Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 3 februari 2000
Göran Persson
Marita Ulvskog
(Kulturdepartementet)
Prop.
1999/2000:55
I propositionen föreslås nya villkor för den kommersiella lokalradion som
syftar till att förstärka yttrandefriheten genom att öka mångfalden och den
lokala förankringen i lokalradion.
Tillstånd att sända lokalradio skall inte längre fördelas genom ett auk-
tionsförfarande utan av Radio- och TV-verket genom ett urvalsförfarande
som huvudsakligen baseras på ägarförhållanden och åtaganden i fråga om
programinnehåll.
I propositionen föreslås vidare att förbudet att ge tillstånd att sända
lokalradio till tidningsutgivare samt programföretag som fatt tillstånd av
regeringen att sända ljudradio- eller TV-program avskaffas liksom förbu-
det för en tillståndshavare att ha mer än ett tillstånd.
Ett tillstånd att sända lokalradio far förenas med villkor av olika slag.
Varje tillståndshavare skall dagtid sända minst tre timmar eget material.
Det föreslås vidare att ett tillstånd att sända lokalradio skall gälla i högst
fyra år. Tillstånden får därefter förlängas med högst fyra år i taget.
De befintliga tillstånden skall kunna förlängas med åtta år. Därefter far
tillstånden förlängas med högst fyra år i taget.
De som far nya tillstånd skall enligt förslaget betala en koncessions-
avgift om 40 000 kr per år. För de befintliga tillstånden skall den avgift
som fastställdes vid auktionsförfarandet betalas även under kommande
tillståndsperioder.
Det föreslås vidare att de nya reglerna för den kommersiella lokalradion
förs in i radio- och TV-lagen (1996:844) och att lokalradiolagen och den
s.k. stopplagen upphävs.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.
1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 55
Prop. 1999/2000:55
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4
2 Lagtext...............................................................................................5
2.1 Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262).. 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden...................................6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område.........................7
2.4 Förslag till lag om ändring i lotterilagen (1994:1000)......11
2.5 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen
(1995:450).........................................................................12
2.6 Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844).........................................................................13
3 Ärendet och dess beredning.............................................................28
4 Bakgrund.........................................................................................29
4.1 Ljudradions utveckling......................................................29
4.2 Lokalradio.........................................................................29
4.3 ”Stopplagen”.....................................................................30
4.4 Lokal- och närradiokommittén..........................................31
4.5 Lokalradions verksamhet..................................................32
4.6 Digitala ljudradiosändningar.............................................33
5 Nya villkor för den kommersiella lokalradion.................................34
6 Nya tillstånd.....................................................................................38
6.1 Vem kan få tillstånd ?........................................................38
6.2 Fördelning av tillstånd.......................................................42
6.2.1 En sökande......................................................42
6.2.2 Urval bland flera sökande...............................43
6.3 Tillståndsvillkor.................................................................52
6.3.1 Villkor som alltid far ställas............................53
6.3.2 Villkor som får ställas efter urval....................57
6.4 Regler för innehållet i allmänhet.......................................58
6.5 Tillståndsperioden.............................................................62
6.6 Sanktioner.........................................................................64
6.6.1 Vite..................................................................64
6.6.2 Återkallelse.....................................................65
6.7 Överlåtelse.........................................................................69
6.8 Överklagande....................................................................71
6.9 Myndigheter......................................................................73
6.9.1 Radio- och TV-verket.....................................73
6.9.2 Granskningsnämnden för radio och TV..........74
6.10 Övrigt................................................................................75
7 Befintliga tillstånd............................................................................76
8 Avgifter............................................................................................78
9 Ekonomiska konsekvenser...............................................................83
10 Författningskommentarer.................................................................84
10.1 Förslaget till lag om ändring i förfogandelagen
(1978:262).........................................................................84
10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden.................................84
10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område.......................84
10.4 Förslaget till lag om ändring i lotterilagen (1994:1000).... 86
10.5 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen
(1995:450).........................................................................86
10.6 Förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844).........................................................................86
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Den framtida kommer-
siella lokalradion (SOU 1999:14).....................................91
Bilaga 2 Författningsförslag i betänkandet Den framtida kommer-
siella lokalradion (SOU 1999:14).....................................94
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna................................120
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag...........................................121
Bilaga 5 Lagrådets yttrande...........................................................143
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdet den 3 februari 2000.... 161
Prop. 1999/2000:55
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262),
2. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets-
förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
3. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televi-
sionens område,
4. lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),
5. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450), samt
6. lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844).
Prop. 1999/2000:55
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1999/2000:55
Härigenom föreskrivs att 5 § förfogandelagen (1978:262) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5§
Genom förfogande kan
1. fastighet tagas i anspråk med nyttjanderätt och annan egendom tagas
i anspråk med äganderätt eller nyttjanderätt,
2. nyttjanderätt, servitut eller liknande rätt till egendom upphävas eller
begränsas och nyttjanderätt i andra hand tillskapas,
3. ägare eller innehavare av fastighet, gruva, byggnad, industrianlägg-
ning eller annan anläggning eller av transportmedel, arbetsmaskin eller
liknande åläggas att utöva verksamhet för eller på annat sätt medverka till
framställning av egendom för statens eller annans räkning,
4. ägare eller innehavare av lageranläggning åläggas att förvara egen-
dom,
5. ägare eller innehavare av transportmedel åläggas att ombesörja trans-
porter,
6. viss person åläggas tillfällig uppgift för försvarsmakten som väg-
visare, budbärare, arbetsmanskap eller sjukvårdspersonal.
Radiosändare eller sändarutrust- Radiosändare eller sändarutrust-
ning får inte tas i anspråk, om den
stadigvarande utnyttjas för till-
ståndspliktiga ljudradio- eller TV-
sändningar enligt radio- och TV-
lagen (1996:844) eller lokalradio-
lagen (1993:120). Detsamma gäl-
ler anläggning för trådsändning
vari sådana sändningar vidare-
sänds.
ning far inte tas i anspråk, om den
stadigvarande utnyttjas för till-
ståndspliktiga ljudradio- eller TV-
sändmngar enligt radio- och TV-
lagen (1996:844). Detsamma gäller
anläggning för trådsändning vari
sådana sändningar vidaresänds.
Ägare eller innehavare av egendom som omfattas av förfogande får
icke överlåta, förbruka, skada, gömma undan eller föra bort egendomen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § och 5 kap. 7 § lagen (1991:1559)*
med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrund-
lagens område skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
Varje sammanslutning som avser
att sända ljudradio med stöd av
4 kap. radio- och TV-lagen
(1996:844) skall utse en utgivare
för programverksamheten. Det-
samma gäller innehavare av till-
stånd enligt lokalradiolagen
(1993:120) eller enligt 2 kap. 2 §
fjärde stycket radio- och TV-lagen.
Sammanslutningen eller till-
ståndshavaren skall till Radio- och
3§
Varje sammanslutning som avser
att sända ljudradio med stöd av
4 kap. radio- och TV-lagen
(1996:844) skall utse en utgivare
för programverksamheten. Det-
samma gäller innehavare av till-
stånd enligt 2 kap. 2 § fjärde
stycket och 5 kap. radio- och TV-
lagen. Sammanslutningen eller till-
ståndshavaren skall till Radio- och
TV-verket anmäla vem som är
TV-verket anmäla vem som är utgivare,
utgivare.
Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans
uppdrag upphör, skall sammanslutningen eller tillståndshavaren omedel-
bart utse ny utgivare. Denne skall anmälas så som föreskrivs i första
stycket.
5 kap.
I lokalradiolagen (1993:120)
och i radio- och TV-lagen
(1996:844) finns ytterligare be-
stämmelser om skyldighet att till-
handahålla inspelningar av radio-
program.
7§
I radio- och TV-lagen
(1996:844) finns ytterligare be-
stämmelser om skyldighet att till-
handahålla inspelningar av radio-
program.
I lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument finns bestämmelser
om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek eller till
Arkivet för ljud och bild.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
Lagen omtryckt 1998:1442.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:72) om koncessionsavgift
på televisionens område
dels att rubriken till lagen, 1, 6, 7, 9 och 12 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 2 § skall lyda ”Beräkning av avgift för
tillstånd att sända television”,
dels att det skall införas nya bestämmelser, 4a,6a,8a,8b och
12 a §§, samt närmast före 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Lag om koncessionsavgift på televisionens och radions område
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
1§2
Ett programföretag som enligt 2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-
lagen (1996:844) har tillstånd att i hela landet sända TV-program skall
betala koncessionsavgift till staten enligt denna lag under förutsättning att
företaget har rätt att sända reklam i sådan sändning och är ensamt om
denna rätt här i landet.
Den som enligt 5 kap. radio- och
TV-lagen har tillstånd att sända
lokalradio skall betala konces-
sionsavgift till staten enligt denna
lag.
Beräkning av avgift for tillstånd att sända lokalradio
Koncessionsavgiften for den som
enligt 5 kap. radio- och TV-lagen
(1996:844) har tillstånd att sända
lokalradio utgör 40 000 kr för
varje kalenderår under vilken
sändningsverksamheten far be-
drivas.
Avgiften för varje kalenderår
skall justeras med hänsyn till kvo-
ten mellan konsumentprisindex för
oktober månad året före det år
som avgiften avser och konsu-
mentprisindex för oktober månad
2000.
Beloppet avrundas nedåt till
närmaste tusental kronor.
Senaste lydelse 1996:855.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
Programföretaget skall senast
den 15 februari varje år lämna
Radio- och TV-verket de uppgifter
som behövs för att fastställa den
rörliga delen av koncessions-
avgiften for föregående år. Om
sådana uppgifter inte lämnas eller
de lämnade uppgifterna är ofull-
ständiga, far Radio- och TV-verket
förelägga företaget vid vite att full-
göra skyldigheten.
Radio- och TV-verket meddelar
senast den 1 mars beslut om det
belopp till vilket den rörliga delen
av koncessionsavgiften uppgår for
föregående år. Om programföreta-
get inte har fullgjort sin uppgifts-
skyldighet enligt första stycket
första meningen, meddelar Radio-
och TV-verket beslut snarast möj-
ligt efter det att uppgiftsskyldighe-
ten har fullgjorts.
Den rörliga delen av konces-
sionsavgiften skall betalas senast
den 31 mars om Radio- och TV-
verket har meddelat beslut om av-
giften senast under mars månad. I
annat fall skall avgiften betalas så
snart Radio- och TV-verket med-
delat beslut om avgiften.
63§
Programföretaget skall senast
den 15 februari varje år lämna
Radio- och TV-verket de uppgifter
som behövs för att fastställa den
rörliga delen av koncessionsavgif-
ten för television for föregående år.
Om sådana uppgifter inte lämnas
eller de lämnade uppgifterna är
ofullständiga, får Radio- och TV-
verket förelägga företaget vid vite
att fullgöra skyldigheten.
Radio- och TV-verket meddelar
senast den 1 mars beslut om det
belopp till vilket den rörliga delen
av koncessionsavgiften för televi-
sion uppgår för föregående år. Om
programföretaget inte har fullgjort
sin uppgiftsskyldighet enligt första
stycket första meningen, meddelar
Radio- och TV-verket beslut sna-
rast möjligt efter det att uppgifts-
skyldigheten har fullgjorts.
Den rörliga delen av konces-
sionsavgiften för television skall
betalas senast den 31 mars om
Radio- och TV-verket har medde-
lat beslut om avgiften senast under
mars månad. I annat fall skall av-
giften betalas så snart Radio- och
TV-verket meddelat beslut om av-
giften.
Skyldighet att betala avgift för
tillstånd att sända lokalradio gäl-
ler från och med den dag då sänd-
ningar för bedrivas med stöd av
tillståndet. Att avgiften i vissa fall
skall betalas dessförinnan framgår
av 5 kap. 9 § radio- och TV-lagen.
I ett beslut om tillstånd att sända
lokalradio skall Radio- och TV-
verket ange den avgift enligt 4 a §
som tillståndshavaren skall betala
3 Senaste lydelse 1994:402.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
under det första kalenderåret. Av-
giften skall betalas så snart Radio-
och TV-verket meddelat beslut om
avgiften.
Radio- och TV-verket skall se-
nast den 31 december varje år
fastställa det belopp som skall be-
talas under det följande kalen-
deråret. Avgiften skall betalas före
utgången av januari månad det ka-
lenderår som avgiften avser.
7§4
Ränta skall betalas på koncessionsavgift från förfallodagen. Räntesat-
sen bestäms enligt 6 § räntelagen (19975:635).
Om Radio- och TV-verket har
fattat beslut om den rörliga kon-
cessionsavgiften efter utgången av
mars månad, skall ränta ändå be-
talas från den 31 mars.
Radio- och TV-verket beslutar om
Om Radio- och TV-verket har
fattat beslut om den rörliga kon-
cessionsavgiften för television efter
utgången av mars månad, skall
ränta ändå betalas från den 31
mars.
ränta.
Återkallas ett tillstånd att sända
lokalradio gäller skyldigheten att
betala avgiften till och med nittio
dagar från den dag tillståndet
enligt 5 kap. 18 § radio- och TV-
lagen skall anses ha upphört att
gälla.
En tillståndshavares skyldighet
att betala avgift gäller inte för tid
efter det att någon annan övertagit
tillståndet.
8b§
Den som får medgivande enligt
5 kap. 15 § radio- och TV-lagen
(1996:844) skall betala en avgift
som motsvarar vad denne skulle ha
betalat om tillståndet förlängts.
Senaste lydelse 1994:402.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
9§5
Om det belopp som programfö-
retaget har betalat för en viss
period överstiger vad företaget
skall betala enligt 3 eller 4 a §
eller enligt beslut av Radio- och
TV-verket eller domstol, skall det
överskjutande beloppet betalas
tillbaka till företaget.
Om det belopp som programfö-
retaget har betalat för en viss
period överstiger vad företaget
skall betala enligt 3 § eller enligt
beslut av Radio- och TV-verket
eller domstol, skall det överskju-
tande beloppet betalas tillbaka till
företaget.
Ränta skall betalas på belopp som återbetalas. Räntan beräknas efter en
räntesats motsvarande det av Riksgäldskontoret fastställda diskonto, som
gällde vid utgången av året närmast före det år då återbetalningen äger
rum. Radio- och TV-verket beslutar om ränta.
Om det finns särskilda skäl far
regeringen meddela anstånd med
betalning av koncessionsavgift och
ränta. Om det finns synnerliga skäl
far regeringen medge befrielse helt
eller delvis från skyldigheten att
betala koncessionsavgift och ränta
för en viss period.
12 §
Om det finns särskilda skäl far
regeringen meddela anstånd med
betalning av koncessionsavgift och
ränta för television. Om det finns
synnerliga skäl får regeringen
medge befrielse helt eller delvis
från skyldigheten att betala
koncessionsavgift och ränta for
television för en viss period.
Om det finns särskilda skäl får
Radio- och TV-verket meddela an-
stånd med betalning av konces-
sionsavgift och ränta för tillstånd
att sända lokalradio. Om det finns
synnerliga skäl får Radio- och TV-
verket medge befrielse helt eller
delvis från skyldigheten att betala
koncessionsavgift och ränta för
tillstånd att sända lokalradio för
en viss period.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2.1 fråga om tillstånd som meddelats före den 1 juli 2000 och som
därefter förlängs gäller 15-17 och 32-37 §§ i den upphävda lokalradio-
lagen (1993:120) i stället för bestämmelserna i denna lag.
5 Lydelse enligt prop 1999/2000:50.
10
Härigenom föreskrivs att 18 § lotterilagen (1994:1000) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
18 §6
Ett egentligt lotteri enligt 16 och 17 §§ far inte anordnas i radio eller
television utan särskilt tillstånd.
Tillstånd att anordna sådana
lotterier i lokalradio enligt lokal-
radiolagen (1993:120), närradio
eller andra trådsändningar av tele-
vision än vidaresändningar enligt
radio- och TV-lagen (1996:844)
far lämnas bara om det kan antas
att marknaden för lokala lotterier
inte försämras.
Tillstånd att anordna sådana
lotterier i lokalradio, närradio eller
andra trådsändningar av television
än vidaresändningar enligt radio-
och TV-lagen (1996:844) far läm-
nas bara om det kan antas att
marknaden för lokala lotterier inte
försämras.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
6 Senaste lydelse 1996:860.
11
Härigenom föreskrivs att 22 § marknadsföringslagen (1995:450) skall
ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:55
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 §7
En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift
(marknadsstörningsavgift), om näringsidkaren eller någon som handlar på
näringsidkarens vägnar uppsatligen
någon bestämmelse i 5-13 §§.
Detsamma gäller om en närings-
idkare eller någon som handlar på
dennes vägnar uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot någon av
bestämmelserna i 26 § andra
stycket lokalradiolagen
(1993:120), 14 § första stycket
andra och tredje meningen tobaks-
lagen (1993:581), 4 kap. 10 §
alkohollagen (1994:1738) eller
7 kap. 3, 4 eller 10 § radio- och
TV-lagen (1996:844).
Vad som sägs i första och andra stycket gäller också en näringsidkare
som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträ-
delsen.
eller av oaktsamhet har brutit mot
Detsamma gäller om en närings-
idkare eller någon som handlar på
dennes vägnar uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot någon av
bestämmelserna i 14 § första
stycket andra och tredje meningen
tobakslagen (1993:581), 4 kap.
10 § alkohollagen (1994:1738)
eller 7 kap. 3, 4 eller 10 § radio-
och TV-lagen (1996:844).
Avgiften tillfaller staten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
7 Senaste lydelse 1999:1007.
12
Härigenom föreskrivs i fråga om radio- och TV-lagen (1996:844)
dels att 1 kap. 5 §, 2 kap. 1, 2 och 4 §§, 3 kap. 1 §, 5 kap. 1 §, 9 kap.
7 §, 10 kap. 9 §, 11 kap. 1 §, och 13 kap. 3 § samt rubriken till 10 kap.
skall ha följande lydelse,
dels att rubriken till 12 kap. skall lyda ”Handläggningen av ärenden om
särskilda avgifter, vite och återkallelse”,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 1 kap. 6 §, 5 kap. 2-
20 §§, 6 kap. 7 a och 7 b §§, 9 kap. 10 och 11 §§, 11 kap. 5 § samt
13 kap. 1 a § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
1 kap.
Andra föreskrifter än 3 kap. 3 §
första stycket 1 avseende villkor
om förbud att sända reklam och
7 kap. 11 § om forbud att sända
reklam gäller inte för ljud i TV-
sändning, om ljudet helt stämmer
överens med en ljudradiosändning
som sker med stöd av tillstånd en-
ligt denna lag eller lokalradiolagen
(1993:120) eller för vilken den
sändande låtit registrera sig.
5§
Andra föreskrifter än 3 kap. 3 §
första stycket 1 avseende villkor
om förbud att sända reklam och
7 kap. 11 § om förbud att sända
reklam gäller inte för ljud i TV-
sändning, om ljudet helt stämmer
överens med en ljudradiosändning
som sker med stöd av tillstånd en-
ligt denna lag eller för vilken den
sändande låtit registrera sig.
6§
1 lagen (1992:72) om konces-
sionsavgift på televisionens och
radions område finns bestämmel-
ser om avgifter för tillstånd att
sända TV-program i hela landet
och för tillstånd att sända lokalra-
dio.
2 kap.
1 §
För att sända ljudradio- eller TV-program med hjälp av radiovågor på
frekvens under 3 gigahertz krävs tillstånd enligt denna lag.
Tillstånd krävs inte för sänd- Tillstånd krävs inte för sänd-
ningar av sökbar text-TV som sker
från radiosändare som används för
andra sändningar med stöd av till-
stånd enligt denna lag eller lokal-
radiolagen (1993:120). Tillstånd
krävs inte heller för sändningar
ningar av sökbar text-TV som sker
från radiosändare som används för
andra sändningar med stöd av till-
stånd enligt denna lag. Tillstånd
krävs inte heller för sändningar
som är särskilt anpassade för syn-
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
som är särskilt anpassade för syn-
eller hörselskadade och som äger
rum under högst fyra timmar om
dygnet från en sådan radiosändare.
Föreskrifter om tillstånd att inneha eller använda radiosändare finns i
eller hörselskadade och som äger
rum under högst fyra timmar om
dygnet från en sådan radiosändare.
lagen (1993:599) om radiokommunikation.
Tillstånd att sända TV-program
och tillstånd att till hela landet eller
till utlandet sända ljudradiopro-
gram meddelas av regeringen.
Tillstånd att sända närradio
verket.
2§
Tillstånd att sända TV-program
och tillstånd att till hela landet eller
till utlandet sända ljudradiopro-
gram meddelas av regeringen.
Regeringen meddelar också till-
stånd att bedriva lokala digitala
ljudradiosändningar.
4 kap. meddelas av Radio- och TV-
Tillstånd att sända lokalradio
Tillstånd att sända lokalradio
meddelas av Radio- och TV-verket
enligt lokalradiolagen (1993:120).
enligt 5 kap. meddelas av Radio-
och TV-verket.
Radio- och TV-verket far vidare meddela tillstånd att under en begrän-
sad tid om högst två veckor sända TV-program eller ljudradioprogram
som inte är närradio eller lokalradio. Verket får förena ett sådant tillstånd
med villkor enligt 3 kap. 1-3 §§ samt besluta att föreskrifterna i 6 och 7
kap. inte skall tillämpas på sändningar som sker med stöd av ett sådant
tillstånd.
Om det finns särskilda skäl får
regeringen meddela tillstånd att
sända ljudradioprogram i lokala
sändningar som inte uppfyller kra-
ven för närradio eller lokalradio.
Tillstånd att bedriva lokala digi-
tala ljudradiosändningar meddelas
också av regeringen.
Om det finns särskilda skäl får
regeringen meddela tillstånd att
sända ljudradioprogram i lokala
sändningar som inte uppfyller kra-
ven for närradio eller lokalradio.
Radio- och TV-verket skall upp-
rätta ett register avseende dem som
har tillstånd som avses i 2 § eller
har anmält sig enligt 3 §. Registret
far föras med hjälp av automatisk
databehandling. Det får endast
innehålla sådana uppgifter som
avses i 3 § andra stycket, 6 kap.
9 §, 9 kap. 4-7 §§ samt 22 § andra
stycket och 29 § lokalradiolagen
(1993:120).
4§
Radio- och TV-verket skall upp-
rätta ett register avseende dem som
har tillstånd som avses i 2 § eller
har anmält sig enligt 3 §. Registret
får föras med hjälp av automatisk
databehandling. Det får endast
innehålla sådana uppgifter som
avses i 3 § andra stycket, 6 kap. 9 §
och 9 kap. 4-7
14
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
3 kap.
1 §
Sändningstillstånd som meddelas av regeringen far förenas med villkor
som innebär att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt
med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet
skall råda i ljudradion och televisionen.
Ett sändningstillstånd far därut-
över förenas med villkor som an-
ges i 2 och 3 §§ samt 4 § andra
stycket.
Ett sändningstillstånd far därut-
över förenas med villkor som an-
ges i 2-4 §§.
5 kap.
J §
Med lokalradio avses andra tillståndspliktiga lokala ljudradiosändningar
än sådana som kräver tillstånd av regeringen eller som far ske endast
under en begränsad tid enligt 2 kap. 2 § fjärde stycket eller som är
närradio.
Bestämmelser om lokalradio
finns i lokalradiolagen (1993:120).
§
Radio- och TV-verket bestämmer
sändningsområdenas omfattning.
Härvid skall verket beakta
1. vad som är tekniskt möjligt att
nå från sändare med lämpligt läge,
2. hur möjligheterna att ta emot
sändningar påverkas på andra
håll, och
3. vad som är naturliga lokala
intresseområden.
Sändningsområdena skall ut-
formas så att ett stort antal till-
stånd kan lämnas. Flera tillstånd
kan lämnas för samma sändnings-
område.
§
När ett sändningsutrymme för
ett område blir ledigt skall Radio-
och TV-verket kungöra detta. I
kungörelsen skall anges sänd-
ningsområdets omfattning, sista
dag för ansökan och första dag då
sändningar får bedrivas med stöd
av tillståndet.
15
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
4§
Tillstånd att sända lokalradio
lämnas till en fysisk eller juridisk
person och omfattar endast ett
sändningsområde. Ingen far ha
mer än ett sändningstillstånd inom
ett sändningsområde, om det inte
finns särskilda skäl.
Staten, landsting eller kommu-
ner far inte inneha tillstånd att
sända lokalradio, vare sig direkt
eller indirekt genom
1. företag i vilket ett eller flera
sådana subjekt har en del som för
dem gemensamt motsvarar minst
20 procent av samtliga aktier eller
andelar eller genom avtal har ett
bestämmande inflytande, eller
2. ett företag som enligt 1 kap.
4 § årsredovisningslagen
(1995:1554) är ett dotterföretag
till ett företag som avses i 1.
5§
Ett tillstånd att sända lokalradio
innebär rätt att bedriva sådana
sändningar som kan tas emot med
god hörbarhet inom det sänd-
ningsområde som anges i tillstån-
det.
Sändningstillståndet får förenas
med villkor enligt 10 och 11 §§.
6§
Varje tillståndsperiod skall vara
fyra år. Den första perioden skall
räknas från och med den 1 januari
2001. Ett tillstånd gäller till ut-
gången av den tillståndsperiod
under vilken tillståndet meddelats.
7§
Om två eller flera sökande finns
till ett ledigt sändningsutrymme
när ansökningstiden har gått ut,
skall Radio- och TV-verket
16
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
ge sökandena möjlighet att före en
viss dag samordna ansökningarna.
Om det efter den dagen fortfa-
rande finns två eller flera sökande
till ett ledigt sändningsutrymme,
skall verket besluta om fördelning
av tillståndet i enlighet med 8 §.
8§
När det finns två eller flera
sökande till ett ledigt sändnings-
utrymme skall Radio- och TV-
verket sträva efter en fördelning av
sändningsutrymmet som medför att
sändningarna i hög grad utgörs av
eget material och program med
lokal anknytning.
Vidare skall verket sträva efter
att dominans över nyhetsförmed-
ling och opinionsbildning motver-
kas och att möjligheterna till
mångfald tas till vara. Därvid skall
beaktas om sökanden
1. ger ut en dagstidning eller
sänder radio eller television i
sändningsområdet,
2. genom aktie- eller andelsin-
nehav eller avtal ensam har ett
bestämmande inflytande över ett
företag som avses i 1, eller
3. är ett företag i vilket någon
som avses i 1 eller 2 ensam har ett
bestämmande inflytande.
Radio- och TV-verket skall vid
fördelningen också beakta sökan-
dens finansiella och tekniska förut-
sättningar att bedriva verksam-
heten varaktigt med god kapacitet
och kvalitet.
Med eget material avses pro-
gram som har tillkommit enbart
för den egna verksamheten och
som bearbetats redaktionellt.
Med dagstidning avses en all-
män nyhetstidning av dagspresska-
17
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
raktär, som normalt kommer ut
med minst ett nummer varje vecka.
9§
Om det bara finns en sökande
till ett ledigt sändningsutrymme,
skall Radio- och TV-verket under-
rätta denne om att tillstånd kom-
mer att meddelas om avgift enligt
lagen (1992:72) om konces-
sionsavgift på televisionens och
radions område betalas inom två
veckor från det att underrättelsen
skickas ut.
Om sökanden jullgör vad som
anges i första stycket, skall denne
meddelas tillstånd. Annars förfal-
ler ansökan.
10 §
Ett sändningstillstånd får för-
enas med villkor som avser skyl-
dighet att
1. sända program i en viss del
av sändningsområdet eller som
når en viss del av befolkningen
inom området,
2. sända under en viss minsta
tid,
3. använda en viss sändnings-
teknik och att samarbeta med
andra tillståndshavare i tekniska
frågor, och
4. använda en viss teknik för så-
dan inspelning som avses i 9 kap.
8§.
11 §
Sändningstillståndet får även
fårenas med villkor som avser
skyldighet att
1. inte förändra ägatförhållan
dena och inflytandet i företaget
mer än i begränsad omfattning,
2. sända en viss mängd eget
material, och att
3. sända en viss mängd program
18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
med lokal anknytning.
Första stycket gäller inte i fall
som avses i 9 §.
12 §
Innan Radio- och TV-verket
meddelar beslut om tillstånd skall
den sökande ges tillfälle att ta del
av och yttra sig över de villkor som
myndigheten avser att förena med
tillståndet.
13 §
Om en tillståndshavare senast
sex månader före tillståndsperio-
dens utgång begär förlängning av
sitt sändningstillstånd skall detta
förlängas med ytterligare en till-
ståndsperiod, om inte
1. det finns grund for återkal-
lelse av tillståndet enligt 11 kap.,
2. tillståndshavaren väsentligen
brutit mot villkor som enligt 10
eller 11 § förenats med sänd-
ningstillståndet,
3. tillståndshavaren väsentligen
brutit mot bestämmelsen om eget
material i 6 kap. 7 a § och det inte
finns särskilda skäl för att tillstån-
det skall förlängas.
Ett tillstånd skall inte heller
forlängas om förändringar i tek-
niken eller i användningen av
radiofrekvenser på grund av inter-
nationella överenskommelser som
Sverige anslutit sig till medför att
ett nytt tillstånd med samma villkor
inte skulle meddelas.
Om Radio- och TV-verket inte
avser att medge förlängning skall
verket, senast fyra månader före
tillståndsperiodens utgång, med-
dela tillståndshavaren att tillstån-
det inte kommer att förlängas.
Som tillståndshavare i denna be-
stämmelse skall anses också den
vars sändningsområde efter änd-
19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
rad indelning enligt 14 § genom-
gått endast sådana förändringar
att sändningsområdet framstår
som väsentligen detsamma som
före den ändrade indelningen.
14 §
Radio- och TV-verketfår besluta
om en ändrad indelning av
sändningsområden vid utgången
av en tillståndsperiod. Om en be-
rörd tillståndshavare motsätter sig
förändringen, får den vidtas endast
om fårändringar i tekniken eller i
användningen av radiofrekvenser
på grund av internationella över-
enskommelser som Sverige anslutit
sig till medför att ett nytt tillstånd
med samma villkor inte skulle
meddelas.
Beslut om ändrad indelning av
sändningsområden får inte fattas
senare än sex månader före till-
ståndsperiodens utgång.
Radio- och TV-verket skall får
varje sändningsområde som ingår
i den nya indelningen senast sex
månader före utgången av den
löpande tillståndsperioden med-
dela särskilt beslut om vem som
skall anses som tillståndshavare.
Om ingen kan anses som till-
ståndshavare skall tillstånd för
sändningsområdet kungöras ledigt.
Kungörelse får ske först sedan
beslutet vunnit laga kraft.
15 §
Har Radio och TV-verket med-
delat beslut enligt 14 § tredje
stycket fårsta meningen om att
någon skall anses som tillstånds-
havare, får verket medge denne att
sända efter tillståndsperiodens slut
i avvaktan på att beslutet vinner
laga kraft. Sådant medgivande
20
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
skall lämnas för ett visst sänd-
ningsområde för en viss tid.
16§
Ett tillstånd får överlåtas om
Radio- och TV-verket medger det.
Sådant medgivande skall inte läm-
nas om
1. förvärvaren enligt 4 § andra
stycket inte skulle kunna få till-
stånd att sända lokalradio, eller
2. förvärvaren redan har till-
stånd att sända lokalradio i samma
sändningsområde, direkt eller in-
direkt genom företag i vilket för-
värvaren har del som motsvarar
minst 20 procent av samtliga
aktier eller andelar eller genom
avtal ensam har ett bestämmande
inflytande.
Överlåtelse skall heller inte
medges om det medför en påtaglig
minskning av mångfalden i
medieutbudet inom sändnings-
området.
Om det finns särskilda skäl kan
Radio- och TV-verket medge att
överlåtelse sker trots att fårvär-
varen redan har tillstånd i sänd-
ningsområdet.
Om verket inte medger överlå-
telsen, är den utan verkan.
Den som förvärvar ett tillstånd
övertar överlåtarens rättigheter
och skyldigheter enligt denna lag
såvitt avser tiden efter beslutet om
medgivande.
Om ett föreläggande enligt
10 kap. 9 § 1, 2, 9 och 10 har
meddelats mot den tidigare inne
havaren, gäller föreläggandet även
mot den nye innehavaren. Radio-
och TV-verket skall i samband med
att det medger överlåtelsen under-
rätta den nye innehavaren om
21
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
detta. Om underrättelse inte skett
gäller inte föreläggandet mot
denne.
18 §
Om en tillståndshavare begärt
att hans tillstånd skall återkallas,
skall tillståndet anses ha upphört
att gälla den dag en sådan begä-
ran kom in till Radio- och TV-ver-
ket eller den senare dag som till-
ståndshavaren angett.
19 §
Om en tillståndshavare försätts i
konkurs eller träder i likvidation
upphör hans tillstånd att gälla.
20 §
Om en tillståndshavare avlider
upphör hans tillstånd att gälla tre
månader efter dödsfallet. Har en
ansökan om medgivande till över-
låtelse av tillståndet kommit in till
Radio- och TV-verket innan till-
ståndet upphört att gälla skall den
prövas enligt 16 §.
6 kap.
7«#
1 lokalradio skall eget material
sändas under minst tre timmar
varje dygn under tiden 06.00-
21.00.
7b§
Vamingsmeddelanden som är av
vikt för allmänheten och som skall
skydda människor, egendom eller
miljö skall sändas kostnadsfritt i
lokalradio, om en myndighet begär
det.
9 kap.
7§
På begäran av Radio- och TV- På begäran av Radio- och TV-
verket skall den som fatt tillstånd verket skall den som fatt tillstånd
22
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
av regeringen lämna upplysningar
om sådana innehav av aktier eller
andelar eller ingångna avtal som
medför att han eller hon har infly-
tande i ett annat företag med så-
dant tillstånd. Vidare skall på begä-
ran av Radio- och TV-verket ett
företag som är tillståndshavare
lämna uppgifter om sådana inne-
hav av aktier eller andelar eller
ingångna avtal som innebär att
någon ensam har ett bestämmande
inflytande i företaget.
av regeringen lämna upplysningar
om sådana innehav av aktier eller
andelar eller ingångna avtal som
medför att han eller hon har infly-
tande i ett annat företag med så-
dant tillstånd. Vidare skall på begä-
ran av Radio- och TV-verket ett
företag som är tillståndshavare
lämna uppgifter om sådana inne-
hav av aktier eller andelar eller
ingångna avtal som innebär att
någon ensam har ett bestämmande
inflytande i företaget. Motsvarande
gäller i fråga om den som har till-
stånd att sända lokalradio.
10 §
På begäran av Gransknings-
nämnden för radio och TV skall
den som fött tillstånd att sända
lokalradio lämna uppgifter som är
nödvändiga för nämndens bedöm-
ning om sända program stämmer
överens med denna lag och de
villkor som har meddelats för
sändningarna.
H§
Den som fått tillstånd att sända
lokalradio skall årligen till
Granskningsnämnden för radio
och TV redovisa hur de skyldig-
heter som avses i 5 kap. 11 §
första stycket 2 och 3 har uppfyllts.
Straff och särskilda avgifter, m.m.
10 kap.
9§8
Den som åsidosätter de bestämmelser som anges i denna paragraf far
föreläggas att följa bestämmelserna. Ett föreläggande far förenas med
vite. Detta gäller bestämmelserna om
Senaste lydelse 1998:1713.
23
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
1. närradiosändningamas
håll (6 kap. 6 och 7 §§)
mne-
1. närradiosändningars och lo-
kalradiosändningars innehåll samt
skyldighet att i lokalradio sända
eget material och program med
lokal anknytning (5 kap. 11 § 2
och 3, 6 kap. 6, 7 och 7 a §§).
2. beteckningar (6 kap. 9 §)
3. sändningsplikt eller skyldighet
kabelsändarföretag (8 kap. 1, 2 och 4 §§),
4. skyldighet att lämna vissa upplysningar till Radio- och TV- verket
(9 kap. 4-7 §§),
5. skyldighet att lämna inspelning (9 kap. 8 §),
6. skyldighet att lämna upplysning om sändningstider i närradio (9 kap.
9 § första stycket),
att tillhandahålla kanal för lokala
7. skyldighet att lämna upplys-
ningar om programinnehåll (9 kap.
9 § andra stycket), eller
8. varning (6 kap. 2 §).
Föreläggande enligt första
stycket 1, 2 och 5-8 får meddelas
av Granskningsnämnden för radio
och TV. Föreläggande enligt första
stycket 3-6 far meddelas av Radio-
och TV-verket. Föreläggande en-
ligt första stycket 5 och 6 far även
meddelas av Konsumentombuds-
7. skyldighet att lämna upplys-
ningar om programinnehåll (9 kap.
9 § andra stycket),
8. varning (6 kap. 2 §),
9. skyldighet att lämna uppgifter
till Granskningsnämnden för radio
och TV (9 kap. 10 §), eller
10. skyldighet att årligen rap-
portera till Granskningsnämnden
för radio och TV (9 kap. 11 §).
Föreläggande enligt första
stycket 1, 2 och 5-10 får meddelas
av Granskningsnämnden för radio
och TV. Föreläggande enligt första
stycket 3-6 får meddelas av Radio-
och TV-verket. Föreläggande en-
ligt första stycket 5 och 6 far även
meddelas av Konsumentombuds-
mannen.
mannen.
11 kap.
Ett tillstånd att sända ljudradio-
eller TV-program skall återkallas
på begäran av tillståndshavaren.
Ett sådant beslut far också åter-
kallas enligt vad som anges i 2-
4 §§. Beslut om återkallelse enligt
någon av dessa paragrafer far
meddelas endast om det i betrak-
tande av skälen för åtgärden inte
framstår som alltför ingripande.
1 §
Ett tillstånd att sända ljudradio-
eller TV-program skall återkallas
på begäran av tillståndshavaren.
Ett sådant beslut far också åter-
kallas enligt vad som anges i 2-
5 §§. Beslut om återkallelse enligt
någon av dessa paragrafer får
meddelas endast om det i betrak-
tande av skälen för åtgärden inte
framstår som alltför ingripande.
24
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
5§9
Tillstånd att sända lokalradio
får återkallas om
1. tillståndshavaren inte inlett
sändningsverksamheten inom sex
månader efter tillståndets början,
2. tillståndshavaren inte utnyttjat
rätten att sända eller sänt endast i
obetydlig omfattning under en
sammanhängande tid av minst fyra
veckor,
3. tillståndshavaren väsentligt
brutit mot någon av föreskrifterna i
6 kap. 4 § samt 7 kap. 1-3, 5, 8
och 9 §§, eller
4. domstol funnit att ett program
innefattat ett yttrandefrihetsbrott
som innebär ett allvarligt missbruk
av yttrandefriheten.
Förfogar en fysisk eller juridisk
person, utan tillstånd från Radio-
och TV-verket, över mer än ett till-
stånd i ett sändningsområde, direkt
eller indirekt genom företag i vilket
förvärvaren har del som motsvarar
minst 20 procent av samtliga
aktier eller andelar eller genom
avtal ensam har ett bestämmande
inflytande, får det eller de tillstånd
återkallas som har meddelats efter
det första tillståndet.
Har Radio- och TV-verket med-
gett överlåtelse trots att till-
ståndshavaren redan har tillstånd
att sända lokalradio i samma
sändningsområde, direkt eller in-
direkt genom företag i vilket till-
ståndshavaren har del som mot-
svarar minst 20 procent av samt-
liga aktier eller andelar eller ge-
nom avtal ensam har ett bestäm-
mande inflytande för tillståndet
återkallas endast om beslutet om
överlåtelse grundats på felaktiga
eller oföllständiga uppgifter från
Tidigare 5 § upphävd genom 1998:1713.
25
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
tillståndshavaren. Återkallelsen
skall då avse det eller de tillstånd
som överlåtits.
Om staten, landsting, eller
kommuner innehar ett tillstånd att
sända lokalradio på det sätt som
anges i 5 kap. 4§ andra stycket
skall verket återkalla detta till-
stånd.
13 kap.
la§
Beslut av Radio- och TV-verket
om lokalradio får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol, om
det gäller beslut om att
1. avslå ansökan om tillstånd,
2. inte medge överlåtelse av till-
stånd,
3. inte förlänga ett tillstånd,
4. återkalla ett meddelat till-
stånd, och
5. någon enligt 5 kap. 14 §
tredje stycket skall anses som till-
ståndshavare.
Mål om överklagande av beslut
som avses i första stycket 1 och 4
skall handläggas skyndsamt.
Beslut som avses i första stycket
2-4 gäller omedelbart om inte
något annat förordnas.
Beslut av Granskningsnämnden
för radio och TV eller Radio- och
TV-verket om förelägganden som
har förenats med vite enligt 10 kap.
8 §, 9 § första stycket 1-3 och 8
samt 10 § får överklagas hos all-
män förvaltningsdomstol.
Beslut av Granskningsnämnden
för radio och TV eller Radio- och
TV-verket om förelägganden som
har förenats med vite enligt 10 kap.
8 §, 9 § första stycket 1-3 och 8-
10 samt 10 § far överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Förelägganden enligt 10 kap.
8 §, 9 § första stycket 1 och 2 samt
10 § gäller omedelbart, även om de
överklagas.
Förelägganden enligt 10 kap.
8 §, 9 § första stycket 1, 2, 9 och
10 samt 10 § gäller omedelbart, om
inte något annat förordnas.
10 Senaste lydelse 1998:1713.
26
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2. Genom lagen upphävs lokalradiolagen (1993:120) och lagen
(1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända
lokalradio.
3.1 fråga om sådana sändningar av lokalradio för vilka tillstånd med-
delats före den 1 juli 2000 tillämpas de nya bestämmelserna med följande
undantag.
a) Bestämmelserna om tillstånd i 8 § första stycket och andra stycket
första meningen lokalradiolagen tillämpas till utgången av år 2008. Ett
tillstånd skall dock inte förlängas om det finns grund för återkallelse av
det.
b) Bestämmelserna om sändningars innehåll i 22 § första stycket samt,
såvitt avser brott mot denna paragraf, 30 § lokalradiolagen tillämpas till
utgången av år 2008.
c) Tillstånd att sända lokalradio får inte återkallas enligt 11 kap. 5 §
första stycket 3 eller 4. I fråga om förvärv av tillstånd som har skett före
den 1 juli 2000 tillämpas 28 § andra stycket första meningen lokalradiola-
gen i stället för 11 kap. 5 § andra stycket.
d) Bestämmelserna om sanktioner i 31a-31e §§ lokalradiolagen tilläm-
pas i fråga om sådana sändningar av lokalradio på vilka den lagen är eller
har varit tillämplig.
e) Bestämmelserna om överklagande m.m. i 38 och 39 §§ lokalradiola-
gen tillämpas i ärenden som väckts hos Granskningsnämnden för radio
och TV eller Radio- och TV-verket före den 1 juli 2000.
4. Förelägganden som meddelats enligt 29-31 §§ lokalradiolagen gäller
som om de meddelats enligt motsvarande nya bestämmelser.
Prop. 1999/2000:55
27
Den 28 september 1995 beslutade regeringen om direktiv till en kommitté
med uppdrag att lägga fram förslag om ändrade regler för lokala
ljudradiosändningar (dir. 1995:123). Syftet med de nya reglerna skulle
vara att förbättra möjligheterna att förverkliga de ursprungliga intentio-
nerna i fråga om lokalradions mångfald och lokala förankring samt möj-
liggöra att närradion utvecklas till en livskraftig radio med lokal anknyt-
ning och demokratisk förankring. Kommittén antog namnet Lokal- och
närradiokommittén (Ku 1995:04).
Lokal- och närradiokommittén överlämnade i november 1996 betän-
kandet Den lokala radion (SOU 1996:176). Betänkandet har remissbe-
handlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Kulturdepartementet (dnr Ku 1996/23 5 8/RTV).
