Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 28 oktober 1999
Skr.
1999/2000:24
Göran Persson
Margareta Winberg
(Näringsdepartementet)
I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av hur jämställdhets-
politiken har utvecklats sedan år 1996 då den förra regeringsskrivelsen
lades fram (skr. 1996/97:41). Regeringen redovisar också huvuddragen i
den fortsatta inriktningen av jämställdhetspolitiken. Vidare ges en
beskrivning av Sveriges deltagande i det internationella samarbetet på
j ämställdhetsområdet.
1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 24
Skr. 1999/2000:24
I INLEDNING.....................................................................................5
1 Förord................................................................................................5
2 Sammanfattning.................................................................................6
3 Arbetsformer i jämställdhetsarbetet..................................................8
II UTVECKLINGEN INOM VISSA OMRÅDEN............................12
1 Makt och inflytande.........................................................................12
1.1 Könsfördelning i beslutande organ...................................12
1.2 Kvinnor och män i ledande ställning................................14
2 Makt och ekonomi...........................................................................17
2.1 Inledning...........................................................................17
2.2 Utredningen om fördelning av ekonomisk makt och
ekonomiska resurser mellan kvinnor och män..................18
2.3 Fortsatt arbete...................................................................21
3 Män och jämställdhet......................................................................21
3.1 Inledning...........................................................................21
3.2 Pappor och föräldraledighet..............................................21
3.3 Åtgärder för att öka pappaledigheten................................22
3.4 Gemensam vårdnad...........................................................23
3.5 Män och våld....................................................................24
3.6 Forskning om män............................................................25
3.7 Fortsatt arbete...................................................................25
3.8 Internationellt arbete.........................................................25
4 Kvinnofrid.......................................................................................26
4.1 Inledning...........................................................................26
4.2 Ny och skärpt lagstiftning m.m.........................................27
4.3 Andra åtgärder..................................................................29
4.4 Övrigt pågående arbete.....................................................33
4.5 Fortsatt arbete...................................................................34
5 Jämställdhetslagen och JämO..........................................................34
5.1 Jämställdhetslagen............................................................34
5.2 Jämställdhetsombudsmannen (JämO)...............................36
6 Löneskillnader på grund av kön......................................................38
6.1 Löneskillnader - översikt..................................................38
6.2 Lönesättning inom det statliga området............................40
6.3 Åtgärder............................................................................40
6.4 Fortsatt arbete...................................................................42
7 Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik............................................42
7.1 Arbetsmarknadsfrågor......................................................42
7.2 Europeiska socialfonden...................................................45
7.3 Arbetslivsfrågor................................................................47
7.4 IT-frågor...........................................................................49
8 Näringspolitik..................................................................................50 Skr. 1999/2000:24
8.1 Inledning...........................................................................50
8.2 Särskilda insatser för att öka kvinnors företagande..........50
8.3 Regional näringspolitik.....................................................51
8.4 Fortsatt arbete...................................................................52
9 Regionalpolitik................................................................................52
9.1 Inledning...........................................................................52
9.2 Kvoteringsregeln för regionalpolitiskt företagsstöd.........53
9.3 Regional projektverksamhet.............................................53
9.4 Resurscentra......................................................................54
9.5 Länsexperter för jämställdhet...........................................54
10 Kommunala frågor..........................................................................55
10.1 JämKom-projektet............................................................55
10.2 Det kommunala statsbidrags- och utjämningssystemet.... 56
10.3 Fortsatt arbete...................................................................57
11 Transportpolitik...............................................................................57
12 Utbildningspolitik............................................................................58
12.1 Förskolan, förskoleklassen, det obligatoriska
skolväsendet och gymnasieskolan....................................58
12.2 Allmän förskola och maxtaxa...........................................60
12.3 Vuxenutbildningen............................................................60
12.4 Högre utbildning och forskning........................................61
12.5 Könsfördelningen inom högskolans lärarkår....................62
12.6 Män inom barnomsorg och skola......................................62
12.7 Könsbundna studieval.......................................................63
12.8 Undervisning med genusperspektiv..................................65
12.9 Forskning..........................................................................65
13 Socialpolitik....................................................................................67
13.1 Inledning...........................................................................67
13.2 Socialförsäkringssystemet.................................................68
13.3 Socialbidrag......................................................................71
13.4 Hälsa.................................................................................72
13.5 Äldreomsorg.....................................................................73
13.6 Personer med funktionshinder..........................................74
14 Jämställdhet inom j ordbruksområdet..............................................77
15 Kulturpolitik....................................................................................77
16 Ungdomspolitik...............................................................................79
17 Idrottspolitik....................................................................................80
18 Storstadspolitik................................................................................81
19 Integrationspolitik...........................................................................83
20 Migrationspolitik.............................................................................83
20.1 Anknytningsärenden och våld mot kvinnor......................83
20.2 Mottagande av asylsökande kvinnor från Kosovo............84
21 Jämställdhet inom försvaret.............................................................85
21.1 Det militära försvaret........................................................85
21.2 Fredsräddningstjänsten.....................................................86 Skr. 1999/2000:24
III DET INTERNATIONELLA JÄMSTÄLLDHETSARBETET......87
1 Europeiska Unionen (EU)...............................................................87
1.1 Samarbete i Ministerrådet.................................................87
1.2 Kommissionens jämställdhetsarbete.................................89
1.3 Jämställdhetsfrågor inom EU:s ramprogram
för forskning och teknisk utveckling................................90
1.4 EU-arbetet för lika lön......................................................90
1.5 Våld mot kvinnor och människohandel............................91
1.6 Jämställdhet i EU:s utvecklingssamarbete........................92
1.7 Prioriteringar framöver.....................................................93
1.8 Förberedelser infor Sveriges ordförandeskap i EU:s
ministerråd våren 2001 .....................................................93
2 Det nordiska j ämställdhetssamarbetet.............................................93
2.1 Nordiskt-baltiskt samarbete..............................................95
3 Europarådet.....................................................................................95
4 Internationella arbetsorganisationen (ILO).....................................96
5 Förenta Nationerna (FN).................................................................96
5.1 FN: s kvinnokommission...................................................96
5.2 Mänskliga rättigheter, FN:s konvention om
avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor.........97
5.3 Genomförandet av åtagandena vid
FN:s kvinnokonferens.......................................................98
6 Jämställdhet i utvecklingssamarbetet..............................................98
6.1 Multilateralt utvecklingssamarbete...................................99
6.2 Bilateralt utvecklingssamarbete........................................99
Bilaga 1 Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män 101
Bilaga 2 Könsfördelningen i statliga bolagsstyrelser............................109
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 28 oktober 1999..............................................................................117
Skr. 1999/2000:24
Jämställdhet är i Sverige ett prioriterat område. Det gäller för Sveriges
regering vars hela arbete skall genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv.
Även politiska partier och organisationer i Sverige arbetar mycket aktivt
med jämställdhetsfrågor. Denna prioritering har givit resultat, och på
tröskeln till ett nytt millennium finns det därför anledning att fasta på
pränt hur långt vi kommit i Sverige i detta arbete.
Jämställdhet handlar om rättvisa och fördelning av ekonomisk och
politisk makt. Det handlar om demokrati, om att värdera kvinnor och
män lika. Det handlar om att bryta den samhällsstruktur som fortfarande
råder och som varje dag säger oss att:
- män är norm och kvinnor är undantag
- män är överordnade och kvinnor är underordnade
- män har stor makt, kvinnor liten.
Överallt i vår vardag möter kvinnor denna struktur. Det kan handla om
löner, om möjlighet att fa ett heltidsjobb, om karriär, om hemarbete och
ansvar för barn, om möjlighet att fa lån när man har en affärsidé, om
misshandel och i dess grövsta form kvinnor som dödas av män som står
dem nära.
Strukturen är synlig och osynlig. Inte sällan bidrar både kvinnor och
män till att upprätthålla den.
Detta ger anledning att ställa frågan om vad som skulle ske om denna
rådande samhällsstruktur raserades. Hur skulle samhället se ut? Vilka
andra prioriteringar skulle ske? Vilka andra politiska frågor skulle hamna
på dagordningen när makten inom alla livets områden skulle fördelas
jämnt mellan kvinnor och män?
Detta annorlunda samhälle ter sig skrämmande för en del. Många män
är rädda för att bara ge ifrån sig det de anser sig äga, utan att få något i
stället. Många kvinnor vill inte släppa greppet om hem och barn.
Det ankommer därför på oss alla som vill se en annan samhällsutveck-
ling att beskriva vinsterna för såväl kvinnorna, männen som för barnen.
Hur kan männens roll förändras? Hur kan de sidor som de alltid
tvingats hålla tillbaka, utvecklas? Blir inte livet i själva verket bättre och
far en ny dimension om de utvecklar sin relation till sina barn? Kanske
utför de sina jobb på ett annat vis efter en delad föräldraledighet? Är
lycka egentligen att vara den starke, den som bestämmer, tjänar pengar
och arbetar jämt?
Hur tas kvinnors kompetens tillvara? Är det inte ett slöseri att halva
begåvningsresursen inte används fullt ut? Vore det inte utvecklande för
kvinnorollen att i lika mått som männen ta ansvar för samhällets utveck-
ling och för familjens försörjning? Behöver inte kvinnor/mammor ett
eget livsrum, en plats där de får vara sig själva, ensamma eller tillsam-
mans med den de själva vill — utan små eller stora barn?
Skulle våra barn bli tryggare, utvecklas annorlunda om de fick en Skr. 1999/2000:24
starkare relation till sina pappor? Behöver barn i själva verket många
vuxenkontakter for att förbereda sig för det komplicerade vuxenlivet?
Mår inte barn i själva verket bra av att se sina mammors och pappors
engagemang sträcka sig vidare än till familjen? Uppskattar barn att
mammor och pappor i lika stor del tar ansvar för familjens försörjning?
Frågorna är många, svaren inte givna. Men vi bör söka svaren, ty
osäkerhet och rädsla är ingen bra grund för förändring. Samtidigt kan vi
inte finna svaren någon annanstans. Vi kan inte peka på något annat land
och säga:
- Se där, så blir det.
Något sådant annat land finns nämligen inte. Därför måste vi själva
våga formulera svaren.
Vi har i Sverige kommit långt i en internationell jämförelse, ja faktistk
längst i världen. Vi delar gärna med oss av våra erfarenheter, vi exporte-
rar gärna vår svenska modell för jämställdhet. Men denna vår första plats
far inte förleda oss att tro att vi är färdiga. Ännu återstår mycket att göra
på en mängd områden.
Denna skrivelse ger en bra bild av vad som åstadkommits, var vi står.
Men den är också en uppmaning att gå vidare. Att besvara de återstående
frågorna. Att utveckla den metod, mainstreaming, som antogs i Peking år
1995, men också fortsätta med särskilda insatser för kvinnor och män
som fortfarande behövs.
Vi har alla ett ansvar för att jämställdheten går framåt. Alla ministrar,
alla riksdagsledamöter liksom Sveriges medborgare i övrigt måste känna
sig som Sveriges jämställdhetsministrar.
Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är ett samhälle där
kvinnor och män har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter
inom alla väsentliga områden i livet. Det innebär en jämn fördelning av
makt och inflytande, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika
villkor och förutsättningar ifråga om företagande, arbete, arbetsvillkor
samt utvecklingsmöjligheter i arbetet. Det innebär också tillgång till
utbildning och möjligheter till utveckling av personliga ambitioner,
intressen och talanger, delat ansvar för hem och barn samt frihet från
könsrelaterat våld.
I denna skrivelse redovisas vilka framsteg som gjorts i förhållande till
de uppsatta målen. Redovisningen bygger på underlag som lämnats från
respektive departement.
Framsteg har gjorts när det gäller att uppnå de uppsatta målen för jäm-
ställdhetspolitiken. Sverige har fortfarande en världsledande ställning när
det gäller kvinnors representation i politiska beslutande organ med mer
än hälften kvinnor i regeringen, 43 procent kvinnor i riksdagen,
48 procent i landstingsfullmäktige och 41 procent i kommunfullmäktige.
Fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män har syn-
liggjorts genom Kvinnomaktutredningens arbete som gett ökad kunskap
om kvinnors och mäns skilda villkor i vårt samhälle. Denna kunskap har
lett till att åtgärder nu vidtas på många områden för att motverka rådande Skr. 1999/2000:24
ojämställdhet.
Kvinnors ställning på arbetsmarknaden har ytterligare befästs och deras
inkomster och lönearbetstid har närmat sig männens. Kvinnornas andel i
arbetskraften är nästan lika hög som männens medan arbetslöshetstalen är
lägre för kvinnor än för män. Arbetet med att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden och de könsbundna utbildningsvalen liksom insatser för
att stimulera kvinnors företagande är områden som prioriteras men där
resultat kan uppnås först på lång sikt.
Kvinnor har i genomsnitt längre utbildning än män. De könsbundna
studievalen består även om vissa positiva förändringar skett när det gäller
andelen kvinnor inom naturvetenskaplig utbildning. Inom den högre
utbildningen har viktiga initiativ tagits både för att nå en jämnare
fördelning av kvinnor och män inom lärarkåren och för att stärka genus-
forskningen.
Genom propositionen Kvinnofrid (prop. 1997/98:55) har en mängd
åtgärder vidtagits för att motverka det könsspecifika våldet mot kvinnor.
Propositionen ledde också till förbud mot köp av sexuella tjänster. Dessa
åtgärder har varit föremål för ett ovanligt stort internationellt intresse.
Möjligheterna att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap för både
kvinnor och män har förbättrats. Allt fler män tar nu ett större praktiskt
ansvar för hem och barn. Det betyder att förutsättningarna ökar för kvin-
nor att etablera sig och utvecklas i arbetslivet och för män att etablera sig
i familjelivet. Det har skett en successiv förändring av fördelningen av
det obetalda arbetet mellan kvinnor och män.
Som framgår av redovisningen i det följande pågår ett metodutveck-
lings- och analysarbete inom de flesta politikområden som ökar både
medvetenhet och kunskap om skillnader i flickors och pojkars, kvinnors
och mäns olika villkor i vårt samhälle. Det har bidragit till nya förslag
och åtgärder som på sikt kan leda till målet ett jämställt samhälle.
Trots många framsteg återstår mycket att göra inom alla politik-
områden innan de uppsatta jämställdhetsmålen har nåtts. Åtgärder för att
få bort löneskillnader på grund av kön kommer att vidtas. En proposition
om vissa ändringar i jämställdhetslagen kommer att lämnas under våren
2000. Det arbete som påbörjats för att motverka våld mot kvinnor
kommer att följas noga för att snabbt uppmärksamma behov av ytterli-
gare åtgärder från regeringens sida.
För att öka möjligheterna för både kvinnor och män att kombinera
förvärvsarbete och föräldraskap kommer fortsatt stöd att ges för att
underlätta för män att ta praktiskt ansvar för hem och barn. Fortsatta
ansträngningar kommer att göras för att lyfta fram männens roll i jäm-
ställdhetsarbetet.
Arbetet med att utveckla metoder för att införliva ett jämställdhets-
perspektiv i alla politikområden kommer att intensifieras.
Ökade satsningar på information och opinionsbildning kring aktuella
jämställdhetsfrågor kommer att göras.
När det gäller det internationella jämställdhetsarbetet har mycket gjorts
sedan FN:s kvinnokonferens i Peking år 1995. Men det kommer också att
krävas stora insatser de närmaste åren. Det handlar i första hand om
förberedelser inför och arbetet under Sveriges ordförandeskap i EU under
våren 2001. Det gäller också FN:s högnivåmöte om uppföljning av Skr. 1999/2000:24
Pekingkonferensen i juni 2000.
I arbetet med att stärka och påskynda förändringar i samhället för att
undanröja brister i jämställdhet mellan kvinnor och män har under de
senaste åren, såväl i Sverige som internationellt, allt större uppmärksam-
het ägnats åt formerna för jämställdhetsarbetet. I regeringens skrivelse
om Jämställdhetspolitiken (skr. 1996/97:49) lämnades en redogörelse för
hur formerna för jämställdhetsarbetet förändrats fram till år 1996. Där
redovisas också Sveriges åtagande från kvinnokonferensen i Peking att
införliva ett jämställdhetsperspektiv i de politikområden som berörs i
handlingsplanen. I skrivelsen betonas särskilt betydelsen av att köns-
perspektivet tydliggörs och beaktas inom alla delar av regeringens politik
och i statliga verks och myndigheters arbete och att den högsta ledningen
tar ansvar för jämställdhetsarbetet. Vidare beskrivs regeringens strategi
för att befästa och utveckla arbetsformer som skall säkerställa att jäm-
ställdhetsaspekten förs in i huvudfåran av politiska och administrativa
beslutsprocesser.
Arbetet enligt den beskrivna strategin har pågått och utvecklats sedan
år 1996 på såväl central som regional och lokal nivå.
På central nivå drivs detta arbete framåt av jämställdhetsministem med
hjälp av jämställdhetsenheten inom Regeringskansliet. Tillsammans med
Jämställdhetsombudsmannen (JämO) utgör dessa stommen i jämställd-
hetsorganisationen. På regional nivå har de 21 länsexpertema för
jämställdhet samordnande uppgifter. Inom landsting och kommuner finns
ingen enhetlig organisation av jämställdhetsarbetet. Under senare år har
dock såväl kommunernas som landstingens jämställdhetsarbete breddats
och omfattar numera förutom personalpolitiska frågor även innehållet i
verksamheten.
Formaliseringen av jämställdhetsarbetet och uppbyggnaden av en
administrativ organisation har inneburit ökade möjligheter att långsiktigt
planera och genomföra viktiga förändringar för att främja jämställdhet
mellan kvinnor och män. Det har också medfört att särskilda resurser
avsätts för arbetet.
Regeringsförklaringen är det grundläggande dokumentet för regering-
ens uppgift att beakta jämställdhet mellan kvinnor och män i allt besluts-
fattande. Där anges varje år sedan år 1994 att ett jämställdhetsperspektiv
skall genomsyra alla politikområden. Inom departementen pågår arbetet
med att utveckla metoder för att införliva ett jämställdhetsperspektiv i
alla sakfrågor. Det arbetet redovisas under respektive politikområde. Här
redogörs för det övergripande arbetet med att utveckla metoderna för
jämställdhetsarbetet.
Könsuppdelad statistik Skr. 1999/2000:24
Att synliggöra kön är en grundförutsättning i jämställdhetsarbetet. Enligt
förordningen (1992:1668) om den officiella statistiken skall individbase-
rad officiell statistik vara uppdelad på kön såvida inte särskilda skäl talar
emot detta.
Utredningen om utvärdering av statistikreformen har i sitt betänkande
Statistikreformens utvärdering och förslag till utveckling (SOU 1999:96),
redovisat en utvärdering av bestämmelsen. Den visar att merparten av
den individbaserade statistiken är uppdelad på kön, men att de fort-
farande finns vissa brister. Utredningens betänkande har remitterats.
Utbildning i jämställdhetskunskap
För att kravet på att införliva ett jämställdhetsperspektiv i ordinarie verk-
samhet skall uppfyllas behövs en ökad kunskap om jämställdhetsfrågor
hos såväl chefer som medarbetare.
Sedan hösten 1994 anordnar regeringen därför basutbildning i jäm-
ställdhetskunskap för statsråd, statssekreterare, pressekreterare och
politiskt sakkunniga, chefer och medarbetare i departement och övrig
statsförvaltning samt utredare och sekreterare i statliga kommittéer och
utredningar. Syftet är att öka kunskapen om kvinnors och mäns villkor i
samhället, informera om de jämställdhetspolitiska målen och öka förstå-
elsen för det egna ansvaret i arbetet med att genomsyra verksamheten
med ett jämställdhetsperspektiv.
För att få fler utbildare i jämställdhetskunskap anordnas sedan våren
1998 även utbildning för utbildare.
Under våren 2000 kommer även fördjupningsseminarier att genom-
föras för respektive politikområde. Syftet är att förmedla kunskaper om
metoder, konkretisera hur olika metoder kan användas i aktuella sakfrå-
gor och redovisa goda exempel på genomfört utvecklingsarbete.
Utöver detta erbjuds sakenheter, projekt och arbetsgrupper skräddar-
sydd utbildning som stöd i sitt arbete med att beakta könsaspekterna i
sakfrågorna.
Jämställdhetsparagraf i kommittéförordningen
För att synliggöra förhållanden för kvinnor respektive män i det utred-
ningsmaterial som ligger till grund för regeringens förslag på olika
områden beslutade regeringen i november 1994 om allmänna direktiv
(dir. 1994:124) till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redo-
visa jämställdhetspolitiska konsekvenser. Sådana konsekvensbeskriv-
ningar och analyser är en förutsättning för att regeringen skall kunna
bedöma effekterna av reformförslag och andra förändringar ur ett jäm-
ställdhetsperspektiv. Under våren 1997 gjordes en uppföljning av hur
jämställdhetsdirektivet beaktats. Resultatet av uppföljningen visade att av
de 193 utredningar som följts upp hade en tredjedel ett jämställdhets-
perspektiv, en tredjedel hade angett skäl till varför jämställdhetsperspek-
tivet inte beaktats medan de övriga utan kommentar hade underlåtit att ta
hänsyn till jämställdhetsperspektivet. En ny uppföljning kommer att Skr. 1999/2000:24
göras under hösten 1999.
Det generella direktivets krav på att redovisa jämställdhetspolitiska
konsekvenser har ersatts av en motsvarande bestämmelse i 15 § kom-
mittéförordningen (1998:1474). Paragrafen innebär att om förslagen i ett
betänkande har betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män
skall konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet. Närmare rikt-
linjer för sådana konsekvensanalyser kommer att tas in i en ny upplaga av
kommittéhandboken.
Innan beslut fattas granskar jämställdhetsenheten inom Regeringskans-
liet departementens texter till propositioner, skrivelser, utredningsdirektiv
m.m. till riksdagen för att säkerställa att ett jämställdhetsperspektiv har
beaktats i regeringens förslag.
Jämställdhetsperspektiv i budgetprocessen
Som ett led i arbetet har jämställdhetsenheten under åren 1997 och 1998
följt upp hur jämställdhetsperspektivet beaktats i myndigheternas regle-
ringsbrev och årsredovisningar. I september 1999 beslutade regeringen
att ge Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att granska hur jämställd-
hetsperspektivet återspeglas i regeringens styrning genom regleringsbrev
och i myndigheternas återrapportering. RRV skall vidare analysera den
utveckling som skett mellan åren 1997 och 1999 och lägga förslag till
möjliga förändringar. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den
1 juni 2000.
Metodutvecklingsgrupp
År 1997 tillsattes en metodutvecklingsgrupp för jämställdhetsarbetet
inom Regeringskansliet. Gruppen, som leds av statssekreteraren för jäm-
ställdhetsfrågor, är sammansatt av representanter från såväl offentlig som
privat sektor. Uppdraget är att utveckla metoder för arbetet med att
genomsyra alla politikområden med ett jämställdhetsperspektiv. Gruppen
skall bl.a. finna nya metoder för jämställdhetsanalyser, utveckla och
bredda utbildningen om jämställdhetsfrågor, initiera uppföljning och
utvärdering samt föreslå informationssatsningar.
Gruppens arbete skall avslutas senast i december 2000.
Särskilda jämställdhetsåtgärder
Regeringen har sedan mitten av 1980-talet ett anslag för särskilda jäm-
ställdhetsåtgärder. Medlen används huvudsakligen för utvecklingsinsatser
och projekt som bidrar till att stärka och underlätta jämställdhetsarbetet.
Även med ändrade arbetsformer som innebär att jämställdhetsinsatser
skall göras inom ramen för ordinarie arbetsinstruktion och budget,
kommer det att finnas behov av medel för utvecklingsarbete. Metod-
utveckling är ett av de områden som prioriteras för sådana särskilda
jämställdhetsåtgärder. Andra områden är att motverka våld mot kvinnor
10
och att stödja utvecklingen när det gäller mäns engagemang och ansvar i Skr. 1999/2000:24
j ämstäl ldhetsarbete.
11
Ett av delmålen för jämställdhetspolitiken är en jämn fördelning av makt
och inflytande mellan kvinnor och män. En kvinnorepresentation i beslu-
tande organ, som står i proportion till kvinnornas andel av befolkningen, är
en viktig demokratifråga. Båda könen måste vara representerade inom alla
samhällsområden och på alla beslutsnivåer för att de skall kunna påverka
samhällsutvecklingen på lika villkor. Med en jämn fördelning mellan
kvinnor och män ökar också förutsättningarna för ett bättre och bredare
beslutsunderlag i olika samhällsfrågor.
Könsfördelning i politiska församlingar
Ett målmedvetet arbete för att öka kvinnors inflytande på olika nivåer i
samhället har lett till att Sverige är världsledande när det gäller andelen
kvinnor i direktvalda politiska organ. Vi har en jämn könsfördelning i
regeringen sedan år 1994 och för närvarande (hösten 1999) består den av
II kvinnliga och 9 manliga statsråd. De kvinnliga statsråden har också
ansvarat för områden som traditionellt inte ansetts som kvinnliga: Utrikes-,
Justitie-, Kommunikations- och Jordbruksdepartementen för att nämna
några exempel.
I riksdagen är andelen kvinnor 43 procent vilket är en ökning med tre
procentenheter jämfört med valet år 1994. En viktig del av riksdagens
arbete sker i utskotten. Nio av utskotten har en manlig ordförande medan
sju har en kvinnlig (september 1999). Fördelningen av ordförandeplatsema
följer däremot i stort en uppdelning i traditionellt ”manliga” respektive
”kvinnliga” sfärer. De manliga ordförandena återfinns t.ex. i Finans-
utskottet, Näringsutskottet, Konstitutionsutskottet och Skatteutskottet
medan kvinnorna är ordförande i t.ex. Socialutskottet, Socialförsäkrings-
utskottet och Kulturutskottet.
Även regionalt och lokalt är andelen kvinnor hög med 48 procent i
landstingsfullmäktige och 41 procent i kommunfullmäktige.
Könsfördelning i statliga styrelser och kommittéer
När det gäller fördelningen av kvinnor respektive män i statliga centrala
och regionala styrelser antogs en handlingsplan år 1988 med konkreta mål
för könsfördelningen.
Målet 30 procent kvinnor i centrala och regionala styrelser sammantaget
uppnåddes år 1992. Målet 40 procent kvinnor år 1995 uppnåddes på
central nivå. År 1998 var andelen kvinnor sammantaget 42 procent, vilket
innebär att slutmålet 50 procent inte uppnåtts fullt ut.
Andelen kvinnliga ordförande var 34 procent i de centrala styrelserna år
1998, samma andel som året innan.
12
I bilaga 2 redovisas könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser för- Skr. 1999/2000:24
delad på departement och myndigheter samt andelen kvinnor i regionala
myndigheters styrelser. Tabellerna visar stora variationer mellan departe-
menten. Vad gäller de regionala styrelserna återfinns de flesta kvinnorna
(47 procent) i försäkringskassornas och kronofogdemyndigheternas
styrelser.
Fördelningen mellan kvinnor och män i kommittéerna redovisas årligen
i kommittéberättelsen. År 1995 var andelen kvinnliga ledamöter i kom-
mittéerna 38 procent och år 1998 var siffran 42 procent.
De mål som gäller för kvinnorepresentationen i statliga styrelser och
kommittéer gäller också när Sverige nominerar ledamöter för uppdrag i
EU-institutionemas styrelser, kommittéer, styrgrupper osv. Se vidare
avsnitt III 1.2.
Könsfördelning i bolagsstyrelser
I statliga bolagsstyrelser uppgår andelen kvinnliga ledamöter år 1999 till
28 procent. Regeringen kommer att intensifiera ansträngningarna för att
öka andelen kvinnor vid tillsättningar i statliga bolagsstyrelser. Målet är
jämn könsfördelning och ett delmål att andelen kvinnor skall vara minst
40 procent år 2003.
I de 328 svenska börsnoterade bolagen uppgick den kvinnliga andelen
ledamöter under år 1998 till endast 4,5 procent. Andelen kvinnor har legat
runt 5 procent de senaste fem åren.
När det gäller styrelser i börsnoterade bolag kommer regeringen att
uppmärksamt följa utvecklingen de närmaste åren.
Insatser för att öka kvinnorepresentationen
De åtgärder som hittills vidtagits för att påskynda utvecklingen mot en
jämn könsfördelning i statliga styrelser kan indelas i tre kategorier:
stramare interna rutiner när regeringen utser styrelser, olika stimulans-
åtgärder för att öka andelen kvinnor samt synliggörande av könsfördelning
genom att sprida statistik.
När det gäller kvinnorepresentationen i statliga styrelser och kommittéer
finns klara direktiv om hur beredningen skall gå till och där har arbetet
också givit bäst resultat. Kraven på dem som nominerar ledamöter är
tydliga: både namn på kvinnor och män skall lämnas.
De stimulansåtgärder som varit aktuella för att öka andelen kvinnor i de
statliga styrelserna m.m. har främst rört stöd till myndigheter, organisatio-
ner m.fl. för projekt och andra insatser. Dessa projekt har finansierats via
statsbudgeten.
Regeringen kommer även fortsättningsvis att årligen redovisa fördel-
ningen mellan kvinnor och män i de statliga styrelserna för riksdagen.
År 1996 beviljade regeringen medel till Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet för att stimulera ett mer aktivt jämställdhetsarbete för
bl.a. ökad kvinnorepresentation. Projektet Jämställda kommuner och sty-
relser syftade till att stödja kvinnorna i deras roll som politiker, belysa
männens syn på jämställdhet och att utveckla arbetsformerna för nämnd-
13
och styrelsearbetet mot ökad jämställdhet. En viktig del i detta arbete har Skr. 1999/2000:24
varit att förbättra möjligheterna att kombinera politikerrollen med familje-
och arbetsliv. I projektet har de förtroendevalda aktivt medverkat. Ett
metodmaterial och en video har utarbetats, vilka presenteras på ett antal
seminarier hösten 1999.
Regeringen anser att slutmålet om en jämn könsfördelning i statliga
styrelser och kommittéer skall ligga fast och vara uppnått senast år 2001.
Att uppnå en jämn könsfördelning mellan kvinnor och män på beslutsfat-
tande poster inom den offentliga sektorn, liksom i det privata näringslivet,
är en viktig makt- och resursfråga. Regeringen ser det som en fortlöpande
och angelägen uppgift att ta till vara den kompetens och erfarenhet som
kvinnor representerar, inte minst genom tillsättningar på chefsnivå. Rege-
ringens möjligheter att detalj styra och direkt påverka utvecklingen på detta
område är begränsade, utom i de fall där regeringen själv beslutar om
anställning
För att kunna följa utvecklingen gav regeringen Statistiska centralbyrån
(SCB) i uppdrag att kartlägga antal kvinnor och män i ledande ställning
och deras löner. Utredningen som presenterades år 1997 och bygger på
1995 års siffror, visar att könsfördelningen bland chefer totalt sett är
22 procent kvinnor och 78 procent män. Inom privat sektor är andelen
kvinnor 16 procent och andelen män 84 procent. Inom den offentliga
sektorn fanns 50 procent kvinnliga chefer och 50 procent manliga.
Tidningen Veckans Affärer gjorde hösten 1999 en undersökning av de 500
största företagen i Sverige (privata och statliga). Siffrorna baseras på för-
hållandena 1998 och visar att andelen kvinnor på VD-nivå är 10 av 500,
dvs. 2 procent. I undersökningen har befattningshavare på nio olika
chefspositioner undersökts. Den totala andelen kvinnor på storföretagens
chefsposter var enligt undersökningen 12 procent.
Statlig sektor
Som SCB:s utredning visar är andelen kvinnor på chefsnivå högre i
offentlig än i privat sektor. Regeringen har i propositionen Statlig förvalt-
ning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136) behandlat frågan om
chefsförsörjning i statsförvaltningen. Här konstaterar regeringen bl. a. att
chefsförsörjningen är av vital betydelse för statsförvaltningen och bör i
ökad grad uppmärksammas på alla nivåer inom förvaltningen. Stor omsorg
bör ägnas åt en kvalificerad beredningsprocess inför utnämningar och åt
balans i rekryteringarna.
Regeringen har mot bakgrund av utnämningsmaktens ökade betydelse i
dagens statsförvaltning sett över sin chefspolicy och utvecklat riktlinjer för
beredningsprocessen inom Regeringskansliet. Särskild uppmärksamhet
skall ägnas åt att bredda rekryteringsbasen. I propositionen Statlig förvalt-
ning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136) informerade regeringen att
14
arbetet med att öka antalet kvinnliga myndighetschefer skall intensifieras Skr. 1999/2000:24
ytterligare.
Regeringens chefspolicy bör, enligt regeringens uppfattning, prägla
chefsförsörjningen inom hela statsförvaltningen. Denna policy är utformad
för att också främja ett arbete för ökad jämställdhet på chefsnivå. Här
understryks att kvalitet i chefsförsörjningen bl.a. innebär att:
- Rekrytering av myndighetschefer skall ske utifrån preciserade krav, ett
brett sökförfarande och ett omsorgsfullt urvalsförfarande. Hit hör också
att så långt möjligt alltid ha en kandidat av vardera könet med i det
slutliga urvalet.
- Nyutnämnda myndighetschefer skall ges både en individuellt anpassad
och en allmän introduktion.
- Chefsutveckling i olika former skall erbjudas såväl nya som etablerade
myndighetschefer.
- Kontakterna mellan departementsledning och myndighetschef bör
utvecklas genom regelbundna mål- och resultatdialoger. I dialogen bör
alltid behandlas myndighetens arbetsgivarpolitiska ansvar och hur myn-
digheten har uppnått målen för sin kompetensförsörjning. Även frågan
om chefsrörligheten på myndigheten tas då upp.
- Rörlighet bland myndighetschefer bör eftersträvas.
- Regeringen utnämner myndighetschefema och beslutar om deras lön
mot bakgrund av de krav som ställs på befattningarna samt chefernas
kvalifikationer och erfarenheter. Lönesättningen skall göras så att det
inte uppstår löneskillnader på grund av kön.
Myndighetschefema förväntas tillämpa regeringens policy på under-
lydande chefer.
Regeringens aktiva insatser under 1990-talet för att uppnå målet att
minst hälften av de nya myndighetschefema inom den civila statsförvalt-
ningen skall vara kvinnor har givit resultat, även om målet, som nämnts,
ännu inte är uppfyllt. Idag är nästan var fjärde verkschef kvinna mot bara
3 procent år 1990. År 1997 uppnåddes regeringens mål nästan helt när
andelen kvinnor bland de nyutnämnda myndighetschefema uppgick till 43
procent. År 1998 minskade andelen till 27 procent. Regeringens arbete att
uppnå en bättre balans mellan kvinnor och män på den högsta chefsnivån i
statlig förvaltning kommer att fortsätta.
I linje med regeringens policy genomförde Statens fömyelsefond med
början 1995 ett utvecklingsprogram för kvinnliga chefer inom statsförvalt-
ningen - Chefsakademien. Den tredje omgången av Chefsakademien
avslutades våren 1999. Sammanlagt har ca 70 kvinnliga chefer deltagit i
programmen. Syftet med Chefsakademien är att stimulera och stödja
myndigheterna i deras ansträngningar att föra fram fler kvinnliga chefer
och uppmuntra kvinnor att söka anställningar som chef på högre nivå. De
utvärderingar av programmet som genomförts visar att målet att minst
hälften av deltagarna skall ha avancerat eller vara på väg att avancera till
en högre chefstjänst inom ett år efter programmet har uppfyllts.
Statens fömyelsefond inledde 1995-1996 ett samarbete med tre andra
länder (Danmark, Norge och Irland), där erfarenheterna av Chefsakade-
mien vidareutvecklades till ett gemensamt ledarskapsprogram för kvinn-
15
liga chefer i offentlig tjänst i Europa - Crossing the Boundaries. Syftet är Skr. 1999/2000:24
att medverka till att fler kvinnor tar en aktiv del i det framtida samarbetet i
Europa. Crossing the Boundaries stödjer kvinnliga chefer som har eller är
på väg att få ett ökat internationellt ansvar i arbetet. Programmet har fatt
ett mycket stort gensvar. Idag deltar kvinnliga chefer från 8 olika länder i
programmet. Många av de svenska deltagarna har efter programmet tagit
ansvar for helt nya internationella uppgifter inom sin myndighet.
Övriga insatser inom den statliga sektorn
Parallellt med införandet av mål- och resultatstyrning och ramanslag under
de senaste tio åren har en omfattande delegering skett från regeringen till
myndigheterna av befogenheter inom det arbetsgivarpolitiska området.
Genom denna förändring har regeringen i stort överlåtit till myndigheterna
att enskilt och tillsammans utforma personal- och arbetsgivarpolitiken efter
egna behov och ta ansvar för dess kostnader. Ett syfte med delegeringen
har varit att myndigheterna skall nå resultatmålen med högre effektivitet.
Denna förändring ställer stora krav på uppföljning.
Under år 1997 införde regeringen ett nytt uppföljningssystem för arbets-
givarpolitiken. Uppföljningen omfattar alla myndigheter som lyder
omedelbart under regeringen. Inom ramen för denna uppföljning begär
regeringen årligen in uppgifter från myndigheterna om deras arbetsgivar-
politik, i vilken omfattning målen för föregående års kompetensförsörjning
uppnåtts och vilka mål som gäller för kommande budgetår. Varje myndig-
het skall bl.a. redovisa personalens åldersstruktur, könsfördelning,
rörlighet, lönenivåer och löneutveckling. Redovisningen sker i tre kompe-
tenskategorier: ledningskompetens, kärnkompetens och stödkompetens.
Myndigheterna skall särskilt redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att
ge kvinnor och män lika möjligheter till utveckling och befordran.
I skrivelsen till riksdagen Årsredovisning för staten (skr. 1998/99:150)
framgår att 1998 års uppföljning av arbetsgivarpolitiken visar att drygt 60
procent av myndigheterna fortlöpande säkerställer att män och kvinnor har
lika möjlighet till utveckling och befordran.
I propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (prop.
1997/98:136) behandlas en fortsatt utveckling av resultatstyrningen som
redskap för att få en effektiv förvaltning som arbetar i enlighet med de
politiska målen och prioriteringarna. En angelägen åtgärd för att förbättra
resultatstyrningen är att regeringens arbete med att utveckla de mål- och
resultatstymingsdialoger som genomförs mellan departementsledningar
och myndighetschefer fortsätter. I detta sammanhang är uppföljningen av
myndighetens arbetsgivarpolitiska ansvar och arbetet att åstadkomma
chefsrörlighet och en jämn könsfördelning på chefsnivå viktiga frågor.
Regeringen kommer att överväga ytterligare initiativ som leder till att
staten blir föregångare för andra sektorer av arbetsmarknaden när det
gäller en jämn fördelning av kvinnor och män i arbetsledande ställning.
16
Privat sektor
Skr. 1999/2000:24
För att stimulera utvecklingen mot en jämn könsfördelning bland chefer
inom den privata sektorn bildades år 1995 Stiftelsen Näringslivets Ledar-
skapsakademi. Stiftelsen bildades efter samråd mellan regeringen och
företrädare för näringslivet och med bidrag till uppbyggnaden av statliga
medel. Huvudsyftet med akademin är att bidra till utvecklingen av ett
ledarskap i svenskt näringsliv som kännetecknas av att identifiera, utveckla
och ta till vara den samlade kompetensen hos såväl kvinnor som män.
Detta sker genom ledarfora, temaseminarier samt projektarbeten.
Under år 1997 har Ledarskapsakademin med stöd från Rådet för arbets-
livsforskning utvecklat och genomfört ett forsknings- och ledarutveck-
lingsprojekt, 2000-talets ledare. Projektet är dokumenterat i rapporten
Arbetsglädje i livet - om ledarskap på 2000-talet
För att få bättre kunskap om hur företag tar till vara kvinnors kompetens
inbjöd dåvarande jämställdhetsministem höga chefer från såväl offentlig
som privat verksamhet till ett seminarium våren 1998. Senare samma år
inbjöds det privata näringslivets högsta chefer till en hearing på samma
tema.
Vidare beslutade regeringen hösten 1998 att anslå medel till Närings-
och teknikutvecklingsverket (NUTEK) för ett projekt för att utveckla
metoder för att mäta om lönsamheten och effektiviteten i företag påverkas
av graden av jämställdhet i dessa företag. Projektet Jämställdhet och lön-
samhet redovisades hösten 1999 i NUTEK:s rapportserie R 1999:19.
I september 1999 inbjöd jämställdhetsministem tillsammans med
näringsministern och statsrådet i Näringsdepartementet företagens verk-
ställande direktörer och en medarbetare av motsatt kön till en konferens på
temat Jämställdhet - för ökad lönsamhet. 200 ledande personer inom
svenskt näringsliv fick ta del av ett tiotal exempel på det positiva jäm-
ställdhetsarbete som pågår inom näringslivet på många håll i landet. Som
ett resultat av konferensen kommer regeringen att tillsammans med
näringslivet skapa en referensgrupp som skall bidra till att utveckla meto-
der som påskyndar och underlättar jämställdhet mellan kvinnor och män i
näringslivet. För att följa utvecklingen har regeringen för avsikt att
anordna en liknande jämställdhetskonferens årligen med början hösten
2000.
Ett av delmålen för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha
samma möjligheter till ekonomiskt oberoende. Frågor om fördelningen av
ekonomisk makt och ekonomiska resurser måste uppmärksammas mer.
Sedan år 1988 redovisas årligen till riksdagen vissa uppgifter om fördel-
ningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Se bilaga 1.
Kunskapen på området är dock i många avseenden fortfarande bristfällig.
17
För att få fram mer kunskap om skillnader i kvinnors och mäns tillgång till
ekonomiska resurser tillsatte regeringen sommaren 1995 en särskild utre-
dare med uppgift att kartlägga och analysera fördelningen av ekonomisk
makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män, den s.k. Kvinno-
maktutredningen (dir. 1994:102). Fem forskare knöts till utredningen som
vetenskapliga experter och hundratalet forskare från olika discipliner knöts
till utredningen. I januari 1998 presenterades slutbetänkandet Ty makten är
din... myten om det rationella arbetslivet och det jämställda Sverige (SOU
1998:6). Slutbetänkandet föregicks av tretton delrapporter i SOU-serien.
Betänkandet remitterades till ett antal statliga myndigheter, universitet,
högskolor och privata organisationer. Remissvaren finns sammanställda i
Ds 1998:59. Rapporterna och betänkandet har fått stor spridning och där-
med givit ökad kunskap till en bredare krets personer.
Utredningen visade att fördelningen av ekonomisk makt och ekono-
miska resurser fortfarande är mycket ojämn mellan könen.
