Prop.
1999/2000:51
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 20 januari 2000
Göran Persson
Mona Sahlin
(Näringsdepartementet)
I propositionen föreslås en ny lag om radio- och teleterminalutrustning
samt vissa ändringar i lagen (1993:599) om radiokommunikation och
telelagen (1993:597) med syfte att genomföra Europaparlamentets och
rådets direktiv 1999/5/EG om radioutrustning och teleterminalutrustning
och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 8 april 2000, då direktivet skall
börja tillämpas i medlemsstaterna.
1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 51
Prop. 1999/2000:51
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3
2 Lagtext...............................................................................................4
2.1 Förslag till lag om radio- och teleterminalutrustning..........4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:599) om
radiokommunikation...........................................................8
2.3 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)............14
3 Ärendet och dess beredning.............................................................17
4 Nuvarande ordning..........................................................................18
4.1 Nationella bestämmelser...................................................18
4.2 Teleterminaldirektivet.......................................................18
5 Regeringens förslag till lagstiftning för genomförande av direktiv
1999/5/EG........................................................................................19
5.1 1999 års direkti v om radio- och teleterminalutrustning.... 19
5.2 Allmänt om genomförandet av det nya direktivet.............19
5.3 En ny lag om radio- och teleterminalutrustning................21
5.4 Ändringar i lagen om radiokommunikation......................22
5.5 Ändringar i telelagen.........................................................23
6 Kostnader och ikraftträdande m.m...................................................24
6.1 Kostnader för tillsyn m.m..................................................24
6.2 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelse......................24
7 Författningskommentar....................................................................25
7.1 Förslaget till lag om radio- och teleterminalutrustning.....25
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om
radiokommunikation.........................................................28
7.3 Förslaget till lag om ändring i telelagen............................30
Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den
9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning
och om ömsesidigt erkännande av utrustningens
överensstämmelse..................................................................31
Bilaga 2 Post- och telestyrelsens lagförslag.........................................50
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna......................................82
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag..................................................83
Bilaga 5 Lagrådets yttrande.................................................................93
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 januari 2000......96
Rättsdatablad............................................................................................97
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om radio- och teleterminalutrustning,
2. lag om ändring i lagen (1993:599) om radiokommunikation,
3. lag om ändring i telelagen (1993:597).
Prop. 1999/2000:51
Prop. 1999/2000:51
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs1 följande.
Tillämpningsområde och definitioner
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om radioutrustning och tele-
terminalutrustning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far med-
dela föreskrifter om lagens tillämplighet när utrustningen ingår i eller är
tillbehör till en annan produkt.
När det gäller användning av radioanläggningar och radiovågor för
kommunikation finns bestämmelser i lagen (1993:599) om radio-
kommunikation. För televerksamhet finns bestämmelser i telelagen
(1993:597).
2 § I denna lag avses med
utrustning', en produkt som är antingen radioutrustning eller tele-
terminalutrustning eller båda delarna,
radioutrustning: en produkt som möjliggör kommunikation med hjälp
av utsändning eller mottagning av radiovågor inom ett frekvensområde
som tilldelats markbunden radiokommunikation eller satellitkommunika-
tion, eller en relevant komponent i en sådan produkt,
radiovågor: elektromagnetiska vågor med frekvenser från 9 kilohertz
till 3 000 gigahertz som breder ut sig utan särskilt anordnad ledare,
skadlig störning: störning som äventyrar funktionen hos en radio-
navigationstjänst eller någon annan säkerhetstjänst, eller som på annat
sätt allvarligt försämrar, hindrar eller upprepat avbryter en radio-
kommunikationstjänst som fungerar i enlighet med gällande bestämmel-
ser, inbegripet störning av befintliga eller planerade tjänster på nationellt
tilldelade frekvenser,
teleterminalutrustning: en produkt som möjliggör kommunikation och
som är avsedd att direkt eller indirekt anslutas till ett allmänt tillgängligt
telenät, eller en relevant komponent i en sådan produkt,
allmänt tillgängligt telenät: ett telenät som helt eller delvis används för
att tillhandahålla teletjänster eller nätkapacitet till allmänheten,
teleoperatör: den som förvärvsmässigt bedriver televerksamhet.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om
radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens
överensstämmelse (EGT L 91, 7. 4. 1999, s. 10, Celex 399L0005).
3 § Lagen omfattar inte följande utrustning:
1. radioutrustning som används av radioamatörer enligt artikel SI.56 i
Internationella teleunionens radioreglemente, såvida utrustningen inte
finns att tillgå i handeln,
2. utrustning som omfattas av rådets direktiv 96/98/EG av den
20 december 1996 om marin utrustning2,
3. kablar och ledningar,
4. radiomottagarutrustning som är avsedd att användas endast för mot-
tagning av radio- och TV-sändningar,
5. sådana produkter, apparater och komponenter som avses i artikel 2 i
rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om har-
monisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom områ-
det civil luftfart3 och
6. utrustning och system för ledning av lufttrafiken enligt artikel 1 i
rådets direktiv 93/65/EEG av den 19 juli 1993 om definition och använd-
ning av kompatibla tekniska specifikationer för upphandling av utrust-
ning och system för ledning av lufttrafiken4.
Byggsatser med lösa delar avsedda att byggas samman av radioamatö-
rer och kommersiell utrustning som modifierats av och för radioamatörer
betraktas inte som utrustning som finns att tillgå i handeln.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far med-
dela föreskrifter om undantag från denna lag beträffande utrustning som
uteslutande används för verksamhet som rör allmän säkerhet, försvar och
nationell säkerhet eller statens verksamhet på det straffrättsliga området.
Krav på utrustning
4 § Utrustning far släppas ut på marknaden och tas i bruk endast om den
uppfyller de väsentliga egenskapskrav och de krav i övrigt när det gäller
produktinformation, bedömning av överensstämmelse och märkning som
föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Radioutrustning får, utöver vad som gäller enligt första stycket, tas i
bruk endast om användningen är förenlig med lagen (1993:599) om
radiokommunikation och föreskrifter som har meddelats med stöd av den
lagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far med-
dela föreskrifter om skyldighet att göra anmälan till tillsynsmyndigheten
innan radioutrustning som använder frekvensband som inte är harmonise-
rade inom hela den europeiska gemenskapen släpps ut på marknaden. Om
det behövs för att undvika skadlig störning, far regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som begränsar
rätten att släppa ut radioutrustning på marknaden, även om den i övrigt
uppfyller gemenskapsrättens krav.
Prop. 1999/2000:51
2 EGT L 46, 17.2.1997, s. 25 (Celex 396L0098).
3 EGT L 373, 31.12.1991, s. 4 (Celex 391R3922).
4 EGT L 187, 29.7.1993, s. 52 (Celex 393L0065).
5 § Om utrustning uppfyller kraven i relevanta harmoniserade standar- Prop. 1999/2000:51
der, eller delar av dem, vilkas referensnummer har offentliggjorts i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning, skall det förutsättas att de
väsentliga egenskapskrav som avses i 4 § första stycket och som omfattas
av dessa standarder är uppfyllda.
6 § Även om viss utrustning inte uppfyller de krav som avses i 4 §, far
den visas på handelsmässor, utställningar, demonstrationer eller liknande.
Det skall dock tydligt anges att utrustningen inte far saluföras eller tas i
bruk förrän den uppfyller kraven.
Anslutningsrätt
7 § Endast utrustning som uppfyller de krav som avses i 4 § far anslutas
till ett allmänt tillgängligt telenät. En teleoperatör far inte av tekniska
skäl vägra att ansluta sådan utrustning till telenätet.
Efter medgivande av tillsynsmyndigheten får dock operatören vägra att
ansluta, koppla ifrån eller ta ur bruk utrustning som avses i första stycket,
om den orsakar skada på nätet eller dess funktion eller medför skadlig
störning. I nödfall far utrustningen kopplas ifrån omedelbart, om det
krävs för att skydda nätet och användaren utan dröjsmål och kostnadsfritt
kan erbjudas en alternativ lösning. Operatören skall då omgående under-
rätta tillsynsmyndigheten.
Tillsyn
8 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över efter-
levnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen.
9 § Tillsynsmyndigheten har rätt att när det behövs för tillsynen
1. på begäran fa upplysningar och ta del av handlingar,
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bo-
städer, och
3. hos den som tillverkar, till Sverige för in, saluför eller hyr ut utrust-
ning få tillgång till denna för kontroll.
Myndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogdemyndigheten
av beslut som gäller åtgärder enligt första stycket. Därvid får beslutet
verkställas enligt utsökningsbalken.
10 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som
behövs för efterlevnaden av denna lag eller föreskrifter som har medde-
lats med stöd av lagen.
I fråga om radioutrustning som har orsakat eller med fog kan antas
komma att orsaka skadlig störning, får tillsynsmyndigheten meddela
förelägganden eller förbud som begränsar eller förbjuder utsläppande på
marknaden eller avser återkallelse från marknaden, även om utrustningen
i övrigt uppfyller gemenskapsrättens krav.
I beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten sätta ut
vite.
Straff
11 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet släpper ut utrustning på
marknaden i strid med de krav som anges i föreskrifter, meddelade med
stöd av 4 § första eller tredje stycket, döms till böter eller fängelse i högst
sex månader.
12 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet till ett allmänt tillgängligt
telenät ansluter teleterminalutrustning som inte uppfyller de krav som
anges i föreskrifter, meddelade med stöd av 4 § första eller tredje stycket,
döms till böter.
13 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud
skall inte dömas till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av
föreläggandet eller förbudet.
14 § Utrustning som har varit föremål för brott enligt 11 eller 12 § skall
förklaras förverkad, om det är påkallat för att förebygga brott och detta
inte är uppenbart oskäligt.
Överklagande
15 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag far överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat har bestämts.
Prop. 1999/2000:51
1. Denna lag träder i kraft den 8 april 2000, då lagen (1992:1527) om
teleterminalutrustning upphör att gälla.
2. Utrustning far fram till den 8 april 2001 släppas ut på marknaden
eller tas i bruk, om den uppfyller kraven för detta enligt de bestämmelser
som gällde vid ikraftträdandet.
2.2
Prop. 1999/2000:51
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1993:599) om radiokommu-
nikation
dels att 7 och 10 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1, 3, 4, 6, 8-9a, 11, 16, 18 och 19 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Denna lag innehåller bestämmel-
ser om innehav och användning av
radioanläggningar samt om
användning av radiovågor för
kommunikation, m.m.
Denna lag innehåller bestämmel-
ser om användning av radioanlägg-
ningar samt om användning av
radiovågor för kommunikation,
m.m.
Bestämmelserna i lagen syftar till att, med beaktande av vad som i
annan lag kan vara särskilt föreskrivet om viss radioanvändning, främja
ett effektivt nyttjande av möjligheterna till radiokommunikationer och
andra användningar av radiovågor.
Vid tillämpningen av lagen skall radiokommunikationens betydelse för
yttrandefriheten och informationsfriheten beaktas särskilt.
Om radioutrustning finns det
särskilda bestämmelser i lagen
(2000:000) om radio- och tele-
terminalutrustning.
3§
För att här i landet eller på ett För att här i landet eller på ett
svenskt fartyg eller luftfartyg svenskt fartyg eller luftfartyg
utomlands fa inneha eller använda utomlands fa använda en radio-
en radiosändare krävs tillstånd sändare krävs tillstånd enligt denna
enligt denna lag. Krav på tillstånd lag.
gäller i samma utsträckning for att
få inneha en radiosändare som är
ofullständig eller en byggsats för
tillverkning av radiosändare.
Endast den som har tillstånd
enligt första stycket får till Sverige
införa radiosändare, ofullständiga
radiosändare och byggsatser för
tillverkning av radiosändare.
Radiosändare, ofullständiga
radiosändare och byggsatser for
tillverkning av radiosändare får
inte överlåtas eller upplåtas till
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om
radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens
överensstämmelse (EGT L 91, 7. 4. 1999, s. 10, Celex 399L0005). 8
någon som saknar tillstånd enligt
första stycket. Överlåtelse eller
upplåtelse får dock ske till någon,
som inte skall inneha eller använda
radiosändaren, under förutsättning
att denne visar att den som skall
inneha eller använda radiosända-
ren har tillstånd enligt första
stycket.
Prop. 1999/2000:51
Den som enligt 6, 7 eller 8 § är
undantagen från tillståndsplikt skall
vid tillämpning av bestämmelserna
i denna lag anses ha tillstånd enligt
3 § första stycket.
Det krav på tillstånd som före-
skrivs i 3 § första stycket gäller inte
för Försvarsmakten eller Försvarets
radioanstalt eller för Försvarets
materielverk vid verksamhet som
Materielverket bedriver på uppdrag
av Försvarsmakten eller Försvarets
radioanstalt.
Efter hörande av Försvarsmakten
beslutar tillståndsmyndigheten om
frekvenstilldelning för Försvars-
makten, Försvarets radioanstalt och
Försvarets materielverk och om de
ytterligare villkor som behövs.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om undantag
från tillståndsplikten enligt 3 §
första stycket i fråga om
1. radiosändare som utnyttjar
särskilt bestämda, gemensamma
frekvenser,
2. radiosändare på utländska far-
tyg, luftfartyg eller motorfordon,
och
3. radiosändare som innehas eller
4§
Den som enligt 6 eller 8 § är
undantagen från tillståndsplikt skall
vid tillämpning av bestämmelserna
i denna lag anses ha tillstånd enligt
3§-
6§
Det krav på tillstånd som före-
skrivs i 3 § gäller inte för Försvars-
makten eller Försvarets radioanstalt
eller för Försvarets materielverk vid
verksamhet som Materielverket
bedriver på uppdrag av Försvars-
makten eller Försvarets radio-
anstalt. Kravet på tillstånd enligt
3 gäller inte heller för Polisen.
Efter hörande av Försvarsmakten
beslutar tillståndsmyndigheten om
frekvenstilldelning för Försvars-
makten, Försvarets radioanstalt och
Försvarets materielverk och om de
ytterligare villkor som behövs. När
det gäller Polisen beslutar till-
ståndsmyndigheten i sådana frågor
efter hörande av Rikspolisstyrelsen.
8§
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om undantag
från tillståndsplikten enligt 3 § i
fråga om
1. radiosändare som utnyttjar
särskilt bestämda, gemensamma
frekvenser,
2. radiosändare på utländska far-
tyg, luftfartyg eller motorfordon,
och
3. radiosändare som används av
används av en person som inte har
hemvist i Sverige.
Undantag enligt första stycket 1
far förenas med villkor att den
radioanläggning i vilken sändaren
ingår uppfyller bestämda tekniska
krav.
Undantag enligt första stycket 2
eller 3 får föreskrivas endast om
innehavet är tillåtet i hemlandet.
en person som inte har hemvist i
Sverige.
Undantag enligt första stycket 1
far förenas med villkor att den
radioanläggning i vilken sändaren
ingår uppfyller bestämda tekniska
krav.
Prop. 1999/2000:51
9§
Tillstånd att inneha och använda Tillstånd att använda radiosändare
radiosändare skall på ansökan med- skall på ansökan meddelas, om
delas, om
1. det kan antas att radiosändaren kommer att användas på ett sådant
sätt att annan tillåten radioanvändning i Sverige och i utlandet inte riske-
rar att bli skadligt påverkad,
2. radiosändaren, tillsammans med avsedd radiomottagare, är så
beskaffad i tekniskt hänseende att den uppfyller rimliga krav på en
effektiv ffekvensanvändning och på möjligheten att verka i en miljö som
den är avsedd för,
3. det kan antas att användningen inte kommer att hindra sådan radio-
kommunikation som är särskilt viktig med hänsyn till den fria åsiktsbild-
ningen,
4. radioanvändningen inte kommer att ta i anspråk frekvensutrymme
som behövs för att upprätthålla en rimlig beredskap för utveckling av
befintliga och nya radioanvändningar, och
5. det kan antas att användningen
inte kommer att inkräkta på det fre-
kvensutrymme som behövs för För-
svarsmakten, Försvarets radio-
anstalt och i den utsträckning som
anges i 6 § Försvarets materielverk.
Särskilda bestämmelser om till-
stånd att inneha och använda radio-
sändare i vissa fall finns i 9 a §.
Tillstånd att inneha och använda
radiosändare för sådana utsänd-
ningar som förutsätter att sökanden
eller någon annan som sökanden
utför sändningsuppdrag åt fatt med-
givande enligt annan lag eller enligt
bestämmelser meddelade med stöd
av annan lag, far meddelas endast
om sådant medgivande föreligger.
5. det kan antas att användningen
inte kommer att inkräkta på det fre-
kvensutrymme som behövs för För-
svarsmakten, Försvarets radio-
anstalt, i den utsträckning som an-
ges i 6 § Försvarets materielverk
och Polisen.
Särskilda bestämmelser om till-
stånd att använda radiosändare i
vissa fall finns i 9 a §.
Tillstånd att använda radio-
sändare för sådana utsändningar
som förutsätter att sökanden eller
någon annan som sökanden utför
sändningsuppdrag åt fatt med-
givande enligt annan lag eller enligt
bestämmelser meddelade med stöd
av annan lag, far meddelas endast
om sådant medgivande föreligger.
10
9a§2
När det uppkommer fråga att
meddela tillstånd att använda radio-
sändare för nya eller väsentligt
ändrade radioanvändningar och det
kan antas att det frekvensutrymme
som kan avsättas för verksamheten
inte är tillräckligt för att ge tillstånd
åt alla som vill driva sådan verk-
samhet, skall prövning ske efter ett
förfarande med allmän inbjudan till
ansökan.
När det uppkommer fråga att
meddela tillstånd att inneha och
använda radiosändare för nya eller
väsentligt ändrade radioanvänd-
ningar och det kan antas att det
frekvensutrymme som kan avsättas
för verksamheten inte är tillräckligt
för att ge tillstånd åt alla som vill
driva sådan verksamhet, skall pröv-
ning ske efter ett förfarande med
allmän inbjudan till ansökan.
Detsamma gäller när det frekvensutrymme som avsatts för en viss
radioanvändning utökas eller på annat sätt medger att ytterligare tillstånd
meddelas.
Första stycket gäller inte sådan radioanvändning som
1. avser utsändning till allmänheten av program i ljudradio eller annat
som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första meningen yttrandefrihets-
grundlagen,
2. omfattas av 12 § telelagen, eller
3. är avsedd för privat bruk.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndig-
heten far meddela föreskrift om de sakliga grunder som skall tillämpas
vid prövningen enligt första stycket.
11 §
Tillstånd att inneha och använda Tillstånd att använda radio-
radiosändare skall avse en viss sändare skall avse en viss radio-
radioanvändning. användning.
När ett tillstånd beviljas skall i den mån det behövs tillståndet förenas
med villkor angående
1. den frekvens som sökanden tilldelats,
2. antennens och i övrigt radiosändarens beskaffenhet,
3. det geografiska område inom vilket en mobil radiosändare far
användas,
4. var antennen till en fast radiosändare skall vara belägen,
5. kompetenskrav för den som skall handha radioanläggningen,
6. skyldighet för sökanden att dela frekvensutrymme med någon annan,
samt
7. annat som är av betydelse för ett effektivt frekvensutnyttjande.
Om en radiosändare stör använd-
ningen av en annan radioanlägg-
ning skall den som har tillstånd till
att inneha och använda radiosända-
ren ombesörja att störningen upp-
hör eller i görligaste mån minskas.
16 §
Om en radiosändare stör använd-
ningen av en annan radioanlägg-
ning skall den som har tillstånd till
att använda radiosändaren om-
besörja att störningen upphör eller i
görligaste mån minskas. Mot-
2 Senaste lydelse 1999:576.
Prop. 1999/2000:51
11
Motsvarande skyldighet gäller för svarande skyldighet gäller för den Prop. 1999/2000:51
innehavare av en radiomottagare som använder en radiomottagare
som stör användningen av en annan som stör användningen av en annan
radiomottagare. radiomottagare.
Den myndighet som regeringen bestämmer far förelägga den som
enligt första stycket är skyldig att vidtaga åtgärder mot en störning att
fullgöra denna skyldighet. Ett sådant föreläggande far förenas med vite.
18 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt
eller av oaktsamhet
1. innehar eller använder radio 1. använder radiosändare utan
sändare utan tillstånd där sådant tillstånd där sådant tillstånd krävs
tillstånd krävs enligt denna lag eller enligt denna lag eller använder
använder radiosändare i strid med radiosändare i strid med ett villkor
ett villkor som har bestämts vid som har bestämts vid meddelandet
meddelandet av tillstånd, av tillstånd, eller
2. innehar en ofullständig radio-
sändare eller byggsats for tillverk-
ning av radiosändare utan tillstånd
där sådant krävs enligt denna lag,
3. överlåter eller upplåter en
radiosändare, ofullständig radio-
sändare eller byggsats för tillverk-
ning av radiosändare till någon
som saknar tillstånd där sådant
krävs enligt denna lag, eller
4. bryter mot en föreskrift som 2. bryter mot en föreskrift som
har meddelats med stöd av 17 § har meddelats med stöd av 17 §
tredje stycket. tredje stycket
Sådana radiosändare, ofullstän- Sådana radiosändare eller elek-
diga radiosändare eller byggsatser triska anläggningar som har varit
för tillverkning av radiosändare föremål för brott enligt första
eller elektriska anläggningar som stycket kan förklaras förverkade,
har varit föremål för brott enligt Bestämmelserna i 36 kap. brotts-
första stycket kan förklaras förver- balken skall därvid tillämpas,
kade. Bestämmelserna i 36 kap.
brottsbalken skall därvid tillämpas.
Bestämmelser om ansvar for den
som bryter mot 3 § andra stycket
finns i lagen (1960:418) om straff
för varusmuggling.
19 §
Tillståndsmyndighetens beslut Tillståndsmyndighetens beslut
enligt denna lag far överklagas hos enligt denna lag får överklagas hos
länsrätten. allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
12
Första stycket gäller inte beslut Beslut som avses i 6 § får dock Prop. 1999/2000:51
som avses i 6 §. inte överklagas.
Beslut enligt denna lag, som inte gäller påförande av avgifter, skall
gälla omedelbart om inte annat har bestämts.
1. Denna lag träder i kraft den 8 april 2000.
2. Föreskriften i 19 § om krav på prövningstillstånd tillämpas inte i de
fall där tillståndsmyndighetens beslut har meddelats före ikraftträdandet.
13
2.3 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)
Härigenom föreskrivs1 att 1, 4 och 19 §§ telelagen (1993:597)2 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
1§
Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.
I lagen avses med
abonnent: den som har ingått avtal med en teleoperatör om till-
handahållande av en teletjänst inom ett allmänt till-
gängligt telenät,
användare: den som använder eller efterfrågar teletjänster inom
ett allmänt tillgängligt telenät,
hyrd förbindelse:
mobil teletjänst:
nätkapacitet:
samtrafik:
telefonitjänst:
telemeddelande:
telenät:
nätkapacitet mellan nätanslutningspunkter som avses
i rådets direktiv 92/44/EEG av den 5 juni 1992 om
tillhandahållande av öppna nät för förhyrda förbin-
delser, ändrat genom Europaparlamentets och rådets
direktiv 97/51/EG,
teletjänst där abonnentanslutning tillhandahålls via
radio i en mobil nätanslutningspunkt,
överföringskapacitet i telenät eller del därav,
fysisk och logisk sammankoppling av telenät som
möjliggör att teletjänster som tillhandahålls i tele-
näten fungerar mellan alla användares nätanslut-
ningspunkter, såväl fasta som mobila, och där an-
vändarna ges möjlighet att fa tillgång till tjänster
som tillhandahålls i näten,
teletjänst bestående i överföring av tal och som med-
ger överföring av telefaxmeddelanden samt data-
kommunikation via låghastighetsmodem,
ljud, text, bild, data eller information i övrigt som
förmedlas med hjälp av radio eller genom ljus eller
elektromagnetiska svängningar som utnyttjar särskilt
anordnad ledare,
anläggning avsedd för förmedling av telemeddelan-
den,
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om
radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens
överensstämmelse (EGT L 91, 7. 4. 1999, s. 10, Celex 399L0005).
2 Lagen omtryckt 1999:578.
Prop. 1999/2000:51
14
|
Prop. 1999/2000:51 | |
|
teleoperatör: |
den som förvärvsmässigt bedriver televerksamhet, |
|
teletjänst: |
förmedling av telemeddelande för någon annan, |
|
televerksamhet: |
förmedling av telemeddelanden via telenät eller |
Med televerksamhet avses inte utsändning till allmänheten av program
i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första
meningen yttrandefrihetsgrundlagen.
Föreslagen lydelse
1§
Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.
I lagen avses med
|
abonnent: |
den som har ingått avtal med en teleoperatör om till- |
|
användare: |
den som använder eller efterfrågar teletjänster inom |
|
gränssnitt: |
nätanslutningspunkt varigenom en användare får |
|
hvrd förbindelse: |
nätkapacitet mellan nätanslutningspunkter som avses |
|
mobil teletjänst: |
teletjänst där abonnentanslutning tillhandahålls via |
|
nätkapacitet: |
överföringskapacitet i telenät eller del därav, |
|
samtrafik: |
fysisk och logisk sammankoppling av telenät som |
telefontjänst:
teletjänst bestående i överföring av tal och som med-
ger överföring av telefaxmeddelanden samt data-
kommunikation via låghastighetsmodem,
15
|
telemeddelande: |
ljud, text, bild, data eller information i övrigt som |
|
telenät: |
anläggning avsedd för förmedling av telemeddelan- |
|
teleoperatör: |
den som förvärvsmässigt bedriver televerksamhet, |
|
teletjänst: |
förmedling av telemeddelande för någon annan, |
|
televerksamhet: |
förmedling av telemeddelanden via telenät eller |
Med televerksamhet avses inte utsändning till allmänheten av program
i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första
meningen yttrandefrihetsgrundlagen.
Prop. 1999/2000:51
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
4§
För sådan televerksamhet som innefattar användning av radiosändare
gäller, utöver denna lag, lagen (1993:599) om radiokommunikation.
Om anslutning av utrustning till
ett allmänt tillgängligt telenät finns
bestämmelser i lagen (2000:000)
om radio- och teleterminalutrust-
ning.
19 §
Den som tillhandahåller anslut- En operatör av ett allmänt tid-
ning till ett allmänt tillgängligt gängligt telenät skall informera
telenät i en fast nätanslutnings- tillsynsmyndigheten om vilka
punkt skall informera tillsynsmyn- tekniska specifikationer som skall
digheten om vilka tekniska specifi- följas vid anslutning till nätet samt
kationer som skall följas vid anslut- offentliggöra noggranna och ade-
ningen. kvata tekniska specifikationer för de
gränssnitt som erbjuds.
Denna lag träder i kraft den 8 april 2000.
16
Inom Europeiska unionen har det beslutats om ett nytt direktiv med reg-
ler om radioutrustning och teleterminalutrustning (Europaparlamentets
och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning
och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustning-
ens överensstämmelse). Direktivet innehåller regler om sådan utrustnings
användning, utsläppande och fria rörlighet på marknaden. Genomföran-
det av direktivet medför att vissa nationella bestämmelser på området
måste ändras. Direktivet ställer krav på att ändringarna skall vara
genomförda senast den 7 april 2000 och tillämpas i medlemsstaterna från
och med den 8 april 2000. Direktivet bifogas som bilaga 1.
Post- och telestyrelsen har i skrivelser föreslagit ändringar i lagen
(1993:599) om radiokommunikation, lagen (1992:1527) om teleterminal-
utrustning och telelagen (1993:597). Skrivelserna finns i bilaga 2.
Förslagen innebär att lagen om radiokommunikation renodlas till att
enbart reglera användningen av radioutrustning, medan utsläppande på
marknaden och den fria rörligheten för radio- och teleterminaltrustning
behandlas i lagen om teleterminalutrustning. Regeringen har i stället valt
att ersätta 1992 års lag med en ny lag om radio- och teleterminalutrust-
ning.
Direktivet föreskriver skyldighet för medlemsstaterna att bedriva
marknadskontroll av radio- och teleterminalutrustning som släpps ut på
den nationella marknaden. För att täcka kostnaderna för marknads-
kontrollen genom avgifter har Post- och telestyrelsen föreslagit vissa
ändringar i 15 § lagen om radiokommunikation och 23 § telelagen.
Skrivelserna från Post- och telestyrelsen har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena
och en sammanställning av dessa finns tillgängliga i ärendet (dnr N
1999/8450/ITFoU).
Av sammanställningen framgår att flertalet remissinstanser tillstyrker
de av Post- och telestyrelsen föreslagna lagändringarna, med undantag
för finansieringsförslaget. Frågan om hur marknadskontrollen skall
finansieras kräver ytterligare beredning, varför något förslag i den frågan
inte läggs fram i detta ärende.
