Prop.
1999/2000:25
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 11 november 1999
Göran Persson
Björn von Sydow
(F örsvarsdepartementet)
I propositionen föreslås att riksdagen antar en lag om försvarsunderrättel-
severksamhet.
Lagen innehåller bestämmelser om försvarsunderrättelseverksamhetens
uppgifter och arbetsformer. Där anges att verksamheten skall bedrivas
bl.a. för att kartlägga yttre militära hot mot landet samt att verksamheten
inte far avse uppgifter som enligt lagar eller andra föreskrifter ligger in-
om ramen för polisens och andra myndigheters brottsbekämpande och
brottsförebyggande arbete. I lagen anges att verksamheten skall bedrivas
av Försvarsmakten och de andra myndigheter som regeringen bestämmer.
I lagen finns också bestämmelser om utlandssamarbete i underrättelsefrå-
gor och om insyn i underrättelseverksamheten. Lagen föreslås träda i
kraft den 1 juli 2000.
1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 25
Prop. 1999/2000:25
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3
2 Förslag till lag om försvarsunderrättelseverksamhet.........................4
3 Ärendet och dess beredning..............................................................5
4 Bakgrund och utgångspunkter...........................................................5
5 Fyra grundprinciper för försvarsunderrättelseverksamheten............7
5.1 Statsmakternas intentioner..................................................8
5.2 Landets yttre säkerhet.........................................................9
5.3 Landets egna behov..........................................................10
5.4 Syftet med utlandssamarbete............................................11
6 En lagreglering av försvarsunderrättelseverksamheten...................12
6.1 Behovet av en lagreglering...............................................12
6.2 Försvarsunderrättelseverksamhet......................................13
6.3 Arbetsmetoder...................................................................15
6.4 Utlandssamarbete..............................................................16
6.5 Förhållandet till polisens och andra myndigheters
brottsbekämpande och brottsförebyggande
verksamhet........................................................................17
6.6 Insyn..................................................................................18
7 Underrättelseutbildning...................................................................18
8 Ikraftträdande..................................................................................19
9 Ekonomiska konsekvenser av förslaget..........................................19
10 F örfattningskommentar...................................................................19
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Underrättelsetjänsten
- en översyn (SOU 1999:37).................................................21
Bilaga 2 Betänkandets förslag till lagtext............................................25
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
betänkandet............................................................................26
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 november 1999.27
Rättsdatablad...........................................................................................28
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
försvarsunderrättelseverksamhet.
Prop. 1999/2000:25
1 * Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 25
Prop. 1999/2000:25
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas för att kartlägga yttre
militära hot mot landet och till stöd för svensk utrikes-, försvars- och sä-
kerhetspolitik. I verksamheten ingår att medverka i svenskt deltagande i
internationellt säkerhetssamarbete och att, enligt vad regeringen närmare
bestämmer, medverka med underrättelser för att stärka samhället vid svå-
ra påfrestningar på samhället i fred.
Regeringen skall bestämma försvarsunderrättelseverksamhetens inrikt-
ning.
Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas av Försvarsmakten och
de andra myndigheter som regeringen bestämmer.
2 § Uppgifterna som anges i 1§ skall fullgöras genom inhämtning, bear-
betning och analys av information. Analyser av hotbilder och bedöm-
ningar i underrättelsefrågor skall rapporteras till Regeringskansliet och
andra berörda myndigheter.
3 § De myndigheter som skall bedriva försvarsunderrättelseverksamhet
far, enligt regeringens närmare bestämmande, etablera och upprätthålla
samarbete i underrättelsefrågor med andra länder och internationella or-
ganisationer.
4 § Försvarsunderrättelseverksamheten får inte avse uppgifter som enligt
lagar eller andra föreskrifter ligger inom ramen för polisens och andra
myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande arbete.
5 § En särskild nämnd under regeringen skall ha insyn i försvarsunder-
rättelseverksamheten enligt vad regeringen närmare föreskriver.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
Regeringen beslutade den 19 december 1996 om direktiv (dir. 1996:111)
till en kommitté med uppgift att se över underrättelsetjänstens uppgifter,
ledning och utformning. Med stöd av regeringens bemyndigande förord-
nade dåvarande chefen för Försvarsdepartementet, statsrådet Thage G
Peterson, hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, numera f.d. generaldi-
rektören Kerstin Fredga och numera f.d. ambassadören Pär Kettis att vara
ledamöter av kommittén.
Kommittén, som antog namnet 1996 års underrättelsekommitté, läm-
nade i mars 1999 sitt betänkande Underrättelsetjänsten - en översyn
(SOU 1999:37).
En sammanfattning av betänkandet jämte kommitténs lagförslag finns i
bilaga 1 respektive bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstans-
erna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i Försvarsde-
partementet (dnr FÖ1999/836/RS).
Prop. 1999/2000:25
Den militära underrättelsetjänsten har tidigare varit föremål för gransk-
ning bl.a. av 1974 års underrättelseutredning. På grundval av Underrät-
telseutredningens betänkande Den militära underrättelsetjänsten (SOU
1976:19) fastställde statsmakterna år 1976 de nuvarande principerna för
den militära underrättelsetjänsten (prop. 1975/76:189, bet. FöU
1975/76:40, rskr. 1975/76:373).
Försvarsutskottet uttalade i anslutning till det senaste försvarsbeslutet i
bet. 1995/96:FöUl att det för sin del ansåg det motiverat med en översyn
av underrättelsetjänsten för att därmed säkerställa att den ges en sådan
ledning och utformning som svarar mot de särskilda behov som inrikt-
ningen av totalförsvaret erfordrar.
1996 års underrättelsekommitté har haft i uppgift att lägga fram förslag
till en ordning som innebär att statsmakterna får tidig och relevant till-
gång till uppgifter, som är av betydelse för frågan om vad som behöver
göras för att anpassa totalförsvaret till förändringar i omvärlden. Kom-
mittén har vidare haft i uppgift att lägga fram förslag som främjar en hel-
hetssyn och en tydligare inriktning från regeringens sida, när det gäller
underrättelseverksamheten i stort, liksom grunderna för underrättelse-
tjänstens inhämtning, bearbetning och avrapportering av information.
Översynen skulle även omfatta organisatoriska frågor av betydelse i
sammanhanget. Kommittén skulle också belysa Försvarets underrättelse-
nämnds verksamhet, nämndens roll och dess förhållande till regeringen.
Underrättelsekommittén har i sitt betänkande lämnat förslag som krä-
ver ställningstaganden när det gäller lagreglering av den militära under-
rättelseverksamheten, inrättandet av en samordningsfunktion för under-
rättelsefrågor i Regeringskansliet, grundprinciperna för underrättelse-
tjänsten samt insynen i och kontrollen av den militära underrättelsetjäns-
ten.
Förändringen i den säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden har
påverkat den militära underrättelsetjänsten under senare år. Även om ris-
ken för storkrig eller krig mellan stater framstår som avlägsen har inte
konflikter och kriser försvunnit ens från vårt närområde. Nya säkerhets-
hot har uppstått i form av migrationstryck, politisk och social instabilitet
och påfrestningar på det ekologiska systemet. Härtill kommer risk för
spridning av massförstörelsevapen, terrorism, etniska och kulturella kon-
flikter m.m. Ansvaret för åtgärder mot nya säkerhetshot, som inte bedöms
utgöra någon direkt fara för landet, ligger emellertid på olika civila statli-
ga och kommunala myndigheter. Den militära underrättelsetjänsten bör
emellertid inom ramen för uppdrag, kunna stödja dessa myndigheter med
inhämtning och analys av information i särskilda fall.
