Regeringens proposition

1999/2000:2

Inkomstskattelagen

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 16 september 1999

Göran Persson

Bosse Ringholm

(F inansdepartementet)

Prop.

1999/2000:2

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller ett förslag till en ny inkomstskattelag. Den er-
sätter trettiofem skattelagar, i första hand 1928 års kommunalskattelag
och 1947 års lag om statlig inkomstskatt.

I lagen har samlats i stort sett alla regler om hur man beräknar under-
laget för statlig och kommunal inkomstskatt och om skatteberäkningen.

Syftet med förslaget är att inkomstskattelagstiftningen skall bli över-
skådlig och språkligt moderniserad. Det är fråga om en omfattande lag-
teknisk bearbetning. Materialet har redigerats om och bearbetats språk-
ligt. Lagen är indelad i 12 avdelningar med sammanlagt 66 kapitel. Målet
med det språkliga arbetet har varit att förenkla meningsbyggnaden och
modernisera uttryckssätten.

Förslaget innehåller bara få materiella ändringar. Ändringarna syftar i
huvudsak till att undanröja inkonsekvenser eller förbiseenden i tidigare
lagstiftning.

Propositionen innehåller också förslag till en ikraftträdandelag.

Propositionen består av tre delar, Del 1 med lagtext och allmänmoti-
vering, Del 2 med författningskommentar och Del 3 med bilagor.

1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 1

Innehållsförteckning

Prop. 1999/2000:2

Del 1

Förkortningar ........................................................................................9

1       Förslag till riksdagsbeslut.......................................................10

2      Lagtext......................................................................................13

2.1     Förslag till inkomstskattelag.....................................................13

AVD. I    INNEHÅLL OCH DEFINITIONER...........................13

1 kap.      Grundläggande bestämmelser om kommunal och

statlig inkomstskatt.......................................................13

2 kap.       Definitioner och förklaringar.......................................16

AVD. II    SKATTSKYDLIGHET................................................24

3 kap.       Fysiska personer...........................................................24

4 kap       Dödsbon.......................................................................29

5 kap.       Svenska handelsbolag..................................................30

6 kap.        Juridiska personer.........................................................30

7 kap.        Vissa stiftelser, ideella föreningar, registrerade

trossamfund och andra juridiska personer....................35

AVD. III   SKATTEFRIA INKOMSTER OCH INTE

AVDRAGSGILLA UTGIFTER.................................40

8 kap.       Inkomster som är skattefria..........................................40

9 kap.       Utgifter som inte far dras av.........................................45

AVD. IV   INKOMSTSLAGET TJÄNST.....................................47

10 kap.      Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget

tjänst.............................................................................47

11 kap.      Vad som skall tas upp i inkomstslaget tjänst...............50

12 kap.      Vad som skall dras av i inkomstslaget tjänst...............60

AVD. V   INKOMSTSLAGET NÄRINGSVERKSAMHET......69

13 kap.      Avgränsningen av inkomstslaget näringsverksamhet ..69

14 kap.      Beräkning av resultatet av näringsverksamhet.............71

15 kap.      Vad som skall tas upp i inkomstslaget

näringsverksamhet........................................................75

16 kap.      Vad som skall dras av i inkomstslaget

näringsverksamhet........................................................77

17 kap.      Lager och pågående arbeten.........................................85

18 kap.      Inventarier....................................................................90

19 kap.      Byggnader....................................................................94

20 kap.      Markanläggningar och substansminskning..................99

21 kap.      Skogsfrågor................................................................104

22 kap.      Uttag ur näringsverksamhet.......................................110

23 kap.      Underprisöverlåtelser.................................................112

24 kap.      Räntor och utdelningar i inkomstslaget

näringsverksamhet......................................................117

25 kap.      Kapitalvinster och kapitalförluster i inkomstslaget

näringsverksamhet......................................................122

26 kap.      Äterföring av värdeminskningsavdrag.......................128

27 kap.      Byggnadsrörelse, handel med fastigheter och

tomtrörelse..................................................................131

28 kap.      Arbetsgivares pensionskostnader...............................134

29 kap.      Näringsbidrag.............................................................140

30 kap.      Periodiseringsfonder..................................................142

31 kap.      Ersättningsfonder.......................................................145

32 kap.     Upphovsmannakonto..................................................150

33 kap.      Räntefördelning..........................................................152

34 kap.      Expansionsfonder.......................................................157

35 kap.      Koncernbidrag.................. 162

36 kap.      Kommissionärsförhållanden......................................164

37 kap.      Fusioner och fissioner................................................165

3 8 kap.      Verksamhetsavyttringar.............................................171

39 kap.      Särskilda bestämmelser för vissa juridiska personer . 173

40 kap.      Tidigare års underskott...............................................180

AVD VI   INKOMSTSLAGET KAPITAL................................185

41 kap.      Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget

kapital.........................................................................185

42 kap.      Vad som skall tas upp och dras av i inkomstslaget

kapital........................................................................187

43 kap.      Utdelning och kapitalvinst på andelar i onoterade

företag.........................................................................194

AVD VII   KAPITALVINSTER OCH

KAPITALFÖRLUSTER............................................200

44 kap.      Grundläggande bestämmelser om kapitalvinster

och kapitalförluster.....................................................200

45 kap.      Avyttring av fastigheter..............................................207

46 kap.      Avyttring av bostadsrätter..........................................214

47 kap.      Uppskovsavdrag.........................................................218

48 kap.      Avyttring av delägarrätter samt fordringsrätter..........221

49 kap.      Uppskov med beskattningen vid andelsbyten............226

50 kap.      Avyttring av andelar i svenska handelsbolag.............233

51 kap.      Beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet vid

avyttring av andelar i svenska handelsbolag.............235

52 kap.      Avyttring av andra tillgångar.....................................236

53 kap.      Överlåtelse av tillgångar till underpris.......................237

54 kap.      Betalning av skulder i utländsk valuta.......................240

55 kap.      Ersättning på grund av insättnings garanti och

investerarskydd..........................................................241

Prop. 1999/2000:2

AVD. VIII  FÅMANSFÖRETAG OCH

FÅMANHANDELSBOLAG.....................................242

56 kap.      Vissa förmåner och ersättningar från fåmans-

foretag och fåmanshandelsbolag................................242

57 kap.      Utdelning och kapitalvinst på andelar i famans-

foretag.........................................................................244

AVD. IX   PENSIONSSPARANDE............................................247

58 kap.      Pensionsförsäkringar, kapitalförsäkringar och

pensionssparkonton....................................................247

59 kap.      Pensionssparavdrag....................................................254

AVD. X   VISSA GEMENSAMMA BESTÄMMELSER.........258

60 kap.      Familjebeskattning.....................................................258

61 kap.      Värdering av inkomster i annat än pengar.................260

AVD. XI   ALLMÄNNA AVDRAG, GRUNDAVDRAG

OCH SJÖINKOMSTAVDRAG................................264

62 kap.      Allmänna avdrag........................................................264

63 kap.      Grundavdrag...............................................................267

64 kap.      Sjöinkomstavdrag.......................................................269

AVD. XII  BERÄKNING AV SKATTEN..................................271

65 kap.      Skatteberäkningen......................................................271

66 kap.      Skatt på ackumulerad inkomst...................................274

Bilaga 24.1    280

Bilaga 24.2   281

Bilaga 37.1    282

Bilaga 37.2   283

2.2  Förslag till lag om ikraftträdande av inkomstskattelagen............284

1 kap.       Allmänna bestämmelser.............................................284

2 kap.       Övergångsbestämmelser om personförsäkringar.......286

3 kap.       Övriga övergångsbestämmelser som inte är samlade

i kapitelordning..........................................................291

4 kap.       Övergångsbestämmelser som är samlade i

kapitelordning.............................................................293

2.3     Förslag till lag om ändring i miljöbalken.................................318

2.4     Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäk-
ringsavtal .................................................................................319

2.5     Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt

och gåvoskatt...........................................................................320

2.6     Förslag till lag om ändring i lagen (1955:257) om inven-
tering av varulager for inkomsttaxeringen..............................326

2.7     Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring.................................................................................328

Prop. 1999/2000:2

Prop. 1999/2000:2

2.8     Förslag till lag om ändring i lagen (1962:382) angående

införande av lagen om allmän försäkring...............................332

2.9     Förslag till lag om ändring i lagen (1963:587) om inkomst-
beskattning av fideikommissbo, m.m......................................333

2.10    Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med sär-

skilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.......................................................336

2.11    Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om

tryggande av pensionsutfästelse m.m.....................................339

2.12    Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)... 340

2.13   Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på

annonser och reklam................................................................343

2.14    Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv

av hyresfastighet m.m..............................................................345

2.15   Förslag till lag om upphävande av lagen (1978:401) om

exportkreditstöd.......................................................................346

2.16    Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om betal-
ningssäkring för skatter, tullar och avgifter.............................347

2.17   Förslag till lag om ändring i lagen (1979:412) om kom-
munala indelningsdelegerade..................................................348

2.18   Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebi-
tering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning

i kommuner och landsting........................................................349

2.19    Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

(1979:1152)..............................................................................350

2.20    Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)... 354

2.21    Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om social-
avgifter ....................................................................................360

2.22   Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter............................................364

2.23   Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på

gödselmedel.............................................................................365

2.24   Förslag till lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt

på bekämpningsmedel..............................................................366

2.25   Förslag till lag om upphävande av lagen (1984:947) om

beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i
Sverige ....................................................................................367

2.26    Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig

fastighetsskatt...........................................................................368

2.27   Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning

av utländsk skatt.......................................................................370

2.28    Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen

(1986:617)................................................................................375

2.29   Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor..............................................................376

2.30   Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om

Sveriges riksbank ..................................................................378

2.31    Förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd         Prop. 1999/2000:2

för anställning på fartyg...........................................................379

2.32   Förslag till lag om upphävande av i lagen (1989:1035)

om särskild insamling av uppgifter från
bostadsrättsföreningar m.fl.....................................................380

2.33    Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324).........381

2.34   Förslag till lag om upphävande av i lagen (1990:655)

om återföring av obeskattade reserver.....................................388

2.35    Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild

löneskatt på vissa förvärvsinkomster.......................................389

2.36   Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om

avkastningsskatt på pensionsmedel.........................................392

2.37   Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på

ränta på skogskontomedel m.m...............................................395

2.38   Förslag till lag om ändring i lagen (1990:692) om upphä-

vande av lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa
sparformer................................................................................396

2.39   Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om ned-
sättning av socialavgifter.........................................................398

2.40    Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)...400

2.41    Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild

premieskatt för grupplivförsäkringar, m.m..............................401

2.42   Förslag till lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden

till statsråden m.m...................................................................402

2.43    Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild

inkomstskatt för utomlands bosatta.........................................403

2.44    Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild

inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl......................406

2.45    Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild

löneskatt på pensionskostnader................................................408

2.46   Förslag till lag om ändring i lagen (1992:701) om

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa............................409

2.47   Förslag till lag om upphävande (1992:1352) om återföring

av allmän investeringsreserv....................................................410

2.48   Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:1485)

om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst
vid 1994 och 1995 års taxeringar.............................................411

2.49   Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:672) om

skattereduktion för utgifter för byggnadsarbeten på
bostadshus................................................................................412

2.50   Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om

bostadsbidrag...........................................................................413

2.51    Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om indivi-
duellt pensionssparande ..........................................................416

2.52   Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:1519) om

avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen
vid 1995-1997 års taxeringar..................................................417

2.53   Förslag till lag om upphävande av i lagen (1993:1540)

om återföring av skatteutjämningsreserv.................................418

2.54   Förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617)........419  Prop. 1999/2000:2

2.55   Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200)................................................................................420

2.56   Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om

bostadstillägg till pensionärer..................................................425

2.57   Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda

tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet................................427

2.58   Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:760) om

inkomst skatteregler vid ombildning av landshypoteks-
institutionen.............................................................................428

2.59   Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:774) om

beskattning av vinstutdelning vid 1995 års taxering...............429

2.60   Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekono-
miska villkor för riksdagens ledamöter...................................430

2.61    Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän

pensionsavgift..........................................................................431

2.62    Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt

på energi...................................................................................432

2.63    Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1852) om
beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid

1996- 1999 års taxeringar.........................................................433

2.64   Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän

löneavgift.................................................................................434

2.65    Förslag till lag om upphävande av lagen (1995:1623) om

skattereduktion för riskkapitalinvesteringar............................435

2.66   Förslag till lag om upphävande av lagen (1996:725) om

skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus................................................................................436

2.67   Förslag till lag om ändring i lagen (1996:761) om

inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade
bestämmelser om aktiekapitalets storlek.................................437

2.68   Förslag till lag om ändring i lagen (1996:810) om

registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekono-
miska intressen.........................................................................440

2.69   Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om

underhållsstöd .........................................................................441

2.70   Förslag till lag om upphävande av lagen (1996:1231) om
skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid

1997- 2001 års taxeringar.........................................................443

2.71    Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig

förmögenhetsskatt ..................................................................444

2.72   Förslag till lag om ändring i lagen (1997:324) om

begränsning av skatt.................................................................452

2.73    Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483)................................................................................454

2.74   Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension................................................466

2.75    Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1620) om

beskattning av valutakursreserv...............................................469

2.76    Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:000).......471

2.77   Förslag till lag om Forskarskattenämnden...............................472

3      Ärendet och dess beredning..................................................474

4      Lagförslagets allmänna inriktning.......................................476

5      Omfattningen.........................................................................481

6      Dispositionen..........................................................................484

6.1     En eller flera lagar......................................................484

6.2     Inkomstskattelagens indelning...................................486

7      Språkliga frågor.....................................................................492

7.1     Allmänna språkfrågor.................................................492

7.2     Vissa skatterättsliga uttryck.......................................497

7.2.1    Inkomst-utgift, intäkt-kostnad eller intäktspost-

kostnadspost...............................................................497

7.2.2   Resultat respektive överskott eller underskott...........499

7.2.3   Skall eller får dras av..................................................500

7.2.4   Kvantifierande uttryck................................................502

7.2.5   Realisationsvinst eller kapitalvinst.............................505

7.2.6   Egendom eller tillgång...............................................506

7.2.7   Omsättningstillgångar eller lagertillgångar................507

7.2.8   Finansiella instrument - värdepapper .......................508

7.2.9   Aktier eller andelar.....................................................512

7.2.10  Enskild näringsidkare och enskild närings-
verksamhet .................................................................513

7.2.11  Uttryck för skattemässig kontinuitet..........................514

7.2.12  Benefika förvärv.........................................................515

Prop. 1999/2000:2

8      Utlandsfrågor.........................................................................517

8.1     Nuvarande oklarheter.................................................517

8.2    Överväganden.............................................................518

9      Ikraftträdande och övergångsfrågor...................................520

9.1      Ikraftträdande.............................................................520

9.2    Övergångsbestämmelser............................................521

10     Följdändringar.......................................................................524

11 Offentligfinansiella konsekvenser

527

Del 2

F örfattningskommentar

Del 3

Bilagor

Prop. 1999/2000:2

Förkortningar

AvL

Lagen (1996:761) om ändrade inkomstskatteregler m.m.
med anledning av ändrade bestämmelser om aktiekapi-
talets storlek

ErFL

ExmL

FUL

Lagen (1990:663) om ersättningsfonder

Lagen (1993:1537) om expansionsmedel

Lagen (1998:1603) om beskattningen vid fusioner, fis-
sioner och verksamhetsöverlåtelser

GBFL

IL

ILP

KapUL

Bokföringslagen (1976:125)

Inkomstskattelagen

Lagen (1999:000) om införande av inkomstskattelagen

Lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget
vid beskattning av ägare i fåmansföretag

KL

KÖL

Kommunalskattelagen (1928:370)

Lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid
andelsöverlåtelser inom koncerner

LAU

Lagen (1993:1539) om avdrag för underskott i närings-
verksamhet

LSII

Lagen (1999:199) om skatteregler för ersättning från
insättningsgaranti och investerarskydd

LSK

Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrollupp-
gifter

NBFL

OL

Bokföringslagen (1999:000)

Lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gräns-
överskridande omstruktureringar inom EG

PFL

RFL

SAIL

Lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder

Lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning

Lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumule-
rad inkomst

SBL

SHBL

Skattebetalningslagen (1997:483)

Lagen (1992:1643) om särskilda regler för beskattning
av inkomst från handelsbolag i vissa fall

SIL

SkkL

TL

UAL

Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Skogskontolagen

Taxeringslagen (1990:324)

Lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bo-
stad

UBA

Lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid
andelsbyten

UBL

UmkL

UPL

Uppbördslagen (1953:272)

Lagen (1979:611) om upphovsmannakonto

Lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser
till underpris

ÅRL

Årsredovisningslagen (1995:1554)

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1999/2000:2

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.  inkomstskattelag,

2.  lag om ikraftträdande av inkomstskattelagen,

3.  lag om ändring i miljöbalken,

4.  lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

5.  lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

6.  lag om ändring i lagen (1955:257) om inventering av varulager för
inkomsttaxeringen,

7.  lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

8.  lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen
om allmän försäkring,

9 lag om ändring i lagen (1963:587) om inkomstbeskattning av fi-
deikommissbo, m.m.,

10. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,

11. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsut-
fästelse m.m.,

12. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

13. lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och re-
klam,

14. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m.m.,

15. lag om upphävande lagen (1978:401) om exportkreditstöd,

16. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skat-
ter, tullar och avgifter,

17. lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala indelningsdele-
gerad,

18. lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning
av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting,

19. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

20. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

21. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

22. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter,

23. lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,

24. lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsme-
del,

25. lag om upphävande av lagen (1984:947) om beskattning av ut-
ländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige,

26. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

27. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,

28. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

29. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,

30. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

31. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på
fartyg,

10

32. lag om upphävande av lagen (1989:1035) om särskild insamling
av uppgifter från bostadsrättsföreningar m.fl.,

33. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

34. lag om upphävande av lagen (1990:655) om återföring av obeskat-
tade reserver,

35. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,

36. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen-
sionsmedel,

37. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogs-
kontomedel m.m.,

38. lag om ändring i lagen (1990:692) om upphävande av lagen
(1978:423) om skattelättnader for vissa sparformer,

39. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgif-
ter,

40. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),

41. lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkringar, m.m.,

42. lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden
m.m.,

43. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt for
utomlands bosatta,

44. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl.,

45. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pen-
sionskostnader,

46. lag om ändring i lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa,

47. lag om upphävande av lagen (1992:1352) om återföring av allmän
investeringsreserv,

48. lag om upphävande av lagen (1992:1485) om beräkning av statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxering-
ar,

49. lag om upphävande av lagen (1993:672) om skattereduktion för
utgifter for byggnadsarbeten på bostadshus,

50. lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag,

51. lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionsspar-
ande

52. lag om upphävande av lagen (1993:1519) om avdrag for kostnader
för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1995-1997 års taxering-
ar,

53. lag om upphävande av lagen (1993:1540) om återföring av skatte-
utj ämningsreserv,

54. lag om ändring i ordningslagen (1993:1617),

55. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

56. lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionä-
rer,

57. lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsforfarandet,

Prop. 1999/2000:2

11

58. lag om upphävande av lagen (1994:760) om inkomstskatteregler
vid ombildning av landshypoteksinstitutionen,

59. lag om upphävande av lagen (1994:774) om beskattning av vinst-
utdelning vid 1995 års taxering,

60. lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för
riksdagens ledamöter,

61. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,

62. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,

63. lag om upphävande av lagen (1994:1852) om beräkning av statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar,

64. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

65. lag om upphävande av lagen (1995:1623) om skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar,

66. lag om upphävande av lagen (1996:725) om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete på bostadshus,

67. lag om ändring i lagen (1996:761) om inkomstskatteregler m.m.
med anledning av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets stor-
lek,

68. lag om ändring i lagen (1996:810) om registrering av riksdags-
ledamöters åtaganden och ekonomiska intressen,

69. lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd,

70. lag om upphävande av lagen (1996:1231) om skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar,

71. lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,

72. lag om ändring i lagen (1997:324) om begränsning av skatt,

73. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

74. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-
sion,

75. lag om ändring i lagen (1998:1620) om beskattning av valutakurs-
reserv,

76. lag om ändring i bokföringslagen (1999:000), och

77. lag om forskarskattenämnden

Prop. 1999/2000:2

12

Lagtext

2.1 Förslag till inkomstskattelag

Härigenom föreskrivs följande.

AVD. I INNEHÅLL OCH DEFINITIONER

1 kap. Grundläggande bestämmelser om kommunal och
statlig inkomstskatt

Innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser om kommunal och statlig inkomst-
skatt.

I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser samt hänvisningar. I

2 kap. finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa
termer och uttryck används i denna lag.

Skattskyldighet

2 § Bestämmelser om skattskyldighet finns i 3-7 kap.

Skatter

3 § Fysiska personer skall betala

1. kommunal inkomstskatt och statlig inkomstskatt på inkomster i in-
komstslagen tjänst och näringsverksamhet (skatt på förvärvsinkomster),

2. statlig inkomstskatt på inkomster i inkomstslaget kapital (skatt på
kapitalinkomster), och

3. statlig inkomstskatt på avsättning till expansionsfond (expan-
sionsfondsskatt).

Juridiska personer skall betala statlig inkomstskatt på inkomster i in-
komstslaget näringsverksamhet.

4 § Fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av
beskattningsåret skall betala kommunal inkomstskatt i form av kommu-
nalskatt till hemortskommunen och, om hemortskommunen ingår i ett
landsting, landstingsskatt till det landstinget. Vad som avses med hem-
ortskommun framgår av 65 kap. 3 §.

Fysiska personer som är begränsat skattskyldiga under hela beskatt-
ningsåret skall betala kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt
ändamål.

För sådana begränsat skattskyldiga fysiska personer med anknytning
till utländsk stats beskickning eller karriärkonsulat som avses i 3 kap.
17 § 2-4 tillämpas dock bestämmelserna i första stycket.

Prop. 1999/2000:2

13

Underlaget för skatten

Fysiska personers skatt på förvärvsinkomster

5 § Fysiska personers skatt på förvärvsinkomster skall beräknas på den
beskattningsbara förvärvsinkomsten. Denna skall beräknas på följande
sätt.

Summan av överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet
minskas med allmänna avdrag. Det återstående beloppet avrundas nedåt
till helt hundratal kronor och är den taxerade förvärvsinkomsten.

Från den taxerade förvärvsinkomsten dras 75 procent av sådana avgif-
ter enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift som avser be-
skattningsåret, avrundat uppåt till helt hundratal kronor, samt grundav-
drag eller särskilt grundavdrag och sjöinkomstavdrag. Avdragen skall
göras i nu nämnd ordning. Det återstående beloppet är den beskatt-
ningsbara förvärvsinkomsten.

Fysiska personers skatt på kapitalinkomster

6 § Fysiska personers skatt på kapitalinkomster skall beräknas på över-
skottet i inkomstslaget kapital.

Juridiska personers skatt

1 § Juridiska personers skatt skall beräknas på den beskattningsbara in-
komsten. Denna skall beräknas på följande sätt.

Överskottet i inkomstslaget näringsverksamhet minskas med allmänna
avdrag. Det återstående beloppet avrundas nedåt till helt tiotal kronor och
är den taxerade och den beskattningsbara inkomsten.

För sådana ideella föreningar och registrerade trossamfund som upp-
fyller kraven i 7 kap. 7 § första stycket minskas den taxerade inkomsten
med grundavdrag. Det belopp som återstår är den beskattningsbara in-
komsten.

Bestämmelser för olika inkomstslag

8 § Bestämmelser om beräkning av resultatet i de olika inkomstslagen
finns för

- inkomstslaget tjänst i 10-12 kap.,

- inkomstslaget näringsverksamhet i 13-40 kap., och

- inkomstslaget kapital i 41-A3 kap.

Gemensamma bestämmelser

9 § Bestämmelser om allmänna avdrag finns i 62 kap., om grundavdrag
och särskilt grundavdrag i 63 kap. och om sjöinkomstavdrag i 64 kap.

10 § Bestämmelser finns om

- vissa inkomster som är skattefria i 8 kap.,

Prop. 1999/2000:2

14

- vissa utgifter som inte skall dras av i 9 kap.,                           Prop. 1999/2000:2

- kapitalvinster och kapitalförluster i 44-54 kap.,

- insättningsgaranti och investerarskydd i 55 kap.,

- fåmansföretag och famanshandelsbolag i 56 och 57 kap.,

- pensionsförsäkringar och pensionssparkonton i 58 kap.,

- pensionssparavdrag i 59 kap.,

- familjebeskattning i 60 kap., och

- värdering av inkomster i annat än pengar i 61 kap.

Skattens beräkning

11 § Bestämmelser om hur skatten skall beräknas samt om skattereduk-
tion for underskott av kapital, allmän pensionsavgift och sjöinkomst
finns i 65 kap. Bestämmelser om beräkningen av skatt på ackumulerad
inkomst finns i 66 kap.

Taxeringsår

12 § Taxeringsåret är det kalenderår då taxeringsbeslut om den årliga
taxeringen for ett beskattningsår skall meddelas enligt 4 kap. 2 § taxe-
ringslagen (1990:324).

Beskattningsår

Fysiska personer

13 § Beskattningsåret är for fysiska personer kalenderåret före taxerings-
året.

Om en enskild näringsidkare som är bokföringsskyldig enligt bokfö-
ringslagen (1999:000) har ett räkenskapsår som inte sammanfaller med
kalenderåret och har följt bestämmelserna i 3 kap. bokföringslagen, är
beskattningsåret for näringsverksamheten i stället det räkenskapsår som
slutat närmast före taxeringsåret.

Inkomster i handelsbolag

14 § Inkomster i ett svenskt handelsbolag skall tas upp vid den taxering
då handelsbolaget skulle ha taxerats om det hade varit skattskyldigt. För
delägare som är fysiska personer gäller detta dock bara sådana inkomster
som inte skall tas upp i inkomstslaget kapital.

Juridiska personer

15 § Beskattningsåret är för juridiska personer det räkenskapsår som
slutat närmast före taxeringsåret. För näringsverksamhet som bokfö-
ringslagen (1999:000) inte tillämpas på är dock kalenderåret före taxe-
ringsåret alltid beskattningsår.

15

I 37 kap. 19 § finns bestämmelser om beskattningsåret vid kvalificera- Prop. 1999/2000:2
de fusioner och fissioner.

Hänvisning till andra lagar

16 § Bestämmelser om

- skyldighet att lämna uppgifter till skattemyndigheten till ledning för
taxeringen finns i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrollupp-
gifter,

- förfarandet för att fastställa underlaget för skatten finns i taxeringsla-
gen (1990:324), och

- hur skatten bestäms, debiteras, redovisas och betalas finns i skatte-
betalningslagen (1997:483).

17 § Bestämmelser om inkomstskatt till staten finns också i

- lagen (1991:5 86) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

- lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ar-
tister m.fl.,

- lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, och

- kupongskattelagen (1970:624).

2 kap. Definitioner och förklaringar

Var det finns definitioner och förklaringar

1 § I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar
till hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns definitio-
ner och förklaringar också i andra kapitel.

Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck
samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan
angivna paragrafer:

aktiebolag i 4 §

andelsbyte i 49 kap. 2 §

aktiv näringsverksamhet i 23 §

andelshus i 16 §

barn i 21 §

begränsat skattskyldig fysisk person i 3 kap. 17 §

begränsat skattskyldig juridisk person i 6 kap. 7 §
beskattningsår i 1 kap. 13-15 §§ och 37 kap. 19 §
byggnadsinventarier i 19 kap. 19-21 §§

delägare i famansföretag eller famanshandelsbolag i 56 kap. 6 §
delägarrätt i 48 kap. 2 §

dödsbo i 4 kap., se också 3 §

egenavgifter i 26 §

europeisk ekonomisk intressegruppering (EEIG) i 5 kap. 2 §

fast driftställe i 29 §

fastighet i 6 §

fastighetsägare i 7 §

16

fission i 37 kap. 5 §
fordringsrätt i 48 kap. 3 och 4 § §
fusion i 37 kap. 3 §
fysisk person i 4 kap. 1 och 2 §§
famansforetag i 56 kap. 2, 3 och 5 §§
famanshandelsbolag i 56 kap. 4 och 5 §§
företagsledare i 56 kap. 6 §
försäkringsaktiebolag i 4 §
förvaltningsföretag i 24 kap. 14 §
förvärvsinkomst i 1 kap. 5 §
handelsbolag i 5 kap., se också 3 §
hyreshusenhet i 15 §
industrienhet i 15 §
inventarier i 18 kap. 1 §
investmentföretag i 39 kap. 15 §
juridisk person i 3 §
kapitalförsäkring i 58 kap. 2 §
kapitaltillgång i 25 kap. 3 §
kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget kapital i 41 kap. 2 §
kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget näringsverksamhet i

25 kap. 3-5 §
koncern (svensk) i 5 §
koncemintem andelsavyttring i 25 kap. 6 §
kooperativ förening i 39 kap. 21 §
kvalificerad andel i 57 kap. 4-6 §§
kvalificerad fission i 37 kap. 6 §,
kvalificerad fusion i 37 kap. 4 §
lagertillgång i 17 kap. 3 §
lantbruksenhet i 15 §
livförsäkringsföretag i 39 kap. 2 §
makar i 20 §
markanläggning i 20 kap. 2 §
markinventarier i 20 kap. 15 och 16 §§
marknadsvärdet i 61 kap. 2 §
marknadsnoterad delägarrätt eller fordringsrätt i 48 kap. 5 §
näringsbidrag i 29 kap. 2 och 3 §§
näringsbostadsrätt i 19 §
näringsfastighet i 14 §
närstående i 22 §
obegränsat skattskyldig fysisk person i 3 kap. 3-5 §
obegränsat skattskyldig juridisk person i 6 kap. 3 §
omkostnadsbelopp i 44 kap. 14 §
option i 44 kap. 12 §
passiv näringsverksamhet i 23 §
pension i 10 kap. 5 §
pensionsförsäkring i 58 kap. 2 §
pensionssparkonto i 58 kap. 21 §
prisbasbelopp i 27 §
privatbostad i 8-12 §§

Prop. 1999/2000:2

17

privatbostadsfastighet i 13 §
privatbostadsföretag i 17 §
privatbostadsrätt i 18 §
rörelse i 24 §
sambor i 20 §

sjuk- eller olycksfallsförsäkring tecknad i samband med tjänst i
10 kap. 7 §

sjöinkomst i 64 kap. 3 och 4 §§
skadeförsäkringsföretag i 39 kap. 2 §
skattemässigt värde i 31-33 §§
småhus i 15 §
småhusenhet i 15 §
statslåneräntan i 28 §
svensk fordringsrätt i 48 kap. 3 §
svensk koncern i 5 §
Sverige i 30 §
taxeringsenhet i 15 §
taxeringsvärde i 15 §
taxeringsår i 1 kap. 12 §
termin i 44 kap. 11 §
underprisöverlåtelse i 23 kap. 3 §
utländsk fordringsrätt i 48 kap. 4 §
utländsk juridisk person i 6 kap. 8 §
utländskt bolag i 6 kap. 9 och 10 §§
uttagsbeskattning i 22 kap. 7 §
verksamhetsavyttring i 38 kap. 2 §
verksamhetsgren i 25 §
vinstandelslån i 24 kap. 5 §
återföring av avdrag i 34 §.

Utländska motsvarigheter

2 § De termer och uttryck som används omfattar också motsvarande ut-
ländska företeelser om det inte anges eller framgår av sammanhanget att
bara svenska företeelser avses.

Första stycket gäller inte bestämmelser som avser staten, regeringen,
landsting, kommuner och kommunalförbund.

Juridisk person

3 § Bestämmelserna om juridiska personer skall inte tillämpas på

- dödsbon,

- svenska handelsbolag, eller

-juridiska personer som förvaltar samfålligheter och som avses i
6 kap. 6 § andra stycket.

Bestämmelserna om juridiska personer skall tillämpas också på svens-
ka värdepappersfonder.

Prop. 1999/2000:2

18

Särskilda bestämmelser om dödsbon efter dem som var begränsat
skattskyldiga vid dödsfallet finns i 4 kap. 3 §.

Att bestämmelserna om svenska handelsbolag gäller också för europe-
iska ekonomiska intressegrupperingar framgår av 5 kap. 2 §.

I vilka fall utländska associationer anses som juridiska personer fram-
går av 6 kap. 8 §.

Aktiebolag

4 § Försäkringsaktiebolag räknas som aktiebolag.

Svensk koncern

5 § Med svensk koncern avses en sådan grupp av företag eller andra
näringsidkare som enligt någon svensk lag bildar en koncern.

Fastighet

6 § Byggnad räknas som fastighet även om den är lös egendom. Det-
samma gäller tillbehör till byggnad av det slag som avses i 2 kap. 2 och
3 §§ jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.

Vad som sägs om fastighet gäller också tomträtt.

Fastighetsägare

7 § Den som innehar, förvaltar eller nyttjar en fastighet på det sätt som
anges i 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) räknas som fas-
tighetsägare.

Privatbostad

8 § Med privatbostad avses ett småhus som till övervägande del används
eller är avsett att användas av ägaren eller någon närstående till honom
för permanent boende eller som fritidsbostad. Ett småhus som är inrättat
till bostad åt två familjer räknas som privatbostad om det till väsentlig
del används eller är avsett att användas av ägaren eller någon närstående
till honom för permanent boende eller som fritidsbostad.

Med privatbostad avses också en bostad som innehas av en delägare i
ett privatbostadsföretag och som till övervägande del används eller är
avsedd att användas av ägaren eller någon närstående till honom för per-
manent boende eller som fritidsbostad. Med privatbostadsföretag likställs
vid tillämpning av detta stycke en motsvarande utländsk juridisk person.

9 § Ett sådant småhus i utlandet som motsvarar ett småhus på en lant-
bruksenhet räknas inte som privatbostad.

Prop. 1999/2000:2

19

Ett sådant småhus på en lantbruksenhet som är inrättat till bostad åt Prop. 1999/2000:2
fler än två familjer räknas inte som privatbostad.

Om ägaren begär det räknas ett småhus på en lantbruksenhet inte som
privatbostad, om småhuset har en storlek om minst 400 kvadratmeter och
nybyggnadsår före år 1930. Med storlek avses detsamma som i 8 kap. 3 §
fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

10 § Frågan om en bostad skall räknas som privatbostad under ett visst
kalenderår skall bestämmas på grundval av förhållandena vid årets ut-
gång. Om bostaden överlåts under året, skall i stället förhållandena på
överlåtelsedagen vara avgörande.

11 § Om det inträffar något som gör att en bostad hos samma ägare inte
längre skall räknas som privatbostad, skall den ändå räknas som privat-
bostad under det kalenderår då ändringen sker och det följande året, om
inte ägaren begär annat. Om bostaden övergår till en ny ägare under ka-
lenderåret därefter, skall den räknas som privatbostad för den gamle äga-
ren under det året också, om han inte begär annat.

Första stycket tillämpas också om det, i samband med att en bostad
övergår till en fysisk person genom arv, testamente, gåva eller bodelning,
inträffar något som gör att bostaden inte längre skall räknas som privat-
bostad.

12 § Ingår en bostad i ett dödsbo och var den vid dödsfallet en privat-
bostad, skall den räknas som privatbostad till och med det tredje kalen-
deråret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade, om bostaden fort-
farande är av sådant slag att den kan vara en privatbostad.

Privatbostadsfastighet

13 § Med privatbostadsfastighet avses, under förutsättning att småhuset

är en privatbostad,

1. småhus med mark som utgör småhusenhet,

2. småhus på annans mark, och

3. småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet.

Med privatbostadsfastighet avses också tomtmark, om avsikten är att
bygga en privatbostad på den. I fråga om tomtmarken gäller vad som
sägs om privatbostad i 10-12 §§.

Näringsfastighet

14 § Med näringsfastighet avses en fastighet som inte är en privat-
bostadsfastighet.

20

Småhus, småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet,
lantbruksenhet, taxeringsenhet och taxeringsvärde

15 § Med småhus, småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet, lantbruks-
enhet och taxeringsenhet avses hus, fastigheter och enheter av de slag
som avses i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

Med taxeringsvärde avses det värde som fastställs enligt fastighets-
taxeringslagen.

Andelshus

16 § Med andelshus avses en fastighet som ägs av tre eller flera, antingen
direkt eller genom ett svenskt handelsbolag, och som inrymmer eller är
avsedd att inrymma bostad i skilda lägenheter åt minst tre delägare.

Privatbostadsforetag

17 § Med privatbostadsforetag avses en svensk ekonomisk förening eller
ett svenskt aktiebolag vars verksamhet

1. till klart övervägande del består i att åt sina medlemmar eller del-
ägare tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av föreningen eller
bolaget, eller

2. uteslutande eller så gott som uteslutande består i att åt sina med-
lemmar eller delägare tillhandahålla garage eller någon annan för deras
personliga räkning avsedd anordning i byggnader som ägs av föreningen
eller bolaget.

Privatbostadsrätt

18 § Med privatbostadsrätt avses en andel i ett privatbostadsföretag, om
den till andelen knutna bostaden är en privatbostad.

Näringsbostadsrätt

19 § Med näringsbostadsrätt avses en sådan andel i ett privatbostads-
företag som inte är en privatbostadsrätt.

Makar och sambor

20 § Bestämmelser om makar skall tillämpas också på sambor som tidi-
gare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft gemensam-
ma barn.

Barn

21 § Styvbarn och fosterbarn räknas som barn.

Prop. 1999/2000:2

21

Närstående

Prop. 1999/2000:2

22 § Med närstående avses

- make,

- förälder,

- mor- och farförälder,

- avkomling och avkomlings make,

- syskon, syskons make och avkomling, och

- dödsbo som den skattskyldige eller någon av de tidigare nämnda per-
sonerna är delägare i.

Styvbarn och fosterbarn räknas som avkomling.

Aktiv och passiv näringsverksamhet

23 § Med aktiv näringsverksamhet avses en näringsverksamhet i vilken
den som är skattskyldig för verksamheten har arbetat i inte oväsentlig
omfattning.

Annan näringsverksamhet anses som passiv näringsverksamhet. Själv-
ständig näringsverksamhet som bedrivs utomlands anses alltid som pas-
siv näringsverksamhet.

Rörelse

24 § Med rörelse avses annan näringsverksamhet än innehav av kontanta
medel, värdepapper eller liknande tillgångar. Om kontanta medel, värde-
papper eller liknande tillgångar innehas som ett led i rörelsen, räknas
innehavet dock till rörelsen.

Verksamhetsgren

25 § Med verksamhetsgren avses sådan del av en rörelse som lämpar sig
för att avskiljas till en självständig rörelse.

Egenavgifter

26 § Bestämmelserna om egenavgifter skall tillämpas inte bara på egen-
avgift enligt 3 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter utan också på

- särskild löneskatt enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster, och

- allmän löneavgift enligt 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

Prisbasbelopp

27 § Med prisbasbelopp avses det prisbasbelopp som enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring gällde för året före taxeringsåret.

22

Statslåneräntan

Prop. 1999/2000:2

28 § Med statslåneräntan vid en viss tidpunkt avses den statslåneränta
som Riksgäldskontoret fastställt att gälla för den period under vilken tid-
punkten infaller.

Fast driftställe

29 § Med fast driftställe för näringsverksamhet avses en stadigvarande
plats för affärsverksamhet varifrån verksamheten helt eller delvis be-
drivs.

Uttrycket fast driftställe innefattar särskilt

- plats för företagsledning,

- filial,

- kontor,

- fabrik,

- verkstad,

- gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av
naturtillgångar,

- plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet, och

- fastighet som är en lagertillgång i näringsverksamhet.

Om någon är verksam för en näringsverksamhet här i Sverige och har
fått och regelmässigt använder fullmakt att ingå avtal för verksamhetens
innehavare, anses fast driftställe också finnas här.

Fast driftställe anses däremot inte finnas i Sverige bara därför att nå-
gon bedriver affärsverksamhet här genom förmedling av mäklare, kom-
missionär eller någon annan oberoende representant, om detta ingår i
representantens vanliga näringsverksamhet.

Sverige

30 § Med Sverige avses Sveriges land- och sjöterritorium och varje annat
område utanför Sveriges territorialvatten inom vilket Sverige, i överens-
stämmelse med folkrättens allmänna regler och avtal med utländska sta-
ter, har rätt att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtill-
gångar.

Skattemässigt värde

31 § Med skattemässigt värde på lagertillgångar, pågående arbeten,
kundfordringar och liknande tillgångar avses det värde som tillgången tas
upp till vid beräkningen av resultatet av en näringsverksamhet.

I fråga om fastigheter skall hänsyn tas till värdeminskningsavdrag som
har gjorts vid beskattningen men inte i räkenskaperna.

32 § Med skattemässigt värde på kapitaltillgångar avses det omkostnads-
belopp som skulle ha använts om tillgången hade avyttrats.

23

I fråga om näringsfastigheter gäller följande avvikelser vid beräkning
av omkostnadsbeloppet. Förbättrande reparationer och underhåll som
avses i 45 kap. 13 § första stycket 1 skall inte räknas som forbättringsut-
gift. Sådana gjorda värdeminskningsavdrag m.m. som avses i 26 kap. 2 §
första stycket 1-4 och som enligt bestämmelserna i 26 kap. skall återfö-
ras vid en avyttring av fastigheten skall minska anskaffningsutgiften.
Bestämmelsen i 26 kap. 5 § och 45 kap. 16 § skall inte tillämpas.

I fråga om näringsbostadsrätter gäller följande avvikelser vid beräk-
ning av omkostnadsbeloppet. Förbättrande reparationer och underhåll
som avses i 46 kap. 11 § första stycket 1 skall inte räknas som forbätt-
ringsutgift.

33 § Med skattemässigt värde på inventarier avses anskaffningsvärdet
minskat med gjorda värdeminskningsavdrag och liknande avdrag.

Första stycket skall tillämpas på patent och andra sådana rättigheter
som räknas upp i 18 kap. 1 § andra stycket 1 även om de inte förvärvats
från någon annan.

Återföring

34 § Med återföring av ett avdrag avses att ett belopp som motsvarar ett
gjort avdrag tas upp som intäkt.

AVD. II SKATTSKYLDIGHET

3 kap. Fysiska personer

Innehåll

1 § Detta kapitel gäller for fysiska personer.

Det finns bestämmelser om

- obegränsat skattskyldiga i 3-16 §§,

- begränsat skattskyldiga i 17-21 §§, och

- skattskyldighet för överlåtna pensioner eller andra periodiska in-
komster i 22 och 23 §§.

För dödsbon finns särskilda bestämmelser i 4 kap.

I 7 kap. 21 § finns bestämmelser om att ägare av vissa fastigheter inte
är skattskyldiga for inkomst av fastigheten.

2 § Bestämmelser om skattskyldighet finns for

- delägare i svenska handelsbolag i 5 kap.,

- delägare i vissa samfalligheter i 6 kap. 6 § andra stycket, och

- delägare i andra utländska juridiska personer än utländska bolag i
6 kap. 13-16 §§.

Prop. 1999/2000:2

24

Obegränsat skattskyldiga

Vilka som är obegränsat skattskyldiga

3 § Följande personer är obegränsat skattskyldiga:

1. Den som är bosatt i Sverige.

2. Den som stadigvarande vistas i Sverige.

3. Den som har väsentlig anknytning till Sverige och som tidigare har
varit bosatt här.

Första stycket gäller inte sådana personer med anknytning till utländsk
stats beskickning eller konsulat som enligt 17 § 2-4 är begränsat skatt-
skyldiga.

4 § Svensk medborgare som tillhör svensk beskickning hos utländsk stat,
svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller svenskt
karriärkonsulat eller i övrigt ingår i beskickningens, delegationens eller
konsulatets personal och som på grund av sin tjänst vistas utomlands är
obegränsat skattskyldig.

Första stycket gäller på motsvarande sätt en sådan persons make och
barn under 18 år, om maken eller barnet bor hos denne och är svensk
medborgare.

5 § Rektorn, generalsekreteraren, medlem av lärarkåren eller någon an-
nan som ingår i personalen vid Europeiska universitetsinstitutet är obe-
gränsat skattskyldig om

- artikel 12 i protokollet om Europeiska universitetsinstitutets immu-
nitet och privilegier till konventionen den 19 april 1972 om grundandet
av ett europeiskt universitetsinstitut skall tillämpas på honom,

- han vid tidpunkten för tjänstetillträdet var obegränsat skattskyldig,
och

- han bara på grund av sin verksamhet i institutets tjänst vistas i en an-
nan stat inom Europeiska unionen.

Första stycket gäller på motsvarande sätt en sådan persons make som
inte utövar egen yrkesverksamhet och barn som personen har vårdnaden
om och underhåller.

En sådan person som avses i första eller andra stycket skall vid till-
lämpning av ett skatteavtal mellan den stat där personen vistas och Sve-
rige anses ha hemvist i Sverige.

6 § I artikel 14 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet
och privilegier till fördraget den 8 april 1965 om upprättandet av ett ge-
mensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenska-
perna finns bestämmelser om var gemenskapernas tjänstemän och de
andra personer som artikeln enligt protokollet skall tillämpas på, skall
anses bosatta.

7 § För att avgöra om en person som tidigare har varit bosatt i Sverige
har väsentlig anknytning hit skall följande beaktas:

- om han är svensk medborgare,

- hur länge han var bosatt här,

Prop. 1999/2000:2

25

- om han inte varaktigt är bosatt på en viss utländsk ort,

- om han vistas utomlands for studier eller av hälsoskäl,

- om han har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk,

- om han har sin familj här,

- om han bedriver näringsverksamhet här,

- om han är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar
som, direkt eller indirekt, ger honom ett väsentligt inflytande i närings-
verksamhet här,

- om han har en fastighet här, och

- liknande förhållanden.

Under fem år från den dag då en person har rest från Sverige anses han
ha väsentlig anknytning hit, om han inte visar att han inte har en sådan
anknytning. Detta gäller dock bara den som är svensk medborgare eller
som under minst tio år har varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vis-
tats här.

Innebörden av obegränsad skattskyldighet

8 § Den som är obegränsat skattskyldig är skattskyldig för alla sina in-
komster i Sverige och från utlandet.

Undantag från skattskyldighet vid vistelse utomlands

9 § En obegränsat skattskyldig person som har anställning som innebär
att han vistas utomlands i minst sex månader, är inte skattskyldig för in-
komst av sådan anställning till den del inkomsten beskattas i verksam-
hetslandet (sexmånadersregeln).

Om vistelsen utomlands under anställningen varar i minst ett år i sam-
ma land, är den skattskyldige inte skattskyldig för inkomsten även om
denna inte beskattas i verksamhetslandet, om detta beror på lagstiftning
eller administrativ praxis i det landet eller annat avtal än skatteavtal
(ettårsregeln). Ettårsregeln gäller dock inte för anställningar hos staten,
landsting, kommuner eller församlingar inom Svenska kyrkan annat än
vid tjänsteexport.

10 § Kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande som inte
infaller i början eller slutet av anställningen utomlands räknas in i den tid
för vistelse som anges i 9 §. Uppehåll i Sverige för sådana ändamål får
inte vara längre än att de motsvarar sex dagar för varje hel månad som
anställningen varar eller 72 dagar under ett och samma anställningsår.

11 § Sexmånadersregeln och ettårsregeln gäller inte för anställning om-
bord på svenskt, danskt eller norskt luftfartyg.

12 § Sexmånadersregeln och ettårsregeln gäller inte heller för anställning
ombord på fartyg.

Prop. 1999/2000:2

26

Den som har anställning ombord på ett utländskt fartyg som huvud-
sakligen går i oceanfart är inte skattskyldig för inkomst av anställningen
om

- vistelsen utomlands varar i minst 183 dagar sammanlagt under en
tolvmånadersperiod, och

- arbetsgivaren är obegränsat skattskyldig.

Med oceanfart avses fart i utomeuropeiska farvatten med undantag för
fart på orter vid Medelhavet och Svarta havet, på Nordafrikas västkust
norr om 22 grader nordlig bredd, på Kanarieöarna och på ön Madeira.

13 § Om den skattskyldige när han började anställningen utomlands på
goda grunder kunde anta att han på grund av bestämmelserna i 9 § eller
12 § andra stycket inte skulle vara skattskyldig för inkomsten av anställ-
ningen men det under anställningstiden inträffar sådana ändrade förhål-
landen som medför att förutsättningar för undantag från skattskyldighet
inte finns, skall han ändå inte vara skattskyldig om de ändrade förhållan-
dena beror på omständigheter som han inte kunnat råda över och en be-
skattning skulle framstå som uppenbart oskälig.

Undantag från skattskyldighet för anställda vid utländsk stats
beskickning eller konsulat

14 § En obegränsat skattskyldig person som tillhör en utländsk stats be-
skickning eller karriärkonsulat i Sverige eller i övrigt ingår i beskick-
ningens eller konsulatets personal, är inte skattskyldig för inkomst av sin
tjänst hos den utländska staten.

15 § En utländsk honorärkonsul är inte skattskyldig för inkomst av sin
tjänst hos den utländska staten. Detta gäller oavsett om han är svensk
eller utländsk medborgare.

Undantag från skattskyldighet jor medlemmar av kungahuset

16 § Medlemmar av kungahuset är inte skattskyldiga för anslag som an-
visas av staten.

Prop. 1999/2000:2

Begränsat skattskyldiga

Vilka som är begränsat skattskyldiga

17 § Följande personer är begränsat skattskyldiga:

1. Den som inte är obegränsat skattskyldig.

2. Den som tillhör en utländsk stats beskickning eller karriärkonsulat i
Sverige eller i övrigt ingår i beskickningens eller konsulatets personal.
Detta gäller dock bara den som inte är svensk medborgare och var be-
gränsat skattskyldig när han kom att tillhöra beskickningen eller konsu-
latet eller dess personal.

27

3. Make och barn under 18 år till en sådan person som avses i 2, om
maken eller barnet bor hos denne och inte är svensk medborgare.

4. Den som är personlig tjänare hos en sådan person som avses i 2, om
han bor hos denne och inte är svensk medborgare.

Innebörden av begränsad skattskyldighet

18 § Den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig i

1. inkomstslaget näringsverksamhet för inkomst från ett fast driftställe
eller en fastighet i Sverige,

2. inkomstslaget näringsverksamhet för återförda avdrag på grund av
att en näringsbostadsrätt som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller en
del av ett hus i Sverige avyttras eller blir privatbostadsrätt,

3. inkomstslaget näringsverksamhet för återförda avdrag för egen-
avgifter,

4. inkomstslaget kapital för ett positivt räntefördelningsbelopp som av-
ser ett fast driftställe eller en näringsfastighet i Sverige,

5. inkomstslaget kapital för löpande inkomster av en privatbostads-
fastighet eller en privatbostadsrätt i Sverige,

6. inkomstslaget kapital för kapitalvinst på en fastighet i Sverige eller
på en privat- eller näringsbostadsrätt som innefattar nyttjanderätt till ett
hus eller en del av ett hus i Sverige, och

7. inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital för utdelning på an-
delar i svenska ekonomiska föreningar.

Ersättning i form av sådan royalty eller periodvis utgående avgift för
att materiella eller immateriella tillgångar utnyttjas som skall räknas till
inkomstslaget näringsverksamhet skall anses som inkomst från ett fast
driftställe i Sverige, om ersättningen kommer från en näringsverksamhet
med ett fast driftställe här.

Skattskyldighet för inkomster som avses i första stycket 7 gäller inte
för sådana begränsat skattskyldiga personer som avses i 17 § 2—4.

19 § Den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig för kapitalvinst på
sådana tillgångar och förpliktelser som avses i andra stycket, om han vid
något tillfälle under det kalenderår då avyttringen sker eller under de fö-
regående tio kalenderåren har varit bosatt i Sverige eller stadigvarande
vistats här. Skattskyldigheten gäller oavsett i vilket inkomstslag kapital-
vinsten skall tas upp. Skattskyldigheten gäller också belopp som motsva-
rar en kapitalvinst och som enligt 51 kap. 3 och 4 §§ skall tas upp i in-
komstslaget näringsverksamhet.

Skattskyldigheten enligt första stycket omfattar

1. andelar i svenska aktiebolag, svenska handelsbolag och svenska
ekonomiska föreningar med undantag för andelar i privatbostadsföretag,

2. konvertibla skuldebrev och konvertibla vinstandelsbevis som getts
ut av svenska aktiebolag,

3. köp- och teckningsoptioner som utfärdats i förening med skuldebrev
av svenska aktiebolag, och

4. terminer och optioner som avser sådana tillgångar som anges i 1-3.

Prop. 1999/2000:2

28

20 § En kapitalförlust och ett negativt räntefördelningsbelopp skall dras
av, om den som är begränsat skattskyldig skulle ha varit skattskyldig för
en motsvarande kapitalvinst respektive ett positivt räntefördelningsbe-
lopp.

Skattskyldighet enligt andra lagar

21 § Bestämmelser om ytterligare skattskyldighet finns i

- lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

- lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ar-
tister m.fl., och

- kupongskattelagen (1970:624).

Skattskyldighet for överlåtna pensioner och periodiska inkomster

22 § Om en make överlåter en pensionsförsäkring eller en rätt enligt pen-
sionssparavtal genom bodelning under äktenskapet utan att det pågår nå-
got mål om äktenskapsskillnad, är han - i stället för förvärvaren - skatt-
skyldig under hela sin livstid för de pensionsbelopp som faller ut. Detta
gäller dock inte om överlåtaren skulle ha haft rätt till avdrag för perio-
diskt understöd till förvärvaren om han hade lämnat sådant.

23 § Om någon överlåter sin rätt till periodiskt understöd eller liknande
periodisk inkomst, är överlåtaren - i stället för förvärvaren - skattskyldig
för utfallande belopp. Detta gäller dock inte till den del överlåtaren skulle
ha haft rätt till avdrag för beloppet antingen såsom utgift för att förvärva
och bibehålla inkomster eller såsom periodiskt understöd, om han hade
betalat ut det.

Om överlåtaren är ett svenskt handelsbolag gäller första stycket för
delägarna i handelsbolaget.

4 kap. Dödsbon

Dödsåret

1 § Ett dödsbo är skattskyldigt för den dödes och dödsboets inkomster.

Det som skulle ha gällt för den döde enligt denna lag tillämpas under
dödsåret för dödsboet, om det inte finns särskilda bestämmelser för
dödsbon.

Senare beskattningsår

2 § För ett dödsbo efter en person som vid sin död var obegränsat skatt-
skyldig tillämpas för senare beskattningsår än dödsåret de bestämmelser
som gäller för obegränsat skattskyldiga fysiska personer, om det inte
finns särskilda bestämmelser för dödsbon.

Prop. 1999/2000:2

29

3 § För ett dödsbo efter en person som vid sin död var begränsat skatt-
skyldig tillämpas for senare beskattningsår än dödsåret de bestämmelser
som gäller for utländska bolag.

5 kap. Svenska handelsbolag

1 § Svenska handelsbolag är inte själva skattskyldiga för sina inkomster.
Inkomsterna skall i stället beskattas hos delägarna.

2 § Att det som sägs i 1 § gäller också i fråga om europeiska ekonomiska
intressegrupperingar framgår av artikel 40 i rådets förordning (EEG) nr
2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intressegruppe-
ringar (EEIG).

Vad som i övrigt sägs i denna lag om svenska handelsbolag samt om
delägare och andelar i dem, gäller vid beskattningen också i fråga om
europeiska ekonomiska intressegrupperingar samt för delägare respektive
andelar i dem.

3 § Varje delägare skall beskattas för så stort belopp som motsvarar hans
andel av handelsbolagets inkomst, oavsett om beloppet tas ut ur bolaget
eller ej.

När det gäller delägarnas skattskyldighet tillämpas

- 3 kap. för fysiska personer,

- 4 kap. för dödsbon, och

- 6 kap. för juridiska personer.

6 kap. Juridiska personer

Innehåll

1 § Detta kapitel gäller för juridiska personer. Bestämmelserna i 6 § and-
ra stycket och 13-16 §§ gäller också för fysiska personer.

Det finns bestämmelser om

- obegränsat skattskyldiga i 3-6 §§,

- begränsat skattskyldiga i 7-18 §§, och

- skattskyldighet för överlåtna periodiska inkomster i 19 §.

I 7 kap. finns bestämmelser om undantag från skattskyldighet för vissa
stiftelser, ideella föreningar, registrerade trossamfund och andra juridiska
personer.

2 § Bestämmelser om skattskyldighet finns för

- delägare i svenska handelsbolag i 5 kap.,

- delägare i vissa samfalligheter i 6 § andra stycket, och

- delägare i andra utländska juridiska personer än utländska bolag i
13-16 §§.

Prop. 1999/2000:2

30

Obegränsat skattskyldiga

Vilka som är obegränsat skattskyldiga

3 § Juridiska personer är obegränsat skattskyldiga om de på grund av sin
registrering eller, om registrering inte har skett, platsen för styrelsens säte
eller någon annan sådan omständighet är att anse som svenska juridiska
personer.

Innebörden av obegränsad skattskyldighet

4 § Den som är obegränsat skattskyldig är skattskyldig för alla sina in-
komster i Sverige och från utlandet.

Svenska värdepappersfonder

5 § Svenska värdepappersfonder är skattskyldiga för inkomst av till-
gångar som ingår i fonden.

Samfälligheter

6 § Svenska juridiska personer som har bildats enligt en författning eller
på liknande sätt för att förvalta en sådan marksamfallighet eller regle-
ringssamfallighet som är en särskild taxeringsenhet, är skattskyldiga för
samfållighetens inkomster enligt 4 §.

Svenska juridiska personer som har bildats för att förvalta andra sam-
falligheter än sådana som avses i första stycket, är inte själva skatt-
skyldiga. Intäktspostema och kostnadsposterna fördelas i stället på del-
ägarna i samfalligheten med belopp som för varje delägare motsvarar
hans andel.

Prop. 1999/2000:2

Begränsat skattskyldiga

Vilka som är begränsat skattskyldiga

7 § Utländska juridiska personer är begränsat skattskyldiga.

8 § Med utländsk juridisk person avses en utländsk association om, en-
ligt lagstiftningen i den stat där associationen hör hemma,

1. den kan förvärva rättigheter och åta sig skyldigheter,

2. den kan föra talan inför domstolar och andra myndigheter, och

3. de enskilda delägarna inte fritt kan förfoga över associationens för-
mögenhetsmassa.

Utländska juridiska personer delas in i utländska bolag och andra ut-
ländskajuridiska personer än utländska bolag.

9 § Med utländskt bolag avses en utländsk juridisk person som beskattas
i den stat där den hör hemma, om beskattningen är likartad med den som
gäller för svenska aktiebolag.

31

Bestämmelserna om utländska bolag skall tillämpas också på utländska
stater och utländska menigheter.

I 4 kap. 3 § finns bestämmelser om att de bestämmelser som gäller för
utländska bolag skall tillämpas på vissa dödsbon.

10 § Som utländskt bolag anses alltid en utländsk juridisk person som
hör hemma och är skattskyldig till inkomstskatt i någon av följande stater
med vilka Sverige har ingått skatteavtal, om personen omfattas av avta-
lets regler om begränsning av beskattningsrätten och har hemvist i denna
stat enligt avtalet:

- Albanien,

- Amerikas förenta stater,

- Argentina,

- Bangladesh,

- Barbados,

- Belgien,

- Bolivia,

- Botswana,

- Brasilien,

- Bulgarien,

- Danmark,

- Egypten,

- Estland,

- Filippinerna,

- Finland,

- Frankrike,

- Gambia,

- Grekland,

- Indien,

- Indonesien,

- Irland,

- Island,

- Israel,

- Italien,

- Jamaica,

- Japan,

- Kanada,

- Kazakstan,

- Kenya,

- Folkrepubliken Kina,

- Republiken Korea,

- Kroatien,

- Lettland,

- Litauen,

- Luxemburg,

- Makedonien,

- Malta,

- Marocko,

Prop. 1999/2000:2

32

- Mauritius,

- Mexiko,

- Namibia,

- Nederländerna,

- Norge,

- Nya Zeeland,

- Pakistan,

-Peru,

- Polen,

- Rumänien,

- Ryska federationen,

- Schweiz,

- Singapore,

- Slovakiska republiken,

- Slovenien,

- Sri Lanka,

-Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland,

- Sydafrika,

- Förenade republiken Tanzania,

- Tjeckiska republiken,

- Trinidad och Tobago,

- Tunisien,

- Turkiet,

- Tyskland,

- Ukraina,

- Ungern,

- Venezuela,

- Vietnam,

- Vitryssland,

- Zambia,

- Zimbabwe, och

- Österrike.

Innebörden av begränsad skattskyldighet

11 § Den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig för

1. inkomst från ett fast driftställe eller en fastighet i Sverige,

2. inkomst på grund av att en näringsbostadsrätt som innefattar nytt-
janderätt till ett hus eller en del av ett hus i Sverige avyttras, och

3. inkomst i form av utdelning på andelar i svenska ekonomiska före-
ningar.

Ersättning i form av royalty eller periodvis utgående avgift för att ma-
teriella eller immateriella tillgångar utnyttjas skall anses som inkomst
från ett fast driftställe i Sverige, om ersättningen kommer från en nä-
ringsverksamhet med ett fast driftställe här.

En kapitalförlust skall dras av, om den som är begränsat skattskyldig
skulle ha varit skattskyldig för en motsvarande kapitalvinst.

Prop. 1999/2000:2

33

2 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 2, Del 1

Andra utländska juridiska personer än utländska bolag

12 § Andra utländska juridiska personer än utländska bolag skall från
sina inkomster enligt 11 § dra av sådan del av inkomsterna som del-
ägarna beskattas förenligt 13-16 §§.

13 § En obegränsat skattskyldig fysisk eller juridisk person som är del-
ägare i en annan utländsk juridisk person än ett utländskt bolag är skatt-
skyldig i den utsträckning som framgår av 16 § för den utländska juridis-
ka personens inkomster under de förutsättningar som anges i 14 eller
15 §.

Innehav genom ett svenskt handelsbolag likställs med direkt innehav
vid tillämpning av 14-16 §§.

14 § Delägaren är skattskyldig, om delägaren beskattas för sin del av
inkomsterna i den stat där den juridiska personen hör hemma.

15 § Delägaren är skattskyldig, om vid utgången av året före taxe-
ringsåret

1. minst 10 procent av den juridiska personens kapital eller av röste-
talet för samtliga andelar i den juridiska personen innehades av delägaren
själv eller av en krets av personer som förutom delägaren består av

- närstående till delägaren om denne är en fysisk person, och

- juridiska personer som, direkt eller indirekt, innehades av delägaren
och av närstående till delägaren om denne är en fysisk person, samt

2. minst 50 procent av kapitalet eller röstetalet innehades eller kon-
trollerades, direkt eller indirekt, av obegränsat skattskyldiga personer.

Om en delägare är skattskyldig enligt första stycket, är också övriga
delägare som ingår i den krets som anges i första stycket 1 skattskyldiga.

16 § Varje delägare som är skattskyldig enligt 13-15 §§ beskattas för så
stort belopp som motsvarar hans andel av den juridiska personens in-
komst, oavsett om beloppet tas ut ur den juridiska personen eller ej.

När det gäller delägarnas skattskyldighet tillämpas

- 3 kap. för fysiska personer,

- 4 kap. för dödsbon, och

- 3-6 §§ för juridiska personer.

Dispens för utländsk stats fastighetsinkomst

17 § Regeringen far befria en utländsk stat från skattskyldighet för in-
komst av en fastighet som är avsedd för den utländska statens beskick-
ning eller konsulat i Sverige. Detta gäller dock bara om den utländska
staten åtar sig att medge motsvarande befrielse.

Prop. 1999/2000:2

34

Skattskyldighet enligt andra lagar

18 § Bestämmelser om ytterligare skattskyldighet finns i

- lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ar-
tister m.fl., och

- kupongskattelagen (1970:624).

Skattskyldighet för överlåtna periodiska inkomster

19 § Bestämmelserna i 3 kap. 23 § om skattskyldighet vid överlåtelse av
rätt till periodiskt understöd eller liknande periodisk inkomst gäller också
för juridiska personer.

7 kap. Vissa stiftelser, ideella föreningar, registrerade
trossamfund och andra juridiska personer

Innehåll

1 § T detta kapitel finns bestämmelser om undantag från skattskyldighet
för

- staten, kommuner och pensionsstiftelser i 2 §,

- stiftelser i 3-6 §§,

- ideella föreningar i 7-13 §§,

- registrerade trossamfund i 14 §,

- vissa andra juridiska personer i 15-20 §§, och

- ägare av vissa fastigheter i 21 §.

I fråga om begränsat skattskyldiga gäller bestämmelserna de inkomster
som de är skattskyldiga för enligt 3 eller 6 kap.

Helt undantagna juridiska personer

2 § Helt undantagna från skattskyldighet är

1. staten,

2. landsting, kommuner och kommunalförbund, och

3. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m.

I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns be-
stämmelser om avkastningsskatt för pensionsstiftelser.

Stiftelser

Skattskyldighet

3 § En stiftelse är skattskyldig bara för inkomst av sådan närings-
verksamhet som avses i 13 kap. 1 §, om stiftelsen uppfyller

- ändamålskravet i 4 §,

- verksamhetskravet i 5 §, och

- fullföljdskravet i 6 §.

Prop. 1999/2000:2

35

En stiftelse som uppfyller kraven i första stycket är dock inte skatt-
skyldig för kapitalvinster och kapitalförluster.

Särskilda bestämmelser om pensionsstiftelser finns i 2 § och om vissa
andra stiftelser i 15-18 §§.

Ändamålskravet

4 § Stiftelsen skall ha till huvudsakligt ändamål att

1. främja vård och uppfostran av barn,

2. lämna bidrag för undervisning eller utbildning,

3. bedriva hjälpverksamhet bland behövande,

4. främja vetenskaplig forskning,

5. främja nordiskt samarbete, eller

6. stärka Sveriges försvar under samverkan med militär eller annan
myndighet.

Ändamålen far inte vara begränsade till vissa familjer eller bestämda
personer.

Verksamhetskravet

5 § Stiftelsen skall i den verksamhet som bedrivs uteslutande eller så gott
som uteslutande tillgodose sådant ändamål som anges i 4 §.

Fullföljdskravet

6 § Stiftelsen skall, sett över en period av flera år, bedriva en verksamhet
som skäligen motsvarar avkastningen av stiftelsens tillgångar.

Ideella föreningar

Skattskyldighet

7 § En ideell förening är skattskyldig bara för inkomst av sådan närings-
verksamhet som avses i 13 kap. 1 §, om föreningen uppfyller

- ändamålskravet i 8 §,

- verksamhetskravet i 9 §,

- fullföljdskravet i 10-12 §§, och

- öppenhetskravet i 13 §.

En förening som uppfyller kraven i första stycket är dock inte skatt-
skyldig för

1. kapitalvinster och kapitalförluster,

2. sådan inkomst som kommer från en självständig näringsverksamhet
eller en särskild förvaltningsenhet som avser fastighet, om inkomsten till
huvudsaklig del kommer från

- verksamhet som är ett direkt led i främjandet av sådana ändamål som
avses i 8 § eller som har annan naturlig anknytning till sådana ändamål,
eller

Prop. 1999/2000:2

36

- verksamhet som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt
arbete, eller

3. inkomst från innehav av en fastighet som tillhör föreningen och som
används i föreningens verksamhet på sådant sätt som anges i 3 kap. 4 §
fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

Särskilda bestämmelser om vissa ideella föreningar finns i 15-17 §§.

Ändamålskravet

8 § Föreningen skall ha till huvudsakligt syfte att främja sådana ändamål
som anges i 4 § eller andra allmännyttiga ändamål, såsom religiösa, väl-
görande, sociala, politiska, idrottsliga, konstnärliga eller liknande kultu-
rella ändamål.

Ändamålen far inte vara begränsade till vissa familjers, föreningens
medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen.

Verksamhetskravet

9 § Föreningen skall i den verksamhet som bedrivs uteslutande eller så
gott som uteslutande tillgodose sådana ändamål som anges i 8 §.

Fullföljdskravet

10 § Föreningen skall, sett över en period av flera år, bedriva en verk-
samhet som skäligen motsvarar avkastningen av föreningens tillgångar.

11 § Skattemyndigheten far medge undantag från fullföljdskravet i 10 §
för en förening som avser att förvärva en fastighet eller annan anläggning
som är avsedd för den ideella verksamheten. Detsamma gäller om en
förening avser att genomföra omfattande byggnads-, reparations- eller
anläggningsarbeten på en fastighet som används av föreningen.

Beslutet far avse högst fem beskattningsår i följd. Det far förenas med
villkor att föreningen skall ställa säkerhet eller liknande för den inkomst-
skatt eller förmögenhetsskatt som föreningen kan bli skyldig att betala på
grund av omprövning av taxeringarna för de år som beslutet avser, om
det upphör att gälla enligt 12 §.

Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket. Riks-
skatteverkets beslut får inte överklagas.

12 § Om föreningen inte inom föreskriven tid har genomfört den avsedda
investeringen eller inte har iakttagit något annat villkor i beslutet, är fö-
reningen skattskyldig som om undantaget inte hade medgetts.

Öppenhetskravet

13 § Föreningen får inte vägra någon inträde som medlem, om det inte
finns särskilda skäl för det med hänsyn till arten eller omfattningen av
föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annat.

Prop. 1999/2000:2

37

Registrerade trossamfund

Prop. 1999/2000:2

14 § Bestämmelserna om ideella föreningar i 7-13 §§ tillämpas också i
fråga om registrerade trossamfund.

Vissa andra juridiska personer

15 § Följande juridiska personer är skattskyldiga bara för inkomst av
sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 §:

- sådana domkyrkor, lokalkyrkor eller dylikt som hör till Svenska kyr-
kan, i deras egenskap av ägare till vissa tillgångar som är avsedda för
Svenska kyrkans verksamhet,

- sjukvårdsinrättningar som inte bedrivs i vinstsyfte,

- barmhärtighetsinrättningar, och

- hushållningssällskap med stadgar som har fastställts av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämt.

En juridisk person som uppfyller kraven i första stycket är dock inte
skattskyldig för kapitalvinster och kapitalförluster.

16 § Följande juridiska personer är skattskyldiga bara för inkomst på
grund av innehav av fastigheter:

- akademier,

- allmänna undervisningsverk,

- sådana sammanslutningar av studerande vid svenska universitet och
högskolor som de studerande enligt lag eller annan författning är skyl-
diga att vara medlemmar i, samt samarbetsorgan för sådana samman-
slutningar med ändamål att sköta de uppgifter som sammanslutningarna
enligt författningen ansvarar för,

- regionala utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om
beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag fatt rätt att pröva frågor om
stöd till näringsidkare samt moderbolag till sådana utvecklingsbolag,

- allmänna försäkringskassor,

- arbetslöshetskassor,

-personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. och vars ändamål uteslutande är att lämna un-
derstöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall,

- stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgi-
vare och arbetstagare med ändamål att lämna avgångsersättning till fri-
ställda arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som
blivit uppsagda eller löper risk att bli uppsagda till följd av drifts-
inskränkning, företagsnedläggning eller rationalisering av företags verk-
samhet eller med ändamål att lämna permitteringslöneersättning, och

- bolag eller annan juridisk person som uteslutande har till uppgift att
lämna permitteringslöneersättning.

17 § Följande juridiska personer är också skattskyldiga bara för inkomst
på grund av innehav av fastigheter:

- Aktiebolaget Svenska Spel,

- Aktiebolaget Trav och Galopp,

38

- Alva och Gunnar Myrdals stiftelse,

- Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling
m.m.,

- Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag,

- Dag Hammarskjölds minnesfond,

- Fonden för industriellt samarbete med u-länder,

- Fonden för svenskt-norskt industriellt samarbete,

- Handelsprocedurrådet,

- Industri- och nyföretagarfonden,

- Jemkontoret, så länge kontorets vinstmedel används till allmänt nyt-
tiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägarna,

- Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond för vetenskap, teknik och mil-
jö,

-Nobelstiftelsen,

- Norrlandsfonden,

- Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam
säkerhet,

- SIS - Standardiseringen i Sverige, så länge dess vinstmedel används
till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till medlemmarna,

- Stiftelsen Industricentra,

- Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland,

- Stiftelsen Landstingens fond för teknikupphandling och produkt-
utveckling,

- Stiftelsen Produktionstekniskt centrum i Borås för tekoindustrin -
PROTEKO,

- Stiftelsen Samverkan universitet/högskola och näringsliv i Stock-
holm och de sex motsvarande stiftelserna med säte i Luleå, Umeå, Upp-
sala, Linköping, Göteborg och Lund,

- Stiftelsen Svenska Filminstitutet,

- Stiftelsen Sveriges Nationaldag,

- Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet,

- Stiftelsen UV-huset,

- Stiftelsen ÖV-huset,

- Svenska bibelsällskapets bibelfond,

- Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet,

- Svenska skeppshypotekskassan,

- Svenska UNICEF-kommittén,

- Sveriges exportråd, och

-TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes
minne.

18 § Bestämmelserna om begränsning i skattskyldigheten i 15-17 §§
tillämpas för stiftelser bara om fullföljdskravet i 6 § är uppfyllt. Om det
finns särskilda krav när det gäller verksamheten eller liknande, tillämpas
bestämmelserna om begränsning i skattskyldigheten bara om stiftelserna
i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande uppfyller dessa
krav. När det anges att stiftelserna uteslutande skall bedriva viss verk-
samhet gäller dock det.

Prop. 1999/2000:2

39

19 § Understödsföreningar är skattskyldiga bara för inkomst på grund av Prop. 1999/2000:2
innehav av sådan fastighet som inte förvaltas i livförsäkringsverksamhet.

I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns be-
stämmelser om avkastningsskatt för understödsföreningar.

20 § Producentorganisationer är undantagna från skattskyldighet för in-
komst som avser marknadsreglering enligt lagen (1994:1709) om EG:s
förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

Ägare av vissa fastigheter

21 § Ägare av en sådan fastighet som avses i 3 kap. 2 § fastig-
hetstaxeringslagen (1979:1152) är inte skattskyldig för inkomst från så-
dan användning av fastigheten som gör att byggnaden enligt 2 kap. 2 §
fastighetstaxeringslagen skall anses som annan specialbyggnad än kom-
munikationsbyggnad, distributionsbyggnad eller reningsanläggning.

Ägare av en sådan fastighet som avses i 3 kap. 3 § fastighetstaxe-
ringslagen är inte skattskyldig för inkomst från sådan användning av fas-
tigheten som avses i den paragrafen.

Annan ägare av en sådan fastighet som avses i 3 kap. 4 § fastighetstax-
eringslagen än en sådan ideell förening eller ett sådant registrerat tros-
samfund som uppfyller kraven i 7 § första stycket är inte skattskyldig för
inkomst av fastigheten i den utsträckning den används för ändamål som
avses i den paragrafen.

AVD. III SKATTEFRIA INKOMSTER OCH INTE

AVDRAGSGILLA UTGIFTER

8 kap. Inkomster som är skattefria

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om att vissa inkomster är skattefria
vid inkomstbeskattningen.

Arv, gåva m.m.

2 § Förvärv genom arv, testamente, gåva eller bodelning är skattefria.

Lotterivinster och tävlingsvinster

3 § Vinster i svenska lotterier eller vid vinstdragning på svenska premie-
obligationer är skattefria.

4 § Tävlingsvinster är skattefria om de

- inte hänför sig till anställning eller uppdrag,

40

- inte består av kontanter eller liknande, och

- avser minnesföremål eller har ett värde som inte överstiger tre pro-
cent av prisbasbeloppet avrundat till närmaste hundratal kronor.

Stipendier

5 § Stipendier som är avsedda för mottagarens utbildning är skattefria.
Stipendier som är avsedda för andra ändamål är skattefria, om de

- inte är ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för ut-
betalarens räkning, och

- inte betalas ut periodiskt.

Av 11 kap. 46 § framgår att Marie Curie-stipendier inte är skattefria.
Bestämmelser om vissa periodiska understöd som inte skall tas upp
som inkomst finns i 11 kap. 47 §.

Räntor

6 § Räntor enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag
är skattefria.

7 § Räntor på återbetald skatt, tull eller avgift enligt följande bestäm-
melser är skattefria:

- 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

- 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter,

- 40 och 42 §§ lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndi gheter,

- 33 § tullagen (1994:1550), och

- 19 kap. 2 och 12-14 §§ skattebetalningslagen (1997:483).

8 § Räntor som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i
kontrolluppgifter är skattefria om de för den skattskyldige under beskatt-
ningsåret sammanlagt inte uppgår till 500 kronor.

Barnbidrag

9 § Följande bidrag är skattefria:

- allmänt barnbidrag enligt lagen (1947:529) om allmänt barnbidrag,

- förlängt barnbidrag enligt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

- bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn, och

- underhållsstöd enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd.

Prop. 1999/2000:2

41

Bostadsbidrag

Prop. 1999/2000:2

10 § Följande bidrag är skattefria:

- bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag,

- bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensio-
närer, och

- kommunalt bostadstillägg till handikappade.

Bistånd

11 § Bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) och liknande ersättning-
ar är skattefria.

12 § Bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl. är skattefria.

Introduktionsersättningar för flyktingar

13 § Introduktionsersättningar enligt lagen (1992:1068) om introduk-
tionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar är skattefria.

Ersättningar på grund av kapitalförsäkring

14 § Ersättningar som betalas ut på grund av kapitalförsäkring är skatte-
fria.

Ersättningar vid sjukdom och olycksfall m.m.

Försäkringsersättningar

15 § Ersättningar vid sjukdom eller olycksfall som betalas ut på grund av
en försäkring som inte tecknats i samband med tjänst är skattefria. Detta
gäller dock inte ersättningar

1. i form av pension,

2. i form av livränta, om inte annat följer av 11 kap. 37 §, eller

3. på grund av trafikförsäkring, ansvarsförsäkring eller skadeståndsför-
säkring om ersättningen avser förlorad inkomst som skulle ha tagits upp
som intäkt.

Med skadeståndsförsäkring avses en försäkring som ersätter den för-
säkrade det skadestånd som han har rätt till för personskada vid överfall
och liknande.

Bestämmelser om sådana ersättningar i samband med sjukdom m.m.
som grundar sig på förvärvsinkomst finns i 11 kap. 30 §. Bestämmelser
om ersättningar som betalas ut på grund av avtalsgruppsjukförsäkring
finns i 11 kap. 20 § och 15 kap. 9 §.

42

Offentliga ersättningar

16 § Handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring och ersättning för merutgifter för resor enligt 3 kap.
7 a § samma lag är skattefria.

17 § Bidrag från en allmän försäkringskassa till handikappade eller till
föräldrar till handikappade barn för att skaffa eller anpassa motorfordon
är skattefria. Om bidraget betalas ut till en näringsidkare för närings-
verksamheten, tillämpas bestämmelserna om näringsbidrag i 29 kap.

18 § Hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag som betalas ut av kom-
munala eller landstingskommunala medel till en vårdbehövande är skat-
tefria.

19 § Assistansersättningar enligt lagen (1993:389) om assistansersättning
och ekonomiskt stöd till utgifter för personlig assistans enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade är skattefria.

20 § Ersättningar vid dödsfall eller invaliditet genom statens riskgarantier
för anställda i utlandsstyrkan inom försvarsmakten är skattefria.

Ersättningar till arbetsgivare

21 § Ersättningar från en allmän försäkringskassa till arbetsgivare som
enligt 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring har rätt att få arbetstagares sjukpenning från försäkringskassan
är skattefria, om lönen till arbetstagaren och andra utgifter för denne inte
skall dras av.

Ersättningar vid sakskador

22 § Försäkringsersättningar och andra ersättningar för skada eller lik-
nande på tillgångar är skattefria. Detta gäller dock inte till den del

- ersättningen avser tillgångar i näringsverksamhet eller på något annat
sätt avser en inkomst eller en utgift i näringsverksamhet, eller

- ersättningen betalas ut på grund av insättningsgaranti, investe-
rarskydd eller försäkring enligt 55 kap. och avser ersättning för ränta el-
ler för finansiella instrument.

I 45 kap. 26 § finns bestämmelser om att sådana belopp som avses i
första stycket i vissa fall beaktas vid beräkning av kapitalvinst på fastig-
het.

23 § Ersättningar för förlust av eller skada på tillgångar när ett fartyg
förolyckats är skattefria, om ersättningarna lämnas från redare till ar-
betstagare som har sjöinkomst.

Prop. 1999/2000:2

43

Återbäring på grund av försäkring

24 § Återbäringar och andra utbetalningar av överskott på grund av en
försäkring är skattefria, om premien för försäkringen inte far dras av.
Detta gäller dock inte utbetalningar på grund av pensionsförsäkringar
eller sådana sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som tecknats i samband
med tjänst.

Underhåll till patient eller till intagen

25 § Underhåll till patienter på sjukhus eller till intagna på kriminal-
vårdsanstalt och liknande ersättningar är skattefria.

Begravningshj älp

26 § Begravningshjälp är skattefri. Som begravningshjälp behandlas inte
tjänstepension som avser tid efter den pensionsberättigades död.

Ersättningar vid inställelse i domstol

27 § Ersättningar som fastställs av domstol eller betalas av allmänna me-
del till den som inställt sig inför domstol eller annan myndighet är skatte-
fria till den del ersättningen utgör reseersättning, traktamente eller ersätt-
ning för tidsspillan. Detta gäller inte om inställelsen har skett yrkesmäs-
sigt.

Bär-, svamp- och kottplockning

28 § Inkomster vid försäljning av vilt växande bär, svamp och kottar som
den skattskyldige har plockat själv är skattefria till den del de under ett
beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor. Detta gäller inte om plock-
ningsverksamheten i sig utgör näringsverksamhet eller ersättningen utgör
lön eller liknande förmån i inkomstslaget tjänst.

Blodgivning m.m.

29 § Sedvanliga ersättningar till den som lämnat blod, modersmjölk eller
organ är skattefria.

Hittelön m.m.

30 § Följande ersättningar är skattefria:

- hittelön,

- ersättning till den som har räddat personer eller tillgångar i fara, och

- ersättning till den som har bidragit till att personer som har begått
brott avslöjas eller grips.

Prop. 1999/2000:2

44

Ersättningar vid självförvaltning

31 § Ersättningar i form av avdrag på ordinarie hyra som en hyresgäst far
för att utföra enklare förvaltningsuppgifter på en hyresfastighet inom ett
öppet system for självförvaltning är skattefria, om de bestämts i en for-
handlingsöverenskommelse enligt hyresförhandlingslagen (1978:304)
eller i ett annat avtal mellan en hyresvärd och en eller flera hyresgäster.
Detta gäller dock bara till den del avdraget inte överstiger den egna bo-
stadens andel av den totala utgiften for dessa förvaltningsuppgifter och
under förutsättning att samtliga hyresgäster som deltar i självforvaltning-
en får avdrag med samma belopp.

Vad som sägs i första stycket gäller i motsvarande utsträckning för av-
drag på avgifter i bostadsrättsföreningar, bostadsföreningar, bostads-
aktiebolag och liknande sammanslutningar.

9 kap. Utgifter som inte får dras av

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om vissa utgifter som inte far dras
av.

Levnadskostnader m.m.

2 § Den skattskyldiges levnadskostnader och liknande utgifter far inte
dras av.

Utgifter for gåvor, premier for egna personliga försäkringar samt av-
gifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar som den skatt-
skyldige är medlem i räknas som utgifter enligt första stycket.

3 § Periodiska understöd och liknande periodiska utbetalningar till per-
soner i den skattskyldiges hushåll far inte dras av.

Svenska allmänna skatter

4 § Svenska allmänna skatter får inte dras av. Som sådana skatter räknas
bland annat kommunal och statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt och
kupongskatt.

Utgifter för vissa skattefria inkomster

5 § Om en inkomst inte skall beskattas i Sverige på grund av ett skatte-
avtal eller sådan dispens som avses i 6 kap. 17 §, får inte heller utgifter
for förvärv av inkomsten dras av.

Första stycket gäller dock inte utgifter som avser utdelning från ut-
ländska bolag till svenska juridiska personer, om utdelningen skulle ha
varit skattefri om också det utdelande bolaget varit svenskt.

Prop. 1999/2000:2

45

Bär-, svamp- och kottplockning

6 § Utgifter i samband med plockning av vilt växande bär, svamp och
kottar far dras av bara till den del utgifterna överstiger sådana inkomster
som inte är skattefria enligt 8 kap. 28 §.

Räntor och avgifter

7 § Följande räntor och avgifter far inte dras av:

- räntor enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349),

-avgifter enligt 22§ tredje stycket lagen (1993:737) om bostads-
bidrag, och

- räntor enligt 36 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd.

8 § Räntor på skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser far inte
dras av:

- 52, 52 a och 55 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

-5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter,

- 60 § fordonsskattelagen (1988:327),

- 31 § tullagen (1995:1550), och

- 19 kap. 2 och 4-9 §§ skattebetalningslagen (1997:483).

Dröjsmålsavgifter beräknade enligt lagen (1997:484) om dröjsmåls-
avgift far inte dras av.

Sanktionsavgifter

9 § Böter och offentligrättsliga sanktionsavgifter får inte dras av.

Mutor

10 § Utgifter för mutor eller andra otillbörliga belöningar far inte dras av.

Prop. 1999/2000:2

Arbetsgivaransvar

11 § Belopp som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 12 kap. 1 §
skattebetalningslagen (1997:483) far inte dras av.

46

AVD. IV INKOMSTSLAGET TJÄNST

Prop. 1999/2000:2

10 kap. Grundläggande bestämmelser for inkomstslaget
tjänst

Avgränsningen av inkomstslaget

1 § Till inkomstslaget tjänst räknas inkomster och utgifter på grund av
tjänst till den del de inte skall räknas till inkomstslaget näringsverksam-
het eller kapital.

Med tjänst avses

1. anställning,

2. uppdrag, och

3. annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur.

Till inkomstslaget tjänst räknas alltid inkomster och utgifter vid avytt-
ring av sådana tillgångar som avses i 52 kap. om de inte skall räknas till
inkomstslaget näringsverksamhet och om

- tillgången eller materialet till denna förvärvats i huvudsak för att be-
arbetas av den skattskyldige, eller

- det uppkommit en vinst som till övervägande del beror på att den
skattskyldige tillverkat eller bearbetat tillgången.

2 § Som tjänst behandlas rätt till

1. pension,

2. livränta, periodiska understöd eller liknande periodiska inkomster
som inte är ersättning for avyttrade tillgångar,

3. ersättning på grund av sådana sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som
tecknats i samband med tjänst,

4. engångsbelopp på grund av personskada,

5. undantagsförmåner, och

6. sådana förmåner som avses i 11 kap. 31,32, 34, 35 och 46 §§.

3 § Till inkomstslaget tjänst räknas

1. utdelningar och kapitalvinster på aktier m.m., i den utsträckning som
anges i 57 kap., i foretag som är eller har varit famansföretag,

2. kapitalvinster på andelar i ett svenskt handelsbolag i den utsträck-
ning som anges i 50 kap. 7 §,

3. penninglån i strid med 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) el-
ler 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,

4. avskattning av pensionsförsäkring enligt bestämmelserna i 58 kap.

19 §, och

5. avskattning av pensionssparkonto enligt bestämmelserna i 59 kap.

33 §.

4 § Till inkomstslaget tjänst räknas inte

1. räntor på skulder for utbildning eller på andra skulder för tjänsten,
och

2. vad delägare i ett svenskt handelsbolag fatt i lön från detta.

47

Till inkomstslaget tjänst räknas inte heller inkomster och utgifter på
grund av sådant fastighetsinnehav som enligt 1 kap. 5 § fastighets-
taxeringslagen (1979:1152) likställs med ägande vid beskattningen, även
om fastigheten innehas som en löneförmån.

Definitioner

Pension

5 § Med pension avses ersättningar som betalas ut

1. som inkomstpension, tilläggspension, premiepension och premie-
pension till efterlevande enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension,

2. som garantipension enligt lagen (1998:702) om garantipension,

3. på grund av tidigare tjänst på annat sätt än genom försäkring, eller

4. på grund av pensionsförsäkring eller återköp av sådan försäkring.

Med pension avses också ersättningar som betalas ut från pensions-
sparkonto

1. till pensionsspararen,

2. till förmånstagare på grund av förmånstagarförordnande,

3. till den som fått rätten till pension genom bodelning,

4. till make eller bröstarvinge på grund av att ett förmånstagar-
förordnande jämkats, eller

5. vid återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken.

I 58 kap. finns ytterligare bestämmelser om pensionsförsäkringar och
pensionssparkonton.

Periodiskt understöd

6 § Som periodiskt understöd behandlas varje utbetalning eller förmån
från stiftelser vars stadgar föreskriver att stiftelsens inkomster för all
framtid eller viss tid skall betalas ut till en viss familj, vissa familjer eller
till bestämda personer.

Försäkring tecknad i samband med tjänst

7 § En sjuk- eller olycksfallsförsäkring anses ha tecknats i samband med
tjänst om arbetsgivaren skall betala premiema för försäkringen och an-
mälan görs till försäkringsbolaget om att försäkringen tecknats i samband
med tjänst.

Beskattningstidpunkten

Intäkter

8 § Inkomster skall tas upp som intäkt det beskattningsår då de kan dis-
poneras eller på något annat sätt kommer den skattskyldige till del.

Prop. 1999/2000:2

48

9 § Förmån av inrikes tågresor som värderas enligt 61 kap. 14 § skall tas
upp som intäkt det beskattningsår då den skattskyldige disponerar över
en handling eller dylikt som berättigar till resan.

10 § Förmån av drivmedel skall räknas till månaden efter den då formå-
nen kommit den skattskyldige till del.

11 § Om den skattskyldige på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper
på förmånliga villkor, skall förmånen tas upp som intäkt det beskatt-
ningsår då förvärvet sker.

Om det som förvärvas inte är ett värdepapper utan innebär en rätt att i
framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt
på förmånliga villkor, tas förmånen upp som intäkt det beskattningsår då
rätten utnyttjas eller överlåts. Upphör den skattskyldige att vara obegrän-
sat skattskyldig skall förmånen tas upp det beskattningsår då detta sker
och till den del förmånen då kunnat utnyttjas. Blir den skattskyldige åter
obegränsat skattskyldig skall en förmån som beskattats inte tas upp i den
delen om förmånen därefter utnyttjas eller överlåts.

12 § Ytterligare bestämmelser om beskattningstidpunkt finns för

- avskattning av pensionsförsäkring i 58 kap. 19 §, och

- avskattning av pensionssparkonto i 59 kap. 33 §.

Kostnader

13 § Utgifter skall dras av som kostnad det beskattningsår då den skatt-
skyldige betalar dem eller på något annat sätt har kostnaderna.

Ytterligare bestämmelser om beskattningstidpunkten för verksamhet
som bedrivs självständigt finns i 12 kap. 37 §.

14 § Sådan särskild skatt eller avgift som ingår i slutlig skatt enligt
skattebetalningslagen (1997:483) skall dras av som kostnad det beskatt-
ningsår då skatten debiteras.

15 § Om en skattskyldig som på grund av sin tjänst fått en sådan rätt
som avses i 11 § andra stycket, har betalat en ersättning för förmånen,
skall utgiften dras av som kostnad det beskattningsår då förmånen skall
tas upp som intäkt. Avdraget får dock inte överstiga förmånens värde.
Om rätten inte utnyttjas, skall utgiften dras av som kostnad det första
beskattningsår då rätten att förvärva värdepapper inte längre kan göras
gällande.

Resultatet

16 § Överskott eller underskott skall beräknas genom att intäktspostema
minskas med kostnadsposterna.

Underskott som uppkommer vid beräkningen skall dras av som kost-
nad det följande beskattningsåret.

Prop. 1999/2000:2

49

11 kap. Vad som skall tas upp i inkomstslaget tjänst

Huvudregel

1 § Löner, arvoden, kostnadsersättningar, pensioner, förmåner och alla
andra inkomster som erhålls på grund av tjänst skall tas upp som intäkt,
om inte något annat anges i detta kapitel eller i 8 kap.

I inkomstslaget tjänst tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet om

- mervärdesskatt i 15 kap. 6 §, och

- återföring av avdrag för utländsk skatt i 16 kap. 18 §.

Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i
61 kap.

Förmåner vid tjänsteresa och vid representation

2 § Förmån av kost på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och fru-
kost på hotell eller liknande i samband med övernattning där under
tjänsteresa skall inte tas upp, om kosten obligatoriskt ingår i priset för
transporten eller övernattningen. Förmån av kost vid representation skall
inte heller tas upp. För intern representation gäller detta bara vid sam-
mankomster som är tillfälliga och kortvariga.

Förmån av försäkring som avser reseskydd under tjänsteresa skall inte
tas upp.

Förmåner i samband med fredsbevarande tjänst

3 § Förmån av kost och av hemresa för sådan personal som tjänstgör i
väpnad tjänst för fredsbevarande verksamhet utomlands skall inte tas
upp.

Förmåner till skattskyldiga med sjöinkomst

4 § Förmån av resa till eller från fartyg eller kostnadsersättning för så-
dan resa skall inte tas upp hos skattskyldiga som har sjöinkomst och
som har fartyget som tjänsteställe. Detta gäller inte om fartyget är ett
passagerarfartyg som går i närfart med fastställd tidtabell. Vad som
avses med närfart framgår av 64 kap. 6 §.

5 § Förmån av logi ombord på fartyg skall inte tas upp hos skattskyldiga
som har sjöinkomst.

Tryggande av tjänstepension

6 § Arbetsgivarens utgifter enligt 28 kap. 3 § för att trygga pension skall
inte tas upp hos arbetstagaren.

Prop. 1999/2000:2

50

Dator

Prop. 1999/2000:2

7 § Förmån av att för privat bruk använda en datorutrustning som ar-
betsgivaren tillhandahåller skall inte tas upp. Detta gäller dock bara om
förmånen väsentligen riktar sig till hela den stadigvarande personalen
på arbetsplatsen.

Varor och tjänster av begränsat värde

8 § Förmån av en vara eller tjänst som en anställd får av arbetsgivaren
skall inte tas upp om

- varan eller tjänsten är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige
skall kunna utföra sina arbetsuppgifter,

- förmånen är av begränsat värde för den anställde, och

- förmånen för den anställde inte utan svårighet kan särskiljas från
nyttan i anställningen.

Kläder

9 § Förmån av uniform och andra arbetskläder skall inte tas upp, om
förmånen avser kläder som är avpassade för tjänsten och inte lämpligen
kan användas privat.

Statsministerns tjänstebostad

10 § Statsministerns förmån av tjänstebostad skall inte tas upp, om
statsministern till sin privata disposition har en annan bostad som är in-
rättad för permanentboende.

Personalvårdsförmåner

11 § Personalvårdsförmåner skall inte tas upp. Med personalvårds-
förmåner avses förmåner av mindre värde som inte är en direkt ersättning
för utfört arbete utan består av enklare åtgärder för att skapa trivsel i ar-
betet eller liknande eller lämnas på grund av sedvänja inom det yrke eller
den verksamhet som det är fråga om.

Som personalvårdsförmåner räknas inte

1. rabatter,

2. förmåner som den anställde far byta ut mot kontant ersättning,

3. förmåner som inte riktar sig till hela personalen, eller

4. andra förmåner som den anställde får utanför arbetsgivarens arbets-
platser genom kuponger eller något motsvarande betalningssystem.

12 § Som personalvårdsförmåner räknas bland annat sådana förfrisk-
ningar och annan enklare förtäring i samband med arbetet som inte kan
anses som måltid. Hit räknas också möjlighet till enklare slag av motion
och annan friskvård som

51

- utövas inom en anläggning som regelbundet disponeras av arbets-
givaren eller av en personalstiftelse som är knuten till arbetsgivaren,

- utövas enligt abonnemang som tecknats av arbetsgivaren och betalas
direkt av denne till anläggningens innehavare,

- är av kollektiv natur, eller

- i andra fall i ringa omfattning utövas av den anställde.

Rabatter

13 § Personalrabatt vid köp av en vara eller tjänst från arbetsgivaren eller
något annat foretag i samma koncern skall inte tas upp, om varan eller
tjänsten ingår i säljarens ordinarie utbud. Detta gäller dock inte om ra-
batten

- är en direkt ersättning för utfört arbete,

- överstiger den största rabatt som en konsument kan få på affärs-
mässiga grunder,

- uppenbart överstiger den personalrabatt som är sedvanlig i bran-
schen, eller

- lämnas på sådant sätt som anges i 11 § 2-4.

Gåvor till anställda

14 § Följande förmåner skall inte tas upp:

1. julgåvor av mindre värde till anställda,

2. sedvanliga jubileumsgåvor till anställda, eller

3. minnesgåvor till varaktigt anställda, om gåvans värde inte överstiger
6 000 kronor och den ges i samband med att den anställde uppnår en viss
ålder eller efter viss anställningstid eller när en anställning upphör, dock
vid högst ett tillfälle förutom när anställningen upphör.

Första stycket gäller inte om en gåva lämnas i pengar.

Förvärv av aktier

15 § Förmånen för en anställd i ett aktiebolag att till ett lägre pris än
marknadsvärdet förvärva aktier i bolaget eller i ett annat bolag i samma
koncern skall inte tas upp, om

1. aktier enligt ett samtidigt erbjudande förvärvas på samma villkor
som för den anställde av andra än dels bolagets anställda och aktieägare,
dels anställda och aktieägare i andra bolag i samma koncern,

2. bolagets anställda och aktieägare samt anställda och aktieägare i
andra bolag i samma koncern inte sammanlagt förvärvar mer än 20 pro-
cent av det totala antalet utbjudna aktier, och

3. den anställde på grund av anställningen inte förvärvar aktier för ett
belopp som överstiger 30 000 kronor.

Beräkningen enligt första stycket 2 skall även omfatta sådana aktier för
vilka en aktieägare avyttrar sin företrädesrätt att förvärva aktier till andra
än de anställda och aktieägarna. Vad som sägs om aktier gäller också

Prop. 1999/2000:2

52

konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis, skuldebrev förenade med op-
tion och liknande värdepapper som ger innehavaren en rätt att förvärva
aktier.

Med anställda likställs styrelseledamöter och styrelsesuppleanter.

Rätt att förvärva värdepapper

16 § Har en sådan förmån i form av en rätt att i framtiden förvärva värde-
papper som avses i 10 kap. 11 § andra stycket helt eller delvis tjänats in
genom verksamhet utomlands, skall förmånen inte tas upp till den del
som den hade kunnat utnyttjas innan den skattskyldige blev obegränsat
skattskyldig. En förmån som utnyttjas här skall i första hand anses ha
tjänats in genom verksamhet utomlands.

Utbildning vid omstrukturering m.m.

17 § Förmån i form av utbildning eller annan åtgärd som är av väsentlig
betydelse för att den skattskyldige skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta
skall inte tas upp hos den som riskerar att bli arbetslös på grund av om-
strukturering, personalavveckling eller liknande i arbetsgivarens verk-
samhet.

Första stycket gäller inte förmån från fåmansföretag eller fåmans-
handelsbolag, om den anställde är företagsledare eller delägare i företaget
eller närstående till en sådan person. Om arbetsgivaren är en enskild nä-
ringsidkare, gäller första stycket inte förmån till sådana anställda som är
närstående till arbetsgivaren.

Hälso- och sjukvård

18 § Förmån av hälso- och sjukvård eller tandvård skall inte tas upp om
förmånen avser

- vård i Sverige som inte är offentligt finansierad, och

- vård utomlands.

Följande förmåner skall inte heller tas upp

- läkemedel vid vård utomlands,

- företagshälsovård, förebyggande behandling eller rehabilitering,

- vaccination som betingas av tjänsten, och

- tandbehandling som har bedömts som nödvändig med hänsyn till
tjänstens krav för försvarsmaktens submarina eller flygande personal och
för andra med i huvudsak liknande arbetsförhållanden.

Grupplivförsäkringar m.m.

19 § Förmån av grupplivförsäkring skall inte tas upp.

Om en sådan förmån på grund av enskild tjänst är väsentligt förmån-
ligare än vad som gäller för statligt anställda, skall den dock tas upp till

Prop. 1999/2000:2

53

den del den lämnas enligt förmånligare grunder än vad som gäller för
statligt anställda.

Ersättningar som en arbetsgivare betalar ut utan att försäkring har
tecknats för anställdas räkning och som motsvarar ersättning på grund av
grupplivförsäkring skall bara tas upp till den del beloppet väsentligt
överstiger vad som betalas ut för statligt anställda.

Gruppsjukförsäkringar

20 § Förmån av gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i kol-
lektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer skall inte tas
upp. Ersättning som betalas ut på grund av en sådan försäkring skall där-
emot tas upp.

Ersättningar till UD- och SIPRI-anställda

21 § Utlandstillägg och liknande ersättningar och förmåner, såsom bo-
stadskostnadsersättning och förmån av bostad, till sådan personal vid den
svenska utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet som är
stationerad utomlands skall inte tas upp.

Ersättningar för ökade levnadskostnader eller för skolavgifter för barn
och förmån av bostad från Styrelsen för Stockholms internationella freds-
forskningsinstitut (SIPRI) skall inte tas upp av sådana forskare vid SIPRI
som

- är utländska medborgare,

- är kontraktsanställda på bestämd tid, och

- vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatta i Sverige.

Ersättningar till utländska forskare

22 § Sådana ersättningar och förmåner som avses i 23 § och som lämnas
på grund av en tillfällig anställning eller ett tillfälligt uppdrag i Sverige
till en forskare som inte är svensk medborgare skall inte tas upp, om

- anställningen eller uppdraget avser kvalificerat forsknings- eller ut-
vecklingsarbete med sådan inriktning eller på sådan kompetensnivå att
det innebär betydande svårigheter att rekrytera inom landet, och

- forskaren omedelbart innan han började arbeta i Sverige var bosatt
och verksam utomlands eller vistades här en kortare tid för uppdrag inom
sitt verksamhetsområde utan att vara att anse som bosatt här.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas bara under en tid av högst
två år eller, om det finns särskilda skäl, högst fyra år under en tioårs-
period.

Frågan om förutsättningarna enligt första stycket att inte ta upp sådana
ersättningar och förmåner är uppfyllda prövas av Forskarskattenämnden
enligt lagen (1999:000) om Forskarskattenämnden.

Prop. 1999/2000:2

54

23 § Bestämmelserna i 22 § gäller

1. ersättning för utgifter som forskaren på grund av vistelsen i Sverige
har haft

- för bostad i Sverige,

- för flyttning till eller från Sverige,

- för egna och familjemedlemmars resor mellan Sverige och hem-
landet, och

- i form av avgifter för barns skolgång i Sverige, samt

2. förmån av bostad i Sverige.

Ersättningar för tjänstgöring hos det svenska totalförsvaret

24 § Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom det svenska total-
försvaret skall tas upp.

25 § Totalförsvarspliktigas dagersättningar och tillägg till sådana ersätt-
ningar, naturaförmåner, falttraktamenten, befattningspenningar, utbild-
ningspremier, utryckningsbidrag samt avgångsvederlag skall inte tas upp.

Familjebidrag till totalförsvarspliktiga skall tas upp bara om bidraget
betalas ut i form av näringsbidrag. Familjebidrag anses tillfalla den total-
försvarspliktige, även om bidraget betalas ut till någon annan. Familje-
bidrag i form av näringsbidrag skall tas upp i inkomstslaget tjänst, om
näringen bedrivs av en juridisk person eller av ett svenskt handelsbolag
som den värnpliktige inte är delägare i, och i annat fall i inkomstslaget
näringsverksamhet.

Första och andra styckena tillämpas också för annan personal vid det
svenska totalförsvaret som avlönas enligt de grunder som gäller för total-
försvarspliktiga.

Resa vid anställningsintervju

26 § Förmån av resa inom eller mellan Europeiska unionens medlems-
länder eller EES-ländema till eller från anställningsintervju skall inte tas
upp. Detta gäller också ersättning för sådan resa till den del ersättningen
inte överstiger utgifterna för resan och, när det gäller resa med egen bil,
inte överstiger avdragsbeloppet enligt 12 kap. 27 §.

Flyttningsersättningar

27 § Ersättning för utgifter för flyttning när en skattskyldig på grund av
byte av verksamhetsort flyttar till en ny bostadsort skall inte tas upp, om
ersättningen betalas av allmänna medel eller av arbetsgivaren. Om ersätt-
ningen för utgifter för flyttning också omfattar ersättning för köming
med egen bil, skall denna ersättning dock tas upp som intäkt till den del
den överstiger avdragsbeloppet enligt 12 kap. 27 §.

Som utgift för flyttning räknas utgifter för emballering, packning,
transport och uppackning av den skattskyldiges och hans familjs bohag

Prop. 1999/2000:2

55

och övriga lösa saker, transport av den skattskyldige och hans familj från
den gamla till den nya bostadsorten samt liknande utgifter. Som utgift for
flyttning räknas däremot inte andra utgifter i samband med flyttningen
såsom utgifter för resor till och från arbetsplatsen, hemresor, dubbel bo-
sättning och forlust vid försäljning av bostad eller andra tillgångar.

Flyttningsbidrag som lämnas av arbetsmarknadsmyndigheter skall inte
tas upp.

Ersättningar till företrädare i Europaparlamentet

28 § De fasta resekostnads- och traktamentsersättningar som Europa-
parlamentet betalar till sina företrädare där skall tas upp bara till den del
ersättningen kan antas väsentligt överstiga de utgifter som den är avsedd
att täcka.

Prop. 1999/2000:2

Ersättningar vid arbetskonflikt

29 § Ersättningar vid arbetskonflikt till en arbetstagare från den organi-
sation som han tillhör skall inte tas upp.

Sjukpenning

30 § Följande ersättningar i samband med sjukdom m.m. skall tas upp
om de grundar sig på förvärvsinkomst på grund av tjänst:

1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

2. sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt per-
sonskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjö-
män,

3. ersättning enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,

4. smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smitt-
bärare, och

5. ersättningar enligt andra lagar eller författningar vid sjukdom eller
olycksfall i arbete eller i samband med militärtjänstgöring.

Föräldrapenning och vårdbidrag

31 § Följande ersättningar i samband med vård av närstående skall tas
upp:

1. föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, och

2. ersättningar enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård.

Vårdbidrag skall dock inte tas upp till den del det utgör ersättning för
merutgifter.

56

32 § Särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pen-
sionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt och handikappat
barn skall inte tas upp.

Ersättningar vid utbildning och arbetslöshet

Utvecklingsersättningar till ungdomar

33 § Utvecklingsersättningar enligt lagen (1997:1268) om kommuners
ansvar for ungdomar mellan 20 och 24 år skall inte tas upp.

Studiestöd

34 § Följande ersättningar i samband med studier skall tas upp:

1. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),

2. sådant utbildningsbidrag för doktorander som avses i 4 kap. 3 § stu-
diestödslagen,

3. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen-
studiestöd för arbetslösa,

4. särskilt utbildningsbidrag och timersättning vid vuxenutbildning för
psykiskt utvecklingsstörda (särvux) enligt 1 kap. 3 a § vuxenutbildnings-
lagen (1984:1118), och

5. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF).

Studiestöd enligt 3, 4 och 6 kap. studiestödslagen samt studielån enligt
7 kap. samma lag skall inte tas upp.

Bidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning m.fl.

35 § Särskilda bidrag till deltagare i yrkesinriktad rehabilitering och i
arbetsmarknadsutbildning eller till andra som är likställda med dem när
det gäller rätt till sådana bidrag skall inte tas upp, om bidragen avser er-
sättning för utgifter för nattlogi eller resor m.m.

Statliga bidrag för resor, kost eller logi eller merutgifter på grund av
funktionshinder som lämnas till elever i utbildning för döva eller hörsel-
skadade eller i utbildning som är speciellt anpassad för svårt rörelse-
hindrade ungdomar (Rh-anpassad utbildning) skall inte tas upp.

Ersättningar vid arbetslöshet

36 § Följande ersättningar i samband med arbetslöshet skall tas upp:

1. dagpenning från svensk arbetslöshetskassa, och

2.  statsbidrag som motsvarar dagpenning vid arbetsmarknads-
utbildning och som lämnas till den som startar egen näringsverksamhet
för att han som startar verksamheten skall kunna försörja sig under inled-
ningsskedet,

3. ersättning vid generationsväxling, och

Prop. 1999/2000:2

57

4. dagpenning som betalas ut enligt bestämmelser som meddelats av
regeringen eller av statlig myndighet till deltagare i arbetsmarknadsut-
bildning och till andra som är likställda med dem när det gäller rätt till
sådan dagpenning.

Prop. 1999/2000:2

Livräntor

37 § Följande gäller för livräntor vid sjukdom eller olycksfall på grund
av försäkringar som inte har tecknats i samband med tjänst och inte heller
är trafikförsäkring, ansvarsförsäkring, obligatorisk försäkring enligt la-
gen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller försäkring enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Som intäkt skall den del av liv-
räntans belopp tas upp som framgår av följande tabell, nämligen om liv-
räntetagaren under beskattningsåret fyllt:

högst 35 år

36 till och med

47 år

80%

70%

48 ”

55

55

56 år

60%

57 ”

55

55

63 år

50%

64 ”

55

55

69 år

40%

70 ”

55

55

76 år

30%

77 ”

55

55

86 år

20%

minst 87 år

10%

Andra livräntor på grund av personskada än sådana som avses i första
stycket skall tas upp till den del de avser ersättning för förlorad inkomst
som skulle ha tagits upp som intäkt eller för förlorat underhåll.

Engångsbelopp

38 § Om engångsbelopp på grund av personskada avser ersättning för
framtida förlust av inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt, skall
60 procent av beloppet tas upp. Om någon får två eller flera sådana be-
lopp till följd av samma personskada, gäller detta för varje belopp. För
samma personskada far dock den del som inte tas upp som intäkt inte
överstiga 15 prisbasbelopp för det år som engångsbeloppet kunde dispo-
neras.

39 § Om en livränta eller del av en livränta som betalas till följd av per-
sonskada och som skall tas upp som intäkt byts ut mot ett engångsbelopp,
tillämpas bestämmelserna i 38 §. Vid utbyte av annan livränta eller del av
en livränta som skall tas upp som intäkt skall hela engångsbeloppet tas
upp.

Engångsbelopp vid andra utbyten av en livränta eller del av en livränta
än sådana som avses i första stycket skall inte tas upp. Detta gäller också
engångsbelopp vid utbyte av sådan livränta som avses i 37 § första styck-
et.

58

Barnpension

Prop. 1999/2000:2

40 § Barnpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
bara tas upp till den del pensionen för varje månad överstiger en tolftedel
av 40 procent av prisbasbeloppet eller, vid pension efter båda föräldrarna,
80 procent av prisbasbeloppet. Detta gäller också efterlevandelivränta
enligt annan författning till den del livräntan enligt 17 kap. 2 § lagen om
allmän försäkring medfört minskning av en sådan del av barnpensionen
som inte skall tas upp.

Ersättningar från arbetsgivare som står självrisk

41 § Ersättning som betalas ut på annat sätt än i form av pension eller
livränta från arbetsgivare när denne står självrisk enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring behandlas på samma sätt som försäkringsersättningar enligt
sistnämnda lag.

Ersättningar för sjukvårdsutgifter

42 § Ersättning för utgifter för sjukvård utomlands eller inom den icke
offentligt finansierade vården i Sverige skall tas upp bara om ersättning-
en betalas i form av livränta på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäk-
ringar som tecknats i samband med tjänst.

Utländska pensionsförsäkringar

43 § Pension från en sådan försäkring som enligt 58 kap. 5 § anses som
pensionsförsäkring skall inte tas upp till den del den skattskyldige

1. inte fatt göra avdrag för premier som han betalat för försäkringen,
eller

2 förmånsbeskattats för försäkringen utan att ha fått göra ett motsva-
rande avdrag.

Första stycket gäller inte till den del avdrag inte fått göras på grund av
bestämmelserna i 59 kap. 3-11 och 17 §§.

Vid tillämpning av denna paragraf beaktas avdrag och beskattning bå-
de i Sverige och utomlands. Med avdrag likställs skattereduktion eller
liknande skattelättnad utomlands.

Egenavgifter

44 § I 12 kap. 36 § och 62 kap. 5 § finns bestämmelser om ändrad debite-
ring och återföring av avdrag för egenavgifter och i 62 kap. 6 § bestäm-
melser om ändrad debitering av utländska socialförsäkringsavgifter.

59

Förbjudna lån

Prop. 1999/2000:2

45 § Om penninglån har lämnats i strid med 12 kap. 7 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensions-
utfästelse m.m., skall lånebeloppet tas upp som intäkt hos låntagaren eller
hos en fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag som är
låntagare, om det inte finns synnerliga skäl mot detta.

Marie Curie-stipendier

46 § Forskarstipendium (Marie Curie-stipendium) som ges ut direkt eller
indirekt av Europeiska gemenskaperna skall tas upp.

Periodiska understöd

47 § Periodiska understöd eller liknande periodiska inkomster skall inte
tas upp till den del givaren enligt 9 kap. 3 § eller 62 kap. 7 § inte far dra
av det utbetalade beloppet.

Som inkomst skall inte heller tas upp sådana periodiska understöd som
betalas ut från en stiftelse som är undantagen från skattskyldighet enligt
7 kap. 3-6 §§ eller från en ideell förening som har till uppgift att främja
de ändamål som anges i 7 kap. 4 §, om föreningen uppfyller övriga vill-
kor i 7 kap. 7-13 §§ for undantag helt eller delvis från skattskyldighet.
Detta gäller dock bara om utbetalningen görs for att fullfölja något av de
ändamål som anges i 7 kap. 4 §.

12 kap. Vad som skall dras av i inkomstslaget tjänst

Huvudregel

1 § Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster skall dras av som
kostnad om inte något annat anges i detta kapitel eller i 9 eller 60 kap.

I detta kapitel finns bestämmelser om att också vissa andra utgifter
som har samband med tjänsten skall dras av.

I inkomstslaget tjänst tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet om

- avdrag för utgifter för representation i 16 kap. 2 §,

- mervärdesskatt i 16 kap. 16 §, och

- avdrag för utländsk skatt i 16 kap. 18 och 19 §§.

Inskränkningar i avdragsrätten

Beloppsgränser

2 § Utgifter som avses i följande paragrafer skall dras av utan någon be-
loppsmässig begränsning, nämligen utgifter

- vid tjänsteresor enligt 5-17 §§,

60

- vid tillfälligt arbete på annan ort eller vid dubbel bosättning enligt
18-22 och 31 §§,

- för hemresor enligt 24 och 31 §§,

- för egenavgifter enligt 36 §, och

- i hobbyverksamhet enligt 37 §.

Första stycket gäller också i fråga om utgifter för resor i tjänsten som
företas med annat transportmedel än egen bil eller förmånsbil.

Utgifter för inställelseresor enligt 25 § och för resor mellan bostaden
och arbets- och utbildningsplatsen enligt 26-31 §§ skall dras av bara till
den del kostnaderna under beskattningsåret sammanlagt överstiger
7 000 kronor. Övriga utgifter skall dras av bara till den del kostnaderna
under beskattningsåret sammanlagt överstiger 1 000 kronor.

Utgifter för vissa skattefria ersättningar

3 § Om den skattskyldige far sådan ersättning som enligt 11 kap. 21 eller
28 § inte skall tas upp, far de utgifter som ersättningen är avsedd att täcka
inte dras av.

Om den skattskyldige far sådant skattefritt bidrag vid utbildning eller
arbetslöshet som avses i 11 kap. 27 § tredje stycket, 34 § andra stycket
och 35 §, far de utgifter som bidraget är avsett att täcka inte dras av.