Rikspolisstyrelsen har i sitt remissvar förordat att Polisen i likhet med
Försvaret undantas från kravet på tillstånd för användning av radio-
sändare.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 9 december 1999 att inhämta Lagrådets
yttrande över de förslag som finns i bilaga 4.
Lagrådet har föreslagit ändringar i 10 och 14 §§ lagen om radio- och
teleterminalutrustning, 19 § lagen om radiokommunikation och 1 § tele-
lagen. Lagrådet har även föreslagit att 11 § lagen om radio- och tele-
terminalutrustning om avgifisskyldighet tas bort, att en ny bestämmelse
om förhållandet mellan vite och straff läggs till och att definitionen av
gränssnitt flyttas från lagen om radio- och teleterminalutrustning till
Prop. 1999/2000:51
17
telelagen. Regeringen har följt Lagrådets förslag. Ändringarna har med-
fört en annan numrering av 11-13 §§ och en följdändring i 15 § tredje
stycket lagen om radio- och teleterminalutrustning. Lagrådets synpunkter
behandlas i författningskommentarerna under respektive lagrum. Lag-
rådets yttrande finns i bilaga 5.
Propositionens lagförslag har i förhållande till det till lagrådet remitte-
rade förslaget kompletterats med ändringar i 6 och 9 §§ lagen om
radiokommunikation, som innebär att Polisen jämställs med Försvaret i
enlighet med Rikspolisstyrelsens begäran. Detta är en bedömningsfråga
av politisk natur, som saknar samband med direktivet, varför lagrådets
hörande skulle sakna betydelse.
I förhållande till lagrådsremissen har också vissa redaktionella
ändringar gjorts.
Prop. 1999/2000:51
Teleterminalutrustning är för närvarande underkastad de bestämmelser
som följer av lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning (prop.
1992/93:72, bet 1992/93:TU13, rskr. 1992/93:94). Lagen innehåller
bestämmelser om teleterminaler som går att ansluta till telenät som helt
eller delvis används för att tillhandahålla teletjänster eller nätkapacitet till
allmänheten (allmänt tillgängligt telenät). Till ett sådant telenät far
anslutas endast sådan utrustning som uppfyller de krav beträffande
teknisk utformning, tillverkning, märkning, kontroll, nätanslutning och
användning i övrigt som föreskrivs av regeringen eller av den myndighet
som regeringen bestämmer (2 §). Utrustning som är avsedd att anslutas
till ett allmänt tillgängligt telenät far släppas ut på marknaden endast om
den uppfyller de krav som fastställts med stöd av 2 § (3 §). Lagen inne-
håller även föreskrifter om teleterminalutrustning som går att ansluta till
allmänt tillgängligt telenät men som inte är avsedd för det (4 §).
Lagen har kompletterats med en förordning (1993:614) om tele-
terminalutrustning samt föreskrifter utfärdade av Post- och telestyrelsen.
De materiella reglerna i lagen om teleterminalutrustning och dess
följ dförfattningar har sitt ursprung i det nu gällande direktivet på om-
rådet, Europaparlamentets och rådets direktiv 98/13/EG av den 12 febru-
ari 1998 om teleterminalutrustning och jordstationsutrustning för satellit-
kommunikation samt om ömsesidigt erkännande av utrustningens
överensstämmelse (teleterminaldirektivet, EGT L 74, 12.3.1998, s. 10,
Celex 398L0013).
Teleterminaldirektivet är en konsolidering av rådets direktiv 91/263/EEG
av den 29 april 1991 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om teleterminalutrustning och ömsesidigt erkännande av utrustningens
18
överensstämmelse (EGT L 128, 23.5.1991, s. 1, Celex 391L0263) och Prop. 1999/2000:51
rådets direktiv 93/97/EEG av den 29 oktober 1993 om tillägg till direktiv
91/263/EEG vad gäller jordstationsutrustning för satellitkommunikation
(EGT L 290, 24.11.1993, s. 1, Celex 393L0097).
Huvudsyftet med teleterminaldirektivet var att harmonisera lagstift-
ningen på marknaden för teleterminalutrustningar (telefoner, telefax-
apparater, datormodem, växlar m.m.) och främja konkurrensen inom
gemenskapen på detta område.
Efter ett flerårigt beredningsarbete presenterade kommissionen i juni
1997 ett förslag till ett nytt direktiv (KOM(97) 257 slutlig). Detta under-
kastades sedan justeringar genom rådets behandling i samverkan med
Europaparlamentet. Det nya direktivet - Europaparlamentets och rådets
direktiv 1999/5/EG om radioutrustning och teleterminalutrustning och
om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse - antogs
den 9 mars 1999. Direktivet skall vara genomfört senast den 7 april 2000.
Syftet med det nya direktivet är att genom den utökade omfattningen
trygga den fria rörligheten och främja konkurrensen beträffande utrust-
ning på telemarknaden, som är av avgörande betydelse för gemenskapens
ekonomi.
I förhållande till gällande teleterminaldirektiv är de viktigaste skillna-
derna att tillämpningsområdet utvidgas så att i princip all typ av radio-
utrustning omfattas, att procedurerna för bedömning av överens-
stämmelse förenklas och att omfattningen av de s. k. väsentliga kraven
minskas. Innovationer främjas genom att möjlighet införs att utarbeta nya
krav då nya produkter tas fram. Särskilda skyddsåtgärder medger ingrepp
mot radioutrustning som kan orsaka skadlig störning på nationell nivå
men i övrigt uppfyller direktivets krav. Behovet av skydd mot skadliga
effekter på nätet tillgodoses genom att nätoperatörer ges möjlighet att,
under särskilda omständigheter, koppla ur utrustning.
Som framgår av det tidigare har teleterminaldirektivet genomförts i
svensk rätt genom lagen om teleterminalutrustning, förordningen om
teleterminalutrustning samt föreskrifter från Post- och telestyrelsen.
Tekniken har varit att i lagen ta in vissa grundläggande bestämmelser om
villkoren för att släppa ut teleterminalutrustning på marknaden och
ansluta den till ett allmänt tillgängligt telenät. I övrigt innehåller lagen
bemyndiganden till regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela närmare föreskrifter om detta samt vissa bestäm-
19
melser om tillsyn, straff m.m. som kräver lagform. Förordningen inne-
håller i huvudsak vidare bemyndiganden till Post- och telestyrelsen och
administrativa bestämmelser om tillsyn och avgifter. I praktiken återfinns
de allra flesta av direktivets bestämmelser i föreskrifter från Post- och
telestyrelsen.
Denna teknik för genomförandet är den vanliga när det gäller produkt-
direktiv utformade enligt den s.k. nya metoden och bör användas även i
fråga om det nya direktivet, som liksom det tidigare har en sådan utform-
ning. Karakteristiskt för den nya metoden är att i direktivet anges de
väsentliga egenskapskrav som produkterna skall uppfylla för att fa
släppas ut på marknaden och tas i bruk. Detta kompletteras sedan med att
produkter som uppfyller kraven i vissa s.k. harmoniserade standarder som
anknyter till direktiven skall förutsättas uppfylla kraven. I sak innebär
detta att man under kommissionens kontroll överlåter till de europeiska
standardiseringsorganen att närmare utarbeta tekniska specifikationer för
produkterna, samtidigt som möjligheten hålls öppen för andra tekniska
lösningar som uppfyller de väsentliga kraven.
Direktiven innehåller bestämmelser om hur bedömning av överens-
stämmelse skall ske, dvs. hur tillverkaren eller den som släpper ut
produkten på marknaden skall visa att de väsentliga kraven på produkten
är uppfyllda. Genom att anbringa ett CE-märke garanterar han att direkti-
vets bestämmelser är uppfyllda.
Det nu beskrivna regelsystemet gäller också enligt det nya direktivet.
Medlemsstaterna får som framgår av artikel 8 inte förbjuda, begränsa
eller förhindra att CE-märkta produkter släpps ut på marknaden eller tas i
bruk annat än i vissa speciella undantagsfall.
En komplicerande faktor när det gäller teleterminalutrustning och än
mer för radioutrustning är att det finns särskilda regler för deras utnytt-
jande i vissa sammanhang. I telelagen regleras televerksamhet och i lagen
om radiokommunikation innehav och användning av radioanläggningar
samt användning av radiovågor. En mycket viktig fråga, som ligger till
grund för vissa direktivbestämmelser, gäller hur den grundläggande
principen om fri rörlighet för radioutrustning skall kombineras med ett
lands intresse av att kunna ställa särskilda nationella krav för att fa
radiofrekvensspektrumet stömingsfritt.
Post- och telestyrelsen har föreslagit att direktivets bestämmelser i
huvudsak genomförs inom ramen för den gällande lagen för teleterminal-
utrustning och med stöd av den meddelade föreskrifter, givetvis med
kompletteringar föranledda av nu tillagd radioutrustning. Radiokommu-
nikationslagen befrias från regler om innehav och kommer bara att gälla
användning. Beträffande teleterminalutrustning innehåller direktivet vissa
regler om anslutning som i huvudsak tas in i utrustningslagstiftningen
men till någon del i telelagen.
Den av Post- och telestyrelsen föreslagna ordningen för genomförandet
har godtagits av remissinstanserna och ligger till grund för regeringens
förslag. Regeringen föreslår dock att en ny lag om radio- och tele-
terminalutrustning ersätter 1992 års utrustningslag. I avsnitt 5.3-5.5
behandlas huvuddragen i regeringens lagförslag.
Prop. 1999/2000:51
20
Prop. 1999/2000:51
Regeringens förslag: En ny lag om radio- och teleterminalutrustning
skall ersätta 1992 års lag om teleterminalutrustning. Lagen innehåller
grundläggande bestämmelser om vad som gäller for att utrustning skall fa
släppas ut på marknaden och tas i bruk, bemyndiganden att meddela
närmare föreskrifter om detta och vissa bestämmelser om tillsyn, tvångs-
medel, straff m.m.
Post- och telestyrelsens förslag: Överensstämmer i sak med rege-
ringens förslag.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser stödjer Post-
och telestyrelsens förslag eller har ingenting att erinra. MTB Mobil-
TeleBranschen ifrågasätter dock det lämpliga i att fri rörlighet och
ibruktagande regleras i två olika lagar och menar att detta riskerar att
undergräva principen om fri rörlighet.
Skälen för regeringens förslag: Det nya direktivet vidgar gemen-
skapsrätten avseende varors fria rörlighet till att gälla all radio- och tele-
terminalutrustning som uppfyller direktivets väsentliga krav. Medlems-
staterna far inte föreskriva andra krav än de som följer av direktivet för
att tillåta sådan utrustning att släppas ut på marknaden, innehas och
cirkulera fritt. Direktivets syfte att skapa en fungerande inre marknad för
nämnda utrustning leder till att krav på tillstånd för innehav måste tas
bort.
Tekniken för att genomföra direktivet har behandlats i avsnitt 5.2.
Lagen föreslås i huvudsak omfatta tillämpningsområde (3 §), krav på
utrustning för marknadstillträde och ibruktagande (4-6 §§), anslutnings-
rätt till ett allmänt tillgängligt telenät (7 §), tillsyn (8-10 §§), straff (11-
14 §§) och överklagande (15 §).
Direktivets säkerhetsbestämmelser för fall då utrustning som uppfyller
kraven ändå orsakar allvarlig skada på ett nät, skadlig radiostöming eller
skadliga störningar på nätet eller dess funktion kommer till uttryck i 7 §.
Operatören kan då efter medgivande av tillsynsmyndigheten tillåtas att
vägra ansluta utrustningen, koppla ifrån den eller ta den ur bruk. I en
nödsituation skall denna rätt gälla även utan förhandsmedgivande, men
med skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten.
En medlemsstat som finner att berörd utrustning inte uppfyller de krav
som ställs skall enligt direktivets artikel 9.1 inom sitt territorium vidta
alla lämpliga åtgärder för att se till att utrustningen dras tillbaka från
marknaden, tas ur bruk, inte släpps ut på marknaden eller dess fria rörlig-
het begränsas på annat sätt. Detta innebär ett krav på marknadskontroll. I
9 och 10 §§ finns regler om tillståndsmyndighetens befogenheter för en
effektiv sådan kontroll. I artikel 9.5 i direktivet föreskrivs att radioutrust-
ning som orsakar eller som med fog kan anses komma att orsaka skadlig
störning kan, trots att den uppfyller kraven, förbjudas av tillsynsmyndig-
heten och bli föremål för andra lämpliga åtgärder som begränsar dess
rörlighet och bruk på marknaden. I 10 § föreslås särskilt omfattande
befogenhet för tillsynsmyndigheten beträffande sådan utrustning.
De krav som ställs på utrustningarna berör flera myndigheters ansvars-
områden. Frågan om vilken eller vilka myndigheter som bör fa ansvar för
21
tillsynen och för att utfarda de myndighetsföreskrifter som behövs, an-
kommer på regeringen att avgöra. För riksdagens information vill dock
regeringen här översiktligt ange sin syn på dessa frågor.
Elsäkerhetsverket är för närvarande tillsynsmyndighet i fråga om el-
säkerheten hos radio- och teleterminalutrustning. I fråga om elektro-
magnetisk kompatibilitet (EMC) och övriga krav är dock Post- och tele-
styrelsen tillsynsmyndighet. Vad gäller föreskriftsrätten ansvarar El-
säkerhetsverket för att utfarda de myndighetsföreskrifter som behövs
avseende elsäkerhet och EMC, medan Post- och telestyrelsen ansvarar för
föreskrifterna i övrigt. Risken med att låta tillsyns- och föreskriftsarbetet
vara uppdelat mellan myndigheterna på detta sätt är att tillsynen blir
mindre smidig och effektiv och att föreskrifterna inte blir tillräckligt
samordnade. Fördelen med uppdelningen är dock att tillsyn och före-
skrifter handhas av den myndighet som innehar störst kompetens inom
respektive område. Vid en avvägning mellan dessa olika intressen finner
regeringen att fördelarna med ett uppdelat ansvar väger över. Elsäker-
hetsverket skall därför även i fortsättningen ansvara för tillsyn och före-
skrifter vad avser elsäkerhet och för föreskrifter vad avser EMC. I övrigt
skall ansvaret liksom tidigare vila på Post- och telestyrelsen. Det är dock
väsentligt att myndigheterna skapar rutiner som säkerställer att behovet
av samordning tillgodoses i samband med tillsyns- och föreskriftsarbetet.
Lagreglerna behandlas vidare i författningskommentaren.
Regeringens förslag: I lagen om radiokommunikation skall bestämmel-
serna om innehav tas bort. Vidare skall Polisen undantas från kravet på
tillstånd för användning av radiosändare.
Post- och telestyrelsens förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag. Enligt myndighetens förslag skulle dock en ny para-
graf införas som gav regeringen möjlighet att, om särskilda skäl förelåg,
meddela föreskrifter om tillstånd att inneha radiosändare som enligt lag
inte far släppas ut på marknaden. Vidare föreslog myndigheten inget
undantag från tillståndskravet för Polisen.
Remissinstanserna: Remissinstanserna stödjer i princip Post- och
telestyrelsens förslag eller har ingenting att erinra. Rikspolisstyrelsen har
dock förordat att Polisen skall undantas från kravet på tillstånd för
användning av radiosändare.
Regeringens förslag: Syftet med det nya direktivet (se avsnitt 5.1) är
att säkerställa att den utrustning som kommer ut på marknaden och tas i
bruk uppfyller de väsentliga egenskapskrav som ställs. Lagen om radio-
kommunikation innehåller idag bestämmelser om innehav och använd-
ning av radioanläggningar. För innehav och användning av radiosändare
krävs tillstånd. Ibruktagande och användning av radioutrustning kommer
till stor del att falla under denna lags tillämpningsområde. Regeringen
delar uppfattningen att kravet på tillstånd för innehav av radioanläggning
bör tas bort. Upphävandet av tillståndskravet för innehav motiveras
främst av syftet med direktivet, dvs. att trygga den fria rörligheten och
Prop. 1999/2000:51
22
främja konkurrensen för utrustning på telemarknaden. Även den all- Prop. 1999/2000:51
männa principen om varors fria rörlighet på den inre marknaden i artikel
28 i EG-fördraget motiverar att tillståndskravet upphävs. Mot denna bak-
grund är det inte lämpligt att, som Post- och telestyrelsen har föreslagit,
införa en möjlighet att meddela föreskrifter som begränsar rätten att
inneha utrustning. I Post- och telestyrelsens uppgifter ingår dock att följa
utvecklingen på detta område.
Borttagandet av regleringen av innehav medför ändringar i relativt
många paragrafer i lagen. Vissa detaljfrågor behandlas i författnings-
kommentaren.
Före den 1 juli 1994 uppställdes inte något krav på tillstånd för en stat-
lig myndighet att använda radiosändare. Införandet av lagen om radio-
kommunikation medförde dock att enbart Försvaret undantogs från till-
ståndskravet och således att bl.a. Polisen inte längre var befriade från
detta. Radiokommunikation har i dag en mycket stor betydelse för
Polisens arbete. En betydelse som kan förväntas öka ytterligare framöver
i takt med den tekniska utvecklingen. Det har visat sig att kravet på till-
stånd har försvårat Polisens möjligheter att bedriva sin verksamhet. Till-
ståndskravet har berett Polisen problem med att fullgöra sina åligganden
och med att följa teknikutvecklingen.
Precis som när det gäller Försvaret är det ett gemensamt och
övergripande samhälleligt intresse att Polisen får tillgång till frekvenser i
den utsträckning som behövs. Enligt regeringens bedömning finns det
inte några bärande skäl för att behandla Försvaret och Polisen olika när
det gäller tillståndskrav för att använda radiosändare. Ändringar bör
därför göras i 6 och 9 §§ lagen om radiokommunikation, så att samma
bestämmelser tillämpas för Polisen som i dag gäller för Försvaret.
Regeringens förslag: Operatörer av allmänt tillgängliga telenät skall
åläggas att offentliggöra tekniska specifikationer för de gränssnitt som
erbjuds.
Post- och telestyrelsens förslag: Överensstämmer i sak med rege-
ringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna stödjer Post- och telestyrelsens
förslag eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Direktivets syfte att skapa en väl
fungerande inre marknad för radio- och teleterminalutrustning medför
också att tekniska specifikationer som används inom televerksamheten
måste offentliggöras och informationen göras åtkomlig för tillverkarna av
radio- och teleterminalutrustning. Medlemsstaterna skall anmäla till
kommissionen vilka typer av gränssnitt som erbjuds av operatörerna av
allmänt tillgängliga telenät.
I artikel 4.2 i direktivet finns en skyldighet för medlemsstaterna att
säkerställa att operatörerna offentliggör noggranna och adekvata tekniska
specifikationer för sådana gränssnitt innan allmänheten får tillgång till
tjänster som tillhandahålls via dessa gränssnitt och regelbundet offentlig-
23
göra uppdateringar av specifikationerna. Telelagen reglerar televerksam-
heten i Sverige. Denna bestämmelse i direktivet bör lämpligen genom-
föras genom en ändring av 19 §, som idag gäller operatörernas skyldighet
att informera tillsynsmyndigheten om de gränssnitt som erbjuds.
Prop. 1999/2000:51
Regeringens bedömning: Den myndighet som utses att ansvara för
marknadskontrollen ges i uppdrag att utreda hur denna bör finansieras.
Post- och telestyrelsens förslag: Post- och telestyrelsen har föreslagit
att marknadskontrollen skall finansieras genom avgifter som tas ut av
radioanvändama och av teleoperatörerna.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har avvisat eller varit
tveksamma till förslaget och menar att det vore mer rimligt att de som
tillverkar och marknadsför utrustningen far bära kostnaderna.
Skälen för regeringens bedömning: Direktivet föreskriver en skyl-
dighet för medlemsstaterna att se till att marknadskontroll utförs av radio-
och teleterminalutrustning som släpps ut på den nationella marknaden.
Med hänsyn till den starka kritik som Post- och telestyrelsens förslag till
finansiering av marknadskontrollen fatt av remissinstanserna bör denna
fråga utredas ytterligare. Regeringen avser att ge Post- och telestyrelsen i
uppdrag att utreda hur denna lämpligen bör finansieras.
Det utvidgade tillämpningsområdet för lagen om radio- och tele-
terminalutrustning betyder att även området för överklagande till allmän
förvaltningsdomstol utökas. Domstolsprövning med anledning av lagen
förväntas även i fortsättningen vara ytterst begränsad och bedöms därför
inte påverka förvaltningsdomstolarnas resursbehov.
Regeringens förslag: Lagen och lagändringarna skall träda i kraft den
8 april 2000. Utrustning skall fram till den 8 april 2001 fa släppas ut
på marknaden eller tas i bruk, om den uppfyller kraven för detta enligt
de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet föreskriver att medlems-
staterna senast den 7 april 2000 skall anta och offentliggöra de lagar och
andra författningsändringar som är nödvändiga för att genomföra direkti-
vet samt att dessa bestämmelser skall tillämpas från och med den 8 april
2000. Den nya lagstiftningen bör därför träda ikraft den 8 april 2000.
24
Enligt artikel 18.2 far utrustning som uppfyller kraven i hittillsvarande
bestämmelser släppas ut på marknaden eller tas i bruk under ytterligare
ett år. Det behövs därför en övergångsbestämmelse till den nya lagen
med denna innebörd. Om utrustning med stöd av denna bestämmelse
släpps ut på marknaden före den 8 april 2001 far den självklart även tas i
bruk.
Av bestämmelsen framgår att lagen omfattar såväl radioutrustning som
teleterminalutrustning. Bestämmelsen innebär således att lagen far ett
vidare tillämpningsområde än det som omfattades av den tidigare lagen
om teleterminalutrustning. Viss utrustning undantas dock från lagens
tillämpningsområde genom 3 §.
I artikel 1.2 och 1.3 regleras direktivets förhållande till vissa andra
direktiv, bl.a. när utrustningen omfattar vissa medicintekniska produkter
eller när utrustningen utgör en del av ett fordon. Regeringen, eller den
myndighet regeringen bestämmer, ges därför en möjlighet att meddela
föreskrifter om lagens tillämpning i sådana fall.
Genom hänvisningarna till lagen om radiokommunikation och tele-
lagen i andra stycket klargörs att dessa lagar måste beaktas vid tillämp-
ningen av denna lag.
2§
Definitionerna grundar sig på de definitioner som anges i artikel 2 i
direktivet. De språkliga justeringar som har gjorts i förhållande till den
svenska direktivtexten avser inte att innebära några ändringar i sak.
Anledningen till att definitionen av radiovågor skiljer sig från den
definition av radiovågor som anges i lagen om radiokommunikation är att
definitionen i den lagen grundar sig på den definition som anges i Inter-
nationella teleunionens radioreglemente. I praktiken torde dock de olika
definitionerna inte innebära någon skillnad, eftersom produkter som
använder frekvenser under 9 kilohertz inte används för kommunikation
och därför inte är att betrakta som radioutrustning.
Av begränsningen i definitionen av teleterminalutrustning till sådan
som är avsedd att anslutas till ett allmänt tillgängligt telenät följer att
sådan teleterminalutrustning som i och för sig är möjlig att ansluta till ett
allmänt tillgängligt telenät, men som endast är avsedd att anslutas till ett
privat telenät inte omfattas av definitionen. Sådan utrustning omfattas av
annan reglering om bl.a. elsäkerhet och elektromagnetisk kompatibilitet.
En utrustning kan i vissa fall vara att betrakta både som en radioutrust-
ning och som en teleterminalutrustning. Ett exempel på sådan utrustning
är mobiltelefoner, som är en radioutrustning avsedd att anslutas till ett
allmänt tillgängligt telenät.
Prop. 1999/2000:51
25
Begreppet ”allmänt tillgängligt telenät” definieras indirekt i direktivet Prop. 1999/2000:51
genom definitionen av teleterminalutrustning (artikel 2 b).
3§
I bestämmelsen undantas viss utrustning från lagens tillämpningsområde.
Punkterna 1-6 i första stycket överensstämmer med den utrustning som
undantas från direktivets tillämpningsområde i bilaga 1. Den typ av
utrustning som undantas utgör främst sådan som inte är avsedd att place-
ras på marknaden och som i allt väsentligt regleras av andra regelverk.
Första punkten avser sådan utrustning som används av radioamatörer.
Vad som avses med utrustning som inte finns att tillgå i handeln förtyd-
ligas i andra stycket. För användningen av sådan utrustning finns före-
skrifter utfärdade av Post- och telestyrelsen. Den artikel 1, definition 53 i
Internationella teleunionens radioreglemente som anges i direktivet mot-
svaras av nuvarande definition 56 i samma artikel.
I andra punkten undantas sådan marin utrustning som omfattas av
rådets direktiv 96/98/EG, vilket genomförts i svensk rätt genom Sjöfarts-
verkets föreskrifter om marin utrustning.
Syftet med att undanta kablar och ledningar i tredje punkten är att
dessa kan vara att betrakta som komponenter i en produkt som möjliggör
kommunikation med hjälp av radiovågor och därför omfattas av begrep-
pet radioutrustning (se 2 §).
Med radiomottagarutrustning i jjärde punkten avses rundradio-
mottagare som är avsedda för passiv mottagning av ljud och bild, såsom
vanliga radio- och TV-apparater. Sådan utrustning omfattas av före-
skrifter utfärdade av Elsäkerhetsverket och av Radio- och TV-verket.
I femte punkten undantas viss flygplansutrustning. Sådan utrustning
omfattas dels av tekniska regler utfärdade av International Civil Aviation
Organisation (ICAO), till vilken Sverige anslutit sig, dels av Luftfarts-
verkets föreskrifter.
Sjätte punkten undantar sådan utrustning som används för flygledning.
Andra stycket är ett förtydligande av vad som avses med utrustning
som inte finns att tillgå i handeln i första punkten och grundar sig på
bilaga 1, punkt 1, andra stycket i direktivet.
I tredje stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter om undantag för bl.a. sådan utrust-
ning som uteslutande används inom försvars- och polisverksamhet. Det
innebär att sådan utrustning som även används inom andra områden,
såsom vanliga telefonväxlar och mobiltelefoner inte kan undantas från
lagens tillämpningsområde. Vad som avses med bemyndigandet är främst
sådan utrustning som är specialtillverkad för försvarets eller polisens
verksamhet. Bemyndigandet möjliggörs av artikel 1.5 i direktivet.
4§
Av bestämmelsen framgår att utrustning måste uppfylla vissa krav för att
få släppas ut på marknaden eller tas i bruk. Vilka krav som måste upp-
fyllas framgår av föreskrifter utfärdade av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer. Bestämmelsen grundar sig främst på artik-
larna 3 och 6.3 i direktivet.
26
För att få använda sådan utrustning som omfattas av lagen om radio- Prop. 1999/2000:51
kommunikation krävs tillstånd, såvida inte undantag från tillståndsplikten
har meddelats. Tillstånd och undantag kan även förenas med villkor av
olika slag. Andra stycket innebär att sådan utrustning inte bara måste
uppfylla de krav som följer av första stycket för att fa tas i bruk, utan
även måste uppfylla de krav på tillstånd o.d. som följer av lagen om
radiokommunikation.
I tredje stycket första meningen genomförs artikel 6.4 i direktivet.
Andra meningen i samma stycke möjliggörs av artikel 9.5. Enligt artikel
7.2 far medlemsstaterna även begränsa ibruktagandet av radioutrustning
bl.a. för att undvika skadlig störning. Rätten att meddela sådana bestäm-
melser kan dock inte delegeras av hänsyn till regeringsformen (jfr prop.
1992/93:200 s. 169 ff). Bestämmelser om användningen av radioanlägg-
ningar finns dock i lagen (1993:599) om radiokommunikation.
5#
Bestämmelsen genomför artikel 5.1 i direktivet.
6§
Bestämmelsen motsvaras av artikel 8.2 i direktivet.
I första stycket genomförs artikel 7.3 i direktivet. Skyddsbestämmelserna
i andra stycket möjliggörs av artikel 7.4 och 7.5.
8-10
Föreskrifterna i 8-9 §§ och 10 § första stycket motsvaras av tidigare
5-7 §§ lagen om teleterminalutrustning. Ordet ”importerar” i tidigare 5 §
andra stycket 3 har dock, på inrådan av Lagrådet, ersatts med ”till
Sverige för in”, för att förtydliga att inte bara den som för in utrustning
från länder utanför EU, utan även den som för in utrustning från andra
EU-länder omfattas av bestämmelsen. Genom 10 § första stycket
genomförs artikel 9.1 i direktivet. Tillsynsmyndighetens befogenheter
enligt 10 § andra stycket gäller ingrepp med stöd av artikel 9.5 i
direktivet.
Eftersom både beslut enligt första och enligt andra stycket bör kunna
förenas med vite har på förslag från Lagrådet sista meningen i första
stycket utgått och ett nytt tredje stycke införts.