Flertalet remissinstanser riktade stark kritik mot kommitténs förslag till
ändrade regler för lokalradion. Kommitténs förslag i den delen genom-
fördes bl.a. därför inte.
Den 27 november 1997 beslutade regeringen att en särskild utredare
skulle ges i uppdrag att lägga fram förslag om de framtida villkoren för
den kommersiella lokalradion utformade i enlighet med målen för statens
insatser på massmedieområdet (dir. 1997:11). Utredningen om den fram-
tida kommersiella lokalradion lade i februari 1999 fram betänkandet Den
framtida kommersiella lokalradion (SOU 1999:14). En sammanfattning
av utredningens förslag finns i bilaga 1.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena finns till-
gänglig i Kulturdepartementet (dnr Kul999/592/Me).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 16 december 1999 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 5. Lagrådets synpunkter har i huvudsak följts. Lagrådets syn-
punkter behandlas i avsnitt 6, 7 och 8 samt i författningskommentaren.
Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts.
Prop. 1999/2000:55
28
4 Bakgrund Pr°P 1999/2000:55
De första försöken att sända rundradio ägde rum år 1922. Två år senare
träffades det första avtalet mellan Radiotjänst AB (numera Sveriges Radio
AB) och Telegrafstyrelsen. Huvudintressenter i Radiotjänst var pressen
och radioindustrin. Avtalet innehöll public service-villkor liknande dem
som alltjämt gäller. Programmen skulle vara av växlande art, skänka god
förströelse, vara ägnade att vidmakthålla allmänhetens intresse för rund-
radio, hållas på en hög ideell, kulturell och konstnärlig nivå samt vara
präglade av vederhäftighet, saklighet och opartiskhet. Verksamheten
skulle bedrivas så att folkupplysningen och folkbildningsarbetet befräm-
jades. Avtalet innehöll även förbud mot reklam m.m. samt krav på att ej
kränka enskilds rätt och att sända myndighetsmeddelanden utan särskild
ersättning.
Ljudradiosändningar i Sverige vid sidan av Sveriges Radios sändningar
förekom inte förrän i april 1979, då försöksverksamhet med närradio
inleddes. Under 1950-talet och början av 1960-talet skedde dock viss
”piratradioverksamhet” genom bl.a. Radio Nord. Möjligheten för vissa
sammanslutningar, främst kyrkorna och det etablerade föreningslivet, att i
lokalt mycket begränsade områden sända närradio blev permanent den 1
januari 1986.
Den 1 april 1993 blev privata reklamfmansierade ljudradiosändningar,
lokalradio, tillåtna. Samtidigt blev det möjligt för sammanslutningar med
tillstånd att sända närradio att sända reklam och sponsrade program.
Införandet av yttrandefrihetsgrundlagen den 1 januari 1992 innebar bl.a.
att det för ljudradio och television skulle råda etableringsfrihet i enlighet
med vad som gällde för tryckta skrifter. Av praktiska skäl kunde dock
principen om etableringsfrihet inte få fullt genomslag. Det begränsade
frekvensutrymmet krävde prioriteringar mellan olika typer av rundradio-
användning. Etableringar av marksänd ljudradio förutsatte därför även i
fortsättningen någon form av tillståndsgivning.
Enligt 3 kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen får rätten att
sända radioprogram på annat sätt än genom tråd regleras genom lag som
innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Lokalradio-
lagen (1993:120), som trädde i kraft den 1 april 1993 (prop. 1992/93:70,
bet. 1992/93:KU15, rskr. 1992/93:168), innehåller sådana föreskrifter
som avses i grundlagsbestämmelsen.
En utgångspunkt vid införandet av lokalradion var enligt propositionen
att förstärka yttrandefriheten. De nya möjligheterna att sända privat lokal-
radio skulle utnyttjas på ett sådant sätt att möjligheterna till mångfald togs
till vara. Antalet självständiga röster skulle öka. Avsikten var att varje
radiostation skulle få en oberoende ställning med inriktning mot sitt
lokala spridningsområde. Det skulle slås vakt om programverksamhetens
29
självständighet och lokala karaktär. Lokalradiostationer borde inte få an- Prop. 1999/2000:55
vändas till att enbart sända ut ett centralt producerat programutbud. En
utveckling som skulle leda till att ett fatal centralt kontrollerade kedje-
företag dominerade lokalradion skulle, enligt propositionen, inte nämn-
värt öka mångfalden i radion och borde därför motverkas.
Enligt lokalradiolagen krävs det tillstånd av Radio- och TV-verket för
rätt att sända lokalradio. Ett tillstånd innebär rätt att bedriva sådana sänd-
ningar som kan tas emot med god hörbarhet inom ett sändningsområde
som anges i tillståndet. Ingen kan, vare sig direkt eller indirekt, fa mer än
ett tillstånd. Varken staten, landsting eller kommuner, programföretag
med tillstånd enligt radio- och TV-lagen (1996:844) eller någon som ger
ut en dagstidning kan fa tillstånd, vare sig direkt eller indirekt. Varje till-
ståndshavares sändningar skall ha en särskild beteckning som skiljer
dessa från andra tillståndshavares sändningar. Under minst en tredjedel av
sändningstiden per dygn skall program som framställts särskilt för den
egna verksamheten sändas. Tillståndsperioden är åtta år och löper ut den
31 december 2000. Möjlighet att få tillstånd för ytterligare en tillstånds-
period finns. Om det råder konkurrens om ett ledigt sändningstillstånd,
skall detta fördelas efter ett auktionsförfarande där den som erbjuder sig
att betala den högsta årliga avgiften till staten far tillståndet. I annat fall
skall den som far tillståndet betala en minimiavgift på 20 000 kronor.
Avgifterna justeras årligen med hänsyn till konsumentprisindex.
Under hösten 1994 utnyttjade konstitutionsutskottet sin initiativrätt och
lade fram ett förslag till en lag som innebar att det till utgången av år 1995
inte skulle fördelas några nya tillstånd att sända lokalradio (bet.
1994/95:KU25). Samtidigt hemställde utskottet att riksdagen skulle till-
kännage för regeringen att en kommitté med parlamentarisk sammansätt-
ning borde se över förutsättningarna för den privata lokalradion. Efter
begäran av tio av riksdagens ledamöter förklarades lagförslaget vilande i
tolv månader. Sedan utskottet gjort en förnyad hemställan antog riksdagen
hösten 1995 den s.k. stopplagen, lagen (1995:1292) om tillfälliga
bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio (bet.
1995/96:KU16, rskr. 1995/96:50).
Enligt konstitutionsutskottet hade inte lokalradion utvecklats enligt de
intentioner som angivits i lokalradiopropositionen. Lokala stationer var
enligt utskottet ofta beroende av centrala programnätverk. De regler som
skulle motverka en dominans på marknaden av ett fatal kapitalstarka
kedjeföretag hade visat sig vara otillräckliga. I ett avgörande hade
Granskningsnämnden för radio och TV dessutom slagit fast att en till-
ståndshavare kunde uppfylla lagens krav på eget programinnehåll genom
att nattetid sända från en automatisk jukebox. Utskottet ansåg därför att
det var nödvändigt att se över lagstiftningen. Medan detta arbete pågick
var det enligt utskottet nödvändigt att hejda den pågående utvecklingen,
eftersom det skulle bli svårare att bryta koncentrationen ju längre den på-
30
gått. Avsikten med lagförslaget var att hindra en fortsatt koncentration av
ägande och nätverksbildning.
Den parlamentariska kommittén borde enligt utskottet göra en närmare
kartläggning av förhållandena på lokalradioområdet. På grundval av
kartläggningen skulle regler med nya villkor för den privata lokalradion
utarbetas, syftande till att förverkliga målsättningen om mångfald och
lokal förankring. Som exempel på tänkbara åtgärder angav utskottet föl-
jande.
1. Auktionssystemet kan ersättas med ett annat urvalssystem. Som exempel
kan nämnas urval efter sökandens ambitioner i fråga om lokalt förankrade
program, och förmåga att uppfylla ambitionerna. Vid utformningen av sys-
temet bör en strävan vara att tillståndsgivningen inte skall kunna vara god-
tycklig. Frågan om valet mellan likvärdiga sökande och kontroll av att gjorda
åtaganden uppfylls kräver särskilda överväganden.
2. Reglerna för ägarsamband. Nuvarande regler verkar inte ha hindrat att nät-
verksföretag och andra bulvanarrangemang behärskar flera sändningstill-
stånd. Åtgärderna kan vara att förbättra tillsynen och skärpa reglerna.
3. Kravet på eget programinnehåll kan förändras. Den andel av sändningsti-
den som skall vara eget material kan höjas från nuvarande en tredjedel. Reg-
lerna för vad som skall godtas som eget programinnehåll kan förändras så att
man inte längre kan uppfylla kraven genom att låta en automatisk jukebox
spela skivor.
4. Reglerna för sändningarnas innehåll kan förändras på andra sätt, t.ex.
genom krav på lokala nyheter eller andra program som handlar om det egna
sändningsområdet. Tillsynsfrågan måste övervägas särskilt.
5. Staten kan stödja ambitiös programverksamhet, antingen genom direkta bi-
drag eller genom sänkta koncessionsavgifter. Konsekvenserna för statsfinan-
serna måste därvid övervägas särskilt.
6. Ändrade regler kan gälla endast för nya sändningstillstånd eller även för
alla tillståndshavare. Om ändringarna innebär ökade åligganden för befintliga
tillståndshavare kan frågan om ersättning bli aktuell.
Stopplagen har sedermera förlängts vid tre tillfällen och gäller numera
till utgången av år 2000 (SFS 1998:1710). I samband med den senaste
förlängningen av lagen ifrågasatte Lagrådet om sådana särskilt viktiga
skäl som avses i 2 kap. 13 § regeringsformen kan anses föreligga för en
ytterligare förlängning av stopplagen. Mot bakgrund av pågående utred-
ningsarbete uttalade emellertid Lagrådet att det inte ville motsätta sig att
stopplagens giltighetstid förlängdes en sista gång i avvaktan på att ny lag-
stiftning antas av riksdagen. Konstitutionsutskottet tillstyrkte förslaget och
riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (prop. 1998/99:1
utg. omr. 1, bet. 1998/99:KU14, rskr. 1998/99:97).
Den 28 september 1995 beslutade regeringen att en kommitté skulle till-
kallas med uppdrag att bl.a. lägga fram förslag om ändrade regler för
lokala ljudradiosändningar (dir. 1995:123).
Den parlamentariskt sammansatta kommittén, som antog namnet
Lokal- och närradiokommittén, konstaterade att endast en mycket liten del
av tillståndshavama verkar under förhållanden som i alla delar samman-
faller med tankarna bakom lokalradioreformen. De lokala stationerna är
enligt kommittén till övervägande del beroende av eller del av centrala
Prop. 1999/2000:55
31
programnätverk och omkring hälften av tillståndshavama förmedlar riks-
sändningar med i bästa fall smärre regionala eller lokala fönster. Vidare
menade kommittén att ägandet är koncentrerat och programutbudet endast
till en mindre del består av program med lokal inriktning.
Lokal- och närradiokommittén överlämnade sitt betänkande, Den lokala
radion (SOU 1996:176), i november 1996. Förslagen innebar i korthet
följande.
• Auktioner ersätts med ett urvalsförfarande baserat på programverk-
samhetens inriktning och ägarförhållanden.
• En nämnd knuten till Radio- och TV-verket handhar tillståndsgivning.
• Ingen automatisk förlängning av nuvarande sändningstillstånd som
löper ut år 2000; den som tidigare haft tillstånd skall dock kunna ges
försteg vid tillståndsgivning.
• Tillstånden skall löpa i fem år från och med år 2001 med förnyad
prövning vart femte år.
• Tillstånden får inte överlåtas. Vid konkurs, dödsfall m.m. skall till-
stånden återlämnas for ny utlysning.
• Ägarförändringar kan göras i begränsad omfattning efter avgörande av
den nya nämnd som kommittén föreslår skall inrättas.
• Avgifterna sänks till i genomsnitt en tredjedel av dagens avgifter.
• Kravet på att en tredjedel av sändningarna skall vara egenproducerat
material behålls och skärps genom en regel om att sådant material skall
sändas under dagtid.
Vid remissbehandlingen av betänkandet instämde flera remissinstanser
i kommitténs kartläggning av forhållanden och problem för lokalradion.
Ett flertal remissinstanser ansåg att kommitténs uppdrag gavs för tidigt
eftersom utvecklingen inom den digitala tekniken inte har kunnat beaktas
fullt ut. Många remissinstanser påpekade att radioföretagen inte fatt tid att
utvecklas till en livskraftig bransch. Ett flertal av remissinstanserna redo-
visade allvarliga invändningar mot delar av förslaget. Flera av de juridiska
instanserna avvisade bl.a. förslaget om att inte ge en förlängning av till-
stånden efter år 2000.
Med hänsyn till bl.a. remissinstansernas kritik ansåg regeringen att det
inte var möjligt att genomföra förslagen. En särskild utredare gavs därför i
uppdrag att lägga fram förslag om de framtida villkoren för den kom-
mersiella lokalradion (dir. 1997:11). Förslagen skulle utformas i enlighet
med målen för statens insatser på massmedieområdet: att stödja mångfald
och reella yttrandemöjligheter, garantera massmediernas oberoende samt
säkerställa tillgängligheten till massmedierna. Utredaren skulle också
föreslå på vilket sätt den kommersiella lokalradions medverkan vid en
introduktion av digitala ljudradiosändningar kan underlättas. Som tidigare
framgått har utredaren överlämnat betänkandet Den framtida kom-
mersiella lokalradion (SOU 1999:14).
Det finns för närvarande 84 utdelade tillstånd för analoga sändningar för-
delade över 38 sändningsområden. Därutöver finns tio lediga tillstånd,
Prop. 1999/2000:55
32
fem av dessa avser områden där kommersiella lokalradiosändningar redan Prop. 1999/2000:55
pågår; Norrköping, Skellefteå, Sundsvall, Södertälje och Östersund. De
övriga lediga tillstånden finns i Gällivare, Malå och Arjeplog med vardera
ett ledigt tillstånd samt två i Västra Bergslagen. Huvuddelen av det
material som sänds i lokalradio är centralt producerat och samtidigt sänt
över flera stationer. Detta är en följd av att några få nätverk med många
anslutna tillståndshavare har en mycket hög grad av central
programverksamhet.
Om man utgår från enbart programsamarbete finns tre större nätbild-
ningar. I två av dessa nätverk (RIX FM och Mix Megapol) förses varje
enskild tillståndshavare under 16-17 timmar per dygn med samma pro-
grammaterial. Också inom det tredje programsamarbetet (NRJ) förses
flertalet tillståndshavare med ett centralproducerat material under två
tredjedelar av dygnet. De tre nätverken organiserar närmare 60 av de 85
tillståndshavama. Härutöver förekommer programsamarbete mellan
Radio Match-stationer (Fria Media) på olika orter. Vid ett 20-tal stationer
är i stort sett allt programmaterial egenproducerat. Programmen har hos
de flesta av dessa stationer en tydlig lokal förankring.
Våren 1995 beslutade riksdagen i enlighet med regeringens förslag (prop.
1994/95 :170, bet. 1994/95 :KU47, rskr. 1994/95:369) att försöksverksam-
het med digitala ljudradiosändningar skulle inledas. Verksamheten borde
påbörjas under hösten 1995, inledningsvis i ett begränsat antal områden i
såväl storstadsregionerna som andra delar av landet. Såväl Sveriges Radio
och Utbildningsradion som privata programföretag skulle ges möjlighet
att delta i sändningarna. Regeringen bedömde att sändningsverksamheten
skulle kunna finansieras av de medverkande företagen utan att staten an-
slog några särskilda medel.
Syftet med att inleda sändningar i begränsad omfattning var att pröva
den nya digitala sändningstekniken under svenska förhållanden. Det
gällde bl.a. att utveckla kompetens hos svenska företag beträffande tek-
niska aspekter, utveckling av nya programtjänster som den nya tekniken
lämpar sig för samt att ge allmänheten möjligheter att bedöma fördelar
och nackdelar med digital ljudradio. En första utvärdering av de digitala
ljudradiosändningama ansågs kunna göras när verksamheten pågått i ca
två år.
För digitala ljudradiosändningar finns det ett rikstäckande frekvens-
block och regionala frekvensblock i 19 olika områden tillgängliga. Till-
stånd att bedriva digitala ljudradiosändningar meddelas av regeringen,
efter förslag och beredning av Radio- och TV-verket.
Digitala sändningar i Sveriges Radios regi pågår sedan år 1995.
2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 55
Regeringens förslag: Nya regler för den kommersiella lokalradion in-
förs i radio- och TV-lagen (1996:844) den 1 juli 2000. Lokalradiola-
gen (1993:120) och lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i
fråga om tillstånd att sända lokalradio, den s.k. stopplagen, upphävs.
Regeringens bedömning: De lokala digitala ljudradiosändningama
bör inte omfattas av de nya reglerna för den kommersiella lokalradion.
För dem som har tillstånd att sända enligt lokalradiolagen bör särskilda
övergångsbestämmelser gälla.
Utredningens förslag stämmer delvis överens med regeringens. De nya
villkoren föreslås dock gälla från den 1 januari 2001 och omfatta såväl
analoga som digitala sändningar.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser menar att det finns be-
hov av förändringar på lokalradioområdet. Dagens lagstiftning anses ha
uppenbara brister och flertalet remissinstanser tycker det är bra och klar-
görande att reglerna för lokalradio förs in i radio- och TV-lagen. Radio-
och TV-verket anser att de nya villkoren bör träda i kraft snarast med hän-
syn till att sändningstillstånd inte har kunnat fördelas sedan år 1995 på
grund av stopplagen.
När det gäller digitala sändningar tycker många remissinstanser att det
inte föreslagits tillräckligt kraftiga incitament för att den kommersiella
radion snabbt och kraftfullt skall kunna inleda teknikskiftet.
Skälen för regeringens förslag
Nya villkor
Syftet med införandet av lokalradion var att förstärka yttrandefriheten
genom ökad mångfald i etern. Varje lokalradiostation skulle fa en obe-
roende ställning med inriktning mot sitt lokala spridningsområde och det
skulle slås vakt om programverksamhetens självständighet och lokala
karaktär.
Detta skulle uppnås genom att de sökandes betalningsvilja avgjorde
valet mellan flera sökande vid en öppen och offentlig auktion, trots att
många remissinstanser hade varit kritiska mot en sådan ordning. Bland
annat ansågs det att auktionsmetoden skulle fa till följd att olika radio-
stationer skulle komma att sända ut ett likartat programutbud. Det påpe-
kades också att metoden skulle kunna leda till en kostnadsnivå som var
för hög för små intressenter, med risk för konkurser och nätverksbildning
som följd.
Regelverket för lokalradion trädde i kraft den 1 april 1993. Redan i no-
vember 1994 konstaterade konstitutionsutskottet att lokalradion inte hade
utvecklats enligt de angivna intentionerna. Utskottet framhöll bl.a. att de
lokala stationerna ofta är starkt beroende av centrala programnätverk.
Detta bekräftas i de betänkanden som lämnats av Lokal- och närradio-
kommittén och Utredningen om den framtida kommersiella lokalradion.
34
De kartläggningar som redovisas i betänkandena ger bi.a. vid handen
att de lokala stationerna i stor utsträckning är starkt beroende av eller en
del av centrala programnätverk. Programutbudet är ofta centralproducerat
och består endast till en mindre del av program med lokal inriktning.
Korsägande och ägarkoncentration karakteriserar flera av nätverken. När
ett tillstånd överlåts, är det oftast redan etablerade ägargrupper som köper
det. Bara i enstaka undantagsfall har överlåtelserna inneburit att någon ny
ägare tillkommit.
Mot denna bakgrund är det angeläget att införa nya villkor för den
kommersiella lokalradion som skapar bättre förutsättningar att uppnå de
ursprungliga syftet med införandet av lokalradion. De förändringar som
föreslås i det följande syftar därför till att förstärka yttrandefriheten genom
att öka mångfalden och den lokala förankringen i verksamheten.
När radio- och TV-lagen infördes var tanken att skapa ett väl samman-
hållet regelsystem för radio och TV. Lokalradiolagen fick emellertid läm-
nas åt sidan i avvaktan på resultaten från det då pågående utrednings-
arbetet. De nya villkoren för lokalradion och det regelverk som i övrigt
skall gälla bör därför inordnas i radio- och TV-lagen. Samtidigt bör lokal-
radiolagen upphävas.
Några tillstånd att sända lokalradio har inte fördelats efter det att
stopplagen trädde i kraft den 16 december 1995. Stopplagen har förlängts
vid tre tillfallen och gäller numera till utgången av år 2000. Utredningen
har föreslagit att de nya villkoren för lokalradion skall börja gälla den
1 januari 2001. För att inte lediga radiofrekvenser skall stå outnyttjade
under längre tid än nödvändigt, bör de nya villkoren emellertid börja till-
lämpas redan från och med den 1 juli 2000. Stopplagen bör upphöra att
gälla vid samma tidpunkt.
Befintliga tillstånd
En väsentlig fråga när det gäller att införa nya villkor för den kommer-
siella lokalradion är vad som skall gälla för dem som har fått tillstånd en-
ligt lokalradiolagen.
Enligt 8 § lokalradiolagen är varje tillståndsperiod åtta år. Den första
tillståndsperioden omfattar tiden från och med den 1 januari 1993 till ut-
gången av år 2000. Om tillståndshavaren begär det före tillståndsperio-
dens slut, skall tillståndet förlängas med ytterligare en tillståndsperiod.
Lagrådet menade att konstruktionen med tidsbegränsade tillstånd i före-
ning med de planer på en utvärdering av systemet, när det hade varit i
bruk under någon tid, som redovisades gör att de som söker tillstånd
måste räkna med möjligheten att de inte far tillståndet förlängt på grund
av skärpta krav i lokalradiolagen och att någon rätt till ersättning av staten
inte kan komma i fråga om det sker. Förändringar i lokalradiolagen under
tillståndstiden i syfte att ge utrymme för skälighetsbedömningar måste
enligt Lagrådet bedömas på samma sätt. - Regeringen anslöt sig till
Lagrådets bedömning (se prop. 1992/93:70 s. 26).
De nuvarande tillståndshavama har fått sina tillstånd på grund av att
deras betalningsvilja varit störst. Givetvis har rätten att få tillståndet för-
längt med ytterligare en period spelat en betydelsefull roll vid deras be-
Prop. 1999/2000:55
35
dömning av hur stor avgift de skulle kunna åta sig att betala för tillstån- Prop. 1999/2000.55
den. Det krävs därför mycket starka skäl for att underlåta att förlänga
tillstånden med ytterligare en period. Enligt utredningen har de ackumu-
lerade förlusterna för lokalradion vid utgången av år 1998 uppskattats till
ca 800 miljoner kronor. Även detta talar för att tillstånden bör förlängas.
Utredningen föreslår att de nuvarande tillstånden skall förlängas till ut-
gången av år 2008 och att tillståndshavarna i huvudsak skall fortsätta att
betala den avgift som fastställdes för dem vid auktionsförfarandet. Re-
missinstanserna är positiva till att tillstånden förlängs. Radioutgivare-
föreningen anser att de nuvarande tillståndshavarna skall tillförsäkras rätt
att fortsätta med de analoga sändningarna även efter år 2008 och då med
fyra år i taget, med hänsyn till osäkerheten beträffande den digitala tek-
nikens inträde.
Den främsta invändningen som kan resas mot att förlänga tillstånden
för de nuvarande tillståndshavarna är att olika regler kommer att gälla för
tillståndshavarna beroende på när tillstånden meddelades. De olägenheter
och komplikationer som är förenade med detta är emellertid inte så stora
att detta bör undvikas till varje pris. Att villkoren för verksamheten skulle
kunna komma att justeras och att nya tillstånd skulle kunna fördelas i
befintliga sändningsområden har stått klart från början (se prop.
1992/93:70 s. 12 och 43). Det torde således ha varit uppenbart för till-
ståndshavama att sändningarna i framtiden skulle kunna bedrivas under
olika förutsättningar beroende på när tillstånden fördelades. Att föränd-
rade villkor för den kommersiella lokalradion skulle kunna medföra pa-
rallella system framgår även av konstitutionsutskottets betänkande (bet.
1994/95:KU25 s. 4).
Regeringen delar utredningens uppfattning att de befintliga tillstånden
bör förlängas och att de avgifter som fastställts för dessa bör fortsätta att
utgå. Detta innebär att det bör gälla särskilda övergångsbestämmelser för
dem som har tillstånd enligt lokalradiolagen om nya villkor införs. I av-
snitt 7 återkommer regeringen med förslag om i vilka avseenden de be-
fintliga tillstånden skall undantas från tillämpningen av de nya regler som
föreslås gälla för den kommersiella lokalradion. Avgifterna för befintliga
tillstånd behandlas särskilt i avsnitt 8.
Lokala digitala ljudradiosändningar
Våren 1995 beslutades att försöksverksamhet med digitala ljudradio-
sändningar skulle inledas i ett begränsat antal områden i såväl storstads-
regionerna som andra delar av landet. Sveriges Radio inledde sådana
sändningar redan under samma år. Några ytterligare tillstånd att sända
digital ljudradio har emellertid inte meddelats, vilket innebär att kom-
mersiella sändningar med digital teknik inte har påbörjats.
Försöksverksamheten med lokala digitala ljudradiosändningar syftar till
att pröva tekniken under svenska förhållanden, att utveckla kompetens
hos svenska företag och att utveckla nya programtjänster. Vidare skall
allmänheten ges möjlighet att bedöma för- och nackdelar med digital
ljudradio.
36
Utredningen har bl.a. haft i uppdrag att föreslå på vilket sätt den kom- Prop. 1999/2000:55
mersiella lokalradions medverkan vid en introduktion av digitala ljud-
radiosändningar kan underlättas.
Enligt utredningens förslag skall regleringen vara enhetlig oavsett om
sändningarna sker med digital eller analog teknik. Vidare föreslår utred-
ningen en fortsatt utbyggnad av det digitala nätet. Utbyggnaden bör ske
med hänsyn till efterfrågan. I övrigt lämnar utredningen förslag som be-
handlar utnyttjande av frekvensutrymmet, tillståndstidens längd,
tilläggstjänster samt befrielse från koncessionsavgift under de fyra första
åren.
Eftersom tillgången på mottagare fortfarande är begränsad i Sverige
och kommersiella sändningar ännu inte har kommit till stånd, är det för
tidigt att göra en meningsfull utvärdering av den digitala tekniken. I detta
läge är det vanskligt att bedöma vilka förändringar av regelverket för
lokala digitala ljudradio sändningar som bör göras. Dessutom är många
remissinstanser kritiska till utredningens förslag och anser att det saknas
tillräckligt kraftiga incitament för att den kommersiella radion skall kunna
inleda teknikskiftet.
Med hänsyn härtill är det for närvarande inte möjligt att genomföra ut-
redningens förslag. De lokala digitala ljudradiosändningama bör således
inte omfattas av de nya villkor som föreslås för den kommersiella lokal-
radion. Frågan om hur verksamheten med digital ljudradio bör fortsätta
och hur de kommersiella programföretagen skall kunna medverka bereds
för närvarande inom Regeringskansliet.
37
Prop. 1999/2000:55
Regeringens förslag: Tillstånd att sända lokalradio far även i fortsätt-
ningen lämnas till såväl fysiska som juridiska personer.
Staten, landsting eller kommuner far inte inneha tillstånd att sända
lokalradio, vare sig direkt eller indirekt genom
1. företag i vilket ett eller flera sådana subjekt har en del som för
dem gemensamt motsvarar minst 20 procent av samtliga aktier eller
andelar eller genom avtal har ett bestämmande inflytande, eller
2. ett företag som är ett dotterföretag till ett företag som avses i 1.
Förbudet att ge tillstånd att sända lokalradio till tidningsutgivare
samt programföretag som fatt tillstånd av regeringen att sända
ljudradio- eller TV-program skall avskaffas liksom förbudet för en
tillståndshavare att inneha mer än ett tillstånd.
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Remissinstanserna: Bland de remissinstanser som uttalar sig om för-
slagen är den övervägande delen i princip positiva. Den kritik som fram-
förs gäller främst förslaget om antalet tillstånd. De som är negativa till
förslaget anser att förslaget kommer påverka mångfalden och yttrandefri-
heten i negativ riktning. Institutionen för journalistik, medier och kom-
munikation vid Stockholms universitet menar att förslaget kommer att
skapa en kommersiell lokalradiomarknad som i framtiden sannolikt bara
rymmer ett eller två nationella nätverk, förmodligen kopplade till redan
starka medieföretag. Sveriges Reklamförbund och Radio- och TV-verket
anser däremot att dagens förbud mot att inneha mer än ett tillstånd bör
utgå, eftersom det inte är ägnat att öka mångfalden och det lätt har kunnat
kringgås. Svenska Journalistförbundet menar att förslaget innebär en viss
risk för ökad ägarkoncentration men att det troligen kommer att skapa
förutsättningar för nya etableringar och därigenom en ökad mångfald.
Radioutgivareföreningen tillstyrker förslaget under förutsättning att nu-
varande tillståndshavare skall kunna utnyttja denna förändring utan att
hänsyn skall behöva tas till eventuellt nya urvalsregler. Enligt Tidnings-
utgivarna är förbudet att inneha mer än ett tillstånd en omotiverad sär-
reglering som bör utgå.
Skälen för regeringens förslag
Fysiska och juridiska personer
Tillstånd att sända lokalradio kan, enligt 5 § första stycket lokalradiolagen
(1993:120), lämnas till en fysisk eller juridisk person.
38
Tillstånd bör även i fortsättningen kunna ges till såväl fysiska som ju- Prop. 1999/2000:55
ridiska personer.
Staten, landsting och kommuner
Enligt 6 § lokalradiolagen kan inte staten, landsting eller kommuner, vare
sig direkt eller genom foretag i vilket ett sådant organ på grund av aktie-
eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett bestämmande inflytande, få
tillstånd att sända lokalradio.
Syftet med bestämmelsen är att lokalradion inte skall fungera som
språkrör for myndigheter (prop. 1992/93:70 s. 16). Detta skäl är fortfa-
rande relevant. Förbudet för dessa organ att inneha tillstånd bör därför
kvarstå.
Utredningen föreslår dessutom att regeln bör skärpas i syfte att undvika
att den kan kringgås. Skärpningen innebär att inte heller sådana organ
skall kunna få tillstånd som ägs, eller där motsvarande minst 20 procent
av samtliga aktier direkt eller indirekt ägs, av stat, landsting eller
kommun. Regeringen anser att ett sådan begränsning bör införas. I
enlighet med vad Lagrådet anfört bör bestämmelsen vara tillämplig också
om två eller flera av de angivna subjekten tillsammans äger angiven del i
samma företag, t.ex. om två samverkande kommuner har tio procent
vardera. Lagrådet har vidare påpekat att en tillämpning av bestämmelsen
förefaller utesluten i det fall tillstånd söks för ett dotterföretag till ett
företag som till mer än 20 procent ägs av stat eller kommun. För att
hindra kringgående bör, enligt regeringens mening, även sådana
dotterföretag omfattas av förbudet.
Tidningsföretag
Tillstånd att sända lokalradio får, enligt 7 § lokalradiolagen, inte ges till
den som ger ut en dagstidning eller till den som har ett bestämmande in-
flytande i ett företag som ger ut en dagstidning. Inte heller far ett tillstånd
ges till ett företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande in-
flytande.
Bestämmelsen motiverades med att tidningsföretag annars skulle kunna
”öka sitt inflytande över nyhetsförmedlingen och opinionsbildning i stället
for att antalet självständiga röster skulle bli flera” (prop. 1992/93:70
s. 17). Den har emellertid visat sig vara lätt att kringgå.
Den kartläggning som utredningen gjort visar att flera tidningsföretag
är delägare, direkt eller indirekt via dotterbolag, i programföretag som
sänder lokalradio. Ur mångfaldssynvinkel ter sig denna utveckling mindre
lyckad. Samtidigt skall det framhållas att tidningsföretagen många gånger
har en kompetens som är till nytta for lokalradion. I andra länder är det
vanligt att tidningsutgivare tillåts att ha tillstånd för radiosändningar men
att vissa begränsningar gäller t.ex. att en tidningsutgivare inte far äga mer
än en viss del av en nationell radiolicens.
Utredningen föreslår att förbudet för tidningsföretag att inneha tillstånd
att sända lokalradio skall tas bort och att förhållandet i stället skall beaktas
39
när tillstånden fördelas. Endast ett fåtal remissinstanser har kommenterat Prop. 1999/2000:55
förslaget.
Utredningens förslag kan medföra oönskade konsekvenser i vissa fall.
Som exempel kan nämnas orter där ett tidningsföretag har en domine-
rande ställning. Om detta tidningsföretag också far tillstånd att sända lo-
kalradio, dess inflytande över nyhetsförmedling och opinionsbildning
kunna förstärkas och lokalradion blir inte den motvikt till tidningsmono-
polen som den annars skulle kunna vara (prop. 1992/93:70 s. 17 ff). Så-
dana konsekvenser kan dock undvikas genom att ägarförhållanden och
mångfaldsaspekter beaktas när tillstånden fördelas (se avsnitt 6.2.2). Sak-
nas det andra behöriga sökande kan emellertid den beskrivna situationen
uppkomma. Alternativet är att det lediga tillståndet skulle komma att stå
outnyttjat, vilket inte skulle gynna yttrandefriheten.
Regeringen ställer sig mot denna bakgrund bakom utredningens för-
slag. Förbudet för tidningsföretag att inneha tillstånd att sända lokalradio
bör således avskaffas.
Programföretag med tillstånd av regeringen
Enligt 6 § lokalradiolagen kan inte programföretag med tillstånd av rege-
ringen att sända ljudradio- eller TV-program, vare sig direkt eller genom
företag i vilket ett sådant programföretag på grund av aktie- eller an-
delsinnehav eller avtal ensamt har ett bestämmande inflytande, fa tillstånd
att sända lokalradio. Skälet för att utesluta dessa företag från möjligheten
att sända lokalradio var att det ansågs främja mångfalden (prop.
1992/93:70 s. 16).
Utredningen föreslår att även de programföretag som fatt tillstånd att
sända ljudradio- eller TV-program av regeringen skall kunna fa lokal-
radiostillstånd. De remissinstanser som yttrat sig om förslaget är positiva.
Det finns inte något hinder för den som har tillstånd att sända lokalradio
att också få tillstånd av regeringen att sända ljudradio- eller TV-program.
Med hänsyn till den tekniska utvecklingen och den konkurrens som råder
på medieområdet, bör inte programföretag med erfarenhet och ekonomisk
styrka generellt undantas från möjligheten att sända lokalradio. Däremot
finns det anledning att beakta förhållandet när tillstånden fördelas (se
avsnitt 6.2.2). Mot bakgrund härav bör utredningens förslag genomföras.
Innehav av flera tillstånd
Att ingen kan få mer än ett tillstånd, vare sig direkt eller genom företag i
vilket han på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett
bestämmande inflytande, framgår av 5 § första stycket lokalradiolagen.
Bakgrunden till bestämmelsen var en strävan efter att utforma reglerna
på sådant sätt att antalet självständiga röster skulle öka väsentligt. Till-
komsten av självständiga lokalt förankrade radioföretag skulle underlättas
och en utveckling i riktning mot ett fatal centralt kontrollerade
kedjeföretag skulle motverkas (prop. 1992/93:70 s. 16).
Utvecklingen blev den motsatta. Utredningens kartläggning visar att
lokalradion i dag domineras av fyra nätverk som i stor omfattning sänder
40
centralproducerat material. Denna utveckling beror på ett flertal omstän- Prop. 1999/2000:55
digheter, bl.a. de höga koncessionsavgiftema. Dessa har gjort det nöd-
vändigt att sänka kostnaderna för programproduktionen. Reglerna om
ägande har kunnat kringgås genom korsägande och anlitande av bulvaner.
I radio- och TV-lagen (1996:844) fanns tidigare ett motsvarande förbud
mot att inneha mer än ett tillstånd när det gäller sådana sändningar där
tillstånd meddelas av regeringen (3 kap. 4 §). Detta förbud togs bort med
hänsyn till bl.a. att den digitala tekniken medför att överföringskapaciteten
i frekvensutrymmet kan utnyttjas effektivare och att behovet av
professionella och finansiellt starka programföretag med intresse att delta
i utvecklingen har blivit större (se prop. 1997/98:184 s. 66).
Utredningen pekar på att det mot denna bakgrund är mindre lämpligt att
ha särskilda bestämmelser för lokalradion och föreslår att förbudet mot att
inneha mer än ett tillstånd att sända lokalradio skall upphöra. Flertalet
remissinstanser ställer sig bakom utredningens förslag.
Enligt regeringens uppfattning är den nuvarande ordningen med ett
förbud som enkelt kan kringgås inte tillfredsställande. Antingen måste
reglerna skärpas och tillsynen förbättras eller så far man acceptera dagens
nätverksbildningar och upphäva förbudet.
För en skärpning av lagstiftningen talar främst möjligheten att därige-
nom öka antalet självständiga röster i etern. Om ett skärpt förbud mot att
inneha mer än ett sändningstillstånd skall kunna upprätthållas, kommer
det att krävas en omfattande tillsyn. Det är emellertid inte säkert att en
utökad tillsyn kan förhindra att förbudet kringgås genom olika typer av
bulvanförhållanden. Risken är därför överhängande att även en skärpt
lagstiftning skulle kunna bli verkningslös. Nätverksbildningar är dess-
utom redan en realitet såväl i Sverige som i många andra länder. Det bör
även nämnas att frågan om ägarkoncentration inom massmedierna har
behandlats i Mediekoncentrationskommitténs betänkande Yttrandefrihe-
ten och konkurrensen (SOU 1999:30). Där föreslås bl.a. lagstiftning för
att slå vakt om mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar-
och maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och
brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning. Förslagen bereds
för närvarande i Regeringskansliet.
Alternativet till att skärpa lagstiftningen är att upphäva dagens förbud
och göra det möjligt att inneha mer än ett tillstånd. Härigenom skapas en
viss risk för ökad ägarkoncentration. Enligt regeringens uppfattning kan
dock detta motverkas genom att ägarförhållandena beaktas vid urvalet
mellan flera sökande till ett ledigt tillstånd (se avsnitt 6.2.2). Ett nytt av-
giftssystem där betalningsförmågan inte styr hur tillstånden fördelas bör
även kunna bidra till att minska risken för att ägandet skall koncentreras
på alltför få händer. I sammanhanget kan man inte heller bortse från att
den tekniska utvecklingen och konkurrensen på medieområdet kräver ett
visst mått av erfarenhet och ekonomiska förutsättningar hos dem som
skall bedriva lokalradioverksamhet.
Mot denna bakgrund bör utredningens förslag genomföras. Det bör
alltså vara möjligt att inneha mer än ett sändningstillstånd. Detta bör dock
inte annat än undantagsvis få medföra att någon disponerar mer än ett
41
tillstånd i ett sändningsområde. Ett sådant undantag kan göras om efter-
frågan på sändningstillstånd i området är låg.
6.2.1 En sökande
Regeringens förslag: Finns det bara en sökande till ett ledigt sänd-
ningsutrymme, skall denne fa tillståndet så snart som denne betalat
koncessionsavgiften för det första året. Om sökanden inte betalar av-
giften förfaller ansökan.
Regeringens bedömning: Förslaget om en allmän behörighetsregel
bör inte genomföras.
Utredningens förslag stämmer delvis överens med regeringens. Ut-
redningen föreslår dessutom att det införs en allmän behörighetsregel som
innebär att ett grundläggande krav vid tillståndsgivningen blir att sökan-
den har finansiella och tekniska förutsättningar att bedriva verksamheten
varaktigt, med god kapacitet och kvalitet i utsändningen.
Remissinstanserna: Endast ett fatal remissinstanser yttrar sig om den
föreslagna behörighetsregeln. Svensk Handel anser att det är naturligt och
i sin ordning att myndigheterna vakar över att de som förfogar över sänd-
ningsrätter har en seriös avsikt och kan klara sina åtaganden. Kristna
radionätet framhåller att en sökande bara far avstängas om det är uppen-
bart att denne inte har möjligheter att klara av sändningarna. Hovrätten
för Västra Sverige anser att förslaget i denna del inte analyserats tillräck-
ligt i relation till yttrandefrihetsgrundlagen.
Skälen för regeringens förslag: Om endast en sökande är behörig eller
endast en behörig sökande anmält sig till en auktion, skall han enligt 12 §
tredje stycket lokalradiolagen underrättas om att han far tillståndet om han
betalar ett belopp motsvarande gällande minimiavgift inom två veckor.
Sker inte betalning i tid förfaller ansökan.
Utredningen föreslår att det införs en allmän behörighetsregel som tar
sikte på den sökandes finansiella och tekniska förutsättningar att bedriva
verksamheten. Som skäl för behörighetsregeln anför utredningen att ytt-
randefriheten inte gynnas av att en tillståndshavare måste upphöra med
sina sändningar på grund av brister i finansiering eller tekniska förutsätt-
ningar.
Enligt regeringens uppfattning är det väsentligt att oseriösa sökande kan
sållas bort. En allmän behörighetsregel av det slag som utredningen före-
slår skulle onekligen kunna bidra till detta. För det fall att det bara finns
en sökande till ett ledigt tillstånd, skulle den föreslagna regeln emellertid
innebära längre gående begränsningar än vad som är nödvändigt för att
kunna fördela tillståndet. Utredningens förslag bör därför inte genomfö-
ras. Däremot bör en prövning av de sökandes tekniska och finansiella
förutsättningar göras när det råder konkurrens om ett ledigt tillstånd.
I lagrådsremissen föreslås, när det bara finns en sökande till ett ledigt
tillstånd, att oseriösa sökande sållas bort på samma sätt som i dag, dvs.
Prop. 1999/2000:55
42
genom att avgiften för det första året betalas innan tillstånd erhålls. Lag-
rådet anser att denna bestämmelse bör utgå eftersom den inte är förenlig
med den föreslagna bestämmelsen i koncessionsavgiftslagen som anger
att avgift skall betalas före utgången av januari månad det kalenderår som
avgiften avser. Om det behövs ett ekonomiskt åtagande kan det enligt
Lagrådet i stället ske genom att en ensamsökande skall ställa säkerhet för
avgiften för första året. Regeringen anser dock att detta på ett bättre sätt
kan lösas genom att det i koncessionsavgiftslagen föreskrivs att avgiften i
vissa fall skall betalas innan tillstånd erhålls (jfr avsnitt 8).
Regeringen föreslår, i avsnitt 6.3, att ett sändningstillstånd skall kunna
förenas med olika slag av villkor för sändningsrätten. I lagrådsremissen
föreslås att tillståndet bara far förenas med sådana villkor som den
sökande skriftligen godtagit. Lagrådet anser att bestämmelsen är obehöv-
lig bl.a. av det skälet att det krävs att en sökande skall ges tillfälle att ta
del av och yttra sig över sådana villkor. Tillståndsgivningen är enligt Lag-
rådet dessutom en ”ensidig” rättsakt från myndighetens sida och i och för
sig inte beroende av någon accept från sökandens sida. Regeringen godtar
Lagrådets synpunkter. Bestämmelsen bör därför utgå.
Om betalning inte sker bör ansökan förfalla.
Lagrådet påpekar att det möjligen saknas föreskrifter om hur Radio-
och TV-verket skall förhålla sig vid de fall sökanden är i konkurs eller i
likvidation, ställd under förvaltarskap eller på någon annan jämförlig
grund uppenbarligen inte bör komma i fråga som tillståndshavare.
Lagrådet förordar att frågan övervägs i det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Eftersom regeringen saknar underlag för att kunna lämna forslag får
frågan uppmärksammas i annat lämpligt sammanhang.