Utgifter som täcks av sådana ersättningar till utländska forskare som
enligt 11 kap. 22 och 23 §§ inte skall tas upp, far inte heller dras av.

Skattskyldiga med sjöinkomst

4 § Skattskyldiga som har sjöinkomst har inte rätt till avdrag som avses
i 6-24 §§ vid tjänstgöring ombord. Sådana skattskyldiga anses ha sitt
tjänsteställe på det fartyg där de arbetar.

Tjänsteresor med egen bil eller förmånsbil

5 § Utgifter för tjänsteresor med egen bil skall dras av med 1 krona och
50 öre för varje kilometer.

Om en skattskyldig använder sin förmånsbil för tjänsteresor och beta-
lar samtliga utgifter för drivmedel som är förenade med resorna, skall
utgifter för dieselolja dras av med 50 öre för varje kilometer och utgifter
för annat drivmedel med 80 öre för varje kilometer.

Ökade levnadskostnader vid tjänsteresor

Övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten

6 § Ökade levnadskostnader som den skattskyldige har på grund av att
han i tjänsten vistas utanför sin vanliga verksamhetsort, skall dras av i
den utsträckning som följer av 7-17 §§. Avdrag skall göras bara vid resor
som är förenade med övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten.

Prop. 1999/2000:2

61

Som ökade levnadskostnader räknas utgifter for logi, ökade utgifter för
måltider samt diverse småutgifter.

När arbetet utanför den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till
samma ort under mer än tre månader i en följd, gäller inte längre be-
stämmelserna i första stycket. I stället bedöms rätten till avdrag för ökade
levnadskostnader enligt bestämmelserna om tillfälligt arbete i 18—22 §§.
En tjänsteresa anses pågå i en följd om den inte bryts av uppehåll som
beror på att arbetet förläggs till en annan ort under minst fyra veckor.

Med arbetsgivare likställs annan som betalar ut traktamente, om den
huvudsakliga delen av arbetet utförs för honom.

Vanlig verksamhetsort och tjänsteställe

7 § Med vanlig verksamhetsort avses ett område inom 50 kilometer från
den skattskyldiges tjänsteställe.

Som vanlig verksamhetsort behandlas också ett område inom 50 kilo-
meter från den skattskyldiges bostad.

8 § Tjänstestället är den plats där den skattskyldige utför huvuddelen av
sitt arbete. Utförs detta under förflyttning eller på arbetsplatser som
hela tiden växlar, anses i regel den plats där den skattskyldige hämtar
och lämnar arbetsmaterial eller förbereder och avslutar sina arbetsupp-
gifter som tjänsteställe.

Om arbetet pågår en begränsad tid på varje plats enligt vad som gäller
för vissa arbeten inom byggnads- och anläggningsbranschen och liknan-
de branscher, anses bostaden som tjänsteställe.

För reservofficerare anses bostaden som tjänsteställe. Detsamma gäller
för nämndemän, jurymän och andra liknande uppdragstagare i allmän
domstol, allmän förvaltningsdomstol, hyresnämnd, skattenämnd eller
arrendenämnd.

9 § En skattskyldig som under en begränsad tid arbetar vid någon av Eu-
ropeiska unionens institutioner eller organ eller vid Europaskolorna men
som far den huvudsakliga lönen för arbetet från en annan arbetsgivare
anses - om han begär det - under längst tre år ha sitt tjänsteställe hos
sistnämnda arbetsgivare.

I fall som avses i första stycket tillämpas inte bestämmelsen i 7 § andra
stycket för en bostad på arbetsorten om

- denna bostad är tillfällig och beror enbart på tjänsteutövningen, och

- den skattskyldige har en annan stadigvarande bostad.

Maximibelopp och normalbelopp

10 § Vid beräkningen av avdraget används för tjänsteresa i Sverige ett
maximibelopp och för tjänsteresa utomlands ett normalbelopp. Avdraget
beräknas för hel eller halv dag.

Som hel dag behandlas också avresedagen om resan påbörjas före
klockan 12.00 och hemresedagen om resan avslutas efter kl. 19.00. Som

Prop. 1999/2000:2

62

halv dag behandlas avresedagen om resan påbörjas kl. 12.00 eller senare Prop. 1999/2000:2
och hemkomstdagen om resan avslutas kl. 19.00 eller tidigare.

11 § Maximibeloppet är 0,5 procent av prisbasbeloppet, avrundat till
närmaste tiotal kronor.

Normalbeloppet för varje land motsvarar den normala ökningen av
levnadskostnaderna under en hel dag för frukost, lunch och middag som
består av en rätt på restaurang av normal standard samt för småutgifter.
Om det finns särskilda skäl, far normalbeloppet avse ökade utgifter för
måltider på en restaurang av bättre standard.

Vistelse i mer än ett land

12 § Om den anställde under en tjänsteresa samma dag uppehåller sig i
mer än ett land bestäms avdraget efter vad som gäller för vistelse i det
land där han uppehållit sig den längsta delen av dagen (06.00-24.00).

Av drag för logi

13 § Utgift för logi skall dras av. Kan den skattskyldige inte visa vilken
utgift han har haft, skall ett halvt maximibelopp per natt dras av vid
tjänsteresa i Sverige och ett halvt normalbelopp vid tjänsteresa utom-
lands.

Avdrag för måltider och småutgifter

14 § Om den skattskyldige fatt ersättning för ökade utgifter för måltider
och småutgifter (dagtraktamente) för en tjänsteresa i Sverige, skall ett
belopp som motsvarar ersättningen dras av. För varje hel dag som tagits i
anspråk för resan skall avdraget dock uppgå till högst ett maximibelopp
och för varje halv dag till högst ett halvt maximibelopp.

Visar den skattskyldige att den sammanlagda utgiftsökningen under
samtliga tjänsteresor under beskattningsåret i en och samma tjänst varit
större än det sammanlagda avdraget, beräknat enligt första stycket, skall i
stället ett belopp som motsvarar den faktiska utgiftsökningen dras av.

15 § Om den skattskyldige fått dagtraktamente för tjänsteresa utomlands,
skall ett belopp som motsvarar ersättningen dras av. För varje hel dag
som tagits i anspråk för resan får avdraget dock uppgå till högst ett nor-
malbelopp och för varje halv dag till högst ett halvt normalbelopp.

Visar den skattskyldige att utgiftsökningen under en tjänsteresa varit
större än avdraget, beräknat enligt första stycket, skall i stället ett belopp
som motsvarar den faktiska utgiftsökningen dras av.

16 § Om den skattskyldige inte fått dagtraktamente men gör sannolikt att
han haft ökade utgifter för måltider och småutgifter, skall avdrag göras
för varje hel dag med ett halvt maximibelopp vid tjänsteresa i Sverige
och med ett halvt normalbelopp vid tjänsteresa utomlands.

63

Minskat avdrag på grund av kostförmåner

17 § Avdrag för ökade levnadskostnader enligt 6-16 §§ skall minskas
med värdet av kostförmåner som den skattskyldige fått. Detta gäller dock
inte sådana kostförmåner på allmänna transportmedel som enligt 11 kap.
2 § inte skall tas upp.

Ökade levnadskostnader vid tillfälligt arbete på annan ort eller vid
dubbel bosättning m.m.

Tillfälligt arbete på annan ort

18 § Ökade levnadskostnader på grund av att den skattskyldige har sitt
arbete på en annan ort än den där han har sin bostad skall dras av bara om

1. arbetet avser en kortare tid,

2. arbetet inte är kortvarigt men ändå är tidsbegränsat till sin natur eller
sådant att det kräver en fast anknytning till bostadsorten,

3. arbetet skall bedrivas på flera olika platser, eller

4. det av någon annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att den
skattskyldige bör flytta till arbetsorten.

Dubbel bosättning

19 § Ökade levnadskostnader skall dras av om den skattskyldige på
grund av sitt arbete flyttat till en ny bostadsort, om en bostad för den
skattskyldige, dennes make, sambo eller familj behållits på den tidigare
bostadsorten och sådan dubbel bosättning är skälig på grund av

1. makens eller sambons förvärvsverksamhet,

2. svårigheter att skaffa en fast bostad på arbetsorten, eller

3. någon annan särskild omständighet.

Ytterligare förutsättningar för avdrag

20 § Ökade levnadskostnader enligt 18 och 19 §§ skall dras av bara om
den skattskyldige övernattar på arbetsorten och avståndet mellan bo-
stadsorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer.

Ökade levnadskostnader enligt 19 § får dras av under längst tre år för
gifta och sambor och längst ett år för övriga skattskyldiga. Ökade lev-
nadskostnader skall dock dras av för längre tid om anställningens natur
eller andra särskilda skäl talar för det.

Beräkningen av avdragen

21 § Ökade utgifter för logi skall dras av med ett belopp som motsvarar
den faktiska utgiften. För tjänsteresor som har pågått under längre tid än
tre månader gäller dock bestämmelserna i 13 §, om logiutgiften inte kan
visas.

Ökade utgifter för måltider och småutgifter på arbetsorten skall dras av
antingen med den faktiska utgiftsökningen eller med ett belopp som be-

Prop. 1999/2000:2

64

räknas enligt schablon. Den schablonmässiga utgiftsökningen beräknas
for

1. skattskyldiga som under de tre första månaderna av vistelsen gjort
avdrag enligt 6-17 §§ och som fortfarande far ersättning från arbetsgiva-
ren, till ett belopp som motsvarar denna ersättning,

- för tiden fram till två års bortovaro, dock högst 70 procent av maxi-
mibeloppet per hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och 70 procent av
normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger utomlands, och

- för tiden därefter, dock högst 50 procent av helt maximibelopp per
hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och 50 procent av normalbeloppet
per hel dag om arbetsorten ligger utomlands,

2. skattskyldiga med arbetsorten i Sverige som gör avdrag enligt 18 §,
till 50 procent av maximibeloppet per hel dag under de tre första måna-
derna av vistelsen och till 30 procent av maximibeloppet per hel dag för
tiden därefter,

3. skattskyldiga med arbetsorten utomlands som gör avdrag enligt
18 §, till 50 procent av normalbeloppet per hel dag under de tre första
månaderna av vistelsen och till 30 procent av normalbeloppet per hel dag
för tiden därefter, och

4. skattskyldiga som gör avdrag enligt 19 §, till 30 procent av maximi-
beloppet per hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och till 30 procent
av normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger utomlands.

Vid tillämpning av bestämmelserna i andra stycket 1-3 skall i den an-
givna tiden räknas in sådan tid under vilken ökade levnadskostnader dra-
gits av enligt bestämmelserna i 6-17 §§.

Minskat avdrag på grund av kostförmåner

22 § Avdrag för ökade levnadskostnader enligt 18-21 §§ skall minskas
med värdet av kostförmåner som den skattskyldige fått. Detta gäller dock
inte sådana kostförmåner på allmänna transportmedel som enligt 11 kap.
2 § inte skall tas upp.

Utgifter för barns skolgång

23 § Om en skattskyldig vid vistelse utomlands har rätt till avdrag för
ökade levnadskostnader under en viss tid enligt 6-17 §§, skall utgifter för
medföljande barns grundläggande skolgång under samma tid dras av.

Hemresor

24 § När en skattskyldig på grund av sitt arbete vistas på en annan ort än
den där han eller hans familj bor, skall utgifter för hemresor dras av, om
avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer.
Avdrag skall göras för högst en hemresa per vecka och bara för utgifter
för resor inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller
EES-ländema.

Prop. 1999/2000:2

65

3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 1

Avdraget skall beräknas efter utgiften för det billigaste fardsättet. Skä- Prop. 1999/2000:2
liga utgifter för flygresa och utgifter för tågresa skall dock dras av.

Om det saknas godtagbara allmänna kommunikationer, skall utgifter
för resa med egen bil eller med den skattskyldiges förmånsbil dras av
med det belopp som gäller för resor mellan bostaden och arbetsplatsen
enligt 27 och 29 §§. Detta gäller också den som använt en förmånsbil
som en närstående till honom eller hans sambo men inte han själv är
skattskyldig för.

Inställelseresor

25 § Utgifter för särskilda resor inom eller mellan Europeiska unionens
medlemsländer eller EES-ländema i samband med att den skattskyldige
börjar eller slutar en tjänst skall dras av. Bestämmelserna i 24 § andra
och tredje styckena tillämpas också för sådana avdrag.

Arbetsresor

26 § Skäliga utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen
(arbetsresor) skall dras av, om arbetsplatsen ligger på ett sådant avstånd
från den skattskyldiges bostad att han behöver använda något transport-
medel.

27 § Utgifter för arbetsresor med egen bil skall dras av om avståndet
mellan bostaden och arbetsplatsen är minst fem kilometer och det klart
framgår att den skattskyldige genom att använda egen bil i stället för
allmänna transportmedel regelmässigt gör en tidsvinst på sammanlagt
minst två timmar.

Utgifter för arbetsresor med egen bil skall också dras av om bilen an-
vänds i tjänsten minst 160 dagar under året. Om den används i tjänsten
minst 60 dagar under året, skall utgifterna dras av för alla de dagar som
bilen använts i tjänsten. Att bilen används i tjänsten beaktas dock bara
om körsträckan är minst 300 mil per år.

Avdrag skall göras med 1 krona och 50 öre för varje kilometer.

Utgifter för väg-, bro- och färjeavgifter skall också dras av.

28 § Bestämmelserna i 27 § första stycket tillämpas inte om allmänna
transportmedel saknas.

29 § För skattskyldiga som gör arbetsresor med sin förmånsbil skall
utgifter för arbetsresor dras av enligt bestämmelserna i 26-28 §§. I
stället för vad som sägs i 27 § tredje stycket skall utgifter för dieselolja
dras av med 50 öre för varje kilometer och utgifter för annat drivmedel
med 80 öre för varje kilometer. Detta gäller också den som gör resorna
med en förmånsbil som en närstående till honom eller hans sambo men
inte han själv är skattskyldig för.

66

30 § Bestämmelserna i 27 § första-tredje styckena tillämpas inte för
skattskyldiga som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp tvingas an-
vända egen bil eller sin förmånsbil. De tillämpas inte heller för skattskyl-
diga som tvingas använda en större bil på grund av skrymmande last.

Utgifter för utbildning vid omstrukturering m.m.

31 § Skattskyldiga som har skattefri förmån av utbildning eller annan
åtgärd enligt 11 kap. 17 § skall göra avdrag enligt 26-30 §§ för utgifter
för resor mellan bostaden och platsen för utbildningen eller åtgärden.

Om skattskyldiga som avses i första stycket far ersättning för ökade
levnadskostnader och för utgifter för hemresor, skall avdrag göras för
ökade levnadskostnader enligt de regler som gäller för tillfälligt arbete på
annan ort enligt 18 § och för utgifter för hemresor enligt 24 § Avdraget
för ökade levnadskostnader får dock inte överstiga vare sig uppburen
ersättning eller de schablonbelopp som anges i 21 §.

Har den skattskyldiges anställning upphört på grund av uppsägning får
avdrag inte göras för tid efter första året efter uppsägningstidens utgång.

Skyddsutrustning och skyddskläder

32 § Utgifter för skyddsutrustning och skyddskläder som behövs för
tjänsten skall dras av. Till skyddsutrustning hör hjälmar, skyddsglasögon,
hörselskydd och skor med stålhätta. Med skyddskläder avses sådana klä-
der som har särskilda skyddsegenskaper mot frätande ämnen eller meka-
niska skador eller mot väta, värme eller kyla som huvudsakligen beror på
annat än klimatförhållanden.

Förluster på grund av redovisningsskyldighet

33 § Förluster på grund av ersättnings- eller återbetalningsskyldighet för
medel som den skattskyldige är redovisningsskyldig för i sin tjänst skall
dras av. Detta gäller dock inte om ersättnings- eller återbetalnings-
skyldigheten beror på att den skattskyldige har förskingrat medel eller
begått något annat brott.

Pensionsutgifter

34 § Avgifter som den skattskyldige betalar i samband med tjänsten för
sin egen eller efterlevandes pension på annat sätt än genom försäkring,
skall dras av bara om pensionen är utformad så att den överensstämmer
med villkoren i 58 kap. 4-16 §§ för en pensionsförsäkring.

Prop. 1999/2000:2

67

Avgifter till arbetslöshetskassa

Prop. 1999/2000:2

35 § Avgifter till svensk arbetslöshetskassa skall dras av. Om avdrag
kan komma i fråga i flera inkomstslag, skall de dras av i det inkomst-
slag där intäkterna är störst.

Avdrag skall göras även för avgifter till en utländsk arbetslöshetskassa
eller motsvarande avgifter enligt en utländsk stats system för förmåner
vid arbetslöshet, om inkomst av arbete i det landet skall tas upp i in-
komstslaget tjänst under beskattningsåret och utgiften inte skall dras av
enligt 62 kap. 6 §. Avdrag skall göras bara av dem som är obegränsat
skattskyldiga under beskattningsåret. Om de är obegränsat skattskyldiga
bara under en del av beskattningsåret, skall avdrag göras för avgifter som
avser den tiden.

Egenavgifter

36 § Debiterade egenavgifter skall dras av till den del de avser inkomster

1 inkomstslaget tjänst. Om avgifterna sätts ned, skall motsvarande belopp
tas upp i inkomstslaget det beskattningsår då debiteringen ändras.

Vidare skall ett avdrag göras för egenavgiftema för beskattningsåret
med högst 25 procent av ett underlag som beräknas enligt tredje stycket.
Avdraget skall dock vara högst 20 procent om den skattskyldige antingen
vid beskattningsårets ingång fyllt 65 år eller då inte fyllt 65 år men under
hela året fått hel ålderspension eller dött under året. Avdraget skall åter-
föras till beskattning det följande beskattningsåret.

Underlaget utgörs av sådana intäkter i inkomstslaget tjänst som enligt

2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension är in-
komst av annat förvärvsarbete, minskade med andra kostnader som skall
dras av från dessa intäkter än sådant avdrag som avses i andra stycket
och med sjuk- och rehabiliteringspenning och liknade ersättningar som
avses i 2 kap. 6 § första stycket 4 i den nämnda lagen.

Hobbyverksamhet

37 § I fråga om varje verksamhet som bedrivs självständigt men som inte
skall räknas till inkomstslaget näringsverksamhet får avdrag för beskatt-
ningsårets kostnader inte göras med större belopp än som motsvarar be-
skattningsårets intäkter.

I sådan verksamhet skall avdrag göras även för något av de fem före-
gående beskattningsårens kostnader till den del dessa överstigit det årets
intäkter och inte kunnat dras av tidigare. Avdrag får dock inte göras med
högre belopp än vad som återstår av intäkterna efter avdrag för beskatt-
ningsårets kostnader.

68

AVD. V INKOMSTSLAGET NÄRINGSVERKSAMHET

Prop. 1999/2000:2

13 kap. Avgränsningen av inkomstslaget
näringsverksamhet

Huvudregler

1 § Till inkomstslaget näringsverksamhet räknas inkomster och utgifter
på grund av näringsverksamhet. Med näringsverksamhet avses för-
värvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt.

Innehav av näringsfastigheter och näringsbostadsrätter samt av avverk-
ningsrätt till skog räknas alltid som näringsverksamhet. Privatbostads-
fastigheter, privatbostadsrätter och andra privatbostäder kan inte ingå i en
näringsverksamhet.

I 27 kap. finns bestämmelser om att den som innehar vissa tillgångar
anses bedriva näringsverksamhet i form av byggnadsrörelse eller handel
med fastigheter. Där finns också bestämmelser om vad som räknas som
tomtrörelse.

Juridiska personer

2 § För juridiska personer räknas inkomster och utgifter på grund av in-
nehav av tillgångar och skulder eller i form av kapitalvinster och kapital-
förluster till inkomstslaget näringsverksamhet, även om inkomsterna el-
ler utgifterna inte ingår i en näringsverksamhet enligt 1 §.

3 § Penninglån som lämnas till en juridisk person i strid med 12 kap. 7 §
aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m., räknas till inkomstslaget näringsverksamhet.

Handelsbolag

4 § Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäller också inkomster och utgifter hos
svenska handelsbolag.

För delägare som är fysiska personer räknas handelsbolagets kapital-
vinster och kapitalförluster på näringsfastigheter och näringsbostadsrätter
inte till inkomstslaget näringsverksamhet utan till inkomstslaget kapital
samt handelsbolagets penninglån som avses i 3 § till inkomstslaget tjänst.

5 § Till inkomstslaget näringsverksamhet räknas också ett belopp som
motsvarar kapitalvinsten när en fysisk person avyttrar en andel i ett
svenskt handelsbolag i de särskilda fall som anges i 51 kap.

69

Enskilda näringsidkare

Prop. 1999/2000:2

Kapitalvinster och kapitalförluster på näringsfastigheter och
näringsbostadsrätter

6 § För enskilda näringsidkare räknas kapitalvinster och kapitalförluster
på näringsfastigheter och näringsbostadsrätter inte till inkomstslaget nä-
ringsverksamhet utan till inkomstslaget kapital.

Om näringsidkaren begär det, skall dock kapitalvinster på närings-
fastigheter vid sådana avyttringar som enligt 31 kap. 5 § medför rätt till
avdrag för avsättning till ersättningsfond räknas till inkomstslaget nä-
ringsverksamhet.

Vissa tillgångar och skulder

7 § Delägarrätter, fordringsrätter, andelar i svenska handelsbolag och
sådana tillgångar som avses i 52 kap. räknas inte som tillgångar i nä-
ringsverksamheten för enskilda näringsidkare.

De skall dock räknas som tillgångar i näringsverksamheten om de är

- lagertillgångar, pågående arbeten, kundfordringar eller liknande till-
gångar,

- inventarier eller fordringar på grund av avyttring av inventarier,

- banktillgodohavanden som hör till näringsverksamheten,

- fordringar på sådana försäkringsersättningar eller skadestånd som
skall tas upp i näringsverksamheten,

- andelar i kooperativa föreningar förutsatt att innehavet av andelarna
betingas av näringsverksamheten eller fordringar på grund av avyttring
av sådana andelar, eller

- fordringar som medlemmar i kooperativa föreningar har på före-
ningen förutsatt att medlemskapet i föreningen betingas av närings-
verksamheten.

Vid tillämpning av denna paragraf anses patent och andra sådana rät-
tigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § andra stycket 1 som inventarier
även om de inte förvärvats från någon annan.

8 § För enskilda näringsidkare skall en skuld inte räknas till närings-
verksamheten, om skulden hänför sig till tillgångar som enligt 7 § inte
skall räknas som tillgångar i näringsverksamheten.

Rabatt och pristillägg

9 § Även om en andel i ett aktiebolag eller i en ekonomisk förening en-
ligt 7 § inte räknas som en tillgång i näringsverksamheten, skall utdel-
ning från aktiebolaget eller den ekonomiska föreningen räknas till in-
komstslaget näringsverksamhet, om utdelningen lämnas i förhållande till
köp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg) som gjorts i näringsverksam-
heten.

70

Samfälligheter

10 § Om en näringsfastighet har del i en sådan samfallighet som avses i
6 kap. 6 § första stycket, räknas utdelning från samfalligheten för enskil-
da näringsidkare till inkomstslaget näringsverksamhet.

Om en näringsfastighet har del i en annan samfallighet än en sådan
som avses i 6 kap. 6 § första stycket, tillämpas för enskilda näringsidkare
bestämmelserna i 4 § i stället för bestämmelserna i 6-8 §§. Samfallighe-
tens kapitalvinster och kapitalförluster på näringsfastigheter och närings-
bostadsrätter räknas dock till inkomstslaget näringsverksamhet, om den
fastighet som har del i samfalligheten är en lagertillgång.

Royalty m.m.

11 § Den som får ersättning i form av royalty eller periodiskt utgående
avgift för att materiella eller immateriella tillgångar utnyttjas, anses be-
driva näringsverksamhet. Om royaltyn eller avgiften grundar sig på an-
ställning eller på uppdrag eller tillfällig verksamhet som inte ingår i en
näringsverksamhet, räknas den dock inte till inkomstslaget näringsverk-
samhet utan till inkomstslaget tjänst.

14 kap. Beräkning av resultatet av näringsverksamhet

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- beskattningstidpunkten i 2-9 §§,

- gemensam eller särskild beräkning i 10-15 §§,

- anskaffningsvärde efter karaktärsbyte i 16 §,

- överlåtelser av verksamhet till staten, kommuner m.fl. i 17 och
18§§,

- oriktig prissättning m.m. i 19 och 20 §§, och

- hur man beräknar resultatet i 21 och 22 §§.

Beskattningstidpunkten

Bokforingsmässiga grunder

2 § Resultatet skall beräknas enligt bokforingsmässiga grunder.

Vid beräkningen av resultatet skall inkomster tas upp som intäkt och
utgifter dras av som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till
enligt god redovisningssed, om inte något annat är särskilt föreskrivet i
lag. Detta gäller även skattskyldiga som inte är bokföringsskyldiga.

Balansposter

3 § Värdet av utgående lager, pågående arbeten, fordringar, skulder och
avsättningar skall bedömas med hänsyn till förhållandena vid beskatt-
ningsårets utgång.

Prop. 1999/2000:2

71

Värdet av ingående lager och andra balansposter skall tas upp till
samma belopp som värdet vid det föregående beskattningsårets utgång.

Räkenskaperna

4 § Om räkenskaper förs för näringsverksamheten, skall dessa läggas till
grund för beräkningen av resultatet när det gäller beskattningstidpunkten.

Reserv i lager och liknande skall beaktas bara vid tillämpning av
17 kap. 4 och 5 §§ samt 27 § andra stycket.

Justeringar

5 § Det redovisade resultatet skall justeras om en intäkts- eller kost-
nadspost hänförs till ett visst beskattningsår i strid med bestämmelserna i
2 §. Motsvarande justering skall göras ett tidigare eller senare beskatt-
ningsår, om det behövs för att undvika att någon intäkts- eller kost-
nadspost utelämnas eller räknas dubbelt.

6 § Även om lager, pågående arbeten, kundfordringar eller liknande tas
upp till ett för lågt belopp eller avsättningar, leverantörsskulder eller lik-
nande till ett för högt belopp, skall resultatet inte justeras till den del
mellanskillnaden motsvaras av sådana ytterligare värdeminskningsavdrag
på andra tillgångar än lagertillgångar som den skattskyldige skulle ha
kunnat göra enligt denna lag. Detta gäller dock bara om den skattskyldige
begär det.

Karaktärsbyte

7 § Om en tillgång som innehas av den skattskyldige och som hör till
inkomstslaget kapital blir tillgång i den skattskyldiges näringsverksam-
het, skall de justeringar göras som behövs för att inte någon intäkt eller
kostnad skall utelämnas eller dubbelräknas.

Fordringar och skulder i utländsk valuta

8 § Fordringar, skulder, avsättningar och kontanter i utländsk valuta skall
värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Om det finns ett ter-
minskontrakt eller någon annan liknande valutasäkringsåtgärd för en så-
dan post, får posten tas upp till det värde som motiveras av valutasäk-
ringen under förutsättning att

- samma värde används i räkenskaperna, och

- värderingen står i överensstämmelse med god redovisningssed.

Kapitalvinster och kapitalförluster

9 § Bestämmelser om beskattningstidpunkten för kapitalvinster och ka-
pitalförluster finns i 44 kap. 26-32 §§.

Prop. 1999/2000:2

72

Gemensam eller särskild beräkning

Juridiska personer

10 § All näringsverksamhet som bedrivs av en juridisk person räknas
som en enda näringsverksamhet. Om den juridiska personen är delägare i
ett svenskt handelsbolag, skall även handelsbolagets verksamhet räknas
in i den juridiska personens näringsverksamhet.

I 12 § finns bestämmelser om underskott från vissa utländska juridiska
personer. I 15 och 16 §§ finns bestämmelser om underskott från kom-
manditbolag och vissa andra handelsbolag.

11 § Underskott från en utländsk juridisk person vars inkomster enligt
6 kap. 15 § skall beskattas hos delägarna far inte dras av.

Underskott som inte får dras av på grund av bestämmelsen i första
stycket, skall dras av vid beräkning av den utländska juridiska personens
resultat det följande beskattningsåret.

Fysiska personer

12 § All näringsverksamhet som bedrivs av en enskild näringsidkare räk-
nas som en enda näringsverksamhet. Om han bedriver självständig nä-
ringsverksamhet utomlands, räknas dock all sådan verksamhet som en
egen näringsverksamhet.

13 § För en fysisk person som är delägare i ett eller flera svenska han-
delsbolag räknas verksamheten i varje handelsbolag som en egen nä-
ringsverksamhet. Om ett handelsbolag bedriver självständig näringsverk-
samhet utomlands, räknas dock all sådan verksamhet som en egen nä-
ringsverksamhet.

Om ett svenskt handelsbolag är delägare i ett annat svenskt handels-
bolag, skall verksamheten i det handelsbolaget räknas in i det ägande
bolagets näringsverksamhet. I 15 och 16 §§ finns bestämmelser om un-
derskott från kommanditbolag och vissa andra handelsbolag.

Underskott för kommanditdelägare och vissa andra
handelsbolagsdelägare

14 § En kommanditdelägare i ett svenskt kommanditbolag far inte dra av
underskott från kommanditbolaget till den del summan av avdraget och
de avdrag som gjorts tidigare beskattningsår skulle överstiga ett belopp
som motsvarar vad delägaren satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget.

En delägare i ett svenskt handelsbolag som i förhållande till övriga
delägare har förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser
skall dra av sammanlagt högst ett belopp som motsvarar hans ansvar.

15 § Underskott som inte skall dras av på grund av bestämmelserna i
15 §, skall dras av vid beräkning av resultatet från bolaget det följande
beskattningsåret.

Prop. 1999/2000:2

73

Anskaffningsvärde efter karaktärsbyte

16 § Om en tillgång avskattats enligt bestämmelserna i 41 kap. 6 §, skall
den anses ha återanskaffats mot en ersättning som motsvarar marknads-
värdet. Vid karaktärsbyte i annat fall skall som anskaffningsvärde anses
anskaffningsutgiften ökad med utgifter for forbättring och minskad med
sådana avdrag som har gjorts för anskaffning, värdeminskning och lik-
nande.

1 18 kap. 10 §, 19 kap. 16 § och 20 kap. 14 § finns bestämmelser om
värdeminskningsavdrag för byggnads- och markinventarier, byggnader
och markanläggningar i sådana fall.

Överlåtelser av verksamhet till staten, kommuner m.fl.

17 § Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening överlåter den huvud-
sakliga delen av sin näringsverksamhet eller sina tillgångar till staten, ett
landsting eller en kommun, skall bestämmelserna i 19 § tillämpas. Det-
samma gäller om överlåtelsen sker till ett bolag som till övervägande del
innehas, direkt eller indirekt, av staten, ett landsting eller en kommun.

Bestämmelserna i 19 § tillämpas dock inte vid överlåtelser inom en
svensk koncern. De tillämpas inte heller om överlåtelsen framstår som ett
normalt led i företagets verksamhet.

Vid bedömningen av om det är en huvudsaklig del som överlåts, skall
hänsyn tas till hela den näringsverksamhet som bolaget eller föreningen
bedrivit vid beskattningsårets ingång, förhållandena efter överlåtelsen
samt verksamhetens allmänna art och inriktning.

18 § En beräkning av resultatet görs som om ett beskattningsår hade av-
slutats i och med överlåtelsen. Vid beräkningen får de tillgångar som
finns kvar efter överlåtelsen inte tas upp till ett högre värde än marknads-
värdet.

Om denna beräkning resulterar i ett underskott, anses resultatet vara
noll, och den återstående delen av beskattningsåret behandlas då som ett
särskilt beskattningsår. I annat fall beräknas resultatet för hela beskatt-
ningsåret efter vanliga regler.

Sådana underskott för ett tidigare beskattningsår än överlåtelseåret som
inte har kunnat dras av det följande beskattningsåret på grund av be-
stämmelserna i 40 kap., far inte dras av ett senare beskattningsår än det
då överlåtelsen sker.

Prop. 1999/2000:2

Oriktig prissättning m.m.

19 § Om resultatet av en näringsverksamhet blir lägre till följd av att
villkor avtalats som avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sins-
emellan oberoende näringsidkare, skall resultatet beräknas till det belopp
som det skulle ha uppgått till om sådana villkor inte funnits. Detta gäller
dock bara om

74

1. den som på grund av avtalsvillkoren far ett högre resultat inte skall
beskattas för detta i Sverige enligt bestämmelserna i denna lag eller på
grund av ett skatteavtal,

2. det finns sannolika skäl att anta att det finns en ekonomisk intresse-
gemenskap mellan parterna, och

3. det inte av omständigheterna framgår att villkoren kommit till av
andra skäl än ekonomisk intressegemenskap.

I 25 kap. 8 § finns bestämmelser om att det belopp som resultatet skall
ökas med i vissa fall skall behandlas som en kapitalvinst.

20 § Ekonomisk intressegemenskap som avses i 20 § anses föreligga om

- en näringsidkare, direkt eller indirekt, deltar i ledningen eller över-
vakningen av en annan näringsidkares företag eller äger del i detta före-
tags kapital, eller

- samma personer, direkt eller indirekt, deltar i ledningen eller över-
vakningen av de båda företagen eller äger del i dessa företags kapital.

Resultatet

21 § Överskott och underskott i en näringsverksamhet skall beräknas
genom att intäktspostema minskas med kostnadsposterna.

Särskilda bestämmelser om makar som tillsammans deltar i närings-
verksamhet finns i 60 kap.

22 § Bestämmelser om att underskott skall dras av samma beskattningsår
finns i fråga om

- kapitalvinst vid försäljning av näringsfastighet i 45 kap. 32 §, och

- kapitalvinst vid försäljning av näringsbostadsrätt i 46 kap. 17 §.

Bestämmelser om att underskott far dras av samma beskattningsår
finns i fråga om

- delägare i andelshus i 42 kap. 33 §,

- nystartad verksamhet i 62 kap. 3 §, och

- litterär eller konstnärlig verksamhet m.m. i 62 kap. 4 §.

Bestämmelser om att underskott skall dras av ett senare beskattningsår
finns i fråga om

- avdrag i näringsverksamheten följande år i 37 och 40 kap., och

- avdrag för kvarstående underskott av avslutad näringsverksamhet i
42 kap. 34 §.

15 kap. Vad som skall tas upp i inkomstslaget
näringsverksamhet

Huvudregel

1 § Ersättningar för varor, tjänster och inventarier, avkastning av till-
gångar, kapitalvinster samt alla andra inkomster i näringsverksamheten
skall tas upp som intäkt.

Prop. 1999/2000:2

75

Utöver bestämmelserna i detta kapitel finns bestämmelser om in-
komster i 8, 17-39, 44^16, 48-52, 55 och 60 kap.

Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i
61 kap.

Medlemsavgifter

2 § Föreningar skall inte ta upp medlemsavgifter som intäkt.

Förbjudna lån

3 § Om penninglån har lämnats i strid med 12 kap. 7 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensions-
utfästelse m.m., skall lånebeloppet tas upp som intäkt hos låntagaren eller
hos en juridisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag som är
låntagare, om det inte finns synnerliga skäl mot detta.

Förmåner för delägare i privatbostadsforetag

4 § Sådan formån av att få utnyttja en fastighet som den skattskyldige har
i egenskap av delägare i ett privatbostadsforetag skall inte tas upp. Ut-
gifter i näringsverksamheten som hänför sig till utnyttjandet skall ändå
dras av.

Ersättningar från personalstiftelser

5 § Ersättning som en arbetsgivare får från en personalstiftelse skall tas
upp. Detta gäller dock inte ersättning som hänför sig till en sådan överfö-
ring till stiftelsen som arbetsgivaren inte fått dra av. Om en sådan överfö-
ring gjorts, skall mottagen ersättning i första hand anses avse denna.

Mervärdesskatt

6 § Vad som motsvarar utgående skatt enligt mervärdesskattelagen
(1994:200) skall inte tas upp. I 16 kap. 16 § finns bestämmelser om av-
drag för det fall att skatten ändå har tagits upp och om återföring av av-
drag för mervärdesskatt.

Återföring av vissa avdrag

7 § I 16 kap. 3 § finns bestämmelser om återföring av avdrag för framtida
garantiutgifter.

I 16 kap. 17, 18 och 29 §§ finns bestämmelser om återföring av avdrag
för avsättning för egenavgifter och vid nedsättning av skatter och avgif-
ter.

Prop. 1999/2000:2

76

Sjukpenning m.m.

8 § Följande ersättningar i samband med sjukdom m.m. skall tas upp, om
de grundar sig på förvärvsinkomst på grund av näringsverksamhet:

1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

2. sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt per-
sonskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjö-
män, och

3. smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smitt-
bärare.

Grupplivförsäkringar m.m.

9 § Förmån av grupplivförsäkring, avtalsgruppsjukförsäkring och trygg-
hetsförsäkring vid arbetsskada skall inte tas upp, om försäkringen grun-
dar sig på avtal som träffats mellan försäkringsföretag och Lantbrukarnas
riksförbund åren 1978 och 1986, Sveriges skogsägareföreningars riksför-
bund år 1986, Sveriges fiskares riksförbund år 1983 respektive Svenska
samemas riksförbund år 1986. Ersättningar som betalas ut på grund av
sådana avtalsgruppsjukförsäkringar och trygghetsförsäkringar skall där-
emot tas upp.

Inkomster i samfallighet

10 § Har en näringsfastighet del i en annan svensk samfallighet än sådan
som avses i 6 kap. 6 § första stycket, behöver fastighetens andel av sam-
fallighetens intäkter och kostnader inte tas upp, om intäkterna med mind-
re än 300 kronor överstiger de utgifter som omedelbart skall dras av som
kostnad.

Första stycket gäller inte kapitalvinster och kapitalförluster.

16 kap. Vad som skall dras av i inkomstslaget
näringsverksamhet

Huvudregel

1 § Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster skall dras av som
kostnad. Ränteutgifter och kapitalförluster skall dras av även om de inte
är sådana utgifter.

Utöver bestämmelserna i detta kapitel finns bestämmelser om avdrag i
9, 17-25, 28-40,44- 46, 48-52, 55 och 60 kap.

Prop. 1999/2000:2

77

Representation

Prop. 1999/2000:2

2 § Utgifter for representation och liknande ändamål skall dras av bara
om de har omedelbart samband med näringsverksamheten, såsom då det
uteslutande är fråga om att inleda eller upprätthålla affärsförbindelser
eller liknande eller då utgifterna avser jubileum eller personalvård. Av-
draget far inte överstiga vad som kan anses skäligt. För utgifter for lunch,
middag eller supé får avdraget inte överstiga 90 kronor per person och
måltid med tillägg for mervärdesskatt till den del denna inte skall dras av
enligt 8 kap. eller återbetalas enligt 10 kap. mervärdesskattelagen
(1994:200).

Framtida garantiutgifter

Avdrag

3 § Framtida garantiutgifter skall dras av enligt bestämmelserna i 4 eller
5 § med belopp som sätts av i räkenskaperna for att täcka risker med an-
ledning av garantiåtagandena vid beskattningsårets utgång. Avdraget
skall återföras det följande beskattningsåret.

Schablonregeln

4 § Avdraget for framtida garantiutgifter får inte överstiga kostnaderna
under beskattningsåret på grund av garantiåtaganden bortsett från föränd-
ringen av avsättningen for framtida garantiutgifter. Om garantitiden är
kortare än två år, far avdraget inte överstiga så många tjugofjärdedelar av
det sammanlagda beloppet av kostnader som garantitiden utgör i måna-
der. Brutet månadstal bortfaller.

Om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader, skall av-
draget justeras i motsvarande mån.

Utredningsregeln

5 § Avdrag skall göras med ett högre belopp än som följer av 4 §, om ett
betydligt större avdrag är motiverat med hänsyn till att

- näringsverksamheten är nystartad,

- garantiåtagandena avser ett eller ett fatal mycket stora tillverknings-
objekt eller arbeten,

- en betydande ökning av garantiåtagandenas omfattning skett under
beskattningsåret,

- produktsammansättningen avsevärt ändrats under året,

- en väsentlig del av garantiåtagandena avser en tid som betydligt
överstiger två år, eller

- någon annan liknande omständighet finns.

78

Utbränt kärnbränsle

6 § Företag som driver en kämkraftsanläggning skall dra av belopp som
sätts av i räkenskaperna för att täcka sådana utgifter för framtida hante-
ring av utbränt kärnbränsle, radioaktivt avfall och liknande som avser
verksamheten före beskattningsårets utgång. Detsamma gäller företag
som mot förskottsbetalning åtar sig att svara för framtida utgifter för så-
dan hantering. Avdraget skall återföras det följande beskattningsåret.

Avdrag enligt första stycket far inte göras för hanteringsutgifter som
företaget kan räkna med att fa ersättning för enligt 8 § lagen (1992:1537)
om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

Utgifter för fusion eller fission

7 § Utgifter som överlåtande och övertagande företag har i samband med
fusion eller fission skall dras av.

Organisationsutgifter

8 § Utgifter som ett aktiebolag har i samband med aktieutdelning och
förändring av aktiekapitalet samt andra utgifter för bolagets förvaltning
skall dras av. Utgifter som en ekonomisk förening har i samband med
förändring av föreningens medlems- och förlagsinsatser samt andra ut-
gifter för föreningens förvaltning skall dras av.

Forskning och utveckling

9 § Utgifter för forskning och utveckling som har eller kan antas få bety-
delse för näringsverksamheten skall dras av. Detta gäller även utgifter för
att få information om sådan forskning och utveckling.

Bestämmelserna i denna lag om att utgifter för anskaffning av vissa
tillgångar skall dras av genom årliga värdeminskningsavdrag tillämpas
också på utgifter som avses i första stycket.

Bidrag till Tekniska museet

10 § Bidrag till Stiftelsen Tekniska museet skall dras av.

Avgifter och bidrag till Svenska Filminstitutet

11 § Avdrag skall göras för sådana avgifter och bidrag till Stiftelsen
Svenska Filminstitutet som avses i ett avtal som träffats den 3 september
1992 mellan å ena sidan staten och å andra sidan Sveriges Biografagare-
förbund, Folkets Husföreningamas Riksorganisation, Riksföreningen
Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a., Föreningen Sveriges
Filmproducenter, Sveriges Videodistributörers Förening (VHF), Video-
Handelns Samarbetsorganisation (VHS), VIDSAM-Videouthyrarnas

Prop. 1999/2000:2

79

Samarbetsorganisation (VIDSAM), Sveriges Television AB och Nordisk Prop. 1999/2000:2
Television AB.

Bidrag till utvecklingsbolag

12 § Bidrag som lämnas utan villkor till ett regionalt utvecklingsbolag
eller dess moderbolag skall dras av, om utvecklingsbolaget med stöd av
1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag har
fatt rätt att pröva frågor om stöd till näringsidkare.

Avgifter till arbetsgivarorganisationer

13 § Avgifter till arbetsgivarorganisationer skall dras av till den del de
avser medel för konfliktändamål. Bedömningen av vad avgifterna avser
får grundas på uppgifter i organisationens budget, om inte särskilda skäl
talar mot det. Vid denna bedömning skall avgifterna i första hand anses
bli använda för annat än konfliktändamål.

Avsättning till personalstiftelser

14 § Belopp som förs över till en personalstiftelse enligt lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. skall dras av.

Arbetsrättsliga skadestånd

15 § Skadestånd far inte dras av, om de grundas på lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet eller någon annan lag som gäller för-
hållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och avser annat än eko-
nomisk skada.

Mervärdesskatt

16 § Sådan ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som
medför rätt till avdrag enligt 8 kap. eller återbetalning enligt 10 kap.
nämnda lag far inte dras av.

Mervärdesskatt skall dras av om skatten avser

- utgående skatt som i strid med 15 kap. 6 § har tagits upp som intäkt
och som har betalats in till staten, eller

- skatt som återförs enligt 9 kap. 5 eller 6 § mervärdesskattelagen och
som betalas in till staten på det sätt som anges i 9 kap. 3 § första stycket
2 nämnda lag.

Om mervärdesskatt som har dragits av enligt andra stycket sätts ned,
skall motsvarande del av avdraget återföras.

80

Särskilda skatter och avkastningsskatt på pensionsmedel

17 § Särskilda skatter och avgifter som avser näringsverksamheten skall
dras av. Om skatten eller avgiften sätts ned, skall motsvarande del av
avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras.

Avkastningsskatt som beräknas på kontoavsättning med tillämpning av
3 § femte stycket lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-
medel skall dras av. Om skatten sätts ned, skall motsvarande del av av-
draget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. Om skatten
sätts ned genom avräkning av utländsk skatt, hindrar detta inte att hela
skattebeloppet dras av.

I 30-32 §§ finns bestämmelser om egenavgifter.

Utländska skatter

18 § Betald utländsk skatt skall dras av enligt bestämmelserna i 20 §.
Skatt som avser inkomster som skall undantas från beskattning i Sverige
på grund av skatteavtal skall dock inte dras av.

Återbetalas skatten, skall motsvarande del av avdraget återföras.

19 § Utländsk särskild skatt som avser näringsverksamheten skall dras
av.

Allmän skatt till en utländsk stat skall dras av, om den har betalats av
en obegränsat skattskyldig person på inkomster som anses ha sitt ur-
sprung i den utländska staten. Med allmän skatt till en utländsk stat lik-
ställs skatt till en utländsk delstat, provins eller kommun.

Med skatt på inkomster likställs skatt på sådan förmögenhet som de
inkomster som avses i andra stycket kommer från. Detta gäller dock inte
om skatten huvudsakligen har karaktären av engångsskatt.

Förluster av kontanta medel

20 § Förluster av kontanta medel genom brott får dras av bara om det
klart framgår att förutsättningarna för avdrag är uppfyllda. Avdrag för
förlust av kontanta medel genom stöld eller rån far inte göras med större
belopp än vad som motsvarar normalt innehav av kontanter i närings-
verksamheten, om det inte finns särskilda skäl.

Brandförsäkringar för all framtid

21 § Om en brandförsäkring tas för all framtid och premien enligt försäk-
ringsavtalet betalas på en gång, skall bara fem procent av premien dras
av.

Om premien enligt försäkringsavtalet i stället skall betalas under ett
bestämt antal år med lika stort belopp varje år, skall avdrag göras vart
och ett av dessa år enligt följande tabell:

Prop. 1999/2000:2

81

Det hela antal år från avtalets ingående Avdrag i procent av den för Prop. 1999/2000:2
under vilka premien skall betalas         året betalda premien

högst 4 år

5

till och med

7

8

,5  99  99

10

11

,5  99  99

13

14

99  99  99

16

17

99  99  99

19

20

99  99  99

23

år...............................

år...............................

år...............................

år...............................

år...............................

år...............................

5 %

10%

15 %

20%

25 %

30%

35%

minst 24 år.................................................

40%

Hälso- och sjukvård m.m.

22 § Utgifter for sådan hälso- och sjukvård eller tandvård i Sverige som
inte är offentligt finansierad far inte dras av. Utgifterna skall dock dras av
om de avser en anställd, en enskild näringsidkare eller en delägare i ett
svenskt handelsbolag som inte omfattas av den offentligt finansierade
vården enligt lagen (1962:381) om allmän forsäkring eller någon annan
svensk forfattning.

Utgifter for hälso- och sjukvård, tandvård och läkemedel utomlands
skall dras av om de uppkommit vid insjuknande i samband med tjänstgö-
ring utomlands.

23 § Utgifter for företagshälsovård, för vaccinationer som betingas av
näringsverksamheten och för sådan nödvändig tandbehandling som avses
i 11 kap. 18 § skall dras av.

24 § Utgifter för arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder skall dras av,
om arbetsgivaren skall svara för dem enligt 22 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller rehabiliteringen syftar till att den anställde skall
kunna fortsätta att förvärvsarbeta. Avdrag för sådana utgifter skall också
göras av en enskild näringsidkare eller av en delägare i ett svenskt han-
delsbolag, om rehabiliteringen syftar till att han skall kunna fortsätta sitt
förvärvsarbete. Även utgifter för förebyggande behandling skall dras av,
om behandlingen har ett sådant syfte.

Grupplivförsäkringar

25 § Premie för grupplivförsäkring som en näringsidkare tecknar för
egen del skall dras av.

Om försäkringsersättningen utfaller efter väsentligt förmånligare grun-
der än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för statligt anställda, skall
bara den del av premien dras av som kan anses motsvara förmåner enligt
grupplivförsäkring för statligt anställda.

82

Reseskyddsforsäkringar

26 § Premie för reseskyddsförsäkring avseende resor som en näringsid-
kare gör i näringsverksamheten skall dras av.

Utgifter för resor med egen bil

27 § Utgifter för resor som en näringsidkare gör med egen bil i närings-
verksamheten skall dras av med 1 krona och 50 öre för varje kilometer.
Detta gäller dock inte om bilen är en tillgång i näringsverksamheten.

Om en sådan delägare i ett svenskt handelsbolag som skall uttagsbe-
skattas för bilförmån från bolaget använder bilen för resor i näringsverk-
samheten och betalar samtliga utgifter för drivmedel som är förenade
med resorna, skall utgifter för dieselolja dras av med 50 öre för varje ki-
lometer och utgifter för annat drivmedel med 80 öre för varje kilometer.

Arbetsresor

28 § I fråga om utgifter för resor till och från arbetsplatsen och begräns-
ning i avdragsrätten för sådana utgifter tillämpas bestämmelserna i
12 kap. 2 och 26-30 §§. Om den skattskyldige har utgifter för sådana
resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget näringsverksamhet,
skall begränsningen avse de sammanlagda utgifterna och i första hand
medföra en minskning av avdraget i inkomstslaget tjänst.

Egenavgifter

29 § Debiterade egenavgifter skall dras av till den del de avser närings-
verksamheten. Om avgifterna sätts ned skall motsvarande del av avdraget
återföras det beskattningsår då debiteringen ändras.

Avdrag skall dessutom göras för ett belopp som sätts av för att täcka
egenavgiftema för beskattningsåret. Avdraget skall återföras det följande
beskattningsåret.

Den som är skyldig att upprätta årsbokslut eller årsredovisning enligt
bokföringslagen (1999:000) far göra avdrag bara om en motsvarande
avsättning görs i räkenskaperna.

30 § Avdrag enligt 30 § andra stycket skall beräknas på ett underlag som
motsvarar överskottet i näringsverksamheten före avdraget minskat med

1. sjukpenning eller annan ersättning som avses i 15 kap. 8 §, och

2. inkomst som räknas som inkomst av anställning enligt 2 kap. 3-5,

15 och 16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Avdraget får uppgå till högst 25 procent av underlaget. För sådana in-
komster eller skattskyldiga som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster far dock avdraget uppgå till högst
20 procent.

Avdrag skall göras bara för näringsverksamhet här i landet.

Prop. 1999/2000:2

83

31 § När det gäller svenska handelsbolag skall avdraget för egenavgifter
beräknas för varje delägare för sig och avsättningarna göras hos delägar-
na.

Pensionsförsäkringar och pensionssparkonton

32 § Premier för pensionsförsäkringar och inbetalningar på pensions-
sparkonton skall dras av i den omfattning som anges i 59 kap.

Avgifter till arbetslöshetskassa

33 § I fråga om avgifter till arbetslöshetskassa och liknande avgifter till-
lämpas bestämmelserna i 12 kap. 35 §.

Arbete i bostaden

34 § Om en enskild näringsidkare använder en särskilt inrättad del av sin
bostad i näringsverksamheten, skall en skälig del av utgifterna för hyra,
värme m.m. dras av. Även andra utgifter för denna del av bostaden skall
dras av, om de direkt orsakas av näringsverksamheten.

35 § Om en enskild näringsidkare arbetar i sin bostad minst 800 timmar
under beskattningsåret, far han dra av utgifter för bostaden, även om nå-
got särskilt utrymme inte har inrättats. Avdrag får göras med 2 000 kro-
nor per år om arbetet utförs i en bostad på den skattskyldiges eller hans
makes fastighet och med 4 000 kronor per år i annat fall. Är beskatt-
ningsåret längre eller kortare än tolv månader skall timantalet och belop-
pet justeras.

I antalet arbetade timmar får bara sådant arbete räknas med som det
med hänsyn till arbetets karaktär är motiverat att utföra i bostaden. Även
tillfälligt arbete som räknas till inkomstslaget tjänst far räknas med om
det har nära samband med näringsverksamheten. Arbete som utförs av
den skattskyldiges barn far räknas med bara om barnet har fyllt 16 år.
Arbete som utförs av den skattskyldiges make får räknas med bara om
makarna driver verksamheten gemensamt.

Ökade levnadskostnader för yrkesfiskare

36 § En yrkesfiskare som i näringsverksamheten gör fiskeresor som är
förenade med övernattning utanför hemorten skall dra av sina ökade lev-
nadskostnader på grund av vistelsen utanför hemorten.

Utgifter innan en näringsverksamhet startar

37 § När en fysisk person startar enskild näringsverksamhet skall han det
första beskattningsåret dra av även sådana utgifter i verksamheten som

Prop. 1999/2000:2

84

han haft före starten. Han skall dra av utgifter som han har haft under det
kalenderår som näringsverksamheten påbörjas och det föregående kalen-
deråret om utgifterna är av det slaget att omedelbart avdrag för dem skall
göras i en näringsverksamhet.

Utgifterna far inte dras av till den del de

1. dragits av på annat sätt,

2. räknas in i anskaffningsvärdet eller anskaffningsutgiften för till-
gångar som tillförs näringsverksamheten när denna påbörjas, eller

3. motsvarar inkomster som har uppkommit i verksamheten under den
tid som avses i första stycket och som inte har tagits upp som intäkt.

Avdraget far göras bara om det klart framgår att förutsättningarna för
avdrag är uppfyllda.

17 kap. Lager och pågående arbeten

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- anskaffningsvärde och verkligt värde i 2 §,

- lager i 3-22 §§, och

- pågående arbeten i 23-32 §§.

Anskaffningsvärde och verkligt värde

2 § Med anskaffningsvärde och verkligt värde avses i detta kapitel det-
samma som i 4 kap. 9 § andra-fjärde styckena årsredovisningslagen
(1995:1554) eller i förekommande fall 4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller 4 kap. 4 § la-
gen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

Lager

Huvudregler

3 § En tillgång som är avsedd för omsättning eller förbrukning
(lagertillgång) far inte tas upp till lägre värde än det lägsta av anskaff-
ningsvärdet och verkliga värdet, om inte annat följer av 4 §. Särskilda
bestämmelser om djur i jordbruk och renskötsel finns i 5 §. Bestämmel-
ser om nedskrivning på rätt till leverans finns i 22 §.

När anskaffningsvärdet bestäms, skall de lagertillgångar som finns
kvar i lagret vid beskattningsårets utgång anses vara de som anskaffats
eller tillverkats senast.

4 § Lagret far tas upp till lägst 97 procent av lagertillgångamas samman-
lagda anskaffningsvärde. Detta gäller dock inte lager av fastigheter och
liknande tillgångar och inte heller lager av aktier, obligationer, låneford-
ringar och liknande tillgångar.

Prop. 1999/2000:2

85

Djur

5 § Djur i jordbruk och renskötsel anses alltid som lagertillgångar. Djur-
lager far inte tas upp till lägre värde än 85 procent av den genomsnittliga
produktionsutgiften för djur av det slag och den ålderssammansättning
som det är fråga om. Djuren behöver dock inte i något fall tas upp till ett
högre värde än som motsvarar djurens sammanlagda verkliga värde.

Om den genomsnittliga produktionsutgiften uppenbarligen inte mot-
svarar anskaffningsvärdet, t.ex. för särskilt dyrbara avelsdjur, skall djuret
tas upp till lägst 85 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och verk-
liga värdet.

Andelar som förvärvas genom vissa utdelningar och utskiftningar

6 § För andelar som förvärvas genom sådan utdelning av andelar i dotter-
bolag som avses i 42 kap. 16 § skall som anskaffningsvärde anses så stor
del av anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget som mot-
svarar den förändring i marknadsvärdet som utdelningen inneburit för
dessa aktier. Anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget skall
minskas i motsvarande mån.

Om den som förvärvar aktier genom utdelning utan att äga aktier i det
utdelande bolaget har lämnat ersättning för rätten till utdelning, anses
ersättningen som anskaffningsvärde. Om någon ersättning inte har läm-
nats, är anskaffningsvärdet noll.

7 § För aktier som förvärvas genom sådan utskiftning från en ekonomisk
förening som avses i 42 kap. 20 § skall som anskaffningsvärde anses an-
skaffningsvärdet för andelarna i den förening som skiftat ut aktierna.

Vissa andra andelsförvärv

8 § Om någon förvärvar aktier i ett svenskt aktiebolag och det inte är
uppenbart att han genom förvärvet far en tillgång av verkligt och särskilt
värde med hänsyn till hans näringsverksamhet, gäller bestämmelserna i

9 och 10 §§.

9 § Aktierna far inte på grund av en nedgång i deras värde tas upp till
lägre värde än anskaffningsvärdet, om nedgången beror på utdelning till
förvärvaren av medel som fanns hos det utdelande bolaget vid förvärvet
och inte motsvarar tillskjutet belopp. Om aktierna, innan sådana medel
delas ut, har tagits upp till ett lägre värde än anskaffningsvärdet, far de
vid utgången av det beskattningsår då utdelningen sker inte tas upp till ett
lägre värde än det skattemässiga värdet vid ingången av samma år, med
tillägg av ett belopp som motsvarar skillnaden mellan anskaffningsvärdet
och nämnda värde, dock högst av det utdelade beloppet.

Prop. 1999/2000:2

10 § Om sådan utdelning som avses i 9 § sker utan att det skattemässiga
värdet på aktierna påverkas och detta medför att den skattskyldige efter

86

överlåtelse av aktierna eller upplösning av bolaget redovisar en förlust, Prop. 1999/2000:2
skall förlusten minskas med ett belopp som motsvarar utdelningen.

11 § Vad som sägs om aktier i 8-10 §§ gäller även andelar i svenska
ekonomiska föreningar. Med tillskjutet belopp avses då inbetald insats.
Bestämmelserna gäller också vid förvärv av andelar i utländska juridiska
personer och tillämpas i detta fall även om förvärvaren far en tillgång av
verkligt och särskilt värde.

12 § Vid tillämpning av 9-11 §§ anses i första hand andra medel än så-
dana som motsvarar tillskjutet belopp ha delats ut.

Fusioner och fissioner

13 § I 37 kap. 29 § finns bestämmelser om vad som gäller vid kvalifice-
rade fusioner och fissioner, om andelarna i det överlåtande företaget är
lagertillgångar hos det övertagande företaget.

Delägarrätter i före detta investmentföretag

14 § I 39 kap. 18 § finns bestämmelser om anskaffningsvärdet för ande-
larna i ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som
tidigare har varit ett investmentföretag men som inte längre anses som ett
sådant företag, i fall då avskattning sker hos delägaren.

Sammanläggning och delning av värdepappersfonder

15 § Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder enligt 33 a §
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall inte leda till att del-
ägarna skall ta upp en intäkt.

Efter en sådan ombildning anses som anskaffningsvärde för de nya an-
delarna det anskaffningsvärde som sammanlagt gällde för de äldre ande-
larna. Om en fond delas och den skattskyldige far andelar i mer än en
nybildad fond, skall det anskaffningsvärde som gällde för de äldre ande-
larna fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa nybildade fon-
ders värde vid delningen.

Bestämmelser om fondema finns i 39 kap. 20 §.

Andelsbyten

16 § I 49 kap. finns bestämmelser om uppskov med beskattningen vid
andelsbyten.

Försäkringsföretag, kreditinstitut och värdepappersbolag

17 § Ett försäkringsföretags placeringstillgångar enligt lagen (1995:1560)
om årsredovisning i försäkringsföretag skall behandlas som lager-
tillgångar. Placeringstillgångarna får vid beskattningen tas upp till det

87

lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet även om de tagits upp Prop. 1999/2000:2
till ett högre värde i räkenskaperna.

18 § Vad som sägs i 17 § gäller inte for kontorsfastigheter som huvud-
sakligen är avsedda för försäkringsrörelsen och inte heller för andelar i
dotterföretag och intresseföretag.

19 § Kreditinstitut och värdepappersbolag far vid beskattningen ta upp
lager av överlåtbara värdepapper till det lägsta av anskaffningsvärdet och
verkliga värdet även om värdepapperen tagits upp till ett högre värde i
räkenskaperna.

20 § Om ett företag övergår från en kollektiv värderingsmetod till en
post-för-post-metod, skall det värde som tillgångarna tas upp till enligt
17 eller 19 § höjas med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan kol-
lektiv värdering och post-för-post-värdering av tillgångarna det föregå-
ende beskattningsåret.

21 § Det värde som tillgångarna har tagits upp till enligt 17 och 19 §§
skall höjas i den mån företaget har delat ut medel eller på något annat sätt
förfogat över vinst på ett sätt som inte lagligen hade kunnat ske om till-
gångarna tagits upp till samma värde i räkenskaperna som vid beskatt-
ningen.

Kontraktsnedskrivning

22 § Avdrag far göras för nedskrivning av värdet på rätten till leverans av
lagertillgångar som köpts men ännu inte levererats (kontraktsned-
skrivning). Avdrag får göras bara om inköpspriset för tillgångar av sam-
ma slag vid beskattningsårets utgång understiger det avtalade priset och
högst med ett belopp som motsvarar skillnaden.

Pågående arbeten

Huvudregler

23 § Den redovisning som gjorts i räkenskaperna av pågående arbeten i
byggnads-, anläggnings-, hantverks- eller konsultrörelse skall följas vid
beskattningen om den inte strider mot bestämmelserna i 24-32 §§.

24 § Inkomsten av de pågående arbetena skall beräknas för

- arbeten på löpande räkning enligt 26, 31 och 32 §§, och

- arbeten till fast pris enligt 27-32 §§.

En enskild näringsidkare får tillämpa bestämmelserna om arbeten som
utförs på löpande räkning även på arbeten som utförs till fast pris, om
den årliga bruttoomsättningen i näringsverksamheten normalt understiger
20 gånger det prisbasbelopp som gäller vid beskattningsårets utgång.

88

Löpande räkning eller fast pris

25 § Ett arbete anses utfört på löpande räkning om ersättningen uteslut-
ande eller så gott som uteslutande grundar sig på ett på förhand bestämt
arvode per tidsenhet, den faktiska tidsåtgången och de eventuella faktiska
utgifterna för arbetet. I annat fall anses arbetet utfört till fast pris.

Löpande räkning

26 § Värdet av pågående arbeten som utförs på löpande räkning behöver
inte tas upp som tillgång. I stället skall de belopp som den skattskyldige
under beskattningsåret fakturerar för arbetena tas upp som intäkt.

Fast pris

27 § Pågående arbeten som utförs till fast pris och som inte har slutredo-
visats far inte tas upp till ett lägre värde än det lägsta av anskaffnings-
värdet och verkliga värdet.

För byggnads-, anläggnings- och hantverksrörelse far de pågående ar-
betena trots bestämmelserna i första stycket tas upp till lägst 97 procent
av det sammanlagda anskaffningsvärdet.

28 § Om den skattskyldige far ersättning för arbeten som avses i 27 §,
skall beloppet inte tas upp som intäkt utan som en skuld till den för vars
räkning arbetet utförs.

29 § Vid beräkning av anskaffningsvärdet för pågående arbeten skall
värdet av sådan arbetsinsats som utförts av den skattskyldige, dennes
make eller barn under 16 år inte beaktas.

Om uppdragstagaren är ett svenskt handelsbolag, skall värdet av den
arbetsinsats som utförts av delägare i handelsbolaget inte beaktas.

30 § Om den skattskyldige utför ett arbete till fast pris för någon annans
räkning, skall värdet av arbetet beräknas efter vad som är skäligt, om det
finns intressegemenskap mellan den skattskyldige och uppdragsgivaren
och det finns anledning att anta att bestämmelserna i 27-29 §§ utnyttjats
för att den skattskyldige eller uppdragsgivaren skall fa en obehörig skat-
teförmån.

Underlåtenhet att slutredovisa eller fakturera

31 § Om den skattskyldige i betydande omfattning har låtit bli att slut-
redovisa eller fakturera belopp som enligt god redovisningssed hade
kunnat slutredovisas eller faktureras, skall de belopp som skäligen hade
kunnat slutredovisas eller faktureras tas upp som intäkt.

Prop. 1999/2000:2

89

Justering

32 § Om den skattskyldige gör sannolikt att det belopp som enligt be-
stämmelserna i detta kapitel skall tas upp som intäkt av pågående arbeten
överstiger vad som kan anses förenligt med god redovisningssed, skall
intäkten i skälig utsträckning justeras nedåt.

Hänvisningar

33 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde m.m. för lager och
pågående arbeten finns när det gäller

- uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §,

- underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §,

- näringsbidrag i 29 kap. 7 §,

- ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §,

- kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §.

- verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §, och

- förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i
53 kap. 10 och 11 §§.

18 kap. Inventarier

Tillämpningsområde

1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller för maskiner och andra inven-
tarier som är avsedda för stadigvarande bruk. Att byggnads- och mark-
inventarier behandlas som inventarier framgår av 19 kap. 19 § och
20 kap. 15 §.

Som inventarier behandlas också

1. koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyresrätter, goodwill och
liknande rättigheter som förvärvats från någon annan, och

2. anslutningsavgift eller anläggningsbidrag som avser en nyttighet
som är knuten till en fastighet och inte till ägaren personligen.

Reparation och underhåll

2 § Utgifter för reparation och underhåll av inventarier får dras av ome-
delbart.

Prop. 1999/2000:2

Avdrag för anskaffning

Värdeminskningsavdrag

3 § Utgifter för att anskaffa inventarier skall dras av genom årliga vär-
deminskningsavdrag. Avdragen beräknas enligt bestämmelserna i
13-22 §§ om räkenskapsenlig avskrivning och restvärdesavskrivning.

Värdeminskningsavdrag skall inte göras för sådana konstverk och and-
ra tillgångar som kan antas ha ett bestående värde.

90

Omedelbart avdrag

4 § För inventarier som är av mindre värde eller kan antas ha en ekono-
misk livslängd på högst tre år, får hela utgiften dras av omedelbart. Detta
gäller dock inte sådana rättigheter m.m. som avses i 1 § andra stycket.

5 § Om inventarier avyttras, förloras, utrangeras eller tas ut ur närings-
verksamheten samma beskattningsår som de anskaffas, skall hela utgiften
dras av omedelbart.

Nyttjanderättshavares avdragsrätt

6 § I 19 kap. 27 och 28 §§ finns bestämmelser om arrendators och annan
nyttjanderättshavares anskaffning av inventarier.

Anskaffningsvärde

I § Anskaffningsvärdet för inventarier är utgiften för förvärvet om de
förvärvas genom köp, byte, egen tillverkning eller på liknande sätt. Om
inventarierna förvärvas på annat sätt, anses marknadsvärdet vid förvärvet
som anskaffningsvärde.

8 § Om inventarierna ingår i en näringsverksamhet som den skattskyldige
förvärvar genom bodelning med anledning av makes död eller genom arv
eller testamente, anses det skattemässiga värde som gällde för den tidiga-
re ägaren som anskaffningsvärde, om inte särskilda skäl talar emot det.

9 § Om avdrag för kontraktsnedskrivning har gjorts enligt 23 §, är an-
skaffningsvärdet utgiften för förvärvet minskad med avdraget.

10 § Av 14 kap. 16 § om avskattning vid karaktärsbyte framgår hur an-
skaffningsvärdet skall bestämmas för inventarier som förs över till en
näringsverksamhet från ägarens privategendom.

Om avskattning inte sker i fråga om byggnads- eller markinventarier
som hör till en fastighet som var privatbostadsfastighet under det föregå-
ende beskattningsåret, är anskaffningsvärdet för dessa inventarier den
ursprungliga anskaffningsutgiften minskad med 20 procent för varje be-
skattningsår som den skattskyldige innehaft inventarierna och fastigheten
har varit en privatbostadsfastighet.

II § Om en skattskyldig eller en sådan fysisk eller juridisk person eller
ett sådant svenskt handelsbolag som står den skattskyldige nära har vid-
tagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett
högre anskaffningsvärde än som framstår som rimligt och det kan antas
att detta har gjorts för att någon av dem skall få en obehörig skatteför-
mån, skall anskaffningsvärdet justeras i skälig mån.

Prop. 1999/2000:2

91

Hänvisningar

12 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde för inventarier finns
när det gäller

- uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §,

- underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §,

- näringsbidrag i 29 kap. 6 §,

- ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §,

- kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 och 20 §§,

- verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §, och

- förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i
53 kap. 10 och 11 §§.

Räkenskapsenlig avskrivning och restvärdesavskrivning

Huvudregel

13 § Värdeminskningsavdrag far för ett visst beskattningsår göras vid
räkenskapsenlig avskrivning med högst 30 procent och vid restvärdes-
avskrivning med högst 25 procent per år av avskrivningsunderlaget.

Avskrivningsunderlaget består av följande:

1. värdet på inventarierna vid det föregående beskattningsårets utgång

- vid räkenskapsenlig avskrivning värdet enligt balansräkningen, och

- vid restvärdesavskrivning det skattemässiga värdet,

2. ökat med anskaffningsvärdet på sådana inventarier som anskaffats
under beskattningsåret och som vid utgången av detta fortfarande tillhör
näringsverksamheten,

3. minskat med avdrag enligt 15 och 16 §§.

Om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader, skall vär-
deminskningsavdraget justeras i motsvarande mån.

Förutsättningar för räkenskapsenlig avskrivning

14 § Bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning far tillämpas om
den skattskyldige haft ordnad bokföring som avslutats med årsbokslut
och om avdraget motsvarar avskrivningen i bokslutet.

Avyttringar

15 § Ett särskilt avdrag far göras om inventarier som anskaffats före be-
skattningsårets ingång avyttras under beskattningsåret eller den skatt-
skyldige har rätt till försäkringsersättning för sådana inventarier på grund
av att de gått förlorade under beskattningsåret. Avdraget motsvarar den
intäkt som uppkommer med anledning av avyttringen eller försäkrings-
fallet. Avdraget far dock inte överstiga avskrivningsunderlaget enligt
13 § före avdraget.

Prop. 1999/2000:2

92

Särskilt hög utgift

16 § Om en särskilt hög utgift för inventarier beror på att de anskaffas för
att utnyttjas under en tillfällig konjunktur eller liknande, far merutgiften
dras av under anskaffningsåret.

Kompletteringsregel

17 § Oavsett vad som föreskrivs i 13, 15 och 16 §§ far vid räkenskaps-
enlig avskrivning dras av ett så högt belopp att det skattemässiga värdet
inte överstiger anskaffningsvärdet av inventarierna minskat med en be-
räknad årlig avskrivning med 20 procent. Avdraget får göras särskilt för
varje sådant slag av inventarier som avses i 1 § första stycket, andra
stycket 1 respektive andra stycket 2.

Lågt verkligt värde

18 § Om det skattemässiga värdet skulle komma att överstiga det verkli-
ga värdet på inventarierna, får ytterligare avdrag göras med ett belopp
som motsvarar skillnaden.

Vid tillämpning av första stycket skall det bortses från värdet på såda-
na inventarier vars anskaffningsutgifter dragits av omedelbart med stöd
av 4 § första meningen.

För stora avskrivningar i räkenskaperna

19 § Vid räkenskapsenlig avskrivning gäller följande, om avskrivning har
gjorts med högre belopp i räkenskaperna än vad som godtagits vid be-
skattningen. Värdet på inventarierna enligt balansräkningen vid beskatt-
ningsårets utgång skall ligga till grund för beräkning av avskrivningsun-
derlaget för nästa beskattningsår. Det överskjutande beloppet skall i stäl-
let dras av genom avskrivning med 20 procent per år, räknat från och
med beskattningsåret efter det år avskrivning gjordes med ett för högt
belopp.

Övergång till räkenskapsenlig avskrivning

20 § Vid övergång till räkenskapsenlig avskrivning skall vid tillämpning
av 13 § andra stycket 1 inventariernas skattemässiga värde vid det före-
gående beskattningsårets utgång anses som värdet enligt balansräk-
ningen, om årsbokslut inte har upprättats.

Om årsbokslut upprättats och värdet på inventarierna i detta inte
stämmer överens med det skattemässiga värdet, tillämpas bestämmel-
serna i 21 och 22 §§.

21 § Efter övergång till räkenskapsenlig avskrivning skall särskilt avdrag
göras för sådana avskrivningar som har gjorts i räkenskaperna före över-
gången men som inte har dragits av vid beskattningen. Ett sådant belopp

Prop. 1999/2000:2

93

dras av genom avskrivning med 20 procent per år räknat från och med
det första beskattningsår då räkenskapsenlig avskrivning tillämpas.

22 § Om en skattskyldig före övergången till räkenskapsenlig avskriv-
ning har gjort högre värdeminskningsavdrag vid beskattningen än i rä-
kenskaperna, skall skillnaden mellan värdet enligt balansräkningen och
inventariernas skattemässiga värde tas upp som intäkt. Intäkten skall tas
upp det första beskattningsår då räkenskapsenlig avskrivning tillämpas
eller, om den skattskyldige begär det, fördelas med lika belopp på det
beskattningsåret och de två följande beskattningsåren.

Kontraktsnedskrivning

23 § Avdrag far göras för nedskrivning av värdet på rätten till leverans av
inventarier som köpts men ännu inte levererats (kontraktsnedskrivning).
Avdrag far göras bara om inköpspriset för tillgångar av samma slag vid
beskattningsårets utgång understiger det avtalade priset och högst med ett
belopp som motsvarar mellanskillnaden.

Första stycket gäller inte för sådana rättigheter m.m. som avses i 1 §
andra stycket.

19 kap. Byggnader

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- byggnader i 2-25 §§, och

- nyttjanderättshavares förbättringar och anskaffningar av byggnader,
markanläggningar och inventarier i 26-29 §§.

Reparation och underhåll samt vissa ändringsarbeten

Huvudregel

2 § Utgifter för reparation och underhåll av en byggnad far dras av ome-
delbart.

Utgifter för sådana ändringsarbeten på en byggnad som kan anses
normala i den bedrivna verksamheten behandlas som utgifter för repara-
tion och underhåll. Hit räknas inte åtgärder som innebär en väsentlig för-
ändring av byggnaden.

I 24 och 25 §§ finns särskilda bestämmelser om reparation och under-
håll i samband med statliga räntebidrag.

Andelshus

3 § En delägare i ett andelshus far inte dra av utgifter för reparation och
underhåll av andelshuset omedelbart till den del hans andel av utgifterna

Prop. 1999/2000:2

94

överstiger hans andel av tio procent av fastighetens taxeringsvärde året
före taxeringsåret.

Av 13 § framgår att utgifter som enligt första stycket inte far dras av
omedelbart skall räknas in i anskaffningsvärdet.

Avdrag för anskaffning

Värdeminskningsavdrag

4 § Utgifter för att anskaffa en byggnad skall dras av genom årliga värde-
minskningsavdrag.

5 § Värdeminskningsavdragen skall beräknas enligt avskrivningsplan
efter en viss procentsats per år på byggnadens anskaffningsvärde. Pro-
centsatsen skall bestämmas med hänsyn till byggnadens ekonomiska
livslängd. Beräkningen skall göras från den tidpunkt då byggnaden fär-
digställs eller förvärvas eller i fråga om en förbättring från den tidpunkt
den färdigställs.

Omedelbart avdrag

6 § Om en byggnad är avsedd att användas bara ett fatal år, får hela ut-
giften dras av omedelbart.

Utrangering

7 § Utrangeras en byggnad, skall avdrag göras för den del av anskaff-
ningsvärdet som inte har dragits av tidigare.

Anskaffningsvärde

Huvudregler

8 § Om en byggnad uppförs av den skattskyldige, är anskaffningsvärdet
utgiften för att uppföra den.

9 § Om en byggnad förvärvas genom köp, byte eller på liknande sätt, är
anskaffningsvärdet utgiften för förvärvet.

I 18 § finns bestämmelser om förvärv av byggnad genom arv, gåva
m.m.

Byggnadsinventarier och ledningar

10 § I anskaffningsvärdet för en byggnad som är avsedd för annat ända-
mål än bostadsändamål skall inte utgifter för byggnadsinventarier räknas
in. Vad som menas med byggnadsinventarier framgår av 19-21 §§.

Av 20 kap. 16 § framgår att ledningar för vatten m.m. i vissa fall inte
anses som markinventarier utan som byggnad.

Prop. 1999/2000:2

95

Förvärv av byggnad med mark

11 § Om en byggnad förvärvas tillsammans med den mark som den lig-
ger på, anses så stor del av ersättningen för fastigheten avse byggnaden
som det värde för byggnaden som faställts vid fastighetstaxeringen utgör
av fastighetens hela taxeringsvärde. Har något taxeringsvärde inte fast-
ställts, skall beräkningen göras med tillämpning av bestämmelserna för
fasti ghetstaxering.

Ingår sådana industritillbehör som avses i 2 kap. 3 § jordabalken i för-
värvet, skall den del av ersättningen som avser dessa räknas bort före
beräkningen enligt första stycket.

Om det belopp som avser byggnaden enligt beräkningen i första styck-
et även omfattar byggnadsinventarier, utgörs anskaffningsvärdet för
byggnaden av beloppet minskat med ersättningen för dessa inventarier.

12 § Anskaffningsvärdet för byggnaden skall justeras om den del av er-
sättningen för fastigheten som enligt beräkningen i 11 § avser annat än
byggnaden och byggnadsinventariema mera avsevärt över- eller under-
stiger värdet av mark, skog, naturtillgångar, särskilda förmåner m.m. som
förvärvas.

Har fastigheten del i en samfallighet som är en särskild taxeringsenhet,
skall fastighetens andel av samfallighetens taxeringsvärde beaktas vid
beräkningen enligt 11 §, om inkomsterna i samfalligheten beskattas hos
delägarna.

Förbättringar m.m.

13 § I anskaffningsvärdet skall också räknas in

1. utgifter för till- eller ombyggnad,

2. sådant värde av en nyttjanderättshavares förbättringar som enligt
29 § skall tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet för fas-
tighetsägaren, och

3. utgifter för reparation och underhåll som inte har kunnat dras av på
grund av bestämmelserna i 3 § om andelshus eller i 24 och 25 §§ om
statligt räntebidrag.

Justering av anskaffningsvärdet

14 § Om den skattskyldige eller en sådan fysisk eller juridisk person eller
ett sådant svenskt handelsbolag som står den skattskyldige nära har vid-
tagit åtgärder för att denne skall kunna tillgodoräkna sig ett högre an-
skaffningsvärde än som framstår som rimligt och det kan antas att detta
har gjorts för att någon av dem skall fa en obehörig skatteförmån, skall
anskaffningsvärdet justeras i skälig mån.

Hänvisningar

15 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde för byggnader finns
när det gäller

Prop. 1999/2000:2

96

- uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §,

- underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §,

- näringsbidrag i 29 kap. 6 §,

- ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §,

- kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §,

- verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §, och

- förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i
53 kap. 10 och 11 §§.

Karaktärsbyte

16 § Om en byggnad har varit privatbostad under tidigare beskattningsår
och avskattning inte skett enligt 41 kap. 6 §, anses avdrag för värde-
minskning ha gjorts med 1,5 procent av anskaffningsvärdet varje be-
skattningsår som byggnaden varit privatbostad.

Arbeten i byggnadsrörelse

17 § Som utgifter för arbeten i byggnadsrörelse skall anses det belopp
som tas upp som intäkt enligt 27 kap. 8 §.

Arv, gåva m.m.

18 § Om en byggnad förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller på liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skatte-
mässiga situation när det gäller värdeminskningsavdrag samt utgifter för
sådana förbättrande reparationer och underhåll som avses i 26 kap. 2 §.

Byggnadsinventarier

19 § Som byggnadsinventarier räknas sådana delar och tillbehör i en
byggnad som är avsedda att direkt tjäna den näringsverksamhet som be-
drivs i byggnaden. Hit räknas inte sådana anordningar som är nödvändiga
för byggnadens allmänna användning.

För byggnadsinventarier gäller vad som sägs om inventarier.

20 § Om en ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller liknande
är avsedd för både en byggnads användning i näringsverksamheten och
byggnadens allmänna användning, skall anskaffningsvärdet fördelas
mellan byggnadsinventarier och byggnad i förhållande till den omfatt-
ning i vilken ledningen tillgodoser verksamheten respektive byggnadens
allmänna användning.

En ledning hänförs i sin helhet till byggnadsinventarier, om anskaff-
ningsvärdet till minst tre ijärdedelar kan anses avse näringsverksam-
heten. Om anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse
byggnadens allmänna användning, räknas ledningen i sin helhet till
byggnaden.

Prop. 1999/2000:2

97

4 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 2, Del 1

21 § En konstruktion för vilken ett byggnadsvärde fastställts vid fastig-
hetstaxeringen hänförs till byggnadsinventarier, om konstruktionen helt
eller delvis utgör en maskin eller ett redskap.

Anslutningsavgifter och anläggningsbidrag

22 § Bestämmelser om anslutningsavgifter och anläggningsbidrag finns i
18 kap.

Statliga räntebidrag

23 S Bestämmelser om statliga räntebidrag för bostadsändamål finns i

29 kap. 14 §.

Byggnadsarbeten med statliga räntebidrag

24 § Utgifter för reparation och underhåll som utförs i samband med en
ombyggnad för vilken statligt räntebidrag beviljats, skall dras av omedel-
bart bara till den del dessa utgifter tillsammans med utgifterna för om-
byggnad överstiger den i bidragshänseende godkända eller beräknade
utgiften (bidragsunderlaget).

Av 13 § framgår att utgifter som enligt första stycket inte far dras av
omedelbart skall räknas in i anskaffningsvärdet.

25 § Om bidragsunderlaget ändras genom ett senare beslut, skall rätten
till omedelbart avdrag bedömas på grundval av det nya beslutet.

Innebär beslutet att ytterligare belopp skall dras av omedelbart, skall
underlaget för värdeminskningsavdrag minskas med detta belopp. Om
värdeminskningsavdrag tidigare har gjorts på grundval av detta belopp,
skall det omedelbara avdraget minskas med värdeminskningsavdragen.

Innebär beslutet att omedelbart avdrag tidigare har gjorts med för högt
belopp, skall underlaget för värdeminskningsavdrag ökas med det över-
skjutande beloppet. Samma belopp skall tas upp som intäkt i inkomst-
slaget näringsverksamhet. De värdeminskningsavdrag som skulle ha
gjorts tidigare år skall räknas av från intäkten.

Rättelse skall ske det beskattningsår då det nya beslutet meddelas.

Nyttjanderättshavarens förbättringar

Nyttjanderättshavarens beskattning

26 § Om en nyttjanderättshavare har utgifter för ny-, till- eller om-
byggnad eller annan liknande förbättring av en fastighet som han innehar
med nyttjanderätt och fastighetsägaren omedelbart blir ägare till vad som
utförs, skall nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter genom årliga vär-
deminskningsavdrag. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan till

Prop. 1999/2000:2

98

högst fem procent per år. För täckdiken får dock avdraget beräknas till
högst tio procent per år.

Är byggnaden eller markanläggningen avsedd att användas bara ett
fåtal år, får hela utgiften dras av omedelbart.

27 § Om en nyttjanderättshavare har utgifter för att anskaffa byggnads-
inventarier, markinventarier eller andra inventarier som han innehar med
nyttjanderätt och fastighetsägaren omedelbart blir ägare till vad som an-
skaffas, skall nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter enligt bestäm-
melserna i 18 kap.

28 § Om en nyttjanderättshavare får ersättning av fastighetsägaren för
förbättringar eller anskaffningar som avses i 26 eller 27 §, skall ersätt-
ningen tas upp hos nyttjanderättshavaren. Denne skall samtidigt dra av
den del av anskaffningsvärdet som inte har dragits av tidigare, dock inte
med högre belopp än ersättningen.

En nyttjanderättshavare skall det beskattningsår då nyttjanderätten
upphör dra av den del av anskaffningsvärdet som inte har dragits av tidi-
gare.

Fastighetsägarens beskattning

29 § Värdet av sådan ny-, till- eller ombyggnad eller annan liknande för-
bättring som avses i 26 § och som bekostats av en nyttjanderättshavare
skall tas upp som intäkt för fastighetsägaren det beskattningsår då nytt-
janderättshavarens rätt till fastigheten upphör, om förbättringen utförts
under den tid som fastighetsägaren ägt fastigheten. Om fastigheten över-
gått till en ny ägare genom arv, gåva eller på liknande sätt skall intäkten i
stället tas upp av den nya ägaren. Intäkten skall beräknas på grundval av
förbättringens värde vid den tidpunkt då nyttjanderätten upphör.

20 kap. Markanläggningar och substansminskning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- markanläggningar i 2-16 §§,

- frukt- och bärodlingar i 17-19 §§, och

- substansminskning i 20-28 §§.

Bestämmelser om anslutningsavgifter och anläggningsbidrag finns i
18 kap.

Definition

2 § Med markanläggningar avses anordningar eller anläggningar som
inte är byggnader eller inventarier och som är avsedda att användas i fas-
tighetsägarens näringsverksamhet, t.ex. vägar, kanaler, hamninlopp, par-
keringsplatser, fotbollsplaner och planteringar. Brunnar, källare och

Prop. 1999/2000:2

99

tunnlar räknas som markanläggningar till den del de inte räknas som
byggnad. Som markanläggningar räknas också sådana arbeten som be-
hövs för att marken skall göras plan eller fast.

Reparation och underhåll

3 § Utgifter för reparation och underhåll av en markanläggning far dras
av omedelbart.

Prop. 1999/2000:2

Avdrag för anskaffning

Värdeminskningsavdrag

4 § Utgifter för att anskaffa en markanläggning skall dras av genom årli-
ga värdeminskningsavdrag.

5 § Värdeminskningsavdragen skall beräknas enligt avskrivningsplan till
högst tio procent per år av anskaffningsvärdet för täckdiken och
skogsvägar och till högst fem procent per år av anskaffningsvärdet för
andra markanläggningar. Beräkningen skall göras från den tidpunkt då
anläggningen färdigställs.

6 § Avdrag skall göras bara för utgifter för markanläggningar som an-
skaffas under tid då den skattskyldige är ägare till fastigheten, om inte
annat följer av 12 § eller av någon av de bestämmelser som nämns i 13 §.
Motsvarande gäller om ett svenskt handelsbolag är ägare till fastigheten.

7 § När en fastighet övergår till en ny ägare genom köp, byte eller på
liknande sätt, skall överlåtaren dra av den del av anskaffningsvärdet för
markanläggningen som inte har dragits av tidigare. Detta gäller också när
den näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten läggs ned och fastig-
hetens markanläggningar därför saknar värde för fastighetens ägare.

I 12 § finns bestämmelser om värdeminskningsavdrag vid arv, gåva
m.m.

Omedelbart avdrag

8 § Om en anläggning är avsedd att användas bara ett fatal år, far hela
utgiften dras av omedelbart.

Nyttjanderättshavares avdragsrätt

9 § I 19 kap. 26-29 §§ finns bestämmelser om nyttjanderättshavares an-
skaffning av markanläggningar.

100

Anskaffningsvärde

Markinventarier

10 § I anskaffningsvärdet för en markanläggning skall inte utgifter för
markinventarier räknas in. Vad som menas med markinventarier framgår
av 15 och 16 §§.

Markanläggning som anskaffas av den skattskyldige

11 § Anskaffningsvärdet för en markanläggning är den skattskyldiges
utgifter för att anskaffa eller förbättra anläggningen.

Som anskaffningsvärde räknas också sådant värde av nyttjanderätts-
havares förbättringsutgifter som enligt 19 kap. 29 § skall tas upp som
intäkt för fastighetsägaren.

Arv, gåva m.m.

12 § Om en fastighet förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller på liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skatte-
mässiga situation när det gäller värdeminskningsavdrag samt utgifter för
sådana förbättrande reparationer och underhåll som avses i 26 kap. 2 §.

Hänvisningar

13 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde för markanlägg-
ningar finns när det gäller

- näringsbidrag i 29 kap. 6 §,

- ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §,

- kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §, och

- verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §.

Karaktärsbyte

14 § Om den fastighet som markanläggningen hör till varit privatbostads-
fastighet under tidigare beskattningsår och avskattning inte skett enligt
41 kap. 6 §, anses avdrag för värdeminskning ha gjorts varje beskatt-
ningsår som fastigheten varit privatbostadsfastighet.

Markinventarier

15 § Som markinventarier räknas en markanläggning eller del av mark-
anläggning som är avsedd att tillsammans med inventarier användas i den
näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten. Som markinventarier
räknas också ledningar samt stängsel och liknande avspärmingsanord-
ningar.

För markinventarier gäller vad som sägs om inventarier.

Prop. 1999/2000:2

101

16 § Om en ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller liknande
är avsedd for både den näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten och
en byggnads allmänna användning, skall anskaffningsvärdet fördelas
mellan markinventarier och byggnad i förhållande till den omfattning i
vilken ledningen tillgodoser verksamheten respektive byggnadens all-
männa användning.

En ledning hänförs i sin helhet till markinventarier, om anskaffnings-
värdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse näringsverksamheten. Om
anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse byggnadens
allmänna användning, räknas ledningen i sin helhet till byggnaden.

Frukt- och bärodlingar

17 § Utgifter för inköp och plantering av träd och buskar för frukt- eller
bärodling far dras av antingen under anskaffningsåret eller genom årliga
värdeminskningsavdrag.

18 § Värdeminskningsavdrag skall beräknas enligt avskrivningsplan efter
en viss procentsats per år på frukt- eller bärodlingens anskaffningsvärde.
Procentsatsen skall bestämmas med hänsyn till den tid odlingen anses
kunna utnyttjas. Beräkningen skall göras från den tidpunkt då odlingen
färdigställs.

19 § Bestämmelserna i 7 och 12 §§ tillämpas också på frukt- och bär-
odlingar.

Avdrag för substansminskning

Förutsättningar för avdrag

20 § Avdrag far göras för substansminskning vid utvinning av naturtill-
gångar på en fastighet som är kapitaltillgång.

I fråga om rätten till avdrag för substansminskning anses, trots be-
stämmelsen i 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), en fastig-
hetsägare som har upplåtit nyttjanderätt till täktmark mot engångsersätt-
ning som ägare till täktmarken även efter upplåtelsen.

Inträffad substansminskning

21 § Vid substansminskning på grund av utvinning av en naturtillgång
far avdrag göras med högst ett belopp som, tillsammans med de avdrag
som har gjorts tidigare beskattningsår, motsvarar den del av anskaff-
ningsvärdet för hela tillgången som belöper sig på utvinningen före be-
skattningsårets utgång.

Prop. 1999/2000:2

102

Framtida substansminskning

22 § Om en fastighetsägare genom ett skriftligt avtal har upplåtit rätt till
utvinning av naturtillgångar och har fått betalt för framtida utvinning,
skall avdrag göras för belopp som sätts av i räkenskaperna för framtida
substansminskning. Högst den del av anskaffningsvärdet för hela natur-
tillgången får dras av som kan anses avse den återstående utvinning som
fastighetsägaren har fått betalt för. Avdraget skall återföras det följande
beskattningsåret.

23 § Avdrag enligt 22 § skall inte göras, om upplåtelseavtalet har ingåtts
mellan varandra närstående personer eller mellan näringsidkare i intres-
segemenskap (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak
gemensam ledning). Som närstående till en fysisk person räknas här, ut-
över vad som sägs i 2 kap. 22 §, sådana fåmansföretag och fåmanshan-
delsbolag där den fysiska personen eller någon närstående till honom är
företagsledare eller, direkt eller indirekt, äger andelar. Vad som sägs om
fysiska personer gäller inte dödsbon.

Anskaffningsvärde m.m.

24 § Anskaffningsvärdet för en naturtillgång som har förvärvats genom
köp, byte eller på liknande sätt skall beräknas med utgångspunkt i utgif-
ten för förvärvet.

Om fastigheten har förvärvats genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller på liknande sätt, skall anskaffningsvärdet beräknas med utgångs-
punkt i utgiften vid närmast föregående köp, byte eller liknande förvärv.

25 § Om den skattskyldige begär det, skall som anskaffningsvärde anses
det omkostnadsbelopp som han skulle ha kunnat använda, om han när
utvinningen började hade avyttrat täktmarken mot en ersättning som
motsvarade marknadsvärdet. Anskaffningsvärdet för naturtillgången får
dock inte tas upp till högre belopp än 75 procent av täktmarkens mark-
nadsvärde vid samma tidpunkt.

26 § Om tillstånd enligt lag eller annan författning har getts för utvinning
av en naturtillgång, skall anskaffningsvärdet beräknas bara för det om-
råde som omfattas av tillståndet och, vid tillämpning av 25 §, på grundval
av förhållandena när utvinningen började på detta område.

27 § I anskaffningsvärdet skall, förutom belopp som har beräknats enligt
24-26 §§, räknas in utgifter för naturtillgångens exploatering till den del
utgifterna inte har dragits av tidigare och inte heller ingår i det omkost-
nadsbelopp som avses i 25 §.

28 § Om en fastighet där en naturtillgång har börjat utvinnas övergår till
en ny ägare genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande
sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation
när det gäller avdrag för substansminskning.

Prop. 1999/2000:2

103

21 kap. Skogsfrågor

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- ersättningar för avverkningsrätt i 2 §,

- anläggning av skog och diken i 3 §,

- skogsavdrag i 4-19 §§, och

- skogskonto och skogsskadekonto i 21 -40 §§.

Vad som avses med skogsbruk framgår av 22 §.

Ersättningar for avverkningsrätt under flera år

2 § Om ersättning för avverkningsrätt till skog skall betalas under flera
år, far den som har rätt till ersättningen som intäkt varje år ta upp den del
som betalas under året.

Anläggning av skog och diken

3 § Utgifter för anläggning av ny skog och för dikning som främjar
skogsbruk skall dras av omedelbart.

Bestämmelser om skogsvägar och andra markanläggningar finns i
20 kap.

Skogsavdrag

Huvudregler

4 § Avdrag på grund av avyttring av skog (skogsavdrag) på en fastighet i
Sverige som är taxerad som lantbruksenhet och är en kapitaltillgång far
göras enligt bestämmelserna i 5-19 §§.

Skogsavdrag far inte göras på grund av en intäkt som tas upp till be-
skattning efter det att all skogsmark som ingår i näringsverksamheten har
förvärvats av en ny ägare.

5 § Skogsavdrag skall beräknas med utgångspunkt i skogens anskaff-
ningsvärde, avdragsutrymmet och den avdragsgrundande skogsintäkten.

6 § Anskaffningsvärdet är det värde som enligt 12-19 §§ avser skog och
skogsmark vid förvärv av en fastighet som är taxerad som lantbruksen-
het.

Avdragsutrymmet är det högsta belopp som fastighetsägaren far dra av
under innehavstiden.

Avdragsgrundande skogsintäkt är summan av beskattningsårets intäkt
på grund av upplåtelse av avverkningsrätt och 60 procent av beskatt-
ningsårets intäkt på grund av avyttring eller uttag av skogsprodukter.
Med skogsintäkt avses också försäkringsersättning för skog och skogs-
produkter.

Prop. 1999/2000:2

104

Avdragsutrymmet och avdragets storlek för juridiska personer

7 § En juridisk person far under innehavstiden göra skogsavdrag med
högst 25 procent av anskaffningsvärdet. Avdrag för ett visst beskatt-
ningsår far göras med högst ett belopp som motsvarar 50 procent av den
avdragsgrundande skogsintäkten.

Avdragsutrymmet och avdragets storlek för handelsbolag

8 § För svenska handelsbolag tillämpas bestämmelserna i 7 §. Avdraget
skall beräknas för bolaget.

Avdragsutrymmet och avdragets storlek för fysiska personer

9 § En enskild näringsidkare får under innehavstiden göra skogsavdrag
med högst 50 procent av anskaffningsvärdet. Med undantag för rationali-
seringsförvärv enligt 10 § får avdrag för ett visst beskattningsår göras
med högst ett belopp som motsvarar 50 procent av den avdragsgrundande
skogsintäkten.

Om ett dödsbo förvärvar fastigheter efter dödsfallet, tillämpas be-
stämmelserna i 7 §.

10 § En enskild näringsidkare får göra skogsavdrag med högst ett belopp
som motsvarar hela den avdragsgrundande skogsintäkten, om han för-
värvat fastigheten genom köp, byte eller på liknande sätt eller genom
fastighetsreglering eller klyvning och förvärvet är ett led i jordbrukets
eller skogsbrukets yttre rationalisering (rationaliseringsförvärv). Det
sammanlagda avdragsbeloppet får inte överstiga 50 procent av det an-
skaffningsvärde som avser rationaliseringsförvärvet. Avdrag enligt denna
paragraf får göras bara det beskattningsår när fastigheten förvärvas och
de följande fem beskattningsåren.

Vid fastighetsreglering och klyvning räknas som förvärvstidpunkt den
tidpunkt för tillträde som gäller enligt fastighetsbildningslagen
(1970:988) eller, om den skattskyldige begär det och fastighetsbildning
sökts, den tidpunkt för tillträde som gäller enligt skriftligt avtal.

Beloppsgränser

11 § Skogsavdrag får inte göras med lägre belopp än 15 000 kronor och
bara med helt hundratal kronor. Om skogsbruket bedrivs i form av ett
enkelt bolag eller under samäganderätt får dock avdraget för varje del-
ägare uppgå till lägst 3 000 kronor, om ett beräknat avdrag för hela den
gemensamt bedrivna verksamheten skulle ha uppgått till minst
15 000 kronor.

Beloppsgränsema i första stycket gäller inte avdrag som ett visst be-
skattningsår omfattar hela det återstående avdragsutrymmet.

Prop. 1999/2000:2

105

Anskaffningsvärde vid köp m.m.

12 § Om en fastighet förvärvas genom köp, byte eller på liknande sätt,
anses som anskaffningsvärde så stor del av ersättningen för fastigheten
som den del av fastighetens taxeringsvärde som avser skogsbruket utgör
av hela taxeringsvärdet vid förvärvet. Till skogsbruket räknas skogsmark
med växande skog och sådana markanläggningar som används eller be-
hövs för skogsbruk.

13 § Om bestämmelsen i 12 § inte kan tillämpas eller det är uppenbart att
en tillämpning skulle ge ett värde som avviker från den verkliga ersätt-
ningen för skog och skogsmark, är anskaffningsvärdet det belopp som
kan anses motsvara den verkliga ersättningen.

Har ersättning betalats vid fastighetsreglering eller klyvning på grund
av att värdet av den skog och skogsmark som har lagts till den skatt-
skyldiges fastighet överstiger värdet av den skog och skogsmark som har
frångått denna, skall ett belopp motsvarande ersättningen anses som an-
skaffningsvärde.

14 § Om ett företag förvärvar en fastighet från ett annat företag inom
samma svenska koncern, tillämpas bestämmelserna i 16 § andra och
tredje styckena.

15 § Vid rationaliseringsförvärv skall i anskaffningsvärdet räknas in så-
väl ersättningen för skog och skogsmark som den del av övriga utgifter
med anledning av förvärvet som belöper sig på den förvärvade skogen
och skogsmarken.

Anskaffningsvärde och avdragsutrymme vid arv, gåva m.m.

16 § Om en fastighet förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller på liknande sätt, gäller vid beräkning av förvärvarens avdrags-
utrymme följande.

Omfattar förvärvet all skogsmark i den tidigare ägarens näringsverk-
samhet, tar förvärvaren över den tidigare ägarens anskaffningsvärde.
Förvärvaren anses ha gjort skogsavdrag med samma belopp som den ti-
digare ägaren.

Omfattar förvärvet bara en del av skogsmarken, anses som anskaff-
ningsvärde för förvärvaren så stor del av den tidigare ägarens anskaff-
ningsvärde som värdet av den förvärvade skogen och skogsmarken utgör
av värdet av all skog och skogsmark i dennes näringsverksamhet när för-
värvet sker. Förvärvaren anses ha gjort skogsavdrag med samma belopp
som den tidigare ägaren anses ha gjort på den förvärvade delen.

Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av värdet av all skog och
skogsmark i näringsverksamheten och är det inte fråga om en ideell andel
av en fastighet, anses den nye ägarens anskaffningsvärde och avdragsut-
rymme vara noll.

Prop. 1999/2000:2

106

Anskaffningsvärde och avdragsutrymme vid delavyttring,
allframtidsupplåtelse m.m.

17 § Om en del av den skattskyldiges skogsmark förvärvas av en ny äga-
re, anses den skattskyldiges anskaffningsvärde och avdragsutrymme
minska i samma proportion som minskningen av värdet av skogen och
skogsmarken i näringsverksamheten. En proportionell minskning skall
också göras om värdet av fastighetens skog och skogsmark minskar på
grund av fastighetsreglering eller klyvning.

Omfattar förvärvet eller minskningen mindre än 20 procent av värdet
av skogen och skogsmarken, och är det inte fråga om en ideell andel av
en fastighet, skall den skattskyldiges anskaffningsvärde och avdrags-
utrymme dock inte minskas. Vad som sägs i detta stycke gäller inte såda-
na förvärv som avses i 14 §.

18 § Bestämmelserna i 17 § tillämpas också om

1. en fastighet enligt 27 kap. 11 § blir lagertillgång i en tomtrörelse
som den skattskyldige bedriver, eller

2. den skattskyldige på grund av allframtidsupplåtelse får sådan en-
gångsersättning som avses i 45 kap. 6 § för skog och skogsmark.

Skogen och skogsmarken anses då ha förvärvats av en ny ägare.

19 § I 45 kap. 8 § finns bestämmelser om att ersättning för upplåtelse av
avverkningsrätt och avyttrade skogsprodukter i samband med allfram-
tidsupplåtelse kan behandlas som engångsersättning för denna.

Hänvisningar

20 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde för skog finns när det
gäller

- uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §,

- underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §,

- kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §,

- verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §, och

- förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i
53 kap. 10 och 11 §§.

Skogskonto och skogsskadekonto

Huvudregel

21 § En enskild näringsidkare som har intäkt av skogsbruk (skogsintäkt)
får göra avdrag enligt bestämmelserna i 23—40 §§ för belopp som sätts in
på ett särskilt bankkonto (skogskonto eller skogsskadekonto).

Skogsbruk

22 § Med skogsbruk avses att den skattskyldige utnyttjar skogen på sin
egen eller en arrenderad lantbruksenhet i Sverige. Som skogsbruk räknas

Prop. 1999/2000:2

107

också avverkning av skog på en lantbruksenhet på grund av en avverk-
ningsrätt som den skattskyldige har förbehållit sig vid överlåtelse av en
fastighet eller vid fastighetsbildning och avyttring av sådan avverknings-
rätt.

Särskilda bestämmelser om skogsskadekonto

23 § Avdrag för insättning på skogsskadekonto far göras bara om storm-
fällning, brand, insektsangrepp eller någon liknande händelse har medfört
att mer än en tredjedel av skogen i näringsverksamheten bör avverkas i
förtid och den huvudsakliga delen av beskattningsårets skogsintäkter
kommer från sådan avverkning.

24 § Avdrag för insättning på skogsskadekonto far inte göras om den
skattskyldige samma beskattningsår gör avdrag för insättning på skogs-
konto.

Om avdrag för insättning på skogsskadekonto har vägrats därför att
förutsättningarna enligt 23 § inte varit uppfyllda, far den skattskyldige
begära avdrag för insättning på skogskonto. En sådan begäran skall ha
kommit in till skattemyndigheten inom sex månader efter det att det be-
slut meddelades som innebär att den skattskyldige inte har rätt till avdrag
för insättning på skogsskadekonto, om inte längre tid följer av bestäm-
melserna i taxeringslagen (1990:324).

Avdragets storlek

25 § Om inte annat följer av 26 och 27 §§, far avdrag för insättning på
skogskonto eller skogsskadekonto ett visst beskattningsår motsvara högst
summan av

1. 60 procent av skogsintäkten på grund av upplåtelse av avverknings-
rätt,

2. 40 procent av skogsintäkten på grund av avyttring av skogspro-
dukter, och

3. 40 procent av skogsintäkten på grund av uttag av skogsprodukter.

26 § Om stormfallning, brand, insektsangrepp eller någon liknande hän-
delse medför att en betydande del av skogen bör avverkas i förtid, far den
skattskyldige, till den del intäkten kommer från sådan avverkning, göra
avdrag med högst ett belopp som motsvarar summan av

1. 80 procent av skogsintäkten på grund av upplåtelse av avverknings-
rätt,

2. 50 procent av skogsintäkten på grund av avyttring av skogspro-
dukter, och

3. 50 procent av skogsintäkten på grund av uttag av skogsprodukter.

27 § Belopp som anges i 26 § far dras av också från sådan ersättning för
skog eller skogsprodukter i samband med allframtidsupplåtelser som
avses i 45 kap. 8 § och som tas upp som intäkt av näringsverksamhet.

Prop. 1999/2000:2

108

28 § Vad som sägs i 25-27 §§ tillämpas också på försäkringsersättning
för skog och skogsprodukter.

29 § Om utdelning från en samfallighet som avses i 6 kap. 6 § första
stycket tas upp som intäkt av näringsverksamheten, skall den del av ut-
delningen som kommer från intäkt av skogsbruk i samfalligheten under
det beskattningsår som utdelningen hänför sig till likställas med intäkt av
skogsbruk som den skattskyldige själv bedrivit.

30 § Avdrag far inte göras med så högt belopp att det uppkommer ett
underskott.

31 § Avdrag far göras bara om avdragsbeloppet uppgår till minst
5 000 kronor för skogskonto eller 50 000 kronor för skogsskadekonto.
Avdraget skall avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Insättning på kontot

32 § En skattskyldig far för ett visst beskattningsår inte göra insättning
på skogskonto eller skogsskadekonto i mer än en bank. Om så ändå sker
far avdrag göras bara för insättning hos den först anlitade banken.

33 § Avdrag far göras bara om medlen sätts in på ett skogskonto eller
skogsskadekonto senast den dag som den skattskyldige enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämna själv-
deklaration.

34 § Om den skattskyldige begär avdrag för insättning på skogskonto
enligt 24 § andra stycket, anses de medel som satts in på skogsskade-
kontot vara insatta på skogskonto den dag då insättningen på skogsska-
dekontot gjordes. Detta gäller dock bara om medlen på skogsskadekon-
tot, till den del de inte redan har tagits ut, har förts över till ett skogs-
konto när begäran om avdrag för insättning på skogskonto kommer in till
skattemyndigheten. En överföring som har skett senare än tio år efter
ingången av det år då medlen enligt 33 § senast skall ha satts in beaktas
inte.

35 § Som skogskonto och skogsskadekonto godtas bara sådant konto hos
en svensk bank eller en utländsk banks filial i Sverige för vilket ränta
tillgodoräknas minst en gång per år.

I lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. finns
bestämmelser om skatt på räntan.

Uttag från kontot

36 § Uttag från ett skogskonto eller skogsskadekonto far göras tidigast
fyra månader efter insättningsdagen. Ett uttag far avse hela det inne-

Prop. 1999/2000:2

109

stående beloppet eller en del av det, dock inte lägre belopp än 1 000 kro-
nor.

Sedan tio år eller, när det gäller skogsskadekonto, tjugo år har gått från
ingången av det år då insättning enligt 33 § senast skulle göras, skall
banken betala ut kvarstående medel.

37 § Uttag från ett skogskonto eller skogsskadekonto skall tas upp som
intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet det beskattningsår då uttaget
görs. Motsvarande gäller kvarstående medel som betalas ut eller skulle
ha betalats ut enligt 36 § andra stycket.

Byte av bank

38 § Medel på ett skogskonto eller skogsskadekonto far föras över till en
annan bank utan att beskattning sker enligt 37 § under förutsättning att
hela det innestående beloppet direkt förs över till ett motsvarande konto i
den mottagande banken.

När kontomedel förs över skall den överförande banken lämna den
mottagande banken de uppgifter som behövs för att den mottagande ban-
ken skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt detta kapitel och lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Arv, gåva m.m.

39 § Om den skattskyldiges lantbruksenhet övergår till en ny ägare ge-
nom arv, testamente, bodelning eller på liknande sätt, skall medlen på
kontona tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet. Detta
gäller dock bara om fastigheten utgjorde den övervägande delen av nä-
ringsverksamheten.

Vad som sägs i första stycket gäller inte om äganderätten övergår ge-
nom gåva.

Överlåtelse och pantsättning

40 § Om avtal träffas om överlåtelse eller pantsättning av medel på
skogskonto eller skogsskadekonto, skall medlen på kontona tas upp som
intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet. Det anses inte som överlåtelse
eller pantsättning att en skattskyldig på begäran av en skogsvårdsstyrelse
förbinder sig att inte förfoga över medlen utan styrelsens tillstånd.

22 kap. Uttag ur näringsverksamhet

Innehåll

1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller vid uttag av en tillgång eller en
tjänst ur näringsverksamheten. Det finns bestämmelser om

- vad som avses med uttag i 2-6 §§,

Prop. 1999/2000:2

110

- innebörden av uttagsbeskattning i 7 och 8 §§, och

- när uttagsbeskattning inte skall ske i 9-12 §§.

Vad som avses med uttag

2 § Med uttag avses att den skattskyldige tillgodogör sig en tillgång från
näringsverksamheten for privat bruk eller att han för över den till en an-
nan näringsverksamhet.

3 § Med uttag avses också att den skattskyldige överlåter en tillgång utan
ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att
detta är affärsmässigt motiverat. Motsvarande gäller om ett svenskt han-
delsbolag som den skattskyldige är delägare i överlåter en tillgång till
den skattskyldige eller någon annan.

4 § Bestämmelserna om uttag av en tillgång i 2 och 3 §§ tillämpas också
på uttag av en tjänst om värdet av tjänsten är mer än ringa.

5 § Som uttag räknas också att

1. en näringsverksamhet upphör,

2. skattskyldigheten för inkomsten från en näringsverksamhet helt eller
delvis upphör,

3. tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan
del om skattskyldighet föreligger för inkomst från den förra delen men
inte för inkomst från den senare delen,

4. inkomsten från en näringsverksamhet helt eller delvis inte längre
skall beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal, eller

5. tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan
del om den senare delen men inte den förra är undantagen från beskatt-
ning i Sverige på grund av ett skatteavtal.

6 § I 27 kap. 8 § finns särskilda bestämmelser om uttagsbeskattning i
byggnadsrörelse.

Innebörden av uttagsbeskattning

7 § Uttag av en tillgång eller en tjänst skall behandlas som om den avytt-
ras mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet (uttagsbeskattning).

Uttag i form av användande av bil skall värderas enligt bestämmel-
serna om bilförmån i 61 kap. 5-11 §§.

8 § Om den skattskyldige tar ut en tillgång eller en tjänst ur en närings-
verksamhet som han bedriver och för över den till en annan sådan nä-
ringsverksamhet skall, om uttagsbeskattning skett, tillgången eller tjäns-
ten anses förvärvad i den senare näringsverksamheten mot en ersättning
som motsvarar marknadsvärdet, om uttaget beskattas enligt bestämmel-
serna i 7 §.

Prop. 1999/2000:2

När uttagsbeskattning inte skall ske

Prop. 1999/2000:2

9 § Uttag av bränsle från en fastighet i Sverige som är taxerad som lant-
bruksenhet skall inte uttagsbeskattas, om bränslet används för uppvärm-
ning av den skattskyldiges privatbostad på fastigheten. Undantaget gäller
också i fråga om sådan bostad som på grund av den skattskyldiges begä-
ran enligt 2 kap. 9 § tredje stycket inte skall räknas som privatbostad.

10 § Vid sådan utdelning av andelar som avses i 42 kap. 16 § och vid
sådan utskiftning av aktier som avses i 42 kap. 20 § skall uttagsbeskatt-
ning inte ske om marknadsvärdet på andelarna eller aktierna överstiger
omkostnadsbeloppet.

Första stycket gäller inte sådana andelar i fastighetsförvaltande företag
som enligt 27 kap. 16 § är lagertillgångar.

11 § Bestämmelser om att uttagsbeskattning i vissa fall inte skall ske vid
uttag av en tillgång finns i 23 kap. om underprisöverlåtelser.

12 § Om uttag av en tjänst har samband med uttag av en tillgång, skall
uttaget av tjänsten inte beskattas om uttaget av tillgången på grund av
bestämmelsen i 23 kap. 9 § inte skall uttagsbeskattas.

23 kap. Underprisöverlåtelser

Tillämpningsområde

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om beskattningen vid under-
prisöverlåtelser. Det finns bestämmelser om

- definitioner i 3-8 §§,

- beskattningen vid en underprisöverlåtelse i 9—13§§, och

- villkor för en underprisöverlåtelse i 14-29 §§.

2 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte om

1. bestämmelserna om kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap.
skall tillämpas på överlåtelsen,

2. överlåtelsen innebär att sådana andelar i fastighetsförvaltande före-
tag som är lagertillgångar enligt 27 kap. 6 § delas ut enligt 42 kap. 16 §
eller skiftas ut enligt 42 kap. 20 §, eller

3. marknadsvärdet på tillgången är lika med eller lägre än tillgångens
skattemässiga värde.

Definitioner

3 § Med underprisöverlåtelse avses överlåtelse av en tillgång utan ersätt-
ning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta
är affärsmässigt motiverat, om villkoren i 14-29 §§ är uppfyllda.

112

4 § Med företag avses i detta kapitel

1. svenskt aktiebolag,

2. svensk ekonomisk förening,

3. svensk sparbank,

4. svenskt ömsesidigt försäkringsföretag,

5. svensk stiftelse,

6. svensk ideell förening, och

7. utländskt bolag.

Som företag räknas inte privatbostadsföretag, investmentföretag eller
utländskt skadeförsäkringsföretag.

5 § Med svenskt handelsbolag avses i detta kapitel svenskt handelsbolag
som bara har fysiska personer eller andra företag än svenska stiftelser
och svenska ideella föreningar som delägare.

6 § Med andel avses i detta kapitel andel i sådant företag som anges i 4 §
1, 2 och 7.

7 § I detta kapitel anses innehav av andelar i ett företag som en närings-
verksamhet eller som en verksamhetsgren om förvärvaren efter förvärvet
under samma beskattningsår äger näringsbetingade andelar i företaget.
Vad som avses med näringsbetingade andelar framgår av 24 kap. 16 §.

8 § Om inventarier som överlåts bara är en del av överlåtarens samtliga
inventarier, skall som skattemässigt värde anses en skälig del av hela
värdet.

Beskattningen vid en underprisöverlåtelse

9 § En underprisöverlåtelse skall inte medföra uttagsbeskattning enligt
bestämmelserna i 22 kap.

10 § Om ersättning inte lämnas med ett belopp som motsvarar minst till-
gångens skattemässiga värde, skall överlåtelsen behandlas som om till-
gången avyttras mot en ersättning som motsvarar det skattemässiga vär-
det. Tillgången anses i sådant fall förvärvad för samma belopp.

11 § Om tillgången överlåts av ett företag, skall överlåtelsen inte medföra
att någon som direkt eller indirekt äger andel i överlåtaren skall ta upp
skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen som utdelning.

Om tillgången överlåts till en fysisk person och ersättning inte lämnas,
gäller bestämmelserna i första stycket inte för det belopp som motsvarar
det skattemässiga värdet av tillgången. Om ersättning lämnas med belopp
som understiger det skattemässiga värdet, gäller bestämmelserna i första
stycket inte det belopp som motsvarar skillnaden mellan det skattemässi-
ga värdet och ersättningen.

Prop. 1999/2000:2

113

Om tillgången överlåts till ett svenskt handelsbolag med fysiska perso-
ner som delägare, tillämpas bestämmelserna i andra stycket på dessa per-
soner.