11-12 §§
Straffbestämmelserna motsvaras av tidigare 9-10 §§ lagen om tele-
terminalutrustning, men avser nu också radioutrustning. I 18 § lagen om
radiokommunikation finns straffbestämmelser avseende handlingar i strid
med den lagen.
13 §
Med hänsyn till den allmänna principen att straff och vite inte far ådömas
för en och samma förseelse klargörs på förslag från Lagrådet hur de båda
sanktionsformema förhåller sig till varandra.
27
14 § Prop. 1999/2000:51
Bestämmelsen motsvaras i princip av tidigare 11 § lagen om teleterminal-
utrustning. Med anledning av vad Lagrådet anfört i sitt yttrande skall
dock förverkande inte kunna ske av andra skäl än för att förebygga brott.
Den möjlighet som tidigare fanns att besluta om värdeförverkande fyller
därför inte någon funktion och skall inte längre finnas.
15 §
Bestämmelsen motsvaras av tidigare 12 § lagen om teleterminalutrust-
ning.
Övergångsbestämmelserna
Lagen föreslås träda i kraft den 8 april 2000. I artikel 18.2 i direktivet
anges dock att medlemsstaterna inte skall hindra utsläppande på mark-
naden eller ibruktagande av utrustning som överensstämmer med bestäm-
melserna i det tidigare teleterminaldirektivet (98/13/EG) eller med
gällande regler inom medlemsstaternas territorium, om utrustningen för
första gången släpptes ut på marknaden innan eller senast två år efter det
att direktivet trädde i kraft.
Direktivet trädde enligt artikel 21 i kraft samma dag som det offentlig-
gjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, vilket var den
7 april 1999. Det innebär att sådan utrustning som för första gången
släpps ut på marknaden före den 8 april 2001 och som överensstämmer
med de krav som ställdes enligt den tidigare lagen om tele-
terminalutrustning, och föreskrifter meddelade med stöd av den, inte kan
hindras att släppas ut på marknaden eller tas i bruk, även om den inte
skulle uppfylla de krav som ställs enligt den nya lagen.
1§
Den föreslagna ändringen innebär att kravet på tillstånd för innehav av
radiosändare upphävs. Skälet för detta har utvecklats i avsnitt 5.4.
I fjärde stycket görs en hänvisning till den föreslagna lagen om radio-
och teleterminalutrustning, som reglerar när sådan utrustning far släppas
ut på marknaden. Därigenom förtydligas att den omständigheten att
kravet på innehav upphävs inte automatiskt medför att det föreligger en
rätt att släppa ut produkten på marknaden.
3§
Den föreslagna ändringen är en följd av att kravet på tillstånd för innehav
av radioanläggningar upphävs. Det saknas skäl att behålla tillståndskrav
på ofullständiga radiosändare och byggsatser om ett sådant krav på en
fullständig radiosändare inte finns. Dessutom torde sådan utrustning inte
uppfylla direktivets krav för att fa släppas ut på marknaden.
Kravet på tillstånd vid överlåtelse eller upplåtelse i tredje stycket inne-
bär ett indirekt krav på tillstånd för innehav. Eftersom det föreslås att
detta krav skall tas bort bör tredje stycket följaktligen upphävas.
28
4§ Prop. 1999/2000:51
Ändringen föranleds av att 7 § samt 3 § andra och tredje styckena upp-
hävs.
6§
Ändringen i första stycket föranleds av att 3 § andra och tredje styckena
upphävs.
Tillägget i första stycket innebär att Polisen inte längre behöver
tillstånd för att använda radiosändare. De tillståndsbeslut som tidigare
meddelats fortsätter dock att gälla vad avser frekvenstilldelning och
andra villkor, tills dess att tillståndsbesluten löper ut eller beslut med
annat innehåll meddelas.
7§
Paragrafen upphävs eftersom kravet på tillstånd för innehav tas bort.
8J
Ändringen i första stycket, första meningen föranleds av att andra och
tredje styckena i 3 § upphävs.
Upphävandet av tredje stycket är en följd av lagen inte längre reglerar
innehav.
9J
Ändringarna i första stycket första meningen samt i andra och tredje
styckena görs till följd av att kravet på tillstånd för innehav tas bort.
Ändringen i första stycket 5 är en följdändring med anledning av att
Polisen genom tillägget i 6 § undantas från tillståndskravet.
M
Ändringen görs till följd av att kravet på tillstånd för innehav tas bort.
10§
Paragrafen upphävs med anledning av att kravet på tillstånd för innehav
tas bort.
11 §
Ändringen i första stycket är en följd av att kravet på innehavstillstånd tas
bort. I andra stycket görs en språklig ändring för att förtydliga att det
enbart är användningen som avses.
76#
Ändringarna görs till följd av att kravet på tillstånd för innehav tas bort.
Teoretiskt sett är begreppet ”den som använder” något snävare än
begreppet ”innehavare”. I praktiken är ändringen dock betydelselös efter-
som det endast är den som använder en radiosändare eller radiomottagare
som kan förorsaka störningar.
7/?f
Samtliga ändringar föranleds av att kravet på tillstånd för innehav tas
bort.
29
Hänvisningen till lagen om straff för varusmuggling tas bort med Prop. 1999/2000:51
anledning av att 3 § andra stycket upphävs.
Ändringen syftar till att göra bestämmelserna om överklagande i lagen
om radiokommunikation, telelagen och den nya lagen om radio- och
teleterminalutrustning enhetliga. På förslag från Lagrådet har tredje
stycket fatt en tydligare skrivning.
1§
På förslag från Lagrådet införs en definition av gränssnitt. Definitionen
grundar sig på den definition som anges i artikel 2 e) i direktivet.
4§
Hänvisningen till lagen om radio- och teleterminalutrustning syftar till att
förtydliga att de krav som ställs för att fa ansluta utrustning till ett allmänt
tillgängligt telenät regleras av den lagen.
19 §
Den föreslagna skyldigheten att offentliggöra tekniska specifikationer för
gränssnitt följer av artikel 4.2 i direktivet. I denna artikel föreskrivs även
att medlemsstaterna skall anmäla till kommissionen vilka gränssnitt som
används inom landet. Teleoperatörerna skall därför informera
tillsynsmyndigheten bl.a. vilka typer av gränssnitt som erbjuds.
Regeringen eller tillsynsmyndigheten far, enligt 22 §, meddela närmare
föreskrifter om kraven.
30
Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999
om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt
erkännande av utrustningens överensstämmelse
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
L 91/10
r~sv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
7. 4. 1999
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 1999/5/EG
av den 9 mars 1999
om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande
av utrustningens överensstämmelse
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS
RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
åtgärder för ömsesidigt erkännande av utrustning-
arnas överensstämmelse.
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Euro-
peiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,
med beaktande av kommissionens förslag (’),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande (2),
i enlighet med förfarandet i artikel 189b i fördraget (3\
och mot bakgrund av det gemensamma utkast som
godkändes av förlikningskommittén den 8 december
1998, och
av följande skäl:
(1) Sektorn för radioutrustning och teleterminalutrust-
ning utgör en väsentlig del av telemarknaden, som är
av avgörande betydelse för gemenskapens ekonomi.
De direktiv som är tillämpliga på området för teleter-
minalutrustning är inte anpassade till de förändringar
som förutses inom denna sektor och som har sitt
upphov i ny teknik, marknadsutvecklingen och
lagregleringen av näten.
(2) I enlighet med principerna om subsidiaritet och
proportionalitet i artikel 3b i fördraget kan målet att
skapa en öppen konkurrensutsatt inre marknad för
teleutrustning inte i tillräcklig utsträckning uppnås
av medlemsstaterna och därför kan målet bättre
uppnås av gemenskapen. Det här direktivet går inte
utöver vad som är nödvändigt för detta syfte.
(3) Medlemsstaterna får åberopa artikel 36 i fördraget för
att utesluta vissa typer av utrustning från detta
direktiv.
(4) I direktiv 98/13/EG(4) konsoliderades bestämmel-
serna om teleterminalutrustning och jordstationsut-
rustning för satellitkommunikation, inklusive
(') EGT C 248, 14.8.1997, s. 4.
0 EGT C 73, 93.1998, s. 10.
0 Europaparlamentets yttrande av den 29 januari 1998 (EGT C
56. 23.2.1998, s. 27), rådets gemensamma standpunkt av den
8 juni 1998 (EGT C 227, 20.7.1998, s. 37) och Europaparla-
mentets beslut av den 6 oktober 1998 (EGT C 328,
26.10.1998, s. 32). Rådets beslut av den 25 januari 1999 och
Europaparlamentets beslut av den 10 februari 1999.
(*) EGT L 74. 123.1998. s. 1.
(5) Det direktivet omfattar inte en betydande del av
marknaden för radioutrustning.
(6) Varor med dubbla användningsområden är underkas-
tade exportkontroll enligt rådets förordning (EG) nr
3381/94 O.
(7) Eftersom detta direktiv har stor räckvidd krävs det
nya definitioner av begreppen "radioutrustning” och
”teleterminalutrustning". Ett regelsystem_som syftar
till att utveckla en inre marknad för radioutrustning
och teleterminalutrustning bör tillåta att invester-
ingar, tillverkning och försäljning håller samma takt
som teknikutvecklingen och utvecklingen på mark-
naden.
(8) Med hänsyn till den ökade betydelsen av teletermi-
nalutrustning och nät som använder radioöverföring,
vid sidan om utrustning som ansluts via kabel, bör
alla regler om tillverkning, marknadsföring och
användning av radioutrustning och teleterminalut-
rustning omfatta båda dessa kategorier av utrustning.
(9) I Europaparlamentets och rådets direktiv 98/10/EG
av den 26 februari 1998 om tillhandahållande av
öppna nät (ONP) för taltelefoni och samhällsomfat-
tande tjänster för telekommunikation i en konkur-
rensutsatt miljö (6), uppmanas de nationella till-
synsmyndigheterna att säkerställa att information om
specifikationer för tekniska gränssnitt för nättillgång
offentliggörs i syfte att säkerställa konkurrens på
marknaden för tillhandahållande av terminalutrust-
ning.
(10) Målen i rådets direktiv 73/23/EEG av den 19 februari
1973 om harmonisering av medlemsstaternas lagstift-
ning om elektrisk utrustning avsedd för användning
inom vissa spänningsgränser 0, är tillräckliga för att
omfatta radioutrustning och teleterminalutrustning,
men de lägre spänningsgränsema tillämpas inte.
0 EGT L 367, 31.12.1994, s. 1.
(•) EGT L 101, 1.4.1998, s. 24.
0 EGT L 77, 263.1973, s. 29. Direktivet ändrat genom direktiv
93/68/EEG (EGT L 220, 30.8.1993, s. 1).
31
7. 4. 1999
r~sv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
L 91/11
(11) De krav på skydd i samband med elektromagnetisk
kompatibilitet som anges i rådets direktiv 89/
336/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk
kompatibilitet (’), är tillräckliga för att omfatta radio-
utrustning och teleterminalutrustning.
(12) Gemenskapsrätten föreskriver att hinder för fri
rörlighet för varor inom gemenskapen, till följd av
olikheter i nationell lagstiftning i fråga om mark-
nadsföring av produkter, endast är berättigade om
nationella krav är nödvändiga och proportionerliga.
Harmoniseringen av lagstiftningen måste därför
begränsas till de föreskrifter som krävs för att de
väsentliga kraven för radioutrustning och teletermi-
nalutrustning skall kunna uppfyllas.
(13) De väsentliga krav som är relevanta för en typ av
radioutrustning och teleterminalutrustning bör vara
beroende av den utrustningstypens beskaffenhet och
behov. Dessa krav måste tillämpas med omdöme för
att inte hindra teknisk innovation eller tillgodose-
endet av de behov som finns i en fri marknadseko-
nomi.
(14) Radioutrustning och teleterminalutrustning får inte
medföra onödiga hälsorisker.
(15) Telekommunikation är viktig för att människor med
funktionsnedsättning, som utgör en betydande och
växande grupp i Europa, skall ha möjlighet till god
livskvalitet och till sysselsättning. Radioutrustning
och teleterminalutrustning bör därför, i förekom-
mande fall, konstrueras på ett sådant sätt att personer
med funktionsnedsättning kan använda utrust-
ningen, utan att den behöver anpassas, eller efter
endast ringa anpassning.
(16) Radioutrustning och teleterminalutrustning kan
erbjuda vissa funktioner som är nödvändiga för larm-
tjänster.
(17) Det kan bli nödvändigt att införa vissa funktioner i
radio- och teleterminalutrustning för att förhindra
intrång i användarens och abonnentens personupp-
gifter och privatliv och/eller förhindra bedrägeri.
(18) I vissa fall kan det krävas samverkan med annan
utrustning i detta direktivs mening via nät eller
(') EGT L 139, 23.5.1989, s. 19. Direktivet senast ändrat genom
direktiv 93/68/EEG.
anslutning till andra gränssnitt av lämplig typ i hela
gemenskapen.
(19) Därför bör det vara möjligt att fastställa och lägga till
vissa väsentliga krav när det gäller skydd för använ-
darnas privatliv, funktioner för användare med funk-
tionshinder, funktioner för larmtjänster och/eller för
att förhindra bedrägeri.
(20) Det erkänns att frivilliga system för godkännande
och märkning som utvecklas av konsumentorganisa-
tioner, tillverkare, operatörer och andra aktörer inom
sektorn, på en konkurrensutsatt marknad bidrar till
kvaliteten och är ett lämpligt medel för att förbättra
konsumenternas förtroende för teleprodukter och
teletjänster. Medlemsstaterna får stödja sådana
system. Systemen bör överensstämma med konkur-
rensreglerna i fördraget.
(21) En oacceptabel försämring av tjänsteutbudet till
andra än användaren av radioutrustning och teleter-
minalutrustning bör förhindras. Tillverkarna av
terminaler bör konstruera utrustning på ett sätt som
förhindrar att nät skadas vilket har till följd en sådan
försämring när de används under normala förhål-
landen. Nätoperatörer bör konstruera sina nät på ett
sådant sätt att tillverkarna av terminalutrustning inte
tvingas vidta orimligt omfattande åtgärder för att
förhindra att nät skadas. Europeiska institutet för
telestandarder (ETSI) bör ta vederbörlig hänsyn till
detta mål när standarder utvecklas för tillträde till
allmänt tillgängliga nät.
(22) Ett effektivt utnyttjande av radiofrekvensspektrumet
bör säkerställas, så att skadlig störning undviks. Ett så
effektivt utnyttjande som möjligt, i förhållande till
den aktuella tekniska utvecklingsnivån, av begrän-
sade resurser som radiofrekvensspektrumet bör
uppmuntras.
(23) Harmoniserade gränssnitt mellan terminalutrustning
och telenät främjar konkurrensutsatta marknader för
både terminalutrustning och nättjänster.
(24) De allmänt tillgängliga telenätens operatörer bör
dock själva kunna fastställa de tekniska egenskaperna
hos sina gränssnitt, med förbehåll för konkurrensreg-
lerna i fördraget. De bör följaktligen offentliggöra
tillförlitliga och lämpliga tekniska specifikationer för
dessa gränssnitt, så att tillverkarna kan utforma tele-
terminalutrustning som uppfyller kraven i detta
direktiv.
32
L 91/12
I SV I
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
7.4.1999
(25) Principen om en likvärdig, öppen och icke diskrimi-
nerande behandling av alla tekniska specifikationer
av föreskriftskaraktär fastställs i fördragets konkur-
rensbestämmelser och i kommissionens direktiv 88/
301/EEG av den 16 maj 1988 om konkurrens på
marknaderna för teleterminalutrustningf1). Det är
därför gemenskapens och medlemsstaternas uppgift
att, i samråd med de ekonomiska aktörerna, säker-
ställa att det regelverk som skapas genom detta
direktiv blir rättvist.
(26) Det åligger de europeiska standardiseringsorganisa-
tionerna och särskilt ETSI att säkerställa att harmoni-
serade standarder uppdateras på ett lämpligt sätt samt
att de utformas på ett sätt som gör att de inte kan
misstolkas. Att upprätthålla, tolka och genomföra
harmoniserade standarder är mycket specialiserade
uppgifter med ökande teknisk komplexitet. Dessa
uppgifter kräver aktivt deltagande av experter som är
ekonomiska aktörer. Under vissa omständigheter kan
det bli nödvändigt att göra en mer brådskande tolk-
ning av/eller korrigering av harmoniserade stan-
darder än vad som är möjligt genom de normala
förfaranden inom de europeiska standardiseringsor-
ganisationema som följer av Europaparlamentets och
rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett
informationsförfarande beträffande tekniska stan-
darder och föreskrifter och beträffande föreskrifter
för informationssamhällets tjänster f2).
pade harmoniserade standarder, anmälda organ och
tillsynsmyndigheter.
(30) Anmälda organ och tillsynsmyndigheter bör utbyta
information om radioutrustning och teleterminalut-
rustning för att möjliggöra en effektiv tillsyn av
marknaden. Samarbetet bör, i största möjliga
utsträckning, ske på elektronisk väg. Samarbetet bör
särskilt göra det möjligt för nationella myndigheter
att hålla sig informerade om radioutrustning som
släpps ut på deras marknad och som använder frek-
vensband som inte är harmoniserade i gemenskapen.
(31) Tillverkare bör anmäla till medlemsstaterna att de
har för avsikt att släppa ut radioutrustning som
använder frekvensband som inte är harmoniserade i
hela gemenskapen. Det är därför nödvändigt att
medlemsstaterna inför förfaranden för en sådan
anmälan. Förfarandena bör vara proportionerliga och
inte utgöra ett ytterligare förfarande för bedömning
av överensstämmelse som läggs till de förfaranden
som anges i bilagorna IV eller V. Dessa anmälnings-
förfaranden bör vara harmoniserade och helst
genomföras på elektronisk väg, enligt ett enda
samordnat förfarande.
(27) Det är av allmänt intresse att ha harmoniserade stan-
darder på europeisk nivå i samband med utformning
och tillverkning av radioutrustning och teleterminal-
utrustning. Om sådana harmoniserade standarder
uppfylls finns det en presumption för att även de
väsentliga kraven är uppfyllda. Andra sätt att styrka
överensstämmelse med de väsentliga kraven är
tillåtna.
(28) Angivelsen av identifieringsmärke för utrustnings-
klassen bör stödja sig på sakkunskap inom
CEPT/ERC och relevanta europeiska standardiser-
ingsorgan på radioområdet. Andra samarbetsformer
med dessa organ skall uppmuntras när det är möjligt.
(29) För att göra det möjligt för kommissionen att effek-
tivt övervaka kontrollen av marknaden bör medlems-
staterna tillhandahålla relevant information om olika
typer av gränssnitt, bristfälligt eller felaktigt tilläm-
(') EGT L 131, 27.5.1988, s. 73. Direktivet ändrat genom direktiv
94/46/EG (EGT L 268, 19.10.1994, s. 15).
(*) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Direktivet ändrat genom direktiv
98/48/EG (EGT L 217, 5.8.1998, s. 18).
(32) Radioutrustning och teleterminalutrustning som
uppfyller relevanta väsentliga krav bör tillåtas att
omsättas fritt. Sådan utrustning bör tillåtas att tas i
bruk för avsett ändamål. För att få ta utrustningen i
bruk kan det komma att krävas att tillstånd ges för
att använda radiofrekvensspektrumet och för att till-
handahålla den berörda tjänsten.
(33) Det måste vara möjligt att ställa ut radioutrustning
och teleterminalutrustning som inte överensstämmer
med detta direktiv på mässor, utställningar eller
liknande. Berörda personer bör emellertid bli ordent-
ligt informerade om att sådan utrustning inte över-
ensstämmer och inte kan köpas i detta skick.
Medlemsstaterna får begränsa ibruktagandet, inbe-
gripet aktivering, av sådan utställd radioutrustning av
skäl som hör samman med effektiv och lämplig
användning av radiofrekvensspektrumet, undvikande
av skadlig störning eller som hör samman med frågor
som rör allmän hälsa.
(34) Radiofrekvenser allokeras nationellt och omfattas, i
den utsträckning de inte har harmoniserats, även i
fortsättningen av medlemsstaternas exklusiva behö-
righet. Det är nödvändigt att innefatta en skyddsbe-
stämmelse som tillåter en medlemsstat att, i enlighet
2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 51
7. 4.1999
r~sv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
L91/13
med artikel 36 i fördraget, förbjuda, begränsa eller
kräva återkallande från sin marknad av radioutrust-
ning som har orsakat eller som den med fog anser
kommer att orsaka skadlig störning. Störning av
nationellt allokerade radiofrekvenser utgör en giltig
grund för medlemsstater att vidta skyddsåtgärder.
(35) Tillverkare är ansvariga för skada som orsakas av
bristfällig utrustning i enlighet med bestämmelserna
i rådets direktiv 85/374/EEG (*). Utan att det
påverkar tillverkarens ansvar är varje person som till
gemenskapen importerar utrustning för försäljning i
sitt företag ansvarig enligt detta direktiv. Tillverkaren,
hans representant eller den person som är ansvarig
för att släppa ut utrustningen på gemenskapsmark-
naden är ansvariga enligt bestämmelserna i
medlemsstaternas lagar om inom- och utomobligato-
riskt skadestånd.
(36) Åtgärder som bör vidtas av medlemsstaterna eller
kommissionen, när utrustning som förklarats över-
ensstämma med bestämmelserna i detta direktiv
orsakar allvarlig skada på ett nät eller orsakar skadlig
radiostöming, skall fastställas i enlighet med de
allmänna principerna i gemenskapslagstiftningen
och särskilt principerna om objektivitet, proportiona-
litet och icke-diskriminering.
(37) Den 22 juli 1993 antog rådet beslut 93/465/EEG om
moduler för olika stadier i förfaranden vid bedöm-
ning av överensstämmelse samt regler för anbring-
ande och användning av CE-märkning om överens-
stämmelse, avsedda att användas i tekniska harmoni-
seringsdirektiv (2). De tillämpliga förfarandena för
bedömning av överensstämmelse bör helst väljas från
de tillgängliga moduler som anges i det beslutet.
(38) Medlemsstaterna får begära att de anmälda organ
som de utser, liksom deras tillsynsmyndigheter, skall
godkännas i enlighet med relevanta europeiska stan-
darder.
(39) Det är lämpligt att visa att radioutrustning och tele-
terminalutrustning överensstämmer med kraven i
direktiv 73/23/EEG och 89/336/EEG genom att de
förfaranden som anges i dessa direktiv används om
utrustningen omfattas av tillämpningsområdet för
dessa. Detta medför att det förfarande som anges i
artikel 10.1 i direktiv 89/336/EEG får användas om
tillämpningen av harmoniserade standarder gör att
det finns en presumption för att överensstämmelse
med skyddskraven föreligger. Förfarandet som avses i
artikel 10.2 får användas, om tillverkaren inte har
tillämpat harmoniserade standarder eller om sådana
saknas.
(40) Företag i gemenskapen bör ha faktiskt och jämför-
bart tillträde till marknader i tredje land och
behandlas på samma sätt i tredje land som företag
som i sin helhet ägs, kontrolleras genom majoritets-
ägarskap eller faktiskt kontrolleras av medborgare i
de berörda tredje länderna behandlas av gemen-
skapen.
(41) Det är önskvärt att det inrättas en kommitté som för
samman de parter som är direkt berörda av genomfö-
randet av regler för radioutrustning och teleterminal-
utrustning, särskilt de nationella organ som bedömer
överensstämmelse och nationella organ som är
ansvariga för marknadsövervakning, för att hjälpa
kommissionen att uppnå en harmoniserad och
proportionerlig tillämpning av dessa bestämmelser så
att marknadens och den stora allmänhetens behov
kan uppfyllas. Representanter för teleoperatörer,
användare, konsumenter, tillverkare och tjänsteleve-
rantörer bör vid behov rådfrågas.
(42) Den 20 december 1994 (3) enades Europaparla-
mentet, rådet och kommissionen om ett modus
vivendi avseende genomförandeåtgärder för rättsakter
som antas enligt förfarandet i artikel 189b i fördraget.
(43) Kommissionen bör hålla genomförandet och den
praktiska tillämpningen av detta och andra relevanta
direktiv under uppsikt och vidta åtgärder för att
säkerställa samordning av tillämpningen av alla rele-
vanta direktiv för att undvika störningar i teleutrust-
ningen som påverkar människors hälsa eller är skad-
liga för egendom.
(44) Mot bakgrund av utvecklingen inom telekommuni-
kationssektorn och erfarenheterna från tillämp-
ningen av förfarandena med avseende på de väsent-
liga kraven och bedömningen av överensstämmelse
som avses i detta direktiv bör vid lämplig tidpunkt
en översyn göras av hur detta direktiv fungerar.
(45) Det är nödvändigt att säkerställa att det, när regelsys-
temet förändras, blir en mjuk övergång från det tidi-
gare systemet, för att undvika störningar på mark-
naden och rättsosäkerhet.
(*) EGT L 210, 7.8.1985, s. 29.
0 EGT L 220, 30.8.1993, s. 23.
0 EGT C 102, 4.4.1996, s. 1.
34
L91/14
r~sv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
7.4.1999
(46) Detta direktiv ersätter direktiv 98/13/EG, som därför
bör upphävas. Direktiven 73/23/EEG och 89/
336/EEG skall inte längre gälla för utrustning som
omfattas av detta direktiv, utojn när det gäller
skydds- och säkerhetskraven och vissa förfaranden
för bedömning av överensstämmelse.
5. Detta direktiv skall inte tillämpas på utrustning som
uteslutande används för verksamhet som rör allmän
säkerhet, försvar och nationell säkerhet (inbegripet statens
ekonomiska välstånd om verksamheterna gäller frågor
som rör nationell säkerhet) eller statens verksamhet på det
straffrättsliga området.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 2
KAPITEL I
ALLMÄNT
Artikel 1
Räckvidd och syfte
1. Genom detta direktiv upprättas en rättslig ram för
utsläppande på marknaden av fri rörlighet för och ibruk-
tagande av radioutrustning och teleterminalutrustning i
gemenskapen.
2. När utrustning som definieras i artikel 2 a omfattar,
som en integrerad del eller som tillbehör,
a) sådana medicintekniska produkter som avses i artikel 1
i rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om
medicintekniska produkter (’), eller
b) sådana aktiva medicintekniska produkter för implanta-
tion som avses i artikel 1 i rådets direktiv 90/385/EEG
av den 20 juni 1990 om tillnärmning av medlemssta-
ternas lagstiftning om aktiva medicintekniska
produkter för implantation (2),
skall utrustningen regleras av det här direktivet utan att
det påverkar tillämpningen av direktiv 93/42/EEG och
90/385/EEG när det gäller medicintekniska produkter
respektive aktiva medicintekniska produkter för implanta-
tion.
3. När utrustningen utgör en del av ett fordon eller en
separat teknisk enhet till ett fordon i enlighet med rådets
direktiv 72/245/EEG (3) om radiostömingar (elektromag-
netisk kompatibilitet) från fordon eller en del av ett
fordon eller en separat teknisk enhet till ett fordon i
enlighet med artikel 1 i rådets direktiv 92/61/EEG av den
30 juni 1992 om typgodkännande av två- och trehjuliga
motorfordon (4), skall utrustningen regleras av det här
direktivet utan att det påverkar tillämpningen av direktiv
72/245/EEG respektive direktiv 92/61/EEG.
4. Detta direktiv skall inte tillämpas på den utrustning
som förtecknas i bilaga I.
(•) EGT L 169, 12.7.1993, s. 1.
A EGT L 189, 20.7.1990, s. 17. Direktivet ändrat genom direktiv
93/68/EG (EGT L 220, 30.8.1993, s. 1).
(3) EGT L 152, 6.7.1972, s. 15. Direktivet senast ändrat genom
kommissionens direktiv 95/54/EG (EGT L 266, 8.11.1995,
s. 1).