6.2.2 Urval bland flera sökande
Regeringens förslag: Om det finns två eller fler sökande till ett ledigt
sändningsutrymme skall Radio- och TV-verket sträva efter en fördel-
ning som medför att sändningarna i hög grad utgörs av eget material
och program med lokal anknytning.
Vidare skall verket sträva efter att dominans över nyhetsförmedling
och opinionsbildning motverkas och att möjligheterna till mångfald tas
till vara. Därvid skall beaktas om sökanden ger ut en dagstidning eller
sänder radio eller television i sändningsområdet, genom aktie- eller
andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande eller
är ett företag i vilket någon ensam har ett bestämmande inflytande.
Vidare skall Radio- och TV-verket eftersträva att den som far till-
stånd har finansiella och tekniska förutsättningar att bedriva verksam-
heten varaktigt med god kapacitet och kvalitet.
Med eget material avses program som har tillkommit enbart för den
egna verksamheten och som bearbetats redaktionellt.
Utredningens förslag stämmer delvis överens med regeringens. Ut-
redningen föreslår att urvalskriterierna skall bedömas stegvis och att
sändningarnas format skall beaktas vid urvalet.
Prop. 1999/2000:55
43
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att dagens system Prop. 1999/2000:55
har brister, men att det förslagna förfarandet inte heller är invändnings-
fritt. Vidare framhåller många instanser, bl.a. Radioutgivareföreningen
och Konkurrensverket, att en kommersiell radioform måste få drivas en-
ligt kommersiella principer och att detta måste inkludera även urvalsför-
farandet. Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd
menar att de föreslagna begreppen är oklara. Kammarrätten i Stockholm
och Tidningsutgivarna anser att förslaget ger ett alltför stort utrymme för
godtycke. Enligt Juridiska faktdteten vid Stockholms universitet är risken
för skönsmässighet försumbar. Svenska journalistförbundet tycker att ur-
valskriterierna är acceptabla. Institutet för reklam och mediestatistik
menar att det är marknaden som styr innehållet och att det därför inte är
med hjälp av reglering som man uppnår målet med större mångfald och
högre kvalitet. Handelshögskolans fakultetsnämnd vid Göteborgs uni-
versitet anser att reklamfinansieringen i sig driver privatradion bort från
det lokala. Institutionen för medier, journalistik och kommunikation vid
Stockholms universitet anser att förslaget är klart överlägset auktionsför-
farandet. Sveriges Reklamförbund och Radioutgivareföreningen anför att
en stor del av urvalsproblematiken bortfaller om bättre effektivitet uppnås
när det gäller användandet av tillgängligt frekvensutrymme.
Sveriges Reklamförbund föreslår att hänsyn också skall tas till det lo-
kala inslaget i ägandet. En lokal förankring i ägandet torde, enligt för-
bundet, påverka innehållet i denna riktning. Radioutgivareföreningen an-
ser att ägarkriteriet är starkt begränsande för både radio- och andra medie-
företag. Tidningsutgivarna menar att den yttre mångfalden inte ökar
genom att de företag som besitter någon form av publicistisk erfarenhet
och kompetens utestängs.
Sveriges Reklamförbund ansluter sig till utredningens ståndpunkt att
eget material måste ha genomgått ett visst mått av redaktionell bearbet-
ning. Det bör enligt förbundet vara tillräckligt med ett visst självständigt
arbete och någon journalistisk kvalitet skall inte krävas. Folkrörelsernas
Medieforum anser det vara av stor betydelse att den kommersiella lokal-
radion uppmuntras att producera material med lokala inslag. Gransk-
ningsnämnden för radio och TV ifrågasätter om förslaget på ett effektivt
sätt kan uppnå en mer lokalt präglad radio och pekar på möjligheten med
åligganden för tillståndshavarna att sända ett på visst sätt kvalificerat
lokalt material, exempelvis lokala nyheter eller information om lokala
tilldragelser.
Justitieombudsmannen, Justitiekanslem och Radioutgivareföreningen
anser att kriteriet programverksamhetens format innehåller påtagliga ris-
ker för förhandsgranskning och censur och därför inte kan ligga till grund
för lagstiftning. Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs
universitet och Föreningen svenska kompositörer av populärmusik menar
att förslaget strider mot principen om massmediers oberoende. Kristna
radionätet och Sveriges Reklamförbund tillstyrker förslaget men anför att
kriteriet enbart far tillämpas när det inte finns risk för godtycke och att
tillståndet annars skall fördelas genom lottdragning.
När det gäller prioriteringen mellan de olika kriterierna i urvalsförfa-
randet. Kammarrätten i Stockholm anser att sändningarnas format bör
44
väga tyngst. Kristna radionätet menar att ägarförhållandet generellt skall
gå före mängden eget material. Även Statskontoret anser att ägarfrågan
borde tillmätas större betydelse. Folkrörelsernas medieforum betonar att
mängden eget material bör vara det slutligt avgörande.
Skälen för regeringens förslag
Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) är utformad med tryckfrihetsförord-
ningen (TF) som förebild och bygger på samma grundsatser som TF. Det
innebär att bl.a. principerna om censurförbud och etableringsfrihet gäller
för ljudradio och television. Beträffande sändningar som sker på annat
sätt än genom tråd, har det dock gjorts undantag från principen om etable-
ringsfrihet. Detta undantag motiveras av nödvändigheten av att någon
fördelar de tillgängliga frekvenserna för sådana sändningar. YGL medger
därför att rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd far
regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för
att sända (3 kap. 2 § första stycket YGL).
YGL innehåller i detta sammanhang vissa grundläggande regler om
fördelningen av radiofrekvenser. En sådan regel är att det allmänna skall
eftersträva att radiofrekvensema tas i anspråk på ett sätt som leder till
vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet (3 kap. 2 § andra
stycket YGL). Syftet med bestämmelsen är att utgöra en spärr mot obehö-
riga inskränkningar eller ett undergrävande av den frihet att begagna
radiomediet för sändningar till allmänheten som är möjlig och rimlig med
hänsyn till andra anspråk på utrymme för radiotrafik. Den skall inte hindra
sådana överväganden och hänsynstaganden som även i ett demokratiskt
samhälle är ofrånkomliga vid fördelningen av radiofrekvenser (prop.
1990/91:64 s. 82).
I fråga om föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända radiopro-
gram gäller, enligt 3 kap. 3 § YGL, vad som föreskrivs om begränsningar
av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 § andra-femte styckena
och 13 § regeringsformen. Av dessa bestämmelser följer att en begräns-
ning endast får göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett
demokratiskt samhälle samt att begränsningen aldrig far gå utöver vad
som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den och inte
heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbild-
ningen. Vidare far en begränsning inte göras enbart på grund av politisk,
religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. För att en begränsning
skall få ske måste den dessutom vara föranledd av särskilt viktiga skäl.
Vid bedömandet av vilka begränsningar som far ske skall vikten av
vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa,
fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter beaktas.
I den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig-
heterna och de grundläggande friheterna (europakonventionen) finns
också regler om skydd för yttrandefriheten. Konventionen gäller som
svensk lag. I 2 kap. 23 § regeringsformen finns ett förbud mot lagar och
andra föreskrifter som meddelas i strid med Sveriges åtaganden enligt
konventionen. I artikel 10 europakonventionen föreskrivs att envar har
rätt till yttrandefrihet, innefattande åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och
Prop. 1999/2000:55
45
sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet och
oberoende av territoriella gränser. Enligt artikeln hindrar detta inte en stat
att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag. Radion och
televisionen är dock inte undantagna från skyddet för yttrandefriheten (se
Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis s. 282-283). En
konventionsstat får inte diskriminera vid beviljandet av tillstånd till radio-
eller televisionssändningar och rent allmänt måste staten tillse att dessa
medier inte blir förbehållna vissa politiska eller andra grupper i samhället.
Tillståndstvånget far inte medföra andra inskränkningar i yttrandefriheten
än sådana som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att tillgo-
dose viktiga allmänna och enskilda intressen. Mot denna bakgrund kan
europakonventionen inte anses innehålla mera långtgående begränsningar
av rätten att fördela sändningstillstånd än som följer av YGL.
När det råder konkurrens om ett ledigt sändningstillstånd skall de sö-
kande enligt 12 § lokalradiolagen beredas tillfälle att före en viss dag
samordna sina ansökningar. Om det efter den dagen alltjämt finns flera
behöriga sökande, fördelas tillståndet vid en auktion. Den sökande som
vid auktionen åtar sig att betala den högsta årliga avgiften får tillståndet.
Utredningen föreslår att auktionsmetoden ersätts med ett urvalsförfa-
rande som består av två olika led. Först skall sökanden uppfylla ett
grundläggande behörighetsvillkor som innebär att sökanden skall ha fi-
nansiella och tekniska förutsättningar att bedriva verksamheten varaktigt,
med god kapacitet och kvalitet i utsändningen. Om det därefter föreligger
en konkurrenssituation mellan flera sökande skall urvalet i första hand
baseras på ägarförhållandena och den mängd eget material sökanden för-
klarar sig beredd att sända. Ett spritt ägande och en hög andel program
som är unika för programföretaget skall enligt utredningen eftersträvas.
För det fall antalet sökande därefter fortfarande överstiger det tillgängliga
utrymmet skall slutligen sändningarnas format beaktas. Med program-
verksamhetens format avser utredningen sändningarnas art eller inrikt-
ning, inte dess innehåll. Eventuella avvikelser från åtaganden i fråga om
formatet skall enligt utredningen enbart kunna innebära att tillståndet inte
förlängs. En förutsättning för detta är att mångfalden i sändningsområdets
medieutbud påtagligt har minskat till följd av avvikelsen.
Remissinstanserna har framfört kritik och invändningar mot samtliga
urvalskriterier och mot den föreslagna prioritetsordningen mellan krite-
rierna. Ett antal remissinstanser pekar dessutom på att förslagen inte är
konstruerade så att innehållet blir mer lokalt inriktat än för närvarande.
Starkast är kritiken när det gäller förslaget att låta programverksamhetens
format ingå som ett urvalskriterium. Kritiken avser till stor del att försla-
get ger ett alltför stort utrymme för godtycke.
Om mångfald och lokal förankring skall kunna förverkligas, krävs det
enligt regeringens mening ett urvalsförfarande som baseras på ägarför-
hållandena och åtaganden i fråga om programinnehåll. Vidare krävs det
ett kontroll- och sanktionssystem som medför både att urvalet upplevs
som rättvist och att gjorda åtaganden uppfylls. Särskilt viktigt ter sig detta
i förhållande till de sökande som ratas i urvalsprocessen. När det gäller
programmens innehåll far urvalskriterierna dock inte vara så långtgående
att de hindrar tillståndshavaren från att självständigt avgöra vad som skall
Prop. 1999/2000:55
46
sändas. Inte heller får de utformas så att de kommer i konflikt med yttran- Prop. 1999/2000:55
defrihetsgrundlagens censurförbud.
I lagrådsremissen föreslås att tillstånden bör fördelas efter en samlad
bedömning så att medieutbudet inom sändningsområdet präglas av mång-
fald och reella yttrandemöjligheter, att ägandet medför att antalet aktörer
på den lokala marknaden ökar, att sändningarna i hög grad utgörs av eget
materiel och program med lokal anknytning samt att den som får tillstånd
har finansiella och tekniska förutsättningar att bedriva verksamheten var-
aktigt med god kapacitet och kvalitet.
När det gäller kriterierna mångfald och reell yttrandefrihet samt ägar-
förhållanden på den lokala mediemarknaden anser Lagrådet att det är
tveksamt om dessa är förenliga med YGL:s krav på att fördelningen av
radiofrekvenser skall ske på ett sätt som är rimligt och möjligt med hän-
syn till anspråk på sändningsutrymme eller som är ofrånkomligt även i ett
demokratiskt samhälle. Lagrådet anser inte heller att det är klart att de
förutsättningar som ställs upp i artikel 10 i europakonventionen för att
yttrandefriheten skall fa begränsas är uppfyllda. Regeringen gör i dessa
avseenden följande överväganden.
Reella yttrandemöjligheter
I lagrådsremissen anges att med mångfald och reella yttrandemöjligheter
avses goda förutsättningar för alla medborgare att uttrycka tankar, åsikter
och känslor eller meddela upplysningar oberoende av social tillhörighet,
kön, yrke, geografisk belägenhet, etniskt ursprung eller funktionshinder.
Enligt Lagrådets mening måste det för bedömningen av betydelsen av
3 kap. 2 § andra stycket YGL för förslaget vara en utgångspunkt att den
yttrandefrihet som nämns där är den yttrandefrihet som grundlagen skall
skydda. Enligt Lagrådet bygger varken TF eller YGL på tanken om en
”reell” yttrandefrihet i den mening som berörs i lagrådsremissen, dvs.
verklig möjlighet att få komma till tals. TF och YGL ger en frihet från
ingrepp från det allmännas sida i den enskildes yttrandefrihet, inte en rätt
att få komma till tals.
Avsikten med regeringens förslag till nya villkor för lokalradion är, som
tidigare nämnts, att ge programverksamheten en självständig och lokal
karaktär och att antalet oberoende och lokalt förankrade radiostationer
ökar. Lagförslaget i lagrådsremissen avseende mångfald och reella ytt-
randemöjligheter är ett målstadgande som konkretiseras i närmare an-
givna urvalskriterier. Regeringens avsikt är att, inom ramen för den i
YGL skyddade yttrandefriheten, föreslå begränsningar avseende vem som
kan få tillstånd i syfte att utrymmet att sända lokalradio skall utnyttjas så
att dominans över nyhetsförmedling och opinionsbildning motverkas och i
stället möjligheterna till mångfald tas till vara. Eftersom begreppet reella
yttrandemöjligheter i detta sammanhang emellertid inte skall uppfattas
som ett självständigt urvalskriterium, godtar regeringen Lagrådets förslag
att det bör utgå från lagtexten.
47
Mångfald och ägarförhållanden
I lagrådsremissen föreslås att Radio- och TV-verket vid fördelning av till-
stånd skall eftersträva ett ägande som medför att antalet aktörer på den
lokala marknaden ökar. Bedömningen bör enligt lagrådsremissen omfatta
de medier som har det aktuella sändningsområdet som täcknings- eller
upptagningsområde. Det innebär att ägarförhållandena i radio och TV
samt dagstidningar, såväl i pappersutgåva som i elektronisk form, bör
beaktas.
Vid tillkomsten av lokalradiolagen diskuterade Lagrådet frågan om för-
hållandet mellan bestämmelserna i 7 § i lagen, varigenom dagstidnings-
företag utesluts från möjligheten att få lokalradiotillstånd, och grund-
lagsbestämmelserna i YGL. Lagrådet fann att denna begränsning gjorts
med tanke på yttrandefriheten och informationsfriheten och med syftet att
utrymmet att sända lokalradio skall utnyttjas så att dominans över nyhets-
förmedling och opinionsbildning motverkas och möjligheterna till mång-
fald tas till vara (prop. 1992/93:70 s. 164 ff). En sådan begränsning fick
enligt Lagrådets mening anses ligga väl i linje med grundlagsbestämmel-
serna om vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Detsamma
ansåg Lagrådet vara fallet med de begränsningar som finns i 5 och 6 §§
lokalradiolagen och som avser antalet tillstånd som någon får ges respek-
tive bl.a. programföretags rätt att få tillstånd.
När det gäller tolkningen av 3 kap. 2 § andra stycket YGL om fördel-
ningen av radiofrekvenser anför Lagrådet nu i huvudsak följande. Be-
stämmelsens förarbeten ger inte mycket ledning till hur den skall tilläm-
pas i praktiken. Lokalradiolagens auktionsförfarande och t.ex. ett lotteri-
förfarande där slumpen får styra urvalet är tämligen oproblematiska från
grundlagssynpunkt liksom kriterier som teknisk kapacitet och kvalitet
samt finansiell stabilitet. Kriterier om vem som söker tillstånd är mera
svårbedömda. I viss mån bör hänsyn emellertid även kunna tas till sådana
slag av kriterier, t.ex. så att flera tillstånd avseende ett sändningsområde
inte ges till samma sökande eller att dagstidningsföretag som redan är
verksamma inom sändningsområdet får stå tillbaka för nya aktörer där.
Lagrådet ifrågasätter, som redogjorts för ovan, om det föreslagna ägar-
kriteriet är förenligt med YGL. Lagrådet har i huvudsak yttrat följande.
Det som avses med mångfald och ägarförhållanden i remissen är diskuta-
belt. Det är här en brist att begreppen inte behandlas i belysning av ut-
vecklingen inom informationstekniken på medieområdet. Denna kan
sammanfattningsvis sägas karaktäriseras av en alltmera differentierad
massmedievärld där de ”traditionella” massmedierna - radio och TV samt
tidningar och andra tryckta skrifter - i ökad utsträckning konkurrerar med
bl.a. elektronisk publicering via ”world wide web”, t.ex. på webbsidor på
Internet. Härigenom kan enskilda, som i praktiken hittills ofta varit
utestängda från de traditionella medierna, komma till tals till för-
hållandevis låg kostnad och med hela världen som mottagningsområde.
Samtidigt blir det möjligt för allt fler att ta del av information via Internet
från massmedier utanför hemorten och från andra enskilda som vill
komma till tals. Att då se så snävt på mångfald och ägarförhållanden som
görs i remissen framstår som omotiverat. Resultatet av en tillstånds-
givning enligt de angivna riktlinjerna riskerar enligt Lagrådet att framstå
1999/2000:55
48
som tveksamt från grundlagssynpunkt, eftersom bara en del av medie-
utbudet skall beaktas. Grundlagen måste vila på tanken att det är yttrande-
friheten i dess helhet som skall vara den vidaste möjliga.
Som regeringen tidigare nämnt är syftet med begränsningen för tid-
ningsföretag och programföretag som sänder radio och TV i sändnings-
området att möjligheterna att sända lokalradio skall utnyttjas på ett sätt så
att möjligheterna till mångfald tas till vara. Om sådana företag skulle er-
hålla tillstånd att sända lokalradio skulle de kunna öka sitt inflytande över
nyhetsförmedling och opinionsbildning i stället för att antalet självstän-
diga röster skulle bli flera.
Utvecklingen inom informationstekniken på medieområdet går mycket
fort. Det finns nya aktörer på t.ex. webbsidor på Internet som i ökad ut-
sträckning konkurrerar med de traditionella massmedierna. Dessa kan
dock ännu inte anses ha samma betydelse för opinionsbildningen och ny-
hetsförmedlingen i samhället som de traditionella medierna och allmän-
heten nås ännu inte av nyheter, information m.m. genom dem i samma
utsträckning som genom de traditionella medierna. Regeringen kan därför
inte dela uppfattningen att förslaget innebär ett för snävt sätt att se på
mångfald och ägarförhållanden. På samma sätt som vid lokalradiolagens
tillkomst syftar begränsningen till att öka möjligheterna till mångfald.
Lagrådet har, som nämnts, tidigare ansett det vara förenligt med
grundlagsbestämmelserna om vidaste möjliga yttrandefrihet och informa-
tionsfrihet att utesluta dagstidningsföretag från möjligheten att sända
lokalradio och Lagrådet synes nu inte ha någon annan uppfattning.
Samma överväganden gör sig gällande när det gäller radio- och televi-
sionsföretag som är verksamma i sändningsområdet. I lagrådsremissen
föreslås inte att dagstidningsföretag skall vara uteslutna från möjligheten
att få tillstånd. Däremot föreslås att en av de faktorer som vid konkurrens
skall beaktas vid fördelningen av tillstånd är om sökanden är verksam på
mediemarknaden i sändningsområdet och vem som är ägare till sökanden
om det inte är en fysisk person. Eftersom detta inte är en lika långt gående
begränsning som ett absolut förbud kan detta inte innebära att regleringen
blir oförenlig med YGL. Däremot kan det i förhållande till lagrådsremis-
sen förtydligas vilka aktörer på mediemarknaden som avses. Mot denna
bakgrund och med beaktande av Lagrådets synpunkter bör det när det
gäller bedömningen av ägarförhållandena i lagen anges att Radio- och
TV-verket skall sträva efter att dominans över nyhetsförmedling och
opinionsbildning motverkas och att möjligheterna till mångfald tas till
vara. Vidare bör det framgå att dagstidningsföretag och radio- och televi-
sionsföretag samt den som har bestämmande inflytande över ett sådant
företag kan ha en nackdel vid bedömningen av ägarförhållandena.
Eftersom urvalet mellan flera sökande skall göras efter en samlad be-
dömning av samtliga urvalskriterier innebär detta emellertid inte att ett
tidningsföretag i en konkurrenssituation med nya aktörer alltid är
utesluten från möjligheten att fa tillstånd. I den samlade bedömningen
skall även andra kriterier, t.ex. mängden eget material vägas in.
Med hänsyn till den IT-utveckling som sker på medieområdet kan det
dock finnas anledning för regeringen att återkomma i frågan om
ytterligare medier skall beaktas i samband med behandlingen av
Prop. 1999/2000:55
49
Mediekoncentrationskommitténs betänkande Yttrandefriheten och Prop. 1999/2000:55
konkurrensen (SOU 1999:30).
Tekniska och ekonomiska förutsättningar
Utredningen föreslår att ett grundläggande krav vid tillståndsgivningen
skall vara en finansiering som garanterar ekonomisk uthållighet samt de
tekniska förutsättningar som krävs för att bedriva verksamheten varaktigt
och med god kapacitet och kvalitet. Regeringen har i avsnitt 6.2.1 gjort
bedömningen att en allmän behörighetsregel av det slag som utredningen
föreslår inte bör genomföras men att en prövning av de sökandes tekniska
och finansiella förutsättningar bör göras när det råder konkurrens om ett
ledigt tillstånd.
Radiofrekvensema skall som tidigare framhållits tas i anspråk på ett sätt
som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet. När det finns flera sökande
till ett ledigt tillstånd, är det viktigt att tillståndet ges till någon som har
förutsättningar - såväl ekonomisk som tekniskt - att långsiktigt bedriva
lokalradiosändningar. Yttrandefriheten skulle inte gynnas av att en till-
ståndshavare måste upphöra med sina sändningar på grund av brister i
finansiering eller tekniska förutsättningar. Regeringen föreslår därför att
en bedömning av de sökandes tekniska och ekonomiska förutsättningar
att bedriva verksamheten bör ske inför fördelningen av ett tillstånd när det
finns flera sökande.
Om de sökandes finansiering är tillräcklig bör bedömas i förhållande
till deras åtaganden i fråga om programinnehåll. De sökande bör därför
till sin ansökan bifoga en budget eller andra handlingar som visar att de
har ekonomiska förutsättningar att långsiktigt bedriva verksamheten. Med
ledning av detta bör det vara möjligt att bedöma om den planerade verk-
samheten har en säkerställd finansiering under tillståndsperioden.
Bedömningen av de sökandes tekniska förutsättningar att bedriva verk-
samheten bör i första hand grundas på de uppgifter som sökandena läm-
nar. För att en sökande skall kunna komma i fråga, bör det som fram-
kommer visa att denne kan förväntas varaktigt hålla god kapacitet och
kvalitet i utsändningarna. Föreligger det tveksamheter beträffande en
sökandes tekniska och ekonomiska förutsättningar, bör sökanden ges till-
fälle att komplettera sin ansökan.
Programinnehåll
För att kunna förverkliga målsättningen om mångfald och lokal förank-
ring i lokalradion bör, förutom ägarförhållanden, de sökandes åtaganden i
fråga om programinnehåll beaktas i urvalsprocessen.
Utredningen har bl. a. föreslagit att programverksamhetens format skall
ingå som ett urvalskriterium. Enligt regeringens uppfattning har den kritik
som framförts från remissinstanserna angående detta kriterium visst fog
för sig. Med hänsyn till att efterfrågan sannolikt är stor i de flesta områ-
dena skulle formatet i realiteten bli det avgörande kriteriet i de flesta fall.
Risken för att tillståndsmyndigheten skulle behöva välja mellan olika
format måste därför bedömas som stor. Ett sådant val torde många gånger
50
inte kunna avgöras annat än skönsmässigt. Till detta kommer att en bun-
denhet vid ett visst format skulle kunna fa negativa återverkningar på
målsättningen om oberoende massmedier. I det fall ett visst format visar
sig kommersiellt otänkbart skulle ett medgivande att ändra format kunna
uppfattas som orättvist av andra företag som har konkurrerat om tillstån-
det. Mot denna bakgrund bör utredningens förslag om att beakta pro-
gramverksamhetens format i urvalsprocessen inte genomföras.
I syfte att öka mångfalden föreslår utredningen även att den mängd eget
material en sökande förklarar sig beredd att sända utöver minimitiden (se
avsnitt 6.4) skall tillmätas betydelse i urvalet. Med eget material avser
utredningen material som genomgått ett visst mått av redaktionell bear-
betning och som är unikt för lokalradiostationen.
Remissinstanserna är i allmänhet positiva till förslaget. Flera instanser
tar upp frågan om det lokala innehållet i det egna materialet. Det fors även
fram förslag om krav på tillståndshavarna att sända lokalt inriktat mate-
rial.
Regeringen delar uppfattningen att sändningar av eget material bör
kunna öka mångfalden i lokalradion. Emellertid garanterar inte detta ur-
valskriterium att sändningarna far en mer lokal inriktning. Det finns där-
för anledning att låta de sökandes åtaganden i fråga om programinnehåll
omfatta även material med anknytning till sändningsområdet. Urvalet
mellan flera sökande till ett ledigt tillstånd bör därför baseras på en be-
dömning av dels den mängd eget material som de sökande förklarar sig
beredda att sända, dels den mängd material med anknytning till sänd-
ningsområdet som de sökande förklarar sig beredda att sända. Vid för-
delningen bör en hög andel eget material och program med lokal anknyt-
ning eftersträvas.
För att ett program skall anses utgöra eget material föreslås i lagråds-
remissen att det dels bör ha genomgått ett visst mått av redaktionell bear-
betning, dels vara fråga om ett program som är unikt för lokalradiostatio-
nen. I begreppet redaktionell bearbetning ligger att det har utförts ett visst
mått av självständigt arbete. Det kan röra sig om material med nyhets-
eller informationsvärde, eller material med konstnärliga ambitioner eller
material som motiveras från underhållningssynpunkt. Inget hindrar att det
egna materialet har lokal anknytning. Material som enbart bygger på
manuell eller datoriserad sortering bör däremot inte anses vara eget mate-
rial. I enlighet med vad Lagrådet anmärkt bör det dock inte ställas krav på
någon journalistisk nivå. Regeringen delar också Lagrådets uppfattning
att med eget material bör anses program som tillkommit enbart för den
egna verksamheten. Det faktum att ett program som bedöms ha ett
allmänt intresse även sänds av ett annat programföretag, bör som
Lagrådet anmärkt inte hindra att programmet anses utgöra eget material
för den som först sänt programmet. Att programmen skall ha tillkommit
enbart för den egna verksamheten hindrar inte heller att materialet
produceras av någon annan, t.ex. ett oberoende produktionsbolag.
Lagrådet har även satt i fråga riktigheten i att direktsändningar från
exempelvis kommunala debatter inte betraktas som eget material. Enligt
regeringens mening bör en sådan direktsändning kunna betraktas som
eget material om debatten kommenteras eller debatteras under eller i
Prop. 1999/2000:55
51
direkt anslutning till sändningen. Däremot bör en ren vidaresändning av
debatter inte betraktas som eget material.
Även program med anknytning till det egna sändningsområdet bör ha
genomgått ett visst mått av redaktionell bearbetning och som huvudregel
tillkommit enbart för den egna verksamheten. Som exempel på program
med lokal anknytning kan nämnas lokala nyheter, lokala reportage och
upptagningar från lokala kulturella evenemang. Även program som
speglar det lokala kulturutbudet eller den etniska sammansättningen i
sändningsområdet har givetvis lokal anknytning. Däremot bör inte riks-,
utrikes- eller allmänna nyheter utan anknytning till det egna sändningsom-
rådet räknas till denna kategori. - Program som speglar händelser på t.ex.
länsnivå bör i vissa fall kunna anses ha lokal anknytning. Eftersom indel-
ningen i sändningsområden och länsindelningen inte är överensstäm-
mande, bör samma program kunna vara av intresse för och sändas i flera
sändningsområden utan att de anses förlora sin lokala anknytning. Ett så-
dant program bör dock inte samtidigt kunna hänföras till kategorin eget
material, vilket annars normalt bör kunna ske med det lokala materialet.
Utredningen har tänkt sig att endast de sändningar som sker då antalet
lyssnare är högt skall beaktas vid urvalet. Enligt regeringens uppfattning
skulle en sådan ordning inte gynna vare sig mångfald eller lokal inrikt-
ning. I stället bör samtliga sändningar ligga till grund för bedömningen.
Genom att det blir sökanden som själv avgör det antal timmar denne är
beredd att sända program med eget material respektive lokalt material,
kommer mängden naturligt att anpassas till förhållandena på de olika
orterna. Inom sändningsområden med stor efterfrågan på tillstånd kom-
mer andelarna eget material respektive lokalt material med all sannolikhet
att vara större än inom områden med liten efterfrågan. Att det dessutom
föreslås en viss minimitid för sändningar av eget material som alla
tillståndshavare måste följa förändrar inte denna bedömning.
Samlad bedömning
Urvalet skall göras efter en bedömning av de sökandens finansiella och
tekniska förutsättningar att bedriva verksamheten, deras ägarförhållanden
samt andel eget material och program med lokal anknytning. Det finns
ingen prioritetsordning mellan kriterierna utan det skall göras en samlad
bedömning.
Prop. 1999/2000:55
Regeringens förslag: Ett tillstånd att sända lokalradio far förenas med
villkor av olika slag. Radio- och TV-lagen skall innehålla en uttöm-
mande uppräkning av de olika villkor för sändningstillståndet som får
ställas.
Innan ett beslut om tillstånd meddelas, skall den sökande beredas
tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som kommer att för-
enas med tillståndet.
52
Utredningens forslag stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Inga remissinstanser yttrar sig om förslagen.
Skälen för regeringens förslag: Av 3 kap. 2 § första stycket yttrande-
frihetsgrundlagen framgår att sändningsrätten får regleras genom lag som
innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Enligt radio-
och TV-lagen kan regeringen ställa sådana villkor vid tillstånd som med-
delats av regeringen. Även Radio- och TV-verket har i dag rätt att på så
sätt ställa villkor för sändningar som sker under en begränsad tid om
högst två veckor.
Den snabba tekniska utvecklingen ställer krav på anpassning av olika
bestämmelser. Villkor i tillstånd är därför att föredra framför en uttöm-
mande reglering i själva lagen som, förutom att bli vidlyftig, förmodligen
snart skulle bli inaktuell.
Av rättssäkerhetsskäl bör bestämmelser som berör själva sändningstill-
ståndets innehåll, innebörd och bestånd framgå direkt av lagen. När det
gäller andra krav bör däremot villkoren kunna anges i tillståndet. Vilka
villkor som får ställas i tillstånden måste uttryckligen framgå av lagen
eftersom det är fråga om en begränsning av yttrandefriheten. Det är lämp-
ligt att på så sätt reglera t.ex. frågor om sändningsteknik och sändningstid.
Likaså bör åtaganden i fråga om programinnehåll anges i tillstånds-
villkoren. Vissa villkor bör alltid få ställas medan andra endast bör kunna
komma i fråga när tillståndet fördelas efter ett urval bland flera sökande.
Innan regeringen meddelar ett beslut om tillstånd skall den sökande,
enligt 3 kap. 8 § radio- och TV-lagen, beredas tillfälle att ta del av och
yttra sig över de villkor som kommer att förenas med tillståndet. Vidare
gäller att beslutet endast får innehålla villkor som den sökande har god-
tagit. I lagrådsremissen föreslås en motsvarande bestämmelse för den
kommersiella lokalradion. Som framgår av avsnitt 6.2.1 anser Lagrådet
att bestämmelsen att tillstånd endast får innehålla villkor som godtagits av
den sökande är obehövlig. Som tidigare redogjorts för instämmer rege-
ringen i Lagrådets synpunkter och bestämmelsen bör därför utgå.
6.3.1 Villkor som alltid får ställas
Regeringens förslag: Ett sändningstillstånd får förenas med villkor
som avser skyldighet att
1. sända program i en viss del av sändningsområdet eller som når en
viss del av befolkningen inom området,
2. sända under en viss minsta tid,
3. använda en viss sändningsteknik och att samarbeta med andra till-
ståndshavare i tekniska frågor, och att
4. använda en viss teknik vid s.k. referensbandning.
På begäran skall tillståndshavaren lämna uppgifter till Gransk-
ningsnämnden för radio och TV som är nödvändiga för att bedöma om
sända program stämmer överens med Radio- och TV-lagen och de
villkor som har meddelats för sändningarna.
Prop. 1999/2000:55
53
Utredningens förslag stämmer delvis överens med regeringens. Vissa
av de villkor som utredningen föreslår skall få ställas avser endast digitala
sändningar.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar förslagen utan
erinran. Arkivet för ljud och bild anser att möjligheten att ställa tekniska
villkor för tillståndsgivning även bör omfatta val av teknik för referens-
bandning. Granskningsnämnden för radio och TV anser att skyldigheten
att på begäran lämna Granskningsnämnden viss inspelning skall komp-
letteras med en bestämmelse om att en sådan inspelning skall vara i en
form som regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, före-
skriver. Vidare menar Granskningsnämnden att skyldigheten att lämna
uppgifter till nämnden bör regleras i lag och inte i tillståndsvillkor.
Skälen för regeringens förslag: De tillstånd att sända lokalradio som
meddelas bör kunna förenas med villkor av olika slag i likhet med vad
som gäller för sådana sändningar av radio eller TV som regeringen be-
slutar om. Vissa av dessa villkor bör kunna ställas oberoende av om till-
ståndet meddelas i en konkurrenssituation eller inte, medan andra endast
bör få ställas när det har rått konkurrens om tillståndet. I detta avsnitt be-
handlas villkor som alltid bör få ställas.
Villkor om skyldighet att sända program i en viss del av sändningsområdet
eller som når en viss del av befolkningen inom området
Enligt 3 kap. 2 § 1 radio- och TV-lagen får regeringen ställa krav på att
program skall sändas i hela landet eller i vissa delar av landet. Regeringen
har i tillstånden för Sveriges Radio bl.a. ställt villkor om rikstäckande
analoga sändningar. Med rikstäckning avses enligt villkoren att minst
99,8 procent av den fast bosatta befolkningen i landet kan nås av
sändningarna. Utredningen föreslår att det skall vara möjligt att ställa vill-
kor om täckningsgrad beträffande kommersiella lokalradiosändningar.
Regeringen ställer sig bakom förslaget. Det bör således kunna ställas krav
på att sändningarna sker i en viss del av sändningsområdet och når en
minsta andel av befolkningen i området. Villkoret bör dessutom kunna
utformas så att en högre täckningsgrad successivt skall uppnås under
perioden.
Villkor om skyldighet att sända under en viss minsta tid
För lokalradion gäller enligt 28 § lokalradiolagen att ett sändningstillstånd
kan återkallas om sändningar ej skett i tillräcklig omfattning. Den som
under en sammanhängande tid av fyra veckor sänt endast i obetydlig
omfattning riskerar att få tillståndet återkallat. Tanken är att även den som
endast sänt exempelvis brus, fågelkvitter eller korta inspelade program-
slingor under en längre sammanhängande tid kan få tillståndet återkallat
(prop. 1992/93:70 s. 15).
Enligt 3 kap. 2 § 2 radio- och TV-lagen får regeringen ställa krav på att
sända under en viss minst tid.
Utredningen föreslår att detta även skall vara möjligt för lokalradio-
sändningar.
Prop. 1999/2000:55
54
Regeringen instämmer i detta. Det är av stor betydelse i yttrande- och
informationsfrihetens intresse att radiofrekvensema används. Därför bör
det finnas regler om utnyttjande av sändningsrätten. Att ange någon be-
stämd tid som lokalradiosändningama skall pågå är dock inte lämpligt,
eftersom förhållandena snabbt kan förändras. Den som far tillstånd bör
kunna åläggas att sända under en viss minsta tid. Det bör således vara
möjligt att som villkor i tillståndet ange den undre tidsgräns som skall
gälla för sändningarna. Härigenom far tillståndshavaren kännedom om
vad skyldigheten att sända innebär tidsmässigt. Villkoret bör kunna ut-
formas så att sändningstiden successivt utökas under tillståndsperioden.
Inte heller i fortsättningen bör den som endast sänder t.ex. brus,
fågelkvitter eller korta inspelade programslingor anses uppfylla sin skyl-
dighet.
Villkor om skyldighet att använda en viss sändningsteknik och att samarbeta
med andra tillståndshavare i tekniska frågor
Enligt 3 kap. 2 § 7 radio- och TV-lagen far regeringen ställa krav på an-
vändande av viss sändningsteknik och samverkan med andra tillstånds-
havare i tekniska frågor i de tillstånd som regeringen meddelar. I fråga om
användande av viss teknik som tillståndsvillkor uttalade regeringen att det
var nödvändigt att lämna utrymme för villkor av denna typ om staten skall
ha något inflytande på introduktionen av ny teknik (prop. 1995/96:160
s. 164). Villkor om samverkan med andra i tekniska frågor tar främst sikte
på den digitala tekniken där en sådan samverkan är en förutsättning för att
kunna använda en gemensam digital signal (se prop. 1997/98:184 s.
67 f). Möjligheten att ställa villkor om teknisk samverkan är dock inte
begränsad till den digitala sändningstekniken.
Under de närmaste åren kommer utsändningar att ske med användning
av olika tekniker. Eftersom olika tekniker kräver olika frekvensutrymme
måste ett tillstånd att sända innebära att viss teknik skall användas vid
utsändningen. Detta bör framgå av tillståndsvillkoren.
Utredningen föreslår att det skall vara möjligt att uppställa villkor om
samverkan med andra tillståndshavare i tekniska frågor. Grunden för ut-
redningens förslag om samverkan är givetvis tankarna på en gemensam
lagstiftning för analoga och digitala radiosändningar. Enligt regeringens
bedömning bör emellertid de nya villkoren för den kommersiella lokal-
radion inte omfatta de lokala digitala ljudradiosändningama (se avsnitt 5).
Därmed finns det inte heller ett lika starkt behov av att kunna ställa ett
villkor av den typ som utredningen föreslår. Den snabba tekniska ut-
vecklingen kan dock komma att medföra samverkansbehov som inte kan
överblickas nu. Även om det i dagsläget inte finns anledning att ta in vill-
kor om teknisk samverkan i tillstånden, bör möjligheten finnas när beho-
vet uppstår. - Regelverket för den kommersiella lokalradion bör således
enligt regeringens mening ge utrymme för villkor om användande av viss
sändningsteknik och samverkan med andra tillståndshavare i tekniska
frågor.
Prop. 1999/2000:55
55
Skyldighet att använda en viss teknik för referensbandning
Enligt 3 kap. 6 § yttrandefrihetsgrundlagen far föreskrifter om skyldighet
att bevara och tillhandahålla inspelningar av sända radioprogram för
granskning och att lämna dem till arkiv lämnas i lag. I 5 kap. 3 § lagen
(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande-
frihetsgrundlagens områden anges att den som sänder radioprogram till
allmänheten skall ombesörja att varje program spelas in och bevaras i
minst sex månader från sändningen, s.k. referensbandning. När det gäller
sändningar som omfattas av radio- och TV-lagen framgår det av 9 kap.
8 § att en sådan inspelning på begäran utan kostnad skall överlämnas till
Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och TV-verket eller Kon-
sumentombudsmannen. För lokalradiosändningar finns en i huvudsak
motsvarande bestämmelse i 31 § lokalradiolagen. Enligt lagen
(1993:1392) om pliktexemplar av dokument skall Arkivet för ljud och
bild (ALB) samla in och bevara ett urval på fyra veckor per år av samtliga
sändningar från de kommersiella lokalradioföretagen.
Granskningsnämnden anför i sitt remissyttrande att det används ett
flertal olika system för referensbandning och att nämnden med hänsyn till
den snabba tekniska utvecklingen och av ekonomiska skäl inte ansett det
möjligt att införskaffa den apparatur som krävs för att avlyssna alla typer
av referensband. Enligt ALB är särskilda svårigheter förknippade med att
de sändande väljer skilda tekniska system för referensbandning och att de
ofta byter standard. Detta medför att ALB måste göra betydande investe-
ringar i utrustning, som ofta har kort teknisk livslängd. För att informatio-
nen på banden skall kunna bevaras för framtiden krävs en migrering till
nya system. Såväl Granskningsnämnden som ALB föreslår att frågan om
formen för referensbandning skall regleras.
De problem som Granskningsnämnden och ALB pekar på är allvarliga.
De innebär att Granskningsnämnden inte fullt ut kan fullgöra sina upp-
gifter som tillsynsmyndighet. Det bevarande av vårt kulturarv for fram-
tiden som sker i ALB:s regi riskerar att urholkas genom en orimlig kost-
nadsutveckling för verksamheten. Mot denna bakgrund framstår det som
nödvändigt att reglera formen för referensbandning. En sådan bestäm-
melse måste, som redogjorts för ovan, regleras genom lag och lämpligen
genom villkor i sändningstillstånden. Radio- och TV-verket bör samråda
med Granskningsnämnden och ALB innan villkor om referensbandning
tas in i ett tillstånd. Samråd bör även ske med företrädare for tillstånds-
havama.
Bestämmelse om skyldighet att lämna vissa uppgifter till Gransknings-
nämnden för radio och TV
Enligt 3 kap. 2 § 16 radio- och TV-lagen får villkor i ett sändningstill-
stånd som meddelas av regeringen innebära skyldighet att till Gransk-
ningsnämnden lämna uppgifter som är nödvändiga för nämndens bedöm-
ning om sända program stämmer överens med de villkor som har med-
delats. Avsikten med bestämmelsen är att nämnden skall kunna fa tillgång
till annat än inspelningsmaterial vid sin granskning, t.ex. programtablåer
och sponsoravtal.
Prop. 1999/2000:55
56
Utredningen föreslår att en motsvarande bestämmelse skall gälla på Prop. 1999/2000:55
lokalradioområdet. Som skäl anges att en tillsynsmyndighet måste ha
verktyg för att effektivt kunna fullgöra sitt uppdrag att granska de olika
programföretagen.
Regeringen delar utredningens uppfattning att det bör finnas en be-
stämmelse om skyldighet att lämna uppgifter som är nödvändiga för att
bedöma om sända program stämmer överens med de villkor som med-
delats enligt denna lag. Regeringen anser att bestämmelsen även bör
omfatta skyldighet att lämna uppgifter om hur sända program stämmer
överens med bestämmelserna i radio- och TV-lagen, t.ex. den allmänna
innehållsregeln att varje tillståndshavare skall sända minst tre timmar eget
material. Skyldigheten att lämna dessa uppgifter bör dock framgå av lag i
stället för som utredningen föreslår vara ett sändningsvillkor.
6.3.2 Villkor som får ställas efter urval
Regeringens förslag: Om det finns två eller flera sökande till ett ledigt
sändningsutrymme, får sändningstillståndet även förenas med villkor
som avser skyldighet att
1. sända en viss mängd eget material, och att
2. sända en viss mängd program med lokal anknytning.
Tillståndshavaren skall årligen till Granskningsnämnden för radio
och TV rapportera hur dessa skyldigheter har uppfyllts.
Villkor för sändningstillstånd får även innebära att ägarförhållan-
dena och inflytandet i ett företag som erhåller tillståndet inte får för-
ändras mer än i begränsad omfattning.
Utredningens förslag stämmer delvis överens med regeringens. Ut-
redningen föreslår att programverksamhetens format skall utgöra ett till-
ståndsvillkor om detta avgjort urvalet.