12 § Om tillgången förvärvas av ett företag, skall skillnaden mellan
marknadsvärdet och ersättningen inte räknas som utgift för förbättring av
en andel i företaget eller av en andel i företag som, direkt eller indirekt,
äger andel i det förvärvande företaget.

Om tillgången förvärvas från en andelsägare i företaget gäller följande.
Lämnas inte ersättning för tillgången, gäller bestämmelserna i första
stycket inte det belopp som motsvarar det skattemässiga värdet av till-
gången. Lämnas ersättning med belopp som understiger det skattemässi-
ga värdet, gäller bestämmelserna i första stycket inte det belopp som
motsvarar skillnaden mellan det skattemässiga värdet och ersättningen.

13 § Avser underprisöverlåtelsen en näringsfastighet eller närings-
bostadsrätt, tillämpas inte bestämmelserna i 26 kap. om återföring av
värdeminskningsavdrag m.m.

Villkor för en underprisöverlåtelse

Överlåtaren och förvärvaren

14 § Överlåtaren och förvärvaren skall vara en fysisk person, ett företag
eller ett svenskt handelsbolag.

En svensk stiftelse eller en svensk ideell förening far inte vara förvär-
vare. En svensk ideell förening som inte omfattas av bestämmelserna om
undantag från skattskyldighet i 7 kap. får dock förvärva en tillgång från
en annan ideell förening.

15 § Om överlåtaren är en fysisk person, skall förvärvaren vara en fysisk
person eller ett företag.

Om överlåtaren är ett svenskt handelsbolag med någon fysisk person
som delägare, skall förvärvaren vara en fysisk person eller ett företag.

Skattskyldighet

16 § Förvärvaren skall omedelbart efter förvärvet vara skattskyldig för
inkomst av en näringsverksamhet i vilken tillgången ingår. Inkomsten av
näringsverksamheten eller en del av näringsverksamheten där tillgången
ingår får inte vara undantagen från beskattning på grund av ett skatteav-
tal.

Om förvärvaren är ett svenskt handelsbolag, gäller det som sägs i
första stycket samtliga delägare i bolaget.

Prop. 1999/2000:2

114

När rätt till avdrag för koncernbidrag saknas

17 § Om överlåtaren inte med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till
förvärvaren avseende det beskattningsår då överlåtelsen sker, skall över-
låtarens hela näringsverksamhet, en verksamhetsgren eller en ideell andel
av en verksamhet eller en verksamhetsgren överlåtas.

Bestämmelsen i första stycket gäller inte vid överlåtelse mellan ett
svenskt handelsbolag och ett företag som är delägare i handelsbolaget.

Kvalificerade andelar

18 § Om överlåtaren är en fysisk person och förvärvaren är ett företag,
skall samtliga andelar i företaget vara kvalificerade.

19 § Om överlåtaren är ett företag och om någon andel i företaget är
kvalificerad, skall förvärvaren vara en fysisk person, ett företag eller ett
svenskt handelsbolag med enbart företag som delägare.

Om förvärvaren är ett företag, skall minst samma andel av andelarna i
det förvärvande företaget vara kvalificerade som andelen kvalificerade
andelar i det överlåtande företaget.

Om förvärvaren är ett svenskt handelsbolag, skall minst samma andel
av andelarna i vart och ett av de delägande företagen vara kvalificerade
som andelen kvalificerade andelar i det överlåtande företaget.

20 § Om överlåtaren är ett svenskt handelsbolag med någon fysisk per-
son som delägare och förvärvaren är ett företag, skall samtliga andelar i
företaget vara kvalificerade.

21 § Om överlåtaren är ett svenskt handelsbolag med enbart företag som
delägare och om någon andel i något av företagen är kvalificerad, skall
förvärvaren vara en fysisk person eller ett företag. Är förvärvaren ett fö-
retag, skall minst samma andel av andelarna i det förvärvande företaget
vara kvalificerade som den största andelen kvalificerade andelar i ett del-
ägande företag i det överlåtande handelsbolaget.

22 § En andel i ett sådant överlåtande eller förvärvande företag som, di-
rekt eller indirekt, innehas av ett annat företag, skall anses kvalificerad
till den del som svarar mot förhållandet mellan kvalificerade andelar i det
andra företaget och övriga andelar i det andra företaget.

23 § Villkoret i 18-21 §§ om att en andel i ett förvärvande företag skall
vara kvalificerad skall anses uppfyllt även om andelen först efter förvär-
vet men under samma år hos samma ägare blir kvalificerad. Lämnas ut-
delning på andelen efter förvärvet men under samma år hos samma äga-
re, skall andelen vara kvalificerad vid tidpunkten för utdelningen.

Prop. 1999/2000:2

115

Underskott hos förvärvaren

24 § Om förvärvaren är en fysisk person, far det under beskattningsåret
före det beskattningsår då överlåtelsen sker inte ha uppkommit under-
skott i den näringsverksamhet hos honom som förvärvet avser. Vidare
gäller att personen inte får ha rätt till avdrag for underskott i annan nä-
ringsverksamhet enligt 62 kap. 2-4 §§.

25 § Om förvärvaren är ett svenskt handelsbolag, gäller for varje deläga-
re som är fysisk person att det under beskattningsåret före det beskatt-
ningsår då överlåtelsen sker inte far ha uppkommit underskott i den nä-
ringsverksamhet som förvärvet avser. Vidare gäller att delägaren inte får
ha rätt till avdrag för underskott i någon annan näringsverksamhet enligt
62 kap. 2-4 §§.

26 § Om förvärvaren är ett svenskt handelsbolag, gäller för varje deläga-
re som är ett företag att det under beskattningsåret före det beskattningsår
då överlåtelsen sker inte får ha uppkommit underskott hos delägaren eller
hos ett företag till vilket delägaren kan med avdragsrätt lämna koncern-
bidrag avseende det beskattningsår då överlåtelsen sker. Detta gäller
dock inte om den som överlåtit tillgången också är delägare i det förvärv-
ande bolaget.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas inte om överlåtaren under
det beskattningsår då överlåtelsen sker kan lämna koncernbidrag med
avdragsrätt till varje delägare i det förvärvande handelsbolaget. Som vill-
kor gäller att sådan begränsning av rätt till avdrag för underskott
(avdragsbegränsning) som anges i koncembidragsspärren i 40 kap. 18 §
inte gäller för någon sådan delägare om delägaren får koncernbidrag från
överlåtaren avseende det beskattningsår då överlåtelsen sker. Avdragsbe-
gränsning får inte heller gälla om ett företag, till vilket någon delägare
kan med avdragsrätt lämna koncernbidrag utan att avdragsbegränsning
gäller för företaget, indirekt via delägaren får koncernbidrag avseende
samma beskattningsår från överlåtaren.

27 § Om förvärvaren är ett företag, får det under beskattningsåret före det
beskattningsår då överlåtelsen sker inte ha uppkommit underskott hos
förvärvaren eller hos ett företag till vilket förvärvaren kan med avdrags-
rätt lämna koncernbidrag avseende det beskattningsår då överlåtelsen
sker.

28 § Bestämmelserna i 27 § tillämpas inte om överlåtaren kan med av-
dragsrätt lämna koncernbidrag till förvärvaren under det beskattningsår
då överlåtelsen sker.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas inte om en sådan begräns-
ning av rätt till avdrag för underskott (avdragsbegränsning) som anges i
koncembidragsspärren i 40 kap. 18 § gäller om förvärvaren respektive
varje delägare får koncernbidrag från överlåtaren avseende det beskatt-
ningsår då överlåtelsen sker. Avdragsbegränsning får inte heller gälla om
ett företag, till vilket förvärvaren kan med avdragsrätt lämna koncem-

Prop. 1999/2000:2

116

bidrag utan att avdragsbegränsning gäller for företaget, indirekt via för-
värvaren får koncernbidrag avseende samma beskattningsår från överlå-
taren.

29 § En fysisk person eller ett företag får avstå från att utnyttja under-
skott som avses i 24-27 §§. I sådant fall skall det bortses från under-
skottet vid tillämpning av dessa bestämmelser.

24 kap. Räntor och utdelningar i inkomstslaget
näringsverksamhet

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- tillämpning i inkomstslaget näringsverksamhet av vissa bestämmel-
ser i inkomstslaget kapital i 2 och 3 §§,

- kapitalrabatt på optionslån i 4 §,

- avdragsrätt för ränta på vinstandelslån i 5-10 §§,

- avdrag för lämnad utdelning i 11 §, och

- skattefria utdelningar i 12-22 §§.

En bestämmelse om skattefrihet för utdelning från privatbostadsforetag
finns i 15 kap. 4 §.

Bestämmelser om i vilken utsträckning ersättningar i form av livränta
och liknande utbetalningar för avyttrade tillgångar räknas som ränta finns

1 44 kap. 35 och 37-39 §§.

Tillämpning av vissa bestämmelser i inkomstslaget kapital

Hänvisningar

2 § I inkomstslaget näringsverksamhet tillämpas bestämmelserna i in-
komstslaget kapital om

- utnyttjande av företrädesrätt till teckning av vinstandelslån i 42 kap.
15 §,

- utdelning av andelar i dotterbolag i 42 kap. 16 §,

- utbetalningar vid nedsättning av aktiekapital eller reservfond och lik-
nande förfaranden i 42 kap. 17 §,

- utskiftning från ideella föreningar i 42 kap. 18 §,

- utskiftning från ekonomiska föreningar i 42 kap. 19-21 §§,
-utdelning från delägarbeskattade utländska juridiska personer i

42 kap. 22 §,

- utdelning och utskiftning från dödsbon efter personer som var be-
gränsat skattskyldiga vid dödsfallet i 42 kap. 23 §,

- skattetillgodohavanden i 42 kap. 24 §, och

- lotterier i 42 kap. 25 §.

Prop. 1999/2000:2

117

Utdelning av vissa andelar

3 § Om andelama i det utdelade bolaget i de fall som avses i 42 kap.
16 eller 20 § blir lagertillgångar hos mottagaren, skall det lägsta av an-
delamas anskaffningsvärde och deras verkliga värde tas upp som intäkt
av mottagaren. 117 kap. 6 och 7 §§ finns bestämmelser om hur anskaff-
ningsvärdet skall bestämmas i sådana fall.

Kapitalrabatt på optionslån

4 § Om ett svenskt aktiebolag ger ut skuldebrev som är förenade med
köp- eller teckningsoption avseende aktier, far bolaget inte dra av en så-
dan skillnad mellan emissionspriset och skuldebrevets marknadsvärde
som beror på optionen.

Avdragsrätt for ränta på vinstandelslån

Huvudregler

5 § Ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har
tagit upp ett vinstandelslån, får dra av vinstandelsräntan bara i den ut-
sträckning som följer av 6-10 §§.

Med vinstandelsränta avses ränta vars storlek är beroende av det lån-
tagande företagets utdelning eller vinst och med vinstandelslån avses ett
lån med ränta som helt eller delvis är vinstandelsränta.

För annan ränta på vinstandelslån gäller allmänna bestämmelser om
avdrag i näringsverksamheten.

Emissioner på den allmänna marknaden

6 § Vinstandelsräntan skall dras av om lånet har bjudits ut till teckning på
den allmänna marknaden.

Om det låntagande företaget är ett fåmansföretag, får vinstandelsräntan
dock inte dras av till den del den betalas till någon som

1. är andelsägare i företaget,

2. är företagsledare i företaget,

3. är närstående till någon som avses i 1 eller 2, eller

4. på annan grund har sådan intressegemenskap med företaget som an-
ges i 14 kap. 20 §.

Riktade emissioner

7 § Om en eller flera personer har fått ensamrätt eller företrädesrätt till
teckning av lånet, skall vinstandelsräntan dras av om ensamrätten eller
företrädesrätten inte har lämnats till någon som

1. är andelsägare i det låntagande företaget,

2. har sådan intressegemenskap med företaget som anges i 14 kap.
20 §,

Prop. 1999/2000:2

118

3. är företagsledare i företaget om det är ett fåmansföretag, eller

4. är närstående till en företagsledare eller andelsägare i företaget om
det är ett fåmansföretag.

8 § Är andelarna i det låntagande företaget noterade på en svensk börs
eller auktoriserad marknadsplats, skall vinstandelsräntan dras av även om
de som äger andelar i företaget har fått en sådan företrädesrätt till teck-
ning av lånet som har lämnats i förhållande till deras innehav av andelar.

Om räntan skall dras av, skall det sammanlagda värde som genom fö-
reträdesrätterna kan anses ha tillförts andelsägarna tas upp av företaget.
Värdet skall tas upp som intäkt det beskattningsår då teckningen av lånet
avslutas.

9 § Skattemyndigheten får medge att vinstandelsräntan dras av även om
en eller flera som äger andelar i företaget har förbehållits rätt till teckning
av lånet. En förutsättning för ett sådant beslut är att lånevillkoren kan
antas ha bestämts på affärsmässig grund med hänsyn till omständigheter-
na när lånet togs upp.

Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket. Riks-
skatteverkets beslut får inte överklagas.

10 § Om det låntagande företaget är ett fåmansföretag, får vinstandels-
räntan inte dras av - även om förutsättningarna för avdrag i 7, 8 eller 9 §
är uppfyllda - till den del den betalas till någon som

1. är andelsägare i företaget,

2. är företagsledare i företaget,

3. är närstående till någon som avses i 1 eller 2, eller

4. på annan grund har sådan intressegemenskap med företaget som an-
ges i 14 kap. 20 §.

Avdrag för lämnad utdelning

11 § Bestämmelser om i vilka fall lämnad utdelning skall dras av finns
för

- investmentföretag och värdepappersfonder i 39 kap. 14 §,

- kooperativa föreningar i 39 kap. 22-24 §§,

- sambruksföreningar i 39 kap. 28 §,

- samfalligheter i 39 kap. 29 §, och

- Sparbankernas säkerhetskassa i 39 kap. 31 §.

Skattefria utdelningar

Definitioner

12 § Med utdelning avses i 13-22 §§ inte sådan utdelning på andelar i
kooperativa föreningar i form av rabatt eller pristillägg som den utdelan-
de föreningen skall dra av enligt 39 kap. 22 §.

Prop. 1999/2000:2

119

Om ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening enligt
ett skatteavtal skall anses ha hemvist i en utländsk stat, skall företaget vid
tillämpning av 13-22 §§ anses som en utländsk juridisk person som hör
hemma i den utländska staten.

Utdelning till förvaltningsföretag på svenska andelar

13 § Utdelning som ett förvaltningsföretag tar emot från ett svenskt ak-
tiebolag eller en svensk ekonomisk förening skall inte tas upp till den del
den motsvaras av utdelning som förvaltningsföretaget beslutar för samma
beskattningsår. Sådan utdelning av andelar i ett dotterbolag som avses i
42 kap. 16 § räknas inte in i utdelningen från förvaltningsföretaget.

14 § Med förvaltningsföretag avses ett sådant svenskt aktiebolag eller en
sådan svensk ekonomisk förening som förvaltar värdepapper eller lik-
nande tillgångar och som i övrigt varken direkt eller indirekt bedriver
näringsverksamhet i mer än obetydlig omfattning. Investmentföretag an-
ses inte som förvaltningsföretag.

Utdelning på svenska näringsbetingade andelar

15 § Utdelning på näringsbetingade andelar i svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar skall inte tas upp, om den tas emot av

- ett sådant svenskt aktiebolag eller en sådan svensk ekonomisk före-
ning som inte är investmentföretag eller förvaltningsföretag,

- en sådan svensk stiftelse eller svensk ideell förening som inte om-
fattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap.,

- en svensk sparbank, eller

- ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag.

16 § Med näringsbetingad andel avses en andel som är kapitaltillgång
hos ägarföretaget och som uppfyller förutsättningarna i 1 eller 2.

1. Det sammanlagda röstetalet för ägarföretagets andelar i det utdelan-
de företaget vid beskattningsårets utgång skall motsvara 25 procent eller
mer av röstetalet för samtliga andelar i det utdelande företaget.

2. Det görs sannolikt att innehavet av andelen betingas av rörelse som
bedrivs av ägarföretaget eller av företag som med hänsyn till äganderätts-
förhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå det nära.

17 § Bestämmelserna i 15 § gäller inte för utdelning från ett förvaltnings-
företag eller investmentföretag om det utdelande företaget, direkt eller
indirekt genom ett eller flera andra förvaltningsföretag eller investment-
företag, äger mer än enstaka andelar i fråga om vilka utdelning skulle ha
tagits upp om andelarna hade ägts direkt av det företag som äger andelar-
na i förvaltningsföretaget eller investmentföretaget.

Prop. 1999/2000:2

120

18 § Om ett foretag förvärvar andelar i ett annat företag och det inte är
uppenbart att förvärvaren far en tillgång av verkligt och särskilt värde
med hänsyn till sin näringsverksamhet, gäller inte 15 § för utdelning av
sådana medel som fanns hos det utdelande företaget vid förvärvet och
som inte motsvarar tillskjutet belopp eller inbetald insats. Utdelning an-
ses i första hand ske av andra medel än sådana som motsvarar tillskjutet
belopp eller inbetald insats.

19 § Bestämmelsen i 15 § gäller inte för sådan utdelning på förlagsinsat-
ser som den utdelande kooperativa föreningen skall dra av enligt 39 kap.
23 §.

Utdelning på utländska andelar

20 § Utdelning på andelar i en utländsk juridisk person skall inte tas upp
av ett svenskt företag om

1. utdelningen på grund av 12-19 §§ inte skulle ha tagits upp om den
utdelande juridiska personen hade varit svensk, och

2. inkomstbeskattningen av den utländska juridiska personen är jäm-
förlig med inkomstbeskattningen enligt denna lag av ett svenskt företag
med motsvarande inkomster.

21 § Förutsättningen i 20 § 2 skall alltid anses uppfylld om

1. den utländska juridiska personen hör hemma i ett av de länder med
vilka Sverige har ingått ett skatteavtal som inte är begränsat till att om-
fatta vissa inkomster (avtalsländer),

2. den juridiska personens inkomster har uppkommit i näringsverk-
samhet i Sverige eller i något avtalsland, och

3. inkomsterna beskattas med en inkomstskatt som normalt tillämpas
på juridiska personer i det land eller de länder där näringsverksamheten
bedrivs.

Om inkomsterna till obetydlig del har uppkommit i näringsverksamhet
i andra länder än avtalsländer eller i någon särskilt skattemässigt gynnad
verksamhet, skall det bortses från denna del av inkomsterna vid tillämp-
ning av första stycket 2 och 3.

22 § Andelar i ett företag som hör hemma i en utländsk stat som är med-
lem i Europeiska unionen anses som näringsbetingade också om inneha-
vet motsvarar 25 procent eller mer av andelskapitalet i företaget och även
om andelarna är lagertillgångar.

Med företag som hör hemma i en utländsk stat som är medlem i Euro-
peiska unionen avses ett utländskt företag som

1. bedrivs i någon av de associationsformer som anges i bilaga 24.1,

2. enligt skattelagstiftningen i en medlemsstat anses höra hemma i den
staten och inte enligt ett skatteavtal med tredje land anses ha hemvist
utanför gemenskapen, och

3. är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i bilaga 24.2,
utan valmöjlighet eller rätt till undantag.

Prop. 1999/2000:2

121

25 kap. Kapitalvinster och kapitalförluster i inkomstslaget
näringsverksamhet

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- vad som avses med kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet i 3-5 §§,

- uppskov med beskattningen vid koncemintema andelsavyttringar i
6-27 §§, och

- avyttringar med kapitalförlust till företag i intressegemenskap med
säljaren i 28-32 §§.

Hänvisningar

2 § I 44 kap. finns grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och
kapitalförluster. I 45, 46, 48-50, 52 och 55 kap. finns särskilda bestäm-
melser för vissa slag av tillgångar.

Särskilda bestämmelser om anskaffningsutgift finns i fråga om

- uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §,

- underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §,

- ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §,

- kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §,

- verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §, och

- förvärv av privata tillgångar till underpris i 53 kap. 10 och 11 §§.

Vad som avses med kapitalvinst och kapitalförlust

3 § Med kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget näringsverksam-
het avses vinst och förlust vid avyttring av kapitaltillgångar.

Med kapitaltillgångar avses andra tillgångar i näringsverksamheten än

- lagertillgångar, pågående arbeten, kundfordringar och liknande till-
gångar,

- inventarier, och

- patent och andra sådana rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § and-
ra stycket 1 även om de inte förvärvats från någon annan.

4 § Med kapitalvinst och kapitalförlust avses också vinst och förlust på
grund av förpliktelser enligt terminer, köp- eller säljoptioner och liknan-
de avtal, när det inte är fråga om förpliktelser som är jämförbara med
lagertillgångar.

5 § Som kapitalvinst behandlas också återfört avdrag för kapitalförlust
vid konkurs enligt 44 kap. 34 § tredje stycket.

Prop. 1999/2000:2

122

Uppskov med beskattningen vid koncerninterna andelsavyttringar

Definitioner och tillämpningsområde

6 § Med koncernintern andelsavyttring avses avyttring av en andel (den
avyttrade andelen) i ett foretag (det avyttrade företaget) som en juridisk
person eller ett svenskt handelsbolag (det säljande företaget) gör med
kapitalvinst till en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag inom
samma svenska koncern (det köpande företaget), om villkoren i
13-16 §§ är uppfyllda.

7 § Med svensk koncern avses vid tillämpning av bestämmelserna om
koncemintema andelsavyttringar en koncern med ett sådant moderföre-
tag som anges i 14 §.

Om den skattskyldige har fatt uppskov med beskattningen med till-
lämpning av en bestämmelse om förbud mot diskriminering i ett skatte-
avtal, avses med svensk koncern också utländska motsvarigheter.

8 § Vad som sägs om kapitalvinster i bestämmelserna om koncemintema
andelsavyttringar skall tillämpas också i fråga om

1. ett belopp med vilket det säljande företagets resultat skall ökas på
grund av bestämmelserna om oriktig prissättning i 14 kap. 19 § vid en
koncemintem andelsavyttring av en andel som är kapitaltillgång, och

2. ett belopp som skall tas upp enligt bestämmelserna om uttags-
beskattning i 22 kap. vid en koncemintem andelsavyttring av en andel
som är kapitaltillgång.

9 § Vid en fusion eller fission skall vid tillämpning av bestämmelserna
om koncemintema andelsavyttringar det övertagande företaget anses kö-
pa sådana andelar i det överlåtande företaget som inte redan tidigare äg-
des av det övertagande företaget.

10 § Bestämmelserna om uppskov skall inte tillämpas

- i fråga om andelar som innehas av ett överlåtande företag vid en
kvalificerad fusion eller fission, eller

- om bestämmelserna i 38 kap. om undantag från omedelbar beskatt-
ning vid verksamhetsavyttringar skall tillämpas.

Begäran

11 § Bestämmelserna om uppskov skall tillämpas bara om det säljande
företaget begär det.

Är säljaren är ett svenskt handelsbolag, skall begäran göras av varje
delägare för sig. Om uppskov beviljas, får delägaren uppskov med be-
skattningen för den andel av vinsten som han är skattskyldig för.

Prop. 1999/2000:2

123

Handelsbolag som ägs genom handelsbolag

12 § Det som sägs i 11 § andra stycket och i 18 § om delägare i ett
svenskt handelsbolag som är säljande foretag gäller, om handelsbolaget
ägs direkt eller indirekt genom ett svenskt handelsbolag av ett annat
svenskt handelsbolag, delägare i detta handelsbolag.

Villkor för uppskov

13 § Den avyttrade andelen skall vara en andel i

- ett svenskt aktiebolag,

- en svensk ekonomisk förening,

- ett svenskt handelsbolag, eller

- en utländsk juridisk person.

14 § Moderföretaget i den svenska koncernen skall vara

- ett svenskt aktiebolag,

- en svensk ekonomisk förening,

- en svensk sparbank, eller

- ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag.

15 § Det säljande företaget får inte ingå i en annan koncern än

- en koncern som det köpande företaget ingår i, eller

- en underkoncem till en koncern som det köpande företaget ingår i.

Med koncern i första stycket avses svenska koncerner enligt 2 kap. 5 §
och motsvarande utländska företeelser.

16 § Det säljande företaget skall tillsammans med andra företag i den
svenska koncernen vid tidpunkten för avyttringen äga andelar i det avytt-
rade företaget med minst 25 procent av röstetalet för samtliga andelar i
företaget. Alternativt skall det göras sannolikt att innehavet av andelen
betingas av rörelse som bedrivs av det säljande företaget eller av ett annat
företag i koncernen.

Den huvudsakliga innebörden av uppskov

17 § Kapitalvinsten skall tas upp som intäkt först när det inträffar en om-
ständighet som medför att den avyttrade andelen inte längre existerar
eller inte längre innehas av ett företag som tillhör samma svenska kon-
cern som det säljande företaget eller av det säljande företaget, om inte
annat följer av 18-24 §§.

18 § Om det säljande företaget är ett svenskt handelsbolag gäller följan-
de. Övergår äganderätten till en delägares andel i handelsbolaget - eller
en andel i något svenskt handelsbolag som direkt eller indirekt genom ett
annat svenskt handelsbolag äger en andel i handelsbolaget - till någon
som inte tillhör samma svenska koncern som detta, skall delägarens ka-
pitalvinst tas upp som intäkt det beskattningsår då förändringen av ägan-

Prop. 1999/2000:2

124

derätten inträffar. Detsamma gäller om delägarens andel upphör att exis-
tera.

Det säljande företaget får hemvist i ett annat land

19 § Om det säljande företaget enligt ett skatteavtal får hemvist i ett an-
nat land, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt. Detsamma gäller om det
säljande företaget är en utländsk juridisk person som bedriver närings-
verksamhet från ett fast driftställe i Sverige och upphör att bedriva sådan
verksamhet.

Det säljande företaget upphör att existera

20 § Om det inträffar en omständighet som medför att det säljande före-
taget inte längre existerar, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt.

Detta gäller inte om det säljande företaget genom en fusion går upp i
ett företag som tillhör samma svenska koncern. I stället skall de bestäm-
melser som gäller för det säljande företaget tillämpas på det övertagande
företaget.

Den avyttrade andelen avyttras genom ett andelsbyte

21 § Om det köpande företaget avyttrar den avyttrade andelen genom ett
andelsbyte till någon som inte ingår i den svenska koncernen och får
uppskov med beskattningen enligt 49 kap., skall kapitalvinsten inte tas
upp. I stället anses var och en av de vid andelsbytet mottagna andelarna
som en vid den koncemintema andelsavyttringen avyttrad andel och ka-
pitalvinsten fördelas då på de mottagna andelarna. Om det köpande före-
taget vid andelsbytet avyttrar också andra andelar i det överlåtna företa-
get, gäller detta samtliga mottagna andelar.

Den avyttrade andelen delas ut

22 § Kapitalvinsten skall inte tas upp om det köpande företaget delar ut
den avyttrade andelen och utdelningen är skattefri hos någon mottagare
enligt 42 kap. 16 §. Detta gäller dock inte om det köpande företaget drar
av en kapitalförlust på grund av utdelningen.

Andelarna i det köpande företaget delas ut

23 § Om det köpande företaget är ett dotterföretag till ett svenskt aktie-
bolag, om moderföretaget delar ut sina andelar i det köpande företaget
och om utdelningen är skattefri hos någon mottagare enligt 42 kap. 16 §,
gäller följande.

Om det säljande företaget begär det och det köpande företaget godkän-
ner det, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt först när det inträffar en
omständighet som medför att den avyttrade andelen inte längre innehas
av det köpande företaget eller av ett företag som tillhör samma svenska

Prop. 1999/2000:2

125

koncern som det företaget. Intäkten skall i detta fall tas upp hos det köp-
ande företaget.

Andra stycket skall inte tillämpas om det under beskattningsåret före
det beskattningsår då andelarna delas ut uppkom ett underskott i en nä-
ringsverksamhet hos det köpande företaget eller hos ett företag till vilket
det köpande företaget med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag avseen-
de det beskattningsår då avyttringen sker.

Det avyttrade företaget går upp i ett koncernföretag genom fusion

24 § Kapitalvinsten skall inte tas upp om det avyttrade företaget går upp i
ett annat företag genom en fusion och det övertagande företaget ingår i
samma svenska koncern som det säljande företaget. Var och en av de
andelar i det övertagande företaget som omedelbart efter fusionen inne-
has av det säljande företaget och företag som ingår i samma svenska
koncern som det säljande företaget anses som en avyttrad andel. Summan
av kapitalvinsterna på de faktiskt avyttrade andelarna skall fördelas på
andelarna i det övertagande företaget.

Turordning

25 § Om det köpande företaget vid tidpunkten för den koncemintema
andelsavyttringen äger andelar av samma slag och sort som den avyttrade
andelen (gamla andelar) eller därefter förvärvar sådana andelar (nya an-
delar), skall senare avyttringar som företaget gör anses ske i följande
ordning:

1. gamla andelar,

2. avyttrade andelar,

3. nya andelar.

Bestämmelsen skall tillämpas på motsvarande sätt för andra företag
som tillhör samma svenska koncern som det säljande företaget och som i
ett senare led förvärvar en avyttrad andel.

Motsvarande turordning tillämpas

1. om det köpande företaget vid tidpunkten för ett sådant andelsbyte
som avses i 21 § äger andelar av samma slag och sort som de mottagna
andelama (gamla andelar) eller därefter förvärvar sådana andelar (nya
andelar), och

2. efter fusioner i sådana fall som avses i 24 § i fråga om andelar som
innehas i det övertagande företaget omedelbart efter fusionen (avyttrade
andelar) och andelar i detta företag som förvärvas senare (nya andelar).

Uppdelning och sammanläggning av uppskovsbelopp

26 § Om anskaffningsutgiften för en avyttrad andel fördelats på flera
andelar på grund av fondemission, split eller liknande förfarande, skall
var och en av dessa nybildade andelar anses som en avyttrad andel. Den
kapitalvinst som avser den tidigare avyttrade andelen skall fördelas på

Prop. 1999/2000:2

126

denna andel, om den finns kvar efter förfarandet, och de nybildade ande- Prop. 1999/2000:2
lama.

27 § Om avyttrade andelar sammanläggs, skall den nybildade andelen
anses som en avyttrad andel. De kapitalvinster som avser de tidigare av-
yttrade andelama skall hänföras till den nybildade andelen.

Avyttringar med kapitalförlust till företag i intressegemenskap

Tillämpningsområde

28 § Om det uppkommer en kapitalförlust när en juridisk person eller
ett svenskt handelsbolag (det säljande företaget) avyttrar en tillgång till
en annan juridisk person eller ett annat svenskt handelsbolag (det köp-
ande företaget) och de båda företagen är moderföretag och dotterföretag
eller står under i huvudsak gemensam ledning, skall bestämmelserna i
29-32 §§ tillämpas.

29 § Kapitalförlusten får inte dras av om

1. ersättningen understiger den avyttrade tillgångens marknadsvärde
utan att det är affärsmässigt motiverat, eller

2. bestämmelserna i 37 kap. om kvalificerade fusioner och fissioner
skall tillämpas.

Uppskjuten avdragsrätt

30 § Kapitalförlusten får dras av som kostnad först när det inträffar en
omständighet som medför att tillgången inte längre existerar eller inte
längre innehas av en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag som
står i sådant förhållande till det säljande företaget som anges i 28 § eller
av det säljande företaget.

Efterföljande fusion eller fission

31 § Om den avyttrade tillgången är en andel i ett företag och detta ge-
nom fusion eller fission helt eller delvis går upp i ett annat företag som
står i sådant förhållande till det säljande företaget som sägs i 28 §, far
kapitalförlusten inte dras av.

Turordning

32 § Om det är andelar i ett företag som avyttras (avyttrade andelar),
gäller följande. Om det köpande företaget vid tidpunkten för det förvärv
som avses i 28 § äger andelar av samma slag och sort som de avyttrade
andelarna (gamla andelar) eller om det köpande företaget därefter förvär-
var sådana andelar (nya andelar), skall senare avyttringar som det köpan-
de företaget gör anses ske i följande ordning:

1. gamla andelar,

127

2. avyttrade andelar,

3. nya andelar.

Bestämmelserna skall tillämpas också i fråga om andra tillgångar som
inte kan särskiljas från varandra.

26 kap. Återföring av värdeminskningsavdrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om att gjorda värdeminsknings-
avdrag m.m. skall återföras om näringsfastigheter och näringsbostads-
rätter avyttras eller blir privatbostadsfastigheter respektive privatbostads-
rätter.

Bestämmelserna i 2-11 §§ gäller för fastigheter och bostadsrätter som
är kapitaltillgångar medan bestämmelserna i 12 och 13 §§ gäller för fas-
tigheter och bostadsrätter som är lagertillgångar.

I 14 § finns en bestämmelse om skattemässig kontinuitet när en nä-
ringsbostadsrätt förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning eller
på liknande sätt och den behåller sin karaktär av näringsbostadsrätt. Mot-
svarande bestämmelser samt bestämmelser om kontinuitet i fråga om
värdeminskningsavdrag finns för byggnader och fastigheter i 19 kap.
18 § respektive 20 kap. 12 §.

Kapitaltillgångar

Fastigheter

2 § Vid avyttring av en näringsfastighet skall följande avdrag återföras:

1. värdeminskningsavdrag på byggnader och markanläggningar,

2. skogsavdrag,

3. avdrag för substansminskning,

4. avdrag för sådana avskrivningar av byggnader och markanläggning-
ar som gjorts i samband med att en ersättningsfond eller liknande fond
har tagits i anspråk, och

5. avdrag som avser beskattningsåret och de fem föregående beskatt-
ningsåren för utgifter för förbättrande reparationer och underhåll av
byggnader och markanläggningar.

Reparationer och underhåll anses som förbättrande till den del fastig-
heten på grund av åtgärderna är i bättre skick vid avyttringen än vid in-
gången av det femte beskattningsåret före beskattningsåret eller, om fas-
tigheten förvärvats senare genom köp, byte eller på liknande sätt, vid
förvärvet.

3 § Avdragen som anges i 2 § skall inte återföras till den del de avser
tiden före år 1952.

4 § Om en byggnad eller en markanläggning på den avyttrade fastigheten
har skrivits av i samband med att en ersättningsfond har tagits i anspråk

Prop. 1999/2000:2

128

och fonden var avsatt enligt 31 kap. 5 §, gäller följande vid tillämpning
av 2 § första stycket 4. Avdraget för avskrivning skall återföras bara till
den del det motsvarar det belopp som återfördes enligt detta kapitel vid
den avyttring som låg till grund för avsättningen till ersättningsfond.

5 § Om ersättningen för den avyttrade fastigheten understiger omkost-
nadsbeloppet vid kapitalvinstberäkningen, skall det belopp som skall
återföras enligt 2 § första stycket 1-4 minskas med skillnaden mellan
omkostnadsbeloppet och ersättningen.

Avser en del av ersättningen mark- eller byggnadsinventarier, skall den
delen inte räknas med i ersättningen.

Vid tillämpning av denna paragraf skall omkostnadsbeloppet beräknas
utan att anskaffningsutgiften minskas enligt

- 45 kap. 16 § med värdeminskningsavdrag m.m. som inte återförs,
och

- 45 kap. 27 § och 47 kap. 11 § på grund av tidigare uppskov.

6 § Med avyttring likställs sådan överföring av mark m.m. som avses i
45 kap. 5 § samt sådan allframtidsupplåtelse som avses i 45 kap. 7 §, om
den innebär upplåtelse av mark, byggnad eller markanläggning.

7 § Om bara en del av fastigheten avyttras, skall återföringsbeloppet be-
räknas på grundval av förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen.
Vid tillämpning av 5 § skall i sådana fall omkostnadsbeloppet beräknas
enligt 45 kap. 19 §.

8 § Bestämmelserna i 2-5 och 7 §§ tillämpas också när en närings-
fastighet hos samma ägare blir privatbostadsfastighet.

Vid tillämpning av 5 § skall det belopp som motsvarar fastighetens
marknadsvärde vid beskattningsårets utgång anses som ersättning för
fastigheten. Om bara en del av fastigheten blir privatbostadsfastighet,
beräknas omkostnadsbeloppet enligt 45 kap. 20 §, om den skattskyldige
begär det.

9 § Bestämmelserna i 2-5 och 7 §§ tillämpas också när en näringsfastig-
het övergår till en ny ägare genom arv, testamente, gåva eller bodelning
om den blir eller kan antas komma att bli privatbostadsfastighet i och
med övergången.

Vid tillämpning av 5 § skall det belopp som motsvarar fastighetens
marknadsvärde vid övergången anses som ersättning för fastigheten.

Bostadsrätter

10 § Vid avyttring av en näringsbostadsrätt skall avdrag som avser be-
skattningsåret och de fem föregående beskattningsåren för utgifter för
förbättrande reparationer och underhåll av bostadsrättslägenheten återfö-
ras.

Prop. 1999/2000:2

129

5 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 1

Reparationer och underhåll anses som förbättrande till den del lägen-
heten på grund av åtgärderna är i bättre skick vid avyttringen än vid in-
gången av det femte beskattningsåret före beskattningsåret eller, om nä-
ringsbostadsrätten förvärvats senare genom köp, byte eller på liknande
sätt, vid förvärvet.

11 § Bestämmelserna i 10 § tillämpas också när en näringsbostadsrätt

- hos samma ägare blir privatbostadsrätt, eller

- övergår till en ny ägare genom arv, testamente, gåva eller bodelning,
om den blir eller kan antas komma att bli privatbostadsrätt i och med
övergången.

Lagertillgångar

12 § Vid avyttring av en näringsfastighet skall värdeminskningsavdragen
återföras om de gjorts vid beskattningen men inte i räkenskaperna.

13 § Bestämmelserna i 2 och 7 §§ respektive 10 § tillämpas också när en
näringsfastighet eller näringsbostadsrätt övergår till en ny ägare genom
arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död, om den blir
privatbostadsfastighet respektive privatbostadsrätt i och med övergången.

Skattemässig kontinuitet vid arv, gåva m.m. av näringsbostadsrätter

14 § Om en näringsbostadsrätt förvärvas genom arv, testamente, gåva,
bodelning eller på liknande sätt och den behåller sin karaktär av närings-
bostadsrätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga si-
tuation när det gäller utgifter för sådana förbättrande reparationer och
underhåll som avses i 10 § andra stycket.

Hänvisningar

15 § Bestämmelser om att värdeminskningsavdrag m.m. inte skall åter-
föras finns när det gäller

- skogsavdrag i 21 kap. 14 §,

- underprisöverlåtelser i 23 kap. 13 §,

- fusioner och fissioner i 37 kap. 17 §,

- verksamhetsavyttringar i 38 kap. 12 §, och

- förvärv av vissa tillgångar till underpris från delägare och närstående
i 53 kap. 4 §.

Prop. 1999/2000:2

130

27 kap. Byggnadsrörelse, handel med fastigheter och
tomtrörelse

Innehåll

1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om

- byggnadsrörelse och handel med fastigheter i 2-8 och 18 §§, och

- tomtrörelse i 3 och 9-18 §§.

Prop. 1999/2000:2

Byggnadsrörelse och handel med fastigheter

Innehav av lagertillgång

2 § Den som innehar en tillgång som är en lagertillgång enligt bestäm-
melserna i 4-7 §§ anses bedriva antingen byggnadsrörelse eller handel
med fastigheter.

Avyttring av byggnadstomt

3 § Om en byggnadstomt avyttras av någon som bedriver byggnads-
rörelse eller handel med fastigheter, anses avyttringen ingå i den verk-
samheten. Om verksamheten huvudsakligen består av tomtrörelse, an-
ses avyttringen i stället ingå i tomtrörelsen.

Vad som avses med byggnadstomt framgår av 9 §.

Lagerfastigheter

4 § Om en fastighet förvärvas genom köp, byte eller på liknande sätt av
någon som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter, blir
fastigheten en lagertillgång hos förvärvaren. Detsamma gäller om en
fastighet förvärvas på sådant sätt av maken till den som bedriver bygg-
nadsrörelse eller handel med fastigheter.

Första stycket gäller också om förvärv aren eller dennes make är före-
tagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag och fastig-
heten skulle ha varit en lagertillgång i byggnadsrörelse eller handel med
fastigheter om den hade förvärvats av företaget.

Att första och andra styckena inte gäller fastigheter som blir privatbo-
stadsfastigheter framgår av 13 kap. 1 § andra stycket.

5 § Bestämmelserna i 4 § gäller inte

1. om fastigheten uppenbarligen förvärvas för att till huvudsaklig del
användas stadigvarande i en annan näringsverksamhet än fastighets-
förvaltning som bedrivs av fastighetsägaren eller dennes make eller av ett
fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag där fastighetsägaren eller
maken är företagsledare, eller

2. när det gäller byggnadsrörelse, om förvärvet uppenbarligen helt sak-
nar samband med byggnadsrörelsen.

131

Lagerandelar i fastighetsförvaltande företag

6 § Andelar i fastighetsförvaltande företag anses som lagertillgångar,
om någon av företagets fastigheter skulle ha varit en lagertillgång i
byggnadsrörelse eller handel med fastigheter för det fall att fastigheten
hade ägts direkt av den som innehar andelen. Detta gäller dock bara om

1. det fastighetsförvaltande företaget är ett fåmansföretag och inneha-
varen är företagsledare i företaget eller make till företagsledaren,

2. det på annat sätt finns en intressegemenskap mellan innehavaren och
det fastighetsförvaltande företaget, eller

3. det fastighetsförvaltande företaget är ett svenskt handelsbolag.

7 § I sådana fall som avses i 6 § 3 skall inte bara andelen i handelsbo-
laget utan också den del av handelsbolagets fastigheter som motsvarar
andelen anses som lagertillgång hos delägaren. Detta gäller dock bara
de av bolagets fastigheter som skulle ha varit lagertillgångar om fastig-
heterna hade ägts direkt av delägaren.

Uttagsbeskattning vid byggnadsarbeten på fastigheter som inte är
lagertillgångar

8 § Om en fastighet som inte är lagertillgång har varit föremål för
byggnadsarbeten i en byggnadsrörelse som fastighetsägaren bedriver
direkt eller genom ett svenskt handelsbolag, skall värdet av arbetena tas
upp som intäkt i byggnadsrörelsen.

Bedrivs byggnadsrörelsen, direkt eller genom ett svenskt handelsbolag,
av en fysisk person, skall dock värdet av hans eget arbete tas upp bara
om varor av mer än ringa värde tas ut ur byggnadsrörelsen i samband
med arbetet.

Prop. 1999/2000:2

Tomtrörelse

Vad som är tomtrörelse

9 § Med tomtrörelse avses näringsverksamhet som består i avyttring av
mark för bebyggelse (byggnadstomt). Tomtrörelse kan vara kvalificerad
eller enkel.

Vad som är kvalificerad tomtrörelse

10 § Med kvalificerad tomtrörelse avses näringsverksamhet som huvud-
sakligen består i avyttring av byggnadstomter från fastigheter som up-
penbarligen har förvärvats för att ingå i yrkesmässig markavyttring.

Vad som är enkel tomtrörelse

11 § En enkel tomtrörelse uppkommer när en skattskyldig under tio
kalenderår har avyttrat minst femton byggnadstomter som kan räknas
samman till en tomtrörelse. Vid beräkningen skall avyttringar av bygg-

132

nadstomter på olika fastigheter eller på olika delar av en fastighet räk-
nas samman till en tomtrörelse bara om tomterna med hänsyn till inbör-
des läge normalt kan anses ingå i en och samma tomtrörelse.

12 § Vid beräkningen av antalet avyttrade byggnadstomter skall den
som är eller har varit gift räkna in också makens avyttringar under äk-
tenskapet under tioårsperioden.

Om en fastighet har förvärvats genom köp, byte eller på liknande sätt
eller genom gåva, skall förvärvaren och överlåtaren räkna in också var-
andras avyttringar under tidsperioden, om förvärvaren är

1. överlåtarens förälder, far- eller morförälder, make, avkomling eller
avkomlings make,

2. ett dödsbo där överlåtaren eller någon person som nämns i 1 är del-
ägare, eller

3. ett aktiebolag, ett svenskt handelsbolag eller en ekonomisk förening
där överlåtaren ensam eller tillsammans med någon person som nämns i
1 på grund av det sammanlagda innehavet av andelar har ett bestämman-
de inflytande.

13 § Vid beräkningen av antalet avyttrade byggnadstomter skall upplå-
telser av mark för bebyggelse likställas med avyttring.

Avyttringar av det slag som berättigar till avdrag för avsättning till er-
sättningsfond enligt 31 kap. 5 § skall inte räknas in.

14 § Avyttringar av byggnadstomter som huvudsakligen skall användas
av anställda för gemensamt ändamål och avyttringar av byggnadstomter
till anställda för bostadsändamål ingår inte i enkel tomtrörelse.

Detta gäller dock inte om den skattskyldige bedriver kvalificerad tomt-
rörelse, byggnadsrörelse eller handel med fastigheter.

15 § En enkel tomtrörelse anses påbörjad i och med avyttringen av den
femtonde byggnadstomten.

Om flera byggnadstomter avyttras den dag då den femtonde bygg-
nadstomten avyttras, får den skattskyldige välja i vilken ordning tomterna
skall anses avyttrade.

Slutavyttring av lagret i en enkel tomtrörelse

16 § Om återstoden av lagret i en enkel tomtrörelse avyttras, anses av-
yttringen inte ingå i tomtrörelsen. Avyttringen skall i stället behandlas
enligt bestämmelserna om kapitalvinster.

Om lagret vid utgången av beskattningsåret före det beskattningsår då
avyttringen skall tas upp som intäkt har tagits upp till ett lägre värde än
anskaffningsvärdet, skall mellanskillnaden tas upp som intäkt i tomt-
rörelsen.

Första och andra styckena gäller inte sådan del av vinsten som avser
mark inom detaljplan. De gäller inte heller om avyttringen kan antas ha
skett väsentligen i syfte att ge en obehörig skatteförmån till den skatt-

Prop. 1999/2000:2

133

skyldige eller förvärvaren eller till någon som en av dem har intresse-
gemenskap med.

När enkel tomtrörelse avbryts

17 § Om en skattskyldig som bedriver enkel tomtrörelse eller dennes
make inte har avyttrat några byggnadstomter i tomtrörelsen under tio
kalenderår, anses avyttringar som sker därefter inte ingå i tomtrörelsen.
Avyttringarna skall i stället behandlas enligt bestämmelserna om kapi-
talvinster.

Första stycket gäller dock inte avyttringar av byggnadstomter inom
detaljplan. De gäller inte heller om avyttringama sker under sådana för-
hållanden att en tomtrörelse på nytt skall anses påbörjad.

Avyttringar av det slag som ger rätt till avsättning till ersättningsfond
enligt 31 kap. 5 § avbryter inte tidsperioden i första stycket.

Gemensamma bestämmelser om arv m.m.

18 § Om någon genom arv, testamente eller genom bodelning på grund
av makes död förvärvar sådana fastigheter eller andelar som har varit
lagertillgångar i byggnadsrörelse, handel med fastigheter eller tomt-
rörelse hos den döde, behåller tillgångarna sin karaktär hos förvärvaren
bara om denne

1. vid förvärvet själv bedriver sådan byggnadsrörelse, handel med fas-
tigheter eller tomtrörelse där tillgångarna skulle ha varit lagertillgångar
om de hade förvärvats genom köp, eller

2. avser att fortsätta den dödes näringsverksamhet.

Om tillgångarna är lagertillgångar hos förvärvaren, anses denne be-
driva byggnadsrörelse, handel med fastigheter eller tomtrörelse.

28 kap. Arbetsgivares pensionskostnader

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- krav på pensionsutfästelser i 2 §,

- avdrag för tryggande av pensionsutfästelser i 3-19 §§,

- kostnadsutjämning mellan arbetsgivare i 20 §,

- ersättning från en pensionsstiftelse i 21 §,

- återföring av avdrag för avsättning i balansräkningen i 22-25 §§, och

- övertagande av pensionsutfästelser i 26 §.

Krav på pensionsutfästelser

2 § Vid bedömningen av avdrag enligt detta kapitel får en pensionsut-
fästelse beaktas bara om en försäkring för utfästelsen skulle ha varit en
pensionsförsäkring.

Prop. 1999/2000:2

134

Avdrag för tryggande av pensionsutfästelser

Tryggandeformer

3 § Arbetsgivares tryggande av utfästelse om pension till en arbetstagare
skall dras av som kostnad i den utsträckning som anges i 5-18 §§, om
utfästelsen tryggas genom

- överföring till pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggan-
de av pensionsutfästelse m.m.,

- avsättning i balansräkning i förening med kreditförsäkring eller i för-
ening med kommunal eller statlig borgen eller liknande garanti, eller

- betalning av premie för pensionsförsäkring.

Avsättning i balansräkning

4 § Med avsättning i balansräkning avses en särskild redovisning av pen-
sionsutfästelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfäst-
else m.m.

- under rubriken Avsatt till pensioner, eller

- i delpost under rubriken Avsättningar för pensioner och liknande
förpliktelser.

I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns be-
stämmelser om avkastningsskatt för arbetsgivare som tryggat pensionsut-
fästelse genom avsättning i balansräkningen. I 16 kap. 17 § finns be-
stämmelser om avdrag för avkastningsskatt.

Huvudregel

5 § Tryggande av sådana pensionsutfästelser som avses i 3 § skall dras av
som kostnad. Avdraget far dock inte för någon arbetstagare överstiga
35 procent av lönen och inte heller 10 prisbasbelopp.

6 § Som lön räknas vid tillämpning av detta kapitel sådan pensionsgrund-
ande ersättning enligt pensionsavtal som hänför sig till beskattningsåret
eller det föregående beskattningsåret.

Kompletteringsregel

7 § Tryggande av sådana pensionsutfästelser som avses i 3 § skall, trots
vad som sägs i 5 §, dras av som kostnad med ett belopp som motsvarar
kostnaden för avtalad pension, om tryggandet föranleds av

- att ett pensionsavtal ändras vid förtida avgång från anställning eller
att ett nytt pensionsavtal ingås i ett sådant fall, eller

- att pensionsutfästelserna är otillräckligt tryggade.

Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas bara till den del något
annat inte följer något av 8-12 §§. Bestämmelserna i första stycket skall
inte tillämpas i sådana fall som avses i 17 och 18 §§.

Prop. 1999/2000:2

135

8 § I fråga om ålderspension som skall betalas ut före 65 års ålder, får
avdrag enligt 7 § inte överstiga kostnaden for en ålderspension som un-
der den avtalade tiden betalas ut med

- 80 procent av lönen till den del denna inte överstiger 7,5 prisbas-
belopp,

- 70 procent av lönen till den del denna överstiger 7,5 men inte
20 prisbasbelopp, och

- 40 procent av lönen till den del denna överstiger 20 men inte 30 pris-
basbelopp.

I fråga om ålderspension som skall betalas ut tidigast från 65 års ål-
der, får avdrag enligt 7 § inte överstiga kostnaden för en livsvarig ål-
derspension som från den avtalade tidpunkten betalas ut med

-20 procent av lönen till den del denna inte överstiger 7,5 prisbas-
belopp,

- 70 procent av lönen till den del denna överstiger 7,5 men inte
20 prisbasbelopp, och

- 40 procent av lönen till den del denna överstiger 20 men inte 30 pris-
basbelopp.

9 § Om pensionsavtalet ger rätt till sådan ålderspension som avses i 8 §
andra stycket utöver 20 procent av den del av lönen som inte överstiger
7,5 prisbasbelopp, skall ett belopp som motsvarar kostnaden for att upp-
nå avtalad pensionsnivå ändå dras av om den överskjutande pensionen är
avsedd att ersätta tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring eller enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

10 § I fråga om fondförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket 3
försäkringsrörelselagen (1982:713) och andra avgiftsbaserade utfästelser,
far avdrag som beräknas enligt 8 § göras med högst ett belopp som mot-
svarar kostnaden för att uppnå de förmånsnivåer som anges där genom
annan pensionsförsäkring än sådan som avses i den lagen.

11 § Avdrag som beräknas enligt 8-10 §§ förutsätter full intjänandetid.
Om pensionsrätten inte är fullt intjänad, skall avdragen minskas i mot-
svarande utsträckning.

Med full intjänandetid avses full intjänandetid enligt pensionsavtalet,
förutsatt att avtalet för full pension kräver dels intjänande under en sam-
manlagd tid av minst 30 år, dels fortsatt intjänande under anställningen
fram till den avtalade pensionstidpunkten. Om pensionsavtalet inte upp-
fyller dessa förutsättningar eller om pensionsavtalet saknar bestämmelser
om intjänandetid, avses med full intjänandetid tiden fram till den avtala-
de pensionstidpunkten, dock minst 30 år. Vid beräkningen av intjänan-
detiden skall såväl arbetstagarens sammanlagda anställningstid hos ar-
betsgivaren som anställningstid hos andra arbetsgivare räknas med.

12 § När avdraget för kostnader för avtalad ålderspension beräknas, skall
värdet av sådan ålderspension för arbetstagaren räknas av som har tryg-
gats under beskattningsåret eller tidigare av arbetsgivaren eller av någon

Prop. 1999/2000:2

136

annan arbetsgivare i de tryggandeformer som anges i 3 §. Värdet av ål-
derspension för tid före 65 års ålder skall räknas av från avdrag som be-
räknas enligt 8 § första stycket. Värdet av ålderspension från tidigast
65 års ålder skall räknas av från avdrag som beräknas enligt 8 § andra
stycket.

Begränsningar i avdragsrätten vid olika tryggandeformer

13 § Överföring till pensionsstiftelse för att trygga pensionsutfästelser
enligt 3 § far inte dras av med högre belopp för varje pensionsberättigad
än som motsvarar pensionsreserven för sådan pensionsutfästelse som är
tryggad med avdragsrätt. Pensionsreserven skall beräknas enligt de grun-
der som anges i pensionsavtalet. Beräkningen skall dock inte göras med
lägre ränteantagande än som följer av 3 § lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m.

Avdraget får inte överstiga vad som krävs för att stiftelsens förmögen-
het skall motsvara pensionsreserven för sådana utfästelser som avses i
första stycket. Stiftelsens förmögenhet skall beräknas till ett belopp som
motsvarar 80 procent av kapitalunderlaget vid ingången eller utgången av
beskattningsåret enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen-
sionsmedel.

14 § Bestämmelserna i 13 § första stycket gäller också avsättning i ba-
lansräkningen för att trygga pensionsutfästelser enligt 3 §.

Avdraget far inte överstiga ett belopp som motsvarar ökningen av pen-
sionsreserven för sådana utfästelser som avses i första stycket från det
föregående beskattningsårets utgång till beskattningsårets utgång.

15 § Arbetsgivarens utgifter för att trygga pensionsutfästelser enligt 3 §
genom köp av pensionsförsäkring får inte dras av med högre belopp än
premien.

Förräntning, indexering eller annan värdesäkring

16 § Höjning av en pensionsreserv som avser pensionsutfästelser som
tidigare tryggats med avdragsrätt skall dras av som kostnad i den ut-
sträckning som anges i 13 och 14 §§, om höjningen följer av tillämpade
försäkringstekniska beräkningsgrunder eller av indexering eller annan
värdesäkring av utfästelserna.

Byte av tryggandeform

17 § Om en arbetsgivare byter tryggandeform för en pensionsutfästelse
som tidigare har tryggats med avdragsrätt, skall arbetsgivarens kostnad
för det nya tryggandet dras av i den utsträckning som anges i 13-15 §§.
Har det tidigare tryggandet skett genom överföring till pensionsstiftelse,
får avdrag inte göras med högre belopp än som motsvarar den ersättning
för kostnaderna som arbetsgivaren får från stiftelsen.

Prop. 1999/2000:2

137

Byte av arbetsgivare

18 § Om en arbetsgivare tar över ansvaret för en pensionsutfästelse som
tidigare har tryggats av en annan arbetsgivare med avdragsrätt, skall den
övertagande arbetsgivaren, i den utsträckning som anges i 13-15 §§, dra
av kostnaden för att trygga pensionsutfästelsen.

Pensionsförsäkring till efterlevande i särskilda fall

19 § Premie för en pensionsförsäkring som sedan den anställde dött teck-
nats till förmån för den anställdes efterlevande och som arbetsgivaren har
åtagit sig att betala samtliga premier för skall dras av som kostnad, dock
högst med belopp som motsvarar de i 8 § angivna förmånsnivåerna be-
räknade med hänsyn till den anställdes senaste lön.

Kostnadsutjämning mellan arbetsgivare

20 § Om en arbetsgivare tryggat pensionsutfästelser enligt en allmän
pensionsplan och planen innehåller bestämmelser om utjämning av pen-
sionskostnader mellan olika arbetsgivare, skall

- avgifter som arbetsgivaren betalar enligt dessa bestämmelser dras av,
och

- ersättningar som arbetsgivaren far enligt dessa bestämmelser tas upp.
Med allmän pensionsplan avses detsamma som i 58 kap. 20 §.

Ersättning från en pensionsstiftelse

21 § Ersättning som en arbetsgivare far från en pensionsstiftelse skall tas
upp. Detta gäller dock inte ersättning som hänför sig till en sådan överfö-
ring till stiftelsen som arbetsgivaren inte har fatt dra av.

Sådana överföringar som arbetsgivaren har gjort avdrag för och av-
kastning som stiftelsen har fått skall i första hand anses använda när stif-
telsen lämnar ersättning.

Återföring av avdrag för avsättning i balansräkningen

Vad som skall tas upp

22 § Om den avsättning för att trygga pensionsutfästelser som med av-
dragsrätt gjorts i balansräkningen uppgår till ett lägre belopp vid beskatt-
ningsårets utgång än motsvarande avsättning vid det föregående beskatt-
ningsårets utgång, skall mellanskillnaden tas upp som intäkt.

23 § Om det finns disponibla pensionsbelopp vid beskattningsårets ut-
gång, skall som intäkt enligt 22 § dock tas upp lägst summan av

- dels tio procent av de disponibla pensionsbeloppen vid det föregåen-
de beskattningsårets utgång,

Prop. 1999/2000:2

138

- dels de avdrag som gjorts under beskattningsåret for premier för pen-
sionsförsäkringar, lämnad ersättning för pensionsutfästelse som tagits
över av någon annan och överföring till pensionsstiftelse till den del des-
sa avdrag avser samma pensionsutfästelser som omfattas av den avsätt-
ning som med avdragsrätt gjorts i balansräkningen.

Om beskattning sker enligt första stycket, skall senare minskningar av
avsättningen i balansräkningen inte tas upp till den del minskningarna
motsvarar de belopp som redan tagits upp.

Disponibla pensionsbelopp

24 § Med disponibla pensionsbelopp avses skillnaden mellan

1. den avsättning för att trygga pensionsutfästelser som med avdrags-
rätt gjorts i balansräkningen vid det föregående beskattningsårets utgång
ökad med förmögenheten vid beskattningsårets utgång i en sådan pen-
sionsstiftelse som tryggar samma pensionsutfästelser, och

2. pensionsreserven vid beskattningsårets utgång för sådana pensions-
utfästelser som avses i 1, till den del dessa inte är tryggade genom pen-
sionsförsäkring, ökad med medel som då står kvar i stiftelsen och som
inte har dragits av vid överföringen.

Disponibla pensionsbelopp skall dock aldrig anses uppgå till högre
belopp än vad som motsvarar den avsättning som med avdragsrätt gjorts i
balansräkningen vid det föregående beskattningsårets utgång.

Vid tillämpning av första stycket 1 skall förmögenheten i pen-
sionsstiftelsen beräknas till ett belopp som motsvarar 80 procent av ka-
pitalunderlaget enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-
medel.

Upphörande av näringsverksamhet

25 § Om en arbetsgivare upphör med sin näringsverksamhet, skall dispo-
nibla pensionsbelopp tas upp som intäkt det beskattningsår då verksam-
heten upphör.

Om en arbetsgivare träder i likvidation eller om ett dödsbo efter en ar-
betsgivare skiftas, skall disponibla pensionsbelopp tas upp som intäkt det
beskattningsår då beslutet om likvidation fattas eller boet skiftas.

Övertagande av pensionsutfästelser

26 § Ersättning som lämnas till den som tar över ansvaret för pensions-
utfästelser skall dras av.

Ersättning som en skattskyldig far för att ta över ansvaret för pen-
sionsutfästelser skall tas upp.

Prop. 1999/2000:2

139

29 kap. Näringsbidrag

Innehåll

1 § Detta kapitel gäller näringsbidrag och vissa andra stöd till näringsid-
kare.

Det finns bestämmelser om

- näringsbidrag i 2-8 §§,

- befrielse från villkorlig återbetalningsskyldighet i 9-13 §§,

- statligt räntebidrag för bostadsändamål i 14 §, och

- avgångsvederlag till jordbrukare i 15 §.

Näringsbidrag

2 § Med näringsbidrag avses stöd utan återbetalningsskyldighet som
lämnas till en näringsidkare för näringsverksamheten av staten, Europe-
iska gemenskaperna, landsting, kommuner, juridiska personer som avses
i 7 kap. 16, 17 och 20 §§ och allmänningsskogar enligt lagen (1952:167)
om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

3 § Med stöd utan återbetalningsskyldighet avses också stöd som skall
återbetalas bara om

1. näringsidkaren inte uppfyller villkoren för stödet,

2. näringsidkaren inte följer de föreskrifter som har meddelats när stö-
det beviljades,

3. Europeiska gemenskapernas kommission genom beslut som vunnit
laga kraft eller Europeiska gemenskapernas domstol har funnit att stödet
strider mot artikel 92 i fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemenskapen, eller

4. något oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar förutsättningarna
för stödet.

4 § Ett näringsbidrag skall inte tas upp om det används för en utgift som
inte får dras av vare sig omedelbart eller i form av värdeminsknings-
avdrag.

5 § Ett näringsbidrag skall tas upp om det används för en utgift som skall
dras av omedelbart. Om utgiften hänför sig till ett tidigare beskattningsår
än det år då bidraget skall tas upp, får avdraget göras det senare året.

Återbetalas bidraget, skall det återbetalade beloppet dras av.

6 § Om ett näringsbidrag används för en sådan utgift för att anskaffa en
tillgång som skall dras av genom värdeminskningsavdrag, skall anskaff-
ningsvärdet minskas med bidraget. Om bidraget är större än det skatte-
mässiga värde som återstår när minskningen skall göras, skall mellan-
skillnaden tas upp.

Återbetalas bidraget, skall tillgångens avskrivningsunderlag ökas med
det återbetalade beloppet, dock med högst det belopp som har påverkat

Prop. 1999/2000:2

140

anskaffningsvärdet. Till den del ett bidrag har tagits upp enligt första Prop. 1999/2000:2
stycket, skall det återbetalade beloppet dras av.

7 § Om ett näringsbidrag används för att anskaffa lagertillgångar, skall
den del av lagret för vilken utgiften har täckts av bidraget inte räknas
med när tillgångarna värderas.

Återbetalas bidraget, skall tillgångarnas anskaffningsvärde ökas med
det återbetalade beloppet.

8 § Om ett näringsbidrag skall användas ett senare beskattningsår än det
år bidraget lämnas, skall bestämmelserna i 5-7 §§ tillämpas först det se-
nare beskattningsåret, om den skattskyldige begär det.

Befrielse från villkorlig återbetalningsskyldighet

9 § Om ett stöd som skall återbetalas under andra villkor än som sägs i

3 §, har lämnats till en näringsidkare för näringsverksamheten från staten
eller någon annan som avses i 2 § (stöd med villkorlig återbetalnings-
skyldighet) och näringsidkaren helt eller delvis befrias från återbetal-
ningsskyldigheten, tillämpas bestämmelserna i 10-12 §§.

10 § Ett efterskänkt belopp skall inte tas upp, om stödet har använts för
en utgift som inte skall dras av vare sig omedelbart eller i form av vär-
deminskningsavdrag.

11 § Ett efterskänkt belopp skall tas upp, om stödet har använts för en
utgift som skall dras av omedelbart eller i form av värdeminsknings-
avdrag.

12 § Om stödet har använts för en sådan utgift för att anskaffa en tillgång
som skall dras av genom värdeminskningsavdrag, far den skattskyldige
det beskattningsår då det efterskänkta beloppet skall tas upp, utöver ordi-
narie avskrivning, göra ett värdeminskningsavdrag som motsvarar det
efterskänkta beloppet. Detta avdrag far dock inte överstiga det skattemäs-
siga värdet på tillgången.

13 § Om det inte kan utredas vad stödet har använts till, skall det anses
ha använts till utgifter som skall dras av omedelbart, och det efterskänkta
beloppet skall tas upp.

Statligt räntebidrag för bostadsändamål

14 § Statligt räntebidrag för bostadsändamål skall tas upp. Återbetalas
bidraget skall det återbetalade beloppet dras av omedelbart.

Bestämmelser om byggnadsarbeten i samband med räntebidrag finns i

19 kap. 24 och 25 §§.

141

Avgångsvederlag till jordbrukare

15 § Statligt avgångsvederlag till jordbrukare som upphör med sitt jord-
bruk skall tas upp utom när det betalas till en jordbrukare som har fått
särskilt övergångsbidrag av statsmedel till jordbruket eller hade varit be-
rättigad att fa sådant bidrag, om han inte upphört med jordbruket.

Familjebidrag till totalforsvarspliktiga

16 § Särskilda bestämmelser om familjebidrag till totalforsvarspliktiga i
form av näringsbidrag finns i 11 kap. 25 §.

30 kap. Periodiseringsfonder

Avdrag for avsättningar

1 § Avdrag far göras enligt bestämmelserna i detta kapitel för belopp som
sätts av till periodiseringsfond.

Avdrag får dock inte göras av privatbostadsforetag, investmentföretag,
förvaltningsföretag och svenska värdepappersfonder.

2 § När det gäller svenska handelsbolag skall avdraget beräknas för varje
delägare för sig och avsättningarna göras hos delägarna.

3 § Juridiska personer som är skyldiga att upprätta årsbokslut enligt bok-
föringslagen (1999:000) far göra avdrag bara om motsvarande avsättning
görs i räkenskaperna.

När en juridisk person gör avsättning för en andel i ett svenskt han-
delsbolag och den juridiska personen och handelsbolaget inte har samma
räkenskapsår, skall avsättningen göras i bokslutet för det räkenskapsår då
handelsbolagets räkenskapsår löper ut. Beloppet skall dock alltid dras av
vid taxeringen för det beskattningsår då handelsbolagets överskott eller
underskott tas upp till beskattning.

4 § Varje års avsättning i näringsverksamheten skall bilda en egen fond.

Beloppsgränser

5 § Juridiska personer får dra av högst ett belopp som motsvarar 25 pro-
cent av överskottet av näringsverksamheten före avdraget.

6 § Enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svens-
ka handelsbolag får dra av högst ett belopp som motsvarar 30 procent av
ett för periodiseringsfond justerat positivt resultat.

Med det for periodiseringsfond justerade resultatet avses resultatet av
näringsverksamheten före avdrag för avsättning till periodiseringsfond

ökat med

- avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §,

Prop. 1999/2000:2

142

-avdrag för premie för pensionsförsäkring och inbetalning på pen-
sionssparkonto enligt 16 kap. 32 § samt särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader avseende dessa
poster, och

- avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap.,

minskat med

- sjukpenning och liknande ersättningar som avses i 15 kap. 8 §,

- återfört avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §, och

- återfört avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap.

Återföring av avdragen

7 § Avdrag för avsättning till en periodiseringsfond skall återföras senast
det sjätte taxeringsåret efter det taxeringsår som avdraget hänför sig till.
Om taxering på grund av förlängning av räkenskapsår inte sker det sjätte
taxeringsåret, skall avdraget återföras senast det följande taxeringsåret.

I 8-10 §§ finns bestämmelser om att avdragen för avsättningarna i vis-
sa fall skall återföras tidigare och i 11-14 §§ om att periodiseringsfond-
ema i vissa fall far föras över till annan näringsverksamhet i stället för att
avdragen återförs.

8 § En juridisk person skall återföra sina avdrag, även om tiden i 7 § inte
har löpt ut, om

1. den upphör att bedriva näringsverksamhet,

2. den beskattas i Sverige bara såsom delägare i ett svenskt handels-
bolag och handelsbolaget upphör att bedriva näringsverksamheten eller
andelen avyttras eller övergår till en ny ägare på något annat sätt,

3. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör,

4. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal,

5. den upplöses genom fusion eller fission och annat inte följer av be-
stämmelserna i 37 kap. 17 §.

6. det beslutas att den skall träda i likvidation, eller

7. den försätts i konkurs.

9 § En enskild näringsidkare skall återföra sina avdrag, även om tiden i

7 § inte har löpt ut, om

1. han upphör att bedriva näringsverksamheten,

2. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör,

3. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal, eller

4. han försätts i konkurs.

10 § En fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag skall
återföra sina avdrag, även om tiden i 7 § inte har löpt ut, om

1. handelsbolaget upphör att bedriva näringsverksamheten,

2. andelen i handelsbolaget avyttras eller övergår till en ny ägare på
något annat sätt,

Prop. 1999/2000:2

143

3. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör,

4. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal,

5. det beslutas att handelsbolaget skall träda i likvidation, eller

6. delägaren eller handelsbolaget försätts i konkurs.

I vilka fall fonderna får tas över

Från enskild näringsverksamhet till aktiebolag

II § Om en enskild näringsidkare för över sin näringsverksamhet eller
driften av näringsverksamheten till ett aktiebolag far en periodiserings-
fond helt eller delvis tas över av aktiebolaget om

1. överföringen inte föranleder uttagsbeskattning enligt bestämmel-
serna i 22 kap.,

2. den fysiska personen, såvida det inte är fråga om apportemission,
skjuter till ett belopp som motsvarar överförd periodiseringsfond till ak-
tiebolaget, och

3. aktiebolaget, såvida det inte är fråga om apportemission, gör avsätt-
ning i räkenskaperna för övertagen periodiseringsfond.

Om en fysisk person har flera periodiseringsfonder och förutsättning-
arna enligt första stycket 2 och 3 inte är uppfyllda för samtliga fonder,
skall senare gjord avsättning till periodiseringsfond anses överförd före
tidigare gjord avsättning.

I 48 kap. 12 § finns bestämmelser om beräkningen av omkostnads-
beloppet för aktierna.

Från handelsbolag till aktiebolag

12 § Om näringsverksamheten i ett svenskt handelsbolag förs över till ett
aktiebolag far en periodiseringsfond som avser handelsbolaget hos del-
ägarna helt eller delvis tas över av aktiebolaget om

1. överföringen inte föranleder uttagsbeskattning enligt bestämmelser-
na i 22 kap.,

2. handelsbolaget, såvida det inte är fråga om apportemission, skjuter
till ett belopp som motsvarar överförd periodiseringsfond till aktiebola-
get, och

3. aktiebolaget, såvida det inte är fråga om apportemission, gör avsätt-
ning i räkenskaperna för övertagen periodiseringsfond.

Om en delägare har flera periodiseringsfonder och förutsättningarna
enligt första stycket 2 och 3 inte är uppfyllda för samtliga fonder, skall
senare gjord avsättning till periodiseringsfond anses överförd före tidiga-
re gjord avsättning.

I 48 kap. 12 § finns bestämmelser om beräkningen av omkostnads-
beloppet för aktierna.

Prop. 1999/2000:2

144

Från handelsbolag till enskild näringsverksamhet

13 § Om en fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag till-
skiftas realtillgångar vid bolagets upplösning och överföringen inte för-
anleder uttagsbeskattning enligt bestämmelserna i 22 kap., får avsätt-
ningarna till periodiseringsfonder och de motsvarande avdrag som han
gjort för andelen anses ha gjorts i enskild näringsverksamhet vid de taxe-
ringar som avdragen hänför sig till.

Vad som är realtillgångar framgår av 34 kap. 23 §.

Från juridisk person till annan juridisk person

14 § Om näringsverksamheten i en juridisk person tas över av en annan
juridisk person, far också periodiseringsfondema tas över vid ombild-
ningar enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) och vid överlåtelse av ett
ömsesidigt livförsäkringsföretags hela försäkringsbestånd till ett försäk-
ringsaktiebolag som bildats för ändamålet.

Vid en sådan ombildning av ekonomisk förening till aktiebolag som
avses i 42 kap. 20 §, far aktiebolaget ta över den ekonomiska föreningens
periodiseringsfonder.

Bestämmelser om att periodiseringsfonder far tas över finns för kvali-
ficerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 § och för verksamhetsavytt-
ringar i 38 kap. 15 §.

Effekter hos den som tar över fonderna

15 § Om en periodiseringsfond tas över, anses den som tar över fonden
själv ha gjort avsättningen och avdraget för denna vid den taxering som
avdraget faktiskt hänför sig till.

31 kap. Ersättningsfonder

Avdrag för avsättningar

1 § Avdrag far göras enligt bestämmelserna i detta kapitel för belopp som
sätts av till

- ersättningsfond för inventarier,

- ersättningsfond för byggnader och markanläggningar,

- ersättningsfond för mark, och

- ersättningsfond för djurlager i jordbruk och renskötsel.

Med inventarier avses i detta kapitel inte sådana tillgångar som nämns

1 18 kap. 1 § andra stycket.

2 § När det gäller svenska handelsbolag skall avdraget beräknas för bola-
get.

3 § Den som är skyldig att upprätta årsredovisning eller årsbokslut enligt
bokföringslagen (1999:000) får göra avdrag bara om motsvarande avsätt-

Prop. 1999/2000:2

145

ning görs i räkenskaperna. Detta gäller dock inte för en ersättningsfond Prop. 1999/2000:2
för mark.

Ersättningar som ger rätt till avdrag

4 § Avdrag för avsättning till en ersättningsfond far göras om en närings-
idkare får ersättning för skada genom brand eller annan olyckshändelse
på inventarier, byggnader, markanläggningar, mark och på djurlager i
jordbruk eller i renskötsel.

5 § Avdrag för avsättning får också göras om en näringsidkare får ersätt-
ning för inventarier, byggnader, markanläggningar eller mark i samband
med att

1. en fastighet tas i anspråk genom expropriation eller liknande förfa-
rande,

2. en fastighet annars avyttras under sådana förhållanden att det måste
anses som en tvångsavyttring och det inte skäligen kan antas att den
skulle ha avyttrats även om det inte hade funnits något tvång,

3. en fastighet avyttras som ett led i åtgärder för jordbrukets eller
skogsbrukets yttre rationalisering,

4. en fastighet avyttras till staten därför att det på grund av flygbuller

inte går att bo på den utan påtaglig olägenhet, eller

5. förfoganderätten till en fastighet inskränks för obegränsad tid med
stöd av miljöbalken eller på motsvarande sätt med stöd av andra författ-
ningar, under förutsättning att ersättningen är en engångsersättning.

6 § När det gäller byggnader, markanläggningar och mark får avdrag
göras bara om tillgångarna är kapitaltillgångar.

Avdragets storlek

7 § Avdraget får inte överstiga den ersättning som skall tas upp.

Om ersättningen avser en avyttrad fastighet, får avdraget inte överstiga
summan av de belopp som på grund av avyttringen tas upp i inkomstsla-
get näringsverksamhet som kapitalvinst enligt 45 kap. och som återförda
värdeminskningsavdrag m.m. enligt 26 kap.

Att sådan kapitalvinst som avses i andra stycket för enskilda närings-
idkare kan räknas till inkomstslaget näringsverksamhet framgår av
13 kap. 6 § andra stycket.

8 § Om den skattskyldige med anledning av skadan eller avyttringen gör
ett större avdrag för värdeminskning på inventarier, byggnader eller
markanläggningar än han annars skulle ha haft rätt till, skall avdraget för
avsättning till ersättningsfond för inventarier eller ersättningsfond för
byggnader och markanläggningar minskas i motsvarande mån.

146

9 § Avdraget för avsättning till ersättningsfond för djurlager i jordbruk
och i renskötsel far inte överstiga minskningen av lagerreserven under
beskattningsåret.

Om lagret har stigit i pris under beskattningsåret, far lagerreserven vid
beskattningsårets ingång beräknas på grundval av den procentsats med
vilken lagret vid denna tidpunkt faktiskt har skrivits ned och det åter-
anskaffningsvärde samma lager skulle ha haft vid beskattningsårets ut-
gång.

Ianspråktagande av fonderna

Vad fonderna får tas i anspråk för

10 § En ersättningsfond för inventarier får tas i anspråk för

- avskrivning av och utgifter för underhåll och reparation av inventari-
er, och

- nedskrivning av djurlager i jordbruk och renskötsel, med de begräns-
ningar som framgår av 13 § andra stycket.

11 § En ersättningsfond för byggnader och markanläggningar får tas i
anspråk för

- avskrivning av och utgifter för underhåll och reparation av byggna-
der och markanläggningar som är kapitaltillgångar,

- avskrivning av och utgifter för underhåll och reparation av inventari-
er, och

- nedskrivning av djurlager i jordbruk och renskötsel med de begräns-
ningar som framgår av 13 § andra stycket.

12 § En ersättningsfond för mark får tas i anspråk för anskaffning av
mark som är kapitaltillgång.

13 § En ersättningsfond för djurlager i jordbruk och renskötsel får tas i
anspråk för nedskrivning av ett sådant djurlager.

Fonden får tas i anspråk med högst ett belopp som motsvarar utgifterna
under beskattningsåret för att anskaffa djur till ett sådant lager. Ned-
skrivningen får inte leda till ett lägre värde på lagret i dess helhet vid be-
skattningsårets utgång än som annars skulle ha godtagits.

När fonderna far tas i anspråk

14 § En ersättningsfond får tas i anspråk för tillgångar som anskaffas och
arbeten som utförs efter utgången av det beskattningsår då avsättningen
gjordes.

Fonden får också tas i anspråk för byggnader, markanläggningar och
mark som anskaffas under samma beskattningsår som ersättningen skall
tas upp som intäkt. I sådant fall skall det anses att avsättning till fonden
görs och att fonden tas i anspråk omedelbart efteråt.

Prop. 1999/2000:2

147

15 § Om arbete på byggnader eller markanläggningar sträcker sig över
flera beskattningsår, får fonden tas i anspråk under det sista beskatt-
ningsåret för avskrivning av tillgångarna eller för utgifter för underhåll
och reparationer av dem under de aktuella åren, om avdrag för utgifterna
inte redan har gjorts de tidigare åren. Detta gäller också i fråga om ny-
eller ombyggnad av fartyg och luftfartyg och i fråga om byggnadsinven-
tarier och markinventarier.

Turordning

16 § En tidigare avsättning anses ha tagits i anspråk före en senare av-
sättning till samma slags ersättningsfond.

Beskattningskonsekvenser när fonderna tas i anspråk

17 § Om en ersättningsfond tas i anspråk enligt bestämmelserna i detta
kapitel, skall det ianspråktagna beloppet inte tas upp som intäkt.

18 § En utgift som en ersättningsfond tas i anspråk för far inte dras av,
om utgiften annars skulle ha dragits av omedelbart.

Om fonden tas i anspråk för avskrivning av inventarier, byggnader el-
ler markanläggningar, räknas bara den del av utgifterna som inte täcks av
det ianspråktagna beloppet som anskaffningsvärde för tillgången.

Om fonden tas i anspråk för att anskaffa mark, skall anskaffnings-
utgiften för marken minskas med det ianspråktagna beloppet när omkost-
nadsbeloppet beräknas.

Om fonden tas i anspråk för att anskaffa lager, anses lagret nedskrivet
med det ianspråktagna beloppet.

Återföring av avdragen

19 § Om en ersättningsfond inte tas i anspråk senast under det beskatt-
ningsår för vilket taxering sker under det tredje taxeringsåret efter det
taxeringsår som avdraget hänför sig till, skall avdraget återföras det
tredje taxeringsåret. Om taxering på grund av förlängning av räkenskaps-
år inte sker det tredje taxeringsåret, skall avdraget återföras senast det
fjärde taxeringsåret efter det taxeringsår som avdraget hänför sig till.

Skattemyndigheten far, om det finns särskilda skäl, medge att fonden
behålls under en viss tid därefter. Som längst får den behållas till och
med det beskattningsår för vilket taxering sker under det sjätte taxe-
ringsåret efter det taxeringsår som avdraget hänför sig till.

20 § Avdraget skall återföras, även om tiden i 19 § inte har löpt ut, om

1. fonden tas i anspråk i strid med bestämmelserna i 10-15 §§,

2. den huvudsakliga delen av näringsverksamheten överlåts och inte
annat följer av 38 kap. 15 §,

3. den huvudsakliga delen av näringsverksamheten tillfaller en eller
flera nya ägare på grund av arv, testamente eller bodelning,

Prop. 1999/2000:2

148

4. den som innehar fonden upphör att bedriva näringsverksamheten,

5. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör,

6. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal,

7. den som innehar fonden upplöses genom fusion eller fission och an-
nat inte följer av bestämmelserna i 37 kap. 17 §,

8. det beslutas att innehavaren av fonden skall träda i likvidation, eller

9. den som innehar fonden försätts i konkurs.

Vad som sägs i första stycket 2-4 gäller inte om avsättningen grundas
på en sådan avyttring som avses i 5 § 1-4.

I 23 och 24 §§ finns bestämmelser om att ersättningsfonder i vissa fall
far tas över av någon annan i stället för att avdragen återförs.

21 § Om en enskild näringsidkare har fatt avdrag för avsättning till en
ersättningsfond för byggnader och markanläggningar i sådana fall som
avses i 5 §, skall återföringen göras i inkomstslaget näringsverksamhet
till den del fonden motsvarar belopp som har tagits upp i inkomstslaget
näringsverksamhet vid återföring av värdeminskningsavdrag m.m. enligt
26 kap. Avdraget i övrigt skall återföras i inkomstslaget kapital.

En enskild näringsidkare skall återföra avdrag för avsättning till en er-
sättningsfond för mark i inkomstslaget kapital.

22 § När avdraget återförs skall ett särskilt tillägg om 30 procent av det
återförda beloppet tas upp som intäkt i de inkomstslag som återföringen
görs i.

Om det finns synnerliga skäl skall något tillägg inte göras.

I vilka fall fonderna får tas över

23 § Vid en sådan ombildning av ekonomisk förening till aktiebolag som
avses i 42 kap. 20 § far aktiebolaget ta över den ekonomiska föreningens
ersättningsfonder.

Bestämmelser om att ersättningsfonder får tas över finns för kvalifice-
rade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 § och för verksamhetsavyttringar
i 38 kap. 15 §.

24 § Skattemyndigheten far, om det finns särskilda skäl, medge att er-
sättningsfonder i en näringsverksamhet tas över av den som blir ägare till
den huvudsakliga delen av näringsverksamheten på grund av arv, testa-
mente eller bodelning i stället för att avdragen återförs enligt 20 § första
stycket 3.

25 § Skattemyndigheten far, om det finns särskilda skäl, medge att ett
företags ersättningsfonder helt eller delvis tas över av ett annat företag.
För ett sådant medgivande krävs

1. att det ena företaget är ett moderföretag och det andra företaget är
dess helägda dotterföretag,

Prop. 1999/2000:2

149

2. att båda företagen är helägda dotterföretag till samma moderföretag,
eller

3. att det ena företaget är ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekono-
misk förening vars andelar till mer än 90 procent ägs av ett moderföretag
tillsammans med eller genom förmedling av ett eller flera av dess heläg-
da dotterföretag och det andra företaget är ett annat sådant företag, mo-
derföretaget eller moderföretagets helägda dotterföretag.

Med helägt dotterföretag avses i detta kapitel ett svenskt aktiebolag
eller en svensk ekonomisk förening vars andelar till mer än 90 procent
ägs av ett annat företag (moderföretaget). Bara svenska aktiebolag,
svenska ekonomiska föreningar, svenska sparbanker, svenska ömsesidiga
försäkringsföretag och sådana svenska stiftelser eller svenska ideella fö-
reningar som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skatt-
skyldighet i 7 kap. kan räknas som moderföretag.

Effekter hos den som tar över fonderna

26 § Om en ersättningsfond tas över, anses den som tar över fonden själv
ha gjort avsättningen och avdraget för denna vid den taxering som avdra-
get faktiskt hänför sig till.

Överklagande

27 § Skattemyndighetens beslut enligt 19 § andra stycket, 24 eller 25 §
får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut far inte
överklagas.

32 kap. Upphovsmannakonto

Huvudregler

1 § En enskild näringsidkare som har intäkt i egenskap av upphovsman
enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk (upphovsmannaintäkt) får enligt bestämmelserna i detta kapitel dra
av belopp som sätts in på ett särskilt bankkonto (upphovsmannakonto).
Avdrag får inte göras från en intäkt som avser fotografiska verk.

Avdrag får inte göras av dödsbo.

2 § Uttag från ett upphovsmannakonto anses inte som upphovsmannain-
täkt.

3 § Som förutsättning för avdrag gäller

1. att den skattskyldige är obegränsat skattskyldig vid beskatt-
ningsårets utgång, och

2. att den skattskyldiges upphovsmannaintäkter under beskattningsåret
överstiger hans upphovsmannaintäkter under något av de två föregående
beskattningsåren med minst 50 procent.

Prop. 1999/2000:2

150

Avdragets storlek

4 § Avdrag far göras med högst ett belopp som motsvarar upphovsman-
naintäkten.

Avdraget far inte överstiga ett belopp som motsvarar två tredjedelar av
överskottet av näringsverksamheten före avdraget och före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §. Avdrag far dock inte gö-
ras med högre belopp än att överskottet, efter avdraget men före avdraget
för avsättning för egenavgifter, uppgår till minst 30 000 kronor.

Avdraget skall avrundas nedåt till helt tusental kronor och far inte un-
derstiga 10 000 kronor.

Insättning på kontot

5 § En skattskyldig får för ett visst beskattningsår inte göra insättning på
upphovsmannakonto i mer än en bank. Om så ändå sker far avdrag göras
bara för insättning hos den först anlitade banken.

6 § Avdrag får göras bara om medlen sätts in på ett upphovsmannakonto
senast den dag som den skattskyldige enligt lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall lämna självdeklaration.

7 § Som upphovsmannakonto godtas bara sådant konto hos en svensk
bank eller en utländsk banks filial i Sverige för vilket ränta tillgodoräk-
nas minst en gång per år.

I lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. finns
bestämmelser om skatt på räntan.

Uttag från kontot

8 § Uttag från ett upphovsmannakonto far göras tidigast fyra månader
efter insättningsdagen. Ett uttag far avse hela det innestående beloppet
eller en del av det, dock inte lägre belopp än 1 000 kronor.

Sedan sex år har gått från ingången av det år då insättning enligt 6 §
senast skulle göras, skall banken betala ut kvarstående medel.

9 § Uttag från ett upphovsmannakonto skall tas upp som intäkt i in-
komstslaget näringsverksamhet det beskattningsår då uttaget görs. Mot-
svarande gäller kvarstående medel som betalas ut eller skulle ha betalats
ut enligt 8 § andra stycket.

Byte av bank

10 § Medel på ett upphovsmannakonto får föras över till en annan bank
utan att beskattning sker enligt 9 § under förutsättning att hela det in-
nestående beloppet direkt förs över till ett motsvarande konto i den mot-
tagande banken.

Prop. 1999/2000:2

151

När kontomedel fors över skall den överförande banken lämna den
mottagande banken de uppgifter som behövs för att den mottagande ban-
ken skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt detta kapitel och lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Överlåtelse, pantsättning, utflyttning och dödsfall

11 § Medel på ett upphovsmannakonto skall tas upp som intäkt i in-
komstslaget näringsverksamhet om

1. avtal träffas om överlåtelse eller pantsättning av medlen,

2. medlen övergår till den skattskyldiges make genom bodelning, eller

3. den skattskyldige vid beskattningsårets utgång inte längre är obe-
gränsat skattskyldig.

Om den skattskyldige dör, skall medel på ett upphovsmannakonto tas
upp som intäkt senast det beskattningsår då dödsboet skiftas helt eller
delvis, dock inte i något fall senare än vid den taxering som sker det
tredje kalenderåret efter det år dödsfallet inträffade.

33 kap. Räntefördelning

Tillämpningsområde

1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller enskilda näringsidkare och fy-
siska personer som är delägare i svenska handelsbolag.

Bestämmelserna gäller inte näringsverksamhet som bedrivs av euro-
peiska ekonomiska intressegrupperingar eller av en utländska juridiska
personer.

Hur räntefördelning görs

Positiv och negativ räntefördelning

2 § Ett positivt fördelningsbelopp far dras av i inkomstslaget närings-
verksamhet (positiv räntefördelning). Av 42 kap. 9 § framgår att samma
belopp skall tas upp i inkomstslaget kapital.

Ett negativt fördelningsbelopp skall tas upp i inkomstslaget närings-
verksamhet (negativ räntefördelning). Av 42 kap. 9 § framgår att samma
belopp skall dras av i inkomstslaget kapital.

Positivt och negativt fördelningsbelopp

3 § Ett positivt fördelningsbelopp beräknas genom att ett positivt kapi-
talunderlag för räntefördelning multipliceras med statslåneräntan vid
utgången av november andra året före taxeringsåret ökad med fem pro-
centenheter.

Ett negativt fördelningsbelopp beräknas genom att ett negativt kapital-
underlag för räntefördelning multipliceras med statslåneräntan vid sam-
ma tidpunkt ökad med en procentenhet.

Prop. 1999/2000:2

152

Om beskattningsåret omfattar längre eller kortare tid än tolv månader,
skall fördelningsbeloppet justeras i motsvarande mån.

Hur kapitalunderlaget beräknas framgår av 8-20 §§.

Undantag från räntefördelning

4 § Räntefördelning skall inte göras om det positiva eller negativa kapi-
talunderlaget är högst 50 000 kronor. Om den skattskyldige skall beräkna
mer än ett kapitalunderlag, gäller detta för summan av kapitalunderlagen.

Särskilt om positiv räntefördelning

5 § Positiv räntefördelning får göras med högst ett belopp som motsvarar
ett för räntefördelning justerat resultat.

Med det för räntefördelning justerade resultatet avses resultatet av nä-
ringsverksamheten före räntefördelning

ökat med

- avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §,

- avdrag för premie för pensionsförsäkring och inbetalning på pen-
sionssparkonto enligt 16 kap. 32 § samt särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader för dessa poster,

- avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap., och

- avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap.,
minskat med

- sjukpenning och liknande ersättningar som avses i 15 kap. 8 §,

- återfört avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §,

- återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap.,
och

- återfört avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap.

6 § Den skattskyldige får helt eller delvis avstå från att dra av ett positivt
fördelningsbelopp.

Sparat fördelningsbelopp

1 § Om inte hela det positiva fördelningsbeloppet dras av på grund av
5 eller 6 §, skall återstående belopp (sparat fördelningsbelopp) föras vi-
dare till följande beskattningsår. Om den skattskyldige då har ett negativt
fördelningsbelopp, skall det sparade fördelningsbeloppet kvittas mot
detta.

Prop. 1999/2000:2

153

Kapitalunderlaget

Enskilda näringsidkare

8 § Med kapitalunderlaget för räntefördelning for en enskild närings-
idkare avses skillnaden mellan värdet på tillgångarna och värdet på skul-
derna i näringsverksamheten vid det föregående beskattningsårets utgång

ökad med

- underskott av näringsverksamheten under det föregående beskatt-
ningsåret till den del avdrag för underskottet inte har gjorts enligt någon
av de bestämmelser som anges i 14 kap. 22 § första och andra styckena,

- kvarstående sparat fördelningsbelopp,

- en sådan övergångspost som avses i 14 §, och

- en sådan särskild post vid arv, gåva m.m. som avses i 15-17 §§,
minskad med

- 72 procent av expansionsfonden enligt 34 kap. vid det föregående
beskattningsårets utgång, och

- sådana tillskott till näringsverksamheten under det föregående be-
skattningsåret som gjorts i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i
verksamheten.

9 § Andelar i svenska handelsbolag räknas inte som tillgångar i närings-
verksamheten.

10 § Som tillgångar eller skulder i näringsverksamheten räknas inte ford-
ringar eller skulder som avser

- statlig inkomstskatt,

- statlig förmögenhetsskatt,

- kommunal inkomstskatt,

- egenavgifter,

- avkastningsskatt enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel,

- särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,

- statlig fastighetsskatt,

- mervärdesskatt som skall redovisas i självdeklaration enligt 10 kap.

31 § skattebetalningslagen (1997:483),

- avgift enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, och

- skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324).

11 § Till den del avdrag har gjorts vid beskattningen skall som skuld räk-
nas

- avsättningar till periodiseringsfonder,

- avsättningar till ersättningsfonder, och

- avsättningar för framtida utgifter.

12 § Vid beräkning av kapitalunderlaget skall tillgångarna tas upp till det
skattemässiga värdet. I fråga om fastigheter som är kapitaltillgångar finns
bestämmelser också i 13 §.

Prop. 1999/2000:2

154

Medel på skogskonto, skogsskadekonto och upphovsmannakonto skall Prop. 1999/2000:2
tas upp till halva beloppet.

13 § Fastigheter i Sverige som är kapitaltillgångar och som har förvärvats
före den 1 januari 1991 far i stället anses förvärvade den 1 januari 1993.1
sådant fall skall hänsyn inte tas till utgifter och avdrag före år 1993, ut-
över vad som anges i andra och fjärde styckena.

Vid tillämpning av första stycket skall anskaffningsutgiften anses mot-
svara den i det följande angivna delen av fastighetens taxeringsvärde för
år 1993 minskad med värdeminskningsavdrag vid 1982-1993 års taxe-
ringar, om avdraget per år uppgått till minst 10 procent av denna del av
taxeringsvärdet. Den del av taxeringsvärdet som skall användas är för

- småhusenheter 54 procent,

- hyreshusenheter 48 procent,

- industrienheter 64 procent, och

- lantbruksenheter 39 procent till den del taxeringsvärdet inte avser
bostadsbyggnadsvärde eller tomtmarksvärde för privatbostadsfastighet.

Om marknadsvärdet på byggnader, mark och markanläggningar som
anses förvärvade den 1 januari 1993 vid det föregående beskattningsårets
utgång understeg 75 procent av anskaffningsutgiften enligt andra stycket,
skall denna utgift justeras i skälig mån.

Vad som sägs om värdeminskningsavdrag gäller också liknande av-
drag, såsom skogsavdrag och avdrag för substansminskning, samt sådana
belopp med vilka ersättningsfonder och liknande fonder har tagits i an-
språk.

14 § Med övergångspost avses ett negativt fördelningsunderlag vid
1995 års taxering enligt den upphävda lagen (1993:1536) om ränteför-
delning vid beskattning. Om den skattskyldige på grund av förlängt rä-
kenskapsår inte taxerades för näringsverksamheten vid 1995 års taxering,
avses i stället ett negativt fördelningsunderlag vid 1996 års taxering en-
ligt samma lag.

Övergångsposten skall beräknas utan sådan jämkning av fördelnings-
underlaget som avsågs i 19 § lagen om räntefördelning vid beskattning,
om beskattningsåret omfattade annan tid än tolv månader. Om en fastig-
het som inte var omsättningstillgång togs upp till ett lägre belopp än det
högsta av de värden som följer av 13 § 4 eller 14 § nämnda lag, skall
övergångsposten minskas med mellanskillnaden.

Om näringsverksamheten övergår till en fysisk person genom arv, tes-
tamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, tar förvärvaren över
övergångsposten.

15 § En särskild post far beräknas om en fastighet förvärvas genom arv,
testamente eller gåva eller genom bodelning med anledning av äkten-
skapsskillnad eller makes död och det kapitalunderlag för räntefördelning
som hänför sig till förvärvet är negativt vid förvärvstidpunkten. Detta
gäller bara om fastigheten är kapitaltillgång såväl hos den tidigare ägaren
som hos förvärvaren.

155

16 § Den särskilda posten uppgår till ett belopp som motsvarar det nega- Prop. 1999/2000:2
tiva kapitalunderlag för räntefördelning som hänför sig till förvärvet, be-
räknat vid förvärvstidpunkten. Posten far dock inte överstiga ett belopp

som motsvarar den ersättning som lämnas för fastigheten minskad med
det högsta värdet för fastigheten vid förvärvstidpunkten enligt 12 § eller

13 § och ökad med 72 procent av en övertagen expansionsfond till den
del den avser fastigheten. Ett åtagande att ta över expansionsfonden räk-
nas inte som ersättning.

Om en del av fastigheten övergår till någon annan ägare, skall posten
minskas i motsvarande mån.

Om fastigheten och driften av den räknas till olika näringsverksam-
heter och förvärvaren eller hans närstående inom två år före förvärvet
eller efter förvärvet skjutit till kapital i mer än obetydlig omfattning till
den näringsverksamhet som driften räknas till, skall posten minskas i
motsvarande mån.

17 § Den särskilda posten far öka kapitalunderlaget för räntefördelning
med högst ett belopp som motsvarar det negativa kapitalunderlaget i nä-
ringsverksamheten före ökningen med posten.

Kapitalunderlaget far ökas med posten bara så länge någon del av fas-
tigheten finns kvar i näringsverksamheten. Om kapitalunderlaget före
ökningen med posten ett visst år inte längre är negativt, upphör rätten att
öka kapitalunderlaget med posten.

18 § Bestämmelser om fördelning av kapitalunderlaget mellan makar
som tillsammans deltar i näringsverksamheten finns i 60 kap. 11 §.

Handelsbolagsdelägare

19 § Med kapitalunderlaget för räntefördelning i fråga om en andel i ett
svenskt handelsbolag avses den justerade anskaffningsutgiften för ande-
len i bolaget beräknad enligt 50 kap. vid det föregående beskattningsårets
utgång

ökad med

- kvarstående sparat fördelningsbelopp, och

- en sådan övergångspost som avses i 20 §,

minskad med

- sådana tillskott under det föregående beskattningsåret som gjorts i
annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i bolaget, och

- lån från bolaget till delägaren eller någon närstående till delägaren
under det aktuella beskattningsåret, om räntan på lånet inte är mark-
nadsmässig.

Med kapitalunderlaget för räntefördelning avses när det gäller en andel
som är lagertillgång andelens skattemässiga värde vid det föregående
beskattningsårets utgång ökat och minskat med posterna i första stycket.

20 § Med övergångspost avses ett negativt fördelningsunderlag vid 1995
års taxering enligt den upphävda lagen (1993:1536) om räntefördelning

156

vid beskattning. Om den skattskyldige på grund av förlängt räkenskapsår
inte taxerades för näringsverksamheten vid 1995 års taxering, avses i
stället ett negativt fördelningsunderlag vid 1996 års taxering enligt sam-
ma lag.

Övergångsposten skall beräknas utan sådan jämkning av fördelnings-
underlaget som avsågs i 19 § lagen om räntefördelning vid beskattning,
om beskattningsåret omfattade annan tid än tolv månader. Om en fastig-
het som inte var omsättningstillgång togs upp till ett lägre värde än det
högsta av de värden som följer av 13 § 4 och 14 § nämnda lag, skall
övergångsposten minskas med mellanskillnaden.

Om delägarens nettouttag (skillnaden mellan uttag och tillskott) från
bolaget under de beskattningsår som taxerats åren 1991-1994 översteg
såväl hans nettoinkomst från bolaget vid beskattningen (skillnaden mel-
lan de inkomster som togs upp och de underskott som drogs av) som
hans andel av bolagets resultat under motsvarande period, skall över-
gångsposten minskas med mellanskillnaden.

Om andelen övergår till en fysisk person genom arv, testamente, gåva,
bodelning eller på liknande sätt, tar förvärvaren över övergångsposten.

34 kap. Expansionsfonder

Tillämpningsområde

1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller enskilda näringsidkare och fy-
siska personer som är delägare i svenska handelsbolag.

Bestämmelserna gäller inte näringsverksamhet som bedrivs av en eu-
ropeisk ekonomisk intressegruppering eller av en utländsk juridisk per-
son.

2 § Avdrag far göras för belopp som sätts av till expansionsfond.

När det gäller svenska handelsbolag skall avdraget beräknas för varje
delägare för sig och avsättningarna göras hos delägarna.

Expansionsfondsskatt

3 § Av 1 kap. 3 § och 65 kap. 8 § framgår det att expansionsfondsskatt
skall betalas vid avsättning till en expansionsfond och att ett motsvarande
belopp skall dras av från den slutliga skatten vid återföring.

Beloppsgränser

Huvudregel

4 § Avdrag far göras med högst ett belopp som motsvarar ett för expan-
sionsfond justerat positivt resultat. Avdraget begränsas också på så sätt
att expansionsfonden inte far överstiga det högsta belopp som anges i
bestämmelserna om kapitalunderlaget i 6-13 §§.

Prop. 1999/2000:2

157

Justerat resultat

Prop. 1999/2000:2

5 § Med det för expansionsfond justerade resultatet avses resultatet av
näringsverksamheten före avdrag för avsättning till expansionsfond

ökat med

- avdrag för egenav gifter enligt 16 kap. 29 §, och

- avdrag för premie för pensionsförsäkring och inbetalning på pen-
sionssparkonto enligt 16 kap. 32 § samt särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader avseende dessa
poster,

minskat med

- sjukpenning och liknande ersättningar som avses i 15 kap. 8 §, och

- återfört avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §.

6 § För enskilda näringsidkare far expansionsfonden uppgå till högst ett
belopp som motsvarar 138,89 procent av kapitalunderlaget för expan-
sionsfond.

7 § Med kapitalunderlaget för expansionsfond avses skillnaden mellan
värdet på tillgångarna och värdet på skulderna i näringsverksamheten vid
beskattningsårets utgång

ökad med

- underskott av näringsverksamheten till den del underskottet inte dras
av enligt någon av de bestämmelser som anges i 14 kap. 22 § första och
andra styckena,

- en sådan övergångspost som avses i 33 kap. 14 §, och

- en sådan särskild post vid arv, gåva m.m. som avses i 8—10 §§,
minskad med

- sådana tillskott till verksamheten under beskattningsåret som görs i
annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten.

Bestämmelserna i 33 kap. 9-14 §§ om vilka tillgångar och skulder som
räknas till näringsverksamheten, om hur tillgångarna värderas samt om
övergångsposten skall tillämpas också vid beräkning av kapitalunderlaget
för expansionsfond.

8 § En särskild post far beräknas om en fastighet förvärvas genom arv,
testamente eller gåva eller genom bodelning med anledning av äkten-
skapsskillnad eller makes död och summan av egen och övertagen ex-
pansionsfond överstiger 138,89 procent av summan av förvärvarens ka-
pitalunderlag för expansionsfond och det kapitalunderlag som hänför sig
till förvärvet. Förvärvarens kapitalunderlag och expansionsfond skall
beräknas vid utgången av beskattningsåret före förvärvet medan det ka-
pitalunderlag som hänför sig till förvärvet och den övertagna expansions-
fonden beräknas vid förvärvstidpunkten.

Första stycket gäller bara under förutsättning att villkoren i 18 § är
uppfyllda och om fastigheten är kapitaltillgång såväl hos den tidigare
ägaren som hos förvärvaren.

158

9 § Den särskilda posten beräknas på det sätt som anges i 33 kap. 16 §. Prop. 1999/2000:2

10 § Den särskilda posten får öka kapitalunderlaget för expansionsfond
med ett så stort belopp att expansionsfonden motsvarar högst 138,89 pro-
cent av kapitalunderlaget som avses i 8 §.

Kapitalunderlaget far ökas med posten bara så länge någon del av fas-
tigheten finns kvar i näringsverksamheten. Om expansionsfonden ett
visst år uppgår till eller är lägre än 138,89 procent av kapitalunderlaget
före ökningen med posten, upphör rätten att öka kapitalunderlaget med
posten.

11 § Bestämmelser om fördelning av kapitalunderlaget mellan makar
som tillsammans deltar i näringsverksamheten finns i 60 kap. 11 §.

Kapitalunderlag för handelsbolagsdelägare

12 § För delägare i svenska handelsbolag far expansionsfonden inte upp-
gå till ett så högt belopp att kapitalunderlaget för expansionsfond är ne-
gativt.

13 § Med kapitalunderlaget för expansionsfond avses delägarens juste-
rade anskaffningsutgift för andelen i bolaget vid beskattningsårets ut-
gång,

ökad med

- en sådan övergångspost som avses i 33 kap. 20 §,

minskad med

- sådana tillskott under beskattningsåret som görs i annat syfte än att
varaktigt öka kapitalet i bolaget, och

- lån från bolaget till delägaren eller till en närstående till delägaren,
om inte räntan på lånet är marknadsmässig.

Vid tillämpning av första stycket beräknas den justerade anskaffnings-
utgiften enligt 50 kap., dock utan sådan ökning på grund av beskatt-
ningsårets avsättning till expansionsfond som avses i 50 kap. 5 §.

Om andelen i handelsbolaget är lagertillgång, avses med kapitalunder-
laget för expansionsfond andelens skattemässiga värde vid beskatt-
ningsårets utgång ökat och minskat med posterna i första stycket.

Bestämmelserna om övergångsposten i 33 kap. 20 § skall tillämpas
också vid beräkning av kapitalunderlaget för expansionsfond.

Återföring av avdragen

14 § Avdrag för avsättning till expansionsfond skall återföras senast när
förhållandena är sådana som anges i 15—17 §§.

I 18-22 §§ finns bestämmelser om att expansionsfonden i vissa fall får
föras över till annan näringsverksamhet i stället för att avdragen återförs.

15 § Om expansionsfonden överstiger vad som är tillåtet enligt 6 eller
12 §, skall motsvarande del av avdragen återföras.

159

16 § En enskild näringsidkares avdrag skall återföras om

1. han upphör att bedriva näringsverksamheten,

2. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör,

3. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal,

4. han är begränsat skattskyldig och dör under beskattningsåret, eller

5. han försätts i konkurs.

17 § Avdrag som en delägare i ett svenskt handelsbolag har gjort skall
återföras om

1. handelsbolaget upphör att bedriva näringsverksamheten,

2. andelen i handelsbolaget avyttras eller övergår till en ny ägare på
något annat sätt,

3. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör,

4. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal,

5. delägaren är begränsat skattskyldig och dör under beskattningsåret,

6. det beslutas att handelsbolaget skall träda i likvidation, eller

7. delägaren eller handelsbolaget försätts i konkurs.

I vilka fall fonderna får tas över

Från enskild näringsidkare till annan enskild näringsidkare

18 § Om samtliga realtillgångar i en enskild näringsverksamhet övergår
till en obegränsat skattskyldig fysisk person genom arv, testamente, gåva
eller bodelning får mottagaren ta över en expansionsfond om

- mottagaren vid arv eller testamente skriftligen förklarar att han tar
över expansionsfonden, eller

- parterna vid gåva eller bodelning träffar skriftligt avtal om över-
tagandet.

Expansionsfonden far dock inte tas över till den del den överstiger
185 procent av det värde som realtillgångama i näringsverksamheten
uppgick till vid utgången av det tredje beskattningsåret före det aktuella
beskattningsåret. Värdet av realtillgångama skall beräknas på det sätt
som anges i 33 kap. 12 § första stycket och 13 §.

Om expansionsfonden tas över, anses den som tar över fonden själv ha
gjort avsättningarna och avdragen för dem.

Från enskild näringsverksamhet till handelsbolag

19 § En expansionsfond far föras över om en enskild näringsidkare

- överlåter samtliga realtillgångar i näringsverksamheten till ett
svenskt handelsbolag som han har en andel i eller genom överlåtelsen får
en andel i, och

- begär att expansionsfonden inte skall återföras.

Om expansionsfonden förs över, anses delägaren ha gjort avsättning-
arna och avdragen för dem såsom delägare i handelsbolaget.

Prop. 1999/2000:2

160

Från enskild näringsverksamhet till aktiebolag

20 § En expansionsfond upphör utan att bestämmelserna i 14-16 §§ blir
tillämpliga om en enskild näringsidkare

- överlåter samtliga realtillgångar i näringsverksamheten till ett aktie-
bolag som han äger aktier i eller genom överlåtelsen kommer att äga ak-
tier i,

- begär att expansionsfonden inte skall återföras, och

- såvida det inte är fråga om apportemission, skjuter till kapital till bo-
laget och detta kapital motsvarar minst 72 procent av expansionsfonden.

I 48 kap. 12 § finns bestämmelser om beräkningen av omkostnads-
beloppet för aktierna.

Från handelsbolagsdelägare till annan handelsbolagsdelägare

21 § En expansionsfond får tas över om

- en delägares andel i ett svenskt handelsbolag övergår till en obegrän-
sat skattskyldig fysisk person genom arv, testamente, gåva eller bodel-
ning, och

- mottagaren vid arv eller testamente skriftligen förklarar att han tar
över expansionsfonden, eller

- parterna vid gåva eller bodelning träffar skriftligt avtal om över-
tagandet.

Expansionsfonden får dock inte tas över till den del den överstiger den
justerade anskaffningsutgiften enligt 50 kap. Den far inte heller tas över
till den del den överstiger den justerade anskaffningsutgiften vid utgång-
en av det tredje beskattningsåret före det aktuella ökad med en tredjedel.

Om andelen i handelsbolaget är en lagertillgång, gäller i stället att ex-
pansionsfonden inte far tas över till den del den överstiger andelens
skattemässiga värde. Den far inte heller tas över till den del den över-
stiger motsvarande värde vid utgången av det tredje beskattningsåret före
det aktuella året ökat med en tredjedel.

Om expansionsfonden tas över, anses den som tar över fonden själv ha
gjort avsättningarna och avdragen för dem såsom delägare i handelsbola-
get.

Från handelsbolag till enskild näringsverksamhet

22 § Om en delägare i ett svenskt handelsbolag tillskiftas realtillgångar
vid bolagets upplösning far en expansionsfond föras över om

- delägaren begär att expansionsfonden inte skall återföras, och

- överföringen inte föranleder uttagsbeskattning enligt bestämmelserna
i 22 kap.

Om expansionsfonden förs över, anses delägaren ha gjort avsättningar-
na och avdragen för dem i enskild näringsverksamhet.

Prop. 1999/2000:2

161

6 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 1

Definition av realtillgångar

23 § Med realtillgångar avses alla sådana tillgångar som räknas in i ka-
pitalunderlaget för expansionsfond i enskild näringsverksamhet med un-
dantag av kontanter, banktillgodohavanden och liknande tillgångar.

35 kap. Koncernbidrag

Huvudregel

1 § Koncernbidrag skall dras av hos givaren och tas upp hos mottagaren,
om förutsättningarna för avdrag i detta kapitel är uppfyllda.

Med koncernbidrag avses inte en ersättning som är en utgift för giva-
ren för att förvärva eller bibehålla inkomster.

Prop. 1999/2000:2

Definitioner

2 § Med moderföretag avses i detta kapitel ett företag som äger mer än
90 procent av andelarna i ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekono-
misk förening och som är

- ett svenskt aktiebolag,

- en svensk ekonomisk förening,

- en svensk sparbank,

- ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag,

- en svensk stiftelse som inte omfattas av bestämmelserna om undan-
tag från skattskyldighet i 7 kap., eller

- en svensk ideell förening som inte omfattas av bestämmelserna om
undantag från skattskyldighet i 7 kap.

Med helägt dotterföretag avses i detta kapitel det företag som ägs av
moderföretaget enligt första stycket.

Förutsättningar

Bidrag mellan moderföretag och helägt dotterföretag

3 § Ett koncernbidrag från ett moderföretag till ett helägt dotterföretag
eller från ett helägt dotterföretag till ett moderföretag skall dras av under
förutsättning att

1. varken givaren eller mottagaren är ett privatbostadsföretag, invest-
mentföretag eller förvaltningsföretag,

2. både givaren och mottagaren redovisar bidraget öppet i självdekla-
rationen vid samma års taxering,

3. dotterföretaget har varit helägt under givarens och mottagarens hela
beskattningsår eller sedan dotterföretaget började bedriva näringsverk-
samhet av något slag,

4. mottagaren inte enligt ett skatteavtal skall anses ha hemvist i en ut-
ländsk stat, och

162

5. om bidraget lämnas från dotterföretaget till moderföretaget, utdel-
ning under beskattningsåret från dotterföretaget inte skall tas upp hos
moderföretaget.

Bidrag mellan helägda dotterföretag

4 § Ett koncernbidrag från ett helägt dotterföretag till ett annat helägt
dotterföretag till samma moderföretag skall dras av, om de förutsätt-
ningar som anges i 3 § 1-4 är uppfyllda och

1. moderföretaget är ett investmentföretag eller förvaltningsföretag,

2. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som ger kon-
cernbidraget inte skall tas upp av moderföretaget, eller

3. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som tar emot
koncernbidraget skall tas upp av moderföretaget.

Bidrag mellan foretag som kan fusioneras

5 § Ett koncernbidrag från ett moderföretag till ett annat svenskt aktie-
bolag än ett helägt dotterföretag skall dras av, om de förutsättningar som
anges i 3 § 1,2 och 4 är uppfyllda och om ägarförhållandena under giva-
rens och mottagarens hela beskattningsår eller sedan mottagaren började
bedriva näringsverksamhet av något slag har varit sådana att mottagaren
genom fusioner mellan moderföretag och dotterbolag har kunnat gå upp i
moderföretaget. Fusion skall anses kunna äga rum när ett moderföretag
äger mer än 90 procent av aktierna i ett dotterbolag, men inte i andra fall.

Bidrag som kurmat förmedlas

6 § Ett koncernbidrag skall dras av om givaren hade kunnat lämna ett
koncernbidrag till ett annat företag med rätt till avdrag enligt 3, 4 eller
5 § och bidraget därefter, direkt eller genom förmedling av ytterligare
företag, hade kunnat vidarebefordras till mottagaren på ett sådant sätt att
varje förmedlande företag skulle ha haft rätt till avdrag för det vidare-
befordrade bidraget.

Ändrade ägarförhållanden

7 § Ett företag som blir helägt dotterföretag till ett nytt moderföretag och
som fortsätter att vara det till utgången av givarens och mottagarens be-
skattningsår anses trots ägarförändringen ha varit helägt av det nya mo-
derföretaget under hela beskattningsåret, om förhållandena mellan det
företaget och dotterföretaget under hela den del av bådas beskattningsår
som föregick ägarförändringen varit sådana att företagen skulle haft rätt
till avdrag för koncernbidrag till varandra om förhållandena hade bestått
under hela deras beskattningsår.

Prop. 1999/2000:2

163

Dispens

Prop. 1999/2000:2

8 § Regeringen får medge att ett bidrag dras av hos givaren och tas upp
hos mottagaren även om en eller flera av de förutsättningar som anges i
detta kapitel inte är uppfyllda. Det gäller dock bara om

- bidraget lämnas från ett svenskt foretag till ett annat svenskt foretag
som givaren har intressegemenskap med,

- bidraget lämnas for en näringsverksamhet som är av väsentlig bety-
delse från samhällsekonomisk synpunkt, och

- bidraget redovisas öppet.

36 kap. Kommissionärsforhållanden

Huvudregel

1 § Om ett kommissionärsföretag bedriver en näringsverksamhet för ett
kommittentföretags räkning, får kommittentföretaget ta upp överskottet
av kommissionärsverksamheten eller, om det uppkommer ett underskott,
dra av detta, om förutsättningarna i detta kapitel är uppfyllda.

Resultatet av kommissionärsverksamheten skall hos kommittentföre-
taget behandlas som om företaget självt hade bedrivit näringsverksam-
heten.

Definitioner

2 § Med kommissionärsföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en
svensk ekonomisk förening som bedriver näringsverksamhet i eget namn
för ett eller flera andra svenska aktiebolags eller svenska ekonomiska
föreningars räkning.

Med kommittentföretag avses det bolag eller den förening för vars räk-
ning näringsverksamheten bedrivs.