(■*) EGT L 225, 10.8.1992, s. 72. Direktivet ändrat genom 1994
års anslutningsakt
Definitioner
I detta direktiv används följande beteckningar med de
betydelser som här anges:
a) utrustning, utrustning som antingen är radioutrust-
ning eller teleterminalutrustning eller båda delarna.
b) teleterminalutrustning. en produkt som möjliggör
kommunikation eller en relevant komponent i en
sådan som är avsedd att på något sätt, direkt eller
indirekt, anslutas till gränssnitt för allmänt tillgängliga
telenät (dvs. telenät som helt eller delvis används för
att tillhandahålla teletjänster till allmänheten).
c) radioutrustning, en produkt eller en relevant kompo-
nent i en sådan som kan kommunicera med hjälp av
utsändning och/eller mottagning av radiovågor inom
ett spektrum allokerat för markbunden radiokommu-
nikation/satellitradiokommunikation.
d) radiovågor, elektromagnetiska vågor med frekvenser
från 9 kHz upp till 3 000 GHz utsända i rymden utan
konstgjord styrning.
e) gränssnitt-.
i) nätanslutningspunkt som utgör en fysisk anslut-
ningspunkt där en användare får tillgång till ett
allmänt telenät, och/eller
ii) radiogränssnitt (air interface) som specificerar radio-
länken mellan radioutrustning
och tekniska specifikationer för dessa.
f) utrustnings klass-, en klass där särskilda typer av utrust-
ning som enligt detta direktiv anses likvärdiga och de
gränssnitt till vilka anslutning av utrustningen är
avsedd definieras. Utrustning kan tillhöra mer än en
utrustningsklass.
g) dokumentation avseende teknisk konstruktion: doku-
mentation som beskriver utrustningen och ger infor-
mation om och förklaringar till hur de tillämpliga
väsentliga kraven har genomförts.
h) harmoniserad standard: en teknisk specifikation som
antagits av ett erkänt standardiseringsorgan genom ett
mandat från kommissionen enligt de förfaranden som
anges i direktiv 98/34/EG i syfte att fastställa euro-
peiska krav, och vilken inte är bindande.
35
7. 4. 1999
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
L 91/15
i) skadlig störning: störning som äventyrar funktionen
hos en radionavigationstjänst eller annan säkerhets-
tjänst, eller som på annat sätt allvarligt försämrar,
hindrar eller upprepat avbryter en radiokommunika-
tionstjänst som fungerar i enlighet med gällande
gemenskapsbestämmelser eller nationella bestäm-
melser.
melserna i direktiv 98/34/EG. Kommissionen skall, efter
att ha samrått med kommittén enligt det förfarande som
avses i artikel 15, fastställa att anmälda gränssnitt är
likvärdiga och ange ett identifieringsmärke för utrust-
ningsklassen, och uppgifter om denna skall offentliggöras
i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Artikel 3
Väsentliga krav
1. Följande väsentliga krav gäller för all utrustning:
a) Skydd av hälsa och säkerhet för användare och andra
personer, inklusive de mål avseende säkerhetsföre-
skrifter som anges i direktiv 73/23/EEG, men voltgrän-
sema tillämpas inte.
b) Skyddskraven avseende elektromagnetisk kompatibi-
litet som anges i direktiv 89/336/EEG.
2. Radioutrustning skall dessutom vara så konstruerad
att den effektivt utnyttjar det spektrum som är allokerat
för markbunden radiokommunikation/satellitradiokom-
munikation och satellitbaneresurser för att undvika
skadlig störning.
3. I enlighet med det förfarande som anges i artikel 15
får kommissionen besluta att utrustning i vissa utrust-
ningsklasser eller viss slags utrustning skall vara så
konstruerad att
a) den samverkar via nät med annan utrustning samt att
den kan anslutas till gränssnitt av lämplig typ i hela
gemenskapen, och/eller att
b) den inte skadar nätet eller dess funktion eller innebär
att nätresurserna används på ett felaktigt sätt och däri-
genom orsakar en oacceptabel försämring av tjänsten,
och/eller att
c) den innehåller skyddsmekanismer för att säkerställa att
användarens och abonnentens personuppgifter och
privatliv skyddas, och/eller att
d) den stödjer vissa funktioner som säkerställer att bedrä-
geri undviks, och/eller att
e) den stödjer vissa funktioner som säkerställer tillgång
till larmtjänster, och/eller att
f) den stödjer vissa funktioner för att underlätta använd-
ning för användare med funktionshinder.
Artikel 4
Anmälan och offentliggörande av specifikationer av
gränssnitt
1. Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla de
gränssnitt som de har meddelat föreskrifter om, såvida
nämnda gränssnitt inte har blivit anmälda enligt bestäm-
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla
vilka typer av gränssnitt som erbjuds i den staten av
operatörer av allmänt tillgängliga telenät. Medlemssta-
terna skall säkerställa att dessa operatörer offentliggör
noggranna och adekvata tekniska specifikationer för
sådana gränssnitt innan allmänheten får tillgång till
tjänster som tillhandahålls via dessa gränssnitt och regel-
bundet offentliggöra uppdateringar av specifikationerna.
Specifikationerna skall vara så detaljerade att de möjliggör
utformning av teleterminalutrustning som kan användas
för alla tjänster som tillhandahålls genom motsvarande
gränssnitt. Specifikationerna skall innehålla bland annat
all information som behövs för att tillverkare, efter eget
val, skall kunna utföra relevanta tester för de väsentliga
krav som är tillämpliga på teleterminalutrustning.
Medlemsstaterna skall säkerställa att operatörerna gör
dessa specifikationer lättillgängliga.
Artikel 5
Harmoniserade standarder
1. Om utrustningen uppfyller kraven i relevanta
harmoniserade standarder, eller delar av dem, vilkas refe-
rensnummer har offentliggjorts i Europeiska gemen-
skapernas officiella tidning, skall medlemsstaterna förut-
sätta att de väsentliga krav som anges i artikel 3 och som
omfattas av dessa harmoniserade standarder, är uppfyllda.
2. Om en medlemsstat eller kommissionen anser att
överensstämmelse med en harmoniserad standard inte
säkerställer att de väsentliga kraven i artikel 3 som den är
tänkt att omfatta, verkligen uppfylls, skall kommissionen
eller den berörda medlemsstaten lägga fram ärendet för
kommittén.
3. Om harmoniserade standarder uppvisar brister med
avseende på de väsentliga kraven får kommissionen, efter
att ha samrått med kommittén och i enlighet med förfa-
randet i artikel 14, i Europeiska gemenskapernas offici-
ella tidning offendiggöra riktlinjer för tolkningen av
harmoniserade standarder eller enligt vilka villkor efter-
levnad av standarden utgör en presumtion för överens-
stämmelse. Efter att ha samrått med kommittén, och i
enlighet med förfarandet i artikel 14, får kommissionen
dra tillbaka de harmoniserade standarderna genom att
offentliggöra ett meddelande i Europeiska gemen-
skapernas officiella tidning.
36
L 91/16
r~sv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
7.4. 1999
Artikel 6
Utsläppande på markriaden
1. Medlemsstaterna skall säkerställa att utrustning
släpps ut på marknaden endast om den uppfyller de
tillämpliga väsentliga krav som fastställs i artikel 3 och
andra relevanta bestämmelser i detta direktiv när den är
korrekt installerad, underhålls och används för sitt
avsedda ändamål. Den skall inte underkastas ytterligare
nationella bestämmelser när det gäller utsläppande på
marknaden.
2. När kommissionen fattar beslut om tillämpningen
av väsentliga krav enligt artikel 33 skall den fastställa
datum för tillämpningen av kraven. Om det bestäms att
särskilda väsentliga krav enligt artikel 33 skall gälla för en
utrustningsklass kan all utrustning av samma utrustnings-
klass som för första gången släpps ut på marknaden före
det datum som kommissionen har bestämt för tillämp-
ningen fortsatt släppas ut på marknaden under en rimlig
tid. Både datum för tillämpningen och perioden skall
bestämmas av kommissionen enligt det förfarande som
anges i artikel 14.
3. Medlemsstaterna skall säkerställa att tillverkaren
eller den person som är ansvarig för utsläppandet av
utrustningen på marknaden förser användaren med infor-
mation om hur utrustningen är avsedd att användas till-
sammans med en försäkran om överensstämmelse med de
väsentliga kraven. När det gäller radioutrustning skall
sådan information på utrustningens förpackning och i
bruksanvisningen till apparaten vara tillräcklig för att fast-
ställa de medlemsstater eller det geografiska område inom
en medlemsstat där utrustningen är avsedd att användas,
och skall, genom märkning på apparaten enligt bilaga
VII5, göra användaren uppmärksam på eventuella
begränsningar av eller krav på auktorisation för använd-
ning av radioutrustningen i vissa medlemsstater. När det
gäller teleterminalutrustning skall sådan information vara
tillräcklig för att det skall gå att fastställa vilket gränssnitt
i det allmänt tillgängliga telenätet utrustningen är tänkt
att anslutas till. Sådan information skall vara väl synlig på
all utrustning.
4. När det gäller radioutrustning som använder frek-
vensband som inte är harmoniserade inom hela gemen-
skapen, skall tillverkaren eller dennes representant
etablerad inom gemenskapen, eller den person som är
ansvarig för att släppa ut utrustningen på marknaden,
anmäla sin avsikt att släppa ut sådan utrustning på sin
nationella marknad till den nationella myndighet som är
ansvarig i den berörda medlemsstaten för radiofrekvens-
spektrumet.
Denna anmälan skall sändas minst fyra veckor innan
utsläppandet på marknaden inleds och innehålla informa-
tion om radioutrustningens kännetecken (särskilt frek-
vensband, kanalseparation, modulationstyp och RF-effekt)
och det anmälda organets identifikationsnummer enligt
bilagorna IV eller V.
Artikel 7
Ibruktagande och anslutningsrätt
1. Medlemsstaterna skall tillåta att utrustningen tas i
bruk för det ändamål den är avsedd för, när den uppfyller
de relevanta väsentliga kraven i artikel 3 och andra rele-
vanta bestämmelser i detta direktiv.
2. Trots vad som sägs i punkt 1, och utan att det
påverkar villkor som hör till tillstånd för tillhandahål-
lande av den berörda tjänsten i enlighet med gemenskaps-
lagstiftningen, får medlemsstaterna begränsa ibruktagande
av radioutrustning endast av skäl som hör samman med
faktisk och lämplig användning av radiofrekvensspekt-
rumet, undvikande av skadlig störning eller med frågor
som rör allmän hälsa.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 skall
medlemsstaterna säkerställa att operatörerna av allmänt
tillgängliga telenät inte vägrar att ansluta teleterminalut-
rustning till lämpliga gränssnitt av tekniska skäl, om den
utrustningen uppfyller de tillämpliga kraven i artikel 3.
4. Om en medlemsstat anser att utrustning som förkla-
rats vara i överensstämmelse med bestämmelserna i detta
direktiv orsakar allvarlig skada på ett nät eller skadlig
radiostöming, eller medför skadliga verkningar på nätet
eller dess funktion kan operatören tillåtas vägra anslut-
ning, koppla ifrån den eller ta sådan utrustning ur bruk.
Medlemsstaterna skall anmäla varje sådant tillstånd till
kommissionen, som skall sammankalla kommittén, i syfte
att avge sitt yttrande i frågan. Efter att ha hört kommittén
får kommissionen inleda de förfaranden som avses i
artikel 52 och 53. Kommissionen och medlemsstaterna
kan också vidta andra lämpliga åtgärder.
5. En operatör får i nödfall koppla ifrån utrustning om
skyddet av nätet kräver att utrustning utan dröjsmål
kopplas ifrån och om användaren kan erbjudas en alter-
nativ lösning utan dröjsmål och utan kostnad. Operatören
skall omgående underrätta den nationella myndighet som
är ansvarig för genomförandet av punkt 4 och artikel 9.
Artikel 8
Fri rörlighet för utrustning
1. Medlemsstaterna skall inte förbjuda, begränsa eller
förhindra att utrustning som försetts med det CE-märke
som avses i bilaga VII, och som anger att utrustningen
uppfyller alla bestämmelser i detta direktiv, inklusive de
förfaranden för bedömning av överensstämmelse som
avses i kapitel II, släpps ut på marknaden eller tas i bruk
på deras territorium. Detta påverkar inte tillämpningen av
artiklarna 6.4, 72 och 95.
37
7. 4.1999
[—sv~1
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
L 91/17
2. Medlemsstaterna skall inte förhindra att utrustning
som inte uppfyller bestämmelserna i detta direktiv visas
på handelsmässor, utställningar, demonstrationer eller
liknande, under förutsättning att det tydligt anges att
sådan utrustning inte får saluföras eller tas i bruk förrän
den uppfyller bestämmelserna.
3. Om utrustningen omfattas av andra direktiv som
behandlar andra aspekter och som innehåller föreskrifter
om anbringande av CE-märke, skall det av CE-märk-
ningen framgå att sådan utrustning också uppfyller
bestämmelserna i dessa övriga direktiv. Om emellertid ett
eller flera av dessa direktiv tillåter tillverkaren att under
en övergångsperiod välja vilket system som skall till-
lämpas, skall det av CE-märkningen framgå att utrust-
ningen endast uppfyller bestämmelserna i de direktiv som
tillverkaren tillämpar. I sådana skall hänvisningar till
dessa direktiv, såsom de offentliggjorts i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning redovisas i de hand-
lingar, meddelanden eller bruksanvisningar som
medföljer produkterna i enlighet med dessa direktiv.
Artikel 9
Skyddsåtgärder
1. Om en medlemsstat konstaterar att utrustning som
omfattas av detta direktivs räckvidd inte uppfyller kraven i
detta direktiv skall den inom sitt territorium vidta alla
lämpliga åtgärder för att dra tillbaka utrustningen från
marknaden eller ta den ur bruk, förhindra att den släpps
ut på marknaden eller tas i bruk eller begränsa dess fria
rörlighet.
2. Den berörda medlemsstaten skall omedelbart
anmäla alla åtgärder till kommissionen och ange orsa-
kerna till sitt beslut och huruvida den bristande överens-
stämmelsen beror på
a) felaktig tillämpning av de harmoniserade standarder
som avses i artikel 5.1,
b) brister i de harmoniserade standarder som avses i
artikel 5.1,
c) att de krav som avses i artikel 3 inte har uppfyllts, om
utrustningen inte uppfyller de harmoniserade stan-
darder som avses i artikel 5.1.
3. Om de åtgärder som avses i punkt 1 tillskrivs en
felaktig tillämpning av de harmoniserade standarder som
avses i artikel 5.1, eller att kraven som avses i artikel 3 inte
har uppfyllts, om utrustningen inte uppfyller de harmoni-
serade standarder som avses i artikel 5.1, skall kommis-
sionen samråda med berörda parter så snart som möjligt.
Kommissionen skall genast underrätta medlemsstaterna
om vad den kommit fram till och om sin åsikt om huru-
vida åtgärden är berättigad inom två månader efter det att
anmälan om nämnda åtgärder har kommit in till
kommissionen.
4. Om det beslut som avses i punkt 1 tillskrivs brister i
de harmoniserade standarderna enligt artikel 5.1, skall
kommissionen lägga fram ärendet för kommittén inom
två månader. Kommittén skall avge ett yttrande enligt
förfarandet i artikel 14. Efter ett sådant samråd skall
kommissionen informera medlemsstaterna om vad den
kommit fram till och om sin åsikt om huruvida medlems-
statens åtgärd är berättigad. Om den anser att åtgärden är
berättigad skall den genast inleda det förfarande som avses
i artikel 52.
5. a) Trots bestämmelserna i artikel 6 får en medlemsstat
i enlighet med fördraget och särskilt enligt artik-
larna 30 och 36 i detta anta lämpliga bestämmelser
i syfte att
i) förbjuda eller begränsa utsläppande på sin
marknad, och/eller
ii) kräva återkallande från sin marknad
av radioutrustning, däribland typer av radioutrust-
ning, som har orsakat eller som den med fog anser
kommer att orsaka skadlig störning, däribland stör-
ning av befintliga eller planerade tjänster på natio-
nellt allokerade frekvenser.
b) Om en medlemsstat vidtar åtgärder i enlighet med
stycke a skall den genast informera kommissionen
om dessa åtgärder samt ange skälen till att de vidtas.
6. Om en medlemsstat anmäler en sådan åtgärd som
avses i punkt 1—5 till kommissionen skall kommissionen
i sin tur informera andra medlemsstater och samråda med
kommittén.
Om kommissionen efter ett sådant samråd anser att
— åtgärden är motiverad skall den omedelbart meddela
den medlemsstat som vidtagit åtgärden och övriga
medlemsstater detta,
— åtgärden inte är motiverad skall den omedelbart
meddela medlemsstaten detta och uppmana den att
dra tillbaka åtgärden.
7. Kommissionen skall hålla ett register över de fall
som medlemsstaterna anmält, vilket skall göras tillgäng-
ligt för dem på begäran.
KAPITEL II
BEDÖMNING AV ÖVERENSSTÄMMELSE
Artikel 10
Förfaranden vid bedömning av överensstämmelse
1. De förfaranden för bedömning av överensstämmelse
som fastställs i denna artikel skall användas för att påvisa
att utrustningen uppfyller alla relevanta väsentliga krav
som fastställs i artikel 3.
38
L 91/18
rsv~!
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
7. 4.1999
2. Om tillverkaren så önskar och som ett alternativ till
de förfaranden som anges nedan, kan det visas att utrust-
ningen uppfyller de väsentliga krav som fastställs i artikel
3.1 a och 3.1 b genom användning av de förfaranden som
närmare anges i direktiv 73/23/EEG respektive direktiv
89/336/EEG, om utrustningen omfattas av dessa direktivs
räckvidd.
3. Teleterminalutrustning som inte utnyttjar det
spektrum som är allokerat för markbunden radiokommu-
nikation/satellitradiokommunikation och delar i en radio-
utrustning för mottagning skall efter tillverkarens eget val
underkastas något av de förfaranden som anges i bilagorna
II, IV eller V.
4. Om en tillverkare har tillämpat de harmoniserade
standarder som anges i artikel 5.1, skall radioutrustning
som inte omfattas av punkt 3 efter tillverkarens eget val
underkastas något av de förfaranden som anges i bilagorna
III, IV eller V.
5. Om en tillverkare inte har tillämpat eller endast
delvis har tillämpat de harmoniserade standarder som
avses i artikel 5.1, skall radioutrustning som inte omfattas
av punkt 3 i denna artikel efter tillverkarens eget val
underkastas något av de förfaranden som anges i bilagorna
IV eller V.
6. Register och korrespondens som gäller förfaranden
för bedömning av överensstämmelse enligt punkterna 2
till 5 skall avfattas på ett officiellt språk i den medlemsstat
där nämnda förfarande kommer att genomföras, eller på
ett språk som godtas av det berörda anmälda organet.
Artikel 11
Anmälda organ och tillsynsmyndigheter
1. Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla de
organ som de har utsett att utföra de relevanta uppgifter
som avses i artikel 10. Medlemsstaterna skall tillämpa de
kriterier som anges i bilaga VI när de bestämmer vilka
organ som skall utses.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla de
myndigheter inom deras territorium som utför de
tillsynsuppgifter som har samband med detta direktiv.
3. Kommissionen skall i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning offentliggöra en förteckning över
anmälda organ, deras identifikationsnummer och de
uppgifter som de enligt anmälan skall utföra. Kommis-
sionen skall också offentliggöra en förteckning över till-
synsmyndigheter i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning. Medlemsstaterna skall förse kommissionen med
all information som krävs för att hålla förteckningen
uppdaterad.
KAPITEL III
CE-MÄRKNING OM ÖVERENSSTÄMMELSE SAMT
PÅSKRIFTER
Artikel 12
CE-märkning
1. Utrustning som uppfyller samtliga relevanta väsent-
liga krav skall vara försedd med den CE-märkning om
överensstämmelse som avses i bilaga VII. Ansvaret för att
den anbringas bär tillverkaren, dennes representant i
gemenskapen, eller den person som har ansvar för att
utrustningen släpps ut på marknaden.
När förfaranden som fastställs i bilagorna III, IV eller V
används, skall märkningen åtföljas av identifikations-
numret för det anmälda organet enligt artikel 11.1. Radio-
utrustning skall dessutom förses med identifieringsmärket
för utrustningsklassen, om sådant identifieringsmärke har
angivits. Annan märkning får sättas på utrustningen förut-
satt att CE-märkningen inte blir mindre väl synlig eller
läslig.
2. Utrustning får inte, vare sig den uppfyller de rele-
vanta väsentliga kraven eller ej, vara försedd med någon
annan märkning som kan vilseleda tredje man i fråga om
betydelse av och utformning av den CE-märkning som
närmare anges i bilaga VII.
3. Den behöriga medlemsstaten skall vidta lämpliga
åtgärder mot den person som har anbringat en märkning
som inte är i överensstämmelse med punkterna 1 och 2.
Om den person som har anbringat märkningen inte kan
identifieras, får lämpliga åtgärder vidtas mot innehavaren
av utrustningen vid tidpunkten när bristande överens-
stämmelse uppdagades.
4. Utrustning skall för att den skall kunna identifieras,
av tillverkaren förses med typ-, parti- och/eller serie-
nummer samt med namnet på tillverkaren eller den
person som är ansvarig för att släppa ut utrustningen på
marknaden.
KAPITEL IV
KOMMITTÉN
Artikel 13
Kommitténs sammansättning
Kommissionen skall biträdas av en kommitté,
Kommittén för bedömning av överensstämmelse och
marknadsövervakning inom teleområdet (TCAM). Den
skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha
kommissionens företrädare som ordförande.
Artikel 14
Förfarande med rådgivande kommitté
1. Kommittén skall rådfrågas i frågor som omfattas av
artiklarna 5, 6.2, 7.4, 9.4 och bilaga VII.5.
39
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
7. 4. 1999
l~SV~l
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
2. Kommissionen skall med jämna mellanrum rådfråga
kommittén om de övervakningsuppgifter som rör
tillämpningen av detta direktiv och, om det är lämpligt,
utfärda riktlinjer i denna fråga.
L 91/19
KAPITEL V
SLUTBESTÄMMELSER OCH ÖVERGÅNGSBESTÄM-
MELSER
3. Kommissionens företrädare skall förelägga
kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra
sig över förslaget inom den tid som ordföranden
bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är, om
nödvändigt genom omröstning.
Yttrandet skall protokollföras och dessutom har varje
medlemsstat rätt att begära att få sin uppfattning tagen till
protokollet.
Kommissionen skall ta största hänsyn till det yttrande
som kommittén avgett. Den skall underrätta kommittén
om det sätt på vilket dess yttrande har beaktats, och den
skall fatta beslut inom en månad från det att den mottagit
kommitténs yttrande.
4. Kommissionen skall regelbundet samråda med före-
trädare för dem som tillhandahåller telenät, för konsu-
menter och tillverkare. Den skall regelbundet informera
kommittén om resultatet av sådana samråd.
Artikel 15
Förfarande med föreskrivande kommitté
1. Utan att bestämmelserna i artikel 14 påverkas skall
följande förfarande tillämpas på frågor som omfattas av
artikel 33 och 4.1.
2. Kommissionens företrädare skall förelägga
kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra
sig över förslaget inom den tid som ordföranden
bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är.
Kommittén skall fatta sitt beslut med den majoritet som
enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut
som rådet skall fatta på förslag av kommissionen.
Medlemsstaternas röster skall vägas enligt bestämmelserna
i samma artikel. Ordföranden får inte rösta.
3. Kommissionen skall själv anta förslaget om det är
förenligt med kommitténs yttrande.
Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande
eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan
dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas.
Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.
Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader
från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv
besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.
Artikel 16
Tredje land
1. Medlemsstaterna kan informera kommissionen om
eventuella allmänna rättsliga eller faktiska svårigheter som
gemenskapsföretag har när det gäller utsläppande på
marknaden i tredje land och som medlemsstaterna har
gjorts uppmärksamma på.
2. När helst kommissionen får information om sådana
svårigheter kan den, om det är nödvändigt, lägga fram
förslag för rådet om ett lämpligt mandat för förhandling
om jämförbara rättigheter för gemenskapsföretag i dessa
tredje länder. Rådet skall fatta beslut med kvalificerad
majoritet.
3. Åtgärder som vidtas enligt punkt 2 skall inte påverka
gemenskapens och medlemsstaternas skyldigheter enligt
relevanta internationella avtal.
Artikel 17
Uppföljning och rapportering
Kommissionen skall följa upp hur detta direktiv fungerar
och rapportera om detta till Europaparlamentet och rådet,
första gången senast den 7 oktober 2000 och vart tredje år
därefter. Rapporten skall visa vilka framsteg som har
gjorts med utarbetandet av relevanta standarder samt ta
upp eventuella problem som har uppstått under genomfö-
randet. Rapporten skall också ange huvuddragen i
kommitténs verksamhet, bedöma vilka framsteg som har
gjorts i fråga om att uppnå en öppen och konkurrensut-
satt marknad för utrustningen på gemenskapsnivå samt
undersöka hur den rättsliga ramen för att släppa ut utrust-
ningen på marknaden och ta den i bruk bör utvecklas för
att
a) säkerställa att ett enhetligt system uppnås på gemen-
skapsnivå för all utrustning,
b) möjliggöra konvergens mellan telekommunikations-
sektorn, den audiovisuella sektom och sektom för
informationsteknik,
c) möjliggöra harmonisering av lagstiftningsåtgärder på
internationell nivå.
Den skall särskilt undersöka om det fortfarande är
nödvändigt med väsen diga krav för alla kategorier av
utrustning som omfattas, och om förfarandena i bilaga IV
tredje stycket är proportionerliga i förhållande till målet
att säkerställa att de väsendiga kraven för utrustning som
omfattas av denna bilaga uppfylls. Vid behov får det i
rapporten föreslås ytterligare åtgärder för att direktivets
syfte skall kunna uppnås fullt ut.
40
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
L 91/20
r~sv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
7. 4. 1999
Artikel 18
Övergångsbestämmelser
1. Standarderna i direktiv 73/23/EEG'och 89/336/EEG
till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning får användas som
grund för förmodad överensstämmelse med de väsentliga
kraven enligt artikel 3.1 a och 3.1 b. De gemensamma
tekniska föreskrifterna i direktiv 98/13/EG till vilka
hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska gemen-
skapernas officiella tidning får användas som grund för
förmodad överensstämmelse med övriga relevanta väsent-
liga krav som anges i artikel 3. Kommissionen skall i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentlig-
göra en förteckning över hänvisningar till dessa stan-
darder omedelbart efter det att detta direktiv träder i kraft.
2. Medlemsstaterna skall inte hindra utsläppande på
marknaden eller ibruktagande av utrustning som överens-
stämmer med bestämmelserna i direktiv 98/13/EG eller
gällande regler inom deras territorium och som för första
gången släpptes ut på marknaden innan detta direktiv
trädde i kraft eller senast två år efter det att detta direktiv
trädde i kraft.
3. Utöver de väsentliga krav som anges i artikel 3.1 får
medlemsstaterna begära att, under en tid av högst 30
månader från den tidpunkt som anges i artikel 19.1, första
meningen, och i enlighet med bestämmelserna i
fördraget, få fortsätta att kräva att teleterminalutrustning
inte skall kunna orsaka oacceptabel försämring av en
taltelefonitjänst som är tillgänglig inom ramen för de
samhällsomfattande tjänster enligt definitionen i direktiv
98/10/EG.
Medlemsstaten skall informera kommissionen om orsa-
kerna till att den begär att även fortsättningsvis få ställa
detta krav, om det datum då kravet inte längre kommer
att behöva ställas med avseende på den aktuella tjänsten,
samt om vilka åtgärder som planeras för att hålla den
utsatta tiden. När kommissionen behandlar begäran skall
hänsyn tas till den särskilda situationen i medlemsstaten
och till behovet av att garantera enhetliga rättsliga förhål-
landen på gemenskapsnivå, och medlemsstaten skall
informeras om huruvida kommissionen bedömer att den
särskilda situationen i den aktuella medlemsstaten moti-
verar en förlängning och, om så är fallet, fram till vilket
datum en sådan förlängning är motiverad.
Artikel 19
Överföring
1. Medlemsstaterna skall senast den 7 april 2000 anta
och offentliggöra de lagar och andra författningar som är
nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall genast
underrätta kommissionen om detta. De skall tillämpa
dessa bestämmelser från och med den 8 april 2000.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de
innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av
en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare före-
skrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje
medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om
de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 20
Upphävande
1. Direktiv 98/13/EG skall upphöra att gälla från och
med den 8 april 2000.
2. Detta direktiv är inte ett särskilt direktiv enligt
artikel 22 i direktiv 89/336/EEG. Bestämmelserna i
direktiv 89/336/EEG är inte tillämpliga på utrustning
som omfattas av detta direktiv, med undantag av skydds-
kraven i artikel 4 och bilaga III och förfarandet för
bedömning av överensstämmelse i artikel 10.1 och 10.2
och i bilaga I till direktiv 89/336/EEG från och med
8 april 2000.
3. Bestämmelserna i direktiv 73/23/EEG är inte
tillämpliga på utrustning som omfattas av detta direktiv,
med undantag för målen avseende skyddskrav i artikel 2
och i bilaga I och förfarandet för bedömning av överens-
stämmelse i bilagorna III.B och IV till direktiv 73/
23/EEG från och med den 8 april 2000.