De ökade satsningarna på internationella fredsfrämjande insatser ställer
också krav på underrättelseinformation. Försvarsmakten skall ha förmåga
till anpassning till förändringar i omvärldsläget vilket ställer delvis nya
krav på den militära underrättelsetjänstens förmåga att upptäcka indika-
tioner på sådana förändringar.
En tyngdpunktsförskjutning sker
- från traditionell militär förvarning om väpnade angrepp i form av in-
vasion
- från heltäckande operativ och taktisk militär förvarning
- mot strategiska underrättelser
- mot icke-militära underrättelser
- mot mer selektiv uppföljning av militär verksamhet i närområdet
- mot förändrade inhämtningsmetoder
- mot en bredare och mer långsiktig säkerhetspolitisk analys.
En utgångspunkt är emellertid att den militära underrättelsetjänsten
även fortsättningsvis skall fullgöra centrala uppgifter inom ramen för den
grundberedskap som Försvarsmakten skall upprätthålla för försvar mot
väpnat angrepp och för att hävda svensk territoriell integritet.
Regeringen har i budgetpropositionen för år 2000 framhållit att den av-
ser att inrätta ett särskilt organ för underrättelsefrågor i Regeringskansliet
- en samordningsfunktion - bestående av en departementsövergripande
beredningsgrupp på statssekreterarnivå stödd av ett samordningssekreta-
riat. Samordningsfunktionen skall också fa till uppgift att svara för kva-
litetsutvecklingen när det gäller verksamheten hos underrättelsetjänstens
organ. Samordningsfunktionen skall regelbundet följa utvecklingen av
underrättelsetjänstens bevakning av säkerhetshot mot Sverige och göra
bedömningar av underrättelseunderlaget i vid mening. Samordnings-
funktionen skall medverka till att underrättelsetjänstens olika organ far en
inriktning av sitt arbete som svarar mot Sveriges säkerhetspolitiska be-
hov. I arbetet skall särskilt beaktas vilka underrättelsebehov som föran-
leds av svensk medverkan i internationella krishanteringsinsatser. Funk-
tionen skall också bevaka kvaliteten i underrättelsetjänstens arbete och
föreslå erforderliga förändringar.
Underrättelsekommittén anser inte, och regeringen har ingen annan
uppfattning, att det finns anledning att vidta förändringar avseende den
militära underrättelsetjänstens och Försvarets radioanstalts grundorgani-
Prop. 1999/2000:25
sation och ställning. Den militära underrättelsetjänsten bör således även
fortsättningsvis ingå i Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt bör
vara en självständig myndighet under regeringen. Konsekvenserna av
kommitténs förslag innebär inte några ekonomiska förändringar av bety-
delse. Den militära underrättelsetjänstens framtida resursbehov och
eventuella uppgifts- och organisationsändringar far bedömas närmast
inom samordningsfunktionen i Regeringskansliet.
Regeringen har i budgetpropositionen också anmält att den avser att
låta förstärka Försvarets underrättelsenämnd.
Regeringen avser att även fortsättningsvis lämna särskild information
direkt till försvarsutskottet i frågor rörande den militära underrättelse-
tjänsten.
I det följande behandlas regeringens ställningstagande till Underrättel-
sekommitténs förslag om en lagreglering av den militära underrättelse-
verksamheten. Dessutom informeras om de förslag som kommittén läm-
nat till regeringen om fyra grundprinciper för underrättelseverksamheten
och en samordnad utbildning inom underrättelseområdet.
Med hänsyn till att det i den militära underrättelseverksamheten ingår att
medverka i internationellt säkerhetssamarbete och att stärka samhället vid
svåra påfrestningar på samhället i fred är det enligt regeringen erforder-
ligt med ett begrepp för verksamheten som inte bara täcker underrättelse-
verksamhet till stöd för det militära försvaret. Regeringen anser därför att
en lämplig benämning för den beskrivna underrättelseverksamheten är
försvarsunderrättelseverksamhet.
Grundprinciperna för den militära underrättelseverksamheten har sitt
ursprung i olika propositioner (prop. 1975/76:189 och prop.
1991/92:102) och utskottsbetänkanden (bet. FöU1973:25, bet.
FöU1975/76:40, bet. KU1987/88:40, bet. 1990/91 :KU30 och bet.
1991/92:KU30). Grundprinciperna har kommit till uttryck i hemliga re-
geringsbeslut och regleringsbrev som ett led i den årliga styrningen av
underrättelsetjänstens verksamhet. De finns för närvarande fastlagda i ett
öppet regleringsbrev för totalförsvaret för år 1999.
De fyra grundprinciper för försvarsunderrättelseverksamheten som re-
dovisas nedan återfinns till viss del i regeringens förslag till en lag om
försvarsunderrättelseverksamhet. Regeringen anser att det trots detta
finns skäl att redogöra för grundprinciperna i sin helhet.
Prop. 1999/2000:25
1** Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 25
Prop. 1999/2000:25
Regeringens bedömning: Grundprincipen om statsmakternas inten-
tioner bör lyda på följande sätt.
Försvarsunderrättelseverksamheten skall bedrivas i enlighet med
statsmakternas utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska intentioner.
Verksamheten far styras endast av våra egna behov och prioriteringar.
Härvid skall dock även hänsyn tas till den ökade vikt som statsmak-
terna faster vid det internationella säkerhetssamarbetet i form av stöd
till och deltagande i säkerhetsfrämjande samarbete och fredsfrämjande
och humanitära insatser och de särskilda krav på underrättelse-
verksamheten som detta ställer.
Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.
Remissinstanserna: Huvuddelen av de remissinstanser som yttrat sig
har inte haft någon invändning mot kommitténs bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: I regleringsbrevet för totalförsva-
ret för år 1999 anges när det gäller grundprincipen om statsmakternas
intentioner följande:
Underrättelseverksamheten skall bedrivas i enlighet med statsmak-
ternas utrikes- och säkerhetspolitiska intentioner. Härvid skall hän-
syn tas till den ökade vikt som statsmakterna faster vid deltagande i
internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Verksam-
heten får styras endast av våra egna behov och prioriteringar.
Försvarsunderrättelseverksamheten ligger självfallet liksom all annan
statsverksamhet i linje med statsmakternas intentioner. Med hänsyn till
verksamhetens speciella karaktär är det emellertid angeläget att detta be-
tonas särskilt. Statsmakternas ansvar för inriktningen av försvarsunder-
rättelseverksamheten avser försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiska frå-
gor. Uppgiften för det svenska totalförsvaret att kunna stå till förfogande
för säkerhetsfrämjande samarbete och fredsfrämjande och humanitära
insatser är en naturlig del i denna princip. Underrättelseverksamheten får
styras endast av "våra egna behov och prioriteringar". När det gäller sam-
arbete med andra länder i fredsfrämjande operationer och krishantering
har underrättelseinhämtningen som syfte att stödja en gemensam ofta
internationellt sanktionerad insats. Restriktionen att underrättelseverk-
samhet far styras endast av våra egna behov bör i sådana operationer ges
en sådan tolkning att en viss arbetsfördelning medges mellan de i opera-
tionen deltagande staterna. Detta bör komma till ett tydligare uttryck än
tidigare. Grundprincipen bör ha följande lydelse:
Försvarsunderrättelseverksamheten skall bedrivas i enlighet med
statsmakternas utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska intentioner.