När det gäller det obetalda arbetet inom familjen gör kvinnor 82 procent
av allt hushållsarbete. I endast 10 procent av barnfamiljerna delar kvinnan
och mannen jämnt på det obetalda arbetet och i 69 procent av barnfamil-
jerna tar pappan inte ut någon föräldraledighet alls. Vem som skall göra
vad i hemmet är en förhandling om tid och pengar. Ju mer ekonomiskt
oberoende kvinnor är av män desto mer ökar förhandlandet och desto fler
arbetsuppgifter förhandlar man om. Den skeva fördelningen av betalt och
obetalt arbete innebär att männen ägnar mindre tid åt familjen och att
kvinnor kan ägna mindre tid åt eller helt gå miste om yrkeskarriären.
I arbetslivet har kvinnors och mäns inkomster närmat sig varann, och
arbetslösheten har inte drabbat kvinnor hårdare än män. En kvinnas timlön
är i dock genomsnitt endast 80 procent av en mans. På 58 procent av de
privata arbetsplatserna saknas kvinnliga chefer helt och 99,6 procent av
börsföretagens vd:ar är män. Den svenska arbetsmarknaden är, enligt
utredningen, en konstruktion med glasväggar och glastak. Glasväggarna
hindrar kvinnor att komma in i vissa sektorer och yrken och hindrar män
när det gäller andra. Glastaken hindrar kvinnor från att avancera uppåt i
hierarkierna.
Inom utbildningen väljer fler kvinnor än män långa gymnasieprogram
och fler kvinnor än män tar högskoleexamen. Trots det når endast
5 procent av de kvinnliga civilekonomerna toppositioner mot 24 procent
för männen, och endast 3 procent av kvinnorna med humanistisk examen
når toppositioner mot 13 procent för männen. Kvinnor får sämre ekono-
misk återbäring på sin utbildning än män. I kvinnodominerade yrken är
avkastningen 2,2 procent per utbildningsår, i mansdominerade yrken drygt
4 procent. Arbetsmarknaden styrs av manliga värderingar, visar utred-
ningen. Trots att kvinnor är mer välutbildade än män har de mindre chans
att göra karriär, därför att chefsjobben förknippas med män - det uppfattas
som manligt att leda - och utformas efter traditionellt manliga mönster
dvs. mycket tid på jobbet och lite tid i hemmet.
18
Inkomster är mer ojämnt fördelade mellan kvinnor och män än förmö- Skr. 1999/2000:24
genheter. Kvinnan står idag för 40 procent av familjeinkomsten och
47 procent av den privata nettoförmögenheten.
Välfärdssystemet premierar livslångt arbete på heltid. Därför får män -
visar utredningen - mer av de lönerelaterade bidragen, till exempel
arbetsmarknadsstöd och ATP. Kvinnor far större andel av de försörjnings-
relaterade bidragen som barnbidrag och bidragsförskott. Framväxten av
välfärdsstaten har inneburit stora fördelar för kvinnor. Kvinnors ekono-
miska beroende av män har minskat och deras möjligheter att försörja sig
själva har ökat.
Idag är både kvinnor och män familjeförsörjare och den politiska och
fackliga makten är jämnare fördelad mellan kvinnor och män. På dessa
arenor har kvinnor sålunda ekonomisk makt, konstaterar utredningen.
Förslag och åtgärder
Utredningen föreslog:
- att regeringen tar initiativ till en ökad granskning av hur politiska beslut
påverkar kvinnor och män. Denna konsekvensanalys bör göras på alla
nivåer i samhället, från förändringar inom kommundelens omsorg till
beslut om statsbudgetens fördelning.
Detta arbete beskrivs närmare under avsnitt 1:3 Arbetsformer i jämställd-
hetsarbetet.
- att jämställdhetsmärkning av företag och organisationer införs i
Sverige. Försöksverksamheten och förstudien Jämställdhetsmärkning -
konsumentmakt för ett jämställt samhälle (Ds 1998:49), som presente-
rades hösten 1998, kunde enligt utredaren ge underlag för beslutet.
Regeringen har tillsatt en särskild utredare som skall undersöka möjlig-
heterna till ett eventuellt införande av frivillig jämställdhetsmärkning av
produkter och tjänster i Sverige (dir. 1999:13). Utredningen skall vara
färdig senast den 30 juni 2001.
- att jämställdhetslagen förtydligas på fyra punkter. Förslagen gällde
jämförelser mellan mäns och kvinnors löner, fackliga företrädares rätt
att få del av löneuppgifter, redovisning av uppföljningen av den årliga
kartläggningen av ev. löneskillnader samt att jämställdhetslagen kom-
pletteras med redovisning av andelen kvinnliga arbetsledare.
Regeringen tillsatte i juli 1998 en utredare med uppgift att se över delar av
jämställdhetslagen. Direktiven (dir. 1998:60) innefattar i stort de förslag
till ändringar i lagen som Kvinnomaktutredningen föreslog. Se vidare
under avsnitt 5 Jämställdhetslagen och JämO.
- att en parlamentarisk utredning tillsätts som ges gott om tid att disku-
tera och föreslå de samhällsförändringar som behövs för att skapa ett
samhälle som präglas av balans mellan å ena sidan produktionens krav
och möjligheter och å den andra individernas välfärd och livskvalitet. I
utredningens arbete bör olika modeller för arbetsliv och välfärd kunna
prövas i mindre skala, för att sedan utvärderas och utvecklas.
19
Regeringen beslutade i februari 1999 att tillsätta en kommitté med uppdrag Skr. 1999/2000:24
att genomfora ett välfardsbokslut över 1990-talet (dir. 1999:7). En grupp
forskare skall sammanställa den kunskap som finns och identifiera de
områden där behovet av ökad kunskap kring välfardsutvecklingen är
angeläget. De områden som aktualiseras genom Kvinnomaktutredningens
förslag kommer att inrymmas i denna välfärdsutredning.
- att regeringen tar initiativ till uppbyggandet av ett partsgemensamt
organ som skall verka för en genomtänkt, könsneutral lokal lönesätt-
ning. Organets uppgift skall vara att samla in och sprida kunskap om
metoder för att objektivt värdera de krav som olika arbetsuppgifter
ställer samt hitta tekniker för att identifiera omedvetna värderingar,
såsom könsstereotyper i lönesättningen.
Det tilläggsdirektiv (dir. 1998:98) som beslutades i december 1998 till
utredningen om översyn av vissa delar av jämställdhetslagen tar fasta på
detta förslag. Se vidare avsnitt 5 Jämställdhetslagen och JämO. Utred-
ningen om ett förstärkt förlikningsmannainstitut överlämnade sitt betänk-
ande i november 1998. Utredningens förslag redovisas närmare i avsnittet
Löneskillnader på grund av kön.
- att skolan förändras i jämställd riktning.
Dessa förslag och regeringens åtgärder beskrivs under avsnitt 12 Utbild-
ningspolitik.
- att forskningen inom Kvinnomaktutredningens verksamhetsområde bör
fortsätta. Utredaren föreslår ett antal ämnen, familjen, arbetsmarknaden,
välfärdsstaten och makt, som bör bli föremål för ny eller fördjupad
forskning.
En del av dessa förslag behandlas i Välfardsutredningen (se ovan). Andra
innefattas i avsnitt 12 Utbildningspolitik.
- att regeringen skulle göra en kommunikationsplan för spridning av
forskningen från Kvinnomaktutredningen och att den skulle påbörja en
aktiv spridning av kunskap i frågan om kvinnors och mäns tillgång till
ekonomisk makt och ekonomiska resurser.
Regeringskansliet har bl.a. tagit fram en sammanfattande broschyr på
svenska och engelska och landshövdingarna har fatt ett särskilt uppdrag
vad gäller kunskapsspridningen och fatt dela på 1,5 miljoner kronor för att
anordna ett antal konferenser runt om i landet på temat makt, ekonomi och
kön. Vidare har forskarna i utredningen deltagit i konferenser och semina-
rier både i Sverige och utomlands och flera högskolor har arrangerat
distansseminarier.
Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet
anordnade under våren 1999 två seminarier. Ett var riktat till forskare
medan syftet med det andra främst var att presentera centrala delar av
utredningen för berörda myndigheter, forskningspolitiker och forsknings-
finansiärer. Sekretariatet har även hjälpt Kvinnofolkhögskolan i Göteborg
med en distanskurs kring utredningen.
Kvinnomaktutredningens förslag har sålunda följts upp av regeringen
och lett till ett antal insatser och åtgärder på olika områden.
20
Skr. 1999/2000:24
Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att sprida den kunskap som
Kvinnomaktutredningens rapporter och betänkande ger samt uppmärksamt
folja forskning och utveckling på området.
Ytterligare kunskap om förhållandet mellan betalt och obetalt arbete
kommer att erhållas genom den andra tidsanvändningsstudie som rege-
ringen givit SCB i uppdrag att göra under år 2000 med redovisning under
år 2001.
För att fa underlag för ett s.k. jämställdhetsbokslut har SCB tillförts en
miljon kronor för år 1999 med uppdrag att ta fram nödvändigt statistiskt
underlag.
Utvecklingsarbetet framöver kommer att inriktas på metoder för att
införliva ett jämställdhetsperspektiv i alla delar av budgetprocessen. För
detta arbete har en arbetsgrupp tillsatts med representanter från Finans-,
Utbildnings- och Näringsdepartementen samt experter från Arbetslivs-
institutet, SCB och Linköpings universitet. Gruppen kommer att vara
verksam under hela år 2000.
Traditionellt har jämställdhetsfrågor engagerat kvinnor. Män har ofta
saknats i jämställdhetsarbetet. Men för att jämställdhet skall bli verklighet
på alla områden i samhället, krävs en vilja till förändring och en aktiv
medverkan från både kvinnor och män.
Därför har mäns roll i jämställdhetsarbetet under ett flertal år varit en
prioriterad fråga i svensk jämställdhetspolitik. Förutom att lyfta frågan
politiskt har regeringen beviljat medel till insatser i syfte att öka pappors
uttag av föräldraledighet, för att öka andelen män inom skola och barn-
omsorg, och för att stödja män som arbetar mot våld. Sverige är också
aktivt i det internationella arbetet vad gäller män och jämställdhet.
Föräldraförsäkringen är ett betydelsefullt medel för att göra det möjligt för
föräldrar att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap och för att kvin-
nor och män skall ha samma möjligheter att förena förvärvsarbete och
föräldraskap. För att nå detta mål är det viktigt att män tar ett större ansvar
för det obetalda arbetet med hem och barn. Först då skapas förutsättningar
för kvinnor att kunna etablera sig och utvecklas i arbetslivet på samma
villkor som män, och för män att kunna etablera sig i familjelivet och få en
tillfredsställande relation till sina barn på samma villkor som kvinnor.
Föräldraförsäkringen, dvs. föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning
och havandeskapspenning, har byggts ut steg för steg under en följd av år.
År 1995 infördes den s.k. pappa- och mammamånaden i syfte att främja
männens nyttjande av föräldrapenningen. Reformen innebär att 30 dagar
21
för vardera föräldern av föräldrapenningen inte kan överlåtas till den andra Skr. 1999/2000:24
föräldern. Dessutom introducerades en likadelning av föräldrapenning-
dagarna mellan föräldrarna med möjlighet att överlåta dagar, som inte
omfattas av den s.k. pappa- eller mammamånaden, till den andra föräldern.
Eftersom föräldrapenning kan tas ut till dess att barnet fyllt åtta år, är det
ännu för tidigt att fullt ut avgöra hur pappamånaden inverkat på pappors
uttag. För barn födda fr.o.m. den 1 januari 1995 kan Riksförsäkringsverket
(RFV) dock visa farsk statistik: cirka 70 procent av papporna har utnyttjat
föräldrapenningen under barnets två första år. Motsvarande siffra för barn
födda åren 1993 och 1994 var cirka 60 procent.
I samband med ett barns födelse har pappor rätt till tio s.k. pappadagar
vilket innebär tio lediga dagar med tillfällig föräldrapenning. Denna möj-
lighet utnyttjas flitigt. År 1998 gällde att omkring 80 procent av papporna
använde denna möjlighet och i genomsnitt tog ut nio av de tio dagarna.
När det gäller den tillfälliga föräldrapenningen för vård av sjukt barn har
männens uttag av den tillfälliga föräldrapenningen ökat successivt sedan
denna möjlighet infördes. Männen tog år 1997 ut 31 dagar och år 1998
32 dagar.
De offentliga finanserna har förbättrats efter saneringen av statens finanser,
vilket skapat förutsättningar för vissa fördelningspolitiskt prioriterade
insatser. Den 1 januari 1998 kunde därför ersättningen inom föräldra-
försäkringen höjas från 75 procent till 80 procent av den sjukpenning-
grundande inkomsten. Höjningen av ersättningsnivån inom föräldra-
försäkringen förbättrar möjligheterna för föräldrar att kombinera yrkes-
arbete med familj.
Föräldraförsäkringen utgör en tydlig politisk viljeyttring när det gäller
jämställdhet. I regleringsbreven till Riksförsäkringsverket (RFV) för åren
1997 och 1998 angavs att antalet föräldrapenningdagar som tas ut av män
skall öka. För år 1997 steg dock inte männens andel av uttagna föräldra-
penningdagar jämfört med år 1996, men andelen var något högre jämfört
med år 1995. År 1998 tog fler män ut fler föräldrapenningdagar än år
1997.
Enligt RFV:s bedömning kan förklaringar till utfallet år 1997 bl.a. vara
familjernas då ekonomiskt ansträngda läge. Detta kan innebära att männen,
som i regel har högre inkomst, avvaktade med att ta ut föräldrapenning. År
1995 infördes mer restriktiva regler för uttag av föräldrapenning under
arbetsfri tid och regler om att föräldrapenning inte kan tas ut under
semestertid. Dessutom sänktes ersättningsnivån för den s.k. pappa- och
mammamånaden från 85 procent till 75 procent av den sjukpenning-
grundande inkomsten under perioden januari 1997 till januari 1998.
Förklaring till ökningen av uttagna föräldrapenningdagar år 1998 kan
enligt RFV bero på flera faktorer. Den åter höjda ersättningsnivån inom
föräldraförsäkringen kan möjligen ha inneburit att män har valt att skjuta
upp sitt uttag till år 1998. RFV menar även att det i flera fall går att påvisa
att försäkringskassornas satsningar på information riktad till pappor har
givit ett bra resultat.
22
För att underlätta pappors uttag av föräldraledighet beviljade regeringen Skr. 1999/2000:24
år 1996 medel till RFV för en landsomfattande tvåårig informationskam-
panj om pappaledighet. Kampanjen har fått ett mycket positivt mottagande
av såväl försäkringskassor som föräldrar, arbetsgivare m.fl. De insatser
som RFV och försäkringskassorna har genomfört har varit personlig
rådgivning, informationsträffar i samarbete med mödravårdscentraler,
information med det s.k. pappapaketet, direktinformation till nyblivna
pappor, reklaminslag i television och videoinspelningar som visats hos
försäkringskassorna. Några försäkringskassor har deltagit i sam-
verkansprojekt med t.ex. landsting och kommuner.
Under år 1997 tillsattes en utredning med uppdrag att föreslå hur föräld-
rautbildning och andra former av föräldrastöd kan utvecklas och stimule-
ras. Utredningen, som bl.a. tog upp frågan om föräldrastöd för pappor,
föreslog i betänkandet Stöd i föräldrautbildningen (SOU 1997:161) att
regeringen skulle tillsätta en referensgrupp för frågor om mäns roll som
föräldrar och fostrare. Denna referensgrupp bör följa upp och utvärdera
projekt som särskilt vänder sig till pappor. Betänkandet bygger på en
kartläggning av föräldrautbildningen som en arbetsgrupp inom Social-
departementet genomförde under år 1996 och som redovisades i departe-
mentspromemorian Stöd i föräldraskapet - Kartläggning av föräldra-
utbildningen (Ds 1997:6). Betänkandet har varit ute på remiss och
regeringen överväger nu bl.a. vilka åtgärder som bör vidtas för att
pappautbildning skall bli en naturlig del av föräldrautbildningen.
I många län finns redan planer på att utvidga föräldrautbildningen med
pappautbildning. Västemorrlands län har arbetat länge med sådan utbild-
ning och Sundsvalls och Ömsköldsviks kommuner har fått med sig i stort
sett alla blivande och nyblivna föräldrar i denna verksamhet. Även Dalarna
har bred verksamhet och tillhör de län som har flest föräldralediga pappor.
En annan fråga av stor betydelse för männens nära kontakt med sina barn
är föräldrabalkens regler om vårdnad och umgänge. Föräldrabalkens regler
bygger på uppfattningen att barn behöver nära och goda relationer till båda
föräldrarna även om dessa valt att bo isär. Bestämmelserna innebär också
att ingen av föräldrarna på grund av sitt kön är mer lämpad som vårdnads-
havare än den andre.
Det är viktigt att regelsystemet är så utformat att det inte försvårar för
föräldrar att lösa frågor som rör barnet på det sätt som är bäst för barnet
och att regelsystemet inte cementerar eller understöder ett föråldrat köns-
rollstänkande.
När det gäller vårdnad om barn, barns boende och umgänge med barn är
det klart att barnets behov och vad barnets bästa kräver går hand i hand
med en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.
Gemensam vårdnad är ett viktigt inslag i den utveckling som har skett
mot en starkare betoning av barnets intressen. Det råder numera stor enig-
het om att gemensam vårdnad i de flesta fall är att föredra framför ensam
vårdnad och möjligheterna till gemensam vårdnad har successivt utvidgats.
23
Den 1 oktober 1998 ändrades föräldrabalkens bestämmelser om vårdnad Skr. 1999/2000:24
m.m. (prop. 1997/98:7, bet. 1997/98:LU12). Ändringarna syftar till att
bereda vägen för en ökad användning av gemensam vårdnad och betona
principen om barnets bästa.
Det är numera möjligt för domstol att döma till gemensam vårdnad eller
vägra att upplösa en gemensam vårdnad även om en av föräldrarna mot-
sätter sig det. En förutsättning är dock att gemensam vårdnad är bäst för
bamet. Vidare kan domstol numera besluta om umgänge även i de fall där
föräldrarna har gemensam vårdnad om bamet och vid gemensam vårdnad
kan domstol avgöra vem av föräldrarna bamet skall bo tillsammans med.
Även för ogifta föräldrar är ett gemensamt rättsligt ansvar för bamet en
naturlig utgångspunkt. Inom Justitiedepartementet övervägs för närvarande
frågan om det är möjligt att göra automatisk gemensam vårdnad till
huvudprincip även för ogifta föräldrar. Förslag till nya regler redovisas i
rapporten Gemensam vårdnad för ogifta föräldrar (Ds 1999:57).
De flesta våldsbrotten begås av män. När våldet riktas mot kvinnor sker
det oftast i nära relationer och är i stor utsträckning ett uttryck för den
obalans som råder i maktförhållandet mellan kvinnor och män. Att komma
till rätta med våld mot kvinnor är därför ett av de viktiga delmålen för
jämställdhetsarbetet.
Regeringen har på flera sätt gett sitt stöd till de mansrörelser som arbetar
för att motverka våld mot kvinnor. År 1996 beviljades Manliga Nätverket
- för manlighet, mot mäns övergrepp - medel för att sprida information
kring frågor om män och våld. För närvarande pågår en informatörsutbild-
ning för 20 män från olika delar av landet. Målet är att dessa män i sin tur
skall sprida sina nya kunskaper vidare över landet. Manliga Nätverket
bildades 1993 på initiativ av männen i Rädda Barnens styrelse och var en
reaktion mot mäns övergrepp mot kvinnor och barn. Nätverket omfattar ca
2 000 män och är numera en fristående stiftelse.
I samband med propositionen Kvinnofrid (prop. 1997/98:55) avsattes en
engångssumma på en och en halv miljon kronor till projekt som stödjer
mansrörelsens arbete för att motverka våld mot kvinnor. Se avsnitt 4
Kvinnofrid.
För att stimulera till ökad kunskap och debatt anordnade Regerings-
kansliet i januari 1997 en konferens om män och våld i samarbete med
bl.a. Manliga Nätverket. Ämnet för konferensen var Är våld manligt?.
Konferensen samlade omkring 250 deltagare från olika delar av samhälls-
livet.
Svenska White Ribbon-rörelsen bildades hösten 1998 och lokalavdel-
ningar finns på flera håll i landet, bl.a. i Göteborg, Växjö, Örebro och
Östersund. Syftet med White Ribbon är att fa män att manifestera sitt ställ-
ningstagande mot mäns våld mot kvinnor. Regeringen beviljande hösten
1999 White Ribbon—kampanjen medel för att organisera en seminarieserie
för myndigheter och organisationer för att stödja dem i deras arbete med
kvinnor som utsatts för våld och med män som utför våldet.
24
Skr. 1999/2000:24
Genusforskningen, som behandlar relationer mellan manligt och kvinnligt,
har hittills i första hand utgått från ett kvinnligt perspektiv. Intresset för att
denna forskning också bör bedrivas från ett manligt perspektiv har ökat. I
juli 1997 beviljade regeringen Jämställdhetscentrum vid dåvarande Hög-
skolan i Karlstad medel för en kartläggning av nationell och internationell
forskning om män. Kartläggningen visar bl.a. hur forskningen om män
som kön har ökat de senaste åren, och att forskning om män bedrivs både
av kvinnor och män.
En slutrapport kommer att presenteras under hösten 1999. Den kommer
att utgöra ett värdefullt underlag för förslag till ökad forskning på området.
Frågan behandlas vidare i den forskningspolitiska proposition som
kommer att föreläggas riksdagen våren 2000.
Regeringen har beviljat medel till länsstyrelserna i Västemorrlands- och
Jämtlands län för projekt i syfte att öka mäns delaktighet i jämställdhets-
arbetet. Projektet Man i Västernorrland arbetar med teman som Pappa är
viktig, Fler män till barnomsorgen och skolan, Jämställda villkor i politi-
ken och arbetslivet och Man på 2000-talet. Projektet i Jämtland, Mannum,
syftar till aktiviteter som gör män delaktiga i ett utvecklingsarbete för ett
mer jämställt samhälle.
Mot bakgrund av erfarenheterna från bl.a. dessa två län har regeringen
avsatt medel för ett tvåårigt projekt - Män och jämställdhetsarbete. Syftet
är att öka kunskaperna om vilka hinder som finns och vilka ytterligare
insatser som behövs för att öka mäns deltagande i jämställdhetsarbetet. En
projektledare anställdes i juni 1999 för att identifiera hinder och samman-
ställa vad som hittills gjorts för att komma över hindren, föreslå åtgärder
för att underlätta för män att delta i jämställdhetsarbetet samt arbeta med
utåtriktad verksamhet i form av konferenser, opinionsbildning m.m. En
referensgrupp med representanter för bl.a. politiska partier, arbetsmarkna-
dens parter och forskarvärlden kommer att knytas till projektet, som skall
avslutas senast i juni år 2001.
Sverige har under en följd av år i olika sammanhang lyft fram frågor om
män och jämställdhetsarbete på nordisk, europeisk och global nivå.
De nordiska jämställdhetsministrama antog i augusti 1997 en handlings-
plan för män och jämställdhet för åren 1997-2000.
På svenskt initiativ anordnade Europarådet en konferens om männens
roll när det gäller att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Konfe-
rensen ägde rum i Strasbourg i juni 1997.
Europarådets 4:e jämställdhetsministerkonferens ägde rum i Istanbul i
november 1997. Konferensens tema var Demokrati och jämställdhet
mellan kvinnor och män. Underteman för konferensen var Jämställdhet
25
mellan kvinnor och män som en självklar del av demokratin samt Männens Skr. 1999/2000:24
roll när det gäller att främja jämställdhet i ett demokratiskt samhälle.
Sverige presenterade huvudrapporten under det andra temat. Vidare arran-
gerade Europarådet i oktober 1999 en konferens om mäns våld mot
kvinnor.
I samband med FN:s kvinnokommissions möte i mars 1999 arrangerade
Sverige i samarbete med EU-ordförandeskapet ett lunchseminarium om
manlig identitet, jämställdhet och manligt våld. Seminariet var mycket
välbesökt och rönte stor uppskattning och uppmärksamhet.
Insikten om att även män engagerar sig i jämställdhetsarbetet har ökat
internationellt under senare år. Sverige kommer även fortsättningsvis att
aktivt driva frågor om män och jämställdhetsarbete i internationella
sammanhang.
Ett av delmålen for jämställdhetspolitiken är frihet från könsrelaterat våld.
Varje år utsätts tiotusentals kvinnor i Sverige för misshandel och
sexualbrott. I många fall handlar det om brott som begås av en man som är
eller har varit närstående till kvinnan. Under den senaste tioårsperioden har
antalet anmälda misshandels- och sexualbrott ökat kraftigt.
Våldsbrott mot kvinnor utgör ett allvarligt samhällsproblem och är
uttryck för bristande jämställdhet och därmed ett hinder för den fortsatta
utvecklingen mot jämställdhet mellan kvinnor och män. Att bekämpa
denna brottslighet är en prioriterad uppgift för rättsväsendet.
Regeringen lade i februari 1998 fram propositionen Kvinnofrid (prop.
1997/98:55). Riksdagen fattade beslut om reformen i maj 1998.
Kvinnofridsreformen berör ett brett falt av områden för att bekämpa våld
mot kvinnor och prostitution samt sexuella trakasserier i arbetslivet. Den
har följande centrala utgångspunkter:
- Lagstiftningen förbättras och skärps.
- Förebyggande åtgärder vidtas.
- Utsatta kvinnor skall få ett bättre bemötande.
Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 1998. Förbudet mot köp av
sexuella tjänster trädde dock i kraft den 1 januari 1999.
Sammanlagt avsatte regeringen 41 miljoner kronor för de åtgärder som
vidtogs för att bekämpa våldet mot kvinnor.
Genom förslagen har Sverige i denna del uppfyllt sina åtaganden vid
FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking 1995.
26
Skr. 1999/2000:24
I det följande redogörs kortfattat för några av de lagändringar som har
genomförts genom kvinnofridsreformen eller föreslagits därefter.
- Ett nytt brott har införts i brottsbalken. Det tar sikte på upprepade
straffbara gärningar som riktas mot närstående kvinnor (grov kvinno-
fridskränkning), men omfattar även barn och andra närstående personer
(grov fridskränkning).
Det nya brottet gör det möjligt för domstolarna att ta hänsyn till den
kränkta kvinnans hela situation vid bedömningen av straffvärdet och att
därmed skärpa straffet för sådant systematiskt våld, som kvinnor kan vara
utsatta för av män som de har eller har haft en nära relation till. Det nya
brottet utesluter inte att gärningsmannen samtidigt kan dömas även för
t.ex. grov misshandel eller våldtäkt. Införandet av ett särskilt kvinnofrids-
brott i lagstiftningen innebär också att våldet mot kvinnor blir mer synligt.
Därmed ökar förutsättningarna för att det skall kunna bekämpas på ett
bättre sätt än tidigare.
Under det första halvåret med den nya kvinnoffidslagen dömdes
sammanlagt 37 personer. Av dessa hade 24 kvinnofridsbrott som huvud-
brott. De andra hade ett allvarligare brott, till exempel grov misshandel,
som huvudbrott. Majoriteten av dem som dömdes för brott mot kvinno-
fridslagen fick fängelse.
En ändring av fridskränkningsbrotten föreslogs i en proposition i juni
1999 (prop. 1998/99:145). Förslaget innebär att lagstiftningen förtydligas
vad gäller straffansvaret för grov fridskränkning och grov kvinnofrids-
kränkning.
- Våldtäktsbrottet har utvidgats så att med samlag jämställs annat sexuellt
umgänge om gärningen med hänsyn till kränkningens art och omstän-
digheterna i övrigt är jämförlig med påtvingat samlag. Det innebär att
vissa av de gärningar som med den tidigare lagstiftningen bedömdes
som sexuellt tvång nu kan bedömas som våldtäkt.
- Språket i centrala bestämmelser i 3-6 kap. brottsbalken har gjorts
könsneutralt. Det är enligt regeringens mening angeläget att språket
utformas könsneutralt. Detta arbete bör så långt möjligt fortsätta vid den
fortsatta reformeringen av brottsbalken.
- En ny lag som innebär att det är förbjudet att köpa sexuella tjänster
trädde i kraft den 1 januari 1999. Påföljden för brottet är böter eller
fängelse i högst sex månader. Även försök är straffbart.
Prostitutionsutredningen hade i sitt betänkande Könshandeln (SOU
1995:15) föreslagit ett förbud mot all könshandel, eftersom ett förbud
skulle fylla en normbildande funktion och göra klart att prostitution inte är
socialt acceptabelt. I propositionen Kvinnofrid föreslog regeringen att
endast köp av sexuella tjänster skulle kriminaliseras. Genom det nya
förbudet markeras samhällets inställning i denna fråga. Prostitutionen är
inte önskvärd som samhällsföreteelse.
27
Regeringen gjorde dock bedömningen att det inte är rimligt att även Skr. 1999/2000:24
kriminalisera den som säljer sexuella tjänster.
Genom ett förbud mot köp av sexuella tjänster kan prostitutionen och
dess skadeverkningar bekämpas på ett effektivare sätt än hittills. En krimi-
nalisering kan dock aldrig utgöra annat än ett komplement i arbetet med att
minska prostitutionen och kan inte ersätta de sociala insatserna.
Den nya lagen har rönt stor uppmärksamhet, särskilt internationellt.
Sverige har genom lagen markerat en annan syn på prostitution än många
andra länder och har därmed ytterligare markerat vikten av att minska de
skador som prostitutionen innebär för både enskilda och för samhället i
stort.
Regeringen följer uppmärksamt tillämpningen av den nya lagen med
förbud mot köp av sexuella tjänster.
- Den 1 juli 1998 kompletterades socialtjänstlagen med en ny bestäm-
melse om att socialnämnden bör verka för att kvinnor som är utsatta för
våld eller andra övergrepp i hemmet får stöd och hjälp för att förändra
sin situation.
Med anledning av den nya bestämmelsen i socialtjänstlagen har Social-
styrelsen fått i uppdrag att utarbeta allmänna råd för socialtjänstens arbete
med våldsutsatta kvinnor. Socialstyrelsen skall även följa upp och redovisa
konsekvenserna av den nya bestämmelsen senast den 31 december 1999.
- Begreppet könsstympning har ersatt begreppet omskärelse i lagen.
Straffskalan har skärpts.
Även förberedelse och stämpling till brott liksom underlåtenhet att avslöja
könsstympning är nu straffbart. Genom en ändring i lagen som trädde i
kraft den 1 juli 1999 kan den som begått brottet utomlands dömas enligt
svensk lag och vid svensk domstol även om gärningen inte var straffbar i
det land där den begicks.
I september 1998 uppdrog regeringen åt Socialstyrelsen att vidare-
utveckla och sprida metoder för att förebygga könsstympning av flickor
och kvinnor och därvid initiera projekt i detta syfte. Uppdraget skall redo-
visas senast den 1 september år 2001. Arbetet med att förhindra
könsstympning handlar i stor utsträckning om att förändra inställningen till
denna sedvänja. Uppdraget till Socialstyrelsen är ett led i det arbetet.
- Jämställdhetslagen har skärpts vad gäller sexuella trakasserier. En
definition av begreppet sexuella trakasserier har införts i lagen. Med
sexuella trakasserier avses sådant ovälkommet uppträdande av sexuell
natur eller annat ovälkommet uppträdande grundat på kön som kränker
arbetstagarens integritet i arbetet.
- Jämställdhetslagen har förtydligats så att det av lagen klart framgår att
varje arbetsgivare är skyldig att vidta aktiva åtgärder för att förebygga
och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier.
Arbetsgivaren skall i sin allmänna personalpolitik klargöra att sexuella
trakasserier mellan anställda inte i något avseende accepteras. Denna
policy skall göras känd för arbetstagarna. Det är också viktigt att det finns
28
rutiner för hur sexuella trakasserier och påståenden om dessa skall hand- Skr. 1999/2000:24
läggas.
Om arbetsgivaren inte fullgör sina skyldigheter, när denne fatt känne-
dom om förekomsten av sexuella trakasserier på arbetsplatsen, skall
arbetsgivaren betala skadestånd till arbetstagaren för den kränkning
underlåtenheten att vidta åtgärder innebär.
Stöd till vissa frivilligorganisationer m.fl.
- Regeringen anser att det är viktigt att stödja förebyggande verksamhet
för män. Regeringen anslog i september 1998 1,5 miljoner kronor till
mansjourer och andra mansorganisationer som syftar till att motverka
våld mot kvinnor. En tredjedel av dessa medel gick till Sveriges Mans-
jourers Riksorganisation för att utbilda män som arbetar aktivt i mans-
jourema, samt för att genomföra en konferens tillsammans med
Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR) om barnens situation i
misshandelsförhållanden. Nästan lika mycket beviljades Manliga Nät-
verket för att utarbeta informationsmaterial om mäns våld mot kvinnor
samt för att utbilda 20-30 informatörer.
- En engångssumma på två miljoner kronor avsattes under år 1998 för
projekt som vänder sig till eller initieras av ungdomar i frågor som rör
våld mot kvinnor. Regeringen anser att det är angeläget att nå ungdo-
mar. Ungdomar utgör en viktig resurs i arbetet för att motverka våld
mot kvinnor. Pengarna fördelades av Allmänna arvsfonden till ideella
organisationer som vill arbeta med särskilda åtgärder riktade till unga
flickor och pojkar.
- För att stimulera projekt och andra insatser inom invandrar- och handi-
kapporganisationer avsattes under år 1998 en engångssumma om en
miljon kronor. Medlen fördelades av regeringen efter ansökan.
- Regeringen avsatte tre miljoner kronor i ett engångsbelopp för att ge
Rikskvinnocentrum förutsättningar att befästa sin verksamhet och för att
sprida erfarenheter från verksamheten. Ett gott omhändertagande med
ett insiktsfullt bemötande från hälso- och sjukvårdens sida kan vara
avgörande för många kvinnors möjligheter att förändra sin situation.
Riksdagen beslutade hösten 1998 att det fanns skäl att även för år 1999
stödja Rikskvinnocentrum ekonomiskt med 1 miljon kronor. Samtidigt
uttalade riksdagen att finansieringsfrågan för framtiden bör lösas i
annan ordning.
- Stödet till kvinnojourerna och deras riksorganisationer har höjts. Rege-
ringen anser att de bedriver ett betydelsefullt ideellt arbete för att
skydda och hjälpa kvinnor som utsätts för våld. Riksorganisationerna
har en viktig roll när det gäller information, utbildning och stöd till de
29
lokala jourerna. Utöver tidigare årligt stöd om 5 miljoner kronor får Skr. 1999/2000:24
kvinnojourerna nu ytterligare 6 miljoner kronor årligen.
- Brottsoffer jourernas möjligheter att få bidrag har ökat. Från och med
juli 1999 höjdes avgiften till Brottsofferfonden från 300 kronor till 500
kronor. Syftet med höjningen var att öka utrymmet for bidrag från
fonden till de ideella organisationerna.
- Regeringen har angett att projekt om våld mot kvinnor skall prioriteras
när beslut tas om fordelning av medel ur Brottsofferfonden. Under år
1998 beviljades 32 projekt inriktade på våld mot kvinnor bidrag ur
fonden med ett sammanlagt belopp om 3 204 620 kr. Den största ande-
len av dessa projekt - 20 stycken - drivs av kvinnojourer eller kvinno-
och brottsofferjourer i samarbete.
- Fem projekt som beviljats medel på sammanlagt drygt en miljon kronor
för det förebyggande arbetet presenterades vid konferensen Motbilder -
Dialog mellan unga och vuxna om kärlek och ansvar. Konferensen
arrangerades i februari 1999 av jämställdhetsministem i samråd med
justitieministern och skolministern och var ett led i regeringens satsning
på förebyggande verksamhet mot våld mot kvinnor. Konferensen
syftade till att lyfta fram ungdomars utsatthet och vuxensamhällets
ansvar för att skapa positiva bilder för unga när det gäller sex och sam-
levnad. Den lyfte också fram de insatser som görs och det gavs tillfälle
till samtal kring dessa frågor mellan unga och vuxna. Bland de projekt
som beviljades medel kan nämnas länsstyrelsen i Stockholms län för
kampanjen Operation Kvinnofrid.
- För att fortsätta arbetet och stimulera till en fortsatt dialog mellan unga
och vuxna om kärlek och ansvar inbjöds länsstyrelserna att, var för sig
eller i samverkan, söka medel till regionala konferenser på temat sex
och samlevnad bland ungdomar. En miljon kronor avsattes för ända-
målet. Tretton länsstyrelser beviljades medel i september 1999.
Myndighetsuppdrag
- I ett särskilt beslut har regeringen gett vissa myndigheter gemensamma
uppdrag som rör våld mot kvinnor. Syftet med uppdragen är att kon-
kretisera myndigheternas ansvar och skyldigheter att vidta åtgärder.
Uppdragen gäller Riksåklagaren och alla åklagarmyndigheter, Riks-
polisstyrelsen och alla polismyndigheter, Brottsförebyggande rådet,
Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsoffermyndigheten, Socialstyrelsen, läns-
styrelserna och i vissa delar Domstolsverket. Samtliga dessa myndig-
heter har fått i uppdrag att:
• Öka ansträngningarna för att förebygga våldsbrott mot kvinnor.
• Utarbeta åtgärdsprogram eller policydokument för sitt eget arbete
med dessa frågor. _
• Samverka myndigheterna emellan och med berörda frivilligorganisa- Skr. 1999/2000:24
tioner.
• Följa den internationella utvecklingen på området.
• Regelbundet redovisa sina åtgärder till regeringen.
Uppdragen skall redovisas till riksdagen regelbundet.
- En extra utbildningssatsning genomfors för yrkesgrupper som utsatta
kvinnor på olika sätt kommer i kontakt med. Regeringen har gett
Rikspolisstyrelsen i uppdrag att i samråd med Domstolsverket, Riks-
åklagaren och Socialstyrelsen genomföra en sådan utbildning för
personal inom rättsväsendet, socialtjänsten och hälso- och sjukvården.
För att få en ordentlig bredd på verksamheten och för att öka antalet
deltagare har regeringen avsatt totalt 6,5 miljoner kronor till Rikspolis-
styrelsen. Av dessa skall 1,5 miljoner kronor användas för fortbildning
av domare och information till nämndemän.
De fyra uppdragsansvariga myndigheterna har bildat en projektgrupp för
att arbeta med fortbildningen. Enligt en redovisning i april 1999 från Riks-
polisstyrelsen pågår eller planeras fortbildning beträffande våld mot
kvinnor i så gott som samtliga polisdistrikt.
Vissa myndigheter har också fått specifika uppdrag.
- Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag att inventera och till regeringen
rapportera vilka särskilda insatser som görs vid landets samtliga polis-
myndigheter beträffande frågor om våld mot kvinnor.
Styrelsen har lämnat en delrapport i juni 1999. I rapporten beskrivs det
brottsförebyggande arbetet, åtgärdsprogrammen, myndighetssamverkan,
fortbildningen och det internationella samarbetet på området. Styrelsen
konstaterar att det på många håll i landet pågår ett koncentrerat utveck-
lingsarbete som syftar till att förändra attityder och förbättra bemötandet
och omhändertagandet av kvinnor som utsatts för olika former av vålds-
brott. Utvecklingsarbetet har bl.a. bestått i åtgärder som tar sikte på kortare
handläggningstider och snabbare beslut, bättre risk- och hotbildsbedöm-
ningar samt ett mer samlat lokalt och regionalt åtagande, bl.a. i fråga om
rehabiliterande insatser för alla inblandade parter.
- Socialstyrelsen har fatt i uppdrag att leda ett utvecklingsarbete i frågor
om prostitution och våld mot kvinnor. Arbetet skall syfta till att främja
kompetensuppbyggnad och metodutveckling inom socialtjänsten och
hälso- och sjukvården. I uppdraget ingår även att initiera och stödja
samverkansprojekt, sprida information och följa den internationella
utvecklingen. För detta uppdrag har Socialstyrelsen fått fem miljoner
kronor. Pengarna är ett engångsbelopp för åren 1998 till 2000. Därefter
skall dessa frågor införlivas i Socialstyrelsens ordinarie arbete.
Socialstyrelsen har lämnat en lägesrapport sommaren 1999. Vad gäller
våld mot kvinnor skall de lokala samverksgruppema stärkas i sitt arbete
och hinder för arbetet skall analyseras liksom det dagliga arbetet inom
socialtjänsten och hälso- och sjukvården. När det gäller prostitutionen kan
nämnas att två forskare vid Kriminologiska institutionen vid Stockholms
universitet utför en kartläggning.
31
Skr. 1999/2000:24
- Statistiken skall förbättras när det gäller våldsbrott mot kvinnor.
Såväl Brottsförebyggande rådet (BRÅ) som Riksåklagaren har fatt upp-
drag på detta område. BRÅ arbetar for närvarande med att förbättra den
officiella statistiken. Det skall till exempel gå att utläsa såväl gärnings-
mannens som offrets kön, offrets ålder, nationalitet samt relation till
förövaren. Redan från år 1999 redovisas offrets kön och ålder vid anmälan
om olaga hot och ofredande. I samband med omläggningen av rättsväsen-
dets informationssystem kommer uppgifter om målsägandens ålder och
kön att redovisas. Det nya systemet beräknas vara i drift vid sekelskiftet.
Statistik förs över antalet överträdda besöksförbud. I början av 1999 har
åklagarväsendet lagt in nya beslutskoder i sitt ärenderegister Brådis som
gör det möjligt att ta fram uppgifter om antalet utfärdade besöksförbud, om
det är fråga om utvidgat besöksförbud eller om det upphävts m.m. Riks-
åklagaren kommer att kontinuerligt kunna redovisa statistik på området.
Statistiken kommer dessutom att samordnas med den statistik som förts vid
BRÅ för att möjliggöra bearbetning av uppgifterna.
- Brottsoffermyndigheten har fatt två miljoner kronor av regeringen som
ett engångsbelopp för att finansiera en särskild brottsofferundersökning
avseende våld mot kvinnor. Den officiella statistiken över antalet
anmälda brott kan aldrig ge en fullständig bild av omfattningen av
våldet mot kvinnor. Den särskilda undersökningen behövs för att
närmare bedöma den verkliga brottsligheten och vilka resurser som
krävs för att kunna stoppa våld mot kvinnor. Undersökningen skall
utföras i samråd med Brottsförebyggande rådet och andra intressenter.
Utredningsarbetet har påbörjats.
- Brottsförebyggande rådet fick i uppdrag att göra en förstudie över de
praktiska och tekniska förutsättningarna för en försöksverksamhet med
elektronisk övervakning av män som brutit mot besöksförbud.
BRÅ lämnade sommaren 1999 sin rapport till regeringen. BRÅ:s
sammanfattande bedömning är att den teknik som idag finns tillgänglig
möjliggör en användning av elektronisk övervakning vid besöksförbud.