Remissinstanserna: Den övervägande delen av remissinstanserna läm-
nar förslaget utan erinran eller tillstyrker det. Kristna radionätet anser att
det skall anges i tillståndsvillkoren när ägarbilden har varit en del av ur-
valskriteriet. I dessa fall skall det också finnas en begränsning i möjlig-
heten att överlåta tillståndet vilket också skall anges i tillståndet.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår i avsnitt 6.2.2 att
de sökandes ägarförhållanden skall beaktas då det finns flera sökande till
ett ledigt sändningsområde. Kristna Radionätet har påpekat att det bör
knytas ett tillståndsvillkor till detta urvalskriterium. Regeringen anser att
detta är ett viktigt påpekande.
Lokal- och närradiokommittén föreslog ett urvalsförfarande där de sö-
kandes ägarförhållanden bl.a. skulle beaktas. Kommittén föreslog även att
förändringar i ägarförhållanden och inflytande i företag som erhållit till-
stånd fick ske i begränsad omfattning om Radio- och TV-verket medgav
det.
Enligt 3 kap. 4 § radio- och TV-lagen far regeringen ställa ett villkor för
sändningstillstånd som innebär att ägarförhållandena och inflytandet i ett
företag som erhåller tillståndet inte får förändras mer än i begränsad om-
57
fattning. Syftet med bestämmelsen är att villkor om ägande som tillämpas Prop. 1999/2000:55
vid regeringens fördelning av tillstånd skall kunna gälla också under till-
ståndstiden (se prop. 1995/96:160 s. 166).
På samma sätt bör ägarförhållanden som beaktats vid fördelning av till-
stånd att sända lokalradio gälla också under tillståndstiden.
Regeringen anser därmed att det bör föras in ett villkor motsvarande
3 kap. 4 § radio- och TV-lagen för lokalradion.
I syfte att förverkliga målsättningen om mångfald och lokal förankring i
lokalradion förslår regeringen att - förutom ägarförhållanden - de
sökandes åtaganden i fråga om programinnehåll skall utgöra en del i ur-
valsprocessen (se avsnitt 6.2.2). Urvalet mellan flera sökande till ett ledigt
tillstånd skall enligt förslaget baseras på en bedömning av dels den mängd
eget material som de sökande förklarar sig beredda att sända, dels den
mängd material med lokal anknytning som de sökande förklarar sig
beredda att sända.
Det är självklart av stor betydelse att urvalet upplevs som rättvist, sär-
skilt för de sökande som inte far något tillstånd. De åtaganden som görs i
fråga om programinnehåll måste därför också uppfyllas under tillståndsti-
den. Regeringen föreslår därför att ett sändningstillstånd far förenas med
villkor som avser skyldighet att sända en viss mängd eget materiel och en
viss mängd program med lokal anknytning För att underlätta kontrollen av
hur villkoren i fråga om eget respektive lokalt material efterlevs, bör till-
ståndshavarna årligen rapportera till Granskningsnämnden hur de uppfyllt
sin skyldighet. Denna skyldighet bör dock inte anges som ett villkor i till-
stånden utan framgå direkt av lagen.
Regeringens förslag: Varje tillståndshavare skall dagtid sända minst
tre timmar eget material. Skyldigheten skall uppfyllas under tiden
06.00-21.00.
Sändningsbeteckning skall anges varje sändningstimme eller, om det
inte är möjligt, mellan programmen. Beteckningen skall godkännas av
Radio- och TV-verket.
Regeringens bedömning: Skyldigheten att sända vamingsmedde-
landen kostnadsfritt i lokalradion om en myndighet begär det bör kvar-
stå.
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Remissinstanserna: Justitiekanslem anför att förslaget om bundenhet
vid mängden eget material och särskilt kravet på tillstånd vid minskning
av andelen eget material är oförenligt med yttrandefrihetsgrundlagens
förbud mot censur. Tidningsutgivarna anser det strida mot censurförbudet
att föreskriva omfång och tidsmässig placering för visst programinnehåll,
särskilt som återkallelse av tillstånd föreslås som möjlig sanktion mot den
som inte följer kravet. Föreningen svenska kompositörer av populärmusik
anser att minst tio timmars utbud under varje dygn bör vara egen
produktion och att sex av dessa bör sändas under dagtid. Sveriges
58
Reklamförbund tillstyrker att kravet på eget material kan efterges om Prop. 1999/2000:55
efterfrågan på sändningstillstånd är låg i området.
Flera instanser, bl. a. Radio- och TV-verket och Radioutgivareföre-
ningen anser att begreppet eget material är oklart och bör övervägas yt-
terligare.
Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar tillstyrker
förslaget att låta skyldigheten att sända vamingsmeddelanden bestå. Båda
instanserna anser dock att den praktiska tillämpningen skulle avsevärt
underlättas om lagtexten gavs samma formulering som gäller för tillstånd
som meddelas av regeringen.
Skälen for regeringens förslag
Eget material
Varje lokalradiostation skall enligt 22 § lokalradiolagen under minst en
tredjedel av sändningstiden varje dygn sända sådana program som fram-
ställts särskilt för den egna verksamheten. Syftet med regeln är att slå vakt
om programverksamhetens självständighet och lokala karaktär. Enligt
propositionen borde det inte vara möjligt att använda en lokalradiostation
till att enbart sända ut ett centralt producerat programutbud (prop.
1992/93:70 s. 27). Regeringen ansåg att yttrandemöjlighetema inte skulle
förbättras nämnvärt om utvecklingen skulle tillåtas gå i den riktningen.
Det var dock mindre lämpligt att ställa upp krav på att vissa ämnesom-
råden skulle behandlas eller att programinnehållet på något annat sätt
skulle ha en lokal anknytning.
I samband med att bestämmelsen kom till förde några remissinstanser
fram att andelen egenproducerat material borde vara 50 eller 75 procent
av de totala sändningarna. Regeringen motiverade nivån, som senare be-
slutades, med att krav på en högre andel än en tredjedel skulle försvåra
möjligheterna att bedriva en självständig verksamhet på orter med litet
befolkningsunderlag. Vidare bedömde regeringen att radiostationer, där
det ekonomiska underlaget gjorde det möjligt, skulle eftersträva en högre
andel egenproducerat material än den föreskrivna.
Granskningsnämnden för radio och TV har i ett avgörande (den 12
oktober 1994, slutligt beslut 104/94) slagit fast att tillståndshavarna kan
uppfylla lagens krav på eget programinnehåll genom att nattetid sända
från en automatisk jukebox. Utredningen konstaterar att de flesta av nät-
verken uppfyller kraven på egenproducerat material genom att nattetid
sända lokalt sammansatt musik. De lokala stationerna är till stor del starkt
beroende av eller del av centrala programnätverk och programmen saknar
i stor utsträckning lokal karaktär. Syftet med regleringen har således inte
uppnåtts.
Utredningen föreslår att den nuvarande bestämmelsen skall ersättas
med en skyldighet för tillståndshavarna att sända eget material, dvs. så-
dana program som är unika för den egna verksamheten, under minst tre
timmar varje dygn och att denna skyldighet skall fullgöras under tiden
06.00-21.00. Lokalradion har högst andel lyssnare mellan klockan 06.00
och 18.00. Enligt utredningen håller det material som sänds dagtid högre
59
”kvalitet” än det som sänds när lyssnandet är som lägst. Radio- och TV- Prop. 1999/2000:55
verket föreslås få möjlighet att besluta om undantag från skyldigheten om
särskilda skäl föreligger.
Vissa remissinstanser, bl.a. Justitiekanslem har ifrågasatt om inte en
sådan regel om programinnehåll som föreslås är oförenlig med det
grundlagsfästa censurförbudet. Enligt 1 kap. 3 § yttrandefrihetsgrund-
lagen far det inte förekomma att något som är avsett att framföras i ett
radioprogram eller en teknisk upptagning först måste granskas av en
myndighet eller något annat allmänt organ. Inte heller är det tillåtet för
myndigheter och andra allmänna organ att utan stöd i yttrandefrihets-
grundlagen, på grund av det kända eller väntade innehållet i ett radiopro-
gram eller en teknisk upptagning, förbjuda eller hindra dess offentlig-
görande eller spridning bland allmänheten.
Regeln om skyldighet att sända en viss mängd eget material innebär
inte någon förhandsgranskning av programinnehållet utan innehållet i
sändningarna granskas endast i efterhand i samband med att frågan om
förlängning av tillståndet blir aktuell (jfr avsnitt 6.5). Denna möjlighet har
sin grund i 3 kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen som tillåter
att rätten att sända radioprogram genom tråd får regleras genom lag som
innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. I radio- och
TV-lagen finns dels sådana generella föreskrifter, dels en möjlighet för
regeringen att i samband med att tillstånd ges bestämma villkor. Villkor
som rör tillståndets innehåll, innebörd och bestånd framgår huvudsakligen
direkt av bestämmelser i lagen (prop. 1995/96:160 s. 82 ff.) medan övriga
villkor tas in i de enskilda sändningsvillkoren. Som exempel på regler om
programinnehåll i radio- och TV-lagen kan nämnas 3 kap. 1 § första
stycket och 3 kap. 2 §. Enligt den första bestämmelsen får ett sändnings-
tillstånd förenas med villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas
opartiskt och sakligt. Enligt den andra bestämmelsen får ett villkor för
sändningstillstånd t.ex. även avse skyldighet att sända ett mångsidigt pro-
gramutbud. Det innebär ett krav på programutbudet t.ex. att sända en viss
minst mängd nyheter, barnprogram och teater. Medgivandet till lagstift-
ning i 3 kap 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen innebär också att
det är möjligt att hindra fortsatt sändningsverksamhet på grund av att till-
ståndshavaren väsentligt brutit mot tillståndsvillkoren. Det är därför möj-
ligt enligt radio- och TV-lagen att återkalla ett sändningstillstånd om en
tillståndshavare väsentligen brutit mot dessa villkor om åtgärden inte
framstår som alltför ingripande. Detta har tidigare godkänts av Lagrådet
och av riksdagen (prop. 1995/96:160, bet. 1995/96:KU29, rskr.
1995/96:296). Den möjlighet som finns i dag enligt radio- och TV-lagen
att ställa villkor om t.ex. ett mångsidigt programutbud innebär ingen
skillnad när det gäller den föreslagna regeln att sända eget material. Mot
denna bakgrund finner regeringen att utredningens förslag inte strider mot
censurförbudet i yttrandefrihetsgrundlagen.
Som framgår av avsnitt 6.5 föreslår regeringen att ett tillstånd inte skall
förlängas om tillståndshavaren väsentligen brutit mot bestämmelsen att
dagtid sända tre timmar eget material. På samma sätt som det är möjligt
att återkalla ett sändningstillstånd då tillståndshavaren inte följer ett till-
60
ståndsvillkor bör det vara möjligt att inte förlänga tillståndet då bestäm- Prop. 1999/2000:55
melsen om eget material inte följs.
När det gäller omfattningen av skyldigheten att sända eget material,
anser regeringen att utredningen gjort en lämplig avvägning. Att tvingas
sända en större mängd eget material skulle i vissa fall kunna bli alltför
krävande och innebära att programföretag på mindre orter slogs ut från
marknaden. För att minimera risken för en sådan utveckling, bör det dock
vara möjligt att inte behöva uppfylla denna skyldighet när särskilda skäl
föreligger. Justitiekanslem har påpekat att utredningens förslag avseende
kravet på tillstånd vid minskning av andelen eget material strider mot
censurförbudet. Regeringen har viss förståelse för denna kritik och anser
att förslaget inte bör genomföras. I stället bör det ske en prövning i
samband med frågan om förlängning av tillståndet som innebär att en
tillståndshavare har möjlighet att fa sändningstillståndet förlängt, trots att
han eller hon inte dagtid sänt tre timmar eget material om särskilda skäl
föreligger.
Vad som avses med eget material har redogjorts för i avsnitt 6.2.2.
Vamingsmeddelanden
Varningsmeddelanden som är av vikt för allmänheten och som skall
skydda människors egendom eller miljö skall enligt 23 § lokalradiolagen
sändas kostnadsfritt, om en myndighet begär det. Även vamingsmedde-
landen som syftar till att förebygga eller begränsa skador på egendom
eller miljö omfattas av bestämmelsen (se prop. 1996/97:158 s. 28 f.).
För de sändningstillstånd som meddelas av regeringen gäller, enligt
3 kap. 2 § 15 radio- och TV-lagen, att tillståndet får förenas med villkor
som avser skyldighet att kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt
för allmänheten om en myndighet begär det. Det kan t.ex. röra sig om
information om ett förestående riksdagsval. Det innebär att public service-
företagen kan ha en längre gående skyldighet när det gäller myndig-
hetsmeddelanden än lokalradion.
Utredningen föreslår att skyldigheten att kostnadsfritt sända vamings-
meddelanden skall kvarstå. Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Enligt Räddningsverket och Styrelsen för
psykologiskt försvar bör bestämmelsen utformas i överensstämmelse med
vad som gäller för tillstånd som meddelas av regeringen.
Etermedierna är det snabbaste och effektivaste sättet att nå ut med var-
ningsmeddelanden till allmänheten. Enligt regeringens uppfattning är det
väsentligt att dessa viktiga meddelanden också i fortsättningen kan sändas
kostnadsfritt i den kommersiella lokalradion. Lokalradions lyssnargrupper
är främst unga människor och sändningar av vamingsmeddelanden i
lokalradion är därför ett nödvändigt komplement till sådana sändningar i
public service-kanalerna, om man snabbt och effektivt skall kunna nå en
stor del av allmänheten. Vill myndigheterna i normala situationer använda
lokalradion för att informera medborgarna, bör det däremot ske genom att
de köper reklamtid (jfr prop. 1992/93:70 s. 28).
Mot denna bakgrund anser regeringen att skyldigheten att sända var-
ningsmeddelanden kostnadsfritt i lokalradion bör kvarstå. Även t.ex.
61
meddelanden om att faran är över är av vikt för allmänheten och bör om- Prop. 1999/2000:55
fattas av tillståndshavamas skyldighet. För att allmänheten snabbt och
effektivt skall kunna nås av viktiga meddelanden är det väsentligt att an-
svariga myndigheter och aktörerna på etermedieområdet utvecklar goda
samarbets- och samrådsformer.
Beteckning
Enligt 22 § andra stycket lokalradiolagen skall de sändningar som till-
ståndshavaren svarar för ha en egen beteckning. Dehna skall anges en
gång varje sändningstimme. Det finns en delvis motsvarande bestämmelse
i 6 kap. 9 § radio- och TV-lagen. Enligt den bestämmelsen skall
sändningsbeteckningen anges varje sändningstimme eller, om det inte är
möjligt, mellan programmen. Beteckningen skall dessutom godkännas av
Radio- och TV-verket. Utredningen har förslagit att kravet på godkän-
nande även skall gälla för lokalradiosändningar. Regeringen delar utred-
ningens bedömning. Dessutom bör beteckningen anges mellan program-
men om det inte är möjligt att sända minst en gång varje sändningstimme.
Regeringens förslag: Ett tillstånd att sända lokalradio skall gälla i
högst fyra år. De tillstånd som meddelas under den första tillståndspe-
rioden skall gälla till utgången av år 2004.
Om en tillståndshavare senast sex månader före tillståndsperiodens
utgång begär förlängning av sitt sändningstillstånd skall detta för-
längas med ytterligare högst fyra år i taget om inte
- grund för återkallelse föreligger,
- tillståndshavaren väsentligen brutit mot sändningsvillkoren,
-tillståndshavaren väsentligen brutit mot bestämmelsen att dagtid
sända minst tre timmar eget material och det inte finns särskilda skäl
för att tillståndet ändå skall förlängas, eller
- förändringar i tekniken eller i användningen av radiofrekvenser på
grund av internationella överenskommelser medför att ett nytt tillstånd
med samma villkor inte skulle meddelas.
Om Radio- och TV-verket inte avser att medge förlängning skall
verket, senast fyra månader före tillståndsperiodens utgång, meddela
tillståndshavaren att tillståndet inte kommer att förlängas.
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Utredningen föreslår dock att tillstånden bara skall kunna förlängas två
gånger.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser t.ex. Radioutgivare-
föreningen, Sveriges Reklam förbund, Institutet för reklam- och medie-
statistik, Folkrörelsernas Medieforum, Teracom, Annonsörföreningen
instämmer i utredningens bedömning att det är nödvändigt att perioderna
görs tillräckligt långa för att företagen skall kunna göra långsiktiga be-
62
dömningar men anser att förslagets period om fyra år inte uppfyller detta. Prop. 1999/2000:55
Flera remissinstanser ifrågasätter dessutom varför rätten till förlängning
av sändningstillståndet är begränsad.
Skälen for regeringens förslag: Utredningen anser att långa till-
ståndsperioder är nödvändiga för att programbolagen skall kunna göra
bedömningar och investeringar på längre sikt. Utredningen menar sam-
tidigt att det även finns skäl för kortare tillståndsperioder. Det är ange-
läget att frekvensanvändningen inte låses fast under lång tid framöver.
Teknikutvecklingen kräver en fortlöpande revidering av regelsystem och
ställningstaganden. Ett exempel är introduktionen av den digitala tekniken
som kan ge anledning till en förändrad frekvensanvändning. Utredningen
föreslår att tillstånden skall vara högst fyra år med rätt till förlängning vid
två tillfällen. Den sammanlagda tillståndstiden, efter förlängning, blir
därmed enligt utredningens förslag 12 år.
I det första förslaget till regler för den kommersiella lokalradion före-
slogs att tillstånden skulle gälla i högst fem år. En majoritet av remiss-
instanserna förordade en längre period än fem år. Regeringen tog intryck
av synpunkterna och föreslog att tillstånden skulle löpa i åtta år med rätt
till förlängning.
Det finns även nu anledning att ta intryck av remissinstansernas kritik.
Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det vid bestäm-
mande av tillståndstiden bör göras en avvägning mellan å ena sidan fö-
retagens behov av att kunna göra bedömningar på längre sikt vad gäller
ekonomiska villkor och vilka investeringar som krävs och å andra sidan
att teknik och frekvensanvändningen inte låses fast eftersom det krävs en
fortlöpande revidering av ställningstaganden och av regelverk. Rege-
ringen anser att en tillståndstid om högst fyra år, med rätt till förlängning
som inte är begränsad till ett visst antal gånger, är en rimlig avvägning.
Enligt utredningens förslag skall tillstånden inte förlängas om de tek-
niska förutsättningarna har ändrats, grund för återkallelse föreligger, till-
ståndshavaren har avvikit från sitt åtagande om programverksamhetens
format eller om tillståndshavaren disponerar över mer än ett tillstånd.
Tillämpningen av den nuvarande lagstiftningen har visat att reglerna
inte varit tillräckligt effektiva för att kunna uppfylla de ursprungliga in-
tentionerna med lokal radio som presenterades i propositionen om privat
lokalradio (1992/93:70 s. 8). Det finns ett behov av att skapa verknings-
fulla sanktioner i syfte att säkra att intentionerna med reglerna uppfylls.
Förslaget om tillståndsperioder om fyra år med automatisk förlängning
skall ses mot bakgrund av regeringens ambition att skapa en lagstiftning
med tydliga regler som kan följas av programföretagen med motiv att
värna mångfalden i programutbudet.
Regeringen förslår att ett tillstånd inte bör förlängas om grund för åter-
kallelse föreligger eller om tillståndshavaren väsentligen brutit mot sänd-
ningsvillkoren som förenats med tillståndet. Likaså bör tillståndet inte
förlängas om tillståndshavaren väsentligen brutit mot bestämmelsen att
dagtid sända minst tre timmar eget material om det inte finns särskilda
skäl (se avsnitt 6.4). Det är idag svårt att förutse vilka tekniska förutsätt-
ningar som kommer att råda i framtiden och innebörden av de interna-
tionella överenskommelser som kommer att träffas. Det finns därför ett
63
behov av en regel som innebär att tillstånden inte förlängs med automatik
om ändrade tekniska förutsättningar föreligger.
Lagrådet påpekar att det bör föras in en bestämmelse som innebär att
frågan om förlängning tas upp först om tillståndshavaren tar initiativ här-
till. Den senaste tidpunkten för en begäran om förlängning bör sättas till
sex månader före tillståndsperiodens utgång. Den senaste tidpunkten för
Radio- och TV-verket att meddela att förlängning inte kommer att medges
bör enligt Lagrådet sättas till fyra månader i stället för den i lagrådsremis-
sen föreslagna tidpunkten om sex månader. Regeringen instämmer i Lag-
rådets synpunkter.
6.6.1 Vite
Regeringens förslag: Granskningsnämnden far förelägga den som
åsidosätter följande skyldigheter att följa bestämmelserna
1. skyldigheten att i lokalradio sända eget material,
2. skyldigheten att i lokalradio sända program med lokal
anknytning,
3. skyldigheten att lämna vissa uppgifter till Granskningsnämnden,
4. skyldigheten att årligen rapportera till Granskningsnämnden hur
villkoren om eget material och lokalt material har uppfyllts.
Föreläggandet far förenas med vite.
De bestämmelser som idag är vitessanktionerade skall även fort-
sättningsvis vara det.
Det skall inte längre vara möjligt för Granskningsnämnden att vites-
förelägga en tillståndshavare som inte följer reklamreglema.
Utredningens förslag överensstämmer huvudsakligen med regering-
ens.
Remissinstanserna: Bland de remissinstanser som uttalar sig om för-
slaget ställer sig en majoritet positiva. Tidningsutgivarna avstyrker dock
förslaget då det är en uppenbar risk att vitesreglema överskrider gränsen
till förbudet mot förhandsgranskning.
Skälen for regeringens förslag: Vissa bestämmelser är idag vites-
sanktionerade för att respekten för gällande bestämmelser skall kunna
upprätthållas. Vitesföreläggande fungerar dels som en reaktion mot en
överträdelse av en bestämmelse och dels som en varning om att vitet kan
dömas ut om överträdelsen upprepas. Regeringen anser att viten är en
lämplig reaktion genom att tillståndshavaren far en möjlighet att vidta
rättelse (jfr prop. 1995/96:160 s. 141). En svårighet är att vitesföreläg-
gandet måste utformas så att den ansvarige far klart för sig vad som ford-
ras för att vitet inte skall dömas ut. Föreläggandet får emellertid inte vara
så preciserat att det strider mot censurförbudet och andra hindrande åtgär-
der i yttrandefrihetsgrundlagen.
Regeringen föreslår i avsnitt 6.4 att det bör finnas en skyldighet för
varje tillståndshavare att dagtid sända minst tre timmar eget material.
Prop. 1999/2000:55
64
Regeringen föreslår dessutom i avsnitt 6.3.2 att ett sändningstillstånd far
förenas med villkor om skyldighet att sända en viss mängd eget material.
Vitesföreläggande bör kunna användas vid åsidosättande av båda be-
stämmelserna. Vidare bör det vara möjligt att använda vitesföreläggande
vid överträdelse mot skyldigheten att sända program med lokal anknyt-
ning samt skyldigheten att lämna uppgifter som är nödvändiga för
Granskningsnämndens bedömning om sända program stämmer överens
med radio- och TV-lagen och de villkor som har meddelats för
sändningarna. Granskningsnämnden har i sitt remissvar påpekat att även
skyldigheten för en tillståndshavare att rapportera hur villkor beträffande
eget respektive lokalt material har uppfyllts bör vara vitessanktionerad.
Regeringen instämmer i detta.
De bestämmelser som idag är vitessanktionerade bör även fortsätt-
ningsvis vara det. Det betyder att bestämmelserna om sändningarnas be-
teckning, skyldigheten att lämna vissa uppgifter till Radio- och TV-verket
om innehav av aktier och andelar i företag samt skyldighet att lämna
inspelningar bör vara vitessanktionerade.
Enligt 30 § lokalradiolagen får Granskningsnämnden förelägga en till-
ståndshavare som bryter mot bestämmelserna 24-27 §§ om reklam om
sponsring att följa bestämmelsen. Föreläggandet far förenas med vite.
Enligt 31 b § i lokalradiolagen far en tillståndshavare som bryter mot
dessa bestämmelser även åläggas att betala en särskild avgift. Det saknas
anledning att behålla denna dubbla reglering. Regeringen föreslår därför
att det inte längre skall vara möjligt att i dessa fall använda vitesföreläg-
gande. I avsnitt 6.10 framgår att bestämmelserna om särskild avgift i
radio- och TV-lagen omfattar även lokalradion.
6.6.2 Återkallelse
Prop. 1999/2000:55
Regeringens förslag: Tillstånd skall återkallas på begäran av till-
ståndshavaren.
Tillstånd far återkallas om
- tillståndshavaren inte inlett sändningsverksamheten inom sex må-
nader efter tillståndets början,
- tillståndshavaren inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i
obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra
veckor,
- tillståndshavaren väsentligen brutit mot radio- och TV-lagen avse-
ende bestämmelserna om reklam och sponsring samt om otillbörligt
gynnande av kommersiella intressen i program som inte är reklam,
-tillståndshavaren, utan Radio- och TV-verkets medgivande, förfo-
gar över mer än ett sändningstillstånd i sändningsområdet,
- tillståndshavaren överlåter tillståndet till någon som redan har till-
stånd i sändningsområdet om medgivandet till överlåtelsen påverkats
av felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren,
- staten, kommun eller landsting förfogar över ett tillstånd att sända
lokalradio, eller
65
3 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 55
- domstol funnit att ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott
som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten.
Om en tillståndshavare begär att tillståndet skall återkallas, skall till-
ståndet anses ha upphört att gälla den dag en sådan begäran kom in till
Radio- och TV-verket eller den senare dag som tillståndshavaren
angett.
Prop. 1999/2000:55
Utredningens förslag överensstämmer huvudsakligen med regering-
ens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som svarat är i huvudsak po-
sitiva. Tidningsutgivarna avstyrker dock förslaget om återkallelse för den
som inte följer t.ex. bestämmelserna om reklam och sponsring, eget ma-
terial eller villkor om sändningtid. De anser att en så ingripande åtgärd
inte står i proportion till någon av dessa förseelser. Vad gäller förslaget
om återkallelse vid allvarligt missbruk av yttrandefriheten anser Tid-
ningsutgivarna att yttrandefrihetsbrott skall prövas exklusivt i den form
och i de fora som anges i YGL.
Skälen för regeringens förslag: Återkallelse av sändningstillstånd är
en inskränkning i yttrandefriheten. Utgångspunkten är därför att den som
fatt sändningstillstånd också skall fa bedriva sändningsverksamhet under
hela tillståndstiden och att återkallelse inte får tillgripas förrän det finns
mycket starka skäl för det (prop. 1995/96: 160 s. 144). En förutsättning
för återkallelse enligt radio- och TV-lagen och lokalradiolagen är att åt-
gärden inte framstår som alltför ingripande.
Enligt 28 § lokalradiolagen far Radio- och TV-verket återkalla tillstånd
att sända lokalradio om tillståndshavaren inte inlett sändningsverksam-
heten inom sex månader efter tillståndstidens början eller annars inte ut-
nyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig omfattning under en
sammanhängande tid av minst fyra veckor. För att förhindra att syftet med
behörighetsreglerna i lokalradiolagen kringgås, nämligen att motverka
nätverksbildningar och andra former av dominans, är det vidare möjligt
att återkalla tillståndet om tillståndshavaren under tillståndstiden direkt
eller indirekt förvärvar ytterligare ett tillstånd. Det eller de tillstånd som
har meddelats efter det första tillståndet skall då återkallas. Om behörig-
hetsbristen redan fanns när tillståndet meddelades, får återkallelse endast
ske om tillståndsbeslutet påverkats av felaktiga eller ofullständiga upp-
gifter från tillståndshavaren. Detsamma gäller då ett tillstånd har överlåtits
och Radio- och TV-verket har godkänt överlåtelsen. Något utrymme for
återkallelse finns alltså inte i fall där tillståndsmyndigheten har ändrat sig
och vill återkalla men där varken vilseledande eller nya omständigheter
har förekommit (se bet. 1992/93 :KU 15 s. 22). Likaså kan tillståndet åter-
kallas om staten, kommun eller landsting förfogar över ett tillstånd. För
att återkallelsereglema skall kunna tillämpas finns det enligt 29 § lokal-
radiolagen en skyldighet för tillståndshavaren att på begäran lämna till-
ståndsmyndigheten uppgifter om sitt innehav av aktier och andelar i före-
tag som har tillstånd att sända lokalradio och om avtal som han har träffat
med ett sådant företag. Skyldigheten att på begäran lämna uppgifter om-
fattar även uppgifter om sådana innehav av aktier eller andelar i företaget
66
och avtal som innebär att någon ensam har ett bestämmande inflytande i Prop. 1999/2000:55
företaget.
Regeringen anser att det även fortsättningsvis skall vara möjligt att
återkalla sändningstillstånd för lokalradio.
Det är av stor vikt att sändningstillstånd utnyttjas. Om det inte utnyttjas
bör det återkallas och utlysas på nytt så att någon annan far möjlighet att
utnyttja det. Det bör därför även fortsättningsvis vara möjligt att återkalla
ett tillstånd om tillståndshavaren inte inlett sändningsverksamheten inom
sex månader. Eftersom utrymmet i etern är begränsat bör även den som
påbörjat verksamheten men bedriver den i mycket blygsam skala kunna få
sitt tillstånd återkallat. Som sändning i obetydlig omfattning bör kunna
betraktas inte bara sändningar som pågår endast under en liten del av
dygnet utan även t.ex. brus, fagelkvitter eller korta inspelade program-
slingor (prop. 1992/93:70 s. 52 f.).
Radio- och TV-lagen ger möjlighet till återkallelse vid upprepade över-
trädelser mot lagen. Det är enligt regeringens mening inte tillfredsstäl-
lande att en innehavare av tillstånd for kommersiell radio kan sätta i sys-
tem att bryta mot uppställda regler och ändå kunna fortsätta sina sänd-
ningar. Det skall därför vara möjligt att återkalla tillstånd när en till-
ståndshavare väsentligen brutit mot radio- och TV-lagen. Den tillstånds-
havare som inte följer bestämmelserna om reklam och sponsring samt om
otillbörligt gynnande av kommersiella intressen i program som inte är
reklam bör kunna fa sitt tillstånd återkallat.
Det är självklart angeläget att ha sanktioner som går att använda så att
syftet med reglerna uppfylls. Vid upprepade överträdelser mot vissa till-
ståndsvillkor är återkallelse en sanktion som sällan går att använda efter-
som det finns risk för att återkallelsen anses som en alltför ingripande
åtgärd. Regeringen anser därför att det i sådana situationer är lämpligare
att tillståndshavaren riskerar att tillståndet inte förlängs om han eller hon
väsentligen brutit mot tillståndsvillkoren (se avsnitt 6. 5).
Det innebär att den som bryter mot ett tillståndsvillkor att sända eget
material inte kan få tillståndet återkallat utan riskerar i stället att inte få
tillståndet förlängt. Samma bör gälla för den som inte följer bestämmelsen
att dagtid sända minst tre timmar eget material.
Det är vidare viktigt att begränsningen i möjligheten att överlåta ett
sändningstillstånd till någon annan som redan har tillstånd att sända lokal-
radio i sändningsområdet far betydelse under hela tillståndsperioden och
att regeln inte kan kringgås (se avsnitt 6.7). Har en tillståndshavare, utan
Radio- och TV-verkets medgivande, t.ex. genom andels- eller aktieköp
under tillståndstiden kommit att disponera över mer än ett tillstånd i sänd-
ningsområdet bör det därför vara möjligt att återkalla sändningstillståndet.
Återkallelsen bör då avse det eller de sist meddelande tillstånden.
Vidare bör det vara möjligt att återkalla sändningstillstånd om staten,
landsting eller kommun disponerar över ett sändningstillstånd.
Likaså bör det vara möjligt att återkalla sändningstillstånd när till-
ståndshavaren överlåter tillståndet till någon som redan har tillstånd i
sändningsområdet om medgivandet till överlåtelsen eller tillståndsbeslutet
påverkats av felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren.
67
Återkallelsen bör avse det eller de tillstånd som överlåtits på grund av de Prop. 1999/2000:55
felaktiga eller ofullständiga uppgifterna.
Bestämmelsen i 29 § lokalradiolagen om skyldighet att på begäran
lämna uppgifter om innehav av aktier m.m. till Radio- och TV-verket bör
fortsätta att gälla.
Utredningen har vidare föreslagit att ett tillstånd far återkallas om dom-
stol funnit att ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett
allvarligt missbruk mot yttrandefriheten.
Ett tillstånd att sända närradio får återkallas om domstol funnit att ett
program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt miss-
bruk av yttrandefriheten. I samband med att det forslaget remissbehand-
lades ifrågasatte några remissinstanser om inte en motsvarande regel
borde gälla för lokalradion. Även Lagrådet efterlyste en sådan regel.
Regeringen ansåg dock inte detta behövligt med hänsyn till att närradion
och lokalradion torde ha olika syften. Enligt regeringen fick frågan över-
vägas på nytt om utvecklingen gick i en annan riktning och om det skulle
finnas behov av en sådan regel (prop. 1992/93:70 s. 40). I samband med
radio- och TV-lagens tillkomst utsattes regleringen återigen för kritik.
Regeringen konstaterade att lokalradion huvudsakligen kommit att bli en
musikradio och att något missbruk av yttrandefriheten inte förekommit i
lokalradion. Med hänsyn härtill och att lokal- och närradiokommittén ut-
redde den framtida lokalradion föreslog regeringen inte några föränd-
ringar (prop. 1995/96:160 s. 149 f.).
Enligt lokalradioutredningen har den hittillsvarande utvecklingen inte
visat behov av en regel med innebörd att ett tillstånd skall kunna åter-
kallas på grund av allvarligt yttrandefrihetsmissbruk. Men enligt utred-
ningen kan det förändrade medielandskapet och den digitala utvecklingen
förväntas medföra ett ökat antal tillstånd. Det finns därmed enligt
utredningen anledning att införa en sådan regel även för kommersiell
radio.
Regeringen instämmer i utredningens förslag som innebär att ett till-
stånd far återkallas om domstol funnit att ett program innefattat ett ytt-
randefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk mot yttrandefriheten.
Mål om yttrandefrihetsbrott handläggs i enlighet med de särskilda be-
stämmelser om förfarande som finns i bl.a. yttrandefrihetsgrundlagen. Så-
dana mål prövas under medverkan av jury, såvida inte båda parter har för-
klarat sig avstå från detta. Juryns prövning avser frågan om återkallelse
skall ske.
En förutsättning för återkallelse skall liksom idag vara att åtgärden inte
framstår som alltför ingripande.
På samma sätt som i radio- och TV-lagen skall ett tillstånd att sända
lokalradio återkallas på begäran av tillståndshavaren. Lagrådet anser att
den föreslagna bestämmelsen att en tillståndshavare kan frånträda ett till-
stånd inte fyller någon självständig funktion vid sidan av möjligheten att
återkalla ett tillstånd på egen begäran och att den föreslagna bestämmel-
sen därför bör utgå och att tidpunkten för upphörande av tillstånd att
sända lokalradio vid återkallelse på grund av tillståndshavarens egen be-
gäran bör regleras särskilt i lagtexten. Regeringen ansluter sig till Lagrå-
dets förslag.
68
Radio- och TV-verket bör liksom idag pröva ärenden om återkallelse av Prop. 1999/2000:55
tillstånd (se avsnitt 6.9.1).
Regeringens förslag: Ett tillstånd far överlåtas om Radio- och TV-
verket medger det.
Sådant medgivande skall inte lämnas om
- förvärvaren inte är behörig att kunna fa tillstånd,
- förvärvaren redan har tillstånd att sända lokalradio i samma sänd-
ningsområde, direkt eller indirekt genom företag i vilket förvärvaren
har del som motsvarar minst 20 procent av samtliga aktier eller andelar
eller genom avtal ensam har ett bestämmande inflytande.
Överlåtelse skall mte medges om det medför en påtaglig minskning
av mångfalden i medieutbudet inom sändningsområdet.
Om det finns särskilda skäl kan Radio- och TV-verket ändå medge
att överlåtelse sker trots att förvärvaren redan har tillstånd att sända
lokalradio i samma sändningsområde.
Den som förvärvar ett tillstånd övertar överlåtarens rättigheter och
skyldigheter.
Om ett föreläggande har meddelats mot den tidigare innehavaren,
gäller föreläggandet även mot den nye innehavaren. Radio- och TV-
verket skall underrätta den nye innehavaren om detta, annars gäller inte
föreläggandet mot denne.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Sveriges reklamförbund och Kristna radionätet
tillstyrker förslagen i stort medan Tidningsutgivarna avstyrker förslaget.
Kristna radionätet anser att förslaget bör modifieras. I förslaget regleras
överlåtelsen efter ägande av lokalradion, medan urvalet regleras efter
ägande av alla medier. Denna inkonsekvens innebär en stor risk för
kringgående av reglerna. Tidningsutgivarna anser att förslaget är konsek-
vent mot bakgrund av förslaget om urvalskriterer men avstyrker förslaget
av samma skäl som de avstyrker urvalskriterierna.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 18 § lokalradiolagen far ett till-
stånd överlåtas till någon annan om Radio- och TV-verket medger det.
Sådant medgivande skall lämnas om förvärvaren är behörig att fa till-
ståndet. Om verket inte medger överlåtelsen är den utan verkan. Den som
förvärvar tillstånd övertar överlåtarens rättigheter och skyldigheter som
belöper på tiden efter beslutet om medgivande. Om ett föreläggande har
meddelats mot den tidigare innehavaren, gäller föreläggandet även mot
den nye innehavaren. Radio- och TV-verket skall underrätta den nye in-
nehavaren om detta annars är inte föreläggandet gällande.
Utredningens föreslag innebär att det även fortsättningsvis skall vara
möjligt att överlåta ett tillstånd. Radio- och TV-verket skall lämna sitt
medgivande till överlåtelsen om förvärvaren är behörig och inte redan har
tillstånd att sända lokalradio i sändningsområdet. Föreligger särskilda skäl
69
kan överlåtelse tillåtas trots att förvärvaren redan har tillstånd i sänd-
ningsområdet.
Regeringen instämmer i att det skall vara möjligt att överlåta tillstånd.
Möjligheten för företag att få kredit för nödvändiga investeringar som
krävs för att sända lokalradio är väsentligt större om tillstånden är möjliga
att överlåta. Att inte tillåta överlåtelse skulle därför utgöra ett hinder för
etableringen av nya företag, vilket i sin tur skulle vara negativt från
mångfaldssynpunkt. Ett annat skäl är att bolag som drivs kommersiellt bör
ha möjlighet att överlåta sina tillgångar.
Regeringen anser dock på samma sätt som utredningen att rätten till
överlåtelse inte kan vara obegränsad eftersom ett av urvalskriterierna är
sökandens ägarförhållanden. Den nuvarande regleringen med ”ensamt
bestämmande inflytande” är otillräcklig för att förhindra nätverk. Som
ägandeförhållandena ser ut i dag är det vanligt att någon direkt eller in-
direkt äger större delar av flera bolag som har tillstånd med åtföljande
inflytande utan att för den skull ha ett ensamt bestämmande inflytande.
Regeringen föreslår därför, för att undvika att alla medier inom ett och
samma sändningsområde domineras av en eller ett fatal ägare, att det inte
skall vara möjligt att överlåta tillståndet till annan som redan själv har,
eller till en del motsvarande minst 20 procent av samtliga aktier eller an-
delar direkt eller indirekt ägs av juridisk eller fysisk person tillstånd för
lokalradio i samma sändningsområde. Det skall inte heller vara möjligt att
överlåta tillståndet om den nye innehavaren genom avtal ensam har ett
bestämmande inflytande över annan innehavare av tillståndet i sändnings-
området.
Detta är dock enligt regeringens uppfattning inte tillräckligt för att
främja mångfalden inom sändningsområdet eftersom det skulle innebära
att det alltid blir möjligt att överlåta ett sändningstillstånd till t.ex. en
dagstidning fast det inte skulle ha varit möjligt för dagstidningen att er-
hålla tillståndet vid en fördelningsprocess med flera sökande. Detta inne-
bär som Kristna radionätet påpekar en stor risk för kringgående av reg-
lerna. Därför bör medgivande till överlåtelse inte lämnas om det medför
en påtaglig minskning av mångfalden i medieutbudet inom sändningsom-
rådet. Det innebär t.ex. att starka och etablerade medieföretag inom
sändningsområdet inte bör kunna erhålla tillstånd genom överlåtelse.
Det bör emellertid enligt regeringens mening vara möjligt att medge
undantag från kravet att förvärvaren inte direkt eller indirekt redan får ha
tillstånd att sända lokalradio i samma sändningsområde om det finns sär-
skilda skäl. Sådana skäl kan vara att överlåtelsen inte bedöms medföra att
mediekoncentrationen inom området ökar, t.ex. om överlåtaren har fått
mer än ett tillstånd i sändningsområdet. Även i det fallet att efterfrågan på
sändningstillstånd i området är låg kan särskilda skäl anses föreligga.
Överlåtarens skyldigheter och rättigheter bör även gälla för den nye
innehavaren av tillståndet, t.ex. beträffande skyldighet att sända eget
material och program med lokal anknytning. Förvärvaren övertar däremot
inte överlåtarens avgiftsskuld men blir naturligtvis skyldig att betala avgift
för tiden efter den godkända överlåtelsen (prop. 1992/93:70 s. 50). Att
överlåtaren befrias från sin skyldighet att betala avgift framgår av
Prop. 1999/2000:55
70
föreslagen ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisio- Prop. 1999/2000:55
nens och radions område.
Regeringens förslag: Beslut av Radio- och TV-verket far överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol om det gäller beslut om att
1. avslå ansökan om tillstånd,
2. inte medge överlåtelse av tillstånd,
3. inte förlänga ett tillstånd,
4. återkalla ett meddelat tillstånd, och
5. någon skall anses som innehavare av sändningsområde.
Beslut som avses i 2-4 gäller omedelbart om inte något annat för-
ordnas.
Överklagande av beslut som avses 1 och 4 skall handläggas skynd-
samt.
Beslut av Granskningsnämnden for radio och TV far överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol om det gäller föreläggande vid vite att
följa bestämmelser om skyldighet att sända eget material och program
med lokal anknytning, sändningarnas beteckning samt skyldighet att
lämna vissa uppgifter och årligen rapportera till Granskningsnämn-
den. Dessa förelägganden gäller omedelbart även om de överklagas.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser är positiva till förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Vilka beslut får överklagas
Enligt regeringens mening saknas det anledning att frångå de principer i
fråga om överklagande som nu gäller för lokalradion. Det innebär att
Radio- och TV-verkets beslut om att avslå ansökan om tillstånd, att inte
medge överlåtelse av tillstånd, att inte förlänga ett tillstånd och att åter-
kalla ett meddelat tillstånd bör fa överklagas.
Liksom tidigare bör inte ett beslut om omfattningen av ett sändnings-
område fa överklagas eftersom en förändring av ett sändningsområde kan
påverka andra sändningsområden. Bifall till ett överklagande skulle kunna
leda till att omfattningen av en rad sändningsområden skulle behöva
omprövas (prop. 1992/93:70 s. 55 f.) Ett beslut om att en viss till-
ståndshavare skall anses som innehavare av ett visst tillstånd är inte ett
beslut om sändningsområdes omfattning och därför överklagbart (prop.
1992/93:70 s. 55 f ).
Enligt 13 kap 2 § radio- och TV-lagen far beslut av Radio- och TV-
verket om sändningarnas beteckning överklagas hos allmän förvaltnings-
71
domstol. Denna bestämmelse bör även gälla för lokalradion. Bestämmel- Prop. 1999/2000:55
sen har idag sin motsvarighet i 39 § lokalradiolagen.
Enligt 39 § lokalradiolagen far beslut av Granskningsnämnden om
föreläggande som har förenats med vite överklagas. Från denna bestäm-
melse undantas vitesföreläggande att tillhandahålla inspelning, som inte
får inte överklagas.