Verksamheten får styras endast av våra egna behov och priorite-
ringar. Härvid skall dock även hänsyn tas till den ökade vikt som
statsmakterna faster vid det internationella säkerhetssamarbetet i
form av stöd till och deltagande i säkerhetsfrämjande samarbete och
fredsfrämjande och humanitära insatser och de särskilda krav på
underrättelseverksamheten som detta ställer.
Prop. 1999/2000:25
Regeringens bedömning: Grundprincipen om landets yttre säkerhet
bör ha följande lydelse.
Försvarsunderrättelseverksamheten får uteslutande avse underrättel-
ser av betydelse för rikets yttre säkerhet och för det internationella
säkerhetssamarbetet i form av svenskt stöd till och deltagande i säker-
hetsfrämjande samarbete samt i fredsfrämjande och humanitära insat-
ser. Den får inte avse uppgifter som ligger inom ramen för polisens
och andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande
arbete.
Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.
Remissinstanserna: Huvuddelen av de remissinstanser som yttrat sig
har inte haft någon invändning mot kommitténs bedömning. Kustbevak-
ningen och Tullverket har vad gäller kommitténs bedömning att den mi-
litära underrättelsetjänsten inte far ha en egen inriktning på underrättelser
inom polisens brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet
framhållit att detta bör omfatta alla brottsbekämpande myndigheters
verksamhet.
Skälen för regeringens bedömning: Principen om landets yttre säker-
het formuleras i regleringsbrevet på följande sätt:
Den militära underrättelseverksamheten far uteslutande avse under-
rättelser av betydelse för landets yttre säkerhet och den far inte vara
inriktad på uppgifter som ligger inom ramen för polisens brottsbe-
kämpande och brottsförebyggande arbete.
Bland de allmänna krav som ställs på försvarsunderrättelseverksamhe-
ten är att den har att utgå från att den endast far inhämta, bearbeta och
lagra sådan information som är ägnad att öka eller befästa vår kunskap
om andra länder i sådana avseenden som har betydelse för vårt lands yttre
säkerhet. Försvarsunderrättelseverksamheten får sålunda inte vara inrik-
tad på frågor som berör landets inre säkerhet. Den bör inte avse under-
rättelser inom polisens och andra brottsbekämpande myndigheters verk-
samhet. Den nuvarande principen bör vidgas något med hänsyn till för-
svarsunderrättelseverksamhetens uppgifter i fråga om det internationella
säkerhetssamarbetet. Grundprincipen bör lyda:
Försvarsunderrättelseverksamheten får uteslutande avse underrät-
telser av betydelse för rikets yttre säkerhet och för det internatio-
nella säkerhetssamarbetet i form av svenskt stöd till och deltagande
i säkerhetsfrämjande samarbete samt i fredsfrämjande och humani-
tära insatser. Den får inte avse uppgifter som ligger inom ramen för
polisens och andra myndigheters brottsbekämpande och brottsföre-
byggande arbete.
Prop. 1999/2000:25
Regeringens bedömning: Grundprincipen om landets egna behov bör
lyda följande.
Försvarsunderrättelseverksamheten skall tjäna endast vårt lands sä-
kerhetspolitiska intressen och får därmed inte bedrivas på uppdrag av
någon annan stat eller låta andra staters intressen gå före våra egna.
Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Huvuddelen av de remissinstanser som yttrat sig
har inte haft någon invändning mot kommitténs bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Principen om landets egna behov
formuleras på följande vis i regleringsbrevet:
Underrättelse- och säkerhetstjänsten får inte bedriva verksamhet på
uppdrag av någon annan stat eller låta andra staters intressen gå fö-
re våra egna.
Det är en självklar och grundläggande princip att försvarsunderrättel-
severksamheten endast skall styras med ledning av den samlade svenska
säkerhetspolitikens behov och krav. Verksamheten får därmed inte bedri-
vas på det sättet att andra underrättelser hämtas in än sådana som stats-
makterna och det svenska försvaret har behov av för egen del. I samman-
hanget bör dock beaktas att underrättelseorganen härvid kan komma i
kontakt med "överskottsinformation". Inte heller får underrättelseorganen
låta andra staters intressen gå före det egna landets intressen i det som
annars anges som för landet nyttiga informationsutbytet med utländska
underrättelsetjänster. Både det internationella säkerhetssamarbetet och de
nya hot och risker som hänförs till säkerhetspolitiken medför ett ökat be-
hov av underrättelseutbyte med andra stater. Ansvaret för åtgärder mot de
nya hoten ligger på de civila statliga och kommunala myndigheter, som
har att bära ansvar för åtgärder inom respektive verksamhetsområde. Ge-
nom att föra in uttrycket "vårt lands säkerhetspolitiska intressen" vid
formuleringen av principen ges ett vidgat utrymme för nya samarbets-
former och en kongruens erhålls med de tidigare angivna grundprinciper-
na. Säkerhetstjänsten bör tas bort ur sammanhanget. Grundprincipen bör
lyda:
Försvarsunderrättelseverksamheten skall tjäna endast vårt lands sä-
kerhetspolitiska intressen och får därmed inte bedrivas på uppdrag
av någon annan stat eller låta andra staters intressen gå före våra
egna.
10
Prop. 1999/2000:25
Regeringens bedömning: Grundprincipen om syftet med utlands-
samarbete bör ha följande lydelse.
Försvarsunderrättelseverksamhetens utbyte av information med ut-
ländska underrättelse- och säkerhetstjänster får ske endast under förut-
sättning att syftet är att tjäna statsledningen och det svenska totalför-
svaret samt att lämnade uppgifter inte är till skada för svenska intres-
sen. I sammanhanget bör erinras om den begränsning i fråga om ut-
lämnande av uppgifter som de svenska bestämmelserna om sekretess
och personuppgifter kan innebära.
Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Huvuddelen av de remissinstanser som yttrat sig
har inte haft någon invändning mot kommitténs bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: I regleringsbrevet anges:
Utbyte av information med utländska underrättelse- och säkerhets-
tjänster far ske endast under förutsättning att syftet är att tjäna
statsledningen och det svenska totalförsvaret samt att av oss lämna-
de uppgifter inte är till skada för svenska intressen. I sammanhanget
bör erinras om den begränsning i fråga om utlämnande av uppgifter
som den svenska sekretesslagstiftningen innebär.
Försvarsunderrättelseverksamhetens samarbete med utländska under-
rättelseorganisationer måste självklart utgå från att det tjänar statsled-
ningen och det svenska totalförsvaret och det får självfallet inte vara till
skada för svenska intressen. Principiella ställningstaganden när det gäller
arten och omfattningen av underrättelseutbytet med utländska underrät-
telseorganisationer träffas av överbefälhavaren respektive chefen för För-
svarets radioanstalt efter underrättelse till regeringen genom försvarsmi-
nistern. Sekretesslagen och personuppgiftslagen reglerar i vilken ut-
sträckning uppgifter får lämnas från svensk myndighet till utländsk myn-
dighet. Principen bör nu kompletteras med en erinran även om vad som
gäller på personuppgiffsområdet. Principen bör lyda:
Försvarsunderrättelseverksamhetens utbyte av information med ut-
ländska underrättelse- och säkerhetstjänster får ske endast under
förutsättning att syftet är att tjäna statsledningen och det svenska
totalförsvaret samt att lämnade uppgifter inte är till skada för
svenska intressen. I sammanhanget bör erinras om den begränsning
i fråga om utlämnande av uppgifter som de svenska bestämmelser-
na om sekretess och personuppgifter kan innebära.
6.1
Regeringens bedömning: Det är i ett demokratiskt samhälle viktigt
att de grundprinciper som styr försvarsunderrättelseverksamheten
kommer till uttryck i lag.
Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig i den-
na del har inte haft någon invändning mot den bedömning som redovisas
i betänkandet. Rikspolisstyrelsen och Säkerhetspolisen har som enda re-
missinstanser invänt mot bedömningen och bl.a. anfört att de frågor som
lagförslaget omfattar inte faller inom det obligatoriska lagområdet. Sä-
kerhetspolisen har vidare anfört att kommitténs lagförslag innebär att
riksdagen endast ger bemyndiganden till regeringen i en rad avseenden
och att kommitténs syfte att låta riksdagen lägga fast och avgränsa under-
rättelsetjänstens uppgifter och befogenheter därför inte åstadkoms.
Skälen for regeringens bedömning: Den militära underrättelseverk-
samheten är i många länder reglerad i lag. I de fall som den militära un-
derrättelsetjänsten har sådana uppgifter inom den inre nationella säker-
heten som även innefattar polisiära uppgifter är detta en naturlig sak. Eu-
ropakonventionen och den svenska regeringsformen innehåller krav på
att begränsningar av visst innehåll av medborgarnas fri- och rättigheter
endast får meddelas genom lag. Säkerhetspolisens verksamhet är följakt-
ligen i dessa delar reglerad genom bestämmelser i bl.a. rättegångsbalken
och polislagen (1984:387). Den militära underrättelsetjänsten i Sverige
sysslar med rikets yttre säkerhet och har inte sådana uppgifter som enligt
regeringsformen fordrar lagform. Även om lagform inte är obligatorisk,
kan riksdagen fatta beslut genom lag. Så har också skett i en inte obetyd-
lig omfattning. Ett syfte kan vara att binda regeringen och andra berörda.
Regeringen anser att det i ett demokratiskt samhälle är viktigt att en
sådan betydelsefull och ofta uppmärksammad verksamhet som försvars-
underrrättelseverksamheten är reglerad i lag. Det är angeläget att riksda-
gen lägger fast ramarna för denna underrättelseverksamhet och anger
dess huvudsakliga uppgifter och arbetsformer. Genom lagen kan riksda-
gen ge de fasta utgångspunkterna för den närmare regleringen av verk-
samheten, som sedan kan ske med stöd av regeringens förordningsmakt.
Underrättelseverksamheten är av sådan art att det av naturliga skäl inte är
möjligt att i lagform reglera den i detalj.
Genom att lagreglera försvarsunderrättelseverksamheten markeras
vikten av en väl fungerande underrättelseverksamhet som bedrivs utifrån
i ett demokratiskt samhälle godtagbara grundprinciper. Det är regering-
ens uppfattning att en lagreglering kommer att från allmänhetens sida
bidra till ett högt förtroende för verksamheten och en förståelse för dess
betydelse för det svenska försvaret.
Den föreslagna lagen innebär inte någon förändring vad gäller rege-
ringens konstitutionella möjligheter att styra försvarsunderrättelseverk-
12
samheten. Informella kontakter mellan regeringen eller företrädare för Prop. 1999/2000:25
Regeringskansliet och tjänstemän hos myndigheterna är viktiga och nöd-
vändiga inslag i regeringens relationer till myndigheterna. Regeringen
bedömer att lagregleringen inte hindrar utan medger nödvändigt utrymme
för de informella kontakter som behövs på underrättelseområdet. Som
regeringen konstaterat i propositionen 1999/2000:1, utgiftsområde 6,
finns det behov av en förstärkt samordning av underrättelseverksamheten.
Regeringen avser därför att låta inrätta ett särskilt organ - en samord-
ningsfunktion - bestående av en beredningsgrupp på statssekreterarnivå
och ett samordningssekretariat i Regeringskansliet. Samordningsfunktio-
nens utformning och närmare uppgifter bereds för närvarande i Rege-
ringskansliet.
Regeringens förslag: Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas
för att kartlägga yttre militära hot mot landet och till stöd för svensk
utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. I verksamheten ingår att med-
verka i det svenska deltagandet i internationellt säkerhetssamarbete
och att medverka med underrättelser för att stärka samhället vid svåra
påfrestningar på samhället i fred. Regeringen skall bemyndigas att
närmare bestämma i vilken utsträckning försvarsunderrättelsetjänsten
skall medverka i sistnämnda uppgift. Regeringen skall bemyndigas att
bestämma försvarsunderrättelseverksamhetens inriktning.
Försvarsunderrättelseverksamheten skall bedrivas av Försvarsmak-
ten. Regeringen skall bemyndigas att bestämma vilka ytterligare myn-
digheter som skall bedriva försvarsunderrättelseverksamhet.
En bestämmelse med ovanstående innehåll skall införas i lagen.
Kommitténs förslag överensstämmer i princip med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig har
biträtt eller tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Kammarrät-
ten i Jönköping har ansett att lagen bör innehålla en definition av begrep-
pet försvarsunderrättelseverksamhet. Rikspolisstyrelsen har ifrågasatt om
det i begreppet försvarsunderrättelseverksamhet även ingår säkerhetsun-
derrättelseverksamhet. Säkerhetspolisen, som ansett att det är osäkert vad
som omfattas av begreppet försvarsunderrättelseverksamhet, har anfört
att verksamheten i vissa avseenden synes sammanfalla med den säker-
hetsunderrättelseverksamhet som Säkerhetspolisen bedriver. Säkerhets-
polisen har vidare ifrågasatt om en åtskillnad till begreppet kriminalun-
derrättelsetjänst verkligen åstadkoms. Statens räddningsverk har ifråga-
satt om den av kommittén valda benämningen av den aktuella underrät-
telseverksamheten harmonierar med bestämmelserna i lagen (1992:1403)
om totalförsvar och höjd beredskap. Tullverket har ansett att det är viktigt
att det klargörs när, var, hur och med vad den militära underrättelseverk-
samheten kan stödja andra myndigheter.
Skälen för regeringens förslag: I de två första grundprinciperna för
försvarsunderrättelseverksamheten, som redan nämnts i avsnitt 5, anges
13
verksamhetens förenlighet med statsmakternas intentioner och vad verk-
samheten avser. Dessa grundprinciper återspeglas i lagförslagets 1 §.
Totalförsvar är, enligt 1 § lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd
beredskap, verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Av
samma bestämmelse framgår att totalförsvar består av militär verksamhet
(militärt försvar) och civil verksamhet (civilt försvar). Den militära verk-
samheten bedrivs av bl.a. Försvarsmakten. Det ligger i sakens natur att
försvarsunderrättelseverksamheten skall ses som ett led i Försvarsmak-
tens uppgifter i fred, under beredskap och i krig. Verksamheten skall ge
underlag för Försvarsmaktens beredskap, operativa verksamhet och för-
bandsproduktion samt för krigsorganisationens utveckling och materiella
förnyelse. Det grundläggande syftet framgår av 1 § första stycket lagför-
slaget. Där anges att försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas för
att kartlägga yttre militära hot mot landet.
Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas till stöd för svensk ut-
rikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Detta är en central uppgift för För-
svarsmakten och de andra myndigheter som skall bedriva försvarsunder-
rättelseverksamhet. Försvarsunderrättelsetjänsten skall tidigt identifiera
och redovisa eller ge förvarning om sådana förändringar i omvärldsläget
att detta kan ligga till grund för ett politiskt beslut om totalförsvarets an-
passning. Underrättelsetjänsten skall i ett kortare perspektiv fortlöpande
bidra med information till ett sådant beslutsunderlag att en anpassning av
försvarsorganisationens krigsduglighet hinner genomföras inom en viss
tid före ett eventuellt angrepp. Underrättelsetjänsten skall vidare kunna
identifiera sådana förändringar i omvärldsläget som kan föranleda beslut
om anpassningsåtgärder i ett längre tidsperspektiv.