BRÅ framhåller att utrustningen i princip inte kan användas som ett till-
förlitligt skydd men att det finns anledning att se positivt på möjligheterna
att den skall kunna bidra till att antalet brott mot besöksförbudslagen
minskar och att tryggheten därmed kan öka för de kvinnor som blir före-
mål för detta skydd. Enligt BRÅ måste de rättsliga förutsättningarna
prövas mycket noga innan man slutligt tar ställning till en försöksverk-
samhet. Regeringen delar denna uppfattning. I samband med en sådan
prövning måste också de organisatoriska förutsättningarna utredas. Dessa
frågor bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
- BRÅ har också fatt i uppdrag att utveckla forskning om våld mot kvin-
nor samt att införliva ett jämställdhetsperspektiv i myndighetens
forsknings- och utvecklingsverksamhet.
En utvärdering av tillämpningen av lagen om förbud mot köp av sexuella
tjänster har påbörjats. BRÅ planerar också att påbörja en utvärdering av
tillämpningen av bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning.
32
— Behandlingsmetoder för män skall kartläggas och värderas. Ökad Skr. 1999/2000:24
uppmärksamhet måste ägnas åt de män som begår våldsbrott mot kvin-
nor. Olika män kan behöva olika behandling så att riskerna för återfall i
brottslighet minimeras.
Kriminalvårdsstyrelsen har därför fatt i uppdrag att, i samråd med Social-
styrelsen, kartlägga befintliga metoder för behandling av män som dömts
för våldsbrott mot kvinnor. De skall också överväga vilka behov som finns
av en utbyggnad av behandlingen av dessa män. Kriminalvårdsstyrelsen
har initierat en omfattande inventering av klientel och behandlingsmetoder
och resultatet av den bearbetas för närvarande. Karolinska Institutet
respektive Göteborgs universitet har fått i uppdrag att utföra studier av
kriminalvårdens arbete med sexualbrottsdömda. Personalen inom
kriminalvården har utbildats i användningen av risk- och behovsinstrument
för bedömning av dels sexualbrottsdömda, dels dömda för partnervåld.
- Utbildningar som leder till yrken, där man kommer i kontakt med kvin-
nor som utsatts för könsrelaterat våld, bör belysa frågor om jämställdhet
och våld mot kvinnor.
Examensordningen i högskoleförordningen har kompletterats för relevanta
yrkesexamina. Dessa kompletteringar trädde i kraft den 1 januari 1999. Se
vidare avsnitt 12 Utbildningspolitik.
Några exempel kan lämnas på annat arbete med anknytning till våld mot
kvinnor som pågår inom Regeringskansliet och dess myndigheter samt
inom kommittéväsendet:
1998 års sexualbrottskommitté. En parlamentarisk kommitté (dir.
1998:48) tillsattes i juni 1998 för att göra en total översyn av bestämmel-
serna om sexualbrott. Skyddet för den sexuella integriteten skall göras så
heltäckande som möjligt. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den
1 september 2000.
Brottsoffer. Brottsofferutredningen fick regeringens uppdrag att utvär-
dera alla åtgärder på brottsofferområdet under den senaste tioårsperioden.
Utredningen redovisade sitt uppdrag år 1998 (SOU 1998:40). Betänkandet
har remissbehandlats. Avsikten är att en proposition skall lämnas till riks-
dagen under början av år 2000. Propositionen avses behandla bl.a. åtgärder
för att få besöksförbud att fungera bättre när parterna har gemensamma
barn.
Uppehållstillstånd. Utländska kvinnor som söker sig till Sverige på
grund av anknytning till en man som är bosatt här löper betydligt större
risk att bli utsatta för våld än vad övriga kvinnor gör.
I anknytningsutredningens betänkande föreslås bl.a. att uppehållstill-
stånd skall kunna beviljas trots att förhållandet inte varat i två år, om vissa
förutsättningar är uppfyllda. Utredningens förslag bereds för närvarande
inom Regeringskansliet. Se även avsnitt 20 Migrationspolitik.
Rättsintyg. Rättsmedicinalverket samarbetar med Riksåklagaren och
Rikspolisstyrelsen när det gäller att höja kvaliteten på rättsintyg. Sedan „
2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 24
några år pågår försöksverksamhet i Karlstad och Kalmar. Där har vissa Skr. 1999/2000:24
läkare fått specialutbildning i att utfärda rättsintyg. För närvarande pågår
diskussioner mellan myndigheterna om hur verksamheten kan vidare-
utvecklas. Rättsmedicinalverket avser bl.a. att undersöka om huvuddelen
av rättsintygshanteringen kan koncentreras till några kliniker i landet.
Barn i misshandelsmiljöer. Det är viktigt att ägna särskild uppmärksam-
het åt barn som växer upp i miljöer där det förekommer våld. I december
1998 tillsattes en parlamentarisk kommitté (dir. 1998:105) med uppdrag att
utreda frågan om barnmisshandel och därmed sammanhängande frågor
(Kommittén mot barnmisshandel). Kommittén skall redovisa huvuddelen
av sitt uppdrag senast den 31 mars 2001.
Regeringen kommer att studera resultatet från ett antal utredningar
(Bamkommittén, Bampsykiatrikommittén och Storstadskommittén) med
avseende på barn i misshandelsmiljöer. En samlad bedömning skall senare
göras av om ytterligare åtgärder behövs för att skydda och hjälpa utsatta
barn.
Förbättrade rutiner i ärenden om besöksförbud. Regeringen har i regle-
ringsbrevet för år 1999 gett Riksåklagaren i uppdrag att tillsammans med
Rikspolisstyrelsen se över och förbättra rutinerna i ärenden om besöks-
förbud. Myndigheterna skall i arbetet beakta Brottsofferutredningens
förslag i dessa delar (SOU 1998:40) och i samband med årsredovisningen
för 1999 redovisa de åtgärder som har vidtagits.
Regeringen kommer uppmärksamt att följa pågående arbete, inte minst
redovisningarna av de olika uppdrag som lämnats till myndigheterna. De
myndighetsgemensamma uppdragen skall gälla t.o.m. år 2002 så att lång-
siktighet i arbetet kan uppnås och för att ge myndigheterna tid att förändra
sitt arbete efter de nya kraven. Myndigheternas delredovisningar kommer
att användas som underlag för vidare ställningstaganden. Regeringen
arbetar även fortsättningsvis över departementsgränsema för att följa upp
hur arbetet hos myndigheterna fortskrider så att behov av ytterligare insat-
ser från t.ex. regeringens sida kan uppmärksammas. Arbetet kommer att
bedrivas kontinuerligt och med hög prioritet.
Ett av delmålen för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha
lika villkor och förutsättningar ifråga om företagande, arbete, anställnings-
och andra arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet. Jämställd-
hetslagen (1991:433) är ett viktigt verktyg för att främja kvinnors och
mäns lika rätt i fråga om arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor och
utvecklingsmöjligheter i arbetet. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1992.
Flera förhållandevis omfattande och genomgripande förändringar har ägt
rum sedan dess, dels den 1 juli 1994 dels den 1 juli 1998. Den senaste
34
ändringen innebar att jämställdhetslagen skärptes när det gäller sexuella Skr. 1999/2000:24
trakasserier. Dels infördes i lagen en definition av begreppet sexuella
trakasserier, dels förtydligades lagen så att det klart framgår att varje
arbetsgivare är skyldig att vidta aktiva åtgärder för att förebygga och för-
hindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier. Bestämmel-
sen är förenad med ett skadeståndsansvar för arbetsgivaren om denne inte
fullgör sina skyldigheter enligt lagen.
Behovet av ytterligare förändringar i jämställdhetslagen har diskuterats
under de senaste åren. Kvinnomaktutredningen föreslog t.ex. att jämställd-
hetslagen borde omarbetas på fyra punkter. Den första gällde att kvinnors
och mäns löner skall kunna jämföras mellan olika befattningstyper. Den
andra var fackliga företrädares rätt att fa del av de löneuppgifter som
behövs för det lokala kartläggningsarbetet. Den tredje var ett krav på redo-
visning av uppföljningen, det vill säga att arbetsgivaren vid den årliga
kartläggningen berättar vad man har gjort för att åtgärda de eventuella
löneskillnader som man har upptäckt. Dessutom föreslogs som fjärde
punkt att jämställdhetslagen kompletteras med kravet att företag och orga-
nisationer årligen redovisar andelen kvinnliga arbetsledare.
Regeringen beslutade i juli 1998 att tillsätta en särskild utredare
(A 1998:03) för att se över vissa delar av jämställdhetslagen (dir. 1998:60
och 1998:98). Enligt ursprungsdirektiven skulle utredaren undersöka om
några ändringar i lagen var påkallade med hänsyn till EG-rätten. Därvid
skulle de förslag till lagstiftning mot diskriminering beaktas, som riksda-
gen nyligen beslutat om. Sedan Jämställdhetsombudsmannen bl.a. i en
skrivelse till regeringen den 24 augusti 1998 anmält vissa problem med sin
handläggning av anmälningar om lönediskriminering, beslöt regeringen i
december 1998 om tilläggsdirektiv (dir. 1998:98) till utredningen. Dessa
innebar att utredaren skulle göra en analys av frågor som hänger samman
med arbetsvärdering och bedöma om ytterligare åtgärder behövs för att
arbetet med att bestämma lika lön för lika eller likvärdigt arbete skall
underlättas i praktiken. Utredningen bedrevs i nära samarbete med arbets-
marknadens parter.
Utredningen redovisade i betänkandet En översyn av jämställdhetslagen
(SOU 1999:91) uppdraget till regeringen den 15 september 1999. Innebör-
den av utredningens förslag är i huvudsak följande:
- En definition av begreppet indirekt diskriminering införs i jämställd-
hetslagen med motsvarande innebörd som enligt EG-rätten.
- Jämställdhetslagens diskrimineringsförbud såvitt gäller dess krav på
jämförelseperson och krav på anställningsbeslut vid anställning kan inte
anses stämma överens med EG-rätten. Förbudet föreslås därför utformas
på det sättet att förbudet omfattar arbetssökande under hela anställ-
ningsförfarandet och oberoende av om något anställningsbeslut i saken
kommer till stånd samt utan något krav på jämförelseperson. Om exem-
pelvis en platsansökan sorteras bort på grund av sökandens könstill-
hörighet, kan könsdiskriminering föreligga oberoende av hur det
fortsatta anställningsförfarandet utvecklas.
35
- Reglerna om hur bevisbördan i en rättegång om diskriminering fördelas Skr. 1999/2000:24
mellan parterna omarbetas och förtydligas med EG-rätten som förebild.
Detta innebär att det är tillräckligt att arbetstagaren lägger fram fakta
som ger anledning till antagande att könsdiskriminering förekommit.
Klarar arbetstagaren det, är det arbetsgivaren som skall styrka att det
inte är fråga om otillåten diskriminering.
- Jämställdhetslagens krav på arbetsgivaren att årligen genomföra en
lönekartläggning, d.v.s. att kartlägga förekomsten av löneskillnader
mellan kvinnor och män, föreslås innefatta även en skyldighet för
arbetsgivaren att analysera löneskillnader som upptäcks vid kartlägg-
ningen. Förslaget innebär också en skyldighet för arbetsgivaren att
samråda med arbetstagarorganisationerna om hur kartläggingsarbetet
skall bedrivas samt informera dessa om arbetet med kartläggningen och
om analysen av denna.
- Även fackliga organisationer skall ges talerätt inför Jämställdhetsnämn-
den om vitesföreläggande mot arbetsgivare som inte fullgör sina
skyldigheter i det aktiva jämställdhetsarbetet. Enligt nuvarande
bestämmelser har endast JämO denna rätt.
- Det allmänna skadestånd till flera som diskrimineras skall inte delas lika
mellan dem utan utgå till var och en med hänvisning till den kränkning
som denne blivit utsatt för.
Betänkandet remissbehandlas under hösten och en proposition kommer att
lämnas till riksdagen under våren år 2000.
JämO:s arbetsbelastning har varit fortsatt hög. Från och med budgetåret
1997 tillfördes JämO på grund av hög arbetsbelastning ytterligare medel
på 5 miljoner kronor. De ökade medlen har gjort att myndigheten har
kunnat intensifiera sin verksamhet, särskilt när det gäller uppföljning av
arbetsgivares skyldighet att bedriva ett aktivt jämställdhetsarbete. Arbetet
med att utöva tillsyn över de delar av lagen som rör löneskillnader mellan
kvinnor och män kräver stora resurser för myndigheten. Inför budgetåret
1999 tillfördes JämO ytterligare 2 miljoner kronor för detta ändamål.
JämO:s totala ärendemängd fördelade på s.k. aktiva åtgärder och diskri-
mineringsärenden ökade något mellan åren 1997 och 1998. De aktiva
åtgärdsärendena ökade sålunda från 435 till 531. Av dessa avsåg 372 ären-
den granskning av jämställdhetsplaner. Diskrimineringsärendena ökade
från 85 till 91. Bland de sistnämnda ärendena noterades en ökning av den
andel som avser sexuella trakasserier och diskriminerande arbetsledning.
Ökning har skett av anmälningar som avser sexuella trakasserier och
diskriminerande arbetsledning. Detta beror på att kunskapen om sexuella
trakasserier ökat hos såväl arbetsgivare som arbetstagare och fackliga
organisationer, vilket i sin tur är ett resultat av JämO:s informations- och
36
granskningsinsatser på området. Vad beträffar ärenden om lönediskrimine- Skr. 1999/2000:24
ring finns det ett antal ärenden med fler än en anmälare, s.k.
”gruppanmälningar”, som kommit in under tidigare år och som fortfarande
är under utredning. Skälet till detta är att utredningar om ”likvärdigt
arbete” är mycket tidskrävande. JämO mottar vaije år ett stort antal anmäl-
ningar angående diskriminering, vilka avser diskriminering på grund av
kön men där anmälan inte tar sikte på arbetslivet. Dessa anmälningar har
ökat kraftigt under senare år, från 50 ärenden år 1995/96 (18 månader) till
58 ärenden år 1997 och 72 ärenden år 1998.
Under 1997 avgjordes ett mål om påstådd diskriminering vid tjänste-
tillsättning i Arbetsdomstolen (AD). JämO förlorade målet. Under 1998
avgjordes inget jämställdhetsmål i AD. Under 1999 har JämO drivit fyra
mål i AD, varav ett väcktes under 1997 och tre 1998. Tre av ärendena
avser påstådd lönediskriminering. I ett av målen är frågan om lönejäm-
förelsen föremål för prövning i EG-domstolen och i avvaktan på dom vilar
prövningen av målet i AD.
Under 1997 ansökte JämO om vitesföreläggande hos Jämställdhets-
nämnden mot en arbetsgivare som inte hade uppfyllt jämställdhetslagens
krav på lönekartläggning. Tvisten gällde bl.a. vilka grupper av arbetstagare
som skall jämföras och vilken rätt de fackliga organisationerna har att i
kartläggningsarbetet få del av löneuppgifter för enskilda arbetstagare som
ingår i lönejämförelsen och som är medlemmar i andra fack eller är
oorganiserade. Nämnden avslog i december 1998 JämO:s begäran om
vitesföreläggande och förklarade samtidigt att arbetsgivare inte är skyldiga
att lämna individuella löneuppgifter för enskilda arbetstagare till de fack-
liga organisationer som representerar de anställda i företaget.
När det gäller JämO:s stöd till arbetsplatsernas jämställdhetsarbete har
myndigheten gått från strategin att enbart ge rådgivning till kraftfullare
insatser med rådgivning och utbildning. Under de senaste åren har, på
initiativ från JämO, flera s.k. massgranskningar av jämställdhetsplaner
genomförts. Under år 1997 begärdes planer in från företag inom hotell-
och restaurangbranschen samt bank- och finansväsendet. Samma år initie-
rades även en massgranskning av försvarsmakten. Dessa granskningar har
sträckt sig över flera år. Under år 1998 granskades planer inom bl.a.
reklam- och annonsbranschen. Hösten 1999 har JämO tagit initiativ till en
granskning av IT-branschen från jämställdhetssynpunkt. Från och med år
1997 har JämO i samband med massgranskningar också erbjudit en halv-
dags utbildning i hur en plan bör utformas. Efter dessa informations-
insatser har krav följt på att redovisa planer inom en viss tidsfrist. Varje
arbetsgivare har sedan fatt ett synpunktsbrev på planen i efterhand. JämO:s
arbete på detta område har, enligt myndighetens egen bedömning, lett till
en kvalitativ förbättring av jämställdhetsplanema från berörda arbets-
givare.
Informations- och opinionsbildningsarbetet har intensifierats, bl.a.
genom att informationsmaterial har distribuerats till allt fler målgrupper.
Tidskriften Jämsides upplaga har ökat väsentligt och ligger på 30 000-
40 000 exemplar. Särskilda temasatsningar har lockat nya grupper av
läsare, som t.ex. elever och personal i skolor. Efterfrågan på JämO:s hand-
böcker ligger kvar på en oförändrat hög nivå. Under 1997 publicerades en
handbok om sexuella trakasserier. JämO har även tillsammans med
37
Diskrimineringsombudsmannen, Handikappombudsmannen och Ombuds- Skr. 1999/2000:24
mannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning färdigställt en
handbok om diskrimineringsfri rekrytering, som publicerats under år 1999.
JämO:s särskilda metodprojekt för skolan, Våga bryta mönstret, har rönt
stor uppmärksamhet. Syftet med projektet gick ut på att pröva metoder på
två skolor för att motverka könsmobbning och sexuella trakasserier och
aktivt verka för jämställdhet i skolans värld. Utbildning av personal och
elever har kombinerats med utarbetande av jämställdhetsplan och pedago-
gisk arbetsplan för lärare och elever, samt i vissa fall föräldrar. Erfaren-
heterna från projektet har omsatts i metodkurser för skolpersonal från hela
landet. I ett samarbetsprojekt med Ungdomsstyrelsen, Skolidrottsförbundet
och Fritidsforum har en metodvideo för ungdomar om sexuella trakasserier
i ungdomsmiljöer givits ut. En handbok är under produktion. En mängd
kontakter med myndigheter, organisationer m.m. har tagits för att sprida
erfarenheterna från projektet och diskutera vidare insatser.
I regleringsbreven för JämO för budgetåren 1998 och 1999 anges som
ett prioriterat verksamhetsmål att myndigheten skall utreda och handlägga
ärenden som rör jämställdhetslagens förbud mot könsdiskriminering.
Ärenden som rör lönediskriminering skall ägnas särskild uppmärksamhet.
JämO fick en budgetförstärkning på 2 miljoner kronor inför budgetåret
1999 för att utveckla metoder för arbetsvärdering och individuell lönesätt-
ning. JämO har därför inlett ett tvåårigt projekt med arbetsnamnet Löne-
lots, som syftar till att erbjuda arbetsgivare och anställda i både privata och
offentliga sektorn hjälp med utvecklingsarbete, rådgivning och utbildning
vid lokal lönebildning. Två medarbetare med särskild kompetens i
lönebildnings- och arbetsvärderingsfrågor har anställts i projektet. Löne-
lots skall verka inom tre aktivitetsområden: utveckling och utredning
(innebär bl.a. metoder och modeller för att förebygga osakliga löneskillna-
der, t.ex. att utarbeta förenklade system för mindre företag), rådgivning
och utbildning (omfattar både kurser och medverkan i arbetsvärderings-
och individuella lönesättningsprojekt hos intresserade företag) samt infor-
mation och nätverk (innefattar bl.a. att företag som använder Lönelots
tjänster sprider sina erfarenheter och ingår i ett nätverk).
JämO skall senast den 1 mars år 2000 redovisa hur det utökade anslaget
har påverkat myndighetens verksamhet.
Ett av delmålen för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha
samma möjligheter till ekonomiskt oberoende. Enligt Statistiska central-
byråns (SCB) lönestatistik råder fortfarande skillnader mellan kvinnors
och mäns löner och skillnaderna har inte minskat under 1990-talet. År
1997 uppgick kvinnors lön i genomsnitt till 83 procent av männens. Löne-
skillnaderna mellan kvinnor och män var större inom den offentliga
sektorn än inom den privata. Kvinnornas löner uppgick till 81 respektive
84 procent av männens inom respektive sektor. Störst var löneskillnaden
inom landstingen där kvinnornas lön endast uppgick till 71 procent av
38
männens. Inom denna sektor har löneskillnaderna till och med ökat under Skr. 1999/2000:24
1990-talet1 För tjänstemän inom den privata sektorn uppgick kvinnornas
lön endast till 75 procent av männens, medan kvinnliga arbetare i den
privata sektorn hade en lön som uppgick till 89 procent av männens.
Procent Kvinnors lön i procent av mäns lön, 1992-1997
■ *• Primärkommunal sektor
—Kyrkokommunal sektor
-* Privat sektor, arbetare
----Alla sektorer
Källa: Statistiska centralbyrån
Landstingskommunal sektor
Statlig sektor
-°- Privat sektor, tjänstemän
Den viktigaste förklaringen till generella löneskillnader mellan kvinnor
och män är skillnader i utbildning, yrke och befattning. Löneskillnader
inom enskilda sektorer i ekonomin kan också delvis förklaras av att kvin-
nor och män inom samma sektor ofta har olika yrken. En annan förklaring
kan vara att traditionellt kvinnliga yrkesområden inte har värderats lika
högt som traditionellt manliga yrkesområden. Inom landstingen är exem-
pelvis majoriteten av sjuksköterskorna kvinnor medan majoriteten av
läkarna är män. Att löneskillnaden mellan kvinnor och män är mindre
bland arbetare i den privata sektorn kan förklaras med att dessa personer
har likartade yrken, och att det därför råder en mycket liten lönespridning
generellt inom sektorn. På motsvarande sätt leder den generellt höga
lönespridningen bland tjänstemän inom den privata sektorn till att större
löneskillnader mellan kvinnor och män uppkommer. Även bland dessa
personer är det kvinnorna som har de lågavlönade yrkena och männen de
yrken och befattningar som medför en högre lön. Vid beaktande av utbild-
ning, yrke och ålder uppgick kvinnornas löner enligt SCB i genomsnitt till
93 procent av männens. Löneskillnaden mellan kvinnor och män inom
samma yrke varierar emellertid mellan olika yrkesgrupper. Skillnaden är
störst bland t.ex. företagsekonomer, säljare eller mäklare, där kvinnornas
lön endast uppgår till 78-79 procent av männens. Inom andra yrken som
t.ex. förskolelärare, fritidspedagoger eller köks- och restaurangbiträden har
kvinnorna i genomsnitt högre lön än männen. Det finns således löneskill-
nader som måste förklaras av andra faktorer än utbildning, yrke och ålder.
1 Det bör påpekas att de genomsnittliga lönerna eventuellt har påverkats av
sektorsförändringar. T.ex. har överflyttningen av personer från landsting till kommuner i
samband med Psykiatri- och ÄDEL-reformen påverkat såväl kommunernas som landstingens
personalsammansättning.
39
Sedan ramanslagssystemet inforts 1993/94 har de statliga myndigheterna
fullt kostnadsansvar för den lönepolitik de bedriver. Myndigheterna skall
dock redovisa det arbete som bedrivs för att kartlägga och eliminera osak-
liga löneskillnader mellan kvinnor och män. De är skyldiga enligt 9a §
Jämställdhetslagen att kartlägga och åtgärda osakliga löneskillnader. Den
analys regeringen gjort av myndigheternas lönepolitik tyder på att löne-
utvecklingen inom det statliga avtalsområdet är i paritet med arbetsmark-
naden i övrigt. Genomsnittslönen för alla anställda i staten uppgick år 1998
till 19 550 kronor/månad. Statistiken visar samtidigt att kvinnorna
genomgående har en lägre snittlön än männen. Skillnaderna kan till viss
del förklaras av faktorer som yrkeserfarenhet, befattning och utbildnings-
nivå. Men det kvarstår en löneskillnad som inte kan förklaras. Arbets-
givarverkets analyser visar att den del av löneskillnaden som kan förklaras
har minskat med en procentenhet mellan åren 1997 och 1998. Det är
angeläget att myndigheternas arbete med att kartlägga och söka eliminera
osakliga löneskillnader fortsätter.
Uppföljningen av förändringar i löneutveckling för kvinnor och män
visar att kvinnor genomgående fatt lägre löneökning än männen. En bidra-
gande orsak till detta mönster är skillnader i arbetsuppgifter, då anställda
med mer kvalificerade arbetsuppgifter, där kvinnorna är underrepresente-
rade, tenderar att fa högre löneökningar. Regeringen kommer att följa
myndigheternas arbete med att förändra könssammansättningen inom
befattningar och på olika nivåer.
Lönebildning är en fråga som arbetsmarknadens parter har ansvaret för.
Regeringen försöker emellertid aktivt skapa en dialog med och mellan
arbetsmarknadens parter i frågor som rör lönebildning och löneskillnader
mellan kvinnor och män. Att komma till rätta med osakliga löneskillnader
är en av jämställdhetspolitikens viktigaste uppgifter. Regeringen har vidta-
git ett antal åtgärder som syftar till att minska löneskillnaderna mellan
kvinnor och män.
Central lönestatistik av god kvalitet är en nödvändig förutsättning för att
regering och riksdag skall kunna följa löneutvecklingen för kvinnor och
män. Under år 1997 påbörjade Arbetslivsinstitutet i samverkan med SCB
på regeringens uppdrag ett arbete med att utveckla lönestatistiken för att
den skall kunna ligga till grund för djupare analyser av löneskillnader
mellan kvinnor och män. Detta arbete fortsätter under år 1999. Regeringen
har i proposition Yrkesregister m.m. (prop. 1999/2000:8) föreslagit lag-
stiftning som gör det möjligt att inrätta ett yrkesregister. Ett yrkesregister
kommer att öka jämförbarheten av olika arbeten i samband med analyser
av löneskillnader mellan kvinnor och män.
Som tidigare nämnts har JämO både år 1997 och år 1999 fått resurs-
förstärkningar för att bl.a. driva frågor om lönediskriminering. Budget-
förstärkningen har gjort det möjligt för JämO att medverka mer effektivt i
jämställdhetsarbetet på arbetsmarknadsområdet, bl.a. genom informations-
Skr. 1999/2000:24
40
och opinionsbildande insatser när det gäller lönediskriminering. Från och Skr. 1999/2000:24
med budgetåret 1999 har ytterligare resurser tillförts JämO. Syftet är att
JämO i sin tillsyn över arbetsgivarnas aktiva jämställdhetsarbete skall
uppmärksamma ärenden rörande osakliga löneskillnader mellan kvinnor
och män. Senast den 1 mars år 2000 skall en redovisning ske av hur det
utökade anslaget påverkat verksamheten.
LÖV-programmet. På regeringens uppdrag har Arbetslivsinstitutet under
flera år avsatt medel till forskning, utvecklingsarbete och kunskapssprid-
ning om lönebildning. Uppdraget har genomförts inom ramen för
forsknings- och utvecklingsprogrammet Lönebildning och arbetsvärdering
(LÖV). Slutrapporten från LÖV-programmet redovisades i september
1999. Över fyrtio projekt har ingått i programmet, de flesta inom området
arbetsvärdering. Merparten av projektsatsningarna har gjorts inom det
primärkommunala området och genomförts lokalt i samverkan mellan
arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter. Den mest banbrytande och
betydelsefulla delen av LÖV-programmets verksamhet har gällt utveck-
lingen och genomförandet av den grundmodell för arbetsvärdering som
benämnts HAC-modellen. Utvecklingen av arbetsvärderingsmodellen har
under programmets slutskede följts upp av motsvarande arbete för indivi-
duell kvalifikationsbedömning.
Inom LÖV-programmet redovisas också att förskjutningen från kollek-
tiva avtal till lokal och individuell lönesätting inom kommunerna har inne-
burit att kvinnor i högre utsträckning blivit involverade i lönesättningen
som arbetsplatsombud, fackliga företrädare eller som arbetsledare. LÖV-
programmet har tagit fram erfarenheter, verktyg, metoder och ny och
viktig kunskap om attityder och värderingar. Programmet har visat att det
går att direkt på arbetsplatsen finna underlag för att arbeta för en icke
diskriminerande lönesättning. För att sprida kunskaperna och erfaren-
heterna från LÖV-programmet har flera konferenser anordnats och
rapporter och publikationer givits ut.
Uppföljning av LÖV-programmet bedrivs inom projektet Lönelots hos
JämO. Se vidare avsnitt 5.2 JämO.
Den särskilda utredare som haft i uppdrag att se över delar av jämställd-
hetslagen fick i december 1998 tilläggsdirektiv att analysera frågor som
hänger samman med arbetsvärdering. Utredaren lade fram sina förslag i
september 1999. Se vidare avsnitt 5.1 och 5.2 Jämställdhetslagen och
JämO.
I budgetpropositionen för 1999 (prop: 1998/99:1) gav regeringen i upp-
drag åt sina myndigheter att mer aktivt arbeta med jämställdhetsfrågor,
inklusive frågor om lika lön för lika och likvärdigt arbete. Myndigheterna
har redovisat det arbete som bedrivs för att kartlägga och eliminera osak-
liga löneskillnader mellan kvinnor och män. En sammanställning och
analys av resultatet pågår inom Regeringskansliet.
En proposition angående lönebildningen skall lämnas under hösten
1999. Den har föregåtts av betänkandet Medling och lönebildning (SOU
1998:141), vilket presenterades i november 1998. Utredningen tillsattes i
syfte att förbättra förutsättningarna för en väl fungerande lönebildning och
lämna förslag till ett förstärkt förlikningsmannainstitut. Utredningen har
eftersträvat att utforma förslagen om lönebildning och medling så att de
kan främja en positiv utveckling av jämställdheten mellan könen.
41
Lönestatistiken bör förbättras i syfte att underlätta uppföljning och analys Skr. 1999/2000:24
av löneutvecklingen for kvinnor och män.
Överläggningar med parterna. Under våren 1999 har jämställdhets-
ministem haft överläggningar med arbetsmarknadens parter i syfte att
påskynda det arbete som partema bedriver for att motverka lönediskrimi-
nering. Dessa samtal kommer att följas upp.
EU-ministerkonferens. I november 1999 anordnas i Sverige på initiativ
av statsministern och jämställdhetsministem en konferens for EU:s och
ansökarländemas jämställdhetsministrar. Temat är Lika lön och ekono-
miskt oberoende - en grund for jämställdhet mellan kvinnor och män.
En proposition som förstärker reglerna vid lönediskriminering och löne-
kartläggning kommer att presenteras våren 2000. Se vidare avsnitt 5.2
Jämställdhetslagen. Regeringen kommer också att uppmärksamt följa
utvecklingen av de åtgärder som redan vidtagits för att utröna vilka ytterli-
gare åtgärder som kan bli aktuella.
Inledning
En hörnsten i regeringens jämställdhetspolitik är kvinnors och mäns lika
möjligheter till ekonomiskt oberoende och försörjning genom eget arbete.
Rättvis fördelning av tillväxt och välfärd bygger i hög grad på en jämn
fördelning av löneinkomster. En lång rad insatser har gjorts för att nå dessa
mål. Några beskrivs i detta avsnitt medan andra återfinns under avsnitten
Löneskillnad på grund av kön samt Jämställdhetslagen och JämO.
Utvecklingen på arbetsmarknaden under 1970- och 1980-talen har till-
sammans med en aktiv familj epolitik och utbyggnaden av barnomsorgen
bidragit till att kvinnor förvärvsarbetar i större utsträckning. I början av
1990-talet fanns i stort sett lika många kvinnor som män i arbetskraften.
Under nittiotalet har arbetskraftstalen sjunkit for både kvinnor och män
och var år 1998 ca 74 procent for kvinnor och ca 79 procent for män.
Uppgången i sysselsättningen de senaste åren har kommit såväl kvinnor
som män till del. Sysselsättningsökningen har varit mycket stark sedan
hösten 1998 och legat på en årsförändringstakt kring 100 000 personer,
vilket motsvarar ca 2,5 procent av arbetskraften. Uppgången är jämnt för-
delad mellan privat och offentlig sektor och även jämnt fördelad mellan
kvinnor och män.
Under första halvåret 1999 uppgick den öppna arbetslösheten till 5,5
procent. Den var 5,0 procent för kvinnor och 6,0 procent for män. Det
innebär att arbetslösheten har minskat med 1,0 procentenhet for såväl
kvinnor som män sedan första halvåret 1998.
42
Under den stora nedgången av antalet sysselsatta i början av 1990-talet Skr. 1999/2000:24
var det främst tillsvidareanställningar som försvann. Istället har antalet
tidsbegränsade jobb trendmässigt ökat under hela decenniet. Det är
framförallt ungdomar, särskilt unga kvinnor, som har tidsbegränsade
anställningar. En förklaring till detta kan vara att det är vanligare med
tidsbegränsade anställningar inom kvinnodominerade branscher såsom
vård, omsorg och handel. Under första halvåret 1999 har dock tillsvidare-
anställningarna respektive de tidsbegränsade anställningarna ökat lika
mycket.
Det är av stor vikt att könsuppdelningen på arbetsmarknaden bryts och
regeringen arbetar på olika sätt för att bredda yrkesvalen för både män och
kvinnor. Kvinnors arbetsmarknad är väsentligt smalare än mäns och består
oftare av tillfälliga arbeten och deltidsarbeten. Det är mest män som har
rekryterats till de nya arbetena som skapats inom de privata tjänstenäring-
ama. Kvinnor har dock utbildat sig i högre grad, t.ex. inom Kunskaps-
lyftet, vilket sannolikt gynnar dem på sikt. För att bryta könsuppdelningen
på arbetsmarknaden anser regeringen att åtgärder också fortsättningsvis
kommer att vara nödvändiga inom arbetsmarknadspolitiken. Bland annat
har utbildning och kompetensutveckling stor betydelse för att bryta
könsuppdelningen och minska arbetslösheten. Vid konjunkturförändringar
måste både kvinnor och män kunna vara med och konkurrera om de nya
arbetstillfällena.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
Enligt förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksam-
heten skall arbetsmarknadsmyndigheterna verka för kvinnors och mäns rätt
till arbete på lika villkor och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall användas så att de tillsam-
mans med anvisningen av lämpliga sökanden till de lediga platserna med-
verkar till att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden. För att
regeringen fortlöpande skall kunna följa utvecklingen när det gäller syssel-
sättningen för kvinnor respektive män har Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) fr.o.m. år 1996 i uppdrag att redovisa könsuppdelad statistik.
Andelen kvinnor i de konjunkturberoende åtgärderna var under år 1998
48 procent, dvs. större än deras andel av de arbetslösa. Om man tar hänsyn
till de deltidsarbetslösa, vilka till största delen är kvinnor, så blir kvinnors
andel av de konjunkturberoende åtgärderna lägre än deras andel av de
arbetslösa.
Är 1998 var andelen kvinnor respektive män i åtgärderna arbetsplats-
introduktion (API), arbetslivsutveckling (ALU), offentligt tillfälligt arbete
(OTA) och arbetsmarknadsutbildning ungefär samma som deras andelar av
de arbetslösa. (Sedan januari 1999 har åtgärderna API och ALU ersatts av
åtgärden arbetspraktik.) Dock fick en större andel av männen än av
kvinnorna anställningsstöd under år 1998. Andelen kvinnor med anställ-
ningsstöd var endast 37 procent. Resursarbete är ett arbetsmarknads-
politiskt program som till stor del bedrivs inom vård och omsorg och som i
huvudsak kommer kvinnor till del. Hela 74 procent av deltagarna var
kvinnor. Kvinnor är även överrepresenterade i datortek och det kommu-
43
nala ungdomsprogrammet för 18-19-åringar. Under det första året av den Skr. 1999/2000:24
nya utvecklingsgarantin för 20-24-åringar har åtgärden till något större del
omfattat män.
Andelen kvinnor i åtgärden start av näringsverksamhet har successivt
ökat och var under år 1998 ca 41 procent.
Utbildningsinsatser spelar en stor roll i ambitionen att på sikt bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden och öka sysselsättningen. Den yrkes-
inriktade arbetsmarknadsutbildningen har emellertid endast sporadiskt
brutit könsuppdelningen. Fortfarande är kvinnor generellt sett överrepre-
senterade inom utbildningar till vård- och kontorsarbete och underrepre-
senterade inom utbildningar till data-, teknik- och tillverkningsyrken.
Även anvisningar till lediga platser följer traditionella mönster. Männen
dominerar kraftigt bland dem som blir anvisade till tillverkningsyrken,
medan det är väsentligt vanligare att kvinnor anvisas till arbeten inom
kundservice, försäljning, vård och omsorg samt till kontorsarbete.
Regeringen gav år 1996 Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att ur ett
jämställdhetsperspektiv göra en översyn av de konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som Arbetsmarknadsverket (AMV)
förfogar över. Översynen omfattar i huvudsak åren 1992-1996. I novem-
ber 1997 lämnade RRV sin redovisning. I budgetpropositionen för år 1999
redovisade regeringen uppdraget.
AMV:s möjligheter att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden är,
enligt RRV, begränsade. Detta beror bl.a. på att en stor grupp människor
söker arbete utan att vända sig till arbetsförmedlingen. Det är därmed en
begränsad del av de arbetssökande som arbetsförmedlingen kommer i
kontakt med.
RRV:s rapport visar att kvinnor och män i huvudsak far del av åtgär-
derna i förhållande till deras respektive andel av arbetslösheten. Det
förefaller dock som om kvinnor och män genom åtgärderna får placeringar
i, för könet, traditionella yrken och sektorer. Tillgängligt material antyder
också att att män i högre grad än kvinnor finns i relativt dyra åtgärder.
AMS har avsatt s.k. brytmedel för olika jämställdhetsprojekt. Under
budgetåren 1997 t.o.m. 1999 fick AMV använda högst 30 miljoner kronor
varje år för fortsatt projektverksamhet för att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden samt för att utbilda den egna personalen i jämställdhets-
frågor. Medlen fördelades av AMS till länsarbetsnämnderna efter ansökan.
Fr.o.m. budgetåret 1998 valde AMS att prioritera särskilda utvecklings-
områden, mainstreaming, könsperspektiv vid vägledning, teknikan (ett
vägledningsprogram i teknik för kvinnor) samt fler män till grundskol-
lärarutbildningen.
I en jämförelse som AMS gjort mellan deltagarnas sökta yrke före
projektstart med sökt yrke sex månader efter projektets slut framgår att 38
procent av deltagarna söker ett annat yrke än de gjorde tidigare. Sju
procent har gått från att söka ett för könet traditionellt yrke till att söka ett
för könet otraditionellt yrke. Enligt AMS kan en förklaring till att inte fler
byter sökt yrke vara att många som läser vidare väljer att stå kvar som
sökande till det yrke de redan har utbildning för och erfarenhet av. Vidare
är det troligt att de som söker och far arbete direkt efter projektet inte
ändrar sitt sökta yrke hos arbetsförmedlingen.
44
Fortsatt arbete
Skr. 1999/2000:24
Regeringen tillsatte år 1998 den s.k. Vård- och omsorgskommissionen.
Den hade till uppgift att kartlägga utbildningsbehoven samt föreslå åtgär-
der för att rekrytera personal till vård- och omsorgssektom. I slutrapporten
Den ljusnande framtid är vård (Ds 1999:44) föreslås att antalet utbild-
ningsplatser för vårdyrken skall öka. Regeringen avser att i enlighet med
Vård- och omsorgskommissionens förslag ge AMS i uppdrag att omskola
personal från sektorer där övertalighet råder till arbeten inom vård och
omsorg. Vidare föreslås att Svenska kommunförbundet, Landstings-
förbundet och staten åtar sig att verka för större möjligheter till heltids-
anställningar för att deltidsarbetslösheten bland vård- och omsorgspersonal
skall minska. Målet är att deltidsarbetslösheten skall minska med 50
procent. Förslagen kan ha stor betydelse för kvinnors arbetsmarknad och
för att på sikt få till stånd en jämnare könsfördelning inom vård- och
omsorgssektom.
Näringsdepartementet har också tagit initiativ till ett projekt som ur ett
tillväxtperspektiv skall kartlägga och analysera hur kön, klass, etnisk till-
hörighet, ålder, sexuell läggning och funktionshinder påverkar enskildas
möjligheter på arbetsmarknaden och till företagande samt hur mångfald i
näringslivet kan påverka tillväxten. Regeringen återkommer till riksdagen
med förslag och ett samlat program för att bättre utnyttja mångfalden i
arbetslivet.
För de europeiska strukturfonderna gäller att jämställdhet skall genomsyra
all verksamhet och att alla åtgärder skall utvärderas och granskas ur ett
jämställdhetsperspektiv. För att fördela pengar från EU:s strukturfonder
gällde under perioden 1995 (då Sverige gick med i EU) till 1999 sju olika
mål.
Europeiska Socialfonden har till syfte att dels öka kvinnors deltagande
på arbetsmarknaden, dels minska horisontell och vertikal könssegregering
på arbetsmarknaden. Socialfondens två målprogram mål 3 och mål 4 spän-
ner över hela EU-området. Gemensamt syfte med båda programmen är att
de skall ge ett mervärde till den nationella arbetsmarknadspolitiken. Mer-
värdet kan exempelvis vara nya metoder, arbetssätt, organisatoriska
lösningar och nya aktörer/anordnare.
Mål 3 är under innevarande programperiod inriktat på att stödja personer
som är arbetslösa. Målgrupper för stödet är långtidsarbetslösa, arbetslösa
ungdomar, arbetshandikappade och invandrare. Jämställdhet prioriteras
horisontellt i samtliga planerade åtgärder. Under den innevarande perioden
har mål 3 inriktats på följande åtgärder: Kompetensutveckling, Vägar till
sysselsättning, Vägledning och rådgivning samt Nya arbetstillfällen genom
utveckling av små och medelstora företag och egen företagarverksamhet.
Inom ramen för Mål 3 har flera goda projekt (s.k. Best practises)
genomförts som haft en positiv inverkan på underrepresenterat kön.
Sådana projekt är t.ex. KOMVÄX, målgrupp långtidsarbetslösa kvinnor
(Ålsta Folkhögskola), Teknikan Vägledning/rådgivning, Ny metodik när
45
det gäller Kvinnor och Teknik (Arbetsmarknadsinstitutet i Hammarby- Skr. 1999/2000:24
hamnen, Stockholm) och Projektet Humlan, ny arbetsmarknad, blandad
målgrupp (Medborgarskolan i Kungälv).
Mål 4 har byggt på arbetsplatsen som plattform för lärande och den
existerande personalen som gruppaktör. Programmet syftar till att ge
erforderlig kompetensutveckling till anställda som hotas av arbetslöshet till
följd av strukturella förändringar. Målgrupper är anställda i små och
medelstora företag samt offentligt anställda i vård och omsorg. Det
svenska mål 4-programmet, även kallat Växtkraft mål 4, är inriktat på att
förändra arbetsorganisationen för att därigenom stärka de anställdas och
företagens konkurrenskraft. Av dem som omfattas av kompetensutveckling
skall hälften vara kvinnor.
Sverige har som enda land fatt använda 15 procent av programinsatsema
i mål 4 till den offentliga sektorn, vilket på kommunal- och landstings-
kommunal nivå innebär vård- och omsorgssektom. En av anledningarna
till detta är att denna sektor svarar för en betydande del av de svenska
kvinnornas arbetskraftsdeltagande. En annan orsak är att den kvinnliga
förvärvsfrekvensen sett ur ett europeiskt perspektiv är relativt hög.