Alla förelägganden som förenats med vite far inte överklagas. Uppdel-
ningen följer den princip som föreslagits i prop 1993/94:160 s. 43 f. och
som antagits av riksdagen (bet. 1993/94KU:37, rskr. 1993/94:276).
Denna princip innebär att vitesförelägganden som gäller skyldighet att
lämna vissa uppgifter, t.ex. skyldigheten att lämna inspelning av program
och att lämna uppgift för registrering om vem som äger ett satellitpro-
gramföretag inte far överklagas. Beslut om vitesföreläggande att följa
bestämmelser om sändningarnas innehåll får därmed överklagas.
Utredningen har föreslagit att vitesförelägganden som meddelats be-
träffande det egna materialet och beteckningar skall vara möjliga att över-
klaga men att det inte skall gå att överklaga ett föreläggande att lämna
vissa uppgifter till Granskningsnämnden. Regeringen anser dock att vites-
förelägganden avseende skyldigheten att lämna vissa uppgifter till
Granskningsnämnden, liksom föreläggande som grundar sig på skyldig-
heten att årligen rapportera om vissa villkor, bör kunna överklagas
eftersom de riktas mot sändningarnas innehåll.
Enligt 39 § lokalradiolagen far även vitesföreläggande avseende upp-
gifter om aktieinnehav m.m. enligt 29 § lokalradiolagen överklagas. Ut-
redningen har dock förslagit att detta inte skall vara möjligt på grund av
de principer som gäller för överklagande av vitesföreläggande. Rege-
ringen delar utredningens bedömning.
Mot denna bakgrund bör det vara möjligt att överklaga beslut om
förelägganden som har förenats med vite beträffande skyldigheten att
sända eget material och program med lokal anknytning, sändningarnas
beteckning, skyldighet att lämna vissa uppgifter till Granskningsnämnden
samt skyldighet att årligen rapportera till Granskningsnämnden hur vissa
villkor har uppfyllts.
Det innebär att förelägganden som har förenats med vite beträffande
skyldighet att lämna inspelning och vissa upplysningar om innehav av
aktier m.m. till Radio- och TV-verket inte bör kunna överklagas.
När skall beslut gälla?
Enligt lokalradiolagen gäller i stort sett samtliga beslut omedelbart även
om de överklagas. Med det förslag till urval regeringen lägger fram bör
beslut om att avslå ansökan om tillstånd gälla först då det vunnit laga
kraft. En ändring av ett tillståndsbeslut skulle kunna innebära stora eko-
nomiska skador för den som inlett verksamheten med stöd av beslutet.
Följden skulle kunna bli att den berörda parten ställer krav på ekonomisk
ersättning från staten. Enligt 38 § lokalradiolagen gäller beslut om att viss
innehavare skall anses som innehavare av ett visst nyskapat sändningsom-
råde först när det vunnit laga kraft. Regeringen föreslår ingen ändring av
denna bestämmelse.
Vitesförelägganden gäller i de flesta fall omedelbart. Detta bör enligt
regeringens mening, på samma sätt som utredningen föreslagit, även gälla
för lokalradion avseende lokalradiosändningars innehåll, beteckningar,
skyldighet att lämna vissa uppgifter till Granskningsnämnden samt skyl-
dighet att årligen rapportera till Granskningsnämnden hur vissa villkor har
uppfyllts.
Instansordningen
I enlighet med vad som nu gäller bör beslut av Granskningsnämnden och
Radio- och TV-verket överklagas till länsrätten som första instans.
Vid tillståndsgivning kan ett överklagande av beslut om att avslå ansö-
kan om tillstånd fa avsevärda effekter. Ett överklagande innebär att samt-
liga sökande hindras att inleda sändningar. De negativa effekterna av att
beslutet om tillstånd inte gäller förrän de vunnit laga kraft kan därmed bli
stora. För att prövningen i överinstans inte skall ta för lång tid bör dom-
stolen vara skyldig att handlägga överklagandet skyndsamt. Som Hovrät-
ten över Skåne och Blekinge påpekat bör även beslut om återkallelse
handläggas skyndsamt för att begränsa skadorna för tillståndshavaren.
6.9.1 Radio- och TV-verket
Regeringens förslag: Radio- och TV-verket skall besluta om tillstånd
att sända analog lokalradio.
Radio- och TV-verket skall dessutom besluta i frågor om återkal-
lelse, överlåtelse av sändningstillstånd samt i frågor om godkännande
av de beteckningar tillståndshavare för lokalradio använder för sina
sändningar.
Prop. 1999/2000:55
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Ut-
redningen föreslår även att Radio- och TV-verket besluta om tillstånd för
digitala sändningar samt ge förhandsbesked i fråga om ändringar av pro-
gramverksamhetens format.
Remissinstanserna: Radio- och TV- verket och Granskningsnämnden
för radio och TV tillstyrker i stort förslaget om myndigheternas respektive
kompetensområde. Enligt verket lämpar sig det nya urvalssystemet väl för
den organisation verket har idag.
Göteborgs universitet (SFN) ifrågasätter verkets kompetens som
tillståndsmyndighet. De är även tveksamma till att verket alltmer byggs
upp som en central myndighet då detta står i direkt strid med ett tidigare
beslut att inte instifta en sådan myndighet KLYS framhåller att de före-
slagna reglerna, framför allt vad avser tillämpningen av urvalsreglerna,
ställer mycket höga krav på myndigheten.
Sveriges Radio anser det vara otillfredsställande att Radio- och TV-ver-
ket föreslås avgöra kravet på täckningsgraden för kommersiell radio.
73
Skälen for regeringens forslag: Enligt 2 kap. 2 § radio- och TV-lagen
skall Radio- och TV-verket meddela tillstånd att sända lokalradio. Där-
emot är det regeringen som meddelar tillstånd till digitala ljudradiosänd-
ningar. Utredningen föreslår att Radio- och TV-verket skall besluta i all
tillståndsgivning för lokalradio, oavsett sändningsteknik. Av avsnitt 5
framgår att regeringen inte avser att genomföra utredningens förslag om
enhetlig reglering oavsett sändningsteknik. Det innebär att förslaget om
tillståndsmyndighet endast omfattar analoga lokalradiotillstånd.
Radio- och TV-verket har idag uppgiften att besluta om analoga sänd-
ningstillstånd. Radio- och TV-verket har tillräcklig kompetens och erfa-
renhet för att klara denna uppgift och bör därför även fortsättningsvis be-
sluta om tillstånd att sända analog kommersiell lokalradio.
Radio- och TV-verket bör därmed även besluta i frågor om återkallelse,
överlåtelse av sändningstillstånd samt i frågor om godkännande av de
beteckningar tillståndshavare för lokalradio använder för sina sändningar
Utredningen har även övervägt om Radio- och TV-verket bör om-
vandlas till ett verk med en styrelse, om insynsrådet skall ges förändrade
uppgifter eller om en nämnd skall knytas till verket. Utredningen väljer att
inte föreslå någon förändring. Skälen till ställningstagandet är flera.
Lokalradiokommittén föreslog att en nämnd skulle knytas till verket med
uppgift att besluta om tillstånd för radiosändningar. Förslaget möttes av
omfattande kritik. Remissinstanserna pekade bl.a. på att beslutsfattande
kunde bli föremål för godtycke. Utredningen gör samma bedömning och
pekar även på att de misstankar som finns mot etablerandet av en nämnd
skulle särskilt kunna drabba de ännu inte etablerade företagen. En nämnd
som är föremål för misstankar om partiskhet och politiska hänsynstagan-
den skulle i praktiken ges ett begränsat handlingsutrymme.
Regeringen delar utredningens bedömning att det nya tillståndsförfa-
randet inte bör medföra att Radio- och TV-verkets beslutsorganisation
förändras.
6.9.2 Granskningsnämnden för radio och TV
Regeringens förslag: Granskningsnämnden för radio och TV skall
övervaka att sändningarnas innehåll stämmer överens med tillstånds-
villkoren och lagens bestämmelser.
Prop. 1999/2000:55
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med utredningens.
Remissinstanserna: Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden
för radio och TV tillstyrker i stort förslaget om myndigheternas respektive
kompetensområde. KLYS påpekar att det är viktigt att så väl
tillståndsgivaren som granskaren är kompetenta eftersom de föreslagna
reglerna om urvalskriterier ställer höga krav på den myndighet som skall
tillämpa dem.
Skälen för regeringens förslag: Enligt radio- och TV-lagen och lokal-
radiolagen är det Granskningsnämnden för radio och TV som skall över-
vaka efterlevnanden av tillståndsvillkoren och lagbestämmelserna om
sändningarnas innehåll. När det gäller lokalradio omfattar granskningen
74
endast sändningarnas innehåll i förhållande till lagbestämmelser eftersom
det idag inte är möjligt att förena ett tillstånd med villkor. Utredningen
föreslår att detta skall bli möjligt och att Granskningsnämnden även skall
övervaka efterlevnaden av tillståndsvillkoren. Regeringen, som saknar
anledning att ifrågasätta Granskningsnämndens kompetens, delar utred-
ningens uppfattning.
I utredningens uppdrag ingick att överväga om sändningar inom AM-om-
rådet dvs. inom lång och mellanvågsbanden, skall omfattas av de nya
reglerna. Utredningen ansåg att dessa sändningar inte skall omfattas av de
föreslagna reglerna bl.a. av det skälet att det saknas tillräckligt intresse att
sända i detta område. Regeringen delar den bedömningen.
Bestämmelserna i 24-27 a §§ lokalradiolagen om reklam och sponsring
motsvarar vad som gäller för sändningar enligt radio- och TV-lagen. Det
innebär således ingen ändring i sak att bestämmelserna i radio- och TV-
lagen även kommer även att omfatta lokalradiosändningar.
Även bestämmelserna i 31-31 e §§ lokalradiolagen om straff och av-
gifter motsvarar vad som gäller för sändningar enligt radio- och TV-lagen.
Att bestämmelserna i radio- och TV-lagen även kommer att omfatta lokal-
radiosändningar innebär alltså inte heller någon ändring i sak. På samma
sätt förhåller det sig med bestämmelser i 9 kap. radio- och TV-lagen om
granskning och tillsyn, 12 kap. om handläggning av ärenden om avgifter,
vite och återkallelse samt i 13 kap. om överklagande som har sin motsva-
righet i lokalradiolagen.
Prop. 1999/2000:55
75
Prop. 1999/2000:55
Regeringens förslag: För sändningar av lokalradio för vilka tillstånd
meddelats före den 1 juli 2000 tillämpas de nya bestämmelserna med
följande undantag.
- Det skall vara möjligt att förlänga de befintliga sändningstillstån-
den med åtta år dvs. till utgången av år 2008. Tillstånden skall därefter
förlängas med högst fyra år i taget.
- Bestämmelsen i lokalradiolagen om eget material och vitesbe-
stämmelsen som är knuten till den skall fortsätta att gälla till utgången
av 2008.
- Bestämmelsen om att återkallelse av tillstånd kan ske om en till-
ståndshavare innehar minst 20 procent av samtliga aktier eller andelar i
ett företag som har ett sändningstillstånd i samma sändningsområde
skall inte gälla förvärv som skett före den 1 juli 2000.
- Bestämmelserna i lokalradiolagen om straff, förverkan och särskild
avgift skall tillämpas i fråga om sådana sändningar av lokalradio på
vilka lokalradiolagen är eller har varit tillämplig.
- Bestämmelserna om överklagande m.m. i lokalradiolagen skall till-
lämpas i ärenden som väckts hos Granskningsnämnden för radio och
TV eller Radio- och TV-verket före den 1 juli 2000.
Förelägganden som meddelats enligt lokalradiolagen gäller som om
de meddelats enligt motsvarande nya bestämmelser.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att de nya reglerna skall
träda i kraft den 1 januari 2001 och att lokalradiolagen därmed upphör att
gälla. Utredningen föreslår dock att de befintliga analoga tillstånden för-
längs till och med år 2008.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser är positiva till att de nu-
varande tillstånden förlängs. Granskningsnämnden och Radio- och TV-
verket anser att övergångsbestämmelserna är oklara. Det framgår inte av
utredningens förslag vilka regler som skall tillämpas på de nuvarande till-
stånden.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 8 § lokalradiolagen är varje till-
ståndsperiod åtta år. Den första tillståndsperioden omfattar tiden från den
1 januari 1993 intill utgången av år 2000. Tillstånden kan förlängas om
tillståndshavaren begär det.
Som redogjorts för i avsnitt 5 delar regeringen utredningens uppfattning
att de befintliga tillstånden bör förlängas med åtta år, dvs. till utgången av
år 2008.
På samma sätt som för de nya tillstånden bör tillstånden därefter för-
längas med högst fyra år i taget. Därmed kommer tillståndsperioden för
de nya och befintliga tillstånden att sammanfalla.
Som framgår av avsnitt 5 finns det utrymme för att justera villkoren för
de befintliga sändningstillstånden. Frågan är då i vilka avseenden detta
skall ske.
Utgångspunkten bör vara att de nya reglerna även skall gälla för de be-
fintliga tillstånden. Detta är dock inte möjligt fullt ut. Som redogörs för i
76
avsnitt 8 bör den avgift som fastställts vid auktionsförfarande även utgå Prop. 1999/2000:55
under kommande tillståndsperioder.
Enligt 22 § första stycket lokalradiolagen skall under minst en tredjedel
av sändningstiden varje dygn sådana program sändas som framställts
särskilt för den egna verksamheten. Regeringen anser att denna bestäm-
melse i lokalradiolagen bör fortsätta att gälla för de befintliga tillstånden
till utgången av 2008. Bestämmelsen är enligt 30 § lokalradiolagen vites-
sanktionerad. Denna bestämmelse bör också gälla till utgången av år
2008. Därefter bör även de befintliga tillståndshavarna omfattas av be-
stämmelsen att dagtid sända minst tre timmar eget material. Detta bör vara
en rimlig övergångstid.
Enligt 8 § andra stycket sista meningen lokalradiolagen skall ett till-
stånd inte förlängas om det finns grund för återkallelse enligt 28 §. Under
en övergångsperiod - till utgången av år 2008 - bör möjligheterna till för-
längning överensstämma så mycket som möjlig med 28 § lokalradiolagen.
Det innebär att tillstånden inte skall förlängas om grund för återkallelse
föreligger. Radio- och TV-verket far återkalla de befintliga tillstånden om
tillståndshavaren inte inlett sändningsverksamheten inom sex månader
efter tillståndets början eller inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast
i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra
veckor. Tillstånden får också återkallas om tillståndshavare utan Radio-
och TV-verkets medgivande t.ex. genom andels- eller aktieköp under
tillståndstiden kommit att disponera över mer än ett tillstånd i sänd-
ningsområdet. Denna bestämmelse gäller dock endast om förvärvet skett
efter den 1 juli 2000. Det skulle annars innebära en kraftig skärpning av
reglerna för de befintliga tillståndshavarna. Vidare bör tillståndet kunna
återkallas när tillståndshavare överlåter tillståndet till någon som redan har
tillstånd i sändningsområdet om medgivandet till överlåtelsen påverkats
av felaktiga eller ofullständiga uppgifter, samt om stat, kommun eller
landsting förfogar över ett tillstånd (jfr avsnitt 6.6.2).
Från och med år 2009 bör de befintliga tillstånden följa de nya reglerna
fullt ut utom såvitt avser avgifterna. Det innebär att tillstånden inte bör
förlängas under samma omständigheter som för de nya tillstånden.
Som Lagrådet påpekat bör det även föras in övergångsbestämmelser i
radio- och TV-lagen avseende bestämmelser i lokalradiolagen om straff,
förverkande, särskild avgift, förelägganden och överklagande.
77
Prop. 1999/2000:55
Regeringens förslag: Regler för avgifter fors in i lagen (1992:72)
om koncessionsavgift på televisionens och radions område.
För befintliga tillstånd skall den avgift som fastställts vid auktions-
förfarande betalas även under kommande tillståndsperioder.
För nya tillstånd skall en koncessionsavgift betalas om 40 000
kronor per år.
Avgiften skall årligen justeras med hänsyn till förändringar i det
allmänna prisläget, mätt med konsumentprisindex.
Avgiften under det första kalenderåret skall betalas så snart Radio-
och TV-verket meddelat beslut om avgiften. Avgiften, som skall beta-
las under det följande kalenderåret, skall betalas före utgången av
januari månad det kalenderår som avgiften avser.
Radio- och TV-verket skall besluta i frågor om anstånd och befrielse
från skyldighet att betala avgift.
Bestämmelser i koncessionslagen om dröjsmålsränta på avgiften,
ränta på belopp som skall återbetalas, omprövning av beslut och revi-
sion skall gälla för koncessionsavgift för lokalradiosändningar.
Utredningens förslag: Överensstämmer enbart delvis med regeringens
förslag. Utredningen föreslår att de tillståndshavare som far konkurrens i
sändningsområdet skall kompenseras genom sänkt avgift. Nya till-
ståndshavare i konkurrensutsatta sändningsområden föreslås betala en
efter huvudtalet proportionell andel av den avgift som fastställdes vid
auktionen. För nya tillstånd i sändningsområden där lokalradiosändningar
inte finns skall koncessionsavgiften enligt förslaget bestå av en fast och en
rörlig del. Den fasta avgiften föreslås uppgå till 40 000 kronor per år och
den rörliga avgiften till tio procent av de intäkter från reklamförsäljning
som överstiger 400 000 kronor. För de digitala ljudradiotillstånden före-
slår utredningen att den rörliga avgiften skall utgå först från år 2005.
Remissinstanserna: Ett flertal av remissinstanserna är negativa eller
framför viss kritik till utredningens förslag. Ekonomistymingsverket före-
språkar ett enhetligt avgiftssystem som är lika för alla tillståndshavare.
Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV anför
att det är oklart hur avgifterna skall beräknas och vid vilken tidpunkt detta
skall ske samt vad som skall ske om ett tillstånd återkallas. Verket
ifrågasätter också om det är motiverat att ta ut en avgift om avgiften inte
utgör en del i urvalsprocessen. Annonsörföreningen och Svensk Handel
ifrågasätter den rörliga avgiften eftersom den utgör en reklamskatt som
direkt drabbar annonsörema. Svensk Handel anser att det är fel att lokal-
radiostationer med stora lyssnarskaror skall straffas med högre avgift.
Radioutgivareföreningen och Radio Q konstaterar att andra länder som
valt ett liknande urvalssystem att ha låga eller inga avgifter, men att för-
slaget går helt emot denna tendens. Annonsörföreningen och Radioutgi-
vareföreningen tillstyrker dock förslaget i den del som avser nya tillstånd i
områden där sändningar redan pågår. Sveriges Reklamförbund efterlyser
ett system som ger utrymme för diffrentiering utifrån marknadsmässiga
78
grunder. Kristna radionätet och Radio Q framhåller att avgiftssystemet Prop. 1999/2000:55
måste utformas så att det inte drabbar de mindre stationerna för hårt.
Radio Q föreslår därför en progressiv avgiftsform liknande den som finns
i Finland. Kristna radionätet föreslår istället att de gamla tillståndshavarna
fortsätter att betala den avgift de en gång forbundit sig att betala, medan
de nya tillståndshavarna föreslås betala 25 000 kronor per år enligt en ny
modell. Föreningen svenska kompositörer av populärmusik (SKAP)
föreslår att nuvarande tillståndshavare ges möjlighet att övergå till den nya
avgiftsmodellen mot att de forbinder sig att följa de nya villkoren om pro-
gramverksamhetens format och eget material. Tidningsutgivarna anser att
avgiften även i framtiden skall baseras på det belopp som fastställts vid
auktionsförfarande.
Skälen för regeringens förslag
Enligt 15 § lokalradiolagen skall den som far tillstånd att sända lokalradio
betala en årlig avgift till staten om minst 20 000 kronor (minimiavgiften).
Avgiften skall för varje kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan
konsumentprisindex for oktober månad året före det år som avgiften avser
och konsumentprisindex for oktober månad 1992. Beloppet avrundas
sedan nedåt till närmaste hundratal kronor.
När ett tillstånd meddelats efter budgivning vid auktion skall avgiften
fastställas till det högsta godtagbara budet. I annat fall skall avgiften fast-
ställas till ett belopp motsvarande minimiavgiften.
Nya tillstånd
Målen for statens insatser inom medieområdet är bl.a. att stödja mångfald
och reella yttrandemöjligheter och att främja nyskapande och tillgång till
ett varierat utbud i massmedierna (prop. 1999/2000:1 utg. omr. 1 s. 40).
Insatserna syftar till att ta till vara de nya förutsättningar som teknikut-
vecklingen erbjuder och skapa en ändamålsenlig lagstiftning.
I likhet med vad flera remissinstanser framfört anser regeringen att
lägre avgifter rimligen borde innebära att radioföretagens benägenhet att
investera i ny teknik och ny programverksamhet ökar, eftersom de däri-
genom far större utrymmen att satsa på eget material och redaktionella
inslag. Det finns också en överhängande risk for att målsättningen med
ökad mångfald, både vad avser ägarförhållanden och programutbud, inte
uppnås om en lindring av koncessionsavgiftema inte genomförs. Med
lägre avgifter har även mindre aktörer större möjligheter att verka inom
etermedierna.
I prop. 1992/93:70 s. 24 om privat lokalradio anförs att lokalradion inte
bör åsamka samhället några kostnader. Regeringen anser att detta även
fortsättningsvis bör gälla och att det därför bör utgå en årlig konces-
sionsavgift.
Med hänsyn till regeringens målsättning att bl.a. skapa förutsättningar
för ökad mångfald inom den kommersiella lokalradion bör konces-
sionsavgiftema inte vara högre än de kostnader som uppstår genom hante-
79
ringen av tillstånden. Det kommer vidare att ställas högre krav på de till- Prop. 1999/2000:55
ståndshavare som i konkurrens får tillstånd enligt det nu föreslagna regel-
verket, eftersom tillstånden ofta torde vara förenade med villkor om att
sända en viss mängd eget material och program med anknytning till det
egna sändningsområdet. Regeringen anser därför att koncessionsavgiften
inte bör utgå med ett högre belopp än 40 000 kronor per år och tillstånd.
På samma sätt som for de befintliga tillstånden bör koncessionsavgiften
årligen justeras med hänsyn till förändringar i det allmänna prisläget. Den
här aktuella avgiften bör avse år 2000. För senare år bör beloppet räknas
fram genom att avgiften for år 2000 multipliceras med kvoten for
konsumentprisindex för oktober året fbre det aktuella året och konsu-
mentprisindex för oktober 2000.
Regeringen har övervägt om en möjlighet till nedsättning av konces-
sionsavgiften bör finnas. Vid bedömning av en eventuell nedsättning av
koncessionsavgiften skulle de tillämpande myndigheterna behöva ta hän-
syn till en mängd olika faktorer, som i många fall skulle vara av kommer-
siell natur, i det lokala sändningsområdet. Ett sådant system skulle dock
innebära en alltför omfattande administration i förhållande till den ned-
sättning det skulle vara fråga om. Dessutom skulle en nedsättning av den
redan relativt sett låga koncessionsavgiften endast innebära en mindre
kostnadsbesparing för tillståndshavaren. Regeringen anser mot denna
bakgrund att nedsättning av koncessionsavgiften inte bör kunna ske.
I lokalradiolagen finns bestämmelser om fastställande och betalning av
avgift, anstånd och befrielse från skyldighet att betala avgift, återbetal-
ning, överklagande och verkställighet. Dessa regler bör inordnas i lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens och radions område med
följande förändringar.
I 32 § andra stycket lokalradiolagen anges att betalning av minimiav-
giften skall ske vid fyra olika tillfallen per år. I 17 § lokalradiolagen anges
vidare att i ett beslut om tillstånd skall Radio- och TV-verket ange den
årliga avgift som tillståndshavaren skall betala samt det belopp som skall
betalas vid de olika förfållodagarna under det första kalenderåret. I lag-
rådsremissen föreslås att Radio- och TV-verket i ett beslut om tillstånd
skall ange den årliga avgift som tillståndshavaren skall betala, att Radio-
och TV-verket senast den 31 december varje år skall fastställa det belopp
som skall betalas under det följande kalenderåret och att avgift skall
betalas före utgången av januari månad det kalenderår som avgiften avser.
Lagrådet anser att bestämmelsen om att det i tillståndsbeslutet skall anges
den årliga avgiften bör utgå bl.a eftersom bestämmelsen kan leda till
missförstånd. Regeringen har förståelse för Lagrådets kritik men anser att
bestämmelsen inte bör utgå utan i stället förtydligas. Det bör av kon-
cessionslagen framgå att Radio- och TV-verket, i ett beslut om tillstånd att
sända lokalradio, skall ange den avgift som tillståndshavaren skall betala
under det första kalenderåret och att avgiften skall betalas så snart Radio-
och TV-verket meddelat beslut om avgiften. Vidare bör, på samma sätt
som föreslås i lagrådsremissen, Radio- och TV-verket senast den 31
december varje år fastställa det belopp som skall betalas under det
följande kalenderåret. Det bör dock göras ytterligare ett förtydligande som
innebär att den avgift som skall betalas under det följande kalenderåret
80
skall betalas före utgången av januari månad det kalenderår som avgiften
avser (jfr avsnitt 6.2.1).
I 36 § lokalradiolagen regleras frågor om anstånd och befrielse från
skyldigheten att betala avgift. I lagrådsremissen föreslås att denna be-
stämmelse även blir tillämplig på koncessionsavgift för lokalradiosänd-
ningar. Lagrådet anser att regeringen bör överväga en uttrycklig delega-
tionsmöjlighet för regeringen när det gäller beslut i dessa frågor. Rege-
ringen anser att det är lämpligt att Radio- och TV-verket far denna
uppgift.
Därutöver finns bestämmelser i koncessionslagen om dröjsmålsränta på
avgiften, ränta på belopp som skall återbetalas, omprövning av ett beslut
samt revision som inte har någon motsvarighet i lokalradiolagen. Dessa
bestämmelser bör även bli tillämpliga på koncessionsavgift för lokalradio-
sändningar.
Befintliga tillstånd
Den årliga avgiften för att sända lokalradio varierar för närvarande, som
ett resultat av auktionerna, mellan minimiavgiften 21 300 kronor (20 000
kronor år 1992) och 3 369 100 kronor (3 050 000 kronor år 1992). Den
genomsnittliga avgiften uppgår till ca 1,4 miljoner kronor per år. De höga
avgifterna har bidragit till att flertalet av programföretagen uppvisat för-
luster fram till utgången av år 1998. Radioutgivareföreningen föreslår
kraftigt sänkta avgifter för nuvarande tillståndshavare eftersom radio-
företagens ekonomiska möjligheter och vilja att snabbt investera i den
digitala tekniken, utveckla programutbudet, öka det redaktionella inne-
hållet i sändningarna m.m. därigenom skulle öka dramatiskt.
I lagrådsremissen föreslås att den avgift som fastställts vid auktionsför-
farandet bör utgå för de befintliga tillstånden även under kommande till-
ståndsperioder. I remissen anges att villkoren för den kommersiella lokal-
radion sedan länge har varit kända och branschen har själv medverkat till
att sätta de nuvarande koncessionsavgiftema. En nedsättning för de nuva-
rande tillståndshavarna skulle kunna uppfattas som oskälig i förhållande
till de sökande som inte kom ifråga vid auktionerna. Vidare framhålls att
de som idag bedriver verksamhet inom lokalradion alltid har möjlighet att
frånträda sitt tillstånd och ansöka på nytt enligt det nya regelsystemet.
Lagrådet anser att det utifrån principiella utgångspunkter kan ifråga-
sättas att avgiftsbestämmelserna i lokalradiolagen skall gälla allt framgent
då det medför att mycket stora avgiftsskillnader kan förekomma även
sedan kraven på programinnehåll m.m. blivit enhetliga. Enligt Lagrådets
mening bör det finnas en sluttidpunkt även för de avgifter som de nuva-
rande tillståndshavarna betalar, lämpligen vid utgången av år 2008.
Som nämnts i det föregående syftar de nya bestämmelserna till att sti-
mulera mångfald och lokal förankring inom den kommersiella lokalra-
dion. Ökade krav kommer att ställas på de nya tillståndshavarna som far
sina tillstånd i konkurrens. Krav på programinnehåll som kan ställas i
form av tillståndsvillkor avseende eget material och program med lokal
anknytning blir bara tillämpliga på de nya tillstånden. Mot denna bak-
grund anser regeringen att den avgift som fastställts vid auktions-
Prop. 1999/2000:55
81
förfarandet bör gälla för de befintliga tillstånden även under kommande
tillståndsperioder. Som tidigare påpekats har den som idag bedriver
verksamhet inom lokalradion alltid möjlighet att frånträda sitt tillstånd och
ansöka på nytt enligt det nya regelsystemet.
I den mån befintliga tillstånd frånträds eller återkallas skall tillstånden
utlysas enligt det nu föreslagna regelverket.
Det krävs en övergångsbestämmelse som anger att bestämmelserna om
avgift enligt den upphävda lokalradiolagen skall fortsätta att gälla för de
befintliga tillstånden. I lagrådsremissen föreslås en övergångs-
bestämmelse i förslaget till ändring i radio- och TV-lagen. Lagrådet har
påpekat att alla bestämmelser som rör avgifter för tillstånd bör samlas i
koncessionsavgiftslagen. Regeringen ansluter sig till Lagrådets bedöm-
ning.
Prop. 1999/2000:55
82
Prop. 1999/2000:55
Regeringens förslag för de befintliga tillstånden innebär inga föränd-
ringar. De sammanlagda koncessionsavgiftema för den kommersiella
lokalradion kommer enligt Radio- och TV-verkets beräkningar för år
2000 att uppgå till 117 474 800 kronor.
Regeringen bedömer att nivån på statens intäkter från lokalradioområ-
det i huvudsak kommer att vara oförändrade med hänsyn till att det är
mindre troligt att befintliga tillstånd i någon omfattning kommer att ut-
lysas enligt det nya regelverket.
Det finns för närvarande tio lediga sändningstillstånd. Under förut-
sättning att tillstånd meddelas i samtliga fall ökar statens intäkter med
ytterligare 400 000 kronor per år avseende koncessionsavgifter.
I samband med den föreslagna reformeringen av lokalradion tillkom-
mer vissa ytterligare uppgifter för de tillämpande myndigheterna. Rege-
ringen har i budgetpropositionen 1999/2000:1 utgiftsområde 1 beräknat
att för åren 2001 och 2002 Radio- och TV-verkets och Gransknings-
nämndens för radio och TV anslag kommer att behöva ökas under förut-
sättning att riksdagen beslutar om en reformering av den kommersiella
lokalradion. De tillkommande arbetsuppgifterna torde dock tills vidare
kunna utföras inom ramen för myndigheternas nuvarande anslag. Mot
bakgrund av att det föreliggande föreslaget inte omfattar digitala ljudra-
diosändningar är det emellertid svårt att i förväg uttala sig om hur stora
resurser den kommersiella lokalradion kommer att kräva i framtiden för
de tillämpande myndigheterna. Regeringen avser därför att återkomma i
denna fråga i samband med beredningen av frågan om de digitala
ljudradiosändningama och budgetpropositionen år 2000.
83
Prop. 1999/2000:55
5§
Ändringen i andra stycket, som är av redaktionell natur, är en följd av att
lokalradiolagen (1993:120) upphävs.
3 kap. 3 §
Ändringen i första stycket, som är av redaktionell natur, är en följd av att
lokalradiolagen (1993:120) upphävs.
5 kap. 7 §
Ändringen i första stycket, som är av redaktionell natur, är en följd av att
lokalradiolagen (1993:120) upphävs.
1§
Genom ett nytt andra stycke klargörs att även innehavare av tillstånd att
sända lokalradio är skyldig att betala koncessionsavgift till staten enligt
denna lag.
4a§
Av denna nya bestämmelse framgår att koncessionsavgiften för lokalra-
diosändningar är en fast avgift som beräknas för varje kalenderår som
sändningarna far bedrivas. Enligt andra stycket skall avgiften justeras
med hänsyn till förändringarna i penningvärdet. Hur detta skall ske anges
närmare i prop. 1991/92:78 s. 24.
6§
Bestämmelsen har förtydligats så att det framgår att den endast gäller den
rörliga delen av avgiften enligt 4 §.
6a§
Bestämmelsen är ny och behandlas i avsnitt 6.2.1 och 8. Av första stycket
framgår att avgiftsskyldigheten inträder från och med den dag sändnings-
verksamheten far bedrivas. I andra meningen finns ett undantag som
84
gäller vid fördelning av tillstånd då det bara finns en sökande till ett ledigt Prop. 1999/2000:55
sändningsutrymme.
Av andra stycket framgår att Radio- och TV-verket i ett beslut om till-
stånd skall ange den avgift som tillståndshavaren skall betala under det
första kalenderåret och att avgiften skall betalas så snart verket meddelat
beslut om avgiften. Om sändningarna far påbörjas den 1 mars skall på
grund av bestämmelsen i första stycket första meningen en avräkning ske
dvs. tillståndshavaren skall bara betala avgift för 10 månader i stället för
ett helt kalenderår.
Bestämmelsen i tredje stycket anger när avgiften för det följande kalen-
deråret skall fastställas och betalas.
7§
Av bestämmelsen framgår bl.a. att dröj smål sränta skall betalas på kon-
cessionsavgiften från förfallodagen. Andra stycket har förtydligats så att
det framgår att det stycket endast gäller den rörliga delen av avgiften en-
ligt 4 §.
8a§
Bestämmelsen har sin motsvarighet i 33 § lokalradiolagen. Bestämmelsen
har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
8b§
Bestämmelsen motsvarar 10 § sista meningen lokalradiolagen.
9§
Första stycket motsvarar 37 § lokalradiolagen. Av andra stycket framgår
att ränta skall betalas på belopp som återbetalas.
12 §
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 8. Första stycket motsvarar 36 § lokal-
radiolagen. Bestämmelsen har förtydligats så att det framgår att den en-
dast gäller för television. Den har utformats i enlighet med Lagrådets for-
slag.
12 a §
Bestämmelsen är ny och behandlas i avsnitt 8. Av bestämmelsen framgår
att Radio- och TV-verket skall besluta i frågor om anstånd och befrielse
från skyldighet att betala avgift för tillstånd att sända lokalradio. Den har
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Punkten 2 behandlas i avsnitt 8. Bestämmelsen har utformats i enlighet
med vad Lagrådet förordat.
18 §
Ändringen i andra stycket, som är av redaktionell natur, är en följd av att
lokalradiolagen (1993:120) upphävs.
Prop. 1999/2000:55
22 §
Ändringen i andra stycket, som är av redaktionell natur, är en följd av att
lokalradiolagen (1993:120) upphävs.
1 kap. Lagens tillämpningsområde
5 § Ändringen, som är av redaktionell natur, är en följd av att lokal-
radiolagen (1993:120) upphävs.
6 § Bestämmelsen är ny och har utformats i enlighet med Lagrådets för-
slag. Den innehåller en hänvisning till lagen om koncessionsavgift på
televisionens och radion områden.
2 kap. Tillstånd och registrering
1 § Ändringen i andra stycket, som är av redaktionell natur, är en följd
av att lokalradiolagen upphävs.
2 § Av tredje stycket framgår att det är Radio- och TV-verket som be-
slutar om tillstånd för lokalradiosändningar och att bestämmelserna om
tillstånd att sända lokalradio finns i radio- och TV-lagen. Bestämmelsen
motsvarar 4 § första stycket i lokalradiolagen. Den har utformats i enlig-
het med Lagrådets förslag.
4 § Ändringen, som är av redaktionell natur, är en följd av att lokal-
radiolagen upphävs.
3 kap. Sändningar med tillstånd av regeringen
1 § Ändringen är en konsekvens av att 3 kap. 4 § första och tredje
stycket har upphävts den 1 februari 1999 (jfr prop.1997/98:184 Ändringar
i radio- och TV-lagen 1996:844, m.m.).
86
5 kap. Lokalradio
1 § Ändringen innebär att andra stycket upphävs.
2 § Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 5 § andra och tredje stycket
lokalradiolagen. Den har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat.
3 § Bestämmelsen stämmer i delvis överens med 11 § första stycket
lokalradiolagen. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag.
4 § Av första stycket framgår att ingen far ha mer än ett sändningstill-
stånd inom ett sändningsområde om det inte finns särskilda skäl. Med
särskilda skäl åsyftas dels när det bara finns en sökande till ett tillstånd
och dels att Radio- och TV-verket kan medge att överlåtelse får ske trots
att förvärvaren redan har tillstånd i sändningsområdet (se 16 §).
Bestämmelsen i andra stycket motsvarar delvis 6 § lokalradiolagen och
behandlas i avsnitt 6.1. Bestämmelsen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Definitionen av dotterföretag framgår av 1 kap. 4 §
årsredovisningslagen. Beträffande begreppet bestämmande inflytande se
prop. 1992/93:70 s. 17 och 166.
5 § Bestämmelsen i första stycket motsvarar 4 § andra stycket lokal-
radiolagen. Bestämmelsen anger tillståndets innebörd. Av andra stycket
framgår att ett sändningstillstånd får förenas med villkor. Några andra
villkor än de som anges i 10 och 11 §§ får inte ställas.
6 § Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.5. Bestämmelsen har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag. Ett tillstånd att sända lokalradio skall
gälla i högst fyra år och de tillstånd som meddelas under den första till-
ståndsperioden skall samtliga gälla till utgången av år 2004. I paragrafen
anges att varje tillståndsperiod skall vara fyra år. Även fortsättningsvis
löper tillstånden efter förlängning ut vid slutet av fyraårsperioder.
7 § Bestämmelsen motsvarar delvis 12 § lokalradiolagen. Möjligheten att
samordna ansökningarna kvarstår således. Om det därefter fortfarande
råder konkurrens om ett ledigt sändningsutrymme måste ett urval ske. I
andra meningen hänvisas till den paragraf som omfattar förfarandet vid de
tillfallen antalet sökande överstiger antalet lediga sändningsutrymmen.
Bestämmelserna i 7 och 8 §§ skall inte tillämpas om det finns ett ledigt
sändningsutrymme for alla sökanden och således alla sökande kan
tillgodoses. Bestämmelsen har utformats med beaktande av Lagrådets
synpunkter.
8 § Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 6.2.2. I paragrafen anges
de kriterier som skall ligga till grund för urvalet i en konkurrenssituation.
Urvalet skall göras efter en bedömning av de sökandes finansiella och
tekniska förutsättningar att bedriva verksamheten, deras ägarförhållanden
samt andelen eget material och program med lokal anknytning. Det finns
ingen prioritetsordning mellan kriterierna utan det skall göras en samlad
Prop. 1999/2000:55
87
bedömning. När det gäller bedömningen av ägarkriteriet kan en sökande
som redan har tillstånd att sända TV och vars sändningar täcker det aktu-
ella sändningsområdet fa stå tillbaka för annan sökande som saknar så-
dant tillstånd. En sökande som ger ut en dagstidning som täcker sänd-
ningsområdet kan fa stå tillbaka för annan sökande som saknar
ägarintresse i massmedier i sändningsområdet. Sökande som ger ut en
andratidning kan i princip vinna försteg framför sökande som ger ut en
förstatidning. Har en sökande ett bestämmande inflytande över medier i
sändningsområdet kan denne fa stå tillbaka för annan sökande som saknar
sådant inflytande.
I fjärde stycket finns definitionen av eget material.
I femte stycket anges vad som avses med dagstidning. Definitionen är
samma som i lokalradiolagen.
I lagrådsremissen föreslås att det uttryckligen bör anges att fördelningen
av sändningstillstånd inte får grundas på programverksamhetens anknyt-
ning till viss politisk, religiös, kulturell eller annan åskådning. På Lagrå-
dets inrådan har detta utgått eftersom det följer av 2 kap. 12 § andra
stycket regeringsformen.
9§ Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.2.1. Bestämmelsen innebär att
den sökande skall betala koncessionsavgiften för det första året innan till-
stånd erhålls.
10 § I paragrafen anges de villkor som Radio- och TV-verket alltid kan
förena ett sändningstillstånd med. Punkten 1 innebär att tillståndsmyndig-
heten kan ställa krav på att sändningarna når en viss del av sändningsom-
rådet och en minsta andel av befolkningen i området. Den har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag.
Enligt punkten 2 får tillståndshavaren sända 24 timmar per dygn. Be-
stämmelsen ger tillståndsmyndigheten rätt att ställa krav på minsta sänd-
ningstid per vecka.
Punkterna 3 och 4 behandlas i avsnitt 6.3.1.
11 § Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.3.2. I bestämmelsen anges de
villkor som tillståndet far förenas med om det finns två eller fler ansök-
ningar. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Definitionen av eget material framgår av 8 §.
12 § Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat
(se avsnitt 6.3).
13 § Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.5. Den har utformats i enlighet
med Lagrådets förslag. I tredje stycket införs en ny bestämmelse med
innebörd att Radio- och TV-verket senast fyra månader före tillståndspe-
riodens utgång skall meddela tillståndshavaren om verket inte avser att
förlänga tillståndet. Fjärde stycket motsvaras av 8 § andra stycket andra
meningen lokalradiolagen.
14 § Bestämmelsen har sin motsvarighet i 9 § lokalradiolagen. Den har
utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Möjligheten att ändra sänd-
Prop. 1999/2000:55
88
ningsområden på grund av att indelningen framstår som olämplig har
tagits bort. Beslut om ändrad indelning av sändningsområden och vem
som skall anses som tillståndshavare far inte fattas senare än sex månader
före tillståndsperiodens utgång.
15 § Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 10 § lokalradiolagen. Den har
utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Sista meningen i 10 § lokal-
radiolagen har förts över till 8 b § lagen om koncessionsavgift på tele-
visionens och radions område.
16 § Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.7. Paragrafen motsvarar i stora
delar 18 § lokalradiolagen. Bestämmelsen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Innebörden av bestämmelsen är att tillstånd far över-
låtas under förutsättning att tillståndshavaren inte redan har inflytande
över tillstånd i sändningsområdet. Om det finns särskilda skäl kan Radio-
och TV-verket ändå medge att överlåtelse sker trots att förvärvaren redan
har tillstånd att sända lokalradio i samma sändningsområde. Medgivande
till överlåtelse skall dock inte lämnas om det medför en påtaglig minsk-
ning av mångfalden i medieutbudet inom sändningsområdet.
17 § Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.7.
18 § Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.6.2. Den har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag.
19 § Bestämmelsen motsvarar 20 § lokalradiolagen.
20 § Bestämmelsen motsvarar 21 § lokalradiolagen.
6 kap. Sändningarnas innehåll m.m.
7 a § Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.4. Vad som avses med eget
material framgår av 8 § och av avsnitt 6.2.2.
7 b § Bestämmelsen motsvarar 23 § lokalradiolagen. Bestämmelsen
behandlas i avsnitt 6.4.
9 kap. Granskning och tillsyn
7 § Bestämmelsen motsvarar 29 § lokalradiolagen. Den har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag.
10 § Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.3.1.
11 § Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.3.2.
Prop. 1999/2000:55
89
10 kap. Straff och särskilda avgifter m.m.
9 § Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.6.1.
11 kap. Återkallelse av tillstånd
1 § Bestämmelsen innebär att även tillstånd att sända lokalradio skall
återkallas på begäran av tillståndshavaren. Tillstånd far även återkallas vid
bl.a. brott mot radio- och TV-lagen. Paragrafen innebär vidare att åter-
kallelsemöjligheten skall användas med försiktighet. Begränsningen mot-
svaras av 28 § fjärde stycket lokalradiolagen.
5 § Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.6.2. Den är ny och omfattar
enbart lokalradiosändningar.
13 kap. Överklagande
la§ Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.8. Bestämmelsen är ny och
anger vilka beslut som far överklagas beträffande lokalradio. Den har ut-
formats i enlighet med Lagrådets yttrande. Bestämmelsen motsvarar delar
av 39 § lokalradiolagen.