Förutsättningar

Verksamhet for ett kommittentföretags räkning

3 § Om kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamhet för
ett enda kommittentföretags räkning, får överskottet eller underskottet av
kommissionärsverksamheten tas upp respektive dras av hos kommittent-
företaget under förutsättning att

1. kommissionärsförhållandet är grundat på ett skriftligt avtal,

2. kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamheten ute-
slutande för kommittentföretagets räkning,

3. kommissionärsföretaget under beskattningsåret inte bedriver nä-
ringsverksamhet i nämnvärd omfattning vid sidan av kommissionärs-
verksamheten,

164

4. verksamheten har bedrivits på det sätt som anges i detta kapitel un-
der båda företagens hela beskattningsår eller sedan kommissionärsföreta-
get började bedriva näringsverksamhet av något slag,

5. beskattningsåren för båda företagen slutar vid samma tidpunkt, och

6. båda företagen skulle haft rätt till avdrag for koncernbidrag enligt
35 kap. om de hade lämnat sådant till det andra företaget under beskatt-
ningsåret.

Vid prövning av förutsättningen i första stycket 6 skall kommissio-
närsverksamheten anses ingå i båda företagens verksamhet.

Verksamhet för flera kommittentföretags räkning

4 § Om kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamhet för
två eller flera kommittentföretags räkning under samma beskattningsår,
får överskottet eller underskottet av kommissionärsverksamheten tas upp
respektive dras av hos dessa företag om de förutsättningar som anges i
3 § är uppfyllda i förhållande till varje kommittentfÖretag. När det gäller
förutsättningen i 3 § första stycket 2, skall kommissionärsföretaget be-
driva kommissionärsverksamheten uteslutande for kommittentföretagens
räkning.

5 § Skattemyndigheten far vid tillämpning av 4 § efter ansökan av kom-
mittentforetagen medge undantag från förutsättningen i 3 § första styck-
et 6, om kommissionärsforhållandet har tillkommit av organisatoriska
eller marknadstekniska skäl eller om det finns andra synnerliga skäl.

Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket. Riks-
skatteverkets beslut far inte överklagas.

37 kap. Fusioner och fissioner

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om beskattningen vid fusioner och
fissioner.

Beskattning av ägarna i det överlåtande företaget

2 § Bestämmelser om uppskov med beskattningen hos ägare till andelar i
det överlåtande företaget vid en fusion eller fission finns i fråga om

- koncemintema andelsavyttringar i 25 kap.,

- ekonomiska föreningar och medlemsbanker i 42 kap. 21 § jämförd
med 48 kap. 10 §, och

- andelsbyten i 49 kap.

Prop. 1999/2000:2

165

Definitioner

Prop. 1999/2000:2

3 § Med fusion avses en ombildning som uppfyller följande förutsätt-
ningar:

1. Samtliga tillgångar samt skulder och andra förpliktelser hos ett fö-
retag (det överlåtande företaget) skall tas över av ett annat företag (det
övertagande företaget).

2. Det överlåtande företaget skall upplösas utan likvidation.

4 § Med kvalificerad fusion avses en fusion som uppfyller villkoren i
11-15 §§.

5 § Med fission avses en ombildning som uppfyller följande förutsätt-
ningar:

1. Samtliga tillgångar samt skulder och andra förpliktelser hos ett fö-
retag (det överlåtande företaget) skall tas över av två eller flera andra
företag (de övertagande företagen).

2. Det överlåtande företaget skall upplösas utan likvidation.

6 § Med kvalificerad fission avses en fission som uppfyller villkoren i
11-15 §§.

7 § Vad som sägs om det överlåtande företaget gäller, om det vid en fu-
sion finns flera överlåtande företag, vart och ett av dessa. Vad som sägs
om det övertagande företaget gäller vid en fission de övertagande företa-
gen.

8 § En fusion eller fission skall anses genomförd när det överlåtande fö-
retaget har upplösts.

9 § Med företag avses i detta kapitel

1. svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk spar-
bank,

2. utländskt bolag, och

3. annat utländskt företag som hör hemma i en stat som är medlem i
Europeiska unionen och som bedrivs i någon av de associationsformer
som anges i bilaga 37.1 och är skyldigt att betala någon av de skatter som
anges i bilaga 37.2, utan valmöjlighet eller rätt till undantag.

Som företag räknas inte utländskt skadeförsäkringsföretag.

10 § Ett företag anses vid tillämpning av detta kapitel höra hemma i en
viss stat som är medlem i Europeiska unionen, om företaget enligt lag-
stiftningen i denna stat hör hemma i staten i skattehänseende och inte
anses ha hemvist i en annan stat på grund av ett skatteavtal. Om företaget
enligt ett skatteavtal anses ha hemvist i en annan medlemsstat, skall det
anses höra hemma i denna andra medlemsstat.

166

Villkor for kvalificerade fusioner och fissioner

Skattskyldighet

11 § Det överlåtande företaget skall omedelbart före fusionen eller fis-
sionen vara skattskyldigt för inkomst av åtminstone en del av närings-
verksamheten. Inkomsten far inte ha varit helt undantagen från beskatt-
ning på grund av ett skatteavtal.

12 § Det övertagande företaget skall omedelbart efter fusionen eller fis-
sionen vara skattskyldigt för inkomst av sådan näringsverksamhet som
det överlåtande företaget beskattats för. Inkomsten far inte helt eller del-
vis vara undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal.

Fusions- och fissionsvederlag

13 § Om det övertagande företaget vid en fusion inte äger samtliga an-
delar i det överlåtande företaget, far fusionsvederlag betalas bara till and-
ra andelsägare i detta företag än det övertagande företaget.

Om de övertagande företagen vid en fission inte äger samtliga andelar i
det överlåtande företaget, far fissionsvederlag betalas bara till andra an-
delsägare i detta företag än de övertagande företagen.

Beskattningsårets längd

14 § Beskattningsåret enligt 19 § för den överlåtna näringsverksamheten
far inte komma att överstiga arton månader genom fusionen eller fissio-
nen.

Privatbostadsforetag

15 § Om det överlåtande företaget är ett privatbostadsföretag, skall det
övertagande företaget vara en bostadsrättsförening som är ett privat-
bostadsföretag.

Beskattningen vid kvalificerade fusioner och fissioner

Inledning

16 § Vid kvalificerade fusioner och fissioner skall bestämmelserna i
17-30 §§ tillämpas.

Huvudregler

17 § Det överlåtande företaget skall i fråga om sådan näringsverksamhet
som avses i 11 § inte ta upp någon inkomst eller dra av någon utgift på
grund av fusionen eller fissionen.

Prop. 1999/2000:2

167

Företaget skall inte heller beskattas för resultatet för det beskattningsår
som avslutas genom att fusionen eller fissionen genomförs (det sista be-
skattningsåret).

18 § Det övertagande företaget inträder i det överlåtande företagets skat-
temässiga situation i fråga om sådan näringsverksamhet som avses i 17 §,
om det inte framgår något annat av 20-28 §§.

Företaget skall anses ha bedrivit det överlåtande företagets närings-
verksamhet från ingången av det överlåtande företagets sista beskatt-
ningsår.

Beskattningsåret

19 § Det övertagande företagets beskattningsår för den övertagna nä-
ringsverksamheten är tiden från ingången av det överlåtande företagets
sista beskattningsår till utgången av det räkenskapsår för det övertagande
företaget som avslutas närmast efter det att fusionen eller fissionen ge-
nomförs.

Räkenskapsenlig avskrivning

20 § Om inventarier tas upp till ett högre värde i det övertagande företa-
gets räkenskaper än som följer av 18 §, far företaget tillämpa räkenskaps-
enlig avskrivning bara om mellanskillnaden tas upp som intäkt. Intäkten
skall tas upp det beskattningsår då fusionen eller fissionen genomförs
eller fördelas med lika belopp på det beskattningsåret och de två följande
beskattningsåren.

Underskott

21 § Om det kvarstår underskott hos det överlåtande företaget från be-
skattningsår före det sista beskattningsåret, tillämpas beloppsspärren i
40 kap. 15-17 §§.

Vid fusion avses med utgift i 40 kap. 15 och 16 §§ summan av fu-
sionsvederlaget och de utgifter som det övertagande företaget haft för
förvärv av andelar i det överlåtande företaget. Vid fission avses med ut-
gift i 40 kap. 15 och 16 §§ summan av fissionsvederlagen och de utgifter
som de övertagande företagen haft för förvärv av andelar i det överlåtan-
de företaget. Med ny ägare avses det övertagande företaget.

22 § Bestämmelserna i 21 § gäller inte om det övertagande företaget före
fusionen eller fissionen hade sådant bestämmande inflytande över det
överlåtande företaget som anges i 40 kap. 5 §.

23 § Bestämmelserna i 21 § gäller inte vid fusion enligt 12 kap. 1 och
3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 7 kap. 1 och 2 §§
sparbankslagen (1987:619) eller 10 kap. 1 och 2 §§ lagen (1995:1570)
om medlemsbanker.

Prop. 1999/2000:2

168

24 § Det övertagande företaget skall först det sjätte beskattningsåret efter Prop. 1999/2000:2
det beskattningsår då fusionen eller fissionen genomfördes dra av

1. underskott hos företaget som kvarstår från beskattningsår före det
beskattningsår då fusionen eller fissionen genomfördes, samt

2. underskott hos det överlåtande företaget som kvarstår från beskatt-
ningsår före det sista beskattningsåret.

Om en del av underskotten hos det överlåtande företaget inte får dras
av på grund av beloppsspärren i 40 kap. 15-17 §§, gäller första stycket 2
för den återstående delen.

25 § Bestämmelsen i 24 § gäller inte om koncernbidrag hade kunnat
lämnas med avdragsrätt mellan det överlåtande och det övertagande fö-
retaget under följande beskattningsår,

i fråga om det övertagande företaget: under beskattningsåret före det be-
skattningsår för den sedan tidigare
bedrivna näringsverksamheten då
fusionen eller fissionen genomförs,
och

i fråga om det överlåtande företaget: under beskattningsåret före det sista
beskattningsåret.

Om det för något av företagen gällde en koncembidragsspärr enligt

40 kap. 18 § och koncernbidrag från det andra företaget enligt 40 kap.

19 § inte undantagslöst fick räknas med i överskottet, skall dock det
övertagande företaget dra av sådant underskott som avses i 24 § först när
begränsningen skulle ha upphört om fusionen eller fissionen inte hade
genomförts.

26 § Bestämmelsen i 24 § gäller inte vid fusion mellan kooperativa före-
ningar enligt 12 kap. 1 och 3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska före-
ningar.

Kvarstående kapitalförlust på delägarrätter

27 § Om det övertagande företaget är ett fåmansföretag vid utgången av
det beskattningsår då fusionen eller fissionen genomförs eller om det
överlåtande företaget var ett fåmansföretag vid ingången av beskatt-
ningsåret före det sista beskattningsåret, gäller 18 § i fråga om rätt till
avdrag för kvarstående kapitalförlust på delägarrätter enligt 48 kap. 26 §
första stycket bara om det övertagande företaget ägde mer än 90 procent
av andelarna i det överlåtande företaget vid den sistnämnda tidpunkten.

Särskilda regler vid fission om fonder, underskott och kvarstående
kapitalförlust

28 § Vid en fission skall periodiseringsfonder, ersättningsfonder, rätt till
avdrag för underskott enligt 40 kap. och rätt till avdrag för kvarstående
kapitalförlust enligt 48 kap. 26 § första stycket fördelas på de övertagan-

169

de företagen i förhållande till det nettovärde som förs över till varje fö-
retag.

Med nettovärde avses här skillnaden mellan de skattemässiga värdena
på tillgångarna och de värden på skulder och andra förpliktelser som
gäller vid beskattningen.

Värdepapper som getts ut av det överlåtande företaget

29 § Om det övertagande företaget innehar värdepapper som har getts ut
av det överlåtande företaget och dessa är kapitaltillgångar, skall värde-
papperen inte anses avyttrade enligt 44 kap. 8 §.

Om det övertagande företaget innehar andelar i det överlåtande företa-
get och dessa är lagertillgångar, skall andelarna anses ha avyttrats vid
fusionen eller fissionen mot en ersättning som motsvarar deras skatte-
mässiga värde.

Tillgångar knutna till ett fast driftställe i ett annat EU-land

30 § Om tillgångar samt skulder och andra förpliktelser förs över genom
en fusion eller fission från ett företag som hör hemma i Sverige till ett
företag som hör hemma i en annan stat som är medlem i Europeiska
unionen, gäller andra stycket till den del tillgångarna samt skulderna och
förpliktelserna är knutna till en sådan plats i en medlemsstat som är ett
fast driftställe enligt ett skatteavtal mellan Sverige och den staten eller -
om det inte finns något skatteavtal - som skulle ha varit ett fast driftställe
om 2 kap. 29 § hade tillämpats i den staten.

Det överlåtande företaget har vid tillämpning av 16 kap. 18 och 19 §§
och av lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt rätt till avdrag
respektive avräkning av utländsk skatt som om företaget faktiskt hade
betalat den skatt som skulle ha betalats i den stat där det fasta driftstället
är beläget om det inte hade funnits sådan lagstiftning där som avses i det
av Europeiska gemenskapernas råd den 23 juli 1990 antagna direktivet
om ett gemensamt beskattningssystem for fusion, fission, överföring av
tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika med-
lemsstater (90/434/EEG).

Hänvisningar

31 § Bestämmelser om fusioner och fissioner finns också i fråga om

- utgifter i samband med fusion eller fission i 16 kap. 7 §,

- koncemintema andelsavyttringar i 25 kap. 9, 20, 24 och 25 §§,

- avyttringar med kapitalförlust till företag i intressegemenskap i
25 kap. 31 §,

- periodiseringsfonder i 30 kap. 8 §,

- ersättningsfonder i 31 kap. 20 §, och

- andelsbyten i 49 kap. 4 och 22 §§.

Prop. 1999/2000:2

170

38 kap. Verksamhetsavyttringar

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om undantag från omedelbar be-
skattning när ett foretag avyttrar tillgångar till ett annat företag genom en
verksamhetsavyttring.

Definitioner

2 § Med verksamhetsavyttring avses en ombildning som uppfyller villko-
ren i 6-8 §§ samt följande förutsättningar:

1. Ett företag (det säljande företaget) skall avyttra samtliga tillgångar i
sin näringsverksamhet eller i en verksamhetsgren (de avyttrade tillgång-
arna) till ett annat företag (det köpande företaget).

2. Ersättningen skall vara marknadsmässig och lämnas i form av an-
delar i det köpande företaget (mottagna andelar). Om det säljande före-
taget har skulder eller andra förpliktelser som hänför sig till de avyttrade
tillgångarna, far ersättning lämnas också på det sättet att det köpande
företaget tar över ansvaret för förpliktelserna.

3 § Med företag avses i detta kapitel

1. svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk spar-
bank,

2. utländskt bolag, och

3. annat utländskt företag som hör hemma i en stat som är medlem i
Europeiska unionen och som bedrivs i någon av de associationsformer
som anges i bilaga 37.1 och är skyldigt att betala någon av de skatter som
anges i bilaga 37.2, utan valmöjlighet eller rätt till undantag.

Som företag räknas inte privatbostadsföretag, investmentföretag eller
utländskt skadeförsäkringsföretag.

4 § Ett företag anses vid tillämpning av detta kapitel höra hemma i en
viss stat som är medlem i Europeiska unionen, om företaget enligt lag-
stiftningen i denna stat hör hemma i staten i skattehänseende och inte
anses ha hemvist i en annan stat på grund av ett skatteavtal. Om företaget
enligt ett skatteavtal anses ha hemvist i en annan medlemsstat, skall det
anses höra hemma i denna andra medlemsstat.

Begäran

5 § Bestämmelserna om undantag från omedelbar beskattning skall till-
lämpas bara om det säljande och det köpande företaget begär det.

Prop. 1999/2000:2

171

Villkor

Prop. 1999/2000:2

Skattskyldighet

6 § Det säljande företaget skall omedelbart före avyttringen ha varit
skattskyldigt för inkomst av åtminstone en del av den avyttrade närings-
verksamheten eller verksamhetsgrenen. Inkomsten får inte ha varit helt
undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal.

7 § Det köpande företaget skall omedelbart efter avyttringen vara skatt-
skyldigt för inkomst av sådan näringsverksamhet som det säljande före-
taget beskattats för. Inkomsten får inte helt eller delvis vara undantagen
från beskattning på grund av ett skatteavtal.

Ersättningens storlek

8 § Ersättningen skall överstiga summan av de skattemässiga värdena för
de avyttrade tillgångarna.

Beskattningen

Hos det säljande företaget

9 § Det säljande företaget skall inte ta upp ersättningen på grund av verk-
samhetsavyttringen.

10 § För andra tillgångar än kapitaltillgångar skall det säljande företaget
ta upp de skattemässiga värdena som intäkt.

Om inventarier som avyttras bara är en del av säljarens samtliga in-
ventarier, skall en skälig del av hela det skattemässiga värdet tas upp.

11 § Kapitalvinster och kapitalförluster som uppkommer hos det säljande
företaget vid avyttringen skall inte tas upp respektive får inte dras av.

12 § Värdeminskningsavdrag m.m. för avyttrad näringsfastighet eller
näringsbostadsrätt skall inte återföras enligt 26 kap. hos det säljande fö-
retaget.

13 § De mottagna andelarna skall anses anskaffade för nettovärdet av den
avyttrade näringsverksamheten eller verksamhetsgrenen.

Med nettovärde avses här skillnaden mellan de skattemässiga värdena
på tillgångarna och de värden på skulderna och förpliktelserna som gäller
vid beskattningen.

Hos det köpande företaget

14 § Det köpande företaget skall anses ha anskaffat andra förvärvade
tillgångar än kapitaltillgångar för ett belopp som motsvarar det belopp
som det säljande företaget skall ta upp enligt 10 §.

172

I fråga om kapitaltillgångar inträder det köpande företaget i det säljan- Prop. 1999/2000:2
de företagets skattemässiga situation.

Fonder, avsättningar och underskott

15 § Periodiseringsfonder och ersättningsfonder hos det säljande före-
taget skall tas över av det köpande företaget, om företagen begär det. Det
köpande företaget skall i så fall anses ha gjort avsättningarna till fonder-
na och fatt avdragen för avsättningarna vid de taxeringar avdragen fak-
tiskt hänför sig till.

Om avyttringen inte omfattar samtliga tillgångar i det säljande före-
taget, far högst en så stor andel av periodiseringsfonder och ersättnings-
fonder tas över som motsvarar förhållandet mellan de skattemässiga vär-
dena på de avyttrade tillgångarna och motsvarande värden på samtliga
tillgångar i det säljande företaget vid tidpunkten för verksamhetsav-
yttringen.

16 § Om det säljande företaget har gjort avdrag för framtida utgifter som
hänför sig till det som avyttras, skall avdragen inte återföras hos det säl-
jande företaget utan hos det köpande företaget.

17 § Det köpande företaget far inte ta över rätt till avdrag för underskott
enligt 40 kap. eller rätt till avdrag för kvarstående kapitalförluster på del-
ägarrätter enligt 48 kap. 26 § första stycket.

Räkenskapsenlig avskrivning

18 § Om inventarier tas upp till ett högre värde i det köpande företagets
räkenskaper än som följer av 14 §, får företaget tillämpa räkenskapsenlig
avskrivning bara om mellanskillnaden tas upp som intäkt. Intäkten skall
tas upp det beskattningsår då verksamhetsavyttringen sker eller fördelas
med lika belopp på det beskattningsåret och de två följande beskatt-
ningsåren.

Tillgångar knutna till ett fast driftställe i ett annat EU-land

19 § Om tillgångar samt skulder och andra förpliktelser förs över genom
en verksamhetsavyttring från ett företag som hör hemma i Sverige till ett
företag som hör hemma i en annan stat som är medlem i Europeiska
unionen, tillämpas bestämmelserna i 37 kap. 30 §.

39 kap. Särskilda bestämmelser för vissa juridiska
personer

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- försäkringsföretag i 2-13 §§,

173

- investmentföretag och värdepappersfonder i 14-20 §§,

- kooperativa föreningar i 21-24 §§,

- privatbostadsföretag i 25-27 §§,

- sambruksföreningar i 28 §,

- samfålligheter i 29 §, och

- sparbanker och Sparbankernas säkerhetskassa i 30 och 31 §§.

Försäkringsföretag

Definitioner

2 § Med livförsäkringsföretag avses

1.  livförsäkringsbolag enligt 1 kap. 4 § försäkringsrörelselagen
(1982:713), och

2. utländskt försäkringsföretag som bedriver livförsäkringsrörelse i
Sverige med stöd av lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares
verksamhet i Sverige.

Med skadeförsäkringsföretag avses annat försäkringsföretag än livför-
säkringsföretag.

Utländska försäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse i Sverige
bedöms bara med hänsyn till den verksamhet som företaget bedriver från
fast driftställe här.

Livförsäkringsföretag

3 § Livförsäkringsföretag skall inte ta upp inkomster som hänför sig till
tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning eller
influtna premier. Utgifter som hänför sig till sådana inkomster och pre-
mier far inte dras av.

4 § Bestämmelserna i 3 § gäller inte till den del inkomsterna, premiema
och utgifterna hänför sig till försäkringar som i redovisningshänseende
tas upp som grupplivförsäkringar eller sådana sjuk- och olycksfalls-
försäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b §
första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen (1982:713). För dessa
inkomster, premier och utgifter gäller i stället 6-9 §§.

5 § I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns be-
stämmelser om avkastningsskatt för livförsäkringsföretag.

Skadeförsäkringsföretag

6 § För svenska skadeförsäkringsföretag gäller, utöver vad som följer av
övriga bestämmelser i denna lag, att

följande skall tas upp:

1. minskning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning,

2. minskning av säkerhetsreserv,

3. minskning av regleringsfond för trafikförsäkring, och

Prop. 1999/2000:2

174

4. minskning av utjämningsfond,

följande skall dras av:

5. sådana avgifter och bidrag till kommuner, föreningar och samman-
slutningar som avser att stödja verksamhet med syfte att förebygga ska-
dor som faller inom ramen för den försäkringsrörelse som företaget be-
driver,

6. ökning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning,

7. ökning av säkerhetsreserv,

8. utbetald återbäring, och

9. verkställd premieåterbetalning.

7 § Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning avses sådana
avsättningar enligt 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen
(1982:713) (ej intjänade premier och kvardröjande risker, livförsäkrings-
avsättning, oreglerade skador, garanterad och villkorad återbäring, ut-
jämningsavsättning för kreditförsäkring och fondförsäkringsåtaganden
där försäkringstagaren bär placeringsrisken) minskade med värdet av
återförsäkringsgivares ansvarighet.

8 § Med säkerhetsreserv avses en reserv för att täcka sådana förluster i
försäkringsrörelsen som beror på slumpmässiga eller i övrigt svårbedöm-
bara faktorer till den del reserven inte överstiger vad som behövs för en
tillfredsställande konsolidering.

9 § Med utjämningsfond avses en fond som enligt bolagsordningen far
användas bara till att täcka förluster i själva försäkringsrörelsen och -
efter det att sådan förlusttäckning har skett - förluster i näringsverksam-
heten i dess helhet, till den del inte förlusterna enligt bolagsordningen
skall täckas av andra avsättningar. För sådana ömsesidiga bolag som inte
omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713) skall detta framgå av
bolagets stadgar i stället för av bolagsordningen.

Om bolagsordningen ändras så att företaget far rätt att använda en ut-
jämningsfond på annat sätt än enligt första stycket, skall fonden anses ha
minskat med hela det belopp som den uppgick till före ändringen. För
utjämningsfonder som fanns den 1 januari 1929 gäller detta bara om det
funnits bestämmelser om inskränkt dispositionsrätt.

10 § Ett utländskt skadeförsäkringsföretag skall som överskott av försäk-
ringsverksamhet ta upp två procent av företagets premieinkomst av den
försäkringsrörelse som bedrivs i Sverige.

Fördelning av intäktsposter och kostnadsposter

11 § Om ett försäkringsföretag skall dela upp en intäktspost eller en
kostnadspost mellan olika delar av sin verksamhet, skall fördelningen
göras på skäligt sätt.

Prop. 1999/2000:2

175

Övertagande av hela försäkringsbeståndet

12 § Om ett försäkringsföretags hela försäkringsbestånd tas över av ett
annat försäkringsföretag, skall det överlåtande företaget inte ta upp någon
inkomst eller dra av någon utgift på grund av överlåtelsen. Det överta-
gande företaget inträder i det överlåtande företagets skattemässiga situa-
tion.

Hänvisningar

13 § Bestämmelser om försäkringsföretagens placeringstillgångar finns i
17 kap. 17, 18,20 och 21 §§.

Investmentföretag och värdepappersfonder

Huvudregler

14 § För investmentföretag och svenska värdepappersfonder gäller, ut-
över vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag, följande:

1. Kapitalvinster på delägarrätter skall inte tas upp och kapitalförluster
på delägarrätter far inte dras av.

2. Ett belopp som för helt år motsvarar 2 procent för investmentföretag
och 1,5 procent för värdepappersfonder av värdet på deras delägarrätter
vid beskattningsårets ingång skall tas upp.

3. Utdelning som företaget eller fonden lämnar skall dras av, dock inte
med så högt belopp att det uppkommer ett underskott. Sådan utdelning av
andelar i ett dotterbolag som avses i 42 kap. 16 § skall dock inte dras av.
Svenska värdepappersfonder far dra av utdelning till annan än andelsäga-
re i fonden med högst ett belopp som motsvarar 2 procent av fondens
värde vid utgången av beskattningsåret.

Den utdelning som skall dras av enligt första stycket 3 skall dras av
som kostnad det beskattningsår som beslutet om utdelning avser.

Definition

15 § Med investmentföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening

- som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper
eller liknande tillgångar,

- vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappers-
innehav erbjuda andelsägarna riskfördelning, och

- som ett stort antal fysiska personer äger andelar i.

Avskattning av investmentföretag

16 § Om det inträffar en sådan förändring i ett investmentföretag eller i
ägandet av detta att företaget inte längre kan räknas som investment-
företag enligt 15 §, skall avskattning ske enligt 17 och 18 §§. Avskatt-
ning skall dock inte ske om företaget upplöses genom likvidation.

Prop. 1999/2000:2

176

17 § Investmentföretaget skall som avskattningsintäkt ta upp 16 procent
av marknadsvärdet på de delägarrätter som företaget innehar vid ingång-
en av beskattningsåret. Om marknadsvärdet på företagets delägarrätter
var högre vid ingången av något av de fem föregående beskattningsåren
och företaget var investmentföretag det året, skall intäkten i stället beräk-
nas på det högsta av dessa värden.

Om någon som äger andelar i investmentföretaget avyttrar andelar i fö-
retaget under det beskattningsår för företaget då förändringen inträffar, är
avskattningsintäkten så stor andel av avskattningsintäkten enligt första
stycket som motsvarar förhållandet mellan icke avyttrade andelar och
samtliga andelar i företaget.

Andelar i investmentföretaget som ägs av ett investmentföretag vid så-
väl ingången som utgången av det förstnämnda investmentföretagets be-
skattningsår skall anses ha avyttrats under beskattningsåret.

Avskattning av andelar i investmentföretag

18 § Äger en fysisk person eller en annan juridisk person än ett invest-
mentföretag vid utgången av investmentföretagets beskattningsår andelar
i företaget med mer än hälften av röstetalet för samtliga andelar skall, om
personen begär det, avskattning ske av de andelar i företaget som perso-
nen ägde vid ingången av beskattningsåret. Avskattningen medför att
andelarna skall anses ha avyttrats under beskattningsåret för ett pris som
motsvarar marknadsvärdet vid ingången av beskattningsåret och köpts
tillbaka för samma pris.

Anskaffningsutgiften för delägarrätter

19 § De delägarrätter som investmentföretaget anskaffade innan det in-
träffade en sådan förändring som anges i 16 §, skall anses ha anskaffats
för ett belopp som motsvarar marknadsvärdet vid tidpunkten för föränd-
ringen.

Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder

20 § Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder enligt 33 a §
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall inte leda till uttagsbe-
skattning enligt 22 kap.

Den eller de nya fondema inträder i den eller de upphörda fondernas
skattemässiga situation när det gäller tillgångarnas anskaffningsutgift och
annat som påverkar en kapitalvinstberäkning.

Rätt att dra av och skyldighet att ta upp skatt som avser tiden före om-
bildningen övergår till den eller de nybildade fondema. Vid delning för-
delas rättigheterna och skyldigheterna mellan de nybildade fondema i
förhållande till fondernas värde vid delningen.

Prop. 1999/2000:2

177

Kooperativa föreningar

Prop. 1999/2000:2

21 § Med kooperativ förening avses en ekonomisk förening som är öp-
pen på det sätt som anges i 3 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar och som tillämpar lika rösträtt. Om en ekonomisk förening
bedriver försäljning till personer som inte uppfyller kraven för inträde i
föreningen, skall föreningen för att anses som öppen ge dem samma rätt
till återbäring på köpta varor som medlemmarna far.

Kooperativa föreningars centralorganisationer anses som öppna även
om de beviljar inträde bara för sådana lokala föreningar som uppfyller
centralorganisationens krav på stadgar, skötsel och soliditet och även om
bara ett enda företag inom varje område antas som medlem. När det gäl-
ler kravet på lika rösträtt anses centralorganisationer som kooperativa
även om rösträtten utövas i förhållande till föreningarnas medlemsantal.

22 § Utdelning som en kooperativ förening lämnar av vinsten av den ko-
operativa verksamheten i form av rabatt eller pristillägg i förhållande till
gjorda köp eller försäljningar skall dras av.

Om föreningen har medlemmar som far sådan utdelning som enligt
42 kap. 14 § inte skall tas upp hos dem och det inte är fråga om bara en-
staka sådana medlemmar, far utdelningen dras av med högst ett belopp
som motsvarar 80 procent av statslåneräntan vid utgången av november
andra året före taxeringsåret multiplicerat med summan av medlemmar-
nas omsättning med föreningen.

23 § Utdelning som en kooperativ förening lämnar i förhållande till in-
betalda insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall
dras av. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser gäller detta dock inte
till den del utdelningen enligt 24 kap. 13-18 §§ inte skall tas upp av
mottagaren. Om den del som inte skall tas upp av mottagaren uppgår till
högst tio procent av utdelningen, skall dock hela utdelningen dras av.

Om en ekonomisk förening är centralorganisation för kooperativa fö-
reningar, skall utdelningen på förlagsinsatser dras av även om centralor-
ganisationen inte är kooperativ enligt 21 §.

Är en ekonomisk förening ett förvaltningsföretag, far utdelning inte
dras av till den del den enligt 24 kap. 13 § föranlett att utdelning som
föreningen har tagit emot inte skall tas upp.

24 § Den utdelning som skall dras av enligt 22 eller 23 § skall dras av
som kostnad det beskattningsår som beslutet om utdelning avser.

Privatbostadsforetag

25 § Ett privatbostadsföretag skall i fråga om en fastighet i Sverige, ut-
över vad som sägs i 26 och 27 §§,

ta upp bara:

1. ett belopp som för helt år motsvarar tre procent av fastighetens taxe-
ringsvärde året före taxeringsåret, och

2. erhållna statliga räntebidrag för bostadsändamål,

178

dra av bara:

3. ränta på lånat kapital som har lagts ned i fastigheten,

4. återbetalning av statliga räntebidrag för bostadsändamål, och

5. tomträttsavgäld.

Om det inte fanns något taxeringsvärde fastställt för fastigheten, skall
inkomsten enligt första stycket 1 beräknas på ett värde som uppskattas
enligt de grunder som gällde för att fastställa ett taxeringsvärde för året
före taxeringsåret.

26 § Om privatbostadsföretagets fastighet har del i en annan samfallighet
än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket, skall fastighetens andel av
inkomster och utgifter i samfallighetens verksamhet tas upp respektive
dras av hos privatbostadsföretaget. Dessa inkomster och utgifter skall
dock tas upp eller dras av bara om det är fråga om

1. sådana inkomster och utgifter som avses i 25 §,

2. avkastning av kapital och bara till den del avkastningen överstiger
300 kronor, eller

3. kapitalvinster och kapitalförluster.

Om samfalligheten är en särskild taxeringsenhet, skall fastighetens an-
del av samfallighetens taxeringsvärde räknas in i underlaget för inkomst-
beräkningen enligt 25 § första stycket 1.

27 § Om privatbostadsföretagets fastighet har del i en sådan samfallighet
som avses i 6 kap. 6 § första stycket, skall utdelning från samfalligheten
tas upp av privatbostadsföretaget.

Sambruksföreningar

28 § Lönetillägg och liknande ersättningar som en sambruksförening
lämnar till en medlem eller någon annan med hänsyn till resultatet av
verksamheten skall dras av.

Samfälligheter

29 § Juridiska personer som är skattskyldiga för inkomster i en samfäl-
lighet enligt 6 kap. 6 § första stycket skall dra av utdelning som lämnas
till delägarna.

Utdelningen skall dras av som kostnad det beskattningsår som beslutet
om utdelning avser.

Sparbanker och Sparbankernas säkerhetskassa

30 § Bidrag som en sparbank lämnar till Sparbankernas säkerhetskassa
skall dras av.

Bidraget skall tas upp hos säkerhetskassan.

Prop. 1999/2000:2

179

31 § Utdelning som Sparbankernas säkerhetskassa lämnar till sparban- Prop. 1999/2000:2
kerna skall dras av.

40 kap. Tidigare års underskott

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

- en huvudregel i 2 §,

- definitioner i 3-8 §§,

- bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag for underskott

hos foretag efter ägarförändringar i 9-19 §§,

- bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott vid

konkurs och ackord i 20 och 21 §§,

- bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott

efter överlåtelser av andelar i statliga kreditinstitut i 22 §,

- bestämmelser om avdrag efter ombildningar i 23 §, och

- hänvisningar i 24 §.

Huvudregel

2 § Ett underskott av näringsverksamheten som kvarstår från det före-
gående beskattningsåret skall dras av i den utsträckning det inte finns
några begränsningar i detta kapitel, i bestämmelserna om kvalificerade
fusioner och fissioner i 37 kap. 21-26 och 28 §§, i bestämmelserna om
verksamhetsavyttringar i 38 kap. 17 § eller i bestämmelserna om under-
skott av andelshus i 42 kap. 33 §.

Definitioner

3 § Med företag avses i detta kapitel

- svenskt aktiebolag,

- svensk ekonomisk förening,

- svensk sparbank,

- svenskt ömsesidigt försäkringsföretag,

- svensk stiftelse,

- svensk ideell förening, och

- utländskt bolag.

4 § Med underskottsföretag avses ett företag som hade ett underskott det
föregående beskattningsåret eller som har ett eget eller övertaget under-
skott från tidigare år som inte har fatt dras av än på grund av koncembi-
dragsspärren i 18 § eller bestämmelserna i 37 kap. 24 och 25 §§ om rätt
till avdrag för underskott efter kvalificerade fusioner eller fissioner.

180

5 § Ett foretag anses i detta kapitel ha bestämmande inflytande över ett
annat foretag om detta är ett dotterföretag till det förra enligt

- 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385),

- 1 kap. 4 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

- 1 kap. 6 § bankaktiebolagslagen (1987:618),

- 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619),

- 1 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

- 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (1982:713), eller

- 1 kap. 5 § stiftelselagen (1994:1220).

En svensk ideell förening anses ha bestämmande inflytande över ett
annat företag om detta är ett dotterföretag till föreningen enligt 1 kap. 4 §
årsredovisningslagen (1995:1554).

Ett utländskt bolag eller en sådan förvärvare som avses i 11 § anses ha
bestämmande inflytande över ett företag om detta skulle ha varit ett dot-
terföretag till bolaget eller personen, om bolaget eller personen hade varit
ett svenskt aktiebolag.

6 § Med koncern avses i detta kapitel

- en koncern enligt någon av de bestämmelser som anges i 5 § första
stycket,

- när det gäller svenska ideella föreningar, en koncern enligt 1 kap. 4 §
årsredovisningslagen (1995:1554), och

- en motsvarande utländsk företagsgrupp, om moderföretaget hör
hemma i en medlemsstat i Europeiska unionen eller är ett sådant ut-
ländskt bolag som avses i 6 kap. 10 §.

7 § Med moderföretag avses i detta kapitel

- ett företag som är moderföretag enligt någon av de bestämmelser
som anges i 5 § första stycket,

- en svensk ideell förening som är moderföretag enligt 1 kap. 4 § års-
redovisningslagen (1995:1554), och

- ett utländskt bolag som skulle ha varit moderbolag om det hade varit
ett svenskt aktiebolag.

8 § Med ägarförändring avses i detta kapitel sådana förändringar i det
bestämmande inflytandet eller ägandet som anges i 10-14 §§.

Begränsningar hos foretag efter ägarförändringar

Innehåll

9§ I 10—14 §§ finns bestämmelser om att en beloppsspärr och en kon-
cembidragsspärr inträder för underskottsföretaget vid vissa ägarföränd-
ringar. Bestämmelser om innebörden av dessa spärrar finns i 15-19 §§.

Prop. 1999/2000:2

181

Ägarförändringar

10 § Vid ägarförändringar som innebär att ett företag far det bestämman-
de inflytandet över ett underskottsföretag inträder en beloppsspärr och en
koncembidragsspärr.

Beloppsspärren inträder dock inte om det företag som far det bestäm-
mande inflytandet ingick i samma koncern som underskottsföretaget re-
dan före ägarförändringen.

Koncembidragsspärren inträder dock inte om ägarförändringen bara
berör företag som före ägarförändringen ingick i samma koncern som
underskottsföretaget.

11 § I andra fall än som avses i 10 § första stycket inträder en belopps-
spärr vid ägarförändringar som innebär att det bestämmande inflytandet
över ett underskottsföretag erhålls av

1. en fysisk person,

2. ett dödsbo,

3. en annan utländsk juridisk person än ett utländskt bolag, eller

4. ett svenskt handelsbolag i vilket en fysisk person eller en sådan per-
son som anges i 2 eller 3 är delägare direkt eller genom ett eller flera
svenska handelsbolag.

En fysisk person och närstående till honom räknas som en enda person.
Som närstående räknas här, utöver vad som anges i 2 kap. 22 §, ett
svenskt handelsbolag där den fysiska personen själv eller en närstående
fysisk person är delägare. Vad som sägs om fysisk person i denna para-
graf gäller inte dödsbo.

12 § I andra fall än som avses i 10 § första stycket eller 11 § inträder en
beloppsspärr vid ägarförändringar som innebär att, under en period av
fem beskattningsår för ett underskottsföretag, sådana förvärvare som av-
ses i 11 § dels var och en har förvärvat andelar med minst 5 procent av
samtliga röster i underskottsföretaget, dels tillsammans har förvärvat an-
delar med mer än 50 procent av samtliga röster i underskottsföretaget.
Bestämmelserna i 11 § andra stycket gäller också vid tillämpning av
denna paragraf.

Som förvärv som gjorts av en sådan person som avses i första stycket
räknas också förvärv som gjorts av

1. ett företag i vilket personen - direkt eller genom förmedling av en
annan juridisk person eller av ett svenskt handelsbolag som personen har
ett bestämmande inflytande över - innehar andelar med minst 5 procent
av röstetalet, eller

2. en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag som ett sådant fö-
retag som avses i 1 har ett bestämmande inflytande över.

Vid tillämpning av denna paragraf gäller följande. Förvärv av andelar i
förhållande till tidigare andelsinnehav genom emission med lika rätt för
andelsägarna skall inte räknas in i antalet förvärvade andelar. Med för-
värv av andel likställs avtal om rätt att förvärva andelar i ett företag och
avtal om rätt att besluta i företagets angelägenheter.

Prop. 1999/2000:2

182

13 § Bestämmelserna i 11 § gäller inte vid sådana förändringar i det be-
stämmande inflytandet som uppkommer genom arv, testamente, bodel-
ning eller ändrade familjeförhållanden. De gäller inte heller om den som
fått det bestämmande inflytandet har haft ställning som företagsledare i
underskottsföretaget under de två föregående beskattningsåren för detta
företag.

Bestämmelserna i 12 § gäller inte vid sådana förändringar i ägandet
som sker på grund av arv, testamente eller bodelning.

14 § En koncembidragsspärr inträder också vid ägarförändringar som
innebär att ett underskottsföretag eller ett moderföretag till ett under-
skottsföretag får det bestämmande inflytandet över ett annat företag.

Koncembidragsspärren inträder dock inte om ägarförändringen bara
berör företag som före ägarförändringen ingick i samma koncern som
underskottsföretaget.

Beloppsspärren

15 § Beloppsspärren innebär att underskottsföretaget inte får dra av un-
derskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder till
den del underskotten överstiger 200 procent av utgiften för att förvärva

1. det bestämmande inflytandet över underskottsföretaget i sådana fall
som avses i 10 och 11 §§, eller

2. andelar med mer än 50 procent av rösterna i underskottsföretaget i
sådana fall som avses i 12 §.

Om förvärvet omfattar flera underskottsföretag i samma koncern, skall
avdragsutrymmet fördelas på dessa efter deras andel av koncernens
sammanlagda underskott.

16 § Utgiften enligt 15 § första stycket skall minskas med kapitaltillskott
som har lämnats till underskottsföretaget före ägarförändringen men tidi-
gast två beskattningsår före det beskattningsår då ägarförändringen sked-
de. Utgiften skall också minskas med kapitaltillskott som under samma
tid har lämnats till en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag som
både före och efter ägarförändringen ingick i samma koncern som under-
skottsföretaget.

Första stycket gäller inte kapitaltillskott som har lämnats av en juridisk
person eller ett svenskt handelsbolag som både före och efter ägarföränd-
ringen ingick i samma koncern som underskottsföretaget.

17 § Regeringen får medge undantag från beloppsspärren om det finns
anledning att anta att ägarförändringen har väsentlig betydelse från sam-
hällsekonomisk synpunkt och att ägarförändringen annars inte skulle ge-
nomföras.

Prop. 1999/2000:2

183

Koncembidragsspärren

18 § Koncembidragsspärren innebär att underskottsföretaget inte far dra
av underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren inträ-
der, med högre belopp än beskattningsårets överskott beräknat utan hän-
syn till avdragen för underskott och till sådana mottagna koncernbidrag
som skall tas upp enligt 35 kap.

Om en del av underskotten inte får dras av på grund av beloppsspärren,
gäller första stycket för den återstående delen.

Belopp som på grund av bestämmelsen i första stycket inte har kunnat
dras av skall dras av det följande beskattningsåret, om det inte finns nå-
gon begränsning då. Koncembidragsspärren gäller under de första fem
beskattningsåren efter det beskattningsår då spärren inträdde.

19 § Koncernbidrag från företag som ingick i samma koncern som un-
derskottsföretaget redan före ägarförändringen skall vid tillämpning av
18 § räknas med i överskottet. Koncernbidraget skall dock inte räknas
med i överskottet om ett företag som inte tillhörde samma koncern före
ägarförändringen genom fusion har gått upp i det företag som lämnar
bidraget. Koncernbidraget skall inte heller räknas med till den del det
motsvaras av koncernbidrag från något annat företag som inte ingick i
samma koncern före ägarförändringen.

Begränsningar vid konkurs och ackord

20 § Om den skattskyldige är eller har varit försatt i konkurs, får under-
skott som uppkommit före konkursen inte dras av.

Om konkursen läggs ned på grund av att borgenärerna har fått full be-
talning, skall avdrag göras för underskott som på grund av konkursen
inte har kunnat dras av tidigare.

21 § Om den skattskyldige eller ett svenskt handelsbolag som den skatt-
skyldige är delägare i får ackord utan konkurs eller skuldsanering enligt
skuldsaneringslagen (1994:334), skall avdrag för underskott minskas
med ett belopp som motsvarar summan av de skulder i näringsverksam-
heten som fallit bort genom ackordet eller skuldsaneringen.

Begränsningar efter överlåtelser av andelar i statliga kreditinstitut

22 § Om staten äger samtliga andelar i ett sådant kreditinstitut som kun-
nat få stöd enligt 3 § den upphävda lagen (1993:765) om statligt stöd till
banker och andra kreditinstitut, och om staten överlåter sådana andelar,
får underskott som uppkommit hos kreditinstitutet före det beskattningsår
då överlåtelsen skedde inte dras av.

Prop. 1999/2000:2

184

Avdrag efter ombildningar

23 § Vid ombildningar enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) tar det
övertagande bankaktiebolaget över den överlåtande sparbankens rätt att
dra av underskott enligt detta kapitel.

Vid sådana ombildningar av svenska ekonomiska föreningar till aktie-
bolag som avses i 42 kap. 20 § tar det aktiebolag vars aktier skiftas ut
över den ekonomiska föreningens rätt att dra av underskott enligt detta
kapitel.

Hänvisningar

24 § I 14 kap. 17 och 18 §§ finns bestämmelser om avdrag för underskott
om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening överlåter sin näringsverk-
samhet eller sina tillgångar till staten, en kommun eller till ett bolag som
helt eller till övervägande del innehas direkt eller indirekt av staten eller
en kommun.

I 37 kap. 21-26 och 28 §§ och 38 kap. 17 § finns bestämmelser om be-
handlingen av avdrag för underskott vid kvalificerade fusioner och fis-
sioner respektive vid verksamhetsavyttringar.

AVD. VI INKOMSTSLAGET KAPITAL

41 kap. Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget
kapital

Avgränsningen av inkomstslaget

1 § Till inkomstslaget kapital räknas inkomster och utgifter

- på grund av innehav av tillgångar och skulder, och

- i form av kapitalvinster och kapitalförluster.

Till inkomstslaget kapital räknas inte inkomster och utgifter som räk-
nas till inkomstslaget näringsverksamhet.

2 § Med kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget kapital avses

- vinst och förlust vid avyttring av tillgångar,

- kursvinst och kursförlust vid betalning av skulder i utländsk valuta,
och

- vinst och förlust på grund av förpliktelser enligt terminer, köp- eller
sälj optioner och liknande avtal.

Som kapitalvinst behandlas också återfört avdrag för kapitalförlust vid
konkurs enligt 44 kap. 34 § tredje stycket.

3 § Till inkomstslaget kapital räknas också

1. återfört avdrag för avsättning till ersättningsfond och särskilt tillägg
i den omfattning som anges i 31 kap. 21 och 22 §§,

2. fördelningsbelopp vid räntefördelning i enlighet med bestämmel-
serna i 42 kap. 9 §,

Prop. 1999/2000:2

185

3. avdrag som motsvarar inkomst av ränteförmån i enlighet med be-
stämmelserna i 42 kap. 11 §,

4. underskott av näringsverksamhet i den utsträckning som följer av
42 kap. 33 §, 45 kap. 32 § och 46 kap. 6 §,

5. underskott av avslutad näringsverksamhet i den utsträckning som
följer av 42 kap. 34 §,

6. uppskovsavdrag, återfört uppskovsavdrag och särskilt tillägg enligt
47 kap., och

7. premier för pensionsförsäkringar och inbetalningar på pensionsspar-
konton i den utsträckning som följer av 59 kap. 15 §.

4 § Utdelningar och kapitalvinster på delägarrätter i företag som är eller
har varit fåmansföretag eller därmed likställt företag räknas enligt
57 kap. 2 § i viss utsträckning till inkomstslaget tjänst.

Kapitalvinster på andelar i svenska handelsbolag räknas enligt 50 kap.

7 § i viss utsträckning till inkomstslaget tjänst.

5 § Avyttring av sådana tillgångar som avses i 52 kap. räknas i de fall
som anges i 10 kap. 1 § inte till inkomstslaget kapital utan till inkomst-
slaget tjänst.

Avskattning vid karaktärsbyte

6 § Om det inträffar något som gör att ägaren av en tillgång, för det fall
att han skulle avyttra den, inte längre skall beskattas för avyttringen i
inkomstslaget kapital utan i inkomstslaget näringsverksamhet, skall till-
gången anses ha avyttrats mot en ersättning som motsvarar marknadsvär-
det (avskattning).

Om tillgångens marknadsvärde överstiger dess omkostnadsbelopp
skall den - om den skattskyldige begär det - inte avskattas.

I 14 kap. 16 § finns bestämmelser om vilket anskaffningsvärde till-
gången anses ha i inkomstslaget näringsverksamhet.

Privatbostadsfastighet som varit näringsfastighet

7 § Om en näringsfastighet blir privatbostadsfastighet, skall ränteutgifter
som avser fastigheten dras av i inkomstslaget kapital till den del de avser
tid efter övergången. Har räntor som avser tid efter övergången betalats
före övergången, behandlas de som om de betalats omedelbart efter
övergången. Motsvarande gäller för ränteinkomster och hyresinkomster.

Första stycket tillämpas också om en näringsbostadsrätt blir privat-
bostadsrätt.

Prop. 1999/2000:2

186

Beskattningstidpunkten                                            Prop. 1999/2000:2

Huvudregler

8 § Inkomster skall tas upp som intäkt det beskattningsår då de kan dis-
poneras.

Sådana bankräntor som tillgodoräknas insättaren per den 31 december
anses disponibla den dagen.

9 § Utgifter skall dras av som kostnad det beskattningsår då den skatt-
skyldige betalar dem eller på något annat sätt har kostnaderna.

Förskottsräntor skall dras av som kostnad det beskattningsår då de be-
talas bara till den del de avser tid intill utgången av januari månad året
efter beskattningsåret. Den återstående delen skall dras av som kostnad
med lika belopp varje beskattningsår under resten av den tid som för-
skottsbetalningarna avser.

I 42 kap. 34 § finns bestämmelser om när sådana underskott som avses

i 3 § 5 skall dras av.

Kapitalvinster och kapitalförluster

10 § Bestämmelserna i 8 och 9 §§ gäller inte kapitalvinster och kapital-
förluster. För sådana vinster och förluster finns bestämmelser om be-
skattningstidpunkten i 44 kap. 26-32 §§ och 54 kap. 5 §.

Räntekompensation

11 § Räntekompensation som enligt 42 kap. 8 § behandlas som ränta
skall dras av som kostnad det beskattningsår då räntan enligt skulde-
brevet skall betalas. Om förvärvaren i sin tur avyttrar skuldebrevet innan
räntan skall betalas, skall räntekompensationen dock dras av som kostnad
redan det beskattningsår då denna avyttring skall tas upp som intäkt.

Resultatet

12 § Överskott eller underskott skall beräknas genom att intäktspostema
minskas med kostnadsposterna.

För underskott som uppkommer vid beräkningen tillämpas bestämmel-
serna om skattereduktion i 65 kap. 9 och 12 §§.

42 kap. Vad som skall tas upp och dras av i inkomstslaget
kapital

Huvudregler

1 § Ränteinkomster, utdelningar, inkomster vid uthyrning av privat-
bostäder och alla andra inkomster på grund av innehav av tillgångar samt

187

kapitalvinster skall tas upp som intäkt, om inte något annat anges i detta
kapitel eller i 8 eller 43 kap.

Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster skall dras av som
kostnad, om inte något annat anges i detta kapitel eller i 9 eller 60 kap.
Ränteutgifter och kapitalförluster skall dras av även om de inte är sådana
utgifter. Begränsat skattskyldiga far dock inte dra av ränteutgifter som
inte är utgifter för att förvärva eller bibehålla inkomster.

Hänvisningar

2 § I inkomstslaget kapital tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget
näringsverksamhet om

- mervärdesskatt i 15 kap. 6 § och 16 kap. 16 §,

- utgifter för representation i 16 kap. 2 §,

-utländsk skatt i 16 kap. 18 och 19 §§, och

- återföring av avdrag för avsättning till ersättningsfond och särskilt
tillägg i 31 kap. 21 och 22 §§.

3 § Bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster finns i 43 kap.
8 §, 44-54 kap. och 57 kap. 12 §.

Bestämmelser om insättningsgaranti och investerarskydd finns i
55 kap.

Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i
61 kap.

Pensionsförsäkringar och pensionssparkonton

4 § Utdelning, kapitalvinst och annan avkastning på tillgångar på sådant
pensionssparkonto som avses i 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om indivi-
duellt pensionssparande skall inte tas upp. Utgifter och kapitalförluster
som avser tillgångarna far inte dras av. I lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om avkastningsskatt på
tillgångar på sådana konton.

Ränta på förfallna men inte utbetalda belopp från sådan pensions-
försäkring eller annan försäkring som avses i 9 § andra stycket lagen om
avkastningsskatt på pensionsmedel skall inte heller tas upp.

5 § Premie för pensionsförsäkring och inbetalning på pensionssparkonto
skall dras av i den omfattning som anges i 59 kap.

Förvaltningsutgifter

6 § Förvaltningsutgifter far dras av bara till den del kostnaderna under
beskattningsåret sammanlagt överstiger 1 000 kronor.

Prop. 1999/2000:2

188

Belopp som behandlas som ränta

Ersättning när lån återbetalas i förtid

I § Om en låntagare vid förtida inlösen av lån betalar ersättning till lån-
givaren för utebliven ränta, skall denna ersättning behandlas som ränta.

Räntekompensation

8 § Räntekompensation som förvärvaren av ett skuldebrev betalar till
överlåtaren för upplupen men inte forfallen ränta behandlas som ränta.

Första stycket tillämpas också vid förvärv av marknadsnoterade ande-
lar i en svensk värdepappersfond som bara innehåller svenska fordrings-
rätter.

Räntefördelningsbelopp

9 § Fördelningsbelopp som vid räntefördelning skall dras av i inkomst-
slaget näringsverksamhet enligt 33 kap., skall tas upp i inkomstslaget
kapital. Fördelningsbelopp som skall tas upp i inkomstslaget närings-
verksamhet, skall dras av i inkomstslaget kapital.

Hänvisningar

10 § Att tomträttsavgäld behandlas som ränteutgift framgår av 27 §.

Bestämmelser om i vilken utsträckning ersättningar i form av livränta
och liknande utbetalningar för avyttrade tillgångar räknas som ränta finns
i 44 kap. 35 och 37-39 §§.

Ränteförmån

II § Ett belopp som motsvarar värdet enligt 61 kap. 15-17 §§ av sådan
ränteförmån som skall tas upp i inkomstslaget tjänst skall dras av i in-
komstslaget kapital.

Skattskyldighet för utdelning

12 § Utdelning skall tas upp av den som har rätt till utdelningen när den
kan disponeras.

Förvärv av rätt till utdelning eller ränta

13 § Om rätt till enbart utdelning förvärvas genom köp, byte eller på lik-
nande sätt, skall utdelningen, minskad med vad förvärvaren betalat för
rätten, tas upp.

Om betalningen avser rätt till utdelning vid flera tillfallen, skall minsk-
ningen på grund av betalningen fördelas på dessa tillfällen. Fördelningen
skall göras med hänsyn till den tid som rätten avser. Är ett fördelat be-

Prop. 1999/2000:2

189

lopp vid något tillfälle större än utdelningsintäkten, skall den överskju-
tande delen räknas av från närmast följande utdelning eller utdelningar.
Om förvärvet avser rätt till utdelning under obestämd tid, skall minsk-
ningen fördelas på tio år, om det inte finns särskilda skäl till en annan
fördelning.

Om den förvärvade rätten överlåts vidare, skall ersättningen, minskad
med vad som betalats vid förvärvet, tas upp.

Denna paragraf tillämpas också vid förvärv av rätt till enbart ränta.

Vissa utdelningar och utskiftningar

Återbäring

14 § Utdelning från ett aktiebolag eller en ekonomisk förening i förhål-
lande till inköp eller försäljningar eller efter liknande grunder
(återbäring) skall inte tas upp till den del den innebär att den skattskyldi-
ges levnadskostnader minskar.

Vinstandelslån

15 § Utnyttjandet av en företrädesrätt att teckna ett vinstandelslån skall
inte medföra att värdet av rätten tas upp, om den som utnyttjar rätten fatt
den på grund av sitt innehav av andelar i det låntagande företaget.

Utdelning av andelar i dotterbolag

16 § Utdelning från ett svenskt aktiebolag (moderbolaget) i form av
andelar i ett dotterbolag skall inte tas upp om

1. utdelningen lämnas i förhållande till innehavda aktier i moderbola-
get,

2. aktierna i moderbolaget är marknadsnoterade,

3. samtliga moderbolagets andelar i dotterbolaget delas ut,

4. andelar i dotterbolaget efter utdelningen inte innehas av något före-
tag som tillhör samma koncern som moderföretaget,

5. dotterbolaget är ett svenskt aktiebolag eller ett utländskt bolag, och

6. dotterbolagets näringsverksamhet till huvudsaklig del består av rö-
relse eller, direkt eller indirekt, innehav av andelar i sådana företag som
till huvudsaklig del bedriver rörelse och i vilka dotterbolaget, direkt eller
indirekt, innehar andelar med ett sammanlagt röstetal som motsvarar mer
än hälften av röstetalet för samtliga andelar i företaget.

Första stycket gäller även om mottagaren av utdelningen inte äger akti-
erna i det utdelande bolaget.

I 48 kap. 8 § finns bestämmelser om anskaffningsutgiften på andelarna
i moderbolaget och dotterbolaget.

Prop. 1999/2000:2

190

Nedsättning av aktiekapitalet m.m.                                      Prop. 1999/2000:2

17 § Som utdelning behandlas utbetalningar till aktieägarna i samband
med att ett svenskt aktiebolag sätter ned

1. aktiekapitalet genom minskning av aktiernas nominella belopp,

2. reservfonden, eller

3. överkursfonden.

Utbetalningar från en utländsk juridisk person vid ett förfarande som
motsvarar något av dem som nämns i första stycket skall också behandlas
som utdelning.

Utskiftning från ideella föreningar

18 § Vad som, utöver inbetald insats, skiftas ut till en medlem i en ideell
förening i samband med att föreningen upplöses eller när medlemmen
utträder ur föreningen eller i liknande fall behandlas som utdelning.

Utskiftning från ekonomiska föreningar

19 § Vad som, utöver inbetald insats, skiftas ut till en medlem i en
svensk ekonomisk förening i samband med att föreningen upplöses be-
handlas som utdelning, om det inte framgår något annat av 20 eller 21 §.

20 § Vid ombildning av en svensk ekonomisk förening till ett svenskt
aktiebolag skall aktier i bolaget som skiftas ut till medlemmen inte be-
handlas som utdelning, om

1. den utskiftande föreningen inte är ett sådant fåmansföretag som av-
ses i 56 kap. 2 § eller 57 kap. 3 §,

2. föreningen äger samtliga aktier i bolaget,

3. samtliga aktier i bolaget skiftas ut, och

4. värdet av vad medlemmarna far utöver aktierna inte överstiger fem
procent av aktiernas nominella värde.

Vad som utöver aktierna skiftas ut till medlemmen skall i sin helhet
behandlas som utdelning.

I 48 kap. 9 § finns bestämmelser om anskaffningsutgift för de utskifta-
de aktierna.

21 § Vid sådana fusioner som avses i 12 kap. 1 och 3 §§ lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar och i 10 kap. 1 och 2 §§ lagen
(1995:1570) om medlemsbanker skall andelar i den övertagande före-
ningen som skiftas ut till medlemmen inte behandlas som utdelning.

Vad som utöver andelarna skiftas ut till medlemmen skall i sin helhet
behandlas som utdelning.

I 48 kap. 10 § finns bestämmelser om anskaffningsutgift för de utskif-
tade andelarna.

191

Utdelning från delägarbeskattade utländska juridiska personer

22 § Utdelning från andra utländska juridiska personer än utländska bo-
lag skall inte tas upp till den del delägaren har beskattats for sin del av
den utländska juridiska personens inkomst enligt 6 kap. 13-16 §§.

Utdelning och utskiftning från utländska dödsbon

23 § Vad som delas eller skiftas ut till obegränsat skattskyldiga skall tas
upp, om utdelningen eller utskiftningen avser inkomst i ett dödsbo efter
någon som var begränsat skattskyldig vid dödsfallet. Detta gäller dock
inte till den del dödsboet är skattskyldigt i Sverige för inkomsten.

Skattetillgodohavanden

24 § Utbetalning genom en utländsk stats försorg inom ramen för ett
system för nedsättning av skatten på utdelad bolagsvinst (skattetill-
godohavande) behandlas som utdelning.

Skattetillgodohavanden skall tas upp som intäkt samma beskattningsår
som den utdelning på vilken skattetillgodohavandet är grundat.

Lotterier

25 § Vinst i ett utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska pre-
mieobligationer skall tas upp om vinsten överstiger 100 kronor.

Utgifter för att delta i svenska och utländska lotterier far inte dras av.

Bostäder

Statliga räntebidrag

26 § Statligt räntebidrag för bostadsändamål skall tas upp. Återbetalas
bidraget, skall det återbetalade beloppet dras av.

Tomträttsavgälder

27 § Tomträttsavgälder behandlas som ränteutgifter.

Utdelning från privatbostadsforetag

28 § Sådan förmån av att få utnyttja en fastighet som den skattskyldige
har i egenskap av delägare i ett privatbostadsföretag skall inte tas upp.
Annan utdelning från ett sådant företag skall tas upp till den del den
överstiger andra avgifter och inbetalningar till företaget under beskatt-
ningsåret än kapitaltillskott.

Första stycket gäller också förmåner från en motsvarande utländsk ju-
ridisk person.

Prop. 1999/2000:2

192

Inkomster i samfallighet

29 § Om en privatbostadsfastighet har del i en annan svensk samfallighet
än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket, skall den del av fastig-
hetens andel av samfallighetens inkomster som är avkastning av kapital
och som överstiger 300 kronor tas upp.

För fastighetens andel av samfallighetens statliga räntebidrag och
tomträttsavgälder gäller bestämmelserna i 26 och 27 §§.

I fråga om fastighetens andel i samfallighetens kapitalvinster och ka-
pitalförluster tillämpas vad som skulle ha gällt för fastighetsägaren vid en
avyttring.

Uthyrning

30 § Ersättningar när en privatbostadsfastighet eller en privatbostad
upplåts samt ersättningar när produkter från sådana fastigheter eller bo-
städer avyttras skall tas upp. Detsamma gäller ersättningar när en bostad
som innehas med hyresrätt upplåts.

Utgifterna för upplåtelsen eller produkterna får inte dras av. I stället
skall avdrag göras med 4 000 kronor per år för varje privatbostadsfastig-
het, privatbostad eller hyreslägenhet. Om ersättningen avser upplåtelse,
skall ytterligare avdrag göras hos upplåtaren enligt bestämmelserna i

31 §. Avdraget far inte i något fall vara högre än intäkten.

31 § När en privatbostadsfastighet upplåts, skall ett belopp som mot-
svarar 20 procent av intäkten av upplåtelsen dras av.

När en bostad som innehas med hyresrätt upplåts, skall den del av
upplåtarens hyra som avser den upplåtna delen dras av.

När en bostad som innehas med bostadsrätt eller liknande besittnings-
rätt upplåts, skall den del av innehavarens avgift eller hyra som avser den
upplåtna delen dras av. I avgiften skall inte räknas in kapitaltillskott som
innehavaren gjort till företaget eller bolaget. Andra inbetalningar skall
räknas in i avgiften bara till den del de överstiger sådan utdelning som
innehavaren har fatt på annat sätt än i förhållande till sina andelar i före-
taget.

32 § Bestämmelserna i 30 § andra stycket och 31 § gäller inte i fråga om
upplåtelser som sker till

1. ett svenskt handelsbolag av en delägare i handelsbolaget eller av en
närstående till delägaren,

2. den skattskyldiges arbetsgivare eller en arbetsgivare till någon som
är närstående till den skattskyldige, eller

3. någon som kan anses ingå i samma intressegemenskap som en sådan
arbetsgivare som avses i 2.

Vid sådana upplåtelser som avses i första stycket skall skäligt avdrag
göras för den skattskyldiges utgifter för upplåtelsen.

Prop. 1999/2000:2

193

7 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 1

Avdrag för underskott som uppkommit i en näringsverksamhet

Underskott av andelshus

33 § Underskott som uppkommit i en näringsverksamhet får dras av med
70 procent till den del

1. underskottet avser en sådan bostad i ett andelshus som skulle ha va-
rit den skattskyldiges privatbostad om han innehaft den med bostadsrätt,
och

2. underskottet inte dras av enligt 45 kap. 32 §, 46 kap. 17 § eller
62 kap. 2-4 §§.

I fråga om avdraget tillämpas också bestämmelserna om begränsningar
vid konkurs, ackord och skuldsanering i 40 kap. 20 och 21 §§.

Om ett underskott har dragits av enligt första stycket, far avdrag inte
göras enligt 40 kap. 2 §.

Underskott av avslutad näringsverksamhet

34 § Underskott av näringsverksamhet det beskattningsår då en enskild
näringsidkare upphör att bedriva näringsverksamheten skall dras av med
70 procent.

Underskottet skall dock inte dras av om det avser självständigt bedri-
ven näringsverksamhet utomlands. Det skall inte heller dras av till den
del underskottet

- dragits av enligt 45 kap. 32 §, 46 kap. 17 § eller 62 kap. 2—4 §§ eller
legat till grund för avdrag enligt 33 §, eller

- skulle ha fallit bort om tillgångar eller tjänster som har tagits ut ur
näringsverksamheten hade uttagsbeskattats.

Underskottet skall dras av det följande beskattningsåret eller, om den
skattskyldige begär det, fördelas på det året och de två därefter följande
beskattningsåren.

Bestämmelserna om begränsningar vid konkurs, ackord och skuldsane-
ring i 40 kap. 20 och 21 §§ tillämpas också på sådant underskott.

43 kap. Utdelning och kapitalvinst på andelar i onoterade
foretag

Tillämpningsområde

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om att utdelningar och kapital-
vinster på andelar i viss utsträckning inte skall tas upp.

Bestämmelserna gäller utdelningar och kapitalvinster på

- aktier i svenska aktiebolag,

- andelar i svenska ekonomiska föreningar som inte är kooperativa,
och

- andelar i utländska juridiska personer, om inkomstbeskattningen av
den utländska juridiska personen är jämförlig med inkomstbeskattningen
enligt denna lag av ett svenskt företag med motsvarande inkomster.

Prop. 1999/2000:2

194

2 § Bestämmelserna tillämpas inte på utdelning från ett företag, om

1. företaget är marknadsnoterat,

2. företaget under det räkenskapsår som beslutet om utdelning avser
eller under något av de fyra föregående räkenskapsåren, direkt eller ge-
nom dotterföretag, ägt aktier med en röst- eller kapitalandel på 25 pro-
cent eller mer i ett svenskt marknadsnoterat aktiebolag eller en mark-
nadsnoterad utländsk juridisk person,

3. företaget, om det är ett förvaltningsföretag och under det räken-
skapsår som beslutet om utdelning avser, direkt eller genom ett annat
förvaltningsföretag, ägt någon andel i ett svenskt marknadsnoterat aktie-
bolag eller en marknadsnoterad utländsk juridisk person, eller

4. företaget är ett privatbostadsföretag.

Ett företag anses marknadsnoterat om någon andel i företaget är mark-
nadsnoterad. I fråga om marknadsnoterade företag finns bestämmelser i
9 och 10 §§.

Utdelning

3 § Utdelning skall tas upp bara till den del den överstiger ett lättnads-
belopp. Detta är summan av

1. underlaget för lättnadsbelopp multiplicerat med 70 procent av
statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret, och

2. sparat lättnadsutrymme.

4 § Underlaget för lättnadsbelopp är summan av

1. det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om andelen hade av-
yttrats vid tidpunkten för utdelningen,

2. sparat lättnadsutrymme, och

3. löneunderlag enligt 12-16 §§.

I 17 och 18 §§ finns bestämmelser om att omkostnadsbeloppet för en
andel i vissa fall beräknas efter uppräkning eller på grundval av ett kapi-
talunderlag.

När det gäller kvalificerade andelar tillämpas också de begränsningar
som följer av 15 och 16 §§.

5 § Det beskattningsår en andel förvärvas skall inte något lättnadsbelopp
beräknas för förvärvaren om företaget tidigare under året lämnat utdel-
ning.

Sparat lättnadsutrymme

6 § Om utdelningen understiger lättnadsbeloppet, skall skillnaden (sparat
lättnadsutrymme) föras vidare till nästa beskattningsår.

Lämnar företaget inte någon utdelning, skall hela lättnadsbeloppet, be-
räknat vid beskattningsårets utgång, föras vidare till nästa beskattningsår.
Vid prövning av om förutsättningarna i 2 § första stycket är uppfyllda
skall, i stället för vad som sägs där om räkenskapsår som beslutet om

Prop. 1999/2000:2

195

utdelningen avser, gälla det räkenskapsår som har avslutats närmast före Prop. 1999/2000:2
ingången av den skattskyldiges beskattningsår.

7 § Om en andel övergår till en ny ägare genom arv, testamente, gåva,
bodelning eller på liknande sätt, tar förvärvaren över den tidigare ägarens
sparade lättnadsutrymme.

Kapitalvinst

8 § Av en kapitalvinst på en andel skall bara ett belopp som överstiger
det sparade lättnadsutrymmet tas upp som intäkt.

Verkan av en marknadsnotering

9 § Om ett företag marknadsnoteras tillämpas 1-8 §§, utom 2 § första
stycket 1, på utdelning och kapitalvinst på andelar i företaget till och med
det tionde kalenderåret efter det år företaget noterades. Sparat lättnads-
utrymme vid utgången av det tionde året skall läggas till anskaffnings-
utgiften för andelen.

Första stycket gäller bara

1. andelar som getts ut före tidpunkten för noteringen eller den tidigare
tidpunkt då företaget inför en marknadsintroduktion offentligt eller på
något annat sätt riktat en inbjudan till en vidare krets att förvärva andelar
i företaget och som inte därefter har övergått till en ny ägare genom köp,
byte eller på liknande sätt, och

2. andelar som förvärvats med stöd av andelar som avses i 1 och inte
efter förvärvet har övergått till en ny ägare genom köp, byte eller på lik-
nande sätt.

10 § Bestämmelserna i 9 § första stycket gäller inte i fråga om andelar i

1. investmentföretag,

2. företag som någon gång under de senaste fem åren före tidpunkten
för marknadsnoteringen tidigare varit marknadsnoterat, eller

3. företag som någon gång under de senaste fem åren före tidpunkten
för marknadsnoteringen varit dotterföretag till ett marknadsnoterat före-
tag.

Andelsbyten

11 § Bestämmelser om beräkningen av lättnadsbeloppet på mottagna an-
delar vid andelsbyten finns i 49 kap. 32 §.

Löneunderlag

12 § Löneunderlaget skall beräknas på grundval av ersättning som ingår i
underlaget för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen (1981:691)
om socialavgifter eller 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på

196

vissa förvärvsinkomster och som under året före beskattningsåret har
lämnats till arbetstagarna i företaget och i dess dotterföretag.

Om ersättningen avser arbetstagare i ett dotterföretag som inte är hel-
ägt, skall så stor del av ersättningen räknas med som motsvarar moderfö-
retagets andel av antalet aktier i dotterföretaget.

13 § Vid beräkningen av löneunderlaget skall följande ersättningar inte
räknas med:

1. ersättningar som täcks av statliga bidrag för lönekostnader, och

2. ersättningar till arbetstagare som har kvalificerade andelar som getts
ut av företaget eller av ett annat företag inom samma koncern.

14 § Löneunderlaget är den del av den sammanlagda ersättningen som
överstiger ett belopp som motsvarar tio gånger det prisbasbelopp enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde året före
beskattningsåret. Löneunderlaget fördelas med lika belopp på andelar i
företaget.

15 § Om andelsägaren året före beskattningsåret varit verksam i betydan-
de omfattning i företaget eller i dess dotterföretag, skall löneunderlag
beräknas bara om andelsägaren för nämnda år har fatt ersättning från
företagen som ingår i underlaget för beräkning av avgifter enligt 2 kap.
3 § lagen (1981:691) om socialavgifter eller 1 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster med belopp som samman-
lagt inte understiger det lägsta av

- 120 procent av den högsta löneunderlagsgrundande ersättningen
samma år till en arbetstagare, och

- tio prisbasbelopp för året före beskattningsåret.

16 § För en andelsägare som avses i 15 § får löneunderlaget inte översti-
ga ett belopp som motsvarar 50 gånger den ersättning som andelsägaren
för året före beskattningsåret fatt från företaget eller dess dotterföretag
och som ingår i underlaget för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 §
lagen (1981:691) om socialavgifter eller 1 § lagen (1990:659) om sär-
skild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Begränsningen gäller för an-
delsägarens sammanlagda innehav av andelar i företaget.

Andelar förvärvade före år 1990

17 § Anskaffningsutgiften för andelar som har förvärvats före år 1990
skall vid beräkning av omkostnadsbeloppet enligt 4 § räknas upp med
hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget från och med förvärvs-
året, dock tidigast från och med år 1970, till år 1990. Motsvarande gäller
för ovillkorliga kapitaltillskott som gjorts före år 1990.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte om omkostnadsbeloppet
beräknas med tillämpning av 18 §.

Prop. 1999/2000:2

197

Andelar förvärvade före år 1992

Beräkning av omkostnadsbeloppet

18 § Som anskaffningsutgift för andelar som har förvärvats före år 1992
far vid beräkning av omkostnadsbeloppet enligt 4 § första stycket 1 tas
upp det justerade kapitalunderlaget i företaget enligt 19-27 §§ fördelat
med lika belopp på andelarna i företaget. Hänsyn far inte tas till ovillkor-
liga kapitaltillskott som gjorts före utgången av det beskattningsår som
avses i 19 §.

Som förutsättning för tillämpning av första stycket gäller att denna be-
räkning används för samtliga andelar i företaget som andelsägaren för-
värvat före år 1992.

Vad som sägs i första stycket gäller inte i fråga om andelar i utländska
juridiska personer.

Beräkning av kapitalunderlaget

19 § Kapitalunderlaget är skillnaden mellan värdet på tillgångarna och
skulderna i företaget vid utgången av det beskattningsår för vilket taxe-
ring skedde år 1993. Om företaget inte taxerades då, är kapitalunderlaget
motsvarande skillnad det beskattningsår för vilket taxering skedde år
1992.

20 § Tillgångarna skall tas upp till det skattemässiga värdet, om inte an-
nat följer av andra stycket eller av 21 eller 22 §.

Andelar i svenska handelsbolag tas upp till den justerade anskaffnings-
utgiften enligt 50 kap.

21 § Andelar i andra svenska dotterföretag än handelsbolag skall tas upp
till ett värde som motsvarar kapitalunderlaget i dotterföretaget. Om dot-
terföretaget inte var helägt, skall så stor del av detta värde tas upp som
motsvarar moderföretagets andel av antalet andelar i dotterföretaget.

22 § Fastigheter i Sverige som var kapitaltillgångar och som har förvär-
vats före utgången av år 1990 far i stället anses förvärvade den 1 januari
1991. I sådant fall skall hänsyn inte tas till utgifter och avdrag före år
1991, utöver vad som anges i andra stycket.

Vid tillämpning av första stycket skall anskaffningsutgiften anses mot-
svara den i det följande angivna delen av fastighetens taxeringsvärde för
år 1991 minskad med värdeminskningsavdrag vid 1982-1991 års taxe-
ringar, i den mån avdraget per år uppgått till minst 10 procent av denna
del av taxeringsvärdet. Den del av taxeringsvärdet som skall användas är
för

1. småhusenheter 70 procent,

2. hyreshusenheter 60 procent,

3. industrienheter 75 procent, och

4. lantbruksenheter 100 procent.

Prop. 1999/2000:2

198

Om marknadsvärdet på byggnader, mark och markanläggningar som
anses förvärvade den 1 januari 1991 vid beskattningsårets utgång under-
steg 75 procent av anskaffningsutgiften enligt andra stycket, skall denna
utgift justeras i skälig mån.

Vad som sägs om värdeminskningsavdrag gäller också liknande av-
drag såsom skogsavdrag och avdrag för substansminskning samt sådana
belopp med vilka ersättningsfonder och liknande fonder tagits i anspråk.

23 § Som skuld räknas 28 procent av

1. en avsättning till skatteutjämningsreserv enligt den upphävda lagen
(1990:654) om skatteutjämningsreserv,

2. sådant uppskovsbelopp som avses i den upphävda lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade reserver till den del det vid beskatt-
ningsårets utgång inte hade återförts, och

3. avsättningar till ersättningsfonder och liknande fonder.

Avsättningar för framtida utgifter räknas som skuld till den del avdrag
gjordes vid beskattningen.

Justering av kapitalunderlaget

24 § Om företaget gjorde avsättning till skatteutjämningsreserv vid 1994
års taxering, far 28 procent av det belopp som enligt lagen (1993:1540)
om återföring av skatteutjämningsreserv minst skall återföras vid
1995-2002 års taxeringar tas upp som skuld i stället för vad som anges i
23 § första stycket 1. Om avdraget för avsättning är lägre än det avdrag
som avses i nämnda bestämmelse, skall kapitalunderlaget minskas med
28 procent av skillnaden.

25 § Kapitalunderlaget skall minskas med vinstutdelning som lämnats för
det räkenskapsår för vilket taxering skedde år 1993 eller, om företaget
inte taxerades då, det räkenskapsår för vilket taxering skedde år 1992.

26 § Vinstutdelning som lämnas för senare räkenskapsår än som avses i
25 § skall minska kapitalunderlaget till den del utdelat belopp överstiger
nettovinsten enligt fastställd balansräkning eller, i förekommande fall,
fastställd koncembalansräkning.

Kapitalunderlaget i ett aktiebolag skall minskas med belopp som mot-
svarar utbetalningar från bolaget som gjorts i samband med nedsättning
av aktiekapitalet eller reservfonden, om utbetalningen skett efter utgång-
en av det räkenskapsår då underlaget beräknades.

Kapitalunderlaget i en ekonomisk förening skall minskas med belopp
som motsvarar utbetalningar enligt 10 kap. 1 § lagen (1987:667) om eko-
nomiska föreningar vid nedsättning av medlemsinsatsemas belopp eller
enligt 4 kap. 3 § samma lag vid återbetalning av överskjutande medlems-
insatser. Detta gäller bara om utbetalningen skett efter utgången av det
räkenskapsår då underlaget beräknades.

Prop. 1999/2000:2

199

27 § När kapitalunderlaget justeras på grund av utdelningar och andra
utbetalningar som avses i 26 §, tillämpas det nya kapitalunderlaget för
utdelningar som görs och kapitalvinster som uppkommer efter den utbe-
talning som medfört justeringen.

AVD. VII KAPITALVINSTER OCH
KAPITALFÖRLUSTER

44 kap. Grundläggande bestämmelser om kapitalvinster
och kapitalförluster

Innehåll

1 § I detta kapitel finns de grundläggande bestämmelserna om kapital-
vinster och kapitalförluster. De gäller, om inte annat anges, alla slag av
tillgångar och förpliktelser.

Särskilda bestämmelser för olika slag av tillgångar och förpliktelser
finns i 45-52 kap.

I 53 kap. finns bestämmelser om överlåtelser till underpris från deläga-
re och närstående.

I 54 kap. finns bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster vid
betalning av skulder i utländsk valuta som gäller bara i inkomstslaget
kapital.

155 kap. finns bestämmelser om avyttringar av delägarrätter och ford-
ringsrätter i samband med insättningsgaranti och investerarskydd.

I 25 kap. finns bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster
som gäller bara i inkomstslaget näringsverksamhet.

Kapitalförluster

2 § Vad som sägs om kapitalvinster i detta kapitel samt i 45, 46, 48, 50,
52 och 54 kap. gäller på motsvarande sätt för kapitalförluster.

Vad som avses med avyttring

Huvudregel

3 § Med avyttring av tillgångar avses försäljning, byte och liknande
överlåtelse av tillgångar.

Fordringar, optioner och terminer

4 § Till avyttring räknas att

1. innehavaren av en fordran far betalt för denna,

2. innehavaren av en option far betalt för att motpartens förpliktelse
skall upphöra,

Prop. 1999/2000:2

200

3. innehavaren av en option får betalt utan att de underliggande till-
gångarna överlåts när optionen löper ut,

4. tiden för utnyttjande av en option löper ut utan att optionen ut-
nyttjas,

5. ena parten i ett terminsavtal får betalt för att motpartens förpliktelse
skall upphöra, eller

6. ena parten i ett terminsavtal far betalt utan att de underliggande till-
gångarna överlåts vid sluttidpunkten.

De bestämmelser i första stycket som gäller optioner och terminsavtal
gäller också liknande avtal.

Utträde ur ekonomisk förening

5 § En medlem som avgår ur en ekonomisk förening anses ha avyttrat
andelen.

Upplösning av värdepappersfond

6 § Om en svensk värdepappersfond upplöses, anses varje andelsägare ha
avyttrat sin andel.

Likvidation

7 § Ett värdepapper anses avyttrat om det företag som gett ut det träder i
likvidation.

Vid sådan ombildning av en svensk ekonomisk förening till aktiebolag
som avses i 42 kap. 20 § anses andelen i föreningen inte ha avyttrats på
grund av föreningens upplösning.

Konkurs, fusion och fission

8 § Ett värdepapper anses avyttrat om det företag som gett ut det

1. försätts i konkurs och är ett svenskt aktiebolag eller en svensk eko-
nomisk förening,

2. upplöses genom konkurs och är ett annat företag än ett svenskt ak-
tiebolag eller en svensk ekonomisk förening, eller

3. upplöses genom fusion eller fission.

Vid sådana konkurser som avses i första stycket 1 skall en kapitalför-
lust alltid anses definitiv när företaget försätts i konkurs.

Av 37 kap. 29 § första stycket framgår att bestämmelsen i första styck-
et 3 inte gäller värdepapper som innehas av det övertagande företaget vid
en kvalificerad fusion eller fission. Bestämmelsen gäller inte heller an-
delar i en överlåtande ekonomisk förening vid sådana fusioner som avses
i 42 kap. 21 §.

Prop. 1999/2000:2

201

Utlåning för blankning

9 § Som avyttring anses inte att delägarrätter eller fordringsrätter lånas ut
för blankning.

Vad som avses med blankning framgår av 29 §.

Utnyttjande av rätt att förvärva tillgångar

10 § Om en teckningsrätt, delrätt, företrädesrätt till teckning av vinst-
andelslån, termin, option, ett konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt
vinstandelsbevis utnyttjas för att förvärva aktier eller andra tillgångar,
anses detta inte som avyttring av det utnyttjade värdepapperet.

I 20 § finns bestämmelser om anskaffningsutgiften för de förvärvade
tillgångarna.

Vad som avses med terminer och optioner

11 § Med termin avses ett avtal, lämpat för allmän omsättning, om

- förvärv av aktier, obligationer eller andra tillgångar vid en viss fram-
tida tidpunkt och till ett bestämt pris, eller

- en framtida betalning vars storlek beror på värdet av underliggande
tillgångar eller av kursindex eller liknande.

12 § Med option avses en rätt för innehavaren att

- förvärva eller avyttra aktier, obligationer eller andra tillgångar till ett
bestämt pris, eller

- få betalning vars storlek beror på värdet av underliggande tillgångar,
eller av kursindex eller liknande.

Prop. 1999/2000:2

Beräkningen

Huvudregel

13 § Kapitalvinsten skall beräknas som skillnaden mellan

- ersättningen för den avyttrade tillgången eller för den utfärdade för-
pliktelsen minskad med utgifterna för avyttringen eller utfärdandet, och

- omkostnadsbeloppet.

Omkostnadsbelopp

14 § Med omkostnadsbelopp avses, om inte annat föreskrivs, utgifter för
anskaffning {anskaffningsutgifter) ökade med utgifter för förbättring
(förbättringsutgifter).

202

Förpliktelser

15 § I fråga om förpliktelser skall den betalning som utfärdaren far för att
han åtar sig förpliktelsen anses som ersättning. Vad utfärdaren ger ut för
att förpliktelsen skall upphöra anses som anskaffningsutgift.

Att betalningen i vissa fall i stället ingår i kapitalvinstberäkningen för
den underliggande tillgången framgår av 32 §.

Betalningar i utländsk valuta

16 § Om ersättning för avyttrade tillgångar erhålls i utländsk valuta som
växlas till svenska kronor inom trettio dagar från avyttringen, skall kur-
sen på växlingsdagen användas för beräkningen av värdet på ersättning-
en.

Ersättningen överstiger marknadsvärdet

17 § Om en tillgång avyttras till ett pris som överstiger marknadsvärdet
och den överskjutande delen tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst,
skall ersättningen anses motsvara marknadsvärdet.

Utgifter som täckts genom bidrag från stat eller kommun

18 § I omkostnadsbeloppet skall inte sådana utgifter räknas in som täckts
genom näringsbidrag eller statligt eller kommunalt bidrag.

Tillgångar som avyttras på grund av att en sälj option utnyttjas

19 § Till anskaffningsutgiften för tillgångar som innehavaren av en sälj-
option avyttrar genom att utnyttja optionen skall läggas vad han betalat
för optionen.

Tillgångar som förvärvas genom att ett värdepapper utnyttjas

20 § I anskaffningsutgiften för en tillgång som den skattskyldige för-
värvar genom att utnyttja en teckningsrätt, delrätt, företrädesrätt till teck-
ning av vinstandelslån, termin, option, ett konvertibelt skuldebrev eller
konvertibelt vinstandelsbevis skall det omkostnadsbelopp räknas in som
skulle ha använts om det utnyttjade värdepapperet hade avyttrats vid tid-
punkten för utnyttjandet.

Tillgångar som förvärvas genom arv, gåva m.m.

21 § Om en tillgång förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller på liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skatte-
mässiga situation.

I fråga om delägarrätter, fordringsrätter och sådana tillgångar som av-
ses i 52 kap. skall som anskaffningsutgift räknas ett belopp som motsva-

Prop. 1999/2000:2

203

rar det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om den tidigare ägaren i
stället hade avyttrat tillgångarna på dagen for äganderättsövergången.

22 § En tillgång som förvärvas genom arv, testamente eller bodelning på
grund av makes död och som varit lagertillgång hos den döde men inte
kommer att vara det hos förvärvaren anses, i stället för vad som anges i
21 §, förvärvad till det skattemässiga värdet.

Kapitalförluster

23 § Bara verkliga kapitalförluster skall anses som kapitalförluster.

24 § Kapitalförluster som beror på att tillgångar avyttras mot en ersätt-
ning som understiger deras marknadsvärde, skall anses som kapitalför-
luster bara om det framgår av omständigheterna att säljaren inte har för
avsikt att öka köparens förmögenhet.

25 § Om den skattskyldige eller någon närstående till honom på grund av
avyttringen, direkt eller indirekt, far en rättighet eller en förmån som -
trots att den inte skall räknas in i ersättningen vid kapitalvinstberäkning-
en - far antas ha ett värde och det uppkommer en kapitalförlust, skall den
del av kapitalförlusten som motsvarar detta värde inte anses som kapital-
förlust.

Beskattningstidpunkten

Huvudregel

26 § Kapitalvinster skall tas upp som intäkt det beskattningsår då till-
gången avyttras.

Kapitalförluster skall dock inte dras av som kostnad förrän det beskatt-
ningsår då förlusten är definitiv.

Hänvisningar

27 § Det finns bestämmelser om

- uppskov med kapitalvinstbeskattningen vid koncemintema an-
delsavyttringar i 25 kap. 6-27 §§,

- att kapitalförluster skall dras av vid ett senare tillfälle vid avyttringar
till företag i intressegemenskap med säljaren i 25 kap. 28-32 §§,

- uppskovsavdrag vid avyttring av privatbostäder i 47 kap., och

- uppskov med beskattningen vid andelsbyten i 49 kap.

Tillkommande belopp

28 § Om kapitalvinstens storlek beror på någon händelse i framtiden och
därför inte kan fastställas det år tillgången avyttras, skall den kapitalvinst

Prop. 1999/2000:2

204

som uppkommer på grund av tillkommande belopp tas upp som intäkt
det eller de beskattningsår då storleken av tillkommande belopp kan be-
räknas. Kapitalvinstberäkningen skall då göras med utgångspunkt i för-
hållandena vid avyttringen och med tillämpning av de beräkningsregler
som gällde vid denna tidpunkt.

Blankning

29 § Kapitalvinst på grund av att en lånad delägarrätt avyttras
(blankningsaffar) skall tas upp som intäkt det beskattningsår då en del-
ägarrätt återställs till långivaren, dock senast året efter det beskattningsår
då den lånade delägarrätten avyttrades. Om den skattskyldige vid avytt-
ringen ägde delägarrätter av samma slag som den lånade, gäller dock inte
första meningen.

Vad som sägs om delägarrätter gäller också fordringsrätter.

Terminer

30 § Kapitalvinster på grund av en termin skall tas upp som intäkt det år
då avtalet fullföljs eller upphör att gälla.

Optioner

31 § Utfärdarens kapitalvinst på grund av en köp- eller sälj option som är
lämpad for allmän omsättning och som löper på högst ett år skall tas upp
som intäkt det beskattningsår då han befrias från sina förpliktelser.

I fråga om andra köp- eller säljoptioner skall utfardarens kapitalvinst
som avser utfärdandet tas upp som intäkt det beskattningsår den utfärdas
och utfardarens kapitalförlust vid upphörandet dras av som kostnad det
beskattningsår den upphör. Om förpliktelsen upphör samma beskatt-
ningsår som den utfärdas, skall det göras en gemensam kapitalvinst-
beräkning.

32 § Om utfärdaren av en köpoption som är lämpad for allmän omsätt-
ning och som löper på högst ett år avyttrar den underliggande tillgången,
skall ersättningen för denna ökas med premien.

Om utfärdaren av en sälj option som är lämpad för allmän omsättning
och som löper på högst ett år förvärvar den underliggande tillgången,
skall premien räknas av från anskaffningsutgiften for den förvärvade till-
gången, om denna i sin tur avyttras samma beskattningsår som premien
skall tas upp till beskattning.

Om utfärdaren av en köp- eller säljoption som är lämpad för allmän
omsättning och som löper på längre tid än ett år under samma beskatt-
ningsår som optionen utfärdas avyttrar den underliggande tillgången eller
avyttrar en tillgång som han förvärvat på grund av optionen, skall premi-
en räknas av från anskaffningsutgiften for den avyttrade tillgången.

Prop. 1999/2000:2

205

Värdepapper som anses avyttrade på grund av likvidation eller
konkurs

Likvidation

33 § Om ett värdepapper enligt bestämmelserna i 7 § anses ha avyttrats
på grund av att det företag som gett ut det trätt i likvidation och värde-
papperet därefter faktiskt avyttras, är omkostnadsbeloppet vad som åter-
står av omkostnadsbeloppet vid den faktiska avyttringen.

Upphör likvidationen, anses anskaffningsutgiften därefter uppgå till
vad som återstår av omkostnadsbeloppet när likvidationen upphör.

Konkurs

34 § Om ett värdepapper enligt bestämmelserna i 8 § första stycket 1
anses ha avyttrats på grund av att det svenska aktiebolag eller den svens-
ka ekonomiska förening som gett ut det försatts i konkurs och värdepap-
peret därefter faktiskt avyttras, är omkostnadsbeloppet noll.

Om ackord träffas eller utdelning i konkursen erhålls, skall ersätt-
ningen tas upp som kapitalvinst till den del den inte överstiger avdraget
för kapitalförlust när värdepapperet ansågs avyttrat. Om avdrag gjordes
bara för viss del av kapitalförlusten, skall en motsvarande del av ersätt-
ningen tas upp som kapitalvinst.

Om beslutet om konkurs upphävs eller om konkursen avslutas med
överskott, skall avdraget återföras. Anskaffningsutgiften anses därefter
vara omkostnadsbeloppet när värdepapperet ansågs avyttrat. Vad som
sagts nu gäller inte till den del avdraget räknats av mot erhållen ersätt-
ning enligt andra stycket.

Ersättningar i form av livräntor och liknande periodiska
utbetalningar

Beskattning av livräntor som kapitalvinst och ränta

35 § När tillgångar avyttras mot ersättning i form av en livsvarig livränta
skall livräntan beskattas som kapitalvinst enligt 36 § och som ränta enligt
37 §.

Beräkning av kapitalvinst för livräntor

36 § Om en tillgång avyttras mot ersättning i form av en livsvarig liv-
ränta, skall det kapitaliserade värde av livräntan som framkommer med
tillämpning av tabell III till lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
anses som ersättning vid beräkningen av kapitalvinsten. Är livräntan be-
roende av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först avlid-
nes död, bestäms kapitalvärdet med utgångspunkt i hur gammal den
äldste är. Om livräntan upphör vid den sist avlidnes död, bestäms värdet
efter den yngstes ålder.

Prop. 1999/2000:2

206

Ersättningen beräknas med tillämpning av tabell II till lagen om arvs-
skatt och gåvoskatt, om överlåtelseavtalet innebär att

1. livräntan skall betalas ut livsvarigt, dock högst ett visst antal år, och
en sådan beräkning resulterar i att ersättningen blir lägre än enligt första
stycket, eller

2. livräntan skall betalas ut livsvarigt, dock minst ett visst antal år, om
en sådan beräkning resulterar i att ersättningen blir högre än enligt första
stycket.

Om en livsvarig livränta upphör på grund av ett dödsfall inom fem år
från avyttringen skall, i stället för vad som sagts i första och andra
styckena, det sammanlagda livräntebelopp som betalats ut tas upp som
ersättning om denna därmed blir lägre.

Beräkning av ränta för livräntor

37 § Om en tillgång avyttras mot ersättning i form av en livsvarig liv-
ränta, anses så stor del av den årliga ersättningen som ränta som fram-
kommer vid tillämpning av tabellen i 11 kap. 37 §. Är livräntan beroende
av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först avlidnes död,
görs beräkningen med utgångspunkt i hur gammal den äldste är. Om liv-
räntan upphör vid den sist avlidnes död, görs beräkningen efter den
yngstes ålder. Om den person efter vars ålder beräkningen skall göras dör
och livräntan skall fortsätta att betalas ut under viss tid, tillämpas tabellen
med utgångspunkt i den ålder den avlidne skulle ha uppnått om han hade
levt under beskattningsåret.

Räntebeskattning av periodiska ersättningar

38 § Om en tillgång avyttras mot en periodisk ersättning som kan lik-
ställas med livränta och som utöver ett fast årligt belopp dessutom om-
fattar ett tillägg som till sin storlek är beroende av förändringar i det all-
männa prisläget eller liknande förhållande, anses tillägget som ränta.

Köparens ränteutgift

39 § Belopp som anses som ränteinkomst för säljaren enligt 37 eller 38 §
anses som ränteutgift för köparen.

45 kap. Avyttring av fastigheter

Innehåll

1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid avytt-
ring av fastigheter. De grundläggande bestämmelserna finns i 44 kap.

Bestämmelserna om kapitalvinst vid avyttring av näringsfastigheter
skall tillämpas också på strömfall och rättigheter till vattenkraft.

Prop. 1999/2000:2

207

2 § I 47 kap. finns bestämmelser om uppskov med beskattning av kapi-
talvinst för den som avyttrar en privatbostadsfastighet.

Beräkningsenhet

3 § Kapitalvinsten skall beräknas särskilt for varje avyttrad taxerings-
enhet eller del av taxeringsenhet.

Omfattar en taxeringsenhet både en privatbostadsfastighet och en nä-
ringsfastighet, skall kapitalvinsten beräknas för dem var för sig.

För fastigheter utomlands skall beräkningen göras med utgångspunkt i
en motsvarande indelning av fastigheterna.

4 § Avyttras två eller flera taxeringsenheter och har dessa tidigare under
innehavet ingått i samma taxeringsenhet, skall beräkningen göras som
om de vid avyttringen fortfarande var en enda taxeringsenhet, om den
skattskyldige begär det. I fråga om en taxeringsenhet som delvis har in-
gått i den tidigare taxeringsenheten, skall första meningen tillämpas om
mer än 50 procent av enhetens taxeringsvärde vid avyttringen avser den
del som har ingått i den tidigare taxeringsenheten.

Fastighetsreglering, klyvning och inlösen

5 § Överföring av mark eller andel i samfallighet genom fastighetsreg-
lering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och uppdelning i
lotter genom klyvning enligt 11 kap. samma lag anses som avyttring av
fastighet, om överföringen eller uppdelningen sker helt eller delvis mot
kontant ersättning. Är den kontanta ersättningen högst 5 000 kronor, skall
kapitalvinsten inte tas upp.

Av kapitalvinsten skall bara så stor del tas upp som den kontanta er-
sättningen minskad med 5 000 kronor utgör av den totala ersättningen för
överföringen eller uppdelningen minskad med 5 000 kronor. Större be-
lopp än den kontanta ersättningen minskad med 5 000 kronor skall dock
inte tas upp.

Avstående av mark genom inlösen enligt 8 kap. fastighetsbildningsla-
gen anses som avyttring.

Allframtidsupplåtelser

6 § Om en ägare till en fastighet far engångsersättning för allfram-
tidsupplåtelse, anses en så stor del av fastigheten avyttrad som ersätt-
ningen motsvarar av hela fastighetens marknadsvärde vid tiden för det
beslut eller den upplåtelse som ersättningen grundar sig på.

7 § Med allframtidsupplåtelse avses

- att förfoganderätten till fastigheten inskränks för obegränsad tid med
stöd av miljöbalken eller på motsvarande sätt med stöd av andra författ-
ningar, eller

Prop. 1999/2000:2

208

- att nyttjanderätt till eller servitut i fastigheten upplåts för obegränsad Prop. 1999/2000:2
tid.

8 § Ersättning på grund av upplåtelse av avverkningsrätt i samband med
en allframtidsupplåtelse skall behandlas som engångsersättning på grund
av allframtidsupplåtelsen, om den skattskyldige begär det. Detsamma
gäller för 60 procent av ersättningen för avyttrade skogsprodukter.

Första stycket gäller dock bara om ersättningen för avverkningsrätten
eller skogsprodukterna skall tas upp till beskattning samma beskatt-
ningsår som engångsersättningen på grund av allframtidsupplåtelsen.

9 § Vid tillämpning av bestämmelserna om allframtidsupplåtelser i 6, 7,

24 och 25 §§ skall varje taxeringsenhet eller sådan större enhet som på
grund av bestämmelserna i 4 § behandlas som en enda taxeringsenhet
anses som en fastighet.

Ersättning för inventarier

10 § Om en del av ersättningen för en avyttrad fastighet avser mark- eller
byggnadsinventarier, skall den delen inte tas med vid kapitalvinstberäk-
ningen. Detsamma gäller utgifter för sådana tillgångar.

Omkostnadsbeloppet

Förbättringsutgifter

11 § Förbättringsutgifter som inte har förts upp på avskrivningsplan får
beaktas vid beräkning av omkostnadsbeloppet bara för de beskattningsår
då de sammanlagt har uppgått till minst 5 000 kronor.

Förbättringsutgifter som har förts upp på avskrivningsplan hänförs
normalt till det år då de förts upp på planen. I andra fall hänförs utgifter
normalt till det år då räkning eller faktura på det utförda arbetet har er-
hållits.

12 § Utgifter för förbättrande reparationer och underhåll på privatbo-
stadsfastigheter och privatbostadsföretags fastigheter räknas som förbätt-
ringsutgifter.

Med förbättrande reparationer och underhåll avses här reparationer
och underhåll som hänför sig till beskattningsåret eller något av de fem
föregående beskattningsåren till den del åtgärderna medfört att fastighe-
ten är i bättre skick vid avyttringen än vid förvärvet.

13 § Utgifter för förbättrande reparationer och underhåll på näringsfas-
tigheter räknas som förbättringsutgifter, om avdragen för utgifterna

1. skall återföras i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 26 kap.

2-7 §§ på grund av avyttringen, eller

209

2. återfördes i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 26 kap. 8, 9 el-
ler 13 § därför att en fastighet som tidigare varit näringsfastighet blivit
privatbostadsfasti ghet.

Bestämmelserna i 11 § gäller inte för sådana utgifter som avses i första
stycket.

14 § Utgifter för reparation och underhåll på näringsfastigheter i sam-
band med statligt räntebidrag räknas som förbättringsutgifter till den del
de inte kunnat dras av på grund av bestämmelserna i 19 kap. 24 §.

Utgifter för reparation och underhåll av andelshus räknas som förbätt-
ringsutgifter till den del de inte kunnat dras av på grund av bestämmel-
serna i 19 kap. 3 §.

15 § Om en fastighet har varit föremål för förbättringsarbeten eller för
förbättrande reparations- eller underhållsarbeten i ägarens byggnadsrö-
relse, skall förbättringsutgiftema för dessa arbeten anses uppgå till det
belopp som enligt 27 kap. 8 § tagits upp som intäkt i näringsverksamhet
på grund av arbetena.

Värdeminskningsavdrag m.m.

16 § Avyttras en näringsfastighet, skall anskaffningsutgiften minskas
med sådana värdeminskningsavdrag m.m. eller del av dessa som på
grund av 26 kap. 5 § inte skall återföras i inkomstslaget näringsverksam-
het.

Avyttras en privatbostadsfastighet som tidigare har varit närings-
fastighet, skall anskaffningsutgiften minskas med sådana värdeminsk-
ningsavdrag m.m. eller del av dessa som på grund av 26 kap. 5 och 8
eller 9 §§ inte återfördes i inkomstslaget näringsverksamhet när fastig-
heten blev privatbostadsfastighet.

Ersättningsfond

17 § Om en byggnad eller en markanläggning på den avyttrade fastighe-
ten har skrivits av i samband med att en ersättningsfond tagits i anspråk,
gäller följande.

För en näringsfastighet skall anskaffningsutgiften minskas med den del
av det ianspråktagna beloppet som på grund av 26 kap. 4 § medför att
avdraget för avskrivning inte skall återföras i inkomstslaget näringsverk-
samhet.

För en privatbostadsfastighet som tidigare har varit näringsfastighet
skall anskaffningsutgiften minskas med den del av det ianspråktagna be-
loppet som på grund av 26 kap. 4 och 8 eller 9 §§ medförde att avdraget
för avskrivning inte återfördes i inkomstslaget näringsverksamhet när
fastigheten blev privatbostadsfastighet.

18 § Av 31 kap. 18 § tredje stycket framgår att anskaffningsutgiften skall
minskas när en ersättningsfond tas i anspråk för förvärv av mark.

Prop. 1999/2000:2

210

Omkostnadsbeloppet vid delavyttringar

19 § Avyttras en del av en fastighet, skall kapitalvinsten beräknas på
grundval av förhållandena på den avyttrade delen. Frågan om belopps-
gränsen för förbättringsutgifter i 11 § första stycket är uppnådd skall
dock avgöras med hänsyn till förhållandena på hela fastigheten.

20 § Om den skattskyldige begär det, skall omkostnadsbeloppet för den
avyttrade delen, i stället för att beräknas enligt 19 §, beräknas till ett be-
lopp som motsvarar så stor del av det för hela fastigheten beräknade om-
kostnadsbeloppet som ersättningen utgör av hela fastighetens marknads-
värde vid avyttringen.

21 § Om delavyttringen gäller en eller ett fatal tomter som är avsedda att
bebyggas med bostadshus och försäljningspriset understiger tio procent
av fastighetens taxeringsvärde, far omkostnadsbeloppet för den avyttrade
fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till en krona per kvad-
ratmeter. Omkostnadsbeloppet far dock inte beräknas till högre belopp än
ersättningen.

22 § Vad som sägs i 19 och 20 §§ gäller också vid marköverföringar en-
ligt fastighetsbildningslagen (1970:988).

23 § Vid tillämpning av bestämmelserna om delavyttringar i 19-22 och
25 §§ skall varje taxeringsenhet eller sådan större enhet som på grund av
bestämmelserna i 4 § behandlas som en enda taxeringsenhet anses som
en fastighet.

Omkostnadsbeloppet vid allframtidsupplåtelser

24 § Om fastighetsägaren får sådan engångsersättning för allfram-
tidsupplåtelse som avses i 6 §, gäller följande.

Så stor del av omkostnadsbeloppet för fastigheten anses avse den del
av fastigheten som anses avyttrad som ersättningen utgör av hela fastig-
hetens marknadsvärde vid tiden för inskränkningen eller upplåtelsen.

Omkostnadsbeloppet för den eller de allframtidsupplåtelser som den
skattskyldige gör under beskattningsåret får i stället beräknas till sam-
manlagt 5 000 kronor. Omkostnadsbeloppet får dock inte överstiga de
sammanlagda ersättningarna.

Omkostnadsbeloppet efter delavyttringar och allframtidsupplåtelser

25 § Om fastighetsägaren under innehavstiden avyttrat en del av en fas-
tighet, skall detta beaktas vid beräkningen av omkostnadsbeloppet för
resten av fastigheten. Går det inte att utreda hur stor andel av omkost-
nadsbeloppet som avser den tidigare avyttrade fastighetsdelen, anses
denna andel av omkostnadsbeloppet ha motsvarat 50 procent av ersätt-
ningen för fastighetsdelen. Den på detta sätt beräknade andelen av om-

Prop. 1999/2000:2

211

kostnadsbeloppet får dock inte överstiga omkostnadsbeloppet för hela Prop. 1999/2000:2
fastigheten omedelbart innan fastighetsdelen avyttrades.

Första stycket tillämpas också om fastighetsägaren under innehavsti-
den har fatt sådan engångsersättning för allframtidsupplåtelse som avses i
6§-

Om fastighetsägaren under innehavstiden har avstått från mark genom
marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), anses om-
kostnadsbeloppet för fastigheten ha minskat med så stor andel av om-
kostnadsbeloppet för den mark som fastighetsägaren avstått från som den
kontanta ersättningen utgjort av den totala ersättningen för marken.

Skadeersättningar

26 § Om fastighetsägaren har fått skattefri försäkringsersättning eller
annan skattefri skadeersättning för förbättringsarbeten eller därmed lik-
ställda reparations- och underhållsarbeten, skall utgifterna för arbetena
räknas med bara till den del de inte täcks av ersättningen. Har ersättning-
en överstigit utgifterna, skall anskaffningsutgiften minskas med det över-
skjutande beloppet.

Uppskov

27 § I 47 kap. 11 § finns bestämmelser om minskning av anskaffnings-
utgiften när uppskovsavdrag har gjorts.

Om uppskov har erhållits enligt den upphävda lagen (1968:276) om
uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst eller den upp-
hävda lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisations-
vinst, skall anskaffningsutgiften för ersättningsfastigheten minskas med
uppskovsbeloppet.

Fastigheter förvärvade före år 1952

28 § En fastighet som har förvärvats före år 1952 skall anses förvärvad
den 1 januari 1952.

Som anskaffningsutgift anses 150 procent av fastighetens taxerings-
värde för år 1952. Ersättningen vid förvärvet får dock användas som an-
skaffningsutgift om den överstiger 150 procent av taxeringsvärdet för år
1952.

Fanns det inget taxeringsvärde fastställt för år 1952, skall ett mot-
svarande värde beräknas med ledning av taxeringsvärdet för den fastighet
som den avyttrade fastigheten ingick i, eller det närmast därefter fast-
ställda taxeringsvärdet.

Vid beräkningen av anskaffningsutgiften enligt denna paragraf skall
hänsyn inte tas till utgifter och avdrag som avser tiden före år 1952.

29 § Bestämmelserna i 28 § gäller inte fastigheter utomlands. Sådana
fastigheter anses i stället förvärvade den 1 januari 1952 för en ersättning
som motsvarar marknadsvärdet vid samma tidpunkt. Ersättningen vid

212

forvärvet får dock användas som anskaffningsutgift om den överstiger
detta marknadsvärde.

Vid beräkningen av anskaffningsutgiften enligt denna paragraf skall
hänsyn inte tas till utgifter och avdrag som avser tiden före år 1952.

Handelsbolags överlåtelse till underpris till delägare eller närstående

30 § Om ett svenskt handelsbolag överlåter en fastighet till en delägare i
handelsbolaget eller till någon närstående till en delägare till ett pris som
understiger marknadsvärdet och fastigheten blir eller kan antas komma
att bli privatbostad i och med överlåtelsen, skall det anses som om den
avyttrats till ett pris som motsvarar marknadsvärdet. Detsamma gäller för
sådana överlåtelser när det är fråga om tomtmark som avses bli bebyggd
med en privatbostad.

Första stycket gäller inte i inkomstslaget näringsverksamhet.

Handelsbolags avyttring med kapitalförlust till företag i
intressegemenskap

31 § Bestämmelserna i 25 kap. 28-30 §§ om att en kapitalförlust skall
dras av först vid ett senare tillfälle skall tillämpas också i inkomstslaget
kapital for en fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag
om handelsbolaget avyttrar en näringsfastighet.

Underskott i näringsverksamhet

32 § I inkomstslaget kapital skall en enskild näringsidkare eller en fysisk
person som är delägare i ett svenskt handelsbolag vid avyttring av en
näringsfastighet göra avdrag från kapitalvinsten för underskott samma
beskattningsår i den näringsverksamhet dit fastigheten hörde. Avdraget
får inte överstiga kapitalvinsten, beräknad utan hänsyn till avdraget.

Kvotering i inkomstslaget kapital

33 § I inkomstslaget kapital skall 50 procent av kapitalvinsten på en pri-
vatbostadsfastighet och 90 procent av kapitalvinsten på en näringsfastig-
het tas upp.

Uppkommer det en kapitalförlust, skall i det förra fallet 50 procent av
förlusten och i det senare fallet 63 procent av förlusten dras av.

Prop. 1999/2000:2

213

46 kap. Avyttring av bostadsrätter

Innehåll

1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid avytt-
ring av privatbostadsrätter och näringsbostadsrätter. De grundläggande
bestämmelserna finns i 44 kap.

2 § I 47 kap. finns bestämmelser om uppskov med beskattning av kapi-
talvinst för den som avyttrar en privatbostadsrätt.

När andelar skall vara privatbostadsrätter och näringsbostadsrätter

3 § Vid bedömningen av om en andel i ett företag vid tillämpning av
detta kapitel är en privatbostadsrätt respektive näringsbostadsrätt, skall
frågan om företaget är ett privatbostadsföretag avgöras med utgångs-
punkt i förhållandena vid avyttringsårets ingång.

Ersättning för lägenhetsutrustning eller inre reparationsfond

4 § Om den skattskyldige far särskild ersättning för lägenhetsutrustning
som han äger men som skulle ha varit byggnadstillbehör enligt 2 kap. 2 §
jordabalken om den hade ägts av privatbostadsföretaget, skall den sär-
skilda ersättningen räknas in i ersättningen för bostadsrätten. Den sär-
skilda ersättningen skall dock inte räknas in om den avser tillgångar som
behandlats som inventarier i näringsverksamhet.

Sådan särskild ersättning som den skattskyldige far för andel i inre re-
parationsfond eller för någon annan avsättning hos privatbostadsföretaget
som är avsedd för reparation och underhåll av upplåtna lägenheter, räk-
nas inte in i ersättningen för bostadsrätten. Om någon sådan särskild er-
sättning inte avtalas, skall ersättningen för bostadsrätten minskas med ett
belopp som motsvarar den del av avsättningen som vid avyttringen avser
bostadsrätten.

Prop. 1999/2000:2

Omkostnadsbeloppet

Anskaffningsutgiften

5 § Om bostadsrätten har förvärvats genom upplåtelse från privatbostads-
företaget, anses den insats som angetts i upplåtelseavtalet som anskaff-
ningsutgift. Har insatsen för lägenheten sänkts efter det att bostadsrätten
förvärvades, skall anskaffningsutgiften minskas med motsvarande be-
lopp.

Med den insats som anges i upplåtelseavtalet likställs när det gäller

1. andra föreningar än bostadsrättsföreningar: den insats i föreningen
som var fastställd när andelen uppläts, och

2. aktiebolag: den betalning för aktien som gjordes i anslutning till att
aktien gavs ut.

214

Upplåtelseavgifter, överlåtelseavgifter och andra avgifter som betala-
des till företaget i samband med förvärvet av bostadsrätten skall också
räknas in i anskaffningsutgiften.

6 § Särskild ersättning som den skattskyldige betalade för andel i inre
reparationsfond eller för någon annan avsättning hos privatbostadsföreta-
get som är avsedd för reparation och underhåll av upplåtna lägenheter,
räknas inte in i anskaffningsutgiften för bostadsrätten. Om någon sådan
ersättning inte avtalades, skall den ersättning som den skattskyldige vid
förvärvet betalade för bostadsrätten minskas med ett belopp som mot-
svarar den del av avsättningen som vid förvärvet avsåg bostadsrätten.

Kapitaltillskott

7 § Andra kapitaltillskott som har lämnats till privatbostadsföretaget un-
der innehavstiden än insatser som anges i 5 § skall räknas in i omkost-
nadsbeloppet bara om tillskotten har varit avsedda att användas av före-
taget för amortering av lån eller för finansiering av ny-, till- eller om-
byggnad på fastigheten.

Tillskotten för amorteringar anses ha uppgått till ett belopp som mot-
svarar bostadsrättens andel av de amorteringar som företaget har gjort
under innehavstiden. Om företaget har finansierat amorteringen av ett lån
genom att ta upp ett nytt lån, skall den amorteringen inte räknas med vid
beräkning av den del av kapitaltillskottet som skall räknas in i omkost-
nadsbeloppet. Andelsförhållandena vid avyttringen avgör hur stor del av
tillskotten för amorteringar som avser bostadsrätten.

För att ett tillskott för ny-, till- eller ombyggnad skall beaktas krävs att
tillskottet har använts för ett bestämt byggnadsarbete och att de tillskott
som bostadsrättshavama har lämnat för byggnadsarbetet i fråga sam-
manlagt har uppgått till minst 3 000 kronor multiplicerat med antalet
deltagande bostadsrätter.

Förbättringsutgifter

8 § Förbättringsutgifter far beaktas vid beräkning av omkostnadsbeloppet
bara för de beskattningsår då de sammanlagt har uppgått till minst
5 000 kronor.

Förbättringsutgifter hänförs normalt till det år då räkning eller faktura
på det utförda arbetet har erhållits.

Sådana utgifter som vid beskattningen behandlats som utgifter i nä-
ringsverksamhet räknas inte som förbättringsutgifter.

9 § Utgifter som den skattskyldige haft för förbättring av lägenheten räk-
nas som förbättringsutgifter.

10 § Utgifter för förbättrande reparationer och underhåll av lägenheten
räknas i fråga om privatbostadsrätter som förbättringsutgifter.

Prop. 1999/2000:2

215

Med förbättrande reparationer och underhåll avses här reparationer
och underhåll av lägenheten som hänför sig till beskattningsåret eller
något av de fem föregående beskattningsåren till den del lägenheten på
grund av åtgärderna är i bättre skick vid avyttringen än vid förvärvet.

11 § Utgifter för förbättrande reparationer och underhåll räknas i fråga
om näringsbostadsrätter som förbättringsutgifter, om avdragen för utgif-
terna

1. skall återföras i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 26 kap. 10 §
på grund av avyttringen, eller

2. återfördes i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 26 kap. 11 eller
13 § därför att en bostadsrätt som tidigare varit näringsbostadsrätt blivit
privatbostadsrätt.

Bestämmelserna i 8 § gäller inte för sådana utgifter som avses i första
stycket.

12 § Om särskild ersättning för lägenhetsutrustning skall räknas in i er-
sättningen för en bostadsrätt enligt bestämmelserna i 4 § första stycket,
gäller följande.

Har utrustningen förvärvats tillsammans med bostadsrätten, skall ut-
giften för utrustningen räknas in i anskaffningsutgiften för bostadsrätten.

Har utrustningen i stället förvärvats under innehavstiden, anses utgif-
ten för utrustningen som en utgift för förbättring eller för reparation eller
underhåll av lägenheten. Om utgiften far räknas med i omkostnadsbelop-
pet avgörs enligt bestämmelserna i 8-11 §§.

Uppskov

13 § I 47 kap. 11 § finns bestämmelser om minskning av anskaffnings-
utgiften när uppskovsavdrag har gjorts.