Dessutom är denna sektor mycket känslig för strukturförändringar och
rationaliseringar.
Mål 4 genomförs i en tydlig tvåstegsmodell. I steg 1 har arbetsplatsen
analyserat vilka kompetensutvecklingsbehov man haft och i steg 2 har
företaget genomfört den handlingsplan som de anställda kommit fram till.
Vem eller vilka som skall delta i kompetenssatsningen har således
bestämts på lokal nivå.
Av erfarenheterna hittills framgår att andelen kvinnor sjunker i de
beslutade steg 2-projekten jämfört med steg 1. År 1998 utgjorde kvinnorna
41 procent av deltagarna i steg 2. Andelen kvinnor i de fullföljda projekten
steg år 1999 till 44 procent. De regionala samordnama arbetar aktivt för att
arbetsgivarna skall fullfölja programmen med en jämn könsfördelning.
1 den senaste utvärderingsrapporten konstateras att med den höga
förvärvsfrekvens som råder för svenska kvinnor är det inte huvudsakligen
en ökning av kvinnors deltagande på arbetsmarknaden som är angelägen
utan möjligheterna till nya arbetstillfällen. Arbetet bör också inriktas på att
förbättra de osäkra arbetsförhållanden som råder framför allt inom kvinno-
dominerade områden. En erfarenhet som kan nämnas vad gäller mäns
arbetmarknad är att Mål 4-programmet lyckats nå en ”svår” målgrupp,
nämligen utbildningsrädda medelålders män, som gärna går till jobbet men
ogärna till en traditionell utbildningsinstitution.
Inför den nya programperioden 2000 - 2006 har jämställdhetskriteriet fått
en betydligt starkare framtoning. Europeiska socialfonden har under
perioden fem teman:
- Stödja en aktiv arbetsmarknadspolitik för att främja sysselsättningen.
- Alla skall ha lika möjligheter att komma in på arbetsmarknaden och
särskild uppmärksamhet skall riktas till dem som riskerar social
utslagning.
- Utveckla utbildning och fortbildning i samband med ett livslångt
lärande.
46
- Främja en kunnig, välutbildad och flexibel arbetskraft samt förnyelse Skr. 1999/2000:24
och anpassningsförmåga inom arbetsorganisationen, utveckla företagar-
anda och göra det lättare att skapa arbetstillfällen.
- Särskilda åtgärder behövs för att förbättra kvinnors tillträde till och
ställning på arbetsmarknaden, inklusive deras möjligheter att avancera,
deras tillgång till nya arbetsmöjligheter och möjligheter att starta
företag.
När det gäller de tre första åtgärderna framhåller EU-kommissionen att
jämställdheten skall genomsyra verksamheten i alla dess delar och i tema 4
och 5 måste jämställdhetsaspekten prioriteras. Detta skall beaktas i de
samlade programdokument som varje medlemsstat för närvarande arbetar
med att ta fram inför det nya mål 3-programmet, som skall gälla fr.o.m. år
2000.
Arbetslivspolitiken syftar till att främja en god och utvecklande arbetsmiljö
och till att stödja det arbete som bedrivs av anställda, skyddsombud och
arbetsgivare. En central uppgift för arbetslivspolitiken är att verka för
jämställdhet mellan kvinnor och män. Kompetensutveckling, flexibla
arbetsorganisationer och ny teknik skall främjas. En viktig uppgift är att
motverka att individer förslits, skadas eller slås ut från arbetslivet. Löne-
bildningen skall ge män och kvinnor samma möjligheter till ekonomiskt
oberoende, och arbetstider och andra anställningsvillkor skall underlätta
kvinnors och mäns yrkesarbete.
När arbetslivspolitiken utformas är det viktigt att kvinnors och mäns
olika villkor beaktas och respekteras. Ett jämställt arbetsliv kräver att
normer, värderingar och livsmönster som karaktäriserar kvinnor och män
beaktas medvetet och systematiskt.
Arbetarskyddsverket (AV), som består av Arbetarskyddsstyrelsen (ASS)
och Yrkesinspektionen (Yl), har ålagts att särskilt uppmärksamma kvin-
nors arbetsmiljö. Bland annat har ASS i sitt tillsynsprogram för åren 1997-
1999 betonat att kvinnors arbetsmiljö skall beaktas särskilt. Vidare har
formerna utvecklas för hur dessa aspekter bättre skall kunna integreras i
det löpande tillsynsarbetet utvecklats. ASS har i rapporten ”Erfarenheter
beträffande ohälsa och olycksfall betingade av olika stressfaktorer i
arbetsmiljön och som kan ha sin grund i kvinnors och mäns olika villkor i
arbetslivet” visat att det finns skillnader i kvinnors och mäns arbetsmiljö-
förhållanden vad gäller risker, ohälsa, olycksfall och andra påfrestningar.
Inom tillsynsverksamheten används nu en strategi för arbetet med kvinnors
och mäns olika arbetsförhållanden. Strategin innebär bl.a. att de riskfyllda
arbeten där kvinnor är överrepresenterade identifieras.
Arbetslivsinstitutet (ALI) och Rådet för arbetslivsforskning (RALF)
skall bl.a. främja forskning och utveckling om kvinnors villkor i arbets-
livet. RALF skall även främja kvinnors deltagande i forsknings- och
utvecklingsarbete.
Inom ALI pågår inom områdena arbetsmarknad, arbetsorganisation och
arbetsmiljö projekt som helt eller delvis har till syfte att särskilt uppmärk-
47
samma kvinnors villkor på arbetsmarknaden. I ett längre perspektiv bör Skr. 1999/2000:24
dessa projekt kunna bidra till att villkoren i arbetslivet för kvinnor och män
blir mer jämbördiga. En viktig del i detta arbete är skapandet av ett nytt
stort forsknings- och utvecklingsprogram med namnet Kön och Arbete.
I syfte att öka inslaget av jämställdhetsforskning och förändringsarbete
inom rådets alla delar har RALF infört jämställdhet som ett program-
övergripande område med en extern referensgrupp med generaldirektören
som ordförande. Gruppen fungerar som rådgivande organ till RALF när
det gäller olika strategiska vägval inom jämställdhetsområdet och kan bl.a.
ta initiativ till möten och sammanställningar. RALF stöder för närvarande
ett femtiotal forsknings- och utvecklingsprojekt med genusperspektiv.
Mycket av den forskning RALF stöder rör området chefer och ledarskap.
Ett flertal seminarier har arrangerats och rapporter har publicerats. En
forskningsöversikt om kvinnors villkor i arbetsorganisationen, till vilken
RALF tagit initiativ, kommer att presenteras under hösten 1999. En
ökande andel projekt behandlar forskning om män, framförallt ur aspekten
män i kvinnodominerade yrkesområden.
Diskussioner pågår med Stiftelsen Näringslivets Ledarskapsakademi och
Handelshögskolan i Stockholm om ökade satsningar på ledarskap och
chefsrekryteringsfrågor, inte minst mot bakgrund av den mycket låga
andelen kvinnliga chefer inom det privata näringslivet. Även den horison-
tella segregeringen, dvs. att kvinnor och män återfinns på olika delar av
arbetsmarknaden, är ett område där RALF stöder många projekt.
Forskningsprogrammet Genus, Arbete, Teknik vid Linköpings
universitet, som avser studera vad de pågående förändringarna på arbets-
marknaden betyder för kvinnor och män, har också stöd från RALF. Fram
till ansökningsomgången år 1997 hade RALF en särskild prioriterings-
kommitté placerad inom Arbetsorganisationsprogrammet för bedömning
av forskningsansökningar med genusperspektiv.
Riksdagen antog år 1997 propositionen En arbetsrätt för ökad tillväxt
(prop. 1996/97:16). Där föreslogs bl.a. vissa ändringar av anställnings-
skyddslagen som har stor betydelse för kvinnors arbetsliv. Deltidsanställda
ges förtur till att få arbeta fler timmar eller heltid om arbetsgivaren har
behov av ytterligare arbetskraft. Eftersom det i huvudsak är kvinnor som
deltidsarbetar är denna reform viktig för att öka jämställdheten.
En begränsning av vikariatsanställningar träder i kraft den 1 januari
2000. Bestämmelsen innebär att om en person varit anställd på vikariat
längre än tre år under en femårsperiod, övergår anställningen i en tills-
vidareanställning. Denna reform kommer att gynna kvinnor eftersom det
oftast är de som har haft vikariat långa tider.
Fortsatt arbete
Programmet Kön och Arbete, som Arbetslivsinstiutet startade år 1999,
kommer att bedrivas 6-8 år framåt. Inom ramen för detta program kommer
ett antal forsknings- och utvecklingsprojekt att drivas och nya att planeras.
En central uppgift för programmet är att sprida resultaten till berörda
målgrupper. Målet med programmet är att bidra till att minska könssegre-
gationen, öka jämställdheten mellan kvinnor och män samt att minska
48
könsrelaterade hälsorisker. De forskningsprojekt som initieras kommer att Skr. 1999/2000:24
noga följas av regeringen.
Arbetstiderna har stor betydelse för att kvinnor och män skall kunna
förena yrkesarbete med föräldraskap. En arbetsgrupp har tillsatts inom
Regeringskansliet för att fördjupa underlaget i arbetstidsfrågor. Arbets-
gruppen skall under våren 2000 presentera bedömningar av konsekven-
serna av olika arbetstidsförändringar för kvinnor respektive män samt
lämna förslag till hur arbetet med arbetstidsfrågan bör bedrivas vidare.
Arbetslivsdelegationen har i oktober 1999 till regeringen avlämnat sitt
betänkande Individen och Arbetslivet - Perspektiv på det samtida arbets-
livet kring sekelskiftet 2000. Delegationen har haft till uppgift att
identifiera betydelsefulla utvecklingstendenser i arbetslivet och analysera
problemområden. Betänkandet är utformat som en antologi under medver-
kan av forskare, arbetsmarknadens parter rn.fl. Delegationen föreslår bl.a.
att samhällets trygghetssystem utvecklas för att man skall uppnå ett uthål-
ligt arbetsliv, att det bör finnas möjlighet till kompetensutveckling genom
individuella kompetenskonton, att det bör finnas en ”yrkesutbildning” för
ledare, att yttrandefriheten på arbetsplatserna skall förstärkas och att åtgär-
der vidtas för att motverka mobbning på arbetsplatserna. Förslagen bereds
för närvarande inom Regeringskansliet.
I årets regeringsförklaring uttalas att Sverige skall vara en ledande IT-
nation. Det innebär att Sverige skall ta till vara tekniken som medel för
välfärd och konkurrenskraft. Kunskaper om IT skall föras in på alla nivåer
i utbildningsväsendet och de offentliga myndigheterna skall vara före-
gångare i användandet av den nya tekniken.
Bland de satsningar som görs på IT-utbildning för kvinnor kan nämnas
att dåvarande Kommunikationsdepartementet under åren 1996 och 1997
gav bidrag på sammanlagt 18 miljoner kronor till en rad IT-projekt som
handlar om att öka kvinnors användning av IT. Projekten följs upp och
utvärderas efter hand.
För att öka tillgången på yrkesutbildadpersonal inom IT-området har ett
nationellt program för IT-utbildning införts inom ramen för arbetsmark-
nadsutbildningen. Regeringens ambition är att bl.a. prioritera kvinnor till
utbildningen. Programmet pågår fr.o.m. januari 1998 t.o.m. mars 2000. Av
samtliga deltagare beräknas ca 35 procent vara kvinnor.
I oktober 1999 utfärdade regeringen direktiv för ett särskilt råd för jäm-
ställdhetsfrågor som rör transport- och IT-tjänster (dir. 1999:83). Rådet
skall ha till uppgift att sätta fokus på jämställdhetsfrågor inom hela kom-
munikationssektorn. Rådet skall lämna förslag till åtgärder som syftar till
att stärka jämställdheten på dessa områden samt ge förslag till hur sådana
åtgärder skall finansieras. Rådet skall vidare bedriva opinionsbildande
verksamhet i form av seminarier och informationsaktiviteter. Uppdraget
skall vara avslutat senast den 30 juni 2001. En särskild redovisning av
frågor som rör IT-tjänstema skall lämnas senast den 1 juli 2000.
För att öka flickors intresse för IT-området stöder KK-stiftelsen vissa
skolutvecklingsprojekt inom detta område.
49
Hösten 1999 tog JämO initiativ till en granskning av IT-branschen ur Skr. 1999/2000:24
j ämställdhetssynpunkt.
Ett av delmålen för jämställdhetspolitiken innefattar också lika möjligheter
för kvinnor och män vad gäller eget företagande. Den nedgång i det totala
nyföretagandet på 9 procent som uppmättes mellan åren 1997 och 1998 har
inte skett på kvinnors bekostnad. I genomsnitt för riket drivs verksamheten
i de nystartade företagen till 31 procent av kvinnor, vilket är ungefar
samma andel som år 1997. Av den branschvisa fördelningen framgår att 16
procent av de nya företagen inom industrinäringarna och 34 procent inom
tjänstenäringama drivs av en kvinnlig företagare. De vanligaste verksam-
heterna som kvinnor startar är konsultföretag, butik, restaurang eller
frisörsalong.
Regeringens arbete med kvinnors företagande är i huvudsak inriktat på
finansiering och rådgivning. Företagarlån till kvinnor administreras av
ALMI Företagspartner AB och särskild rådgivning till kvinnor genomförs
främst med hjälp av Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK)
projekt Affarsrådgivare för kvinnor.
Under åren 1998, 1999 och 2000 är 10 miljoner kronor per år avsatta för
åtgärder för kvinnors företagande. Under åren 1998 och 1999 har medlen
fördelats till ALMI och NUTEK samt till forskning om kvinnors företa-
gande. ALMI bedriver i huvudsak egna projekt riktade till kvinnliga
företagare. NUTEK använder sina medel till affarsrådgivning för kvinnor
och till att bevilja ansökningar om projektmedel.
NUTEK:s program att främja kvinnors företagande är inriktat på att
synliggöra kvinnor som företagare och utveckla rådgivning och rådgiv-
ningsmaterial som svarar mot kvinnors behov. Projektet med kvinnliga
affarsrådgivare startade i 62 kommuner år 1994 och finns nu i ca 100
kommuner. En kvinnlig affärsrådgivare är ofta knuten till kommunernas
näringslivsorgan eller andra permanenta organ. Hit kan de kvinnor vända
sig som har kommit något längre i sitt företagande eller med sin idé att
starta eget företag.
Utvärderingar visar att stödet till kvinnliga företagare har lett till mellan
15 och 45 företagsstarter i varje kommun.
Kvinnors företagande är ett prioriterat område inom ALMI Företags-
partner AB. Finansiering, t.ex. företagarlån för kvinnor och rådgivning i
främst strategiska frågor, kan erhållas från ALMI. Företagarlånet för kvin-
nor infördes i augusti 1994. Lånet kan ges både till kvinnor som startar
företag och kvinnor som redan driver företag. Lånen kan uppgå till högst
150 000 kronor och avse maximalt 50 procent av lånebehovet. Under
första budgetåret avsattes 50 miljoner kronor, och för budgetåret 1995/96
50
anslog regeringen 149 miljoner kronor. ALMI har inklusive dessa till- Skr. 1999/2000:24
delade medel avsatt en medelsram på totalt ca 400 miljoner kronor. Nära
379 miljoner kronor har sedan starten t.o.m. utgången av år 1998 lånats ut
till över 5 000 foretag. Tidigare uppföljningar har visat att varje lån bidrar
till att generera två arbetstillfällen, vilket skulle betyda drygt 10 000 nya
jobb. Under år 1999 kommer ytterligare uppföljning och utvärdering av
företagarlånet till kvinnor att genomföras.
De flesta av ALMI:s bolag har idag en särskild person med ansvar för
kvinnors företagande. De samarbetar med andra instanser som arbetar
inom samma område, såsom kommuner, länsstyrelser, resurscentra för
kvinnor, lokala kooperativa utvecklingscentra, nyföretagarcentra m.fl.
ALMI har också sedan flera år riktade insatser och specifika projekt för att
stödja, utveckla och synliggöra kvinnors företagande. Sedan ett par år till-
baka finns dessutom ett Kompetenscentrum för kvinnors företagande
placerat hos ALMI Företagspartner i Södermanland.
Regeringen presenterade i slutet av år 1998 ett program med konkreta
åtgärder för att underlätta och förenkla för småföretagen. Programmet är
ett första steg mot förstärkta insatser för att stimulera både kvinnor och
män att starta och driva företag och för att stimulera tillväxten i de mindre
företagen. Ytterligare 12 miljoner kronor har satsats på småföretagen
under år 1999. Satsningen omfattar bl.a. förstärkt information om att driva
företag samt en kundundersökning om hur företagen upplever myndig-
heternas information och service. Ett system för effektivare problem- och
konsekvensanalyser av reglers effekter för små företags villkor har intro-
ducerats och inom Näringsdepartementet har bildats en särskild grupp
(SimpLex) med uppgift att driva frågor om färre, mer rättvisa och mer
begripliga regler för företagande.
I propositionen Regional tillväxt - för arbete och välfärd (prop.
1997/98:62) introducerades den regionala näringspolitiken. Den bärande
idén och målsättningen med politiken är att alla regioner skall kunna
utvecklas på egna villkor och därigenom bidra till tillväxt och sysselsätt-
ning. Inom ramen för den regionala näringspolitiken skall resurser och
åtgärder för regional tillväxt och sysselsättning inom ett flertal politik-
områden samordnas.
Instrumentet för att genomföra politiken är de regionala tillväxtavtalen
vilka utgörs av ett regionalt program för tillväxt och överenskommelser
mellan parter för att gemensamt genomföra och finansiera avtalet. De
regionala tillväxtavtalen är betydelsefulla för jämställdhetsarbetet. I arbetet
med tillväxtavtalen är det viktigt att synliggöra båda könens förutsätt-
ningar, behov och intressen och att omsätta den kunskap som erhålls i
konkreta åtgärder som främjar jämställdheten mellan könen. Det är ett
långsiktigt, strategiskt och systematiskt arbete på lokal och regional nivå,
som handlar om såväl strukturella frågor som förhållningssätt.
I april 1999 lämnade alla län utkast till regionala tillväxtavtal till rege-
ringen. Utvärderingen visar bl.a. att arbetet med att införliva jämställd-
hetsperspektivet i tillväxtavtalen måste utvecklas. Kvinnorepresentationen ..
i partnerskapen har genomgående varit låg. Könsperspektivet är också Skr. 1999/2000:24
bristfälligt beaktat i de flesta analyser och följdaktligen också i insats-
områden och åtgärder.
Regeringen betonar vikten av att uppmärksamma formella och infor-
mella strukturer som hindrar jämställdheten mellan könen. Att genomsyra
tillväxtavtalen med ett jämställdhetsperspektiv är både en pedagogisk fråga
och en fråga om kunskap. I detta arbete bör de expertfunktioner för
jämställdhetsfrågor som finns på alla länsstyrelser tas bättre tillvara. I
regeringens uppdrag till NUTEK att medverka i överläggningar kring de
regionala tillväxtavtalen inbegrips också att medverka i länens arbete med
frågor på jämställdhetsområdet.
I november 1999 skall färdiga tillväxtavtal för åren 2000-2002 lämnas till
regeringen. Inför höstens förhandlingar om avtalens genomförande har
regeringen beslutat om villkor för statlig medverkan i finansiering och
genomförande av regionala tillväxtavtal. Ett av kriterierna för medverkan
är att könsperspektivet beaktas i avtalets olika delar.
För att göra en översyn av behoven av statliga insatser och en utvärdering
av olika åtgärder för de mindre företagens utveckling tillsatte regeringen i
april 1999 en utredning, SimpLex-kommissionen. Syftet är bl.a. att pröva
de insatser som staten gör för att främja företagande samt att ge förslag till
framtida statliga insatser för att främja tillväxt bland främst småföretag och
hur insatserna kan samordnas för att förenkla för företagen. I utredningens
uppdrag ingår också att överväga särskilt stöd för företagande till vissa
grupper, däribland kvinnor. Utredningen skall lämna sina förslag senast
den 30 november 1999.
Många kvinnor startar och driver kooperativa företag. Regeringen ökar
stödet till information och rådgivning för att starta kooperativa företag
genom landets 24 Lokala Kooperativa Utvecklingscentra (LKU) med 3,5
miljoner kronor till 20 miljoner kronor årligen under perioden 2000-2002.
En nationell informationssatsning genomförs under hösten 1999 t.o.m.
våren 2000 för att öka kunskapen om den kooperativa företagsformen.
En ökad kunskap om kvinnors företagande är betydelsefull för en fort-
satt utveckling inom området och för att säkerställa att rätt insatser görs.
Regeringen stöder därför det fyraåriga forskningsprogram om kvinnors
företagande som drivs av Stiftelsen Forum för Småföretagsforskning.
Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att skapa goda förutsätt-
ningar för att starta och driva företag. I detta arbete kommer kvinnors
företagande att uppmärksammas särskilt.
Regionalpolitiken är ett viktigt instrument för att förverkliga regeringens
mål om lika möjligheter till ekonomiskt oberoende för kvinnor och män
52
samt målet om lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande och Skr. 1999/2000:24
arbete. Länsstyrelsernas insatser och insatserna i försökslänens själv-
styrelseorgan samt andra regionalpolitiska insatser riktade till kvinnor
bidrar till en utveckling där kvinnors kompetens och kapacitet tas till vara.
Regionalpolitiskt företagsstöd är ett viktigt instrument för att främja
nyetableringar och expansion av företag i regionalpolitiskt prioriterade
områden. För regionalt utvecklingsbidrag och sysselsättningsbidrag finns
sedan länge ett kvoteringsvillkor. För att ett företag skall kunna beviljas
något av dessa stöd gäller som huvudregel att minst 40 procent av det antal
arbetsplatser som tillkommer till följd av stöden skall förbehållas det ena
könet. Villkoret skall uppfyllas i varje enskilt fall.
Under en följd av år har kvoteringsregeln varit svår att efterleva och
undantag från huvudregeln har krävts i relativt stor utsträckning. NUTEK
publicerade under år 1999 en rapport som visar att kvoteringsregeln haft
positiva effekter när det gäller att bryta könsuppdelningen på arbetsmark-
naden. Den har stimulerat arbetsgivare att anställa fler av det kön som
tidigare varit underrepresenterat på området i fråga. Under år 1997 var
utfallet i genomsnitt 37 procent, med vissa regionala och branschmässiga
skillnader. För år 1998 uppgår motsvarande siffra till 39 procent.
Länsstyrelserna och självstyrelseorganen har möjlighet att bevilja medel
till projekt som skall gynna den regionala utvecklingen. Syftet med medlen
är att länsstyrelserna skall kunna genomföra och vidareutveckla de förslag
som kommit fram inom länsplaneringen. Efter Sveriges inträde i EU har
också betydande medel kommit att fördelas till strukturfondsprojekt.
Under år 1998 fattade länsstyrelserna beslut om drygt 1,4 miljarder
kronor, varav ca 260 miljoner till regional projektverksamhet och ca 435
miljoner kronor till medfmansiering av EG:s strukturfondsprojekt.
Skillnaden mellan regional projektverksamhet och medfinansiering av
EU:s strukturfondsprojekt är att projekt inom det senare skall följa de
samlade programdokumenten (s.k. SPD) och far del av finansieringen från
EU. Den regionala projektverksamheten däremot skall utgå från
länsstrategin. Till skillnad från strukturfondsprojekt kan den regionala
projektverksamheten bedrivas i hela landet och inte bara inom struktur-
fondsområdena.
Det är svårt att få en samlad bild av alla de olika projekt som bedrivs
runt om i landet. De vänder sig till olika målgrupper, är av olika omfatt-
ning och de kan bedrivas av både privata och offentliga aktörer. Syfte och
metoder varierar också kraftigt, naturligtvis med beaktande av vissa grund-
regler. I förordning (1998:1634) om regionalt projektarbete anges att
länsstyrelsen skall beakta om det behövs särskilda insatser för jämställd-
heten i länet när programmen utformas.
53
NUTEK publicerade nyligen en utvärdering av länens regionala Skr. 1999/2000:24
projektverksamhet under perioden 1990-1997 varav framgår att cirka fem
procent av projekten placerats i kategorin Jämställdhet. Projekten innehöll
exempelvis insatser som stimulerar kvinnligt företagande och utbildningar
för kvinnor.
Under år 1998 var det sex procent som föll inom kategorin jämställhets-
projekt. Samtidigt utgjorde jämställdhetsprojekten knappt 2 procent av
beslutsvolymen i kronor för medfinansiering av EU:s strukturfondsprojekt.
Sedan den 1 januari 1997 registrerar samtliga länsstyrelser sina projekt i
en databas hos NUTEK, som sedan en tid bedriver ett utvecklingsarbete
för att det skall bli möjligt att avläsa hur de regionala projektmedlen
fördelas per kön.
Resurscentra för kvinnor finns på ca 120 platser i Sverige på lokal och
regional nivå med syfte att bl.a. stimulera kvinnors företagande och ta
initiativ till lokala utvecklingsprojekt. NUTEK och Glesbygdsverket sam-
ordnar verksamheten genom ett Nationellt Resurscentrum, NRC. År 1998
uppgick den totala medelssumman till 76 miljoner kronor, vilket var en
ökning med ca 33 procent jämfört med året innan.
Enligt en utvärdering uppger ca hälften av landets resurscentra att verk-
samheten fokuseras på kvinnor som vill starta eget.
Ett samarbete mellan Ungdomsstyrelsen och landets resurscentra har
startats för att tillsammans med unga kvinnor diskutera vad som kan göras
för att förbättra deras villkor i arbets- och samhällslivet. Flera resurscentra
i landet har som en följd av detta startat särskilda projekt för unga kvinnor.
I budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1) föreslår regeringen att medel
avsätts för att integrera projektet Nationellt resurscentrum för kvinnor i
NUTEK:s ordinarie verksamhet.
Arbetet med resurscentra i hela landet, deras speciella organisation och
arbetssätt samt partnerskapets uppbyggnad har väckt intresse utomlands.
Sveriges sätt att arbeta med jämställdhetsfrågor på regional nivå genom att
med statliga medel stödja tillväxtprojekt speciellt riktade till kvinnor är
inte vanligt i andra länder.
Sedan år 1995 finns en länsexpert för jämställdhetsfrågor i varje län. Jäm-
ställdhetsexperten skall vara ett stöd för länsstyrelsens ledning i dess
ansvar att bedriva ett initierande, kunskapsuppbyggande, stödjande och
uppföljande jämställdhetsarbete. Jämställdhetsexperten skall bl. a. stödja
de som arbetar inom de olika verksamhetsgrenarna i arbetet med att
genomsyra verksamheten med ett jämställdhetsperspektiv.
Samtliga länsstyrelser har utarbetat strategier för respektive läns utåt-
riktade jämställdhetsarbete under perioden 1997-2000. Strategierna är
viktiga styrmedel för jämställdhetsarbetet och kommer att vara en grund
för kommande analyser och bedömningar av de insatser som görs på jäm-
54
ställdhetsområdet. Länsstyrelserna arbetar aktivt med att införliva Skr. 1999/2000:24
jämställdhetsaspektema i det dagliga arbetet. Chefer och medarbetare har
deltagit i seminarier och konferenser för att öka kunskapen om jämställd-
het och fa nya idéer till jämställdhetsåtgärder i det egna utvecklingsarbetet.
Olika arbetsmetoder och verktyg i form av könsuppdelad statistik, analys-
frågor och checklistor har utvecklats för att underlätta jämställdhetsarbetet.
Förändringsarbetet fortsätter bl.a. med att utveckla nyckeltal för jämställd-
hetsaspektema inom olika verksamhetsgrenar inom länsstyrelsen.
Det regionala jämställdhetsarbetet har t.ex. omfattat trafikplaner, till-
växtavtal, kommunala översiktsplaner, olika vårdformer och företagande.
Särskilda insatser har gjorts för att motverka våld mot kvinnor och för att
sprida kunskapen från Kvinnomaktutredningen. Länsexpertema sam-
arbetar också med JämO i arbetet med att granska arbetsgivares verk-
samhet i länen för att främja jämställdhet. Frågan om ett eventuellt
tillsynsansvar enligt jämställdhetslagen för länsexpertema utreds för
närvarande inom Regeringskansliet.
Regeringen beviljade hösten 1995 Svenska Kommunförbundet 2 miljoner
kronor för ett projekt med syfte att få fram ny kunskap, att utveckla nya
metoder för jämställdhetsarbetet och att genomsyra den kommunala verk-
samheten med ett jämställdhetsperspektiv. Projektet, som kallas JämKom-
projektet, har bl.a. resulterat i den s.k. 3R-metoden. Svenska Kommun-
förbundet redovisar utvecklingsarbetet i sju rapporter. Huvudrapporten
Härifrån till jämställdheten presenterades i juni 1998.
3R-metoden har utvecklats i syfte att underlätta arbetet med att analysera
en kommunal verksamhet ur ett jämställdhetsperspektiv. 3R står för
Representation, Resurser och Realia, vilket skall göra det möjligt att svara
på frågor om hur maktfördelningen ser ut könsmässigt, hur kön påverkar
fördelningen av resurser, hur kön påverkar uppbyggnaden av strukturer
och organisatoriska lösningar och hur normeringen ser ut könsmässigt
inom de kommunala verksamhetsgrenarna.
För att stödja utvecklingsarbetet har regeringen i juni 1998 beviljat
ytterligare medel till Svenska Kommunförbundet för en projektledar-
utbildning med syfte att föra ut erfarenheterna från JämKom-proj ektet och
metoden för jämställdhetsanalys, 3R-metoden. Utbildningen omfattade
fyra seminarietillfällen mellan vilka deltagarna arbetade med egna projekt i
sina respektive kommuner. Utbildningen genomfördes under hösten 1998
och våren 1999.
Verksamheten kommer att redovisas till regeringen i november 1999.
Erfarenheterna hittills har varit mycket positiva, vilket har lett till att en ny
utbildning påbörjas under hösten 1999.
55
Riksdagen antog i juni 1999 propositionen Förändringar i utjämnings-
systemet för kommuner och landsting (prop. 1998/99:89). Utfallet av
inkomst- och kostnadsutjämningen påverkar naturligtvis det ekonomiska
utrymmet för enskilda kommuner, och utfallet kan bli sådant att
kommuner/landsting med skilda förhållanden vad gäller arbetstillfällen för
kvinnor påverkas positivt eller negativt av utjämningssystemet.
Utbudet av kommunal- och landstingskommunal service har stor
betydelse för individers och hushålls levnadsförhållanden. Kvinnor och
män är i olika utsträckning beroende av den kommunala servicen, men det
kommunala utjämningssystemet är utformat så att det skall vara neutralt i
dessa avseenden. Utjämningssystemet syftar till att skapa likvärdiga
ekonomiska förutsättningar för kommuner och landsting att upprätthålla
och utveckla de skilda verksamheterna, t.ex. barnomsorg, grundskola och
äldreomsorg.
Behov av stöd från kommunerna i detta sammanhang inom ramen för
individ- och familjeomsorgen beror främst på den ekonomiska situationen,
där inkomster och arbetslöshet väger tungt. Ensamstående kvinnor med
barn är en särskilt utsatt grupp och kommuner med en jämförelsevis hög
andel ensamstående mödrar får kompensation genom utjämningssystemet.
De studier om den äldre befolkningens hälsa och vårdbehov som ligger
till grund för kostnadsutjämningen för äldreomsorgen visar tydligt på
skillnader i behov mellan kvinnor och män. Kvinnor har dessutom högre
medellivslängd än män, vilket innebär att andelen kvinnor är väsentligt
högre än andelen män i de äldsta åldersgrupperna. Det finns inga större
skillnader i kommunernas kostnader för äldreomsorg bland ogifta män
jämfört med ogifta kvinnor. Däremot är vårdkostnaderna för gifta män
markant lägre jämfört med kostnaderna för gifta kvinnor, vilket främst
beror på att männen vårdas hemma av hustrun i betydligt större utsträck-
ning än tvärtom. Förutom att kvinnor har längre medellivslängd är mannen
ofta äldre än hustrun och drabbas genomsnittligt sett tidigare av ohälsa.
Troligen betyder emellertid det traditionella könsrollsmönstret mycket för
att förklara dessa skillnader.
Utjämningen för grundskolan beräknas efter antal barn i grundskole-
åldrarna. Utredningen har inte funnit grund för att bedöma att det skulle
föreligga några skillnader i kostnader för pojkar respektive flickor. Inom
gymnasieskolan finns det dock skillnader i linjeval mellan flickor och
pojkar. De genomsnittliga kostnaderna för skilda gymnasieprogram beak-
tas i systemet.
Högskoleutbildningen avser de tidigare vårdhögskolorna med mycket
hög andel kvinnor bland eleverna. Vårdutbildning på högskolenivå har
anordnats av alla landsting och det är väsentligt att bibehålla incitamenten
för att anordna sådan vårdutbildning.
Inom hälso- och sjukvården beräknas systematiskt vårdkostnaderna
separat för kvinnor och män och de skillnader som finns beaktas i
modellen.
Sammanfattningsvis beaktas i utjämningssystemet genomgående både
kvinnors och mäns behov av service som kan innebära strukturella
kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting. Där så varit
56
befogat bygger kostnadsutjämningen på separata behovsberäkningar för Skr. 1999/2000:24
kvinnor och män.
Ökade generella statsbidrag
Under 1990-talet har antalet anställda i kommuner och landsting sjunkit
med ca 150 000 personer. Minskningarna av antalet sysselsatta har drabbat
främst kvinnor. Av de ca 1 002 000 anställda år 1998 var ca 80 procent
kvinnor och ca 20 procent män, vilket är i stort sett oförändrat sedan året
innan. År 1998 har emellertid det sammanlagda antalet anställda ökat
jämfört med året innan, vilket är det första året under hela 1990-talet.
Ökningen uppgår till ca 9 000 anställda, 7 000 kvinnor och 2 000 män. En
viktig orsak till den sysselsättningsökning som kan noteras för år 1998 och
som förstärkts för de inledande månaderna år 1999 är de ökade generella
statsbidrag riksdagen beslutat om för åren 1997-1999 om totalt
16 miljarder kronor till kommuner och landsting.
Regeringens klart uttalade mål med de ökade generella statsbidragen har
varit att bidra till en positiv sysselsättningseffekt och att upprätthålla och
vidareutveckla en god kvalitet i skolan, vården och omsorgen. Uppfölj-
ningar som gjorts av bl.a. SCB på uppdrag av dåvarande Inrikesdeparte-
mentet visar att kommuner och landsting följer de intentioner regering och
riksdag har angett för de ökade bidragen, vilket haft positiva effekter för
särskilt de kvinnor som anställts inom dessa verksamheter.
Regeringen har tillsatt en delegation (dir. 1999:57) och en expertgrupp
(dir. 1999:58) för att följa upp utjämningssystemet. Delegationen skall
bl.a. göra fördjupade jämställdhetsanalyser i vissa delar av kostnadsutjäm-
ningen. Det gäller i första hand modellerna för individ- och familjeomsorg,
äldreomsorg samt hälso- och sjukvård.
Att utforma transportsystemet så att det svarar mot de behov som
människor har kräver kunskap om olika gruppers erfarenheter, behov och
värderingar. Flera undersökningar har visat att det finns tydliga skillnader
mellan kvinnor och män vad gäller t.ex. färdmedelsval och attityder i
transportpolitiska frågor. Undersökningar visar också att män är kraftigt
överrepresenterade i de sammanhang där transportpolitiska åtgärder
beslutas och prioriteras. Regeringen anser att det är viktigt att synliggöra
de skillnader som finns mellan kvinnors och mäns värderingar och attity-
der till transportsystemet.
I propositionen Transportpolitik för en hållbar utveckling (prop.
1997/98:56), som riksdagen antog i juni 1998, föreslogs därför att ett råd
för jämställdhetsfrågor i transport- och kommunikationspolitiken skulle
inrättas. I oktober 1999 utfärdade regeringen direktiv för rådet (dir.
57
1999:83). Av dessa framgår att Rådet för jämställdhetsfrågor som rör Skr. 1999/2000:24
transport- och IT-frågor skall följa såväl transport- som IT-området på kort
och lång sikt. Rådet skall ha till uppgift att sätta fokus på jämställdhets-
frågor inom hela kommunikationssektorn och lämna förslag till åtgärder
som syftar till att stärka jämställdheten på dessa områden samt förslag till
hur sådana åtgärder skall finansieras. Vidare skall rådet bedriva opinions-
bildande verksamhet i form av seminarier och informationsaktiviteter. En
särskild redovisning skall lämnas i frågor som rör IT-tjänstema senast den
1 juli 2000. Uppdraget skall vara avslutat senast den 30 juni 2001.
I oktober 1999 uppdrog regeringen åt Banverket, Kommunikations-
forskningsberedningen, Luftfartsverket, Rikstrafiken, Sjöfartsverket,
Statens institut för kommunikationsanalys, Statens väg- och transport-
forskningsinstitut och Vägverket att särskilt redovisa vilka åtgärder som
vidtas för att utveckla jämställdheten mellan kvinnor och män inom
respektive myndighets verksamhetsområde samt lämna en bedömning av
hur genomförda åtgärder påverkar jämställdheten. Uppdraget skall redo-
visas till regeringen senast den 1 maj 2000.
Ett viktigt delmål för jämställdhetspolitiken vilket också står fast i skol-
lagen, är att ge män och kvinnor lika tillgång till utbildning och lika
möjligheter att utveckla personliga ambitioner, intressen och talanger.
Jämställdhet betonas i samtliga läroplaner. I förskolans läroplan
(Lpfö 98) framhålls t.ex. att förskolan skall motverka traditionella
könsmönster och könsroller. I läroplanen för det obligatoriska skolväsen-
det, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94) respektive läroplanen för
de frivilliga skolformerna (Lpf 94) framhålls under avsnittet skolans
värdegrund och uppgifter bl.a. att skolan aktivt och medvetet skall främja
kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter.
Flickors och pojkars villkor i skolan är emellertid inte lika. I olika
studier framhålls att det finns skillnader mellan flickor och pojkar i fråga
om studieresultat, inflytande, tid och uppmärksamhet från lärare, val av
gymnasieprogram etc. Därför är det viktigt att vara uppmärksam på och
arbeta med hur flickor och pojkar bemöts. Verksamheten måste anpassas
så att den tillgodoser både flickors och pojkars intressen och socialisation.
I grundskolan har flickorna betydligt bättre betyg än pojkarna (enligt
både det tidigare och det nuvarande betygssystemet). Pojkarna hade våren
1998 i större utsträckning betyget Godkänd i alla ämnen utom i idrott och
hälsa medan flickorna i större utsträckning hade betygen Väl godkänd eller
Mycket väl godkänd.
Även resultaten på de nationella proven i årskurs 9 utfaller till flickornas
fördel. Detta gäller särskilt i ämnet svenska där 61 procent av flickorna
fick något av betygen Väl godkänd eller Mycket väl godkänd våren 1999.
Motsvarande siffra för pojkarna var 33 procent. Tidigare nationella prov
och standardprov liksom internationella undersökningar visar på samma
58
mönster, dvs. att flickorna lyckas förhållandevis bättre. Höja kvalitén i Skr. 1999/2000:24
skolan och möjliggöra for fler att förbättra sina resultat. Detta är särskilt
viktigt när det gäller pojkar. Kvalitetsfrågan inom skolan prioriteras av
regeringen.
Skolverket har i regleringsbrevet för år 1999 fått i uppdrag att redovisa
sina erfarenheter av hur det övergripande kunskapsområdet jämställdhet
förs in i undervisningen samt vilka åtgärder som vidtas för att undervis-
ningen skall tillgodose både flickors/kvinnors och pojkars/mäns likvärdiga
möjligheter till utveckling och lärande. Av Skolverkets utvärdering Skolan
och värdegrunden och det s.k. JÄMSAM-projektet framgår att många
lärare inte uppfattar jämställdhet som angeläget att arbeta med på något
särskilt sätt. Många tycker att skolan redan är jämställd eller att det
allmänna arbetet med värdefrågor automatiskt inbegriper jämställdhet och
att man därför inte behöver lägga ned extra resurser på det. Man saknar
också konkreta metoder för att arbeta med jämställdhet. Skolverket redo-
visar att arbetet med jämställdhet verkar ha kommit helt i skymundan. Det
är därför viktigt att kommunerna uppmärksammar jämställdhetsarbetet i
sin uppföljning och utvärdering och att frågorna tas upp i samband med
annat värdegrundsarbete.
Jämställdhet är både en pedagogisk fråga och en fråga om kunskap. Det
handlar om undervisningen, om hur flickor och pojkar bemöts och bedöms
och hur lärarna agerar. Detta kunskapsområde har därför en plats både i
lärarnas grundutbildning och i deras kompetensutveckling. Jämställdhet
kan inte beordras fram utan förverkligas genom att de som arbetar i
verksamheten identifierar sig med de mål och värderingar som finns i
läroplanerna.
För att stödja och stimulera det lokala arbetet med värdegrunden i för-
skola, skola och vuxenutbildning har Utbildningsdepartementet startat ett
Värdegrundsprojekt. Jämställdhet är en viktig värdegrundsfråga som
handlar om förhållningssätt.
Skolverket har fått i uppdrag att utarbeta ett referensmaterial om hur
man lokalt, i kommuner och skolor, kan arbeta med värdegrundsfrågor,
t.ex. mobbning och trakasserier på grund av kön. Materialet kommer att
presenteras i slutet av november 1999.
Regeringen ställde av anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder två mil-
joner kronor till Socialstyrelsens förfogande för en projektverksamhet -
Får pojkar och flickor samma chans?. Verksamheten syftade till att öka
intresset för och medvetenheten om jämställdhetsfrågor hos personal inom
barnomsorgen. Den har också ökat kunskapen om jämställdhet i den peda-
gogiska verksamheten och om vuxnas betydelse som förebilder för barn.
Ansvaret för projektverksamheten övertogs av Skolverket. Projektet har
resulterat i ett fortbildningsmaterial för personal inom förskolan.
I Gävleborgs län pågick under åren 1996-1999 ett samarbetsprojekt
mellan länets tio kommuner med namnet Flickor och pojkar i förskolan.
Målet var att att vidga flickors och pojkars könsroller för att de senare i
livet skall ha större valmöjligheter, inte minst i skolan och yrkeslivet.
Pojkar fick t.ex. träna närhet, konversation och relationer med en i taget
och flickor fick chansen att t.ex. prova styrka, aktiviteter och tävlan.