3 § Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.8. En språklig ändring har gjorts
i andra stycket med innebörd att förelägganden gäller omedelbart om inte
annat förordnas. Ändringen innebär ingen ändring i sak.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Av punkt 3.a framgår att de befintliga tillstånden skall förlängas med åtta
år dvs. till utgången av år 2008. Därefter far tillstånden förlängas med
högst fyra år i taget och under samma omständigheter som de nya tillstån-
den.
Av punkt 3.b framgår att för de befintliga tillstånden skall bestämmel-
sen i lokalradiolagen om eget material och den därtill hörande vitessank-
tionen gälla till utgången av år 2008. Det innebär att den nya bestämmel-
sen i radio- och TV-lagen angående eget material gäller för alla
sändningstillstånden från och med den 1 januari 2009.
Punkt 3.c behandlas i avsnitt 7.
Av punkt 3.d framgår att bestämmelserna i lokalradiolagen om straff,
förverkan och särskild avgift skall tillämpas på de befintliga tillstånden.
Av punkt 3 e framgår att bestämmelserna i lokalradiolagen om överkla-
gande och när beslut skall gälla tillämpas i ärenden som väckts hos
Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och TV-verket före
den 1 juli 2000.
Av punkt 4 framgår att förelägganden som meddelats enligt lokalra-
diolagen gäller som om de meddelats enligt motsvarande nya bestämmel-
ser.
Punkt 2-4 har utformats i enlighet med Lagrådets yttrande.
Prop. 1999/2000:55
90
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 1
Kommittén har haft till uppdrag att lägga fram förslag om de framtida
villkoren för den kommersiella lokalradion. Enligt direktiven skall för-
slagen utformas i enlighet med målen för statens insatser på massmedie-
området: att stödja mångfald och reella yttrandemöjligheter, garantera
massmediernas oberoende samt säkerställa tillgängligheten till massme-
dierna. Vidare gavs utredaren i uppdrag att förslå på vilket sätt den kom-
mersiella lokalradions medverkan vid en introduktion av digitala ljudra-
diosändningar kan underlättas.
Nuvarande tillstånd, regler för urval m.m.
Utredningen föreslår en ny reglering för den kommersiella lokalradion.
I kapitlet behandlas först utredningens förslag om förlängning av de nu-
varande tillstånden.
Utredningen lämnar därefter förslag till regler för behörighet och urval
vid fördelning av tillstånd. Urvalet skall bl.a. grundas på ägarförhållanden
och mängd eget material. Enligt förslaget kommer tillståndsmyndigheten
att kunna knyta villkor till sändningstillståndet, på samma sätt som radio-
och TV-lagen nu ger regeringen möjlighet att göra. Tillståndstiden
föreslås bli fyra år, med rätt till förlängning i ytterligare två perioder om
fyra år.
När det gäller programmens innehåll föreslår utredningen att varje pro-
gramföretag dagligen, mellan 06.00 och 21.00 skall sända material som är
unikt för den egna verksamheten om minst tre timmar. Regeln ersätter den
nuvarande regleringen om att en tredjedel av sändningstiden skall bestå av
egenproducerat material.
Utredningen föreslår att den nuvarande begränsningen - att ingen till-
ståndshavare far ha mer än ett tillstånd - ändras.
De framtida sändningsområdena skall utformas för att stödja mångfald
och reella yttrandemöjligheter. Utbyggnaden av det digitala nätet föreslås
fortsätta och skall, i likhet med det analoga nätet, ske med hänsyn till
efterfrågan.
Utredningen föreslår ett nytt avgiftssystem som bygger på intäkter av
reklam såsom annonser och sponsring, men även s.k. åsiktsreklam.
Dagens sanktioner föreslås ändrade på så sätt att den dubbla möjlig-
heten att kräva särskild avgift och förelägga vid äventyr av vite tas bort.
Grunderna för återkallelse utökas.
Tillståndsgivande myndighet och tillsynsmyndigheten föreslås fa delvis
ändrade uppgifter.
91
Övergångsbestämmelserna omfattar bl.a. avgifterna för de nuvarande
sändningstillstånden.
AM-bandet föreslås inte omfattas av den nya lagstiftningen.
Digitala sändningar
Utredningen föreslår fortsatt utbyggnad av det digitala nätet. Utbyggnaden
bör ske med beaktande av efterfrågan. Tillståndshavarna skall ges
möjlighet att själva välja sin infrastruktur.
Det är angeläget att förutsättningarna redan från början är sådana att
kraven på yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald tillgodoses. All ka-
pacitet bör därför fördelas mellan tillståndshavarna, under förutsättning att
antalet sökande är tillräckligt.
För att effektivt ta tillvara den digitala teknikens fördelar skall till-
ståndshavare ha möjlighet att upplåta outnyttjat utrymme till annan till-
ståndshavare i samma multiplex. Under förutsättning att tillräckligt ut-
rymme används till programverksamhet kommer utredningens förslag inte
att medföra hinder mot att resterande utrymme upplåts eller utnyttjas för
annan verksamhet. Möjligheten att använda frekvensutrymmet för annat
än traditionella radioprogram gör det emellertid viktigt att säkerställa att
kärnan i sändningsverksamheten utgör sändningar av ljudradioprogram.
Det är också viktigt att de företag som från början deltar i sändning-
arna skall kunna göra bedömningar på längre sikt. Programföretagens
vilja att delta i de digitala sändningarna torde påverkas av deras möjlig-
het att förutse de framtida spelreglerna. Tillståndsperioden föreslås därför
bli fyra år, med rätt till förlängning vid två tillfällen.
Genom att ge programföretagen möjlighet att sända s.k. tilläggstjänster
torde intresset för digitala utsändningar att öka. Reglerna för sökbar text-
TV föreslås omfatta sådan programverksamhet.
Det avgiftssystem utredningen föreslår består av en fast och en rörlig
del. Den rörliga avgiften kommer inte att utgå under den första till-
ståndsperioden för utsändningar som sker med digital teknik.
Det åtagande sökanden gör om andel eget material föreslås, för sänd-
ningar med digital teknik, uppfyllas först under år 2005.
Utredningens förslag innebär att de avgifter som fastställdes vid auk-
tionsförfarandet skall utgå även under den kommande tillståndsperioden.
Därutöver tillkommer intäkter från de nu lediga tillstånden. De analoga
tillstånd som fördelas i områden där sändningar redan pågår kommer
emellertid inte att generera några ytterligare intäkter med hänsyn till den
valda konstruktionen för avgifterna.
Från och med år 2005 tillkommer intäkter från fasta och rörliga avgifter
för de digitala tillstånden. De fasta avgifterna beräknas kunna uppgå till
ca 3 mkr. En försiktig bedömning av de intäkterna från de rörliga av-
gifterna ger att intäkterna år 2006 kan uppgå till ca 30 mkr.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 1
92
Utredningen bedömer att Radio- och TV-verket behöver ca 3 mkr en-
gångsvis för fördelning av tillstånd och därefter en höjning med anslaget
med 1 mkr. Granskningsnämnden för radio och TV behöver nya resurser
motsvarande en årsarbetskraft, 500 000 kr, för att kunna granska inne-
hållet i de lokala sändningarna i enlighet med utredningens förslag.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 1
93
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om radio- och TV-lagen (1996:844)
dels att 1 kap. 5 §, 2 kap. 1, 2 och 4 §§, 5 kap. 1 §, 10 kap. 9 §, 11 kap.
1 §, och 13 kap. 3 § skall ha följande lydelse,
dels att det i 5 kap. 2-20 §§, 6 kap. 7 a och 7 6 §§, 9 kap. 7 a §, 11 kap.
7 och 8 §§ samt 13 kap. 1 a § skall införas nya bestämmelser med föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Andra föreskrifter än 3 kap. 3 §
första stycket 1 avseende villkor
om förbud att sända reklam och 7
kap. 11 § om förbud att sända re-
klam gäller inte för ljud i TV-
sändning, om ljudet helt stämmer
överens med en ljudradiosändning
som sker med stöd av tillstånd en-
ligt denna lag eller lokalradio-
lagen (1993:120) eller för vilken
den sändande låtit registrera sig.
5§
Andra föreskrifter än 3 kap. 3 §
första stycket 1 avseende villkor
om förbud att sända reklam och 7
kap. 11 § om förbud att sända re-
klam gäller inte för ljud i TV-
sändning, om ljudet helt stämmer
överens med en ljudradiosändning
som sker med stöd av tillstånd en-
ligt denna lag eller för vilken den
sändande låtit registrera sig.
1 §
För att sända ljudradio- eller TV-program med hjälp av radiovågor på
frekvens under 3 gigahertz krävs tillstånd enligt denna lag.
Tillstand krävs inte för sänd-
ningar av sökbar text-TV som sker
från radiosändare som används för
andra sändningar med stöd av till-
stånd enligt denna lag eller lokal-
radiolagen (1993:120). Tillstånd
krävs inte heller för sändningar
som är särskilt anpassade för syn-
eller hörselskadade och som äger
rum under högst fyra timmar om
Tillstand krävs inte för sänd-
ningar av sökbar text-TV som sker
från radiosändare som används för
andra sändningar med stöd av till-
stånd enligt denna lag. Tillstånd
krävs inte heller för sändningar
som är särskilt anpassade för syn-
eller hörselskadade och som äger
rum under högst fyra timmar om
dygnet från en sådan radiosändare.
94
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
dygnet från en sådan radiosän-
dare.
Föreskrifter om tillstånd att inneha eller använda radiosändare finns i
lagen (1993:599) om radiokommunikation.
Tillstånd att sända TV-program
och tillstånd att till hela landet eller
till utlandet sända ljudradiopro-
gram meddelas av regeringen.
Tillstånd att sända närradio enligt
verket.
2§
Tillstånd att sända TV-program
och tillstånd att till hela landet eller
till utlandet sända ljudradiopro-
gram samt tillstånd att bedriva lo-
kala digitala ljudradiosändningar
för tillståndshavare vars verksam-
het finansieras genom anslag från
TV avgiften enligt lagen (1989:41)
om TV-avgift meddelas av rege-
ringen.
4 kap. meddelas av Radio- och TV-
Tillstånd att sända lokalradio
enligt 5 kap. meddelas av Radio-
och TV-verket.
Tillstånd att sända lokalradio
meddelas av Radio- och TV-verket
enligt lokalradiolagen (1993:120).
Radio- och TV-verket får vidare meddela tillstånd att under en begrän-
sad tid om högst två veckor sända TV-program eller ljudradioprogram
som inte är närradio eller lokalradio. Verket får förena ett sådant tillstånd
med villkor enligt 3 kap. 1-3 §§ samt besluta att föreskrifterna i 6 och 7
kap. inte skall tillämpas på sändningar som sker med stöd av ett sådant
tillstånd.
Om det finns särskilda skäl får
regeringen meddela tillstånd att
sända ljudradioprogram i lokala
sändningar som inte uppfyller kra-
ven för närradio eller lokalradio.
Tillstånd att bedriva lokala digi-
tala ljudradiosändningar meddelas
också av regeringen.
Om det finns särskilda skäl får
regeringen meddela tillstånd att
sända ljudradioprogram i lokala
sändningar som inte uppfyller kra-
ven för närradio eller lokalradio.
Radio- och TV-verket skall upp-
rätta ett register avseende dem som
har tillstånd som avses i 2 § eller
har anmält sid enligt 3 §. Registret
får föras med hjälp av automatisk
databehandling. Det får endast in-
nehålla sådana uppgifter som avses
i 3 § andra stycket, 6 kap. 9 §, 9
kap. 4-7 §§ samt 22 § andra
4§
Radio- och TV-verket skall upp-
rätta ett register avseende dem som
har tillstånd som avses i 2 § eller
har anmält sig enligt 3 §. Registret
far föras med hjälp av automatisk
databehandling. Det får endast in-
nehålla sådana uppgifter som avses
i 3 § andra stycket, 6 kap. 9 §, 9
kap. 4-7a §§.
95
Nuvarande lydelse
stycket och 29 § lokalradiolagen
(1993:120).
Med lokalradio avses andra till-
ståndspliktiga lokala ljudradio-
sändningar än sådana som kräver
tillstånd av regeringen eller som får
ske endast under en begränsad tid
enligt 2 kap. 2 § fjärde stycket eller
som är närradio.
Bestämmelser om lokalradio
finns i lokalradiolagen (1993:120).
Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
1 §
Med lokalradio avses andra till-
ståndspliktiga lokala ljudradio-
sändningar än sådana som kräver
tillstånd av regeringen eller som får
ske endast under en begränsad tid
enligt 2 kap. 2 § fjärde stycket eller
som är närradio.
Ett tillstånd innebär rätt att be-
driva sådana sändningar inom det
sändningsområde som anges i till-
ståndet.
2§
Sändningstillstånd som med-
delats av Radio- och TV-verket får
förenas med villkor som avser
skyldighet
1. att sända program i viss del
av landet,
2. att sända under en viss minsta
tid,
3. att använda en viss sänd-
ningsteknik samt samverka med
andra tillståndshavare i tekniska
frågor,
4. beträffande utnyttjande av
tilldelad överföringskapacitet,
5. att sända viss mängd pro-
gram unika för den egna verksam-
heten,
6. att .sända programverksam-
het av visst format och
7. att till Granskningsnämnden
for radio och TV lämna uppgifter
som är nödvändiga för nämndens
bedömning om sända program
stämmer överens med de villkor
som har meddelats enligt denna
lag.
96
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3§
Tillstånd att .sända lokalradio
lämnas till en fysisk eller juridisk
person och omfattar endast ett
sändningsområde. Flera tillstånd
kan lämnas för samma sändnings-
område.
När Radio- och TV verket be-
stämmer sändningsområdenas om-
fattning skall det beakta
1. vad .som är tekniskt möjligt
att nå från .sändare med lämpligt
läge,
2. hur möjligheterna att ta emot
sändningar påverkas på andra håll
och
3. vad som är naturliga lokala
intresseområden.
Sändningsområdena skall ut-
formas sä att de ger föutsätt-
ningar för mångfald och reella
yttrandemöjligheter.
4§
Behörig att få tillstånd att sända
lokalradio är den som har de
finansiella och tekniska förutsätt-
ningarna att bedriva verksamheten
varaktigt, med god kapacitet och
kvalitet och som inte omfattas av
5§-
Finner Radio- och TV-verket att
en sökande inte är behörig skall
ansökan avvisas.
5§
Staten, landsting eller kommun
kan inte, vare sig direkt eller ge-
nom företag i vilket ett sådant or-
gan disponerar över minst 20 pro-
cent av samtliga aktier eller ande-
lar eller genom avtal ensamt har
ett bestämmande inflytande, få
tillstånd all sända lokalradio.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
97
4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 55
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6§
Varje tillståndsperiod skal! vara
fyra år. Den första perioden skall
räknas från och med den 1 januari
2001. Ett tillstånd gäller till ut-
gången av den tillståndsperiod
under vilken tillståndet meddelats.
Tillståndet skall förlängas med
ytterligare en tillståndsperiod om
inte
1. det finns grund jor återkal-
lelse av tillståndet enligt 11 kap. 7
och 8 §§ eller
2. tillståndshavaren avvikit från
villkor om programverksamhetens
format och mångfalden i sänd-
ningsområdets medieutbud, till
följd härav, påtagligt har minskat,
3. förändringar inom tekniken
eller ändringar i användningen av
radiofrekvenser på grund av inter-
nationella överenskommelser som
Sverige anslutit sig till medför att
ett nytt tillstånd med samma villkor
inte skulle meddelas eller
4. en fysisk eller juridisk person,
utan medgivande från Radio- och
TV-verket, disponerar över mer än
ett tillstånd i ett sändningsområde,
direkt eller indirekt genom företag
i vilket förvärvaren har del som
motsvarar minst 20 procent av
samtliga aktier eller andelar eller
genom avtal ensamt har ett be-
stämmande inflytande.
För det fall Radio- och TV-ver-
ket avser att inte medge förläng-
ning skall myndigheten, .senast sex
månader före tillståndsperiodens
utgång, meddela tillståndshavaren
att tillståndet inte kommer att jor-
längas.
Ett tillstånd kan förlängas i
högst två perioder.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
98
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
7§
En tillståndshavare vars till-
stånd innehåller villkor enligt 5
kap. 2 § punkt 6 kan begära beslut
av Radio- och TV-verket om en
planerad ändring av formatet
medför att mångfalden i sänd-
ningsområdet påtagligt kommer att
minska
8§
Om särskilda .skäl föreligger
kan Radio och TV-verket medge
ändring av villkor enligt 5 kap. 2
punkt 5.
9§
Innan Radio- och TV-verket
meddelar beslut om tillstånd skall
den sökande ges tillfälle att ta del
av och yttra sig över de villkor som
myndigheten avser att förena med
tillståndet. Beslut om sändnings-
tillstånd far endast innehålla vill-
kor som den sökande godtagit.
10 §
Vid utgången av varje till-
ståndsperiod får Radio- och TV-
verket besluta om en förändrad
indelning av sändningsområden.
Om en berörd tillståndshavare
motsätter sig en viss förändring,
får den dock vidtas endast om änd-
rade tekniska förhållanden föran-
leder det eller ändringar i använd-
ningen av radiofrekvenser på
grund av internationella överens-
kommelser som Sverige anslutit sig
till medför att ett nytt tillstånd med
samma villkor inte skulle
meddelas.
Beslut om ändrad indelning av
sändningsområden får inte fattas
senare än sex månader före till-
ståndsperiodens utgång.
99
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Prop. 1999/2000:55 Bilaga 2 Radio- och TV-verket skall för H § Har Radio och TV-verket be- |
|
Ansökan om tillstånd |
12 § Om två eller flera ansökningar 13 § Radio- och TV-verket skall efter- Fördelningen far inte grundas |
100
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
giösa, kulturella eller annan sådan
åskådning.
14 §
Vid urvalet skall ägarförhållan-
den och den mängd program som
är unika för den egna verksamhe-
ten beaktas. Ett ägande som med-
för att antalet aktörer på den lo-
kala marknaden ökar och en hög
andel program unika för den egna
verksamheten skall eftersträvas.
15 §
Om ett urval inte kan ske enligt
14 § skall programverksamhetens
format beaktas, varvid Radio- och
TV-verket skall eftersträva att ut-
rymme ges åt program av olika
karaktär och som tilltalar olika
intressen och smakriktningar.
16§
Ett tillstånd får överlåtas till
någon annan om Radio- och TV-
verket medger det. Sådant med-
givande skall lämnas om förvär-
varen är behörig att få tillstånd
och denne inte redan har tillstånd
att sända lokalradio i samma
sändningsområde, direkt eller in-
direkt genom företag i vilket för-
värvaren har del som motsvarar
minst 20 procent av samtliga
aktier eller andelar eller genom
avtal ensamt har ett bestämmande
inflytande.
Föreligger särskilda skäl kan
Radio- och TV-verket medge att
överlåtelse sker trots att förvärva-
ren redan har sådant tillstånd i
sändningsområdet om förvärvaren
är behörig enligt 5 kap. 4 §.
Om verket inte medger överlå-
telsen, är den utan verkan enligt
denna lag.
Den som förvärvar ett tillstånd
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
101
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Prop. 1999/2000:55 Bilaga 2 Om ett föreläggande enligt 10 17 § Den som vill frånträda ett till- 18 § Om tillståndshavaren försätts i 19 § Om tillståndshavaren avlider 20 § De regler som omfattar sökbar |
102
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7a§
I lokalradio skall, under minst
tre timmar varje dygn, sådana
program sändas .som är unika för
den egna verksamheten. Denna
skyldighet skall uppfyllas under
tiden 06.00-21.00.
Radio- och T'V verket kan med-
ge undantag frän denna skyldig-
het om särskilda skäl föreligger.
7b§
Vamingsmeddelanden som är av
vikt för allmänheten och som skall
skydda människor, egendom eller
miljö skall sändas kostnadsfritt i
lokalradio, om en myndighet begär
det.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
7a§
På begäran av Radio- och TV-
verket skall den som fått tillstånd
att sända lokalradio lämna upp-
lysningar om sådana innehav av
aktier eller andelar eller ingångna
avtal som medför att han eller hon
har inflytande i ett annat företag
med sådant tillstånd. Vidare skall
på begäran av Radio- och TV-ver-
ket ett företag som är tillståndsha-
vare lämna uppgifter om sådana
innehav av aktier eller andelar
eller ingångna avtal som innebär
att någon har ett bestämmande
inflytande i företaget.
Den som åsidosätter de be-
stämmelser som anges i denna pa-
ragraf far föreläggas att följa be-
§
Den som åsidosätter de bestäm-
melser som anges i denna paragraf
far föreläggas att följa bestämmel-
103
Nuvarande lydelse
stämmelsema. Ett föreläggande får
förenas med vite. Detta gäller be-
stämmelser om
1. närradiosändningamas inne-
håll (6 kap. 6 och 7 §§)
2. beteckningar (6 kap. 9 §)
3. sändningsplikt eller skyldig-
het att tillhandahålla kanal för
lokala kabelsändarföretag (8 kap. 1,
2 och 4 §§),
4. skyldighet att lämna vissa
upplysningar till Radio- och TV-
verket (9 kap. 4-7 §§),
5. skyldighet att lämna inspel-
ning (9 kap. 8 §),
6. skyldighet att lämna upplys-
ning om sändningstider i närradio
(9 kap. 9 § första stycket),
7. skyldighet att lämna upplys-
ningar om programinnehåll (9 kap.
9 § andra stycket), eller
8. varning (6 kap. 2 §).
Föreläggande enligt första
stycket 1, 2 och 5-8 far meddelas
av Granskningsnämnden för radio
och TV. Föreläggande enligt första
stycket 3-6 far meddelas av Radio-
och TV-verket. Föreläggande en-
ligt första stycket 5 och 6 far även
meddelas av Konsumentombuds-
mannen. Lag( 1998:311 ).
Föreslagen lydelse
serna. Ett föreläggande far förenas
med vite. Detta gäller bestämmel-
serna om
1. närradiosändningar och lokal-
radiosändningars innehåll och
program som är unika för den
egna verksamheten (5 kap. 2 §
punkt 5, 6 kap. 6, 7 och 7a §§)
2. beteckningar(6 kap. 9 §)
3. sändningsplikt eller skyldig-
het att tillhandahålla kanal för
lokala kabelsändarföretag (8 kap. 1,
2och4§§),
4. skyldighet att lämna vissa
upplysningar till Radio- och TV-
verket (9 kap. 3-7a §§),
5. skyldighet att lämna inspel-
ning (9 kap. 8 §)
6. skyldighet att lämna upplys-
ning om sändningstider i närradio
(9 kap. 9 § första stycket),
7. skyldighet att lämna upplys-
ningar om programinnehåll (9 kap.
9 § andra stycket)
8. varning (6 kap. 2 §),
9. tillståndshavares skyldighet
beträffande nyttjande av tilldelad
överföringskapacitet (5 kap 2 §
punkt 4) eller
10. tillståndshavares skyldighet
att lämna uppgifter till Gransk-
ningsnämnden för radio och TV (5
kap. 2 § punkt 7).
Föreläggande enligt första
stycket 1, 2 och 5-10 far meddelas
av Granskningsnämnden för radio
och TV. Föreläggande enligt första
stycket 3-6 far meddelas av Radio-
och TV-verket. Föreläggande en-
ligt första stycket 5 och 6 far även
meddelas av Konsumentombuds-
mannen. Lag (1998:311).
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
104
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
11 kap.
Ett tillstånd att sända ljudradio-
eller TV-program skall återkallas
på begäran av tillståndshavaren.
Ett sådant beslut får också återkal-
las enligt vad som anges i 2-4 §§.
Beslut om återkallelse enligt någon
av dessa paragrafer far meddelas
endast om det i betraktande av
skälen för åtgärden inte framstår
som alltför ingripande.
1 §
Ett tillstånd att sända ljudradio-
eller TV-program skall återkallas
på begäran av tillståndshavaren.
Ett sådant beslut får också återkal-
las enligt vad som anges i 2-4 och
7 §§. Beslut om återkallelse enligt
någon av dessa paragrafer får med-
delas endast om det i betraktande
av skälen för åtgärden inte framstår
som alltför ingripande.
7§
Tillstånd att sända lokalradio
får återkallas om
1. tillståndshavaren inte inlett
sändningsverksamheten inom sex
månader efter tillståndets början,
2. tillståndshavaren väsentligt
brutit mot föreskrifterna i 6 kap. 4
eller 7a §§, 7 kap. 1-3, 5 samt 8-
9 §§, eller
3. ett villkor .som förenats med
tillståndet med stöd av 5 kap. 2 §
punkterna 1-5 eller 7 har åsido-
satts på ett väsentligt sätt.
Tillstånd att sända lokalradio
får också återkallas om domstol
funnit att ett program innefattat ett
yttrandefrihetsbrott som innebär
ett allvarligt missbruk av yttran-
defriheten.
Har Radio- och TV-verket med-
givit överlåtelse trots att till-
ståndshavaren redan har tillstånd
att sända lokalradio i samma
sändningsområde, direkt eller
indirekt genom företag i vilket
tillståndshavaren har del som
motsvarar minst 20 procent av
samtliga aktier eller andelar eller
genom avtal ensamt har ett
bestämmande inflytande far till-
ståndet återkallas endast om
105
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
beslutet om tillståndet påverkats av
felaktiga eller ofullständiga upp-
gifter frän tillståndshavaren. Åter-
kallelsen skall då avse det eller de
tillstånd som meddelats eller över-
låtits efter det första tillståndet.
Förfogar staten, landsting, eller
kommun över ett tillstånd att sända
lokalradio, direkt eller indirekt
genom företag, i vilket ett sådant
organ disponerar över minst 20
procent av samtliga aktier eller
andelar eller genom avtal ensamt
har ett bestämmande inflytande,
skall verket återkalla detta till-
stånd.
8§
Har tillstånd meddelats enligt
denna lag trots att tillståndshava-
ren saknade behörighet enligt 5
kap. 4 § får tillståndet återkallas
endast om beslutet om tillståndet
påverkats av felaktiga eller ofull-
ständiga uppgifter från tillstånds-
havaren.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
1 a §
Beslut av Radio- och TV-verket
om lokalradio får överklagas om
det gäller beslut om
1. avvisning av sökande,
2. fördelning av tillstånd.
3. att inte medge ändring i
sändningstid .som omfattar pro-
gram unika för den egna verk-
samheten,
4. att inte medge överlåtelse av
tillstånd,
5. att inte förlänga ett tillstånd
och
6. återkallelse.
Överklagande av beslut under
punkt 1-2 skall handläggas skynd-
106
Nuvarande lydelse
Beslut av Granskningsnämnden
för radio och TV eller Radio- och
TV-verket om förelägganden som
har förenats med vite enligt 10 kap.
8 §, 9 § första stycket 1-3 och 8
samt 10 § far överklagas hos all-
män förvaltningsdomstol.
Förelägganden enligt 10 kap.
8 §, 9 § första stycket 1 och 2 samt
10 § gäller omedelbart, även om de
överklagas.
Föreslagen lydelse
samt.
Beslut under punkt 3-6 gäller
omedelbart även om det överkla-
gas om inte annat förordnas.
3§
Beslut av Granskningsnämnden
för radio och TV eller Radio- och
TV-verket om förelägganden som
har förenats med vite enligt 10
kap.8 §, 9 § första stycket 1-3, 8
och 9 samt 10 § far överklagas hos
all- män förvaltningsdomstol.
Förelägganden enligt 10 kap.
8 §, 9 § första stycket 1, 2 och 9
samt 10 § gäller omedelbart, även
om de överklagas.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Radio- och TV verket får före den 1 januari 2001 meddela tillstånds-
beslut och vidta andra åtgärder för att tillståndshavarna .skall kunna ut-
öva sändningsrätten från den 1 januari 2001.
3. Genom lagen upphävs lokalradiolagen (1993:120).
4. Bestämmelserna och villkoren i 5 kap. 2 § femte och sjätte punkterna
samt 6 kap. 7 a § skall inte tillämpas under den första tillståndsperioden
för tillståndshavare som innehar tillstånd med villkor om utsändningar
med digital teknik.
5. Radio- och TV-verket skall, under de förutsättningar som anges i 8 och
28 §§ lokalradiolagen, förlänga de tillstånd som fördelats med stöd av
lokalradiolagen med en där angiven tillståndsperiod.
6. Den årliga avgift Radio- och TV-verket, med stöd av 17 § lokalradio-
lagen angivit att tillståndshavaren skall betala skall, med tillämpning av
15, 17, samt 32-37 §§ lokalradiolagen :utgå under tillståndsperioden
med avräkning för vad som kan förväntas utgå enligt 4 b § lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på radions och televisionens område.
Ränta skall betalas på räntesatsen från förfallodagen. Räntesatsen
bestäms enligt 6 § räntelagen.
7. 22, 24-27 samt 31 a-31 e §§ lokalradiolagen gäller fortfarande i fråga
om sändningar som skett före den 1 januari 2001.
107
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:72) om koncessionsavgift
på televisionens område
dels att 1, 3, 4, och 12 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken till lagen skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas nya paragrafer, 4 a, 4 b, 5 a och 8 a §§, med
följande lydelse.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
Avgiftsskyldighet
Nuvarande lydelse
Ett programföretag som enligt 2
kap. 2 § första stycket radio- och
TV-lagen (1996:844) har tillstånd
att i hela landet sända TV-program
skall betala koncessionsavgift till
staten enligt denna lag under förut-
sättning att företaget har rätt att
sända reklam i sådan sändning och
är ensamt om denna rätt här i lan-
det.
Den fasta delen av konces-
sionsavgiften utgör 4 167 000 kr
för varje månad under vilken sänd-
ningsverksamheten har bedrivits.
Den fasta delen av avgiften skall
för vaije kalenderår justeras med
hänsyn till kvoten mellan konsu-
mentprisindex för oktober månad
Föreslagen lydelse
1 §
Ett programföretag som enligt 2
kap. 2 § första stycket radio- och
TV-lagen (1996:844) har tillstånd
att i hela landet sända TV-program
skall betala koncessionsavgift till
staten enligt denna lag under förut-
sättning att företaget har rätt att
sända reklam i sådan sändning och
är ensamt om denna rätt här i lan-
det.
Ett programföretag som enligt 2
kap. 2 § tredje .stycket radio- och
TV-lagen (1996:844) har tillstånd
att sända lokalradio skall betala
koncessionavgift till staten enligt
denna lag.
3§
Den fasta delen av konces-
sionsavgiften för programföretag
som enligt 2 kap. 2 § första stycket
radio- och TV-lagen (1996:844)
har tillstånd att i hela landet .sända
TV program utgör 4 167 000 kr för
varje månad under vilken sänd-
ningsverksamheten har bedrivits
108
Nuvarande lydelse
året före det år som avgiften avser
och konsumentprisindex för okto-
ber månad 1991. Härvid avrundas
beloppet nedåt till närmaste tusen-
tal kronor.
Föreslagen lydelse
Den fasta delen av konces-
sionsavgiften för programföretag
som enligt 2 kap. 2 p tredje stycket
radio- och TV lagen har tillstånd
att sända lokalradio utgör 40 000
kr för varje kalenderår under vil-
ken sändningsverksamheten har
bedrivits.
Den fasta delen av avgiften skall
för varje kalenderår justeras med
hänsyn till kvoten mellan konsu-
mentprisindex för oktober månad
året före det år som avgiften avser
och konsumentprisindex för okto-
ber månad 1991 och för sänd-
ningar av lokalradio oktober
månad år 2000. Härvid avrundas
beloppet nedåt till närmaste tusen-
tal kronor.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
4§
Den rörliga delen av koncessionsavgiften beräknas för ett kalenderår i
sänder. Den är beroende av de intäkter som utgör vederlag till programfö-
retaget for att det sänder annonser och tas ut med
procent av intäkterna till den del de överstiger 750 miljoner men inte 1
000 kr,
- procent av intäkterna till den del de överstiger 1 000 miljoner men inte 2
000 miljoner kronor,
- procent av intäkterna till den del de överstiger 2 000 miljoner kronor.
I intäkter som utgör vederlag för att programföretaget sänder annonser
inräknas intäkter som tillförts någon annan, om det framgår av omstän-
digheterna att de utgör sådant vederlag till programföretaget.
Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga grunder.
De i första stycket angivna be-
loppsgränsema skall justeras på ett
sätt som motsvarar det sätt som
anges i 3 § andra stycket i fråga
om den fasta delen av konces-
sionsavgiften.
De i första stycket angivna be-
loppsgränsema skall justeras på
sätt som motsvarar det sätt som
anges i 3 § tredje stycket i fråga
om den fasta delen av konces-
sionsavgiften.
4 a §
För sändningar av lokalradio
beräknas den rörliga delen av
koncessionsavgiften för ett kalen-
derår i .sänder. Den är beroende
av de intäkter som utgör vederlag
till programjoretaget för att det
109
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
sänder reklam .samt .sändningar
som utan att vara reklam .sänds på
uppdrag av någon annan. Avgiften
tas ut med tio procent av
intäkterna till den del de överstiger
400 000 kr.
I intäkter som utgör vederlag för
att programföretaget sänder re-
klam samt sändningar på uppdrag
av någon annan inräknas intäkter
som tillförts någon annan, om det
framgår av omständigheterna att
de utgör .sådant vederlag till pro-
gramföretaget.
Intäkterna skall bestämmas
enligt bokföringsmässiga grunder.
Den i första .stycket angivna be-
loppsgränsen skall justeras på ett
sätt som motsvarar det sätt som
anges i 3 § tredje stycket i fråga
om den fasta delen av konces-
sionsavgiften.
4b§
Den som bedriver sändningar av
lokalradio med analog utsänd-
ningsteknik med tillstånd som för-
delats från den 1 januari 2001 i
sändningsområden där sändningar
pågår med stöd av lokalradiolagen
(1993:120) skall betala en efter
huvudtalet proportionell andel av
den avgift som fastställdes enligt
15-17 §§ lokalradiolagen
(1993:120) för samtliga tillstånd
inom sändningsområdet.
Fastställande och betalning av avgift
5a§
Radio- och TV-verket fastställer
före den 1 januari varje år för
sändningar av lokalradio det be-
lopp som enligt 3 och -1 b § skall
utgå för det följande kalenderåret.
Avgift enligt 3 § skall betalas före
utgången av januari månad det
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
110
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
kalenderär som avgiften avser.
Avgift enligt 4 b § skall betalas
med lika stora delar under kalen-
deråret senast den första dagen i
januari, april, juli och oktober
månad.
8a§
Frånträds eller återkallas ett
tillstånd gäller skyldigheten att
betala avgiften till och med nittio
dagar efter det att tillståndet från-
trätts eller återkallats.
Omprövning och överklagande m.m.
12 §
Om det finns särskilda skäl far regeringen meddela anstånd med betal-
ning av koncessionsavgift och ränta. Om det finns synnerliga skäl får
regeringen medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala
koncessionsavgift och ränta för en viss period.
I fråga om avgift enligt denna
lag för sändningar av lokalradio
tillämpas bestämmelserna om an-
stånd och om befrielse frän avgift i
5 kap. 3 § och 9 kap. 4 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Övergångsbestämmelser
2001:000
1. Denna lag träder i kraft den l januari 2001.
2. 4 a § skall, för innehavare av tillstånd för sändning av ljudradio med
villkor om digital sändningsteknik tillämpas först från den 1 januari
2005.
3. Tillståndshavare som erhållit tillstånd med stöd av lokalradiolagen
(1993:120) skall inte omfattas av denna lag med undantag av 8 a §.
111
Härigenom föreskrivs att 18 § lotterilagen (1994:1000) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 §
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
Ett egentligt lotteri enligt 16 och
television utan särskilt tillstånd.
Tillstånd att anordna sådana lot-
terier i lokalradio enligt lokal-
radiolagen (1993:120), närradio
eller andra trådsändningar av tele-
vision än vidaresändningar enligt
radio- och TV-lagen (1996:844)
far lämnas bara om det kan antas
att marknaden för lokala lotterier
inte försämras.
17 §§ får inte anordnas i radio eller
Tillstånd att anordna sådana lot-
terier i lokalradio, närradio eller
andra trådsändningar av television
än vidaresändningar enligt radio-
och TV-lagen (1996:844) far läm-
nas bara om det kan antas att
marknaden för lokala lotterier inte
försämras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
112
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § och 5 kap. 7 § lagen (1991:1559)
med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrund-
lagens område skall ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
Varje sammanslutning som avser
att sända ljudradio med stöd av 4
kap. radio- och TV-lagen
(1996:844) skall utse en utövare
för programverksamheten. Det-
samma gäller innehavare av till-
stånd enligt lokalradiolagen
(1993:120) eller enligt 2 kap. 2 §
fjärde stycket radio- och TV-lagen.
Sammanslutningen eller tillstånds-
havaren skall till Radio- och TV-
verket anmäla vem som är utgi-
7§
Varje sammanslutning som avser
att sända ljudradio med stöd av 4
kap. radio- och TV-lagen
(1996:844) skall utse en utövare
för programverksamheten. Det-
samma gäller innehavare av till-
stånd enligt 2 kap. 2 § tredje och
fjärde styckena radio- och TV-la-
gen. Sammanslutningen eller till-
ståndshavaren skall till Radio- och
TV-verket anmäla vem som är ut-
givare.
vare.
Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans
uppdrag upphör, skall sammanslutningen eller tillståndshavaren omedel-
bart utse ny utgivare. Denne skall anmälas så som föreskrivs i första
stycket.
5 kap.
I lokalradiolagen (1993:120)
och i radio- och TV-lagen
(1996:844) finns ytterligare
bestämmelser om skyldighet att
tillhandahålla inspelningar av
§
I radio- och TV-lagen
(1996:844) finns ytterligare be-
stämmelser om skyldighet att
tillhandahålla inspelningar av
radioprogram.
radioprogram.
I lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument finns bestämmelser
om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek eller till
Arkivet för ljud och bild.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
113
Härigenom föreskrivs att 5 § förfogandelagen (1978262) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
5§
Genom förfogande kan
1. fastighet tagas i anspråk med nyttjanderätt och annan egendom tagas
i anspråk med äganderätt eller nyttjanderätt,
2. nyttjanderätt, servitut eller liknande rätt till egendom upphävas eller
begränsas och nyttjanderätt i andra hand tillskapas,
3. ägare eller innehavare av fastighet, gruva, byggnad, industrianlägg-
ning eller annan anläggning eller av transportmedel, arbetsmaskin eller
liknande åläggas att utöva verksamhet för eller på annat sätt medverka till
framställning av egendom för statens eller annans räkning,
4. ägare eller innehavare av lageranläggning åläggas att förvara egen-
dom,
5. ägare eller innehavare av transportmedel åläggas att ombesörja
transporter,
6. viss person åläggas tillfällig uppgift för försvarsmakten som vägvi-
sare, budbärare, arbetsmanskap eller sjukvårdspersonal.
Radiosändare eller sändarutrust- Radiosändare eller sändarut-
ning far inte tas i anspråk, om den
stadigvarande utnyttjas för till-
ståndspliktiga ljudradio- eller TV-
sändningar enligt radio- och TV-
lagen (1996:844) eller lokalradio-
lagen (1993:120). Detsamma gäl-
ler anläggning för trådsändning
vari sådana sändningar vidare-
sänds.
rustning får inte tas i anspråk, om
den stadigvarande utnyttjas för
tillståndspliktiga ljudradio- eller
TV-sändningar enligt radio- och
TV-lagen (1996:844). Detsamma
gäller anläggning för trådsändning
vari sådana sändningar vidare-
sänds
Ägare eller innehavare av egendom som omfattas av förfogande far
icke överlåta, förbruka, skada, gömma undan eller föra bort egendomen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
114
Härigenom föreskrivs att 22 § marknadsföringslagen (1995:450) skall
ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
Marknadsstörningsavgift
Förutsättningar för avgift
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 §
En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift
(marknadsstörningsavgift), om näringsidkaren eller någon som handlar på
näringsidkarens vägnar uppsåtligen
någon bestämmelse i 5-13 §§.
Detsamma gäller om en nä-
ringsidkare eller någon som hand-
lar på dennes vägnar uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot nå-
gon av bestämmelserna i 2 § andra
stycket lagen (1978:763) med vissa
bestämmelser om marknadsföring
av alkoholdrycker, 26 § andra
stycket lokalradiolagen
(1993:120), 12 § första stycket
andra och tredje meningen
tobakslagen (1993:581) eller 7
kap. 3, 4 eller 10 §§ radio- och
TV-lagen (1996:844).
Vad som sägs i första och andra stycket gäller också en näringsidkare
som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdel-
sen. Avgiften tillfaller staten.
eller av oaktsamhet har brutit mot
Detsamma gäller om en nä-
ringsidkare eller någon som hand-
lar på dennes vägnar uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot nå-
gon av bestämmelserna i 2 § andra
stycket lagen (1978:763) med vissa
bestämmelser om marknadsföring
av alkoholdrycker, 12 § första
stycket andra och tredje meningen
tobakslagen (1993:581) eller 7
kap. 3, 4 eller 10 §§ radio- och
TV-lagen (1996:844).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
115
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
1 § / denna forordning forstås med åtkomstkontroll: teknik som gör elektronisk programguide: tablå 2§ När ett sändningstillstånd blir Kungörelsen skall införas i 3§ Ansökan om tillstånd skall ges in 1. sitt namn, sin firma eller mot- |
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
116
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
till andra sökande eller tillstånds-
havare, samt
2. det eller de områden ansökan
avser.
Den sökande skall vidare ange
vilka tekniska och finansiella förut-
sättningar sökanden har att sända
radio i området under tillståndsti-
den och därvid lämna uppgift om
sändar- och multiplexoperatör
samt presentera en budget avse-
ende de två första verkramhets-
åren.
Den sökande skall också i ansö-
kan redovisa sina planer på att
ingå överenskommelser med
övriga sökande i fråga om mul-
tiplexering, åtkomstkontroll och
elektroniska programguider.
Den sökande skall vidare lämna
uppgift om den mängd eget mate-
rial denne anser sig beredd att
sända och programverksamhetens
format enligt de anvisningar som
framgår av ansökningsblanketten.
4§
Av ansökan skall särskilt framgå
om den sökande kan godta att
sändningstillståndet förenas med
villkor som får ställas enligt 5 kap.
2 § radio- och TV-lagen
(1996:844) och som avser skyldig-
het
1. att sända program i viss del
av landet
2. att sända under en viss minsta
tid
3. att använda en viss sänd-
ningsteknik samt samverka med
andra tillståndshavare i tekniska
frågor,
4. beträffande utnyttjande av
tilldelad överföringskapacitet,
5. att sända viss mängd pro-
gram unika får den egna verksam-
heten,
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
117
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6. att sända programverksam-
heten av visst format och
7. att till Granskningsnämnden
för radio och TV lämna uppgifter
som är nödvändiga för nämndens
bedömning om sända program
stämmer överens med de villkor
som har meddelats enligt denna
lag.
5§
Om Radio- och TV verket anser
att de uppgifter som lämnas enligt
3 och 4 §§ inte är tillräckliga för
att verket skall kunna ta ställning
till ansökan, skall verket begära att
den kompletteras inom viss tid. Om
uppgifterna inte lämnas inom den
tid verket angett, far ansökan be-
dömas i det skick den lämnats.
6§
Om det finns mer än en behörig
sökande när ansökningstiden gått
ut, skall Radio- och TV-verket
skriftligen genom vanligt brev
meddela sökandena att de har
möjlighet att inom en viss angiven
tid som inte far understiga fyra
veckor samordna .sina ansök-
ningar.
7§
Ett beslut om tillstånd att sända
lokalradio skall innehålla uppgift
om tillståndsområdets omfattning,
tillståndstiden och övriga villkor
för tillståndet. I beslutel skall upp-
lysning lämnas om att använd-
ningen av radiosändare kräver
särskilt tillstånd.