Försvarsunderrättelsetjänsten skall medverka i det svenska deltagandet
i internationellt säkerhetspolitiskt samarbete eller med andra ord bl.a.
kunna samverka med andra länder och internationella organisationer vid
sådana internationella operationer som Sverige stödjer eller deltar i. Det
gäller att kunna förutse konflikter samt bearbeta inhämtat material och
delge bedömningar om säkerhetspolitiska och militära förhållanden. Det
krävs också information om säkerhet och operationer till insatsstyrkoma
när de befinner sig på platsen för dessa. Vidare skall försvarsunderrättel-
setjänsten medverka i uppgiften att stärka samhället vid svåra påfrest-
ningar på samhället i fred. Det kan röra sig om att medverka med infor-
mation och analys i fråga om sådant som t.ex. internationell terrorism och
gränsöverskridande miljöhot. Ansvarsförhållandena på sådana områden
påverkas inte av försvarsunderrättelsetjänstens medverkan.
Att totalförsvarsresursema skall utformas så att de även kan användas
vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser och stärka
samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på
samhället framgår av 2 § lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd
beredskap. I 2 § första stycket förordningen (1994:642) med instruktion
för Försvarsmakten föreskrivs också att Försvarsmakten i fred bl.a. skall
kunna ställa kvalificerade förband och andra resurser till förfogande för
internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt kunna stödja
samhället vid svåra påfrestningar på samhället i fred.
Det är självfallet viktigt att försvarsunderrättelsetjänstens medverkan
vad gäller svåra påfrestningar är inriktad på sådana hot som den är läm-
Prop. 1999/2000:25
14
pad för. Regeringen bör därför närmare bestämma över denna del av för-
svarsunderrättelseverksamheten. Lagregleringen innebär inte att de myn-
digheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet tillförs några nya
arbetsuppgifter. Arbetsuppgifterna är således desamma som tidigare. Re-
geringen skall bestämma försvarsunderrättelseverksamhetens närmare
inriktning.
Försvarsmakten är en sådan myndighet som naturligtvis skall bedriva
försvarsunderrättelseverksamhet. Detta bör framgå direkt av lagen. Rege-
ringen bör bemyndigas att bestämma vilka ytterligare myndigheter som
skall bedriva försvarsunderrättelseverksamhet. De myndigheter som där-
vid är aktuella är Försvarets radioanstalt, Försvarets materielverk och
Försvarets forskningsanstalt.
Med hänsyn till den beskrivning och avgränsning som görs i bestäm-
melserna i 1-2 §§ i lagförslaget anser regeringen att någon ytterligare
precisering av vad som avses med försvarsunderrättelseverksamheten inte
är nödvändig (jfr även det sätt på vilket kriminalunderrättelseverksamhet
beskrivs i polisdatalagen [1998:622] samt den underrättelseverksamhet
som Tullverket respektive skattemyndigheterna bedriver beskrivs i lagen
[1997:1058] om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och
lagen [1999:90] om behandling av personuppgifter vid skattemyndighe-
ters medverkan i brottsutredningar).
Prop. 1999/2000:25
Regeringens förslag: Försvarsunderrättelseverksamheten skall full-
göras genom inhämtning, bearbetning och analys av information.
Analyser av hotbilder och bedömningar i underrättelsefrågor skall
rapporteras till Regeringskansliet och andra berörda myndigheter. En
bestämmelse om detta skall införas i lagen.
Kommitténs förslag överensstämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av de remissinstanser som har yttrat sig
över lagförslaget har avstyrkt eller haft någon erinran mot förslaget i
denna del.
Skälen för regeringens förslag: Försvarsunderrättelseprocessen består
i stora drag av inhämtning, bearbetning och analys samt delgivning av
information. Mot denna bakgrund utarbetas hotbildsanalyser och under-
rättelsebedömningar som delges Regeringskansliet och andra berörda
myndigheter.
På samma sätt som gäller för annan underrättelseverksamhet, såsom
t.ex. kriminalunderrättelseverksamheten, bör huvuddragen av försvarsun-
derrättelseprocessen framgå av lagen (jfr polisdatalagen [1998:622], jfr
även lagen [1997:1058] om register i Tullverkets brottsbekämpande
verksamhet och lagen [1999:90] om behandling av personuppgifter vid
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar).
15
Prop. 1999/2000:25
Regeringens förslag: De myndigheter som skall bedriva försvarsun-
derrättelseverksamhet far, i enlighet med vad regeringen närmare be-
stämmer, etablera och upprätthålla samarbete i underrättelsefrågor
med andra länder och internationella organisationer. Lagen skall inne-
hålla en bestämmelse med detta innehåll.
Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Försvarets forskningsanstalt har som enda re-
missinstans haft synpunkter i denna del. Övriga remissinstanser har bi-
trätt, tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran. Försvarets forsknings-
anstalt har anfört att den inom sina olika forskningsområden har omfat-
tande utlandskontakter och att lagförslaget kan tolkas så att kontakter
som underrättelseenheter inom respektive myndighet har är sådana som
är anmälningspliktiga. Vilka kontakter som skall anmälas blir, enligt
myndigheten, en bedömningsfråga som lämnar utrymme för visst god-
tycke. Försvarets forskningsanstalt har förutsatt att pragmatiska tolkning-
ar far göras.
Skälen för regeringens förslag: Som redan nämnts i avsnitt 5 anger
den fjärde grundprincipen för försvarsunderrättelseverksamheten syftet
med utlandssamarbete. I begreppet samarbete innefattas som en central
del utbyte av underrättelseinformation. Den tredje grundprincipen, som
anger att försvarsunderrättelseverksamheten skall styras av landets säker-
hetspolitiska intressen, är härvid naturligtvis av intresse. I lagförslagets
3 § anges att regeringen närmare bestämmer frågan om försvarsunderrät-
telsetjänstens samarbete i underrättelsefrågor med andra länder och inter-
nationella organisationer.
Frågan om underrättelsesamarbete är inom regeringen i första hand en
uppgift för försvarsministern. Utrikesministern skall hållas underrättad,
när fråga som är av betydelse för förhållandet till annan stat eller till
mellanfolklig organisation uppkommer hos annan statlig myndighet (jfr
10 kap. 8 § regeringsformen). Genom den bestämmelsen åläggs de statli-
ga myndigheterna en generell underrättelseplikt visavi utrikesministern.
Utrikesministern skall underrättas i så god tid att han eller hon far en reell
möjlighet att orientera myndigheten om sakens utrikespolitiska sida.
Det förhållandet att frågan om utlandssamarbetet nu regleras i lag är
inte avsett att innebära någon förändring av den praxis som gäller be-
träffande vilka kontakter som skall anmälas till regeringen.
16
Prop. 1999/2000:25
6.5
Regeringens förslag: Försvarsunderrättelseverksamheten far inte av-
se uppgifter som enligt lagar eller andra föreskrifter ligger inom ra-
men för polisens och andra myndigheters brottsbekämpande och
brottsförebyggande arbete. En bestämmelse om detta skall införas i
lagen.
Kommitténs förslag överensstämmer inte med regeringens. Kommit-
tén föreslog att det i försvarsunderrättelseverksamhet inte fick utövas
verksamhet som krävde polisiära befogenheter.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig i den-
na del har biträtt eller tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.