Artikel 21
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft samma dag det offentliggörs i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Artikel 22
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 9 mars 1999.
|
På Europaparlamentets |
På rådets vägnar |
|
J. M. GIL-ROBLES |
W. RIESTER |
|
Ordförande |
Ordförande |
41
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
7. 4. 1999
rsv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
L 91/21
BILAGA I
UTRUSTNING SOM INTE OMFATTAS AV DET HÄR DIREKTIVET SÅSOM ANGES I
ARTIKEL 1.4
1. Radioutrustning som används av radioamatörer enligt artikel 1, definition 53, i Internationella teleunionens
radioreglemente (ITU), såvida utrustningen inte finns att tillgå i handeln.
Byggsatser bestående av lösa delar som är avsedda att byggas samman av radioamatörer och kommersiell
utrustning som modifierats av och för radioamatörer betraktas inte som utrustning som finns att tillgå i
handeln.
2. Utrustning som omfattas av rådets direktiv 96/98/EG av den 20 december 1996 om marin utrustning (*).
3. Kablar och ledningar.
4. Radiomottagarutrustning som är avsedd att endast användas för mottagning av radio- och TV-sändningar.
5. Sådana produkter, apparater och komponenter som avses i artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av
den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området
civil luftfart f2).
6. Utrustning och system för ledning av lufttrafiken enligt artikel 1 i rådets direktiv 93/65/EEG av den 19 juli
1993 om definition och användning av kompatibla tekniska specifikationer för upphandling av utrustning
och system för ledning av lufttrafiken (3).
(■) EGT L 46, 17.2.1997, s. 25.
(*) EGT L 373, 31.12.1991, s. 4. Förordningen ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2176/96 (EGT L 291,
14.11.1996, s. 15).
(’) EGT L 187, 29.7.1993, s. 52. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 97/15/EG (EGT L 95, 10.4.1997,
s. 16).
42
L 91/22
rsv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
7.4. 1999
BILAGA II
FÖRFARANDE FÖR BEDÖMNING AV ÖVERENSSTÄMMELSE VILKA ANGES I ARTIKEL
10 J
Modul A (Intern produktionskontroll)
1. I denna modul beskrivs det förfarande enligt vilket tillverkaren eller dennes representant, etablerad i
gemenskapen, som uppfyller de skyldigheter som anges i punkt 2, säkerställer och intygar att de berörda
produkterna uppfyller de krav i detta direktiv som är tillämpliga på dem. Tillverkaren eller dennes
representant, etablerad i gemenskapen, skall anbringa CE-märkningen på varje produkt och upprätta ett
skriftligt intyg om överensstämmelse.
2. Tillverkaren skall upprätta den tekniska dokumentation som anges i punkt 4, och denne eller dennes
representant i gemenskapen skall under en period av minst tio år räknat från och med den sista produktens
tillverkningsdatum göra den tillgänglig för berörda nationella myndigheter i alla medlemsstater.
3. Om varken tillverkaren eller dennes representant är etablerad i gemenskapen skall skyldigheten att hålla
den tekniska dokumentationen tillgänglig åvila den som släpper ut produkten på gemenskapsmarknaden.
4. Den tekniska dokumentationen skall göra det möjligt att bedöma om produkten överensstämmer med de
väsendiga kraven. Den skall omfatta produktens formgivning, tillverkning och funktion och i synnerhet
— en allmän beskrivning av produkten,
— begreppsmässig formgivning och tillverkningsritningar samt system över komponenter, monterings-
grupper, kretsar osv.,
— de beskrivningar och förklaringar som krävs för att förstå dessa ritningar och system samt hur
produkten fungerar,
— en förteckning över de standarder som anges i artikel 5 och som helt eller delvis har tillämpats samt
beskrivningar och förklaringar av lösningar som har antagits för att uppfylla de väsentliga kraven i
direktivet, om sådana standarder som anges i artikel 5 inte har följts eller inte existerar,
— resultat av konstruktionsberäkningar, undersökningar osv.,
— provningsrapporter.
5. Tillverkaren eller dennes representant skall bevara en kopia av intyget om överensstämmelse tillsammans
med den tekniska dokumentationen.
6. Tillverkaren skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att det i tillverkningsprocessen skall säkerställas att de
tillverkade produkterna överensstämmer med den tekniska dokumentation som avses i punkt 2 och med de
krav i detta direktiv som är tillämpliga på dem.
43
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
7. 4.1999
r~sv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
L 91/23
BILAGA III
FÖRFARANDE FÖR BEDÖMNING AV ÖVERENSSTÄMMELSE VILKET ANGES I ARTIKEL
10.4
(Intern produktionskontroll samt särskild provning av utrustning) (')
Denna bilaga består av bilaga II samt följande kompletterande krav:
För varje typ av utrustning skall alla väsentliga radiotestsekvenser utföras av tillverkaren eller för dennes
räkning. För fastställandet av de testsekvenser som skall anses vara väsentliga ansvarar ett anmält organ enligt
tillverkarens val, utom om testsekvensema är fastställda i de harmoniserade standarderna. Det anmälda organet
skall ta vederbörlig hänsyn till tidigare beslut som har fattats gemensamt av anmälda organ.
Tillverkaren, dennes representant i gemenskapen eller den person som är ansvarig för att släppa ut utrust-
ningen på marknaden, skall intyga att dessa tester har utförts och att utrustningen uppfyller de väsentliga
kraven och skall anbringa det anmälda organets identifikationsnummer under tillverkningsprocessen.
BILAGA IV
FÖRFARANDE FÖR BEDÖMNING AV ÖVERENSSTÄMMELSE VILKET ANGES I ARTIKEL
10.5
(Dokumentation avseende teknisk konstruktion)
Denna bilaga består av bilaga III samt följande kompletterande krav:
Den tekniska dokumentation som beskrivs i punkt 4 i bilaga II och det intyg om överensstämmelse med
särskilda radiotestsekvenser som beskrivs i bilaga III skall utgöra en dokumentation avseende teknisk
konstruktion.
Tillverkaren, dennes representant, etablerad i gemenskapen, eller den person som är ansvarig för att släppa ut
utrustningen på marknaden skall lägga fram dokumentationen för ett eller flera anmälda organ och vart och
ett av de anmälda organen skall underrättas om vilka andra som har mottagit dokumentationen.
Det anmälda organet skall se över dokumentationen och om det anses att det inte har vederbörligen visats att
kraven i det här direktivet har uppfyllts kan det anmälda organet avge ett yttrande till tillverkaren, dennes
representant eller den person som är ansvarig för att släppa ut utrustningen på marknaden samt underrätta
övriga anmälda organ som har mottagit dokumentationen om detta. Ett sådant yttrande skall avges inom fyra
veckor från det att det anmälda organet har mottagit dokumentationen. Efter det att yttrandet har mottagits
eller efter utgången av fyraveckorsperioden får utrustningen släppas ut på marknaden, om inte annat föreskrivs
i artiklarna 6.4 och 9.5.
Tillverkaren, dennes representant i gemenskapen eller den person som är ansvarig för att släppa ut utrust-
ningen på marknaden skall behålla dokumentationen under minst tio år räknat från och med den sista
utrustningens tillverkningsdatum och göra den tillgänglig för inspektion av berörda nationella myndigheter i
alla medlemsstater.
(') Bilagan bygger på modul A samt ytterligare krav som lämpar sig för sektorn.
44
L91/24
r~sv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
7. 4. 1999
BILAGA V
förfarande för bedömning av överensstämmelse vilket anges i artikel
io
Fullständig kvalitetssäkring
1. Fullständig kvalitetssäkring är det förfarande vid vilket den tillverkare som uppfyller skyldigheterna i punkt
2 säkerställer och intygar att de berörda produkterna uppfyller kraven i det direktiv som är tillämpligt på
dem. Tillverkaren skall anbringa den märkning som avses i artikel 12.1 på varje produkt och upprätta ett
skriftligt intyg om överensstämmelse.
2. Tillverkaren skall använda ett godkänt kvalitetssystem för formgivning, tillverkning, slutlig produktkontroll
och provning enligt vad som anges i punkt 3 och skall övervakas i enlighet med punkt 4.
3. Kvalitetssystem
3.1 Tillverkaren skall ansöka om bedömning av sitt kvalitetssystem hos ett anmält organ.
Ansökan skall omfatta
— alla relevanta uppgifter om de berörda produkterna,.
— dokumentation om kvalitetssystemet
32 Kvalitetssystemet skall säkerställa att produkterna uppfyller kraven i det direktiv som är tillämpligt på
dem. Alla de faktorer, krav och bestämmelser som antagits av tillverkaren skall dokumenteras på ett
systematiskt och metodiskt sätt i form av skriftliga riktlinjer, förfaranden och anvisningar. Dokumenta-
tionen om kvalitetssystemet skall säkerställa en gemensam tolkning av kvalitetsstrategi och -förfaranden
som kvalitetsprogram, planer, handböcker och register.
Dokumentationen skall särskilt omfatta en fullgod beskrivning av
— kvalitetsmål, organisationsstrukturer samt ledningens ansvar och befogenheter avseende formgivning
och produktkvalitet,
— de tekniska specifikationer, inklusive harmoniserade standarder, tekniska bestämmelser och tillämp-
liga provningsspecifikationer, som kommer att tillämpas samt, om de standarder som avses i artikel
5.1 inte kommer att tillämpas till fullo, de åtgärder som kommer att vidtas för att säkerställa att
direktivets väsentliga krav som tillämpas på produkterna uppfylls,
— de tekniker för formgivningsstyming och formgivningskontroll, metoder och systematiska åtgärder
som kommer att användas vid formgivning av de produkter som tillhör den berörda produktkategorin,
— de motsvarande tekniker för tillverkning, kvalitetskontroll, och kvalitetssäkring, samt de metoder och
systematiska åtgärder som kommer att användas,
— de undersökningar och provningar som kommer att genomföras före, under och efter tillverkningen,
den regelbundenhet med vilken de kommer att genomföras samt eventuellt resultaten av de prov-
ningar som genomförs före tillverkningen,
— de åtgärder som säkerställer att provnings- och undersökningshjälpmedlen följer tillämpliga bestäm-
melser för utförandet av den erforderliga provningen,
— kvalitetsregister, till exempel kontrollrapporter, provningsuppgifter, kalibreringsdata, rapporter avse-
ende den berörda personalens kvalifikationer osv.,
— medel för övervakning för att se till att den erforderliga formgivnings- och produktkvaliteten uppnås
och att kvalitetssystemet fungerar på ett effektivt sätt
33 Det anmälda organet skall bedöma kvalitetssystemet för att avgöra om det motsvarar de krav som avses i
punkt 32. Organet skali förutsätta att kvalitetssystem som uppfyller den relevanta harmoniserade stan-
darden motsvarar kraven.
45
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
7.4.1999 t SV | Europeiska gemenskapernas officiella tidning
L 91/25
Det anmälda organet skall, mot bakgrund av den relevanta dokumentation som tillhandahålls enligt
punkterna 3.1 och 3.2 samt i tillämpliga fall de provningsresultat som tillhandahålls av tillverkaren,
särskilt bedöma om systemet för kvalitetskontroll säkerställer att produkterna motsvarar direktivets krav.
Revisionsgruppen skall innehålla åtminstone en medlem som har erfarenhet av att bedöma den berörda
produkttekniken. I utvärderingsförfarandet skall ingå ett bedömningsbesök vid tillverkarens anläggning.
Tillverkaren skall informeras om beslutet. Meddelandet skall innehålla slutsatserna av undersökningen
och det motiverade bedömningsbesluteL
3.4 Tillverkaren skall åta sig att uppfylla de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet
och säkerställa att det förblir ändamålsenligt och effektivt
Tillverkaren eller dennes representant skall underrätta det anmälda organ som har godkänt kvalitetssys-
temet om alla planerade moderniseringar av systemet.
Det anmälda organet skall utvärdera de föreslagna ändringarna och avgöra om det ändrade kvalitetssys-
temet fortfarande uppfyller de krav som avses i punkt 32 eller om en ny bedömning är nödvändig.
Det skall meddela tillverkaren sitt beslut Meddelandet skall innehålla slutsatserna av undersökningen och
det motiverade bedömningsbesluteL
4. EG-övervakning pä det anmälda organets ansvar
4.1 Syftet med övervakningen är att se till att tillverkaren på ett riktigt sätt uppfyller de skyldigheter som
följer av det godkända kvalitetssystemet
4.2 Tillverkaren skall ge det anmälda organet tillträde till lokalerna för att kontrollera formgivning, tillverk-
ning, kontroll, provning och lagring samt tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter till organet, i synnerhet
— dokumentation om kvalitetssystemet
— kvalitetsregister avseende kvalitetssystemets formgivningsdel, till exempel analysresultat beräkningar,
provningar osv.,
— kvalitetsregister avseende kvalitetssystemets tillverkningsdel, till exempel kontrollrapporter, prov-
ningsuppgifter, kalibreringsdata, rapporter om den berörda personalens kvalifikationer osv.
43 Det anmälda organet skall med lämpliga intervall genomföra revisioner för att försäkra sig om att
tillverkaren vidmakthåller och tillämpar kvalitetssystemet samt lämna en revisionsrapport till tillverkaren.
4.4 Det anmälda organet kan dessutom göra oanmälda besök hos tillverkaren. Vid dessa besök kan det
anmälda organet om det är nödvändigt utföra eller låta utföra provningar för att kontrollera om kvalitets-
systemet fungerar korrekt Det skall ge tillverkaren en besöksrapport och, om provning har förekommit,
en provningsrapport.
5. Tillverkaren skall, under en period av minst tio år räknat från och med den sista produktens tillverknings-
datum, kunna uppvisa följande för de nationella myndigheterna:
— Den dokumentation som avses i punkt 3.1 andra stycket andra strecksatsen.
— De ändringar som avses i punkt 3.4 andra styckeL
— De beslut och rapporter från det anmälda organet som avses i punkt 3.4 sista stycket punkt 43 och
punkt 4.4.
6. Varje anmält organ skall till de övriga anmälda organ lämna relevanta uppgifter om de godkännanden av
kvalitetssystem, inbegripet hänvisningar till den eller de berörda produkterna, som det har utfärdat och
återkallaL
46
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
L 91/26
r~sv~I
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
7. 4. 1999
BILAGA VI
MINIMIKRITERIER SOM SKALL BEAKTAS AV MEDLEMSSTATERNA NÄR DE UTSER
ANMÄLDA ORGAN I ÖVERENSSTÄMMELSE MED ARTIKEL 11.1
1. Det anmälda organet, dess chef och den personal som skall utföra de uppgifter som har tilldelats det
anmälda organet, får inte vara formgivare, tillverkare, leverantör eller installatör av radioutrustning eller
teleterminalutrustning, nätoperatör eller tjänsteleverantör, och inte heller representant för någon sådan part
De skall vara oberoende och får varken delta direkt i formgivning, tillverkning, marknadsföring eller
underhåll av radioutrustning eller teleterminalutrustning eller representera parter engagerade i dessa verk-
samheter. Detta utesluter inte att tekniska uppgifter kan utbytas mellan tillverkaren och det anmälda
organet
2. Det anmälda organet och dess personal skall utföra de uppgifter som har tilldelats det anmälda organet med
största fackmässiga integritet och tekniska kompetens och skall stå fria från all påtryckning och påverkan,
särskilt av ekonomisk art, som skulle kunna inverka på deras beslut eller resultatet av kontrollen, i
synnerhet från personer eller grupper av personer som har intressen i dessa resultat
3. Det anmälda organet skall ha den personal och de hjälpmedel som behövs för att korrekt utföra det
administrativa och tekniska arbete som sammanhänger med de uppgifter som har tilldelats det
4. Den personal som är ansvarig för kontroll skall ha
— grundlig teknisk och yrkesmässig utbildning,
— tillfredsställande kunskap om kraven för de provningar eller kontroller som utförs och tillräcklig
erfarenhet av sådana provningar eller kontroller,
— förmåga att upprätta de intyg, register och rapporter som krävs för att styrka kontrollernas resultat
5. Kontroll personalens opartiskhet måste garanteras. Personalens ersättning får inte vara kopplad till antalet
utförda provningar eller kontroller, inte heller av resultatet av sådana kontroller.
6. Det anmälda organet skall teckna en ansvarsförsäkring, om inte medlemsstaten i enlighet med nationell lag
övertar detta ansvar eller medlemsstaten själv är direkt ansvarig.
7. Personalen vid det anmälda organet är bunden av tystnadsplikt som omfattar all den information som
framkommer när den utför sina uppgifter (utom gentemot de behöriga myndigheterna i den medlemsstat
där verksamheten bedrivs) enligt detta direktiv eller enligt någon bestämmelse för att genomföra direktivet i
nationell lagstiftning.
47
7.4. 1999
r~sv~~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
L 91/27
BILAGA VII
MÄRKNING AV UTRUSTNING SOM AVSES I ARTIKEL 12.1
1. CE-märkningen om överensstämmelse skall bestå av initialerna "CE" och skall se ut på följande sätt:
Om CE-märkningen förminskas eller förstoras skall proportionerna i ovanstående modell bibehållas.
2. CE-märkningen skall vara minst 5 mm hög, utom om detta inte är möjligt på grund av utrustningens art
3. CE-märkningen skall anbringas på produkten eller informationsskylten. Dessutom skall märkningen
anbringas på förpackningen, om sådan finns, och på de medföljande dokumenten.
4. CE-märkningen skall anbringas så att den är synlig, läslig och outplånlig.
5. Identifieringsmärket för utrustningsklassen skall ha den form som bestäms av kommissionen enligt
förfarandet i artikel 14.
När så är lämpligt skall den inbegripa en uppgift som är avsedd att informera användaren om att
utrustningen använder frekvensband som inte är harmoniserade inom hela gemenskapen.
Uppgiften skall ha samma höjd som initialerna ”CE”.
48
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 1
L91/28
r~sv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
7. 4. 1999
Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma förklaring
Europaparlamentet, rådet och kommissionen betonar betydelsen på kravet av att förhindra att
nätet eller dess funktion skadas och därigenom orsakar en oacceptabel försämring av tjänsten
med särskilt beaktande av behovet att skydda konsumentintresset.
Således noterar de att kommissionen kommer att utföra en fortlöpande analys av situationen för
att bedöma huruvida en sådan risk är vanligt förekommande och, i sådana fall, finna en lämplig
lösning inom ramen för kommitténs arbete i enlighet med det förfarande som anges i artikel 15.
En sådan lösning kommer bestå av en systematisk tillämpning av de väsentliga krav som
föreskrivs i artikel 33 b.
Europaparlamentet, rådet och kommissionen förklarar vidare att det förfarande som beskrivs ovan
kan tillämpas utan att det påverkar de möjligheter som anges i artikel 75, och vad gäller
utvecklingen av frivilliga system för godkännande och märkning för att förhindra en försämring
av tjänsten eller att nätet skadas.
49
Post&Telestyrelsen
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
1999-06-15
Dnr 99-967S
Regeringen
Näringsdepartementet
103 33 STOCKHOLM
REGERINGSKANSLIET
Näringsdepartementet
Registratom
Dnr j\'i/
Förslag till ändring i lagen (1993:599) om radiokommunikation och lagen
(1992:1527) om teleterminalutrustning samt telelagen (1993:597).
Europaparlamentet och rådet har den 9 mars 1999 antagit direktiv 1999/5/EG om
radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens
överensstämmelse.
Direktivet omfattar enligt artikel 1 utsläppande på marknaden av, fri rörlighet för och
ibruktagande av radioutrustning och teleterminalutrustning i gemenskapen. Reglering
motsvarande direktivets tillämpningsområde återfinns i lagen om radiokommunikation,
lagen om teleterminalutrustning samt telelagen.
Mot bakgrund härav föreslår Post- och telestyrelsen följande ändringar i lagen (1993:599)
om radiokommunikation och i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning samt telelagen
(1993:597).
Lag om radiokommunikation
Lagen om radiokommunikation innehåller bestämmelser om innehav och användning av
radioanläggningar; för att få inneha eller använda radiosändare krävs tillstånd. Även
utrustning som inte omfattas av direktivet faller inom tillämpningsområdet för lagen om
radiokommunikation. Skälet till kravet på tillstånd för innehav av radiosändare är att finna
i prop. 1992/93 s 108 f vari anges att det kan vara förenat med betydande svårigheter att
ingripa mot en otillåten radiosändare just när sändning pågår. Svårigheterna i
bevishänseende med avseende på att en påträffad radiosändare verkligen har använts kan
bli så betydande att det i praktiken inte går att upprätthålla den nödvändiga ordningen i
användningen.
Syftet med direktivet är bl.a. att få till stånd en fungerande inre marknad för teleterminal-
och radioutrustning inom gemenskapen. Utrustning som uppfyller relevanta väsentliga
krav bör tillåtas att omsättas fritt. Sådan utrustning bör tillåtas att tas i bruk för avsett
ändamål. För att ta utrustningen i bruk kan det komma att krävas att tillstånd ges för att
använda radiofrekvensspektrumet och för att tillhandahålla den berörda tjänsten.
Medlemsstaterna får inte föreskriva några andra krav än de som framgår av direktivet vad
gäller utsläppande på marknaden. Innehav av radioutrustning blir tillåtet om utrustningen
uppfyller kraven i direktivet. För sådan utrustning bör därför kravet på tillstånd för
innehav tas bort. Med beaktande av direktivets syfte och Romfördragets artikel 30 om
principen för varors fria rörlighet kan även kravet på tillstånd för innehav av övrig
radioutrustning ses som ett hinder mot nämnda princip. Ovan nämnda skäl för kravet på
50
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
tillstånd för innehav kan emellertid inte helt bortses ifrån. Post- och telestyrelsen föreslår
därför att kravet på tillstånd för innehav av radiosändare generellt tas bort, men med en
möjlighet för regeringen att då särskilda skäl föreligger meddela föreskrifter om tillstånd
att inneha radiosändare. Som en vidare konsekvens av principen om varors fria rörlighet
och öppnandet av den inre marknaden följer också rätten att fritt införa radiosändare i
landet även för utrustning som kommer från tredje land.
Lagen om radiokommunikation föreslås att fortsättningsvis vara en lag som reglerar enbart
användningen av radioutrustning. Direktivet omfattar såväl användning som utsläppande
på marknaden och fri rörlighet avseende radioutrustning. De sistnämnda
tillämpningsområdena föreslås inrymmas i en särskild lag om radio- och
teleterminalutrustning.
Medlemsstaterna skall tillåta att radioutrustning tas i bruk när den uppfyller de krav som
anges i direktivet. Medlemsstaterna får dock begränsa ibruktagandet av radioutrustning av
skäl som hör samman med faktisk och lämplig användning av radiofrekvensspektrumet,
undvikande av skadlig störning eller med frågor som rör allmän hälsa. De grunder som
idag tillämpas vid tillståndsprövningen enligt 9§, de villkor som enligt 11 § kan förenas
med ett tillstånd, den tillståndstid som kan bestämmas enligt 12 §, grunderna för
återkallelse enligt 13 och 14 §§ samt åtgärder enligt 16 § för att undvika störningar utgör
alla sådana skäl som enligt direktivet medger begränsning av ibruktagandet.
Föreslagen lydelse:
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om användning av radioanläggningar samt om
användning av radiovågor för kommunikation, m.m.
Bestämmelserna i lagen syftar till att, med beaktande av vad som i annan lag kan vara
särskilt föreskrivet om viss radioanvändning, främja ett effektivt nyttjande av
möjligheterna till radiokommunikationer och andra användningar av radiovågor.
Vid tillämpningen av lagen skall radiokommunikationens betydelse för yttrandefriheten
och informationsfriheten beaktas särskilt.
2 § I denna lag avses med
radiovågor, elektromagnetiska vågor med lägre frekvens än 3 000 Gigahertz som utbreder
sig utan särskilt anordnad ledare,
radiokommunikation: överföring, utsändning eller mottagning av tecken, signaler, skrift,
bilder, ljud eller meddelande av varje slag med hjälp av radiovågor,
radiobestämning: bestämning av position, hastighet eller andra kännetecken hos ett
föremål med ledning av radiovågornas utbredningsegenskaper,
radioanläggning: en anordning som möjliggör radiokommunikation eller radiobestämning
genom sändning av radiovågor (radiosändare) eller mottagning av radiovågor
(radiomottagare).
51
Tillståndsplikt
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
3 § För att här i landet eller på ett svenskt fartyg eller luftfartyg utomlands få använda en
radiosändare krävs tillstånd enligt denna lag.
§ Bestämmelser om rätt att släppa ut radioutrustning på marknaden finns i lagen ( ) om
radio- och teleterminalutrustning
4 § Den som enligt 6 eller 8 § är undantagen från tillståndsplikt skall vid tillämpning av
bestämmelserna i denna lag anses ha tillstånd enligt 3 §.
5 § Frågor om tillstånd enligt denna lag prövas av den myndighet som regeringen
bestämmer (tillståndsmyndigheten).
Tillståndsmyndigheten skall ha tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av de
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Tillståndsmyndigheten har rätt att för tillsynen
1. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs, och
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där
verksamhet som omfattas av denna lag bedrivs.
För genomförande av tillsynen får tillståndsmyndigheten meddela de förelägganden som
behövs. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Tillståndsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut
som avser åtgärder för tillsynen enligt tredje stycket.
6 § Det krav på tillstånd som föreskrivs i 3§ gäller inte för Försvarsmakten eller försvarets
radioanstalt eller för Försvarets materielverk vid verksamhet som Materielverket bedriver
på uppdrag av Försvarsmakten eller Försvarets radioanstalt. Efter hörande av
Försvarsmakten beslutar tillståndsmyndigheten om frekvenstilldelning för Försvarsmakten,
Försvarets radioanstalt och Försvarets materielverk och om de ytterligare villkor som
behövs.
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
om undantag från tillståndsplikten enligt 3 § i fråga om radiosändare som utnyttjar särskilt
bestämda, gemensamma frekvenser.
Undantag får förenas med villkor enligt 11 §.
9 § Tillstånd att använda radiosändare skall på ansökan meddelas, om
1. det kan antas att radiosändaren kommer att användas på ett sådant sätt att annan tillåten
radioanvändning i Sverige och i utlandet inte riskerar att bli skadligt påverkad,
52
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
2. radiosändaren, tillsammans med avsedd radiomottagare, är så beskaffad i tekniskt
hänseende att den uppfyller rimliga krav på en effektiv frekvensanvändning och på
möjligheten att verka i en miljö som den är avsedd för,
3. det kan antas att användningen inte kommer att hindra sådan radiokommunikation som
är särskilt viktig med hänsyn till den fria åsiktsbildningen,
4. radioanvändningen inte kommer att ta i anspråk frekvensutrymme som behövs för att
upprätthålla en rimlig beredskap för utveckling av befintliga och nya
radioanvändningar, och
5. det kan antas att användningen inte kommer att inkräkta på det frekvensutrymme som
behövs för Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och i den utsträckning som anges i
6 § Försvarets materielverk. Särskilda bestämmelser om tillstånd att använda
radiosändare i vissa fall finns i 9a §.
Tillstånd att använda radiosändare för sådana utsändningar som förutsätter att sökanden
eller någon annan som sökanden utför sändningsuppdrag åt fått medgivande enligt annan
lag eller enligt bestämmelser meddelade med stöd av annan lag, får meddelas endast om
sådant medgivande föreligger.
9a § När det uppkommer fråga att meddela tillstånd att använda radiosändare för nya eller
väsentligt ändrade radioanvändningar och det kan antas att det frekvensutrymme som kan
avsättas för verksamheten inte är tillräckligt för att ge tillstånd åt alla som vill driva sådan
verksamhet, skall prövning ske efter ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan.
Detsamma gäller när det frekvensutrymme som avsatts för en viss radioanvändning utökas
eller på annat sätt medger att ytterligare tillstånd meddelas.
Första stycket gäller inte sådan radioanvändning som
1. avser utsändning till allmänheten av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap.
1 § tredje stycket första meningen yttrandefrihetsgrundlagen,
2. omfattas av 12 § telelagen, eller
3. är avsedd för privat bruk.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndigheten får meddela
föreskrifter om de sakliga grunder som skall tillämpas vid prövningen enligt första stycket.
11 § Tillstånd att använda radiosändare skall avse en viss radioanvändning.
När ett tillstånd beviljas skall i den mån det behövs tillståndet förenas med villkor
angående
1. den frekvens som sökanden tilldelats,
2. antennens och i övrigt radiosändarens beskaffenhet,
3. det geografiska område inom vilket en mobil radiosändare får användas,
4. var antennen till en fast radiosändare skall vara belägen,
53
5. kompetenskrav för den som skall använda radioanläggningen,
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
6. skyldighet för sökanden att dela frekvensutrymme med någon annan, samt
7. annat som är av betydelse för ett effektivt frekvensutnyttjande.
12 § Tillstånd skall gälla för en bestämd tid.