59
Skr. 1999/2000:24
En viktig faktor för att både kvinnor och män skall kunna yrkesarbeta är
tillgången till barnomsorg. I budgetpropositionen 1999 konstaterar rege-
ringen att full behovstäckning enligt gällande lagstiftning råder inom
förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen. Detta innebär dock inte att
alla barn har tillgång till förskola. I och med 1999 års ekonomiska
vårproposition har ett utrymme skapats för att fr.o.m. år 2001 stegvis
genomföra en allmän förskola och maxtaxa inom förskoleverksamheten
och skolbarnsomsorgen. En arbetsgrupp inom Regeringskansliet har
utarbetat förslag på hur en allmän förskola, förskoleverksamhet för arbets-
sökandes barn samt en maxtaxa kan införas. Förslagen redovisas i
rapporten Maxtaxa och allmän förskola (Ds 1999:53) som överlämnades
till regeringen i september 1999. Rapporten pekar på att förutom fördelar i
form av pedagogiskt stöd och stimulans till barnen skulle föräldrarna
genom dessa åtgärder få bättre möjligheter att vara aktivt arbetssökande
och öka sina möjligheter till arbete. Enligt rapporten kan maxtaxan leda till
ökad jämställdhet och ge familjerna större frihet att lägga upp arbetsliv och
familjeliv efter egna behov. En maxtaxa skulle kraftigt reducera de margi-
naleffekter som dagens inkomst- och tidsrelaterade bamomsorgsavgifter
skapar. Höga marginaleffekter drabbar särskilt kvinnor, låginkomsttagare
och ensamföräldrar och innebär därför ett hot mot social rättvisa och jäm-
ställdhet mellan kvinnor och män. I nuvarande arbetsmarknadsläge, med
en stigande efterfrågan på arbetskraft på många håll, inte minst inom vård-
och omsorgssektom, skulle maxtaxan kunna bidra till att sysselsättningen
kan fortsätta att öka och arbetslösheten minska. Rapporten är nu föremål
för remissbehandling och en proposition skall läggas fram under våren
2000.
De mål som anges i Lpf 94 gäller även för vuxenutbildningen. Ett viktigt
mål inom vuxenutbildningen är dessutom att bidra till att bryta den köns-
segregerade arbetsmarknaden, vilket innebär att utbildningsvalen bör bli
mindre könsbundna. Ytterligare ett mål är att höja utbildningsnivån i
landet, vilket ur ett jämställdhetsperspektiv innebär att både män och kvin-
nor deltar i vuxenutbildning.
Andelen kvinnor i kommunal vuxenutbildning har under lång tid varit
dubbelt så stor som andelen män. Trots att många kommuner genomför
riktade insatser för att nå fler män, minskade andelen män mellan våren
1998 och hösten 1998 med 1,5 procent till 32 procentenheter. Störst är
minskningen i glesbygdskommuner, där andelen män i vuxenutbildning
minskade med nära 4 procentenheter. Störst andel män i vuxenutbild-
ningen finns i storstäder, 39 procent, och minst i mindre kommuner och
glesbygdskommuner där andelen män är 28 procent.
Kvinnor och män söker sig till olika ämnen. Jämfört med tidigare år har
inte några större förändringar inträffat, men trenden är dock att de köns-
bundna valen minskar något för både kvinnor och män.
60
Vad gäller försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning (KY) Skr. 1999/2000:24
var år 1998 andelen män av dem som började studera 51 procent och
andelen kvinnor var 49 procent, vilket var en ökning av andelen kvinnor
med 3 procentenheter jämfört med föregående år. Könsfördelningen
mellan olika utbildningsområden följer dock även för KY-utbildningen de
traditionella könsmönstren. Trenden under treårsperioden 1996-1998 är
dock att utbildningsvalen blivit allt mindre könsbundna.
Inom vuxenutbildningen för utvecklingsstörda (särvux) var läsåret
1997/98 andelen kvinnor 48 procent. Andelen kvinnor i svenskundervis-
ning för invandrare (sfi) har varit relativt oförändrad under den senaste
treårsperioden. Hösten 1998 var 39 procent av de studerande män. Inom
distansutbildning som anordnas av Statens skolor för vuxna var andelen
män av de studerande 44 procent under år 1998.
Inom regeringens särskilda satsning på utvecklingsprojekt för vuxen-
lärare, den s.k. vuxenlärarsatsningen, var insatser för att nå lågutbildade
män ett av de prioriterade områdena. Ett fåtal projektansökningar med
denna inriktning kom in.
Regeringen finner det bekymmersamt att andelen män inom kommunal
vuxenutbildning är fortsatt låg och att den minskade under år 1998, trots
satsningar från kommunerna för att öka männens deltagande. Regeringen
anser det angeläget att Skolverket i det fortsatta utvecklingsarbetet inom
kunskapslyftet och i kontakterna med kommunerna även i fortsättningen
prioriterar insatser som kan bidra till att bryta de könsbundna utbildnings-
valen i vuxenutbildningen och öka rekryteringen av lågutbildade arbetslösa
män. Det är dock glädjande att andelen kvinnor ökat inom KY-
utbildningama och att könsfördelningen nu är jämn totalt sett.
Jämställdhet inom den högre utbildningen är inte bara en rättvisefråga utan
även en demokratisk fråga och en kvalitetsfråga. När både kvinnors och
mäns begåvning, erfarenheter, perspektiv och synsätt kan påverka utform-
ning och resultat av undervisningen och forskningen ökar såväl undervis-
ningens som forskningens mångfald och därmed kvaliteten.
Huvudansvaret för jämställdhetsarbetet vilar på universiteten och hög-
skolorna. Regeringens arbete med att främja jämställdhet mellan kvinnor
och män i högskolan har inriktats på att verka för en jämnare könsfördel-
ning inom lärarkåren, att försöka bryta de könsbundna studievalen, att
integrera ett genusperspektiv i undervisningen samt att öka genusforsk-
ningen.
För att ytterligare markera vikten av ett aktivt jämställdhetsarbete inom
högskolans verksamhet infördes år 1997 en ändring i högskolelagen
(1992:1434) om att jämställdhet mellan kvinnor och män inte bara alltid
skall iakttas utan också skall främjas i högskolans verksamhet. Bestäm-
melsen trädde i kraft den 1 januari 1999. Vidare har en bestämmelse om
högskolornas skyldighet att verka för att studenter inte utsätts för sexuella
trakasserier införts i högskoleförordningen (1993:100), liksom en defini-
tion av sexuella trakasserier och en möjlighet för lärosätet att vidta
61
disciplinära åtgärder mot studenter som utsätter andra studenter eller lärare Skr. 1999/2000:24
för sexuella trakasserier.
Enligt förordning (1995:945) med instruktion för Högskoleverket skall
verket inom sitt verksamhetsområde främja jämställdhet mellan kvinnor
och män. Högskoleverket har tillsatt ett jämställdhetsråd vars uppdrag
inbegriper att vara idégivare samt referens- och förslagsgrupp åt verket.
I budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1, utg. omr. 16, bet.
1997/98: UbU:l, rskr. 1997/98:108) sattes preliminära mål för andelen
kvinnor bland nyrekryterade professorer för samtliga universitet och för
dåvarande Högskolan i Karlstad, Högskolan i Växjö och Högskolan i
Örebro samt för Mitthögskolan för treårsperioden 1997-99. Regeringen
kommer att noga följa lärosätenas redovisningar efter treårsperiodens slut
inför beräkningen av nya mål för nästa period. Regeringen har i proposi-
tionen Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet
(prop. 1994/95:164) bedömt att andelen kvinnor i Sveriges professorskår
kan tredubblas under en tioårsperiod, vilket innebär att den bör kunna
uppgå till ca 25 procent år 2008.
Regeringen har beslutat om ändring av högskoleförordningens
(1993:100) bestämmelser om anställning och befordran av lärare inom
högskolan (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98: UbU3, rskr. 1997/98:12). De
nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 1999. Enligt regeringens mening
innebär de nya bestämmelserna om befordran av lektor till professor att
lärosätenas möjligheter att uppnå rekryteringsmålen bör öka.
Resurser har anvisats för 32 professurer för underrepresenterat kön och
10 gästprofessurer för kvinnor. Av de 32 professurerna har hittills
29 tillsatts, samtliga med kvinnor. För att ge ökade möjligheter för kvinnor
att fa anställning som forskarassistent har resurser motsvarande
73 anställningar som forskarassistent för underrepresenterat kön anvisats
under sjuårsperioden från budgetåret 1995/96 till år 2002. I syfte att öka
antalet doktorandanställningar som innehas av kvinnor har 30 miljoner
kronor avsatts årligen under perioden 1995/96 till år 1999.
Återrapporteringskrav rörande lärosätenas åtgärder för jämställdhet i
regleringsbreven avser bl.a. egna mål för anställningskategorier (utom
professorskategorin) samt kommentarer till avvikelser från målen och
redovisning av pedagogisk utbildning av lärare i jämställdhet. Vad gäller
forskning och forskarutbildning skall lärosätena redovisa statistik samt
åtgärder som syftar till en jämn könsfördelning vid rekrytering till forskar-
utbildning, vid anställning som doktorand eller erhållande av utbildnings-
bidrag för doktorander, vid rekrytering av lärare och forskare samt
åtgärder under forskarutbildningen som stöder underrepresenterat kön.
Bland alla anställda inom förskolor och fritidshem utgör männen endast
omkring fem procent. Kvinnodominansen är också stor i lärarutbildningen
62
och läraryrket. En ökning av antalet män inom dessa områden är viktig för Skr. 1999/2000:24
att barn och ungdomar skall ha möjlighet att möta både kvinnliga och
manliga förebilder i sin vardag.
Under en följd av år har regeringen beviljat medel för projekt i syfte att
öka andelen män inom barnomsorgen, samt inom förskollärar- och
ffitidspedagogutbildningama. Dessutom stöder Socialstyrelsen fortlöpande
kommunala utvecklings-, försöks- och utvärderingsprojekt inom barn-
omsorgen. Regeringen har också satt upp som mål för högskolorna och
universiteten att öka andelen män inom lärarutbildningen.
Därutöver har många enskilda kommuner bedrivit projekt och kampan-
jer för att behålla och rekrytera män till förskolan, ibland med stöd av
fackliga organisationer och andra intressenter. Deras aktiviteter har ofta
haft formen av nätverk för män anställda inom barnomsorgen och i en del
fall studerande på förskollärarutbildningen.
I budgetpropositionen för 1999 beskrivs några projekt som syftar till att
öka andelen män inom lärarutbildningarna. Ett exempel är Lärarhögskolan
i Stockholm som har medgivits undantag från högskoleförordningens
urvalsbestämmelser för antagning för att kunna rekrytera män till lärar-
utbildningen via ett förberedande utbildningsår. Erfarenheterna av denna
försöksverksamhet är hittills goda och en utökning av verksamheten plane-
ras. Riktade insatser mot officerare och andra grupper med eftergymnasial
utbildning eller högskoleutbildning görs också i syfte att intressera fler
män för lärarutbildning.
Lärarutbildningskommittén som avlämnade sitt betänkande våren 1999,
Att lära och leda - en lärarutbildning för samverkan och utveckling (SOU
1999:63), föreslog att särskilda rekryteringsstjänster skall införas bl.a. för
män som vill arbeta i förskola, skola och fritidsverksamhet och att hög-
skolor, kommuner och arbetsförmedlingar tillsammans bör vidta åtgärder
för att öka mäns intresse för lärarutbildning. Rekryteringskampanjer bör
riktas till föreningar och organisationer som verkar inom fritidsområdet
och till manliga fritidsledare. Kommitténs förslag bereds för närvarande
inom Regeringskansliet.
”Klassmorfar” är ett projekt som stöds bl.a. av länsstyrelsen och läns-
arbetsnämnden i Stockholms län samt av Skolverket, och som i första hand
riktar sig till arbetslösa män som är 50 år eller äldre, för att få in fler män i
skolan.
Regeringen har markerat vikten av en jämnare könsfördelning inom
grundutbildningen genom att införa ett nytt moment i utbildningsuppdraget
för perioden 1997-1999. Samtliga lärosäten som har naturvetenskapliga
och tekniska utbildningar skall vidta åtgärder för att öka andelen kvinnor
inom de utbildningar där kvinnor är underrepresenterade. Motsvarande
uppdrag har givits till lärosäten med vård- respektive lärarutbildningar.
Dessa skall öka andelen män inom de vård- och lärarutbildningar där män
är underrepresenterade. Detta skall redovisas i högskolornas
årsredovisningar.
63
Som exempel på åtgärder för att rekrytera kvinnor till tekniska utbild- Skr. 1999/2000:24
ningar kan nämnas ett nyligen avslutat treårigt uppdrag till Linköpings
universitet att i samverkan med andra universitet och högskolor förnya
högskole- och civilingenjörsutbildningarna. En central del i projektet var
att föreslå åtgärder för att öka såväl andelen kvinnliga studenter som
andelen kvinnliga yrkesverksamma högskoleingenjörer och civil-
ingenjörer.
I detta sammanhang bör nämnas det nya teknikprogram som införs i
gymnasieskolan från år 2000 och där kursinnehållet valts ut i syfte att i
större utsträckning attrahera både flickor och pojkar. Sverige behöver fler
personer med teknisk kompetens på olika nivåer. Eftersom det fortfarande
är fa flickor som läser tekniska ämnen är en av regeringens utgångspunkter
för utformningen av det nya teknikprogrammet att det skall skapas ett ökat
intresse för teknik och teknisk utbildning hos både flickor och pojkar.
Inom den utbildning som bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet
(SLU) finns målet om en jämnare könsfördelning i utbildningar med
kraftig underrepresentation av det ena könet under perioden 1997-1999 i
förhållande till perioden 1993/94-1995/96.
Könsfördelningen i SLU:s utbildningar sedd som helhet är jämn. Varia-
tionerna är dock stora mellan de olika programmen. Andelen kvinnliga
sökande till samtliga utbildningsprogram fortsätter att öka och uppgick år
1998 till 74 procent medan andelen kvinnliga antagna var oförändrat 59
procent av alla antagna. Den främsta anledningen till den mindre andelen
kvinnliga antagna är framför allt det mycket stora antalet kvinnor som
söker till veterinärprogrammets 65 platser (1 046 kvinnliga sökande av
totalt 1 229 i den senaste antagningen).
Styrelsen för SLU beslöt vid sitt möte i september 1999 att under en
försöksperiod tillämpa ett alternativt ansökningsförfarande till veterinär-
programmet. Syftet är bl.a. att fa fler manliga studenter.
I praktiskt taget alla JLT-fakultetens (fakulteten för jordbruk,
landskapsplanering och trädgårdsbruk) långa utbildningar är män under-
representerade. En tänkbar åtgärd är att förändra inriktningen på utbild-
ningarna så att de i högre utsträckning kan tänkas tilltala män, t.ex. en mer
tekniskt inriktad landskapsarkitektur och en mer ekonomi- och informa-
tionsteknologiskt inriktad hortonomutbildning.
Av antalet elever från grundskolan går 22 procent av en årskull nu till
det naturvetenskapliga programmet i gymnasieskolan. År 1993 var det
drygt 18 procent. Andelen flickor på naturvetenskapsprogrammet är nu
40 procent, medan andelen var 34 procent år 1993.
Fördelningen av flickor och pojkar på de nationella och special-
utformade och individuella programmen i gymnasieskolan är praktiskt
taget oförändrad mellan åren 1997 och 1998 med ett par undantag. På
medieprogrammet har andelen flickor minskat från drygt 54 procent år
1997 till 52 procent år 1998. På naturbruksprogrammet har andelen flickor
ökat från drygt 54 procent till drygt 55 procent mellan dessa år.
64
Skr. 1999/2000:24
Högskoleverket har fatt regeringens uppdrag att utveckla undervisningen
om genus och jämställdhet i jurist- och ekonomutbildningama. Syftet är att
studenterna i sin framtida yrkesutövning skall kunna identifiera och analy-
sera olika frågeställningar ur ett genusperspektiv. Information om den del
av projektet som avser ekonomutbildningen finns nu tillgänglig på
Högskoleverkets hemsida. Det är viktigt att denna utveckling av undervis-
ningen till form och innehåll även vidgas till andra utbildningar. Samtliga
ämnesområden skulle kunna innehålla genusperspektiv på grundutbild-
ningsnivån. Detta är ett viktigt inslag i arbetet med att fa till stånd en
jämnare rekrytering av kvinnor och män till samtliga utbildningar och på
sikt bryta den könssegregerade arbetsmarknaden.
I syfte att säkerställa att jämställdhetsfrågor och frågor om våld mot
kvinnor blir belysta i relevanta yrkesutbildningar har examensordningen i
högskoleförordningen kompletterats for vissa yrkesexamina. Dessa
kompletteringar om kvinnors och mäns livsbetingelser trädde i kraft den
1 januari 1999.
Genusforskning
Genusforskningen har inte bara inomvetenskaplig betydelse, utan ger
också nya värdefulla infallsvinklar på annan forskning och främjar på sikt
jämställdheten.
Centra/fora for kvinnliga forskare och kvinnoforskning finns vid nio
lärosäten i landet: universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm,
Umeå, Linköping, Karlstad och Örebro samt Luleå tekniska universitet.
Vid flera av dessa universitet pågår också forskning om män. Vid
Karlstads universitet pågår ett arbete med att bygga upp ett centrum för
forskning om män. Dessa centra/fora är inte enbart viktiga för utveck-
lingen av genus- och kvinnoforskning utan det är också viktigt att sådan
forskning far möjlighet att förgrena sig i olika riktningar. Verksamheten
har även bidragit till att rekrytera kvinnliga forskare och doktorander och
att förbättra villkoren för dessa.
Under perioden 1997-1999 har bl.a. nedanstående åtgärder vidtagits
som en följd av propositionen Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5,
bet. 1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99).
- 18 tjänster, varav 6 professurer, med inriktning på genusforskning (är
under tillsättning).
- Ett nytt tvärvetenskapligt forskningstema med inriktning på genus-
forskning, Tema Genus, har inrättats vid Linköpings universitet.
- Nationella sekretariatet för genusforskning inrättades år 1997.
- Kvinnohistoriska samlingarna i Göteborg är sedan år 1997 ett nationellt
ansvarsbibliotek för kvinno-, mans-, och genusforskning.
3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 24
Forskningsrådens arbete med jämställdhetsfrågor och genusforskning Skr. 1999/2000:24
Samtliga forskningsråd under Utbildningsdepartementet skall främja jäm-
ställdhet mellan kvinnor och män såväl vid bedömning av ansökningar
som i rådens olika arbetsgrupper och prioriteringskommittéer. Regeringen
gör bedömningen att råden arbetar långsiktigt och medvetet med jäm-
ställdhetsfrågoma. Nya former for forskningsstöd prövas kontinuerligt.
Forskningsrådsnämnden, FRN, har på regeringens uppdrag byggt upp ett
väl utvecklat genusforskningsprogram som har vuxit från 3 miljoner
kronor 1990/91 till 10 miljoner kronor år 1998. Humanistisk-samhälls-
vetenskapliga forskningsrådet, HSFR, finansierar särskilda tjänster i
jämställdhetsforskning. HSFR har också givit direktiv till sina berednings-
grupper att genusperspektiv alltid skall beaktas vid bedömningen av
ansökningar.
Hos samtliga forskningsråd har andelen ansökningar från kvinnliga
forskare successivt ökat och beviljandegraden följer i de flesta fall denna
trend. I regel ges underrepresenterat kön företräde i de fall ansökningarna
är av likvärdig kvalitet. Det råder dock fortfarande en mycket skev köns-
fördelning inom många forskningsområden. Det är därför viktigt att råden
arbetar för att det tillkommer fler kvinnliga forskare som kan vara goda
förebilder för kvinnliga forskarstuderande och även locka fler kvinnor till
grundutbildningarna.
Regeringen gav i juli 1999 i uppdrag åt Jordbruksverket, Livs-
medelsverket, Fiskeriverket och Statens veterinärmedicinska anstalt att
utarbeta kunskapsstrategier för sina respektive verksamhetsområden inför
nästa forskningspolitiska proposition. Särskild uppmärksamhet skall ägnas
jämställdhetsperspektivet. Uppdraget skall redovisas senast den
15 december 1999.
Samverkansgruppen
År 1997 tillsatte regeringen en grupp för samverkan mellan vissa forsk-
ningsfinansierande myndigheter. I gruppen ingår forskningsråden inom
Utbildningsdepartementets verksamhetsområde samt Forskningsråds-
nämnden, Rymdstyrelsen, Skogs- och jordbrukets forskningsråd och
Socialvetenskapliga forskningsrådet.
Samverkansgruppen har till uppgift att främja och samordna myndig-
heternas forskningsstödjande verksamhet vad gäller tvärvetenskaplig
forskning samt att öka medvetandet om genusperspektiv i forskningen och
insatserna för jämställdhet.
Samverkansgruppen har varit pådrivande i arbetet med att identifiera
och synliggöra jämställdhets- och genusfrågorna. Under år 1998 tillsatte
gruppen en expertgrupp för genusforskningens integrering i vilken det
även ingår representanter från norska och danska forskningsråd. På förslag
av expertgruppen kommer råden att gå igenom inkomna ansökningar om
forskningsmedel i syfte att identifiera relevanta genusforskningsaspekter
som hittills inte uppmärksammats.
En utvärdering av samverkansgruppens arbete kommer att utföras inför
regeringens forskningspolitiska proposition, som enligt planerna skall
lämnas till riksdagen år 2000.
66
En mängd olika lagar och förordningar inom det socialpolitiska området
samverkar för att uppnå regeringens olika delmål för jämställdhetspoliti-
ken. Här nedan behandlas ur denna aspekt socialförsäkringssystemet,
socialbidrag, hälsa, äldreomsorg och personer med funktionshinder.
Föräldraförsäkringen behandlas under avsnitt 3 Män och jämställdhet
medan socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor samt utvecklingsarbete
inom detta område behandlas under avsnitt 4 Kvinnofrid.
Målen för familjepolitiken är att utjämna levnadsvillkoren mellan
familjer med och utan barn samt över livscykeln, att stödja båda föräldrar-
nas möjlighet att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap samt att ge
särskilt stöd till familjer i utsatta situationer. Samhällets insatser inriktas på
att skapa jämlika uppväxtvillkor för barn, dels genom att stödja föräldrarna
att klara de ekonomiska åtaganden som är väsentliga för barnens välfärd
under deras uppväxttid, dels genom att skapa möjligheter att kombinera
föräldraskap med förvärvsarbete eller studier.
Genderprogram för social välfärd
Socialdepartementet startade hösten 1997 ett utvecklingsprogram kallat
Genderprogram för social välfärd. Målet för Genderprogrammet är att
medborgarna skall ha tillgång till god vård och service på lika villkor
oavsett kön. Programmet skall bedrivas etappvis. Etapp 1 startade i
september 1997 och avslutas i oktober 1999. Samtliga enheter inom
departementet och dess myndigheter skall då ha en plan för hur jämställd-
hetsarbetet skall bedrivas, och de skall också ha startat ett aktivt
utvecklingsarbete.
En idégrupp och en projektledare tillsattes på halvtid. Departementet
erbjuder hjälp och stöd, men det konkreta programarbetet sker ute på
myndigheterna.
Under den första etappen av arbetet har idégruppens viktigaste arbete
varit att introducera tankarna i Genderprogrammet och göra dem använd-
bara i praktiken. En viktig uppgift har därför varit utbildning för departe-
mentet, verken, kommittéerna och bolagen. Idégruppens uppgifter har även
varit att utveckla metoder och analysinstrument.
Kontinuerlig uppföljning av myndigheternas arbete med Genderprogram
för social välfärd har skett med flera instrument:
- återrapporteringskrav i årsredovisningen
- krav på handlingsplan för alla myndigheter den 1 juli 1999
- den politiska ledningens dialog med myndigheterna
- sammanställning av myndigheternas återrapportering i årsredovis-
ningarna, som distribueras som exempelsamling till myndigheternas och
bolagens gendersamordnare
- uppföljning av handlingsplanerna genom utbildning av departementets
myndighetshandläggare
Skr. 1999/2000:24
67
- uppföljning av handlingsplanerna genom särskilda utvecklingssamtal Skr. 1999/2000:24
mellan samtliga myndighetschefer och resp, statssekreterare.
Idégruppen bedömer i sin första lägesrapport att flertalet myndighets-
handläggare på departementet nu har kännedom om Genderprogrammets
innebörd och många har också självständigt börjat integrera frågorna i
budgetarbete, myndighetsanalyser m.m. Alla enheter har tagit fram en
handlingsplan for sitt genderarbete.
Målet for det första verksamhetsåret var att alla myndigheter skulle ha
kännedom om syfte och uppläggning av Genderprogram för social välfärd
samt förstå hur programmet kan tillämpas på den egna verksamheten.
Cirka två tredjedelar av de 15 myndigheter som omfattas av programmet
har uppnått det målet. Samtliga myndigheter hade vid halvårsskiftet 1999
skrivit en handlingsplan.
Sammanfattningsvis är erfarenheterna från den första etappen att
satsningen på tydliga mål och uppdrag, tydligt ledningsansvar, krav på
återrapportering, uppföljningar och satsningen på kompetensutveckling har
varit mycket lyckad. När det gäller metodfrågoma fortsätter arbetet i nästa
etapp.
Inom ramen för Genderprogram för social välfärd publicerades under
våren 1999 rapporten Utan spaning ingen aning (Ds 1999:33). I rapporten
diskuteras 4R-metoden som verktyg för könskonsekvensanalys samt
studier av riksgymnasieverksamheten för döva och hörselskadade,
utvecklingen av handikappersättning och vårdbidrag och handikapp-
ombudsmannens rapport Att trampa vatten. De tre studierna är utförda ur
ett könskonsekvensperspektiv.
Genderprogrammets andra etapp kommer genomföras under perioden
oktober 1999 - september 2001. Målet för programmet är att varje förslag
som läggs och beslut som fattas i departementet och dess myndigheter
skall föregås av en könskonsekvensanalys. Detta skall nås genom erfaren-
hetsutbyte mellan departement och myndigheter, metodutveckling och
kompetensutveckling.
Socialförsäkringen
Ersättningarna från socialförsäkringssystemen bygger till stor del på prin-
cipen att inkomstbortfall ska kompenseras i samband med t.ex. sjukdom
eller föräldraledighet. Ersättningarna grundas på den individuella
inkomsten och var och en är självständigt försäkrad. Socialförsäkringens
utgifter utgör ca 300 miljarder kronor per år.
Socialförsäkringen administreras av Riksförsäkringsverket (RFV) och
försäkringskassorna. Sedan år 1997 har RFV regeringens uppdrag att
samtliga förslag och verksamheter skall granskas och analyseras utifrån
båda könens utgångspunker. RFV tillsatte en särskild arbetsgrupp med
syfte att utföra uppdraget.
Under år 1997 genomförde arbetsgruppen en kartläggning ur köns-
perspektiv av alla förmåner och bidrag inom socialförsäkring som hanteras
68
av försäkringskassorna och RFV. Arbetet redovisas i rapporten RFV Skr. 1999/2000:24
redovisar 1998:1 En socialförsäkring för kvinnor och män - en kartlägg-
ning ur ett genderperspektiv.
I rapporten konstateras att reglerna är lika för kvinnor och män inom de
allra flesta delarna av socialförsäkringen. Man konstaterar också att beslut
om rätten till flertalet förmåner eller bidrag fattas med begränsade inslag
av bedömningar, vilket minimerar risken för olika behandling av kvinnor
och män. När det gäller beslut om förmåner inom området ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp är dock bedömningsunderlaget
betydande.
Som en följd av slutsatserna i rapporten genomförde RFV under hösten
1998 studien "Lika inför kassan". Studien genomfördes som en undersök-
ning där handläggare från olika försäkringskassor fick ta ställning till olika
typfall inom ärendeslagen rehabilitering, handikappersättning och vård-
bidrag. Typfallen varierades utifrån kön, etnisk bakgrund och utbildning.
Resultatet i rapporten visar att kön spelade stor roll vid olika handlägga-
res bedömning av olika typfall. Rapporten används nu som studiematerial
och diskussionsunderlag vid försäkringskassorna i syfte att belysa hur
viktigt det är att vara medveten om sina egna värderingar då man fattar
beslut i olika typer av ärenden.
Arbetsskadeförsäkringen
Arbetsskadeförsäkringen har de senaste åren debatterats utifrån ett
könsperspektiv. Kritikerna anser att 1993 års regelförändringar, som
innebar att bevisreglema skärptes, har medfört att kvinnor inte far sina
arbetsskador godkända i samma omfattning som männen. Problemet är
accentuerat i fråga om belastningsskador eftersom dessa är mer svår-
bedömda än rena olycksfall. Anledningen till skärpningen av bevisreglema
år 1993 var bl.a. att arbetsskadeförsäkringen hade kritiserats för att beslut
enligt reglerna ofta grundats på ett osäkert vetenskapligt underlag.
Överensstämmelsen mellan besluten och den medicinska vetenskapens
bedömningar ansågs inte vara tillfredsställande. Det bedömdes vara ange-
läget att försäkringen upprätthöll en vetenskapligt väl underbyggd gräns
för vad som skall kunna anses som arbetsskada.
Ett problem inom arbetsskadeområdet är att statistiken är bristfällig.
Arbetarskyddsstyrelsens (ASS) statistik bygger på de fall som rapporteras
från försäkringskassorna. ASS uppger att försäkringskassorna inte skickar
in uppgift om samtliga bedömningar som görs på kassorna. Underrappor-
teringens storlek är dock okänd. Det material som finns tillgängligt hos
ASS - med de brister som det kan vara behäftat med - visar att det är en
större andel män än kvinnor som fått sin arbetsskada godkänd som arbets-
sjukdom. RFV är den myndighet som har information om antalet bifall och
avslag i de arbetsskadeärenden där det har varit aktuellt med ekonomisk
ersättning. RFV:s statistik över bifall och avslag har dock inte delats upp
på kön förrän år 1998. Det är därför svårt att finna den empiriska grund
som vore önskvärd för att bedöma vilken inverkan de ändrade bevis-
reglema haft och hur försäkringen fungerat för kvinnor respektive män.
Antalet livräntor i december 1998 var 46 928 för kvinnor och 48 804 för
69
män. Av RFV:s årsredovisning för socialförsäkringen budgetåret 1998 Skr. 1999/2000:24
framgår att avslagsfrekvensen var 39 procent för kvinnor och 31 procent
för män.
RFV är medvetet om behovet av att dels förbättra statistiken, dels höja
kvalitén på handläggningen av arbetsskadeärenden. RFV avser att skärpa
sin tillsyn över försäkringskassornas handläggning för att tillse att tillämp-
ningen sker på avsett sätt. Vidare avser RFV att anordna konsensussemina-
rier för att öka den samlade kompetensen vid bedömning av arbetsskador.
Vid seminarierna skall försäkringskassorna tillsammans med forskare och
läkare samt representanter för domstolarna diskutera mer komplicerade
medicinska och försäkringsjuridiska frågor kring tillämpningen av arbets-
skadeförsäkringen.
Regeringen anser att det finns skäl att närmare studera arbetsskade-
försäkringen ur ett könsperspektiv. Regeringen avser att anordna ett
kunskapsseminarium i syfte att fa en överblick över vilka kunskaper
samhället har inom arbetsskadeområdet bl.a. vad avser könsskillnader vid
bedömning av rätten till arbetsskadeersättning. På så sätt kan eventuella
kunskapsbrister eller andra brister identifieras och därmed blir det möjligt
att bedöma behovet av förändringar. Regeringen har även för avsikt att
analysera regelsystemet för bestämmande av livränta för försäkrad som är
partiellt ledig för vård av barn.
Pensionssystemet
Det nuvarande ålderspensionssystemet kan delas upp i en inkomstrelaterad
del (ATP) och i ett grundskydd.
Den brist på jämställdhet som har karaktäriserat arbetsmarknaden åter-
speglas i ålderspensionssystemet. Således har män i regel högre pension än
kvinnor. Se bilaga 1. Vidare består mäns pensionsinkomster huvudsakligen
av ATP medan kvinnors pension i relativt hög utsträckning kan hänföras
till grundskyddet. En tredjedel av kvinnors samlade pensionsinkomster kan
hänföras till ATP.
Tabell 1 Ålderspensionsutgifter år 1999 med fördelning efter kön
Miljarder kronor
|
Kvinnor |
Män |
Samtliga | |
|
Grundförmåner |
16,8 |
2,0 |
18,8 |
|
Tilläggspension |
31,5 |
61,8 |
93,3 |
|
Summa |
48,3 |
63,8 |
112,1 |
En inriktning i regeringens ekonomiska politik under åren 1998 och 1999
har varit att ge pensionärerna kompensation för de standardsänkningar som
skedde under budgetsaneringen. En ändring i denna riktning har varit att
70
det prisbasbelopp som pensionsberäkningama baseras på inte längre Skr. 1999/2000:24
minskas när pensionsförmånerna beräknas. Genom denna ändring höjdes
pensionen, såväl ATP som grundförmånema, med ca 2 procent fr.o.m. den
1 januari år 1999. Den ekonomiska situationen har förbättrats för både män
och kvinnor.
Grundskyddet förbättrades ytterligare genom vissa förbättringar av
bostadstillägget till pensionärer både år 1998 och år 1999. Dessutom
höjdes pensionstillskottet den 1 juni 1999 med 1,4 procentenheter.
Det reformerade pensionssystemet
I juni 1998 fattade riksdagen beslut om att införa ett nytt system för
ålderspensionering. Bestämmelserna trädde kraft den 1 januari 1999.
Pension enligt de reformerade reglerna betalas ut fr.o.m. år 2001.
Ålderspensionen enligt de reformerade reglerna baseras på hela livs-
inkomsten och inte som nu på de 15 bästa åren. Livsinkomstprincipen
kompletteras med vissa fördelningspolitiska inslag, varav bamårsrätten är
ett. Bamårsrätten innebär att en förälder tilldelas viss pensionsrätt under
barnets första fyra år. Bamårsrätten är ett tillskott till den framtida ålders-
pensionen utöver vad föräldern själv kan ha tjänat in genom förvärvsarbete
under de fyra åren.
Storleken för den reformerade ålderspensionen påverkas av en uppskat-
tad genomsnittlig återstående livslängd för den nyblivna pensionärens
åldersgrupp. Kvinnor lever i genomsnitt längre än män vilket i princip
skulle kunna innebära en lägre ålderspension. Dock beaktas inte detta för-
hållande när pensionen beräknas, utan beräkningsfaktom för återstående
livslängd är densamma för kvinnor och män i en viss åldersgrupp.
Eftersom kvinnor i genomsnitt har lägre löner än män kan gmndskyddet
antas ha stor betydelse för kvinnor även fortsättningsvis. Den reformerade
inkomstpensionen kompletteras med en garantipension som är på en högre
nivå än dagens grundskydd.
Utgifterna för socialbidrag har ökat under 1990-talet. Under år 1998 kom
en vändning då utgifterna sjönk. Sedan mitten av 1990-talet har fler kvin-
nor än män fatt socialbidrag.
Av rapporten Kommunerna och jämställdheten - Åt var och en efter
behov (Svenska Kommunförbundet 1998) framgår bl.a. att under åren
1992-1995 fick ensamstående kvinnor mindre socialbidrag än män. Kvin-
norna dominerar i de yngre och i de äldsta åldersgrupperna medan männen
dominerar i åldersgruppen 30—49 år. De åldersmässiga skillnaderna
förklaras delvis med att det förekommer strukturella skillnader på arbets-
marknaden med mycket låga inkomster i en del kvinnodominerade syssel-
sättningar och de äldsta kvinnornas lägre pensionsinkomster. För männens
del förekommer i betydligt större utsträckning sociala och/eller medicinska
problem som kräver rehabilitering.
71
När det gäller bidragstidens längd, har män upp till 50-årsåldem i Skr. 1999/2000:24
genomsnitt längre bidragstider än kvinnor. Från och med 60-årsåldem har
kvinnor de längsta bidragstidema.
Förklaringar till att kvinnor och män bedöms ha olika behov av social-
bidrag kan sökas på flera håll, dels hur villkoren för kvinnor och män i
samhället i stort påverkar livsbetingelserna, dels hur socialtjänsten
bedömer de kvinnor och män som söker socialbidrag.
Ett antal statliga utredningar och rapporter på hälsoområdet har under
senare år anlagt ett jämställdhetsperspektiv: Jämställd vård - Olika vård på
lika villkor (SOU 1996:133), Folkhälsorapporten 1997, Nationella folk-
hälsokommitténs underlagsrapporter (HSU 2000). I betänkandet Jämställd
vård presenteras ett antal förslag som vilar på synsättet att hälso- och sjuk-
vården skulle förbättras från patientsynpunkt om de könsspecifika
kunskaperna om behov, efterfrågan och vårdåtgärder ökades och om dessa
kunskaper integrerades i vårdarbetet. Utredningen presenterar ett antal
åtgärdsförslag, som berör patientens ställning, forskning, utbildning, till-
syn, uppföljning och utvärdering samt sjukvårdshuvudmännens ansvars-
område. Utredningen anser att särskilda insatser behövs för att utveckla
innehållet i utbildningen av olika grupper av hälso- och sjukvårdspersonal,
så att de könsspecifika kunskaper som genereras inom klinisk forskning,
hälso- och sjukvårdsforskning, omvårdnadsforskning m.m. far ett snabbt
genomslag i kursplanerna. Ett förslag som riktar sig till sjukvårdshuvud-
männen är att övergripande policies och målformuleringar bör innehålla
uttalanden om vikten av att uppmärksamma jämställdhet mellan könen.
Dessutom bör en konkret handlingsplan utformas med strategier för att
förbättra jämställdheten mellan patientgrupper.
Den löpande statistiken på hälsoområdet är i allt större utsträckning
könsuppdelad. Trots ett mycket omfattande faktaunderlag är det dock svårt
att säga något entydigt om hälsa och hälso- och sjukvård ur ett jämställd-
hetsperspektiv. Stora skillnader i medellivslängd existerar fortfarande.
Män har högre dödlighet i sjukdomar i alla åldrar. Samtidigt visar under-
sökningar att män i högre utsträckning än kvinnor upplever sig som fullt
friska. Kvinnor har också ett högre vårdutnyttjande än män i såväl öppen
som sluten vård och är också större konsumenter av läkemedel. Folk-
hälsoinstitutet har under år 1999 anordnat flera seminarier kring kvinnors
läkemedelsberoende.
Skillnader i dödlighet och sjuklighet mellan män och kvinnor förklaras
av en kombination av genetiska faktorer och livsstilsfaktorer. En svensk
studie av skillnaderna i vårdutnyttjande mellan kvinnor och män visar att
dessa inte förklaras av åldersstruktur, utbildningsnivå eller självrapporte-
rad hälsa utan av kön och skillnader i livsvillkor.
Ändå är det förhastat att dra slutsatsen att män entydigt skulle vara
missgynnade på hälsoområdet. I mångt och mycket är mannen fortfarande
norm och gynnad; män föreskrivs dyrare läkemedel än kvinnor, män har
lättare att få tillgång till dyr rehabilitering, män dominerar starkt i läke-
medelsundersökningar på friska försökspersoner, även i s.k. dosfinnande
72
studier, osv. Men genom den intensifierade uppmärksamhet som under Skr. 1999/2000:24
senare år ägnats jämställdhetsperspektivet har skillnader som dessa kunnat
påvisas och insatser görs nu for att avhjälpa dem.
De framsteg som gjorts under de senaste åren består framför allt i att
frågan nu är uppmärksammad och finns i allas medvetande. Genom att ett
jämställdhetsperspektiv anläggs i såväl verksamheter, offentlig statistik,
utvärderingar och utredningar skapas förutsättningar att identifiera
problem och göra någonting åt dem.
En ny stor kostundersökning Riksmaten 1997-1998 har gjorts av Livs-
medelsverket och SCB. Undersökningen kommer, tillsammans med den
riksomfattande kostvaneundersökningen 1989 (HULK), att ligga till grund
för en bedömning av matvanornas utveckling och för analyser av kost-
mönster i relation till olika livsstils- och socioekonomiska faktorer.
Fortsatt arbete
Regeringen avser att tillsätta en utredning som skall göra en samlad över-
syn av hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Syftet är att åstadkomma en
patientfokuserad och tydlig reglering av patientens ställning. Betänkandet
Jämställd vård - Olika vård på lika villkor kommer att utgöra ett underlag
vid utarbetandet av direktiven till utredningen.
Förslagen om forskning i betänkandet kommer att beaktas i samband
med utarbetandet av nästa forskningspolitiska proposition år 2000.
Medellivslängden förväntas även i framtiden öka något snabbare för män
än för kvinnor. Skillnaden i medellivslängd mellan könen förväntas
därmed minska på lång sikt.
Människors livslängd påverkar behovet av hjälp på ålderns höst, även
om den stigande livslängden inte självklart innebär att det är sjuka år som
läggs till livet. Studier har visat att antalet år med svår ohälsa bland äldre
har minskat något under de senaste 20 åren, medan däremot antalet år med
lätt ohälsa ökat något.
Skillnaderna i medellivslängd mellan kvinnor och män påverkar ändå
behoven av hjälpinsatser. Ungefar dubbelt så många kvinnor som män får
offentlig hjälp i någon form. Även då hjälpbehovet relateras till antalet
äldre kvinnor respektive män i befolkningen visar tillgängliga uppgifter att
kvinnor i högre utsträckning än män far del av den offentliga äldre-
omsorgen.
En viktig förklaring till att kvinnor far större del av äldreomsorgs-
resursema är dels att det finns betydligt fler ensamboende kvinnor än män
i höga åldrar, dels att andelen med informell hjälp från anhöriga och
vänner är mindre bland ensamboende kvinnor än män. Men även bland
sammanboende äldre med behov av hjälp far dubbelt så stor andel av
kvinnor som män omsorg från hemtjänsten. Hjälpen från man till samman-
boende kvinna är i det närmaste 20 procentandelar lägre än från kvinna till
sammanboende man. Dessa förhållanden är bl.a. ett resultat av gamla
73
könsroller där hustrun ofta på ett självklart sätt forväntas vårda sin make, Skr. 1999/2000:24
medan detta inte anses lika självklart for män. Även om det är betydligt
fler kvinnor än män som får hjälp av hemtjänsten så är det fler män som
får någon hjälp överhuvudtaget.
Nedskärningarna inom äldreomsorgen och i synnerhet inom hemtjänsten
under 1990-talet har inte drabbat gamla hjälpbehövande kvinnor mer än
män, men minskningen har ändå påtagliga konsekvenser for kvinnors
vardag och välbefinnande. De gamla kvinnorna och deras döttrar forväntas
nämligen i högre utsträckning än männen och deras söner täcka bortfallet
av insatser för make/maka eller förälder. Socialstyrelsen har regeringens
uppdrag att följa utvecklingen inom äldreområdet till år 2000. Av Social-
styrelsens rapport för 1998 framgår att utvecklingen mot en alltmera
restriktiv hjälptilldelning medför att en ökad andel vårduppgifter förs över
på anhöriga.