Bostadsrätter förvärvade före år 1974

14 § En bostadsrätt som har förvärvats före år 1974 skall anses förvärvad
den 1 januari 1974.

Som anskaffningsutgift anses 150 procent av bostadsrättens andel av
privatbostadsföretagets behållna förmögenhet nämnda dag. Förmögen-
heten skall beräknas med utgångspunkt i taxeringsvärdet på företagets
fastighet för år 1974 och med hänsyn till företagets övriga tillgångar och
skulder enligt bokslutet för det räkenskapsår som avslutats närmast före
ingången av år 1974. Fanns det inget taxeringsvärde fastställt för år 1974,
beräknas ett motsvarande värde med ledning av det taxeringsvärde som
fastställts närmast därefter.

Ersättningen vid förvärvet far dock användas som anskaffningsutgift,
om den överstiger 150 procent av andelen i företagets behållna förmö-
genhet den 1 januari 1974. När ersättningen skall bestämmas bortses i
detta fall från om det vid förvärvet av lägenheten fanns en inre repara-

Prop. 1999/2000:2

216

tionsfond eller en annan avsättning hos företaget som är avsedd för repa-
ration och underhåll av upplåtna lägenheter.

Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet enligt denna paragraf skall
hänsyn inte tas till utgifter och avdrag som avser tiden före år 1974.

Handelsbolags överlåtelse till underpris till delägare eller närstående

15 § Om ett svenskt handelsbolag överlåter en bostadsrätt till en delägare
i handelsbolaget eller till någon närstående till en delägare till ett pris
som understiger marknadsvärdet och bostadsrätten blir eller kan antas
komma att bli privatbostad i och med överlåtelsen, skall det anses som
om den avyttrats till ett pris som motsvarar marknadsvärdet.

Första stycket gäller inte i inkomstslaget näringsverksamhet.

Handelsbolags avyttring med kapitalförlust till företag i
intressegemenskap

16 § Bestämmelserna i 25 kap. 28-30 §§ om att en kapitalförlust skall
dras av först vid ett senare tillfälle skall tillämpas också i inkomstslaget
kapital för en fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag
om handelsbolaget avyttrar en näringsbostadsrätt.

Underskott i näringsverksamhet

17 § I inkomstslaget kapital skall en enskild näringsidkare eller en fysisk
person som är delägare i ett svenskt handelsbolag vid avyttring av en
näringsbostadsrätt göra avdrag från kapitalvinsten för underskott samma
beskattningsår i den näringsverksamhet dit bostadsrätten hörde. Detta
gäller inte till den del underskottet skall dras av enligt 45 kap. 28 § från
kapitalvinst som avser en näringsfastighet. Avdraget far inte överstiga
kapitalvinsten, beräknad utan hänsyn till avdraget.

Kvotering i inkomstslaget kapital

18 § I inkomstslaget kapital skall 50 procent av kapitalvinsten på en pri-
vatbostadsrätt och 90 procent av kapitalvinsten på en näringsbostadsrätt
tas upp.

Uppkommer det en kapitalförlust, skall i det förra fallet 50 procent av
förlusten och i det senare fallet 63 procent av förlusten dras av.

Prop. 1999/2000:2

217

47 kap. Uppskovsavdrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppskovsavdrag vid avyttring
av en privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt och om hur upp-
skovsavdraget beaktas vid en senare avyttring.

Förutsättningar för uppskovsavdrag

Villkor

2 § En skattskyldig får göra uppskovsavdrag om han

1. tar upp kapitalvinst på grund av avyttring som omfattar en ur-
sprungsbostad,

2. har förvärvat eller tänker förvärva en ersättningsbostad, och

3. har bosatt sig eller tänker bosätta sig i ersättningsbostaden.

I 14 och 15 §§ finns särskilda bestämmelser om dödsbos rätt till upp-
skovsavdrag när den som avyttrat sin bostad dör innan förutsättningarna
för avdrag uppkommer.

Ursprungsbostad

3 § Med ursprungsbostad avses en sådan privatbostad i Sverige som vid
avyttringen är den skattskyldiges permanentbostad.

Med permanentbostad avses en bostad där den skattskyldige varit bo-
satt

1. under minst ett år närmast före avyttringen, eller

2. under minst tre av de senaste fem åren.

Om den skattskyldige förvärvar en ny bostad innan han avyttrar den ti-
digare bostaden, skall frågan om den tidigare bostaden är hans perma-
nentbostad avgöras med utgångspunkt i förhållandena när den nya bosta-
den förvärvas, om han begär detta.

En bostad som vid avyttringen ägs av ett dödsbo kan inte vara ur-
sprungsbostad.

4 § En privatbostad i Sverige räknas som ursprungsbostad även om den
inte är permanentbostad, om den skattskyldige är bosatt i bostaden men
ännu inte har bott där ett år och

1. den tas i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande,

2. den annars avyttras under sådana förhållanden att det måste anses
som en tvångsavyttring och det inte skäligen kan antas att den skulle ha
avyttrats även om det inte hade funnits något tvång, eller

3. den avyttras till staten därför att det på grund av flygbuller inte går
att bo i den utan påtaglig olägenhet.

Prop. 1999/2000:2

218

Ersättningsbostad

5 § Med ersättningsbostad avses en tillgång i Sverige som vid förvärvet
är

1. småhus med mark som är småhusenhet,

2. småhus på annans mark,

3. småhus som är inrättat till bostad åt en eller två familjer med till-
hörande tomtmark på lantbruksenhet, eller

4. tomt om där uppförs ett småhus som avses i 1 eller 3.

Som ersättningsbostad räknas också en bostad i ett privatbostadsföre-
tag.

Som ersättningsbostad räknas inte en bostad som förvärvas tidigare än
året före eller senare än året efter det år då ursprungsbostaden avyttras.

Beloppsgränser

6 § Uppskovsavdrag far göras bara om kapitalvinsten uppgår till minst
50 000 kronor. I fall som avses i 4 § far uppskovsavdrag dock göras om
vinsten uppgår till minst 10 000 kronor.

Uppskovsavdragets storlek

7 § Om den skattskyldige förvärvar en ersättningsbostad före utgången
av det år då han avyttrar ursprungsbostaden och bosätter sig där senast
den 15 februari året därefter, beräknas uppskovsavdraget på följande sätt.

Om ersättningen för ersättningsbostaden är minst lika stor som ersätt-
ningen for ursprungsbostaden, motsvarar uppskovsavdraget den del av
kapitalvinsten som tas upp.

Om ersättningen for ersättningsbostaden understiger ersättningen for
ursprungsbostaden, motsvarar uppskovsavdraget så stor del av den del av
kapitalvinsten som tas upp som ersättningen för ersättningsbostaden ut-
gör av ersättningen för ursprungsbostaden. Avdraget skall alltså beräknas
enligt följande formel:

ersättningen för ersättningsbostaden
den del av kapitalvinsten som tas upp x -----------------------------------

ersättningen för ursprungbostaden

Om den skattskyldige har haft eller avser att ha utgifter for ny-, till-
eller ombyggnad av ersättningsbostaden under tiden mellan den 15 feb-
ruari året efter det år då han avyttrade ursprungsbostaden och den 15 feb-
ruari andra året efter avyttringen, motsvarar uppskovsavdraget den del av
kapitalvinsten som tas upp, om den skattskyldige begär det.

8 § Om den skattskyldige inte förvärvar en ersättningsbostad före ut-
gången av det år då han avyttrar ursprungsbostaden eller inte bosätter sig
på en ersättningsbostad senast den 15 februari året därefter, motsvarar
uppskovsavdraget den del av kapitalvinsten som tas upp.

Prop. 1999/2000:2

219

Återföring av uppskovsavdrag

9 § Om ett uppskovsavdrag har gjorts enligt 7 § fjärde stycket eller 8 §,
skall avdraget återföras nästa år.

Om den skattskyldige senast året efter det år då han avyttrade ur-
sprungsbostaden förvärvar en ersättningsbostad och bosätter sig där se-
nast den 15 februari andra året efter avyttringen, gäller dock följande.

Om ersättningen för ersättningsbostaden är minst lika stor som ersätt-
ningen för ursprungsbostaden, skall ingen del av uppskovsavdraget åter-
föras.

Om ersättningen för ersättningsbostaden understiger ersättningen för
ursprungsbostaden, skall uppskovsavdraget återföras sedan det minskats
med så stor del av detta som ersättningen för ersättningsbostaden utgör
av ersättningen för ursprungsbostaden. Avdraget skall alltså återföras
med ett belopp som beräknas enligt följande formel:

ersättningen för ersättningsbostaden
uppskovsavdraget - uppskovsavdraget x --------------------------------

ersättningen för ursprungsbostaden

10 § När ett uppskovsavdrag helt eller delvis återförs enligt 9 §, skall
också ett särskilt tillägg som motsvarar tio procent av det återförda be-
loppet tas upp.

Avyttring av ersättningsbostaden

11 § Om ett uppskovsavdrag har gjorts, skall anskaffningsutgiften vid
avyttring av ersättningsbostaden minskas med ett belopp som motsvarar
kapitalvinsten när ursprungsbostaden avyttrades, om ersättningen för
ersättningsbostaden var minst lika stor som ersättningen för ursprungs-
bostaden.

Understeg ersättningen för ersättningsbostaden ersättningen för ur-
sprungsbostaden, skall anskaffningsutgiften minskas med så stor del av
kapitalvinsten för ursprungsbostaden som ersättningen för ersättnings-
bostaden utgjorde av ersättningen för ursprungsbostaden.

Beräkning av ersättningarna

12 § Vid jämförelse mellan ersättningen för ursprungsbostaden och er-
sättningen för ersättningsbostaden skall hänsyn tas till försäljnings- och
inköpsprovision, stämpelskatt och liknande utgifter.

13 § Är ersättningsbostaden en fastighet skall ersättningen för ersätt-
ningsbostaden också ökas med utgifter för ny-, till- eller ombyggnad un-
der tiden mellan förvärvet av ersättningsbostaden och den dag då bosätt-
ning senast skall ha skett enligt bestämmelserna i 7 eller 9 §.

Prop. 1999/2000:2

220

Dödsfall efter avyttring av ursprungsbostaden

14 § Om en skattskyldig som har avyttrat en ursprungsbostad dör innan
han har förvärvat en ersättningsbostad, har dödsboet rätt till avdrag enligt
bestämmelserna i detta kapitel, om en efterlevande make eller sambo
uppfyller de villkor i fråga om förvärv av en ersättningsbostad och bo-
sättning där som skulle ha gällt för den döde.

Om en skattskyldig som har avyttrat en ursprungsbostad och förvärvat
en ersättningsbostad dör innan han har bosatt sig i ersättningsbostaden,
har dödsboet rätt till avdrag enligt bestämmelserna i detta kapitel, om en
efterlevande make eller sambo bosätter sig i ersättningsbostaden och den
då ägs av dödsboet eller genom arv, testamente eller bodelning övergått
till den efterlevande.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller bara om den efter-
levandes bosättning i ursprungsbostaden uppfyller bosättningskraven i
3 eller 4 §.

15 § Om ett dödsbo begär uppskovsavdrag och en efterlevande make
eller sambo enligt 14 § förvärvat en ersättningsbostad, krävs den efter-
levandes samtycke för att bostaden skall anses som ersättningsbostad.

48 kap. Avyttring delägarrätter samt fordringsrätter

Innehåll

1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid avytt-
ring av delägarrätter och fordringsrätter. Vidare finns bestämmelser om
förpliktelser vars underliggande tillgångar består av delägarrätter eller
fordringsrätter. De grundläggande bestämmelserna finns i 44 kap.

Definitioner

Delägarrätter

2 § Med delägarrätt avses

- aktie,

- rätt på grund av teckning av aktier,

- teckningsrätt,

- delrätt,

- andel i en svensk värdepappersfond,

- andel i en ekonomisk förening, och

- annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt.

Bestämmelserna om delägarrätter skall tillämpas också på

- vinstandelsbevis som avser lån i svenska kronor,

- konvertibelt skuldebrev i svenska kronor,

- termin och option vars underliggande tillgångar består av aktier eller
termin och option som avser aktieindex, och

- annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt.

Andel i privatbostadsföretag anses inte som delägarrätt.

Prop. 1999/2000:2

221

Fordringsrätter

3 § Med svensk fordringsrätt avses fordran i svenska kronor.

Bestämmelserna om svenska fordringsrätter skall tillämpas också på
termin, option och liknande avtal vars underliggande tillgångar kan hän-
föras till fordran i svenska kronor eller termin, option och liknande avtal
som avser ränteindex.

Som fordringsrätt räknas inte en tillgång

- som enligt 2 § första stycket är en delägarrätt, eller

- på vilken bestämmelserna om delägarrätter enligt 2 § andra stycket
skall tillämpas.

4 § Med utländsk fordringsrätt avses fordran i utländsk valuta.

Bestämmelserna om utländska fordringsrätter skall tillämpas också på

- utländsk valuta, och

- termin, option och liknande avtal vars underliggande tillgångar kan
hänföras till utländsk valuta, fordran i utländsk valuta eller termin, option
och liknande avtal som avser index beroende av sådan valuta.

Marknadsnotering

5 § En delägarrätt eller fordringsrätt anses marknadsnoterad om den är
noterad på svensk eller utländsk börs eller, utan att vara noterad på börs,
är föremål för kontinuerlig allmänt tillgänglig notering på grundval av
marknadsmässig omsättning.

Undantag från skatteplikt

6 § Kapitalvinster på sådan utländsk valuta eller fordran i utländsk valuta
som är avsedd för den skattskyldiges personliga levnadskostnader under
en tillfällig vistelse utomlands skall inte tas upp.

Omkostnadsbeloppet

Genomsnittsmetoden

1 § Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet skall det genomsnittliga
omkostnadsbeloppet för samtliga delägarrätter eller fordringsrätter av
samma slag och sort som den avyttrade användas. Det genomsnittliga
omkostnadsbeloppet skall beräknas med hänsyn till inträffade föränd-
ringar i innehavet.

I 49 kap. 26 § finns ett undantag från denna bestämmelse vid andels-
byten.

Prop. 1999/2000:2

222

Andelar som erhålls genom utdelning i vissa fall

8 § För andelar som erhålls genom sådan utdelning av andelar i dotter-
bolag som avses i 42 kap. 16 §, anses som anskaffningsutgift så stor del
av omkostnadsbeloppet for aktierna i moderbolaget - beräknat vid tid-
punkten för utdelningen - som motsvarar den förändring i marknadsvär-
det på dessa aktier som utdelningen medför.

När det senare skall beräknas ett omkostnadsbelopp för aktierna i mo-
derbolaget, skall den genomsnittliga anskaffningsutgiften minskas i mot-
svarande mån.

Om den som erhåller andelar i utdelning utan att äga aktier i moderbo-
laget lämnar ersättning för rätten till utdelning, anses ersättningen som
anskaffningsutgift. Om någon ersättning inte lämnas, är de utdelade an-
delarnas anskaffningsutgift noll.

Aktier som erhålls genom utskiftning i vissa fall

9 § För aktier som erhålls genom utskiftning från en ekonomisk förening
vid sådan ombildning av en svensk ekonomisk förening till aktiebolag
som avses i 42 kap. 20 §, anses som anskaffningsutgift det omkostnads-
belopp som skulle ha använts om andelarna i föreningen hade avyttrats
vid tidpunkten för utskiftningen.

Andelar i ekonomiska föreningar som erhålls genom fusion

10 § Efter en sådan fusion som avses i 42 kap. 21 § anses som anskaff-
ningsutgift för andelen i den övertagande föreningen det omkostnadsbe-
lopp som skulle ha använts om andelen i den överlåtande föreningen ha-
de avyttrats vid tidpunkten för utskiftningen.

Företag som tidigare har varit investmentföretag

11 § I 39 kap. 18 § finns bestämmelser om avskattning av andelar i ett
företag som tidigare har varit ett investmentföretag men som inte längre
kan räknas som investmentföretag samt om anskaffningsutgiften för an-
delarna efter avskattningen.

I 39 kap. 19 § finns bestämmelser om anskaffningsutgiften för delägar-
rätter som anskaffats av ett företag som tidigare har varit investmentfö-
retag men som inte längre kan räknas som investmentföretag.

Periodiseringsfond förs över och expansionsfond upphör

12 § Om en periodiseringsfond förs över till ett aktiebolag enligt 30 kap.
11 eller 12 §, skall det tillskott som är en förutsättning för överföringen
inte räknas med vid beräkning av omkostnadsbeloppet för aktierna i bo-
laget. Om en expansionsfond upphör i samband med att tillgångar över-
låts till ett aktiebolag och fonden enligt 34 kap. 20 § inte skall återföras,

Prop. 1999/2000:2

223

skall det tillskott som är en förutsättning för tillämpningen av bestäm-
melsen inte räknas med vid beräkning av omkostnadsbeloppet.

Vid apportemission skall anskaffningsutgiften för aktierna minskas
med överförd periodiseringsfond minskad med den avsättning som bola-
get gör i räkenskaperna för skatt som belöper sig på fonden. Vidare skall
anskaffningsutgiften för aktierna minskas med ett belopp som motsvarar
72 procent av den expansionsfond som upphör.

Teckningsrätter och delrätter

13 § För teckningsrätter och delrätter som grundas på aktieinnehav i bo-
laget är anskaffningsutgiften noll.

Detsamma gäller teckningsrätter och delrätter som grundas på innehav
av ett konvertibelt skuldebrev eller en liknande rätt till förvärv av aktier i
bolaget, om innehavaren vid tilldelningen av aktier likställs med en ak-
tieägare.

Skuldebrev med köp- eller teckningsoption

14 § Anskaffningsutgiften för ett skuldebrev förenat med en köp- eller
teckningsoption, skall beräknas till skuldebrevets marknadsvärde vid
förvärvet. Denna anskaffningsutgift far dock inte överstiga den sam-
manlagda anskaffningsutgiften för skuldebrevet och optionen. Anskaff-
ningsutgiften för optionen skall beräknas till vad som återstår av den
sammanlagda anskaffningsutgiften.

Schablonmetoden

15 § För marknadsnoterade delägarrätter får omkostnadsbeloppet be-
stämmas till 20 procent av ersättningen vid avyttringen sedan utgifter i
samband med denna dragits av. Detta gäller dock inte terminer och op-
tioner och inte heller sådana teckningsrätter och delrätter som avses i
13 §.

Åldre andelar i värdepappersfonder

16 § Har andelar i svenska värdepappersfonder förvärvats före år 1995,
får fysiska personer som anskaffningsutgift använda andelens marknads-
värde den 31 december 1992 eller, om fonden bildades under åren 1993
eller 1994, det först noterade marknadsvärdet. Motsvarande gäller i fråga
om fondandelsbevis vars innehavare registrerats efter utgången av
år 1994.

Första stycket gäller inte andelar i sådana värdepappersfonder som ti-
digare var allemansfonder. Om sådana andelar förvärvats före år 1991,
får anskaffningsutgiften bestämmas till andelens marknadsvärde
den 31 december 1990.

Prop. 1999/2000:2

224

Utländska fordringsrätter

17 § Om en utländsk fordringsrätt på grund av bestämmelsen i 14 kap.
8 § har värderats till ett annat värde än anskaffningsutgiften, gäller föl-
jande.

Om fordringen har värderats till ett högre värde än anskaffningsutgif-
ten, skall denna ökas med mellanskillnaden. Om fordringen har värderats
till ett lägre värde än anskaffningsutgiften, skall denna minskas med
mellanskillnaden.

Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder

18 § Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder enligt 33 a §
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall inte leda till att kapital-
vinster tas upp hos delägarna.

Efter en sådan ombildning anses som anskaffningsutgift för de nya an-
delarna det sammanlagda omkostnadsbelopp som skulle ha använts om
de äldre andelarna hade avyttrats. Om en fond delas och den skattskyl-
dige far andelar i mer än en nybildad fond, skall det sammanlagda om-
kostnadsbeloppet fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa
nybildade fonders värde vid delningen.

Avdrag för kapitalförluster

Inkomstslaget kapital

19 § Bestämmelserna i 20-24 §§ gäller för kapitalförluster i inkomstsla-
get kapital. Vad som sägs om en tillgång i dessa bestämmelser skall till-
lämpas också på en förpliktelse med sådan underliggande tillgång.

Att kapitalförluster på utländsk valuta eller fordran i utländsk valuta i
vissa fall inte skall dras av följer av 6 §.

20 § Kapitalförluster på andra marknadsnoterade delägarrätter än andelar
i svenska värdepappersfonder skall dras av i sin helhet mot kapitalvinster
på marknadsnoterade delägarrätter.

21 § Kapitalförluster på sådana andelar i svenska aktiebolag och utländ-
ska juridiska personer som inte är marknadsnoterade, skall dras av i sin
helhet mot kapitalvinster på sådana tillgångar samt mot kapitalvinster på
sådana marknadsnoterade tillgångar som avses i 20 § och 22 § första
stycket.

22 § Kapitalförluster på marknadsnoterade andelar i svenska värde-
pappersfonder skall dras av i sin helhet mot kapitalvinster på marknads-
noterade delägarrätter, om värdet av fondens innehav av delägarrätter
inte annat än tillfälligtvis understigit 75 procent av fondförmögenheten.

Kapitalförluster på marknadsnoterade andelar i svenska värdepappers-
fonder som innehåller bara svenska fordringsrätter skall dras av i sin hel-
het.

Prop. 1999/2000:2

225

8 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 1

23 § Kapitalförluster på andra marknadsnoterade svenska fordringsrätter
än premieobligationer skall dras av i sin helhet.

24 § Om inte hela kapitalförlusten skall dras av enligt bestämmelserna i
20-23 §§, skall 70 procent dras av.

Inkomstslaget näringsverksamhet

25 § I inkomstslaget näringsverksamhet skall kapitalförluster dras av mot
alla intäkter och i sin helhet, om inte något annat anges i 26 eller 27 §.
Vad som sägs i första meningen skall tillämpas också på förpliktelser och
vad som sägs om en tillgång i 26 och 27 §§ skall tillämpas också på en
förpliktelse med sådan underliggande tillgång.

26 § Juridiska personers kapitalförluster på delägarrätter får dras av bara
mot kapitalvinster på delägarrätter. Om en del av en förlust inte kan dras
av mot sådana kapitalvinster, behandlas den som en ny kapitalförlust på
delägarrätter det följande beskattningsåret.

Begränsningen i första stycket gäller inte om innehavet av delägarrät-
terna betingats av rörelse som bedrivs av den skattskyldige eller av före-
tag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska
förhållanden kan anses stå den skattskyldige nära.

Begränsningen i första stycket gäller inte heller i fråga om kapitalför-
luster när sådana svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska föreningar
som inte är förvaltningsföretag avyttrar andelar eller när svenska spar-
banker eller svenska ömsesidiga skadeförsäkringsföretag avyttrar ande-
lar, om det sammanlagda röstetalet för deras innehav vid avyttringen
motsvarade 25 procent eller mer av röstetalet för samtliga andelar i före-
taget.

27 § I fråga om kapitalförluster som uppkommer i svenska handelsbolag
tillämpas 19-24 §§.

Kapitalförluster på sådana delägarrätter och fordringsrätter vars inne-
hav betingats av rörelse som bedrivs av handelsbolaget eller av någon
som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska för-
hållanden kan anses stå handelsbolaget nära, skall dock alltid dras av i
sin helhet.

49 kap. Uppskov med beskattningen vid andelsbyten

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppskov med beskattningen vid
andelsbyten.

I inkomstslaget näringsverksamhet gäller bestämmelserna inte bara för
andelar som är kapitaltillgångar utan också för andelar som är lagertill-
gångar.

Prop. 1999/2000:2

226

Definitioner

2 § Med andelsbyte avses ett förfarande som uppfyller villkoren i
8-13 §§ samt följande förutsättningar:

1. En säljare (säljaren) skall avyttra en andel (den avyttrade andelen) i
ett företag (det avyttrade företaget) till ett annat företag (det köpande
företaget).

2. Ersättningen skall vara marknadsmässig och lämnas i form av an-
delar i det köpande företaget (mottagna andelar). Ersättningen far till en
del lämnas i pengar, dock högst med tio procent av de mottagna andelar-
nas nominella värde. Om det saknas nominellt värde på de mottagna an-
delarna, skall den högsta ersättningen i pengar i stället beräknas på den
del av det inbetalade kapitalet som belöper sig på andelarna.

3 § Ett utländskt företag anses vid tillämpning av detta kapitel höra
hemma i en stat som är medlem i Europeiska unionen, om företaget en-
ligt lagstiftningen i någon sådan stat hör hemma i staten i skattehänseen-
de och inte på grund av ett skatteavtal anses ha hemvist i en stat som inte
är medlem i unionen.

Tillämpningsområde

4 § Vid en fusion eller fission skall, vid tillämpning av detta kapitel, det
övertagande företaget anses köpa sådana andelar i det överlåtande företa-
get som inte redan ägs av det övertagande företaget.

5 § Bestämmelserna i detta kapitel far inte tillämpas om

1. det finns förutsättningar - bortsett från förutsättningen i 25 kap.
11 och 12 §§ om begäran - att tillämpa bestämmelserna i 25 kap.
6-27 §§ om uppskov med beskattningen vid koncemintema andelsavytt-
ringar, eller

2. bestämmelserna i 38 kap. om undantag från omedelbar beskattning
vid verksamhetsavyttringar skall tillämpas.

Begäran

6 § Bestämmelserna om uppskov skall tillämpas bara om säljaren begär
det.

Är säljaren ett svenskt handelsbolag, skall begäran göras av varje del-
ägare för sig. Om uppskov beviljas, får delägaren uppskov med beskatt-
ningen för den andel av vinsten som han är skattskyldig för.

Handelsbolag som ägs genom handelsbolag

7 § Det som sägs i 6 § andra stycket, 15 och 18 §§ samt 19 § andra
stycket om delägare i ett svenskt handelsbolag som är säljare gäller, om

Prop. 1999/2000:2

227

handelsbolaget ägs direkt, eller indirekt genom ett svenskt handelsbolag, Prop. 1999/2000:2
av ett annat svenskt handelsbolag, delägare i detta handelsbolag.

Villkor for uppskov

Säljaren

8 § Om säljaren är en fysisk person, skall han vara obegränsat skattskyl-
dig på annan grund än sådan väsentlig anknytning som avses i 3 kap. 3 §
första stycket 3.

Det köpande företaget

9 § Det köpande företaget skall vara en juridisk person av något av följ-
ande slag:

1. ett svenskt aktiebolag,

2. ett utländskt bolag, eller

3. ett annat utländskt företag som hör hemma i en stat som är medlem i
Europeiska unionen och som bedrivs i någon av de utländska associa-
tionsformer som anges i bilaga 37.1 och är skyldigt att betala någon av de
skatter som anges i bilaga 37.2, utan valmöjlighet eller rätt till undantag.

Verksamhetskrav när den avyttrade andelen är kvalificerad

10 § Om det är en kvalificerad andel som avyttras och säljaren omedel-
bart efter avyttringen ensam eller tillsammans med närstående, direkt
eller indirekt, äger andelar i det köpande företaget med minst 25 procent
av röstetalet för samtliga andelar i företaget, skall det köpande företagets
näringsverksamhet till huvudsaklig del bestå av rörelse eller direkt eller
indirekt innehav av andelar i dotterföretag som till huvudsaklig del be-
driver rörelse.

Som rörelse anses i denna paragraf inte sådant innehav av kontanta
medel, värdepapper eller liknande som avses i 2 kap. 24 § andra mening-
en. Med dotterföretag avses i denna paragraf ett företag i vilket det kö-
pande företaget, direkt eller indirekt, äger andelar med mer än 50 procent
av röstetalet för samtliga andelar i företaget.

Det avyttrade företaget

11 § Det avyttrade företaget skall vara en sådan juridisk person som an-
ges i 9 § eller en svensk ekonomisk förening.

Röstetal

12 § Vid utgången av det kalenderår då avyttringen sker skall det köp-
ande företaget inneha andelar i det avyttrade företaget med ett samman-
lagt röstetal som överstiger 50 procent av röstetalet för samtliga andelar i
det avyttrade företaget. Om särskilda skäl medfört att det köpande före-

228

taget avyttrat andelar i det avyttrade företaget efter andelsbytet, är det
tillräckligt att företaget haft ett sådant innehav vid någon tidpunkt efter
andelsbytet under det nämnda kalenderåret.

Första stycket gäller inte vid fusion eller fission.

Vinst

13 § Om den avyttrade andelen är en tillgång som kapitalvinstbeskattas
hos säljaren, skall det uppkomma en kapitalvinst. Om det lämnas ersätt-
ning i pengar för andelen, skall kapitalvinsten överstiga denna del av er-
sättningen.

Om den avyttrade andelen är en lagertillgång hos säljaren, skall ersätt-
ningen överstiga andelens skattemässiga värde. Om det lämnas ersättning
i pengar för andelen, skall skillnaden mellan hela ersättningen och det
skattemässiga värdet av andelen överstiga ersättningen i pengar.

Beskattning av andelsbytet och uppskovsbeloppets storlek

Andel som kapitalvinstbeskattas

14 § Om vinsten på den avyttrade andelen skall kapitalvinstbeskattas hos
säljaren, skall så stor del av kapitalvinsten som motsvarar ersättningen i
pengar tas upp som intäkt det beskattningsår då andelsbytet sker.

Återstående del av kapitalvinsten skall fördelas på de mottagna ande-
larna. Det belopp som fördelas på en andel benämns uppskovsbelopp.

15 § Om säljaren är ett svenskt handelsbolag, skall den del av kapital-
vinsten som avses i 14 § första stycket fördelas på delägarna och tas upp
som intäkt hos dem.

Den återstående delen av kapitalvinsten skall fördelas på de mottagna
andelarna. Den del av kapitalvinsten som belöper sig på en mottagen an-
del fördelas på delägarna. Det belopp som fördelas på en delägare be-
nämns uppskovsbelopp.

16 § Om den avyttrade andelen var en kvalificerad andel, skall det göras
en beräkning av de belopp som skulle ha tagits upp i inkomstslaget kapi-
tal (kapitalbeloppet) och i inkomstslaget tjänst (tjänstebeloppet) om hela
ersättningen skulle ha tagits upp. Den del av kapitalvinsten som enligt
14 § första stycket skall tas upp som intäkt det beskattningsår då andels-
bytet sker skall tas upp hos säljaren i inkomstslaget kapital i den ut-
sträckning delen ryms inom kapitalbeloppet. Överskjutande del skall tas
upp i inkomstslaget tjänst.

Återstående del av kapitalbeloppet respektive av tjänstebeloppet skall
fördelas på de mottagna andelarna. De belopp som fördelas på en andel
benämns uppskovsbelopp. Med uppskovsbelopp avses i följande be-
stämmelser båda dessa uppskovsbelopp.

Prop. 1999/2000:2

229

Andel som var lagertillgång

17 § Om den avyttrade andelen var en lagertillgång hos säljaren, skall
ersättningen i pengar tas upp som intäkt det beskattningsår då andelsbytet
sker. Samtidigt skall ett belopp som motsvarar det skattemässiga värdet
på den avyttrade andelen tas upp som intäkt.

Återstående del av ersättningen, minskad med ett belopp som motsva-
rar det skattemässiga värdet på den avyttrade andelen, skall fördelas på
de mottagna andelarna. Det belopp som fördelas på en andel benämns
uppskovsbelopp.

18 § Om säljaren är ett svenskt handelsbolag, skall den ersättning och det
belopp som avses i 17 § första stycket fördelas på delägarna och tas upp
som intäkt hos dem.

Återstående del av ersättningen i pengar, minskad med ett belopp som
motsvarar det skattemässiga värdet på den avyttrade andelen, skall för-
delas på de mottagna andelarna. Den del som belöper sig på en mottagen
andel fördelas på delägarna. Det belopp som fördelas på en delägare be-
nämns uppskovsbelopp.

Beskattning av uppskovsbeloppet

Huvudregel

19 § Det uppskovsbelopp som enligt 14-18 §§ avser en mottagen andel
skall tas upp som intäkt senast det beskattningsår då äganderätten till
andelen övergår till någon annan eller andelen upphör att existera, om
inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel.

Om säljaren är ett svenskt handelsbolag och om äganderätten till en
delägares andel i handelsbolaget - eller en delägares andel i något
svenskt handelsbolag som direkt eller indirekt genom ett svenskt han-
delsbolag äger en andel i handelsbolaget - övergår till någon annan, skall
uppskovsbeloppet tas upp som intäkt det beskattningsår då detta inträffar.
Detsamma gäller om delägarens andel upphör att existera.

Uttagsbeskattning

20 § Om uttagsbeskattning skall ske enligt 22 kap. av en mottagen andel,
skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt även om det inte följer av
19 §.

Efterföljande underprisöverlåtelse

21 § Om säljaren överlåter en mottagen andel genom en underprisöver-
låtelse, skall uppskovsbeloppet inte tas upp. I stället inträder köparen i
säljarens skattemässiga situation när det gäller uppskovsbeloppet.

Prop. 1999/2000:2

230

Efterföljande koncernintern avyttring

22 § Om en mottagen andel avyttras genom en koncemintem an-
delsavyttring, skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt först när kapi-
talvinsten på grund av den koncemintema andelsavyttringen skall tas upp
som intäkt. Om det vid en avyttring av en mottagen andel inte uppkom-
mer vare sig en kapitalvinst eller en kapitalförlust men det skulle ha fun-
nits förutsättningar för uppskov med beskattningen av en kapitalvinst
enligt bestämmelserna om koncemintema andelsavyttringar i 25 kap.
6-27 §§ om det hade uppkommit en sådan vinst, skall uppskovsbeloppet
tas upp som intäkt först när en faktisk kapitalvinst på grund av den avytt-
ringen skulle ha tagits upp som intäkt.

Kapitalvinsten på grund av den koncemintema andelsavyttringen skall
anses ha tagits upp som intäkt

- vid utdelning som avses i 25 kap. 22 eller 23 §, och

- vid fusion som avses i 25 kap. 24 § första stycket om det är kon-
cemmoderföretaget som är övertagande företag.

23 § Om en mottagen andel avyttras genom en sådan avyttring med ka-
pitalförlust till ett företag som medför att avdragsrätten för kapitalförlus-
ten skjuts upp enligt 25 kap. 28-32 §§, skall uppskovsbeloppet tas upp
som intäkt först när kapitalförlusten på grund av den avyttringen skall
dras av som kostnad.

Efterföljande andelsbyte

24 § Om en mottagen andel avyttras genom ett andelsbyte, skall upp-
skovsbeloppet inte tas upp om den skattskyldige begär det. I stället över-
går uppskovsbeloppet på de nya mottagna andelarna. Avyttras vid an-
delsbytet också andra andelar i det tidigare köpande företaget, övergår
uppskovsbeloppet på samtliga nya mottagna andelar.

Vid bedömningen av om det är ett andelsbyte behöver villkoren i 13 §
inte vara uppfyllda.

Efterföljande arv m.m.

25 § Om en mottagen andel övergår till en ny ägare genom arv, testa-
mente, gåva eller bodelning, inträder förvärvaren i överlåtarens skatte-
mässiga situation när det gäller uppskovsbeloppet.

Obegränsad skattskyldighet

26 § Om en fysisk person inte längre uppfyller villkoret i 8 § om obe-
gränsad skattskyldighet, skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt.

Prop. 1999/2000:2

231

Verksamhetsvillkoret

Prop. 1999/2000:2

27 § Var den avyttrade andelen en kvalificerad andel och gällde villkoret
enligt 10 § för det köpande företagets näringsverksamhet, skall upp-
skovsbeloppet tas upp som intäkt om villkoret inte längre är uppfyllt.
Detta gäller i fråga om förändringar i det köpande företagets näringverk-
samhet till och med det tjugonde kalenderåret efter året för andelsbytet.

Första stycket gäller dock bara om säljaren, ensam eller tillsammans
med närstående, också vid tidpunkten för förändringen av näringsverk-
samheten, direkt eller indirekt, äger andelar i det köpande företaget med
minst 25 procent av röstetalet för samtliga andelar i företaget.

Övriga bestämmelser

Turordning vid avyttring av andelar i det köpande företaget

28 § Om säljaren äger andelar av samma slag och sort som den mottagna
andelen vid tidpunkten för andelsbytet (gamla andelar) eller förvärvar
sådana andelar efter andelsbytet (nya andelar), skall avyttringar anses ske
i följande ordning:

1. gamla andelar,

2. mottagna andelar,

3. nya andelar.

Genomsnittsmetoden

29 § Vid tillämpning av genomsnittsmetoden i 48 kap. 7 § skall mottagna
andelar inte anses vara av samma slag och sort som andra andelar i det
köpande företaget som innehas av säljaren.

Uppdelning och sammanläggning av uppskovsbelopp

30 § Om anskaffningsutgiften eller anskaffningsvärdet för en mottagen
andel fördelats på flera andelar på grund av fondemission, split eller lik-
nande förfarande, skall var och en av dessa nybildade andelar anses som
en mottagen andel. Uppskovsbeloppet för den tidigare mottagna andelen
skall fördelas på denna andel, om den finns kvar efter förfarandet, och de
nybildade andelarna.

31 § Om mottagna andelar sammanläggs, skall den nybildade andelen
anses som en mottagen andel. Uppskovsbeloppet för de tidigare mottagna
andelama övergår på den nybildade andelen.

Lättnadsbelopp och gränsbelopp

32 § Vid beräkning av ett lättnadsbelopp enligt 43 kap. eller ett gränsbe-
lopp enligt 57 kap. för de mottagna andelarna, skall anskaffningsutgiften
minskas med ett belopp som motsvarar uppskovsbeloppet.

232

50 kap. Avyttring av andelar i svenska handelsbolag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid avytt-
ring av andelar i svenska handelsbolag. De grundläggande bestämmel-
serna finns i 44 kap.

Avyttring

2 § Om en andel i ett handelsbolag inlöses eller bolaget upplöses, anses
andelen avyttrad.

Som avyttring behandlas också att en andel övergår till en ny ägare ge-
nom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, om den juste-
rade anskaffningsutgiften hos den tidigare ägaren är negativ.

Omkostnadsbeloppet

3 § Vid beräkning av omkostnadsbeloppet skall anskaffningsutgiften
justeras enligt bestämmelserna i 5 och 6 §§.

Blir den justerade anskaffningsutgiften negativ, anses omkostnads-
beloppet vara noll. Ersättningen för andelen skall då ökas med den nega-
tiva justerade anskaffningsutgiften.

4 § Om en äganderättsövergång har behandlats som en avyttring på
grund av bestämmelserna i 2 § andra stycket, anses den nya ägarens an-
skaffningsutgift vara noll.

5 § Anskaffningsutgiften skall ökas med

- den skattskyldiges tillskott till bolaget,

- belopp som tagits upp som den skattskyldiges andel av bolagets in-
komster,

-28 procent av avdrag för avsättning till expansionsfond enligt
34 kap., och

- 72 procent av expansionsfond som förs över från andel i handels-
bolag till enskild näringsverksamhet enligt 34 kap. 22 §.

- det belopp som framgår vid en tillämpning av bestämmelserna om
överlåtelse av privata tillgångar till underpris i 53 kap. 5 §.

Anskaffningsutgiften skall minskas med

- den skattskyldiges uttag ur bolaget,

- belopp som dragits av som den skattskyldiges andel av bolagets un-
derskott,

- negativt fördelningsbelopp till den del räntefördelningen minskat ett
underskott i inkomstslaget näringsverksamhet,

- 28 procent av återförda avdrag för avsättning till expansionsfond en-
ligt 34 kap., och

- 72 procent av expansionsfond som förs över från enskild närings-
verksamhet till andel i handelsbolag enligt 34 kap. 19 §.

Prop. 1999/2000:2

233

6 § För en andel i ett handelsbolag som innehas av ett annat handelsbolag
skall anskaffningsutgiften justeras enligt bestämmelserna i 5 § som om
ägarbolaget var skattskyldigt för bolagens inkomster. För andelen i ägar-
bolaget skall anskaffningsutgiften justeras med hänsyn till inkomster och
underskott i båda bolagen.

Vissa avyttringar

7 § Om en fysisk person avyttrar en andel i ett handelsbolag som, direkt
eller indirekt, äger en andel som skulle ha varit en kvalificerad andel om
den ägts direkt av den fysiska personen, gäller följande. Av den del av
vinsten som motsvarar den sistnämnda andelens marknadsvärde i för-
hållande till ersättningen för andelen i handelsbolaget skall 50 procent tas
upp i inkomstslaget tjänst.

Första stycket tillämpas inte på sådana avyttringar som avses i 51 kap.

8 § I 51 kap. finns bestämmelser om att en fysisk person som avyttrar en
andel i ett handelsbolag till någon annan än en obegränsat skattskyldig
fysisk person i särskilda fall skall ta upp ett belopp som motsvarar kapi-
talvinsten i inkomstslaget näringsverksamhet.

Kapitalförluster

Inkomstslaget kapital

9 § I inkomstslaget kapital skall 70 procent av en kapitalförlust dras av.

Inkomstslaget näringsverksamhet

10 § I inkomstslaget näringsverksamhet skall en kapitalförlust dras av i
sin helhet, om inte något annat anges i 11 §.

11 § En kapitalförlust som uppkommer när ett svenskt handelsbolag av-
yttrar en andel i ett annat svenskt handelsbolag skall dras av med
70 procent av förlusten.

En kapitalförlust på en andel vars innehav betingats av rörelse som be-
drivs av handelsbolaget eller av någon som med hänsyn till äganderätts-
förhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå handelsbo-
laget nära, skall dock alltid dras av i sin helhet.

Prop. 1999/2000:2

234

51 kap. Beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet vid
avyttring av andelar i svenska handelsbolag

Förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna

1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller om

1. en fysisk person avyttrar en andel i ett svenskt handelsbolag,

2. andelen är en kapitaltillgång hos överlåtaren,

3. förvärvaren inte är en obegränsat skattskyldig fysisk person, och

4. verksamheten i handelsbolaget varit sådan som anges i 2 §.

Vid inlösen gäller bestämmelserna, i stället för vad som anges i första
stycket 3, om någon av de kvarvarande delägarna i handelsbolaget inte är
en obegränsat skattskyldig fysisk person.

2 § Bestämmelserna gäller bara om

1. verksamheten i handelsbolaget under det räkenskapsår då avyttring-
en sker är aktiv näringsverksamhet för överlåtaren,

2. någon närstående till överlåtaren varit delägare i handelsbolaget och
verksamheten under räkenskapsåret är aktiv näringsverksamhet för den-
ne,

3. någon närstående till överlåtaren varit anställd hos handelsbolaget
under räkenskapsåret, eller

4. överlåtaren eller någon närstående under räkenskapsåret på motsva-
rande sätt bedrivit näringsverksamhet i en juridisk person genom han-
delsbolaget.

Vid tillämpning av första stycket anses också tidigare innehavare av
andelen under samma räkenskapsår som överlåtare, om avyttringen före-
gåtts av en eller flera överlåtelser från obegränsat skattskyldiga fysiska
personer. Frågan om verksamheten varit aktiv näringsverksamhet skall
bedömas med hänsyn till förhållandena före överlåtelsen.

Belopp som motsvarar kapitalvinsten tas upp i näringsverksamhet

3 § Ett belopp som motsvarar kapitalvinsten på grund av avyttringen
skall tas upp hos överlåtaren som överskott av aktiv näringsverksamhet
från handelsbolaget.

Om avyttringen har föregåtts av en eller flera avyttringar under samma
räkenskapsår från obegränsat skattskyldiga fysiska personer, skall belop-
pet ökas med summan av kapitalvinsterna vid dessa avyttringar.

4 § Bestämmelsen i 3 § första stycket tillämpas också på kapitalvinst på
grund av tillkommande ersättning som erhålls efter det räkenskapsår för
handelsbolaget då avyttringen skedde. I andra fall än då tillkommande
ersättning beräknas på grundval av handelsbolagets resultat eller omsätt-
ning eller liknande för det nämnda räkenskapsåret gäller detta dock bara
om överlåtaren eller någon närstående till honom, direkt eller indirekt,
varit verksam i handelsbolaget efter avyttringen och det inte är uppenbart
att verksamheten saknat betydelse för storleken av ersättningen.

Prop. 1999/2000:2

235

5 § Vid beräkningen av det belopp som enligt 3 och 4 §§ skall tas upp
som överskott av näringsverksamhet, skall andelens anskaffningsutgift
inte ökas med beloppet. En sådan ökning görs däremot vid beräkningen
av kapitalvinst eller kapitalförlust i inkomstslaget kapital.

Inkomsten tas upp av överlåtaren

6 § Bestämmelserna i 3-5 §§ skall inte tillämpas, om

1. överlåtaren enligt en överenskommelse med förvärvaren tar upp
överskott eller drar av underskott i handelsbolaget som avser tiden före
avyttringen eller tiden före tillträdesdagen samt tar upp kapitalvinster och
drar av kapitalförluster vid avyttringar av handelsbolagets näringsfastig-
heter och näringsbostadsrätter fore samma tidpunkt, och

2. ett särskilt bokslut ligger till grund för inkomstberäkningen enligt 1.

Bokslutet enligt första stycket 2 skall upprättas som om handelsbolaget
hade ett beskattningsår som avslutats vid den sluttidpunkt för inkomstbe-
räkningen som överlåtaren valt enligt första stycket 1. Bokslutet och så-
dana uppgifter till ledning för taxering som avses i 2 kap. 19 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha godkänts
skriftligen av förvärvaren.

Med förvärvare avses vid inlösen de kvarvarande delägarna i handels-
bolaget.

7 § Bestämmelserna i 6 § gäller inte, om

1. överlåtaren eller någon närstående till honom, direkt eller indirekt,
varit verksam i handelsbolaget efter den sluttidpunkt för inkomstberäk-
ningen som överlåtaren valt enligt 6 § första stycket 1, eller

2. handelsbolaget, direkt eller indirekt, äger andelar som, om de hade
ägts direkt av överlåtaren, skulle ha varit kvalificerade andelar.

Närståendebegreppet

8 § Om överlåtaren är ett dödsbo, anses vid tillämpning av detta kapitel
också delägare i dödsboet som närstående.

52 kap. Avyttring av andra tillgångar

Innehåll

1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid avytt-
ring av andra tillgångar och förpliktelser än sådana som avses i 45, 46, 48
och 50 kap. De grundläggande bestämmelserna finns i 44 kap.

Beräkningen

2 § För tillgångar som den skattskyldige innehaft för personligt bruk
(personliga tillgångar) får som omkostnadsbelopp räknas 25 procent av

Prop. 1999/2000:2

236

ersättningen minskad med försäljningsprovision och andra utgifter för
avyttringen.

Kapitalvinster vid avyttring av personliga tillgångar skall tas upp bara
till den del de för beskattningsåret sammanlagt överstiger 50 000 kronor.

En avlidens personliga tillgångar skall behandlas som personliga till-
gångar också hos hans dödsbo.

3 § För andra tillgångar än personliga tillgångar skall kapitalvinsten vid
en avyttring beräknas med tillämpning av genomsnittsmetoden i 48 kap.

7 §, om de är en del av ett samlat innehav av tillgångar med enhetligt
värde.

4 § Anskaffningsutgiften skall minskas med gjorda avdrag för tillgångar-
nas anskaffning, värdeminskning eller liknande.

Kapitalförluster

Inkomstslaget kapital

5 § I inkomstslaget kapital skall 70 procent av en kapitalförlust dras av.

Förluster vid avyttring av personliga tillgångar får dock inte dras av.
Ett dödsbos förluster vid avyttring av sådana tillgångar som boet förvär-
vat för en delägares privata bruk får inte heller dras av.

Inkomstslaget näringsverksamhet

6 § I inkomstslaget näringsverksamhet skall en kapitalförlust dras av i sin
helhet, om inte något annat anges i 7 §.

7 § I fråga om kapitalförluster som uppkommer i svenska handelsbolag
tillämpas bestämmelserna i 5 §.

Kapitalförluster på sådana tillgångar eller förpliktelser vars innehav
betingats av rörelse som bedrivs av handelsbolaget eller av någon som
med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållan-
den kan anses stå handelsbolaget nära, skall dock alltid dras av i sin hel-
het.

53 kap. Överlåtelse av tillgångar till underpris

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om överlåtelser av tillgångar till
underpris från en fysisk person eller ett svenskt handelsbolag till ett fö-
retag som överlåtaren eller någon närstående till överlåtaren är delägare i.

Bestämmelserna 2-9 §§ gäller bara i inkomstslaget kapital. Bestäm-
melsen i 4 § andra meningen gäller dock inte i inkomstslaget kapital utan
i inkomstslaget näringsverksamhet.

Prop. 1999/2000:2

237

Bestämmelserna om förvärvarens anskaffningsutgift eller anskaff-
ningsvärde i 10 och 11 §§ gäller i inkomstslagen näringsverksamhet och
kapital. I inkomstslaget näringsverksamhet gäller de inte bara för kapi-
taltillgångar utan också för lagertillgångar och inventarier.

Inkomstslaget kapital

Överlåtelser till svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar eller
svenska handelsbolag

2 § Bestämmelserna i 3-5 §§ gäller om en fysisk person överlåter en till-
gång utan ersättning eller mot ersättning som understiger såväl tillgång-
ens marknadsvärde som omkostnadsbelopp till ett sådant svenskt aktie-
bolag, en sådan svensk ekonomisk förening eller ett sådant svenskt han-
delsbolag som överlåtaren eller någon närstående till överlåtaren, direkt
eller indirekt, äger andelar i.

Bestämmelserna i 3-5 §§ gäller också om ett svenskt handelsbolag
som har en fysisk person som delägare överlåter en näringsfastighet eller
näringsbostadsrätt utan ersättning eller mot ersättning som understiger
såväl tillgångens marknadsvärde som omkostnadsbelopp till ett sådant
svenskt aktiebolag, en sådan svensk ekonomisk förening eller ett sådant
svenskt handelsbolag som den fysiska personen eller någon närstående
till honom, direkt eller indirekt, äger andelar i.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller dock inte överlåtelser som om-
fattas av bestämmelserna i 6-8 §§.

3 § Den överlåtna tillgången skall anses ha avyttrats mot en ersättning
som motsvarar tillgångens omkostnadsbelopp eller marknadsvärde om
detta är lägre.

4 § Om det är en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt som överlåts,
skall den överlåtna tillgångens skattemässiga värde anses som omkost-
nadsbelopp. Bestämmelserna om återföring av avdrag för utgifter för
förbättrande reparationer och underhåll i 26 kap. 2 och 10 §§ skall inte
tillämpas.

5 § När det skall beräknas ett omkostnadsbelopp för överlåtarens och
närståendes andelar i det förvärvande företaget skall, om ersättning inte
har lämnats, den sammanlagda anskaffningsutgiften för andelarna ökas
med ett belopp som motsvarar omkostnadsbeloppet för tillgången eller
marknadsvärdet om det är lägre. Om ersättning har lämnats, skall an-
skaffningsutgiften i stället ökas med skillnaden mellan omkostnadsbe-
loppet för tillgången respektive marknadsvärdet och ersättningen.

Prop. 1999/2000:2

238

Överlåtelser till utländska juridiska personer

6 § Bestämmelserna i 7 och 8 §§ gäller om en fysisk person överlåter en
tillgång utan ersättning eller mot ersättning som understiger tillgångens
marknadsvärde till

1. en utländsk juridisk person som överlåtaren eller någon närstående
till överlåtaren, direkt eller indirekt, äger andelar i, eller

2. ett sådant svenskt aktiebolag, en sådan svensk ekonomisk förening
eller ett sådant svenskt handelsbolag som en utländsk juridisk person
som avses i 1, direkt eller indirekt, äger andelar i.

Bestämmelserna i 7 och 8 §§ gäller också om ett svenskt handelsbolag
som har en fysisk person som delägare överlåter en näringsfastighet eller
näringsbostadsrätt utan ersättning eller mot ersättning som understiger
tillgångens marknadsvärde till

1. en utländsk juridisk person som den fysiska personen eller någon
närstående till honom, direkt eller indirekt, äger andelar i, eller

2. ett sådant svenskt aktiebolag, en sådan svensk ekonomisk förening
eller ett sådant svenskt handelsbolag som en utländsk juridisk person
som avses i 1, direkt eller indirekt, äger andelar i.

7 § Den överlåtna tillgången skall anses ha avyttrats mot en ersättning
som motsvarar tillgångens marknadsvärde.

8 § När det skall beräknas ett omkostnadsbelopp för överlåtarens och
närståendes andelar i den förvärvande juridiska personen skall, om er-
sättning inte har lämnats, den sammanlagda anskaffningsutgiften för an-
delarna ökas med ett belopp som motsvarar marknadsvärdet på tillgång-
en. Om ersättning har lämnats, skall anskaffningsutgiften i stället ökas
med skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen.

Närstående

9 § Med närstående avses i detta kapitel inte syskon, syskons make eller
syskons avkomling.

Inkomstslagen näringsverksamhet och kapital

Förvärvarens anskaffningsutgift eller anskaffningsvärde

10 § Om bestämmelserna i 2-5 §§ är tillämpliga, skall förvärvaren anses
ha förvärvat tillgången för ett belopp som motsvarar den ersättning som
överlåtaren enligt 3 § skall anses ha fått.

11 § Om bestämmelserna i 6-8 §§ är tillämpliga, skall förvärvaren anses
ha förvärvat tillgången för ett belopp som motsvarar den ersättning som
överlåtaren enligt 7 § skall anses ha fått.

Prop. 1999/2000:2

239

54 kap. Betalning av skulder i utländsk valuta

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om låntagares kapitalvinster på
grund av valutakursförändringar vid betalning av skulder i utländsk va-
luta. Bestämmelserna gäller bara i inkomstslaget kapital.

Skulder tas över

2 § Att en skuld mot ersättning tas över av en annan låntagare anses som
betalning av skulden.

Om en skuld tas över i samband med ett forvärv som sker genom arv,
testamente, gåva eller på liknande sätt, inträder förvärvaren dock i den
tidigare låntagarens skattemässiga situation.

Beräkningen

3 § Kapitalvinsten skall beräknas som skillnaden mellan det återbetalade
beloppets värde vid upplåningen och dess värde vid återbetalningen.
Värdet vid upplåningen skall beräknas som ett genomsnitt av värdena av
olika upplånade belopp i samma valuta och med beaktande av de åter-
betalningar som gjorts.

Undantag från skatteplikt

4 § Kapitalvinster på skulder i utländsk valuta som är avsedd för den
skattskyldiges personliga levnadskostnader under tillfällig vistelse ut-
omlands skall inte tas upp.

Beskattningstidpunkten

5 § Kapitalvinster vid betalning av skulder i utländsk valuta skall tas upp
som intäkt det beskattningsår då återbetalningen görs.

Kapitalförluster

6 § Kapitalförluster vid betalning av skulder i utländsk valuta skall dras
av med 70 procent av förlusten. Att kapitalförluster i vissa fall inte skall
dras av följer av 4 §.

Prop. 1999/2000:2

240

55 kap. Ersättning på grund av insättningsgaranti och
investerarskydd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- ersättning på grund av insättningsgaranti i 2-4 §§, och

- ersättning på grund av investerarskydd eller försäkring i 5-11 §§.

#

Ersättning på grund av insättningsgaranti

Ersättning

2 § Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti anses utbetald av det institut där in-
sättningen gjorts.

3 § Ersättningen skall i första hand anses som ersättning för insatt kapi-
talbelopp. Till den del ersättningen avser upplupen ränta skall den be-
handlas som ränteinkomst.

Återbetalning av ersättning

4 § Vid återbetalning av ersättning enligt 18 § lagen (1995:1571) om in-
sättningsgaranti skall den del av det återbetalda beloppet som inte avser
ersättning för det insatta kapitalbeloppet behandlas som ränteutgift.

Ersättning på grund av investerarskydd eller försäkring

Ersättning

5 § Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen
(1999:158) om investerarskydd eller av en försäkringsgivare på grund av
en försäkring som ett värdepappersbolag tecknat i enlighet med bestäm-
melsen i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse skall anses
utbetald av det institut där investeringen finns.

6 § Om ersättningen inte täcker allt, skall den i första hand anses som
ersättning för medel (kapitalbelopp och ränta). Kapitalbeloppet skall an-
ses ersatt före räntebeloppet. I andra hand skall ersättningen anses avse
finansiella instrument.

Ränta

7 § Ersättning för ränta enligt 8 § lagen (1999:158) om investerarskydd
eller ersättning för ränta från en försäkring som avses i 5 § skall behand-
las som ränteinkomst.

Prop. 1999/2000:2

241

Finansiella instrument

Prop. 1999/2000:2

8 § De finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller en
sådan försäkring som avses i 5 § skall anses avyttrade vid den tidpunkt
då ersättningen fastställs. Om de finansiella instrumenten är lagertill-
gångar skall de dock anses avyttrade när ersättningen enligt god redovis-
ningssed skall redovisas.

Ersättning som skall anses avse finansiella instrument, skall behandlas
som ersättning för de avyttrade instrumenten.

9 § Om de finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller
en sådan försäkring som avses i 5 § avser såväl marknadsnoterade som
icke marknadsnoterade instrument, skall ersättningen i första hand anses
avse marknadsnoterade finansiella instrument, om inte den som har rätt
till ersättningen begär annat.

Återbetalning av ersättning

10 § Vid återbetalning av ersättning enligt 19 § lagen (1999:158) om in-
vesterarskydd skall den del av det återbetalade beloppet som motsvarar
ränteinkomst enligt 6 och 7 §§ behandlas som ränteutgift.

Utländskt investerarskydd eller utländsk försäkring

11 § Om en obegränsat skattskyldig fysisk eller juridisk person eller ett
svenskt handelsbolag far ersättning från ett utländskt investerarskydd
eller från en utländsk försäkringsgivare enligt en försäkring som motsva-
rar sådan försäkring som avses i 5 §, skall bestämmelserna i 5-10 §§ till-
lämpas.

AVD. VIII FÅMANSFÖRETAG OCH
FÅMANSHANDELSBOLAG

56 kap. Vissa förmåner och ersättningar från
fåmansföretag och fåmanshandelsbolag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om vad som avses med fåmansfö-
retag och fåmanshandelsbolag samt ägare och företagsledare i sådana
företag.

Särskilda bestämmelser om utdelning och kapitalvinst på aktier i få-
mansföretag och företag som har varit fåmansföretag finns i 57 kap. I 8 §
finns hänvisningar till övriga bestämmelser som berör fåmansföretag,
fåmanshandelsbolag och deras delägare m.fl.

242

Definitioner

Fåmansföretag och fömanshandelsbolag

2 § Medfåmansföretag avses aktiebolag och ekonomiska föreningar där

1. fyra eller färre fysiska personer äger andelar som motsvarar mer än
50 procent av rösterna for samtliga andelar i företaget, eller

2. näringsverksamheten är uppdelad på verksamheter som är oberoen-
de av varandra och där en fysisk person genom innehav av andelar, ge-
nom avtal eller på liknande sätt har den faktiska bestämmanderätten över
en sådan verksamhet och självständigt kan förfoga över dess resultat.

3 § Aktiebolag vars aktier är noterade vid en svensk eller utländsk börs
och privatbostadsforetag är inte fåmansföretag.

4 § Medfåmanshandelsbolag avses handelsbolag där

1. fyra eller färre fysiska personer genom innehav av andelar eller på
liknande sätt har ett bestämmande inflytande, eller

2. näringsverksamheten är uppdelad på verksamheter som är oberoen-
de av varandra och där en fysisk person genom innehav av andelar, ge-
nom avtal eller på liknande sätt har den faktiska bestämmanderätten över
en sådan verksamhet.

5 § Vid bedömningen av om ett företag är ett fåmansföretag skall sådana
delägare som är fysiska personer och ingår i samma krets av närstående
räknas som en person. Detsamma gäller vid bedömningen av om ett han-
delsbolag är ett fåmanshandelsbolag i fråga om fysiska personer som
genom innehav av andelar eller på liknande sätt har ett bestämmande
inflytande i handelsbolaget.

Delägare och företagsledare

6 § Med delägare i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag avses den
som, direkt eller indirekt, äger eller på liknande sätt innehar andelar i
företaget.

Med företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag
avses den eller de fysiska personer som genom eget eller närståendes
innehav av andelar och sin ställning i företaget har ett väsentligt inflytan-
de i företaget. När det gäller företag som avses i 2 § första stycket 2 och
4 § första stycket 2 anses som företagsledare den som har den faktiska
bestämmanderätten över en viss verksamhet och självständigt kan förfo-
ga över dess resultat.

Dödsbon

7 § Vad som sägs om fysisk person i detta kapitel gäller inte dödsbon.

Prop. 1999/2000:2

243

Hänvisningar

Prop. 1999/2000:2

8 § När det gäller fåmansföretag, fåmanshandelsbolag och deras delägare
m.fl. finns även särskilda bestämmelser om

- förmån av utbildning i 11 kap. 17 §,

- avdrag för framtida substansminskning i 20 kap. 23 §,

- underprisöverlåtelser i 23 kap. 18-23 §§,

- avdrag för ränta på vinstandelslån i 24 kap. 6, 7 och 10 §§,

- när en fastighet eller andel är lagertillgång i 27 kap. 4-6 §§,

- kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 27 §,

- utskiftning vid ombildning av en svensk ekonomisk förening till ak-
tiebolag i 42 kap. 20 §,

- uppskov med beskattningen vid andelsbyten 49 kap. 10, 16 och
32§§,

- avyttring av andelar i svenska handelsbolag i 50 kap. 7 § och 51 kap.
7§,

- pensionssparavdrag i 59 kap. 4, 10, och 15 §§,

- familjebeskattning i 60 kap. 12-14 §§,

- grundavdrag i 63 kap. 5 §, och

57 kap. Utdelning och kapitalvinst på andelar i
fåmansföretag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om utdelningar, räntor och kapital-
vinster på andelar och andra delägarrätter som getts ut av fåmansföretag
och tidigare fåmansföretag.

Huvudregler

2 § Utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar skall hos fysiska
personer i den omfattning som anges i 7 och 12 §§ tas upp i inkomstsla-
get tjänst i stället för i inkomstslaget kapital. Som utdelning behandlas
även vinst vid nedsättning av aktiekapitalet genom inlösen av aktier.

Vid tillämpning av detta kapitel likställs med andelar andra delägar-
rätter som getts ut av företaget och med utdelning ränta på sådana del-
ägarrätter.

Definitioner

3 § Vid bedömningen av om ett företag är fåmansföretag gäller vid till-
lämpning av detta kapitel, utöver vad som sägs i 56 kap. 2, 3 och 5 §§,
följande.

Om flera delägare själva eller genom någon närstående är eller under
något av de fem föregående beskattningsåren har varit verksamma i fö-
retaget i betydande omfattning, skall de anses som en enda person.

244

4 § Med kvalificerad andel avses andel i ett fåmansföretag under förut-
sättning att

1. andelsägaren eller någon närstående till honom under beskatt-
ningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren varit verk-
sam i betydande omfattning i företaget eller i ett annat fåmansföretag
som bedriver samma eller likartad verksamhet, eller

2. företaget, direkt eller indirekt, under beskattningsåret eller något av
de fem föregående beskattningsåren har ägt andelar i ett annat fåmans-
företag och andelsägaren eller någon närstående till honom under be-
skattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren varit
verksam i betydande omfattning i detta företag.

Om en sådan andel i ett fåmansföretag som inte skall anses vara kvali-
ficerad enligt bestämmelserna i första stycket förvärvats under beskatt-
ningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren genom så-
dan utdelning på kvalificerad andel i ett annat fåmansföretag som på
grund av bestämmelserna i 42 kap. 16 § inte har beskattats, skall villko-
ren i första stycket tillämpas som om det företag som den utdelade aktien
avser vore det företag som delat ut aktien.

Dör ägaren till en kvalificerad andel, anses andelen kvalificerad även
hos dödsboet. Delägare i dödsboet likställs då med närstående.

5 § Om utomstående i betydande omfattning äger del i företaget och har
rätt till utdelning, skall en andel anses kvalificerad bara om det finns sär-
skilda skäl. Vid bedömningen skall förhållandena under beskattningsåret
och de fem föregående beskattningsåren beaktas.

Med företag avses här det företag i vilket delägaren eller någon närstå-
ende till honom varit verksam i betydande omfattning under den tid som
anges i första stycket.

Ett företag anses ägt av utomstående till den del det varken direkt eller
indirekt ägs av fysiska personer som äger kvalificerade andelar i företa-
get eller i ett annat fåmansföretag som avses i 4 §.

6 § Upphör ett företag att vara fåmansföretag, anses en andel ändå kvali-
ficerad under fem beskattningsår därefter eller den kortare tid som följer
av 4 §. Detta gäller dock bara om andelsägaren eller någon närstående till
honom

1. ägde andelen när företaget upphörde att vara fåmansföretag och an-
delen då var kvalificerad, eller

2. har förvärvat andelen med stöd av en sådan andel som avses i 1.

Utdelning

7 § Utdelning på en kvalificerad andel skall tas upp i inkomstslaget tjänst
till den del den överstiger ett gränsbelopp. Gränsbeloppet är summan av

1. underlaget för gränsbelopp multiplicerat med statslåneräntan vid ut-
gången av november året före beskattningsåret ökad med fem procent-
enheter, och

2. sparat utdelningsutrymme.

Prop. 1999/2000:2

245

För andra delägarrätter än aktier och andelar skall statslåneräntan ökas
bara med en procentenhet.

Om lättnadsbeloppet enligt 43 kap. 3 § överstiger gränsbeloppet, till-
lämpas bestämmelserna i första stycket på utdelningen minskad med
skillnaden.

8 § Underlaget för gränsbelopp är summan av

1. det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om andelen hade avytt-
rats vid tidpunkten för utdelningen,

2. sparat utdelningsutrymme, och

3. löneunderlag enligt 43 kap. 12-16 §§.

Vid beräkning av omkostnadsbeloppet tillämpas bestämmelserna om
uppräkning i 43 kap. 17 § och, för svenska andelar, bestämmelserna om
kapitalunderlaget i 43 kap. 18 §.

Bestämmelserna om löneunderlag i första stycket 3 och om omkost-
nadsbeloppet i andra stycket gäller inte för andra delägarrätter än aktier
och andelar.

9 § Det beskattningsår en andel förvärvas från någon närstående skall
något gränsbelopp inte beräknas för förvärvaren om företaget tidigare
under året lämnat utdelning.

Sparat utdelningsutrymme

10 § Om utdelningen understiger gränsbeloppet, skall skillnaden (sparat
utdelningsutrymme) föras vidare till nästa beskattningsår. Lämnar före-
taget inte någon utdelning, skall hela gränsbeloppet, beräknat vid be-
skattningsårets utgång, föras vidare.

11 § Om en kvalificerad andel övergår till en ny ägare genom arv, testa-
mente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, tar förvärvaren över den
tidigare ägarens sparade utdelningsutrymme.

Kapitalvinst

12 § Av en kapitalvinst på kvalificerade andelar skall 50 procent av den
del som överstiger det sparade utdelningsutrymmet tas upp i inkomstsla-
get tjänst.

Den kapitalvinst som enligt första stycket skall fördelas tar beräknas
med utgångspunkt i ett omkostnadsbelopp som bestäms med tillämpning
av bestämmelserna om uppräkning i 43 kap. 17 § och, för svenska ande-
lar, bestämmelserna om kapitalunderlaget i 43 kap. 18 §. Bestämmelser-
na i detta stycke gäller inte för andra delägarrätter än aktier och andelar.

En kapitalvinst skall inte tas upp i inkomstslaget tjänst till den del det
skulle medföra att den skattskyldige och närstående till honom under
avyttringsåret och de fem föregående beskattningsåren sammanlagt tagit
upp högre belopp än som motsvarar 100 gånger det prisbasbelopp enligt

Prop. 1999/2000:2

246

1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde för avytt-
ringsåret.

Om sparat lättnadsutrymme enligt 43 kap. 6 § överstiger sparat ut-
delningsutrymme, tillämpas bestämmelserna i första stycket på kapital-
vinsten minskad med mellanskillnaden.

Andelsbyten

13 § Bestämmelser om fördelning mellan inkomstslagen tjänst och kapi-
tal av ersättning i pengar vid andelsbyten finns i 49 kap. 16 §.

Bestämmelser om beräkningen av gränsbeloppet vid andelsbyten finns
i 49 kap. 32 §.

Skatteberäkning inom familjen

14 § Om andelsägarens make i betydande omfattning är eller under nå-
gon del av den senaste femårsperioden har varit verksam i ett fåmans-
företag som avses i 4 §, gäller följande. Understiger andelsägarens be-
skattningsbara förvärvsinkomst, bortsett från vad som enligt detta kapitel
skall tas upp i inkomstslaget tjänst (tjänsteintäkten), makens beskatt-
ningsbara förvärvsinkomst skall skatten på tjänsteintäkten beräknas en-
ligt 65 kap. 5 § som om andelsägarens beskattningsbara förvärvsinkomst,
bortsett från tjänsteintäkten, motsvarade makens beskattningsbara för-
värvsinkomst.

Vad som sägs om make i första stycket skall, om andelsägaren fyller
högst 18 år under beskattningsåret, i stället avse dennes föräldrar.

Som makar anses vid tillämpning av denna paragraf de som skall be-
handlas som makar under större delen av beskattningsåret.

AVD. IX PENSIONSSPARANDE

58 kap. Pensionsförsäkringar, kapitalförsäkringar och
pensionssparkonton

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
-pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar i 2-20 och 34 §§, och
-pensionssparkonton i 21-34 §§.

Pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar

Gränsdragningen

2 § En försäkring är en pensionsförsäkring om den uppfyller de villkor
som anges i 4-16 §§.

Prop. 1999/2000:2

247

Med kapitalförsäkring avses en livförsäkring som inte är en pensions-
försäkring. Också en försäkring som uppfyller villkoren för en pensions-
försäkring anses som en kapitalförsäkring om så bestämts när avtalet
ingicks.

3 § En premiebefrielseförsäkring anses tillhöra samma slag av försäkring
som huvudförsäkringen.

4 § En pensionsförsäkring skall ha meddelats i en försäkringsrörelse som
bedrivs i Sverige och som skall beskattas enligt denna lag eller enligt
lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.

5 § En försäkring som huvudsakligen avser ålders-, sjuk-, eller efter-
levandepension och som har meddelats i en försäkringsrörelse som inte
bedrivs från ett fast driftställe i Sverige anses som en pensionsförsäkring,
om den försäkrade var bosatt utomlands när försäkringen tecknades och
fick avdrag, skattereduktion eller liknande skattelättnad för premiema
där.

Första stycket gäller också om arbetsgivaren betalat premier under den
försäkrades bosättning eller förvärvsarbete utomlands utan att betalning-
en räknats som inkomst för den försäkrade vid beskattningen i det landet.
Ett sådant förvärvsarbete skall vara den försäkrades huvudsakliga för-
värvsverksamhet.

Om det i annat fall finns särskilda skäl, far skattemyndigheten medge
att en försäkring som har meddelats i en försäkringsrörelse som inte be-
drivs från ett fast driftställe i Sverige skall anses som en pensionsförsäk-
ring.

En försäkring som har ansetts vara en pensionsförsäkring enligt denna
paragraf, kan inte övergå till att vara en kapitalförsäkring.

6 § En pensionsförsäkring får inte medföra rätt till andra försäkrings-
belopp än sådana som betalas ut

1. till den försäkrade när denne uppnått en viss ålder (ålderspension),

2. till den försäkrade när dennes arbetsförmåga är nedsatt helt eller
delvis (sjukpension), eller

3. efter den försäkrades död till sådana efterlevande som avses i 13 §
(efterlevandepension).

Tjänstepensionsförsäkring

7 § Med tjänstepensionsförsäkring avses en pensionsförsäkring som har
samband med tjänst och som den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att
betala samtliga premier för.

Med tjänstepensionsförsäkring avses också en pensionsförsäkring som

- sedan en anställd dött - tecknats av arbetsgivaren till förmån för den
anställdes efterlevande och som arbetsgivaren har åtagit sig att betala
samtliga premier för.

Prop. 1999/2000:2

248

Den försäkrade

8 § Med försäkrad avses den på vars liv försäkringen har tecknats eller,
när det gäller sjukpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen gäller.

9 § I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring
skall den försäkrade vara försäkringstagare.

Om försäkringstagaren eller hans make eller sambo har barn under
20 år, far försäkringstagaren dock teckna en försäkring som avser efter-
levandepension på makens eller sambons liv, om barnet sätts in som
förmånstagare.

Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge att dödsboet
efter en skattskyldig som, direkt eller indirekt, bedrivit näringsverksam-
het i Sverige får teckna en försäkring som avser efterlevandepension. Ett
sådant medgivande far lämnas bara om den efterlevande inte har något
betryggande pensionsskydd och försäkringen tecknas i samband med att
boet upphör att bedriva näringsverksamheten.

Ålderspension

10 § Ålderspension far inte börja betalas ut innan den försäkrade fyller
55 år.

Utbetalning får dock göras tidigare om den försäkrade har fatt rätt till
förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om det i
annat fall finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge att pensio-
nen får börja betalas ut innan den försäkrade fyller 55 år.

Förmånstagare far inte sättas in till annan ålderspensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Förmånstagare till sådan försäkring skall vara
den som var anställd när avtalet ingicks.

11 § Ålderspension får inte betalas ut under kortare tid än fem år. Om
utbetalningarna skall upphöra när den försäkrade fyller 65 år, får pensio-
nen dock inte betalas ut under kortare tid än tre år. Pensionen skall under
de första fem åren betalas ut med samma belopp vid varje utbetalnings-
tillfalle eller med stigande belopp. Pensionen skall upphöra när den för-
säkrade dör, även om den bestämda utbetalningstiden inte har löpt ut.

För sådan ålderspension enligt allmän pensionsplan som skall upphöra
under den försäkrades livstid gäller, i stället för vad som sägs i första
stycket, det som anges i planen. Vad som avses med allmän pensionsplan
framgår av 20 §.

Sjukpension

12 § Sjukpension får upphöra tidigast fem år efter det att försäkrings-
avtalet ingicks. Pensionen far dock betalas ut bara så länge den försäkra-
de helt eller delvis saknar arbetsförmåga.

Förmånstagare far inte sättas in till annan sjukpensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Förmånstagare till sådan försäkring skall vara
den som var anställd när avtalet ingicks.

Prop. 1999/2000:2

249

Efterlevandepension

13 § Efterlevandepension far betalas ut bara till

1. person som varit den försäkrades make eller sambo, och

2. barn till den försäkrade eller till en person som avses i 1.

Efterlevandepension på grund av försäkring som tecknats av arbets-
givare med stöd av 7 § andra stycket eller av dödsbo enligt medgivande
som avses i 9 § tredje stycket far betalas ut som om den döde hade varit
den försäkrade.

Förmånstagare till försäkring som avser efterlevandepension skall vara
en sådan person som avses i första stycket.

14 § Efterlevandepension far betalas ut bara så länge den efterlevande
lever. Pensionen skall under de första fem åren betalas ut med samma
belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp.

Efterlevandepensionen far under den efterlevandes livstid inte upphöra
förrän fem år förflutit från den försäkrades död med följande undantag:

1. Efterlevandepension till en person som avses i 13 § första stycket 1
får upphöra om denne gifter sig.

2. Om den försäkrade har dött mindre än fem år före den tidpunkt då
försäkringen enligt avtalet annars skulle ha upphört att gälla, far efter-
levandepensionen upphöra vid sistnämnda tidpunkt.

3. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år har på-
börjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år.

4. Efterlevandepension till barn på grund av försäkring som avses i 9 §
andra stycket, skall upphöra senast när barnet fyller 20 år.

Fondförsäkringar

15 § För fondförsäkringar enligt 2 kap. 3 b § första stycket 3 försäkrings-
rörelselagen (1982:713) skall det vid bedömningen enligt 11 och 14 §§
av utbetalningarnas storlek under de första fem åren bortses från sådana
förändringar av beloppen som beror på fondandelarnas kursutveckling.

Försäkringsavtalets utformning

16 § Pensionsförsäkringsavtalet skall innehålla villkor att försäkring inte
får

1. pantsättas eller belånas,

2. ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller villkoren för pen-
sionsförsäkring, eller

3. överlåtas eller återköpas i andra fall än som avses i 17 eller 18 §.
Försäkringsavtalet skall också innehålla de villkor i övrigt som avgör om
försäkringen är en pensionsförsäkring. Avtalet får inte innehålla villkor
som är oförenliga med bestämmelserna om pensionsförsäkring.

Prop. 1999/2000:2

250

Överlåtelse

Prop. 1999/2000:2

17 § Under den försäkrades livstid far en pensionsförsäkring överlåtas
bara

1. till följd av ändring av anställningsförhållanden, förutsatt att försäk-
ringen före eller efter överlåtelsen är en tjänstepensionsförsäkring,

2. på grund av utmätning, ackord eller konkurs, eller

3. genom bodelning.

Återköp

18 § En pensionsförsäkring far återköpas trots bestämmelserna i detta
kapitel, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av
prisbasbeloppet. Återköp far också ske om

1. det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett prisbasbelopp,

2. försäkringen inte är förenad med ett oåterkalleligt förmånstagar-
förordnande, och

3. premier för försäkringen inte har betalats under de senaste tio åren.

Om det i andra fall finns synnerliga skäl för återköp och sådant far ske
enligt försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer, far återköp
medges av skattemyndigheten.

Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte återbetalning enligt 13 kap.
4 § äktenskapsbalken av försäkringstagarens tillgodohavande. De hindrar
inte heller en överföring av hela försäkringens värde direkt till en pen-
sionsförsäkring som försäkringstagaren tecknar hos samma eller annan
försäkringsgivare med samma person som försäkrad. Överföringen skall i
så fall inte anses som pension enligt 10 kap. 5 § första stycket 4 och inte
heller som en betalning av premier för pensionsförsäkring.

Avskattning av pensionsförsäkring

19 § Det kapital som hänför sig till en pensionsförsäkring skall tas upp i
inkomstslaget tjänst (avskattning), om försäkringsgivaren

1. överlåter försäkringen till en försäkringsgivare som inte meddelar
pensionsförsäkring, eller

2. för över försäkringen till en sådan del av sin verksamhet som inte
avser pensionsförsäkring.

Avskattningen skall ske i fall som avses i första stycket 1 när ansvaret
för försäkringen övergår på den övertagande försäkringsgivaren och i fall
som avses i första stycket 2 när försäkringen förs över.

Allmän pensionsplan

20 § Vad som avses med allmän pensionsplan framgår av 4 § lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med allmän pen-
sionsplan avses också

- pensionsutfästelser som ryms inom vad som enligt en allmän pen-
sionsplan är sedvanligt inom branschen för arbetstagare med motsvaran-

251

de uppgifter, dock när det gäller utfästelser som tryggas genom avsätt-
ning i balansräkningen bara i förening med kreditförsäkring,

- pensionsutfästelser for vilka det har tecknats kommunal eller statlig
borgen eller liknande garanti, och

- pensionsutfästelser i enlighet med pensionsavtal som har godkänts på
arbetstagarsidan av sådan organisation som enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet anses som central arbetstagarorganisation.

Pensionssparkonto

Definitioner

21 § Ett pensionssparkonto är ett sådant konto som avses i 1 kap. 2 §
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande och som uppfyller de
villkor som anges i 22-31 §§.

Med pensionssparavtal, pensionssparinstitut och pensionssparare av-
ses detsamma som i lagen om individuellt pensionssparande.

Vem som för kontot

22 § Pensionssparkonto skall föras av ett svenskt pensionssparinstitut
eller av ett utländskt instituts filial i Sverige.

Utbetalning från pensionssparkonto

23 § Utbetalningar från ett pensionssparkonto får avse bara

1. belopp som betalas ut till en pensionssparare när denne uppnått viss
ålder (ålderspension),

2. belopp som betalas ut efter pensionsspararens död till sådana efter-
levande som avses i 27 § (efterlevandepension),

3. behållning som skall avskattas enligt 33 §,

4. utbetalning på grund av jämkning av ett förmånstagarförordnande,

5. återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken,

6. skatter och avgifter för kontot, och

7. ersättning för att förvärva tillgångar till kontot.

Ålderspension

24 § Ålderspension far inte börja betalas ut innan pensionsspararen fyller
55 år.

Utbetalning far dock göras tidigare om pensionsspararen har fatt rätt
till förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om det
i annat fall finns särskilda skäl, far skattemyndigheten medge att pensio-
nen får börja betalas ut innan pensionsspararen fyller 55 år.

25 § Ålderspension får inte betalas ut under kortare tid än fem år. Om
pensionssparavtalet skall upphöra när pensionsspararen fyller 65 år, får
pensionen dock inte betalas ut under kortare tid än tre år. Pensionen skall

Prop. 1999/2000:2

252

under de första fem åren betalas ut med samma belopp vid varje utbe tal-
ningstillfälle eller med stigande belopp. Pensionen skall upphöra när pen-
sionsspararen dör, även om den bestämda utbetalningstiden inte har löpt
ut.

26 § Förmånstagare till ålderspension far inte sättas in.

Efterlevandepension

27 § Efterlevandepension far betalas ut bara till

1. person som varit pensionsspararens make eller sambo, och

2. barn till pensionsspararen eller till person som avses i 1.

Förmånstagare till efterlevandepension skall vara en sådan person som
avses i första stycket.

28 § Efterlevandepension far betalas ut bara så länge den efterlevande
lever. Pensionen skall under de första fem åren betalas ut med samma
belopp vid varje utbetalningstillfalle eller med stigande belopp.

Efterlevandepensionen får under den efterlevandes livstid inte upphöra
förrän fem år förflutit från den försäkrades död med följande undantag:

1. Om pensionsspararen har dött mindre än fem år före den tidpunkt då
utbetalningarna annars skulle ha upphört, far efterlevandepensionen upp-
höra vid sistnämnda tidpunkt.

2. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år har på-
börjats, far pensionen upphöra när barnet fyller 20 år.

Sparande i fondpapper m.m.

29 § För sparande i fondpapper och inlåning i utländsk valuta skall det
vid bedömningen enligt 25 och 28 §§ av utbetalningarnas storlek under
de första fem åren bortses från sådana förändringar av beloppen som be-
ror på fondpapperens eller den utländska valutans kursutveckling.

Pensionssparavtalets utformning

30 § Pensionssparavtalet skall innehålla villkor att rätten enligt avtalet
eller tillgångarna på pensionssparkontot inte far pantsättas eller belånas
samt de villkor i övrigt som avgör om ett avtal är ett pensionssparavtal.
Avtalet far inte innehålla villkor som är oförenliga med bestämmelserna
om pensionssparavtal i detta kapitel.

Pensionssparavtalet far inte ändras på sådant sätt att det inte längre
uppfyller de föreskrifter som anges för ett sådant avtal i lag.

Överlåtelse av pensionssparkonto

31 § Rätt till behållning på pensionssparkonto far överlåtas bara

- på grund av utmätning, ackord eller konkurs, eller

Prop. 1999/2000:2

253

- på det sätt som anges i 4 kap. 12 och 16 §§ lagen (1993:931) om in- Prop. 1999/2000:2
dividuellt pensionssparande.

Avslutning av konto i förtid

32 § Ett pensionssparkonto far avslutas genom en utbetalning i förtid vid
den tidpunkt pensionen får börja betalas ut, om behållningen då uppgår
till högst 30 procent av prisbasbeloppet. Utbetalning i förtid får också ske
om

1. behållningen på kontot uppgår till högst ett prisbasbelopp,

2. kontot inte är förenat med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnan-

de, och

3. inbetalning på kontot inte har gjorts under de senaste tio åren.

Om det i andra fall finns synnerliga skäl, får skattemyndigheten medge

att kontot får avslutas genom utbetalning i förtid.

Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte återbetalning enligt 13 kap.

4 § äktenskapsbalken av pensionsspararens tillgodohavande.

Av skattning av pensionssparkonto

33 § Behållning på pensionssparkonto skall tas upp i inkomstslaget tjänst
(avskattning) till den del pensionssparavtalet upphör att gälla enligt
4 kap. 6 eller 14 § eller 6 kap. 5 § lagen (1993:931) om individuellt pen-
sionssparande eller till den del behållningen tas i anspråk på grund av
utmätning, ackord eller konkurs.

Med behållning på pensionssparkonto avses marknadsvärdet på till-
gångarna på kontot efter avräkning för den skatt enligt lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsmedel som avser kontot.

Avskattningen skall ske när pensionssparavtalet upphör att gälla för
tillgångarna.

Överklagande

34 § Skattemyndighetens beslut enligt 5, 9, 10, 18, 24 eller 32 § får över-
klagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

59 kap. Pensionssparavdrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om avdrag för premier för pen-
sionsförsäkringar och inbetalningar på pensionssparkonton (pensions-
sparavdrag).

254

Villkor for avdragsrätt

Prop. 1999/2000:2

2 § Pensionssparavdrag får göras bara för

- premier för pensionsförsäkring som den skattskyldige äger, och

- inbetalningar på pensionsspararens eget pensionssparkonto.

Avdrag far inte göras för pensionsförsäkring som förvärvats genom
bodelning under äktenskapet utan att det pågått något mål om äkten-
skapsskillnad.

Pensionssparavdrag far inte göras för försäkring som ägs av arbetsgi-
vare. I fråga om avdrag för sådan försäkring gäller bestämmelserna i
28 kap.

Beräkning av pensionssparavdrag

Avdragsgrundande inkomster

3 § Den skattskyldiges högsta pensionssparavdrag skall beräknas med
utgångspunkt i hans avdragsgrundande inkomster. Beräkningen skall
grundas på antingen beskattningsårets eller det föregående beskatt-
ningsårets inkomster.

4 § Pensionssparavdraget får inte överstiga summan av de avdragsgrund-
ande inkomsterna. Med avdragsgrundande inkomst avses

1. överskott av aktiv näringsverksamhet beräknat före

- pensionssparavdraget,

- avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader som avser pen-
sionssparavdrag, och

- avdrag för avsättning för egenavgifter, och

2. överskott i inkomstslaget tjänst minskat med sådana lån, utdelningar
och kapitalvinster som enligt 11 kap. 45 §, 50 kap. 7 § eller 57 kap. skall
tas upp i inkomstslaget tjänst.

5 § Pensionssparavdraget får inte heller överstiga 0,5 prisbasbelopp med
tillägg enligt andra-fjärde styckena.

För annan avdragsgrundande inkomst i inkomstslaget tjänst än sådan
som avses i tredje stycket är tillägget 5 procent till den del inkomsten
överstiger 10 men inte 20 prisbasbelopp.

För avdragsgrundande inkomst av anställning är tillägget, om den
skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning, 35 procent av in-
komsten, dock högst 10 prisbasbelopp.

För avdragsgrundande inkomst av aktiv näringsverksamhet är tillägget
35 procent av inkomsten, dock högst 10 prisbasbelopp.

Flera näringsverksamheter

6 § Om den skattskyldige har avdragsgrundande inkomst av aktiv nä-
ringsverksamhet från flera näringsverksamheter, får pensionsspar-
avdraget inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten avsett
en enda näringsverksamhet.

255

Avdrag ett senare beskattningsår

7 § Om en premie eller en inbetalning helt eller delvis inte far dras av
enligt 3-6 §§, skall återstående belopp dras av nästa beskattningsår. Av-
drag skall då i första hand göras för de betalningar som görs det beskatt-
ningsåret. Det sammanlagda avdraget far inte vara större än som följer av
3-6 §§ för sistnämnda beskattningsår.

Dispens

Beslut om dispens

8 § Om det finns särskilda skäl, far skattemyndigheten medge att pen-
sionssparavdrag görs med ett högre belopp än som följer av 3-7 §§. Be-
stämmelser om detta finns i 9-12 §§.

Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket. Riks-
skatteverkets beslut far inte överklagas.

Tjänst

9 § För skattskyldiga som har avdragsgrundande inkomst i inkomstslaget
tjänst och i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, far skattemyndig-
heten medge pensionssparavdrag med högst samma belopp som för så-
dana inkomster som avses i 5 § tredje stycket. För skattskyldiga som fått
särskild ersättning i samband med att en anställning upphört och som inte
har ett betryggande pensionsskydd, får skattemyndigheten medge avdrag
med ett högre belopp.

Näringsverksamhet som upphör

10 § För skattskyldiga som har bedrivit näringsverksamhet direkt eller
indirekt, som har upphört med driften av denna och som inte har skaffat
sig ett betryggande pensionsskydd under verksamhetstiden, får skatte-
myndigheten medge att pensionssparavdrag beräknas också på

- inkomst i inkomstslaget kapital i form av kapitalvinster vid avyttring
av näringsverksamheten minskade med motsvarande kapitalförluster,

- överskott av passiv näringsverksamhet före pensionssparavdrag, och

- sådana utdelningar och kapitalvinster som enligt 50 kap. 7 § eller
57 kap. skall tas upp i inkomstslaget tjänst.

Avdraget skall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyl-
dige bedrivit näringsverksamheten, dock högst tio år. Vid beräkningen
skall hänsyn tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra
möjligheter till pensionssparavdrag.

11 § Pensionssparavdrag som avses i 10 § får inte överstiga ett belopp
som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger prisbasbeloppet
för det år då driften av näringsverksamheten upphörde. Det får inte heller
överstiga summan för beskattningsåret av sådan inkomst i inkomstslaget

Prop. 1999/2000:2

256

kapital som avser vinst med anledning av avyttring av näringsverksam-
heten och av överskottet av näringsverksamheten före

- pensionssparavdraget,

- avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader som avser pen-
sionssparavdrag, och

- avdrag för avsättning för egenavgifter.

Dödsbon

12 § Om skattemyndigheten enligt 58 kap. 9 § medger att ett dödsbo
tecknar pensionsförsäkring, skall skattemyndigheten också besluta med
vilket belopp pensionssparavdrag för försäkringen högst får göras. Detta
belopp skall beräknas med tillämpning av bestämmelserna i 10 och
11 §§•

Avdrag i inkomstslag eller allmänt avdrag

13 § Pensionssparavdrag som grundar sig på överskott av en närings-
verksamhet eller inkomst i inkomstslaget kapital skall göras i inkomst-
slaget näringsverksamhet och annat pensionssparavdrag skall göras som
allmänt avdrag, om inte annat sägs i 14 eller 15 §.

14 § Om den skattskyldige skall göra pensionssparavdrag både i in-
komstslaget näringsverksamhet och som allmänt avdrag, far han upp till
0,5 prisbasbelopp fritt fördela avdraget mellan näringsverksamheten och
allmänna avdrag.

15 § Pensionssparavdrag som medges enligt 10 § på grund av att andelar
i ett fåmansföretag avyttrats, skall i första hand göras som allmänt av-
drag. Det allmänna avdraget får dock inte uppgå till högre belopp än den
del av kapitalvinsten som skall tas upp i inkomstslaget tjänst och får inte
heller överstiga överskottet i inkomstslaget tjänst. Om inte hela pensions-
sparavdraget skall göras som allmänt avdrag, skall återstående del dras
av i inkomstslaget kapital.

Pensionssparavdrag som medges enligt 10 § på grund av att andelar i
ett fåmanshandelsbolag avyttrats, skall alltid göras i inkomstslaget kapi-
tal.

Prop. 1999/2000:2

Avdrag för begränsat skattskyldiga

16 § Pensionssparavdrag får göras bara av den som är obegränsat skatt-
skyldig. Den som är obegränsat skattskyldig bara under en del av be-
skattningsåret skall göra de avdrag som avser den tiden.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte i inkomstslaget kapital.

257

9 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 1

Rättelse: S. 273 rad 1 Står: 75 rättat till: 25, s. 285 rad 20 Står: 1998 Rättat till: 1999

Begränsning av pensionssparavdrag som allmänt avdrag

17 § När pensionssparavdrag görs som allmänt avdrag får det inte i något
fall överstiga skillnaden mellan

- summan av överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet,
och

- andra allmänna avdrag än pensionssparavdrag.

Belopp som inte får dras av enligt första stycket skall dras av senare
beskattningsår, dock senast det sjätte beskattningsåret efter det då betal-
ningen gjordes.

Avdrag får inte något beskattningsår göras med högre belopp än som
anges i första stycket. Avdrag skall i första hand göras för det aktuella
beskattningsårets betalningar.

AVD. X VISSA GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

60 kap. Familjebeskattning

Innehål)

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om ersättning till barn och make
för utfört arbete samt om uppdelning av inkomster i övrigt inom famil-
jen.

Bestämmelser om

- ersättning till barn och make i enskild näringsverksamhet samt i in-
komstslagen tjänst och kapital finns i 2 och 3 §§,

- makar som tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet finns i
4-11 §§, och

- fåmansföretag och fåmanshandelsbolag finns i 12-14 §§.

Enskild näringsverksamhet samt inkomstslagen tjänst och kapital

Ersättning till barn

2 § Ersättning för arbete som utförs av den skattskyldiges barn under
16 år får inte dras av i enskild näringsverksamhet eller i inkomstslagen
tjänst och kapital. Avdrag för ersättning för arbete som utförs av barn
som har fyllt 16 år får inte överstiga marknadsmässig ersättning för ar-
betsinsatsen.

Ersättning som enligt första stycket inte får dras av, skall inte tas upp
hos barnet.

Ersättning till make

3 § Ersättning för arbete som utförs av den skattskyldiges make får inte
dras av i enskild näringsverksamhet eller i inkomstslagen tjänst och ka-
pital.

Prop. 1999/2000:2

258

Ersättning som enligt första stycket inte far dras av, skall inte tas upp Prop. 1999/2000:2
hos maken.

Makar som tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet

Företagsledande och medhjälpande make

4 § Om makar tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet och den
ena är företagsledande make medan den andra är medhjälpande make,
tillämpas 6-9 och 11 §§. Om båda eller ingen av dem är företagsledande
make tillämpas 10 och 11 §§.

5 § En make anses som företagsledande make om denna make med hän-
syn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan anses
ha en ledande ställning i näringsverksamheten. En make som inte har en
sådan ledande ställning anses som medhjälpande make.

Verksamhet med en företagsledande och en medhjälpande make

6 § Om den ena maken är företagsledande make och den andra är med-
hjälpande make, anses näringsverksamheten bedriven av den företagsle-
dande maken. Hela överskottet eller underskottet skall tas upp hos den
företagsledande maken, om annat inte framgår av 7-9 §§.

7 § Makarna får fördela inkomsten så, att en del av överskottet av nä-
ringsverksamheten, beräknat utan avdrag för avsättning för egenavgifter,
tas upp hos den medhjälpande maken. Denna del får inte överstiga vad
som motsvarar marknadsmässig ersättning för den medhjälpande makens
arbete, ökad med den makens sjukpenning och annan ersättning som av-
ses i 15 kap. 8 §.

8 § Om den medhjälpande maken äger del i näringsverksamheten eller i
det kapital som är nedlagt i näringsverksamheten, får den maken ta upp
ytterligare en del av överskottet. Denna del får inte överstiga vad som
motsvarar skälig avkastning på grund av äganderätten eller kapitalinsat-
sen.

9 § Avdrag för avsättning för egenavgifter skall göras hos vardera maken
för sig.

Gemensamt bedriven verksamhet

10 § Om båda eller ingen av makarna är företagsledande makar anses de
bedriva näringsverksamheten gemensamt. Vardera maken skall ta upp
den del av intäkterna och kostnaderna i verksamheten som är skälig med
hänsyn till makens arbete och övriga insatser i verksamheten.

259

Expansionsfond och räntefördelning

11 § Deltar makar tillsammans i enskild näringsverksamhet, skall kapi-
talunderlaget för expansionsfond och för räntefördelning delas upp mel-
lan dem på grundval av deras delar av kapitalet i verksamheten.

Fåmansföretag och fåmanshandelsbolag

12 § Om ett fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag betalar ersättning
för arbete som utförs av företagsledarens eller företagsledarens makes
barn under 16 år, skall ersättningen tas upp av den av makarna som har
den högsta inkomsten från företaget. Om makarna har lika stor inkomst
från företaget, skall den äldsta maken ta upp ersättningen.

Om barnet har fyllt 16 år, skall barnet ta upp ersättningen till den del
den är marknadsmässig. För överskjutande del tillämpas första stycket.

13 § Om den ena maken är företagsledare i ett fåmansföretag eller få-
manshandelsbolag och den andra maken inte är företagsledare där, skall
den make som inte är företagsledare ta upp ersättning för arbete som den
maken utför i företaget till den del den är marknadsmässig. Överskjutan-
de del skall tas upp av företagsledaren.

14 § I fråga om ett barn som är delägare i ett fåmanshandelsbolag där
barnets förälder eller förälders make är företagsledare och i fråga om en
make som är delägare i ett fåmanshandelsbolag där den andra maken är
företagsledare, gäller följande för beräkningen av resultatet från handels-
bolaget.

Till den del inkomsten motsvarar ersättning för utfört arbete tillämpas
12 och 13 §§.

Till den del inkomsten motsvarar skälig avkastning på kapitalinsatsen i
bolaget skall den tas upp hos delägaren. Resterande del skall tas upp hos
företagsledaren. Om delägaren är ett barn och båda makarna har inkomst
från bolaget, tillämpas dock bestämmelserna i 12 §.

61 kap. Värdering av inkomster i annat än pengar

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- marknadsvärde i 2 §

- kostförmån i 3 och 4 §§,

- bilförmån i 5-11 §§,

- reseförmån med inskränkande villkor i 12-14 §§,

-ränteförmån i 15-17 §§, och

-justering av förmånsvärde i 18-21 §§.

Prop. 1999/2000:2

260

Marknadsvärde

Prop. 1999/2000:2

2 § Inkomster i annat än pengar skall värderas till marknadsvärdet om
inte annat följer av övriga bestämmelser i detta kapitel.

Med marknadsvärde avses det pris som den skattskyldige skulle ha fatt
betala på orten om han själv skaffat sig motsvarande varor, tjänster eller
förmåner mot kontant betalning.

I fråga om tillgångar eller tjänster från den egna näringsverksamheten
avses med marknadsvärde det pris som näringsidkaren skulle ha fatt om
tillgången eller tjänsten bjudits ut på marknaden på villkor som med hän-
syn till den skattskyldiges affärsmässiga situation framstår som naturliga.

Kostförmån

3 § Kostförmån skall för hel en dag beräknas till ett belopp - avrundat till
närmaste tiotal kronor - som motsvarar 250 procent av genomsnittspriset
i Sverige för en normal lunch. Förmånsvärdet för lunch eller middag är
40 procent av värdet för kostförmån för en hel dag. Förmånsvärdet för
frukost är 20 procent av värdet för kostförmån för en hel dag.

Om en anställds kostnader för en måltid är lägre än det belopp som
motsvarar förmånsvärdet enligt första stycket på grund av att arbetsgiva-
ren bidrar till kostnaderna för denna, skall förmånen behandlas som en
kostförmån med ett värde som motsvarar mellanskillnaden.

4 § Om den skattskyldige lämnar ersättning för kostförmånen, skall för-
månsvärdet beräknas till värdet för kosten enligt 3 § minskat med vad
han har betalat.

Bilförmån

5 § Värdet av bilförmån exklusive drivmedel skall för ett kalenderår be-
räknas till summan av

- 0,3 prisbasbelopp,

- ett ränterelaterat belopp, och

- ett prisrelaterat belopp.

Det ränterelaterade beloppet skall beräknas till 75 procent av stats-
låneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret mul-
tiplicerat med nybilspriset för årsmodellen.

Det prisrelaterade beloppet skall beräknas till 9 procent av nybilspriset
för årsmodellen, om detta uppgår till högst 7,5 prisbasbelopp. Om ny-
bilspriset för årsmodellen är högre, skall det prisrelaterade beloppet be-
räknas till summan av 9 procent av 7,5 prisbasbelopp och 20 procent av
den del av nybilspriset som överstiger 7,5 prisbasbelopp.

6 § Med nybilspris för årsmodellen avses det pris som bilen hade när den
introducerades på den svenska marknaden. Om ett sådant introduktions-
pris ändras efter kort tid, avses med nybilspris det justerade priset. Om
det inte finns något nybilspris, anses som nybilspris för årsmodellen det

261

pris som det kan antas att bilen skulle ha haft om den introducerats på Prop. 1999/2000:2
den svenska marknaden när den var ny.

7 § För en bil av en årsmodell som är sex år eller äldre, skall nybilspriset
anses vara det högsta av

- det verkliga nybilspriset och anskaffningsutgiften for extrautrustning
enligt 6 och 8 §§, och

- fyra prisbasbelopp.

8 § Vid beräkning av förmånsvärdet skall anskaffningsutgiften för even-
tuell extrautrustning som ingår i förmånen läggas till nybilspriset. Detta
gäller dock inte om nybilspriset beräknats enligt 7 §.

9 § För den som kört minst 3 000 mil i tjänsten med förmånsbilen under
ett kalenderår skall förmånsvärdet beräknas till 75 procent av det värde
som beräknats enligt 5-8 §§.

För en förmån som den skattskyldige haft under bara en del av året,
skall värdet sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som
han inte haft förmånen.

10 § Om det i bilförmånen ingår förmån av drivmedel för förmånsbilen,
skall denna förmån beräknas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 av
den mängd drivmedel som kan antas ha förbrukats för förmånsbilens to-
tala körsträcka under den tid den skattskyldige har varit skattskyldig för
bilförmånen. Om han gör sannolikt att den mängd drivmedel som han har
förbrukat vid privat köming är lägre, skall marknadsvärdet för driv-
medelsförmånen sättas ned i motsvarande mån.

11 § Om den skattskyldige lämnar ersättning för bilförmånen, skall för-
månsvärdet beräknas till värdet för förmånen enligt 5-10 §§ minskat med
vad han betalat.

Om den skattskyldige haft bilförmån bara i ringa omfattning skall för-
månen värderas till noll.

Reseförmån med inskränkande villkor

12 § Om den skattskyldige har reseförmåner på grund av anställning eller
särskilt uppdrag inom rese- eller trafikbranschen, skall om resorna är
förenade med inskränkande villkor, värdet av resorna beräknas enligt
bestämmelserna i 13 § när reseförmånen avser flyg och 14 § när reseför-
månen avser inrikes tåg.

Med inskränkande villkor avses villkor som

- innebär att resan far göras bara under vissa tider, på vissa avgångar
eller under förutsättning att det finns plats vid resans avgång, och

- är väsentligt sämre än för resor som säljs på den allmänna markna-
den.

262

13 § En flygresa med sådana inskränkande villkor att resan far göras bara
om det finns plats vid avgången skall värderas till 40 procent av det
lägsta normalt förekommande pris som en konsument har fått betala för
motsvarande resa utan inskränkande villkor under perioden från och med
oktober andra året före beskattningsåret till och med september året före
beskattningsåret. Flygresor med andra inskränkande villkor skall värde-
ras till 75 procent av nämnda pris.

När det lägsta normalt förekommande priset för en motsvarande resa
utan inskränkande villkor skall bestämmas, skall en jämförelse göras
med priser för flygresor med samma destinationsort eller, om en sådan
jämförelse är svår att göra, med en likartad resesträcka.

14 § Årskort som avser inrikes tågresor skall värderas till 5 procent av
det pris som en konsument får betala för ett årskort som ger rätt till mot-
svarande resor utan inskränkande villkor under beskattningsåret. För barn
som under beskattningsåret fyller 16, 17 eller 18 år skall årskortet värde-
ras till 50 procent av detta värde. För barn som under beskattningsåret
fyller högst 15 år skall årskortet värderas till noll.

Ränteförmån

15 § Värdet av ränteförmån vid lån i svensk valuta med en fast räntesats
eller med en räntesats som står i fast förhållande till marknadsräntan för
motsvarande lån skall beräknas på grundval av skillnaden mellan stats-
låneräntan när lånet togs upp plus en procentenhet och den avtalade rän-
tesatsen.

16 § Värdet av ränteförmån vid annat lån i svensk valuta än lån som av-
ses i 15 § skall beräknas på grundval av skillnaden mellan statslåneräntan
vid utgången av november året före beskattningsåret plus en procenten-
het och den avtalade räntan för beskattningsåret.

Om statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret har
ändrats med minst två procentenheter sedan utgången av november året
före beskattningsåret, skall förmånens värde för tiden juli-december un-
der beskattningsåret beräknas på grundval av skillnaden mellan statslåne-
räntan vid utgången av maj under beskattningsåret plus en procentenhet
och den avtalade räntan.

17 § För ränteförmåner vid lån i utländsk valuta skall 15 och 16 §§ till-
lämpas med den ändringen att i stället för statslåneräntan skall närmast
motsvarande ränta för lån i den aktuella valutan användas.

Justering av förmånsvärde

18 § Värdet av kostförmån enligt 3 § och bilförmån enligt 5-9 §§ skall
justeras uppåt eller nedåt, om det finns synnerliga skäl.

Prop. 1999/2000:2

263

19 § Som synnerliga skäl för att justera värdet av bilförmån nedåt anses

- att bilen använts som arbetsredskap,

- att bilen använts i taxinäring, att den körts minst 6 000 mil i verk-
samheten under kalenderåret och att dispositionen för privat köming varit
begränsad i mer än ringa utsträckning, eller

- att det finns liknande omständigheter.

Värdet av bilförmån skall justeras nedåt också när bilen ingår i en stör-
re grupp av bilar som deltar i ett test eller liknande för att prova ut ny
eller förbättrande miljö- eller säkerhetsteknik eller dylikt och bilen i det
utförandet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom Europe-
iska unionens medlemsländer eller EES-ländema.

Om bilen är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med mil-
jövänligare drivmedel än bensin och dieselolja eller med elektricitet och
bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast jämförbara
bil utan sådan teknik, skall förmånsvärdet justeras nedåt till en nivå som
motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen.

20 § Värdet av en tjänstebostad som är större än vad den skattskyldige
och hans familj behöver skall beräknas som värdet av en normal bostad
för dem. Detta gäller dock bara om bostadens storlek beror på den skatt-
skyldiges representationsskyldighet eller på annat sätt beror på tjänsten.

21 § Om en praktikant eller motsvarande far kostförmån, bostadsförmån
eller liknande förmån och inte far någon annan ersättning eller bara obe-
tydlig annan ersättning, skall förmånens värde justeras till skäligt belopp.

AVD. XI ALLMÄNNA AVDRAG, GRUNDAVDRAG OCH
SJÖINKOMSTAVDRAG

62 kap. Allmänna avdrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om allmänna avdrag för

- underskott i 2-4 §§,

- debiterade egenavgifter i 5 §,

- utländska socialförsäkringsavgifter i 6 §,

- periodiska understöd i 7 §, och

- pensionssparande i 8 §.

Bestämmelser om allmänna avdrag för begränsat skattskyldiga finns i
9§-

Underskott

2 § Underskott av aktiv näringsverksamhet far dras av som allmänt av-
drag i den omfattning som anges i 3 och 4 §§.

Prop. 1999/2000:2

264

Avdrag far inte göras till den del underskottet dras av enligt 42 kap.
34 §, 45 kap. 32 § eller 46 kap. 17 §.

Kommanditdelägare i ett svenskt kommanditbolag och sådan delägare i
ett svenskt handelsbolag som i förhållande till övriga delägare förbehållit
sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser far inte göra avdrag i
vidare utsträckning än som anges i 14 kap. 14 och 15 §§.

3 § Allmänt avdrag far göras för underskott det beskattningsår den skatt-
skyldige börjar bedriva näringsverksamheten (startåret) och de fyra föl-
jande beskattningsåren. Avdrag får vart och ett av åren göras med högst
100 000 kronor.

Avdrag far inte göras om

1. den skattskyldige någon gång under de fem beskattningsåren när-
mast före startåret direkt eller indirekt bedrivit liknande näringsverksam-
het, eller

2. en fastighet på ägarens begäran enligt 2 kap. 9 § ingår i näringsverk-
samheten i stället för att vara privatbostadsfastighet.

Den som förvärvar en näringsverksamhet från en närstående inträder i
den närståendes skattemässiga situation när det gäller rätten till avdrag.
Detta gäller dock inte om förvärvet sker genom köp, byte eller liknande
förvärv från den skattskyldiges förälder eller far- eller morförälder.

4 § För näringsverksamhet som uteslutande eller så gott som uteslutande
avser litterär, konstnärlig eller liknande verksamhet far allmänt avdrag
för underskott göras utan de begränsningar som anges i 3 §. Avdrag får
göras bara till den del underskottet överstiger avdraget enligt 40 kap. för
föregående beskattningsårs underskott.

Avdrag enligt första stycket far göras bara om den skattskyldige under
den period som omfattar beskattningsåret och de tre föregående beskatt-
ningsåren har haft inte obetydliga intäkter av verksamheten. Vid bedöm-
ningen skall även intäkter som räknas till inkomstslaget tjänst beaktas.

Debiterade egenavgifter

5 § Allmänt avdrag skall göras för debiterade egenavgifter som inte skall
dras av i något av inkomstslagen. Om avgifterna sätts ned, skall mot-
svarande belopp tas upp i inkomstslaget tjänst det beskattningsår då de-
biteringen ändras.

Utländska socialförsäkringsavgifter

6 § Allmänt avdrag skall göras för obligatoriska utländska socialförsäk-
ringsavgifter under förutsättning att

1. den avgiftsgrundande intäkten skall tas upp som intäkt för beskatt-
ningsåret i Sverige, och

2. den skattskyldige på grund av utfört arbete enligt slutligt fastställd
debitering eller liknande skall betala avgifterna

Prop. 1999/2000:2

265

- i överensstämmelse med den konvention som avses i förordningen
(1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni 1992
om social trygghet, eller

- till följd av att den skattskyldige enligt rådets förordning (EEG) nr
1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen skall omfattas av ett annat lands lagstiftning
om social trygghet.

Om avgifterna sätts ned, skall motsvarande belopp tas upp i inkomst-
slaget tjänst det beskattningsår då debiteringen ändras.

Periodiska understöd

7 § Allmänt avdrag skall göras för periodiska understöd och andra perio-
diska utbetalningar under beskattningsåret som inte skall dras av i något
av inkomstslagen, om utbetalningen

1. avser skadestånd,

2. avser fastställt underhållsbidrag till make eller tidigare make,

3. görs till en tidigare anställd,

4. görs på grund av föreskrift i testamente, eller

5. görs från juridiska personer och dödsbon utan att vara ersättning för
avyttrade tillgångar.

Avdrag för skadestånd vid personskada skall göras bara med belopp
som avser ersättning för förlust av inkomst som skulle ha tagits upp som
intäkt eller för förlorat underhåll.

Vad som sägs i första stycket 2-5 gäller inte utbetalningar till motta-
gare som är under 18 år eller som inte avslutat sin utbildning. Bestäm-
melser om att periodiska utbetalningar till hushållsmedlemmar inte skall
dras av finns i 9 kap. 3 §.

Pensionssparande

8 § Allmänt avdrag skall göras för beskattningsårets premier för pen-
sionsförsäkringar och inbetalningar på pensionssparkonton i den ut-
sträckning som anges i 59 kap.

Begränsat skattskyldiga

9 § Rätt till avdrag som avses i 5-7 §§ har bara de som är obegränsat
skattskyldiga. Om de är obegränsat skattskyldiga bara under en del av
beskattningsåret, har de rätt till de avdrag som avser den tiden. Att det-
samma gäller för avdrag enligt 8 § framgår av 59 kap. 16 §.

Prop. 1999/2000:2

266

63 kap. Grundavdrag

Innehåll

Prop. 1999/2000:2

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om grundavdrag och särskilt
grundavdrag.

Fysiska personer

Grundavdrag och särskilt grundavdrag

2 § Fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av
beskattningsåret och haft förvärvsinkomst har rätt till grundavdrag be-
räknat enligt 3-5 §§ eller särskilt grundavdrag beräknat enligt 6-10 §§.
Bestämmelserna om särskilt grundavdrag tillämpas bara om de leder till
ett högre avdrag.

Dödsbon har inte rätt till avdrag for senare år än det år då dödsfallet
inträffade.

Avdraget skall avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Grundavdrag

3 § För dem som är obegränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret
uppgår grundavdraget till följande belopp.

Taxerad
förvärvsinkomst

Grundavdrag

överstiger inte

1,86 prisbasbelopp

0,24 prisbasbelopp

överstiger

1,86 men inte

2,89 prisbasbelopp

0,24 prisbasbelopp ökat med 25 procent av det
belopp med vilket den taxerade förvärvsin-
komsten överstiger 1,86 prisbasbelopp

överstiger

2,89 men inte

3,04 prisbasbelopp

0,4975 prisbasbelopp

överstiger

3,04 men inte

5,615 prisbasbe-
lopp

0,4975 prisbasbelopp minskat med 10 procent
av det belopp med vilket den taxerade för-
värvsinkomsten överstiger 3,04 prisbasbelopp

överstiger

5,615 prisbasbe-
lopp

0,24 prisbasbelopp

267

4 § För dem som är obegränsat skattskyldiga bara under en del av be-
skattningsåret är grundavdraget en tolftedel av 0,24 prisbasbelopp för
varje kalendermånad eller del av kalendermånad som de är obegränsat
skattskyldiga.

5 § Grundavdraget far inte överstiga den skattskyldiges sammanlagda
överskott av aktiv näringsverksamhet och av tjänst, minskat med hans
allmänna avdrag.

Vid denna beräkning skall överskottet av tjänst minskas med sådana
lån, kapitalvinster och utdelningar som enligt 11 kap. 45 § 50 kap. 7 §
eller 57 kap. skall tas upp i inkomstslaget tjänst.

Vidare skall vid beräkningen de allmänna avdragen minskas med så-
dana avdrag som på grund av dispens enligt 59 kap. 8 och 10-12 §§
grundas på

- överskott av passiv näringsverksamhet, eller

- sådana kapitalvinster och utdelningar som enligt 50 eller 57 kap.
skall tas upp i inkomstslaget tjänst.

Särskilt grundavdrag

6 § Skattskyldiga har rätt till särskilt grundavdrag, om de har fatt folk-
pension som uppgår till minst 6 000 kronor eller minst 20 procent av
summan av överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet.

Som folkpension räknas inte ålderspension, barnpension eller vårdbi-
drag. Som folkpension räknas däremot

- tilläggspension till den del den enligt lagen (1969:205) om pen-
sionstillskott medfört avräkning av pensionstillskott, och

- förtids- eller efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning om so-
cial trygghet, om pensionen betalas ut enligt grunder som är jämförbara
med vad som gäller för folkpension och mottagaren är skattskyldig för
pensionen i Sverige.

7 § Om folkpensionen enligt bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring har samordnats med yrkesskadelivränta
eller annan livränta som anges där, skall vid tillämpning av 6 och 8 §§
samt 10 § andra stycket det särskilda grundavdraget beräknas med ut-
gångspunkt i den folkpension som skulle ha betalats ut om någon sådan
samordning inte gjorts.

8 § För skattskyldiga som fått folkpension som gifta är det särskilda
grundavdraget 134 procent av prisbasbeloppet.

För övriga skattskyldiga är det särskilda grundavdraget 151,5 procent
av prisbasbeloppet. Detta gäller också gifta skattskyldiga som under nå-
gon del av beskattningsåret har fått folkpension som ogifta.

9 § Det särskilda grundavdraget skall minskas med 65 procent av den del
av den skattskyldiges pension som överstiger avdraget enligt 10 §. Har
skattskyldig som fått folkpension i form av förtidspension också fått liv-

Prop. 1999/2000:2

268

ränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall liv-
räntan likställas med pension. Det särskilda grundavdraget skall dock inte
minskas med pension på grund av annan pensionsförsäkring än tjänste-
pensionsförsäkring eller med pension från pensionssparkonto. Vad som
avses med tjänstepensionsförsäkring framgår av 58 kap. 7 §.