Rikspolisstyrelsen och Säkerhetspolisen har invänt att förslaget inte över-
ensstämmer med den andra grundprincipen för försvarsunderrättelse-
verksamheten, nämligen den att verksamheten inte far vara inriktad på
uppgifter som ligger inom ramen för polisens brottsbekämpande och
brottsförebyggande arbete. I den mån kommitténs förslag innebär nya
gränser för underrättelsetjänstens verksamhet avstyrker Säkerhetspolisen
förslaget. Kustbevakningen och Tullverket har framhållit att inte endast
polisen utan också de har sådana uppgifter av civil natur som ytterst kan
kräva att deras tjänstemän utövar de polisiära befogenheter som de till-
delats i lag.
Skälen för regeringens förslag: I den andra grundprincipen för för-
svarsunderrättelseverksamheten, som nämnts i avsnitt 5, anges att verk-
samheten inte far avse uppgifter som ligger inom ramen för polisens och
andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande arbete. I
försvarsunderrättelseverksamheten far inte utövas verksamhet som in-
rymmer polisiära befogenheter såsom förundersökningsåtgärder enligt
rättegångsbalken och tvångsmedelanvändning enligt bl.a. polislagen
(1984:387). Detta följer redan av lagstiftningen på området och är en na-
turlig konsekvens av att det är andra samhällsfunktioner än försvars-
underrättelsetjänsten som svarar för den inre nationella säkerheten.
Regeringen, som instämmer i de synpunkter som lämnats av bl.a. Riks-
polisstyrelsen och Säkerhetspolisen, anser att det uttryckligen i lagen bör
framgå att försvarsunderrättelseverksamheten inte far avse uppgifter som
ligger inom ramen för polisens och andra myndigheters brottsbekämpan-
de och brottsförebyggande arbete.
En bestämmelse med detta innehåll syftar inte till att utgöra något hin-
der mot att myndigheter som sysslar med försvarsunderrättelseverksam-
het skall, enligt regeringens bestämmande, kunna lämna andra myndig-
heter biträde. Den tekniska utrustning som kan finnas hos en myndighet
som är verksam t.ex. med signalspaning inom försvarsunderrättelseverk-
samheten skall med stöd av regeringens uppdrag kunna användas även
till stöd för verksamhet som bedrivs av annan myndighet inom ramen för
sådan myndighetsutövning som den senare myndigheten har att svara för.
17
Försvarets radioanstalt ger, i enlighet med regeringsuppdrag, redan i dag
sådant tekniskt stöd. För en sådan ordning talar också att teknisk utrust-
ning som det allmänna anskaffat används på ett rationellt sätt. Det skall
även finnas utrymme for att ge sådant stöd i andra avseenden. Vidare
skall myndigheter som ägnar sig åt försvarsunderrättelseverksamhet, i
enlighet med regeringens bestämmande, kunna syssla med uppdragsverk-
samhet för annan myndighets räkning.
Prop. 1999/2000:25
Regeringens förslag: I lagen skall finnas en bestämmelse om att en
särskild nämnd under regeringen skall ha insyn i försvarsunderrättel-
severksamheten i enlighet med vad regeringen närmare föreskriver.
Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i denna del
har biträtt eller tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Försvarets underrättelsenämnd har till
uppgift att följa underrättelsetjänsten inom Försvarsmakten och Försva-
rets radioanstalt samt inom de övriga myndigheter som bedriver under-
rättelseverksamhet och som enligt förordningen (1996:1515) med in-
struktion för Regeringskansliet hör till Försvarsdepartementet. Regering-
en anser att grunden för Försvarets underrättelsenämnds verksamhet nu
bör lagfästas genom en allmän bestämmelse i lagen om försvarsunder-
rättelseverksamhet.
Regeringens bedömning: Underrättelseutbildningen bör fortsätta att
utvecklas. Formerna för detta bör övervägas ytterligare.
Kommitténs bedömning: Någon form av kvalificerad samordnad ut-
bildning som spänner över hela underrättelsefältet bör tillkomma.
Remissinstanserna: Försvarshögskolan, Försvarets radioanstalt, För-
svarets forskningsanstalt och Rikspolisstyrelsen har i sina yttranden sär-
skilt kommenterat vad kommittén anfört i denna del och därvid inte haft
något att erinra mot det.
Skälen för regeringens bedömning: Yrkesofficerama genomgår inom
ramen för sin militära utbildning olika typer av underrättelseutbildningar.
Vid Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum genomförs
också ett antal specialkurser i underrättelseverksamhet för såväl militär
som civil personal. Försvarets radioanstalt bedriver en egen myndighets-
anknuten underrättelseutbildning. Dessutom bedrivs underrättelseutbild-
ning vid bl.a. Försvarshögskolan, universitet och organisationer som t.ex.
Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum.
18
Det finns numera således ett relativt stort utbud av utbildningsmöjlig-
heter inom underrättelseområdet.
Utbildningen i underrättelseverksamhet bör fortsätta att utvecklas. Ut-
vecklingen bör bl.a. omfatta överväganden om en samordnad brett upp-
lagd underrättelseutbildning som nu saknas. Utbildningsformer som ökar
möjligheterna till och personalens förståelse för ett stärkt samarbete mel-
lan underrättelseorganen bör i sammanhanget beaktas. Den funktion för
samordning av försvarsunderrättelseverksamhet, som regeringen i bud-
getpropositionen för år 2000 anmält att man avser inrätta, bör ha en roll i
detta arbete.
Prop. 1999/2000:25
Lagen om försvarsunderrättelseverksamhet föreslås träda i kraft den 1 juli
2000.
Regeringen föreslår i denna proposition inte några förändringar inom
försvarsunderrättelseområdet som får konsekvenser för statsbudgeten.
Lagförslaget kommer inte att medföra några ökade utgifter för berörda
myndigheter.
Regeringen har tidigare i budgetpropositionen för år 2000 (prop.
1999/2000:1) anmält att det finns behov av en funktion för samordning
av underrättelseverksamheten och att den avser att inrätta ett särskilt or-
gan för detta i Regeringskansliet. Regeringen har också anmält att den
avser att låta förstärka Försvarets underrättelsenämnd. Regeringen har i
budgetpropositionen för år 2000 beräknat medel för dessa åtgärder.
1-2 §§
Bestämmelserna utgör tillsammans en definition av begreppet försvars-
underrättelseverksamhet.
I 1 § första stycket anges försvarsunderrättelseverksamhetens grund-
läggande syfte, nämligen att kartlägga yttre militära hot mot landet. För-
svarsunderrättelseverksamhet bedrivs till stöd för svensk utrikes-, för-
svars- och säkerhetspolitik. Däri ingår att medverka i det svenska delta-
gandet i internationellt säkerhetssamarbete och att, enligt vad regeringen
närmare bestämmer, medverka med underrättelser i uppgiften att stärka
samhället vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Regeringens ansvar
för försvarsunderrättelseverksamhetens närmare inriktning markeras i
andra stycket. I tredje stycket anges att verksamheten skall bedrivas av
Försvarsmakten och de andra myndigheter som regeringen bestämmer.
19
I 2 § anges huvuddragen av försvarsunderrättelseprocessen. Försvars-
underrättelseverksamheten sker genom inhämtning, bearbetning och
analys av information. Mot denna bakgrund utarbetas hotbildsanalyser
och underrättelsebedömningar som delges Regeringskansliet och andra
berörda myndigheter.
Bestämmelserna motiveras i avsnitt 6.2 och 6.3.
3§
I bestämmelsen anges att försvarsunderrättelsetjänsten får, i enlighet med
regeringens närmare bestämmande, samarbeta i underrättelsefrågor med
andra länder och internationella organisationer. Regeringen avser att i en
förordning närmare reglera denna fråga.