I juni 1998 antog riksdagen regeringens proposition Nationell
handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:13). I prioriteringarna i
budgetpropositionen för 2000 betonas särskilt att ett könsperspektiv skall
genomsyra all verksamhet inom det sociala omsorgsområdet. Regeringen
har beslutat om medel till ett stort antal projekt inom prioriterade områden.
Genomförandet har påbörjats. En parlamentarisk äldreberedning har till-
satts med uppgift att skapa förutsättningar för en långsiktig utveckling av
äldrepolitiken. Den skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 maj
2003.
Det finns fortfarande stora skillnader mellan kvinnors och mäns livsvill-
kor. Finns det dessutom ett funktionshinder med i bilden blir skillnaderna
än större. Kvinnor med funktionshinder har på många sätt sämre livsvillkor
än män med funktionshinder. Jämfört med män utan funktionshinder blir
avståndet till funktionshindrade kvinnors livssituation mycket stort. Det
gäller t.ex. ekonomi, hälsa, förankring på arbetsmarknaden, politiskt
inflytande och tillgång till välfärden.
Regeringen har tagit olika initiativ för att förbättra jämställdhetsarbetet
på handikappområdet.
Handikappombudsmannen har haft regeringens uppdrag att bevaka
situationen för kvinnor med funktionshinder och rapporterat sina resultat
till regeringen. Könsperspektivet har beaktats i de olika verksamhets-
grenarna och i den statistik som myndigheten presenterar. Ombudsmannen
har också, under de fem år myndigheten funnits, regelbundet uppmanat en
rad myndigheter att redovisa könsfördelad statistik på handikappområdet,
vilket de också har gjort. Denna statistik har tillsammans med Handi-
kappombudsmannens egna undersökningar använts för att väcka opinion
och visa på brister i jämställdhetsarbetet. Den kartläggning som t.ex.
gjordes år 1995 av förhållandena för kvinnor med funktionshinder visade
bl.a. att de i flera fall fick sämre stöd av samhället än män med funktions-
hinder. Kvinnor förtidspensionerades i större utsträckning än män. Fler
arbetshandikappade män får arbete, går till Samhall eller till anställning
med lönebidrag medan kvinnorna går till utbildning.
74
Handikappombudsmannen har också i två delrapporter till regeringen år Skr. 1999/2000:24
1999 studerat tillämpningen av fardtjänstlagen ur ett könsperspektiv samt
undersökt hur länsstyrelserna arbetar med handikappaspekter på jämställd-
hetsområdet. I den förstnämnda rapporten har Handikappombudsmannen
gjort en analys av länsrätternas domar i fardtjänstmål och konstaterar att
flera av resultaten tyder på att kvinnor missgynnas i förhållande till män
när det gäller rätten till färdtjänst. I den senare rapporten har länsstyrelser-
nas policydokument och samarbete med handikapporganisationerna
granskats ur ett jämställdhetsperspektiv. Resultatet visar att människor
med funktionshinder nästan aldrig omnämns i dessa dokument.
Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) har i samband med
Socialdepartementets genderprojekt undersökt riksgymnasieverksamheten
för ungdomar med rörelsehinder. Under år 1997 har kön använts som
indelningsgrund vid de uppföljningar som Sisus gjort av sin verksamhet.
Resultaten av studierna visar att det är en sned könsfördelning bland
eleverna i riksgymnasiema. Läsåret 1996/97 var könsfördelningen bland
samtliga gymnasieelever med rörelsehinder 57 procent pojkar och 43
procent flickor. Motsvarande fördelning i riksgymnasiema för samma läsår
var 66 procent pojkar och 34 procent flickor.
Resultaten visar också att en större andel pojkar än flickor väljer riks-
gymnasium i Skåne och Göteborg/Bohus län. I Stockholms och framförallt
Västerbottens län är det flickorna och inte pojkarna som i högre grad väljer
riksgymnasium framför att gå i gymnasieskola på hemorten. Orsakerna till
detta bör analyseras.
I en rapport från Socialdepartementets genderprojekt Utan spaning ingen
aning (Ds 1999:33) redovisas bl.a. Riksförsäkringsverkets (RFV)
utveckling och analys av handikappersättning och vårdbidrag sedda ur ett
könsperspektiv under 1990-talet.
Handikappersättning betalas ut dels som självständig förmån, dels som
tilläggsförmån till ålderspension eller förtidspension/sjukbidrag. Verket
konstaterar bl.a. att antalet kvinnor med handikappersättning ökat något
mer under 1990-talet än antalet män. Det kan enligt RFV förklaras av att
det antalsmässigt finns flera kvinnor. Kvinnor dominerar bland personer
som har handikappersättning som tilläggsförmån medan fler män har
självständig förmån.
Tittar man på ansökningar och avslag som gäller handikappersättningen
under en viss period (Hetzler, A 1994) sökte fler kvinnor handikapp-
ersättning, men fler män fick sin ansökan beviljad. Dessutom fick fler män
den högsta nivån. Det beror inte på slumpen eller på att männens funk-
tionshinder är mer omfattande än kvinnornas, säger Hetzler. Den enda
rimliga förklaringen är att det är fråga om en systematisk, men omedveten,
könsdiskriminering, menar hon.
Vårdbidrag beviljas för fler pojkar än flickor. År 1996 var antalet
nybeviljade vårdbidrag 4 500 och relationen mellan pojkar och flickor 63
respektive 37 procent. Den största delen av ökningen under 1990-talet sett
till antal barn i olika åldersgrupper har skett bland barn som är 5 år och
äldre. Ökningen beror på att antalet pojkar som fått diagnoserna autism
och DAMP ökat. Kunskapen om dessa sjukdomar och hur de yttrar sig på
pojkar har ökat under senare år. Däremot är det fortfarande fa flickor som
får diagnosen, bl.a. på grund av att vi ännu vet ganska lite om hur dessa
75
sjukdomar yttrar sig på flickor. Aktuell kunskap om DAMP-symptom är Skr. 1999/2000:24
grundad på forskning som nästan bara har undersökt pojkar. Sedan 1960-
talet finns 5 000 internationella studier om pojkar och 25 om flickor.
När det gäller bilstödet har könsfördelningen blivit jämnare med åren.
Av andragångssökande är majoriteten män. Däremot var det år 1997
nästan lika många kvinnor som män som sökte bilstöd för första gången
(RRV år 1998). Fortfarande är det dock en större andel kvinnor än män
som far avslag.
Fler män än kvinnor har beviljats assistansersättning, 53 procent respek-
tive 47 procent i april 1999. Men jämfört med 1996 och tidigare har dock
andelen män minskat något. Männen har i genomsnitt beviljats fler timmar
per vecka och högre timersättning. Skillnaderna som är mycket små, ca 2
timmar per vecka, har ökat något sedan reformen genomfördes. Skillna-
derna skulle kunna bero på olika behov, dvs. att det kan finnas fler
pojkar/män i de yngre åldrarna med svåra funktionshinder, eftersom det ju
också finns fler pojkar/män i totalbefolkningen i dessa åldrar. Men det kan
också bero på att män är benägna att söka ett mer omfattande stöd. Det är
dock inte uteslutet att försäkringskassan gör olika bedömningar beroende
på om det är en man eller en kvinna som söker assistansersättning.
Utredningen om bemötande av personer med funktionshinder har i en
särskild rapport med titeln Kvinnor, män och funktionshinder (SOU
1998:138) visat på ett antal faktorer som kan göra att funktionshindrade
kvinnor och män bemöts olika och att kvinnor i många avseenden har
sämre livsvillkor än män i samma situation. Enligt utredningen bemöts
funktionshindrade kvinnor sämre än män med funktionshinder då de söker
hjälp hos myndigheter och andra offentliga organ. ”Det handlar säkert inte
om någon medveten, aktiv diskriminering annat än i undantagsfall”,
skriver utredaren. ”Det har i stället med könsroller att göra, och en djupt
rotad syn på kvinnligt och manligt hos både beslutsfattare, personal och de
kvinnor och män som behöver hjälp. En syn som befäster inställningen att
kvinnor tar huvudansvaret i hemmet, att kvinnor därför tjänar mindre på
sitt yrkesarbete och att kvinnor begär mindre än män av den hjälp som
finns.
Utifrån de undersökningar och resultat som redovisats om jämställd-
heten mellan funktionshindrade kvinnor och män drar regeringen den
slutsatsen att frågan om kön och jämställdhet fortfarande har en undan-
skymd plats när det gäller personer med funktionshinder. Synen på
funktionshinder kan vara en förklaring till detta. Både kvinnor och män
med funktionshinder har av tradition blivit sedda enbart utifrån funktions-
hindret, inte som enbart kvinna eller man. Därför har funktionshindrade
kvinnors och mäns livsvillkor sedda ur ett könsperspektiv inte fatt någon
framträdande roll varken i forsknings-sammanhang eller i studier och
litteratur i övrigt.
Utvecklingen går framåt men inte i den takt som är önskvärd. Visser-
ligen finns numera könsaspekten med i studier som görs på handikapp-
området, om än ganska sparsamt, och statistiken på området böljar bli
könsuppdelad. Men oftast består statistiken endast av en enkel uppdelning
mellan kvinnor och män, vilket inte är tillräckligt klargörande med tanke
på att den naturliga fördelningen mellan kvinnor och män i den totala
76
befolkningen är olika vid olika åldrar. Det saknas också en jämförande bild Skr. 1999/2000:24
av levnadsförhållandena mellan funktionshindrade kvinnor och män.
Fortsatt arbete
Regeringen avser att senare i år för riksdagen lägga fram en nationell plan
för handikappområdet. Planen kommer att innehålla åtgärder på kort och
lång sikt för att förbättra förhållandena för kvinnor och män med
funktionshinder.
Jordbruksnäringen beräknas sysselsätta ca 82 000 personer räknat i
årsarbetskrafter, varav ca 25 procent kvinnor.
Av samtliga inom jordbruket sysselsatta oavsett arbetstid utgör
33 procent kvinnor. Andelen kvinnliga företagare inom sektorn har ökat
från 8,5 procent till 10 procent under perioden 1995-1997.
En ny förordning (EU) nr 1257/99 om stöd till utvecklingen av lands-
bygden har antagits inom EU. Ett förslag till tillämpning av förordningen i
Sverige kommer inom kort att presenteras för EU-kommissionen. De
åtgärder som regeringen avser att tillämpa har som syfte att underlätta
landsbygdens anpassning till de nya förutsättningarna och att förstärka
konkurrenskraft och sysselsättning för kvinnor och män i den jordbruks-
anknutna delen av landsbygdens näringsliv.
Kvinnornas roll i jordbruket tas ofta för given. Deras ekonomiska
betydelse för näringens tillväxt underskattas ofta. Betydelsen av en näring
som ger arbetsmöjligheter åt både kvinnor och män är viktig att uppmärk-
samma vid utformning och tillämpning av åtgärderna inom landsbygds-
programmet. Det finns goda exempel på hur kvinnor omsatt sina
kunskaper och erfarenheter i framgångsrik företagsamhet inom jordbruk
och livsmedelsindustrin, inte minst i glesbygder. De kvinnliga nätverk och
arbetsgrupper som vuxit fram under de senaste åren, inte minst inom
ramen för gemenskapsinitiativ som LEADER, arbetar med annorlunda och
intressanta metoder i landsbygdsutvecklingen. Åtgärderna för landsbygds-
utveckling kan bidra till att ytterligare stödja en sådan utveckling.
Ett av delmålen för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha
samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga
områden i livet och att utveckla personliga ambitioner, intressen och
talanger.
Stora delar av kulturområdet har under senare år varit föremål för ett
omfattande utredningsarbete. Genom 1996 års kulturpolitiska beslut lades
grunden för den långsiktiga kulturpolitiken. Under åren 1998 och 1999 har
regeringen tagit fram propositioner om bl.a. konstnärspolitiken, filmpoliti-
ken och litteraturpolitiken.
77
I propositionen Konstnärernas villkor (prop. 1997/98:87) pekar rege- Skr. 1999/2000:24
ringen på vikten av att föreslagna åtgärder nyttjas för att undanröja
rådande skillnader i villkor mellan kvinnor och män inom konstnärsyrket.
De sammanlagda bruttoinkomsterna för konstnärerna är 80 procent av
genomsnittet för befolkningen totalt sett. De kvinnliga konstnärernas
inkomster är 85 procent av de manliga konstnärernas. De åtgärder som
vidtagits genom förslagen i propositionen kommer att utvärderas under år
2000.
Konstnärsnämnden har under år 1998 tagit initiativ till flera studier av
de kvinnliga konstnärernas situation. En rapport har sammanställts som
bygger på resultatet av en seminarieserie för kvinnliga bild- och form-
konstnärer. Underlaget har givit uppslag som kommer att studeras närmare
i kommande undersökningar. En annan rapport tar bl.a. upp de mekanis-
mer som leder till att kvinnliga konstnärer av tradition har en svagare
ställning än manliga inom de flesta konstnärsyrken och belyser detta med
empiriskt material. Rapporten är att betrakta som en förstudie och ett
underlag för fördjupade undersökningar som görs under år 1999.
Den individuella visningsersättningen fördelades av föreningen
Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS) för första gången år 1997. År 1998
var 53 procent av de sökande kvinnor medan fler män - 51 procent - fick
bidrag. Förklaringen ligger i att systemet gynnar konstnärer med lång
yrkesverksamhet. Jämfört med år 1997 har emellertid andelen kvinnor
ökat. Vid en översyn av ålders- och könsfördelningen finner man att kvin-
nor dominerar i åldersgrupperna födda på 1940-talet och framåt, vilket
tyder på att den manliga dominansen inom området snart kommer att
brytas.
I propositionen Ny svensk filmpolitik (1998/99:131) framhåller rege-
ringen att en viktig uppgift för den nya filmpolitiken är att förbättra kvinn-
liga filmskapares villkor. Bakgrunden är att den manliga dominansen
bland de filmskapare som erhållit stöd under nuvarande avtalsperiod varit
mycket stor.
Enligt Svenska Filminstitutet redovisar de flesta regionala resurscentra
någon form av riktade insatser för att uppnå en bättre könsfördelning inom
verksamheten. Exempel på riktade insatser är samarbete med teaterpeda-
goger och särskilda filmläger med en mer social prägel än den vanliga
verksamheten. Filminstitutet anser att denna uppmärksamhet på jämställd-
hetsaspektema i verksamheten är viktig och bör fortsätta.
För kulturarvssektorn är frågor om vilka gruppers kulturarv som bevaras
och förmedlas mycket angelägna. Regeringen underströk i den kulturpoli-
tiska propositionen vikten av att arbetet med kulturarvet kopplas till en
analys där bl.a. könsperspektivet lyfts fram. Regeringen har givit kultur-
arvsmyndighetema i uppdrag att redovisa en strategi för att arbeta vidare
med och utveckla kulturarvets demokratiska funktioner, i vilket ligger att i
högre grad uppmärksamma olika perspektiv på kulturarvet, t.ex. kön,
klass, kulturell bakgrund och generation. I regleringsbrevet för år 1999 har
museimyndighetema ålagts att inkomma med en särskild redogörelse för
hur kvinnoperspektivet behandlas på respektive museum. Ett verksam-
hetsmål för de centrala museerna är att samlingarnas sammansättning
bättre skall spegla skilda perspektiv på kulturarvet, t.ex. kön. Könsfördel-
78
ningen bland museibesökama varierar mellan myndigheterna. Samman- Skr. 1999/2000:24
taget är fordelningen ganska jämn, ca 55 procent av besökarna är kvinnor.
Inom medieområdet visar Nordicom-Sveriges Mediebarometer 1998 att
kvinnor och män ägnar ungefär lika mycket bruttotid åt medier. Förhållan-
det mellan olika medier - t.ex. TV, radio och tidningar - skiljer sig inte i
detta avseende i nämnvärd grad mellan könen. Vad gäller statliga insatser
kan nämnas att Våldsskildringsrådet håller på att ta fram en skrift om hur
flickor på gymnasienivå ser på våld i media, samt hur detta våld påverkar
dem. Skriften beräknas vara klar i början av år 2000.
Inom kyrkoområdet har regeringen åren 1997 och 1998 utnämnt
Sveriges två första kvinnliga biskopar. Vidare har regeringen förtydligat
kravet för att fa bli domprost eller kyrkoherde i Svenska kyrkan. Den
sökande måste vara beredd att fullt ut tjänstgöra i gudtjänstema
tillsammans med andra präster oavsett kön.
Inom det internationella kultursamarbetet stod den svenska regeringen
våren 1998 värd för Unescors mellanstatliga konferens i Stockholm om
kultur för utveckling - The Power of Culture. I den handlingsplan som
antogs vid konferensen, efter förberedelsearbete inom Kulturdepartemen-
tet, betonas kvinnors och mäns lika betydelse för utvecklingen samt deras
lika rätt att delta i kulturlivet.
Konferensen framhåller bl.a. att kulturpolitik bör syfta till att nationen
upplevs som ett mångfasetterat samhälle inom ramen för en nationell enhet
- ett samhälle grundat på värderingar som kan omfattas av alla kvinnor
och män och som ger alla grupper i samhället en framtid, en plats och en
röst. Vidare framhålls att kulturpolitik skall tillgodose kravet på jämställd-
het mellan könen på alla områden, erkänna kvinnors lika rättigheter och
yttrandefrihet samt garantera att de får lika tillträde till ledande befatt-
ningar. Konferensen uppmanade medlemsstaterna att anta fem mål för
kulturpolitiken. Under målet Att främja skapande och deltagande i kultur-
livet anförs under p. 7: Erkänna kvinnors insatser för kultur och utveckling
och garantera att kvinnor kan delta vid utformningen och genomförande av
kulturpolitik på alla nivåer.
I propositionen På ungdomars villkor (prop. 1998/99:115) lägger rege-
ringen fram mål för en nationell ungdomspolitik.
I propositionen slås fast att all ungdomspolitik skall analyseras ur ett
könsperspektiv. Myndigheten för ungdomsfrågor, Ungdomsstyrelsen, har
här fått ett särskilt ansvar gentemot övriga myndigheter.
Förutom att ett medvetet jämställdhetsperspektiv skall genomsyra hela
ungdomspolitiken föreslås ett antal åtgärder av specifik jämställdhets-
karaktär.
- IT-projekt för ungdomsgrupper som inte har tillgång till modem
informationsteknik i sin hemmiljö skall ges stöd. Särskilt uppmuntras
projekt för flickor.
79
- Regeringen avser att ta initiativ till överläggningar med restaurang- Skr. 1999/2000:24
branschen i syfte att avskaffa de differentierade åldersgränserna for
kvinnor och män.
- Kunskapen om villkoren för flickor med annan etnisk och kulturell
bakgrund skall öka och metoder för att stärka deras ställning i samhället
skall utvecklas. Integrationsverket i samarbete med Ungdomsstyrelsen
har getts ett särskilt uppdrag.
- Flickors initiativ inom upplevelseindustrin skall särskilt uppmärksam-
mas.
Ungdomsstyrelsen publicerade i oktober 1998 rapporten Flickorna och
frigörelsen - Forskning om flickor och arbete med tjejprojekt. Rapporten
är en genomgång av forskning om flickor samt en analys av de särskilda
tjejprojektens mål, metoder och resultat. En frågeställning är: Kan man
arbeta för att stärka flickor och samtidigt undvika att stereotypa könsskill-
nader behålls? Rapporten visar att det finns fördelar med tjej projekt men
också risker.
Ungdomsstyrelsens forskningsrapport Fritid i skilda världar, som också
publicerades i oktober 1998, är den första presentationen av ett stort forsk-
ningsprojekt om ungdomar och fritid, som tar upp frågor som ”Hur ser den
fria tiden ut? Vilken betydelse har fritiden i ungdomars liv?” Skriften
belyser flickors och pojkars fritid, deras framtidsdrömmar och livsprojekt
och vad det innebär att leva i skilda världar (socialt och kulturellt) men
också i en gemensam tid.
Ungdomsstyrelsen driver kontinuerligt sitt arbete med utvecklings-
insatser gentemot kommunerna. Detta sker bl.a. genom utmärkelser för
framstående insatser på ungdomsområdet samt genom insatser för flickor,
särskilt för flickor med annan etnisk och kulturell bakgrund.
Allmänna arvsfondens satsningar Våld mot unga kvinnor och Kvinno-
frid, samt Ungdomsstyrelsens uppdrag att fördela stöd för att synliggöra
och stärka flickors fritidsverksamhet har pågått under år 1998. Även under
åren 1999 och 2000 prioriteras projekt inom ramen för de riktlinjer som
drogs upp i Kvinnofridspropositionen samt allmänt sådana projekt som
stärker jämställdheten mellan flickor och pojkar.
Ett av målen för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha lika
möjligheter att utveckla sina intressen och talanger. Denna ambition
avspeglas också i regeringens insatser på idrottsområdet.
I propositionen En idrottspolitik för 2000-talet (prop. 1998/99:107)
anger regeringen att den nationella idrottspolitiken på 2000-talet bör bygga
på ett aktivt stöd till en fri och självständig idrottsrörelse som är byggd på
ideellt engagemang och som bedriver en bred verksamhet, som värnar om
god etik, som ger lika förutsättningar för flickor och pojkar, kvinnor och
män, som arbetar aktivt för integration samt som värnar om demokratisk
fostran.
80
För att uppnå detta skall stödet till idrotten följas upp och utvärderas Skr. 1999/2000:24
regelbundet så att dess effekter för bl.a. jämställdheten kan bedömas.
En mycket angelägen uppgift för idrottsrörelsen är att uppmuntra kvin-
nor att ta ledaruppgifter och förtroendeposter efter avslutad idrottskarriär.
Regeringen vill särskilt peka på idrottsrörelsens eget projekt Tjejer på
arenan som syftar till att stärka unga flickor i deras roll inom idrotten.
Projektet riktar sig till flickor i åldern 13-20 år.
Andelen kvinnor i styrelserna för specialidrottsförbunden och distrikts-
förbunden ökar och uppgick år 1998 till 27 respektive 43 procent.
Idrottens egen målsättning att inget kön skall vara representerat med
mindre än 40 procent i rådgivande och beslutande organ på alla nivåer har
således ännu inte uppnåtts.
För att uppnå målet en jämställd idrott föreslog regeringen i den idrotts-
politiska propositionen att det lokala aktivitetsstödet genom bidrag från
Svenska Spel långsiktigt skall ökas med cirka 200 miljoner kronor. Det
innebär närmare en fördubbling av stödet till lokal idrottsverksamhet. För
att detta stöd skall främja jämställdheten krävs att statistiken för det lokala
aktivitetsstödet skall vara könsuppdelad.
I den idrottspolitiska propositionen tydliggörs även att kommunerna är
en viktiga aktörer i idrottspolitiken, inte minst för att främja en jämställd
idrott. När det gäller det kommunala stödet till idrotten är det viktigt att ge
kvinnor och män lika tillgång till lokaler, utrustning och ekonomiskt stöd
för att utöva sin idrott.
I propositionen föreslås även att staten och idrotten skall inleda en nära
dialog om idrottens framtidsfrågor. En viktig trovärdighetsfråga i den
diskussionen är en jämställd idrott.
I regeringens stora satsning med medel ur Allmänna arvsfonden på lokal
idrottsverksamhet för barn, ungdomar och personer med funktionshinder är
det jämställdhetspolitiska perspektivet tydligt i riktlinjerna för fördel-
ningen av stödet.
Regeringen anser att det finns behov av att ytterligare kartlägga hur
resurser utnyttjas ur ett jämställdhetsperspektiv samt sprida kunskap om
metoder och modeller som har bidragit till ökad jämställdhet på fritiden.
Regeringen överväger att tillsammans med främst Svenska Kommun-
förbundet och Riksidrottsförbundet (RF) bilda ett gemensamt råd som skall
verka för en rättvis fördelning av fritidsresurser.
År 1989 antogs en tioårsplan för jämställdhet inom idrottsrörelsen.
Regeringen beslöt i december 1998 att RF i årsredovisningen för år 1999
skall redovisa i vilken utsträckning idrottsrörelsen uppnått uppsatta mål.
Stödet till såväl frilufts- som kvinnoorganisationer är för närvarande
under utredning och regeringen kommer att under år 2000 förelägga riks-
dagen förslag i dessa frågor.
Regeringens nya storstadspolitik, som antogs av riksdagen i december
1998, innehåller två mål. Ett mål är att ge storstadsregionerna goda förut-
sättningar för tillväxt för att de därmed skall kunna bidra till att nya jobb
skapas såväl inom regionerna som i övriga delar av landet. Det andra målet
81
är att bryta den sociala, etniska och diskriminerande segregationen i stor- Skr. 1999/2000:24
stadsregionema och verka för jämlika och jämställda levnadsvillkor för
storstädernas invånare. Därmed sammanfaller storstadspolitikens mål med
dem som gäller för jämställdhetspolitiken.
I propositionen Utveckling och rättvisa - en politik för storstaden på
2000-talet (prop. 1997/98:165) redovisas att arbetslösheten i storstads-
regionen generellt är högre för män än för kvinnor. Sysselsättningsgraden
generellt är dock ett par procent högre för män än för kvinnor såväl i
storstadsregionerna som för riket som helhet. Kvinnorna i de utsatta stads-
delarna har genomgående en något lägre förvärvsfrekvens än männen. Den
låga sysselsättningsgraden inom dessa grupper medför att graden av
försörjning via olika statliga transfereringssystem respektive kommunala
socialbidrag är hög. Den helt övervägande delen av de ensamstående
föräldrarna i utsatta bostadsområden är kvinnor.
Storstadspolitikens mål fullföljs genom att regeringen i den s.k.
Storstadspropositionen (se ovan) erbjöd sju kommuner i de tre storstads-
regionerna att träffa lokala utvecklingsavtal. Regeringen fattar beslut med
anledning av avtalen med respektive kommun med början hösten 1999. De
lokala utvecklingsavtalen förutsätts kunna sträcka sig över flera år.
I de nedbrutna målformuleringarna betonar regeringen att sysselsätt-
ningsgraden bör höjas för både kvinnor och män och att det svenska
språkets ställning bör stärkas såväl bland barn och ungdomar som hos den
vuxna befolkningen. Inom varje delområde skall ett jämställdhetsperspek-
tiv beaktas.
Detta kommer bl.a. till uttryck genom en omfattande satsning på s.k.
språkförskolor för alla barn från tre års ålder. Språkförskoloma kombine-
ras ofta med aktiviteter för föräldrarna, som därigenom erhåller både
undervisning i svenska språket och i det svenska samhället, liksom en
kontaktskapande verksamhet som ett steg mot jämställdhet och arbete. I
den storstadspolitiska propositionen föreslås även att det inom ramen för
utvecklingsavtalen bör kunna ges stöd till pilotprojekt i skolan som främst
engagerar flickor och unga kvinnor i föreningar och annan fritidsverksam-
het.
Integrationsverket har fått i uppdrag att ha huvudansvaret för den
nationella utvärderingen av de lokala utvecklingsavtalen. Integrations-
verket kommer att bygga upp en databas som gör det möjligt att följa
utvecklingen i dessa kommuner när det gäller inkomst, utbildning, syssel-
sättning och födelseland, liksom könsfördelning och ålder. Materialet
kommer att ge underlag till årliga revideringar av de lokala utvecklings-
avtalen om det visar sig att insatserna inte ger det eftersträvade resultatet
för bl.a. jämställdheten. Integrationsverkets nationella utvärdering kommer
att fokuseras på de av regeringen angivna målen samt jämställdhets-
perspektivet.
Storstadspolitiken utgår från erfarenheter som vunnits under åren 1996-
1998, då en lång rad projekt genomförts i kommunernas utsatta stadsdelar
med hjälp av statliga medel. I stort sett alla lokala insatser som genomförts
med hjälp av dessa medel har ett jämställdhetsperspektiv.
82
Av propositionen Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpoli-
tik till integrationspolitik (prop. 1997/98:16), som antogs av riksdagen år
1997, framgår att det integrationspolitiska arbetet särskilt skall inriktas på
att värna grundläggande demokratiska värden och verka för kvinnors och
mäns lika rättigheter och möjligheter. Vikten av att verka för kvinnors och
mäns lika rättigheter och möjligheter genomsyrar allt arbete på integra-
tionsområdet.
Den etniska och sociala segregationen i Sverige är fortfarande stor. I
flera avseenden har kvinnor med utländsk bakgrund en svårare situation än
andra. För att vända utvecklingen sker insatser inom en mängd områden. I
budgetpropositionen för 2000 framhåller regeringen att ett jämställdhets-
perspektiv i integrationsarbetet skall lyftas fram och situationen för unga
flickor särskilt uppmärksammas. Vidare anger Integrationsverkets Rikt-
linjer för integrationsstöd budgetåret 1999 att verket under året särskilt
skall uppmärksamma unga invandrade kvinnors situation.
Regeringen inledde under året en dialog med företrädare för organisa-
tioner, myndigheter och trossamfund om vilka insatser som skulle kunna
underlätta situationen för utsatta flickor med annan etnisk och kulturell
bakgrund än majoritetsbefolkningens. Dialogen ledde till ett uppdrag till
Integrationsverket att tillsammans med Barnombudsmannen, Skolverket
och Socialstyrelsen närmare studera villkoren för dessa flickor samt redo-
visa åtgärder och metoder som kan användas för att stärka deras ställning i
samhället. Regeringens avsikt är att fortsätta dialogen om utsatta flickor
under år 2000.
Regeringen har beviljat medel till stiftelsen Kvinnor Kan för att synlig-
göra kvinnor som har invandrat till Sverige. Stiftelsen skall bl.a. lägga upp
en databas med uppgifter om namn på kvinnliga föreläsare och utbildare
som har utländsk bakgrund. Stiftelsen skall också publicera en bok som
lyfter fram kvinnor som har integrerats i det svenska samhället som före-
bilder. Vidare har Riksförbundet för Internationella Föreningar för
Invandrarkvinnor (RIFFI) fatt bidrag till att bygga upp och utveckla en
stödverksamhet för misshandlade kvinnor.
Romska arbetsgruppen vid dåvarande Inrikesdepartementet anordnade år
1998 konferensen Med Romer i förändring. Ett av konferensens
delseminarier hade titeln Att vara kvinna i de romska grupperna. Det var
första gången i svensk historia som ett kvinnoseminarium med
representanter från samtliga romska grupper anordnades. Seminariet blev
mycket uppskattat. Under hösten 1999 kommer ett liknande seminarium att
anordnas.
Asylsökande kvinnor eller kvinnor som kommer till Sverige på grund av
anknytning till en här boende man kan drabbas av särskilda svårigheter.
Likaså kan en kvinna som kommer hit för att sammanbo med en man på
Skr. 1999/2000:24
83
olika sätt hamna i en svår situation. Den s.k. tvåårsregeln innebär att den Skr. 1999/2000:24
utländska parten kan utvisas, om hon (eller han) har vistats i landet med
uppehållstillstånd mindre än två år när förhållandet upphör. Uppehållstill-
stånd kan emellertid undantagsvis beviljas av humanitära skäl trots att
kvinnan (eller mannen) inte vistats i landet de föreskrivna två åren.
Olika åtgärder har vidtagits för att uppmärksamma utsatta kvinnor.
Regeringen kommer att ge Statens invandrarverk i uppdrag att ta fram
riktlinjer för hur kvinnors asylskäl skall bedömas samt att sprida kunskaper
om dessa riktlinjer bland berörd personal. Ett uppdrag har lämnats till
Invandrarverket att utforma ett informationsmaterial om svenska regler i
fråga om våld mot närstående. Materialet skall spridas till utländska med-
borgare som ansöker om uppehållstillstånd i Sverige.
Den parlamentariska kommittén om ny instans- och processordning i
utlänningsärenden (NIPU) har i sitt betänkande Ökad rättssäkerhet i asyl-
ärenden (SOU 1999:16) bl.a. tagit hänsyn till Anknytningsutredningens
förslag för att begränsa den s.k. kvinnoimporten. Kommittén föreslår att en
ansökan om uppehållstillstånd skall avslås om särskilda skäl talar mot att
uppehållstillstånd ges trots att förhållandet i sig framstår som seriöst. Som
exempel på särskilda skäl anges att det finns en påtaglig risk för att sökan-
den kommer att utsättas för våld eller allvarlig kränkning i förhållandet.
För att en riskbedömning skall kunna göras, krävs det att kontrollen av
framför allt männen ökar.
Förslagen i NIPU:s betänkande som härrör från Anknytningsutred-
ningens betänkande (SOU 1997:152) och gäller uppehållstillstånd på
grund av anknytning bör enligt utredningens uppfattning på sikt kunna
bidra till en attitydförändring vad gäller synen på kvinnor och kvinnors
rättigheter genom att det tydliggörs att vissa beteenden inte accepteras.
NIPU gör därför bedömningen att förslagen är av betydelse från jämställd-
hetssynpunkt och bör bidra till att kvinnors situation förbättras. Regeringen
har remitterat NIPU:s betänkande. Remisstiden gick ut den 1 september
1999 och ärendet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Regeringen kommer i början av år 2000 att förelägga riksdagen en
proposition om den s.k. tvåårsregeln vid uppehållstillstånd på grund av
anknytning.
En särskild arbetsgrupp har tillsatts med företrädare från Utrikesdeparte-
mentet, Utlänningsnämnden, Statens invandrarverk, Sida, Socialstyrelsen
och olika frivilligorganisationer samt läkare med specialistutbildning för
torterade flyktingar. Målet är att kvinnorna redan vid det första mottagan-
det i Sverige skall uppmärksammas och fa den vård och det fortsatta stöd
som de kan tänkas behöva. Det första mottagandet inkluderar hälsosamtal,
hälsoundersökning och fortsatt stöd samt de åtgärder som kan vidtas inför
ett eventuellt återvändande till hemlandet.
Vid en konferens i Wien i juni 1999 utarbetades rekommendationer för
stöd till familjer från provinsen Kosovo som varit utsatta för kränkande
behandling eller sexuell tortyr. Rekommendationerna kommer nu att
spridas i syfte att förbättra det framtida mottagandet av dessa familjer.
84
Konferensen erhöll ekonomiskt stöd av EU-kommissionen samt av Skr. 1999/2000:24
regeringarna i Österrike och Sverige. Vid konferensen deltog en delegation
från Sverige som bestod av såväl professionella vårdgivare som frivillig-
organisationer.
Sedan flera år pågår ett aktivt jämställdhetsarbete inom totalförsvaret och
fredsräddningstjänsten. Detta arbete är huvudsakligen inriktat på att genom
olika åtgärder underlätta för kvinnor att delta på samma villkor som män,
samt att öka antalet kvinnor i försvaret. En viktig utgångspunkt för arbetet
är de riktlinjer som Försvarsmakten redovisade i Försvarsmaktsplan 97.
Regeringen kommer även framdeles att betona vikten av att myndigheterna
inom totalförsvaret fortsätter sitt aktiva jämställdhetsarbete.
Regeringen har tidigare redovisat vilka åtgärder som, med utgångspunkt
från totalförsvarspropositionen 1996, vidtagits respektive kommer att
vidtas för att öka antalet kvinnor i försvaret. Regeringen har t.ex. gett
Försvarsmakten i uppgift att dels arbeta för att öka rekryteringen av
kvinnliga officerare, dels vidta åtgärder för att behålla kvinnliga officerare.
Försvarsmakten har mot denna bakgrund bl.a. uppdragit åt samtliga mili-
tära förband och skolor att stödja uppbyggnaden och vidmakthållandet av
nätverk för kvinnliga officerare. En viktig del har härvidlag varit att
kvinnliga officerare skall ges möjlighet att utbyta erfarenheter beträffande
sin yrkesroll.
Försvarsmakten har härutöver gett Försvarshögskolan i uppdrag att ta
fram en studie beträffande kvinnliga officerare. Studien skall skapa ett
bredare underlag för diskussion och utbildning om frågor rörande kvinn-
liga officerare och den framtida officersrollen inom Försvarsmakten.
Parallellt med denna studie har Försvarshögskolan och Totalförsvarets
pliktverk fatt i uppgift att under 1999 utreda orsaker till förtida avgångar
bland kvinnliga officerare. Undersökningen kommer även att omfatta män
som slutat i förtid. I september 1999 offentliggjordes resultaten av en
enkätundersökning som Statistiska centralbyrån genomförde under våren
1999 på beställning av Försvarsmakten. Undersökningen vände sig till alla
kvinnliga officerare, värnpliktiga och 40 procent av de kvinnliga civil-
anställda i Försvarsmakten. Drygt hälften av de kvinnliga officerarna anser
sig ha blivit trakasserade på grund av sitt kön någon gång under de tre
senaste åren. Förutom de åtgärder som redan beslutats i form av t.ex.
utbildning för personer som skall fungera som rådgivare och resurs på
förbanden, om problem med könstrakasserier uppstår, skall en problem-
inventering genomföras före årsskiftet på alla förband, vilken skall leda till
lokala handlingsplaner. Regeringen avvaktar tills vidare resultatet av dessa
arbeten innan eventuella ytterligare åtgärder kan komma att vidtas.
Beträffande de kvinnor som genomgår plikttjänstgöring har regeringen
framhållit betydelsen av att berörda myndigheter verkar för att dessa i
85
större utsträckning skrivs in även för andra befattningar än de som nu är Skr. 1999/2000:24
vanligast. Regeringen avser att följa upp myndigheternas åtgärder i denna
fråga.
Statens räddningsverk har regeringens uppdrag att i samråd med berörda
myndigheter och organisationer verka för att underlätta rekryteringen av
kvinnor till den kommunala räddningstjänsten. Räddningsverket har mot
denna bakgrund genomfört två studier, vilka skall ligga till grund för
utformningen av fysiologiska tester vid rekryteringen av brandmän. Här-
utöver har en förstudie genomförts som skall ligga till grund för
kommande uppdrag om att utveckla materiel, metoder och teknik.
Räddningsverket har vidare informerat räddningschefer och andra
berörda om arbetet med att öka rekryteringen av kvinnlig personal till
räddningstjänsten. Ett antal seminarier för att orientera om det pågående
arbetet genomförs under år 1999.
Under år 1998 genomfördes en introduktionsutbildning för kvinnor vid
Räddningsverkets skola i Rosersberg. 124 kvinnor sökte utbildningen och
25 antogs. Utbildningen koncentrerades till de praktiska moment som
krävs för att bli brandman. Av utvärderingen framgår att det finns ett stort
intresse bland eleverna för att fortsätta träna för att klara de fysiska tester
som krävs för att kunna anställas som brandman. Mot bakgrund av det
stora intresset för introduktionsutbildningen och att resultatet från utbild-
ningen är positivt kommer en liknande kurs att anordnas under år 1999.
86
Skr. 1999/2000:24
Det internationella intresset för Sveriges jämställdhetspolitik är stort.
Kunskapen om värdet av jämställdhet i familje-, arbets- och samhällsliv
växer internationellt. I följande avsnitt redogörs för jämställdhetsarbetet
inom Europeiska Unionen, Norden, Europarådet, ILO samt inom FN.
Genom Amsterdamfördraget har jämställdhetsfrågoma fått en väsentligt
starkare ställning i EU-samarbetet. Jämställdhet mellan kvinnor och män
ingår nu i EU-fördraget som ett av de grundläggande målen, något som
Sverige i hög grad bidragit till. Även den s.k. mainstreamingstrategin, dvs.
att ett jämställdhetsperspektiv skall beaktas och främjas i gemenskapens
alla aktiviteter, har skrivits in i fördraget. Lönediskrimineringsförbudet i
den tidigare artikel 119 i Romfördraget har skärpts och omfattar nu också
lönediskriminering vid likvärdigt arbete. Vidare har den tidigare fördrags-
texten byggts ut så att det uttryckligen anges att EU skall fatta beslut för att
öka jämställdheten på arbetsmarknaden och säkra att likalöneprincipen
iakttas. Det klargörs även att det är tillåtet att använda s.k. positiv sär-
behandling av underrepresenterat kön i syfte att åstadkomma jämställdhet i
praktiken på arbetsmarknaden.
Att den sistnämnda frågan, i vilken Sverige särskilt engagerat sig, nu
fördragsfåsts, innebär att det framöver blir tillåtet för medlemsländerna att
använda positiv särbehandling om de så önskar.
Ministerrådet (arbetsmarknads- och socialrådet) har behandlat flera olika
ärenden sedan den senaste redovisningen till riksdagen (skr. 1996/97:41).
Efter den av EG-domstolen den 17 oktober 1995 meddelade domen i
målet C-450/93 Eckard Kalanke mot Frei Hansestadt, Bremen, har frågor
om positiv särbehandling av underrepresenterat kön vid bl.a. rekrytering
diskuterats. Vid rådsmötet den 2 december 1996 beslutade ministrarna att
inte genomföra den av kommissionen föreslagna ändringen i det s.k. lika-
behandlingsdirektivet (76/207/EEG). Kommissionens förslag hade för-
anletts av utslaget i Kalanke-fallet och syftade till att klargöra att vissa
former av positiv särbehandling kunde, trots domen, förenas med EG-
rätten. Skälet till att rådet inte ville genomföra den föreslagna ändringen
var bl.a. att man i första hand ville avvakta resultatet av EU:s regerings-
konferens.
Ministerrådet har också behandlat frågan om bevisbördans fördelning i
mål om könsdiskriminering. År 1997 antogs ett direktiv där de två vikti-
gaste artiklarna gäller dels en definition av begreppet indirekt diskrimine-
ring, dels fördelningen av bevisbördan i könsdiskrimineringsmål.
87
Jämställdhet mellan kvinnor och män sattes som mål i EU:s syssel- Skr. 1999/2000:24
sättningsriktlinjer redan vid Europeiska rådets extraordinarie möte om
sysselsättning i Luxemburg år 1997. Vid det brittiska ordförandeskapets
informella möte för jämställdhetsministrar i Belfast i maj 1998 togs ytter-
ligare ett steg genom att följande frågor särskilt lyftes fram:
- tillgång till god barnomsorg, föräldraledighet och annan ledighet är för-
utsättningar för att både kvinnor och män skall kunna kombinera arbete
med familjeansvar,
- ett jämställdhetsperspektiv måste införlivas i all sysselsättningspolitik
på såväl europeisk som nationell nivå, så att åtgärder för att förbättra
anställningsbarhet och minska arbetslöshet tar hänsyn till både kvinnors
och mäns rättigheter och behov. Vid toppmötet i Cardiff, en månad
senare, uttalade Europeiska rådet att jämställdhetsperspektivet skall
integreras i alla politiska riktlinjer för sysselsättningen.
Österrike som övertog ordförandeskapet efter Storbritannien inledde med
ett informellt ministerrådsmöte för såväl arbetsmarknads- som social- och
jämställdhetsministrar i Innsbruck i juli 1998. Där förstärktes och förtydli-
gades jämställdhetsmålens ställning i sysselsättningsdiskussionen. Mötet
följde också upp den andra frågan som behandlats vid det informella mötet
i Belfast om åtgärder för att kunna förena förvärvsarbete med familje-
ansvar.