Vid bestämmande av tillståndstiden skall följande särskilt beaktas:
1. framtida förändringar i radioanvändningen,
2. den tid som sändaren är avsedd att användas,
3. den tekniska utveckling som kan väntas,
4. den tid som krävs för att uppnå ett rimligt ekonomiskt utbyte av utrustningen, och
5. sådant medgivande som avses i 9§ tredje stycket.
Återkallelse av tillstånd och ändring av tillståndsvillkor
13 § Ett tillstånd skall återkallas om
1. radiosändaren har använts i strid med tillståndsvillkoren och avvikelsen inte kan anses
vara av mindre betydelse,
2. radiosändaren har använts i en betydligt mindre omfattning än vad som svarar mot
tillståndsvillkoren eller ett sådant medgivande som avse i 9 § tredje stycket har upphört
att gälla och särskilda skäl inte talar mot återkallelse,
3. tillståndet i något avseende av betydelse har påverkats av felaktiga uppgifter från
sökanden,
4. förändringar inom radiotekniken eller ändringar i radioanvändningen på grund av
internationella överenskommelser som Sverige anslutits sig till medfört att ett nytt
tillstånd med samma villkor inte skulle kunna meddelas eller
5. tillståndshavaren begär att tillståndet skall återkallas.
Återkallelse enligt första stycket 1 får, om inte omedelbar återkallelse krävs för att
förhindra fortsatt missbruk, ske först om tillståndshavaren inte har följt ett föreläggande att
tillämpa meddelade tillståndsvillkor. Ett sådant föreläggande meddelas av den myndighet
som regeringen bestämmer och får förenas med vite.
I fall som avses i första stycket 2, 3 och 4 får tillståndet återkallas endast om det inte är
tillräckligt att tillståndsvillkoren ändras.
14 § Återkallelse av tillstånd eller ändring av frekvenstilldelning eller andra
tillståndsvillkor på grund av förändringar inom radiotekniken får beslutas endast om det
med hänsyn till intresset av en effektiv användning av radiofrekvenser finns synnerliga
skäl för en sådan åtgärd. Därvid skall beaktas i vilken utsträckning rimligt ekonomiskt
54
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
utbyte av utrustningen uppnåtts, effekterna på tillståndshavarens verksamhet av en
återkallelse eller förändring av tillståndsvillkoren samt omständigheterna i övrigt.
Ändring av frekvenstilldelning för rundradiosändning får beslutas, om det är nödvändigt
för att nya användare skall få möjlighet att bedriva sådan verksamhet.
15 § För att täcka kostnaderna för tillståndsmyndighetens verksamhet enligt denna lag skall
den som får ett tillstånd betala en avgift. Avgiften skall tas ut enligt grunder som leder till
att kostnaderna med skälig andel fördelas på innehavare med olika typer av tillstånd.
Särskild avgift får tas ut för kostnaderna att behandla en ansökan om tillstånd.
Avgifter påförs av tillståndsmyndigheten.
Åtgärder mot störningar
16 § Om en radiosändare stör användningen av en annan radioanläggning skall den som
har tillstånd till att använda radiosändaren ombesörja att störningen upphör eller i
görligaste mån minskas. Motsvarande skyldighet gäller för den som använder en
radiomottagare som stör användningen av en annan radiomottagare.
Den myndighet som regeringen bestämmer får förelägga den som enligt första stycket är
skyldig att vidtaga åtgärder mot en störning att fullgöra denna skyldighet. Ett sådant
föreläggande får förenas med vite.
17 § Elektriska eller elektroniska anläggningar som, utan att vara radioanläggningar, är
avsedda att alstra radiofrekvent energi för kommunikationsändamål eller för industriellt,
vetenskapligt, medicinskt eller något liknande ändamål, får användas endast i enlighet med
de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
Den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de förelägganden och förbud som
behövs i ett enskilt fall för att föreskrifterna i första stycket skall följas. Ett sådant
föreläggande eller förbud får förenas med vite.
Regeringen får meddela föreskrifter om förbud mot att inneha elektriska eller elektroniska
anläggningar som inte omfattas av första stycket och som, utan att vara radioanläggningar,
är avsedda att sända radiovågor.
§ Regeringen får, om särskilda skäl föreligger, meddela föreskrifter om tillstånd att inneha
radiosändare som enligt lag inte får släppas ut på marknaden.
18 § till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av
oaktsamhet
1. använder radiosändare utan tillstånd där sådant tillstånd krävs enligt denna lag eller
använder radiosändare i strid med ett villkor som har bestämts vid meddelandet av
tillstånd,
2. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 17 § tredje stycket.
55
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
Sådana radiosändare eller elektroniska anläggningar som har varit föremål för brott enligt
första stycket kan förklaras förverkade. Bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken skall därvid
tillämpas.
19 § Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsrätten.
Första stycket gäller inte beslut som avses i 6 §.
Beslut enligt denna lag, som inte gäller påförande av avgifter, skall gälla omedelbart om
inte annat har bestämts.
20 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i
krig eller krigsfara, får regeringen meddela de föreskrifter om tillstånd att inneha och
använda radiosändare som behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt.
Lag om teleterminalutrustning
För implementering av direktivet bör ett klargörande av vilken typ av utrustning som
omfattas göras. Direktivet omfattar såväl radioutrustning som teleterminalutrustning.
Däremot undantas från direktivets tillämpning viss typ av utrustning som anges i bilaga 1
till direktivet samt sådan utrustning som uteslutande används för viss verksamhet.
Definitioner specificerar tillämpningsområdet ytterligare.
Direktivet ställer krav på både radioutrustning och teleterminalutrustning som är avsedd att
anslutas till ett allmänt tillgängligt telenät. (Anslutning kan, när det gäller radioutrustning,
vara detsamma som användning. Särskilda regler för användning av radioutrustning gäller
enligt lagen om radiokommunikation varför en hänvisning till denna lag är nödvändig.) Är
kraven uppfyllda skall medlemsstaterna säkerställa att utrustningen släpps ut på
marknaden. Utrustningen skall inte underkastas ytterligare nationella bestämmelser för
utsläppandet på marknaden. Medlemsstaterna skall tillåta att utrustningen tas i bruk när
kraven är uppfyllda. Vidare skall medlemsstaterna inte förbjuda, begränsa eller förhindra
att utrustning som försetts med sådan märkning som avses i bilaga VII till direktivet (CE-
märke) släpps ut på marknaden eller tas i bruk på medlemsstatens territorium. För
utrustning som inte uppfyller kraven gäller att den får visas på handelsmässor och liknande
under förutsättning att det tydligt anges att utrustningen inte får saluföras eller tas i bruk
förrän kraven är uppfyllda.
Direktivet har särskilda säkerhetsbestämmelser för fall då utrustning som uppfyller kraven
ändå orsakar allvarlig skada på ett nät eller skadlig radiostöming eller medför skadliga
störningar på nätet eller dess funktion. Operatören kan då tillåtas vägra anslutning, koppla
ifrån utrustningen eller ta utrustningen ur bruk. Är det fråga om en nödsituation ges
operatören direkt denna rätt, med skyldighet att underrätta den ansvariga myndigheten.
Om en medlemsstat konstaterar att utrustning som omfattas av direktivet inte uppfyller
kraven skall den inom sitt territorium vidta alla lämpliga åtgärder för att dra tillbaka
utrustningen från marknaden eller ta den ur bruk, förhindra att den släpps ut på marknaden
eller tas i bruk eller begränsa dess fria rörlighet.
56
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
Som ytterligare skyddsåtgärd ges medlemsstaterna rätt att, trots en utrustnings
uppfyllande av kraven, anta lämpliga bestämmelser i syfte att förbjuda eller begränsa
utsläppande på sin marknad, eller kräva återkallande från sin marknad av radioutrustning
som har orsakat eller som den med fog anser kommer att orsaka skadlig störning.
Föreslagen lydelse:
Lag om radio- och teleterminalutrustning
1 § Denna lag gäller teleterminalutrustning och radioutrustning.
Lagen omfattar inte följande utrustning:
1. Radioutrustning som används av radioamatörer enligt artikel S 1.56 i internationella
teleunionens radioreglemente (ITU), såvida utrustningen inte finns att tillgå i handeln.
Byggsatser bestående av lösa delar som är avsedda att byggas samman av radioamatörer
och kommersiell utrustning som modifierats av och för radioamatörer betraktas inte som
utrustning som finns att tillgå i handeln.
2. Utrustning som omfattas av rådets direktiv 96/98/EG av den 20 december 1996 om
marin utrustning.
3. Kablar och ledningar.
4. Radiomottagarutrustning som är avsedd att endast användas för mottagning av radio-
och TV-sändningar.
5. Sådana produkter, apparater och komponenter som avses i artikel 2 i rådets förordning
(EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och
administrativa förfaranden inom området civil luftfart.
Lagen omfattar inte heller utrustning som uteslutande används för verksamhet som rör
allmän säkerhet, försvar och nationell säkerhet (inbegripet statens ekonomiska välstånd om
verksamheterna gäller frågor som rör nationell säkerhet) eller statens verksamhet på det
straffrättsliga området.
2 § I denna lag avses med
utrustning: radioutrustning eller teleterminalutrustning.
teleterminalutnistning: en produkt som möjliggör kommunikation eller en relevant
komponent i en sådan som är avsedd att på något sätt, direkt eller indirekt, anslutas till
gränssnitt i ett allmänt tillgängligt telenät.
allmänt tillgängligt telenät: telenät som helt eller delvis används för att tillhandahålla
teletjänster eller nätkapacitet till allmänheten.
radioutrustning: en produkt eller en relevant komponent i en sådan som möjliggör
kommunikation med hjälp av utsändning eller mottagning av radiovågor inom ett
spektrum allokerat för markbunden radiokommunikation/satellitkommunikation,
57
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
radiovågor: elektromagnetiska vågor med lägre frekvens än 3 000 Gigahertz som utbreder
sig utan särskilt anordnad ledare.
teleoperatör: den som förvärvsmässigt bedriver televerksamhet
3 § Till ett allmänt tillgängligt telenät får endast sådan utrustning anslutas som uppfyller de
krav beträffande teknisk utformning, tillverkning, märkning, kontroll, nätanslutning och
användning i övrigt som föreskrivs av regeringen eller av den myndighet som regeringen
bestämmer om annat inte följer av lagen (1993:599) om radiokommunikation och
författningar meddelade med stöd av denna.
4 § Utrustning som är avsedd att anslutas till ett allmänt tillgängligt telenät får släppas ut
på marknaden endast om den uppfyller de krav som fastställts med stöd av 3§.
5 § Radioutrustning får släppas ut på marknaden endast om den uppfyller de krav
beträffande teknisk utformning, tillverkning, märkning, kontroll och användning i övrigt
som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
6 § Utrustning får, även om den inte uppfyller de krav som fastställts med stöd av 3 och
5§§, visas på handelsmässor, utställningar, demonstrationer eller liknande, under
förutsättning att det tydligt anges att sådan utrustning inte får saluföras eller tas i bruk
förrän den uppfyller kraven.
7 § En operatör av ett allmänt tillgängligt telenät får, vid sidan om normala kommersiella
villkor, inte vägra att ansluta teleterminalutrustning till lämpliga gränssnitt av tekniska
skäl, om utrustningen uppfyller de krav på utrustningen som fastställts med stöd av 3 §, om
inte annat följer av andra och tredje styckena.
Efter beslut av tillsynsmyndigheten får den som avses i första stycket vägra anslutning,
koppla ifrån, eller ta ur bruk sådan utrustning som orsakar allvarlig skada på ett nät eller
skadlig radiostöming, eller medför skadliga verkningar på nätet eller dess funktion, trots att
utrustningen uppfyller de krav som fastställts med stöd av 3 §.
Den som avses i första stycket får i nödfall koppla ifrån utrustning om skyddet av nätet
kräver att utrustning utan dröjsmål kopplas ifrån och om användaren kan erbjudas en
alternativ lösning utan dröjsmål och utan kostnad. Den som har kopplat ifrån utrustningen
skall omgående underrätta tillsynsmyndigheten härom.
8 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över efterlevnaden av denna
lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (tillsynsmyndigheten)
Tillsynsmyndigheten har rätt att för tillsynen
1. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs,
58
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, och
3. hos den som tillverkar, importerar, saluför eller hyr ut utrustning få tillgång till sådan
utrustning för kontroll.
9 § Tillsynsmyndigheten får för genomförande av den tillsyn som avses i 8 § meddela de
förelägganden och förbud som behövs för att dra tillbaka utrustning från marknaden, ta den
ur bruk, förhindra att den släpps ut på marknaden eller tas i bruk eller begränsa dess fria
rörlighet. Sådana förelägganden och förbud får förenas med vite.
Detsamma gäller för radioutrustning som har orsakat eller som med fog kan antas komma
att orsaka skadlig störning, även om de krav som föreskrivits med stöd av denna lag är
uppfyllda.
10 § Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogdemyndigheten av
beslut som avser åtgärder för tillsynen enligt 8§ andra stycket. Därvid gäller
bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den
balken.
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om
skyldighet att betala avgift för tillsynsmyndighetens verksamhet enligt denna lag.
12 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet till ett allmänt tillgängligt telenät ansluter
utrustning som inte uppfyller de krav som avses i 3 § döms till böter.
13 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet släpper ut utrustning på marknaden i strid
med föreskrifterna i 4 eller 5 §§ döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
14 § Utrustning som har varit föremål för brott enligt 12 eller 13 § skall förklaras
förverkad, om det är påkallat för att förebygga brott eller om det i övrigt finns skäl för
förverkande och förverkande inte är uppenbart oskäligt. I stället för utrustningen får dess
värde förklaras förverkat.
15 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut enligt denna lag som inte avser påförande av avgift gäller omedelbart, om inte annat
har bestämts.
Telelagen
Direktivet anger den rättsliga ramen för utsläppande på marknaden av, fri rörlighet för och
ibruktagande av radioutrustning och teleterminalutrustning. Utrustning är i direktivets
mening antingen radioutrustning eller teleterminalutrustning eller båda delarna. Direktivet
definierar bl.a. teleterminalutrustning, radioutrustning och gränssnitt. Medlemsstaterna
skall till kommissionen anmäla vilka typer av gränssnitt som erbjuds av operatörerna av
59
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
allmänt tillgängliga telenät. Medlemsstaterna skall säkerställa att dessa operatörer
offentliggör noggranna och adekvata tekniska specifikationer för sådana gränssnitt innan
allmänheten får tillgång till tjänster som tillhandahålls via dessa gränssnitt. Direktivets
bestämmelser om anslutning till gränssnitt bör återfinnas i den föreslagna lagen om radio-
och teleterminalutrustning eftersom telelagens huvudsakliga regleringsområde avser
televerksamhet.
Föreslagen lydelse:
Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.
I lagen avses med
telemeddelande: ljud, text, bild, data eller information i övrigt som förmedlas med hjälp av
radio eller genom ljus eller elektromagnetiska svängningar som utnyttjar särskilt anordnad
ledare,
teletjänst: förmedling av telemeddelande för någon annan,
mobil teletjänst: teletjänst där abonnentanslutning tillhandahålls via radio i en mobil
nätanslutningspunkt,
telefonitjänst: teletjänst bestående i överföring av tal och som medger överföring av
telefaxmeddelanden samt datakommunikation via låghastighetsmodem,
televerksamhet: förmedling av telemeddelanden via telenät eller tillhandahållande av
nätkapacitet,
telenät: anläggning avsedd för förmedling av telemeddelanden,
allmänt tillgängligt telenät: telenät som helt eller delvis används för att tillhandahålla
teletjänster eller nätkapacitet till allmänheten,
nätkapacitet: överföringskapacitet i telenät eller del därav,
hyrd förbindelse: nätkapacitet mellan nätanslutningspunkter som avses i rådets direktiv
92/44/EEG av den 5 juni 1992 om tillhandahållande av öppna nät för förhyrda
förbindelser, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/51/EG4,
samtrafik: fysisk och logisk sammankoppling av telenät som möjliggör att teletjänster som
tillhandahålls i telenäten fungerar mellan alla användares nätanslutningspunkter, såväl
fasta som mobila, och där användarna ges möjlighet att få tillgång till tjänster som
tillhandahålls i näten,
teleoperatör: den som förvärvsmässigt bedriver televerksamhet,
abonnent: den som har ingått avtal med en teleoperatör om tillhandahållande av en
teletjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät.
Med televerksamhet avses inte utsändning till allmänheten av program i ljudradio eller
annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första meningen yttrandefrihetsgrundlagen.
60
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
2 § Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och myndigheter skall få tillgång till
effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnad. Häri ligger bl.a.
1. att var och en skall få möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta
verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst till ett rimligt pris inom ett allmänt
tillgängligt telenät,
2. att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor, samt
3. att telekommunikationerna skall vara uthålliga och tillgängliga under kriser och krig.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att enskilda och
myndigheter skall tillförsäkras tillgång till teletjänster eller nätkapacitet genom statlig
upphandling.
3 § Vid tillämpningen av lagen skall en strävan vara att skapa utrymme för och
upprätthålla en effektiv konkurrens inom alla delar av telekommunikationsområdet såsom
ett medel att uppnå de i 2 § angivna syftena.
4 § För sådan televerksamhet som innefattar användning av radiosändare gäller, utöver
denna lag, lagen (1993:599) om radiokommunikation.
4 a § Följande tjänster får inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahållas först efter
anmälan till den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten):
1. telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt,
2. mobil teletjänst,
3. annan teletjänst som kräver tilldelning av kapacitet ur nummerplan för telefoni enligt 21
§, samt
4. nätkapacitet.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela
föreskrifter om undantag från anmälningsplikten.
4 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall hos Europeiska
gemenskapernas kommission anmäla de företag som bedriver televerksamhet och har ett
betydande inflytande på den svenska marknaden.
5 § Förutom anmälan enligt 4 a § krävs tillstånd enligt denna lag för rätten att inom ett
allmänt tillgängligt telenät tillhandahålla telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt,
mobil teletjänst eller nätkapacitet, om verksamheten har en omfattning som med avseende
på utbredningsområde, antalet användare eller annat jämförbart förhållande är betydande.
Tillstånd får avse ett visst område eller hela landet.
61
6 § Frågor om tillstånd prövas av tillsynsmyndigheten.
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
7 § Tillsynsmyndigheten skall efter ansökan meddela förhandsbesked om tillstånd enligt 5
§ behövs för viss televerksamhet. Ett förhandsbesked gäller för den tid och under
de förutsättningar i övrigt som anges i beskedet.
8 § Tillsynsmyndigheten får i enskilda fall medge undantag från tillståndsplikten enligt 5 §,
om det finns särskilda skäl.
Om det behövs för att följa utvecklingen på telekommunikationsområdet, får regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddela föreskrifter om att
den som inom ett allmänt tillgängligt telenät bedriver televerksamhet som inte omfattas av
anmälningsplikten enligt 4 a § skall lämna upplysningar om verksamheten.
9 § Ett tillstånd skall gälla tills vidare. Tillstånd som avser tillhandahållande av mobil
teletjänst får dock tidsbegränsas.
10 § Ett tillstånd skall återkallas om verksamheten bedrivs i strid med denna lag eller i strid
med föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen och avvikelsen inte
kan anses vara av mindre betydelse. Om inte särskilda skäl föreligger får dock återkallelse
ske först sedan tillståndshavaren har lämnats tillfälle att vidta rättelse.
Gäller avvikelsen endast en viss del av verksamheten får återkallelsen begränsas till denna
del.
Återkallelse får även ske om förutsättningarna för att meddela tillstånd inte längre
föreligger eller om tillståndshavaren begär det.
Om tillståndet återkallas, får tillsynsmyndigheten besluta hur verksamheten skall
avvecklas.
11 § Tillstånd enligt 5 § skall beviljas om inte den sökande saknar förutsättningar att
bedriva verksamheten varaktigt och med god kapacitet och kvalitet. Särskilda
bestämmelser om tillstånd att tillhandahålla mobil teletjänst i vissa fall
finns i 12 §.
12 § När fråga uppkommer om att meddela tillstånd att inom ett allmänt tillgängligt telenät
tillhandahålla nya eller väsentligt ändrade mobila teletjänster och det kan antas att det
frekvensutrymme som kan avsättas för verksamheten inte är tillräckligt för att ge tillstånd
åt alla som vill driva sådan verksamhet, skall prövningen ske efter ett förfarande med
allmän inbjudan till ansökan.
Detsamma gäller när det frekvensutrymme som avsatts för en mobil teletjänst utökas eller
på annat sätt medger att ytterligare tillstånd meddelas utan att pågående användning
begränsas. Inbjudningsförfarandet skall då avse endast det frekvensutrymme som
härigenom blivit tillgängligt.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela
föreskrifter om de sakliga grunder som skall tillämpas vid prövning enligt denna paragraf.
62
Tillståndsvillkor
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
13 § Tillstånd enligt 5 § att driva televerksamhet får förenas med villkor om skyldighet för
tillståndshavare
1. att på vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt åt var och en
som efterfrågar denna tjänst,
2. att med beaktande av tillgänglig kapacitet tillhandahålla nätkapacitet på vissa villkor åt
den som efterfrågar sådan,
3. att tillhandahålla information om verksamhetens ägare,
4. att bedriva verksamheten varaktigt och med god kapacitet och kvalitet,
5. att på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 17 a eller 20 b §,
6. att på skäliga villkor i egen telekatalog publicera uppgifter om enskildas
teleabonnemang hos anmälningspliktig i den utsträckning de inte omfattas av tystnadsplikt
enligt lag, samt
7. att utan särskild ersättning upprätthålla telefonautomater i en omfattning som i fråga om
antal och geografisk utbredning tillgodoser allmänhetens behov.
Tillstånd enligt 5 § att driva televerksamhet skall förenas med villkor att på ett visst sätt
fullgöra vad som föreskrivs i 14 a §.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar närmare
föreskrifter om det sätt på vilket tillståndsvillkoren skall fullgöras.
14 § Tillståndsvillkor skall gälla för en bestämd tid. Ändring av tillståndsvillkor under
löpande villkorsperiod får ske endast enligt förbehåll i meddelade villkor eller efter
medgivande av tillståndshavaren och efter hörande av annan tillståndshavare vars
verksamhet direkt påverkas av ändringen.
14 a § Den som beviljas tillstånd enligt 5 § skall bedriva denna televerksamhet så att beslut
om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning kan verkställas och så att
verkställandet inte röjs.
Innehållet i och uppgifter om de avlyssnade eller övervakade telemeddelandena skall göras
tillgängliga så att informationen enkelt kan tas om hand.
15 § Den som inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller teletjänster eller
nätkapacitet skall se till att verksamheten uppfyller rimliga krav på god funktion och
teknisk säkerhet.
16 § En operatör av ett allmänt tillgängligt telenät skall offentliggöra noggranna och
adekvata tekniska specifikationer för de typer av gränssnitt som erbjuds. Med gränssnitt
avses härvid nätanslutningspunkt som utgör en fysisk anslutningspunkt där en användare
63
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
får tillgång till ett allmänt telenät och/eller radiogränssnitt som specificerar förbindelsen
mellan radioutrustning och tekniska specifikationer för dessa
17 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela
närmare föreskrifter om krav enligt 15 och 16 §§.
17 a § Den som bedriver anmälningspliktig verksamhet enligt 4 a § är skyldig
1. att bedriva verksamheten under de förutsättningar som följer av de internationella
överenskommelser som Sverige har biträtt,
2. att i verksamheten ta hänsyn till handikappades behov av särskilda teletjänster,
3. att medverka till att telemeddelanden kan förmedlas till samhällets alarmerings- och
räddningstjänst,
4. att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer under höjd beredskap,
5. att årligen redovisa sin verksamhet i de delar som omfattas av anmälningsplikten efter
principer som är särskilt avpassade för verksamheten samt ställa redovisningen till
förfogande för tillsynsmyndigheten eller den som anvisas av myndigheten,
6. att på skäliga villkor till någon annan som för nummerupplysningsändamål begär det
lämna ut sådana uppgifter om enskildas teleabonnemang som inte omfattas av tystnadsplikt
enligt 25 § första stycket 1 denna lag,
7. att på skäliga villkor i sin verksamhet till allmänheten lämna ut uppgifter om enskildas
teleabonnemang hos någon annan anmälningspliktig i den utsträckning de inte omfattas av
tystnadsplikt enligt lag samt
8. att på begäran av myndighet lämna upplysningar om verksamheten för statistikändamål.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar närmare
föreskrifter om i vilken utsträckning krav enligt första stycket skall fullgöras och det
sätt på vilket detta skall ske.
17 b § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får
föreskriva att den som har tillstånd enligt 5 § och har en dominerande ställning på den
svenska marknaden skall redovisa viss del av den verksamhet som berörs av tillståndet
avskild från annan verksamhet.
§ Bestämmelser om rätt att ansluta utrustning till ett allmänt tillgängligt telenät och om rätt
att vägra sådan anslutning finns i lag ( ) om radio- och teleterminalutrustning
18 § Tillståndshavares taxor för användning av telefonitjänst mellan fasta
nätanslutningspunkter inom ett allmänt tillgängligt telenät och för tillhandahållande av
nätkapacitet inom ett sådant nät skall grunda sig på tillståndshavarens kostnader. Taxorna
skall hållas allmänt tillgängliga av tillståndshavama.
64
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
19 § Regeringen får, utan hinder av 18 §, föreskriva att taxor för telefonitjänst mellan
fasta nätanslutningspunkter inom ett allmänt tillgängligt telenät inte får överstiga en viss
nivå.
20 § Den som tillhandahåller teletjänst som är anmälningspliktig enligt 4 a § är skyldig att
på begäran bedriva samtrafik med annan som tillhandahåller teletjänst som är anmäld
enligt nämnda paragraf. Detsamma gäller den som inom ett allmänt tillgängligt telenät
tillhandahåller annan teletjänst i en omfattning som med avseende på utbredningsområde,
antalet användare eller annat jämförbart förhållande är betydande.
Ersättning för samtrafik avseende telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt skall vara
rättvis och skälig med hänsyn till kostnaderna för prestationen. Detsamma gäller för
samtrafik avseende telefonitjänst till mobil nätanslutningspunkt, om den bedrivs av någon
som har ett betydande inflytande på marknaden för samtrafik och är anmäld enligt 4 b §.
För annan samtrafik får marknadsmässiga villkor bestämmas.
Tillsynsmyndigheten får i enskilda fall medge undantag från skyldigheten enligt första
stycket om den begärda samtrafiken i beaktansvärd utsträckning skulle begränsa den
samtrafikskyldiges verksamhet.
20 a § Den som bedriver samtrafik skall anmäla sådana tekniska förändringar i nätet som
påverkar samtrafiken till tillsynsmyndigheten i god tid före genomförandet.
20 b § Utöver vad som följer av 20 § är den som tillhandahåller teletjänst som är
anmälningspliktig enligt 4 a § och är anmäld enligt 4 b § skyldig
1. att tillgodose varje rimlig begäran om sammankoppling med
telenät för samtrafik,
2. att offentliggöra sina villkor för samtrafik,
3. att erbjuda likvärdiga villkor till alla som begär samtrafik,
4. att på begäran lämna sådan information som är nödvändig för överenskommelser om
samtrafik,
5. att ge in avtal om samtrafik till tillsynsmyndigheten, samt
6. att i sin redovisning av rörelsen hålla intäkter och kostnader för samtrafik avskilda från
intäkter och kostnader för annan verksamhet.
Första stycket 2 och 6 gäller inte den som tillhandahåller mobila teletjänster.
Den som är anmäld enligt 4 b § skall på begäran av tillsynsmyndigheten styrka att
ersättning för samtrafik är sådan som sägs i 20 § andra stycket första meningen.
Om ett villkor som avses i första stycket 2 inte stämmer överens med denna lag eller med
tillståndsvillkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, får
tillsynsmyndigheten besluta att villkoret skall ändras på ett visst sätt.
20 c § Om det finns synnerliga skäl, får tillsynsmyndigheten för att tillgodose ändamål av
väsentligt allmänt intresse besluta att den som tillhandahåller teletjänst som är
65
3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 51
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
anmälningspliktig enligt 4 a § skall bedriva samtrafik med annan som utövar sådan
verksamhet.
Tillsynsmyndigheten får därvid fastställa nödvändiga villkor för samtrafiken.
20 d § Den som tillhandahåller nätkapacitet inom ett allmänt tillgängligt telenät är skyldig
att på begäran, av någon annan som tillhandahåller sådan nätkapacitet, medverka till
sammankoppling av telenätet med dennes telenät för att upprätta sammanhängande
förbindelser i näten.
Beträffande sådan sammankoppling skall bestämmelserna om samtrafik i 20 a, 20 b första
stycket 3-5 och tredje stycket samt 20 c §§ tillämpas.