I begreppet samarbete innefattas som en central del utbyte av under-
rättelseinformation.
Bestämmelsen motiveras i avsnitt 6.4.
4§
Bestämmelsen, som motiveras i avsnitt 6.5, anger att försvarsunderrättel-
severksamheten inte far avse uppgifter som enligt lagar eller andra före-
skrifter ligger inom ramen för polisens och andra myndigheters brottsbe-
kämpande och brottsförebyggande arbete. I försvarsunderrättelseverk-
samheten får inte utövas verksamhet som inrymmer polisiära befogenhe-
ter såsom förundersökningsåtgärder enligt rättegångsbalken och tvångs-
medelanvändning enligt bl.a. polislagen (1984:387).
5§
Genom denna allmänna bestämmelse, som motiveras i avsnitt 6.6, lag-
fästs grunden för Försvarets underrättelsenämnds verksamhet. Närmare
bestämmelser om nämndens uppgifter m.m. finns i förordningen
(1988:552) med instruktion för Försvarets underrättelsenämnd.
Prop. 1999/2000:25
20
Inledning
Inledningsvis redovisar Underrättelsekommittén de förändringar i den
säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden, som har påverkat underrät-
telsetjänsten under senare år. Under det kalla kriget var huvudintresset
från underrättelsetjänstens sida inriktat mot tänkbara anfall från sovjetisk
sida och mot Warszawapaktsländemas militära förmåga och avsikter.
Underrättelsetjänsten var så gott som uteslutande inriktad på att förutse
rent militära hot mot landet. Förutsättningarna för underrättelsetjänsten
har nu förändrats.
Sedan mitten av 1990-talet har det vidtagits ett antal åtgärder i de
världspolitiska sammanhangen, som har medfört en avspänning i förhål-
landena i Europa mellan öst och väst. Olika säkerhetspolitiska avtal har
slutits och ett säkerhetspolitiskt samarbete har fördjupats. En större
öppenhet om den militära utvecklingen i Europa är ett annat skäl för en
översyn av den militära underrättelsetjänstens roll, funktion och uppgif-
ter.
En tidigare trögrörlighet i den internationella situationen, som rådde
före inledningsåren till 1990-talet, har ersatts av en omvärldsutveckling,
som i hög grad präglas av föränderlighet och osäkerhet. Även om risken
för storkrig eller krig mellan stater framstår som avlägsen har inte kon-
flikter och kriser försvunnit ens från vårt närområde. Nya säkerhetshot
har uppstått i form av migrationstryck, politisk och social instabilitet och
påfrestningar på det ekologiska systemet. Härtill kommer risk för sprid-
ning av massförstörelsevapen, terrorism, etniska och kulturella konflikter
m.m. Detta är förhållanden, som måste beaktas.
Den ökade satsningen på internationella fredsfrämjande insatser ställer
också nya krav på underrättelseinformation.
Det mycket begränsade militära hotet i det nuvarande omvärldsläget
har lett till att det militära försvarets omedelbara krigsduglighet och be-
redskap i Sverige liksom i många andra länder har begränsats. Detta krä-
ver en förmåga till anpassning till förändringar i omvärldsläget, som
ställer delvis nya krav på en underrättelsetjänst att upptäcka indikationer
på sådana förändringar.
Utgångspunkten för Underrättelsekommitténs utredningsuppdrag är
den roll, som underrättelsetjänsten bör spela i den förnyelse av totalför-
svaret som 1995 och 1996 års försvarsbeslut innebär mot bakgrund av
bl.a. den förändrade säkerhetspolitiska situationen i omvärlden. I direkti-
ven för utredningen har angivits att kommittén skall göra en översyn av
underrättelsetjänstens uppgifter, ledning och utformning. Kommittén har
haft att lägga fram förslag som skall ge underlag till anpassning av total-
försvaret, som skapar bättre samordning mellan underrättelseorganen,
som främjar en helhetssyn och tydligare inriktning från regeringens sida
när det gäller underrättelseverksamheten och som främjar insynen i och
kontrollen av underrättelsetjänsten. Kommitténs översyn har även inne-
21
fattat organisatoriska frågor av betydelse när det gäller underrättelse-
tjänsten.
Underrättelsetjänstens fyra grundprinciper
I den första grundprincipen behandlas kravet på underrättelseverksam-
hetens förenlighet med statsmakternas intentioner. Där anges bl.a. att
hänsyn skall tas till den ökade vikt, som statsmakterna faster vid delta-
gande i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser och att
verksamheten far styras endast av "våra egna behov och prioriteringar".
Kommittén diskuterar betydelsen av underrättelsetjänsten i samband
med Sveriges internationella säkerhetssamarbete och anser att detta bör
komma till ett tydligare uttryck än tidigare. Häri ligger att uttrycket "våra
egna behov och prioriteringar" måste ges en vid tolkning. Den första
grundprincipen föreslås lyda på följande sätt:
Underrättelseverksamheten skall bedrivas i enlighet med statsmak-
ternas utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska intentioner. Verk-
samheten far styras endast av våra egna behov och prioriteringar.
Härvid skall dock även hänsyn tas till den ökade vikt som stats-
makterna faster vid det internationella säkerhetssamarbetet i form
av stöd till och deltagande i internationella fredsfrämjande och hu-
manitära insatser och de särskilda krav på underrättelseverksamhe-
ten som detta ställer.
I den andra grundprincipen anges att den militära underrättelseverksam-
heten avser landets yttre säkerhet. Kommittén anför att denna princip bör
vidgas något med hänsyn till den militära underrättelsetjänstens uppgifter
i fråga om det internationella säkerhetssamarbetet, som kan avse förhål-
landen som inte direkt rör vårt lands yttre säkerhet. Vidare pekar kom-
mittén på att den militära underrättelsetjänsten kan komma att fa ett allt
viktigare verksamhetsområde vad gäller vissa nya former av hot och ris-
ker utanför vårt lands gränser. Denna vidgade syn på vad som innefattas i
hot mot landets yttre säkerhet gör att den militära underrättelsetjänstens
kontaktyta med andra myndigheter, inte minst de polisiära, ökar. Under-
rättelsetjänsten skall efter särskilda beslut kunna samverka med andra
myndigheter i projektliknande former. Att den militära underrättelse-
tjänsten inte har att syssla med polisiära uppgifter följer redan av lagstift-
ningen på området. Det nödvändiga utrymmet för samverkan bör komma
till uttryck i denna grundprincip, som föreslås lyda:
Den militära underrättelseverksamheten får uteslutande avse under-
rättelser av betydelse för rikets yttre säkerhet och för det internatio-
nella säkerhetssamarbetet i form av svenskt stöd till och deltagande
i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Den får
inte ha en egen inriktning på underrättelser som ligger inom ramen
för polisens brottsbekämpande och brottsförebyggande arbete.
Den tredje grundprincipen anger att underrättelseverksamheten skall sty-
ras av landets egna behov. Principen är av betydelse för att avgränsa in-
Prop. 1999/2000:25
Bilaga 1
formationsutbytet med annan stats underrättelsetjänst. Kommittén pekar
här på att både det internationella säkerhetssamarbetet och de nya hot och
risker, som hänförs till säkerhetspolitiken, medför ett ökat behov av un-
derrättelseutbyte med andra stater. Kommittén anför att en alltför snäv
syn på innebörden av "vårt lands egna behov" inte bör anläggas. Det lig-
ger ett värde i sig med ett vidgat utbyte av underrättelseinformation mel-
lan staterna. Den här principen bör inte tolkas som ett hinder mot viss
specialisering och fördelning av arbetsuppgifterna staterna emellan. Ge-
nom förslaget att föra in uttrycket "vårt lands säkerhetspolitiska intres-
sen" avser kommittén att ge ett vidgat utrymme för nya samarbetsformer.