För den som inte hade folkpension vid utgången av året före beskatt-
ningsåret skall det särskilda grundavdraget i stället minskas med 65 pro-
cent av den del av den taxerade förvärvsinkomsten som överstiger avdra-
get enligt 8 §.

10 § Det särskilda grundavdraget får inte överstiga sådan pension som
skall ligga till grund för minskning enligt 9 § första stycket, om den
skattskyldige

- hade folkpension vid utgången av både beskattningsåret och det fö-
regående beskattningsåret,

- inte under beskattningsåret hade folkpension i form av förtidspension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

- var obegränsat skattskyldig under hela beskattningsåret, och

- inte dött under året.

I annat fall än som avses i första stycket får det särskilda grund-
avdraget inte överstiga den skattskyldiges folkpension och pensionstill-
skott enligt 2 eller 2 a § lagen (1969:205) om pensionstillskott.

Om den skattskyldige får sådan livränta som avses i 9 §, tillämpas and-
ra stycket i stället för första stycket om detta leder till ett högre avdrag.

Ideella föreningar

11 § Ideella föreningar och registrerade trossamfund som uppfyller kra-
ven i 7 kap. 7 § första stycket har rätt till grundavdrag med 15 000 kro-
nor.

64 kap. Sjöinkomstavdrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- sjöinkomstavdragets storlek i 2 §,

- sjöinkomst i 3 och 4 §§,

- anställning på svenskt handelsfartyg i 5 §, och

- fartområden i 6 §.

Sjöinkomstavdragets storlek

2 § Skattskyldiga som har sjöinkomst under hela beskattningsåret har rätt
till sjöinkomstavdrag med

- 36 000 kronor vid anställning på fartyg som huvudsakligen går i
fjärrfart, och

Prop. 1999/2000:2

269

- 35 000 kronor vid anställning på annat fartyg.

Skattskyldiga som har sjöinkomst bara under en del av beskatt-
ningsåret har rätt till sjöinkomstavdrag för varje dag som de haft sjöin-
komst med en trehundrasextiofemtedel av beloppen enligt första stycket.

Avdraget skall avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Sjöinkomst

3 § Med sjöinkomst avses lön, förmåner, drickspengar och annan ersätt-
ning till den som enligt sjömanslagen (1973:282) anses som sjöman och
som är anställd i redarens tjänst på ett svenskt handelsfartyg. Med an-
ställning hos redare likställs anställning hos en annan arbetsgivare som
redaren anlitar som entreprenör.

Med sjöinkomst avses också inkomster som uppbärs av

1. den som för redarens räkning tjänstgör som kontrollant när ett fartyg
byggs eller biträder när fartyget utrustas och som senare skall tillträda en
befattning på fartyget, och

2. den som före leveransen av ett fartyg som är under byggnad och in-
nan han börjar tjänstgöra ombord, inställer sig på fartyget för att lära
känna det och dess tekniska utrustning m.m.

Första och andra styckena gäller bara om fartyget har en bruttodräktig-
het på minst 100 och huvudsakligen används i fjärrfart eller närfart.

4 § Lön eller annan ersättning under en kortare väntetid till en sjöman
som anställs för att tillträda en befattning på ett visst fartyg, anses som
sjöinkomst av anställningen på fartyget.

Ersättning under en kortare väntetid till en sjöman som mönstrar av ett
visst fartyg för att tillträda en befattning på ett annat fartyg som tillhör
samma redare, anses som sjöinkomst av anställningen på det förra farty-
get.

Anställning på ett svenskt handelsfartyg

5 § Med anställning på ett svenskt handelsfartyg avses anställning på ett
fartyg som skall anses som svenskt enligt sjölagen (1994:1009) och som
används till handelssjöfart eller befordran av passagerare eller till något
annat ändamål som har samband med handelssjöfarten. Om fartyget hyrs
ut i huvudsak obemannat till en utländsk redare, anses sjömannen an-
ställd på ett svenskt handelsfartyg bara om han är anställd hos fartygets
ägare eller hos en arbetsgivare som ägaren anlitar.

Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs anställning på ett
utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat,
om anställningen sker hos redaren eller hos en arbetsgivare som redaren
anlitar.

Prop. 1999/2000:2

270

Fartområden

Prop. 1999/2000:2

6 § Med fj ärrfart avses annan fart än inre fart och närfart.

Med inre fart avses fart inom landet huvudsakligen i hamnar eller på
floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund.

Med närfart avses

- linjefart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs
vid kusterna, och

- linjefart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan utländska
hamnar, dock inte linjefart bortom linjen Hanstholm-Lindesnäs eller
bortom Cuxhaven.

AVD. XII BERÄKNING AV SKATTEN

65 kap. Skatteberäkningen

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om beräkning av statlig och kom-
munal inkomstskatt. Bestämmelser om avrundning av skatten finns i
23 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483).

Gränsbelopp

2 § Statlig inkomstskatt beräknas bara om underlaget för skatten är minst
100 kronor.

Fysiska personer

Kommunal inkomstskatt

3 § För fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del
av beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten summan av de
skattesatser för kommunalskatt och landstingsskatt som gäller i hemorts-
kommunen för året före taxeringsåret multiplicerad med den beskatt-
ningsbara förvärvsinkomsten.

Med hemortskommun avses hemortskommunen enligt 2 kap. 1 § skat-
tebetalningslagen (1997:483) för året före taxeringsåret. Med hemorts-
kommun för ett dödsbo avses den dödes hemortskommun för dödsåret.
Om den döde hade bytt folkbokföringsort efter den 1 november året före
dödsåret, skall dock hemortskommunen för dödsboet från och med andra
taxeringsåret efter dödsåret anses vara den kommun där den döde hade
sin senaste rätta folkbokföringsort.

4 § För fysiska personer som är begränsat skattskyldiga under hela be-
skattningsåret är den kommunala inkomstskatten 25 procent av den be-
skattningsbara förvärvsinkomsten.

271

För begränsat skattskyldiga fysiska personer med anknytning till ut-
ländsk stats beskickning som avses i 3 kap. 17 § 2-4 tillämpas dock 3 §.

Statlig inkomstskatt

5 § För fysiska personer är den statliga inkomstskatten på beskattnings-
bara förvärvsinkomster

- 200 kronor,

- 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten
som överstiger en nedre skiktgräns, och

- 5 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som
överstiger en övre skiktgräns.

Skiktgränsema bestäms med utgångspunkt i en nedre skiktgräns på
232 600 kronor vid 2001 års taxering och en övre skiktgräns på
374 000 kronor vid 2001 års taxering.

Vid de därpå följande taxeringarna uppgår skiktgränsema till skikt-
gränsema för det föregående taxeringsåret multiplicerade med det jämfö-
relsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna
prisläget i juni andra året före taxeringsåret och prisläget i juni tredje året
före taxeringsåret plus två procentenheter. Skiktgränsema fastställs av
regeringen före utgången av andra året före taxeringsåret och avrundas
nedåt till helt hundratal kronor.

6 § För dödsbon skall den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster
beräknas enligt 5 § med följande ändringar.

Från och med beskattningsåret efter det kalenderår då dödsfallet inträf-
fade skall beloppet 200 kronor betalas bara om den beskattningsbara för-
värvsinkomsten överstiger ett belopp som motsvarar ett grundavdrag be-
räknat enligt 63 kap. 3 och 4 §§. Från och med det fjärde beskattningsåret
efter det kalenderår då dödsfallet inträffade är skatten på förvärvsin-
komsten, utöver vad som sägs i 5 § och i detta stycke, 20 procent av hela
den beskattningsbara förvärvsinkomsten upp till ett belopp som motsva-
rar den nedre skiktgränsen i 5 §.

7 § För fysiska personer är den statliga inkomstskatten på kapital-
inkomster 30 procent av överskottet i inkomstslaget kapital.

8 § Expansionsfondsskatten är 28 procent av det belopp som dras av vid
avsättning till expansionsfond enligt 34 kap. När avdraget återförs, skall
ett belopp som motsvarar 28 procent av minskningen av expansions-
fonden tillgodoräknas vid debiteringen av slutlig skatt.

Skattereduktion

9 § Om det uppkommer ett underskott av kapital, skall skatten minskas
med 30 procent av den del av underskottet som inte överstiger
100 000 kronor och med 21 procent av det återstående underskottet
(skattereduktion).

Prop. 1999/2000:2

272

10 § Skattereduktion skall göras med 25 procent av allmän pensionsav- Prop. 1999/2000:2
gift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift som avser be-
skattningsåret. Skattereduktionen skall avrundas nedåt till helt hundratal

kronor.

11 § För skattskyldiga som har sjöinkomst under hela beskattningsåret,
skall skattereduktion göras med 14 000 kronor vid anställning på fartyg
som huvudsakligen går i Q ärrfart och med 9 000 kronor vid anställning
på annat fartyg. För skattskyldiga som har sjöinkomst bara under en del
av beskattningsåret är skattereduktionen för varje dag som sjöinkomsten
uppbärs en trehundrasextiofemtedel av dessa belopp. Vad som avses med
närfart och fjärrfart framgår av 64 kap. 6 §.

12 § Skattereduktion skall räknas av mot kommunal och statlig inkomst-
skatt samt mot statlig fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt.

Skattereduktion skall göras för sjöinkomst, allmän pensionsavgift och
underskott av kapital i nu nämnd ordning.

Hänvisningar

13 § Bestämmelser om skatteberäkning inom familjen i famansföretags-
förhållanden finns i 57 kap. 14 §.

Bestämmelser om särskild skatteberäkning i vissa fall för inkomst som
hänför sig till minst två beskattningsår finns i 66 kap.

Bestämmelser om begränsning av skatten finns i lagen (1997:324) om
begränsning av skatt.

Juridiska personer

14 § För juridiska personer är den statliga inkomstskatten 28 procent av
den beskattningsbara inkomsten.

För värdepappersfonder är skatten i stället 30 procent.

Gemensamma bestämmelser

15 § Om en skattskyldig beskattats för samma inkomst både i Sverige
och utomlands, far regeringen, för att undanröja eller lindra dubbel-
beskattningen, helt eller delvis medge befrielse från statlig inkomstskatt,
om det finns ömmande omständigheter eller annars synnerliga skäl.

16 § I lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt finns bestämmel-
ser om avräkning av utländsk skatt för obegränsat skattskyldiga.

273

66 kap. Skatt på ackumulerad inkomst

Förutsättningar för särskild skatteberäkning

Huvudregler

1 § Om en fysisk person ett visst beskattningsår får en förvärvsinkomst
som tjänats in under minst två beskattningsår eller på något annat sätt
hänför sig till minst två beskattningsår (ackumulerad inkomst), far en
särskild beräkning av den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster
göras enligt bestämmelserna i detta kapitel. Bestämmelserna gäller inte
för dödsbon efter det tredje beskattningsåret efter det kalenderår då döds-
fallet inträffade.

2 § Särskild skatteberäkning skall göras bara om den skattskyldige begär
det. Skatteberäkningen skall omfatta all ackumulerad inkomst i ett in-
komstslag. Ackumulerad inkomst som uppkommit i ett annat inkomst-
slag far däremot undantas vid skatteberäkningen. Om den ackumulerade
inkomsten hänför sig till inkomst av näringsverksamhet gäller vad som
sagts om inkomstslag för varje näringsverksamhet.

Om förutsättningarna är uppfyllda både för skatteberäkning enligt detta
kapitel och för nedsättning av skatten enligt lagen (1997:324) om be-
gränsning av skatt, tillämpas de bestämmelser som leder till lägst skatt.

3 § I inkomstslaget tjänst far särskild skatteberäkning göras för all acku-
mulerad inkomst med undantag av sådant engångsbelopp till följd av
personskada som avses i 11 kap. 37 § eller 38 § första stycket första me-
ningen.

I inkomstslaget näringsverksamhet far särskild skatteberäkning göras
bara för inkomster som avses i 18-21 §§.

Spärregler

4 § Särskild skatteberäkning far göras bara om nettobeloppet av den ac-
kumulerade inkomsten enligt 6 och 7 §§ uppgår till minst 50 000 kronor
och den beskattningsbara förvärvsinkomsten, inklusive nettobeloppet,
överstiger den nedre skiktgränsen enligt 65 kap. 5 § med minst
50 000 kronor.

Omfattar den särskilda skatteberäkningen flera nettobelopp, skall deras
sammanlagda nettobelopp vara minst 50 000 kronor.

Den särskilda beräkningen

Underlagen för beräkningen

5 § Vid den särskilda skatteberäkningen skall skatten beräknas dels på
nettobeloppet av varje ackumulerad inkomst, dels på den beskattningsba-
ra förvärvsinkomsten för beskattningsåret minskad med nettobeloppen.
Summan av skattebeloppen utgör beskattningsårets statliga inkomstskatt
på förvärvsinkomster.

Prop. 1999/2000:2

274

Vid beräkningen av skatten på nettobeloppet av en ackumulerad in-
komst skall nettobeloppet delas upp i så många lika stora belopp som
motsvarar det antal år som inkomsten hänför sig till (årsbelopp), dock
högst tio. Skatten på ett årsbelopp utgörs av den skatteökning som upp-
kommer om beloppet läggs till en genomsnittlig beskattningsbar för-
värvsinkomst beräknad enligt 11-15 §§. Det på så sätt framräknade
skattebeloppet multipliceras med antalet årsbelopp och utgör skatten på
nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten.

Nettobeloppet av en ackumulerad inkomst

6 § Nettobeloppet av en ackumulerad inkomst är

- den ackumulerade inkomsten minskad med sådana utgifter för dess
förvärvande som skall dras av samma beskattningsår, eller

- den till statlig inkomstskatt beskattningsbara förvärvsinkomsten, om
denna är lägre.

När nettobeloppet av en ackumulerad inkomst beräknas av skogsbruk
skall intäkt av skogsbruk minskas med skogsavdrag som görs samma
beskattningsår.

7 § När en inkomst avser avyttring av en tillgång som kan vara föremål
för värdeminskningsavdrag, anses som nettobelopp skillnaden mellan
ersättningen och tillgångens skattemässiga värde.

För inkomst genom avyttring av djur i jordbruk och renskötsel anses
som nettobelopp skillnaden mellan djurens marknadspris vid beskatt-
ningsårets ingång och deras skattemässiga värde vid det föregående be-
skattningsårets utgång.

Fördelningstiden i vissa fall

8 § Engångsbelopp som ersättning för årlig pension skall i allmänhet an-
ses hänföra sig till tio år.

Intäkt av skogsbruk skall anses hänföra sig till det antal år som mot-
svarar förhållandet mellan nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten
och värdet av ett års skogstillväxt på fastigheten.

Inkomst i ett svenskt handelsbolag skall inte anses hänföra sig till tid
innan den skattskyldige förvärvade andelen utom i sådana fall som avses
i 9 §.

9 § Har en efterlevande make som ensam dödsbodelägare tagit över en
näringsverksamhet eller en andel i ett svenskt handelsbolag vid den andra
makens död, anses han, om han begär det, ha bedrivit näringsverksam-
heten eller innehaft andelen även under den tid som den andra maken
innehade den. Detta gäller dock bara för sådana beskattningsår då makar-
na varit gifta hela eller en del av året.

Prop. 1999/2000:2

275

10 § Om det det antal år som den ackumulerade inkomsten hänför sig till
inte kan utredas, skall inkomsten anses hänföra sig till tre år, om inte sär-
skilda omständigheter föranleder något annat.

Den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten

11 § Den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten räknas
fram med utgångspunkt i summan av den beskattningsbara förvärvsin-
komsten för taxeringsåret, minskad med nettobeloppen av de ackumule-
rade inkomsterna och de beskattningsbara förvärvsinkomsterna för så
många av de närmast föregående taxeringsåren att det sammanlagda an-
talet år motsvarar antalet årsbelopp.

12 § I fråga om taxeringsår då den skattskyldige inte taxerats på grund av
att han ändrat räkenskapsår eller varit begränsat skattskyldig, skall den
beskattningsbara förvärvsinkomsten tas upp till noll.

Om det för ett taxeringsår fattats beslut om två taxeringar för den
skattskyldige på grund av att han ändrat räkenskapsår, skall dessa taxe-
ringar behandlas som två skilda taxeringsår.

Justering av den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten

13 § Om en ackumulerad inkomst helt eller delvis hänför sig till tid före
beskattningsåret, skall den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsin-
komsten justeras enligt bestämmelserna i 14 och 15 §§. Justering skall
dock inte göras om den ackumulerade inkomsten hänför sig till bara två
år.

14 § Om en ackumulerad inkomst hänför sig enbart till beskattningsåret
och tid dessförinnan, skall den genomsnittliga beskattningsbara för-
värvsinkomsten ökas med ett belopp som motsvarar den nedre skiktgrän-
sens förändring mellan

1. det närmast föregående taxeringsåret och det aktuella taxeringsåret,
om den ackumulerade inkomsten hänför sig till tre eller fyra beskatt-
ningsår,

2. det andra taxeringsåret före taxeringsåret och det aktuella taxe-
ringsåret, om den ackumulerade inkomsten hänför sig till fem eller sex
beskattningsår,

3. det tredje taxeringsåret före taxeringsåret och det aktuella taxe-
ringsåret, om den ackumulerade inkomsten hänför sig till sju eller åtta
beskattningsår, eller

4. det fjärde taxeringsåret före taxeringsåret och det aktuella taxe-
ringsåret, om den ackumulerade inkomsten hänför sig till nio eller tio
beskattningsår.

15 § Hänför sig en ackumulerad inkomst till tid både före och efter be-
skattningsåret, men till sammanlagt högst tio år, skall justering göras
bara om antalet år till och med beskattningsåret överstiger antalet år efter

Prop. 1999/2000:2

276

beskattningsåret med minst tre. Justering skall göras enligt 14 § som om
inkomsten fördelade sig på så många förflutna år som överstiger antalet
kommande år.

Hänför sig en ackumulerad inkomst till tid både före och efter beskatt-
ningsåret, men till sammanlagt mer än tio år, skall först antalet år före
och efter minskas proportionellt så att summan blir tio och skillnaden
avrundas till helt tal. Därefter skall justeringen för skiktgränsens föränd-
ring göras på det sätt som sägs i första stycket.

Beräkning av skatten

16 § Skatten på den ackumulerade inkomsten skall beräknas enligt den
skatteskala som gäller det beskattningsår då den skall tas upp till beskatt-
ning.

17 § Om en skattskyldig under ett och samma beskattningsår far flera
olika ackumulerade inkomster som hänför sig till olika antal år, skall in-
komsterna fördelas, oberoende av varandra, på de år som de hänför sig
till. Skatten skall beräknas i sådan ordning att den först beräknas på den
ackumulerade inkomst som hänför sig till tio eller flera år och sist på den
som hänför sig till minst antal år. Vid beräkning av skatten på varje ac-
kumulerad inkomst skall till den genomsnittliga beskattningsbara för-
värvsinkomsten läggas ett årsbelopp av de tidigare fördelade ackumule-
rade inkomsterna. Detta gäller även beträffande ackumulerade inkomster
som hänför sig till tid efter beskattningsåret.

Inkomstslaget näringsverksamhet

18 § I inkomstslaget näringsverksamhet far särskild skatteberäkning gö-
ras för ackumulerad inkomst i form av

1. sådana inkomster genom vetenskaplig, litterär eller konstnärlig
verksamhet eller annan personlig, självständig näringsutövning som inte
medför avdrag på grund av insättning på upphovsmannakonto,

2. inkomster vid överlåtelse av hyresrätt samt av varumärke, firma-
namn och andra liknande rättigheter av goodwills natur,

3. ersättning som den skattskyldige far för att flytta från en lokal som
används i näringsverksamheten,

4. återföring av värdeminskningsavdrag m.m. avseende näringsfastig-
heter enligt 26 kap. 2, 8, 9 eller 13 §,

5. återföring av avdrag för utgifter för förbättrande reparationer och
underhåll avseende näringsbostadsrätter enligt 26 kap. 10, 11 eller 13 §,

6. engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt,
dock inte upplåtelse av rätt att avverka skog, eller servitutsrätt och vid
överlåtelse av nyttjanderätt, och

7. ersättning vid avräkning enligt 9 kap. 23 § jordabalken och inkoms-
ter för en fastighetsägare som avser värdet av sådan förbättring som en
nyttjanderättshavare bekostat.

Prop. 1999/2000:2

277

19 § I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning gö-
ras för ackumulerad inkomst i form av

1. försäkringsersättning, skadestånd eller liknande ersättning för in-
komstbortfall,

2. ersättning för tillgångar som tas i anspråk genom expropriation eller
annars under sådana förhållanden att ianspråktagandet måste anses som
en tvångsavyttring,

3. försäkringsersättning eller annan ersättning för skada genom brand
eller annan olyckshändelse på byggnader, markanläggningar eller växan-
de skog, och

4. inkomster genom avyttring av skog och skogsprodukter, om avverk-
ningen var nödvändig på grund av brand, stormfällning, torka, insekts-
skador eller liknande eller på grund av vattenuppdämning eller framdra-
gande av kraftledning.

Särskild skatteberäkning får inte göras om inkomsten medför avdrag
för avsättning till ersättningsfond eller avdrag på grund av insättning på
skogskonto.

20 § I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning gö-
ras för ackumulerad inkomst i form av

1. engångsersättning vid avyttring av patenträtt eller liknande rättighet
samt vid avyttring eller avlösning av rätt till royalty, allt under förutsätt-
ning att avyttringen eller avlösningen skett i samband med att närings-
verksamhet överlåts, läggs ned eller upplåts som ett led i verksamhetens
avveckling,

2. inkomster vid avyttring av maskiner och andra inventarier i samband
med att näringsverksamhet överlåts, läggs ned eller upplåts som ett led i
verksamhetens avveckling, och

3. inkomster vid avyttring av djur i jordbruk och renskötsel i samband
med att djurskötseln upphör.

Vad som sägs i första stycket 1 och 2 om att näringsverksamhet över-
låts, läggs ned eller upplåts som ett led i verksamhetens avveckling skall
gälla även för en av flera verksamheter i en näringsverksamhet.

Med inkomst vid avyttring likställs i fall som avses i första stycket 2
och 3 försäkringsersättning och annan skadeersättning vid förlust av så-
dana tillgångar, om ersättningen inte föranleder avdrag för avsättning till
ersättningsfond.

För inkomst som avses i första stycket 1 och 2 får särskild skatteberäk-
ning för ackumulerad inkomst göras endast under förutsättning att det vid
beskattningsårets utgång finns kvar inventarier av bara obetydlig omfatt-
ning som inte har avyttrats eller arrenderats ut. Vidare krävs att avdrag
som har gjorts för avsättning till ersättningsfond har återförts eller att
fonden tagits i anspråk vid nämnda tidpunkt.

21 § I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning gö-
ras för ackumulerad inkomst i form av

1. avdrag för avsättning till periodiseringsfond som återförs enligt
30 kap. 9 § 1 eller 10 § 1,

Prop. 1999/2000:2

278

2. avdrag för avsättning till ersättningsfond som återförs på grund av
att näringsverksamheten överlåtits eller lagts ned, och

3. avdrag för avsättning till expansionsfond som återförs enligt 34 kap.
16 eller 17 §.

22 § Om ackumulerad inkomst uppkommer i näringsverksamhet som
enligt 60 kap. 6 § bedrivs av den ena maken med den andra som med-
hjälpande, anses den ackumulerade inkomsten ingå i den inkomst som
skall beskattas hos den make som bedriver näringsverksamheten.

Prop. 1999/2000:2

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen
(1999:000) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:000).

279

Bilaga 24.1 Prop. 1999/2000:2

Associationsformer som avses i 24 kap. 22 § andra stycket 1:

-  bolag som enligt belgisk rättsordning kallas ”société ano-
nyme”/”naamloze vennootschap”, ”société en commandite par ac-
tions”/”commanditaire vennootschap op aandelen” eller ”société privée å
responsabilité limitée”/”besloten vennootschap met beperkte aansprake-
lijkheid” och sådana offentligrättsliga organ som fungerar enligt civil-
rättsliga regler,

- bolag som enligt dansk rättsordning kallas ”aktieselskab” eller
”anpartsselskab”,

- bolag som enligt tysk rättsordning kallas ”Aktiengesellschaft”,
”Kommanditgesellschaft auf Aktien”, ”Gesellschaft mit beschränkter
Haftung” eller ”Bergrechtliche gewerkschaft”,

- bolag som enligt grekisk rättsordning kallas ”avövup.r] etatpiaa,”

- bolag som enligt spansk rättsordning kallas ”sociedad anönima”,
”sociedad comanditaria por acciones” eller ”sociedad de responsabilidad
limitada” och de offentligrättsliga organ som fungerar enligt civilrättsliga
regler,

- bolag som enligt fransk rättsordning kallas ”société anonyme”,
”société en commandite par actions” eller ”société ä responsabilité limi-
tée” och industriella och affarsdrivande offentliga organ och foretag,

- bolag som enligt irländsk rättsordning kallas ”public companies li-
mited by shares or by guarantee”, ”private companies limited by shares
or by guarantee”, organ registrerade enligt ”the Industrial and Provident
Societies Acts” eller byggnadsföretag registrerade enligt ”the Building
Societies Acts”,

- bolag som enligt italiensk rättsordning kallas ”societä per azioni”,
”societä in accomandita per azioni” eller ”societå a responsabilitå limita-
ta” och offentliga och privata organ som bedriver industriell och kom-
mersiell verksamhet,

- bolag som enligt luxemburgsk rättsordning kallas ”société anony-
me”, ”société en commandite par actions” eller ”société å responsabilité
limitée”,

- bolag som enligt nederländsk rättsordning kallas ”naamloze vennoot-
schap” eller ”besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid”,

- handelsföretag eller bolag som är bildade enligt civillagstiftning och
som har handelsföretagsform, kooperativ och offentliga företag, bildade i
enlighet med portugisisk rätt,

- bolag som bildats enligt lagstiftningen i Förenade konungariket Stor-
britannien och Nordirland,

- bolag som enligt österrikisk rättsordning kallas ”Aktiengesellschaft”
eller ”Gesellschaft mit beschränkter Haftung”, och

- bolag som enligt finsk rättsordning kallas ”osakeyhtiö/aktiebolag”,
”osuuskunta/andelslag”, ”säästöpankki/sparbank” eller ”vakuutusyhtiö-
/försäkringsbolag”.

280

Bilaga 24.2 Prop. 1999/2000:2

Skatter som avses i 24 kap. 22 § andra stycket 3:

- impöt des sociétés/vennootschapsbelasting i Belgien,

- selskabsskat i Danmark,

- Körperschaftsteuer i Tyskland,

- ipöpoc; etooSi^narot; vopiKcov rrpooconwv KepöooKOTUKOu
XapaKTTjpa i Grekland,

- impuesto sobre sociedades i Spanien,

- impöt sur les sociétés i Frankrike,

- Corporation tax i Irland,

- imposta sul reddito delle persone giuridiche i Italien,

- impöt sur le revenu des collectivités i Luxemburg,

- vennootschapsbelasting i Nederländerna,

- imposto sobre o rendimento das pessoas colectivas i Portugal,

- Corporation tax i Förenade konungariket Storbritannien och Nordir-
land,

- Körperschaftsteuer i Österrike,

- yhteisöjen tulovero/inkomstskatten för samfund i Finland, och

- statlig inkomstskatt i Sverige.

281

Bilaga 37.1 Prop. 1999/2000:2

Associationsformer som avses i 37 kap. 9 § 3 och 49 kap. 9 § 3:

- bolag som enligt belgisk rättsordning kallas ”société anony-
me”/”naamloze vennootschap”, ”société en commandite par ac-
tions”/”commanditaire vennootschap op aandelen” eller ”société privée ä
responsabilité limitée”/”besloten vennootschap met beperkte aansprake-
lijkheid” och sådana offentligrättsliga organ som fungerar enligt civil-
rättsliga regler,

- bolag som enligt dansk rättsordning kallas ”aktieselskab” eller
”anpartsselskab”,

- bolag som enligt tysk rättsordning kallas ”Aktiengesellschaft”,
”Kommanditgesellschaft auf Aktien”, ”Gesellschaft mit beschränkter
Haftung” eller ”Bergrechtliche gewerkschaft”,

- bolag som enligt grekisk rättsordning kallas ”av<övup.r) GTatpia”,

- bolag som enligt spansk rättsordning kallas ”sociedad anonima”,
”sociedad comanditaria por acciones” eller ”sociedad de responsabilidad
limitada” och de offentligrättsliga organ som fungerar enligt civilrättsliga
regler,

- bolag som enligt fransk rättsordning kallas ”société anonyme”,
”société en commandite par actions” eller ”société å responsabilité limi-
tée” och industriella och affärsdrivande offentliga organ och foretag,

- bolag som enligt irländsk rättsordning kallas ”public companies li-
mited by shares or by guarantee”, ”private companies limited by shares
or by guarantee”, organ registrerade enligt ”the Industrial and Provident
Societies Acts” eller byggnadsföretag registrerade enligt ”the Building
Societies Acts”,

- bolag som enligt italiensk rättsordning kallas ”societä per azioni”,
”societä in accomandita per azioni” eller ”societä a responsabilitä limita-
ta” och offentliga och privata organ som bedriver industriell och kom-
mersiell verksamhet,

- bolag som enligt luxemburgsk rättsordning kallas ”société anony-
me”, ”société en commandite par actions” eller ”société å responsabilité
limitée”

- bolag som enligt nederländsk rättsordning kallas ”naamloze vennoot-
schap” eller ”besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid”,

- handelsföretag eller bolag som är bildade enligt civillagstiftning och
som har handelsföretagsform liksom också andra juridiska personer som
bedriver handel eller industriell verksamhet, bildade i enlighet med por-
tugisisk rätt,

- bolag som bildats enligt lagstiftningen i Förenade konungariket Stor-
britannien och Nordirland,

- bolag som enligt österrikisk rättsordning kallas ”Aktiengesellschaft”
eller ”Gesellschaft mit beschränkter Haftung”, och

- bolag som enligt finsk rättsordning kallas ”osakeyhtiö/aktiebolag”,
”osuuskunta/andelslag”, ”säästöpankki/sparbank” eller ”vakuutusyhtiö-
/försäkringsbolag”.

282

Bilaga 37.2 Prop. 1999/2000:2

Skatter som avses i 37 kap. 9 § 3 och 49 kap. 9 § 3:

- impöt des sociétés/vennootschapsbelasting i Belgien,

- selskabsskat i Danmark,

- Körperschaftsteuer i Tyskland,

- tpopoi; €iooöt]p.aro<; voptKwv 7tpoow7rwv KepöooKottiKOv
XapaKTfjpa i Grekland,

- impuesto sobre sociedades i Spanien,

- impöt sur les sociétés i Frankrike,

- Corporation tax i Irland,

- imposta sul reddito delle persone giuridiche i Italien,

- impöt sur le revenu des collectivités i Luxemburg,

- vennootschapsbelasting i Nederländerna,

- imposto sobre o rendimento das pessoas colectivas i Portugal,

- Corporation tax i Förenade konungariket Storbritannien och Nordir-
land,

- Körperschaftsteuer i Österrike,

- yhteisöjen tulovero/inkomstskatten for samfund i Finland, och

- statlig inkomstskatt i Sverige.

283

2.2 Förslag till lag om ikraftträdande av
inkomstskattelagen

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Inkomstskattelagen (1999:000) och denna lag träder i kraft den 1 ja-
nuari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering.

2 § Genom denna lag upphävs

1. kommunalskattelagen (1928:370),

2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. kungörelsen (1950:674) angående grunder för sådan uppdelning av
pensionsstyrelsens frivilliga försäkring, som avses i punkt 1 tionde
stycket anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen,

4. kungörelsen (1951:723) angående grunder för uppdelning av vissa
försäkringar på en pensionsförsäkring och en kapitalförsäkring,

5. lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst,

6. skogskontolagen (1954:142),

7. förordningen (1962:42) om skattefrihet för belopp, som utgår på
grund av vissa riskgarantier,

8. lagen (1963:173) om avdrag för avgifter till stiftelsen Svenska
Filminstitutet, m.m.,

9. lagen (1969:739) om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till
Oljeprospektering Aktiebolag, m.m.,

10. lagen (1972:78) om skatt för gemensamt kommunalt ändamål,

11. lagen (1974:990) om den skattemässiga behandlingen med anled-
ning av övergång från aktiebolag till annan företagsform, m.m.,

12. lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,

13. lagen (1982:60) om beräkning av avdrag på grund av avyttring av
skog i vissa fall,

14. lagen (1990:663) om ersättningsfonder,

15. lagen (1990:696) om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tek-
niska Museum,

16. lagen (1992:702) om inkomstskatteregler med anledning av vissa
omstruktureringar inom den finansiella sektorn, m.m.,

17. lagen (1992:1061) om inkomstskatteregler vid ombildning av före-
ningsbank till bankaktiebolag,

18. lagen (1992:1091) om inkomstskatteregler vid utskiftning av aktier
i vissa fall,

19. lagen (1992:1643) om särskilda regler för beskattning av inkomst
från handelsbolag i vissa fall,

20. lagen (1993:5) om inkomstskatteregler vid statligt stöd till vissa
kreditinstitut,

21. lagen (1993:541) om inkomstbeskattning vid ombildning av värde-
pappersfond,

Prop. 1999/2000:2

284

22. lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad,

23. lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning,

24. lagen (1993:1537) om expansionsmedel,

25. lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder,

26. lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet,

27. lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskatt-
ning av ägare i fåmansföretag,

28. lagen (1994:1850) om direktavdrag för byggnader m.m.,

29. lagen (1994:1853) om beskattning av europeiska ekonomiska in-
tressegrupperingar,

30. lagen (1996:161) med vissa bestämmelser om tillämpningen av
dubbelbeskattningsavtal,

31. lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser till underpris,

32. lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid andelsby-
ten,

33. lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid an-
delsöverlåtelser inom koncerner,

34. lagen (1998:1603) om beskattningen vid fusioner, fissioner och
verksamhetsöverlåtelser, och

35. lagen (1999:199) om skatteregler för ersättning från insättningsga-
ranti och investerarskydd.

3 § De upphävda lagarna tillämpas alltjämt såvitt avser 2001 och tidigare
års taxeringar samt vid senare taxeringar i fråga om skattskyldiga som
taxeras för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet till den del
detta leder till lägre skatt.

Ytterligare bestämmelser om att äldre bestämmelser skall tillämpas
finns i 2-4 kap.

4 § Om någon bestämmelse i de upphävda lagarna har tillämpats och den
motsvaras av en bestämmelse i inkomstskattelagen (1999:000), skall be-
stämmelsen i inkomstskattelagen anses ha tillämpats.

5 § Om det i lag eller annan författning finns en hänvisning till en be-
stämmelse i någon av de upphävda lagarna som motsvaras av en be-
stämmelse i inkomstskattelagen (1999:000) eller denna lag, skall hänvis-
ningen i stället avse den nya bestämmelsen.

6 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse
och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:000).

Prop. 1999/2000:2

285

2 kap. Övergångsbestämmelser om personförsäkringar

Prop. 1999/2000:2

Personförsäkringar meddelade före år 1951

1 § I fråga om personförsäkringar meddelade före år 1951 tillämpas de
bestämmelser om försäkringstagares beskattning som gällde före ikraft-
trädandet den 1 januari 1951 av lagen (1950:308) om ändring i kommu-
nalskattelagen (1928:370) med följande undantag:

1. Avdrag skall inte göras för premier för sådana försäkringar som av-
ses i punkt 5 av anvisningarna till 28 § i den upphävda kommunalskatte-
lagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet (s.k. ledareförsäk-
ringar). Belopp som utfaller på grund av sådan försäkring skall tas upp
som intäkt bara till den del det enligt en försäkringsteknisk beräkning
motsvarar de premier som betalats före år 1951.

2. Sådant avdrag från livränta på grund av pupillförsäkring som avses i
32 § 2 mom. första stycket a i den upphävda kommunalskattelagen i dess
lydelse före år 1951 skall inte göras, om livräntan utbetalas på grund av
dödsfall som inträffat efter år 1950.

3. Avdrag skall inte göras enligt 46 § 2 mom. första stycket 3 i den
upphävda kommunalskattelagen i dess lydelse före ikraftträdandet.

Förmånstagarförordnanden före år 1959

2 § I fråga om belopp som uppburits på grund av ett förmånstagarförord-
nande som gjorts före år 1959 tillämpas de bestämmelser som gällde före
ikraftträdandet den 27 maj 1959 av lagen (1959:171) om ändring i kom-
munalskattelagen (1928:370) och lagen (1959:172) om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, om det visas att förordnandet inte
kunnat återkallas efter år 1958.

Personförsäkringar meddelade före år 1960

3 § Om en försäkring som meddelats före den 1 juli 1960 var att anse
som en pensionsförsäkring enligt de bestämmelser som gällde före den
31 mars 1960 av lagen (1960:43) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370), skall den anses som en sådan försäkring även efter den
30 mars 1960. Om en försäkring som meddelats före den 31 mars 1960
var att anse som en kapitalförsäkring enligt dessa bestämmelser, skall
den anses som en sådan försäkring även efter den 30 mars 1960.

Försäkringsfall före år 1962

4 § I fråga om livräntebelopp på grund av försäkringsfall som inträffat
före år 1962 tillämpas de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet
den 1 januari 1962 av lagen (1961:42) om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370).

286

Försäkringsfall före år 1963

5 § I fråga om försäkringsfall som inträffat före år 1963 tillämpas de
bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 31 § i den upphävda kom-
munalskattelagen (1928:370) som gällde före ikraftträdandet den 9 april
1963 av lagen (1963:50) om ändring i nämnda lag.

Försäkringar meddelade utomlands före år 1969

6 § Försäkring som meddelats före år 1969 i en försäkringsrörelse som
bedrevs utomlands och som enligt de bestämmelser som gällde före
ikraftträdandet den 1 januari 1970 av lagen (1969:754) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) var att anse som en pensionsförsäkring
skall även efter ikraftträdandet anses som en pensionsförsäkring om hela
premien för försäkringen i enlighet med försäkringsavtalet i dess lydelse
den 31 december 1968 betalats senast den dagen.

Skulle premie enligt avtalets lydelse den 31 december 1968 betalas
även efter utgången av år 1968 anses försäkringen den 1 januari 1969 ha
delats upp på en pensionsförsäkring och en kapitalförsäkring. Som pen-
sionsförsäkring anses sådan del av försäkringen som motsvarar premie
som i enlighet med försäkringsavtalet i dess lydelse den 31 december
1968 hade betalats eller skulle ha betalats före år 1969.

Överlåtelser av pensionsförsäkringar före år 1973

7 § I fråga om överlåtelser av pensionsförsäkringar före år 1973 tillämpas
de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 16 juni 1973 av
lagen (1973:374) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och
lagen (1973:375) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden före den 9 november 1973

8 § I fråga om belopp som uppburits på grund av ett oåterkalleligt för-
månstagarförordnande som gjorts före den 9 november 1973 tillämpas de
bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 1 januari 1974 av lagen
(1973:1113) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1973:1114) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Överlåtelser av pensionsförsäkring mellan makar före år 1974

9 § Den som genom överlåtelse från sin make förvärvat äganderätten till
en pensionsförsäkring före år 1974 och vid taxering åren 1971-1973
gjort avdrag helt eller till övervägande del för de premier som betalats
under åren 1970-1972 anses som ägare till försäkringen utan hinder av
bestämmelserna i 53 § 4 mom. andra stycket i den upphävda kommunal-
skattelagen (1928:370) och 6 § 4 mom. andra stycket i den upphävda
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i de båda lagrummens lydelse

Prop. 1999/2000:2

287

enligt lagen (1973:374) om ändring i kommunalskattelagen och lagen
(1973:375) om ändring i lagen om statlig inkomstskatt.

Om den som förvärvat en försäkring enligt första stycket återförde
denna till den tidigare innehavaren under år 1976, skall detta ha skatte-
rättslig verkan.

Pensionsförsäkringar på ansökan före den 21 januari 1975

10 § I fråga om pensionsförsäkringar som meddelats på grund av ansö-
kan som kom in till försäkringsgivarens huvudkontor före den 21 januari

1975 skall det högsta belopp för avdrag som gäller enligt 59 kap. 5 och
6 §§ inkomstskattelagen (1999:000) anses uppgå till minst 25 000 kro-
nor.

Pensionsförsäkringar på ansökan före år 1976

11 § I fråga om pensionsförsäkringar som meddelats i överensstämmelse
med ansökan som kom in till försäkringsgivarens huvudkontor före år

1976 tillämpas punkt 1 av anvisningarna till 31 § i den upphävda kom-
munalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 januari 1976 av lagen (1975:1347) om ändring i nämnda lag.

Överenskommelse som medför ökad premieförpliktelse totalt sett eller
tidigareläggning av premiebetalning, skall vid tillämpning av denna pa-
ragraf anses som ett nytt försäkringsavtal.

12 § Om försäkringsavtalet för pensionsförsäkring som avses i 11 §
ändras eller förmånstagare sätts in efter år 1976 i strid mot punkt 1 av
anvisningarna till 31 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370)
i dess lydelse enligt lagen (1975:1347) om ändring i nämnda lag, skall
den mot försäkringen svarande premiereserven och övriga tillgodo-
havanden vid tidpunkten för ändringen anses som belopp som på grund
av försäkringen utbetalats under det beskattningsår då ändringen sker.

Vad som sägs i första stycket tillämpas inte om försäkringstagaren utan
kännedom om bestämmelserna satt in förmånstagare men återkallar för-
månstagarförordnandet utan dröjsmål sedan han underrättats om på-
följden av förordnandet.

13 § Överlåts pensionsförsäkring som avses i 11 § efter den 31 december
1976 i strid mot bestämmelserna i punkt 1 femtonde stycket av anvis-
ningarna till 31 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess
lydelse enligt lagen (1975:1347) om ändring i nämnda lag, skall den mot
försäkringen svarande premiereserven och övriga tillgodohavanden vid
tidpunkten för överlåtelsen anses som belopp som på grund av försäk-
ringen utbetalats under det beskattningsår då överlåtelsen sker. Återbe-
talning av försäkringstagarens tillgodohavande enligt 13 kap. 4 § äkten-
skapsbalken skall inte anses strida mot de angivna bestämmelserna.

Prop. 1999/2000:2

288

14 § I fråga om pensionsförsäkringar som avses i 11 § tillämpas 53 § Prop. 1999/2000:2
4 mom. i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) och 6 §

4 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i de
båda lagrummens lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1976 av lagen
(1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen och lagen (1975:1350)
om ändring i lagen om statlig inkomstskatt.

15 § Vid uppdelning av försäkring som avses i 11 § enligt punkt 1 tionde
stycket av anvisningarna till 31 § i den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1976 av lagen
(1975:1347) om ändring i nämnda lag gäller andra stycket i fråga om

1. försäkringar som avses i 1 § första stycket c i den upphävda kun-
görelsen (1947:981) angående anordnandet av den frivilliga statliga pen-
sionsförsäkringen (pensionsstyrelsens frivilliga försäkring), dock ej för-
säkringar på grund av avgift som betalats före år 1951, och

2. livränteförsäkringar som meddelats av Ränte- och kapitalförsäk-
ringsanstalten i Stockholm, Ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i
Göteborg, Skånska livränte- och kapitalförsäkringsanstalten samt Skara-
borgs läns ränte- och kapitalförsäkringsanstalt, för vilka utfästelse om
försäkringsbeloppets storlek inte har lämnats och som dessutom är för-
enade med villkoret att betalda premier - utan ränta - skall betalas till-
baka om den försäkrade dör innan livräntan börjat utbetalas, dock ej för-
säkringar på grund av premie som betalats före år 1952.

Försäkringen skall anses som en kapitalförsäkring till den del den
avser återbetalning av premier eller avgifter vid dödsfall och i övrigt som
en pensionsförsäkring. Inbetalade premier eller avgifter skall anses betal-
da till 10 procent för kapitalförsäkringen och till 90 procent för pensions-
försäkringen.

Utländska försäkringar som meddelats före år 1976

16 § Om Riksskatteverket enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna
till lagen (1969:754) om ändring i den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) har förklarat att en försäkring som meddelats i en försäk-
ringsrörelse som bedrevs utomlands skall anses som en pensionsförsäk-
ring, tillämpas 10-14 §§ i fråga om försäkringen.

Livräntor fastställda före år 1976

17 § I fråga om livräntor som betalas ut på grund av personskada och inte
avser ersättning för förlorat underhåll och som fastställts före år 1976
finns bestämmelser i 4 kap. 13 §.

289

10 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 1

Sjuk- eller olycksfallsförsäkringar tagna i samband med tjänst före Prop. 1999/2000:2
år 1988

18 § Avdrag medges i inkomstslaget tjänst för avgifter som en arbets-
tagare betalat för sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband
med tjänst före år 1988. En sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits
före år 1988 anses tagen i samband med tjänst under förutsättning att det
enligt anställningsavtalet fanns en skyldighet för arbetstagaren att ha en
sådan försäkring eller - om sådan skyldighet inte fanns - att premiema
för försäkringen skulle betalas av arbetsgivaren eller av denne och arbets-
tagaren samt att anmälan gjordes till försäkringsanstalten om att försäk-
ringen hade tagits i samband med tjänst.

Gruppsjukförsäkringsfall före år 1991

19 § I fråga om ersättning på grund av gruppsjukförsäkring tillämpas, om
försäkringsfallet inträffade före år 1991, den upphävda kommunalskatte-
lagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av
lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag.

Överlåtelser av pensionsförsäkringar genom bodelning före år 1994

20 § I fråga om pensionsförsäkring som överlåtits före år 1994 genom
bodelning under äktenskapet utan att mål om äktenskapsskillnad pågått
tillämpas punkt 6 första stycket av anvisningarna till 46 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 januari 1994 av lagen (1993:938) om ändring i nämnda lag i dess lydel-
se enligt lagen (1993:1542) om ändring i sistnämnda lag.

Utländska försäkringar som tecknats före år 1997

21 § En försäkring som tecknats före år 1997 i en försäkringsrörelse som
bedrevs utomlands anses som en pensionsförsäkring, om den på den
skattskyldiges begäran med stöd av ikraftträdandebestämmelsema till
lagen (1996:1240) om ändring i den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) ansetts som pensionsförsäkring. En försäkring anses också
som pensionsförsäkring, om en skattemyndighet eller Riksskatteverket
enligt punkt 1 sjuttonde stycket av anvisningarna till 31 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 januari 1997 av lagen (1996:1240) om ändring i nämnda lag har lämnat
en förklaring om detta. I fråga om andra personförsäkringar som tecknats
före år 1997 i en försäkringsrörelse som bedrevs utomlands tillämpas vad
som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen i den nyss angivna
lydelsen, om inte den skattskyldige begär att nya bestämmelser skall till-
lämpas.

290

3 kap. Övriga övergångsbestämmelser som inte är samlade
i kapitelordning

Förvärv från vissa upplösta aktiebolag

1 § Om ett aktiebolag, vars aktiekapital inte uppgick till 50 000 kronor,
upplöstes genom likvidation under åren 1975-1981 eller genom avregist-
rering enligt punkt 4 eller 5 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag och om den
upphävda lagen (1974:990) om den skattemässiga behandlingen med
anledning av övergång från aktiebolag till annan företagsform, m.m. har
tillämpats på upplösningen, skall den som övertog tillgångar vid upplös-
ningen anses ha inträtt i aktiebolagets skattemässiga situation i fråga om
tillgångarna.

2 § Om ett aktiebolag, vars aktiekapital inte uppgick till 100 000 kronor,
upplöstes genom avregistrering enligt punkt 5 eller 6 av övergångs-
bestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385) och om verksamheten togs över på ett sådant sätt att lagen
(1996:761) om inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade be-
stämmelser om aktiekapitalets storlek är tillämplig, gäller följande.

Övertagaren skall ta upp de inkomster och göra de avdrag som aktie-
bolaget skulle ha tagit upp eller dragit av.

Om byggnader, markanläggningar eller inventarier togs över, skall
övertagaren anses ha inträtt i aktiebolagets skattemässiga situation i fråga
om värdeminskningsavdrag och liknande avdrag. Detsamma gäller patent
och andra sådana rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § andra stycket 1
inkomstskattelagen (1999:000) även om de inte förvärvats från någon
annan.

Det finns ytterligare bestämmelser som gäller efter sådana övertagan-
den för tillgångar som är kapitaltillgångar hos övertagaren

- i fråga om skattemässig kontinuitet i 4 kap. 71 §,

- i fråga om anskaffningsutgiften på fastigheter och bostadsrätter i

4 kap. 74 §, och

- i fråga om den justerade anskaffningsutgiften på andelar i handels-
bolag i 4 kap. 91 §.

Övertagande av bankrörelse fore den 1 juli 1987

3 § I fråga om övertagande av bankrörelse före den 1 juli 1987 finns be-
stämmelser i 4 kap. 57 §.

Likvidationer och fusioner före år 1991

4 § Har likvidation eller fusion föranlett utskiftning före år 1991 tilläm-
pas i fråga om aktieägarna vad som gällde enligt den upphävda kommu-
nalskattelagen (1928:370) och den upphävda lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt före ikraftträdandet den 1 januari 1991 av lagen

Prop. 1999/2000:2

291

(1990:1421) om ändring i kommunalskattelagen och lagen (1990:1422) Prop. 1999/2000:2
om ändring i lagen om statlig inkomstskatt.

Utländskt övertagande av bankrörelse

5 § Om ett utländskt bankföretag enligt 5 § i den upphävda lagen
(1992:702) om inkomstskatteregler med anledning av vissa omstruktu-
reringar inom den finansiella sektorn, m.m. har övertagit hela den rörelse
som bedrevs av ett svenskt bankaktiebolag som hade bildats före den
1 augusti 1990 och som ägdes direkt eller genom förmedling av ett helägt
dotterbolag, tillämpas 2 § 4 mom. andra-fjärde, sjunde, åttonde och elfte
styckena i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i deras
lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1999 av lagen (1998:1606) om
ändring i nämnda lag och 12 § i den upphävda lagen (1993:1539) om
avdrag för underskott av näringsverksamhet.

Mervärdesskatt

6 § I fråga om skatt och ränta enligt den upphävda lagen (1968:430) om
mervärdeskatt tillämpas de bestämmelser i den upphävda kommunal-
skattelagen (1928:370) som gällde före ikraftträdandet den 1 juli 1994 av
lagen (1994:201) om ändring i nämnda lag.

Direktavdrag för byggnader och markanläggningar

7 § Har direktavdrag gjorts för utgifter för anskaffning eller förbättring
av byggnader eller markanläggningar enligt den upphävda lagen
(1994:1850) om direktavdrag för byggnader m.m. skall de utgifter som
direktavdraget avser räknas in i anskaffningsutgiften utom vid beräkning
av värdeminskningsavdrag. Direktavdraget skall anses som värdeminsk-
ningsavdrag.

Vinstdelningsskatt

8§ Debiterad skatt enligt den upphävda lagen (1983:1086) om vinst-
delningsskatt skall dras av. Om skatten sätts ned, skall motsvarande del
av avdraget återföras. Efter fusion och då ett försäkringsbolag övertar ett
annat försäkringsbolags hela försäkringsbestånd tillämpas 2 § 4 mom.
åttonde stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:651) om
ändring i nämnda lag.

En begränsat skattskyldig juridisk person är skattskyldig för återfört
avdrag för vinstdelningsskatt.

292

Tillgångar förvärvade genom skattefri utdelning

Utdelning före år 1986

9 § I fråga om tillgångar som förvärvats genom skattefri utdelning be-
slutad före år 1986 gäller att tillgångarna anses anskaffade mot en ersätt-
ning motsvarande marknadsvärdet då utdelningen kunde disponeras.

Utdelning före år 1999

10 § Om bestämmelsen om skattefri utdelning i 2 § 4 mom. sista stycket i
den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse
innan momentet ändrades genom lagen (1998:1606) om ändring i nämn-
da lag eller i tidigare lydelser har tillämpats på tillgångar som har förvär-
vats genom skattefri utdelning, tillämpas de bestämmelser som gällde fö-
re ändringen alltjämt i fråga om anskaffningsutgift m.m.

Redovisningslagstiftning for räkenskapsår som har påbörjats före år
2001

11 § Hänvisningarna till bokföringslagen (1999:000) i inkomstskatte-
lagen (1999:000) skall i fråga om den som är skyldig att föra räkenskaper
enligt den upphävda bokföringslagen (1975:125) eller den upphävda
jordbruksbokföringslagen (1979:141) i stället avse motsvarande bestäm-
melser i de nämnda upphävda lagarna.

4 kap. Övergångsbestämmelser som är samlade i
kapitelordning

Till 6 kap.

Utländska bolag

1 § Bestämmelserna i 6 kap. 9 § inkomstskattelagen (1999:000) tillämpas
när det gäller Albanien från och med den 1 januari året efter det att skat-
teavtalet mellan Sverige och Albanien träder i kraft.

Till 7 kap.

Förening som fått bestå som registrerad

2 § Det förhållandet att en ekonomisk förening med stöd av 14 § lagen
(1987:668) om införande av lagen (1987:669) om ekonomiska föreningar
fatt bestå som registrerad förening hindrar inte att föreningen vid till-
lämpning av inkomstskattelagen (1999:000) behandlas som en ide-
ell förening.

Prop. 1999/2000:2

293

Till 8 kap.

Ränta på skatter, tullar och avgifter

3 § Räntor på återbetalade skatter, tullar och avgifter enligt den upphävda
uppbördslagen (1953:272), den upphävda lagen (1958:295) om sjömans-
skatt, den upphävda lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldig-
het beträffande vissa uppdragsersättningar, den upphävda lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, den upphäv-
da tullagen (1987:1065) samt mervärdesskattelagen (1994:200) är skatte-
fria.

4 § I fråga om ersättning som betalas ut på grund av försäkring som av-
ses i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och som avser
skada som inträffat före den 1 maj 1999 tillämpas 19 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före den 1 maj 1999.

Till 9 kap.

Ränta som är undantagen från beskattning

5 § I fråga om inkomst som utgörs av ränta på utlånade medel och som är
undantagen från beskattning på grund av skatteavtal tillämpas - om lånet
har beviljats före den 1 juli 1986 - 74 § i den upphävda kommunalskat-
telagen (1928:370) och 22 § i den upphävda lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt i deras lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1986 av lagen
(1986:465) om ändring i kommunalskattelagen och lagen (1986:466) om
ändring i lagen om statlig inkomstskatt.

Avgifter avseende studiemedel

6 § Avgifter enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349) i dess lydelse före
den 1 januari 1989 får inte dras av.

Ränta på skatt m.m. för tid före år 1993

1 § Bestämmelserna i 9 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:000) om
avdragsförbud för ränta på skatter, tullar och avgifter tillämpas inte på
ränta som belöper sig på tid före år 1993.

Ränta på skatter, tullar och avgifter

8 § Räntor på skatter, tullar och avgifter enligt den upphävda uppbörds-
lagen (1953:272), den upphävda lagen (1984:668) om uppbörd av soci-
alavgifter från arbetsgivare, den upphävda tullagen (1987:1065) eller
mervärdesskattelagen (1994:200) far inte dras av till den del de belöper
sig på tid efter år 1992.

Prop. 1999/2000:2

294

Arbetsgivaransvar

9 § Avdrag får inte göras för belopp som en arbetsgivare är skyldig att
betala enligt 75 § i den upphävda uppbördslagen (1953:272).

Till 10 kap.

Rätt att förvärva värdepapper i framtiden på förmånliga villkor

10 § I fråga om en sådan rätt att i framtiden fa förvärva värdepapper som
avses i 10 kap. 11 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:000) och
som hade kunnat utnyttjas före den 1 juli 1998 tillämpas bestämmelserna
i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse före
ikraftträdandet den 1 juli 1998 av lagen (1998:337) om ändring i nämnda
lag.

Till 11 kap.

Ersättningar på grund av arbetsgivares självrisk enligt 1916 års lag om
olycksfall i arbete

11 § I fråga om ersättning vid sjukdom eller olycksfall i arbete från
arbetsgivare på grund av att denne stått självrisk enligt den upphävda
lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete tillämpas de
bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 1 januari 1955 av lagen
(1954:204) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Ersättningar vid sjukdom och olycksfall enligt lagstiftningen före år 1955

12 § I fråga om sådana livräntor enligt lag eller annan författning på
grund av sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring
som fastställts enligt de bestämmelser som gällde före den 1 januari 1955
tillämpas de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 1 juni
1955 av lagen (1955:245) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).

Livräntor fastställda före år 1976 eller på grund av skada före juli 1977

13 § I fråga om livräntor som utbetalas på grund av personskada och inte
avser ersättning för förlorat underhåll och som fastställts före år 1976
gäller vad som sägs i andra och tredje styckena. I fråga om livräntor en-
ligt den upphävda lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller mot-
svarande ersättning som utbetalas enligt annan författning eller på grund
av regeringens förordnande och som bestäms av eller utbetalas från Riks-
försäkringsverket gäller vad som sägs i andra och tredje styckena även
beträffande livränta som har fastställts senare på grund av skadefall som
har inträffat före den 1 juli 1977.

Vid tillämpning av 11 kap. 37 § inkomstskattelagen (1999:000) skall
hälften av det livräntebelopp som hänför sig till ett beskattningsår, till

Prop. 1999/2000:2

295

den del detta inte överstiger ett basbelopp, anses avse ersättning för annat
än förlorad inkomst av skattepliktig natur (skattefri del av livräntan). Om
den skattskyldige under beskattningsåret fatt flera sådana livräntor, skall
för totalbeloppet på motsvarande sätt beräknas en skattefri del som skall
hänföras till de olika livräntorna i förhållande till deras storlek.

Om en sådan livränta helt eller delvis byts ut mot ett engångsbelopp,
skall vid tillämpningen av 11 kap. 39 § inkomstskattelagen så stor del av
engångsbeloppet anses utgöra ersättning för annat än förlorad inkomst av
skattepliktig natur som motsvarar förhållandet mellan den skattefria de-
len av det livräntebelopp som hänför sig till året för utbytet och hela detta
livräntebelopp, beräknat som om livräntan utbetalats hela året på oför-
ändrade villkor.

Skadestånd fastställda före år 1977

14 § 1 fråga om periodisk utbetalning av skadestånd som har fastställts
före år 1977 tillämpas punkt 5 av anvisningarna till 46 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den
2 mars 1977 av lagen (1977:41) om ändring i nämnda lag.

Avgångsbidrag när anställningen upphört före år 1991

15 § I fråga om avgångsbidrag tillämpas, om anställningen upphörde före
år 1991, 32 § 1 mom. tredje stycket och punkt 11 av anvisningarna till
32 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse
före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i
nämnda lag.

Marie Curie-stipendier beviljade före år 1998

16 § Bestämmelsen i 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:000) tilläm-
pas inte i fråga om stipendier som har beviljats före år 1998 och vars
storlek bestämts med utgångspunkt i att de inte skall tas upp.

Till 12 kap.

Egenavgifter

17 § I fråga om personer födda 1937 eller tidigare skall hänvisningarna i
12 kap. 36 § inkomstskattelagen (1999:000) till 2 kap. 6 § respektive
2 kap. 6 § första stycket 4 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålders-
pension i stället avse 11 kap. 3 § respektive 11 kap. 3 § första stycket d
lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före ikraftträdan-
det av lagen (1998:677) om ändring i nämnda lag.

Prop. 1999/2000:2

296

Till 14 kap.

Juridisk persons underskott i kommanditbolag

18 § Vid tillämpning av 14 kap. 14 § inkomstskattelagen (1999:000)
skall för juridiska personer inte beaktas underskott som har dragits av ett
beskattningsår som påbörjats före år 1989.

Lån med uppskjuten ränta

19 § Avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån med uppskjuten
ränta skall göras det beskattningsår då räntan betalas.

Till 16 kap.

Egenavgifter

20 § I fråga om personer födda 1937 eller tidigare skall hänvisningen i
16 kap. 30 § inkomstskattelagen (1999:000) till 2 kap. 3-5, 15 och 16 §§
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension i stället avse 11 kap.
2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse
före ikraftträdandet av lagen (1998:677) om ändring i nämnda lag.

Allmännyttiga bostadsföretag

21 § I fråga om ett sådant bostadsföretag som avses i 2 § 7 mom. fjärde
stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess
lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1994 av lagen (1993:670) om
ändring i nämnda lag gäller följande. Om ett sådant företag i sin balans-
räkning för det sista beskattningsår för vilket taxering skedde enligt de
äldre bestämmelserna redovisade en särskild tillgångspost enligt lagen
(1972:175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m.m.,
skall företaget göra avdrag med tre procent om året av tillgångspostens
belopp.

Till 17 kap.

Aktier som förvärvats genom vissa utdelningar före år 1999

22 § Bestämmelserna i 17 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:000) skall
också tillämpas när aktier har delats ut före år 1999 genom sådan utdel-
ning som avses i 3 § 7 mom. fjärde stycket i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 januari 1999 av lagen (1998:1671) om ändring i nämnda lag.

Prop. 1999/2000:2

Vissa aktier och andelar

23 § Det finns särskilda bestämmelser om

- aktier som erhållits genom skifte av föreningsbank i 81 §,

297

- aktier som skiftats ut från löntagarfond i 82 §, och

- andelar som har erhållits vid ombildning av landshypoteksorganisa-
tionen i 84 §.

Vad som sägs om anskaffningsutgift i dessa bestämmelser, skall när
det gäller lagertillgångar i stället avse anskaffningsvärde.

Till 18 kap.

Anslutningsavgifter och anläggningsbidrag före mars 1991

24 § I fråga om utgifter for anslutningsavgifter och anläggningsbidrag
som avses i 18 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:000) och som upp-
kommit fore den 1 juli 1990 men under ett beskattningsår for vilket taxe-
ring skedde år 1991 tillämpas bestämmelserna i den upphävda kommu-
nalskattelagen (1928:370) i deras lydelse före ikraftträdandet den 1 juli
1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag.

För stora avskrivningar före taxeringsåret 1991

25 § I fråga om sådan avskrivning för överskjutande belopp som avses i
18 kap. 19 § inkomstskattelagen (1999:000) gäller att avdrag medges
först sedan taxeringen i fråga blivit slutligt avgjord, om det överskjutande
beloppet hänför sig till 1990 eller tidigare års taxering.

Till 19 kap.

Värmepannor, hissmaskineri o.d. anskaffade före mars 1991

26 § I fråga om värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell
utrustning som har anskaffats före den 1 juli 1990 men under ett beskatt-
ningsår för vilket taxering skedde år 1991 tillämpas bestämmelserna om
avdrag för värdeminskning i punkt 2 b av anvisningarna till 25 § i den
upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträ-
dandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag. Om
utrustningen byts ut och den skattskyldige på grund av detta har rätt till
avdrag för reparation av byggnad, medges dock inte avdrag för utrange-
ring. I sådant fall skall ett belopp motsvarande vad som återstår oavskri-
vet av anskaffningsvärdet för utrustningen läggas till anskaffningsvärdet
för byggnaden till den del beloppet överstiger vad som inflyter genom
avyttring av material eller dylikt i samband med utbytet.

Nyttjanderättshavares förbättringar före mars 1991

27§ I fråga om utgifter som avses i 19 kap. 26 eller 27 § inkomstskattela-
gen (1999:000) och som en arrendator eller annan nyttjanderättshavare
haft före den 1 juli 1990 men under ett beskattningsår för vilket taxering
skedde år 1991 tillämpas bestämmelserna i den upphävda kommunal-

Prop. 1999/2000:2

298

skattelagen (1928:370) i deras lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 Prop. 1999/2000:2
av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag.

Reparation och underhåll med statligt stöd beslutat före år 1992

28 § I fråga om avdrag för reparation och underhåll i samband med stat-
liga lån och bidrag tillämpas punkt 4 andra-fjärde styckena av anvisning-
arna till 23 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras
lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1992 av lagen (1991:1832) om
ändring i nämnda lag, om det ursprungliga beslutet fattats före år 1992.

Till 20 kap.

Utvinning av naturtillgång påbörjad före april 1981

29 § Har utvinning av naturtillgång påbörjats före den 1 april 1981 till-
lämpas i stället för bestämmelserna i 20 kap. 20-28 §§ inkomstskatte-
lagen (1999:000) vad som gällde enligt den upphävda kommunalskatte-
lagen (1928:370) före ikraftträdandet den 1 april 1981 av lagen
(1981:256) om ändring i nämnda lag. Detta gäller dock inte om den
skattskyldige vid 1982 års taxering eller - om han då inte gjorde avdrag
för substansminskning avseende fyndigheten - vid den första taxering
därefter då han gjorde sådant avdrag begärde att bestämmelserna i sin
lydelse efter ikraftträdandet skulle tillämpas. I sådana fall skall beräk- /
ningen göras som om en ny utvinning hade påbörjats vid ingången av det
beskattningsår då avdrag första gången gjordes enligt de nya bestämmel-
serna. Om tillstånd enligt lag har getts för utvinning vid skilda tillfällen
och för skilda områden, skall tidpunkten för utvinningens början be-
stämmas särskilt för varje område.

Diken och skogsvägar färdiga före mars 1983

30 § I fråga om avdrag för diken och skogsvägar som har färdigställts
under ett beskattningsår för vilket taxering har skett senast år 1983 till-
lämpas vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) före ikraftträdandet den 1 juli 1982 av lagen (1982:323) om
ändring i nämnda lag.

Markanläggningar anskaffade före mars 1991

31 § I fråga om markanläggning som har anskaffats före den 1 juli 1990
men under ett beskattningsår för vilket taxering skedde år 1991 tillämpas
bestämmelserna i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras
lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om änd-
ring i nämnda lag.

299

Till 21 kap.

Äldre skogsinnehav

32 § I fråga om skog som fanns på fastigheten vid ingången av det be-
skattningsår för vilket taxering skedde år 1981 eller, om taxering inte
skedde då, år 1982, (övergångstillfället) skall anskaffningsvärdet och
avdragsutrymmet bestämmas med utgångspunkt i skogens ingångsvärde
enligt vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 23 juli 1979 av lagen
(1979:500) om ändring i nämnda lag.

Som anskaffningsvärde anses ingångsvärdet vid övergångstillfället till
den del sistnämnda värde grundade sig på ersättning vid köp, byte eller
liknande förvärv efter år 1951 och i fråga om annat förvärv på taxerings-
värdet för år 1952 eller senare år. Anskaffningsvärdet eller del av detta
far inte beräknas med stöd av bestämmelserna i punkt 7 andra stycket
sista meningen av anvisningarna till 22 § i den upphävda kommunal-
skattelagen i dess lydelse före ikraftträdandet den 23 juli 1979 av lagen
(1979:500) om ändring i nämnda lag (20-årsregeln).

Vid beräkning av det återstående avdragsutrymmet beaktas avdrag som
den skattskyldige vid 1952 eller senare års taxering har gjort för minsk-
ning av skogens ingångsvärde o.d. Är enligt punkt 7 andra stycket av
anvisningarna till 22 § i den upphävda kommunalskattelagen i dess lydel-
se före ikraftträdandet den 23 juli 1979 av lagen (1979:500) om ändring i
nämnda lag makes eller skyldemans förvärv avgörande för beräkningen
av ingångsvärdet, skall avdrag som förvärvaren, eller i förekommande
fall senare ägare, har gjort anses som avdrag som den skattskyldige själv
har gjort. Avdragsutrymmet skall dock inte tas upp till lägre belopp än
50 procent av anskaffningsvärdet eller, i fråga om juridisk person som
avses i punkt 7 femte stycket av anvisningarna till 22 § i den upphävda
kommunalskattelagen i dess lydelse efter ikraftträdandet den 23 juli 1979
av lagen (1979:500) om ändring i nämnda lag, 25 procent av anskaff-
ningsvärdet. Kan den skattskyldige göra sannolikt att belopp, varmed
avdrag har gjorts, hänför sig till en fastighet för vilken något anskaff-
ningsvärde inte skall beräknas enligt denna paragraf, skall hänsyn inte tas
till beloppet vid tillämpning av detta stycke.

Förvärv av skogsfastighet under år 1981

33 § Vid tillämpning av bestämmelserna om skogsavdrag i 21 kap.
4-19 §§ inkomstskattelagen (1999:000) skall en skattskyldig, om han
begär det, anses ha förvärvat en fastighet genom köp, byte eller på lik-
nande sätt om

1. fastigheten förvärvades under år 1981,

2. fastigheten då var taxerad som jordbruksfastighet,

3. överlåtelsen var betecknad som köp, byte eller liknande, och

4. den avtalade ersättningen inte understeg fastighetens taxeringsvärde
för år 1980.

Prop. 1999/2000:2

300

Om den överlåtna fastigheten utgjorde en del av en taxeringsenhet vid
1980 års fastighetstaxering, skall den del av taxeringsvärdet som belöpte
sig på fastigheten anses som dess taxeringsvärde vid tillämpning av
första stycket 4.

Till 25 kap.

Koncerninterna andelsavyttringar före år 1999

34 § Om andelar har avyttrats till ett foretag inom samma koncern före
den 21 januari 1998 och bestämmelserna i 2 § 4 mom. i den upphävda
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller i motsvarande äldre be-
stämmelser i 35 § 3 mom. i den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) innan lagen ändrades genom lag (1984:1060) om ändring i
nämnda lag har tillämpats på avyttringen, skall bestämmelserna i deras
lydelse vid avyttringen tillämpas i fråga om det övertagande företaget,
om det inte framgår något annat av 35 §.

35 § Om andelar har avyttrats till ett svenskt aktiebolag inom samma
koncern under tiden den 1 januari 1997-den 20 januari 1998 mot ersätt-
ning i form av nyemitterade aktier i det köpande företaget och bestäm-
melserna i 2 § 4 mom. tionde stycket i den upphävda lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den 30 decem-
ber 1998 av lagen (1998:1605) om ändring i nämnda lag har tillämpats på
avyttringen, gäller följande. Vid avyttring av en aktie som erhållits i er-
sättning skall kapitalvinsten eller kapitalförlusten beräknas med utgångs-
punkt i det säljande företagets anskaffningsutgift för de avyttrade ande-
larna. En förutsättning är dock att det köpande företaget vid tidpunkten
för denna avyttring fortfarande äger de avyttrade andelarna. Det köpande
företagets anskaffningsutgift för de avyttrade andelarna skall justeras till
marknadsvärdet vid tidpunkten för förvärvet.

Vad som sägs i första stycket om beräkning av kapitalvinst när det
säljande företaget avyttrar en aktie som erhållits som ersättning gäller
också om det köpande företaget överlåtit de avyttrade andelarna vidare
mot en ersättning som understiger marknadsvärdet för andelarna vid tid-
punkten för vidareöverlåtelsen. I sådant fall skall anskaffningsutgiften för
de avyttrade andelarna hos det företag som då innehar dessa justeras till
marknadsvärdet vid tidpunkten för det ursprungligen köpande företagets
förvärv, om detta värde är högre än anskaffningsutgiften för andelarna
hos det företag som då innehar dessa.

36 § Om andelar har avyttrats till ett företag inom samma koncern under
tiden den 21 januari-den 31 december 1998 och uppskov har medgetts
med beskattningen av vinsten enligt 2 § 4 mom. tionde stycket första
meningen i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess
lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1999 av lagen (1998:1606) om
ändring i nämnda lag, skall vinsten tas upp enligt bestämmelserna i
25 kap. 17-27 §§ inkomstskattelagen (1999:000).

Prop. 1999/2000:2

301

Det avyttrade företaget går upp i ett koncernföretag genom fusion under
tiden 1 januari-19 mars 1999

37 § Om det avyttrade företaget gått upp i ett annat företag genom fusion
som genomförts under tiden den 1 januari-den 19 mars 1999 tillämpas -
i stället för bestämmelserna i 25 kap. 24 och 25 §§ inkomstskattelagen
(1999:000) - bestämmelserna i 14 och 15 §§ i den upphävda lagen
(1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsöverlåtelser inom
koncerner i lagrummens lydelse före ikraftträdandet den 5 juli 1999 av
lagen (1999:646) om ändring i nämnda lag.

Avyttringar med kapitalförlust till närstående företag fore år 1999

38 § Om tillgångar har avyttrats med kapitalförlust till ett närstående fö-
retag före år 1999 och bestämmelserna som fanns om sådana avyttringar
i 2 § 4 mom. nionde stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt innan momentet ändrades genom lag (1998:1606) om änd-
ring i nämnda lag har tillämpats på avyttringen, skall bestämmelserna i
deras lydelse vid avyttringen tillämpas i fråga om det övertagande företa-
get.

Till 27 kap.

Fastigheter förvärvade före mars 1983

39 § I fråga om fastigheter som förvärvats före det beskattningsår för
vilket taxering skedde år 1984 och som inte är privatbostadsfastigheter
gäller - om inte annat följer av 40 § - i stället för bestämmelserna i
27 kap. 4, 5 och 18 §§ inkomstskattelagen (1999:000) att de är lagertill-
gångar om de var att anse som sådana vid 1983 års taxering eller, om
taxering inte skedde då, vid 1982 års taxering, enligt vad som gällde en-
ligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) före ikraftträdandet
den 1 juli 1981 av lagen (1981:295) om ändring i nämnda lag.

En- och tvåfamilj sfastigheter förvärvade före år 1983

40 § En en- eller tvåfamilj sfastighet som en fysisk person innehade den
1 januari 1983, som var lagertillgång i rörelse och som den fysiska per-
sonen var bosatt på under hela åren 1981 och 1982 är inte lagertillgång
om

1. fastigheten inte var nedskriven vid utgången av år 1982, eller

2. den fysiska personen tog upp det belopp varmed fastigheten var
nedskriven vid utgången av år 1982 som intäkt vid 1984 års taxering.

Första stycket gäller inte om fastigheten under år 1981 eller 1982 var
föremål för annat byggnadsarbete än normalt underhåll i byggnadsrörelse
som bedrevs av den skattskyldige, dennes make eller av ett fåmansföre-
tag där den skattskyldige eller dennes make var företagsledare. Med få-
mansföretag avses här fåmansföretag enligt punkt 14 av anvisningarna

Prop. 1999/2000:2

302

till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträ- Prop. 1999/2000:2
dandet av lagen (1999:000) om ändring i nämnda lag

Andelar i fastighetsförvaltande företag förvärvade före år 1983

41 § I fråga om sådana andelar i fastighetsförvaltande företag som för-
värvats före år 1983 tillämpas i stället för bestämmelserna i 27 kap.
6, 7 och 18 §§ inkomstskattelagen (1999:000) vad som gällde enligt den
upphävda kommunalskattelagen (1928:370) före ikraftträdandet den
1 juli 1981 av lagen (1981:295) om ändring i nämnda lag.

Lagerfastigheter förvärvade före år 1991

42 § Om en fastighet är lagertillgång i en sådan tomtrörelse, byggnadsrö-
relse eller handel med fastigheter som har påbörjats före år 1991 och fas-
tigheten har förvärvats innan verksamheten påbörjades, skall fastighetens
värde vid tiden för verksamhetens början beräknas enligt bestämmelserna
om beräkning av kapitalvinst i punkterna 1 och 2 a av anvisningarna till
36 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse
före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i
nämnda lag. Detta värde utgör därefter fastighetens anskaffningsvärde.

Till 28 kap.

Pensionsutfästelser före år 1967

43 § Vid beräkning enligt 44 § av avdrag för avsättning till pensionsstif-
telse och för ökning av posten Avsatt till pensioner enligt punkt 2 av an-
visningarna till 29 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370)
och av disponibla pensionsmedel som skall tas upp som intäkt enligt 28 §
1 mom. samma lag, i de båda lagrummens lydelse enligt lagen
(1967:546) om ändring i nämnda lag, skall utöver vad som sägs i de
nämnda lagrummen följande gälla.

Har utfästelse om pension som inte är förenad med fribrev lämnats fö-
re år 1967, skall - vid beräkning av arbetsgivares pensionsreserv enligt
lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och vid be-
räkning av upplupen del av utfäst pension som tryggas av pensionsstiftel-
se - hänsyn tas även till sådant utfäst tillägg som föranleds av levnads-
kostnadernas ökning fram till den tidpunkt beräkningen avser. Vid be-
räkningen anses pension som börjat utbetalas före den 5 juni 1955 utbe-
talad på grund av utfästelse.

Pensionsutfästelser före år 1976

44 § I fråga om utfästelse om pension som lämnats skriftligen före år
1976 av arbetsgivaren eller den anställdes tidigare arbetsgivare får ar-
betsgivaren tillämpa 19 §, 28 § 1 mom., punkt 1 av anvisningarna till
22 §, punkt 6 av anvisningarna till 25 § och punkt 2 av anvisningarna till

303

29 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i bestämmelsernas
lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1976 av lagen (1975:1347) om
ändring i nämnda lag i den omfattning som anges i 8 § lagen (1976:1100)
om ändring i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347)
om ändring i kommunalskattelagen.

Till 29 kap.

Näringsbidrag m.m. före mars 1984

45 § I fråga om stöd till näringsidkare för deras näringsverksamhet som
lämnats före den 1 juli 1983 men under ett beskattningsår för vilket taxe-
ring har skett år 1984, tillämpas vad som gällde enligt den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet av
lagen (1983:311) om ändring i nämnda lag.

Räntebidrag före år 1992

46 § Vid återbetalning av sådant statligt räntebidrag för bostadsändamål
som uppburits före år 1992 tillämpas punkt 4 första stycket av anvisning-
arna till 23 § den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) och 3 §
4 mom. första stycket den upphävda lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt i deras lydelse före ikraftträdandet av lagen (1991:1832) om
ändring i kommunalskattelagen och lagen (1991:1833) om ändring i la-
gen om statlig inkomstskatt.

Stöd till kreditinstitut

47 § Återbetalas stöd som avses i den upphävda lagen (1993:765) om
statligt stöd till banker och andra kreditinstitut skall det återbetalade
beloppet dras av.

Bidrag från Stiftelsen Svenska Filminstitutet före år 1994

48 § I fråga om bidrag som betalats ut från Stiftelsen Svenska Film-
institutet före år 1994 tillämpas 3 § i den upphävda lagen (1963:173) om
avdrag för avgifter till stiftelsen Svenska Filminstitutet, m.m. i dess
lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1994 av lagen (1993:1552) om
ändring i nämnda lag.

Näringsbidrag m.m. från Europeiska gemenskaperna före år 1997

49 § I fråga om stöd från Europeiska gemenskaperna som en närings-
idkare mottagit för sin näringsverksamhet före år 1997 tillämpas vad som
gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) före ikraft-
trädandet den 1 januari 1997 av lagen (1996:1399) om ändring i nämnda
lag.

Prop. 1999/2000:2

304

Till 30 kap.

Periodiseringsfonder som övertagits av ett aktiebolag

50 § I fråga om periodiseringsfonder som har övertagits av ett aktiebolag
före den 17 mars 1998 gäller 6 § den upphävda lagen (1993:1538) om
periodiseringsfonder i dess lydelse före ikraftträdandet av lagen
(1998:643) om ändring i nämnda lag.

Reservfond hos landshypoteksinstitutionen

51 § Vid beräkning enligt 30 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:000) av
högsta avdrag for avsättning till periodiseringsfond skall överskottet av
näringsverksamheten minskas med belopp som återförs enligt 2 § i den
upphävda lagen (1994:760) om inkomstskatteregler vid ombildning av
landshypoteksinstitutionen.

Äldre övertaganden av periodiseringsfond

52 § Har periodiseringsfonder övertagits enligt 5 § i den upphävda lagen
(1992:702) om inkomstskatteregler med anledning av vissa omstrukture-
ringar inom den finansiella sektorn, m.m. anses den som övertar fonden
själv ha gjort avsättningarna och avdragen for avsättningarna vid de taxe-
ringar som avdragen faktiskt hänför sig till.

Till 33 kap.

Återfört avdrag for avsättning till skatteutjämningsreserv

53 § Vid beräkning av det för räntefördelning justerade resultatet enligt
33 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:000) skall resultatet minskas med
avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv som återförs enligt den
upphävda lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv.

Till 33 och 34 kap.

Fastighetsförvärv fore år 1996

54 § Bestämmelserna i 33 kap. 15-17 §§ och 34 kap. 8-10 §§ inkomst-
skattelagen (1999:000) tillämpas inte, om fastigheten förvärvats före år
1996.

Till 37 kap.

Fusioner mellan ekonomiska föreningar före mars 1956

55 § I fråga om fusioner mellan ekonomiska föreningar som genomförts
före den 1 mars 1956 tillämpas vad som gällde enligt den upphävda

Prop. 1999/2000:2

305

kommunalskattelagen (1928:370) före ikraftträdandet den 5 april 1957 av Prop. 1999/2000:2
lagen (1957:72) om ändring i nämnda lag.

Fusioner mellan jordbrukskassor enligt äldre lag

56 § I fråga om fusioner enligt 87 § 1 mom. i den upphävda lagen
(1956:216) om jordbrukskasserörelsen tillämpas 2 § 4 mom. i den upp-
hävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse efter
ikraftträdandet den 1 juli 1987 av lagen (1987:657) om ändring i nämnda
lag.

Fusioner mellan sparbanker enligt äldre lag och övertagande av
bankrörelse före juli 1987

57 § I fråga om fusioner enligt 78 § i den upphävda lagen (1955:416) om
sparbanker och i de fall då ett bankaktiebolag före den 1 juli 1987 över-
tagit ett annat bankaktiebolags hela bankrörelse, tillämpas 2 § 4 mom. i
den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse
före ikraftträdandet den 1 juli 1987 av lagen (1987:657) om ändring i
nämnda lag.

Fusioner mellan ekonomiska joreningar enligt äldre lag

58 § I fråga om fusioner enligt 96 § i den upphävda lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar tillämpas vad som gällde enligt 2 § 4 mom. i den
upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt före ikraftträdandet
den 1 januari 1988 av lagen (1987:1149) om ändring i nämnda lag.

Internationella fusioner och fissioner under åren 1995-1998

59 § I fråga om sådana internationella fusioner och fissioner som avses i
den upphävda lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gräns-
överskridande omstruktureringar inom EG och som har genomförts un-
der åren 1995-1998, tillämpas den upphävda lagen.

Fusioner fore år 1999

60 § I fråga om fusioner som har genomförts före år 1999 - i andra fall
än sådana som avses i 55-59 §§ - tillämpas de bestämmelser som gällde
före ikraftträdandet av den upphävda lagen (1998:1603) om beskattning-
en vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser.

Till 38 kap.

Internationella verksamhetsöverlåtelser under åren 1995-1998

61 § I fråga om sådana internationella verksamhetsöverlåtelser som avses
i den upphävda lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gräns-

306

överskridande omstruktureringar inom EG och som har genomförts un- Prop. 1999/2000:2
der åren 1995-1998, tillämpas den upphävda lagen.

Till 39 kap.

Reserv hos skadeförsäkringsföretag före år 1983

62 § I fråga om sådan reserv hos skadeförsäkringsföretag som avses i

17 § lagen (1982:728) om införande av försäkringsrörelselagen
(1982:713) tillämpas bestämmelserna om säkerhetsfond i punkt 2 av an-
visningarna till 30 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i
dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1983 av lagen (1982:1087)
om ändring i sistnämnda lag.

Försäkringstekniska avsättningar för egen räkning före år 2002

63 § För att avgöra vad som avses med försäkringstekniska avsättningar
för egen räkning tillämpas för försäkringsbolag som tillämpar punkten 2
av övergångsbestämmelserna till lagen (1999:600) om ändring i försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) bestämmelserna i 2 § 6 mom. sjunde styck-
et i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse
före ikraftträdandet den 1 januari 2000 av lagen (1999:000) om ändring i
nämnda lag.

Anskaffningsutgift för delägarrätter som innehas av investmentföretag

64 § Bestämmelsen i 39 kap. 19 § inkomstskattelagen (1999:000) om
anskaffningsutgift för delägarrätter som innehas av investmentföretag vid
karaktärsbyte gäller inte om karaktärsbytet skedde före år 1999.

Till 41 och 42 kap.

Räntekompensation åren 1991-1993

65 § Har förvärvare av skuldebrev eller av andel i värdepappersfond som
avses i 48 kap. 22 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:000) under
åren 1991-1993 lämnat överlåtaren kompensation för upplupen men inte
förfallen avkastning, tillämpas 3 § 6 mom. i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 januari 1994 av lagen (1993:1543) om ändring i nämnda lag.

Till 42 kap.

Räntebidrag fore år 1992

66 § Bestämmelser om återbetalning av räntebidrag som uppburits före år

1992 finns i 46 §.

307

Till 43 kap.

Marknadsnotering före år 1997

67 § Bestämmelserna i 43 kap. 9 § inkomstskattelagen (1999:000) gäller
inte, om ett företag har marknadsnoterats före år 1997.1 stället gäller att
43 kap. 1-8 §§ inkomstskattelagen, utom 2 § första stycket 1, tillämpas
på utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar, dock längst till
och med år 2006.

Till 44 kap.

Periodisk ersättning på grund av avyttring före den 1 juli 1984

68 § I fråga om periodisk ersättning på grund av avyttringar före den
1 juli 1984 tillämpas vad som gällde enligt den upphävda kommunal-
skattelagen (1928:370) före ikraftträdandet den 1 juli 1984 av lagen
(1984:498) om ändring i nämnda lag.

Avyttringar före år 1991 som ej beskattats senast år 1991

69 § Om en tillgång har avyttrats före år 1991 och vinst på grund av av-
yttringen skulle tas upp som intäkt enligt 35 § i den upphävda kommu-
nalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli
1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag men beskattning på
grund av bestämmelserna i 41 § den förstnämnda lagen i den angivna
lydelsen inte skedde senast vid 1991 års taxering, gäller följande. Vinsten
på grund av avyttringen skall tas upp som intäkt det första beskattningsår
då någon del av ersättningen kan disponeras. Om ersättningens storlek är
beroende av viss framtida händelse och intäktens totala belopp därför inte
kan fastställas då, skall tillkommande belopp beaktas det beskattningsår
då beloppet kan disponeras.

Tillkommande ersättningar vid avyttringar före år 1991

70 § Om beskattning på grund av en avyttring skedde vid 1991 eller tidi-
gare års taxering men en viss del av ersättningen inte kunde beaktas då,
skall tillkommande ersättning beaktas när den kan disponeras. Beräk-
ningen av kapitalvinst eller kapitalförlust skall då göras enligt de regler
som tillämpades när den första delen av ersättningen togs upp till be-
skattning med undantag av 35 § 3 mom. andra stycket i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag. Bestämmel-
serna i 57 kap. inkomstskattelagen (1999:000) tillämpas inte i de fall som
avses i denna paragraf.

Prop. 1999/2000:2

308

Förvärv från vissa upplösta aktiebolag

71 § Om kapitaltillgångar togs över i samband med ett sådant övertagan-
de av verksamheten i ett bolag som avses i 3 kap. 2 § och uttagsbeskatt-
ning inte skedde vid övertagandet, skall övertagaren anses ha inträtt i
aktiebolagets skattemässiga situation i fråga om anskaffningsutgift och
annat som påverkar kapitalvinstberäkningen.

Till 45 kap.

Fastighetsförvärv från närstående m.fl. före år 1968

72 § Har en fastighet förvärvats genom köp, byte eller på liknande sätt
före år 1968 och har lagfart på förvärvet sökts efter den 8 november
1967, skall fastigheten vid beräkningen av kapitalvinst eller kapitalförlust
anses förvärvad genom det köp, byte eller liknande förvärv som skett
närmast innan dess från någon annan än en sådan person som nämns
nedan om

- den skattskyldige förvärvade fastigheten från föräldrar, far- eller
morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make eller från aktie-
bolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, som den skattskyldige
ensam eller tillsammans med sådana personer, direkt eller indirekt, på
grund av det samlade innehavet av andelar hade ett bestämmande infly-
tande i, eller

- fastigheten genom förvärvet övergick på aktiebolag, handelsbolag
eller ekonomisk förening, som säljaren ensam eller tillsammans med
nämnda personer, direkt eller indirekt, hade ett sådant inflytande i, eller
på dödsbo, som säljaren eller sådan person var delägare i.

Med lagfartsansökan likställs annan ansökan hos en myndighet om en
viss åtgärd med åberopande av fangeshandlingen.

Reparation och underhåll vid statligt stöd

73 § Bestämmelserna i 45 kap. 14 § första stycket inkomstskattelagen
(1999:000) om utgifter för reparation och underhåll i samband med stat-
ligt räntebidrag tillämpas också i fråga om utgifter för reparation och
underhåll med statligt stöd som inte kunnat dras av på grund av motsva-
rande äldre bestämmelser.

Till 45 och 46 kap.

Förvärv från vissa upplösta aktiebolag

74 § Om en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt togs över i samband
med ett sådant övertagande av verksamheten i ett bolag som avses i
3 kap. 2 § och ändrade karaktär till privatbostadsfastighet respektive pri-
vatbostadsrätt vid övertagandet, skall bestämmelserna i andra-fjärde
styckena tillämpas för att bestämma anskaffningsutgiften hos övertaga-
ren. De skall dock tillämpas bara om marknadsvärdet vid övertagandet

Prop. 1999/2000:2

309

översteg bolagets omkostnadsbelopp i fråga om kapitaltillgångar eller
bokförda värde i fråga om lagertillgångar.

Var fastigheten eller bostadsrätten en kapitaltillgång hos aktiebolaget,
skall anskaffningsutgiften minskas med 0,8 gånger skillnaden mellan
marknadsvärdet och omkostnadsbeloppet.

Var fastigheten eller bostadsrätten en lagertillgång hos aktiebolaget, är
anskaffningsutgiften det bokförda värdet i aktiebolaget minskat med
2,307 gånger skillnaden mellan marknadsvärdet och det bokförda värdet.

Om annat inte visas, skall marknadsvärdet vid övergången i fråga om
fastigheter anses ha varit 133 procent av taxeringsvärdet och i fråga om
bostadsrätter 150 procent av bostadsrättens andel av privatbostadsföreta-
gets behållna förmögenhet, beräknad med utgångspunkt i taxeringsvärdet
för år 1994 och med hänsyn till privatbostadsföretagets övriga tillgångar
och skulder enligt bokslut för det räkenskapsår som avslutades närmast
före ingången av år 1994.

Till 46 kap.

Bostadsrätter förvärvade från närstående år 1983

75 § Avyttras en bostadsrätt som den skattskyldige har förvärvat under år
1983 från en närstående person genom köp, byte eller på liknande sätt,
skall kapitalvinst eller kapitalförlust beräknas som om han hade förvärvat
bostadsrätten genom närmast föregående förvärv av nämnda slag som har
skett från någon annan än en närstående person under år 1983 eller som
har skett före år 1983.

Första stycket tillämpas inte om det visas

1. att det uppkom en skattepliktig kapitalvinst för den närstående per-
sonen på grund av överlåtelsen till den skattskyldige, eller

2. att den närstående personens bosättning i lägenheten upphörde eller
den skattskyldige bosatte sig i lägenheten i nära anslutning till nämnda
överlåtelse.

Som närstående personer räknas vid tillämpning av denna paragraf den
skattskyldiges make, barn och föräldrar.

Till 48 kap.

Ej marknadsnoterade värdepapper förvärvade fore den 2 april 1971

76 § För sådana andelar i aktiebolag, ekonomiska föreningar och svenska
värdepappersfonder som förvärvats före den 2 april 1971 och som inte är
marknadsnoterade far anskaffningsutgiften vid beräkningen av kapital-
vinst eller kapitalförlust bestämmas till tre fjärdedelar av det värde till
vilket andelen skulle tas upp vid taxeringen till statlig förmögenhetsskatt
år 1976 eller, i fråga om aktie som var noterad på börs eller föremål för
liknande notering den 31 december 1975 och andelar i värdepappersfon-
der, till två tredjedelar av detta värde.

Prop. 1999/2000:2

310

Vissa andelsförsäljningar och återköp under åren 1973 och 1974

77 § Om skattepliktig kapitalvinst uppkom vid avyttring av andelar under
år 1973 enligt 35 § 3 mom. nionde stycket i den upphävda kommunal-
skattelagen (1928:370) i dess lydelse efter ikraftträdandet den 26 decem-
ber 1973 av lagen (1973:1057) om ändring i nämnda lag men vinsten
enligt övergångsbestämmelserna till den sistnämnda lagen undantogs
från skatteplikt på grund av att återköp skedde senast den 30 september
1974 till samma köpeskilling och på i övrigt oförändrade villkor, skall
beskattningen vid senare avyttring av andelarna ske som om den tidigare
avyttringen och återköpet inte hade ägt rum.

Konvertibla skuldebrev förvärvade fore den 2 juli 1980

78 § För konvertibla skuldebrev som förvärvats före den 2 juli 1980 lår
anskaffningsutgiften vid beräkningen av kapitalvinst och kapitalförlust
bestämmas till marknadsvärdet den 1 juli 1985.

Andelar i aktiesparfonder förvärvade före april 1984

79 § Om en andel i en sådan aktiesparfond som avses i den upphävda
lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer har förvärvats
genom insättningar före år 1984, skall, om den skattskyldige begär det,
som anskaffningsutgift vid beräkningen av kapitalvinst eller kapitalför-
lust anses

- andelens marknadsvärde vid utgången av det femte kalenderåret efter
det år för vilket sparskattereduktion medgavs, eller

- värdet på andelen vid utgången av det år för vilket sparskattereduk-
tion medgavs ökat med avkastningen under de därpå följande fem åren.

Om andelen förvärvades under första kvartalet 1984, skall, om den
skattskyldige begär det, som anskaffningsutgift vid beräkningen av ka-
pitalvinst eller kapitalförlust anses

- andelens marknadsvärde vid utgången av år 1988, eller

- värdet på andelen vid utgången av mars 1984 ökat med avkastningen
till och med år 1988.

Optionsskuldebrev förvärvade före den 1 juli 1985

80 § I fråga om kapitalförlust vid avyttring av ett skuldebrev utgivet i
förening med optionsrätt utan att optionsrätten avyttras tillämpas - om
beslut om utgivning av skuldebrevet fattats av bolagsstämma eller bola-
gets styrelse efter den 5 december 1984 och skuldebrevet förvärvats före
den 1 juli 1985 - punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 36 § i den
upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraft-
trädandet den 1 juli 1985 av lagen (1985:307) om ändring i nämnda lag.

Prop. 1999/2000:2

311

Aktier förvärvade år 1993 genom skifte av föreningsbank

81 § För aktier som erhållits genom skifte av den centrala föreningsban-
kens tillgångar enligt 11 kap. 10 § i den upphävda föreningsbankslagen
(1987:620) skall som anskaffningsutgift anses anskaffningsutgiften för
andelarna i den centrala föreningsbanken.

Aktier som skiftats ut från löntagarfond

82 § För aktier som erhållits från Delegationen för utskiftning av vissa
medel ur förutvarande löntagarfonderna skall anskaffningsutgiften anses
vara noll. Detsamma gäller aktier som erhållits genom sådan överföring
som avses i den upphävda lagen (1992:1091) om inkomstskatteregler vid
utskiftning av aktier i vissa fall.

Fusioner mellan ekonomiska föreningar före år 1993

83 § I fråga om fusioner mellan ekonomiska föreningar som skett före år
1993 tillämpas i stället för bestämmelserna i 48 kap. 10 § inkomstskatte-
lagen (1999:000) vad som gällde om anskaffningsutgift för andelar i den
övertagande föreningen före ikraftträdandet den 1 januari 1993 av lagen
(1992:1344) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Andelar förvärvade vid landshypoteksinstitutionens ombildning
1994/1995

84 § För andelar som låntagare erhållit till följd av ombildning enligt den
upphävda lagen (1994:758) om ombildning av landshypoteksinstitutio-
nen i den ekonomiska förening som avses i 2 § samma lag, skall anskaff-
ningsutgiften anses vara noll.

Aktier som erhållits genom utdelning i vissa fall före år 1999

85 § Bestämmelserna i 48 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:000) skall
tillämpas också när aktier har delats ut före år 1999 genom sådan utdel-
ning som avses i 3 § 7 mom. fjärde stycket i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 januari 1999 av lagen (1998:1606) om ändring i nämnda lag.

Till 49 kap.

Internationella andelsbyten under åren 1995-1998

86 § I fråga om sådana internationella andelsbyten som avses i den upp-
hävda lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöverskri-
dande omstruktureringar inom EG och som har skett under åren 1995—
1998, tillämpas den upphävda lagen och bestämmelsen i 6 § 1 mom. i
den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse

Prop. 1999/2000:2

312

före ikraftträdandet den 1 januari 1999 av lagen (1998:1606) om ändring Prop. 1999/2000:2
i sistnämnda lag.

Aktier förvärvade enligt strukturregeln och koncernregeln eller
förlustregeln före år 1997

87 § Om nyemitterade aktier har förvärvats före år 1997 vid ett byte av
aktier och både 2 § 4 mom. nionde eller tionde stycket och 27 § 4 mom. i
den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i deras lydelse
före ikraftträdandet den 1 januari 1997 av lagen (1996:1227) om ändring
i nämnda lag var tillämpliga på avyttringen, gäller följande. Som an-
skaffningsutgift för aktierna anses marknadsvärdet på de avyttrade akti-
erna vid nyemissionen ökat med eventuell kontant ersättning vid avytt-
ringen som har tagits upp som intäkt.

Aktier förvärvade enligt strukturregeln före år 1999

88 § Om nyemitterade aktier har förvärvats före år 1999 vid ett sådant
byte av aktier på vilket bestämmelserna i 27 § 4 mom. i den upphävda
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har tillämpats, skall, om inte
87 § är tillämplig, bestämmelserna i deras lydelse vid bytet tillämpas i
fråga om anskaffningsutgift för aktierna.

Efterföljande koncernintern andelsavyttring genom fusion under tiden

1 januari-19 mars 1999

89 § I fråga om mottagna andelar som avyttrats genom en koncemintem
andelsavyttring vid en fusion som genomförts under tiden den 1 januari -
den 19 mars 1999 tillämpas - i stället för bestämmelserna i 49 kap. 22 §
inkomstskattelagen (1999:000) - bestämmelsen i 19 § i den upphävda
lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid andelsbyten i dess
lydelse före ikraftträdandet den 5 juli 1999 av lagen (1999:645) om änd-
ring i nämnda lag.

Till 50 kap.

Skatteutjämningsreserv i handelsbolag

90 § Vid justering av anskaffningsutgiften för andel i handelsbolag enligt

50 kap. 5 och 6 §§ inkomstskattelagen (1999:000) samt enligt 92 och

93 §§, skall anskaffningsutgiften ökas med ett belopp motsvarande den
del av en avsättning till skatteutjämningsreserv som enligt den upphävda
lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv inte skall
återföras till beskattning.

313

Förvärv från vissa upplösta aktiebolag

91 § Om ett handelsbolag har tagit över verksamheten i ett aktiebolag på
ett sådant sätt som anges i 3 kap. 2 § och aktierna i aktiebolaget har till-
skjutits till handelsbolaget från delägarna, skall vid beräkning av en del-
ägares justerade anskaffningsutgift för andelen i handelsbolaget enligt
50 kap. inkomstskattelagen (1999:000) tillskottet bestämmas med ut-
gångspunkt i delägarens omkostnadsbelopp för de tillskjutna aktierna.

Vissa äldre förvärv

92 § Om en andel i ett handelsbolag har förvärvats före utgången av det
räkenskapsår för handelsbolaget som avslutades närmast före den 1 mars
år 1988, skall den justerade anskaffningsutgiften beräknas vid utgången
av det räkenskapsåret (bokslutsdagen). Beräkningen skall göras med ut-
gångspunkt i andelens anskaffningsutgift och den ökning eller minskning
i den skattskyldiges kapitalbehållning i bolaget som hade inträffat fram
till bokslutsdagen. Om saldot blir negativt, skall den justerade anskaff-
ningsutgiften på bokslutsdagen anses vara noll. Den justerade anskaff-
ningsutgiften på bokslutsdagen skall sedan läggas till grund för justering-
ar enligt 50 kap. 5 och 6 §§ inkomstskattelagen (1999:000) för tiden där-
efter.

När kapitalbehållningen på bokslutsdagen bestäms skall lager, pågåen-
de arbeten, fordringar och skulder tas upp till de skattemässiga värdena.
Om inkomstberäkningen vid beskattningen inte skedde enligt bokfö-
ringsmässiga grunder, skall förutbetalda kostnader och intäkter samt
upplupna intäkter och kostnader inte räknas med.

Avyttrade handelsbolaget före utgången av år 1989 sådana tillgångar
som avses i 93 §, gäller dessutom vad som sägs där.

93 § Om handelsbolaget före utgången av år 1989 har avyttrat tillgångar
som har anskaffats före den 19 augusti 1988, om bestämmelserna i 35 §
2-4 mom. i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras ly-
delse före den 1 juli 1990 var tillämpliga på avyttringen och om beskatt-
ning på grund av avyttringen av tillgångarna har skett senast vid 1990 års
taxering, skall andelens anskaffningsutgift justeras på grundval av det
bokforingsmässiga resultatet av avyttringen, även om detta inte följer av
92 §. Från resultatet skall ett belopp som motsvarar den avskrivning eller
nedskrivning av tillgången som gjorts i räkenskaperna efter boksluts-
dagen dras av.

94 § Om den skattskyldige begär det, skall 92 och 93 §§ inte tillämpas.

Prop. 1999/2000:2

314

Till 51 kap.

Avyttringar av andelar i svenska handelsbolag före den 21 september
1999

95 § I fråga om avyttringar av andelar i svenska handelsbolag före den 21
september 1999 tillämpas vad som gällde enligt 2 § den upphävda lagen
(1992:1643) om särskilda regler för beskattning av inkomst från handels-
bolag i vissa fall.

Till 53 kap.

Överlåtelser av tillgångar fore år 1999

96 § Bestämmelserna i 53 kap. inkomstskattelagen (1999:000) gäller inte
för överlåtelser av tillgångar före år 1999.

Överlåtelser av tillgångar under tiden 1 januari-19 mars 1999

97 § I fråga om överlåtelser av tillgångar under tiden den 1 januari-den
19 mars 1999 till ett sådant svenskt aktiebolag, en sådan svensk ekono-
misk förening eller ett sådant svenskt handelsbolag som en utländsk juri-
disk person, direkt eller indirekt, äger andelar i gäller bestämmelserna i
53 kap. 3-5 och 10 §§ inkomstskattelagen (1999:000) i stället för be-
stämmelserna i 53 kap. 8 och 11 §§ inkomstskattelagen, om överlåtaren
eller någon närstående till överlåtaren, direkt eller indirekt, äger andelar i
den utländska juridiska personen.

Till 55 kap.

Ersättning för skada som inträffat fore maj 1999

98 § I fråga om ersättning från försäkring som ett värdepappersbolag
tecknat i enlighet med bestämmelsen i 55 kap. 5 § inkomstskattelagen
(1999:000) tillämpas inte bestämmelserna i 55 kap. 5-10 §§ inkomst-
skattelagen på sådan ersättning som avser skada som inträffat före maj
1999. Detsamma gäller ersättning som avses i 55 kap. 11 § inkomstskat-
telagen.

Till 57 kap.

Aktier som förvärvats genom skattefri utdelning före år 1999

99 § Bestämmelsen i 57 kap. 4 § andra stycket inkomstskattelagen
(1999:000) tillämpas inte på aktier som har förvärvats genom utdelning
före år 1999.

Prop. 1999/2000:2

315

Sparat utdelningsutrymme till och med år 1993

100 § Vid beräkning av sparat utdelningsutrymme enligt 57 kap. 10 §
inkomstskattelagen (1999:000) för tiden till och med år 1993 far den
skattskyldige tillämpa 3 § 12 mom. fjärde stycket 1 i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 juli 1994 av lagen (1994:778) om ändring i nämnda lag.

Sparat utdelningsutrymme till och med år 1994

101 § Vid beräkning av sparat utdelningsutrymme enligt 57 kap. 10 §
inkomstskattelagen (1999:000) för tiden till och med år 1994 far den
skattskyldige tillämpa bestämmelserna i 9 § i den upphävda lagen
(1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i
fåmansföretag i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1995 av
lagen (1994:1859) om ändring i nämnda lag.

Delavyttringföre år 1997

102 § Om den skattskyldige eller någon närstående till honom har avytt-
rat en del av andelarna ett företag under något av beskattningsåren
1991-1996 och någon del av en kapitalvinst togs upp som intäkt av tjänst
på grund av bestämmelserna i 3 § 12 mom. i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vid avyttring av återstående
andelar i stället för perioden på fem år i 57 kap. 12 § tredje stycket in-
komstskattelagen (1999:000) gälla en period på tio år.

Första stycket tillämpas under tio beskattningsår efter det senaste år då
en kapitalvinst på grund av en avyttring under något av beskattningsåren
1991-1996 togs upp som intäkt av tjänst.

Till 58 kap.

Försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer

103 § Vad som sägs i 58 kap. 18 § inkomstskattelagen (1999:000) om
försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer gäller under åren
2000 och 2001 i stället försäkringstekniska grunder, när försäkringsgiva-
ren tillämpar punkten 2 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1999:000) om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713).

Till 61 kap.

Äldre ränteförmånliga lån

104 § Vid värdering av ränteförmån som avses i 61 kap. 15 § inkomst-
skattelagen (1999:000) skall i fråga om lån som tagits upp före den
5 december 1986 i stället för statslåneräntan vid lånetillfället användas
närmast motsvarande ränta.

Prop. 1999/2000:2

316

Förmånsbil av 1996 års modell

Prop. 1999/2000:2

105 § Vid värdering av bilförmån skall nybilspriset för bilar av 1996 års
modell justeras med hänsyn till de förändringar av försäljningsskatten
som skedde genom lagen (1996:833) om ändring i lagen (1996:537) om
ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.

Till 62 kap.

Periodiska understöd utfästa före den 9 november 1973

106 § I fråga om periodiska utbetalningar på grund av bindande förplik-
telse som uppkommit före den 9 november 1973 tillämpas vad som gäll-
de enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) och den upp-
hävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i deras lydelse före
ikraftträdandet av lagen (1973:1113) om ändring i kommunal skatte lagen
och lagen (1973:1114) om ändring i lagen om statlig inkomstskatt.

Till 63 kap.

Särskilt grundavdrag

107 § I fråga om personer födda 1937 eller tidigare tillämpas i stället för
63 kap. 6-10 §§ inkomstskattelagen (1999:000) bestämmelserna i punkt
1 av anvisningarna till 48 § den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) i deras lydelse före ikraftträdandet av lagen (1998:682) om
ändring i nämnda lag.

317

2.3

Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 3 § miljöbalken skall ha följande ly-
delse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

10 kap.

Kan inte någon verksamhets-
utövare utföra eller bekosta efter-
behandling av en förorenad fastig-
het är var och en efterbehand-
lingsansvarig som förvärvat fas-
tigheten och vid förvärvet känt till
föroreningarna eller då borde ha
upptäckt dem. Avser förvärvet en
privatbostadsfastighet enligt 1 kap.
5    § kommunalskattelagen

(1928:370) ansvarar endast en
förvärvare som känt till förore-
ningen. I fråga om förorenad
byggnad eller anläggning gäller
detsamma den som förvärvat den
fastighet där byggnaden eller an-
läggningen är belägen. Med för-
värv av fastighet likställs förvärv
av tomträtt.

Kan inte någon verksamhets-
utövare utföra eller bekosta efter-
behandling av en förorenad fastig-
het är var och en efterbehand-
lingsansvarig som förvärvat fas-
tigheten och vid förvärvet känt till
föroreningarna eller då borde ha
upptäckt dem. Avser förvärvet en
privatbostadsfastighet enligt 2 kap.
13     § inkomstskattelagen

(1999:000) ansvarar endast en
förvärvare som känt till förore-
ningen. I fråga om förorenad
byggnad eller anläggning gäller
detsamma den som förvärvat den
fastighet där byggnaden eller an-
läggningen är belägen. Med för-
värv av fastighet likställs förvärv
av tomträtt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förvärv som gjorts före ikraftträdandet.

318

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om       Prop. 1999/2000:2

försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

3 §*

Avviker försäkringsvillkor från bestämmelse i denna lag, vare det ej
hinder för villkorets tillämpning, med mindre sådant i lagen angives.

Överlåtelse, pantsättning, för-
månstagarförordnande eller annat
förfogande över försäkring är utan
verkan om förfogandet skett i strid
mot försäkringsvillkor, som enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
skall intagas i försäkringsavtalet.
Förbud mot överlåtelse skall dock
ej utgöra hinder mot utmätning
eller överlåtelse vid ackord eller
konkurs i vidare mån än sådant
hinder föreligger på grund av vad
eljest föreskrivits i lag eller annan
författning.

Överlåtelse, pantsättning, för-
månstagarförordnande eller annat
förfogande över en försäkring är
utan verkan om förfogandet skett i
strid mot försäkringsvillkor, som
enligt 58 kap. 16 § inkomstskatte-
lagen (1999:000) skall tas in i för-
säkringsavtalet. Förbud mot över-
låtelse skall dock ej utgöra hinder
mot utmätning eller överlåtelse vid
ackord eller konkurs i vidare mån
än sådant hinder föreligger på
grund av vad som i övrigt före-
skrivits i lag eller annan för-
fattning.

Denna lag träder i kraft den i januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förfoganden som skett före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1975:1353.

319

2.5

Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 12 §, 22 § 3 mom., 23 § B och F samt 43 §
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

12 §2

Har någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts
såsom förmånstagare och erhåller han vid försäkringstagarens död förfo-
ganderätten över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetal-
ning på grund av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda be-
kommer vid beräknande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom.
Vad nu sagts skall gälla jämväl vad som tillfaller någon enligt bestäm-
melserna i 104 § andra stycket nämnda lag. Hälften av vad som tillfaller
försäkringstagarens make i egenskap av förmånstagare är fritt från skatt.

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränte-
försäkring, tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt,
som på grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt
116 § första stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för

Prop. 1999/2000:2

någonderas gäld, eller

b) där försäkring tagits för
olycksfall eller sjukdom, vid skat-
tens beräknande från värdet av vad
som tillfallit någon i egenskap av
förmånstagare såsom skattefritt
avräknas ett belopp som motsvarar
sex gånger basbeloppet enligt la-
gen (1962:381) om allmän försäk-
ring för det år under vilket skatt-
skyldigheten inträdde. Har på
grund av förordnande av samma
person förmånstagaren tidigare
erhållit sådant förvärv, som jäm-
likt 37 § 2 mom. är i beskattnings-
hänseende likställt med gåva, får
likväl från värdet av vad som inom
loppet av tio år tillfallit för-
månstagaren ej avräknas mer än ett
belopp som motsvarar sex gånger
basbeloppet enligt lagen om all-
män försäkring för det år under
vilket skattskyldighet inträdde för

b) där försäkring tagits för
olycksfall eller sjukdom, vid skat-
tens beräknande från värdet av vad
som tillfallit någon i egenskap av
förmånstagare såsom skattefritt
avräknas ett belopp som motsvarar
sex gånger prisbasbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring för det år under vilket
skattskyldigheten inträdde. Har på
grund av förordnande av samma
person förmånstagaren tidigare
erhållit sådant förvärv, som jäm-
likt 37 § 2 mom. är i beskattnings-
hänseende likställt med gåva, far
likväl från värdet av vad som inom
loppet av tio år tillfallit för-
månstagaren ej avräknas mer än ett
belopp som motsvarar sex gånger
prisbasbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring för det år under
vilket skattskyldighet inträdde för

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

2 Senaste lydelse 1993:940.

320

det senaste förvärvet.

det senaste förvärvet.

Prop. 1999/2000:2

Vad som pa grund av insättningar av samma person i ränte- och kapi-
talförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare
skall denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall
så anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen
och på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insätt-
ningarna i anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäk-
ringstagaren skolat äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för rätt till pension
som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte
heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än pen-
sionsförsäkring i den mån vad som på grund av förordnande av samma
person tillfallit den berättigade inte överstiger 2 500 kronor per år.

Angående vad som förstås med
kapitalförsäkring och pensions-
försäkring stadgas i anvisning-
arna till 31 § kommunalskatte-
lagen (1928:370).

Vad i första och andra styckena
här ovan sägs skall, även om för-
månstagarförordnande i enlighet
med lagen om försäkringsavtal
icke föreligger, äga tillämpning
jämväl i fråga om vad som tillfallit
någon på grund av statens grupp-
livförsäkring eller jämförbar av
kommunal eller enskild arbets-

givare avtalad grupplivförsäkring
eller på grund av sådan förmån
från kommun, som avses i punkt 1
adertonde stycket av anvisningar-
na till 31 § kommunalskattelagen.

Angående vad som förstås med
kapitalförsäkring och pensions-
försäkring stadgas i 58 kap. 2 §
inkomstskattelagen (1999:000).

Vad i första och andra styckena
här ovan sägs skall, även om för-
månstagarförordnande i enlighet
med lagen om försäkringsavtal
icke föreligger, äga tillämpning
jämväl i fråga om vad som tillfallit
någon på grund av statens grupp-
livförsäkring eller jämförbar av
kommunal eller enskild arbets-

givare avtalad grupplivförsäkring
eller på grund av sådan förmån
från kommun, som motsvarar
statens grupplivförsäkring, även
om förmånen inte utgår på grund
av försäkring.

Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av
förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvs-
skatt behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren
genom testamente. Har försäkringen tagits för olycksfall eller sjukdom
eller är fråga om en sådan försäkring som - om den inte hade varit ut-
ländsk - skulle ha uppfyllt de förutsättningar som anges i andra stycket
a), tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension på grund
av en utländsk försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring
vid inkomsttaxeringen föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv
av livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmelserna i
fjärde stycket andra meningen.

Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en
utomlands bedriven försäkringsrörelse.

Skattskyldighet föreligger inte
för rätt till pension på grund av
pensionssparavtal enligt 1 kap. 2 §

Skattskyldighet föreligger inte
för rätt till pension på grund av
pensionssparavtal enligt 1 kap. 2 §

321

11 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 2, Del 1

lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande. När behållning
på pensionssparkonto skall tas upp
som en tillgång i dödsboet och
avskattning skall ske enligt 32 §
1 mom. första stycket j kommunal-
skattelagen skall behållningen tas
upp till halva värdet.

22 §

3 mom.3 Ingår fast egendom
enligt kommunalskattelagen
(1928:370) i en förvärvskälla inom
inkomstslaget näringsverksamhet
tillämpas bestämmelserna i 4 §
och, med undantag av femte
stycket sista meningen, punkt 2 av
anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt i dess lydelse intill ut-
gången av år 1991. Vad nu har
sagts gäller även sådan egendom
som enligt punkt 2 sjunde och åt-
tonde styckena av anvisningarna
till 3 och 4 §§ lagen om statlig
förmögenhetsskatt i dess lydelse
intill utgången av år 1991 skall
anses som en särskild förvärvs-
källa inom inkomstslaget närings-
verksamhet.

lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande. När behållning
på pensionssparkonto skall tas upp
som en tillgång i dödsboet och
avskattning skall ske enligt 58 kap.
33 § inkomstskattelagen skall be-
hållningen tas upp till halva vär-
det.

Prop. 1999/2000:2

3 mom. Ingår fast egendom
enligt          inkomstskattelagen

(1999:000) i en näringsverksamhet
tillämpas bestämmelserna i 4 §
och, med undantag av femte
stycket sista meningen, punkt 2 av
anvisningarna till 3 och 4 §§ den
upphävda lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt. Vad nu
har sagts gäller även sådan egen-
dom som enligt punkt 2 sjunde och
åttonde styckena av anvisningarna
till 3 och 4 §§ den upphävda lagen
om statlig förmögenhetsskatt
skulle anses som en särskild för-
värvskälla inom inkomstslaget
näringsverksamhet.

Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket skall
som taxeringsvärde anses det värde som enligt 1 eller 2 mom. skall ligga
till grund för beräkning av arvsskatt.

23 §

B.4 Aktier som är inregistrerade
vid inländsk börs eller noteras på
utländsk börs, andelar i värde-
pappersfonder samt andra värde-
papper än aktier som omsätts
marknadsmässigt och är av det
slag som anges i 27 § 1 mom. la-
gen (1947:576) om statlig in-
komstskatt tas upp till 75 procent
av det noterade värdet.

B. Aktier som är inregistrerade
vid inländsk börs eller noteras på
utländsk börs, andelar i värde-
pappersfonder samt andra värde-
papper än aktier som omsätts
marknadsmässigt och är av det
slag som anges i 48 kap. 2 § in-
komstskattelagen (1999:000) tas
upp till 75 procent av det noterade
värdet.

3 Senaste lydelse 1991:1836.

4 Senaste lydelse 1992:1093.

322

Aktier som inte är av det slag som avses i första stycket men som är
föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om
avslut tas upp till 30 procent av det noterade värdet.

Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade
eller föremål för sådan notering som avses i andra stycket, skall de aktier
i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade
aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna tas
upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen.

Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det
noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en
försäljning under normala förhållanden, far i stället priset vid en sådan
försäljning läggas till grund för värderingen.

Aktier som inte omfattas av be-
stämmelserna i första-tredje
styckena samt andelar i ekono-
miska föreningar och handelsbolag
tas upp till det pris som kan påräk-
nas vid en försäljning under nor-
mala förhållanden, varvid dock
följande skall iakttas. I den mån
uppskattningen grundas på värdet
av tillgångar som ingår i förvärvs-
källa i inkomstslaget näringsverk-
samhet beräknas - under förutsätt-
ning att egendomen är sådan som
avses i punkt 2 första stycket eller
sjunde och åttonde styckena av
anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt i dess lydelse intill ut-
gången av år 1991 - tillgångarnas
värde med tillämpning av reglerna
i F tredje stycket; vid gåva dock
under den ytterligare förutsätt-
ningen att de i 43 § andra stycket
angivna kraven iakttagits. I den
mån uppskattningen grundas på
värdet av tillgångar som avses i
första-tredje styckena, skall värdet
av dessa tillgångar anses motsvara
vad som skulle tas upp vid en till-
lämpning av bestämmelserna i
första-fjärde styckena.

Värdepapper som inte omfattas av bestämmelserna i första-tredje och
femte styckena tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning
under normala förhållanden.

Prop. 1999/2000:2

Aktier som inte omfattas av be-
stämmelserna i första-tredje
styckena samt andelar i ekono-
miska föreningar och handelsbolag
tas upp till det pris som kan på-
räknas vid en försäljning under
normala förhållanden, varvid dock
följande skall iakttas. I den mån
uppskattningen grundas på värdet
av tillgångar som ingår i en nä-
ringsverksamhet beräknas - under
förutsättning att egendomen är
sådan som avses i punkt 2 första
stycket eller sjunde och åttonde
styckena av anvisningarna till 3
och 4 §§ den upphävda lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt - tillgångarnas värde
med tillämpning av reglerna i F
tredje stycket; vid gåva dock under
den ytterligare förutsättningen att
de i 43 § andra stycket angivna
kraven iakttagits. I den mån upp-
skattningen grundas på värdet av
tillgångar som avses i första-tredje
styckena, skall värdet av dessa
tillgångar anses motsvara vad som
skulle tas upp vid en tillämpning
av bestämmelserna i första-ljärde
styckena.

323

F.5 Andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag tas upp till ett vär-
de som motsvarar medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller
bolagets behållna förmögenhet beräknad med utgångspunkt i det värde
som föreningens eller bolagets fastighet skall tas upp till enligt 22 § och
med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder
enligt senaste bokslut.

Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan antas
ha betingat vid en med tillbörlig omsorg skedd försäljning, som föranletts
av boets avveckling.

Prop. 1999/2000:2

Vid värderingen av förvärvs-
källa eller del av förvärvskälla
som enligt kommunalskattelagen
(1928:370) ingår i inkomstslaget
näringsverksamhet tillämpas - un-
der förutsättning att egendomen är
sådan som avses i punkt 2 första
stycket eller sjunde och åttonde
styckena av anvisningarna till
3 och 4 §§ lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt i dess
lydelse intill utgången av år 1991
- bestämmelserna i 4 § och, med
undantag av femte stycket sista
meningen, punkt 2 av anvisningar-
na till 3 och 4 §§ lagen om statlig
förmögenhetsskatt i dess lydelse
intill utgången av år 1991.

Vid värderingen av en närings-
verksamhet eller en del av en nä-
ringsverksamhet tillämpas - under
förutsättning att egendomen är
sådan som avses i punkt 2 första
stycket eller sjunde och åttonde
styckena av anvisningarna till
3 och 4 §§ den upphävda lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt - bestämmelserna i 4 §
och, med undantag av femte styck-
et sista meningen, punkt 2 av an-
visningarna till 3 och 4 §§ den
upphävda lagen om statlig för-
mögenhetsskatt.

43 §6

Vid beskattning av gåva gäller i tillämpliga delar, förutom ovan sär-
skilt angivna bestämmelser i 6-9, 12, 19, 21 och 30 §§, vad i fråga om
arvsskatt vidare är stadgat i 4 § tredje stycket, 13 § 2 mom., 14 och
20 §§, 22 § med undantag av 3 mom., 23 § med undantag av F tredje
stycket, 24-27 §§, 28 § med undantag av andra och fjärde styckena samt
32 §. Därvid skall hänvisningen i 32 § f) till 19 § i stället gälla 41 § samt
28 § första och tredje styckena tillämpas som om gåvan utgjorde arv efter
givaren.

Har gåva lämnats utan förbehåll
till förmån för givaren eller annan
och avser gåvan all givarens rätt
till förvärvskälla eller del av för-
värvskälla inom inkomstslaget
näringsverksamhet enligt kommu-
nalskattelagen (1928:370) som
han äger direkt eller genom juri-
disk person, skall, utöver bestäm-

Har gåva lämnats utan förbehåll
till förmån för givaren eller annan
och avser gåvan all givarens rätt
till en näringsverksamhet eller en
del av en näringsverksamhet som
han äger direkt eller genom juri-
disk person, skall, utöver bestäm-
melserna i första stycket - under
förutsättning att egendomen är

5 Senaste lydelse 1991:1836.

6 Senaste lydelse 1991:1836.

324

melserna i första stycket - under
förutsättning att egendomen är
sådan som avses i punkt 2 första
stycket eller sjunde och åttonde
styckena av anvisningarna till 3
och 4 §§ lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt i dess
lydelse intill utgången av år 1991
- även 22 § 3 mom. och 23 § F
tredje stycket tillämpas när gå-
voskatten bestäms. Har gåvotaga-
ren inom fem år efter det att skatt-
skyldighet för gåvan inträtt genom
köp, byte eller något därmed jäm-
förligt fång eller genom gåva eller
bodelning av annan anledning än
makes död avhänt sig egendomen
eller väsentlig del därav, skall ny
gåva anses föreligga med det värde
varmed den ursprungliga gåvan
nedsatts.

sådan som avses i punkt 2 första
stycket eller sjunde och åttonde
styckena av anvisningarna till
3 och 4 §§ den upphävda lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt - även 22 § 3 mom. och
23 § F tredje stycket tillämpas när
gåvoskatten bestäms. Har gåvota-
garen inom fem år efter det att
skattskyldighet för gåvan inträtt
genom köp, byte eller något där-
med jämförligt fång eller genom
gåva eller bodelning av annan an-
ledning än makes död avhänt sig
egendomen eller väsentlig del där-
av, skall ny gåva anses föreligga
med det värde varmed den ur-
sprungliga gåvan nedsatts.

Prop. 1999/2000:2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas i de fall
skattskyldighet inträder efter utgången av år 1999.

325

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1955:257) om
inventering av varulager för inkomsttaxeringen

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1955:257) om inventering av
varulager för inkomsttaxeringen' skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Skattskyldig som är bokförings-
skyldig enligt bokföringslagen
(1999:000) skall inventera varje i
lagret ingående post av tillgångar
avsedda för omsättning eller för-
brukning. Vid inventeringen skall
upprättas en förteckning som för
varje post anger det lägsta av an-
skaffningsvärdet och verkliga vär-
det. Begreppen anskaffningsvärde
och verkligt värde har den inne-
börd som anges i 4 kap. 9 § andra-
fjärde styckena årsredovisnings-
lagen (1995:1554), 4 kap. 5 § la-
gen (1995:1559) om årsredovis-
ning i kreditinstitut och värdepap-
persbolag eller 4 kap. 4 § lagen
(1995:1560) om årsredovisning i
försäkringsföretag. Vid bestäm-
mande av lagrets anskaffnings-
värde skall de lagertillgångar, som
ligger kvar i den skattskyldiges
lager vid beskattningsårets utgång,
anses som de av honom senast

Skattskyldig som är bokförings-
skyldig enligt bokföringslagen
(1999:000) skall inventera varje i
lagret ingående post av tillgångar
avsedda för omsättning eller för-
brukning. Vid inventeringen skall
upprättas en förteckning som för
varje post anger det lägsta av an-
skaffningsvärdet och verkliga vär-
det. Begreppen anskaffningsvärde
och verkligt värde har den inne-
börd som anges i 4 kap. 9 § andra-
fjärde styckena årsredovisnings-
lagen (1995:1554), 4 kap. 5 § la-
gen (1995:1559) om årsredovis-
ning i kreditinstitut och värdepap-
persbolag eller 4 kap. 4 § lagen
(1995:1560) om årsredovisning i
försäkringsföretag. Vid bestäm-
mande av lagrets anskaffnings-
värde skall de lagertillgångar, som
ligger kvar i den skattskyldiges
lager vid beskattningsårets utgång,
anses som de av honom senast

anskaffade eller tillverkade. Om

anskaffade eller tillverkade. Om

den skattskyldige yrkar att lagret
skall värderas i enlighet med punkt
2 tredje stycket av anvisningarna
till 24 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall anskaffningsvär-
det på varje post anges i för-

den skattskyldige yrkar att lagret
skall värderas i enlighet med 17
kap. 4 § inkomstskattelagen
(1999:000), skall anskaffningsvär-
det på varje post anges i förteck-
ningen.

teckningen.

Första stycket gäller inte tillgångar som värderats med tillämpning av
4 kap. 12 § årsredovisningslagen.

Om inventeringen sker före balansdagen skall värdet på lagertill-
gångama vid inventeringstillfallet kunna korrigeras på ett tillfreds-

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1979:144.

2 Lydelse enligt prop. 1998/99:130.

326

ställande sätt med hänsyn till lagerutvecklingen fram till och med balans- Prop. 1999/2000:2
dagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.

327

2.7

Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

3 kap.

Sjukpenninggrundande inkomst
är den årliga inkomst i pengar som
en försäkrad kan antas komma att
tills vidare få för eget arbete, an-
tingen såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst av
anställning) eller på annan grund
(inkomst av annat förvärvsarbete).
Som inkomst av anställning räknas
dock inte ersättning från en ar-
betsgivare som är bosatt utom-
lands eller en utländsk juridisk
person, om arbetet har utförts i
arbetsgivarens verksamhet utom
riket. I fråga om arbete som utförs
utomlands av den som av en statlig
arbetsgivare sänts till ett annat
land för arbete för arbetsgivarens
räkning bortses vid beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst
från sådana lönetillägg som be-
tingas av ökade levnadskostnader
och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Som in-
komst av anställning eller inkomst
av annat förvärvsarbete räknas inte
heller intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som anges i
1 § första stycket 1-5 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om sär-
skild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster. Som inkomst av
annat förvärvsarbete räknas inte

Sjukpenninggrundande inkomst
är den årliga inkomst i pengar som
en försäkrad kan antas komma att
tills vidare få för eget arbete, an-
tingen såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst av
anställning) eller på annan grund
(inkomst av annat förvärvsarbete).
Som inkomst av anställning räknas
dock inte ersättning från en ar-
betsgivare som är bosatt utom-
lands eller en utländsk juridisk
person, om arbetet har utförts i
arbetsgivarens verksamhet utom
riket. I fråga om arbete som utförs
utomlands av den som av en statlig
arbetsgivare sänts till ett annat
land för arbete för arbetsgivarens
räkning bortses vid beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst
från sådana lönetillägg som be-
tingas av ökade levnadskostnader
och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Som in-
komst av anställning eller inkomst
av annat förvärvsarbete räknas inte
heller inkomst som avses i 10 kap.
3   §   1-3 inkomstskattelagen

(1999:000) eller sådan ersättning
som anges i 1 § första stycket 1-5
och fjärde stycket lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster. Som
inkomst av annat förvärvsarbete
räknas inte sådan ersättning enligt

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1998:677.

328

sådan ersättning enligt gruppsjuk-
försäkring eller trygghetsförsäk-
ring vid arbetsskada som enligt 2 §
första stycket lagen om särskild
löneskatt på vissa förvärvsin-
komster utgör underlag för nämn-
da skatt. Den sjukpenninggrun-
dande inkomsten fastställs av för-
säkringskassan. Inkomst av an-
ställning och inkomst av annat
förvärvsarbete skall därvid var för
sig avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.

Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som översti-
ger sju och en halv gånger pris-
basbeloppet. Det belopp som så-
lunda skall undantas skall i första
hand räknas av från inkomst av
annat förvärvsarbete. Ersättning
för utfört arbete i annan form än
pension räknas som inkomst av
anställning, såvida ersättningen
under ett år uppgår till minst 1 000
kronor, även om mottagaren inte
är anställd hos den som utger er-
sättningen. I nu angivna fall skall
den som utför arbetet anses såsom
arbetstagare och den som utger
ersättningen såsom arbetsgivare.
Kan ersättning för arbete för nå-
gon annans räkning under året inte
antas uppgå till minst 1 000 kro-
nor, skall ersättningen från denne
inte tas med vid beräkningen av
den sjukpenninggrundande in-
komsten i annat fall än då den ut-
gör inkomst av näringsverksamhet.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst av anställning
skall bortses från ersättning som
enligt 2 a § skall anses som in-
komst av annat förvärvsarbete
samt ersättning som idrottsutövare
far från sådan ideell förening som
avses i 7 £ 5 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt

gruppsjukförsäkring eller trygg-
hetsförsäkring vid arbetsskada
som enligt 2 § första stycket lagen
om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster utgör underlag för
nämnda skatt. Den sjukpenning-
grundande inkomsten fastställs av
försäkringskassan. Inkomst av
anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete skall därvid var för
sig avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.

Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som översti-
ger sju och en halv gånger pris-
basbeloppet. Det belopp som så-
lunda skall undantas skall i första
hand räknas av från inkomst av
annat förvärvsarbete. Ersättning
för utfört arbete i annan form än
pension räknas som inkomst av
anställning, såvida ersättningen
under ett år uppgår till minst 1 000
kronor, även om mottagaren inte
är anställd hos den som utger er-
sättningen. I nu angivna fall skall
den som utför arbetet anses såsom
arbetstagare och den som utger
ersättningen såsom arbetsgivare.
Kan ersättning för arbete för nå-
gon annans räkning under året inte
antas uppgå till minst 1 000 kro-
nor, skall ersättningen från denne
inte tas med vid beräkningen av
den sjukpenninggrundande in-
komsten i annat fall än då den ut-
gör inkomst av näringsverksamhet.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst av anställning
skall bortses från ersättning som
enligt 2 a § skall anses som in-
komst av annat förvärvsarbete
samt ersättning som idrottsutövare
får från sådan ideell förening som
avses i 7 kap. 7 § första stycket
inkomstskattelagen (1999:000)

Prop. 1999/2000:2

329

och som har till huvudsakligt syfte
att främja idrottslig verksamhet,
om ersättningen från föreningen
under året inte kan antas uppgå till
minst ett halvt prisbasbelopp. Vid
beräkning av sjukpenninggrund-
ande inkomst av anställning bort-
ses även från ersättning från en
stiftelse som har till väsentligt än-
damål att tillgodose ekonomiska
intressen hos dem som är eller har
varit anställda hos en arbetsgivare
som lämnat bidrag till stiftelsen
(vinstandelsstiftelse) eller från en
annan juridisk person med motsva-
rande ändamål, om ersättningen
avser en sådan anställd och inte
utgör ersättning för arbete för den
juridiska personens räkning. Detta
gäller dock endast om de bidrag
arbetsgivaren lämnat till den juri-
diska personen varit avsedda att
vara bundna under minst tre ka-
lenderår och att på likartade villkor
tillkomma en betydande del av de
anställda. Om arbetsgivaren är ett
fåmansföretag eller ett fåmansägt
handelsbolag skall vid beräkning-
en inte bortses från ersättning som
den juridiska personen lämnar till
sådan företagsledare eller delägare
i företaget eller denne närstående
person som avses i punkt 14 av
anvisningarna till 32 § kommunal-
skattelagen. Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst av
anställning skall alltid bortses från
ersättning från en vinstandelsstif-
telse som härrör från bidrag som
arbetsgivaren lämnat under åren
1988-1991.

person avses detsamma som i in-
komstskattelagen. Vid beräkning
av sjukpenninggrundande inkomst
av anställning skall alltid bortses
från ersättning från en vinstan-
delsstiftelse som härrör från bidrag
som arbetsgivaren lämnat under
åren 1988-1991.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där för-
hållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplys-
ningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgi-
vare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts
av den försäkrades inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den sjukpen-
ninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits

och som har till huvudsakligt syfte
att främja idrottslig verksamhet,
om ersättningen från föreningen
under året inte kan antas uppgå till
minst ett halvt prisbasbelopp. Vid
beräkning av sjukpenninggrund-
ande inkomst av anställning bort-
ses även från ersättning från en
stiftelse som har till väsentligt än-
damål att tillgodose ekonomiska
intressen hos dem som är eller har
varit anställda hos en arbetsgivare
som lämnat bidrag till stiftelsen
(vinstandelsstiftelse) eller från en
annan juridisk person med motsva-
rande ändamål, om ersättningen
avser en sådan anställd och inte
utgör ersättning för arbete för den
juridiska personens räkning. Detta
gäller dock endast om de bidrag
arbetsgivaren lämnat till den juri-
diska personen varit avsedda att
vara bundna under minst tre ka-
lenderår och att på likartade villkor
tillkomma en betydande del av de
anställda. Om arbetsgivaren är ett
fåmansföretag eller ett fåmans-
handelsbolag skall vid beräkning-
en inte bortses från ersättning som
den juridiska personen lämnar till
sådan företagsledare eller delägare
i företaget eller en person som är
närstående till någon av dem. Med
fåmansföretag, fåmanshandelsbo-
lag, företagsledare och närstående

Prop. 1999/2000:2

330

i lön for utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning Prop. 1999/2000:2
skall gälla semesterersättning. Inkomst av arbete för egen räkning far ej
beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för
annans räkning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om inkomst som avser tid före ikraftträdandet.

331

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:382)
angående införande av lagen om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1962:382) angående införande av
lagen om allmän försäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

16 §

Bestämmelserna i tredje stycket
punkterna 1-4 övergångsbestäm-
melserna till lagen (1960:99) an-
gående ändring i lagen den 29 juni
1946 (nr 431) om folkpensionering
skall fortfarande tillämpas. Beträf-
fande änkepension efter man, som
avlidit före den 1 juli 1960, skall
dock i stället för 8 § första stycket
lagen om folkpensionering i lag-
rummets lydelse före nämnda tid-
punkt gälla, att sådan pension
minskas med 35 procent av den
pensionsberättigades årsinkomst.
Vid tillämpning i fall som nu sagts
av 13 § 2 mom. sistnämnda lag
skall även procenttalet 20 utbytas
mot 10 samt beloppet 20 000 kro-
nor utbytas mot 75 000 kronor.
Vid inkomstberäkningen bortses
från inkomst av privatbostadsfas-
tighet eller privatbostad som avses
i 5 f kommunalskattelagen
(1928:370) och som utgör pensio-
närens permanentbostad. Vid be-
räkning av förmögenhet skall vär-
det av sådan privatbostadsfastighet
eller privatbostad inte beaktas.

Bestämmelserna i tredje stycket
punkterna 1-4 övergångsbestäm-
melserna till lagen (1960:99) an-
gående ändring i lagen den 29 juni
1946 (nr 431) om folkpensionering
skall fortfarande tillämpas. Beträf-
fande änkepension efter man, som
avlidit före den 1 juli 1960, skall
dock i stället för 8 § första stycket
lagen om folkpensionering i lag-
rummets lydelse före nämnda tid-
punkt gälla, att sådan pension
minskas med 35 procent av den
pensionsberättigades årsinkomst.
Vid tillämpning i fall som nu sagts
av 13 § 2 mom. sistnämnda lag
skall även procenttalet 20 utbytas
mot 10 samt beloppet 20 000 kro-
nor utbytas mot 75 000 kronor.
Vid inkomstberäkningen bortses
från inkomst av sådan privatbo-
stadsfastighet eller privatbostads-
rätt som avses i 2 kap. 13 respek-
tive 18 § inkomstskattelagen
(1999:000) och som utgör pen-
sionärens permanentbostad. Vid
beräkning av förmögenhet skall
värdet av sådan privatbostadsfas-
tighet eller privatbostadsrätt inte
beaktas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande vid beräkning av inkomst eller förmögenhet som avser tid
före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1996:1588.

332

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:587) om
inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1963:587) om inkomstbeskatt-
ning av fideikommissbo, m.m.1

dels att 2 e § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 2 f och 2 g §§ skall betecknas 2 e och f §§,

dels att 2, 2a, 2c och 2 d §§ samt de nya 2 e och f §§ skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 §, av följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

2

Om en fideikommissfastighet
överförs till ett aktiebolag genom
tillskott i samband med aktie-
teckning, skall skattepliktig reali-
sationsvinst eller avdragsgill reali-
sationsförlust inte anses uppkom-
ma genom överföringen.

2

I fall som avses i 2 § har en fi-
deikommissinnehavare eller ett
fideikommissbo rätt att efter an-
mälan undantas från beskattning
för sådan intäkt av näringsverk-
samhet som hänför sig till skogs-
bruk eller tomtrörelse och som
föranleds av överföringen. Därvid
gäller i fråga om skogsbruk att
aktiebolaget skall överta det in-
gångsvärde som gäller för fidei-
kommisset eller fideikommissboet.
I fråga om tomtrörelse gäller att
bolagets anskaffningsvärde för en
fastighet eller en del av fastighet
som vid överföringen ingår i tomt-
rörelsen anses motsvara det skat-
temässiga värdet av en sådan fas-
tighet eller fastighetsdel hos fidei-
kommisset eller fideikommissboet.

Föreslagen lydelse

§2

Om en fideikommissfastighet
överförs till ett aktiebolag genom
tillskott i samband med aktie-
teckning, skall skattepliktig kapi-
talvinst eller avdragsgill kapital-
förlust inte anses uppkomma ge-
nom överföringen.

3

I fall som avses i 2 § har en fi-
deikommissinnehavare eller ett
fideikommissbo rätt att efter an-
mälan undantas från beskattning
för sådan intäkt av näringsverk-
samhet som hänför sig till skogs-
bruk eller tomtrörelse och som
föranleds av överföringen. Därvid
gäller i fråga om skogsbruk att
aktiebolaget skall överta det åter-
stående anskaffningsvärde som
gäller för fideikommisset eller
fideikommissboet. I fråga om
tomtrörelse gäller att bolagets an-
skaffningsvärde för en fastighet
eller en del av fastighet som vid
överföringen ingår i tomtrörelsen
anses motsvara det skattemässiga
värdet av en sådan fastighet eller
fastighetsdel hos fideikommisset
eller fideikommissboet.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1986:1294.

2 Lydelse enligt prop. 1998/99:114.

3 Lydelse enligt prop. 1998/99:114.

333

Om en samling som avses i 17 §
lagen (1963:583) om avveckling
av fideikommiss överförs till ett
aktiebolag genom tillskott i sam-
band med aktieteckning, skall
skattepliktig realisationsvinst eller
avdragsgill realisationsförlust inte
anses uppkomma genom överför-
ingen.

Om en fastighet eller en tillgång
som ingår i en samling som avses i
17 § lagen (1963:583) om avveck-
ling av fideikommiss efter utgång-
en av år 1999 har överförts till ett
aktiebolag genom tillskott i sam-
band med aktieteckning, skall bo-
lagets anskaffningsvärde för egen-
domen anses motsvara tillgångens
skattemässiga värde vid tidpunk-
ten för överföringen.

(2 f §)

Vid överföring av en närings-
fastighet enligt 2 § tillämpas inte
bestämmelserna om återföring av
värdeminskningsavdrag m.m. i
punkt 4 andra stycket och punkt 5
av anvisningarna till 22 § kommu-
nalskattelagen (1928:370).

2c§4

Om en samling som avses i 17 §
lagen (1963:583) om avveckling
av fideikommiss överförs till ett
aktiebolag genom tillskott i sam-
band med aktieteckning, skall
skattepliktig kapitalvinst eller av-
dragsgill kapitalförlust inte anses
uppkomma genom överföringen.

Prop. 1999/2000:2

§5

Om en fastighet eller en tillgång
som ingår i en samling som avses i
17 § lagen (1963:583) om avveck-
ling av fideikommiss efter utgång-
en av år 1999 har överförts till ett
aktiebolag genom tillskott i sam-
band med aktieteckning, skall bo-
lagets anskaffningsvärde eller an-
skaffningsutgift för egendomen
anses motsvara tillgångens skat-
temässiga värde vid tidpunkten för
överföringen.

Vid överföring av en närings-
fastighet enligt 2 § tillämpas inte
bestämmelserna om återföring av
värdeminskningsavdrag m.m. i 26
kap.           inkomstskattelagen

(1999:000).

(2g§)

Om i fall som avses i 2 eller
2 c § en överföring av en fidei-
kommissfastighet eller en samling
som avses i 17 § lagen (1963:583)
om avveckling av fideikommiss
gjorts efter utgången av år 1999

2/?

Om i fall som avses i 2 eller
2 c § en överföring av en fidei-
kommissfastighet eller en samling
som avses i 17 § lagen (1963:583)
om avveckling av fideikommiss
gjorts efter utgången av år 1999

4 Lydelse enligt prop. 1998/99:114.

5 Lydelse enligt prop. 1998/99:114.

6 Lydelse enligt prop. 1998/99:114.

7 Lydelse enligt prop. 1998/99:114.

334

skall anskaffningsvärdet for aktie
som förvärvas i samband med
överföringen anses motsvara den
överförda fastighetens respektive
samlingens marknadsvärde vid
den tidpunkten, fördelat på de ak-
tier som då förvärvas.

skall anskaffningsvärdet eller an- Prop. 1999/2000:2
skaffningsutgiften for aktie som
förvärvas i samband med överför-
ingen anses motsvara den överför-
da fastighetens respektive sam-
lingens marknadsvärde vid den
tidpunkten, fördelat på de aktier
som då förvärvas.

Termer och uttryck som används
i denna lag har samma betydelse
och tillämpningsområde som i
inkomstskattelagen (1999:000).

Denna lag träder i den kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första
gången vid 2002 års taxering.

s Tidigare 3 § upphävd genom (1990:352).

335

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m.

Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 4 a§§ lagen (1965:269) med sär-
skilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m.m.1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

Skattesatsen för kommuns uttag
av kommunal inkomstskatt och
landstings uttag av landstingsskatt
samt avgiftssatsen för uttag av
begravningsavgift enligt 9 kap.
begravningslagen (1990:1144)
skall bestämmas i förhållande till
det antal skattekronor, som enligt
skattemyndighetens beräkning
kommer att påföras de skattskyldi-
ga vid taxeringen det år skatte-
och avgiftssatserna skall faststäl-
las. Motsvarande gäller vid be-
stämmande av avgiftssatsen för ett
trossamfunds uttag av avgift som
avses i lagen (1999:291) om avgift
till registrerat trossamfund.

Om enligt 8 kap. 9 § andra
stycket          kommunallagen

(1991:900) någon annan skatte-
eller avgiftssats slutligt fastställts
än den som har bestämts tidigare,
skall den nya skatte- eller avgifts-
satsen om möjligt bestämmas med
hänsyn till det antal skattekronor
som har påförts de skattskyldiga
vid taxeringen det år skatte- eller
avgiftssatsen skall fastställas.

Skattesatsen för kommuns uttag
av kommunal inkomstskatt och
landstings uttag av landstingsskatt
samt avgiftssatsen för uttag av
begravningsavgift enligt 9 kap.
begravningslagen (1990:1144)
skall bestämmas i förhållande till
de av skattemyndigheten beräkna-
de sammanlagda beskattningsbara
förvärvsinkomsterna vid taxering-
en det år skatte- och avgiftssatser-
na skall fastställas. Motsvarande
gäller vid bestämmande av av-
giftssatsen för ett trossamfunds
uttag av avgift som avses i lagen
(1999:291) om avgift till registre-
rat trossamfund.

Om enligt 8 kap. 9 § andra
stycket          kommunallagen

(1991:900) någon annan skatte-
eller avgiftssats slutligt fastställts
än den som har bestämts tidigare,
skall den nya skatte- eller avgifts-
satsen om möjligt bestämmas med
hänsyn till de sammanlagda be-
skattn ingbara förvärvsinkomster-
na vid taxeringen det år skatte-
eller avgiftssatsen skall fastställas.

3

Skattemyndigheten skall senast den 8 mars till kommuner och lands-
ting redovisa den skatt för det föregående året som tillkommer kommu-
nen eller landstinget. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om så-
dan redovisning.

' Lagen omtryckt 1973:437. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:191.

2 Senaste lydelse 1999:298.

3 Senaste lydelse 1999:298.

336

Skattemyndigheten skall senast
den 10 september varje år lämna
kommuner och landsting uppgift
om det beräknade antal skattekro-
nor som avses i 1 § första stycket.

Skattemyndigheten skall senast Prop. 1999/2000:2
den 10 september varje år lämna
kommuner och landsting uppgift
om den beräknade sammanlagda
beskattningsbara förvärvsinkoms-
ten som avses i 1 § första stycket.

Riksskatteverket skall i fråga om avgifter till trossamfund lämna redo-
visning och uppgifter motsvarande dem som anges i första och andra
styckena till Svenska kyrkan och andra registrerade trossamfund, som
enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund har bevil-
jats statlig hjälp med att ta in avgifterna. Riksskatteverket skall lämna
motsvarande redovisning och uppgifter i fråga om begravningsavgift en-
ligt begravningslagen (1990:1144) till den forsamling, kyrkliga samfal-
lighet eller kommun som är huvudman for begravningsverksamheten.

4a§4

Ett registrerat trossamfund som
avses i lagen (1999:291) om avgift
till registrerat trossamfund är be-
rättigat att under visst år av staten
uppbära avgift som avses i den
lagen med belopp som motsvarar
vad som skulle utgå på grundval
av antalet skattekronor och skatte-
ören for de avgiftsskyldiga i tros-
samfundet enligt skattemyndighe-
tens beslut enligt 4 kap. 2 § taxe-
ringslagen (1990:324) vid det fö-
regående årets (taxeringsåret) tax-
ering, beräknat efter den eller de
avgiftssatser som har bestämts för
året före taxeringsåret.

Ett registrerat trossamfund som
avses i lagen (1999:291) om avgift
till registrerat trossamfund är be-
rättigat att under visst år av staten
uppbära avgift som avses i den
lagen med belopp som motsvarar
vad som skulle utgå på grundval
av de sammanlagda beskattnings-
bara förvärvsinkomsterna för de
avgiftsskyldiga i trossamfundet
enligt skattemyndighetens beslut
enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen
(1990:324) vid det föregående
årets (taxeringsåret) taxering, be-
räknat efter den eller de avgiftssat-
ser som har bestämts för året före
taxeringsåret.

Trossamfund som avses i första
stycket är berättigat att under ett
visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den eller de avgifts-
satser som har beslutats för året
och det antal skattekronor och
skatteören, som enligt skattemyn-
dighetens beslut enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen rörande det föregå-
ende årets taxering till kommunal
inkomstskatt har påförts de av-
giftsskyldiga. Förskottet avräknas

Trossamfund som avses i första
stycket är berättigat att under ett
visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den eller de avgifts-
satser som har beslutats för året
och de sammanlagda beskatt-
ningsbara förvärvsinkomster, som
enligt skattemyndighetens beslut
enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen
rörande det föregående årets taxe-
ring till kommunal inkomstskatt
har påförts de avgiftsskyldiga.

4 Senaste lydelse 1999:298.

337

Förskottet avräknas mot de avgif-
ter, som trossamfundet har rätt att
uppbära av staten på grundval av
taxeringen under året efiter det, då
förskottet enligt bestämmelserna i
nästfoljande stycke utanordnas.

Prop. 1999/2000:2

mot de avgifter, som trossamfun-
det har rätt att uppbära av staten på
grundval av taxeringen under året
efter det, då forskottet enligt be-
stämmelserna i nästfoljande stycke
utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör trossamfundets fordran hos
staten enligt denna paragraf skall Riksskatteverket under samma år
utanordna till trossamfundet med en tolftedel per månad den tredje var-
dagen räknat från den 17 i månaden, varvid vardag som enligt 2 § lagen
(1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag
inte skall medräknas. Är trossamfundets fordran inte uträknad vid utbe-

talningstillfällena i månaderna januari och februari, skall vid dessa till-
fällen utbetalas samma belopp som har utbetalats i december månad det
föregående året. När särskilda skäl föranleder det får Riksskatteverket
dock forordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om något av
de belopp som utbetalades i månaderna januari och februari inte motsva-
rar en tolftedel av trossamfundets fordran, skall den jämkning som för-
anleds härav ske i fråga om det belopp, som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om avgift till registrerat trossamfund tillämpas på
motsvarande sätt i fråga om begravningsavgift enligt begravningslagen
(1990:1144), om den inte enligt 3 § lagen om avgift till registrerat tros-
samfund skall räknas in i kyrkoavgiften. Det som sägs om Riksskattever-
ket och trossamfund skall dock i stället gälla skattemyndigheten respek-
tive den församling eller kyrkliga samfällighet som är huvudman for be-
gravningsverksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.

338

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

H §’

Pensionsstiftelse får icke mot-
taga fordran mot arbetsgivaren.
Avtal i strid härmed är ogiltigt.
Stiftelsen äger dock utlåna medel
till arbetsgivaren, om betryggande
säkerhet ställes för lånet eller till-
synsmyndigheten medger det.

Om en pensionsstiftelse har till
ändamål att trygga utfästelse om
pension till arbetstagare eller ar-
betstagares efterlevande i aktiebo-
lag som är fåmansföretag enligt
56 kap. 2 och 3 §§ inkomstskatte-
lagen (1999:000) skall, i fråga om
stiftelsens rätt att lämna lån och
ställa säkerhet, bestämmelserna i
12 kap. 7 och 8 §§ samt 19 kap.
1 § aktiebolagslagen tillämpas.

En pensionsstiftelse får inte ta
emot en fordran mot arbetsgivaren.
Avtal som strider mot detta är
ogiltigt. Stiftelsen far dock låna ut
medel till arbetsgivaren, om det
ställs betryggande säkerhet för
lånet eller tillsynsmyndigheten
medger det.

En stiftelse får inte ta emot egendom från arbetsgivaren på villkor, som
väsentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Inte hel-
ler får en stiftelse som har grundats av aktiebolag, utan att tillsynsmyn-
digheten godkänner det, äga aktier i bolaget eller i bolag vilket står i så-
dant förhållande till detta som avses i 1 kap. 5 § aktiebolagslagen
(1975:1385).

Om en pensionsstiftelse har till
ändamål att trygga utfästelse om
pension till arbetstagare eller ar-
betstagares efterlevande i aktiebo-
lag som avses i punkten 14 av an-
visningarna till 32 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall, i
fråga om stiftelsens rätt att lämna
lån och ställa säkerhet, bestäm-
melserna i 12 kap. 7 och 8 §§ samt
19 kap. 1 § aktiebolagslagen
(1975:1385) tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om lån och ställande av säkerhet som avser tid före
ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1994:805.

339

2.12 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)

Härigenom föreskrivs att 1, 4, 17 och 27 §§ kupongskattelagen
(1970:624)’ skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

1

Kupongskatt erläggs enligt den-
na lag till staten för utdelning av
annat slag än som avses i 3 §
7 a mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomtskatt på aktie i
svenskt aktiebolag.

Vad i denna lag sägs om aktie i:
svensk värdepappersfond.

Föreslagen lydelse

§2

Kupongskatt skall betalas enligt
denna lag till staten för utdelning
av annat slag än som avses i
42 kap. 16 § inkomstskattelagen
(1999:000) på aktie i svenskt ak-
tiebolag.

/enskt aktiebolag gäller även andel i

Skattskyldighet föreligger för
utdelningsberättigad, om denne är
fysisk person, som ej är bosatt
eller stadigvarande vistas här i
riket, dödsbo efter sådan person
eller utländsk juridisk person, och
utdelningen ej är hänförlig till in-
komst av näringsverksamhet som
bedrivits från fast driftställe här i
riket. Skattskyldighet föreligger
dock inte för utdelningsberättigad
utländsk juridisk person för den
del av utdelningen som enligt
punkt 10 andra stycket av anvis-
ningarna till 53 § kommunalskat-
telagen (1928:370) har beskattats
hos delägaren.

För handelsbolag, europeisk
ekonomisk intressegruppering,
kommanditbolag och rederi före-
ligger skattskyldighet för den del
av utdelningen som ej är hänförlig
till inkomst av näringsverksamhet
som bedrivits från fast driftställe
här i riket och som belöper på del-
ägare eller medlem som ej är bo-

Skattskyldighet föreligger för
utdelningsberättigad om denne är
fysisk person, som är begränsat
skattskyldig, dödsbo efter sådan
person eller utländsk juridisk per-
son, och utdelningen ej är hänför-
lig till inkomst av näringsverk-
samhet som bedrivits från fast
driftställe här i riket. Skattskyldig-
het föreligger dock inte för utdel-
ningsberättigad utländsk juridisk
person för den del av utdelningen
som enligt 6 kap. 13-15 §§ in-
komstskattelagen (1999:000) har
beskattats hos delägaren.

För handelsbolag, europeisk
ekonomisk intressegruppering,
kommanditbolag och rederi före-
ligger skattskyldighet för den del
av utdelningen som ej är hänförlig
till inkomst av näringsverksamhet
som bedrivits från fast driftställe
här i riket och som belöper på del-
ägare eller medlem som är be-

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.

2 Senaste lydelse 1998:1607.

3 Lydelse enligt prop. 1999/2000:1.

340

Prop. 1999/2000:2

Skattskyldighet föreligger inte
för person som avses i 3 kap. 17 §
2-4 inkomstskattelagen.

Skattskyldighet föreligger inte
heller för utländskt bolag som av-
ses i 6 kap. 9 § första stycket och
10 § inkomstskattelagen för utdel-
ning på aktier och andelar, om det
utländska bolaget innehar 25 pro-
cent eller mer av andelskapitalet i
det utdelande bolaget.

satt eller stadigvarande vistas här. gränsat skattskyldig.

Skattskyldighet föreligger slutligen för utdelningsberättigad, som in-
nehar aktie under sådana förhållanden, att annan därigenom obehörigen
beredes förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner befrielse från
kupongskatt.

Skattskyldighet föreligger icke
för person, som avses i 17 § eller
18 § 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt.

Skattskyldighet föreligger inte heller för en juridisk person i en främ-
mande stat som är medlem i Europeiska gemenskapen, om den innehar
25 procent eller mer av andelskapitalet i det utdelande bolaget och upp-
fyller villkoren i artikel 2 i det av Europeiska gemenskapernas råd den
23 juli 1990 antagna direktivet om en gemensam ordning för beskattning
avseende moder- och dotterbolag i olika medlemsstater i direktivets ly-
delse den 1 januari 1995 (90/435/EEG).

Skattskyldighet föreligger inte
heller för utländskt bolag som av-
ses i 16 § 2 mom. andra eller
tredje stycket lagen om statlig in-
komstskatt för utdelning på aktier
och andelar, om det utländska bo-
laget innehar 25 procent eller mer
av andelskapitalet i det utdelande
bolaget.

17 §4

Blanketter med uppgift om utdelning, som lämnas enligt 15 §, skall va-
ra ordnade enligt 3 kap. 58 § tredje stycket lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter. Blanketter, vid vilkas avgivande ku-
pongskatt innehållits, skall dock vara skilda från övriga blanketter, och
sammanlagda beloppet av den utdelning uppgifterna i dessa blanketter
avser skall anges särskilt.

Senast den 31 januari varje ar
skall de blanketter som nämns i
första stycket och som gäller det
årets taxering av beskattnings-
myndigheten tillställas skattemyn-
digheten i den region, där den som
avses med uppgiften enligt kom-
munalskattelagen (1928:370) har
sin hemortskommun.

Senast den 31 januari varje ar
skall de blanketter som nämns i
första stycket och som gäller det
årets taxering av beskattnings-
myndigheten tillställas den skat-
temyndighet som enligt 2 kap.
skattebetalningslagen (1997:483)
är behörig att fatta beslut som rör
den utdelningsberättigade.

27 §5

Elar i annat fall än som avses i 9 eller 16 § kupongskatt innehållits fast-
än skattskyldighet ej förelegat eller har kupongskatt innehållits med hög-

4 Senaste lydelse 1998:242.

5 Senaste lydelse 1997:515.

341

re belopp än vad som skall erläggas enligt avtal för undvikande av dub-
belbeskattning, har den utdelningsberättigade rätt till återbetalning av vad
som innehållits för mycket.

Rätt till återbetalning föreligger även om aktie förlorat sitt värde till
följd av att bolaget upplösts genom likvidation eller genom fusion enligt
14 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 kap. 1 § bankaktiebo-
lagslagen (1987:618) och upplösning skett inom ett år efter det att sådan
utbetalning som avses i 2 § andra stycket blivit tillgänglig för lyftning.
Underlaget för kupongskatt skall i sådant fall beräknas på ett belopp som
svarar mot skillnaden mellan utbetalningen till aktieägaren och dennes
anskaffningskostnad för aktierna.

Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos beskattnings-
myndigheten senast vid utgången av femte kalenderåret efter utdelnings-
tillfället.

Prop. 1999/2000:2

Beslut rörande återbetalning far
anstå intill dess fråga om skatt-
skyldighet för utdelningen enligt
inkomstskattelagen    (1999:000)

slutligen prövats.

Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om
att kupongskatt innehållits för sökanden liksom utredning till styrkande
av att skattskyldighet ej föreligger för honom.

Beslut rörande återbetalning får
anstå intill dess fråga om skatt-
skyldighet för utdelningen enligt
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt slutligen prövats.

Föreligger de förutsättningar för återbetalning som anges i första
stycket först sedan länsrätt, kammarrätt eller Regeringsrätten meddelat
beslut angående utdelningsbeloppet eller efter det att utdelningsberätti-
gad åsatts eftertaxering för detsamma, kan ansökan om återbetalning gö-
ras hos beskattningsmyndigheten senast inom ett år efter det beslutet
meddelades eller eftertaxeringen skedde.

Är den som har rätt till återbetalning av kupongskatt skyldig att betala
skatt enligt denna lag eller skattebetalningslagen (1997:483), gäller 18
kap. skattebetalningslagen i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller
i fråga om utdelning som skett före ikraftträdandet.

342

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam

Härigenom föreskrivs att anvisningarna till 9 och 13 §§ lagen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 9 §2

Verksamhet anses som yrkes-
mässig när inkomsten utgör in-
komst av näringsverksamhet enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
eller lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Verksamhet som ej
utgör näringsverksamhet enligt
kommunalskattelagen eller lagen
om statlig inkomstskatt anses som
yrkesmässig, när den innefattar ej
enbart enstaka tillhandahållande av

En verksamhet anses som yr-
kesmässig om den utgör närings-
verksamhet enligt 13 kap. in-
komstskattelagen (1999:000).
Verksamhet som inte utgör nä-
ringsverksamhet enligt inkomst-
skattelagen anses som yrkesmäs-
sig, när den innefattar ej enbart
enstaka tillhandahållande av skat-
tepliktig annons eller skattepliktig
reklam.

skattepliktig annons eller skatte-
pliktig reklam.

Har innehavare av publikation träffat avtal med annan om rätt för den-
ne att upplåta utrymme i publikationen för annons och uppbära vederla-
get härför, är endast den sistnämnde skattskyldig. Motsvarande gäller i
fråga om reklam enligt 5 §.

till 13 §3

Med vederlag avses det avtalade priset, däri inräknat avtalade
pristillägg enligt faktura eller annan handling.

Från vederlag får ej avräknas s.k. villkorlig rabatt som utgår vid betal-
ning i efterhand inom viss tid. Utställes växel eller annat skuldebrev för
betalningen, utgöres beskattningsvärdet av belopp enligt sådan handling
med tillägg av vederlag som därutöver kommit den skattskyldige till
godo. Avdrag får ej göras för diskonto vid diskontering av sådant skul-
debrev.

Utgår gemensamt vederlag för prestationer som skall inräknas i be-
skattningsvärdet och för andra prestationer, bestäms beskattningsvärdet
efter uppdelning av vederlaget efter skälig grund.

Skäligt värde enligt 13 § tredje
stycket bestämmes enligt ortens
pris enligt samma grunder som

Skäligt värde enligt 13 § tredje
stycket bestämmes enligt ortens
pris enligt samma grunder som

1 Lagen omtryckt 1984:156.

2 Senaste lydelse 1998:597.

3 Senaste lydelse 1998:597.

343

föreskrives for saluvärde i kom- föreskrives för marknadsvärde i
munalskattelagen (1928:370).        61 kap.        inkomstskattelagen

(1999:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.

Prop. 1999/2000:2

344

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om
förvärv av hyresfastighet m.m.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1975:1132) om förvärv av hyres-
fastighet m.m.1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

Bestämmelserna i 9-11 §§ gäller i fråga om

1. aktiebolag vari minst 75 procent av aktierna äges eller på därmed
jämförligt sätt innehas, direkt eller genom förmedling av juridisk person,
av högst tio fysiska personer,

2. handelsbolag.

Innehas aktier av varandra närstående personer, skall vid tillämpningen
av första stycket 1 aktierna anses tillhöra en fysisk person. Som närstå-
ende person räknas därvid föräldrar, far- eller morföräldrar, make, av-
komling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkom-
ling. Med avkomling avses även styvbarn och fosterbarn.

Första stycket 1 gäller inte bo-
stadsaktiebolag som avses i punkt
3 av anvisningarna till 24 § kom-
munalskattelagen (1928:370).

Första stycket 1 gäller inte pri-
vatbostadsaktiebolag som avses i
2 kap. 17 § inkomstskattelagen
(1999:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Lagen omtryckt 1983:438.

345

2.15 Förslag till lag om upphävande av lagen (1978:401)
om exportkreditstöd

Härigenom föreskrivs att lagen (1978:401) om exportkreditstöd skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller
dock fortfarande i fråga om exportkreditavtal som har ingåtts under tiden
den 13 april 1978-den 31 december 1981.

Prop. 1999/2000:2

346

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1978:880) om betalningssäkring
för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

20 §

Mål om betalningssäkring prö-
vas av den länsrätt inom vars
domkrets gäldenären hade sin
hemortskommun den 1 november
året före det kalenderår då fram-
ställning om betalningssäkring
görs. Vid bestämmande av hem-
ortskommun gäller bestäm-
melserna i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt i tillämpliga
delar. Finns inte behörig domstol
enligt vad som nu har sagts, prö-
vas målet av den länsrätt inom
vars domkrets verkställigheten kan
äga rum.

Mål om betalningssäkring prö-
vas av den länsrätt inom vars
domkrets beslut om skatt enligt
skattebetalningslagen (1997:483)
skall fattas då framställningen om
betalningssäkring görs.

Om beslut om skatten skall
meddelas av Skattemyndigheten i
Stockholm enligt bestämmelsen i
2 kap. 1 § tredje stycket sista me-
ningen eller 2 § femte stycket sista
meningen skattebetalningslagen,
skall mål om betalningssäkring
prövas av den länsrätt inom vars
domkrets verkställigheten kan äga
rum.

Behörig att föra det allmännas talan är skattemyndigheten i den region
där behörig länsrätt finns. Vad som föreskrivs i 6 kap. 15 och 16 §§ taxe-
ringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i mål om betalningssäk-
ring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter skall
fortfarande gälla i fråga om framställningar som gjorts före ikraft-
trädandet.

Senaste lydelse 1998:240.

347

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:412) om
kommunala indelningsdelegerade

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1979:412) om kommunala indel-
ningsdelegerade skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

En kommun som har valt de-

legerade skall tillhandahålla medel
för delegerades verksamhet. Om
mer än en kommun skall tillhanda-
hålla medel, skall skyldigheten
fördelas mellan kommunerna i
förhållande till det antal skatte-
kronor och skatteören som enligt
lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av
skatt, m.m. skall ligga till grund
för kommunernas bestämmande av
skattesatsen för uttag av skatt för
det år då beslutet om indelning-
sändringen meddelas. Om endast
en del av en kommun ingår i
kommunen enligt den nya indel-
ningen, skall fördelningen ske i
förhållande till antalet skattekro-
nor och skatteören för den kom-
mundelen.

Föreslagen lydelse

20 §

En kommun som har valt de-
legerade skall tillhandahålla medel
för delegerades verksamhet. Om
mer än en kommun skall tillhanda-
hålla medel, skall skyldigheten
fördelas mellan kommunerna i för-
hållande till de sammanlagda be-
skattningsbara förvärvsinkomster
som enligt lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kom-
muns och annan menighets utde-
bitering av skatt, m.m. skall ligga
till grund för kommunernas be-
stämmande av skattesatsen för
uttag av skatt för det år då beslutet
om indelningsändringen meddelas.
Om endast en del av en kommun
ingår i kommunen enligt den nya
indelningen, skall fördelningen ske
i förhållande till de sammanlagda
beskattningsbara förvärvsinkoms-
terna för den kommundelen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.

348

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om
utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i
rikets indelning i kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1979:417) om utdebitering och ut-
betalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och lands-
ting1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

]

Om en kommuns område ändras
vid ingången av ett år, skall vid
bestämmande av skattesatsen för
kommunens uttag av skatt för
detta år enligt 1 § lagen
(1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt,
m.m. antalet skattekronor beräk-
nas med hänsyn tagen till indel-
ningsändringen. Motsvarande skall
gälla när en ny kommun bildas.

Föreslagen lydelse

§2

Om en kommuns område ändras
vid ingången av ett år, skall vid
bestämmande av skattesatsen för
kommunens uttag av skatt för
detta år enligt 1 § lagen
(1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt,
m.m. de sammanlagda beskatt-
ningsbara förvärvsinkomsterna
beräknas med hänsyn tagen till
indelningsändringen. Motsvarande
skall gälla när en ny kommun bil-
das.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1999:299.

2 Senaste lydelse 1992:1588.

349

2.19 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 §, 3 kap. 4 §, 24 kap. 1 §, 32 kap. 1 §
och 38 kap. 1 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

1 kap.

5§*

Som ägare av fastighet skall i fall som avses nedan anses

a) den som innehar fastighet med fideikommissrätt eller i annat fall
utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande;

b) den som innehar fastighet med åborätt, tomträtt eller vattenfallsrätt
samt den som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besitt-
ningsrätt;

c) innehavare av skogsområde som blivit av staten upplåtet till kanal-
bolag eller till kommun eller annan menighet;

d) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord;

e) juridisk person, som förvaltar
samfällighet och som enligt 6 §
1 mom. första stycket b lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
är skattskyldig för inkomst-, samt

e) juridisk person, som förvaltar
samfallighet och som enligt 6 kap.
6 § första stycket inkomstskatte-
lagen (1999:000) är skattskyldig
för samfallighetens inkomster,
samt

f) nyttjanderättshavare till täktmark som avses i 2 kap. 4 §, om nyttjan-
derätten har förvärvats mot engångsvederlag.

Såsom innehavare av publikt
boställe eller på lön anslagen jord
skall anses den tjänsteinnehavare
eller annan som författningsenligt
äger nyttja fastigheten eller tillgo-
donjuta dess avkastning. Beträf-
fande sådant löneboställe som
avses i 41 kap. kyrkolagen
(1992:300) är vederbörande pas-
torat att anse såsom innehavare.

Såsom innehavare av publikt
boställe eller på lön anslagen jord
skall anses den tjänsteinnehavare
eller annan som författningsenligt
äger nyttja fastigheten eller tillgo-
donjuta dess avkastning.

Skall avkastning utöver husbehovet av skog på fastighet, som avses
under b eller d, författningsenligt helt eller delvis tillkomma allmän fond
eller inrättning, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt
angår fastighetens värde av skogsmark med växande skog och markan-
läggningar som används eller behövs för skogsbruk.

Senaste lydelse 1994:1909.

350

3 kap.

2

Byggnad samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden samt
markanläggning som hör till fastigheten skall undantas från skatteplikt
om fastigheten ägs av någon av följande institutioner och om den till
övervägande del används i deras verksamhet såsom sådana

Prop. 1999/2000:2

1. kyrkor, barmhärtighetsinrätt-
ningar, stiftelser, ideella förening-
ar och registrerade trossamfund
som avses i 7 § 5 och 6 mom. la-
gen (1947:576) om statlig in-
komstskatt samt sådana särskilda
rättssubjekt som avses i 10 § första
stycket lagen (1998:1592) om in-
förande av lagen (1998:1591) om
Svenska kyrkan

1. kyrkor samt barmhärtighets-

inrättningar som avses i 7 kap.
15 §          inkomstskattelagen

(1999:000) samt sådana särskilda
rättssubjekt som avses i 10 § första
stycket lagen (1998:1592) om in-
förande av lagen (1998:1591) om
Svenska kyrkan

2.  stiftelser, ideella föreningar
och registrerade trossamfund som
uppfyller kraven i 7 kap. 3 §
första stycket respektive i 7 kap.
7 § första stycket inkomstskattela-

2.  akademier, Nobelstiftelsen,
stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond, Apotekarsocietetens
stiftelse för främjande av farma-
cins utveckling m.m., stiftelsen
Sveriges sjömanshus

3. sådana sammanslutningar av
studerande vid universitet och

gew.

3.  akademier, Nobelstiftelsen,
stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond, Apotekarsocietetens
stiftelse för främjande av farma-
cins utveckling m.m., stiftelsen
Sveriges sjömanshus

4. sådana sammanslutningar av
studerande vid svenska universitet

högskolor, i vilka de studerande är
skyldiga att vara medlemmar, samt
samarbetsorgan för sådana sam-
manslutningar med ändamål att
fullgöra uppgifter som ankommer
på sammanslutningarna och

4. främmande makts beskick-
ningar.

och högskolor som de studerande
enligt lag eller annan författning
är skyldiga att vara medlemmar i
samt samarbetsorgan för sådana
sammanslutningar med ändamål
att sköta de uppgifter som sam-
manslutningarna enligt författ-
ningen ansvarar for och

5. utländska staters beskick-
ningar.

Skattefriheten skall endast avse egendom, som enligt 4 kap. 5 § utgör
annan typ av taxeringsenhet än lantbruksenhet.

24 kap.

Rätt att begära omprövning eller
att överklaga som enligt 20-
22 kap. gäller för ägare av fastig-

§3

Rätt att begära omprövning eller
att överklaga som enligt 20-
22 kap. gäller för ägare av fastig-

2 Senaste lydelse 1999:300.

3Senaste lydelse 1993:1193.

351

het, tillkommer den som vid in-
gången av taxeringsåret är ägare
av fastighet liksom den som där-
efter, dock senast före ingången av
femte året efter taxeringsåret, har
blivit ägare av fastigheten. Vad nu
sagts gäller även en arrendator,
som enligt avtal, ingånget efter
kommunalskattelagens (1928:370)
ikraftträdande, gentemot ägare har
att ansvara för skatt för fastighe-
ten.

het, tillkommer den som vid in- Prop. 1999/2000:2
gången av taxeringsåret är ägare
av fastighet liksom den som där-
efter, dock senast före ingången av
femte året efter taxeringsåret, har
blivit ägare av fastigheten. Vad nu
sagts gäller även en arrendator,
som enligt avtal, ingånget efter år
1928, gentemot ägare har att an-
svara för skatt för fastigheten.

En ny ägare har rätt att begära omprövning eller att överklaga endast
när ärende avser senaste allmänna fastighetstaxering eller ny taxering
avseende taxeringsenheten som därefter skett genom särskild fastig-
hetstaxering.

32 kap.

1 §4

Rätt att begära omprövning och
att överklaga, som enligt 28-
30 kap. gäller för ägare av fastig-
het, tillkommer den som vid in-
gången av taxeringsåret är ägare
av fastighet liksom den som där-
efter, dock senast före ingången av
det taxeringsår då allmän fas-
tighetstaxering sker nästa gång,
har blivit ägare av fastigheten. Vad
nu sagts gäller även arrendator,
som enligt avtal, ingånget efter år
1928, gentemot ägare har att an-
svara för skatt för fastigheten.

Rätt att begära omprövning och
att överklaga, som enligt 28-
30 kap. gäller för ägare av fastig-
het, tillkommer den som vid in-
gången av taxeringsåret är ägare
av fastighet liksom den som där-
efter, dock senast före ingången av
det taxeringsår då allmän fas-
tighetstaxering sker nästa gång,
har blivit ägare av fastigheten. Vad
nu sagts gäller även arrendator,
som enligt avtal, ingånget efter
kommunalskattelagens (1928:370)
ikraftträdande, gentemot ägare har
att ansvara för skatt för fastighe-
ten.

38 kap.

Rätt att begära omprövning och
att överklaga, som enligt 35-
37 kap. gäller för ägare av fastig-
het, tillkommer den som någon
gång under taxeringsåret är ägare
av fastigheten. Vad nu sagts gäller
även arrendator, som enligt avtal,
ingånget efter kommunalskatte-

Rätt att begära omprövning och
att överklaga, som enligt 35-
37 kap. gäller för ägare av fastig-
het, tillkommer den som någon
gång under taxeringsåret är ägare
av fastigheten. Vad nu sagts gäller
även arrendator, som enligt avtal,
ingånget efter år 1928, gentemot

“Senaste lydelse 1993:1193.

5Senaste lydelse 1994:1909.

352

lagens (1928:370) ikraftträdande, ägare har att ansvara för skatt för Prop. 1999/2000:2
gentemot ägare har att ansvara för fastigheten.

skatt för fastigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
vid 2002 års fastighetstaxering.

353

12 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 1

2.20 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)

Härigenom föreskrivs att 1, 6, 7 och 19 §§ skatteregisterlagen
(1980:343)' skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4. redovisning, bestämmande
och betalning av skatt enligt skat-
tebetalningslagen (1997:483),
mervärdesskattelagen (1994:200),
lagen (1991:586) om särskild in-
komstskatt för utomlands bosatta
och lagen (1990:912) om nedsätt-
ning av socialavgifter.

1 §2

För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av auto-
matisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och
ett regionalt skatteregister för varje region.

Registren skall användas vid beskattning för

1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fy-
siska och juridiska personer,

2. revisions- och annan kontrollverksamhet,

3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av
pensionsgrundande inkomst,

4.  redovisning, bestämmande
och betalning av skatt enligt skat-
tebetalningslagen (1997:483),
mervärdesskattelagen (1994:200),
lagen (1991:586) om särskild in-
komstskatt för utomlands bosatta,
lagen (1990:912) om nedsättning
av socialavgifter samt lagen
(1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst.

Registren skall dessutom användas för

1. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter,

2. bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1993:672) om skatte-
reduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, lagen
(1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar, lagen
(1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bo-
stadshus och lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i
vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar,

3. gäldenärsutredning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.

Det centrala skatteregistret skall också användas för andra utredningar
i kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet än som avses i tredje
stycket och för Riksskatteverkets tillsyn enligt lagen (1974:174) om
identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.

1 Lagen omtryckt 1983:143.

2 Senaste lydelse 1998:348.

354

3

För juridisk person och för enkelt bolag, partrederi och utländskt före-
tags filial i Sverige skall i det centrala skatteregistret anges

1. organisationsnummer med
tidpunkt för registrering och avre-
gistrering i registret, namn, firma,
adress, hemortskommun, säte och
juridisk form,

Prop. 1999/2000:2

1. organisationsnummer med
tidpunkt för registrering och avre-
gistrering i registret, namn, firma,
adress och juridisk form samt i
fråga om handelsbolag och andra
juridiska personer sådana uppgif-
ter om huvudkontor och säte som

avses i 2 kap. 2 § skattebetalnings-
lagen (1997:483),

2. registrering enligt skattebetalningslagen (1997:483), särskilt regist-
rerings- och redovisningsnummer.

För dödsbo skall även den av- För dödsbo skall även hem-

lidnes personnummer och dagen ortskommun, den avlidnes per-

för dödsfallet anges.

sonnummer och dagen för döds-
fallet anges.

1. Sådana uppgifter om ägarför-
hållandena i fåmansföretag, före-
tag som enligt 57 kap. 3 § in-
komstskattelagen (1999:000) skall
behandlas som fåmansföretag,
fåmanshandelsbolag och dotterfö-
retag som avses i 2 kap. 16 § lagen
(1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter, uppgift om
företagsledare i dessa företag samt
uppgift om delägare i enkelt bolag
och partrederi.

4

För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5
och 6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.

1. Sådana uppgifter om ägarför-
hållandena i fåmansföretag, före-
tag som enligt 3 § 12 a mom.
tredje stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall behand-
las som fåmansföretag, fåmansägt
handelsbolag och dotterföretag
som avses i 2 kap. 16 § lagen
(1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter, uppgift om
företagsledare i dessa företag samt
uppgift om delägare i enkelt bolag
och partrederi.

2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt besök eller annat
sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) eller
14 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483). För varje sådan åtgärd får
anges tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om be-
loppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning av
åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts.

3. Uppgift om registrering av
skyldighet att betala skatt, uppgift
om innehav av skattsedel på pre-
liminär skatt, uppgifter om beslut
om återkallelse av F-skattsedel

3. Uppgift om registrering av
skyldighet att betala skatt, uppgift
om innehav av skattsedel på pre-
liminär skatt, uppgifter om beslut
om återkallelse av F-skattsedel

3 Senaste lydelse 1997:523.

4 Senaste lydelse 1999:410.

355

med angivande av skälen för be-
slutet, uppgifter som behövs för att
bestämma skatt enligt skattebetal-
ningslagen, lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utom-

med angivande av skälen för be-
slutet, uppgifter som behövs för att
bestämma skatt enligt skattebetal-
ningslagen, lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utom-

Prop. 1999/2000:2

lands bosatta, lagen (1990:912)
om nedsättning av socialavgifter
och         mervärdesskattelagen

(1994:200) samt uppgifter om re-
dovisning, inbetalning och återbe-
talning av sådana skatter eller av-
gifter.

lands bosatta, lagen (1990:912)
om nedsättning av socialavgifter,
mervärdesskattelagen (1994:200)
och lagen (1951:763) om beräk-
ning av statlig inkomstskatt på
ackumulerad inkomst samt upp-
gifter om redovisning, inbetalning
och återbetalning av sådana skatter
eller avgifter.

4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.

5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift
om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt,
dock ej skälen för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga
förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.

6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattning-

en.

7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration, särskild
självdeklaration enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2-4 och andra
stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter
som skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och kon-
trolluppgifter.

8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet och
uppgift om utmätning enligt 18 kap. 9 § skattebetalningslagen.

9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogde-
myndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en person
ålagts betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller företrädare för
en juridisk person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord, likvida-
tion eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.

10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.

11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsförsän-
delse samt namn, adress och telefonnummer för ombud.

12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om självdekla-
ration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från
sådan särskild uppgift som avses i 2 kap. 19 § lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension.

13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde, taxe-
ringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och tid-
punkt för fanget för fastighet som ägs eller innehas av personen, andelens
storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som behövs
för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för vär-
dering av bostad på fastighet.

14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt
beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid

356

Prop. 1999/2000:2

16. Uppgift om antal dagar för
vilka den skattskyldige uppburit
sjöinkomst som avses i 64 kap.
3 och 4 §§ inkomstskattelagen.

för planerat besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxe-
ringslagen eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen.

15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är nä-
ringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta emot
skatteåterbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots
nummer och typ.

16. Uppgift om antal dagar för
vilka den skattskyldige uppburit
sjöinkomst enligt punkt 1 av an-
visningarna till 49 § kommunal-
skattelagen (1928:370).

17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.

18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan beräk-
ning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp
som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader.

19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om
fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell samt tillstånd
enligt yrkestrafiklagen (1998:490) och lagen (1998:492) om biluthyrning.

20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift,
uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om skat-
tereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter en-
ligt 7 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvestering-
ar, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1996:725) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus för be-
stämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt uppgift om be-
slut om sådan skattereduktion, uppgifter för bestämmande av skattere-
duktion enligt lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i
vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar samt uppgift om beslut om sådan
skattereduktion.

21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättnings-
land.

22. Uppgifter om antal arsanställda i en koncern i fall som avses i
2 kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter,
totalt respektive i Sverige, koncemomsättning och koncembalansomslut-

ning för koncemmoderföretag.

23. Uppgift om beteckning på
ersättningsbostad som avses i 11 §
lagen (1993:1469) om uppskovs-
avdrag vid byte av bostad, upp-
skovsavdragets storlek, belopp
som enligt 10 § nämnda lag skall
reducera omkostnadsbeloppet
samt, om ersättningsbostaden ut-
görs av bostad som avses i 11 §
andra meningen nämnda lag, före-
ningens eller bolagets organisa-
tionsnummer och namn.

23. Uppgift om beteckning på
ersättningsbostad som avses i
47 kap. 5 § inkomstskattelagen,
uppskovsavdragets storlek, belopp
som enligt 47 kap. 11 § nämnda
lag skall minska anskaffningsut-
giften samt, om ersättningsbosta-
den utgörs av bostad som avses i
47 kap. 5 § andra stycket nämnda
lag, föreningens eller bolagets or-
ganisationsnummer och namn.

24. Uppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 17 § första stycket 5 och
andra stycket samt 33 § skattebetalningslagen.

357

25. Uppgifter från aktiebolagsregistret om styrelseledamöter, verkstäl-
lande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är fulltalig
eller att årsredovisning inte har lämnats i tid, om företagsrekonstruktion
och fusion samt uppgifter från handels- och föreningsregistret om firma-
tecknare, revisor och företagsrekonstruktion.

26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt alkoholla-
gen (1994:1738) och om omsättning enligt restaurangrapport.

27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om arbetsmarknads-
politiska åtgärder samt utbetalat belopp och datum för utbetalningen.

28. Uppgifter från Tullverket om debiterad mervärdesskatt vid import,
exportvärden, antal import- och exporttillfallen samt de tidsperioder som
uppgifterna avser samt uppgifter från verket som behövs för tillämpning-
en av 3 kap. 30 § andra stycket mervärdesskattelagen.

29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot kostnader
för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller personnum-
mer, beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla och datum
för förändring av lönesumma, om sjukpenninggrundande inkomst av an-
nat förvärvsarbete såvitt avser den försäkrades personnummer och datum
för inkomstanmälan samt om utsänd person såvitt avser uppgifter från
intyg om tillämplig lagstiftning och intyg om utsändning.

30. Uppgift om att en näringsidkare ingår i en sådan mervärdesskatte-
grupp som avses i 6 a kap. 1 § mervärdesskattelagen.

31. Uppgift om uppskovsbelopp
vid andelsbyte enligt lagen
(1998:1601) om uppskov med be-
skattningen vid andelsbyten, namn
och organisationsnummer på det
överlåtna företaget, antal andelar
som lämnats som ersättning vid
andelsbytet samt namn och organi-
sationsnummer på det köpande
företaget samt de övriga uppgifter
som behövs för beskattning av
uppskovsbelopp.

32. Uppgift om uppskovsbelopp
vid andelsöverlåtelse inom kon-
cerner enligt lagen (1998:1602)
om uppskov med beskattningen vid
andelsöverlåtelser inom koncer-
ner, namn och organisationsnum-
mer på det överlåtna företaget,
antalet överlåtna andelar samt de
övriga uppgifter som behövs för
beskattning av vinsten.

33. Uppgift om av giftsskyldighet till annat registrerat trossamfund än
Svenska kyrkan och uppgift om tillhörighet till icke-territoriell försam-
ling inom Svenska kyrkan.

Prop. 1999/2000:2

31. Uppgift om uppskovsbelopp
vid andelsbyte enligt 49 kap. in-
komstskattelagen, namn och orga-
nisationsnummer på det överlåtna
företaget, antal andelar som läm-
nats som ersättning vid andelsbytet
samt namn och organisations-
nummer på det köpande företaget
samt de övriga uppgifter som be-
hövs för beskattning av uppskovs-
belopp.

32. Uppgift om uppskovsbelopp
vid koncerninterna andelsav-
yttringar enligt 25 kap. 6-27 §§
inkomstskattelagen, namn och or-
ganisationsnummer på det överlåt-
na företaget, antalet överlåtna an-
delar samt de övriga uppgifter som
behövs för beskattning av vinsten.

358

19 §5

Om inte annat sägs i andra-fjärde styckena skall sådana uppgifter i det
centrala skatteregistret som hänför sig till viss beskattningsperiod gallras
sju år efter utgången av det kalenderår under vilket perioden gick ut.

Uppgifter som avses i 5 §, med
undantag av de i första stycket 5, i
6 §, i 7 § 3, med undantag av upp-
gifter om beslut om återkallelse av
F-skattsedel, i 7 § 23, med undan-
tag av uppgift om uppskovsavdrag
enligt lagen (1993:1469) om upp-
skovsavdrag vid byte av bostad,
samt i 7 § 31 och 32, far bevaras
även efter utgången av den tid som
anges i första stycket. Detsamma
gäller uppgifter om

1. personnummer för make och person som likställs med make vid be-
skattningen,

2. beslut om beskattning, dock inte skälen för beslutet,

3. huruvida taxering grundas på förenklad självdeklaration eller enbart
på kontrolluppgift om inkomst av kapital,

4. antal dagar för vilka den
skattskyldige uppburit sjöinkomst
enligt punkt 1 av anvisningarna
till 49 § kommunalskattelagen
(1928:370),

5. ingående och utgående mervärdesskatt samt särskilt investerings-
avdrag och redovisningsperiodens längd vid redovisning av mervärdes-
skatt.

Prop. 1999/2000:2

Uppgifter som avses i 5 §, med
undantag av de i första stycket 5, i
6 §, i 7 § 3, med undantag av upp-
gifter om beslut om återkallelse av
F-skattsedel, i 7 § 23, med undan-
tag av uppgift om uppskovsavdrag
enligt 47 kap. inkomstskattelagen
(1999:000), samt i 7 § 31 och 32,
far bevaras även efter utgången av
den tid som anges i första stycket.
Detsamma gäller uppgifter om

4. antal dagar för vilka den
skattskyldige uppburit sjöinkomst
som avses i 64 kap. 3 och 4 §§
inkomstskattelagen,

Uppgift om tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1998:490) och lagen
(1998:492) om biluthyrning samt uppgifter som avses i 7 § 26-29, med
undantag av uppgifter som behövs för tillämpningen av 3 kap. 30 § andra
stycket mervärdesskattelagen (1994:200), skall gallras två år efter ut-
gången av det år då uppgifterna registrerades.

Uppgift om revision får bevaras under högst tio år efter utgången av
det år under vilket revisionen avslutades.

Regeringen får meddela föreskrifter om förlängd bevaringstid för upp-
gifter som avses i första eller fjärde stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.

5 Senaste lydelse 1998:1608.

359

2.21

Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § samt 2 kap. 2 och 4 §§ lagen
(1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

2

Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgi-
varavgifter skall betalas av den som är arbetsgivare. Egenavgifter skall
betalas av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring eller enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
och som har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller
2 a § lagen om allmän försäkring eller 2 kap. lagen om inkomstgrundad
ålderspension. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och
2 a §§ lagen om allmän försäkring skall även likställas inkomst för eget
arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.

Prop. 1999/2000:2

Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställnings-
förhållande inte föreligger, den
som har utgett sådan ersättning
som enligt bestämmelserna i
3 kap. 2 § andra stycket lagen om
allmän försäkring eller enligt be-
stämmelserna i 2 kap. 11 eller 12 §
lagen om inkomstgrundad ålders-
pension är att hänföra till inkomst
av anställning anses som arbetsgi-
vare. Med inkomst av anställning
enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän
försäkring skall i denna lag lik-
ställas inkomst i form av andra
skattepliktiga förmåner än pengar
samt kostnadsersättning som inte
enligt 8 kap. 19 eller 20 § skatte-
betalningslagen (1997:483) un-
dantas vid beräkning av skatteav-
drag. I fråga om skattepliktig m-
täkt enligt kommunalskattelagen
(1928:370) i form av rabatt, bonus
eller annan förmån som ges ut på
grund av kundtrohet eller liknande,
skall den som slutligt har stått för
de kostnader som ligger till grund

Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställnings-
förhållande inte föreligger, den
som har utgett sådan ersättning
som enligt bestämmelserna i
3 kap. 2 § andra stycket lagen om
allmän försäkring eller enligt be-
stämmelserna i 2 kap. 11 eller 12 §
lagen om inkomstgrundad ålders-
pension är att hänföra till inkomst
av anställning anses som arbetsgi-
vare. Med inkomst av anställning
enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän
försäkring skall i denna lag lik-
ställas inkomst i form av andra
skattepliktiga förmåner än pengar
samt kostnadsersättning som inte
enligt 8 kap. 19 eller 20 § skatte-
betalningslagen (1997:483) un-
dantas vid beräkning av skatteav-
drag. I fråga om skattepliktig m-
komst enligt inkomstskattelagen
(1999:000) i form av rabatt, bonus
eller annan förmån som ges ut på
grund av kundtrohet eller liknande,
skall den som slutligt har stått för
de kostnader som ligger till grund

'Lagen omtryckt 1989:633.

2 Senaste lydelse 1999:597.

360

för förmånen, anses som arbetsgi-
vare, om denne är någon annan än
den som är skattskyldig för förmå-
nen. I fråga om skattepliktig intäkt
enligt kommunalskattelagen i form
av en förmån eller ersättning, som
getts ut eller anses utgiven av en
fysisk person som är bosatt utom-
lands eller en utländsk juridisk
person, skall den hos vilken den
skattskyldige är anställd i Sverige
anses som arbetsgivare, om för-
månen eller ersättningen har sin
grund i anställningen i Sverige och
det inte finns något anställnings-
förhållande mellan utgivaren av
förmånen eller ersättningen och
den skattskyldige.

för förmånen, anses som arbetsgi-
vare, om denne är någon annan än
den som är skattskyldig för förmå-
nen. I fråga om skattepliktig zn-
komst enligt inkomstskattelagen i
form av en förmån eller ersättning,
som getts ut eller anses utgiven av
en fysisk person som är bosatt ut-
omlands eller en utländsk juridisk
person, skall den hos vilken den
skattskyldige är anställd i Sverige
anses som arbetsgivare, om för-
månen eller ersättningen har sin
grund i anställningen i Sverige och
det inte finns något anställnings-
förhållande mellan utgivaren av
förmånen eller ersättningen och
den skattskyldige.

Prop. 1999/2000:2

2 kap.

3

En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som
utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med
1,20 procent.

I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och arbetsmarknadsav-
gift beräknas efter de procentsatser som regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsat-
serna skall utgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och 6 angivna
procentsatserna som svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjö-
män och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den
30 september de tre år som närmast föregått det år då procentsatserna
fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet
understigande 300. Procentsatserna beräknas med två decimaler.

Med sjöman avses i denna lag
arbetstagare som avses i punkt 1
av anvisningarna till 49 § kom-
munalskattelagen (1928:370).

Med sjöman avses i denna lag
arbetstagare som har sådan sjöin-
komst som avses i 64 kap. 3 och
4 §§          inkomstskattelagen

(1999:000).

4

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte
uppgått till 1 000 kronor,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av
barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen mot-
svarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som

3 Senaste lydelse 1998:679.

4 Lydelse enligt prop. 1999/2000:6.

361

arbetsgivare far uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte far göras
vid inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som ar-
betstagare haft att täcka med ersättningen,

8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna
inte räknas som pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. 16 § andra
stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeför-
farandet är av utländsk nationalitet,

Prop. 1999/2000:2

10. ersättning som på grund av
bestämmelserna i 5 § lagen
(1984:947) om beskattning av ut-
ländska forskare vid tillfälligt ar-
bete i Sverige inte utgör skatte-

10. ersättning som på grund av
bestämmelserna i 11 kap. 22 och
23     §§ inkomstskattelagen

(1999:000) inte skall tas upp som
intäkt,

pliktig intäkt,

11. ersättning som enligt 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring skall
anses som inkomst av annat förvärvsarbete,

12. intäkt som avses i 32 §     12. inkomst som avses i 10 kap.

1 mom. första stycket h och i kom- 3 £ 1-3 inkomstskattelagen,
munalskattelagen (1928:370),

13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 1-5 lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för
nämnda skatt,

14. ersättning till en och samme
idrottsutövare från en sådan ideell

14. ersättning till en och samme
idrottsutövare från en sådan ideell

förening som avses i 7 £ 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte uppgått
till ett halvt prisbasbelopp enligt
lagen om allmän försäkring,

15. före utgången av år 1992
utbetalade ersättningar från en
vinstandelsstiftelse, som avses i
3 kap. 2 § andra stycket lagen om
allmän försäkring, till den del de
inte utgör ersättning for arbete för

förening som avses i 7 kap. 7 §
första stycket inkomstskattelagen
och som har till huvudsakligt syfte
att främja idrottslig verksamhet,
om ersättningen från föreningen
under året inte uppgått till ett halvt
prisbasbelopp enligt lagen om all-
män försäkring,

stiftelsens räkning,

16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk
person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista me-
ningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall bort-
ses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,

362

17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993
om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsför-
säkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mel-
lan arbetsmarknadens huvudorganisationer,

18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992
om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni
1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring
som anges i 17,

19. ersättning enligt 2 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspen-
sion.

Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna
kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från
arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som re-
geringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares
kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrup-
per och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive

Prop. 1999/2000:2

grupp.

Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som
inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och
samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en
halv gånger prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

I fråga om inkomst från fåmans-
företag och famansägt handels-
bolag skall föreskrifterna i
punkt 13 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (1928:370)
tillämpas vid bestämmande av
avgiftsunderlaget.

I fråga om inkomst från fåmans-
företag och fåmanshandelsbolag
skall föreskrifterna i 60 kap. 12-
14 §§ inkomstskattelagen tilläm-
pas vid bestämmande av avgifts-
underlaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

363

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifiter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 9 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

9

Beskattningsår enligt denna lag
utgörs av beskattningsåret enligt
kommunalskattelagen (1928:370).
Om den verksamhet som redovis-
ningen avser inte medför skatt-
skyldighet enligt den lagen utgörs
beskattningsåret av kalenderåret.
Förs i verksamheten räkenskaper
som avslutas med årsbokslut eller
årsredovisning, får dock räken-
skapsåret utgöra beskattningsår
om det sammanfaller med räken-
skapsår som är tillåtet enligt bok-
föringslagen (1999:000).

§'

Beskattningsår enligt denna lag
utgörs av beskattningsåret enligt
inkomstskattelagen (1999:000).
Om den verksamhet som redovis-
ningen avser inte medför skatt-
skyldighet enligt den lagen utgörs
beskattningsåret av kalenderåret.
Förs i verksamheten räkenskaper
som avslutas med årsbokslut eller
årsredovisning, får dock räken-
skapsåret utgöra beskattningsår
om det sammanfaller med räken-
skapsår som är tillåtet enligt bok-
föringslagen (1999:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Lydelse enligt prop. 1998/99:130.

364

2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om
skatt på gödselmedel

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1984:409) om skatt på gödselme-
del1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

2

Med skattskyldig avses i det följande

1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar gödselmedel,

2. den som inför gödselmedel till landet för yrkesmässig återför-
säljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet,

3. den som har registrerats som återförsäljare enligt 6 § andra stycket.

En verksamhet är yrkesmässig,
om den utgör näringsverksamhet
enligt 21 § kommunalskattelagen
(1928:370), eller om den bedrivs i
former som är jämförliga med en
till sådan näringsverksamhet hän-
förlig rörelse och ersättningen för
omsättningen i verksamheten un-
der ett kalenderår överstiger
30 000 kr.

En verksamhet är yrkesmässig,
om den utgör näringsverksamhet
enligt 13 kap. inkomstskattelagen
(1999:000), eller om den bedrivs i
former som är jämförliga med en
till sådan näringsverksamhet hän-
förlig rörelse och ersättningen för
omsättningen i verksamheten un-
der ett kalenderår överstiger
30 000 kr.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1995:616. Senaste lydelse av lagens rubrik 1995:616.

2 Senaste lydelse 1995:1527.

365

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:410) om
skatt på bekämpningsmedel

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1984:410) om skatt på bekämp-
ningsmedel1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Med skattskyldig avses i det följande

1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar bekämpningsmedel,

2. den som inför bekämpningsmedel till landet för yrkesmässig återför-
säljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet.

Som tillverkning enligt första stycket 1 anses även blandning av olika
bekämpningsmedel och sådan märkning eller dylikt av en vara som anges
i 1 § andra stycket 2 som medför att varan anses utgöra bekämp-
ningsmedel.

En verksamhet är yrkesmässig,
om den utgör näringsverksamhet
enligt 21 § kommunalskattelagen
(1928:370), eller om den bedrivs i
former som är jämförliga med en
till sådan näringsverksamhet hän-
förlig rörelse och ersättningen för
omsättningen i verksamheten un-
der ett kalenderår överstiger
30 000 kronor.

En verksamhet är yrkesmässig,
om den utgör näringsverksamhet
enligt 13 kap. inkomstskattelagen
(1999:000), eller om den bedrivs i
former som är jämförliga med en
till sådan näringsverksamhet hän-
förlig rörelse och ersättningen för
omsättningen i verksamheten un-
der ett kalenderår överstiger
30 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.

Lagen omtryckt 1995:617.

366

2.25 Förslag till lag om upphävande av lagen (1984:947)
om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt
arbete i Sverige

Härigenom föreskrivs att lagen (1984:947) om beskattning av utländ-
ska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige skall upphöra att gälla vid ut-
gången av år 2000. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande vid 2001
och tidigare års taxeringar.

Prop. 1999/2000:2

367

2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 9 §§ lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §’

Till fastighetsskatt skattepliktiga fastigheter är sådana som vid fastig-
hetstaxeringen betecknats som småhusenhet, hyreshusenhet, industrien-
het, elproduktionsenhet eller lantbruksenhet om på lantbruksenheten
finns vad som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhus eller
tomtmark för småhus. Från skatteplikt undantas fastighet som året fore
taxeringsåret inte varit skattepliktig enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152).

Utöver vad som sägs i första
stycket är sådan privatbostad, som
avses i 5 § kommunalskattelagen
(1928:370) och som är belägen i
utlandet, skattepliktig till fastig-
hetsskatt.

Utöver vad som sägs i första
stycket är sådan bostad som enligt
2 kap. 8-12 §§ inkomstskattelagen
(1999:000) är privatbostad och
som är belägen utomlands, skatte-
pliktig till fastighetsskatt.

2

Fastighetsskatten utgör for varje beskattningsår

a) 1,5 procent av:

taxeringsvärdet avseende småhusenhet,

det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomt-
marksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet,

75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,

b) 1,5 procent av:

taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värde-
ringsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppförande,
värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder samt an-
nan värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd,

c) 1,0 procent av:

taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värde-
ringsenhet för lokaler, värderingsenhet for lokaler under uppförande och
värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler,

d) 0,5 procent av:

taxeringsvärdet avseende industrienhet och elproduktionsenhet.

Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bostä-
der och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det fastig-
hetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen fas-
tighetsskatt på bostadsdelen for det fastighetstaxeringsåret och de fyra
följande kalenderåren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem

1 Senaste lydelse 1999:632.

2 Senaste lydelse 1999:632.

368

kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Det-
samma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken vär-
deår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts ett
värdeår motsvarande året fore det fastighetstaxeringsår som föregått in-
komsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade företagits.

För fastighet, som avses i 5 §
kommunalskattelagen (1928:370),
skall fastighetens andel av taxe-
ringsvärdet på sådan samfallighet
som avses i 41 a § nämnda lag
inräknas i underlaget for fastig-
hetsskatten om samfalligheten ut-
gör en särskild taxeringsenhet.

Prop. 1999/2000:2

För fastighet, som avses i 2 kap.
13 §          inkomstskattelagen

(1999:000), skall fastighetens an-
del av taxeringsvärdet på annan
samfallighet än sådan som avses i
6 kap. 6 § första stycket nämnda
lag inräknas i underlaget for fas-
tighetsskatten om samfalligheten
utgör en särskild taxeringsenhet.

Har byggnad, som är avsedd for användning under hela året, på grund
av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under
viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kun-
nat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfatt-
ning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit
fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsätt-
ning dock inte ske.

Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder for skilda delar
av fastigheten skall underlaget for beräkningen av fastighetsskatten for
dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fas-
tighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra
stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxerings-
värdet som belöper på värderingsenhet som avser småhuset med tillhö-
rande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som små-
huset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande tomt-
mark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen på
den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser
bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken
ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset.

3

Beteckningar i denna lag som
används även i fastighetstaxe-
ringslagen (1979:1152) eller kom-
munalskattelagen (1928:370) har
samma betydelse som i dessa la-
gar.

Termer och uttryck i denna lag
som används även i fastighetstaxe-
ringslagen (1979:1152) eller in-
komstskattelagen (1999:000) har
samma betydelse och tillämp-
ningsområden som i dessa lagar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

3 Senaste lydelse 1984:1078.

369

2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4, 7 och 14 §§ lagen (1986:468) om av-
räkning av utländsk skatt skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

1

Om fysisk person, under tid då
han varit bosatt här i riket, eller
inländsk juridisk person har haft
intäkt

a) som medtagits vid taxering

enligt       kommunalskattelagen

(1928:370) eller lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt,

b) för vilken han beskattats i ut-
ländsk stat och

c)  som enligt skattelagstift-
ningen i den utländska staten anses
härröra därifrån,

har han - med den inskränkning
som följer av 2 § - genom avräk-
ning av den del av den utländska
skatten som belöper på intäkten
rätt att erhålla nedsättning av stat-
lig inkomstskatt, expansions-
medelsskatt och kommunal in-
komstskatt i enlighet med vad som
framgår av 4-13 §§.

Motsvarande gäller i tillämpliga
delar i fall fysisk person enligt
lagen (1984:1052) om statlig fas-
tighetsskatt har att erlägga fastig-
hetsskatt för en i utlandet belägen
privatbostad.

Kan ett svenskt företag vid
prövning enligt 7 § 8 mom. lagen
om statlig inkomstskatt inte visa
att den inkomstbeskattning som
den utländska juridiska personen
är underkastad är jämförlig med
den inkomstbeskattning som skulle
ha skett enligt lagen om statlig
inkomstskatt om inkomsten hade
förvärvats av svenskt företag, och

Föreslagen lydelse

§'

Om en obegränsat skattskyldig
har haft intäkt

a) som medtagits vid taxering

enligt          inkomstskattelagen

(1999:000),

b) för vilken han beskattats i ut-
ländsk stat, och

c)  som enligt skattelagstift-
ningen i den utländska staten anses
härröra därifrån,

har han - med den inskränkning
som följer av 2 § - genom avräk-
ning av den del av den utländska
skatten som belöper sig på intäk-
ten rätt att erhålla nedsättning av
statlig inkomstskatt och kommunal
inkomstskatt enligt 4-13 §§.

Motsvarande gäller i tillämpliga
delar i fall en fysisk person enligt
lagen (1984:1052) om statlig fas-
tighetsskatt skall betala fastighets-
skatt för en privatbostad som är
belägen utomlands.

Om ett svenskt företag vid en
prövning enligt 24 kap. 20 § in-
komstskattelagen inte kan visa att
inkomstbeskattningen av den ut-
ländska juridiska personen är jäm-
förlig med inkomstbeskattningen
enligt nämnda lag av ett svenskt
företag med motsvarande inkoms-
ter men övriga förutsättningar för
skattefrihet för utdelningen är upp-

Senaste lydelse 1995:1341.

370

skall mottagen utdelning därför
beskattas i Sverige, men är övriga
förutsättningar för att erhålla
skattefrihet för utdelningen i
nämnda moment uppfyllda har
företaget, utöver den avräkning
som medges enligt första stycket
och enligt dubbelbeskattningsav-
tal, genom avräkning rätt att er-
hålla nedsättning av statlig in-
komstskatt med ett belopp motsva-
rande tretton procent av denna ut-
delnings bruttobelopp. Vid sådan
avräkning gäller i tillämpliga delar
vad som föreskrivs i 4-13 §§.

2

Rätt till avräkning enligt 1 §
första stycket föreligger inte om
statlig inkomstskatt, kommunal
inkomstskatt, den utländska skat-
ten samt den utländska intäkten
omfattas av dubbelbeskattnings-
avtal. Med att den utländska in-
täkten omfattas av dubbelbe-
skattningsavtal avses även fall då
någon intäkt av i utlandet belägen
privatbostad inte uppburits men,
om sådan intäkt hade uppburits,
denna omfattats av dubbel-
beskattningsavtal. Rätt till avräk-
ning genom nedsättning av expan-
sionsmedelsskatt enligt 1 § första
stycket föreligger inte om expan-
sionsmedelsskatten omfattas av
dubbelbeskattningsavtal. Rätt till
avräkning enligt 1 § andra stycket
föreligger inte om statlig fastig-
hetsskatt omfattas av dubbelbe-
skattningsavtal. Vid avräkning
med stöd av dubbelbeskattnings-
avtal tillämpas dock bestämmel-
serna i 4-13 §§.

fyllda, gäller följande. Utöver den
avräkning som medges enligt
första stycket och enligt dubbel-
beskattningsavtal, har företaget
rätt att genom avräkning erhålla
nedsättning av statlig inkomstskatt
med ett belopp som motsvarar
tretton procent av utdelningens
bruttobelopp. Vid en sådan av-
räkning gäller 4-13 §§ i tillämp-
liga delar.

§2

Rätt till avräkning enligt 1 §
första stycket föreligger inte om
statlig inkomstskatt, kommunal
inkomstskatt, den utländska skat-
ten samt den utländska intäkten
omfattas av dubbelbeskattnings-
avtal. Med att den utländska in-
täkten omfattas av dubbelbe-
skattningsavtal avses även fall då
någon intäkt av en privatbostad
som är belägen utomlands inte
uppburits men, om sådan intäkt
hade uppburits, denna omfattats av
dubbelbeskattningsavtal. Rätt till
avräkning enligt 1 § andra stycket
föreligger inte om statlig fastig-
hetsskatt omfattas av dubbelbe-
skattningsavtal. Vid avräkning
med stöd av dubbelbeskattnings-
avtal tillämpas dock 4-13 §§.

Prop. 1999/2000:2

2 Senaste lydelse 1995:1341.

371

Avräkning skall i första hand
ske från statlig inkomstskatt. I den
mån den statliga inkomstskatten
understiger vad som enligt 1-
13 §§ far avräknas, skall avräkning
i andra hand ske från statlig fastig-
hetsskatt och i tredje hand från
expansionsmedelsskatt. I den mån
den statliga inkomstskatten, den
statliga fastighetsskatten och ex-
pansionsmedelsskatten samman-
lagt understiger vad som enligt 1-
13 §§ får avräknas, skall avräkning
ske från kommunal inkomstskatt.

Avräkning skall i första hand
ske från statlig inkomstskatt. Till
den del den statliga inkomstskatten
understiger vad som enligt 1-
13 §§ får avräknas, skall avräkning
i andra hand ske från statlig fastig-
hetsskatt Till den del den statliga
inkomstskatten och den statliga
fastighetsskatten sammanlagt un-
derstiger vad som enligt 1-13 §§
får avräknas, skall avräkning ske
från kommunal inkomstskatt.

Prop. 1999/2000:2

Avräkning skall ske från svensk skatt som tas ut på grund av taxering
det år då den intäkt som beskattats i utländsk stat medtagits vid taxering
här. När fråga är om avräkning av en utländsk skatt som är jämförlig med
den statliga fastighetsskatten eller som beräknats på schablonintäkt eller
liknande skall avräkning ske från svensk skatt som tas ut på grund av
taxering samma år som den utländska skatten fastställts.

Vid beräkning av den statliga
inkomstskatt som hänför sig till de
utländska inkomsterna skall den
del av den statliga inkomstskatten
som hänför sig till de utländska
förvärvsinkomsterna (inkomst av
tjänst och näringsverksamhet) re-
spektive den del som hänför sig till
de utländska kapitalinkomsterna
(inkomst av kapital) beräknas var
för sig. Den statliga respektive
kommunala inkomstskatt som hän-
för sig till de utländska förvärvs-
inkomsterna (intäkterna efter av-
drag för kostnader) skall anses
utgöra så stor del av den skattskyl-
diges hela statliga respektive
kommunala inkomstskatt på för-
värvsinkomst, beräknad utan av-
räkning, som dessa inkomster ut-
gör av den skattskyldiges sam-
manlagda förvärvsinkomst av oli-

Vid beräkning av den statliga
inkomstskatt som hänför sig till de
utländska inkomsterna skall den
del av den statliga inkomstskatten
som hänför sig till de utländska
förvärvsinkomsterna (inkomst-
slagen tjänst och näringsverksam-
het) respektive den del som hänför
sig till de utländska kapitalin-
komsterna (inkomstslaget kapital)
beräknas var för sig. Den statliga
inkomstskatt och den kommunala
inkomstskatt som hänför sig till de
utländska förvärvsinkomsterna
(intäkterna efter avdrag för kost-
nader) skall anses utgöra så stor
del av den skattskyldiges hela
statliga respektive kommunala
inkomstskatt på förvärvsinkomst,
beräknad utan avräkning, som des-
sa inkomster utgör av den skatt-
skyldiges sammanlagda för-

5 Senaste lydelse 1995:1341.

4 Senaste lydelse 1997:530.

372

ka förvärvskällor före allmänna
avdrag (sammanräknad förvärvs-
inkomst). Motsvarande gäller i
tillämpliga delar vid beräkning av
den del av den statliga in-
komstskatten som hänför sig till de
utländska kapitalinkomsterna.

Vid tillämpningen av första
stycket skall, i de fall då skatt-
skyldig erhållit skattereduktion
enligt 11 kap. 11 § skatte-
betalningslagen (1997:483), sådan
reduktion anses ha skett från
kommunal inkomstskatt, statlig
inkomstskatt respektive statlig
fastighetsskatt med så stor del av
reduktionen som respektive skatt
utgör av det sammanlagda belop-
pet av nämnda skatter före sådan
reduktion. Om skattskyldig har att
erlägga fastighetsskatt såväl för
fastighet i Sverige som för privat-
bostad i utlandet skall reduktionen
av statlig fastighetsskatt enligt
första meningen anses ha skett
från statlig fastighetsskatt som
hänför sig till privatbostad i utlan-
det med så stor del som den statli-
ga fastighetsskatten på privatbo-
stad i utlandet utgör av det sam-
manlagda beloppet av statlig fas-
tighetsskatt före sådan reduktion.

I de fall då skattskyldig enligt
2 § 5 lagen (1990:661) om av-
kastningsskatt på pensionsmedel
har att betala avkastningsskatt som
tas ut på skatteunderlag som be-
räknas enligt bestämmelserna i 3 f
första och femte styckena samma
lag eller skattskyldig enligt 3 §
lagen (1993:1537) om expan-
sionsmedel har att betala expan-
sionsmedelsskatt skall följande
gälla. Vid beräkningen av spärr-
beloppet skall, vid bestämmande
enligt första stycket av den statliga
inkomstskatt som hänför sig till de
utländska inkomsterna, sådan av-

värvsinkomst före allmänna av-
drag. Motsvarande gäller i tillämp-
liga delar vid beräkning av den del
av den statliga inkomstskatten som
hänför sig till de utländska kapital-
inkomsterna.

Vid tillämpningen av första
stycket skall, i de fall då skatt-
skyldig erhållit skattereduktion
enligt 64 kap. 9-12 §§ inkomst-
skattelagen (1999:000), sådan re-
duktion anses ha skett från kom-
munal inkomstskatt, statlig in-
komstskatt respektive statlig fas-
tighetsskatt med så stor del av re-
duktionen som respektive skatt
utgör av det sammanlagda belop-
pet av nämnda skatter före sådan
reduktion. Om skattskyldig skall
betala fastighetsskatt såväl för
fastighet i Sverige som för privat-
bostad utomlands skall reduktio-
nen av statlig fastighetsskatt enligt
första meningen anses ha skett
från statlig fastighetsskatt som
hänför sig till privatbostad utom-
lands med så stor del som den
statliga fastighetsskatten på pri-
vatbostad i utlandet utgör av det
sammanlagda beloppet av statlig
fastighetsskatt före sådan reduk-
tion.

I de fall en skattskyldig enligt
2 § 5 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel skall
betala avkastningsskatt gäller föl-
jande. Vid beräkningen av spärr-
beloppet skall, vid bestämmande
enligt första stycket av den statliga
inkomstskatt som hänför sig till de
utländska inkomsterna, sådan av-
kastningsskatt likställas med stat-
lig inkomstskatt på förvärvsin-
komster. Om en skattskyldig enligt
34 kap. inkomstskattelagen har
gjort avdrag för avsättning till
expansionsfond eller har återfört
sådant avdrag skall, vid bestäm-

Prop. 1999/2000:2

373

kastningsskatt respektive expan-
sionsmedelsskatt jämställas med
statlig inkomstskatt på förvärvsin-
komst. Om skattskyldig enligt 2 §
lagen om expansionsmedel erhållit
avdrag med en ökning av expan-
sionsmedel eller tagit upp som
intäkt en minskning av expansions-
medel skall, vid bestämmande en-
ligt första stycket av den statliga
inkomstskatt som hänför sig till de
utländska inkomsterna, spärrbe-
loppet beräknas som om ett sådant
avdrag inte erhållits respektive
intäkt inte medtagits vid taxering-

mande enligt första stycket av den
statliga inkomstskatt som hänför
sig till de utländska inkomsterna,
spärrbeloppet beräknas som om
den skattskyldige inte gjort re-
spektive inte återfört ett sådant
avdrag.

Prop. 1999/2000:2

en.

Spärrbeloppet skall alltid anses uppgå till minst 100 kronor.

14 §5

Skattskyldig enligt 2 § 1-4 och 6 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel har genom avräkning av utländsk skatt rätt
att erhålla nedsättning av sådan avkastningsskatt. Avräkning skall därvid
ske för utländsk skatt som erlagts under kalenderåret närmast före be-
skattningsåret och som belöper på avkastning - på den skattskyldiges
utländska tillgångar - som vid beräkning av avkastningsskatt på pen-
sionsmedel ingår i kapitalunderlaget för ifrågavarande beskattningsår.

Skattskyldig enligt 2 § 5 lagen
om avkastningsskatt på pensions-
medel har, till den del den statliga
inkomstskatten, den statliga fas-
tighetsskatten, expansionsmedels-
skatten och den kommunala in-
komstskatten sammanlagt under-
stiger vad som enligt 1-13 §§ far
avräknas, genom avräkning av
utländsk skatt rätt att till denna del
erhålla nedsättning av sådan av-
kastningsskatt.

Skattskyldig enligt 2 § 5 lagen
om avkastningsskatt på pensions-
medel har, till den del den statliga
inkomstskatten, den statliga fas-
tighetsskatten och den kommunala
inkomstskatten sammanlagt under-
stiger vad som enligt 1-13 §§ far
avräknas, genom avräkning av
utländsk skatt rätt att till denna del
erhålla nedsättning av sådan av-
kastningsskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

5 Senaste lydelse 1996:739.

374

2.28 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen
(1986:617)

Härigenom föreskrivs att 7 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

7§'

Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får for de ändamål
som anges i 1 § ha terminalåtkomst till det centrala utsökningsregistret.

Terminalåtkomsten for en kronofogdemyndighet får avse endast upp-
gifter om

1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om exe-
kutiva åtgärder,

2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande
i mål eller ärende som handläggs hos myndigheten,

3. make till person som avses under 1,

4. den som är gemensamt betalningsansvari g med person som avses
under 1,

5. fåmansföretag och fåmans-
handelsbolag som avses i 56 kap.
2-4 §§        inkomstskattelagen

(1999:000) och delägare i sådant
företag, om företaget eller delägare
i detta är gäldenär som avses under
1,

5. fåmansföretag och famansägt
handelsbolag som avses i punkt 14
av anvisningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) och
delägare i sådant företag, om fö-
retaget eller delägare i detta är
gäldenär som avses under 1,

6. skuldsanering, företagsrekonstruktion, konkurs och näringsförbud.

I den utsträckning som regeringen föreskriver får en sökande eller
dennes ombud ha terminalåtkomst till uppgifter i det centrala ut-
sökningsregistret om de mål eller ärenden som sökanden gett in.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tid fore ikraftträ-
dandet.

i Senaste lydelse 1996:1439.

375

2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor1
skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall
vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser
tillämpas även på de homosexuella samborna:

1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6. 19 § första stycket, punkt 1     6.           inkomstskattelagen

nionde stycket och punkt 3 sjunde (1999:000),

stycket av anvisningarna till 31 §
samt punkterna 3 a, 3 b och 4 av
anvisningarna till 33 § kommunal-
skattelagen (1928:370),

7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. bostadsrättslagen (1991:614),

9. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

10. 5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen (1970:988),

11. 10 § insiderlagen (1990:1342),

12. 14 kap. 3 §, 4 § tredje stycket och 8 § tredje stycket vallagen
(1997:157),

13. 36 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval,

m.m.,

14.4

75. lagen (1993:1469) om upp-
skovsavdrag vid byte av bostad,

16. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15
och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt
16 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken,

77.       säkerhetsskyddslagen

(1996:627),

18. lagen (1996:1231) om skat-
tereduktion för fastighetsskatt i
vissa fall vid 1997-2001 års taxe-
ringar,

19. lagen (1993:737) om bo-
stadsbidrag,

20. 35 § andra stycket social-
tjänstlagen (1980:620), samt

§ lagen (1997:159) om brevröstning i vissa fall,

75. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15
och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt
16 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken,

16.       säkerhetsskyddslagen

(1996:627),

77. lagen (1996:1231) om skat-
tereduktion för fastighetsskatt i
vissa fall vid 1997-2001 års taxe-
ringar,

18. lagen (1993:737) om bo-
stadsbidrag,

19. 35 § andra stycket social-
tjänstlagen (1980:620), samt

Senaste lydelse 1998:1665.

376

21. 26 § tredje stycket hälso- 20. 26 § tredje stycket hälso-
och sjukvårdslagen {1982:762). och sjukvårdslagen {1982:763).

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara
ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Prop. 1999/2000:2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

377

2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 § lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

4 kap.

Ordföranden och vice ordföranden i fullmäktige samt ledamöterna i di-
rektionen skall till riksdagen skriftligen anmäla

1. innehav av finansiella instrument som anges i 1 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med finansiella instrument,

2. innehav av andel i ett handelsbolag eller en ekonomisk förening ut-
om bostadsrättsförening samt andel i en motsvarande utländsk juridisk

person,

3. ägande, helt eller delvis, av
näringsfastighet enligt 1 kap. 5 §
kommunalskattelagen (1928:370),

3. ägande, helt eller delvis, av
näringsfastighet enligt 2 kap. 14 §
inkomstskattelagen (1999:000),

4. avtal av ekonomisk karaktär med tidigare arbetsgivare, såsom avtal
om löne- eller pensionsförmån som lämnas under den tid som omfattas
av uppdraget i fullmäktige eller anställningen i direktionen, och

5. krediter eller andra skulder samt villkoren för dessa.

Anmälan av tillgångar och avtal enligt första stycket 2-4 behöver inte
göras om dessa tillsammans understiger ett marknadsvärde på 500 000
kronor. Detsamma gäller krediter och andra skulder enligt första stycket
5 om dessa tillsammans understiger 500 000 kronor.

Anmälan enligt första stycket skall göras när uppdraget eller anställ-
ningen påbörjas. Behöver enligt andra stycket tillgångar och avtal eller
krediter och andra skulder inte anmälas vid denna tidpunkt skall anmälan
ske senast inom fyra veckor från det att den i andra stycket angivna grän-
sen uppnåtts.

Anmälan skall därefter göras av förändring som innebär att

1. tillgång som avses i första stycket 1 förvärvas,

2. det sammanlagda värdet av tillgångar och avtal enligt första stycket
2-4 eller det sammanlagda beloppet av krediter och andra skulder enligt
första stycket 5 förändrats med mer än 100 000 kronor sedan anmälan
senast gjordes, under förutsättning att det sammanlagda värdet eller be-
loppet efter förändringen inte understiger 500 000 kronor eller

3. villkorsändring sker beträffande krediter och andra skulder som har
anmälts.

Anmälan av sådana förändringar som avses i fjärde stycket skall göras
senast fyra veckor från det att förändringen inträffade.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.

Lagen omtryckt 1999:19

378

2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om
tillstånd för anställning på fartyg

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1989:532) om tillstånd for anställ-
ning på fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

1 § 1

En utlänning skall ha tillstånd for att ha anställning som avser befatt-
ning på svenskt fartyg i utrikes trafik (anställningstillstånd) om inte ut-
länningen har permanent uppehållstillstånd i Sverige eller är medborgare
i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Kravet på anställningstillstånd gäller inte för annan utlänning som är
medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES).

Kravet på anställningstillstånd
omfattar inte heller annan utlän-
ning än som avses i första och
andra styckena, om fartyget hu-
vudsakligen används i sådan fj ärr-
fart som avses i punkt 3 av anvis-
ningarna till 49 § kommunalskat-
telagen (1928:370).

Regeringen far föreskriva andra
tillstånd.

Kravet på anställningstillstånd
omfattar inte heller annan utlän-
ning än som avses i första och
andra styckena, om fartyget hu-
vudsakligen används i sådan fjärr-
fart som avses i 64 kap. 6 § in-
komstskattelagen (1999:000).

dantag från kravet på anställnings-

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1996:1343.

379

2.32 Förslag till lag om upphävande av lagen
(1989:1035) om särskild insamling av uppgifter
från bostadsrättsföreningar m.fl.

Härigenom föreskrivs att lagen (1989:1035) om särskild insamling av
uppgifter från bostadsrättsföreningar m.fl. skall upphöra att gälla vid ut-
gången av år 1999.

Prop. 1999/2000:2

380

2.33 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen
(1990:324)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1990:324)
dels att 1 kap. 1 och 3 §§, 3 kap. 3 §, 4 kap. 5, 13, 17, 18, 20 och 23 §§
samt 5 kap. 1, 2 och 13 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 11 a §, av föl-
jande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

1 kap.

1 §’

Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller
avgift (taxering) enligt

1.         kommunalskattelagen 1.           inkomstskattelagen

(1928:370),

2. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,

3. lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt,

4. lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt,

5. lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel i fall
som avses i 2 § första stycket 1-5
och 7 nämnda lag,

6. lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader,

7. lagen (1994:1744) om all-
män pensionsavgift,

8. lagen (1993:1537) om expan-
sionsmedel.

(1999:000),

2. lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt,

3. lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt,

4. lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel i fall
som avses i 2 § första stycket 1-5
och 7 nämnda lag,

5. lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader,

6. lagen (1994:1744) om all-
män pensionsavgift.

Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.

Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av
mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för
fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 10 kap. 31 § skatte-
betalningslagen (1997:483).

Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig in-

§2

Termer och uttryck som används
i denna lag har samma betydelse
och tillämpningsområden som i
inkomstskattelagen (1999:000)

1 Senaste lydelse 1997:947.

2 Senaste lydelse 1997:328.

381

komstskatt och lagen (1997:323) och lagen (1997:323) om statlig Prop. 1999/2000:2
om statlig förmögenhetsskatt.        förmögenhetsskatt.

Bestämmelserna om juridiska
personer skall dock tillämpas ock-
så på handelsbolag och dödsbon.

Med kommun likställs i denna lag landsting och annan menighet som
har beskattningsrätt.

3 kap.

3

Kan det antas att den skatt-
skyldige inte är deklarationsskyl-
dig enligt bestämmelserna i lagen
(1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter får beslut om
taxering fattas på grundval av
kontrolluppgift om inkomst av
kapital utan att den skattskyldige
underrättats om och fått tillfälle att
yttra sig över kontrolluppgiften.

§3

Kan det antas att den skatt-
skyldige inte är deklarationsskyl-
dig enligt bestämmelserna i lagen
(1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter får beslut om
taxering fattas på grundval av
kontrolluppgift om intäkter i in-
komstslaget kapital utan att den
skattskyldige underrättats om och
fått tillfälle att yttra sig över kon-
trolluppgiften.

4 kap.

Skattemyndigheten skall inte ta
upp en inkomst till beskattning hos
en skattskyldig for vilken grund-
läggande beslut om årlig taxering
fattas senast den 15 augusti taxe-
ringsåret om den skattskyldige gör
sannolikt att det efter denna tid-
punkt kommer att finnas förutsätt-
ningar för att han skall frikallas
från skattskyldighet för inkomsten
på grund av bestämmelserna i 54 §
första stycket f kommunalskatte-
lagen (1928:370). I det fall grund-
läggande beslut fattas efter den 15
augusti gäller motsvarande om den
skattskyldige gör sannolikt att
nämnda förutsättningar kommer
att finnas efter utgången av no-
vember taxeringsåret.

Skattemyndigheten skall inte ta
upp en inkomst till beskattning hos
en skattskyldig for vilken grund-
läggande beslut om årlig taxering
fattas senast den 15 augusti taxe-
ringsåret om den skattskyldige gör
sannolikt att det efter denna tid-
punkt kommer att finnas förutsätt-
ningar for att han inte skall vara
skattskyldig för inkomsten på
grund av bestämmelserna i 3 kap.
9-13   §§ inkomstskattelagen

(1999:000). I det fall grundlägg-
ande beslut fattas efter den 15 au-
gusti gäller motsvarande om den
skattskyldige gör sannolikt att
nämnda förutsättningar kommer
att finnas efter utgången av no-
vember taxeringsåret.

3 Senaste lydelse 1992:1660.

4 Senaste lydelse 1994:486.

382

11 a§

En begäran om omprövning som
avser särskild skatteberäkning för
ackumulerad inkomst får göras
efter utgången av den tid som an-
ges i 9 §, om denna begäran för-
anleds av en skattemyndighets
taxeringsbeslut eller av en allmän
förvaltningsdomstols beslut i mål
om taxering. En sådan begäran
skall ha kommit in till skattemyn-
digheten inom ett år från det att
beslutet meddelades.

Prop. 1999/2000:2

13 §5

Omprövar skattemyndigheten självmant ett taxeringsbeslut, får om-
prövningsbeslut som är till den skattskyldiges fordel meddelas före ut-
gången av det femte året efter taxeringsåret.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av det
femte året efter taxeringsåret, om det föranleds av

1. skattemyndighets taxeringsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols
beslut i mål om taxering avseende annat taxeringsår eller annan skatt-

skyldig,

2. allmän förvaltningsdomstols beslut om tillägg till eller ändring i
fastighetstaxering,

3. skattemyndighets beslut om
taxeringslagen (1979:1152),

4. beslut om utländsk skatt eller
om obligatoriska avgifter som av-
ses i 46 § 2 mom. första stycket 3
kommunalskattelagen (1928:370).

Även om tiden för omprövning enligt första stycket har gått ut får
skattemyndigheten till den skattskyldiges fördel självmant ompröva ett
beslut om skattetillägg så länge beslutet i den taxeringsfråga som föran-
lett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

fastighetstaxering enligt fastighets-

4. beslut om utländsk skatt eller
om obligatoriska avgifter som av-
ses i 62 kap. 6 § inkomst-
skattelagen (1999:000).

17 §6

Eftertaxering får också ske

1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbi-
seende,

2. när kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter saknats eller varit
felaktig,

3. när en ändring i ett taxerings- 3. när en ändring i ett taxerings-

beslut föranleds av beslut som an- beslut föranleds av beslut som an-
ges i 13 § andra stycket 1-4.          ges i 13 § andra stycket 1-4,

5 Senaste lydelse 1996:1333.

6 Senaste lydelse 1996:1333.

383

4. när en förening eller ett re-
gistrerat trossamfund inte har ge-
nomfort en investering inom den
tid som har föreskrivits i ett sådant
beslut som avses i 7 kap. 12 § in-
komstskattelagen (1999:000) eller
inte har iakttagit ett annat villkor i
beslutet.

Prop. 1999/2000:2

Efitertaxering enligt 16 § samt
17 § 1 och 2 får ske endast om den
avser belopp av någon betydelse.

18 §7

Eftertaxering enligt 16 § samt

17 § första stycket 1 och 2 får ske
endast om den avser belopp av
någon betydelse.

Eftertaxering får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheter-
na skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten
tidigare fattat beslut om eftertaxering avseende samma fråga.

20 §
Beslut om eftertaxering enligt
17 § första stycket 3 får meddelas
även efter den tid som anges i 19 §
men senast sex månader efter det

Beslut om eftertaxering enligt
17 § 3 får meddelas även efter den
tid som anges i 19 § men senast
sex månader efter det beslut som

beslut som föranleder ändringen. föranleder ändringen.

Beslut om eftertaxering på grund av oriktig uppgift i omprövnings-
ärende eller mål om taxering får meddelas efter den tid som anges i 19 §
men senast inom ett år från utgången av den månad då skattemyndighe-
tens eller domstolens beslut i ärendet eller målet vunnit laga kraft.

Om den skattskyldige har avlidit, får beslut om eftertaxering inte med-
delas efter utgången av det andra året efter det kalenderår då bouppteck-
ningen efter honom gavs in för registrering.

23 §

Skattemyndigheten skall snarast
efter det att en domstol meddelat
beslut i ett mål om taxering fast-
ställa den skattskyldiges beskatt-
ningsbara förvärvsinkomst och
inkomst av kapital och vidta de
taxeringsåtgärder i övrigt som för-
anleds av domstolens beslut.

Skattemyndigheten skall snarast
efter det att en domstol meddelat
beslut i ett mål om taxering fast-
ställa den skattskyldiges beskatt-
ningsbara inkomst eller beskatt-
ningsbara förvärvsinkomst och
överskott eller underskott i in-
komstslaget kapital och vidta de
taxeringsåtgärder i övrigt som för-
anleds av domstolens beslut.

7 Senaste lydelse 1991:1902.

8 Senaste lydelse 1990:1138.

384

5 kap.

1 §9

Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet
har lämnat en uppgift till ledning för taxeringen och uppgiften befinns
oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) tas ut. Detsamma gäller,
om en sådan uppgift har lämnats i ett mål om taxering och uppgiften inte
har godtagits efter prövning i sak.