Genom Europeiska rådets beslut i Wien hösten 1998 gavs main-
streamingstrategin och jämställdhetsmålen en alltmer central ställning.
Sysselsättningsriktlinjema för år 1999 förutsätter för första gången både
integrering av ett jämställdhetsperspektiv och särskilda insatser för att
främja jämställdhet mellan kvinnor och män.
Vid ett informellt ministerrådsmöte för jämställdhetsministrama i Berlin
våren 1999 behandlades Amsterdamfördragets betydelse för jämställdhets-
arbetet och åtgärder för att motverka våld mot kvinnor.
Ministerrådet gör årligen en uppföljning av FN:s kvinnokonferens i
Peking 1995. Hittills har uppföljningen bestått i en allmän diskussion om
vilka åtgärder medlemsländerna vidtagit för att genomföra de beslut som
fattades i Peking. Vid rådsmötet den 2 december 1998 presenterade det
österrikiska ordförandeskapet ett förslag om att man på EU-nivå borde
införa ett system med indikatorer och konkreta mål (benchmarking) för att
bättre kunna jämföra hur medlemsstaterna genomför de beslut som fattades
vid Pekingkonferensen. Principen om indikatorer och benchmarking fick
starkt stöd från medlemsländerna och ordförandens slutsats var att rådet
var enigt om att denna fråga måste leva vidare.
I september 1999 presenterade det finska ordförandeskapet ett förslag
till indikatorer för benchmarking inom området Kvinnor i beslutsfattande
positioner..Under hösten 1999 planerar rådet att anta slutsatser om behovet
av att fortlöpande följa upp handlingsplanen i Peking och att fortsätta
utveckla indikatorer för fler områden i handlingsplanen.
Det handlingsprogram för lika möjligheter för kvinnor och män (1996-
2000) som beslutades om år 1995 håller nu på att avslutas. Ministerrådet
kommer under hösten 1999 att behandla en halvtidsrapport. Programmet
syftar främst till erfarenhetsutbyte, spridande av goda exempel i jämställd-
88
hetsarbetet och stöd till projekt. Prioriterade områden är bl.a. jämställdhet Skr. 1999/2000:24
på arbetsmarknaden och i ekonomin, könsfördelningen i beslutande för-
samlingar, förenande av yrkes- och familjeliv samt metoder och modeller
för att genomsyra alla politikområden med ett jämställdhetsperspektiv.
En styrkommitté följer tillämpningen av handlingsprogrammet. I denna
ingår representanter från medlems- och EES-ländemas regeringar och
kommissionen är ordförande. Kommittén har bl.a. till uppgift att fatta
beslut om vilka samarbetsprojekt mellan medlemsländerna som skall
beviljas medel med anledning av programmet.
Tre svenska projekt har fått stöd från programmet under år 1997, tre
under år 1998 och lika många år 1999. Flera myndigheter och organisatio-
ner har också samverkat i partnerskap med projekt i andra länder. Under
hösten 1999 planerar rådet att anta slutsatser om behovet av att kom-
missionen lägger förslag om ett femte jämställdhetsprogram.
Under kommissionens generaldirektorat för sysselsättning och social-
politik finns en enhet för jämställdhetsfrågor. Enheten förbereder kom-
missionens beslut på området. En huvuduppgift är genomförandet och
uppföljningen av Jämställdhetsprogrammet för åren 1996-2000. Enheten
svarar också för det administrativa arbetet med nätverk och kommittéer,
ger ut rapporter, anordnar konferenser och sprider information om EU:s
jämställdhetsarbete. Sverige deltar i kommissionens rådgivande kommitté
för jämställdhetsfrågor som är ett värdefullt forum för idé- och informa-
tionsutbyte.
Kommissionens meddelande Att genomsyra gemenskapens hela politik
och samtliga insatser med jämställdhet mellan kvinnor och män (KOM 67)
antogs år 1996. Därefter har en ny struktur införts inom ramen för den
jämställdhetsgrupp som leddes av förra kommissionens ordförande Jaques
Santer. Varje generaldirektör ansvarar för att integrera ett jämställdhets-
perspektiv i respektive generaldirektorats politikområde. Mellan avdel-
ningarna finns en samarbetsstruktur med nyckelpersoner som stöder
processen. I februari 1997 godkändes ett strategi dokument (SEK 692) som
bl.a. föreskriver regelbunden rapportering om de framsteg som gjorts vid
kommissionens alla avdelningar. Den första lägesrapporten (KOM 122)
lämnades i mars 1998. Av rapporten framgår att de mest påtagliga
politiska resultaten har uppnåtts inom EU:s internationella utvecklings-
samarbete och kvinnors mänskliga rättigheter, inom sysselsättnings-
politiken och strukturfonderna, utbildnings- och ungdomspolitik samt
kommissionens personal- och informationspolitik.
Kvinnor och män i EU:s institutioner
Sverige har gjort särskilda ansträngningar för att främja en jämn köns-
fördelning bland de svenskar som sedan medlemskapet fatt tjänster inom
EU:s institutioner. Sveriges inflytande över tjänstetillsättningarna
inskränker sig dock till de allra högsta nivåerna, dvs. topptjänstema (A 1)
89
och i någon mån även direktörstjänstema (A 2). En närmare redovisning Skr. 1999/2000:24
av organisation m.m. av det svenska EU-rekryteringsarbetet finns i rege-
ringens skrivelse 1995/96:190 Berättelse om verksamheten i Europeiska
Unionen under 1995.
I februari 1999 farms totalt 870 svenskar anställda i EU:s institutioner,
varav 777 var fast anställda och 93 temporärt anställda. Av de totalt
anställda var 558 kvinnor och 312 män, av de fast anställda var 506 kvin-
nor och 271 män och av de temporärt anställda var 52 kvinnor och 41 män.
Sverige har således fler kvinnor än män anställda i EU:s institutioner.
På A-nivå, dvs. chefer och handläggare, fanns vid samma tid 97 kvinnor
och 158 män i institutionerna. Av dessa var en majoritet anställda i kom-
missionen, 65 kvinnor och 96 män. Värt att notera är att per den 1 februari
1999 utgjordes 8 av 15 svenskar på enhetschefstjänster i kommissionen av
kvinnor.
Andelen kvinnor totalt dock fortfarande mycket låg även om vissa
forbättringar har skett under de senaste två åren. Per den 1 januari 1999
uppgick andelen kvinnor på A-nivå (chefer och handläggare) i kommissio-
nen till 18,7 procent, jämfört med 15,5 procent samma tid år 1996.
En närmare redovisning av tillgängliga uppgifter om kvinnor och män i
EU:s institutioner återfinns i betänkandet Jämställdheten i EU (SOU
1996:43). Sverige driver i EU bl.a. att könsuppdelad statistik i dessa frågor
skall redovisas årligen.
I februari 1999 presenterade Kommissionen en studie med namnet Women
in Science: Mobilising Women to Enrich European Research. Studien
belyser det kända faktum att kvinnor är underrepresenterade i forskningen.
Kommissionen önskar diskutera situationen med unionens medlemsländer
och dra nytta av det arbete och de erfarenheter som gjorts i respektive
medlemsland. Kommissionens mål är att vidta åtgärder för att öka andelen
kvinnliga forskare i det nu pågående femte ramprogrammet som löper fram
till år 2002. Sverige och Österrike har yrkat på mer ambitiösa och konkreta
förslag än de som Kommissionen har presenterat för att öka andelen
kvinnliga forskare.
Kommissionen kommer under hösten 1999 att tillsätta en grupp som
skall arbeta med jämställdhetsfrågoma inom EU-finansierad forskning.
Gruppen kommer att bestå av representanter på departements- och
myndighetsnivå från respektive medlemsland. Gruppen skall rapportera
uppdraget inom två år. Detta innebär att frågan kan bli aktuell under
Sveriges ordförandeskap i EU under första halvåret av 2001.
Sverige har inom EU drivit frågan om att jämställdhet skall vara ett cen-
tralt mål för hela EU och att bl.a. reglerna om lika lön skall utvidgas och
förstärkas. Siffror som redovisats från EU:s statistikbyrå Eurostat år 1999
90
visar att kvinnor inom EU tjänar i genomsnitt 25 procent mindre än män. Skr. 1999/2000:24
Enligt denna statistik ligger Sverige på tredje plats bland länderna när det
gäller skillnader i lön mellan män och kvinnor. Mindre löneskillnader har
endast det forna Östtyskland och Danmark. I Amsterdamfordraget, som
trädde i kraft i maj 1999, genomfors förstärkningar av reglerna på detta
område. Förändringarna motsvarar i stort sett de förslag som Sverige lade
fram och inkluderar bl.a. ett förtydligat lönediskrimineringsförbud. Inom
ramen för den samordnade sysselsättningspolitiken som Amsterdam-
fördraget lägger fast, utarbetas gemensamma riktlinjer för sysselsättning.
Bland dessa riktlinjer ingår att medlemsländerna kommer att införa posi-
tiva åtgärder för att främja lika lön för lika eller likvärdigt arbete och för
att minska inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män. Medlemsländerna
skall i en årlig nationell handlingsplan för sysselsättning ta ställning till
samtliga riktlinjer.
Frågor om våld mot kvinnor och sådan handel med människor som syftar
till sexuell exploatering har i hög grad uppmärksammats inom EU under
de senaste åren. En redogörelse för arbetet med dess frågor inom EU finns
intagen i regeringen proposition 1997/98:55, Kvinnofrid (s. 27-29).
Efter det att den nämnda redogörelsen lämnades, har ytterligare åtgärder
vidtagits på dessa områden. Som ett exempel kan nämnas att kommissio-
nen i maj 1998 presenterade ett meddelande - Kom (1998) 335 slutlig -
samt ett förslag till rådsbeslut i syfte att anta ett gemenskapsprogram för
perioden 2000-2004 om våld mot barn, ungdomar och kvinnor, kallat
Daphneprogrammet. Programmet är en vidareutveckling av det tidigare
s.k. Daphne-initiativet och skall utgöra ett komplement till det arbete som
pågår inom ramen för samarbetet för rättsliga och inrikes frågor.
Som ytterligare ett exempel kan nämnas att kommissionen i december
1998 i ett meddelande till rådet och Europaparlamentet - KOM (198) 726
slutlig - har inventerat pågående och föreslagit vidare åtgärder i kampen
mot handel med kvinnor. I meddelandet föreslås bl.a. att EU och kom-
missionen tillsammans med USA skall anordna och stödja ytterligare
förebyggande kampanjer i sådana icke medlemsländer som fungerar som
ursprungs- och transitländer, att kommissionen under år 1999 skall lägga
fram ett förslag till lagstiftning om tillfälligt uppehållstillstånd för offer
som är beredda att ställa upp som vittnen samt att EU, rådet och kom-
missionen skall främja utbyte av information om kvinnohandel inom
ramen för den dialog som håller på att inledas med de nya oberoende
staterna, särskilt Ryssland och Ukraina.
Kommissionen har uppmanat medlemsstaterna att redogöra för nyligen
genomförda förändringar av nationell lagstiftning för att bekämpa våld mot
och handel med kvinnor. Sverige har i mars 1999 skickat en sådan
redogörelse.
En expertkonferens om främst polisens insatser för att bekämpa våld
mot kvinnor anordnades i Wien under det österrikiska ordförandeskapet.
Det tyska ordförandeskapet anordnade därefter tillsammans med kom-
missionen en konferens om våld mot kvinnor i Köln i mars 1999. Konfe-
91
rensen avsåg att markera starten på det inofficiella Europaåret mot kvin- Skr. 1999/2000:24
novåld. Målet var att presentera de aktiviteter och åtgärder som planeras av
länderna under året och att stimulera länder och frivilligorganisationer att
ta egna inititativ. Vid konferensen i Köln rönte de nyligen genomförda
svenska insatserna för att bekämpa våld mot kvinnor stor uppmärksamhet.
Vid såväl Wienkonferensen som Kölnkonferensen antog de medverkande
experterna och frivilligorganisationema standarder och rekommendationer
på olika områden. Europaåret 1999 mot kvinnovåld skall avslutas med ett
expertmöte under det finska ordförandeskapet.
Europols mandat omfattar handel med människor. Arbetet med sådan
handel är en högt prioriterad fråga för Europol. Europol har också varit
värd för expermöten om människohandel med deltagare från medlems-
staterna, företrädare för kandidatländerna och icke-statliga organisationer.
Europeiska rådet höll i oktober 1999 ett särskilt möte i Tammerfors om
skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska
unionen. Av slutsatserna från mötet framgår att handel med människor
även fortsättningsvis kommer att vara en prioriterad fråga för unionen.
En heltäckande policy har utvecklats för jämställdhet i EU:s utvecklings-
samarbete, bl.a. genom den resolution som antogs av ministerrådet 1995
(12847/95) Integrating Gender Issues in Development Cooperation.
Sverige har aktivt verkat för att strategier utarbetas och att uppföljning och
utvärdering genomförs av hur rådsbeslut tillämpas. Under hösten 1997
behandlade ministerrådet en första uppföljning av resolutionen och i
rådsslutsatsema uppmanas kommissionen att bedriva intemutbildning,
utveckla indikatorer och fastställa tidsbestämda handlingsplaner på
jämställdhetsområdet. Våren 1999 rapporterade Sverige till EU om
uppföljningen av hur EU:s jämställdhetsresolution från 1995 genomförts i
det svenska utvecklingssamarbetet.
Kommissionen arbetar både med att integrera jämställdhetsperspektivet i
allt bistånd och att göra särskilda insatser för kvinnor.
Genom Sida arbetar Sverige i verkställighetskommittéema för att
jämställdhetsperspektivet skall integreras i EU:s biståndsarbete, både när
det gäller landsstrategier och i enskilda projekt.
I de interna EU-förhandlingama om förhandlingsmandatet för de fram-
tida förbindelserna mellan EU och ansökarländema har Sverige,
tillsammans med flera andra medlemsländer, drivit jämställdhetsfrågoma.
Dessa finns nu med i det inledande kapitlet om övergripande principer och
mål för samarbetet, där det anges att kvinnans situation särskilt skall
uppmärksammas och att jämställdhetsfrågoma systematiskt skall beaktas
inom alla områden: politiska, ekonomiska såväl som sociala.
Sverige har också inför toppmötet mellan EU och Karibien/Sydamerika
fört fram jämställdhet, särskilt behovet av insatser mot våld mot kvinnor.
92
Skr. 1999/2000:24
Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av de prioriterade frågor som
Sverige framöver skall driva aktivt inom EU. Sverige söker med sina
erfarenheter sätta jämställdhetsfrågan högt på den europeiska dag-
ordningen inför det svenska ordförandeskapet i EU år 2001.
En diskussion om behovet av ett jämställdhetsinstitut - European
Gender Institute - har initierats av Sverige. Syftet med ett sådant institut är
att intensifiera samarbetet på jämställdhetsområdet mellan medlems-
länderna och komplettera kommissionens insatser på området. Institutet
skulle vara en mötesplats for forskare, politiker och dem som praktiskt
arbetar med jämställdhetsfrågor. I juni 1999 inbjöds medlemsländerna och
representanter for kommissionen till en diskussion om behov och eventuell
utformning av ett institut. Förslaget mottogs mycket positivt och behand-
lades senare av jämställdhetsministrama vid det informella minister-
rådsmötet i Berlin i juni 1999. Av ordförandens slutsatser framgår att det
svenska forslaget väckt stort intresse och att en forstudie bör genomföras.
Sverige har inbjudit EU:s medlemsländer och ansökarländer till en
ministerkonferens om jämställdhetsfrågor i november 1999 med temat
Lika lön och ekonomiskt oberoende - en grund för jämställdhet mellan
kvinnor och män. Konferensen genomförs i samarbete med det finska
ordförandeskapet och som en uppföljning av en ministerkonferens som
anordnades i Helsingfors i oktober 1999 om jämställdhet och sysselsätt-
ningspolitik. Syftet är att utbyta erfarenheter främst vad gäller insatser för
lika lön och möjligheter och hinder i skatte- och bidragssystem för kvin-
nors och mäns anställbarhet. I samband med konferensen kommer en ny
bok med titeln Jämställda på svenska att presenteras. Boken ges ut av
Svenska Institutet på fem språk och är en överblick över de senaste decen-
niernas svenska j ämställdhetspolitik.
Inom EU pågår arbete med en övergripande strategi för migrations- och
asylområdet. Stats- och regeringschefer avser att anta strategin hösten
1999. Sverige har i detta arbete bl.a. fört fram vikten av att hänsyn tas till
den särskilt utsatta situation som kvinnor i vissa fall kan befinna sig i.
Som sista nya medlemsstat av de tre som inträdde i unionen 1995 innehar
Sverige ordförandeskapet i EU:s ministerråd första halvåret 2001. Den
viktigaste uppgiften är att föra EU:s gemensamma dagordning framåt. På
jämställdhetsområdet pågår en inventering av de frågor som kan vara
aktuella under Sveriges ordförandeskap samt planering av mötesverksam-
heten. Ett informellt ministerrådsmöte planeras gemensamt för jämställd-
hetsministama och socialministrarna.
93
Till grund för samarbetet inom jämställdhetsområdet ligger ett program för
det nordiska jämställdhetssamarbetet för perioden 1995-2000. Programmet
kompletteras med årliga handlingsplaner.
Samarbetet ligger väl i linje med den svenska jämställdhetspolitiken.
Arbetet koncentreras till verksamhet som främjar kvinnors och mäns lika
tillgång till de politiska och ekonomiska beslutsprocesserna, kvinnors och
mäns lika ekonomiska ställning och inflytande, inte minst i fråga om lön
samt ett jämställt arbetsliv. Vidare prioriteras verksamhet som dels förbätt-
rar möjligheterna för kvinnor och män att förena föräldraskap och
förvärvsarbete, dels påverkar den europeiska och övriga internationella
utvecklingen på jämställdhetsområdet. För att effektivisera arbetet inom de
prioriterade områdena verkar ministerrådet för att jämställdhetsaspekter
beaktas inom alla politikområden på lokal, regional, nationell och nordisk
nivå.
Ett ministermöte ägde rum under år 1998 i samband med Nordiska
rådets session i Oslo. Då beslutades bl.a. att anta handlingsplanen för det
nordiska jämställdhetssamarbetet för år 1999.
En tjänst som koordinator för mansforskning har inrättats med uppgift
att organisera nordiska mansforskare och stödja nya mansforskamätverk.
Koordinatom skall också bidra till genomförandet av den handlingsplan,
som antogs av ministerrådet 1997 om män och jämställdhet. Tjänsten
placeras inom Nordiska institutet för kvinno- och könsforskning (NIKK)
vars verksamhet har pågått sedan år 1995. Institutets uppgifter är att inom
ramen för det nordiska samarbetet främja, samordna och stimulera nordisk
forskning samt informera om forskningsresultatet på området. Forskningen
bidrar till ökade kunskaper och möjliggör effektivare insatser på jäm-
ställdhetsområdet. Den bidrar också till att forma en nordisk plattform som
är betydelsefull i det internationella samarbetet när det gäller forskning och
utveckling.
Nordiska Ministerrådet har beslutat genomföra ett projekt för att
utveckla metoder och pröva nya arbetsformer för att införliva ett jäm-
ställdhetsperspektiv i alla sakfrågor inom arbetsmarknadspolitiken och
ungdomspolitiken. Projektet påbörjades under våren 1997 och skall pågå i
tre år, till och med våren 2000. Sverige deltar med två regionala projekt.
Fritidsförvaltningen inom Skellefteå kommun genomför ett projekt inom
ungdomspolitiken med stöd av anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder
och Länsarbetsnämnden i Västerbottens län driver ett projekt inom
arbetsmarknadspolitiken. I detta projekt har ett studiecirkelmaterial tagits
fram om hur ett jämställdhetsperspektiv kan införlivas i ordinarie verk-
samhet. Det skall under åren 1999 och 2000 användas av cirka 400
anställda.
Med medel från Nordiska Ministerrådet har forskare i de nordiska
länderna under fyra år samarbetat och analyserat relationen mellan kön,
politik och demokrati i de nordiska länderna. Våren 1999 publicerades
boken Jämställda demokratier? - Kön och politik i Norden. Den har även
översatts till engelska.
Det nordiska jämställdhetssamarbetet på EU-nivå är knutet till frågor
och områden som är aktuella inom EU/EES. Den nordiska jämställdhets-
Skr. 1999/2000:24
94
modellen är föremål for stort intresse. De satsningar som fastlagts i det Skr. 1999/2000:24
nordiska samarbetsprogrammet för perioden 1995-2000 är områden som
också behandlas i EU:s jämställdhetsprogram för åren 1996-2000. En
gemensam nordisk och europeisk konferens om jämställdhet på arbets-
marknaden hölls i Stockholm i april 1998. I konferensen deltog även
representanter från de baltiska länderna. De nordiska jämställdhetsminist-
rama har enats om att hålla en fortsatt hög jämställdhetsprofil inom
EU/EES.
Ett program har antagits för närområdessamarbete inom jämställdhets-
området fram till år 2000. En arbetsgrupp med representanter från samtliga
nordiska och baltiska länder har tillsatts för att följa upp de olika delarna i
programmet. Under år 1998 har konferenser hållits i de tre baltiska
länderna med medverkan av politiker och experter från de nordiska
länderna och EU. Under år 1999 har arbetet fortsatt med att öka kunskapen
på jämställdhetsområdet bl.a. genom att ta fram könsuppdelad statistik på
nationell nivå.
Att främja jämställdhet mellan kvinnor och män fortsätter att vara en viktig
del i Europarådets arbete för demokrati och mänskliga rättigheter.
Styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män sammanträder två
gånger om året. Ett arbetssätt som utvecklats inom kommittén på senare år
är inrättandet av särskilda expertgrupper med uppgift att belysa och
komma med förslag i olika frågor. Under 1997 bildades en expertgrupp om
positiv särbehandling inom området jämställdhet mellan kvinnor och män
och en annan som behandlar skydd av unga flickor och kvinnor mot våld.
Sedan tidigare arbetar en expertgrupp med rätten till fritt val när det gäller
reproduktion, en med intolerans, rasism och jämställdhet mellan kvinnor
och män och en med framtida prioriteringar, strategier och arbetsmetoder i
fråga om jämställdhet mellan kvinnor och män. År 1995 tillsattes en
expertgrupp för att utarbeta en rapport om metoder för att genomsyra alla
politikområden med ett jämställdhetsperspektiv. En slutrapport Gender
mainstreaming, conceptual framework, methodology and presentation of
good practices (EG-S-MS (98)) avlämnades i mars 1998. Sverige deltog
mycket aktivt i gruppens arbete. Styrkommittén beslutade att rapporten
skulle översättas till flera språk och ges en bred spridning. Den låg också
till grund för en konferens i ämnet i Atén i september 1999, då den svenska
jämställdhetsministem var en av huvudtalama.
Som nämnts under avsnitt 3.8 Män och jämställdhet hölls ett två dagars
seminarium i Strasbourg i juni 1997 om männens roll i arbetet för att—
uppnå j ämställdhet.
I november 1997 ägde den 4:e jämställdhetsministerkonferensen rum i
Istanbul. Sverige var ett av de rapporterande länderna och vårt bidrag
gällde männens roll i jämställdhetsarbetet.
95
Under 1998 hölls ett seminarium i Strasbourg i september om kvinno- Skr. 1999/2000:24
bilden i media samt ett informationsforum i november i Bukarest om
åtgärder och metoder för att motverka våld i hemmen. Detta forum följdes
upp med ett seminarium om män och våld mot kvinnor i oktober 1999 i
Strasbourg.
Internationella arbetsorganisationen (ILO) är FN:s fackorgan för arbets-
livsffågor. ILO har som grundläggande mål att bekämpa fattigdom och
främja social rättvisa. I uppgiften ligger att främja sysselsättning och bättre
arbetsvillkor i hela världen samt att värna om fackliga fri- och rättigheter.
År 1998 antog Internationella arbetskonferensen en deklaration om
grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet samt riktlinjer för dess
uppföljning. I deklarationen slås fast att alla ILO:s medlemsländer genom
sitt medlemsskap i ILO och sin anslutning till ILO:s stadga har en
förpliktelse att respektera, främja och genomföra de grundläggande rättig-
heter som är tema för ILO:s grundläggande rättighetskonventioner. Dessa
rättigheter omfattar bl.a. diskriminering i arbetslivet.
ILO:s program för fler och bättre arbeten för kvinnor syftar till att
undanröja diskriminering i sysselsättning och yrkesutövning på grund av
kön. Programmet är ILO:s särskilda bidrag i uppföljningen av FN:s fjärde
kvinnokonferens i Peking. Projektet bedrivs i en rad länder i Afrika, Asien,
Latinamerika och Östeuropa samt på Västbanken och i Gaza, huvudsakli-
gen med reguljära budgetmedel.
ILO bedriver en omfattande utrednings- och rapportverksamhet. Ett
antal studier, publicerade under de senaste åren, belyser frågor som rör den
könsuppdelade arbetsmarknaden, sexuella trakasserier och våld i arbets-
livet.
Fr.o.m. den 1 oktober 1999 gäller att posten som Särskild rådgivare för
frågor som rör kvinnor och arbete inom ILO:s sekretariat ersatts med en
jämställdhetsenhet, vilket markerar den vikt den nye generaldirektören
faster vid jämställdhetsfrågoma.
Vid det 40:e mötet år 1996 i FN:s kvinnokommission diskuterades bl.a.
hur kvinnokommissionen skulle följa genomförandet av de åtaganden som
gjorts vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking i medlemsländerna och i
FN-systemet. Det arbetsprogram som beslutades innebar att olika kapitel i
handlingsplanen togs upp för behandling under åren 1997-1999. 1997 års
möte ägnades åt frågor om utbildning, kvinnor och ekonomi samt kvinnors
inflytande. År 1998 behandlades frågor om våld mot kvinnor, kvinnor i
väpnade konflikter, mänskliga rättigheter och flickebarnets situation. År
1999 behandlades kvinnors hälsa samt institutionella mekanismer i jäm-
96
ställdhetsarbetet. Syftet har varit att vidareutveckla de överenskommelser Skr. 1999/2000:24
som gjordes i Peking. För varje område har texter, s.k. agreed conclusions,
antagits som i flera fall bekräftat överenskommelserna i Peking. De har
också inneburit framsteg på viktiga områden, bl.a. kriminalisering av våld
och våldtäkt i hemmet, stärkande av kvinnors mänskliga rättigheter och
rätt till utbildning av personal som utför aborter i de länder där abort är
legal.
I juni 2000 arrangeras en specialsession i FN:s generalförsamling för att
följa upp FN:s kvinnokonferens i Peking. Syftet är att få en samlad bild av
vad som åstadkommits i länderna och inom FN-systemet fem år efter över-
enskommelsen i Peking och analysera vilka åtgärder som behövs nationellt
och internationellt för att stärka det fortsatta arbetet att nå målen i hand-
lingsplanen.
Ett första möte för att förbereda specialsessionen hölls vid kvinno-
kommissionens möte i mars 1998. Kvinnokommissionen som är förbere-
dande kommitté till specialsessionen träffades därefter i mars 1999, då en
resolution antogs om det fortsatta förberedelsearbetet. Av resolutionen
framgår bl.a. att specialsessionen i första hand skall utvärdera i hur hög
grad målen i Pekingplanen uppnåtts och ange vad som ytterligare krävs för
att uppfylla åtaganden. Nationella rapporter skall presenteras och tillsam-
mans med rapporter från FN och andra aktörer utgöra underlag för
utvärderingen. Regionala och tematiska förberedelsemöten skall anordnas.
Frivilligorganisationema skall ges möjlighet att medverka både i förbere-
delsearbetet och i specialsessionen. I januari 2000 kommer ett regionalt
förberedelsemöte att anordnas i Geneve av FN:s ekonomiska kommission
för Europa (ECE) och Europarådet.
En huvudfråga vid kvinnokommissionens förberedande möte i mars
2000 blir hur den fortsatta uppföljningen av handlingsplanen i Peking skall
utformas efter år 2000.
Sverige fortsätter att aktivt verka för att uppmärksamma kvinnors villkor i
olika fora som rör mänskliga rättigheter, inte minst inom FN:s kommission
för de mänskliga rättigheterna. Frågor om våld mot kvinnor i väpnade
konflikter och i andra sammanhang, kulturella och religiösa sedvänjors
effekter på kvinnors respektive mäns rättigheter samt regeringars skyldig-
het att vidta åtgärder för att säkerställa kvinnors och mäns, flickors och
pojkars fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter är centrala i det arbetet.
Sverige lämnade år 1998 ekonomiskt stöd till FN:s center för mänskliga
rättigheter i syfte att stärka kunskapsbeffämjande åtgärder och införliva ett
jämställdhetsperspektiv i centrets verksamhet.
UD och Sida har ställt medel till förfogande till en skrift för att sprida
kunskap om utvecklingen när det gäller kvinnors åtnjutande av mänskliga
rättigheter i ett internationellt perspektiv. Den ges ut under hösten 1999
bl.a. med anledning av att det är 20 år sedan FN:s konvention om avskaf-
fandet av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) antogs.
4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 24
CEDAW är en av de sex mest centrala internationella konventionerna Skr. 1999/2000:24
om mänskliga rättigheter. Under de 20 år som konventionen funnits har
kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna förbättrats i många
länder. Mycket återstår dock innan konventionen respekteras fullt ut.
Till CEDAW är en övervakningskommitté knuten. Kommittén granskar
de rapporter om tillämpningen av konventionens bestämmelser som stater
skall lämna in vart fjärde år. Sverige lämnade i maj 1996 sin ljärde
granskningsrapport och förbereder för närvarande sin femte rapport, vilken
enligt kommitténs plan kommer att granskas tillsammans med den fjärde i
juni 2000.
År 1996 inrättades en arbetsgrupp under FN:s kvinnokommission med
uppgift att behandla frågan om ett tilläggsprotokoll till CEDAW för att
möjliggöra klagorätt till konventionen för enskilda. I mars 1999 kunde
arbetsgruppen i mars lämna ett förslag till tilläggstext som ger individer
och grupper rätt att anföra klagomål på staters sätt att leva upp till
konventionen. Tilläggsprotokollet medger också ett undersöknings-
förfarande för CEDAW-kommittén vid allvarliga och systematiska kränk-
ningar. Kvinnokommissionen har antagit tilläggstexten som också har
behandlats av Ekonomiska och sociala kommittén (ECOSOC) sommaren
1999. FN:s generalförsamling antog tilläggsprotokollet hösten 1999.
Sverige har under hösten 1999 i en särskild rapport till FN redovisat de
åtgärder som genomförts för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män
sedan FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking. Rapporten visar att Sverige i
hög grad lever upp till åtagandena i den aktionsplattform som beslutades
där. Åtgärderna som beskrivs i plattformen utgör också grunden för
Sveriges nationella plan för jämställdhet. Vidare kommer Sverige att
fortsätta att aktivt integrera ett könsperspektiv i sitt internationella utveck-
lingssamarbete och kommer att agera på olika sätt för att stärka genom-
förandet av kvinnors mänskliga rättigheter på det globala planet.
UD har alltsedan FN:s kvinnokonferens i Peking arbetat aktivt med att
stärka och utveckla den interna kompetensen inom biståndsförvaltningen
när det gäller jämställdhetsfrågor. Under år 1998 och våren 1999 har ett
tjugotal seminarier om jämställdhet i biståndet anordnats inom Regerings-
kansliet, bl.a. för att uppmärksamma kvinnors villkor i strategier för att
minska fattigdom och för att främja demokrati och mänskliga rättigheter.
Arbetet fortskrider också vad gäller att verkställa de handlingsplaner
som antagits inom UD:s olika enheter för att integrera jämställdhet i allt
utvecklingssamarbete. En rad publikationer har tagits fram, bl.a. en
sammanfattning av handlingsplanen från Peking och en metodskrift om att
införliva ett jämställdhetsperspektiv i utvecklingssamarbetet. Metodskrif-
ten har översatts till ett flertal språk och distribuerats brett både inom och
utom Sverige.
98
UD har vidare tydliggjort jämställdhetsperspektivet i ramverket for såväl Skr. 1999/2000:24
bilateralt som multilateralt utvecklingssamarbete, bl.a. i flera skrivelser till
riksdagen om utvecklingssamarbete. Särskilt framhålls nödvändigheten av
att stärka kvinnors rättigheter och deltagande i politiska processer, att för-
bättra kvinnors ekonomiska villkor och att motverka våld mot kvinnor.
Under 1998 har också ett tydligare jämställdhetsperspektiv förts in i
region- och landstrategier för utvecklingssamarbetet. Det har bl.a. handlat
om att uppmärksamma kvinnors och mäns möjligheter till utbildning,
social service, tillgång till krediter och i vad mån satsningar på t.ex.
förvaltningsstöd, utbildning, jordbruk och transporter riktas till både kvin-
nor och män och beaktar deras olika behov och villkor.
Under 1998 har arbete inletts med att operationalisera det omfattande
policyarbete inom UD som bedrevs 1997, för att skapa ramverk för såväl
det bilaterala som det multilaterala utvecklingssamarbetet. Jämställdhets-
perspektivet har i varierande utsträckning integrerats i detta arbete,
tydligare rörande t.ex. fattigdomsbekämpning och miljö än vad som gäller
mänskliga rättigheter. Det gäller också i strategierna för utvecklingssam-
arbetet med enskilda länder.
Ett av målen för det multilaterala utvecklingssamarbetet är att utveckla
metoder och strategier samt att stärka kompetensen vad gäller jämställdhet
i biståndssamarbete.
Bland exempel på insatser som särskilt vidtagits för att främja jäm-
ställdhet mellan kvinnor och män kan nämnas att Sverige under våren
1999 i samverkan med styrelsen för FN:s utvecklingsprogram (UNDP)
arrangerat ett veckoseminarium med representanter för Estland, Ukraina
och Kazakstan för att utbyta erfarenheter när det gäller könsuppdelad
statistik och former för rapportering till FN om kvinnors rättigheter och
jämställdhetsfrågor. Sverige har också lämnat bidrag till FN:s befolk-
ningsfond (UNFPA) för studier om mäns syn på reproduktiva rättigheter
samt i samverkan med UNFPA år 1999 anordnat seminarier om män och
jämställdhet, reproduktion och sexualitet i Lusaka, Haag och New York.
Bidrag har också lämnats till World Water Vision för att uppmärksamma
kvinnors aktiva roll när det gäller vattenförsörjning och till Världshälso-
organisationen (WHO) för att uppmärksamma kvinnors hälsa på samma
villkor som mäns. UD har vidare i samverkan med institutionen för ffeds-
och konfliktforskning vid Uppsala universitet och FN bidragit till studie
om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i alla faser av fredsbevarande
operationer.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett av de biståndspolitiska målen.
Jämställdhetsperspektivet skall genomsyra hela utvecklingssamarbetet med
såväl u-ländema som med länderna i Central- och Östeuropa. Regeringen
har i regleringsbrev till Sida tydligt angett att myndigheten skall verka för
99
att stärka kvinnors rättigheter som ett led i att effektivt bekämpa fattig- Skr. 1999/2000:24
dom, fördjupa demokratin, främja hållbar utveckling och öka respekten för
kvinnors rättigheter. Inom ramen för riktade insatser på det sociala
området redovisar SIDA bl.a. särskilda satsningar för att stärka kvinnors
reproduktiva rättigheter och förbättra hälsan. I samarbetet med enskilda
länder redovisas insatser som stöder bl.a. legala reformer som syftar till att
stärka kvinnors rättigheter samt insatser mot det omfattande våld som ofta
förekommer, särskilt i länder som drabbats av väpnande konflikter.
För samarbetet med Central- och Östeuropa har SIDA tagit fram enkla
metoder för både analys och rapportering om jämställdhet mellan kvinnor
och män i syfte att underlätta för de parter som genomför utvecklings-
projekt att fa i gång en dialog om jämställdhetsaspekten. Arbetet har ibland
varit svårt bl.a. på grund av parternas begränsade intresse och olika
tolkning av begreppet jämställdhet. Arbetet med riktade insatser för att
främja jämställdhet mellan könen inleddes år 1998. I Ryssland, Ukraina
och Litauen lämnades stöd för att öka kvinnors politiska engagemang och i
Estland inleddes ett samarbete om jämställdhetslagstiftning.
Det är alltjämt svagt intresse och ibland okunskap hos motparter i sam-
arbetsländema när det gäller jämställdhetsfrågor. Det råder också brist på
kunskap hos många svenska parter om metoder för att genomsyra
samarbetet med ett jämställdhetsperspektiv. Därför är det fortfarande
främst genom riktade insatser med en klar målsättning att främja jäm-
ställdhet som arbetet förs framåt. Drygt 17 miljoner kronor har under år
1998 avsatts till 25 olika insatser direkt inriktade på att främja jämställdhet
mellan kvinnor och män. Det är en ökning med ca 60 procent jämfört med
år 1997.
100
Skr. 1999/2000:24
Bilaga 1
I bilagan redovisas vissas uppgifter om fördelningen av ekonomiska
resurser mellan kvinnor och män.
Utredningen (S 1994:09) om fördelning av ekonomisk makt och ekono-
miska resurser mellan kvinnor och män presenterade 1998 sitt slutbetänk-
ande. Kunskaperna på detta område har ökat väsentligt genom denna
utredning.
Under år 1998 var drygt 69 procent av den kvinnliga befolkningen i
åldern 16-64 år, motsvarande 1,9 miljoner personer, sysselsatta enligt
SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU). Drygt 53 procent av de syssel-
satta kvinnorna var anställda på heltid och arbetade 35 timmar eller mer
per vecka. Knappt 19 procent arbetade lång deltid, 30 timmar eller mer,
medan ca 22 procent av de sysselsatta arbetade kort deltid, mindre än 30
timmar per vecka. Sex procent av de sysselsatta kvinnorna var egna före-
tagare. Arbetslösheten bland kvinnor var sex procent av arbetskraften.
För män var andelen sysselsatta 73,5 procent av befolkningen i åldem
16-64 år, vilket motsvarar nästan 2,1 miljoner personer. Drygt 77 procent
av de sysselsatta männen var anställda på heltid och arbetade 35 timmar
eller mer. Ca två procent arbetade lång deltid och 5,5 procent kort deltid.
Inte fullt 15 procent av de sysselsatta männen var egna företagare.
Arbetslösheten uppgick till 6,9 procent av arbetskraften.
Den vanligaste orsaken till att kvinnor arbetar deltid är att de fortfarande
bär huvudansvaret för arbetet med barn och hem. En annan orsak är
arbetsmarknadsskäl, dvs. att det inte går att fa längre arbetstid hos nuva-
rande arbetsgivare. Män arbetar deltid i huvudsak för att de också studerar
eller för att de är sjukskrivna eller delpensionerade. Både andel och antal
deltidsarbetande kvinnor minskade något från år 1997 till år 1998 medan
antalet deltidsarbetande män var oförändrat och som andel av de syssel-
satta minskade något.
Skillnader i lön och inkomst mellan kvinnor och män kan till stor del
förklaras med skillnader i arbetad tid, yrke, befattning, arbetslivserfaren-
het, kvalifikationsnivå, utbildning och ålder. Det finns emellertid
löneskillnader mellan kvinnor och män som inte går att förklara på detta
sätt.
I tabell 1 visas sambandet mellan lön och formell utbildningsnivå för
kvinnor och män i olika sektorer. Av tabellen går inte att utläsa om det
finns ett samband mellan utbildningen och det ansvar och de arbets-
uppgifter som individen har. Inom stat, kommuner och landsting avser
uppgifterna samtliga anställda, både LO-grupper och tjänstemän. För den
privata sektorn redovisas tjänstemän och arbetare var för sig. Redo-
visningen omfattar såväl heltids- som deltidsanställda. Månadslönen för
deltidsanställda har räknats om till heltidslön. För LO-gruppema redovisas
en beräknad månadslön där den officella statistikens timförtjänst räknats
om.
Uppgift om utbildningskod finns inte tillgänglig för samtliga anställda
som redovisas i tabell 1. Detta medför att summan av de personer som
101
redovisas för olika utbildningsgrupper inte helt överensstämmer med Skr. 1999/2000:24
uppgiften om samtliga anställda inom sektom. Bilaga 1
När kvinnor och män efter avslutad utbildning börjar arbeta, förefaller
det som om män far större ekonomiskt utbyte av sina investeringar i
utbildning än kvinnor. Inom samtliga kategorier har kvinnor lägre lön än
män.
Tabell 1 Månadslön för anställda inom olika sektorer med fördelning
på utbildningsnivå år 1998. Kronor per månad
MÄN
KVINNOR
MÅNADSLÖN
ANTAL
ANTAL
KVINNORS
LON REL
mAnadslQn mans, %
|
Statligt anställda |
98 400 |
17 800 |
124 400 |
21 400 |
83 |
|
Förgymnasial utbildning |
11 300 |
15 500 |
10 000 |
17 100 |
91 |
|
Gymnasial utbildning |
40 600 |
15 900 |
35 400 |
18 300 |
87 |
|
Eftergymn < 3 år |
16 700 |
18 000 |
30 300 |
20 300 |
89 |
|
Eftergymn >= 3 är |
25 600 |
20 800 |
37 400 |
24 100 |
86 |
|
Forskarutbildning |
3 600 |
25 700 |
10 300 |
29 200 |
88 |
|
Kommunalt anställda |
581 000 |
15 900 |
148 000 |
17 800 |
89 |
|
Förgymnasial utbildning |
85 100 |
14 200 |
20 500 |
15 100 |
94 |
|
Gymnasial utbildning |
277 800 |
14 900 |
54 100 |
16 100 |
93 |
|
Eftergymn < 3 år |
109 400 |
16 400 |
30 600 |
18 000 |
91 |
|
Eftergymn >= 3 år |
106 200 |
19 100 |
41 200 |
21 100 |
91 |
|
Forskarutbildning |
500 |
22 700 |
900 |
24 500 |
93 |
|
Kyrkokommunalt | |||||
|
anställda |
12 800 |
15 000 |
7 300 |
15 900 |
94 |
|
Förgymnasial utbildning |
2 700 |
13 900 |
2 300 |
14 700 |
95 |
|
Gymnasial utbildning |
5 600 |
14 500 |
3 200 |
15 200 |
95 |
|
Eftergymn < 3 år |
2 700 |
15 800 |
800 |
17 200 |
92 |
|
Eftergymn >= 3 år |
1 600 |
17 500 |
1 000 |
20 100 |
87 |
|
Landstingsanställda |
183 500 |
17 700 |
45 300 |
24 800 |
71 |
|
Förgymnasial utbildning |
9 600 |
14 300 |
2 800 |
15 100 |
95 |
|
Gymnasial utbildning |
74 900 |
15 400 |
13 200 |
16 700 |
92 |
|
Eftergymn < 3 år |
60 800 |
18 000 |
8 100 |
19 000 |
95 |
|
Eftergymn >= 3 år |
36 500 |
22 200 |
17 500 |
31 700 |
70 |
|
Forskarutbildning |
1 100 |
34 700 |
3 300 |
43 200 |
80 |
|
Tjänstemän privat | |||||
|
sektor avser 97 |
467 000 |
18 500 |
650 200 |
24 600 |
75 |
|
Förgymnasial utbildning |
62 000 |
16 800 |
75 200 |
21 200 |
79 |
|
Gymnasial utbildning |
252 500 |
17 200 |
299 600 |
22 200 |
78 |
|
Eftergymn < 3 år |
87 000 |
19 600 |
144 300 |
24 300 |
81 |
|
Eftergymn >= 3 år |
61 300 |
23 600 |
116 100 |
32 300 |
73 |
|
Forskarutbildning |
1 600 |
29 200 |
7 400 |
36 300 |
81 |
|
Arbetare privat sektor | |||||
|
avser 97 |
321 100 |
14 900 |
749 800 |
16 900 |
88 |
|
Förgymnasial utbildning |
117 200 |
14 900 |
249 000 |
16 800 |
89 |
|
Gymnasial utbildning |
180 900 |
14 800 |
456 800 |
16 900 |
88 |
|
Eftergymn < 3 år |
18 000 |
15 500 |
33 000 |
17 100 |
91 |
|
Eftergymn >= 3 år |
3 000 |
15 400 |
5 900 |
16 500 |
94 |
Källa: SCB. Lönestatistiken
102
Tabell 2 visar kvinnors lön i procent av mäns lön for heltidsanställda åren Skr. 1999/2000:24
1973—1999. Tabellen är illustrativ men samtidigt svårtolkad då närings- Bilaga 1
grens- och sektorstrukturen har förändrats i hög grad under tidsperioden.