Den tredje grundprincipen föreslås lyda:
Underrättelsetjänsten skall tjäna endast vårt lands säkerhetspolitiska
intressen och far därmed inte bedriva verksamhet på uppdrag av
någon annan stat eller låta andra staters intressen gå före våra egna.
I den ^ärde grundprincipen markeras den högsta statsledningens ansvar
för underrättelsetjänstens utlandssamarbete. Kommittén diskuterar de
riktlinjer som bör gälla för detta samarbete och anger sin syn på nu till-
lämpad praxis på detta område. Det rör sig här huvudsakligen inte om
bindande överenskommelser eller ensidiga åtaganden från svensk sida. I
stället är det främst fråga om en samarbetsform där svensk myndighet tar
emot information från annan stat och där svensk myndighet lämnar ut
information till annan stat i enlighet med svensk lag, utan att detta behö-
ver vara formellt överenskommet och särskilt författningsreglerat. Kom-
mittén påpekar att, förutom försvarsministern, också utrikesministern kan
behöva hållas informerad om underrättelsetjänstens utlandssamarbete.
Kommittén föreslår inte någon annan förändring av denna grundprincip
än att det bör erinras även om vad som gäller på personuppgiftsområdet.
Där får regeringen förutsättas meddela närmare föreskrifter för verksam-
heten. Principen bör lyda:
Utbyte av information med utländska underrättelse- och säkerhets-
tjänster får ske endast under förutsättning att syftet är att tjäna
statsledningen och det svenska totalförsvaret samt att lämnade upp-
gifter inte är till skada för svenska intressen. I sammanhanget bör
erinras om den begränsning i fråga om utlämnande av uppgifter
som de svenska bestämmelserna om sekretess och personuppgifter
kan innebära.
Kommittén anser sålunda att grundprinciperna på några punkter bör änd-
ras och ges ett något vidare tolkningsutrymme än vad som antagits under
det tidigare rådande säkerhetspolitiska läget före det kalla krigets slut.
Rättsliga frågor och författningskommentarer
Underrättelsetjänsten bör lagregleras. I en lag om försvarsunderrättelse-
verksamhet anges grunderna för den underrättelseverksamhet som skall
bedrivas av Försvarsmakten och de myndigheter som regeringen bestäm-
Prop. 1999/2000:25
Bilaga 1
mer.
23
Verksamheten skall enligt den föreslagna lagen avse
- att kartlägga yttre militära hot och andra yttre hot mot landet,
- att stödja svensk utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik, i vilket ingår
att medverka i svenskt deltagande i internationellt säkerhetssamarbete
och
- att enligt vad regeringen bestämmer, medverka i uppgiften att stärka
samhället vid svåra påfrestningar i fred.
I den föreslagna lagen finns också vissa grundläggande bestämmelser
om arbetsmetoderna i underrättelsetjänsten. Verksamheten sker genom
inhämtning, bearbetning och analys samt delgivning av information. Mot
denna bakgrund utarbetas hotbildsanalyser och underrättelsebedömningar
som delges regeringen, Försvarsmakten och andra myndigheter. Vidare
anges att underrättelsesamarbete med andra länder och internationella
organisationer får ske enligt regeringens närmare bestämmande. För att
markera att underrättelsetjänsten inte är en säkerhetstjänst erinras om att
det i underrättelsetjänst inte far utövas verksamhet som kräver polisiära
befogenheter. Slutligen finns i lagförslaget en bestämmelse om att en
särskild nämnd - Försvarets underrättelsenämmnd (FUN) - under rege-
ringen skall ha insyn i försvarsunderrättelsetjänsten.
Prop. 1999/2000:25
Bilaga 1
24
Prop. 1999/2000:25
Bilaga 2
1 § Försvarsunderrättelseverksamhet bedrivs av Försvarsmakten och de
myndigheter som regeringen bestämmer.
2 § Försvarsunderrättelseverksamhet bedrivs för att kartlägga yttre militä-
ra hot och andra yttre hot mot landet samt till stöd för de övriga viktiga
nationella intressen som avses i 3 och 4 §§. Regeringen bestämmer för-
svarsunderrättelseverksamhet inriktning.
3 § Försvarsunderrättelseverksamhet bedrivs till stöd för svensk utrikes-,
försvars- och säkerhetspolitik. Häri ingår att medverka i svenskt delta-
gande i internationellt säkerhetssamarbete.
4 § Försvarsunderrättelseverksamhet bedrivs även, enligt vad regeringen
närmare bestämmer, genom medverkan med underrättelser i uppgiften att
stärka samhället vid svåra påfrestningar vid i fred.
5 § Uppgifterna enligt 2^1 §§ fullgörs hos de myndigheter som bedriver
försvarsunderrättelseverksamhet genom inhämtning, bearbetning och
analys av information. Mot denna bakgrund utarbetas inom försvarsun-
derrättelsetjänsten hotbildsanalyser och underrättelsebedömningar som
delges regeringen, Försvarsmakten och andra berörda myndigheter.
6 § Myndigheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet far, enligt
regeringens närmare bestämmande, etablera och upprätthålla samarbete i
underrättelsefrågor med andra länder och internationella organisationer.
7 § Av lagar och andra föreskrifter följer att det i försvarsunderrättelse-
verksamhet inte får utövas verksamhet som kräver polisiära befogenheter.
8 § En särskild nämnd under regeringen har insyn i försvarsunderrättelse-
verksamhet enligt vad regeringen närmare föreskriver.
Denna lag träder i kraft den
25
Riksdagens ombudsmän, Sveriges riksbank, Hovrätten över Skåne och
Blekinge, Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Jönköping,
Kammarrätten i Stockholm, Justitiekanslem, Rikspolisstyrelsen, Säker-
hetspolisen, Svenska ambassaden i Berlin, Svenska ambassaden i Haag,
Svenska ambassaden i Helsingfors, Svenska ambassaden i Köpenhamn,
Svenska ambassaden i London, Svenska ambassaden i Moskva, Svenska
ambassaden i Oslo, Svenska ambassaden i Paris, Sveriges ständiga repre-
sentation vid Förenta Nationerna, Sveriges ständiga delegation vid orga-
nisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Statens invandrarverk,
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, Inspektionen för stra-
tegiska produkter, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets
radioanstalt, Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk,
Styrelsen för psykologiskt försvar, Kustbevakningen, Försvarets forsk-
ningsanstalt, Försvarshögskolan, Försvarets underrättelsenämnd, Kung-
liga Krigsvetenskapsakademien, Tullverket, Länsstyrelsen i Västra Göta-
lands län, Länsstyrelsen i Skåne län, Lunds universitet, Uppsala univer-
sitet, Statens strålskyddsinstitut, Statens kämkraftinspektion, Post- och
telestyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen samt Utrikespolitiska in-
stitutet.
Prop. 1999/2000:25
Bilaga 3
26
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 november 1999
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow,
Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson,
Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet von Sydow
Prop. 1999/2000:25
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:25 Lag om försvarsunderrät-
telseverksamhet.
27
Prop. 1999/2000:25
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för bak- häver eller upprepar |
|
Lagen (2000:000) om |
1,3, och 5 §§ |
Eländers Gotab 59452, Stockholm 1999
28