21 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten fastställer
nummerplaner och får meddela föreskrifter om planerna och deras användning. Planerna
skall vara utformade så att teleoperatörers, telenät och teletjänster kan nås på ett likvärdigt
sätt.
22 § Den som tillhandahåller teletjänster inom ett allmänt tillgängligt telenät eller i
samtrafik med ett sådant telenät är skyldig att följa fastställda nummerplaner.
22 a § Den som tillhandahåller teletjänst enligt 4 a § 1 eller 3 eller digital
mobiltelefonitjänst skall se till att telenätet medger att en abonnent kan behålla sitt
telefonnummer vid byte av teleoperatör.
Om abonnenten begär det skall telefonnummer som används för sådan tjänst överlämnas
till en annan teleoperatör för att denne skall tillhandahålla tjänsten. Telefonnummer som
används för tjänst som avses i 4 a § 1 behöver överlämnas endast för tillhandahållande
inom samma riktnummerområde.
Den som överlämnar ett telefonnummer skall genast underrätta tillsynsmyndigheten eller
annan som tillsynsmyndigheten bestämmer om överlämnandet.
22 b § Tillståndshavare som inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller
telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt eller digital mobiltelefonitjänst, skall se
till att abonnenten kan få tillgång till teletjänster som tillhandahålls av någon annan som
tillståndshavaren bedriver samtrafik med. Abonnenten skall kunna välja en sådan tjänst
genom ett stående val (förval). Det skall vara möjligt att välja bort förvalet vid enstaka
telefonsamtal.
22 c § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela
föreskrifter om i vilken utsträckning kraven enligt 22 a och b §§ skall fullgöras och hur
detta skall ske.
Tillsynsmyndigheten får i enskilda fall medge undantag från skyldigheten enligt 22 a och b
§§ om det finns särskilda skäl.
22 d § Ersättning för att överlämna telefonnummer enligt 22 a § får grundas endast på
driftskostnader för överlämnandet. Detsamma gäller ersättning för förval enligt 22 b §.
Den som överlämnar telefonnummer eller ändrar förval har inte rätt till ersättning från
abonnenten för överlämnandet eller ändringen.
66
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
Beträffande sådana frågor skall i övrigt bestämmelserna om samtrafik i 20 a och b §§
tillämpas.
23 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får föreskriva
om skyldighet att betala avgift för tillsynsmyndighetens verksamhet enligt denna lag för
den som enligt lagen
1. bedriver verksamhet som är anmäld enligt 4 a §,
2. anmäler sådan verksamhet,
3. ansöker om tillstånd, eller
4. ansöker om förhandsbesked.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att den som
bedriver verksamhet som är anmäld enligt 4 a § skall betala avgift för finansiering av
beredskapsåtgärder på telekommunikationsområdet.
24 § Ett telemeddelande får avlyssnas i televerksamhet endast i den utsträckning som det är
nödvändigt för att verksamheten skall kunna drivas.
25 § Den som i televerksamhet har fått del av eller tillgång till
1. uppgift om teleabonnemang,
2. innehållet i ett telemeddelande, eller
3. annan uppgift som angår ett särskilt telemeddelande får inte obehörigen föra vidare eller
utnyttja det han fått del av eller tillgång till.
Tystnadsplikt enligt första stycket gäller inte i förhållande till den som har tagit del i
utväxlingen av ett telemeddelande eller som på annat sätt har sänt eller tagit emot ett
sådant meddelande. Tystnadsplikt i fråga om uppgifter som avses i första stycket 1 och 3
gäller inte heller i förhållande till innehavare av ett abonnemang som använts för ett
telemeddelande.
26 § Tystnadsplikt enligt 25 § första stycket gäller även för uppgift som hänför sig till
1. åtgärden att kvarhålla försändelser enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken och
2. angelägenhet som avser användning av hemlig teleavlyssning eller hemlig
teleövervakning enligt 27 kap. 18 eller 19 § rättegångsbalken.
27 § Den som driver televerksamhet och därvid har fått del av eller tillgång till uppgift som
avses i 25 § första stycket skall på begäran lämna
1. uppgift som avses i 25 § första stycket 1 till en myndighet som i ett särskilt fall behöver
en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten
67
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det
annars finns synnerliga skäl,
2. uppgift som avses i 25 § första stycket 1 och som angår misstanke om brott till
åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som skall ingripa mot
brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta enligt myndighetens bedömning kan
föranleda annan påföljd än böter,
3. uppgift som avses i 25 § första stycket 3 och som angår misstanke om brott till
åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som skall ingripa mot
brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,
4. uppgift som avses i 25 § första stycket 1 till en kronofogdemyndighet som behöver
uppgiften i exekutiv verksamhet, om myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig
betydelse för handläggningen av ett ärende,
5. uppgift som avses i 25 § första stycket 1 till en skattemyndighet som behöver uppgiften i
verksamhet som avser kontroll av skatt eller avgift eller i utredning om rätt
folkbokföringsort enligt folkbokföringslagen (1991:481), om myndigheten finner att
uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,
6. uppgift som avses i 25 § första stycket 1 till polismyndighet, om myndigheten finner att
uppgiften behövs i samband med underrättelse, efterforskning eller identifiering
vid olyckor eller dödsfall eller för att myndigheten skall kunna fullgöra uppgift som avses i
12 § polislagen (1984:387),
7. uppgift som avses i 25 § första stycket 1 till polismyndighet eller åklagarmyndighet, om
myndigheten finner att uppgiften behövs i ett särskilt fall för att myndigheten skall kunna
fullgöra underrättelseskyldighet enligt 31 § tredje stycket lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare.
28 § I det allmännas verksamhet skall, i stället för 25-27 §§, bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100) tillämpas.
För utlämnande av annan personuppgift i televerksamhet än som avses i 25 § första stycket
gäller bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204).
29 § Den som i annat fall än som avses i 25 § första stycket och 26 § i radiomottagare har
avlyssnat eller på annat sätt med användande av sådan mottagare fått tillgång till ett
radiobefordrat telemeddelande som inte är avsett för honom själv eller för allmänheten får
inte obehörigen föra det vidare.
30 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de
föreskrifter som behövs i fråga om erkännande av teleoperatör enligt den internationella
telekonventionen.
31 § Tillsynsmyndigheten skall ha tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av de
föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen.
68
Tillsynsmyndigheten har rätt att för tillsynen
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
1. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs, och
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet
som omfattas av denna lag bedrivs.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut
som avser åtgärder för tillsynen enligt andra stycket. Därvid gäller bestämmelserna i
utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken.
32 § Tillsynsmyndigheten skall vid tillsynen ägna särskild uppmärksamhet åt att avtal om
samtrafik och om upplåtelse och sammankoppling av nätkapacitet träffas i enlighet med
denna lag och meddelade tillståndsvillkor samt åt att användningen av nummerkapacitet
sker enligt fastställda nummerplaner.
Uppkommer tvist som rör tillämpning av lagen eller av föreskrifter eller tillståndsvillkor
som har meddelats med stöd av lagen, skall tillsynsmyndigheten skyndsamt undersöka
förhållandena och, om särskilda skäl inte talar för annat, medla mellan partema.
Myndigheten får i en sådan tvist yttra sig på begäran av en part.
32 a § Om det pågår förhandling om samtrafikvillkor, överlämnande av telefonnummer
enligt 22 a § eller förval enligt 22 b §, skall tillsynsmyndigheten på begäran av en part
bestämma när förhandlingen skall vara avslutad. Om förhandlingen inte är avslutad inom
utsatt tid, skall myndigheten medla mellan parterna.
33 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för
efterlevnaden av denna lag eller av tillståndsvillkor eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.
Vid tvist om samtrafikvillkor, villkor för sammankoppling av nätkapacitet enligt 20 d §,
överlämnande av telefonnummer enligt 22 a § eller förval enligt 22 b § skall
tillsynsmyndigheten på ansökan av en part besluta vad som skall gälla mellan parterna i de
frågor som tvisten gäller, i den mån detta är nödvändigt för att lagen eller tillståndsvillkor
eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.
33 a § Tillsynsmyndigheten får förelägga den som bedriver anmälningspliktig verksamhet i
strid mot denna lag eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av lagen att helt eller
delvis upphöra med verksamheten. Myndigheten får därvid besluta hur verksamheten skall
avvecklas.
Straff m.m.
34 § har upphävts genom lag (1997:397).
35 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot den tystnadsplikt som föreskrivs
i 29 § döms till böter. I ringa fall döms inte till ansvar.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot den tystnadsplikt som föreskrivs i 25 eller
26 § finns i brottsbalken.
36 § Förelägganden och förbud enligt denna lag får förenas med vite.
69
4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 51
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
37 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som regeringen
har meddelat med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut som inte avser återkallelse av tillstånd eller påförande av avgift, gäller omedelbart
om inte annat har bestämts.
Tillsynsmyndigheten och domstol som prövar ett överklagande får bestämma att ett beslut
om återkallelse av tillstånd skall gälla omedelbart, om det finns särskilda skäl för det.
38 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i
krig eller krigsfara, får regeringen meddela de föreskrifter om televerksamhet som behövs
med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
den fredstida planeringen för totalförsvarets behov av telekommunikationer under sådana
förhållanden som anges i första stycket.
70
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
Implementering av direktivet, artikel för artikel
LRK 1,3, 4, 6, 8,9,9a, 11, 16 §§
TTL 1,3,4, 5,6 §§
2a TTL 2 §
2b TTL 2 §
2c TTL 2 §
2d TTL 2 §, LRK 2 §
2eTL 16 §
2f föreskrift
2g föreskrift
2h föreskrift
2i
3.1 a
3.1 b
3.2 LRK 9 §
3.3
4.1
4.2 TL 16 § samt föreskrift
Artikel 5 Harmoniserade standarder
5.1
5.2
5.3
6.1 LRK 9 §, TTL 4, 5, 6 §§
6.2
6.3 föreskrift
6.4 föreskrift
7.1 LRK 9 §, TTL 3 §
7.2 LRK 9 §
7.3 TTL 7 §
71
7.4 TTL 7 §
7.5 TTL 7 §
8.1 LRK 9 §, TTL 3, 4, 5 §§
8.2 TTL 6 §
8.3 föreskrift
9.1 LRK 16 §, TTL 9 §
9.2
9.3
9.4
9.5a LRK 16 §, ny § efter 17 §, TTL 9 §
9.5b
9.6
9.7
Föreskrifter
Artikel 11 Anmälda organ och tillsynsmyndigheter
12.1 TTL 3, 4, 5 §§
12.2
12.3 TTL 9 §
12.4 föreskrift
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
72
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
Lag om radiokommunikation
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om användning av radioanläggningar samt om
användning av radiovågor för kommunikation, m.m.
Bestämmelserna i lagen syftar till att, med beaktande av vad som i annan lag kan vara
särskilt föreskrivet om viss radioanvändning, främja ett effektivt nyttjande av
möjligheterna till radiokommunikationer och andra användningar av radiovågor.
Vid tillämpningen av lagen skall radiokommunikationens betydelse för yttrandefriheten
och informationsfriheten beaktas särskilt.
2 § I denna lag avses med
radiovågor: elektromagnetiska vågor med lägre frekvens än 3 000 Gigahertz som utbreder
sig utan särskilt anordnad ledare,
radiokommunikation: överföring, utsändning eller mottagning av tecken, signaler, skrift,
bilder, ljud eller meddelande av vaije slag med hjälp av radiovågor,
radiobestämning: bestämning av position, hastighet eller andra kännetecken hos ett
föremål med ledning av radiovågornas utbredningsegenskaper,
radioanläggning: en anordning som möjliggör radiokommunikation eller radiobestämning
genom sändning av radiovågor (radiosändare) eller mottagning av radiovågor
(radiomottagare).
3 § För att här i landet eller på ett svenskt fartyg eller luftfartyg utomlands fa använda en
radiosändare krävs tillstånd enligt denna lag.
§ Bestämmelser om rätt att släppa ut radioutrustning på marknaden finns i lagen ( ) om
radio- och teleterminalutrustning
4 § Den som enligt 6 eller 8 § är undantagen från tillståndsplikt skall vid tillämpning av
bestämmelserna i denna lag anses ha tillstånd enligt 3 §.
6 § Det krav på tillstånd som föreskrivs i 3§ gäller inte för Försvarsmakten eller försvarets
radioanstalt eller för Försvarets materielverk vid verksamhet som Materielverket bedriver
på uppdrag av Försvarsmakten eller Försvarets radioanstalt. Efter hörande av
Försvarsmakten beslutar tillståndsmyndigheten om frekvenstilldelning för Försvarsmakten,
Försvarets radioanstalt och Försvarets materielverk och om de ytterligare villkor som
behövs.
(7 § borttagen)
73
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
om undantag från tillståndsplikten enligt 3 § i fråga om radiosändare som utnyttjar särskilt
bestämda, gemensamma frekvenser.
Undantag far förenas med villkor enligt 11 § .
9 § Tillstånd att använda radiosändare skall på ansökan meddelas, om
1. det kan antas att radiosändaren kommer att användas på ett sådant sätt att annan tillåten
radioanvändning i Sverige och i utlandet inte riskerar att bli skadligt påverkad,
2. radiosändaren, tillsammans med avsedd radiomottagare, är så beskaffad i tekniskt
hänseende att den uppfyller rimliga krav på en effektiv ffekvensanvändning och på
möjligheten att verka i en miljö som den är avsedd för,
3. det kan antas att användningen inte kommer att hindra sådan radiokommunikation som
är särskilt viktig med hänsyn till den fria åsiktsbildningen,
4. radioanvändningen inte kommer att ta i anspråk frekvensutrymme som behövs för att
upprätthålla en rimlig beredskap för utveckling av befintliga och nya
radioanvändningar, och
5. det kan antas att användningen inte kommer att inkräkta på det frekvensutrymme som
behövs för Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och i den utsträckning som anges i
6 § Försvarets materielverk. Särskilda bestämmelser om tillstånd att använda
radiosändare i vissa fall finns i 9a jj.
Tillstånd att använda radiosändare för sådana utsändningar som förutsätter att sökanden
eller någon annan som sökanden utför sändningsuppdrag åt fatt medgivande enligt annan
lag eller enligt bestämmelser meddelade med stöd av annan lag, far meddelas endast om
sådant medgivande föreligger.
9a § När det uppkommer fråga att meddela tillstånd att använda radiosändare för nya eller
väsentligt ändrade radioanvändningar och det kan antas att det frekvensutrymme som kan
avsättas för verksamheten inte är tillräckligt för att ge tillstånd åt alla som vill driva sådan
verksamhet, skall prövning ske efter ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan.
Detsamma gäller när det frekvensutrymme som avsatts för en viss radioanvändning utökas
eller på annat sätt medger att ytterligare tillstånd meddelas.
Första stycket gäller inte sådan radioanvändning som
1. avser utsändning till allmänheten av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap.
1 § tredje stycket första meningen yttrandefrihetsgrundlagen,
2. omfattas av 12 § telelagen, eller
3. är avsedd för privat bruk.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndigheten far meddela
föreskrifter om de sakliga grunder som skall tillämpas vid prövningen enligt första stycket.
74
(10 § borttagen)
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
11 § Tillstånd att använda radiosändare skall avse en viss radioanvändning.
När ett tillstånd beviljas skall i den mån det behövs tillståndet förenas med villkor
angående
1. den frekvens som sökanden tilldelats,
2. antennens och i övrigt radiosändarens beskaffenhet,
3. det geografiska område inom vilket en mobil radiosändare far användas,
4. var antennen till en fast radiosändare skall vara belägen,
5. kompetenskrav för den som skall använda radioanläggningen,
6. skyldighet för sökanden att dela frekvensutrymme med någon annan, samt
7. annat som är av betydelse för ett effektivt frekvensutnyttjande.
16 § Om en radiosändare stör användningen av en arman radioanläggning skall den som
har tillstånd till att använda radiosändaren ombesörja att störningen upphör eller i
görligaste mån minskas. Motsvarande skyldighet gäller för den som använder en
radiomottagare som stör användningen av en annan radiomottagare.
Den myndighet som regeringen bestämmer far förelägga den som enligt första stycket är
skyldig att vidtaga åtgärder mot en störning att fullgöra denna skyldighet. Ett sådant
föreläggande far förenas med vite.
§ Regeringen far, om särskilda skäl föreligger, meddela föreskrifter om tillstånd att inneha
radiosändare som enligt lag inte far släppas ut på marknaden.
18 § till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av
oaktsamhet
1. använder radiosändare utan tillstånd där sådant tillstånd krävs enligt denna lag eller
använder radiosändare i strid med ett villkor som har bestämts vid meddelandet av
tillstånd,
2. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 17 § tredje stycket.
Sådana radiosändare eller elektriska anläggningar som har varit föremål för brott enligt
första stycket kan förklaras förverkade. Bestämmelserna i 36 kap, brottsbalken skall därvid
tillämpas.
Lag om teleterminalutrustning
Lag om radio- och teleterminalutrustning
75
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
1 § Denna lag gäller teleterminalutrustning och radioutrustning.
Lagen omfattar inte följande utrustning:
1. Radioutrustning som används av radioamatörer enligt artikel SI.56 i internationella
teleunionens radioreglemente (ITU), såvida utrustningen inte finns att tillgå i handeln.
Byggsatser bestående av lösa delar som är avsedda att byggas samman av radioamatörer
och kommersiell utrustning som modifierats av och for radioamatörer betraktas inte som
utrustning som finns att tillgå i handeln.
2. Utrustning som omfattas av rådets direktiv 96/98/EG av den 20 december 1996 om
marin utrustning.
3. Kablar och ledningar.
4. Radiomottagarutrustning som är avsedd att endast användas for mottagning av radio-
och TV-sändningar.
5. Sådana produkter, apparater och komponenter som avses i artikel 2 i rådets forordning
(EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och
administrativa förfaranden inom området civil luftfart.
6. Utrustning och system för ledning av lufttrafiken enligt artikel 1 i rådets direktiv
93/65/EEG av den 19 juli 1993 om definition och användning av kompatibla tekniska
specifikationer för upphandling av utrustning och system för ledning av lufttrafiken.
Lagen omfattar inte heller utrustning som uteslutande används för verksamhet som rör
allmän säkerhet, försvar och nationell säkerhet (inbegripet statens ekonomiska välstånd om
verksamheterna gäller frågor som rör nationell säkerhet) eller statens verksamhet på det
straffrättsliga området.
2 § I denna lag avses med
utrustning: radioutrustning eller teleterminalutrustning.
teleterminalutrustning: en produkt som möjliggör kommunikation eller en relevant
komponent i en sådan som är avsedd att på något sätt, direkt eller indirekt, anslutas till
gränssnitt i ett allmänt tillgängligt telenät.
allmänt tillgängligt telenät: telenät som helt eller delvis används för att tillhandahålla
teletjänster eller nätkapacitet till allmänheten.
radioutrustning: en produkt eller en relevant komponent i en sådan som möjliggör
kommunikation med hjälp av utsändning eller mottagning av radiovågor inom ett
spektrum allokerat för markbunden radiokommunikation/satellitkommunikation,
76
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
radiovågor: elektromagnetiska vågor med lägre frekvens än 3 000 Gigahertz som utbreder
sig utan särskilt anordnad ledare.
teleoperatör: den som förvärvsmässigt bedriver televerksamhet
3 § Till ett allmänt tillgängligt telenät får endast sådan utrustning anslutas som uppfyller de
krav beträffande teknisk utformning, tillverkning, märkning, kontroll, nätanslutning och
användning i övrigt som föreskrivs av regeringen eller av den myndighet som regeringen
bestämmer om annat inte följer av lagen (1993:599) om radiokommunikation och
författningar meddelade med stöd av denna.
4 § Utrustning som är avsedd att anslutas till ett allmänt tillgängligt telenät får släppas ut
på marknaden endast om den uppfyller de krav som fastställts med stöd av 3§.
5 § Radioutrustning far släppas ut på marknaden endast om den uppfyller de krav
beträffande teknisk utformning, tillverkning, märkning, kontroll och användning i övrigt
som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
6 § Utrustning far, även om den inte uppfyller de krav som fastställts med stöd av 3 och
5 § §, visas på handelsmässor, utställningar, demonstrationer eller liknande, under
förutsättning att det tydligt anges att sådan utrustning inte far saluföras eller tas i bruk
förrän den uppfyller kraven.
7 § En operatör av ett allmänt tillgängligt telenät far, vid sidan om normala kommersiella
villkor, inte vägra att ansluta teleterminalutrustning till lämpliga gränssnitt av tekniska
skäl, om utrustningen uppfyller de krav på utrustningen som fastställts med stöd av 3 §, om
inte annat följer av andra och tredje styckena.
Efter beslut av tillsynsmyndigheten far den som avses i första stycket vägra anslutning,
koppla ifrån, eller ta ur bruk sådan utrustning som orsakar allvarlig skada på ett nät eller
skadlig radiostöming, eller medför skadliga verkningar på nätet eller dess funktion, trots att
utrustningen uppfyller de krav som fastställts med stöd av 3 §.
Den som avses i första stycket far i nödfall koppla ifrån utrustning om skyddet av nätet
kräver att utrustning utan dröjsmål kopplas ifrån och om användaren kan erbjudas en
alternativ lösning utan dröjsmål och utan kostnad. Den som har kopplat ifrån utrustningen
skall omgående underrätta tillsynsmyndigheten härom.
8_§ Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över efterlevnaden av denna
lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (tillsynsmyndigheten)
Tillsynsmyndigheten har rätt att för tillsynen
1. på begäran fa de upplysningar och handlingar som behövs,
77
2. fa tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, och
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
3. hos den som tillverkar, importerar, saluför eller hyr ut utrustning få tillgång till sådan
utrustning för kontroll.
9 § Tillsynsmyndigheten får for genomförande av den tillsyn som avses i 8 § meddela de
förelägganden och forbud som behövs för att dra tillbaka utrustning från marknaden, ta den
ur bruk, förhindra att den släpps ut på marknaden eller tas i bruk eller begränsa dess fria
rörlighet. Sådana förelägganden och förbud får förenas med vite.
Detsamma gäller for radioutrustning som har orsakat eller som med fog kan antas komma
att orsaka skadlig störning, även om de krav som föreskrivits med stöd av denna lag är
uppfyllda.
10 § Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogdemyndigheten av
beslut som avser åtgärder för tillsynen enligt 8§ andra stycket. Därvid gäller
bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den
balken.
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om
skyldighet att betala avgift för tillsynsmyndighetens verksamhet enligt denna lag.
12 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet till ett allmänt tillgängligt telenät ansluter
utrustning som inte uppfyller de krav som avses i 3 § döms till böter.
13 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet släpper ut utrustning på marknaden i strid
med föreskrifterna i 4 eller 5 § § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
14 § Utrustning som har varit föremål för brott enligt 12 eller 13 § skall förklaras
förverkad, om det är påkallat för att förebygga brott eller om det i övrigt finns skäl för
förverkande och förverkande inte är uppenbart oskäligt. I stället för utrustningen får dess
värde förklaras förverkat.
15 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut enligt denna lag som inte avser påförande av avgift gäller omedelbart, om inte annat
har bestämts.
Telelagen
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.
I lagen avses med
78
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
telemeddelande: ljud, text, bild, data eller information i övrigt som förmedlas med hjälp av
radio eller genom ljus eller elektromagnetiska svängningar som utnyttjar särskilt anordnad
ledare,
teletjänst: förmedling av telemeddelande för någon annan,
mobil teletjänst: teletjänst där abonnentanslutning tillhandahålls via radio i en mobil
nätanslutningspunkt,
telefonitjänst: teletjänst bestående i överföring av tal och som medger överföring av
telefaxmeddelanden samt datakommunikation via låghastighetsmodem,
televerksamhet: förmedling av telemeddelanden via telenät eller tillhandahållande av
nätkapacitet,
telenät: anläggning avsedd för förmedling av telemeddelanden,
allmänt tillgängligt telenät: telenät som helt eller delvis används för att tillhandahålla
teletjänster eller nätkapacitet till allmänheten,
nätkapacitet: överföringskapacitet i telenät eller del därav,
hyrd förbindelse: nätkapacitet mellan nätanslutningspunkter som avses i rådets direktiv
92/44/EEG av den 5 juni 1992 om tillhandahållande av öppna nät för förhyrda förbindelser,
ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/51/EG4,
samtrafik: fysisk och logisk sammankoppling av telenät som möjliggör att teletjänster som
tillhandahålls i telenäten fungerar mellan alla användares nätanslutningspunkter, såväl
fasta som mobila, och där användarna ges möjlighet att fa tillgång till tjänster som
tillhandahålls i näten,
teleoperatör: den som förvärvsmässigt bedriver televerksamhet,
abonnent: den som har ingått avtal med en teleoperatör om tillhandahållande av en
teletjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät.
Med televerksamhet avses inte utsändning till allmänheten av program i ljudradio eller
annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första meningen yttrandefrihetsgrundlagen.
16 § En operatör av ett allmänt tillgängligt telenät skall offentliggöra noggranna och
adekvata tekniska specifikationer för de typer av gränssnitt som erbjuds. Med gränssnitt
avses härvid nätanslutningspunkt som utgör en fysisk anslutningspunkt där en användare
far tillgång till ett allmänt telenät och/eller radiogränssnitt som specificerar förbindelsen
mellan radioutrustning och tekniska specifikationer för dessa
§ Bestämmelser om rätt att ansluta utrustning till ett allmänt tillgängligt telenät och om rätt
att vägra sådan anslutning finns i lag ( ) om radio- och teleterminalutrustning
79
POST&TELESTYRELSEN
Handläggare, telefon
Malen Lindman, 08-678 5651
Datum
1999-07-02
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
Vår referens
Dnr 99-9678
REGERINGSKANSLIET
Näringsdepartementet
Registratom
Regeringen
Näringsdepartementet
103 33 STOCKHOLM
Europaparlamentet och rådet har den 9 mars 1999 antagit direktiv
1999/5/EG om radioutrustning och teleterminalutrustning och om
ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse.
Direktivet reglerar utsläppande på marknaden av, fri rörlighet för och
ibruktagande av radioutrustning och teleterminalutrustning i
gemenskapen. Reglering motsvarande direktivets tillämpningsområde
återfinns i lagen om radiokommunikation, lagen om
teleterminalutrustning samt telelagen. Direktivet föreskriver även
skyldighet för medlemsstaterna att bedriva marknadskontroll av radio-
och teleterminalutrustning som sätts på den nationella marknaden.
Lagen om radiokommunikation ger möjlighet att genom tillståndsavgifter
täcka kostnaderna för tillståndsmyndighetens verksamhet enligt lagen.
Telelagen är konstruerad på liknande sätt med avgiftsuttag för
tillsynsmyndighetens verksamhet enligt lagen. Nämnda lagar ger
emellertid inte någon uttrycklig möjlighet att låta avgifterna finansiera
kostnader som hänför sig till verksamhet som faller utanför respektive
lag, t.ex. kostnader direkt hänförliga till lagen om teleterminalutrustning.
Marknadskontrollverksamheten enligt direktivet syftar till att skydda
radio- och teleoperatörernas möjlighet att utöva sin verksamhet utan risk
för skada eller störning av utrustning som inte uppfyller direktivets krav.
Detta innebär att utrustningar skall kontrolleras med avseende på att de
uppfyller de väsentliga kraven i direktivet. Verksamheten kan i detta
avseende inte sägas vara direkt hänförlig till en viss lag. Det bör därför
finnas möjligheter att samordna myndighetens olika verksamhetsgrenar
så att kostnader för marknadskontrollen kan fördelas mellan
avgiftsbetalama enligt telelagen och avgiftsbetalama enligt lagen om
radiokommunikation.
Postadress
Box 5398
102 49 STOCKHOLM
Besöksadress
Birger Jarlsgatan 16
Telefon
08-678 55 00
Telefax
08-678 55 05
Telex
40777 radcon s
80
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 2
För att uppnå en samlad lösning för finansieringen av myndighetens
verksamhet för bl.a. marknadsövervakning föreslår Post- och
telestyrelsen följande ändringar i lagen om radiokommunikation och
telelagen.
15 § lagen om radiokommunikation
För att täcka kostnaderna för tillståndsmyndighetens verksamhet enligt
denna lag skall den som får ett tillstånd betala en avgift. Avgiften skall
tas ut enligt grunder som leder till att kostnaderna med skälig andel
fördelas på innehavare med olika typer av tillstånd. Särskild avgift får tas
ut för kostnaderna att behandla en ansökan om tillstånd.
Avgifter påförs av tillståndsmyndigheten.