Dessa förskjutningar kan påverka lönerelationen mer eller mindre tydligt
inom olika områden. Lärarnas övergång från statligt till kommunalt regle-
rade löner år 1991 är ett exempel på detta. Även överflyttningen av ca
60 000 personer från landsting till kommuner i samband med ÄDEL-
reformen har påverkat sektorstrukturen. Därtill har omfattande bolagise-
ringar av statliga affarsdrivande verk (bl.a. Telia och Posten) medfört att
deras personal i statistiken numera räknas till privat sektor.
För gruppen industriarbetare som har liten lönespridning är skillnaden
mellan kvinnors och mäns löner liten. Inom landstingssektorn och för
privat anställda tjänstemän är det en större spännvidd mellan löner för
olika befattningar, vilket i tabellen ger utslag i en lägre relativ lön för
kvinnor. Uppgifterna för privat sektor avser endast industrin. Övriga delar
av privat tjänstesektor, byggnadsindustri m.m. ingår inte.
Tabell 2 Kvinnors lön i procent av mäns lön åren 1973-1996,
heltidsanställda
|
PRIVAT SEKTOR ARBETARE |
INDUSTRI- |
OFFENTLIG |
PRIMÄR- |
LANDSTINGS- | |
|
1973 |
84 |
63 |
81 |
74 | |
|
1977 |
88 |
70 |
86 |
82 | |
|
1981 |
91 |
72 |
89 |
85 | |
|
1985 |
90 |
73 |
91 |
87 |
75 |
|
1989 |
90 |
75 |
89 |
83 |
74 |
|
1991 |
90 |
75 |
85(90)’ |
87(84)’ |
75 |
|
1993 |
91 |
77 |
84 |
86 |
73 |
|
1995 |
90 |
77 |
84 |
88 |
70 |
|
1996 |
90 |
78 |
85 |
88 |
71 |
|
1997 |
91 |
77 |
84 |
89 |
71 |
|
1998 |
91 |
77 |
85 |
90 |
71 |
1. Lärarpersonal har fr.o.m. 1991 kommunalt reglerade löner och redovisas bland primärkommunalt anställda. Siffrorna inom
parentes är fiktiva tal som visar procentsiffran om jämförelsegruppen varit densamma som tidigare år.
Källa: SCB, lönestatistiken
Den långsiktiga utvecklingen har gått mot ökad ekonomisk jämställdhet
mellan könen, bl.a. genom att kvinnors utbildning och sysselsättning ökat
och till följd av låglönesatsningar. Löneskillnaderna minskade fram till
mitten av 1980-talet, men därefter har en viss ökning skett inom några
sektorer.
Tabell 3 visar skillnad mellan kvinnors och mäns ekonomiska situation
vad gäller arbetsinkomsten. Arbetsinkomsten omfattar förutom lön även de
inkomstrelaterade transfereringar (t.ex. sjukpenning och föräldrapenning)
som är knutna till arbetet och kompenserar för inkomstbortfall. Retroaktiva
utbetalningar av löner faller på det år utbetalning sker. Inkomst av
103
näringsverksamhet för företagare ingår i arbetsinkomstbegreppet. Uppgif- Skr. 1999/2000:24
tema är hämtade från SCB:s inkomstfördelningsundersökning. Bilaga 1
Tabell 3 Arbetsinkomst för anställda 20-64 år samt företagare efter
sysselsättningsnivå och socioekonomisk grupp år 1997, tkr
KVINNOR MÄN KVINNORS
|
ANTAL |
INKOMST |
ANTAL |
INKOMST |
REL. MÄNS % | |
|
Samtliga |
1 731 000 |
165,3 |
1 711 000 |
232,5 |
71 |
|
Deltidsarbetande 1 - 49 % |
240 000 |
81,3 |
153 000 |
77,2 |
105 |
|
Deltidsarbetande 50 - 90 % |
542 000 |
133,9 |
152 000 |
135,2 |
99 |
|
Helårs- o heltids- |
948 000 |
204,6 |
1 406 000 |
259,9 |
79 |
|
därav | |||||
|
Arbetare o lägre |
376 000 |
181,0 |
634 000 |
217,8 |
83 |
|
Tjänstemän pä |
212 000 |
212,7 |
314 000 |
265,8 |
80 |
|
Högre tjänstemän |
117 000 |
272,8 |
205 000 |
365,1 |
75 |
|
övriga löntagare |
303 000 |
207,1 |
413 000 |
270,2 |
77 |
|
Företagare/lant- |
35 000 |
94,4 |
107 000 |
130,0 |
73 |
Arbetsinkomst utgör summan av lön, företagarinkomst, sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning vid utbildning eller tjänst-
göring inom totalförsvaret. Ägare av fåmansbolag räknas som anställd.
Källa. SCB If 21 SM 9901
Tabell 4 Sammanräknad förvärvsinkomst för samtliga oavsett ålder
år 1997, tkr
KVINNOR MÄN KVINNORS
INKOMST
|
ANTAL |
INKOMST |
ANTAL |
INKOMST |
REL. MÄNS % | |
|
Totalt |
3 526 000 |
129,3 |
3 380 000 |
188,4 |
69 |
|
Ensamstående | |||||
|
utan barn |
1 577 000 |
114,3 |
1 661 000 |
149,6 |
76 |
|
Ensamstående | |||||
|
med barn |
301 000 |
139,4 |
50 000 |
213,1 |
65 |
|
Sambeskattade | |||||
|
utan barn |
969 000 |
132,3 |
1 077 000 |
211,7 |
62 |
|
Sambeskattade | |||||
|
med barn |
679 000 |
155,1 |
592 000 |
252,8 |
61 |
|
20-64 år |
2 435 000 |
151,2 |
2 518 000 |
210,1 |
72 |
|
65-74 år |
415 000 |
105,4 |
364 000 |
171,9 |
61 |
|
75 - år |
509 000 |
81,3 |
323 000 |
131,6 |
62 |
Sammanräknad förvärvsinkomst består av inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet.
Källa: SCB lf2OSM 9901.
Fler kvinnor än män har arbetsinkomst även om endast drygt hälften (55
procent) arbetar heltid, vilket ca 82 procent av männen gör. Inkomstskill-
naden mellan kvinnor och män för deltidsarbetande påverkas av naturliga
skäl av hur stor andel av heltid som arbetet omfattar. Inkomstskillnaden för
heltidsarbetande påverkas förutom av arbete i olika yrken och näringsgre-
nar också av att kvinnor i högre utsträckning än män är föräldralediga och
104
därvid erhåller en reducerad ersättning och av att företagare i större Skr. 1999/2000:24
utsträckning är män. Bilaga 1
Den genomsnittliga arbetsinkomsten för heltids- och helårsarbetande
män är ca 8 000 kr högre inom privat sektor än inom offentlig sektor och
uppgår till 261 700 kr. För kvinnor uppgår motsvarande arbetsinkomst till
198 900 kr inom offentlig sektor och till 210 600 kr inom privat sektor,
vilket innebär en skillnad på ca 12 000 kr.
För att studera den ekonomiska situationen för samtliga förvärvsarbe-
tande och pensionärer far man övergå till sammanräknad förvärvsinkomst,
vilket är ett taxeringsmässigt begrepp som består av inkomst av tjänst och
inkomst av näringsverksamhet. Inkomstens storlek beror förutom av lön på
skillnader i arbetstid och arbetskraftsdeltagande. Lantbrukare och andra
företagare ingår. Inkomst av kapital ingår inte.
Sammanräknad förvärvsinkomst minus allmänna avdrag
(pensionsförsäkring och periodiskt understöd) och minus förlustavdrag
utgör taxerad förvärvsinkomst. Vid beskattningen drar man bort grund-
avdrag eller särskilt grundavdrag för pensionärer och erhåller då den
beskattningsbara förvärvsinkomsten.
I tabell 4 redovisas uppgifter för samtliga personer med sammanräknad
förvärvsinkomst större än noll. Vuxna inkomsttagare med barn under 18 år
särredovisas som ensamstående eller sambeskattade med barn. Ensam-
stående/sambeskattade utan barn är således ett fatal inkomsttagare under
18 år, personer i normal förvärvsaktiv ålder 18-64 år men även ålders-
pensionärer.
Inkomstrelationema i tabellen påverkas av att både förvärvsarbetande
och pensionärer ingår. Kvinnor arbetar deltid i större omfattning än män
och detta medför lägre årliga inkomster, vilket för sambeskattade tycks ha
lika stor betydelse för inkomstrelationen mellan könen antingen man har
barn eller inte. Att kvinnors inkomster är låga i förhållande till mäns bland
pensionärer beror sannolikt på att kvinnor har ATP-pension i lägre omfatt-
ning än män.
Som framgår av tabell 5 ökar den sammanräknade förvärvsinkomsten
med stigande ålder och når sina högsta genomsnittliga belopp i 50-64 års
gruppen. Detta beror både på arbetskraftens sammansättning i form av
heltids-/deltidsarbete, utbildning, karriärmöjligheter, lönenivå och på
arbetslöshet.
Kommunalskatten är i det nya skattesystemet proportionell mot beskatt-
ningsbar förvärvsinkomst upp till skiktgränsen där en statlig skatt på 25
procent inträder. Kapitalskatt, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt ingår
även i slutlig skatt. Åldersgruppen 50-64 år betalar något mer slutlig skatt
än yngre grupper då förvärvsinkomsterna i genomsnitt är högre, kapital-
inkomsterna är högre och amortering av fastighetsskulder medför lägre
underskottsavdrag och högre förmögenhetsskatt.
Det antal ATP-poäng som inkomsttagarna i genomsnitt uppnått år 1997
är lägre för kvinnor än för män inom varje redovisad åldersgrupp. Poängen
har ökat jämfört med föregående år inom alla åldersgrupper utom för de
allra yngsta. Detta innebär att de som har arbete har fatt en real förbättring
av sin pensionsgrundande inkomst till följd av den låga inflationen.
Ökningen av den genomsnittliga pensionspoängen är något större för
kvinnor än för män.
5 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 24
Andelen utan pensionspoäng år 1997 har minskat för kvinnor och män i Skr. 1999/2000:24
samtliga åldersgrupper med undantag av åldersgruppen 20-24 år, för Bilaga 1
vilken andelen ökat. Andelen påverkas av konjunkturen och av hur många
som ingår i arbetskraften och en hög andel utan poäng medför att den
framtida pensionen riskerar att bli lägre.
Enligt RFV:s statistik för år 1997 ökade andelen personer i åldern 16-64
år med maximal pensionspoäng kraftigt (=6,50 poäng, dvs. inkomster över
7,5 basbelopp). Andelen kvinnor med maximal poäng var 5,3 procent. Det
är den största andelen sedan år 1960 när ATP-systemet infördes. Andelen
män med maximal poäng var 21,7 procent år 1997, vilket även det är den
högsta redovisade andelen sedan 1960. Fortfarande är det drygt fyra
gånger så många män som kvinnor som uppnår maximal ATP-poäng.
Medelarbetstiden per vecka är lägre för kvinnor än för män i alla åldrar
som följd av att deltidsarbete är betydligt vanligare för kvinnor. Att vecko-
arbetstiden för män överstiger 40 timmar i genomsnitt beror till viss del på
övertid men huvudsakligen på att egna företagare ingår i underlaget.
Tabell 5 Inkomst, skatt, ATP-poäng och veckoarbetstid efter
åldersgrupper år 1997
1996
1997
|
16-19 |
20-24 |
25-34 |
35-49 |
50-64 |
SAMT- |
SAMT- | ||
|
Samman- |
kvinnor |
16,8 |
78,0 |
137,3 |
167,1 |
168,0 |
151,2 |
145,6 |
|
tkr |
män |
18,7 |
99,1 |
187,5 |
233,3 |
238,2 |
210,1 |
202,9 |
|
Slutlig |
kvinnor |
5,3 |
25,8 |
46,2 |
58,9 |
60,5 |
53,1 |
49,1 |
|
tkr |
män |
5,7 |
34,0 |
69,0 |
94,3 |
101,7 |
84,4 |
78,0 |
|
Genom- |
kvinnor |
0,68 |
2,03 |
3,02 |
3,64 |
3,79 |
3,39 |
3,24 |
|
poäng |
män |
0,87 |
2,68 |
4,20 |
4,75 |
4,84 |
4,46 |
4,34 |
|
Andel |
kvinnor |
93,4 |
43,0 |
15,3 |
9,0 |
12,2 |
15,5 |
15,7 |
|
poäng |
män |
92,1 |
38,1 |
12,5 |
8,4 |
9,1 |
13,1 |
13,3 |
|
Medel- |
kvinnor |
19,8 |
31,0 |
33,1 |
34,2 |
32,7 |
33,4 |
33,4 |
|
tim |
män |
24,9 |
37,3 |
40,2 |
40,6 |
38,6 |
40,4 |
40,4 |
Källa. SCB If 20 SM 9901 (Inkomster), RFV (pensioner), SCB AKU grundtabeller (arbetstid).
106
Tabell 6 Över- eller underskott av kapital för personer med kapital
inkomst år 1997, tkr
Skr. 1999/2000:24
Bilaga 1
|
KVINNOR |
ÖVER- |
ANTAL |
UNDER- |
MÄN ANTAL |
ÖVER- |
ANTAL |
UNDER- | |
|
Totalt |
2 068 000 |
12,1 |
1 445 000 |
15,2 |
1 752 000 |
31,3 |
1 734 000 |
18,6 |
|
Ensamst |
1 272 000 |
9,5 |
444 000 |
11,3 |
1 134 000 |
16,5 |
701 000 |
12,2 |
|
Ensamst |
56 000 |
16,5 |
207 000 |
15,5 |
8 000 |
76,8 |
38 000 |
24,2 |
|
Sambe- |
570 000 |
16,4 |
336 000 |
14,3 |
500 000 |
49,4 |
536 000 |
19,3 |
|
Sambe- |
170 000 |
16,6 |
458 000 |
19,1 |
109 000 |
98,7 |
459 000 |
27,2 |
|
20-64 år |
888 000 |
15,6 |
1 319 000 |
15,7 |
761 000 |
51,3 |
1 562 000 |
19,4 |
|
65-74 år |
287 000 |
16,5 |
83 000 |
9,3 |
218 000 |
37,8 |
120 000 |
12,7 |
|
75 - år |
398 000 |
14,3 |
37 000 |
7,3 |
247 000 |
26,2 |
46 000 |
9,5 |
Medelvärden är beräknade för den grupp som haft kapitalinkomst
Källa: SCB If 20 SM 9901
Tabell 7 Frivilligt pensionssparande och medelvärdet av avdragsgilla
pensionspremier år 1997, andel procent och avdragsbelopp, tkr
|
KVINNOR |
AVDRAG |
MÄN |
AVDRAG | |
|
Totalt |
24,7 |
5,9 |
20,8 |
7,4 |
|
Ensamst utan barn |
14,9 |
5,6 |
16,0 |
5,9 |
|
Ensamst med barn |
31,7 |
3,7 |
25,5 |
5,8 |
|
Sambeskattade |
26,1 |
8,4 |
20,7 |
9,9 |
|
Sambeskattade |
42,5 |
4,8 |
34,2 |
6,8 |
Medelvärden är beräknade för den grupp som haft avdrag
Källa: SCB If 20 SM 9901
Det nya skattesystemet skiljer på förvärvsinkomster och kapitalinkomster.
I tabell 6 redovisas uppgifter för dem som har överskott resp, underskott av
kapital. Medelvärdena avser den grupp som har över- respektive under-
skott. Det kan noteras att betydligt fler kvinnor än män har ett överskott av
kapital även om medelbeloppen är väsentligt lägre och att fler män har
underskott av kapital och att underskottsbeloppen är högre.
Av tabell 7 framgår att en något större andel kvinnor än män gör avdrag
i sina deklarationer för inbetalda pensionspremier. Andelarna har ökat
sedan 1995 för både kvinnor och män. De avdragna beloppen är dock
något lägre än föregående år. Den skattemässiga avdragsmöjligheten var
dock densamma.
Möjligheten att dra av försäkringspremien som allmänt avdrag i dekla-
rationen halverades 1995 och premien får 1997 dras av med upp till 18 150
kronor (ett halvt basbelopp). Personer med högre inkomster får dessutom
dra av 5 procent av den del av tjänsteinkomsten som överstiger 363 000 kr
(10 basbelopp) men inte 726 000 kr (20 basbelopp). För företagare gäller
särskilda regler.
107
Tabell 8 Medelinkomst 1997 för personer 18-64 år. Medelinkomst för
personer med förekomst av inkomstslag samt andel personer med
inkomstslag. Kronor per år samt procent.
Skr. 1999/2000:24
Bilaga 1
Inkomstslag
Medelinkomst alla
Medelinkomst för personer med
värde
Andel med
värde på varia-
beln
|
Kvinnor |
Män |
Kvin- |
Kvinnor |
Män |
Kvin- |
Kvin- nor |
Män | |
|
Marknaden | ||||||||
|
Lön |
118 176 |
174 829 |
68 |
144 808 |
213 360 |
68 |
81 |
82 |
|
Närings- |
2 157 |
6 825 |
32 |
28 216 |
45 679 |
62 |
8 |
15 |
|
Ränta, |
3 422 |
9 371 |
37 |
5 713 |
15 056 |
38 |
60 |
62 |
|
Reavinst |
6 638 |
14 996 |
4 4 |
34 817 |
60 869 |
57 |
19 |
25 |
|
Summa fak- |
130 393 |
206 021 |
63 |
143 815 |
224 651 |
64 |
91 |
92 |
|
Skattepliktiga | ||||||||
|
Sjukersätt- |
3 041 |
2 840 |
107 |
25 910 |
35 486 |
73 |
12 |
8 |
|
Föräldra- |
4 007 |
918 |
436 |
18 262 |
6 719 |
272 |
22 |
14 |
|
Arbetsmark- |
10 104 |
11 517 |
88 |
49 461 |
66 818 |
74 |
20 |
17 |
|
Studiestöd |
1 163 |
661 |
176 |
32 788 |
35 094 |
93 |
4 |
2 |
|
Pension |
11 244 |
13 442 |
84 |
77 385 |
102 592 |
75 |
15 |
13 |
|
övrigt |
917 |
401 |
229 |
24 599 |
12 350 |
199 |
4 |
3 |
|
Summa |
30 475 |
29 780 |
102 |
54 081 |
64 051 |
84 |
56 |
47 |
|
Skattefria | ||||||||
|
Studiestöd |
2 815 |
2 159 |
130 |
34 379 |
36 582 |
94 |
8 |
6 |
|
Underhålls- |
2 030 |
305 |
666 |
20 125 |
16 421 |
123 |
10 | |
|
övrigt |
151 |
223 |
68 |
16 678 |
16 423 |
102 |
1 |
1 |
|
Summa skatte |
4 996 |
2 687 |
186 |
27 471 |
31 052 |
88 |
18 |
9 |
|
Familjestöd | ||||||||
|
Bostads- |
2 234 |
999 |
224 |
13 544 |
9 291 |
146 |
16 |
11 |
|
Barnbidrag |
2 845 |
1 917 |
148 |
6 992 |
5 662 |
123 |
41 |
34 |
|
Socialbidrag |
1 938 |
1 807 |
107 |
24 142 |
24 334 |
99 |
8 |
7 |
|
Summa |
7 017 |
4 723 |
149 |
14 658 |
11 097 |
132 |
48 |
43 |
Negativa
transfere-
ringar
|
Statlig o kom- |
41 785 |
66 863 |
62 |
44 230 |
70 475 |
63 |
94 |
95 |
|
Annan skatt |
10 570 |
16 152 |
65 |
11 070 |
16 886 |
66 |
95 |
96 |
|
Återbetalt |
928 |
727 |
128 |
5 572 |
6 399 |
87 |
17 |
11 |
|
Givet under- |
105 |
933 |
11 |
8 605 |
12 709 |
68 |
1 |
7 |
Summa nega-
tiva transfe-
reringar
_________________53 388 84 675 63 55 301 87 575 63 97 97
Summa
disponibel
inkomst 119 493 158 535 75 119 996 159 401 75 99 99
108
Skr. 1999/2000:24
Bilaga 2
Sedan 1988 har könsfördelningen i statliga myndighetsstyrelser på central
och regional nivå redovisats varje år för att ge riksdagen möjlighet att
kunna följa utvecklingen. Bakgrunden är de mål för kvinno-representatio-
nen i statliga organ som föreslogs i propositionen Jämställdhetspolitiken
inför 90-talet (prop,1987/88:105, bet. 1987/88:AU17, rskr. 1987/88:364).
Det första etappmålet som angavs i propositionen om 30 procent kvinnor
år 1992 uppnåddes år 1992 och redovisades i 1992 års budgetproposition
(1992/93:100, bil. 12, s. 337 f.). Det andra delmålet om 40 procent kvinnor
år 1995 uppnåddes i de centrala styrelserna. De uppgick då till 42 procent.
De regionala styrelserna hade samma år 34 procent kvinnor. Redovis-
ningen av det andra delmålet redovisas i Regeringens skrivelse om Jäm-
ställdhetspolitiken (1996/97:41, bil. 2, s. 96). Slutmålet om 50 procent
kvinnliga ledamöter i de statliga lekmannastyrelsema år 1998 har inte
uppnåtts. Arbetet för att öka andelen kvinnliga ledamöter i de centrala och
regionala styrelserna beskriver totalt sett ändå en mycket positiv utveck-
ling. År 1988 hade de centrala styrelserna 28 procent och de regionala 15
procent kvinnliga ledamöter. Tio år senare, år 1998, har de centrala styrel-
serna 44 procent och de regionala 40 procent kvinnor i sina styrelser. Årets
redovisning avser förhållanden per den 1 juli 1998.
Andelen kvinnor i statliga kommittéer redovisas årligen i kommitté-
berättelsen.
Centrala myndighetsstyrelser, nämnder m.m.ingår i redovisningen.
Av tabell 1 och 2 nedan framgår att andelen kvinnor bland de ordinarie
ledamöterna ligger på samma nivå som vid 1997 års sammanställning, dvs.
44 procent (med ordinarie ledamöter avses även ordförande). Högst andel
kvinnliga ledamöter finns i styrelser under Utbildningsdepartementet med
52 procent, tätt följt av Arbetsmarknadsdepartementet med 51 procent och
Kulturdepartementet med 50 procent samt Socialdepartementet med 49
procent kvinnliga ledamöter. Även andelen kvinnliga ordförande ligger på
samma nivå som året innan, 34 procent. Tre departement, Social-,
Kommunikations- och Arbetsmarknadsdepartementen har fler kvinnliga än
manliga ordförande. Ett av departementen saknar helt kvinnor på denna
post.
I tabell 3 redovisas andelen kvinnor i sex regionala myndighetsgrupper.
Uppgifterna omfattar samtliga län och avser även här förhållanden per den
1 juli 1998.
Kvinnorna utgjorde 40 procent av de ordinarie ledamöterna (inkl, ordfö-
rande). Motsvarande andel för år 1997 var även då 40 procent. Av tabell 3
framgår att flest kvinnliga ledamöter återfinns i försäkringskassornas och
109
kronofogdemyndigheternas styrelser med 47 procent. Lägst ligger läns- Skr. 1999/2000:24
styrelsernas styrelser med 34 procent kvinnor, en ökning med en procent- Bilaga 2
enhet jämfört med föregående år.
Tabell 1 Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser
fördelade på departement; ordinarie ledamöter exkl.
personalföreträdare
ORDFÖRANDE LEDAMOTER INKL. ORDFÖRANDE
|
DEP |
ANTAL 1998 |
M 1998 |
KVINNOR 1998 |
% 1998 |
% 1997 |
MÄN |
SAMTLIGA 1998 |
% 1998 | ||
|
ANTAL 1998 |
% 1998 |
% 1997 | ||||||||
|
Ju |
3 |
13 |
55 |
46 |
46 |
65 |
54 |
54 |
120 |
100 |
|
UD |
1 |
4 |
20 |
39 |
39 |
31 |
61 |
61 |
51 |
100 |
|
Fö |
1 |
10 |
29 |
32 |
32 |
61 |
68 |
68 |
90 |
100 |
|
S |
10 |
8 |
76 |
49 |
48 |
79 |
51 |
52 |
155 |
100 |
|
K |
6 |
5 |
37 |
42 |
41 |
51 |
58 |
59 |
88 |
100 |
|
Fi |
5 |
9 |
46 |
40 |
40 |
68 |
60 |
60 |
114 |
100 |
|
U |
4 |
4 |
32 |
52 |
49 |
30 |
48 |
51 |
62 |
100 |
|
Jo |
4 |
7 |
45 |
46 |
42 |
53 |
54 |
58 |
98 |
100 |
|
A |
5 |
4 |
35 |
51 |
52 |
33 |
49 |
48 |
68 |
100 |
|
Ku |
10 |
13 |
91 |
50 |
49 |
91 |
50 |
51 |
182 |
100 |
|
N |
5 |
15 |
62 |
38 |
37 |
101 |
62 |
63 |
163 |
100 |
|
In |
2 |
14 |
59 |
45 |
45 |
71 |
55 |
55 |
130 |
100 |
|
M |
0 |
5 |
18 |
42 |
44 |
23 |
58 |
56 |
41 |
100 |
|
Totalt |
56 |
111 |
605 |
44 |
44 |
757 |
56 |
56 |
1362 |
100 |
110
Tabell 2 Könsfördelningen år 1998 i centrala statliga lekmannastyrel- Skr. 1999/2000:24
ser fördelade på myndighet; ordinarie ledamöter exkl. personal- Bilaga 2
företrädare (Observera att ordföranden i vissa fall är utsedd i kraft av sitt ämbete)
|
CENTRALA MYNDIGHETER |
ORDFÖRANDE |
ANTAL LEDAMÖTER | |||
|
KV |
M |
KV |
M |
SAMTLIGA | |
|
Justitiedepartementet | |||||
|
Domstolsverket |
1 |
2 |
5 |
7 | |
|
Rikspolisstyrelsen |
1 |
3 |
5 |
8 | |
|
Kriminalvårdsstyrelsen |
1 |
3 |
4 |
7 | |
|
Brottsförebyggande rådet |
1 |
7 |
3 |
10 | |
|
Datainspektionen |
1 |
5 |
4 |
9 | |
|
Registernämnden, |
1 |
2 |
3 |
5 | |
|
Personalansvarsnämnden, |
1 |
1 |
3 |
4 | |
|
Tjänsteförslagsnämnden, |
1 |
3 |
6 |
9 | |
|
Nämnden vid Brottsoffer- |
1 |
6 |
4 |
10 | |
|
Tjänsteförslagsnämnden för |
1 |
3 |
6 |
9 | |
|
Notarienämnden |
1 |
3 |
3 |
6 | |
|
Rådgivande nämnden vid |
1 |
5 |
2 |
7 | |
|
Tjänsteförslagsnämnden för |
1 |
2 |
3 |
5 | |
|
Gentekniknämnden |
1 |
7 |
9 |
16 | |
|
Rättshjälpsnämnden |
1 |
3 |
2 |
5 | |
|
Fideikommissnämnden |
1 |
1 |
4 |
5 | |
|
Utrikesdepartementet | ||||
|
Statens invandrarverk |
I 4 |
5 |
9 | |
|
SIDA, Forskningsrådsnämnden |
1 |
4 |
5 |
9 |
|
SIDA |
1 |
4 |
7 |
11 |
|
Nordiska afrikainstitutet |
1 |
2 |
8 |
10 |
|
Svenska Institutet |
1 |
6 |
6 |
12 |
|
Försvarsdepartementet | ||||
|
Fortifikationsverket |
1 |
1 |
5 |
6 |
|
Försvarets materielverk |
1 |
3 |
3 |
6 |
|
Kustbevakningen 1 |
2 |
7 |
9 | |
|
överstyrelsen för civil beredskap |
1 |
1 |
9 |
10 |
|
Statens räddningsverk |
1 |
5 |
3 |
8 |
|
Styrelsen för psykologiskt försvar |
1 |
1 |
6 |
7 |
|
FOA |
1 |
2 |
9 |
11 |
|
Försvarshögskolan |
1 |
5 |
7 |
12 |
|
Flygtekniska försöksanstalten |
1 |
3 |
5 |
8 |
|
Överklagandenämnden för |
1 |
3 |
4 |
7 |
|
Totalförsvarets pliktverk |
1 |
3 |
3 |
6 |
111
Skr. 1999/2000:24
Bilaga 2
ORDFÖRANDE
ANTAL LEDAMÖTER
INKL. ORDFÖRANDE
CENTRALA MYNDIGHETER
KV M
KV
M
SAMTLIGA
|
Socialdepartementet | ||||
|
Socialstyrelsen |
1 |
6 |
4 |
10 |
|
Läkemedelsverket |
1 |
3 |
4 |
7 |
|
Statens institut för psykosocial | ||||
|
miljömedicin |
1 |
6 |
5 |
11 |
|
Rättsmedicinalverket |
1 |
2 |
5 |
7 |
|
Riksförsäkringsverket |
1 |
5 |
4 |
9 |
|
Folkhälsoinstitutet |
1 |
3 |
7 |
10 |
|
Smittskyddsinstitutet |
1 |
1 |
6 |
7 |
|
Statens institutionsstyrelse |
1 |
6 |
3 |
9 |
|
Handikappinstitutet |
1 |
5 |
3 |
8 |
|
Handikappombudsmannen |
1 |
7 |
6 |
13 |
|
Barnombudsmannen |
1 |
4 |
3 |
7 |
|
Statens nämnd för internatio-nella | ||||
|
adoptioner |
1 |
6 |
3 |
9 |
|
Arvsfondsdelegationen |
1 |
3 |
4 |
7 |
|
Statens institut för särskilt | ||||
|
utbildningsstöd |
1 |
4 |
4 |
8 |
|
Alkoholsortimentsnämnden |
1 |
1 |
4 |
5 |
|
Alkoholinspektionen |
1 |
4 |
3 |
7 |
|
Fullmäktige för förvaltningen av | ||||
|
Riksförsäkringsverkets fonder |
1 |
3 |
7 |
10 |
|
m.m. | ||||
|
Statens beredning för utvärde-ring | ||||
|
av medicinsk metodik |
1 |
5 |
7 |
12 |
|
Hälso- och sjukvårdens | ||||
|
ansvarsnämnd |
1 |
5 |
4 |
9 |
|
Kommunikationsdepartementet | |||
|
Statens järnvägar 1 |
2 |
6 |
8 |
|
Banverket 1 |
3 |
5 |
8 |
|
Vägverket 1 |
5 |
4 |
9 |
|
Sjöfartsverket 1 |
5 |
3 |
8 |
|
Handelsflottans kultur- och | |||
|
fritidsråd 1 |
3 |
5 |
8 |
|
SMHI |
1 3 |
4 |
7 |
|
Luftfartsverket |
1 3 |
5 |
8 |
|
Statens väg- och transport- | |||
|
forskningsinstitut |
1 3 |
5 |
8 |
|
Statens geotekniska institut 1 |
2 |
4 |
6 |
|
Post- och telestyrelsen |
1 4 |
6 |
10 |
|
Kommunikationsforsknings- | |||
|
beredningen |
1 4 |
4 |
8 |
|
Finansdepartementet | ||||
|
Riksgäldskontoret |
1 |
2 |
6 |
8 |
|
Generaltullstyrelsen |
1 |
2 |
4 |
6 |
|
Statistiska centralbyrån |
1 |
4 |
5 |
9 |
112
|
ORDFÖRANDE |
ANTAL LEDAMÖTER | ||||
|
CENTRALA MYNDIGHETER |
KV |
M |
KV |
M |
SAMTLIGA |
|
Finansinspektionen |
1 |
2 |
6 |
8 | |
|
Riksrevisionsverket |
1 |
5 |
5 |
10 | |
|
Riksskatteverket |
1 |
3 |
7 |
10 | |
|
Kammarkollegiet |
1 |
4 |
4 |
8 | |
|
Statens pensionsverk |
1 |
4 |
5 |
9 | |
|
Ekonomistyrningsverket |
1 |
4 |
4 |
8 | |
|
Statens fastighetsverk |
1 |
3 |
6 |
9 | |
|
Lotteriinspektionen |
1 |
3 |
2 |
5 | |
|
Premiepensionsmyndigheten |
1 |
4 |
6 |
10 | |
|
Nämnden för statens |
1 |
3 |
3 |
6 | |
|
Nämnden för offentlig upphandling |
1 |
3 |
5 |
8 | |
Skr. 1999/2000:24
Bilaga 2
Utbildningsdepartementet
|
Kungliga bibliotektet 1 |
5 |
5 |
10 | |
|
Centrala studiestödsnämnden |
1 |
7 |
3 |
10 |
|
CSN, Delegationen för utländska |
2 |
2 |
4 | |
|
Institutet för rymdfysik 1 |
3 |
4 |
7 | |
|
Statens psykologisk-pedagogiska |
3 |
3 |
6 | |
|
Arkivet för ljud och bild |
1 |
3 |
3 |
6 |
|
Högskoleverket |
1 |
4 |
6 |
10 |
|
Verket för högskoleservice |
1 |
5 |
4 |
9 |
Jordbruksdepartementet
|
Statens jordbruksverk 1 |
4 |
3 |
7 | ||
|
Statens livsmedelsverk |
1 |
5 |
8 |
13 | |
|
Fiskeriverket |
1 |
3 |
4 |
7 | |
|
Statens utsädeskontroll |
1 |
2 |
4 |
6 | |
|
Statens veterinärmedicinska |
1 |
5 |
4 |
9 | |
|
Sveriges lantbruksuniversitet |
1 |
4 |
6 |
10 | |
|
Centrala försöksdjursnämnden |
1 |
7 |
8 |
15 | |
|
Livsmedelsekonomiska |
1 |
4 |
4 |
8 | |
|
Statens växtsortnämnd |
1 |
5 |
4 |
9 | |
|
Styrelsen för samefonden |
1 |
2 |
4 |
6 | |
|
Veterinära ansvarsnämnden |
1 |
4 |
4 |
8 | |
Arbetsmarknadsdepartementet
|
Arbetslivsinstitutet 1 |
6 |
4 |
10 | |
|
Rådet för arbetslivsforskning |
1 |
4 |
3 |
7 |
|
Arbetarskyddsstyrelsen |
1 |
4 |
3 |
7 |
|
Arbetsmarknadsstyrelsen |
1 |
5 |
3 |
8 |
|
Jämställdhetsnämnden |
1 |
4 |
4 |
8 |
113
|
ORDFÖRANDE |
ANTAL LEDAMÖTER | ||||
|
CENTRALA MYNDIGHETER |
KV |
M |
KV |
M |
SAMTLIGA |
|
Nämnden för styrelserepresen- |
1 |
4 |
5 |
9 | |
|
Institutet för arbetsmarknads- |
1 |
3 |
6 |
9 | |
|
Statens förlikningsmanna- |
1 |
1 |
2 |
3 | |
|
Statens nämnd för arbetstagares |
1 |
4 |
3 |
7 | |
Skr. 1999/2000:24
Bilaga 2
_______
Kulturdepartementet
|
Statens kulturråd 1 |
7 |
6 |
13 | ||
|
Riksarkivet |
1 |
2 |
4 |
6 | |
|
Riksantikvarieämbetet |
1 |
3 |
5 |
8 | |
|
Livrustkammaren, Skokloster slott |
1 |
4 |
3 |
7 | |
|
Naturhistoriska riksmuseet |
1 |
4 |
4 |
8 | |
|
Folkens museum - etnografiska |
1 |
3 |
4 |
7 | |
|
Arkitekturmuseet |
1 |
4 |
3 |
7 | |
|
Statens musiksamlingar |
1 |
3 |
3 |
6 | |
|
Talboks- och punktskrifts- |
1 |
6 |
2 |
8 | |
|
Svenskt biografiskt lexikon |
1 |
3 |
4 |
7 | |
|
Statens biografbyrå |
1 |
4 |
3 |
7 | |
|
Granskningsnämnden för Radio |
1 |
3 |
2 |
5 | |
|
Presstödsnämnden |
1 |
5 |
5 |
10 | |
|
Taltidningsnämnden |
1 |
3 |
4 |
7 | |
|
Statens konstmuseer |
1 |
3 |
5 |
8 | |
|
Statens sjöhistoriska museer |
1 |
2 |
6 |
8 | |
|
Konstnärsnämnden |
1 |
5 |
6 |
11 | |
|
Statens konstråd |
1 |
4 |
3 |
7 | |
|
Statens försvarshistoriska museer |
1 |
5 |
4 |
9 | |
|
Nämnden för hemslöjdsfrågor |
1 |
5 |
3 |
8 | |
|
Riksutställningar |
1 |
5 |
4 |
9 | |
|
Statens historiska museer |
1 |
5 |
4 |
9 | |
|
Språk- och folkminnesinstitutet |
1 |
3 |
4 |
7 | |
|
Näringsdepartementet | ||||
|
Affärsverket svenska kraftnät |
1 |
2 |
4 |
6 |
|
Delegationen för utländska |
1 |
4 |
5 |
9 |
|
Elsäkerhetsverket |
1 |
2 |
8 |
10 |
|
Exportkreditnämnden |
1 |
3 |
7 |
10 |
|
Glesbygdsverket |
1 |
3 |
3 |
6 |
|
Kommerskollegium |
1 |
2 |
7 |
9 |
114
ORDFÖRANDE
Skr. 1999/2000:24
Bilaga 2
ANTAL LEDAMÖTER
INKL. ORDFÖRANDE
CENTRALA MYNDIGHETER
KV M
KV
M SAMTLIGA
|
Kommerskollegium |
1 |
1 6 |
7 | |
|
Konkurrensverket |
1 |
3 |
6 |
9 |
|
Närings- och teknikutvecklings- | ||||
|
verket 1 |
4 |
5 |
9 | |
|
Patent- och registreringsverket |
1 |
4 |
4 |
8 |
|
Patentbesvärsrätten |
1 |
4 |
4 |
8 |
|
Revisorsnämnden |
1 |
3 |
6 |
9 |
|
Rymdstyrelsen |
1 |
2 |
5 |
7 |
|
Skogsstyrelsen 1 |
4 |
5 |
9 | |
|
Sprängämnesinspektionen |
1 |
3 |
5 |
8 |
|
Statens institut för regionalforsk- | ||||
|
ning |
1 |
2 |
3 |
5 |
|
Styrelsen för ackreditering och | ||||
|
teknisk kontroll |
1 |
5 |
5 |
10 |
Sveriges geologiska undersökning
|
1 4 |
4 |
8 | |
|
Turistdelegationen 1 |
3 |
4 |
7 |
|
Statens energimyndighet 1 |
4 |
5 |
9 |
Inrikesdepartementet
|
Konsumentverket 1 |
5 |
4 |
9 | ||
|
Ungdomsstyrelsen |
1 |
4 |
6 |
10 | |
|
Lantmäteriverket |
1 |
4 |
4 |
8 | |
|
Byggforskningsrådet |
1 |
3 |
6 |
9 | |
|
Stadsmiljörådet |
1 |
6 |
9 |
15 | |
|
Statens bostadskreditnämnd |
1 |
3 |
2 |
5 | |
|
Boverket |
1 |
4 |
5 |
9 | |
|
Allmänna reklamatinsnämnden |
1 |
4 |
3 |
7 | |
|
Fastighetsmäklarnämnden |
1 |
4 |
4 |
8 | |
|
Resegarantinämnden |
1 |
4 |
2 |
6 | |
|
Marknadsdomstolen |
1 |
3 |
3 |
6 | |
|
Kooperativa rådet |
Vakant |
5 |
7 |
12 | |
|
Nämnden mot etnisk diskrimine- |
1 |
1 |
2 |
3 | |
|
Stiftelsen Invandrartidningen |
1 |
2 |
2 |
4 | |
|
Integrationsverket |
1 |
4 |
5 |
9 | |
|
Delegationen för stöd till vissa |
1 |
1 |
3 |
4 | |
|
Statens Va-nämnd |
1 |
2 |
4 |
6 | |
|
Miljödepartementet | |||
|
Kemikalieinspektionen |
1 4 |
5 |
9 |
|
Statens kärnkraftinspektion |
1 3 |
6 |
9 |
|
Statens strålskyddsinstitut |
1 5 |
4 |
9 |
|
Statens naturvårdsverk |
1 5 |
5 |
10 |
|
Koncessionsnämnden för miljö- |
1 1 |
3 |
4 |
115
Tabell 3 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser;
ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare (procent)
Skr. 1999/2000:24
Bilaga 2
|
MYNDIGHETSGRUPPER |
KVINNOR % 1998 |
1997 |
FÖRÄNDRING |
|
Försäkringskassor |
47 |
47 |
±0 |
|
Länsskattemyndigheter |
35 |
36 |
-1 |
|
Kronofogdemyndigheter |
47 |
47 |
±0 |
|
Länsarbetsnämnder |
46 |
47 |
-1 |
|
Länsstyrelser |
34 |
33 |
+1 |
|
Skogsvårdsstyrelser |
43 |
43 |
+0 |
|
Samtliga |
40 |
40 |
±0 |
116
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 oktober 1999
Skr. 1999/2000:24
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,
Klingvall, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén,
Ringholm
Föredragande: statsrådet Winberg
Regeringen beslutar skrivelse 1999/200:24 Jämställdhetspolitiken inför
2000-talet.
117
Omslagsfoto: Lars Tunbjörk, Tiofoto.
Eländers Gotab 59348, Stockholm 1999