8§
Ansökan om medgivande enligt
5 kap 16 § radio och TV lagen
skall ske skriftligen hos Radio- och
TV-verket.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 2
118
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Prop. 1999/2000:55 Bilaga 2 9§ Sådana uppgifter som avses i 9 |
Förordningen träder i kraft den 1 januari 2001.
119
Följande instanser har yttrat sig över betänkandet (SOU 1999:14) Den
framtida kommersiella lokalradion; Justitieombudsmannen, Justitiekans-
lem, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten för Västra Sverige,
Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms län, Statskontoret,
Statens räddningsverk, Ekonomistymingsverket, Konkurrensverket,
Stockholms universitet (juridiska fakulteten och institutionen för journa-
listik, medier och kommunikation), Göteborgs universitet (Samhällsve-
tenskapliga fakultetsnämnden samt Handelshögskolans fakultetsnämnd),
Arkivet för ljud och bild, Radio- och TV-verket, Granskningsnämnden för
radio och TV, Post & Telestyrelsen, Annonsörföreningen, Bilradioinsti-
tutet, Copyswede, Folkrörelsernas medieforum, Föreningen svenska
kompositörer av populärmusik, Handikappförbundets samarbetsorgan,
Institutet för reklam och mediestatistik, Konstnärliga och Litterära Yrkes-
utövares Samarbetsnämnd, KYSS AB, Landstings- förbundet, Närradions
Riksorganisation, RBS Broadcasting AB, Radio Q, Radio- utgivarföre-
ningen, RTL Radio AB, SBS Broadcasting AB, Svenska journalistför-
bundet, Svenska tonsättares internationella musikbyrå, Sveriges Närradio-
förbund, Sveriges köpmannaförbund (Svenska handel), Sveriges Radio
AB, Sveriges Radio- och hemelektronikleverantörer, Sveriges Reklam-
förbund, Sveriges Utbildningsradio AB, Teracom AB samt Tidningsutgi-
varna.
Följande instanser har avstått från att yttra sig över förslagen i betänkan-
det; Riksrevisionsverket, Handikappförbundets samarbetsorgan, Land-
stingsförbundet, Konsumentverket, Linköpings universitet, Lunds uni-
versitet, Presstödsnämnden, Taltidningsnämnden, Advokatsamfundet,
Utredningen om folkstyret i Sverige inför 2000-talet (1997:101), Före-
ningen för svensk forskning om medier och kommunikation, Svenska
kommunförbundet, Pressombudsmannen, Synskadades riksförbund,
Modem Times Group MTG AB, Radioprogramföretaget MEGAPOL AB,
Industriförbundet och STIM.
Följande instanser har valt att hänvisa till Radioutgivarföreningens utlå-
tande; Fria media moder AB, RBS Broadcasting AB (NRJ), RTL Radio
AB, SBS Broadcasting AB.
Copyswede avger sina synpunkter via KLYS och Sveriges Radio- och
Hemelektronikleverantörer avger sina via Bilradioinstitutet.
Härutöver har skrivelser inkommit från Kristna radionätet, Svenskt
DabForum, Styrelsen för psykologiskt försvar samt Håkan Widenstedt.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 3
120
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 5 § förfogandelagen (1978:262) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5§
Genom förfogande kan
1. fastighet tagas i anspråk med nyttjanderätt och annan egendom tagas
i anspråk med äganderätt eller nyttjanderätt,
2. nyttjanderätt, servitut eller liknande rätt till egendom upphävas eller
begränsas och nyttjanderätt i andra hand tillskapas,
3. ägare eller innehavare av fastighet, gruva, byggnad, industrianlägg-
ning eller annan anläggning eller av transportmedel, arbetsmaskin eller
liknande åläggas att utöva verksamhet för eller på annat sätt medverka till
framställning av egendom för statens eller annans räkning,
4. ägare eller innehavare av lageranläggning åläggas att förvara egen-
dom,
5. ägare eller innehavare av transportmedel åläggas att ombesörja trans-
porter,
6. viss person åläggas tillfällig uppgift för försvarsmakten som väg-
visare, budbärare, arbetsmanskap eller sjukvårdspersonal.
Radiosändare eller sändarutrust-
ning far inte tas i anspråk, om den
stadigvarande utnyttjas för till-
ståndspliktiga ljudradio- eller TV-
sändningar enligt radio- och TV-
lagen (1996:844) eller lokalradio-
lagen (1993:120). Detsamma gäl-
ler anläggning för trådsändning
vari sådana sändningar vidare-
sänds.
Radiosändare eller sändarutrust-
ning får inte tas i anspråk, om den
stadigvarande utnyttjas för till-
ståndspliktiga ljudradio- eller TV-
sändningar enligt radio- och TV-
lagen (1996:844). Detsamma gäller
anläggning för trådsändning vari
sådana sändningar vidaresänds.
Ägare eller innehavare av egendom som omfattas av förfogande far
icke överlåta, förbruka, skada, gömma undan eller föra bort egendomen.
Denna lag träder i kraft den ljuli 2000.
121
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § och 5 kap. 7 § lagen (1991:1559)
med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrund-
lagens område skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 4
Varje sammanslutning som avser
att sända ljudradio med stöd av 4
kap. radio- och TV-lagen
(1996:844) skall utse en utgivare
för programverksamheten. Det-
samma gäller innehavare av till-
stånd enligt lokalradiolagen
(1993:120) eller enligt 2 kap. 2 §
fjärde stycket radio- och TV-lagen.
Sammanslutningen eller till-
ståndshavaren skall till Radio- och
3 kap.
3§
n
Varje sammanslutning som avser
att sända ljudradio med stöd av 4
kap. radio- och TV-lagen
(1996:844) skall utse en utgivare
för programverksamheten. Det-
samma gäller innehavare av till-
stånd enligt 2 kap. 2 § tredje och
fjärde styckena radio- och TV-
lagen. Sammanslutningen eller till-
ståndshavaren skall till Radio- och
TV-verket anmäla vem som är
TV-verket anmäla vem som är utgivare,
utgivare.
Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans
uppdrag upphör, skall sammanslutningen eller tillståndshavaren omedel-
bart utse ny utgivare. Denne skall anmälas så som föreskrivs i första
stycket.
I lokalradiolagen (1993:120)
och i radio- och TV-lagen
(1996:844) finns ytterligare be-
stämmelser om skyldighet att till-
handahålla inspelningar av radio-
5 kap.
7§12
I radio- och TV-lagen
(1996:844) finns ytterligare be-
stämmelser om skyldighet att till-
handahålla inspelningar av radio-
program.
program.
I lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument finns bestämmelser
om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek eller till
Arkivet för ljud och bild.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
11 Senaste lydelse 1997:334.
12 Senaste lydelse 1996:854.
122
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:72) om koncessionsavgift
på televisionens område
dels att rubriken till lagen, 1, 6, 7, 9 och 12 §§ samt rubriken närmast
före 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas nya bestämmelser, 4 a, 6 a, 8 a och 8 b §§, samt
närmast före 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Lag om koncessionsavgift på televisionens och radions område
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §'3
Ett programföretag som enligt 2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-
lagen (1996:844) har tillstånd att i hela landet sända TV-program skall
betala koncessionsavgift till staten enligt denna lag under förutsättning att
företaget har rätt att sända reklam i sådan sändning och är ensamt om
denna rätt här i landet.
Ett programföretag som enligt
2 kap. 2 § tredje stycket radio- och
TV-lagen har tillstånd att sända
lokalradio skall betala kon-
cessionsavgift till staten enligt
denna lag.
Beräkning av avgift för tillstånd att sända TV
Beräkning av avgift för tillstånd att sända lokalradio
Koncessionsavgiften för pro-
gramföretag som enligt 2 kap. 2 §
tredje stycket radio- och TV-lagen
(1996:844) har tillstånd att sända
lokalradio utgör 40 000 kr för
varje kalenderår under vilken
sändningsverksamheten bedrivs.
Avgiften för varje kalenderår
skall justeras med hänsyn till kvo-
ten mellan konsumentprisindex för
oktober månad året före det år
som avgiften avser och konsu-
mentprisindex för oktober månad
2000.
13 Senaste lydelse 1996:855.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 4
123
Beloppet avrundas nedåt till Prop. 1999/2000:55
närmaste tusental kronor. Bilaga 4
Programföretaget skall senast
den 15 februari varje år lämna
Radio- och TV-verket de uppgifter
som behövs för att fastställa den
rörliga delen av koncessions-
avgiften för föregående år. Om
sådana uppgifter inte lämnas eller
de lämnade uppgifterna är ofull-
ständiga, far Radio- och TV-verket
förelägga företaget vid vite att
fullgöra skyldigheten.
Radio- och TV-verket meddelar
senast den 1 mars beslut om det
belopp till vilket den rörliga delen
av koncessionsavgiften uppgår för
föregående år. Om programföre-
taget inte har fullgjort sin uppgifts-
skyldighet enligt första stycket
första meningen, meddelar Radio-
och TV-verket beslut snarast
möjligt efter det att uppgiftsskyl-
digheten har fullgjorts.
Den rörliga delen av kon-
cessionsavgiften skall betalas se-
nast den 31 mars om Radio- och
TV-verket har meddelat beslut om
avgiften senast under mars månad.
I annat fall skall avgiften betalas så
snart Radio- och TV-verket
meddelat beslut om avgiften.
14
Programföretaget skall senast
den 15 februari varje år lämna
Radio- och TV-verket de uppgifter
som behövs för att fastställa den
rörliga delen av koncession-
savgiften enligt 4 § för föregående
år. Om sådana uppgifter inte läm-
nas eller de lämnade uppgifterna är
ofullständiga, får Radio- och TV-
verket förelägga företaget vid vite
att fullgöra skyldigheten.
Radio- och TV-verket meddelar
senast den 1 mars beslut om det
belopp till vilket den rörliga delen
av koncessionsavgiften enligt 4 §
uppgår för föregående år. Om pro-
gramföretget inte har fullgjort sin
uppgiftsskyldighet enligt första
stycket första meningen, meddelar
Radio- och TV-verket beslut sna-
rast möjligt efter det att uppgifts-
skyldigheten har fullgjorts.
Den rörliga delen av kon-
cessionsavgiften enligt 4 § skall
betalas senast den 31 mars om
Radio- och TV-verket har
meddelat beslut om avgiften senast
under mars månad. I annat fall
skall avgiften betalas så snart
Radio- och TV-verket meddelat
beslut om avgiften.
I ett beslut om tillstånd att sända
lokalradio skall Radio- och TV-
verket ange den avgift enligt 4 a §
som tillståndshavaren årligen skall
betala.
Radio- och TV-verket skall se-
nast den 31 december varje år
fastställa det belopp som skall
betalas under det följande kalen-
deråret.
Senaste lydelse 1994:402.
124
Avgift skall betalas före ut- Prop. 1999/2000:55
gången av januari månad det ka- Bilaga 4
lenderår som avgiften avser.
7§15
Ränta skall betalas på koncessionsavgift från forfal lodagen. Ränte-
satsen bestäms enligt 6 § räntelagen (19975:635).
Om Radio- och TV-verket har
fattat beslut om den rörliga kon-
cessionsavgiften efter utgången av
mars månad, skall ränta ändå be-
talas från den 31 mars.
Radio- och TV-verket beslutar om
Om Radio- och TV-verket har
fattat beslut om den rörliga kon-
cessionsavgiften enligt 4 § efter
utgången av mars månad, skall
ränta ändå betalas från den 31
mars.
ränta.
8a§
Frånträds eller återkallas ett
tillstånd att sända lokalradio gäl-
ler skyldigheten att betala avgiften
till och med nittio dagar efter det
att tillståndet frånträtts eller åter-
kallats.
Skyldighet att betala avgift gäl-
ler dock aldrig för tid efter det att
någon annan övertagit tillståndet.
8b§
Den som får medgivande enligt
5 kap. 16 § radio- och TV-lagen
(1996:844) skall betala en avgift
som motsvarar vad han eller hon
skulle ha betalat om tillståndet
jorlängts.
Om det belopp som program-
företaget har betalat för en viss
period överstiger vad företaget
skall betala enligt 3 § eller enligt
beslut av Radio- och TV-verket
eller domstol, skall det överskju-
tande beloppet betalas tillbaka till
företaget.
Ränta skall betalas på belopp som återbetalas. Räntan beräknas efter en
räntesats motsvarande det av riksbanken fastställda diskonto, som gällde
vid utgången av året närmast före det år då återbetalningen äger rum.
9§16
Om det belopp som program-
företaget har betalat för en viss
period överstiger vad företaget
skall betala enligt 3 eller 4 a §§
eller enligt beslut av Radio- och
TV-verket eller domstol, skall det
överskjutande beloppet betalas
tillbaka till företaget.
15 Senaste lydelse 1994:402.
16 Senaste lydelse 1994:402.
125
Radio- och TV-verket beslutar om ränta.
12 §
Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela anstånd med betal-
ning av koncessionsavgift och ränta. Om det finns särskilda skäl får rege-
ringen medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala kon-
cessionsavgift och ränta för en viss period.
1 fråga om avgift enligt denna
lag för tillstånd att sända lokal-
radio tillämpas bestämmelserna
om anstånd och om befrielse från
avgift i 5 kap. 3 § och 9 kap. 4 §
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2. Tillståndshavare som erhållit tillstånd med stöd av lokalradiolagen
(1993:120) omfattas inte av denna lag.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 4
126
Härigenom föreskrivs att 18 § lotterilagen (1994:1000) skall ha följande
lydelse.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
18 §17
Ett egentligt lotteri enligt 16 och 17 §§ far inte anordnas i radio eller
television utan särskilt tillstånd.
Tillstånd att anordna sådana Tillstånd att anordna sådana
lotterier i lokalradio enligt lokal-
radiolagen (1993:120), närradio
eller andra trådsändningar av tele-
vision än vidaresändningar enligt
radio- och TV-lagen (1996:844)
får lämnas bara om det kan antas
lotterier i lokalradio, närradio eller
andra trådsändningar av television
än vidaresändningar enligt radio-
och TV-lagen (1996:844) far läm-
nas bara om det kan antas att
marknaden för lokala lotterier inte
att marknaden för lokala lotterier
försämras.
inte försämras.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
Senaste lydelse 1996:860.
127
Härigenom föreskrivs att 22 § marknadsföringslagen (1995:450) skall
ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 §18
En näringsidkare far åläggas att betala en särskild avgift
(marknadsstörningsavgift), om näringsidkaren eller någon som handlar på
näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot
någon bestämmelse i 5-13 §§.
Detsamma gäller om en närings-
idkare eller någon som handlar på
dennes vägnar uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot någon av
bestämmelserna i 26 § andra
stycket lokalradiolagen
(1993:120), 14 § första stycket
andra och tredje meningen
tobakslagen (1993:581), 4 kap.
10 § alkohollagen (1994:1738)
eller 7 kap. 3, 4 eller 10 § radio-
och TV-lagen (1996:844).
Detsamma gäller om en närings-
idkare eller någon som handlar på
dennes vägnar uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot någon av
bestämmelserna i 2 § andra stycket
lagen (1978:763) med vissa be-
stämmelser om marknadsföring av
alkoholdrycker, 12 § första stycket
andra och tredje meningen tobaks-
lagen (1993:581) eller 7 kap. 3, 4
eller 10 §§ radio- och TV-lagen
(1996:844).
Vad som sägs i första och andra stycket gäller också en näringsidkare
som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträ-
delsen.
Avgiften tillfaller staten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
18
Senaste lydelse 1999:1007.
128
Härigenom föreskrivs i fråga om radio- och TV-lagen (1996:844)
dels att 1 kap. 5 §, 2 kap. 1, 2 och 4 §§, 3 kap. 1 §, 5 kap. 1 §, 10 kap.
9 §, 11 kap. 1 §, och 13 kap. 3 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 5 kap. 2-21 §§,
6 kap. 7 a och 7 b §§, 9 kap. 7 a, 9 a och 9 b §§, 11 kap. 5 § samt 13 kap.
1 a § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
Andra föreskrifter än 3 kap. 3 §
första stycket 1 avseende villkor
om förbud att sända reklam och
7 kap. 11 § om förbud att sända
reklam gäller inte för ljud i TV-
sändning, om ljudet helt stämmer
överens med en ljudradiosändning
som sker med stöd av tillstånd
enligt denna lag eller lokalradio-
lagen (1993:120) eller for vilken
den sändande låtit registrera sig.
5§
Andra föreskrifter än 3 kap. 3 §
första stycket 1 avseende villkor
om förbud att sända reklam och
7 kap. 11 § om förbud att sända
reklam gäller inte för ljud i TV-
sändning, om ljudet helt stämmer
överens med en ljudradiosändning
som sker med stöd av tillstånd
enligt denna lag eller för vilken
den sändande låtit registrera sig.
2 kap.
1 §
För att sända ljudradio- eller TV-program med hjälp av radiovågor på
frekvens under 3 gigahertz krävs tillstånd enligt denna lag.
Tillstand krävs inte för sänd-
ningar av sökbar text-TV som sker
från radiosändare som används för
andra sändningar med stöd av till-
stånd enligt denna lag eller lokal-
radiolagen (1993:120). Tillstånd
krävs inte heller för sändningar
som är särskilt anpassade för syn-
eller hörselskadade och som äger
rum under högst fyra timmar om
dygnet från en sådan radiosändare.
Föreskrifter om tillstånd att inne
Tillstand krävs inte for sänd-
ningar av sökbar text-TV som sker
från radiosändare som används for
andra sändningar med stöd av till-
stånd enligt denna lag. Tillstånd
krävs inte heller för sändningar
som är särskilt anpassade för syn-
eller hörselskadade och som äger
rum under högst fyra timmar om
dygnet från en sådan radiosändare.
eller använda radiosändare finns i
lagen (1993:599) om radiokommunikation.
2§
Tillstånd att sända TV-program och tillstånd att till hela landet eller till
utlandet sända ljudradioprogram meddelas av regeringen.
Tillstånd att sända närradio enligt 4 kap. meddelas av Radio- och TV-
verket.
Tillstånd att sända lokalradio Tillstånd att sända lokalradio
129
5 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 55
meddelas av Radio- och TV-verket enligt 5 kap. meddelas av Radio-
enligt lokalradiolagen (1993:120). och TV-verket.
Radio- och TV-verket far vidare meddela tillstånd att under en begrän-
sad tid om högst två veckor sända TV-program eller ljudradioprogram
som inte är närradio eller lokalradio. Verket far förena ett sådant tillstånd
med villkor enligt 3 kap. 1-3 §§ samt besluta att föreskrifterna i 6 och 7
kap. inte skall tillämpas på sändningar som sker med stöd av ett sådant
tillstånd.
Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela tillstånd att sända
ljudradioprogram i lokala sändningar som inte uppfyller kraven för när-
radio eller lokalradio. Tillstånd att bedriva lokala digitala ljudradiosänd-
ningar meddelas också av regeringen.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 4
Radio- och TV-verket skall upp-
rätta ett register avseende dem som
har tillstånd som avses i 2 § eller
har anmält sig enligt 3 §. Registret
far föras med hjälp av automatisk
databehandling. Det får endast
innehålla sådana uppgifter som
avses i 3 § andra stycket, 6 kap. 9
§, 9 kap. 4-7 §§ samt 22 § andra
stycket och 29 § lokalradiolagen
(1993:120).
4§
Radio- och TV-verket skall upp-
rätta ett register avseende dem som
har tillstånd som avses i 2 § eller
har anmält sig enligt 3 §. Registret
far föras med hjälp av automatisk
databehandling. Det far endast
innehålla sådana uppgifter som
avses i 3 § andra stycket, 6 kap. 9
§,9kap.4-7aff.
3 kap.
1 §
Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får förenas med villkor
som innebär att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt
med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet
skall råda i ljudradion och televisionen.
Ett sändningstillstånd far därut-
över förenas med villkor som an-
ges i 2 och 3 §§ samt 4 § andra
stycket.
Ett sändningstillstånd far därut-
över förenas med villkor som an-
ges i 2 4 §§.
5 kap.
. 1 §
Med lokalradio avses andra tillståndspliktiga lokala ljudradiosändningar
än sådana som kräver tillstånd av regeringen eller som får ske endast
under en begränsad tid enligt 2 kap. 2 § fjärde stycket eller som är
närradio.
Bestämmelser om lokalradio
finns i lokalradiolagen (1993:120).
2§
Radio- och TV-verket bestämmer
sändningsområdenas omfatt
130
ning. Sändningsområdena skall Prop. 1999/2000:55
utformas så att de ger förutsätt- Bilaga 4
ningar for mångfald och reella
yttrandemöjligheter. Härvid skall
verket beakta
1. vad som är tekniskt möjligt att
nå från sändare med lämpligt läge,
2. hur möjligheterna att ta emot
sändningar påverkas på andra
håll, och
3. vad som är naturliga lokala
intresseområden.
3§
När ett tillstånd för ett sänd-
ningsområde blir ledigt skall Ra-
dio- och TV-verket kungöra detta. I
kungörelsen skall anges sänd-
ningsområdets omfattning, sista
dag för ansökan och första dag då
sändningar för bedrivas med stöd
av tillståndet. Vidare skall det i
kungörelsen upplysas om att den
som ansöker om tillstånd anses ha
förklarat sig beredd att betala en
årlig avgift i enlighet med lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens och radions område.
I kungörelsen skall även anges att
ansökan skall innehålla en redo-
visning av de förhållanden som
avses i 10 §.
4§
Tillstånd att sända lokalradio
lämnas till en fysisk eller juridisk
person och omfattar endast ett
sändningsområde. Ingen för ha
mer än ett sändningstillstånd inom
ett sändningsområde, om det inte
finns särskilda skäl.
Staten, landsting eller kommu-
ner för inte inneha tillstånd att
sända lokalradio, vare sig direkt
eller indirekt genom företag i vilket
ett sådant organ har en del som
motsvarar över minst 20 procent
av samtliga aktier eller andelar
131
eller genom avtal ensamt har ett
bestämmande inflytande.
5§
Finner Radio- och TV-verket att
en sökande inte är behörig skall
verket avvisa ansökan.
6§
Ett tillstånd att sända lokalradio
innebär rätt att bedriva sådana
sändningar som kan tas emot med
god hörbarhet inom det sänd-
ningsområde som anges i tillstån-
det.
Sändningstillståndet får förenas
med villkor enligt 11 och 12 §§.
7§
Varje tillståndsperiod skall vara
fyra år. Den fårsta perioden skall
räknas från och med den 1 januari
2001.
8§
Om det bara finns en sökande
till ett ledigt sändningstillstånd,
skall Radio- och TV-verket under-
rätta denne om att tillstånd kom-
mer att meddelas om
1. sökanden skriftligen godtar de
villkor som verket avser att fårena
tillståndet med, och
2. avgift enligt lagen (1992:72)
om koncessionsavgift på tele-
visionens och radions område be-
talas inom två veckor från det att
underrättelsen skickas ut.
Om sökanden fullgör vad som
anges under punkterna 1 och 2
skall denne meddelas tillstånd.
Om villkor inte godtas eller be-
talning inte sker förfaller ansökan.
9§
Om två eller flera ansökningar
finns när ansökningstiden har gått
ut, skall Radio- och TV-verket ge
sökandena möjlighet att före en
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 4
132
viss dag samordna ansökningarna. Prop. 1999/2000:55
Om det efter den dagen fortfa- Bilaga 4
rande finns två eller flera ansök-
ningar om ett tillstånd, skall verket
besluta om fördelning av tillstån-
det i enlighet med 10 §.
10 §
När det finns två eller flera an-
sökningar till ett ledigt sändnings-
tillstånd skall Radio- och TV-ver-
ket sträva efter en fördelning av
sändningstillstånden som medför
att medieutbudet inom sänd-
ningsområdet präglas av mångfald
och reella yttrandemöjligheter.
Radio- och TV-verket skall även
eftersträva dels ett ägande som
medför att antalet aktörer på den
lokala marknaden ökar, dels att
sändningarna i hög grad utgörs av
eget material och program med
lokal anknytning. Vidare skall Ra-
dio- och TV-verket eftersträva att
den som får tillstånd har finan-
siella och tekniska förutsättningar
att bedriva verksamheten varaktigt
med god kapacitet och kvalitet.
Fördelningen får inte enbart
grundas på programverksam-
hetens anknytning till viss politisk,
religiös, kulturell eller annan så-
dan åskådning.
Med eget material avses pro-
gram som är unika för den egna
verksamheten och som bearbetats
redaktionellt.
H§
Ett sändningstillstånd får för-
enas med villkor som avser skyl-
dighet att
1. sända program i en viss del
av landet,
2. sända under en viss minsta
tid,
3. använda en viss sändnings-
teknik och att samarbeta med
andra tillståndshavare i tekniska
133
6 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 55
frågor, och att
4. använda en viss teknik för så-
dan inspelning som avses i 9 kap.
8§-
12 §
Om det finns två eller flera an-
sökningar till ett ledigt tillstånd för
sändningstillståndet även förenas
med villkor som avser skyldighet
att
1. inte förändra ägarförhållan-
dena och inflytandet i företaget
mer än i begränsad omfattning,
2. sända en viss mängd eget
material, och att
3. sända en viss mängd program
med anknytning till det egna sänd-
ningsområdet.
13 §
Innan Radio- och TV-verket
meddelar beslut om tillstånd skall
den sökande ges tillfälle att ta del
av och yttra sig över de villkor som
myndigheten avser att förena med
tillståndet. Beslut om sänd-
ningstillstånd får endast innehålla
villkor som den sökande godtagit.
14 §
Ett sändningstillstånd skall för-
längas med ytterligare en till-
ståndsperiod om inte
1. det finns grund för åter-
kallelse av tillståndet enligt
11 kap.,
2. tillståndshavaren väsentligen
brutit mot villkor som enligt 11
eller 12 § förenats med sänd-
ningstillståndet,
3. tillståndshavaren väsentligen
brutit mot bestämmelsen om eget
material i 6 kap. 7 a §, eller
4. förändringar i tekniken eller i
användningen av radiofrekvenser
på grund av internationella över-
enskommelser som Sverige anslutit
sig till medför att ett nytt tillstånd
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 4
134
med samma villkor inte skulle
meddelas.
Tillståndet skall utan hinder av
första stycket 3 förlängas om det
finns särskilda skäl.
Om Radio- och TV-verket inte
avser att medge förlängning skall
verket, senast sex månader före
tillståndsperiodens utgång, med-
dela tillståndshavaren att till-
ståndet inte kommer att förlängas.
Som tillståndshavare i denna
bestämmelse skall anses också den
vars sändningsområde efter änd-
rad indelning enligt 15 § genom-
gått endast sådana förändringar
att sändningsområdet framstår
som väsentligen detsamma som
före den ändrade indelningen.
15 §
Radio- och TV-verket för besluta
om en ändrad indelning av
sändningsområden. Om en berörd
tillståndshavare motsätter sig för-
ändringen, får den vidtas endast
om förändringar i tekniken eller i
användningen av radiofrekvenser
på grund av internationella över-
enskommelser som Sverige anslutit
sig till medför att ett nytt tillstånd
med samma villkor inte skulle
meddelas.
Beslut om ändrad indelning av
sändningsområden får inte fattas
senare än sex månader före till-
ståndsperiodens utgång.
Radio- och TV-verket skall för
varje sändningsområde som ingår
i den nya indelningen senast sex
månader före utgången av den
löpande tillståndsperioden med-
dela särskilt beslut om vem som
skall anses som tillståndshavare.
Om ingen kan anses som till-
ståndshavare skall tillstånd för
sändningsområdet kungöras ledigt.
Kungörelse får ske först sedan
beslutet vunnit laga kraft.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 4
135
16 §
Har Radio och TV-verket be-
slutat om ändrad indelning av
sändningsområden, får verket
medge en tillståndshavare att
sända efter tillståndsperiodens slut
i avvaktan på att verkets beslut
enligt 15 § tredje stycket vinner
laga kraft. Sådant medgivande
skall lämnas för ett visst sänd-
ningsområde under viss tid.
17 §
Ett tillstånd far överlåtas om
Radio- och TV-verket medger det.
Sådant medgivande skall lämnas
om förvärvaren inte redan har
tillstånd att sända lokalradio i
samma sändningsområde, direkt
eller indirekt genom företag i vilket
jörvärvaren har del som motsvarar
minst 20 procent av samtliga
aktier eller andelar eller genom
avtal ensamt har ett bestämmande
inflytande.
Överlåtelse skall inte medges om
det medför en påtaglig minskning
av mångfalden inom sänd-
ningsområdet.
Om det finns särskilda skäl kan
Radio- och TV-verket medge att
överlåtelse sker trots att förvär-
varen redan har tillstånd i sänd-
ningsområdet.
Om verket inte medger överlå-
telsen, är den utan verkan enligt
denna lag.
18 §
Den som förvärvar ett tillstånd
övertar överlåtarens rättigheter
och skyldigheter enligt denna lag
som avser tiden efter beslutet om
medgivande.
Om ett föreläggande enligt
10 kap. 9 § 1-2 och 9-10 har med-
delats mot den tidigare innehava-
ren, gäller föreläggandet även mot
den nye innehavaren. Radio- och
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 4
136
TV-verket skall i samband med att
det medger överlåtelsen underrätta
den nye innehavaren om det. Sker
inte det gäller inte föreläggandet
mot denne.
19 §
Den som vill frånsäga sig ett
tillstånd skall skriftligen anmäla
det till Radio- och TV-verket. Till-
ståndet skall anses frånträtt när
anmälan kommit in till verket eller
den senare dag som anges i an-
mälan.
20 §
Om tillståndshavaren jorsätts i
konkurs eller träder i likvidation
upphör tillståndet att gälla.
21 §
Om tillståndshavaren avlider
upphör tillståndet att gälla tre
månader efter dödsfallet. Har en
ansökan om medgivande till över-
låtelse enligt 17 § kommit in till
Radio- och TV-verket innan till-
ståndet förfallit skall den dock
alltid prövas.
6 kap.
7a§
I lokalradio skall eget material
sändas under minst tre timmar
varje dygn. Denna skyldighet skall
uppfyllas under tiden 06.00-21.00.
7b§
Vamingsmeddelande som är av
vikt för allmänheten och som skall
skydda människor, egendom eller
miljö skall sändas kostnadsfritt i
lokalradio, om en myndighet begär
det.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 4
137
|
9 kap. Prop. 1999/2000:55 7 a § Bilaga 4 På begäran av Radio- och TV- 9a§ På begäran av Gransknings- 9b§ Den som fått tillstånd att sända 10 kap. 9§19 |
Den som åsidosätter de bestämmelser som anges i denna paragraf får
föreläggas att följa bestämmelserna. Ett föreläggande får förenas med
vite. Detta gäller bestämmelserna om
1. närradiosändningamas inne- 1. närradiosändningars och
|
håll (6 kap. 6 och 7 §§) |
lokalradiosändningars innehåll samt skyldighet att i lokalradio |
|
19 Senaste lydelse 1998:1713. |
138 |
med anknytning till det egna sänd-
ningsområdet (5 kap. 12 § 2 och 3,
6 kap. 6, 7 och 7a §§).
2. beteckningar (6 kap. 9 §)
3. sändningsplikt eller skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala
kabelsändarföretag (8 kap. 1, 2 och 4 §§),
4. skyldighet att lämna vissa 4. skyldighet att lämna vissa
upplysningar till Radio- och TV- upplysningar till Radio- och TV-
verket (9 kap. 4-7 §§), verket (9 kap. 4-7 a §§),
5. skyldighet att lämna inspelning (9 kap. 8 §),
6. skyldighet att lämna upplysning om sändningstider i närradio (9 kap.
9 § första stycket),
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 4
7. skyldighet att lämna upplys-
ningar om programinnehåll (9 kap.
9 § andra stycket), eller
8. varning (6 kap. 2 §).
Föreläggande enligt första
stycket 1, 2 och 5-8 får meddelas
av Granskningsnämnden för radio
och TV. Föreläggande enligt första
stycket 3-6 far meddelas av Radio-
och TV-verket. Föreläggande
enligt första stycket 5 och 6 far
även meddelas av Konsu-
7. skyldighet att lämna upplys-
ningar om programinnehåll (9 kap.
9 § andra stycket),
8. varning (6 kap. 2 §),
9. skyldighet att lämna uppgifter
till Granskningsnämnden för radio
och TV (9 kap. 9 a §), eller
10. skyldighet att årligen rap-
portera till Granskningsnämnden
för radio och TV (9 kap. 9 b §).
Föreläggande enligt första
stycket 1, 2 och 5-70 far meddelas
av Granskningsnämnden för radio
och TV. Föreläggande enligt första
stycket 3-6 far meddelas av Radio-
och TV-verket. Föreläggande
enligt första stycket 5 och 6 far
även meddelas av Kon-
mentombudsmannen.
sumentombudsmannen.
11 kap.
Ett tillstånd att sända ljudradio-
eller TV-program skall återkallas
på begäran av tillståndshavaren.
Ett sådant beslut far också åter-
kallas enligt vad som anges i 2-4
§§. Beslut om återkallelse enligt
någon av dessa paragrafer far
meddelas endast om det i betrak-
tande av skälen för åtgärden inte
framstår som alltför ingripande.
1§
Ett tillstånd att sända ljudradio-
eller TV-program skall återkallas
på begäran av tillståndshavaren.
Ett sådant beslut far också åter-
kallas enligt vad som anges i 2-4
och 5 §§. Beslut om återkallelse
enligt någon av dessa paragrafer
far meddelas endast om det i be-
traktande av skälen för åtgärden
inte framstår som alltför ingri-
pande.
139
5 §20 Prop. 1999/2000:55
Tillstånd att sända lokalradio Bilaga 4
för återkallas om
1. tillståndshavaren inte inlett
sändningsverksamheten inom sex
månader efter tillståndets början,
2. tillståndshavaren inte utnyttjat
rätten att sända eller sänt endast i
obetydlig omfattning under en
sammanhängande tid av minst fyra
veckor,
3. tillståndshavaren väsentligt
brutit mot föreskrifterna i 6 kap.
4 §, 7 kap. 1-3, 5 samt 8-9 §§,
eller
4. domstol funnit att ett program
innefattat ett yttrandefrihetsbrott
som innebär ett allvarligt missbruk
av yttrandefriheten.
Förfogar en fysisk eller juridisk
person, utan tillstånd från Radio-
och TV-verket, över mer än ett
tillstånd i ett sändningsområde,
direkt eller indirekt genom företag
i vilket förvärvaren har del som
motsvarar minst 20 procent av
samtliga aktier eller andelar eller
genom avtal ensamt har ett be-
stämmande inflytande, får det eller
de tillstånd återkallas som har
meddelats efter det första tillstån-
det.
Har Radio- och TV-verket med-
gett överlåtelse trots att till-
ståndshavaren redan har tillstånd
att sända lokalradio i samma
sändningsområde, direkt eller in-
direkt genom företag i vilket till-
ståndshavaren har del som mot-
svarar minst 20 procent av samt-
liga aktier eller andelar eller ge-
nom avtal ensamt har ett bestäm-
mande inflytande får tillståndet
återkallas endast om beslutet om
överlåtelse påverkats av felaktiga
eller ofullständiga uppgifter från
tillståndshavaren. Återkallelsen
20 Tidigare 5 § upphävd genom 1998:1713.
140
skall då avse det eller de tillstånd Prop. 1999/2000:55
som överlåtits.
Bilaga 4
Förfogar staten, landsting, eller
kommun över ett tillstånd att sända
lokalradio, direkt eller indirekt
genom foretag, i vilket ett sådant
organ har en del som motsvarar
minst 20 procent av samtliga
aktier eller andelar eller genom
avtal ensamt har ett bestämmande
inflytande, skall verket återkalla
detta tillstånd.
13 kap.
1 a§
Beslut av Radio- och TV-verket
om lokalradio får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol, om
det gäller beslut om
1. avvisning av ansökan enligt
5 kap. 5 §,
2. fördelning av tillstånd enligt
5 kap. 8-10 §§,
3. att inte medge överlåtelse av
tillstånd enligt 5 kap. 17 §,
4. att inte förlänga ett tillstånd
enligt 5 kap. 14 §,
5. återkallelse enligt 11 kap. 5 §,
och
6. innehavare av sändnings-
område enligt 5 kap. 15 § tredje
stycket.
Överklagande av beslut som av-
ses i första stycket 1-2 och 5 skall
handläggas skyndsamt.
Beslut som avses i första stycket
3-5 gäller omedelbart även om det
överklagas.
Beslut av Granskningsnämnden
för radio och TV eller Radio- och
TV-verket om förelägganden som
har förenats med vite enligt 10 kap.
8 §, 9 § första stycket 1-3 och 8
samt 10 § far överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Beslut av Granskningsnämnden
för radio och TV eller Radio- och
TV-verket om förelägganden som
har förenats med vite enligt 10 kap.
8 §, 9 § första stycket 1-3, 8-70
samt 10 § far överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
21
Senaste lydelse 1998:1713.
141
Förelägganden enligt 10 kap.
8 §, 9 § första stycket 1 och 2 samt
10 § gäller omedelbart, även om de
överklagas.
Förelägganden enligt 10 kap.
8 §, 9 § första stycket 1-2 och 9-10
samt 10 § gäller omedelbart, även
om de överklagas.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2. Genom lagen upphävs lokalradiolagen (1993:120) och lagen
(1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända
lokalradio.
3. För tillstånd som meddelats enligt lokalradiolagen skall följande
gälla.
3.1 Bestämmelserna i 15-17 och 32-37 §§ lokalradiolagen skall fort-
sätta att gälla i stället för bestämmelserna i lagen (1992:72) om kon-
cessionsavgift på televisionens och radions område. 22 § första stycket
och 30 § lokalradiolagen skall såvitt avser hänvisningen till 22 § gälla till
utgången av år 2008.
3.2. Bestämmelserna i 8 § första stycket och andra stycket första me-
ningen lokalradiolagen skall fortsätta att gälla till utgången av år 2008.
Tillstånden skall dock inte förlängas om det finns grund för återkallelse av
tillståndet. Radio- och TV-verket far återkalla tillstånd om det föreligger
omständigheter som anges i 11 kap. 5 § första stycket 1 och 2 samt andra-
fjärde stycket denna lag. För förvärv som skett före den 1 juli 2000 skall
28 § andra stycket första meningen lokalradiolagen gälla i stället för 11
kap. 5 § andra stycket denna lag.
3.3 Ett sändningstillstånd far efter utgången av år 2008 förlängas med
högst fyra år i taget.
142
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-01-13
Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne
Billum, justitierådet Göran Regner.
Enligt en lagrådsremiss den 16 december 1999 (Kulturdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262),
2. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets-
förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
3. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisio-
nens område,
4. lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),
5. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450),
6. lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet
Gunilla Svahn Lindström.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Allmänt
Radiolagstiftningen har under det senaste decenniet genomgått stora för-
ändringar.
Är 1992 trädde yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) i kraft. Denna grundlag
är utformad med tryckfrihetsförordningen (TF) som förebild och bygger
på samma grundsatser som TF. Det innebär att bl.a. principerna om cen-
surförbud och etableringsfrihet gäller för ljudradio och television (i YGL
gemensamt behandlade under begreppet radio). Beträffande radiosänd-
ningar i annat än tråd (numera vanligen kabel), dvs. vad som brukar kallas
etersändningar, har dock gjorts ett undantag från principen om etable-
ringsfrihet. Detta undantag motiveras av nödvändigheten av att någon
fördelar de tillgängliga frekvenserna för sådana sändningar. YGL medger
därför att rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd far
regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för
att sända (3 kap. 2 § första stycket YGL).
YGL innehåller vissa grundläggande regler om fördelningen av radiofre-
kvenser. En sådan grundregel är avsedd att framhäva betydelsen av ytt-
randefrihetens intresse vid alla överväganden om fördelningen av radio-
frekvenser och föreskriver att det allmänna skall eftersträva att radiofre-
kvensema tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrande-
frihet och informationsfrihet (3 kap. 2 § andra stycket YGL). Syftet med
bestämmelsen är att utgöra en spärr mot obehöriga inskränkningar eller ett
undergrävande av den frihet att begagna radiomediet för sändningar till
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
143
allmänheten som är möjlig och rimlig med hänsyn till andra anspråk på
utrymme för radiotrafik. Den skall inte hindra sådana överväganden och
hänsynstaganden som även i ett demokratiskt samhälle är ofrånkomliga
vid fördelningen av radiofrekvenser. (Prop. 1990/91:64 s. 82.)
Dessutom finns en bestämmelse som tar sikte på närradion och som slår
fast att det skall finnas möjlighet för sammanslutningar att få tillstånd att
sända ljudradioprogram i lokala radiosändningar i den utsträckning som
tillgängliga radiofrekvenser medger och att närmare bestämmelser härom
meddelas i lag (3 kap. 2 § tredje stycket YGL).
I fråga om sådana begränsningar i sändningsrätten som avses i
3 kap. 2 § YGL gäller vad som föreskrivs om begränsningar av grundläg-
gande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 § andra-femte styckena och 13 §
regeringsformen (3 kap. 3 § YGL).
Det kan vidare nämnas att YGL innehåller en regel om att den som sänder
radioprogram självständigt avgör vad som skall förekomma i programmen
(3 kap. 4 §), vissa föreskrifter med krav på domstolsprövning eller mot-
svarande av frågor om rätt att sända radioprogram (3 kap. 5 §) samt ett
medgivande till att föreskrifter om skyldighet att bevara och tillhandahålla
inspelningar av sända radioprogram för granskning och att lämna dem till
arkiv meddelas i lag (3 kap. 6 §). Bestämmelser i bl.a. sistnämnda hänse-
ende finns i lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytt-
randefrihetsgrundlagens områden.
Vid sidan av grundlagarna finns regler om yttrandefriheten i artikel 10 i
den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättighe-
terna och de grundläggande friheterna (europakonventionen). Konventio-
nen gäller som svensk lag. I 2 kap. 23 § regeringsformen finns ett förbud
mot lagar och andra föreskrifter som meddelas i strid med Sveriges åta-
ganden enligt konventionen.
Radiosändningar till allmänheten regleras numera i första hand av radio-
och TV-lagen som ersatte sju tidigare lagar på radio- och TV-området.
Lagen innehåller främst bestämmelser om sändningar som kräver tillstånd
av regeringen, nämligen dels sändningar av TV-program, dels ljudradio-
sändningar till hela landet eller till utlandet, samt om sändningar av närra-
dio. Lokalradion däremot regleras väsentligen genom lokalradiolagen.
Anledningen till att lokalradion särbehandlats är det utredningsarbete som
lett fram till denna lagrådsremiss (se prop. 1995/96:160 s. 60 f).
Bestämmelser om koncessionsavgifter finns i den särskilda lagen om
koncessionsavgifter på televisionens område.
Lagrådet anser det vara angeläget att också lokalradion regleras i radio-
och TV-lagen som därmed blir mera heltäckande. I inte obetydlig ut-
sträckning föreslås i remissen att detta skall ske genom att bestämmelser i
lokalradiolagen flyttas över till radio- och TV-lagen. Enligt Lagrådets
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
144
mening bör avfattningen av dessa bestämmelser därvid anpassas mera till
den senare lagens utformning än som skett i remissen. (Se t.ex. 5 kap. 19
§.) Lagrådet har inget att erinra mot att föreskrifterna om koncessionsav-
gifter på radio- och TV-området finns i en särskild lag men anser att
radio- och TV-lagen for att regelsystemet skall vara överskådligt bör in-
nehålla en hänvisning till denna särskilda lag, förslagsvis placerad i en ny
1 kap. 6 §.
Av de redovisade grundlagsbestämmelserna framgår att frågan om fördel-
ningen av radiofrekvenser för lokalradion är av central betydelse.