23 § telelagen
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten
får föreskriva om skyldighet att betala avgift för tillsynsmyndighetens
verksamhet enligt denna lag för den som enligt lagen
1. bedriver verksamhet som är anmäld enligt 4 a §,
2. anmäler sådan verksamhet,
3. ansöker om tillstånd, eller
4. ansöker om förhandsbesked.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att den som bedriver verksamhet som är anmäld enligt 4 a §
skall betala avgift för finansiering av beredskapsåtgärder på
telekommunikationsområdet
81
1. Rikspolisstyrelsen
2. Statskontoret
3. Kommerskollegium
4. SIS-Standardiseringen i Sverige
5. Styrelsen for ackreditering och teknisk kontroll
6. Försvarets materielverk
7. Försvarsmakten
8. Kustbevakningen
9. Statens räddningsverk
10. Tullverket
11. Konsumentverket
12. Radio- och TV-verket
13. Banverket
14. Elsäkerhetsverket
15. Konkurrensverket
16. Luftfartsverket
17. Närings- och teknikutvecklingsverket
18. Sjöfartsverket
19. Vägverket
20. Informationstekniska standardiseringen
21. IT-företagen
22. Mobilteleleverantörema
23. Organisationen för svensk handel
24. Svenska Elektriska Kommissionen
25. Sveriges Industriförbund
26. Sveriges Kommunikations- och Elektronikföretag
27. Europolitan AB
28. Nokia Telecommunications AB
29. SEMKO AB
30. Telefonaktiebolaget LM Ericsson
31. Tele2 AB
32. Telia AB
33. Teracom AB
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 3
82
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs1 följande.
Tillämpningsområde och definitioner
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om radioutrustning och tele-
terminalutrustning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far med-
dela föreskrifter om lagens tillämpning när utrustningen ingår i eller är
tillbehör till en annan produkt.
När det gäller användning av radioanläggningar och radiovågor för
kommunikation finns bestämmelser i lagen (1993:599) om radio-
kommunikation. För televerksamhet finns bestämmelser i telelagen
(1993:597).
2 § I denna lag avses med
utrustning: en produkt som är antingen radioutrustning eller tele-
terminalutrustning eller båda delarna,
radioutrustning: en produkt som möjliggör kommunikation med hjälp
av utsändning eller mottagning av radiovågor inom ett frekvensområde
som tilldelats markbunden radiokommunikation eller satellitkommunika-
tion, eller en relevant komponent i en sådan produkt,
radiovågor: elektromagnetiska vågor med frekvenser från 9 kilohertz
till 3 000 gigahertz som breder ut sig utan särskilt anordnad ledare,
skadlig störning: störning som äventyrar funktionen hos en radio-
navigationstjänst eller någon annan säkerhetstjänst, eller som på annat
sätt allvarligt försämrar, hindrar eller upprepat avbryter en radio-
kommunikationstjänst som fungerar i enlighet med gällande bestämmel-
ser, inbegripet störning av befintliga eller planerade tjänster på nationellt
tilldelade frekvenser,
teleterminalutrustning: en produkt som möjliggör kommunikation och
som är avsedd att direkt eller indirekt anslutas till ett allmänt tillgängligt
telenät, eller en relevant komponent i en sådan produkt,
allmänt tillgängligt telenät: ett telenät som helt eller delvis används för
att tillhandahålla teletjänster eller nätkapacitet till allmänheten,
teleoperatör: den som förvärvsmässigt bedriver televerksamhet.
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 4
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om
radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens
överensstämmelse (EGT L 91, 7. 4. 1999, s. 10, Celex 399L0005).
83
gränssnitt: en nätanslutningspunkt varigenom en användare far tillgång
till ett allmänt tillgängligt telenät eller radiogränssnitt som anger förbin-
delsen mellan radioutrustningar samt tekniska specifikationer för dessa.
3 § Lagen omfattar inte följande utrustning:
1. radioutrustning som används av radioamatörer enligt artikel S1.56 i
Internationella teleunionens radioreglemente, såvida utrustningen inte
finns att tillgå i handeln,
2. utrustning som omfattas av rådets direktiv 96/98/EG av den
20 december 1996 om marin utrustning2,
3. kablar och ledningar,
4. radiomottagarutrustning som är avsedd att användas endast för mot-
tagning av radio- och TV-sändningar,
5. sådana produkter, apparater och komponenter som avses i artikel 2 i
rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om har-
monisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom områ-
det civil luftfart3 och
6. utrustning och system för ledning av lufttrafiken enligt artikel 1 i
rådets direktiv 93/65/EEG av den 19 juli 1993 om definition och använd-
ning av kompatibla tekniska specifikationer för upphandling av utrust-
ning och system för ledning av lufttrafiken4.
Byggsatser med lösa delar avsedda att byggas samman av radioamatö-
rer och kommersiell utrustning som modifierats av och för radioamatörer
betraktas inte som utrustning som finns att tillgå i handeln.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far med-
dela föreskrifter om undantag från denna lag beträffande utrustning som
uteslutande används för verksamhet som rör allmän säkerhet, försvar och
nationell säkerhet eller statens verksamhet på det straffrättsliga området.
Krav på utrustning
4 § Utrustning far släppas ut på marknaden och tas i bruk endast om den
uppfyller de väsentliga krav i fråga om egenskaper och de krav i övrigt
när det gäller produktinformation, bedömning av överensstämmelse och
märkning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Radioutrustning far tas i bruk endast om användningen är förenlig med
lagen (1993:599) om radiokommunikation och med stöd av den lagen
meddelade föreskrifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far med-
dela föreskrifter om skyldighet att anmäla till tillsynsmyndigheten innan
radioutrustning som använder frekvensband som inte är harmoniserade
inom hela den europeiska gemenskapen släpps ut på marknaden. Om det
behövs för att undvika skadlig störning, far regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som begränsar
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 4
2 EGT L 46, 17.2.1997, s. 25 (Celex 396L0098).
3 EGT L 373, 31.12.1991, s. 4 (Celex 391R3922).
4 EGT L 187, 29.7.1993, s. 52 (Celex 393L0065).
84
rätten att släppa ut radioutrustning på marknaden, även om den i övrigt
uppfyller gemenskapsrättens krav.
5 § Om utrustning, eller delar av den, uppfyller kraven i relevanta har-
moniserade standarder, vilkas referensnummer har offentliggjorts i Euro-
peiska gemenskapernas officiella tidning, skall det förutsättas att de
väsentliga egenskapskrav som avses i 4 § första stycket och som omfattas
av dessa standarder är uppfyllda.
6 § Även om viss utrustning inte uppfyller de krav som avses i 4 §, far
den visas på handelsmässor, utställningar, demonstrationer eller liknande.
Det skall dock tydligt anges att utrustningen inte far saluföras eller tas i
bruk förrän den uppfyller kraven.
Anslutningsrätt
7 § Endast utrustning som uppfyller de krav som avses i 4 § far anslutas
till ett allmänt tillgängligt telenät. En teleoperatör far inte av tekniska
skäl vägra att ansluta sådan utrustning till telenätet.
Efter medgivande av tillsynsmyndigheten far dock operatören vägra att
ansluta, koppla ifrån eller ta ur bruk utrustning som avses i första stycket,
om den orsakar skada på nätet eller dess funktion eller medför skadlig
störning. I nödfall far utrustningen kopplas ifrån omedelbart, om det
krävs för att skydda nätet och användaren utan dröjsmål och kostnadsfritt
kan erbjudas en alternativ lösning. Operatören skall då omgående under-
rätta tillsynsmyndigheten.
Tillsyn
8 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över efter-
levnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen.
9 § Tillsynsmyndigheten har rätt att när det behövs för tillsynen
1. på begäran fa upplysningar och ta del av handlingar,
2. fa tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bo-
städer, och
3. hos den som tillverkar, importerar, saluför eller hyr ut utrustning fa
tillgång till denna för kontroll.
Myndigheten har rätt att fa verkställighet hos kronofogdemyndigheten
av beslut som gäller åtgärder enligt första stycket. Därvid gäller bestäm-
melserna i 16 kap. 10 § utsökningsbalken om sådan verkställighet.
10 § Tillsynsmyndigheten far meddela de förelägganden och förbud som
behövs för efterlevnaden av denna lag eller föreskrifter som har medde-
lats med stöd av lagen. Sådana förelägganden och förbud får förenas med
vite.
I fråga om radioutrustning som har orsakat eller med fog kan antas
komma att orsaka skadlig störning, far tillsynsmyndigheten meddela
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 4
85
förelägganden eller förbud som begränsar eller förbjuder utsläppande på
marknaden eller avser återkallelse från marknaden, även om utrustningen
i övrigt uppfyller gemenskapsrättens krav.
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
föreskriva om skyldighet att betala avgift for tillsynsmyndighetens
verksamhet enligt denna lag.
Straff
12 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet släpper ut utrustning på
marknaden i strid med de krav som avses i 4 § döms till böter eller
fängelse i högst sex månader.
13 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet till ett allmänt tillgängligt
telenät ansluter teleterminalutrustning som inte uppfyller de krav som
avses i 4 § döms till böter.
14 § Utrustning som har varit föremål för brott enligt 12 eller 13 § skall
förklaras förverkad, om det är påkallat för att förebygga brott eller om det
i övrigt finns skäl för förverkande och detta inte vore uppenbart oskäligt.
I stället för utrustningen far dess värde förklaras förverkat.
Överklagande
15 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag far överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut enligt denna lag som inte avser påförande av avgift gäller
omedelbart, om inte annat har bestämts.
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 8 april 2000, då lagen (1992:1527) om
teleterminalutrustning upphör att gälla.
2. Utrustning får fram till den 8 april 2001 släppas ut på marknaden
eller tas i bruk, om den uppfyller kraven för detta enligt vid ikraftträdan-
det gällande äldre bestämmelser.
86
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1993:599) om radiokommu-
nikation
dels att 7 och 10 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1, 3, 4, 6, 8-9a, 11, 16, 18 och 19 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
Denna lag innehåller bestämmel- Denna lag innehåller bestämmel-
ser om innehav och användning av ser om användning av radioanlägg-
radioanläggningar samt om ningar samt om användning av
användning av radiovågor för radiovågor för kommunikation,
kommunikation, m.m. m.m.
Bestämmelserna i lagen syftar till att, med beaktande av vad som i
annan lag kan vara särskilt föreskrivet om viss radioanvändning, främja
ett effektivt nyttjande av möjligheterna till radiokommunikationer och
andra användningar av radiovågor.
Vid tillämpningen av lagen skall radiokommunikationens betydelse för
yttrandefriheten och informationsfriheten beaktas särskilt.
Om radioutrustning finns det
särskilda bestämmelser i lagen
(2000:000) om radio- och tele-
terminalutrustning.
3§
För att här i landet eller på ett För att här i landet eller på ett
svenskt fartyg eller luftfartyg svenskt fartyg eller luftfartyg
utomlands fa inneha eller använda utomlands fa använda en radio-
en radiosändare krävs tillstånd sändare krävs tillstånd enligt denna
enligt denna lag. Krav på tillstånd lag.
gäller i samma utsträckning för att
få inneha en radiosändare som är
ofullständig eller en byggsats för
tillverkning av radiosändare.
Endast den som har tillstånd
enligt första stycket får till Sverige
införa radiosändare, ofullständiga
radiosändare och byggsatser för
tillverkning av radiosändare.
Radiosändare, ofullständiga
radiosändare och byggsatser för
tillverkning av radiosändare får
inte överlåtas eller upplåtas till
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om
radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens
överensstämmelse (EGT L 91, 7. 4. 1999, s. 10, Celex 399L0005).
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 4
någon som saknar tillstånd enligt
första stycket. Överlåtelse eller
upplåtelse får dock ske till någon,
som inte skall inneha eller använda
radiosändaren, under förutsättning
att denne visar att den som skall
inneha eller använda radiosända-
ren har tillstånd enligt första
stycket.
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 4
4§
Den som enligt 6, 7 eller 8 § är Den som enligt 6 eller 8 § är
undantagen från tillståndsplikt skall undantagen från tillståndsplikt skall
vid tillämpning av bestämmelserna vid tillämpning av bestämmelserna
i denna lag anses ha tillstånd enligt i denna lag anses ha tillstånd enligt
3 § första stycket. 3 §.
Det krav på tillstånd som före-
skrivs i 3 § första stycket gäller inte
för Försvarsmakten eller Försvarets
radioanstalt eller för Försvarets
materielverk vid verksamhet som
Materielverket bedriver på uppdrag
av Försvarsmakten eller Försvarets
radioanstalt.
6§
Det krav på tillstånd som före-
skrivs i 3 § gäller inte för Försvars-
makten eller Försvarets radioanstalt
eller för Försvarets materielverk vid
verksamhet som Materielverket
bedriver på uppdrag av Försvars-
makten eller Försvarets radio-
anstalt.
Efter hörande av Försvarsmakten beslutar tillståndsmyndigheten om
frekvenstilldelning för Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och
Försvarets materielverk och om de ytterligare villkor som behövs.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om undantag
från tillståndsplikten enligt 3 §
första stycket i fråga om
1. radiosändare som utnyttjar
särskilt bestämda, gemensamma
frekvenser,
2. radiosändare på utländska far-
tyg, luftfartyg eller motorfordon,
och
3. radiosändare som innehas eller
används av en person som inte har
hemvist i Sverige.
Undantag enligt första stycket 1
far förenas med villkor att den
radioanläggning i vilken sändaren
ingår uppfyller bestämda tekniska
krav.
>§
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undantag
från tillståndsplikten enligt 3 § i
fråga om
1. radiosändare som utnyttjar
särskilt bestämda, gemensamma
frekvenser,
2. radiosändare på utländska far-
tyg, luftfartyg eller motorfordon,
och
3. radiosändare som används av
en person som inte har hemvist i
Sverige.
Undantag enligt första stycket 1
får förenas med villkor att den
radioanläggning i vilken sändaren
ingår uppfyller bestämda tekniska
krav. Dessa krav får inte gå utöver
88
vad som följer av 11 § andra
stycket.
Undantag enligt första stycket 2
eller 3 får föreskrivas endast om
innehavet är tillåtet i hemlandet.
9§
Tillstånd att inneha och använda Tillstånd att använda radiosändare
radiosändare skall på ansökan med- skall på ansökan meddelas, om
delas, om
1. det kan antas att radiosändaren kommer att användas på ett sådant
sätt att annan tillåten radioanvändning i Sverige och i utlandet inte riske-
rar att bli skadligt påverkad,
2. radiosändaren, tillsammans med avsedd radiomottagare, är så
beskaffad i tekniskt hänseende att den uppfyller rimliga krav på en
effektiv frekvensanvändning och på möjligheten att verka i en miljö som
den är avsedd för,
3. det kan antas att användningen inte kommer att hindra sådan radio-
kommunikation som är särskilt viktig med hänsyn till den fria åsiktsbild-
ningen,
4. radioanvändningen inte kommer att ta i anspråk frekvensutrymme
som behövs för att upprätthålla en rimlig beredskap för utveckling av
befintliga och nya radioanvändningar, och
5. det kan antas att användningen inte kommer att inkräkta på det
frekvensutrymme som behövs för Försvarsmakten, Försvarets radio-
anstalt och i den utsträckning som anges i 6 § Försvarets materielverk.
Särskilda bestämmelser om till- Särskilda bestämmelser om till-
stånd att inneha och använda radio- stånd att använda radiosändare i
sändare i vissa fall finns i 9 a §. vissa fall finns i 9 a §.
Tillstånd att inneha och använda Tillstånd att använda radio-
radiosändare för sådana utsänd- sändare för sådana utsändningar
ningar som förutsätter att sökanden som förutsätter att sökanden eller
eller någon annan som sökanden någon annan som sökanden utför
utför sändningsuppdrag åt fatt med- sändningsuppdrag åt fått med-
givande enligt annan lag eller enligt givande enligt annan lag eller enligt
bestämmelser meddelade med stöd bestämmelser meddelade med stöd
av annan lag, får meddelas endast av annan lag, får meddelas endast
om sådant medgivande föreligger. om sådant medgivande föreligger.
9a§2
När det uppkommer fråga att När det uppkommer fråga att
meddela tillstånd att inneha och meddela tillstånd att använda radio-
använda radiosändare för nya eller sändare för nya eller väsentligt
väsentligt ändrade radioanvänd- ändrade radioanvändningar och det
ningar och det kan antas att det kan antas att det frekvensutrymme
frekvensutrymme som kan avsättas som kan avsättas för verksamheten
för verksamheten inte är tillräckligt inte är tillräckligt för att ge tillstånd
för att ge tillstånd åt alla som vill åt alla som vill driva sådan verk-
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 4
2 Senaste lydelse 1999:576.
89
driva sådan verksamhet, skall pröv- samhet, skall prövning ske efter ett
ning ske efter ett förfarande med förfarande med allmän inbjudan till
allmän inbjudan till ansökan. ansökan.
Detsamma gäller när det frekvensutrymme som avsatts för en viss
radioanvändning utökas eller på annat sätt medger att ytterligare tillstånd
meddelas.
Första stycket gäller inte sådan radioanvändning som
1. avser utsändning till allmänheten av program i ljudradio eller annat
som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första meningen yttrandefrihets-
grundlagen,
2. omfattas av 12 § telelagen, eller
3. är avsedd för privat bruk.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndig-
heten får meddela föreskrift om de sakliga grunder som skall tillämpas
vid prövningen enligt första stycket.
11 §
Tillstånd att inneha och använda Tillstånd att använda radio-
radiosändare skall avse en viss sändare skall avse en viss radio-
radioanvändning. användning.
När ett tillstånd beviljas skall i den mån det behövs tillståndet förenas
med villkor angående
1. den frekvens som sökanden tilldelats,
2. antennens och i övrigt radiosändarens beskaffenhet,
3. det geografiska område inom vilket en mobil radiosändare får
användas,
4. var antennen till en fast radiosändare skall vara belägen,
5. kompetenskrav för den som skall handha radioanläggningen,
6. skyldighet för sökanden att dela frekvensutrymme med någon annan,
samt
7. annat som är av betydelse för ett effektivt frekvensutnyttjande.
16 §
Om en radiosändare stör använd- Om en radiosändare stör använd-
ningen av en annan radioanlägg- ningen av en annan radioanlägg-
ning skall den som har tillstånd till ning skall den som har tillstånd till
att inneha och använda radiosända- att använda radiosändaren om-
ren ombesörja att störningen upp- besöija att störningen upphör eller i
hör eller i görligaste mån minskas, görligaste mån minskas. Mot-
Motsvarande skyldighet gäller för svarande skyldighet gäller för den
innehavare av en radiomottagare som använder en radiomottagare
som stör användningen av en annan som stör användningen av en annan
radiomottagare. radiomottagare.
Den myndighet som regeringen bestämmer får förelägga den som
enligt första stycket är skyldig att vidtaga åtgärder mot en störning att
fullgöra denna skyldighet. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 4
90
18 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt
eller av oaktsamhet
1. innehar eller använder radio 1. använder radiosändare utan
sändare utan tillstånd där sådant tillstånd där sådant tillstånd krävs
tillstånd krävs enligt denna lag eller enligt denna lag eller använder
använder radiosändare i strid med radiosändare i strid med ett villkor
ett villkor som har bestämts vid som har bestämts vid meddelandet
meddelandet av tillstånd, av tillstånd,
2. innehar en ofullständig radio
sändare eller byggsats for tillverk-
ning av radiosändare utan tillstånd
där sådant krävs enligt denna lag,
3. överlåter eller upplåter en
radiosändare, ofullständig radio-
sändare eller byggsats for tillverk-
ning av radiosändare till någon
som saknar tillstånd där sådant
krävs enligt denna lag, eller
4. bryter mot en föreskrift som 2. bryter mot en föreskrift som
har meddelats med stöd av 17 § har meddelats med stöd av 17 §
tredje stycket. tredje stycket
Sådana radiosändare, ofullstän- Sådana radiosändare eller elek-
äga radiosändare eller byggsatser triska anläggningar som har varit
for tillverkning av radiosändare föremål för brott enligt första
eller elektriska anläggningar som stycket kan förklaras förverkade,
har varit föremål för brott enligt Bestämmelserna i 36 kap. brotts-
första stycket kan förklaras förver- balken skall därvid tillämpas,
kade. Bestämmelserna i 36 kap.
brottsbalken skall därvid tillämpas.
Bestämmelser om ansvar för den
som bryter mot 3 § andra stycket
finns i lagen (1960:418) om straff
for varusmuggling.
19 §
Tillståndsmyndighetens beslut Tillståndsmyndighetens beslut
enligt denna lag far överklagas hos enligt denna lag far överklagas hos
länsrätten. allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Första stycket gäller inte beslut som avses i 6 §.
Beslut enligt denna lag, som inte gäller påförande av avgifter, skall
gälla omedelbart om inte annat har bestämts.
1. Denna lag träder i kraft den 8 april 2000.
2. Föreskriften i 19 § om krav på prövningstillstånd tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats före ikraftträdandet.
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 4
91
Härigenom föreskrivs1 att 4 och 19 §§ telelagen (1993:597)2 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
För sådan televerksamhet som innefattar användning av radiosändare
gäller, utöver denna lag, lagen (1993:599) om radiokommunikation.
Om anslutning av utrustning till
ett allmänt tillgängligt telenät finns
bestämmelser i lagen (2000:000)
om radio- och teleterminalutrust-
ning.
19 §
Den som tillhandahåller anslut- En operatör av ett allmänt till-
ning till ett allmänt tillgängligt gängligt telenät skall informera
telenät i en fast nätanslutnings- tillsynsmyndigheten om vilka
punkt skall informera tillsynsmyn- tekniska specifikationer som skall
digheten om vilka tekniska specifi- fbljas vid anslutning till nätet samt
kationer som skall fbljas vid anslut- offentliggöra noggranna och ade-
ningen. kvata tekniska specifikationer for de
gränssnitt som erbjuds.
Denna lag träder i kraft den 8 april 2000.
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 4
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om
radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens
överensstämmelse (EGT L 91, 7. 4. 1999, s. 10, Celex 399L0005).
2 Lagen omtryckt 1999:578.
92
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-12-17
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 9 december 1999 (Näringsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om radio- och teleterminalutrustning,
2. lag om ändring i lagen (1993:599) om radiokommunikation,
3. lag om ändring i telelagen (1993:597).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lena
Klintefall Råssjö och departementssekreteraren Malen Lindman.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om radio- och teleterminalutrustning
Lagförslaget innehåller osedvanligt många bemyndiganden (se 1, 3, 4 och
11 §§). För dessa finns stöd i 8 kap. 7 § första stycket 3
(”kommunikationer”) regeringsformen. De centrala bestämmelserna i 4 §
om kraven på utrustning består förutom av en hänvisning till en annan lag
av tre bemyndiganden. Av det bakomliggande EG-direktivet framgår i
viss mån vilka krav det kan bli fråga om, men något förslag till de
föreskrifter som är avsedda att ingå i en förordning eller en myndighets
föreskrifter finns ännu inte. Inte desto mindre finns redan i lagförslaget
regler om straff (12 och 13 §§) för den som med uppsåt eller oaktsamhet
skulle underlåta att iaktta sådana krav som kan komma att uppställas i
föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 §.
Den lagstiftningsmetod som valts har uppenbarligen stöd i 8 kap. 7 §
sista stycket sista meningen regeringsformen. Lagrådet vill dock påpeka
att metoden försvårar, och ibland omöjliggör, en sådan granskning som
enligt 8 kap. 18 § tredje stycket regeringsformen åvilar Lagrådet.
Beträffande det aktuella lagförslaget saknar Lagrådet exempelvis
nödvändiga förutsättningar för att bedöma ovannämnda
straffbestämmelsers egentliga innebörd och kommande tillämpning, när
de objektiva rekvisiten inte är kända.
Det idealiska tillståndet är att det redan vid Lagrådets granskning finns
utarbetade förslag till sådana föreskrifter som avses i ett bemyndigande.
Några sådana förslag finns dock nästan aldrig, och bortsett från ett
eventuellt EG-direktiv brukar inte heller någon annan information kunna
erhållas.
10 §
Paragrafens formulering medför att det endast skulle vara förelägganden
och förbud enligt första stycket som fick förenas med vite. Vid
föredragningen inför Lagrådet framkom att avsikten är att även beslut
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 5
93
enligt andra stycket skall kunna förses med viteshot. För att uppnå detta
syfte bör sista meningen i första stycket utgå och ett nytt tredje stycke
införas med förslagsvis följande lydelse: ”1 beslut om föreläggande eller
förbud kan tillsynsmyndigheten sätta ut vite.”
11 §
Enligt paragrafen far regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för
tillsynsmyndighetens verksamhet. Lagrådsremissen innehåller inte några
upplysningar hur regeringen avser att utnyttja bemyndigandet; detta torde
sammanhänga med att regeringen avser att låta utreda frågan hur
marknadskontrollen skall finansieras. Lagrådet vet därför inte vilka som
skall betala avgifter, på vad avgifterna skall beräknas eller hur stora
avgifterna skall vara. Enligt Lagrådets mening bör ett förslag, som på
detta sätt saknar varje underbyggnad, inte läggas fram för riksdagen. Bl.a.
föreligger den risken att avgifterna kan komma att bestämmas på sådant
sätt att de blir att hänföra till skatt och därför inte kan grundas på
normdelegation, jfr 8 kap. 7 § regeringsformen. I vart fall är
lagrådsgranskningen av en sådan bestämmelse meningslös. Lagrådet vill
peka på möjligheten att en bestämmelse i ämnet förs in i den nya lagen
först efter det att den bebådade utredningen genomförts.
12 och 13 §§
Båda de föreslagna paragraferna avser fall där gärningsmannen inte
iakttar sådana krav som anges i föreskrifter som har meddelats med stöd
av 4 §. Tillsynsmyndigheten far, enligt 10 § första stycket, meddela de
förelägganden och förbud som behövs för efterlevnaden av lagen eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Det är inte alls
otänkbart att ett vitessanktionerat myndighetsbeslut, och då särskilt om
detta har formen av ett förbud, kan komma att avse ett förfarande som
också är straffbart.
Principen att straff och vite inte far ådömas för en och samma förseelse
har i vissa fall iakttagits av domstolarna även utan uttryckligt lagstöd (se
t.ex. Högsta domstolen i NJA 1982 s. 633 men jfr Regeringsrätten i RÅ
1992 ref. 25). För att klargöra hur de båda sanktionsformema är avsedda
att förhålla sig till varandra bör dock en uttrycklig regel införas i lagen
med förslagsvis följande lydelse: ”Den som har överträtt ett
vitesföreläggande eller ett vitesförbud skall inte dömas till ansvar enligt
denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.” Jfr
t.ex. 58 § fjärde stycket räddningstjänstlagen och 3 kap. 24 §
ordningslagen. Regeln bör omfatta både 12 och 13 §§ och kan därför
lämpligen föras in i en ny 14 § med den följd att de föreslagna 14 och
15 §§ blir 15 respektive 16 §. Detta föranleder en ändring även av
ingressen.
14 §
Som mönster för den föreslagna förverkandebestämmelsen i förevarande
paragraf har använts motsvarande bestämmelse i lagen om
teleterminalutrustning. Förslaget till denna granskades inte av Lagrådet.
Som förutsättning för förverkande anges, utom att det är påkallat för att
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 5
94
förebygga brott, att det i övrigt finns skäl för förverkande. Härtill har
knutits en föreskrift om värdeförverkande, som inte fyller något ändamål
när det är fråga om förverkande i syfte att förebygga brott. En hänvisning
till att det ”finns skäl” kan inte anses utgöra ett godtagbart sätt att
bestämma förutsättningarna för förverkande. Under det fortsatta
beredningsarbetet bör övervägas, vilka ändamål ett förverkande skall
tjäna i förevarande fall, och paragrafen utformas med hänsyn till dessa
ändamål. Mönster kan därvid hämtas i 36 kap. brottsbalken.
Förslaget till lag om ändring i lagen om radiokommunikation
8§
Under föredragningen har upplysts att den föreslagna nya andra
meningen i andra stycket bör utgå. Lagrådet har inte något att erinra mot
en sådan ändring.
Vid föredragningen inför Lagrådet framkom att regeln i tredje stycket
skall förstås så att de beslut som där nämns inte är överklagbara. Detta
syfte bör uttryckas tydligare och förslagsvis då på följande sätt: ”Beslut
som avses i 6 § far dock inte överklagas.”
Förslaget till lag om ändring i telelagen
1§
I denna paragraf bör införas en definition av begreppet gränssnitt, som
föreslås använt i 19 §. Ändringen föranleder en ändring även av
ingressen.
Prop. 1999/2000:51
Bilaga 5
95
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 januari 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow
Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson,
Wämersson, Lejon och Lövdén.
Föredragande: Mona Sahlin
Prop. 1999/2000:51
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:51 Lag om radio- och tele-
terminalutrustning, m.m.
96
Prop. 1999/2000:51
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lag om radio- och |
l,3och4§§ 399L0005 |
97
Eländers Gotab 59710, Stockholm 2000