1982:1123.

44

2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 17 och 18 §§ samt 9 kap. 17 §
sekretesslagen (1980:100)’ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:67

Bilaga 5

Sekretess gäller för uppgift som
har tillförts register som förs
enligt lagen (1998:620) om
belastningsregister.           Om

utlämnande av sådan uppgift gäller
vad som är föreskrivet i den lagen
och i säkerhetsskyddslagen
(1996:627) samt i förordningar
som har stöd i dessa lagar.

7 kap.

17 §2

Sekretess gäller i verksamhet
som avser förande av eller uttag ur
register som förs enligt lagen
(1998:620) om belastningsregister
för uppgift i registret. Om
utlämnande av sådan uppgift gäller
vad som är föreskrivet i den lagen
och i säkerhetsskyddslagen
(1996:627) samt i förordningar
som har stöd i dessa lagar.

Sekretess gäller också i verksamhet som avser förande av eller uttag ur
register som förs enligt lagen (1997:1058) om register i Tullverkets
brottsbekämpande verksamhet. Om utlämnande av sådan uppgift gäller
vad som är föreskrivet i nämnda lag eller i förordning som har stöd i den
lagen.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt första
stycket i högst sjuttio år.

Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i fråga om sekretessen enligt denna
paragraf.

18 §3

I annat fall än som avses i 17 § eller 9 kap. 17 § första stycket 6 eller 7
gäller sekretess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur register

1. för uppgift som har tillförts

särskilt register, som förs över
strafföreläggande             och

föreläggande av ordningsbot, och
inte hänför sig till registrering som
avses i 15 kap. 1 §,

2. för annan uppgift hos Rikspolisstyrelsen, som angår brott eller den
som har misstänkts, åtalats eller dömts för brott, om uppgiften har
lämnats dit för databehandling inom rättsväsendets informationssystem i
annat register än som avses i 1,

3. för belastningsuppgift som har tillförts körkortsregistret,

4. för uppgift som har tillförts särskilt register som författningsenligt
förs hos myndighet angående brott eller tjänsteförseelser begångna av
personer som är eller har varit verksamma hos myndigheten.

1. för uppgift som har tillförts
särskilt register, som förs över
strafföreläggande            och

föreläggande av ordningsbot,

Lagen omtryckt 1992:1474.

2 Senaste lydelse 1998:624 (jfr 1999:77).

3 Senaste lydelse 1998:624 (jfr 1999:77).

45

Sekretessen enligt första stycket 1 gäller inte i ärende om
strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot.

Sekretess gäller hos Luftfartsverket i verksamhet, som avser förande av
eller uttag ur certifikatregistret, för uppgift som angår brott eller enskilds
hälsotillstånd, om det kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.

9 kap.

17 §4

Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska
förhållanden, om inte annat följer av 18 §

1. i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,

2. i angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål
eller i annan verksamhet för att förebygga brott,

3.  i angelägenhet som avser registerkontroll och särskild
personutredning enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627),

4. i åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, Statens
kriminaltekniska laboratoriums, Tullverkets eller Kustbevakningens
verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott,

5. i Statens biografbyrås verksamhet att biträda Justitiekanslem, allmän
åklagare eller polismyndighet i brottmål,

6. i register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen
(1998:622) eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,

7. i register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister,

8. i register som förs av Riksskatteverket enligt lagen (1999:90) om
behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i
brottsutredningar eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,

9. i särskilt ärenderegister över
brottmål som förs av
åklagarmyndigheten, om uppgiften
inte hänför sig till registrering som
avses i 15 kap. 1 §,

om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller
någon honom närstående lider skada eller men.

Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan
eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att
någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Utan hinder av sekretessen far uppgift lämnas till enskild enligt vad
som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare och
i säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt i förordning som har stöd i
denna lag. Utan hinder av sekretessen far uppgift vidare lämnas ut enligt
vad som föreskrivs i lagen (1998:621) om misstankeregister,
polisdatalagen (1998:622) och lagen (1999:90) om behandling av
personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar
samt i förordningar som har stöd i dessa lagar.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.

Prop. 1999/2000:67

Bilaga 5

Senaste lydelse 1999:407.

46

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

Prop. 1999/2000:67

Bilaga 5

47

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-02-21

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif
Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 10 februari 2000 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över forslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Tore Gissin
och kanslirådet Annika Lowén.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1999/2000:67

Bilaga 6

48

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,
Thalén, Winberg, Lindh, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros,
Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lövdén, Ringholm

Föredragande: Laila Freivalds

Prop. 1999/2000:67

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:67 Effektivare handläggning
av strafförelägganden m.m.

49

Eländers Gotab 59857, Stockholm 2000