Enligt lokalradiolagen beslutar Radio- och TV-verket om tillstånd att
sända lokalradio i ett sändningsområde efter ett auktionsförfarande, om
det finns mer än en ansökan om tillståndet. Tanken bakom denna ordning
är att etableringsrätten i princip skall vara fri och att de enda inskränk-
ningarna i denna rätt har sin grund i behovet att ta hänsyn till tekniska
förutsättningar och önskemålet att motverka de risker for koncentration
som följer av det begränsade sändningsutrymmet (prop. 1992/93:70 s. 6).
Vid tillkomsten av lokalradiolagen diskuterade Lagrådet frågan om för-
hållandet mellan bestämmelserna i 7 § i lagen, varigenom dagstidningsfö-
retag utesluts från möjligheten att fa lokalradiotillstånd, och grundlagsbe-
stämmelserna i YGL. Lagrådet anförde därvid att denna begränsning
gjorts med tanke på yttrandefriheten och informationsfriheten och med
syftet att utrymmet att sända lokalradio skall utnyttjas så att dominans
över nyhetsförmedling och opinionsbildning motverkas och möjlighe-
terna till mångfald tas till vara (a. prop. s. 164 ff). En sådan begränsning
fick enligt Lagrådets mening anses ligga väl i linje med grundlagsbe-
stämmelserna om vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.
Detsamma ansåg Lagrådet vara fallet med de begränsningar som finns i 5
och 6 §§ lokalradiolagen och som avser antalet tillstånd som någon far
ges respektive bl.a. programföretags rätt att fa tillstånd.
År 1995 beslutade riksdagen lagen om tillfälliga bestämmelser i fråga om
tillstånd att sända lokalradio. Lagen innebar att Radio- och TV-verket inte
fick meddela nya tillstånd att sända lokalradio. Lagrådet hade avstyrkt
förslaget till lag med hänvisning till 3 kap. 2 § YGL (bet. 1994/95:KU25
s. 13 ff.) . Lagen gällde ursprungligen till utgången av år 1995 men har
senare getts förlängd giltighetstid till utgången av år 2000.1 samband med
det senaste förlängningsbeslutet ville Lagrådet inte motsätta sig att lagens
giltighetstid förlängdes en sista gång i avvaktan på att ny lagstiftning antas
av riksdagen (bet. 1998/99:KU14 s. 8 ff.).
I det utredningsarbete som föregått lagrådsremissen har olika förslag lagts
fram om hur tillstånd att sända lokalradio skall fördelas. Lokal- och när-
radiokommittén föreslog i SOU 1996:176 att auktionerna skulle ersättas
med ett urvalsförfarande baserat på programverksamhetens inriktning och
ägarförhållanden. Remissinstanser kritiserade förslaget från grundlags-
synpunkt (se SOU 1999:14 s. 75 f). Utredningen om den framtida kom-
mersiella lokalradion föreslog att urval bland flera sökande till ett lokalra-
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
145
diotillstånd skulle ske efter vissa kriterier som skulle bedömas av Radio-
och TV-verket. Fördelningen skulle medföra att medieutbudet inom sänd-
ningsområdet skulle präglas av mångfald och reella yttrandemöjligheter,
att ägandet skulle medföra att antalet aktörer på den lokala marknaden
ökar, att sändningarna i hög grad skulle utgöras av eget material samt att
tillståndshavare skulle ha finansiella och tekniska förutsättningar att be-
driva verksamheten varaktigt med god kapacitet och kvalitet. Vidare
skulle sändningarnas "format" kunna beaktas i syfte att öka den "inre
mångfalden". Formatkriteriet avsåg programverksamhetens art eller all-
männa inriktning (SOU 1999:14 s. 174). Vid remissbehandlingen av för-
slaget möttes även detta av invändningar från yttrandefrihetsrättsliga ut-
gångspunkter. Bl.a. gällde detta kriteriet angående sändningarnas format.
I lagrådsremissen har också detta kriterium utgått men utredningens för-
slag till övriga kriterier som skall beaktas vid tillståndsgivningen har i
stort sett förts vidare.
En grundläggande fråga är då hur dessa kriterier förhåller sig till grund-
lagsbestämmelserna i YGL, framför allt den i 3 kap. 2 § andra stycket om
riktmärke för fordelningen av radiofrekvenser. Denna bestämmelses for-
arbeten ger inte mycken ledning till hur den skall tillämpas i praktiken.
Vissa metoder att välja mellan flera konkurrerande sökande till sänd-
ningstillstånd synes dock tämligen oproblematiska från grundlagssyn-
punkt. Det gäller lokalradiolagens auktionsförfarande och också t.ex. ett
lotteriförfarande där slumpen får styra urvalet. Att låta sådana kriterier
som teknisk kapacitet och kvalitet samt finansiell stabilitet ha betydelse
torde inte heller vålla grundlagsproblem. Mera svårbedömda ter sig krite-
rier som i någon mening gäller innehållet i det som skall sändas eller vem
som söker tillstånd. I viss mån bör hänsyn emellertid kunna tas också till
detta slag av kriterier, t.ex. så att flera tillstånd avseende ett sändningsom-
råde inte ges till samma sökande eller att dagstidningsföretag som redan
är verksamma inom sändningsområdet far stå tillbaka för nya aktörer där
(jfr Lagrådets yttrande vid lokalradiolagens tillkomst). Inte heller kan det
anses oförenligt med YGL att ställa krav på eget material (jfr 22 § lokal-
radiolagen, som Lagrådet inte riktade någon invändning emot) eller det
därmed jämförliga kravet på program med lokal anknytning.
Vad som framstår som mera oklart är hur man skall se på förslagets krite-
rier angående mångfald och reella yttrandemöjligheter samt ökat antal
aktörer på den lokala marknaden. Med mångfald och reella yttrandemöj-
ligheter avses i remissen goda förutsättningar for alla medborgare att ut-
trycka tankar, åsikter och känslor eller meddela upplysningar oberoende
av social tillhörighet, kön, yrke, geografisk belägenhet, etniskt ursprung
eller funktionshinder (avsnitt 6.2.2). Beträffande ägarförhållanden bör
enligt remissen bedömningen omfatta de medier som har det aktuella
sändningsområdet som täcknings- eller upptagningsområde, vilket inne-
bär att ägarförhållandena i radio och TV samt dagstidningar, såväl i pap-
persutgåva som i elektronisk form, skall beaktas.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
146
Remissen saknar emellertid någon närmare diskussion om hur de senast
berörda kriterierna förhåller sig till grundlagen. Analys av förhållandet till
artikel 10 i europakonventionen saknas helt. Inte heller behandlas i nämn-
värd utsträckning den utveckling på massmedieområdet som har skett
under senare år, särskilt till följd av utvecklingen inom informationstekni-
ken (IT). Avsaknaden av överväganden i dessa frågor försvårar ett ställ-
ningstagande till förslagets grundlagsenlighet. Även det förhållandet att
de lokala digitala radiosändningama har lämnats utanför remissförslaget
är ur denna synvinkel ett problem.
Enligt Lagrådets mening måste det för bedömningen av betydelsen av 3
kap. 2 § andra stycket YGL för förslaget vara en utgångspunkt att den
yttrandefrihet som nämns där är den yttrandefrihet som grundlagen skall
skydda. Att fastställa exakt vad denna innebär är dock svårt och föremål
för delvis olika uppfattningar. Så mycket torde dock kunna sägas att
YGL lika litet som TF bygger på någon tanke om "reell" yttrandefrihet i
den mening som berörs i remissen, dvs. verklig möjlighet att få komma
till tals. TF och YGL ger en frihet från ingrepp från det allmännas sida i
den enskildes yttrandefrihet, inte en rätt att få komma till tals. Möjlighe-
terna att använda medierna far främjas i andra former. (Se prop.
1990/91:64 s. 29 ff.) Att begränsa den i YGL skyddade yttrandefriheten i
syfte att nå en "reell" yttrandefrihet ter sig därför som svårt att utan vidare
godta från konstitutionell utgångspunkt när det är den förra yttrandefrihe-
ten som skall vara den vidaste möjliga. Riktigt vad som avses i remissen
med reell yttrandefrihet är dock oklart. Ligger i förslaget bara att alla skall
fa delta i tillståndsgivningen på lika villkor utan att diskrimineras på
grund av något av de angivna förhållandena social tillhörighet m.m. kan
någon befogad invändning inte göras. Avses däremot att vissa kategorier
sökande skall ges försteg i konkurrensen med andra synes regleringen
vara mindre väl förenlig med grundlagen. Utformningen av remissen talar
närmast för det senare alternativet, eftersom det förra skulle vara så själv-
klart att saken inte behövde framhävas i lagen (jfr 1 kap. 9 § regerings-
formen).
Det som avses med mångfald och ägarförhållanden i remissen synes
också diskutabelt. Det är här en brist att begreppen inte behandlas i belys-
ning av IT-utvecklingen på medieområdet. Denna kan sammanfattnings-
vis sägas karaktäriseras av en alltmera differentierad massmedievärld där
de "traditionella" massmedierna - radio och TV samt tidningar och andra
tryckta skrifter - i ökad utsträckning konkurrerar med bl.a. elektronisk
publicering via "world wide web", t.ex. på webbsidor på Internet. Härige-
nom kan enskilda, som i praktiken hittills ofta har varit utestängda från
de traditionella medierna, komma till tals till förhållandevis låg kostnad
och med hela världen som mottagningsområde. Samtidigt blir det möjligt
för allt fler att ta del av information via Internet från massmedier utanför
hemorten och från andra enskilda som vill komma till tals. Att då se så
snävt på mångfald och ägarförhållanden som görs i remissen framstår som
omotiverat. Resultatet av en tillståndsgivning enligt de angivna riktlin-
jerna riskerar att framstå som tveksam från grundlagssynpunkt, eftersom
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
147
bara en del av medieutbudet skall beaktas. Grundlagen måste vila på tan-
ken att det är yttrandefriheten i dess helhet som skall vara den vidaste
möjliga.
Mot bakgrund av det anförda anser sig Lagrådet inte övertygat om att de
föreslagna kriterierna avseende mångfald och reell yttrandefrihet samt
ägarförhållanden på den lokala mediemarknaden är förenliga med YGL:s
krav på att fördelningen av radiofrekvenser skall ske på ett sätt som är
rimligt och möjligt med hänsyn till anspråk på sändningsutrymme eller
som är ofrånkomligt även i ett demokratiskt samhälle. Inte heller är det
klart att de förutsättningar som ställs upp i artikel 10 i europakonventio-
nen för att yttrandefriheten skall få begränsas är uppfyllda. Eftersom för-
slagets grundlags- och konventionsenlighet i dessa avseenden framstår
som tvivelaktig, avstyrker Lagrådet att de nu behandlade kriterierna som
de utformats skall läggas till grund för urval av tillståndshavare. Lagrådet
föreslår att kriterierna mångfald och reella yttrandemöjligheter utgår och
att det i fråga om ägarförhållanden görs en precisering i lagtexten av det
slag som i dag finns i 6 och 7 §§ lokalradiolagen.
Förslaget till lag om ändring i lagen om koncessionsavgift på televisio-
nens område
6a§
I första stycket föreskrivs att Radio- och TV-verket i ett beslut om till-
stånd att sända lokalradio skall ange den årliga avgift som tillståndshava-
ren skall betala. Av andra stycket jämfört med 4 a § framgår emellertid att
avgiften årligen skall justeras med hänsyn till förändringarna i penning-
värdet. Vad som kan anges i tillståndsbeslutet är således endast den fasta
grundavgiften. Bestämmelsen i första stycket kan sedd i förhållande till
andra stycket leda till missförstånd. Den synes inte heller fylla någon
egentlig funktion och kan därför undvaras. Lagrådet föreslår att första
stycket i paragrafen far utgå.
8a§
Lagrådet tar under 5 kap. 19 § radio- och TV-lagen upp frågor som berör
även denna paragraf. Lagrådet hänvisar till vad som där anförs.
12 §
I paragrafen finns f.n. bestämmelser om anstånd med betalning av kon-
cessionsavgift samt om befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala
avgift för viss period. Beslut meddelas av regeringen. I remissen föreslås
tillägg av ett nytt andra stycke rörande anstånd och befrielse från avgift
för tillstånd att sända lokalradio. I stycket, vilket motsvarar 36 § lokalra-
diolagen, hänvisas till 5 kap. 3 § och 9 kap. 4 § lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter (LPP).
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
148
I 5 kap. 3 § LPP anges förutsättningarna för att beskattningsmyndigheten
skall kunna besluta om anstånd med betalning av skatt. I 9 kap. 4 §
samma lag anges när nedsättning av eller befrielse från skatt, liksom åter-
betalning av skatt, far ske. De båda lagrummen reglerar således samma
frågor som nuvarande 12 § koncessionsavgiftslagen. Enligt Lagrådets
mening saknas anledning att ha två stycken av i huvudsak samma
innebörd. Det bör även framhållas att avgiften för lokalradion synes
täckas av såväl första som andra stycket. Oklarhet kan därför uppstå när
det gäller vilka bestämmelser som skall tillämpas. Det synes inte heller
klart om regeringen själv skall fatta alla dessa beslut.
Lagrådet förordar med hänvisning till det anförda att det föreslagna andra
stycket utgår. Ett alternativ är att ersätta den nuvarande regeln i första
stycket med den reglering som föreslås i andra stycket, gemensam för de
båda typerna av koncessionsavgifter. I båda fallen finns enligt Lagrådets
mening anledning att överväga en uttrycklig delegationsmöjlighet för re-
geringen när det gäller avgifter för lokalradio.
Ikraftträdandebestämmelserna
Enligt punkt 2 i de föreslagna bestämmelserna omfattar den nya lagen inte
tillståndshavare som erhållit tillstånd med stöd av lokalradiolagen. Vad
som avses gälla i dessa fall framgår inte av detta lagförslag. Bestämmelser
härom finns emellertid i de föreslagna ikraftträdande- och övergångsbe-
stämmelserna till förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(punkt 3.1). Innebörden härav är att de bestämmelser i lokalradiolagen
som gäller avgift och betalning av avgift skall fortsätta att gälla för till-
stånd som meddelats enligt lokalradiolagen, trots att nämnda lag upphävs.
Lagrådet föreslår i det följande att det i radio- och TV-lagen skall införas
en bestämmelse (1 kap. 6 §) som beträffande avgifter hänvisar till be-
stämmelserna i koncessionsavgiftslagen. Enligt Lagrådets mening före-
faller det därför mest naturligt att alla bestämmelser om avgifter for till-
stånd att sända lokalradio - vare sig tillstånden meddelats enligt lokalra-
diolagen eller enligt de nya bestämmelserna i radio- och TV-lagen - sam-
las i koncessionsavgiftslagen. Lagrådet anser sålunda att ifrågavarande
bestämmelser om avgift för tillstånd enligt lokalradiolagen bör föras över
till avgiftslagens ikraftträdandebestämmelser.
Lagrådet noterar vidare att förslaget innebär att avgiftsbestämmelsema i
lokalradiolagen skall fortsätta att gälla allt framgent i fråga om de befint-
liga tillstånden, trots att undantagen i övrigt från de nya bestämmelserna
upphör vid utgången av år 2008. Detta kan synas märkligt. Om lokalra-
diolagen upphävs gäller det ju samtliga bestämmelser, även om vissa be-
stämmelser skall fortsätta att tillämpas övergångsvis. Förslaget kan också
ifrågasättas från principiella utgångspunkter, då det medför att mycket
stora avgiftsskillnader kan förekomma även sedan kraven på programin-
nehåll m.m. blivit enhetliga. Enligt Lagrådets mening bör sålunda någon
sluttidpunkt finnas även i fråga om de upphävda avgiftsbestämmelsema.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
149
Det synes mest konsekvent att bestämma denna tidpunkt till densamma
som gäller för undantagen i övrigt från de nya bestämmelserna, dvs. till
utgången av år 2008.
Lagrådet föreslår med hänvisning till det anförda att punkt 2 av ikraftträ-
dandebestämmelsema till koncessionslagen ges följande lydelse.
"I fråga om den som vid lagens ikraftträdande har tillstånd enligt lokalra-
diolagen (1993:120) tillämpas till utgången av år 2008 bestämmelserna i
15-17 och 32-37 §§ lokalradiolagen i stället för bestämmelserna i denna
lag."
För det fall att Lagrådets förslag inte följs kan lokalradiolagen inte - med i
Sverige vedertagen lagstiftningsteknik - upphävas utan måste finnas kvar i
de delar som berör avgifterna för "gamla" tillstånd.
Förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen
1 kap. 6 §
En ny paragraf som hänvisar till lagen om koncessionsavgifter kan ges
följande lydelse.
" I lagen (1992:72) om koncessionsavgifter på televisionens och radions
områden finns bestämmelser om avgifter för tillstånd att sända TV-pro-
gram i hela landet och för tillstånd att sända lokalradio."
2 kap. 2 §
I paragrafen regleras vilken myndighet det är som meddelar sändningstill-
stånd beträffande olika former av television och radio. I första stycket an-
ges när regeringen är tillståndsmyndighet och i andra-fjärde styckena när
tillståndsmyndighet är Radio- och TV-verket. I femte stycket anges i
första meningen att regeringen meddelar tillstånd i vissa undantagsfall och
i andra meningen att tillstånd att bedriva lokala digitala ljudradiosänd-
ningar också meddelas av regeringen. Den sistnämnda meningen har mer
samband med tillståndsgivningen enligt första stycket än med den enligt
första meningen i femte stycket. Lagrådet förordar därför att sista me-
ningen i femte stycket flyttas till första stycket och där förs in som en ny
andra mening med följande lydelse. "Regeringen meddelar också tillstånd
att bedriva lokala digitala ljudradiosändningar."
5 kap. 2 §
Beträffande första stycket hänvisar Lagrådet till det som anförts under
rubriken Allmänt, såvitt gäller mångfald och reella yttrandemöjligheter.
Tilläggas kan att det bör här vara fråga om mångfald "i medieutbudet"
eller liknande uttryck och inte mångfald i allmänhet (jfr 5 kap. 10 § i för-
slaget).
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
150
Vidare bör det av paragrafen framgå att flera tillstånd kan meddelas be-
träffande samma sändningsområde (jfr 5 § första stycket sista meningen i
lokalradiolagen).
Övervägas bör också en motsvarighet till tredje stycket i 5 § lokalradiola-
gen där det föreskrivs att sändningsområdena skall utformas så att ett stort
antal sändningstillstånd kan lämnas. Ett sådant tillägg till lagförslaget ter
sig motiverat med hänsyn till 3 kap. 2 § andra stycket YGL.
5 kap. 3 §
I paragrafen, som är ny, föreskrivs att Radio- och TV-verket, när ett till-
stånd för ett sändningsområde blir ledigt, skall kungöra detta. Vidare in-
nehåller paragrafen föreskrifter om vad som skall tas upp i kungörelsen. I
tredje meningen anges att det i kungörelsen skall upplysas om att den som
ansöker om tillstånd anses ha förklarat sig beredd att betala en årlig avgift
för lokalradio. I fjärde meningen föreskrivs att i kungörelsen skall även
anges att ansökan om tillstånd skall innehålla en redovisning av de för-
hållanden som avses i 10 §. I 10 § anges de kriterier som skall ligga till
grund för urvalet i en konkurrenssituation vid fördelning av sändningstill-
stånd.
Beträffande förslaget i tredje meningen hänvisar Lagrådet till vad Lagrå-
det anför i anslutning till 5 kap. 8 §. Vad angår fjärde meningen är enligt
Lagrådets mening hänvisningen till 10 § alltför oprecis och ger ingen di-
rekt ledning för vad som måste anges i kungörelsen. Det far också anses
mindre lämpligt att i lagbestämmelser om kungörande ge föreskrifter av
det slag som det här är fråga om. Behövs det några särskilda föreskrifter
får de lämpligen tas upp i en förordning. Mot bakgrund av det anförda
föreslår Lagrådet att tredje och fjärde meningarna i paragrafen far utgå.
Beträffande första meningen hänvisar Lagrådet till vad som sägs under 5
kap. 8 § och föreslår att meningen skall lyda: "När ett sändningsutrymme
för ett område blir ledigt skall Radio- och TV- verket kungöra detta."
5 kap. 4 §
I andra stycket av paragrafen föreslås vissa generella inskränkningar för
staten, landsting och kommuner när det gäller tillstånd att sända lokalra-
dio. Dessa får sålunda inte inneha sådant tillstånd vare sig direkt eller in-
direkt genom företag i vilket ett sådant organ har en del som motsvarar
minst 20 procent av samtliga aktier eller andelar eller genom avtal ensamt
har ett bestämmande inflytande. Bestämmelsen motsvarar delvis 6 §
lokalradiolagen, men innebär en skärpning vad gäller den angivna
ägarandelen.
Den föreslagna bestämmelsen ger anledning till vissa frågor. Mot bak-
grund av syftet med bestämmelsen - att lokalradion inte skall fungera som
språkrör för myndigheter - kan sålunda ifrågasättas om den inte bör vara
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
151
tillämplig också om två eller flera av de angivna subjekten tillsammans
äger angiven del i samma företag, t.ex. samverkande kommuner som har
tio procent var. Detta synes med den föreslagna avfattningen inte möjligt.
Om inte avsikten är att träffa endast fall då ett ensamt subjekt är domine-
rande ägare kan bestämmelsen jämkas på så sätt att "ett sådant organ"
ändras till "ett eller flera sådana subjekt", vidare att orden "för dem ge-
mensamt" infogas före "motsvarar .." samt att ordet "ensamt" utgår. Lag-
rådet vill dessutom påpeka att en tillämpning av bestämmelsen synes ute-
sluten också i det fall tillstånd söks för ett dotterföretag till ett företag som
till mer än 20 procent ägs av stat eller kommun.
5 kap. 5 §
Enligt den föreslagna bestämmelsen skall Radio- och TV-verket avvisa
ansökan om en sökande inte finnes behörig. Vem som är behörig anges
inte i lagtexten. I författningskommentaren anförs att härmed avses den
som inte är utesluten från att få tillstånd enligt 4 §.
Enligt Lagrådets mening kan dock en prövning enligt 4 § komma att med-
föra vissa ställningstaganden i sak ("särskilda skäl" i första stycket, "ett
bestämmande inflytande" i andra stycket), varför gränsdragningen mellan
avvisning och avslag kan diskuteras. Några bärande skäl för att ha en sär-
skild awisningsregel för vissa ansökningar synes inte föreligga, särskilt
som awisningsbeslut enligt förslaget skall kunnas överklagas i samma
ordning som avslagsbeslut (13 kap. 1 a §). Lagrådet föreslår därför att 5 §
utgår och att Radio- och TV-verket således även i dessa fall skall besluta
om avslag på ansökningen. (Jfr med vad som gäller beträffande närradio.)
5 kap. 7 §
Av paragrafen framgår att varje tillståndsperiod skall vara fyra år och att
den första perioden skall räknas från och med den 1 januari 2001.
Lagtexten ger inget besked i frågan hur länge ett tillstånd skall gälla som
exempelvis meddelas den 1 oktober 2002. Skall tillståndsperioden då vara
kortare än fyra år eller skall tillståndet gälla till den 1 oktober 2006? Av
motiven framgår emellertid att syftet med bestämmelsen är att ett tillstånd
att sända lokalradio skall gälla i högst fyra år och att de tillstånd som
meddelas under den första tillståndsperioden skall samtliga gälla till ut-
gången av år 2004. I exemplet ovan skall alltså tillståndet gälla till ut-
gången av sistnämnda år. Även fortsättningsvis löper tillstånden efter
förlängning ut vid slutet av fyraårsperioder. Vad som anförts bör framgå
av lagtexten. Lagrådet förordar att till paragrafen fogas en ny tredje
mening av följande lydelse: "Ett tillstånd gäller till utgången av den till-
ståndsperiod under vilken tillståndet meddelats."
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
152
5 kap. 8-10 §§
Eftersom det kan förväntas att antalet fall där det är fler än en sökande per
möjlighet att fa sändningstillstånd är betydligt större än antalet fall där det
bara finns en sådan sökande, bör 8 § flyttas ned efter 9 och 10 §§ i remiss-
förslaget.
I 8 § och andra lagrum används uttrycket "ledigt sändningstillstånd". Ut-
tryckssättet är mindre adekvat och bör ersättas med t.ex. "ledigt sänd-
ningsutrymme".
I punkten 1 i 8 § första stycket föreskrivs som förutsättning för tillstånd
enligt det "förenklade" tillståndsförfarandet med bara en som söker ett
tillstånd att denne skriftligen godtar de villkor som Radio- och TV-verket
avser att förena tillståndet med. Bestämmelsen synes obehövlig med tanke
på 5 kap. 13 § i förslaget där det föreskrivs att en sökande skall ges till-
fälle att ta del av och yttra sig över sådana villkor. Tillståndsgivningen är
en "ensidig" rättsakt från myndighetens sida och i och för sig inte bero-
ende på någon accept från sökandens sida. Punkten kan förefalla vara en
relikt från den tid då koncessionsvillkor för radio- och TV meddelades i
form av avtal med programföretagen (jfr prop. 1995/96:160 s. 82 ff.). I
sakens natur ligger å andra sidan att tillstånd knappast utan vidare ges till
den som inte är beredd att iaktta de villkor som ett tillstånd förenas med.
Även ur denna synvinkel synes punkten obehövlig.
Enligt punkten 2 i 8 § första stycket är en annan förutsättning för tillstånd
i det förenklade förfarandet att avgiften enligt lagen om koncessionsavgift
på televisionens och radions områden betalas inom två veckor från det att
underrättelsen om eventuellt kommande tillstånd skickats ut. Bestämmel-
sen är inte förenlig med den föreslagna 6 a § i avgiftslagen som anger att
avgift skall betalas före utgången av januari månad det kalenderår som
avgiften avser. Skall den sist nämnda bestämmelsen gälla också för till-
stånd som meddelats i det förenklade förfarandet, bör punkten 2 utgå.
Behövs någon form av ekonomiskt åtagande, kan detta i stället ske genom
att en ensamsökande skall ställa säkerhet för avgiften för första året.
Med hänsyn till vad Lagrådet nu sagt kan även andra och tredje styckena i
8 § utgå.
Vad som möjligen saknas i 8 § är föreskrifter om hur Radio- och TV-ver-
ket skall förhålla sig vid prövningen i de fall sökanden är i konkurs eller i
likvidation (jfr 5 kap. 20 § i förslaget), ställd under förvaltarskap eller på
någon annan jämförlig grund uppenbarligen inte bör komma i fråga som
tillståndshavare. Lagrådet förordar att frågan övervägs i det fortsatta lag-
stiftningsarbetet.
I 9 § sägs inledningsvis "Om två eller flera ansökningar finns" men inget
om att ansökningarna avser samma sändningsutrymme vilket bör framgå
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
153
av lagtexten. Det är inte heller klart om det är ansökningar eller sökande
(jfr 8 §) som avses i 9 § (och 10 §).
Lagtexten ger vid handen att paragrafen omfattar också det fallet att det
finns flera ansökningar beträffande flera sändningsutrymmen inom ett
sändningsområde men att det bara finns en ansökan per möjlighet att
sända och att alltså alla sökande kan tillgodoses. Det bör framgå huruvida
8 § eller 9 och 10 §§ i förslaget skall tillämpas i det fallet.
Beträffande 10 § första stycket i förslaget hänvisar Lagrådet till det som
sagts under rubriken Allmänt.
I fråga om andra stycket i 10 § kan frågan ställas, om hänsyn vid fördel-
ningen över huvud taget far tas till programverksamhetens anknytning till
en avsedd åskådning. Det som nu står i stycket följer redan av 2 kap. 12 §
andra stycket regeringsformen och torde därför vara överflödigt att upp-
repa här.
I tredje stycket av 10 § finns en definition av begreppet eget material, bl.a.
avses med detta uttryck program som är "unika" för den egna verksamhe-
ten. Ordet för tanken till att det är ett krav att ingen annan har program av
detta slag. Detta synes inte vara avsikten utan att det skall vara program
som har tillkommit enbart för den egna verksamheten. Kravet bör inte
hindra att t.ex. ett program som bedöms ha allmänt intresse återutsänds av
något annat programföretag. Ett andra rekvisit enligt tredje stycket är att
program skall ha bearbetats redaktionellt. Häri ligger enligt remissen
(avsnitt 6.2.2) att det har utförts ett visst mått av självständigt arbete och
att det som skapas håller en viss journalistisk nivå. Åtminstone det senare
är svårt att utläsa ur lagtexten, och det kan starkt sättas i fråga om ett så-
dant kvalitetskrav alls är förenligt med YGL. Lagrådet anser att hänsyn
inte skall fa tas till den journalistiska nivån i programmen. Vidare ifråga-
sätter Lagrådet det riktiga i att definition på eget material utesluter direkt-
sändningar från exempelvis kommunala debatter.
5 kap. 11 §
I paragrafen anges vissa typer av villkor som alltid far förenas med ett
tillstånd att sända lokalradio. Enligt punkt 1 gäller detta skyldighet att
"sända program i en viss del av landet". I författningskommentaren anges
att bestämmelsen innebär att tillståndsmyndigheten kan ställa krav på att
sändningarna når en minsta andel av befolkningen i området. Detta synes
dock inte följa av den föreslagna lagtexten. Lagrådet föreslår att punkten i
stället utformas enligt följande: ".. skyldighet att 1. Sända program i en
viss del av sändningsområdet eller som når en viss del av befolkningen
inom området ".
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
154
5 kap. 12 §
Med hänsyn till vad Lagrådet anfört beträffande placering av 8 § efter 9
och 10 §§ i 5 kap. bör inledningen till paragrafen lyda: "Sändnings-
tillstånd far även förenas med villkor som avser skyldighet att". Vidare
bör det i ett andra stycke föreskrivas att första stycket inte gäller i fall
som avses i 8 §.
I punkten 3 bör "anknytning till det egna sändningsområdet" bytas mot
"lokal anknytning", ett uttryckssätt som används i 5 kap. 10 §.
5 kap. 13 §
Av andra meningen framgår att beslut om sändningstillstånd endast far
innehålla villkor som den sökande godtagit. Med hänsyn till vad Lagrådet
anfört beträffande 8 § bör meningen utgå.
5 kap. 14 §
I paragrafen anges när ett tillstånd att sända lokalradio skall förlängas
med ytterligarre en tillståndsperiod. Av lagtexten att döma skall förläng-
ning beslutas oberoende av om tillståndshavaren begärt det. Enligt Lagrå-
dets mening är det dock naturligt att frågan om förlängning tas upp först
om tillståndshavaren tar initiativ härtill. Den senaste tidpunkten för en
begäran om förlängning kan förslagsvis sättas till sex månader före till-
ståndsperiodens utgång. Lagrådet förordar att ett sådant tillägg görs i
början av första stycket. Den senaste tidpunkten för Radio- och TV-verket
att meddela att förlängning inte kommer att medges (tredje stycket i för-
slaget) kan då sättas till fyra månader.
Lagrådet förordar vidare vissa redaktionella ändringar av paragrafen. Så-
lunda bör fjärde punkten i första stycket, vilken är av delvis annan karak-
tär än punkterna 1-3, utgå ur detta stycke och i stället bilda ett eget stycke.
Vidare bör bestämmelsen i andra stycket, vilken hänvisar till punkt 3 i
första stycket, hellre läggas till i denna punkt. Andra stycket kan då utgå.
Sammanfattningsvis föreslår Lagrådet att paragrafen utformas enligt föl-
jande.
"Om en tillståndshavare senast sex månader före tillståndsperiodens ut-
gång begär förlängning av sitt sändningstillstånd skall detta förlängas med
ytterligare en tillståndsperiod, om inte
1. det finns grund för återkallelse av tillståndet enligt 11 kap.,
2. tillståndshavaren väsentligen brutit mot villkor som enligt 11 eller 12 §
förenats med sändningstillståndet, eller
3. tillståndshavaren väsentligen brutit mot bestämmelsen om eget material
i 6 kap. 7 a § och det inte finns särskilda skäl för att tillståndet ändå skall
förlängas.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
155
Ett tillstånd skall inte heller förlängas om förändringar i tekniken eller i
användningen av radiofrekvenser på grund av internationella överens-
kommelser som Sverige anslutit sig till medför att ett nytt tillstånd med
samma villkor inte skulle meddelas.
Om Radio- och TV-verket inte avser att medge förlängning skall verket,
senast fyra månader före tillståndsperiodens utgång, meddela tillståndsha-
varen att tillståndet inte kommer att förlängas.
Som tillståndshavare ... ändrade indelningen."
5 kap. 15 §
I första stycket anges att Radio- och TV-verket far besluta om en ändrad
indelning av sändningsområden. Av andra stycket framgår att ett sådant
beslut inte far fattas senare än sex månader före tillståndsperiodens ut-
gång. Lagtexten förhindrar inte att ett beslut om ändrad indelning fattas
när som helst före den angivna tidsperioden.
Paragrafen har sin motsvarighet i 9 § lokalradiolagen. Av den paragrafen
framgår att en förändrad indelning far beslutas vid utgången av varje till-
ståndsperiod. Vid remissföredragningen har upplysts att det inte funnits
någon avsikt att vid överförandet av bestämmelserna från 9 § lokalradio-
lagen till förevarande paragraf ändra på begränsningen till tillståndspeno-
dens utgång. Paragrafen bör därför kompletteras med en motsvarande
bestämmelse. Lagrådet förordar att första meningen i första stycket ges
följande lydelse:
"Radio och TV-verket far besluta om en ändrad indelning av sändnings-
områden vid utgången av en tillståndsperiod."
5 kap. 16 §
I paragrafen finns bestämmelser om att Radio- och TV-verket i visst fall
kan besluta att en tidigare tillståndshavare far fortsätta att sända efter till-
ståndsperiodens slut i avvaktan på att verkets beslut enligt 15 § tredje
stycket vinner laga kraft. Paragrafen måste alltså läsas tillsammans med
detta senare lagrum, vilket reglerar det fallet att Radio- och TV-verket
beslutat om ändrad indelning av sändningsområden och att tvekan därför
kan uppstå om vem som är tillståndshavare för ett visst område. Verket
skall då meddela särskilt beslut om vem som skall anses som tillståndsha-
vare.
Lagrådet konstaterar att 16 § endast tar sikte på det fallet att Radio- och
TV-verket genom beslut enligt 15 § tredje stycket identifierat en viss till-
ståndshavare. Det är endast denne som kommer i fråga för att sända efter
tillståndsperiodens slut. Inte heller kan paragrafen tillämpas om verket
enligt 15 § tredje stycket funnit att ingen kan anses som tillståndshavare.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
156
Mot den angivna bakgrunden föreslår Lagrådet att paragrafen utformas
enligt följande.
"Har Radio- och TV-verket meddelat beslut enligt 15 § tredje stycket
första meningen om att någon skall anses som tillståndshavare, far verket
medge denne att sända efter tillståndsperiodens slut i avvaktan på att be-
slutet vinner laga kraft. Sådant medgivande skall lämnas för ett visst
sändningsområde för en viss tid."
5 kap. 17 §
Av första stycket framgår att tillstånd far överlåtas efter medgivande av
tillståndsmyndigheten. Sådant medgivande skall lämnas under förutsätt-
ning att förvärvaren inte redan har inflytande över tillstånd i sändningsom-
rådet. En i lagtexten inte angiven förutsättning måste självfallet vara att
förvärvaren är behörig att få tillstånd. Enligt Lagrådets mening bör denna
förutsättning föras in i lagen. Lagrådet föreslår att första stycket ges föl-
jande lydelse.
"Ett tillstånd far överlåtas om Radio- och TV-verket medger det. Sådant
medgivande skall inte lämnas om
1. förvärvaren enligt 4 § andra stycket inte skulle kunna få tillstånd att
sända lokalradio, eller
2. förvärvaren redan har tillstånd att sända lokalradio i samma sändnings-
område, direkt eller indirekt genom företag i vilket förvärvaren har del
som motsvarar minst 20 procent av samtliga aktier eller andelar eller ge-
nom avtal ensam har ett bestämmande inflytande."
Lagrådet kan också hänvisa till vad Lagrådet anfört angående 5 kap. 4 §
andra stycket.
I andra stycket bör i tydlighetens intresse efter ordet mångfalden föras in
orden "i medieutbudet". I tredje stycket bör vidare orden "enligt denna
lag" utgå.
5 kap. 19 §
I paragrafen anges att "den som vill frånsäga sig" ett tillstånd skriftligen
skall anmäla det till Radio- och TV-verket. Tillståndet skall anses
"frånträtt" när anmälan kommit in till verket eller den senare dag som an-
ges i anmälan. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 19 § lokalradiolagen,
vari dock används uttryckssättet "den som vill frånträda ett tillstånd". I
radio- och TV-lagen återfinns inte dessa begrepp, utan här talas genomgå-
ende om "återkallelse" av tillstånd. Sålunda anges i 11 kap. 1 § första me-
ningen att ett tillstånd att sända ljudradio- eller TV-program skall återkal-
las på begäran av tillståndshavaren. Någon ändring härvidlag föreslås inte
i remissen. Enligt Lagrådets mening bör därför begreppet återkallelse an-
vändas även då det är fråga om att tillstånd att sända lokalradio upphör på
tillståndshavarens begäran. Frågan kan dessutom ställas om den före-
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
157
slagna 5 kap. 19 § fyller någon självständig funktion vid sidan av 11 kap.
1 §. Enligt Lagrådets mening synes paragrafen kunna utgå. Om tidpunk-
ten för upphörande av tillstånd att sända lokalradio vid återkallelse på
grund av tillståndshavarens egen begäran anses böra regleras särskilt,
föreslår Lagrådet att paragrafen utformas enligt följande.
"Om en tillståndshavare begärt att hans tillstånd skall återkallas, skall till-
ståndet anses ha upphört att gälla den dag en sådan begäran kom in till
Radio- och TV-verket eller den senare dag som tillståndshavaren angett."
Lagrådet vill tillägga att uttrycken "frånträds" och "frånträtts" används
också i remissens förslag till 8 a § koncessionsavgiftslagen, vid sidan av
uttrycket "återkallas". Konsekvensändringar bör göras i den paragrafen.
Om tidpunkten för när tillståndet skall anses ha upphört att gälla regleras
särskilt enligt ovan, bör vidare i 8 a § den angivna tidsperioden nittio
dagar räknas från "den dag då tillståndet enligt 5 kap. 19 § radio- och TV-
lagen skall anses ha upphört att gälla".
9 kap. 7 a §
Bestämmelsen har hämtats från 29 § första stycket lokalradiolagen. Den
stämmer i det mesta överens med 9 kap. 7 § radio- och TV-lagen. Skill-
naden är endast att den först nämnda paragrafen avser lokalradion medan
den senare gäller programföretag som har sändningstillstånd av rege-
ringen. Regleringen blir enklare om 7 a § utgår och det till 7 § läggs en
sista mening av följande lydelse: " Motsvarande gäller i fråga om den som
har tillstånd att sända lokalradio."
9 kap. 9 a och 9 b §§
I lagrådsremissen föreslås att i 9 kap. införs två nya paragrafer, 9 a och 9
b §§. Kapitlet avslutas emellertid i dag med 9 §. De nya paragraferna bör
därför enligt Lagrådets mening betecknas 10 respektive 11 §.
Rubrikerna till 10 kap. och 12 kap.
Rubriken till 10 kap. lyder "Straff och avgifter m.m." Den är något miss-
visande eftersom i 10 kap. inte behandlas koncessionsavgiftema. Dessa
återfinns i koncessionsavgiftslagen. Vad som tas upp i 10 kap. är avgifter
benämnda särskilda avgifter. Lagrådet föreslår att rubriken ändras i enlig-
het härmed och ges följande lydelse: "Straff och särskilda avgifter, m.m ".
Motsvarande ändring bör göras i rubriken till 12 kap.
13 kap. 1 a §
I första stycket anges i vilka fall Radio- och TV-verkets beslut om lokal-
radio far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Lagrådets förslag
under 5 kap. 5 § medför att punkt 1 angående beslut om avvisning av an-
sökan bör utgå. Uttryckssättet i punkt 2 - "fördelning av tillstånd" - är en-
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
158
ligt Lagrådets mening mindre lämpligt, eftersom innebörden av ifrågava-
rande beslut synes vara att en ansökan bifalls medan övriga avslås. Lagrå-
det förordar vidare vissa redaktionella ändringar i paragrafen, som då far
följande lydelse.
"Beslut av Radio- och TV-verket om lokalradio får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol, om det gäller beslut om att
1. avslå ansökan om tillstånd,
2. inte medge överlåtelse av tillstånd,
3. inte förlänga ett tillstånd.
4. återkalla ett meddelat tillstånd, och
5. någon enligt 5 kap. 15 § tredje stycket skall anses som tillståndshavare..
Mål om överklagande av beslut som avses i första stycket 1 och 4 skall
handläggas skyndsamt.
Beslut som avses i första stycket 2-4 gäller omedelbart om inte
något annat förordnas."
Övergångsbestämmelserna
Punkt 3 bör ges en mera överskådlig utformning. Punkten bör dessutom
kompletteras med en bestämmelse om att 31 a-31 e §§ lokalradiolagen
alltjämt skall tillämpas i fråga om sändningar som lokalradiolagen fortfa-
rande är eller tidigare har varit tillämplig på. Vidare bör 38 och 39 §§
lokalradiolagen fortfarande tillämpas i ärenden som har anhängiggjorts
hos Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-verket
före den 1 juli 2000. En bestämmelse av denna innebörd kommer att om-
fatta också mål hos förvaltningsdomstolarna där beslut i sådana ärenden
överprövas. Slutligen bör - som Lagrådet förordat beträffande ikraftträ-
dandebestämmelsema till lagen om ändring i lagen om koncessionsavgift
på televisionens område - första meningen i punkten 3.1 i förslaget till nu
behandlade övergångsbestämmelser utgå.
En ny punkt 4 bör avse förelägganden som meddelats före den 1 juli 2000
enligt 29-31 §§ lokalradiolagen. Sådana förelägganden bör gälla som om
de meddelats enligt motsvarande bestämmelser i radio- och TV-lagen.
Med hänsyn till vad som nu anförts förordar Lagrådet att punkterna 3 och
4 ges följande lydelse.
"3.1 fråga om sådana sändningar av lokalradio för vilka tillstånd medde-
lats före den 1 juli 2000 tillämpas de nya bestämmelserna med följande
undantag.
a) Bestämmelserna om tillstånd i 8 § första stycket och andra stycket
första meningen lokalradiolagen tillämpas till utgången av år 2008. Ett
tillstånd skall dock inte förlängas, om det finns grund för återkallelse av
det.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
159
b) Bestämmelserna om sändningars innehåll i 22 § första stycket samt,
såvitt avser brott mot denna paragraf, 30 § lokalradiolagen tillämpas till
utgången av år 2008.
c) Tillstånd att sända lokalradio far inte återkallas enligt 11 kap. 5 § första
stycket 3 eller 4. I fråga om förvärv av tillstånd som har skett före den 1
juli 2000 tillämpas 28 § andra stycket första meningen lokalradiolagen i
stället för 11 kap. 5 § andra stycket.
d) Bestämmelserna om sanktioner i 31 a-31 e §§ lokalradiolagen tilläm-
pas i fråga om sådana sändningar av lokalradio på vilka den lagen är eller
har varit tillämplig.
e) Bestämmelserna om överklagande m.m. i 38 och 39 §§ lokalradiolagen
tillämpas i ärenden som väckts hos Granskningsnämnden för radio och
TV eller Radio- och TV-verket före den 1 juli 2000.
4. Förelägganden som meddelats enligt 29-31 §§ lokalradiolagen gäller
som om de meddelats enligt motsvarande nya bestämmelser."
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1999/2000:55
Bilaga 5
160
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 februari 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Thalén, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall,
Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson,
Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande: Marita Ulvskog
Prop. 1999/2000:55
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:55
Kommersiell lokalradio
161
Eländers Gotab 59746, Stockholm 2000