Skattetillägg enligt första styck-
et tas ut med tjugo procent av den
mervärdesskatt och med fyrtio
procent av sådan skatt som avses i
1 kap. 1 § första stycket 1-6 och 8
som, om den oriktiga uppgiften
hade godtagits, inte skulle ha på-
förts den skattskyldige eller hans
make eller, i fråga om förmögen-
hetsskatt, person som sambeskat-
tas med honom, eller, vad gäller
mervärdesskatt, felaktigt skulle ha
tillgodoräknats honom. Skulle den
oriktiga uppgiften, om den hade
godtagits, ha medfört sådant un-
derskott z förvärvskälla i inkomst-
slaget näringsverksamhet eller
tjänst som inte utnyttjas taxe-
ringsåret, skall skattetillägg i stäl-
let beräknas på ett underlag som
utgör en fjärdedel av den minsk-
ning av underskottet som rättelsen
av den oriktiga uppgiften medfört.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent eller,
vad gäller mervärdesskatt, tio procent av underlaget när den oriktiga
uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollma-
terial som normalt är tillgängligt för skattemyndigheten och som varit
tillgängligt för myndigheten före utgången av november taxeringsåret.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tio procent eller, vad
gäller mervärdesskatt, fem procent av underlaget, när den oriktiga upp-
giften avser periodisering eller därmed jämställd fråga.

Prop. 1999/2000:2

Skattetillägg enligt första styck-
et tas ut med tjugo procent av den
mervärdesskatt och med fyrtio
procent av sådan skatt som avses i
1 kap. 1 § första stycket 1-5 som,
om den oriktiga uppgiften hade
godtagits, inte skulle ha påförts
den skattskyldige eller hans make
eller, i fråga om förmögenhets-
skatt, person som sambeskattas
med honom, eller, vad gäller mer-
värdesskatt, felaktigt skulle ha
tillgodoräknats honom. Skulle den
oriktiga uppgiften, om den hade
godtagits, ha medfört sådant un-
derskott av en näringsverksamhet
eller i inkomstslaget tjänst som
inte utnyttjas taxeringsåret, skall
skattetillägg i stället beräknas på
ett underlag som utgör en fjärdedel
av den minskning av underskottet
som rättelsen av den oriktiga upp-
giften medfört.

Om avvikelse har skett från en
självdeklaration genom skönstaxe-
ring, påförs den skattskyldige
skattetillägg. Tillägget beräknas på
den skatt som till följd av
skönstaxeringen påförs den skatt-

10

Om avvikelse har skett från en
självdeklaration genom skönstaxe-
ring, påförs den skattskyldige
skattetillägg. Tillägget beräknas på
den skatt som till följd av
skönstaxeringen påförs den skatt-

9 Senaste lydelse 1997:1028.

10 Senaste lydelse 1997:494.

385

13 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 1

skyldige utöver den skatt som an-
nars skulle ha påförts honom.
Medför skönstaxeringen att sådant
underskott i förvärvskälla i in-
komstslaget näringsverksamhet
eller tjänst som inte utnyttjas taxe-
ringsåret minskar, skall skatte-
tillägget i stället beräknas på ett
underlag som utgör en fjärdedel av
den minskning av underskottet
som skönstaxeringen medfört. Vid
beräkningen skall dessutom be-
stämmelserna i 1 § andra stycket
tillämpas. Till den del skönstaxe-
ringen innefattar rättelse av oriktig
uppgift från den skattskyldige
skall skattetillägg tas ut enligt be-
stämmelserna i 1 §.

Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på
grund av utebliven självdeklara-
tion och självdeklaration inte kom-
mit in trots att föreläggande sänts
ut till den skattskyldige. Tillägget
beräknas på den skatt som till följd
av skönstaxeringen påförs den
skattskyldige utöver den skatt
som skulle ha påförts enligt de
uppgifter som den skattskyldige på
annat sätt än muntligen kan ha
lämnat till ledning för taxeringen.
Innefattar skönstaxeringen att ett
vid tidigare taxering fastställt un-
derskott z förvärvskälla i inkomst-
slaget näringsverksamhet eller
tjänst utnyttjas helt eller delvis,
skall skattetillägg beräknas på ett
underlag som utgör en ljärdedel av
den minskning av underskottet
som skönstaxeringen medfört. Har
den skattskyldige på annat sätt än
muntligen till ledning för taxe-
ringen redovisat underskott i för-
värvskälla i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet eller tjänst som
inte utnyttjas taxeringsåret och
medför skönstaxeringen att sådant
underskott minskar, skall skatte-
tillägget beräknas på ett underlag

skyldige utöver den skatt som an-
nars skulle ha påförts honom.
Medför skönstaxeringen att sådant
underskott av en näringsverksam-
het eller i inkomstslaget tjänst som
inte utnyttjas taxeringsåret mins-
kar, skall skattetillägget i stället
beräknas på ett underlag som utgör
en fjärdedel av den minskning av
underskottet som skönstaxeringen
medfört. Vid beräkningen skall
dessutom bestämmelserna i 1 §
andra stycket tillämpas. Till den
del skönstaxeringen innefattar
rättelse av oriktig uppgift från den
skattskyldige skall skattetillägg tas
ut enligt bestämmelserna i 1 §.

Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på
grund av utebliven självdeklara-
tion och självdeklaration inte kom-
mit in trots att föreläggande sänts
ut till den skattskyldige. Tillägget
beräknas på den skatt som till följd
av skönstaxeringen påförs den
skattskyldige utöver den skatt
som skulle ha påförts enligt de
uppgifter som den skattskyldige på
annat sätt än muntligen kan ha
lämnat till ledning för taxeringen.
Innefattar skönstaxeringen att ett
vid tidigare taxering fastställt un-
derskott av en näringsverksamhet
eller i inkomstslaget tjänst utnytt-
jas helt eller delvis, skall skatte-
tillägg beräknas på ett underlag
som utgör en fjärdedel av den
minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört. Har den
skattskyldige på annat sätt än
muntligen till ledning för taxering-
en redovisat underskott av en nä-
ringsverksamhet eller i inkomst-
slaget tjänst som inte utnyttjas
taxeringsåret och medför sköns-
taxeringen att sådant underskott
minskar, skall skattetillägget be-
räknas på ett underlag som utgör

Prop. 1999/2000:2

386

som utgör en fjärdedel av den
minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört.

en fjärdedel av den minskning av
underskottet som skönstaxeringen
medfört.

Prop. 1999/2000:2

13 §"

Särskild avgift påförs enligt skattebetalningslagen (1997:483). Skatte-
tillägg som inte uppgår till 100 kronor, påförs inte. Särskild avgift till-
faller staten.

Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst
påföras skattetillägg på undandragen skatt efter skilda procentsatser ut-
räknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten för-
delas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den
kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sam-
manlagda undanhållna beloppen.

Bestämmelserna i andra stycket
tillämpas också när någon skall
påföras skattetillägg efter skilda
procentsatser på undandragen skatt
i annat fall än som avses i andra
stycket. Vid beräkning av skatte-
tillägg på minskning av underskott
z förvärvskälla skall underlaget vid
tillämpning av de skilda procent-
satserna fördelas efter den kvotdel
som vart och ett av de undanhållna
beloppen utgör av de sammanlag-
da undanhållna beloppen.

Skall skattetillägg påföras efter
skilda procentsatser och beräknas
på såväl undandragen skatt som
minskning av underskott i för-
värvskälla görs beräkningen med
tillämpning av andra och tredje
styckena på de båda underlagen
var för sig.

Bestämmelserna i andra stycket
tillämpas också när någon skall
påföras skattetillägg efter skilda
procentsatser på undandragen skatt
i annat fall än som avses i andra
stycket. Vid beräkning av skatte-
tillägg på minskning av underskott
av en näringsverksamhet eller i
inkomstslaget tjänst skall underla-
get vid tillämpning av de skilda
procentsatserna fördelas efter den
kvotdel som vart och ett av de un-
danhållna beloppen utgör av de
sammanlagda undanhållna belop-
pen.

Skall skattetillägg påföras efter
skilda procentsatser och beräknas
på såväl undandragen skatt som
minskning av underskott av en
näringsverksamhet eller i inkomst-
slaget tjänst görs beräkningen med
tillämpning av andra och tredje
styckena på de båda underlagen
var för sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

Senaste lydelse 1997:494.

387

2.34 Förslag till lag om upphävande av lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade reserver

Härigenom föreskrivs att lagen (1990:655) om återföring av obeskatta-
de reserver skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphäv-
da lagen gäller dock fortfarande vid 1992-1996 års taxeringar.

Prop. 1999/2000:2

388

2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

Härigenom föreskrivs att 1-3 §§ lagen (1990:659) om särskild löne-
skatt på vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §2

Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 16,16 pro-
cent på lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är
65 år eller äldre och i övrigt med 24,26 procent på

1. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångs-
bidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbets-

tagare,

2. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtals-
grundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller
kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, det för kommunerna och landstingen gemensamma
organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och so-
cialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning
att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan ar-
betsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt
pensionsavtal och att borgen eller liknande garanti tecknats av kommun,
kommunalförbund, Svenska Kommunförbundet eller Landstingsförbun-
det,

3. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,

4. ersättning som utges enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud-
organisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspen-
sion eller till sjukbidrag,

5. ersättning som utges på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utges i form av engångsbe-
lopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst,

6. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med un-
dantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse en-
ligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Skattskyldig är den som utgett
sådan ersättning eller sådant bi-
drag som avses i första stycket. I
fråga om sådan för mottagaren
skattepliktig intäkt i form av ra-
batt, bonus eller annan förmån,

Skattskyldig är den som utgett
sådan ersättning eller sådant bi-
drag som avses i första stycket. I
fråga om sådan för mottagaren
skattepliktig intäkt i form av ra-
batt, bonus eller annan förmån

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.

2 Lydelse enligt prop. 1999/2000:1.

389

som ges ut på grund av kundtrohet
eller liknande, skall den som slut-
ligt har stått för de kostnader som
ligger till grund för förmånen an-
ses som skattskyldig enligt denna
lag, om inte denne är den som är
skattskyldig till inkomstskatt för
förmånen. I fråga om sådan för
mottagaren skattepliktig intäkt av
tjänst i form av en förmån eller
ersättning som getts ut eller anses
utgiven av fysisk person som är
bosatt utomlands eller av utländsk
juridisk person, skall den hos vil-
ken mottagaren är anställd i Sveri-
ge anses som skattskyldig enligt
denna lag, om förmånen eller er-
sättningen kan anses ha sin grund i
anställningen i Sverige och det inte
finns något anställningsförhållande
mellan utgivaren av förmånen eller
ersättningen och mottagaren.

som ges ut på grund av kundtrohet
eller liknande, skall den som slut-
ligt har stått för de kostnader som
ligger till grund för förmånen an-
ses som skattskyldig enligt denna
lag, om inte denne är den som är
skattskyldig till inkomstskatt för
förmånen. I fråga om sådan för
mottagaren skattepliktig intäkt i
inkomstslaget tjänst i form av en
förmån eller ersättning som getts
ut eller anses utgiven av fysisk
person som är bosatt utomlands
eller av utländsk juridisk person,
skall den hos vilken mottagaren är
anställd i Sverige anses som skatt-
skyldig enligt denna lag, om för-
månen eller ersättningen kan anses
ha sin grund i anställningen i Sve-
rige och det inte finns något an-
ställningsförhållande mellan utgi-
varen av förmånen eller ersätt-
ningen och mottagaren.

Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i
2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 §
första stycket 13 och 5 § andra stycket första meningen.

Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 5 skall bort-
ses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni
1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbets-
skada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till all-
män försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock en-
dast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar
som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen om allmän försäkring.

Prop. 1999/2000:2

En enskild person eller ett döds-
bo skall för varje år till staten be-
tala särskild löneskatt med 24,26
procent på inkomst enligt kommu-
nalskattelagen (1928:370) av an-
nan näringsverksamhet här i lan-
det än sådan aktiv näringsverk-
samhet som avses i 2 kap. 6 § la-
gen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension (passiv
näringsverksamhet) samt på er-

En enskild person eller ett döds-
bo skall för varje år till staten be-
tala särskild löneskatt med 24,26
procent på överskott av passiv nä-
ringsverksamhet enligt inkomst-
skattelagen (1999:000) här i landet
samt på ersättning som utges en-
ligt sådan avtalsgruppsjukförsäk-
ring som avses i 75 kap. 9 § in-
komstskattelagen eller enligt sådan
trygghetsförsäkring som avses i

3 Lydelse enligt prop. 1999/2000:1.

390

sättning som utges enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som av-
ses i punkt 12 av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen eller
enligt sådan trygghetsförsäkring
som avses i nämnda anvisnings-
punkt till den del ersättningen ut-
ges i form av engångsbelopp som
inte utgör kompensation för mistad
inkomst. Om en skattskyldig före
årets början har fyllt 65 år eller
inte har fyllt 65 år men under hela
året uppburit hel ålderspension
skall särskild löneskatt betalas
med 16,16 procent eller, om en
skattskyldig avlidit under året,
med 24,26 procent på inkomst som
avses i 3 kap. 4 § andra stycket
lagen (1981:691) om socialavgif-
ter. Bedömningen om näringsverk-
samhet är aktiv eller passiv görs
för en förvärvskälla enligt kom-

nämnda lagrum till den del ersätt-
ningen utges i form av engångs-
belopp som inte utgör kompensa-
tion för mistad inkomst. Om en
skattskyldig före årets början har
fyllt 65 år eller inte har fyllt 65 år
men under hela året uppburit hel
ålderspension skall särskild lö-
neskatt betalas med 16,16 procent
eller, om en skattskyldig avlidit
under året, med 24,26 procent på
inkomst som avses i 3 kap. 4 §
andra stycket lagen (1981:691) om
socialavgifter.

Prop. 1999/2000:2

munalskattelagen.

Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestäm-
melserna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.

Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.

I fråga om särskild löneskatt
gäller bestämmelserna i 5 kap.
lagen (1981:691) om socialav-
gifter samt vad som i nedan an-
givna författningar är föreskrivet i
fråga om avgifter enligt nämnda
lag:

1.        kommunalskattelagen
(1928:370),

2. lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter,

3. lagen (1979:611) om upp-
hovsmannakonto.

I fråga om särskild löneskatt
gäller bestämmelserna i 5 kap.
lagen (1981:691) om socialav-
gifter och vad som i fråga om av-
gifter enligt den lagen är föreskri-
vet i lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas på lön eller
annan sådan ersättning enligt 1 § som betalas ut efter utgången av år
2000 och på sådan inkomst enligt 2 § som tas upp till beskattning vid
2002 års taxering eller senare.

4 Senaste lydelse 1996:676.

391

2.36 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel

dels att 11 §' skall upphöra att gälla,

dels att 2, 9 och 12 §§ samt övergångsbestämmelserna till lagen skall
ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2

Skattskyldiga till avkastningsskatt är

1. svenska livförsäkringsföretag,

2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse från
fast driftställe i Sverige,

3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verk-
samhet,

4. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m.,

5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar pensionsutfästelse
under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag,

6. i Sverige bosatt innehavare av
pensionssparkonto enligt 1 kap.
2 § lagen (1993:931) om individu-
ellt pensionssparande,

7. svensk juridisk person och i
Sverige bosatt fysisk person som
innehar

6. obegränsat skattskyldiga som
innehar pensionssparkonto,

7. obegränsat skattskyldiga som
innehar

a) kapitalförsäkring som avses i
punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen (1928:370)
och är meddelad i försäkringsrö-
relse som inte bedrivs från fast
driftställe i Sverige, eller

b) försäkring som anses som
pensionsförsäkring enligt sjuttonde
stycket av samma anvisningspunkt.

a)  kapitalförsäkring som är
meddelad i försäkringsrörelse som
inte bedrivs från fast driftställe i
Sverige, eller

b) försäkring som anses som

pensionsförsäkring enligt 58 kap.
5 §           inkomstskattelagen

(1999:000).

Bestämmelserna i första stycket 7 omfattar inte försäkring som enbart
avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och
som inte är återköpsbar.

1 Senaste lydelse av 11 § 1998:332.

2 Senaste lydelse 1998:332.

392

4

Skatten uppgår till 15 procent av skatteunderlaget enligt 3 § om inte
annat följer av andra och tredje styckena.

För den del av skatteunderlaget som hos sådan skattskyldig som avses
i 2 § första stycket 1-3 och 7 är hänförligt till annan personförsäkring än

Prop. 1999/2000:2

pensionsförsäkring uppgår skatten
skatteunderlaget.

I det fall beskattningsåret är
längre eller kortare än 12 månader
skall skattesatsen jämkas i motsva-
rande mån. Sådan jämkning skall
också göras om hela behållningen
på ett pensionssparkonto avskattas
enligt 32 § 1 mom. första stycket j
kommunalskattelagen (1928:370)
eller avsättning som avses i 3 §
fjärde stycket helt upplöses under
beskattningsåret. Överlåts ett helt
försäkringsbestånd från ett livför-
säkringsföretag till ett annat sådant
företag eller sker fusion enligt
15 a kap. 1 eller 18 § försäkrings-
rörelselagen (1982:713) anses som
om överlåtande företag och över-
tagande företag utgjort en skatt-
skyldig.

till 30 procent av nio tiondelar av

I det fall beskattningsåret är
längre eller kortare än 12 månader
skall skattesatsen jämkas i motsva-
rande mån. Sådan jämkning skall
också göras om hela behållningen
på ett pensionssparkonto avskattas
enligt 58 kap. 33 § inkomstskatte-
lagen (1999:000) eller avsättning
som avses i 3 § fjärde stycket helt
upplöses under beskattningsåret.
Överlåts ett helt försäkringsbe-
stånd från ett livförsäkringsföretag
till ett annat sådant företag eller
sker fusion enligt 15 a kap. 1 eller
18    § försäkringsrörelselagen

(1982:713) inträder det överta-
gande företaget i det överlåtande
företagets skattemässiga situation.

12 §5

Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i kommu-
nalskattelagen (1928:370) och
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt. Beskattningsåret för
skattskyldiga som avses i 2 §
första stycket 7 skall dock alltid
vara kalenderåret.

Termer och uttryck i denna lag
har samma betydelse och tillämp-
ningsområde som i inkomst-
skattelagen (1999:000). Beskatt-
ningsåret för skattskyldiga som
avses i 2 § första stycket 7 skall
dock alltid vara kalenderåret.

Denna lag6 träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången
vid 1992 års taxering. Lagen tillämpas dock inte om beskattningsåret har
påbörjats före ikraftträdandet. Omfattar beskattningsåret vid 1992 års
taxering del av kalenderåret 1990 nedsätts skatten med belopp motsva-
rande den andel av beskattningsåret som infallit under kalenderåret 1990.

För skattskyldiga som bedriver försäkringsrörelse och för pen-
sionsstiftelser skall innehavet av värdepapper värderas till det högsta av

4 Senaste lydelse 1998:332.

5 Senaste lydelse 1996:1236.

6 1990:661.

393

anskaffningsvärdet och marknadsvärdet vid övergångstillfället. Innehavet
av andra fastigheter än anläggningsfastigheter skall värderas till det hög-
sta av anskaffningsvärdet och det uppskattade värdet vid övergångs-
tillfället.

Prop. 1999/2000:2

Om ett ömsesidigt livförsäk-
ringsföretag överlåter hela sitt
försäkringsbestånd till ett för än-
damålet bildat försäkrings-
aktiebolag, inträder det överta-
gande företaget i det överlåtande
företagets skattemässiga situation
vid tillämpning av andra stycket.

Denna lag7 träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gång-
en vid 2002 års taxering.

7 1999:000.

394

2.37 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om
skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Skatt enligt denna lag betalas till staten för ränta på

1. skogskonto och skogsskade-
konto enligt skogskontolagen
(1954:142),

2.  upphovsmannakonto enligt
lagen (1979:611) om upphovs-
mannakonto.

1. skogskonto och skogsskade-
konto som avses i 21 kap. 21 §
inkomstskattelagen (1999:000),
och

2. upphovsmannakonto som av-
ses i 32 kap. 1 § inkomstskatte-
lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om ränta som gottskrivits före ikraftträdandet.

395

2.38 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:692) om
upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader
för vissa sparformer

Härigenom föreskrivs att lagen (1990:692) om upphävande av lagen
(1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer skall ha följande ly-
delse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Enligt riksdagens beslut före-
skrivs att lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa sparfor-
mer skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 1990. Den upp-
hävda lagen tillämpas dock allt-
jämt vid 1991 och tidigare års tax-
eringar. Vid senare års taxeringar
gäller följande.

Vid beräkning av realisations-
vinst på grund av avyttring av an-
del i aktiesparfond som förvärvats
genom insättningar före den 1 ja-
nuari 1984 får, efter den skatt-
skyldiges val, anskaffningsvärdet
bestämmas till antingen

1. andelens marknadsvärde vid
utgången av det femte kalen-
deråret efter det år för vilket spar-
skattereduktion har medgivits,
eller

2. värdet på andelen vid ut-
gången av det år för vilket spar-
skattereduktion har medgivits ökat
med avkastningen under de därpå
följande fem åren.

Om andelen förvärvats under
ftirsta kvartalet 1984 beräknas
anskaffningskostnaden antingen
till andelens marknadsvärde vid
utgången av år 1988 eller, efter
den skattskyldiges val, till värdet
vid utgången av mars 1984 ökat
med avkastningen till och med år
1988.

Föreslagen lydelse

Enligt riksdagens beslut före-
skrivs att lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa sparfor-
mer skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 1990. Den upp-
hävda lagen tillämpas dock fortfa-
rande vid 1991 och tidigare års
taxeringar.

396

Prop. 1999/2000:2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

397

2.39 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 8 och 13 §§ lagen (1990:912) om nedsättning
av socialavgifter1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2

För en arbetsgivare eller en försäkrad som är berättigad till stöd för
verksamhet som avses i 6 § eller för arbete som avses i 7 § skall den pro-
centsats efter vilken arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter sam-
manlagt skall tas ut sättas ned med

1. i fråga om en arbetsgivare: åtta procentenheter till och med ut-
giftsåret 2000, eller

2. i fråga om en försäkrad: åtta
procentenheter till och med in-
komståret 2000, om den försäk-
rades hemortskommun enligt 66 §
kommunalskattelagen (1928:370)
för inkomståret är belägen inom
stödområdet.

2. i fråga om en försäkrad: åtta
procentenheter till och med in-
komståret 2000, om den för-
säkrades hemortskommun enligt 2
kap. 1 § andra stycket skattebe-
talningslagen (1997:483) för in-
komståret är belägen inom stöd-
området.

Nedsättningen enligt första stycket kan kombineras med nedsättning
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

13 §3

För en arbetsgivare eller en försäkrad som är berättigad till stöd för
verksamhet som avses i 11 § eller för arbete som avses i 12 § skall den
procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter sam-
manlagt skall tas ut sättas ned med

1. i fråga om en arbetsgivare: åtta procentenheter till och med ut-
giftsåret 2000, eller

2. i fråga om en försäkrad: åtta
procentenheter till och med in-
komståret 2000, om den för-
säkrades hemortskommun enligt
66 §       kommunalskattelagen

(1928:370) för inkomståret är be-
lägen inom stödområdet.

2. i fråga om en försäkrad: åtta
procentenheter till och med in-
komståret 2000, om den för-
säkrades hemortskommun enligt 2
kap. 1 § andra stycket skatte-
betalningslagen (1997:483) för
inkomståret är belägen inom
stödområdet.

Nedsättningen enligt första stycket kan kombineras med nedsättning
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

1 Lagen omtryckt 1994:548. Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:1843.

2 Senaste lydelse 1996:1489.

3 Senaste lydelse 1996:1489.

398

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

Prop. 1999/2000:2

399

2.40 Förslag till lag om ändring i begravningslagen
(1990:1144)

Prop. 1999/2000:2

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § begravningslagen (1990:1144)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

9 kap.

4§'

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver
på förslag av huvudmannen den avgiftssats enligt vilken de som inte till-
hör Svenska kyrkan skall betala begravningsavgift. Huvudmannen fast-
ställer avgiftssats för dem som tillhör Svenska kyrkan. I de fall en kom-
mun är huvudman fastställer kommunen dock alltid avgiftssatsen. Av-
giftssatsen skall grundas på en särredovisning av verksamhetens intäkter

och kostnader.

Avgiftssatsen skall bestämmas
på grundval av antalet skattekro-
nor och skatteören för de avgifts-
skyldiga på det sätt som anges i
lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av
skatt, m.m. I den lagen finns också
bestämmelser om beräkning och
utbetalning av begravningsavgif-
ten till huvudmännen.

Avgiftssatsen skall bestämmas
på grundval av de sammanlagda
beskattningsbara förvärvsinkoms-
terna för de avgiftsskyldiga på det
sätt som anges i lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m. I den
lagen finns också bestämmelser
om beräkning och utbetalning av
begravningsavgiften till huvud-
männen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.

Senaste lydelse 1999:306.

400

2.41 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om
särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:1427) om särskild premie-
skatt för grupplivförsäkring, m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

För försäkringsföretag före-
ligger skatteplikt för premie för
grupplivförsäkring i den mån för-
månen av försäkringen enligt 11
kap. 19 § eller 75 kap. 9§ in-
komstskattelagen (1999:000) inte
skall tas upp som intäkt eller pre-
mien enligt 16 kap. 25 § samma
lag skall dras av.

För försäkringsföretag före-
ligger skatteplikt för premie för
grupplivförsäkring i den mån en-
ligt punkt 12 av anvisningarna till
22 § eller enligt 32 § 3 a mom.
kommunalskattelagen (1928:370)
förmånen av försäkringen inte ut-
gör skattepliktig intäkt eller i den
mån enligt punkt 23 andra stycket
av anvisningarna till 23 § samma
lag försäkringstagaren medges
avdrag för premien.

För staten föreligger skatteplikt för belopp som utan att försäkring
tecknats betalas ut i ersättning enligt avtal som motsvarar försäk-
ringsavtal som avses i första stycket.

För annan arbetsgivare föreligger skatteplikt för belopp som utan att
försäkring tecknats betalas ut i ersättning, i den mån ersättningen utgår
enligt villkor och med belopp som i huvudsak motsvarar utbetalning av
staten enligt andra stycket.

För arbetsgivare och näringsidkare föreligger skatteplikt för premie för
grupplivförsäkring som meddelats i en utomlands bedriven försäkrings-
rörelse i den mån betalning av premie på motsvarande försäkring till
svenskt försäkringsföretag hade föranlett skatteplikt för det svenska för-
säkringsföretaget enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.

401

2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:359) om
arvoden till statsråden m.m.

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1991:359) om arvoden till statsrå-
den m.m.1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

Ett statsråd som har längre färd-
väg än 70 km från bostaden på
hemorten till regeringskansliet
har, om förutsättningarna för av-
drag i anvisningarna till 33 §
punkt 3 a i kommunalskattelagen
(1928:370) är uppfyllda, rätt till
avlöningsförstärkning och tillägg
för logikostnad med de belopp
som gäller för tjänstemän med
tidsbegränsad anställning i rege-
ringskansliet. För resor mellan
Stockholm och hemorten betalas
dessutom resekostnadsersättning.

Ett statsråd som har längre färd-
väg än 70 km från bostaden på
hemorten till Regeringskansliet
har, om förutsättningarna för av-
drag i 12 kap. 18-20 §§ inkomst-
skattelagen (1999:000) är uppfyll-
da, rätt till avlöningsförstärkning
och tillägg för logikostnad med de
belopp som gäller för tjänstemän
med tidsbegränsad anställning i
regeringskansliet. För resor mellan
Stockholm och hemorten betalas
dessutom resekostnadsersättning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande för tid före ikraftträdandet.

Lagen omtryckt 1991:832. Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:832.

402

2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Prop. 1999/2000:2

Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 5 §§ lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2§'

Termer och uttryck som används
i inkomstskattelagen (1999:000)
och         skattebetalningslagen

(1997:483) har samma betydelse
och tillämpningsområden i denna
lag, om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget. I denna
lag avses med bosatt utomlands:
om fysisk person att denne är be-
gränsat skattskyldig, samt med
hemmahörande i utlandet: om fy-
sisk person att denne är bosatt ut-
omlands och om juridisk person
att denne inte är registrerad här i
riket och inte heller har fast drift-
ställe här.

Beteckningar som används i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och skattebetalnings-
lagen (1997:483) har samma bety-
delse i denna lag, om inte annat
anges eller framgår av samman-
hanget. I denna lag avses med bo-
satt utomlands: om fysisk person
att denne inte är bosatt här i riket
eller stadigvarande vistas här,
samt med hemmahörande i utlan-
det: om fysisk person att denne är
bosatt utomlands och om juridisk
person att denne inte är registrerad
här i riket och inte heller har fast
driftställe här.

2

Skattskyldiga är fysiska personer som är bosatta utomlands och uppbär
inkomst som är skattepliktig enligt 5 § och som inte undantagits från
skatteplikt enligt 6 § 1 eller 4.

Sådana personer som avses i

69 §       kommunalskattelagen

(1928:370) är inte skattskyldiga
enligt denna lag.

3

Skattepliktig inkomst enligt denna lag är:

1. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning
eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

2. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av annan an-
ställning eller annat uppdrag än hos svenska staten eller svensk kommun,
i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket;

3. arvode och liknande ersättning som uppburits av någon i egenskap
av ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt

1 Senaste lydelse 1997:496.

2 Senaste lydelse 1991:1871.

3 Senaste lydelse 1997:251.

403

aktiebolag eller annan svensk juridisk person, oavsett var verksamheten
utövats;

4. pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del
beloppet överstiger uppburen folkpension och pensionstillskott som upp-
burits enligt 2 § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller, för den som
uppburit folkpension i form av förtidspension, till den del beloppet över-
stiger uppburen folkpension och 52 procent av pensionstillskott som
uppburits enligt 2 a § sistnämnda lag, eller, om folkpension enligt be-
stämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring samordnats med
yrkesskadelivränta eller annan i nämnda lagrum angiven livränta, till den
del beloppet överstiger den pension som skulle ha utgått om sådan sam-
ordning inte skett, och för annan ersättning enligt lagen om allmän för-
säkring;

5. pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten
eller svensk kommun;

6. belopp, som utgår på grund av arman pensionsförsäkring än tjänste-
pensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven för-
säkringsrörelse samt belopp som utbetalas från pensionssparkonto fört av
ett svenskt pensionssparinstitut eller av ett utländskt instituts filial i Sve-
rige enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande;

7. pension på grund av tjänstepensionsförsäkring samt annan pension
eller förmån, om förmån utgår från Sverige på grund av förutvarande
tjänst och den tidigare verksamheten huvudsakligen utövats här;

8. ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller la-
gen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1989:225) om er-
sättning till smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått
till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militär-
tjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt per-
sonskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjö-
män;

9. dagpenning från arbetslöshetskassa enligt lagen (1997:238) om ar-
betslöshetsförsäkring;

10. korttidsstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349);

11. annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad
inkomst av tjänst;

12. återfört avdrag för egen-
avgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter, egenavgifter
som fallit bort, i den mån avdrag
har medgetts för avgifterna samt
avgifter som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 3 kommunalskatte-
lagen (1928:370) och som satts
ned genom ändrad debitering i den
mån avdrag har medgetts för av-
gifterna och dessa inte hänför sig
till näringsverksamhet;

13.  sjöinkomst som avses i
punkt 1 av anvisningarna till 49 §

Prop. 1999/2000:2

12. återfört avdrag för egen-
avgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter, egenavgifter
som satts ned genom ändrad de-
bitering, i den mån avdrag har
medgetts för avgifterna samt av-
gifter som avses i 62 kap. 6 § in-
komstskattelagen (1999:000) och
som satts ned genom ändrad debi-
tering i den mån avdrag har med-
getts för avgifterna och dessa inte
hänför sig till näringsverksamhet;

13. sjöinkomst som avses i 64
kap. 3 och 4 §§ inkomstskatte-

404

kommunalskattelagen.               lagen.

Som inkomst enligt första stycket 1-3 anses också förskott på sådan
inkomst. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den
enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.
Däremot räknas inte barnpension eller vårdbidrag som folkpension.

Verksamhet på grund av anställning i svenskt företag anses utövad här
i riket även om tjänsteinnehavaren i och för sin tjänst måste göra tillfälli-
ga besök utomlands eller under längre tid uppehålla sig där under kring-
resande (t.ex. handelsresande).

Skattepliktig inkomst enligt
denna lag är dock endast sådan
inkomst som är skattepliktig in-
komst enligt kommunalskattelagen.

Prop. 1999/2000:2

Skattepliktig inkomst enligt
denna lag är dock endast sådan
inkomst som skulle ha beskattats
hos en obegränsat skattskyldig
enligt inkomstskattelagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på inkomst
som uppbärs efter ikraftträdandet.

405

2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om Prop. 1999/2000:2
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister

m.fl.

Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 5 §§ lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Beteckningar som används i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och skattebetalningsla-
gen (1997:483) har samma bety-
delse i denna lag, om inte annat
anges eller framgår av samman-
hanget.

Termer och uttryck som används
i inkomstskattelagen (1999:000)
och         skattebetalningslagen

(1997:483) har samma betydelse
och tillämpningsområden i denna
lag, om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget.

I denna lag avses med

bosatt utomlands: om fysisk per-
son att denne inte är bosatt här i
riket eller stadigvarande vistas
här,

bosatt utomlands: om fysisk
person att denne är begränsat
skattskyldig,

hemmahörande i utlandet: om fysisk person att denne är bosatt utom-
lands och om juridisk person att denne inte är registrerad här i riket och
inte heller har fast driftställe här,

artistisk verksamhet: personligt framträdande inför publik eller vid
ljud- eller bildupptagning med sång, musik, dans, teater, cirkus eller lik-
nande,

artist: den som utövar artistisk verksamhet,

idrottslig verksamhet: personligt framträdande inför publik direkt eller
genom ljud- eller bildupptagningar,

idrottsman: den som utövar idrottslig verksamhet,

artistföretag: fysisk eller juridisk person som utan att vara arrangör
mot ersättning tillhandahåller artist eller idrottsman,

arrangör: fysisk eller juridisk person som anordnar tillställning med
artistisk eller idrottslig verksamhet,

svenskt fartyg; sådant svenskt
eller utländskt handelsfartyg som
avses i punkt 2 av anvisningarna
till 49 § kommunalskattelagen
(1928:370).

svenskt fartyg; sådant svenskt
eller utländskt handelsfartyg som
avses i 64 kap. 5 § inkomstskat-
telagen (1999:000).

1 Senaste lydelse 1997:498.

2 Senaste lydelse 1996:1341.

406

Skattskyldighet föreligger inte för en artist eller idrottsman, om han
uppbär inkomsten från ett artistföretag som är hemmahörande i utlandet.

Sådana personer som avses i

69 §       kommunalskattelagen

(1928:370) är inte skattskyldiga
enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på inkomst
som uppbärs efter ikraftträdandet.

Prop. 1999/2000:2

407

2.45 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader

Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1991:687) om särskild lö-
neskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

En enskild person eller ett döds-
bo som medges avdrag för avgift
för pensionsförsäkring enligt punkt
21 av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370)
skall för det beskattningsåret till
staten betala särskild löneskatt

En enskild person eller ett
dödsbo som drar av utgifter för
premier för pensionsförsäkring
enligt 16 kap. 32 § inkomst-
skattelagen (1999:000) skall för
det beskattningsåret till staten
betala särskild löneskatt med

24,26 procent på avgiften.

Detsamma gäller för enskild
person som drar av utgifter för
inbetalning på pensionssparkonto
enligt nämnda paragraf.

med 24,26 procent på avgiften.

Detsamma gäller för enskild
person som medges avdrag för
inbetalning på pensionssparkonto
enligt nämnda anvisningspunkt.

Särskild löneskatt skall dock inte betalas till den del avdraget måste
göras från sådan ersättning som utgjort underlag för uttag av arbetsgivar-
avgifter enligt 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter eller, vad
avser arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre, särskild lö-
neskatt enligt 1 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster.

Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i
kommunalskattelagen (1928:370)
och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Med beskattningsår
för staten, landstingskommuner,
kommuner och andra menigheter
förstås dock i denna lag kalen-
derår.

Termer och uttryck som används
i denna lag har samma betydelse
och tillämpningsområde som i
inkomstskattelagen (1999:000).
Med beskattningsår för staten,
landstingskommuner, kommuner
och kommunalförbund förstås
dock i denna lag kalenderår.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

1 Senaste lydelse 1999:634.

408

2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:701) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

Härigenom föreskrivs att 1 a § lagen (1992:701) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa1 skall upphöra att gälla vid utgången av år
1999. Bestämmelserna gäller dock fortfarande vid 1997 års taxering.

Prop. 1999/2000:2

1 Senaste lydelse av 1 a § 1996:1115.

409

2A7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:1352)
om återföring av allmän investeringsreserv

Härigenom föreskrivs att lagen (1992:1352) om återföring av allmän
investeringsreserv skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den
upphävda lagen gäller dock fortfarande vid 1993-2001 års taxeringar.

Prop. 1999/2000:2

410

2.48

Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:1485) Prop. 1999/2000:2
om beräkning av statlig inkomstskatt på

förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar

Härigenom föreskrivs att lagen (1992:1485) om beräkning av statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller
dock fortfarande i fråga om 1994 och 1995 års taxeringar.

411

2.49 Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:672)
om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus

Härigenom föreskrivs att lagen (1993:672) om skattereduktion för ut-
gifter för byggnadsarbete på bostadshus skall upphöra att gälla vid ut-
gången av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga
om byggnadsarbete som har utförts under tiden den 15 februari 1993-den
31 december 1994 och betalats senast den 15 februari 1995.

Prop. 1999/2000:2

412

2.50 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:737) om bostadsbidrag
dels att 4 och 7 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 a och 4 b §§, av
följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

4

Bidragsgrundande inkomst ut-
görs av summan av inkomst av
näringsverksamhet och inkomst av
tjänst enligt kommunalskattelagen
(1928:370) och inkomst av kapital
enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, med de tillägg och
avdrag som anges i andra och
tredje styckena samt 5 och 7 §§.

Beloppet enligt första stycket
skall ökas med

1. inkomst som på grund av be-
stämmelserna i 54 § första stycket
f) kommunalskattelagen eller avtal
om undvikande av dubbelbeskatt-
ning inte ingår i inkomst av nä-
ringsverksamhet, tjänst eller kapi-
tal,

2. studiemedel i form av studie-
bidrag,

3. icke skattepliktiga stipendier
över 3 000 kronor per månad,

6. skattepliktiga inkomster en-
ligt 5 § lagen (1991:586) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands
bosatta.

Föreslagen lydelse

i

Bidragsgrundande inkomst be-
räknas med utgångspunkt i

1.  överskott i inkomstslaget
tjänst enligt 10 kap. 16 § inkomst-
skattelagen (1999:000),

2. överskott i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet beräknat enligt
4 a §, och

3. överskott i inkomstslaget ka-
pital beräknat enligt 4 b §.

Till de sammanlagda överskott-
en skall läggas belopp enligt tredje
stycket samt 5 och 7 §§. Det på så
sätt framräknade beloppet är den
bidragsgrundande inkomsten.

Överskottet enligt första stycket
skall ökas med

1. inkomst som på grund av 3
kap. 9-13 §§ inkomstskattelagen
eller skatteavtal inte skall tas upp
som intäkt i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet, tjänst eller kapi-
tal,

2. studiemedel i form av studie-
bidrag,

3. skattefria stipendier över
3 000 kronor per månad, och

4. skattepliktiga inkomster en-
ligt 5 § lagen (1991:586) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands
bosatta.

1 Senaste lydelse 1998:1621.

413

4
(4 § andra stycket)

4. belopp varmed inkomst av nä-
ringsverksamhet har minskats ge-
nom avdrag för

- avsättning till periodiserings-
fond

- ökning av expansionsmedel

- utgift för egen pension intill
ett belopp motsvarande ett halvt
prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring

- underskott från tidigare be-
skattningsår,

(4 § tredje stycket)

2. Belopp varmed inkomst av
näringsverksamhet har ökats ge-
nom

- återföring till beskattning av
avdrag för avsättning till periodi-
seringsfond

- minskning av expansionsme-
del.

4
(4 § andra stycket)

5. belopp varmed inkomst av
kapital har minskats genom av-
drag, utom där

- realisationsvinst har minskats
med realisationsförlust upp-
kommen under beskattningsåret,

- avdrag har gjorts enligt lagen
(1993:1469) om uppskovsavdrag
vid byte av bostad, eller

- avdrag har gjorts för negativ

£

Överskottet eller underskottet av
en näringsverksamhet enligt 14
kap. 21  § inkomstskattelagen

(1999:000) skall

ökas med

- avdrag enligt 16 kap. 32 § in-
komstskattelagen för utgift för
egen pension intill ett belopp mot-
svarande ett halvt prisbasbelopp
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring,

- avdrag for avsättning till peri-
odiseringsfond enligt 30 kap. in-
komstskattelagen,

- avdrag för avsättning till ex-
pansionsfond enligt 34 kap. in-
komstskattelagen, och

- avdrag för underskott från ti-
digare beskattningsår enligt

40 kap. inkomstskattelagen,

minskas med

- återfört avdrag för avsättning
till periodiseringsfond, och

- återfört avdrag för avsättning
till expansionsfond.

§

Överskottet eller underskottet i
inkomstslaget kapital enligt

41 kap. 12 § inkomstskattelagen
(1999:000) skall ökas med andra
gjorda avdrag i inkomstslaget än

- avdrag för kapitalförluster till
den del de motsvarar kapital-
vinster som tagits upp som intäkt
enligt 42 kap. 1 § inkomstskatte-
lagen,

- uppskovsavdrag enligt 47 kap.
inkomstskattelagen vid byte av
bostad, och

- avdrag för negativ ränteför-

Prop. 1999/2000:2

414

räntefördelning, och

(4 § tredje stycket)

Belopp enligt första stycket skall
minskas med

1. Belopp varmed inkomst av
kapital har ökats på grund av stat-
ligt räntebidrag för den bostad för
vilken bostadsbidrag söks, och

7

Om ett eller flera barn som av-
ses i 10 § med undantag av första
stycket 2 och 3 samt tredje stycket
har inkomst av kapital, skall till
sökandens bidragsgrundande in-
komst läggas varje barns inkomst
av kapital till den del inkomsten
överstiger 1 000 kronor.

Vid beräkning av inkomst av
kapital tillämpas 4 § andra stycket

5.

Tillägg enligt denna paragraf skall

delning enligt 33 kap. inkomst- Prop. 1999/2000:2
skattelagen.

Överskottet eller underskottet
enligt första stycket skall minskas
med

- statligt räntebidrag för den
bostad för vilken bostadsbidrag
söks, om bidraget tagits upp som
intäkt.

j2

Om ett eller flera barn som av-
ses i 10 § första stycket 1, andra
och Jjärde styckena har överskott i
inkomstslaget kapital, skall till
sökandens bidragsgrundande in-
komst läggas varje barns överskott
i inkomstslaget kapital till den del
överskottet överstiger 1 000 kro-
nor.

Vid beräkning av överskott i in-
komstslaget kapital tillämpas 4 b §
första stycket.

fördelas lika mellan makar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.

2 Senaste lydelse 1998:1621.

415

2.51 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § samt 4 kap. 1 och 4 §§ lagen
(1993:931) om individuellt pensionssparande skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

Ytterligare bestämmelser om
villkor som skall tas in i ett pen-
sionssparavtal finns i kommunal-
skattelagen (1928:370).

Ytterligare bestämmelser om
villkor som skall tas in i ett pen-
sionssparavtal finns i 58 kap. 30 §
inkomstskattelagen (1999:000).

4 kap.

Överlåtelse eller annat förfo-
gande över tillgångar på ett pen-
sionssparkonto eller över rätten
enligt ett pensionssparavtal får inte
ske på ett sätt som strider mot
denna lag eller mot villkor som
enligt       kommunalskattelagen

(1928:370) skall tas in i avtalet.
Sådana förfoganden är ogiltiga.

Överlåtelse eller annat förfo-
gande över tillgångar på ett pen-
sionssparkonto eller över rätten
enligt ett pensionssparavtal far inte
ske på ett sätt som strider mot
denna lag eller mot villkor som
enligt 58 kap. 30 § inkomstskatte-

lagen (1999:000) skall tas in i av-
talet. Sådana förfoganden är ogil-
tiga.

Bestämmelsen i första stycket hindrar dock inte utmätning eller över-
låtelse vid ackord eller konkurs.

En pensionssparare far förordna
sådana närstående som avses i
punkt 3 sjunde stycket av anvis-
ningarna till 31 § kommunalskat-
telagen (1928:370) som förmåns-
tagare till rätten enligt pen-
sionssparavtalet. Ett sådant för-
månstagarförordnande kan åter-
kallas av pensionsspararen, om
han inte gentemot förmånstagaren
åtagit sig att inte återkalla det.

En pensionssparare får förordna
sådana närstående som avses i
58 kap. 27 § inkomstskattelagen
(1999:000) som förmånstagare till
rätten enligt pensionssparavtalet.
Ett sådant förmånstagarförordnan-
de kan återkallas av pensionsspa-
raren, om han inte gentemot för-
månstagaren åtagit sig att inte
återkalla det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser till-
lämpas fortfarande på förhållanden som hänför sig till tid före ikraftträ-
dandet.

416

2.52

Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:1519) Prop. 1999/2000:2
om avdrag för kostnader för bilresor till och från
arbetsplatsen vid 1995—1997 års taxeringar

Härigenom föreskrivs att lagen (1993:1519) om avdrag för kostnader
för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1995-1997 års taxeringar skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller
dock fortfarande i fråga om 1995-1997 års taxeringar.

417

14 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 1

2.53 Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:1540)
om återföring av skatteutjämningsreserv

Härigenom föreskrivs att lagen (1993:1540) om återföring av skatte-
utjämningsreserv skall upphöra att gälla vid utgången av år 2001. Den
upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om 2002 och tidigare års
taxeringar.

Prop. 1999/2000:2

418

2.54 Förslag till lag om ändring i ordningslagen
(1993:1617)

Prop. 1999/2000:2

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 26 § ordningslagen (1993:1617) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2 kap.

26 §

Den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning skall ersätta po-
lismyndighetens kostnader för att hålla ordning vid tillställningen. Om
det finns särskilda skäl far också den som i vinstsyfte anordnar en allmän
sammankomst åläggas en motsvarande ersättningsskyldighet.

Ersättningsskyldigheten gäller
inte sådana ideella föreningar som
anges \ 7 § 5 mom. fjärde stycket
a)-d) lagen (1947:576) om statlig

Ersättningsskyldigheten gäller
inte sådana ideella föreningar som
anges i 7 kap. 7första stycket
inkomstskattelagen (1999:000).

inkomstskatt.

Ersättningsskyldigheten enligt första stycket far sättas ned eller efter-
ges, om det finns särskilda skäl.

Polismyndigheten beslutar om ersättningsskyldighet. Därvid far det
högsta belopp som har bestämts enligt 11 § inte överskridas.

Regeringen far meddela föreskrifter om hur polismyndighetens kost-
nader för ordningshållning skall beräknas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.

419

2.55 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 och 14 §§, 2 kap. 7 §, 3 kap. 11 a
och 27 §§, 4 kap. 1, 3 och 8 §§, 6 a kap. 2 §, 8 kap. 9 § samt 13 kap. 13 §
mervärdesskattelagen (1994:200) skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

I stället för vad som föreskrivs i
3 § gäller i fråga om upplåtelse av
avverkningsrätt till skog i de fall
som avses i punkt 1 femte stycket
av anvisningarna till 24 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) att
skattskyldigheten inträder alltefter-
som betalningen tas emot av upp-
låtaren.

I stället för vad som föreskrivs i
3 § gäller i fråga om upplåtelse av
avverkningsrätt till skog i de fall
som avses i 21 kap. 2 § inkomst-
skattelagen (1999:000) att skatt-
skyldigheten inträder allteftersom
betalningen tas emot av upplåta-
ren.

14 §

Med beskattningsår förstås be-
skattningsår enligt kommunal-
skattelagen (1928:370) eller lagen
(1947:576) om statlig in-
komstskatt.

Med beskattningsår förstås be-
skattningsår enligt inkomst-
skattelagen (1999:000).

Om skatt enligt denna lag hänför
sig till en verksamhet för vilken
skattskyldighet inte föreligger en-
ligt någon av de nämnda lagarna,
förstås med beskattningsår:

1. kalenderåret, eller

2. räkenskapsåret, om detta är 1
som anges i 3 kap. bokföringslagen

Om skatt enligt denna lag hänför
sig till en verksamhet för vilken
skattskyldighet inte föreligger en-
ligt inkomstskattelagen, förstås
med beskattningsår:

itet och överensstämmer med vad
999:000).

2 kap.

Med uttag av tjänst förstås även
att den skattskyldige utför eller
förvärvar sådana tjänster som an-
ges i andra stycket och tillför dem
en egen fastighet som enligt kom-
munalskattelagen (1928:370) ut-
gör omsättningstillgång i bygg-
nadsrörelse, om han i byggnads-
rörelsen både tillhandahåller

Med uttag av tjänst förstås även
att den skattskyldige utför eller
förvärvar sådana tjänster som an-
ges i andra stycket och tillför dem
en egen fastighet som enligt zn-
komstskattelagen (1999:000) utgör
lagertillgång i byggnadsrörelse,
om han i byggnadsrörelsen både
tillhandahåller tjänster åt andra

Lydelse enligt prop. 1998/99:130.

420

(byggnadsentreprenader) och utför Prop. 1999/2000:2
tjänster på sådana egna fastigheter.

tjänster åt andra (bygg-
nadsentreprenader) och utför
tjänster på sådana egna fastigheter.

Första stycket gäller

1. byggnads- och anläggningsarbeten, inräknat reparationer och under-
håll, och

2. ritning, projektering, konstruktion eller andra jämförliga tjänster.

Första stycket gäller också om
tjänsterna utförs av den skatt-
skyldige på en egen fastighet som
utgör tillgång i rörelsen men inte
är en sådan omsättningstillgång
som avses i första stycket.

Första stycket gäller också om
tjänsterna utförs av den skatt-
skyldige på en egen fastighet som
utgör tillgång i rörelsen men inte
är en sådan lagertillgång som av-
ses i första stycket.

3 kap.

H a §2

Från skatteplikt undantas omsättning av tjänster varigenom någon be-
reds tillträde till idrottsligt evenemang eller tillfälle att utöva idrottslig
verksamhet. Från skatteplikt undantas vidare omsättning av tjänster som
har omedelbart samband med utövandet av den idrottsliga verksamheten
om dessa tjänster omsätts av den som tillhandahåller den idrottsliga verk-
samheten.

Undantaget gäller endast om
tjänsterna omsätts av staten eller
en kommun eller av en ideell före-
ning när inkomsten av verksam-
heten utgör en sådan inkomst av
näringsverksamhet för vilken före-
ningen är frikallad från skatt-
skyldighet enligt 7 § 5 mom. lagen
(1947:576) om statlig in-
komstskatt.

Undantaget gäller endast om
tjänsterna omsätts av staten eller
en kommun eller av en förening i
de fall verksamheten inte anses
som yrkesmässig enligt 4 kap. 8 §.

27 §3

Från skatteplikt undantas uttag
enligt 2 kap. 2 § då den skatt-
skyldige tar i anspråk en vara för
representation eller liknande än-
damål, under förutsättning att den
skattskyldige har rätt till avdrag
för utgifterna för ändamålet enligt
punkt 1 tredje stycket av anvis-
ningarna till 20  § kommu-

nalskattelagen (1928:370).

Från skatteplikt undantas uttag
enligt 2 kap. 2 § då den skatt-
skyldige tar i anspråk en vara för
representation eller liknande än-
damål, under förutsättning att den
skattskyldige har rätt till avdrag
för utgifterna för ändamålet enligt
16 kap. 2 § inkomstskattelagen
(1999:000).

2 Senaste lydelse 1996:1327.

3 Senaste lydelse 1994:1798.

421

4 kap.

1 §

En verksamhet är yrkesmässig, om den

1. utgör näringsverksamhet en- 1. utgör näringsverksamhet en-

ligt 21 § kommunalskattelagen ligt 13 kap. inkomstskattelagen
(1928:370), eller                     (1999:000), eller

2. bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan närings-
verksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verk-
samheten under beskattningsåret överstiger 30 000 kronor.

Prop. 1999/2000:2

En verksamhet är yrkesmässig även till den del den innefattar

1. en sådan upplåtelse av av-
verkningsrätt eller avyttring av
skogsprodukter för vilken ersätt-
ningen på grund av 25 § 2 mom.
tredje stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt utgör skatte-
pliktig intäkt av kapital,

2. försäljning av en vara från en
fastighet som är privatbostads-
fastighet enligt 5 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) eller för
vilken inkomsten beskattas enligt
2§ 7 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt eller upplåtel-
se av en avverkningsrätt eller rätt
att ta jord, sten eller annan natur-
produkt från sådana fastigheter,
eller

1. en sådan upplåtelse av av-
verkningsrätt eller avyttring av
skogsprodukter för vilken ersätt-
ningen på grund av 45 kap. 8 §
inkomstskattelagen (1999:000)
behandlas som engångsersättning
for allframtidsupplåtelse,

2. försäljning av en vara från en
fastighet som är privatbostads-
fastighet enligt 2 kap. 13 § in-
komstskattelagen eller från en fas-
tighet som tillhör ett privatbo-
stadsforetag enligt 2 kap. 17 §
samma lag eller upplåtelse av en
avverkningsrätt eller rätt att ta
jord, sten eller annan naturprodukt
från sådana fastigheter, eller

3. uthyrning i fall som avses i 9 kap. 1 § av en sådan fastighet som an-
ges i 2.

I de fall som avses i första stycket 2 och 3 anses den där nämnda verk-
samheten som yrkesmässig endast om ersättningen för omsättningen un-
der beskattningsåret överstiger 30 000 kronor.

4

Som yrkesmässig verksamhet
räknas inte en verksamhet som
bedrivs av en ideell förening eller
ett registrerat trossamfund, när
inkomsten av verksamheten utgör
sådan inkomst av näringsverksam-
het för vilken föreningen eller
trossamfundet frikallas från skatt-
skyldighet enligt 7 § 5 mom. lagen

Som yrkesmässig verksamhet
räknas inte en verksamhet som
bedrivs av en ideell förening eller
ett registrerat trossamfund, när
inkomsten av verksamheten utgör
sådan inkomst av näringsverksam-
het för vilken skattskyldighet inte
föreligger för föreningen enligt
7 kap. 7 § första och andra stycket

* Senaste lydelse 1999:310.

422

(1947:576) om statlig inkomst- eller för trossamfundet enligt 14 §
skatt.                                inkomstskattelagen (1999:000).

Vad som sägs i första stycket om
ideella föreningar gäller också för
sådan förening som omfattas av
4 kap. 2 § lagen (1999:000) om
ikraftträdande av inkomstskattela-
gen.

Prop. 1999/2000:2

6 a kap.

5

I en mervärdesskattegrupp far endast ingå

1. näringsidkare som står under Finansinspektionens tillsyn och som
bedriver verksamhet som inte medför skattskyldighet därför att omsätt-
ningen av tjänster är undantagen från skatteplikt med stöd av 3 kap. 9
eller 10 §, och

2. näringsidkare med huvudsaklig inriktning att tillhandahålla nä-
ringsidkare som avses i punkt 1 varor eller tjänster, eller

3. näringsidkare som är kom-
missionärsföretag och kommittent-
företag i ett sådant kommissionärs-
förhållande som avses i 2 §
2 mom. lagen (1947:576) om stat-

3. näringsidkare som är kom-
missionärsföretag och kommittent-
företag i ett sådant kommissionärs-
förhållande som avses i 36 kap.
inkomstskattelagen (1999:000).

lig inkomstskatt.

I en mervärdesskattegrupp far endast ingå en näringsidkares fasta drift-
ställe i Sverige.

Näringsidkare som avses i första stycket 1 och 2 far inte ingå i fler än
en mervärdesskattegrupp.

8 kap.

6

Avdrag får inte göras för sådan ingående skatt som hänför sig till

1. stadigvarande bostad om inte annat följer av 10 §,

2. utgifter för representation och
liknande ändamål för vilka den

2. utgifter för representation och
liknande ändamål för vilka den

skattskyldige inte har rätt att göra
avdrag vid inkomsttaxeringen en-
ligt punkt 1 tredje stycket av an-
visningarna till 20 § kommu-
nalskattelagen (1928:370),

3. förvärv av varor för försäljning

skattskyldige inte har rätt att göra
avdrag vid inkomsttaxeringen en-
ligt 16 kap. 2 § inkomstskattelagen
(1999:000),

ån fartyg i de fall som avses

i 5 kap. 9 § tredje stycket, eller

4. kostnader vid uttag av tjänst där beskattningsunderlaget beräknats
enligt 7 kap. 5 § andra stycket.

19a kap. 13 § och 9 b kap. 3 § finns ytterligare begränsningar av
rätten till avdrag för ingående skatt.

5 Senaste lydelse 1998:346.

6 Senaste lydelse 1995:700.

423

Om den som bedriver bygg-
nadsrörelse som avses i kommu-
nalskattelagen (1928:370) genom
uttag tar i anspråk en tjänst som
till större delen avser ny-, till- eller
ombyggnad av en egen fastighet,
skall han redovisa sådan utgående
skatt som hänför sig till uttaget
senast för den redovisningsperiod
som infaller två månader efter det
att fastigheten eller den del av fas-
tigheten som uttaget avser har
kunnat tas i bruk.

13 kap.

13 §

Prop. 1999/2000:2

Om den som bedriver bygg-
nadsrörelse som avses i inkomst-
skattelagen (1999:000) genom
uttag tar i anspråk en tjänst som
till större delen avser ny-, till- eller
ombyggnad av en egen fastighet,
skall han redovisa sådan utgående
skatt som hänför sig till uttaget
senast för den redovisningsperiod
som infaller två månader efter det
att fastigheten eller den del av fas-
tigheten som uttaget avser har
kunnat tas i bruk.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tid före ikraftträ-
dandet.

424

2.56 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

5 §’

Storleken av det bostadstillägg som lämnas är beroende av pensionä-
rens årsinkomst. Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år
räknat, som någon kan antas komma att erhålla under den närmaste tiden.

Som årsinkomst räknas inte

1. allmänt barnbidrag,

2. folkpension,

3. tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till
den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott enligt 3 § la-
gen (1969:205) om pensionstillskott eller av bamtillägg enligt 9 kap. 1 §
sista stycket lagen om allmän försäkring i detta lagrums lydelse vid ut-
gången av år 1989,

4. livränta som avses i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring i vad
den enligt samma lagrum avdragits från pension eller understöd som nå-
gon på grund av släktskap eller svågerlag kan vara föranledd att utge,

5. vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,

6. studiehjälp och studiemedel enligt studiestödslagen,

8. socialbidrag,

9. bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag,

10. familjebidrag enligt familjebidragsförordningen (1991:1492),

12. ersättning som avses i lagen (1971:118) om skattefrihet för ersätt-
ning till neurosedynskadade.

Som årsinkomst skall inte heller räknas inkomst som är avsedd att vara

en kostnadsersättning.

Avdrag från årsinkomsten far
göras på sådant sätt som anges i
33 § 1 mom. kommunalskattelagen
för kostnader som hänför sig till
intäkt av tjänst i den mån sådan
inkomst ingår i årsinkomsten samt
för underhållsbidrag till före detta
make i den utsträckning som anges
i 46 § samma lag.

För den som uppbär partiell
beräkningen bortses från ett belopp

Avdrag från årsinkomsten far
göras på sådant sätt som anges i
12 kap.        inkomstskattelagen

(1999:000) för kostnader som hän-
för sig till inkomstslaget tjänst i
den mån sådan intäkt ingår i årsin-
komsten samt för underhållsbidrag
till före detta make i den utsträck-
ning som anges i 62 kap. 7 och
9 §§ samma lag.

förtidspension skall vid inkomst-
om motsvarar skillnaden mellan

1 Senaste lydelse 1997:1313.

425

a) ett för den försäkrade beräknat belopp av hel förtidspension jämte
däremot svarande pensionstillskott, beloppet i förekommande fall beräk-
nat med beaktande av bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om allmän för-
säkring och

b) den utgående förtidspensionen jämte pensionstillskott.

Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler som fastställs av
regeringen.

Avkastning av förmögenhet
skall anses utgöra fem procent av
förmögenhetsvärdet för år räknat.
Vid beräkning av förmögenhets
avkastning skall dock denna höjas
med tio procent av det belopp,
varmed förmögenheten överstiger
för den som är gift sextiotusen
kronor, och för annan sjuttiofem-
tusen kronor. Vid beräkning av
förmögenhet skall värdet av sådan
privatbostadsfastighet eller privat-
bostad som avses i 5 § kommunal-
skattelagen och som utgör pensio-
närens permanentbostad inte be-
aktas. För pensionär som har sin
bostad i särskild boendeform skall
detsamma gälla i fråga om värdet
av privatbostadsfastighet eller pri-
vatbostad som utgör permanentbo-
stad för pensionärens make.

Prop. 1999/2000:2

Avkastning av förmögenhet
skall anses utgöra fem procent av
förmögenhetsvärdet för år räknat.
Vid beräkning av förmögenhets
avkastning skall dock denna höjas
med tio procent av det belopp,
varmed förmögenheten överstiger
för den som är gift sextiotusen
kronor, och för annan sjuttiofem-
tusen kronor. Vid beräkning av
förmögenhet skall värdet av sådan
privatbostadsfastighet eller privat-
bostadsrätt som avses i 2 kap. 13
respektive 18 § inkomstskattelagen
och som utgör pensionärens per-
manentbostad inte beaktas. För
pensionär som har sin bostad i
särskild boendeform skall det-
samma gälla i fråga om värdet av
privatbostadsfastighet eller privat-
bostad som utgör permanentbostad
för pensionärens make.

I fråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra
hälften av deras sammanlagda årsinkomst. Vid tillämpning av sjunde
stycket skall i sådant fall värdet av förmögenhet beräknas utgöra hälften
av deras sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomsten avrundas för envar pensionsberättigad till närmast hela
tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.

426

2.57 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

Härigenom föreskrivs att 28 § lagen (1994:466) om särskilda tvångsåt-
gärder i beskattningsförfarandet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

28 §

Ansökan om åtgärd, gransk-
ningsledarens beslut enligt 15 §
och begäran om undantagande
enligt denna lag prövas av den
länsrätt inom vars domkrets den
som åtgärden avser hade sin hem-
ortskommun den 1 november året
före det kalenderår då framställ-
ningen görs. Vid bestämmande av
hemortskommun gäller bestäm-
melserna i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt i tillämpliga
delar. Om det inte finns någon
sådan länsrätt är den länsrätt be-
hörig inom vars domkrets beslut
om åtgärd skall verkställas eller
har verkställts.

Ansökan om åtgärd, gransk-
ningsledarens beslut enligt 15 §
och begäran om undantagande
enligt denna lag prövas av den
länsrätt inom vars domkrets beslut
om skatt enligt skattebetalningsla-
gen (1997:483) skall fattas då
framställningen görs.

Om beslut om skatten skall
meddelas av Skattemyndigheten i
Stockholm enligt bestämmelsen i 2
kap. 1 § tredje stycket sista me-
ningen eller 2 § femte stycket sista
meningen skattebetalningslagen,
är den länsrätt behörig inom vars
domkrets beslut om åtgärd skall
verkställas eller har verkställts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser skall
fortfarande tillämpas i fråga om ansökan om åtgärd och begäran om un-
dantagande som har gjorts och beslut som har meddelats före ikraft-
trädandet.

1 Senaste lydelse 1997:1104.

427

2.58

Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:760)
om inkomstskatteregler vid ombildning av
landshypoteksinstitutionen

Härigenom föreskrivs att lagen (1994:760) om inkomstskatteregler vid
ombildning av landshypoteksinstitutionen skall upphöra att gälla vid ut-
gången av år 1999. I fråga om 2002 och tidigare års taxeringar gäller
dock fortfarande 2 § i den upphävda lagen.

Prop. 1999/2000:2

428

2.59 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:774)
om beskattning av vinstutdelning vid 1995 års
taxering

Härigenom föreskrivs att lagen (1994:774) om beskattning av vinstut-
delning vid 1995 års taxering skall upphöra att gälla vid utgången av år
1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande vid 1995 års taxering.

Prop. 1999/2000:2

429

2.60 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § lagen (1994:1065) om ekonomiska
villkor för riksdagens ledamöter skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

1 §'

En ledamot har rätt till trakta-
mente enligt andra-fjärde styckena
om förutsättningarna för avdrag
för ökade levnadskostnader är
uppfyllda enligt 12 kap. 6 § in-
komstskattelagen (1999:000).

En ledamot har rätt till trakta-
mente enligt andra-fjärde styckena
om förutsättningarna för avdrag
för ökade levnadskostnader är
uppfyllda enligt punkt 3 av anvis-
ningarna till 33 § kommu-
nalskattelagen (1928:370).

Dagtraktamente vid flerdygnsförrättning i Sverige betalas för varje hel
dag som tagits i anspråk för förrättningen med ett belopp som motsvarar
en etthundratjugondel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor. Har förrättningen påbör-
jats efter kl. 12.00 avresedagen eller avslutats före kl. 19.00 hemreseda-
gen skall traktamente betalas med halva det nämnda beloppet.

Har ledamot som har rätt till dagtraktamente tillhandahållits kostför-
mån skall traktamentet reduceras med hänsyn härtill, såvida inte förmå-
nen avser fri kost som tillhandahållits på allmänna transportmedel vid
tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig intäkt. Ersättning för logi-
kostnad i Sverige (nattraktamente) betalas med belopp motsvarande visad
kostnad upp till ett högsta belopp per månad som riksdagens förvalt-
ningskontor bestämmer. Vid särskild tjänsteförrättning i Sverige mer än
fem mil från bostaden och Riksdagshuset betalas dock ersättning för fak-
tisk logikostnad som föranleds av förrättningen.

Vid flerdygnsförrättning utomlands betalas ersättning för ökade lev-
nadskostnader enligt de villkor och med de belopp som gäller för tjäns-
temän inom den inre riksdagsförvaltningen och fastställs av riksdagens
förvaltningskontor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande för tid före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1996:296.

430

2.61 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmän pensionsvgift

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:1744) om allmän pen-
sionsavgift1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Avgiften beräknas dels på sådan
inkomst av anställning som avses i
2 kap. lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension, dels
på sådan inkomst av annat för-
värvsarbete som avses i 2 kap.
nämnda lag om den enskilde är
skattskyldig för inkomsten enligt
kommunalskattelagen (1928:370).
Inkomst av anställning och in-
komst av annat förvärvsarbete

Avgiften beräknas dels på sådan
inkomst av anställning som avses i
2 kap. lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension, dels
på sådan inkomst av annat för-
värvsarbete som avses i 2 kap.
nämnda lag om den enskilde är
skattskyldig för inkomsten enligt
inkomstskattelagen (1999:000).
Inkomst av anställning och in-
komst av annat förvärvsarbete

Prop. 1999/2000:2

skall därvid var för sig avrundas
till närmast lägre hundratal kronor.

skall därvid var för sig avrundas
till närmast lägre hundratal kronor.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostna-
der som arbetstagaren har haft i arbetet i den utsträckning kostnaderna,
minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor.

Vid beräkning av avgiften bortses från inkomst av anställning och in-
komst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna över-

stiger 8,07 gånger det förhöjda prisbasbeloppet som anges i 1 kap. 6 §
(1962:381) lagen om allmän försäkring. Därvid skall i första hand bortses
från inkomst av annat förvärvsarbete.

Avgiften avrundas till närmast hela hundratal kronor. Avgift som slutar
på 50 kronor avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:936.

2 Lydelse enligt prop. 1999/2000:1.

431

2.62 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

En verksamhet är yrkesmässig, om den

1. utgör näringsverksamhet en- 1. utgör näringsverksamhet en-

ligt 21 § kommunalskattelagen ligt 13 kap. inkomstskattelagen
(1928:370), eller                     (1999:000), eller

2. bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan närings-
verksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verk-
samheten under ett kalenderår överstiger 30 000 kronor.

Prop. 1999/2000:2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

432

2.63 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1852)
om beräkning av statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar

Härigenom föreskrivs att lagen (1994:1852) om beräkning av statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller
dock fortfarande vid 1996-1999 års taxeringar.

Prop. 1999/2000:2

433

2.64 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

I fråga om allmän löneavgift
gäller bestämmelserna i 5 kap.
lagen (1981:691) om socialavgif-
ter samt vad som i nedan angivna
författningar är föreskrivet i fråga
om avgifter enligt nämnda lag:

1.        kommunalskattelagen
(1928:370),

2. lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter,

3. lagen (1979:611) om upp-
hovsmannakonto.

I fråga om allmän löneavgift
gäller bestämmelserna i 5 kap.
lagen (1981:691) om socialavgif-
ter och vad som är föreskrivet i
fråga om avgifter enligt den lagen
i lagen (1990:325) om självdek-
laration och kontrolluppgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Senaste lydelse 1996:683.

434

2.65 Förslag till lag om upphävande av lagen (1995:1623) Prop. 1999/2000:2
om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar

Härigenom föreskrivs att lagen (1995:1623) om skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999.
Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om förvärv av aktier
mot betalning i pengar under år 1996.

435

2.66 Förslag till lag om upphävande av lagen (1996:725)
om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus

Härigenom föreskrivs att lagen (1996:725) om skattereduktion för ut-
gifter för byggnadsarbete på bostadshus skall upphöra att gälla vid ut-
gången av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga
om byggnadsarbete som har utförts under tiden den 15 april 1996-den 31
mars 1999 och betalats senast den 1 mars 2000.

Prop. 1999/2000:2

436

2.67 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:761) om
inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade
bestämmelser om aktiekapitalets storlek

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:761) om in-
komstskatteregler m.m. med anledning av ändrade bestämmelser om ak-
tiekapitalets storlek1

dels att 3-5, 7, 12-14 och 16 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1, 2, 11 och 18 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Denna lag innehåller regler för
beräkning av inkomst enligt kom-
munalskattelagen (1928:370) och
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt, avkastningsskatt enligt
lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel, sär-
skild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader samt mer-
värdesskatt enligt mervärdesskat-
telagen (1994:200) i fall då aktie-
bolag upplösts genom avregistre-
ring enligt punkt 5 eller 6 av över-
gångsbestämmelserna till lagen
(1994:802) om ändring i aktiebo-
lagslagen (1975:1385).

Föreslagen lydelse

§

Denna lag innehåller regler för
beräkning av inkomst enligt in-
komstskattelagen (1999:000), av-
kastningsskatt enligt lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, särskild löneskatt
enligt lagen (1991:687) om sär-
skild löneskatt på pensions-
kostnader samt mervärdesskatt
enligt mervärdesskattelagen
(1994:200) i fall då aktiebolag
upplösts genom avregistrering en-
ligt punkt 5 eller 6 av övergångs-
bestämmelserna till lagen
(1994:802) om ändring i aktiebo-
lagslagen (1975:1385).

Lagen tillämpas om verksamheten i ett sådant aktiebolag som avses i

1 § tas över av en fysisk person, delägare i ett enkelt bolag, ett dödsbo,
förening eller ett aktiebolag

ett handelsbolag, en ekonomisk
(övertagaren) under förutsättning att

1. aktiebolaget sedan ingången
av år 1995 i mer än obetydlig om-
fattning har bedrivit närings-
verksamhet som avses i 21 § kom-
munalskattelagen (1928:370),

1. aktiebolaget sedan ingången
av år 1995 i mer än obetydlig om-
fattning har bedrivit närings-
verksamhet som avsågs i 21 § den
upphävda kommunalskattelagen
(1928:370),

1 Senaste lydelse av

4 § 1997:854

7 § 1997:854

14 §1997:854.

437

2. övertagaren har tagit över aktiebolagets hela verksamhet och fortfa-
rande bedriver denna vid utgången av det beskattningsår då den övertag-
na verksamheten skall redovisas första gången, och

3. aktiebolaget har upprättat en balansräkning med anledning av över-
tagandet.

Som förutsättning för att lagen skall tillämpas gäller vidare att den eller
de personer som har tagit över aktiebolagets verksamhet ägde aktierna i
bolaget, direkt eller indirekt, vid utgången av år 1995. Är det fråga om
flera personer, krävs dessutom att de skall ha ägt lika stora andelar vid
utgången av år 1995 som vid övertagandet. Skillnader som beror på arv,
testamente eller bodelning med anledning av en makes död utgör dock
inte hinder för lagens tillämpning.

Prop. 1999/2000:2

11 §

Övertagaren övertar aktiebolagets rätt till avdrag enligt lagen
(1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet med de be-
gränsningar som följer av andra stycket.

Har aktiebolaget genomgått en ägarförändring inom fem år före det be-
skattningsår då övertagandet sker har övertagaren rätt till avdrag för
gammalt underskott först vid taxeringen för det sjätte beskattningsåret
efter ägarförändringen. Detta gäller om

1. övertagaren är ett annat aktiebolag eller en ekonomisk förening,

2. övertagaren vid tiden för övertagandet även bedriver annan verk-
samhet eller

3. övertagaren är ett handelsbolag som helt eller delvis ägs av ett före-
tag som avses i 3 § första stycket lagen om avdrag för underskott av nä-
ringsverksamhet.

I fråga om fysisk person medges Fysiska personer får inte dra av

inte avdrag för underskott enligt
bestämmelserna i 46 § I mom.
första stycket kommunal-
skattelagen (1928:370).

Underskott som avses i 2 § 14
mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
får tas över av aktiebolag, ekono-
misk förening eller handelsbolag.
Avdragsrätten för sådant under-
skott är för handelsbolag begrän-
sad till 70 procent av underskottet.

18 §

Beteckningar i denna lag som
förekommer i kommunalskattela-
gen (1928:370) och i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
har samma betydelse som i de la-
garna.

underskott enligt 62 kap. 2 och

3 §§          inkomstskattelagen

(1999:000).

Termer och uttryck som används
i denna lag och i inkomstskattela-
gen (1999:000) har samma bety-
delse och tillämpningsområde som
i den lagen.

438

Prop. 1999/2000:2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

439

2.68 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:810) om
registrering av riksdagsledamöters åtaganden och
ekonomiska intressen

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1996:810) om registrering av
riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

10 §

Registret skall innehålla uppgifter om namn, partibeteckning och val-
krets beträffande ledamöter som har gjort anmälan om registrering.

För varje ledamot skall följande uppgifter registreras:

Art av åtagande eller Uppgifter som skall re-
ekonomiskt intresse          gistreras

Prop. 1999/2000:2

2. Ägande, helt eller delvis, av Fastighetens beteckning,
näringsfastighet enligt 1 kap. 5 §
kommunalskattelagen (1928:370).

Föreslagen lydelse

10 §

Registret skall innehålla uppgifter om namn, partibeteckning och val-
krets beträffande ledamöter som har gjort anmälan om registrering.

För varje ledamot skall följande uppgifter registreras:

Art av åtagande eller Uppgifter som skall re-
ekonomiskt intresse          gistreras

2. Ägande, helt eller delvis, av Fastighetens beteckning,
näringsfastighet enligt 2 kap. 14 §
inkomstskattelagen (1999:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdan-
det.

440

2.69 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om
underhållsstöd

Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

25 §'

Den bidragsskyldiges inkomst enligt 24 § beräknas i enlighet med det
senast fattade taxeringsbeslutet enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen

Prop. 1999/2000:2

(1990:324) och med utgångspunkt i

1. inkomst av tjänst enligt 34 §
kommunalskattelagen (1928:370),

2. inkomst av kapital enligt 3 §
14 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstsskatt, och

3. inkomst av näringsverksamhet
enligt 25 § kommunalskattelagen
justerad enligt tredje stycket.

Inkomsten av kapital enligt
första stycket skall ökas med det
belopp som den bidragsskyldiges
inkomst av kapital har minskats
genom avdrag, utom där

1. realisationsvinst har minskats
med realisationsförlust som upp-
kommit under beskattningsåret,
eller

2. avdrag har gjorts enligt lagen
(1993:1469) om uppskovsavdrag
vid byte av bostad.

Inkomsten av näringsverksam-
het skall

ökas med belopp med vilket in-
komst av näringsverksamhet har
minskats genom avdrag för

a) underskott från tidigare be-
skattningsår,

b) utgift för egen pension intill
ett halvt basbelopp enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

1.  överskott i inkomstslaget
tjänst enligt 10 kap. 16 § inkomst-
skattelagen (1999:000),

2. överskott i inkomstslaget ka-
pital beräknat enligt andra styck-
et, och

3. överskott av en näringsverk-
samhet beräknat enligt tredje
stycket.

Överskottet eller underskottet i
inkomstslaget kapital enligt 41
kap. 12 § inkomstskattelagen skall
ökas med andra gjorda avdrag i
inkomstslaget än

1. avdrag för kapitalförluster
till den del de motsvarar kapital-
vinster som tagits upp som intäkt
enligt 42 kap. 1 § inkomstskatte-
lagen,

2.  uppskovsavdrag enligt 47
kap. inkomstskattelagen vid byte
av bostad.

Överskottet eller underskottet
av en näringsverksamhet enligt 14
kap. 21 § inkomstskattelagen skall
ökas med

a) avdrag för underskott för ti-
digare beskattningsår enligt
40 kap. inkomstskattelagen,

b) avdrag enligt 16 kap. 32 §
inkomstskattelagen för utgift för
egen pension intill ett halvt pris-
basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen

Senaste lydelse 1999:396.

441

c) avsättning till periodiserings-
fond,

d) ökning av expansionsmedel,
och

minskas med belopp med vilket
inkomst av näringsverksamhet har
ökats genom

a) återföring till beskattning av
avdrag för avsättning till periodi-
seringsfond, och

b) minskning av expansions-
medel.

(1962:381) om allmän försäkring,

c) avdrag för avsättning till pe-
riodiseringsfond enligt 30 kap.
inkomstskattelagen, och

d) avdrag för avsättning till ex-
pansionsfond enligt 34 kap. in-
komstskattelagen,

minskas med

a) återfört avdrag för avsättning
till periodiseringsfond, och

b) återfört avdrag för avsätt-
ning till expansionsfond.

Prop. 1999/2000:2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.

442

2.70 Förslag till lag om upphävande av lagen (1996:1231)
om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid
1997-2001 års taxeringar

Härigenom föreskrivs att lagen (1996:1231) om skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfa-
rande i fråga om 1997-2001 års taxeringar.

Prop. 1999/2000:2

443

2.71 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:323) om statlig förmö-
genhetsskatt

dels att nuvarande 22 § skall betecknas 23 §,

dels att 1, 3, 4, 6, 7, 11, 12, 14 och 21 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 22 § skall sättas närmast före 23 §,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 22 §, av följande lydel-
se.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Förmögenhetsskatt skall betalas till staten enligt bestämmelserna i
denna lag.

Bestämmelser om skattemyndigheter och förfarandet vid taxering till
statlig förmögenhetsskatt finns i taxeringslagen (1990:324).

Begrepp som används i denna
lag har samma betydelse som i
kommunalskattelagen (1928:370)
och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt samt omfattar också
motsvarande utländska företeelser
om inte annat anges eller framgår
av sammanhanget.

Termer och uttryck som används
i denna lag har samma betydelse
och tillämpningsområde som i
inkomstskattelagen (1999:000)
och omfattar också motsvarande
utländska företeelser om inte annat
anges eller framgår av samman-
hanget.

3 §'

Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall som tillgång

tas upp

1.  privatbostadsfastighet och
privatbostad som avses i 5 § kom-
munalskattelagen (1928:370),

2.  privatbo stadsfastighet på
lantbruksenhet som på ägarens
begäran räknas som näringsfas-
tighet enligt 5 § sjunde stycket
kommunalskattelagen,

3. den del av en näringsfastighet
som används eller är avsedd att an
eller närståendes boende,

1.  privatbostadsfastighet och
privatbostadsrätt,

2.  småhus med tillhörande
tomtmark på lantbruksenhet som
på grund av ägarens begäran enligt
2 kap. 9 § första stycket in-
komstskattelagen (1999:000) är
näringsfastighet,

som inrymmer en bostadslägenhet
'ändas av fastighetsägaren för eget

4. aktie i ett aktieslag som är inregistrerat vid börs i det land där aktie-
bolaget är hemmahörande samt marknadsnoterad aktie i ett aktiebolag
som är hemmahörande i Sverige om ett aktieslag i bolaget den 29 maj

Senaste lydelse 1997:954.

444

1997 var eller senare har varit inregistrerad vid svensk börs med undan-
tag för huvuddelägares aktie,

5. aktie i ett aktieslag som inte är marknadsnoterat i det land där aktie-
bolaget är hemmahörande med undantag för huvuddelägares aktie i ett
aktiebolag i vilket finns ett aktieslag som är marknadsnoterat,

Prop. 1999/2000:2

6. annan inte marknadsnoterad
delägarrätt som avses i 27 §
1 mom. lagen (1947:576) om stat-
lig inkomstskatt än aktie samt an-
del i handelsbolag och europeisk
ekonomisk intressegruppering med
undantag för andel i juridisk per-
son till den del den juridiska per-
sonen är skattskyldig,

7. arman marknadsnoterad till-

6. annan delägarrätt än aktie om
den inte är marknadsnoterad samt
andel i handelsbolag och europeisk
ekonomisk intressegruppering med
undantag för andel i juridisk per-
son till den del den juridiska per-
sonen är skattskyldig,

7. annan marknadsnoterad del-

gång som avses i 27 § 1 mom. la-
gen om statlig inkomstskatt än ak-
tie samt marknadsnoterad tillgång
som avses i 29 § 1 mom., 30 §

ägarrätt än aktie, marknadsno-
terad fordringsrätt och mark-
nadsnoterad tillgång som avses i
52 kap. inkomstskattelagen,

1 mom. och 31 § samma lag,

8. livförsäkring med undantag för

a) pensionsförsäkring som avses a) pensionsförsäkring samt

i punkt 1 av anvisningarna till

31 § kommunalskattelagen samt

b) livförsäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller döds-
fall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar,

9. rätt till livränta eller därmed jämförlig utbetalning med undantag för

rätt till

a) utbetalning pa grund av försäkring,

b) utbetalning på grund av tidigare anställning samt

c) underhållsbidrag,

10. kontobehållning med un-
dantag för behållning på pensions-
sparkonto enligt 1 kap. 2 § lagen
(1993:931) om individuellt pen-

10. kontobehållning med un-
dantag för behållning på pensions-
sparkonto,

sionssparande,

11. fordran i pengar och liknade betalningsmedel samt fordran avseen-
de marknadsnoterad tillgång som anges i 4, 5, eller 7,

12. pengar och liknande betalningsmedel till den del de sammanlagt
överstiger 25 000 kronor,

13. lösöre med undantag för

a) inre lösöre för personligt bruk,

b) yttre lösöre för personligt bruk till den del det enskilda föremålets
värde understiger 10 000 kronor,

c) fordon som avses i 9 § första stycket fordonsskattelagen (1988:327)

samt

d) lösöre som är deponerat på museum eller liknande inrättning,
om tillgången inte ingår i sådan om tillgången inte ingår i sådan
näringsverksamhet som avses i näringsverksamhet som avses i

445

21 § kommunalskattelagen i annat 13 kap. 1 och 11 §§ inkomstskat- Prop. 1999/2000:2
fall än enligt 2 och 3.                  telagen i annat fall än enligt 2

och 3.

Undantaget i första stycket 4 och 5 för huvuddelägares aktie tillämpas

1. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier var inregistrerade vid börs vid ut-
gången av år 1991, om aktien har innehafts direkt eller indirekt av en
huvuddelägare sedan denna tidpunkt,

2. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har inregistrerats vid börs första
gången efter utgången av år 1991, om aktien har innehafts direkt eller
indirekt av en huvuddelägare sedan inregistreringen,

3. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har marknadsnoterats första
gången efter utgången av år 1996, om aktien har innehafts direkt eller
indirekt av en huvuddelägare sedan marknadsnoteringen,

4. aktie som har förvärvats med stöd av aktie som avses i 1-3, om akti-
en har innehafts direkt eller indirekt av en huvuddelägare sedan detta
förvärv,

5. aktie som avses i 1-4 och som har förvärvats av ett barn eller barn-
barn till huvuddelägaren och i förekommande fall därefter åter förvärvats
av huvuddelägaren och som har innehafts direkt eller indirekt av ett barn,
barnbarn eller av huvuddelägaren sedan först nämnda förvärv.

Med huvuddelägare avses sådan aktieägare som, ensam eller tillsam-
mans med närstående, innehade aktier direkt eller indirekt motsvarande
minst 25 procent för röstvärdet av aktierna i bolaget vid utgången av år
1991 i fråga om aktier i ett aktiebolag i vilket aktier var inregistrerade
vid den tidpunkten och i övriga fall vid tidpunkten för inregistrering eller
marknadsnotering som avses i andra stycket. Som huvuddelägare anses
även dödsboet efter sådan aktieägare.

Som närstående räknas sådana
personer som anges i punkt 14
sista stycket av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen.

Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall alla skulder
dras av från värdet av tillgångarna.

Som avdragsgill skuld räknas dock inte

1. skuld i sådan näringsverk-
samhet som avses i 13 kap. loch
11 §§         inkomstskattelagen

(1999:000) med undantag för
skuld hänförlig till tillgång som
anges i 3 § första stycket 2 och 3,

1. skuld i sådan näringsverk-
samhet som avses i 21 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) med
undantag för skuld hänförlig till
tillgång som anges i 3 § första
stycket 2 och 3,

2. skuld hänförlig till aktie som är undantagen från skatteplikt,

3. skuld hänförlig till delägarrätt som är skattepliktig enligt 3 § första
stycket 5 eller 6 till den del tillgångar och skulder i den juridiska perso-
nen inte beaktas vid värdering enligt 14 §,

2 Senaste lydelse 1997:954.

446

4. förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och Prop. 1999/2000:2
därmed jämförlig förpliktelse till den del det sammanlagda beloppet av-
seende sådana förpliktelser överstiger det sammanlagda värdet på rättig-
heter på grund av sådana avtal,

5. förpliktelse vars motsvarande rättighet hos annan är av sådant slag
att den är undantagen från skatteplikt,

6. skuld hänförlig till lösöre som är av sådant slag att det är undantaget
från skatteplikt,

7. annan skuld hos begränsat skattskyldig enligt 7 § än sådan som är
hänförlig till tillgång som anges i den paragrafen,

8. skuld hänförlig till tillgång som är undantagen från beskattning till
följd av dubbelbeskattningsavtal,

9. skatt som avses i 1 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483) som
ännu inte debiterats.

Förmögenhetsskatt för skattepliktig förmögenhet skall betalas av

1. fysisk person som är bosatt i 1. fysisk person som är obe-
Sverige vid beskattningsårets ut- gränsat skattskyldig vid beskatt-

gång,

2. dödsbo efter den som vid sin
död var bosatt i Sverige,

3. fysisk person som enligt 69 §
kommunalskattelagen (1928:370)
behandlas som en i Sverige bosatt
person,

4. svensk förening eller svenskt
samfund utom till den del en
medlem genom sin andel har del i
dess förmögenhet,

5. svensk stiftelse.

Som bosatt i Sverige anses i
denna lag även fysisk person som
stadigvarande vistas här. Fysisk
person som inte är svensk med-
borgare och som vistas i Sverige
under en begränsad tid av högst tre
år anses inte bosatt i Sverige.

Juridisk person som avses i 7 f
3-6 eller 10 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
är inte skattskyldig.

ningsårets utgång,

2. dödsbo efter den som vid sin
död var obegränsat skattskyldig,

3. svensk förening eller svenskt
samfund utom till den del en
medlem genom sin andel har del i
dess förmögenhet,

4. svensk stiftelse.

En fysisk person som inte är
svensk medborgare och som vistas
i Sverige under en begränsad tid
av högst tre år behandlas som be-
gränsat skattskyldig.

Juridisk person som avses i 7
kap. 2 §, 3 § första stycket, 7 §
förstastycket, 15-17, 19 eller 20§
inkomstskattelagen (1999:000) är
inte skattskyldig. Detta gäller ock-
så registrerat trossamfund som
uppfyller kraven i 7 kap. 7 § första
stycket nämnda lag.

447

Fysisk person som inte är bosatt
i Sverige vid beskattningsårets
utgång skall betala förmögen-
hetsskatt för skattepliktig för-
mögenhet avseende i Sverige be-
lägen tillgång som anges i 3 §
första stycket 1 och 2.

En fysisk person som är begrän-
sat skattskyldig vid beskattnings-
årets utgång skall betala för-
mögenhetsskatt för skattepliktig
förmögenhet avseende sådan i
Sverige belägen tillgång som an-
ges i 3 § första stycket 1 och 2.

Prop. 1999/2000:2

11 §

Privatbostad som innehas av
medlem i en bostadsrättsförening
eller i en bostadsförening eller av
delägare i ett bostadsaktiebolag
tas upp till ett värde som motsva-
rar medlemmens eller delägarens
andel i föreningens eller bolagets
behållna förmögenhet. Denna för-
mögenhet bestäms med utgångs-
punkt i ett värde på föreningens
eller bolagets fastighet beräknat
enligt 10 § och med hänsyn till
föreningens eller bolagets övriga
tillgångar och skulder enligt bok-
slutet för det räkenskapsår som
avslutats närmast före den 1 juli
under beskattningsåret.

12 §3

Marknadsnoterad tillgång som
avses i 27 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
med undantag för andel i sådan
värdepappersfond som avses i 27 §
6 mom. nämnda lag tas upp till 80
procent av det vid beskatt-
ningsårets utgång senast noterade
värdet om inte annat följer av 13 §.
Marknadsnoterad tillgång som
avses i 27 § 6 mom., 29 § 1 mom.,
30 § 1 mom. och 31 § lagen om
statlig inkomstskatt tas upp till det
vid beskattningsårets utgång se-
nast noterade värdet. Om det note-
rade värdet inte omfattar upplupen

Privatbostadsrätt tas upp till ett
värde som motsvarar medlemmens
eller delägarens andel i förening-
ens eller bolagets behållna för-
mögenhet. Denna förmögenhet
bestäms med utgångspunkt i ett
värde på föreningens eller bolagets
fastighet beräknat enligt 10 § och
med hänsyn till föreningens eller
bolagets övriga tillgångar och
skulder enligt bokslutet för det
räkenskapsår som avslutats när-
mast före den 1 juli under beskatt-
ningsåret.

Marknadsnoterad delägarrätt
med undantag för andel i sådan
värdepappersfond som avses i
48 kap. 22 § andra stycket in-
komstskattelagen (1999:000) tas
upp till 80 procent av det vid be-
skattningsårets utgång senast note-
rade värdet om inte annat följer av
13 §. Marknadsnoterad fordrings-
rätt, andel i sådan värdepappers-
fond som avses i 48 kap. 22 § and-
ra stycket samt marknadsnoterad
tillgång som avses i 52 kap.
nämnda lag, tas upp till det vid be-
skattningsårets utgång senast no-
terade värdet. Om det noterade

3 Senaste lydelse 1997:954.

448

avkastning skall värdet ökas med värdet inte omfattar upplupen av-
sådan avkastning.                   kastning skall värdet ökas med

sådan avkastning.

Prop. 1999/2000:2

14 §4

Vid värdering av aktie och an-
nan delägarrätt som avses i 27 §
1 mom. lagen (1947:576) om stat-
lig inkomstskatt och som inte är
marknadsnoterad samt andel i
handelsbolag och europeisk eko-
nomisk intressegruppering beaktas
tillgångar och skulder i den juri-
diska personen i den omfattning
som skulle ha gällt om de inne-
hafts direkt av delägaren och inte
annat följer av andra stycket eller
13 §. Om tillgången eller skulden
ingår i sådan näringsverksamhet
som avses i 21 § kommunalskatte-
lagen (1928:370) hos den juridiska
personen anses detsamma gälla for
delägaren, dock inte i fråga om
tillgång som for delägaren vid di-
rekt innehav omfattas av 3 § första
stycket 1 och därtill hänförlig
skuld.

Vid värdering av aktie och där-
med jämförlig delägarrätt som inte
är marknadsnoterad samt andel i
handelsbolag och europeisk eko-
nomisk intressegruppering beaktas
tillgångar och skulder i den juridi-
ska personen i den omfattning som
skulle ha gällt om de innehafts
direkt av delägaren och inte annat
följer av andra stycket eller 13 §.
Om tillgången eller skulden ingår i
sådan näringsverksamhet som av-
ses i 13 kap. 1, eller 11 § inkomst-
skattelagen (1999:000) hos den
juridiska personen anses det-
samma gälla för delägaren, dock
inte i fråga om tillgång som för
delägaren vid direkt innehav om-
fattas av 3 § första stycket 1 och
därtill hänförlig skuld.

Aktie i ett aktiebolag som är hemmahörande i Sverige och som inte är
marknadsnoterad tas upp till 80 procent av marknadsvärdet om ett
aktieslag i bolaget har varit inregistrerat vid svensk börs under beskatt-
ningsåret.

Har en andel i ett handelsbolag eller i en europeisk ekonomisk intresse-
gruppering ett negativt värde, får detta beaktas av delägare eller medlem
som inte har förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets eller gruppe-
ringens förbindelser.

21 §
(Första och fjärde styckena)
Sambeskattning skall ske av
makar som levt tillsammans under
beskattningsåret samt av föräldrar
och deras hemmavarande under-
åriga barn.

Sambeskattning skall ske av

1. makar som levt tillsammans
under beskattningsåret,

2. sambor som tidigare har varit
gifta med varandra eller som har
eller har haft barn tillsammans,
och

3. föräldrar och deras hemmava-
rande barn under 18 år.

4 Senaste lydelse 1997:954.

449

15 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 1

Vid sambeskattning tillämpas
bestämmelserna i 65 § kommunal-
skattelagen (1928:370) och punkt
2 av anvisningarna till den para-
grafen. Fosterbarn anses dock inte
som hemmavarande barn.

(21 § andra och tredje styckena)

Den skattepliktiga förmögenhe-
ten beräknas för var och en för sig.
Om ett barn inte skall lämna själv-
deklaration för beskattningsåret
enligt 2 kap. 4 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontroll-
uppgifter, räknas dock barnets till-
gångar och skulder in i föräldrar-
nas skattepliktiga förmögenheter.

Den beskattningsbara förmö-
genheten beräknas gemensamt för
de personer som skall sambeskat-
tas. Om skulderna överstiger vär-
det av tillgångarna vid beräkning
av en persons skattepliktiga för-
mögenhet avräknas underskottet
vid beräkning av den beskattnings-
bara förmögenheten. Skatten be-
räknas och fördelas på dessa per-

Makar sambeskattas inte det be-
skattningsår då de ingår äkten-
skap, om de inte skall sambeskat-
tas enligt första stycket 2. Sambor
sambeskattas inte det beskatt-
ningsår då den omständighet som
medför att de skall sambeskattas
inträffar. Vid ena makens eller
sambons död sambeskattas ma-
karna respektive samborna det
beskattningsår då dödsfallet in-
träffade. Om det i annat fall in-
träffar ändring i något förhållande
som har betydelse för frågan om
makar eller sambor skall sambe-
skattas ett visst beskattningsår,
bedöms frågan efter förhållandena
under den större delen av beskatt-
ningsåret.

Frågan om barn är hemmava-
rande eller under 18 år bedöms
efter förhållandena den 1 no-
vember beskattningsåret. Foster-
barn anses inte som hem-
mavarande barn.

22

Den skattepliktiga förmögenhe-
ten beräknas för var och en för sig.
Om ett barn inte skall lämna själv-
deklaration för beskattningsåret
enligt 2 kap. 4 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontroll-
uppgifter, räknas dock barnets till-
gångar och skulder in i föräldrar-
nas skattepliktiga förmögenheter.

Den beskattningsbara förmö-
genheten beräknas gemensamt för
de personer som skall sambeskat-
tas. Om skulderna överstiger vär-
det av tillgångarna vid beräkning
av en persons skattepliktiga för-
mögenhet avräknas underskottet
vid beräkning av den beskattnings-
bara förmögenheten. Skatten be-
räknas och fördelas på dessa per-

Prop. 1999/2000:2

450

soner efter förhållandet mellan   soner efter förhållandet mellan Prop. 1999/2000:2

deras skattepliktiga förmögenhe-   deras skattepliktiga förmögenhe-

ter.                                             ter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

451

2.72 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:324) om
begränsning av skatt

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 4 §§ lagen (1997:324) om begräns-
ning av skatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

1 §

Vid debitering av slutlig och tillkommande skatt skall statlig inkomst-
skatt och förmögenhetsskatt begränsas enligt bestämmelserna i denna
lag.

Begrepp som används i denna
lag har samma betydelse som i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och lagen (1997:323)
om statlig förmögenhetsskatt om
inte annat anges eller framgår av
sammanhanget.

Termer och uttryck som används
i denna lag har samma betydelse
och tillämpningsområde som i
inkomstskattelagen (1999:000)
och lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt om inte annat
anges eller framgår av samman-
hanget.

Begränsning av skatt skall ske
endast för fysisk person som är
bosatt i Sverige under någon del
av beskattningsåret eller för döds-
bo efter den som vid sin död var
bosatt i Sverige.

Begränsning av skatt skall ske
endast för fysisk person som är
obegränsat skattskyldig under nå-
gon del av beskattningsåret eller
för dödsbo efter den som vid sin
död var obegränsat skattskyldig.

4§’

Spärrbeloppet jämförs med det sammanlagda beloppet av statlig in-
komstskatt, kommunal inkomstskatt och förmögenhetsskatt som beräk-
nats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). För
personer som skall sambeskattas enligt 21 § lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt beräknas skattebeloppet som summan av deras sam-
manlagda skatter om beskattningsbar förmögenhet uppkommer vid sam-

beskattningen.

Är den skattskyldige berättigad
till nedsättning av statlig inkomst-
skatt, kommunal inkomstskatt eller
förmögenhetsskatt genom skatte-
reduktion som avses i 11 kap. 11 §
skattebetalningslagen (1997:483)
eller genom avräkning av utländsk
skatt enligt särskilda föreskrifter,
beräknas skattebeloppet som om
skattereduktion eller avräkning av

Är den skattskyldige berättigad
till nedsättning av statlig inkomst-
skatt, kommunal inkomstskatt eller
förmögenhetsskatt genom skatte-
reduktion som avses i 64 kap.
9-10 §§ inkomstskattelagen
(1999:000) eller genom avräkning
av utländsk skatt enligt särskilda
föreskrifter, beräknas skattebe-
loppet som om skattereduktion

Senaste lydelse 1997:955.

452

skatt inte hade skett.

eller avräkning av skatt inte hade Prop. 1999/2000:2
skett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

453

2.73 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)'
dels att 2 kap. 3 § och 11 kap. 11 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 11 kap. 11 § skall utgå,

dels att 1 kap. 3 och 6 §§, 2 kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 1 §, 4 kap. 13 §, 5
kap. 2-4, 9 och 11 §§, 8 kap. 4, 5, 17, 19 och 23 §§, 9 kap. 2 § samt 11
kap. 9, 12 och 14 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 kap. 9 a §, samt
närmast före 12 kap. 9 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

1 kap.

Termer och uttryck som an-
vänds i denna lag har samma inne-
börd som i de lagar som anges i
1 och 2 §§ samt i 1 kap. 1 § taxe-
ringslagen (1990:324), om inte
annat anges i detta kapitel eller
framgår av sammanhanget. Med
arbetsgivaravgift avses dock även
sådan särskild löneskatt och all-
män löneavgift som en arbetsgiva-
re är skyldig att betala enligt 1 §
lagen (1990:659) om särskild lö-
neskatt på vissa förvärvsinkomster
och 1 § lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift.

Termer och uttryck som an-
vänds i denna lag har samma bety-
delse och tillämpningsområden
som i de lagar som anges i 1 och 2
§§ samt i 1 kap. 1 § taxeringslagen
(1990:324), om inte annat anges i
detta kapitel eller framgår av
sammanhanget. Med arbetsgivar-
avgift avses dock även sådan sär-
skild löneskatt och allmän löneav-
gift som en arbetsgivare är skyldig
att betala enligt 1   § lagen

(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster och 1 §
lagen (1994:1920) om allmän lö-
neavgift. Vidare avses med juri-
disk person också dödsbon och
handelsbolag.

2

I denna lag avses med

arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete,
arbetstagare: den som tar emot ersättning för arbete,

beskattningsår:   beskattningsår

enligt       kommunalskattelagen

(1928:370), lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt eller mervär-
desskattelagen (1994:200) eller, i

beskattningsår: beskattningsår
enligt          inkomstskattelagen

(1999:000) eller mervärdes-
skattelagen (1994:200) eller, i frå-
ga om skatt som inte avses i någon

1 Senaste lydelse av

2 kap. 3 § 1998:232

11 kap. 11 § 1997:1145.

2 Senaste lydelse 1998:347.

454

fråga om skatt som inte avses i av de nämnda lagarna, kalender-
någon av de nämnda lagarna, ka- året för vilket skatten skall betalas,
lenderåret för vilket skatten skall

Prop. 1999/2000:2

betalas,

grupphuvudman: den som enligt 6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen

(1994:200) utsetts som huvudman för en mervärdesskattegrupp,
inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret,

näringsverksamhet: verksamhet
av sådant slag att intäkt i verksam-
heten, om den är skattepliktig här i
landet, enligt bestämmelserna i
22 § kommunalskattelagen eller
2 § 1 mom. lagen om statlig in-
komstskatt räknas till inkomstsla-
get näringsverksamhet för den som
bedriver verksamheten eller, när
verksamheten bedrivs av ett han-
delsbolag, för någon delägare i

näringsverksamhet: verksamhet
av sådant slag att intäkter i verk-
samheten enligt bestämmelserna i
13 kap. inkomstskattelagen
(1999:000) räknas till inkomstsla-
get näringsverksamhet för den som
bedriver verksamheten eller, när
verksamheten bedrivs av ett han-
delsbolag, för någon delägare i
bolaget,

bolaget,

överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående mervär-
desskatt som överstiger utgående mervärdesskatt.

2 kap.

1 §3

Beslut enligt denna lag som rör
en fysisk person fattas av skatte-
myndigheten i den region där den
fysiska personen författningsenligt
skall vara folkbokförd den 1 no-
vember året fore det år då beslutet
skall fattas.

För den som har varit bosatt el-
ler stadigvarande vistats här i lan-
det under någon del av det år då
beslut skall fattas men som inte
skall ha varit folkbokförd här den
1 november året före fattas beslut
av skattemyndigheten i den region
där den fysiska personen först va-
rit bosatt eller stadigvarande vis-
tats.

För den som skall anses bosatt
här i landet på grund av sådan
väsentlig anknytning som avses i
punkt 1 andra stycket av anvis-
ningarna till 53 § kommunalskat-
telagen (1928:370), fattas beslut

Beslut enligt denna lag som rör
en fysisk person fattas av skatte-
myndigheten i den region där den
fysiska personen har sin hemorts-
kommun det år då beslutet skall
fattas.

Med hemortskommun avses den
kommun där den fysiska personen
författningsenligt skall vara folk-
bokförd den 1 november året fore
det år då beslutet skall fattas. För
den som har varit bosatt eller sta-
digvarande vistats här i landet un-
der någon del av det år då beslut
skall fattas men som inte skall ha
varit folkbokförd här den 1 no-
vember året före avses med hem-
ortskommun den kommun där den
fysiska personen först varit bosatt
eller stadigvarande vistats. För den
som på grund av väsentlig anknyt-
ning till Sverige är obegränsat

3 Senaste lydelse 1998:232.

455

av skattemyndigheten i den region
där den kommun ligger till vilken
anknytningen var starkast under
året före det år då beslutet skall
fattas.

Första-tret^e styckena gäller
inte om annat följer av 5-5 §§. Om
behörig myndighet inte finns, fat-
tas beslut av Skattemyndigheten i
Stockholm.

2

Beslut som rör ett handelsbolag
fattas av skattemyndigheten i den
region där bolaget enligt uppgift i
handelsregistret har sitt huvud-
kontor.

Beslut som rör en europeisk
ekonomisk intressegruppering fat-
tas av skattemyndigheten i den
region där intressegrupperingen
har sitt säte.

Beslut som rör någon annan ju-
ridisk person än som avses i första
eller andra stycket fattas av skat-
temyndigheten i den region inom
vilket styrelsen eller förvaltningen
har sitt säte. Beslut som rör en
skattskyldigs dödsbo fattas dock
av den myndighet som senast var
behörig att fatta beslut som rörde
den skattskyldige.

skattskyldig enligt 3 kap. 3 § första
stycket 3 inkomstskattelagen
(1999:000), avses med hemorts-
kommun den kommun till vilken
anknytningen var starkast under
året före det år då beslutet skall
fattas.

Första och andra styckena gäller
inte om annat följer av 4-5 §§. Om
behörig myndighet inte finns, fat-
tas beslut av Skattemyndigheten i
Stockholm.

§4

Beslut som rör ett handelsbolag
fattas av skattemyndigheten i den
region där bolaget enligt uppgift i
handelsregistret hade sitt huvud-
kontor den 1 november året före
det år då beslutet skall fattas.

Beslut som rör en europeisk
ekonomisk intressegruppering fat-
tas av skattemyndigheten i den
region där intressegrupperingen
hade sitt säte den 1 november året
före det år då beslutet skall fattas.

Beslut som rör någon annan ju-
ridisk person än som avses i första
eller andra stycket fattas av skat-
temyndigheten i den region inom
vilket styrelsen eller förvaltningen
hade sitt säte den 1 november året
före det år då beslutet skall fattas.
Beslut som rör en skattskyldigs
dödsbo fattas dock av den myn-
dighet som senast var behörig att
fatta beslut som rörde den skatt-
skyldige.

Om en juridisk person har bil-
dats efter den 1 november året
före det år då beslutet skall fattas
skall beslutet fattas av skatte-
myndigheten i den region där hu-
vudkontoret eller sätet var beläget
då den juridiska personen bilda-
des. Om beslutet rör ett dödsbo
och den avlidne hade bytt folk-

Prop. 1999/2000:2

4 Senaste lydelse 1998:232.

456

Första- tredje styckena gäller
inte om annat följer av 3-5 §§. Om
en juridisk person har upplösts
fattas beslut av den senast behö-
riga myndigheten. Om behörig
myndighet inte finns fattas beslut
av Skattemyndigheten i Stock-
holm.

bokföringsort efter den 1 novem-
ber året före dödsfallsåret skall
beslut efter utgången av döds-
fallsåret fattas av skattemyndig-
heten i den region där den avlid-
nes senaste rätta folkbokföringsort
var belägen.

Törsta-fjärde styckena gäller
inte om annat följer av 4-5 §§. Om
en juridisk person har upplösts
fattas beslut av den senast behö-
riga myndigheten. Om behörig
myndighet inte finns fattas beslut
av Skattemyndigheten i Stock-
holm.

Prop. 1999/2000:2

3 kap.

1 §5

Skattemyndigheten skall registrera

1. den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap. eller betala ar-
betsgivaravgifter,

2. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200),
med undantag av en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 §
mervärdesskattelagen och av den som är skattskyldig endast på grund av
förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2

nämnda lag, och

3. den som är grupphuvudman.

En fysisk person skall för visst
år vara registrerad hos den skatte-
myndighet som enligt 2 kap. 1 §
första-tredje styckena är behörig
att fatta beslut som rör den perso-

En fysisk person skall för visst
år vara registrerad hos den skatte-
myndighet som enligt 2 kap. 1 §
första stycket är behörig att fatta
beslut som rör den personen.

nen.

En juridisk person skall för visst
år vara registrerad hos den skatte-
myndighet som den 1 november
året före enligt 2 kap. 2 § första-
tredje styckena var behörig att
fatta beslut som rör den personen.
Om inte någon skattemyndighet
var behörig att fatta beslut som
rör den juridiska personen vid
nämnda tidpunkt, skall registre-
ringen ske hos den skattemyndig-
het som därefter först fick sådan
behörighet.

En juridisk person skall för visst
år vara registrerad hos den skatte-
myndighet som enligt 2 kap. 2 §
första-fjärde styckena var behörig
att fatta beslut som rör den perso-
nen.

5 Senaste lydelse 1998:347.

457

I samband med ett beslut enligt 2 kap. 5 § far beslutas att registrering- Prop. 1999/2000:2
en skall ske hos den skattemyndighet som tar över behörigheten att fatta
beslut.

4 kap.

13 §

Skattemyndigheten skall återkalla en F-skattsedel, om innehavaren

1. begär att skattsedeln skall återkallas,

2. upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet,

3. inte följer villkor som har meddelats enligt 9 § eller på annat sätt
missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är obetydligt,

4. inte följer ett föreläggande att lämna särskild självdeklaration eller, i
fråga om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar
en handling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan
ligga till grund för taxering,

5. brister i redovisning eller betalning av skatt enligt denna lag i en ut-

sträckning som inte är obetydlig,

6. har meddelats näringsförbud,

7. är i konkurs,

8. är eller har varit företags-
ledare i ett fåmansföretag eller i ett
fåmansägt handelsbolag och det
finns eller fanns förutsättningar att
återkalla företagets eller bolagets
F-skattsedel på grund av ett för-
hållande som kan hänföras till fö-
retagsledaren, eller

9. är ett fåmansföretag eller ett
fåmansägt handelsbolag och en
företagsledare i företaget eller bo-
laget har handlat på ett sådant sätt
att en F-skattsedel inte får utfärdas
för företagsledaren på grund av ett
förhållande som avses i 3-8.

8. är eller har varit företags-
ledare i ett fåmansföretag eller i ett
fåmanshandelsbolag och det finns
eller fanns förutsättningar att åter-
kalla företagets eller bolagets
F-skattsedel på grund av ett för-
hållande som kan hänföras till fö-
retagsledaren, eller

9. är ett fåmansföretag eller ett
fåmanshandelsbolag och en före-
tagsledare i företaget eller bolaget
har handlat på ett sådant sätt att en
F-skattsedel inte får utfärdas för
företagsledaren på grund av ett
förhållande som avses i 3-8.

5 kap.

6

Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 3-5 §§, göras från kontant
ersättning för arbete.

Med ersättning för arbete likställs i denna lag

1. pension,

2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar,

3. sådan ersättning vid sjukdom
eller olycksfall som avses i 32 §
1 mom. fårsta stycket e och g
kommunalskattelagen (1928:370)

3.ersättning på grund av sjuk-
eller olycksfallsförsäkring som
tecknats i samband med tjänst om
ersättningen inte utgör livränta,

6 Senaste lydelse 1997:1032.

458

samt ersättning som avses i tredje
stycket samma moment,

4. sjukpenning och annan er-
sättning som avses i punkt 11 av
anvisningarna till 22 § och punkt
12 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen,

5. ersättning för förlorad ar-
betsförtjänst och för intrång i nä-
ringsverksamhet,

6. undantagsförmåner och så-
dant periodiskt understöd eller
sådan liknande periodisk utbetal-
ning för vilken givaren enligt 23 §
kommunalskattelagen är berät-
tigad till avdrag,

7. behållning på pensionsspar-
konto som skall avskattas enligt
32 § 1 mom. första stycket j kom-
munalskattelagen på grund av att
pensionssparavtalet har upphört att
gälla eller att behållningen tagits i
anspråk vid utmätning, konkurs
eller ackord, och

8. annan kontant ersättning som
utgår med anledning av tjänsten.

4. engångsbelopp på grund av
personskada,

5. sjukpenning och annan er-

sättning som avses i 11 kap. 24,
30, 31, 34 och 36 §§ samt 15 kap.
8      § inkomstskattelagen

(1999:000),

6.  ersättning för förlorad ar-
betsförtjänst och för intrång i nä-
ringsverksamhet,

7. undantagsförmåner och så-
dant periodiskt understöd eller
sådan liknande periodisk utbetal-
ning som givaren enligt inkomst-
skattelagen skall dra av i inkomst-
slaget näringsverksamhet,

8. behållning på pensionsspar-
konto som skall avskattas enligt
58 kap. 33 § inkomstskattelagen på
grund av att pensionssparavtalet
har upphört att gälla eller att be-
hållningen tagits i anspråk vid ut-
mätning, konkurs eller ackord, och

9. annan kontant ersättning som
utgår med anledning av tjänsten.

Prop. 1999/2000:2

7

Skatteavdrag skall inte göras, om

1. ersättningen är mindre än 100 kronor,

2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till motta-

garen under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor,

3. utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren un-
derstiger 10 000 kronor under inkomståret och

a) utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,

b) ersättningen inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven närings-
verksamhet,

c) utbetalaren och mottagaren inte har träffat en sådan överenskom-

melse som avses i 3 kap. 2 a § andra stycket 2 d lagen (1962:381) om
allmän försäkring, samt

d) det inte är fråga om sådan ersättning för arbete som avses i 12 kap.

16 § föräldrabalken,

4. ersättningen betalas ut till en
idrottsutövare av en sådan ideell

4. ersättningen betalas ut till en
idrottsutövare av en sådan ideell

förening som avses i 7 £ 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till huvud-

förening som avses i 7 kap. 7 §
första stycket inkomstskattelagen
(1999:000) och som har till hu-

7 Lydelse enligt prop. 1999/2000:6.

459

halvt prisbasbelopp enligt lagen
om allmän försäkring,
ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget,
ersättningen är familjebidrag till någon som tjänstgör inom totalför-

sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet och ersättningen under
inkomståret understiger ett halvt
basbelopp enligt lagen om allmän
forsäkring,

5.

6.

svaret, eller

7. ersättningen är sjukpenning
eller annan ersättning som avses i
punkt 11 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370)
till mottagare som debiterats pre-
liminär skatt för inkomståret.

vudsakligt syfte att främja idrotts-
lig verksamhet och ersättningen
under inkomståret understiger ett

Prop. 1999/2000:2

7. ersättningen är sjukpenning
eller annan ersättning som avses i
75 kap. 8 § inkomstskattelagen till
mottagare som debiterats prelimi-
när skatt för inkomståret.

8

Skatteavdrag skall inte göras från ersättning som betalas ut till

1. staten, landsting, kommuner eller kommunalförbund,

2. fysiska personer som inte är 2. fysiska personer som är be-
bosatta i Sverige,                    gränsat skattskyldiga i Sverige,

3. utländska juridiska personer, eller

4. mottagare som visar upp ett sådant beslut om befrielse från skatte-
avdrag som avses i 10 eller 11 §.

Första stycket 2 och 3 gäller inte, om ersättningen betalas ut för nä-
ringsverksamhet som mottagaren bedriver från ett fast driftställe här i
landet.

9

Skatteavdrag skall inte göras från

1. ränta på ett konto, om räntan är mindre än 100 kronor,

2. ränta eller utdelning till juridiska personer, med undantag för svens-
ka dödsbon,

3. ränta eller utdelning till fysis-
ka personer som inte är bosatta i
Sverige,

4. ränta eller utdelning som en-
ligt dubbelbeskattningsavtal är
helt undantagen från beskattning i

Sverige,

5. ränta på ett förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan är mindre än

1 000 kronor,

3. ränta eller utdelning till fysis-
ka personer som är begränsat
skattskyldiga, i Sverige,

4. ränta eller utdelning som en-
ligt skatteavtal är helt undantagen
från beskattning i Sverige,

6. ränta på ett konto för klientmedel,

7. ränta som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om det är
okänt för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och
utbetalaren därför skall redovisa hela beloppet i kontrolluppgift enligt

8 Lydelse enligt prop. 1998/99:124.

9 Senaste lydelse 1997:1032.

460

3 kap. 22 § sjätte stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter,
eller

8. ränta eller utdelning som ett utländskt foretag skall lämna kontroll-
uppgift för enligt 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.

Prop. 1999/2000:2

11

Skattemyndigheten far, utom i d
sluta att skatteavdrag enligt denna k

1. en arbetstagare som är bosatt
här i landet men utför arbete i en
annan stat som Sverige har träffat
överenskommelse med för undvi-
kande av att preliminär skatt tas ut
i mer än en av staterna, eller

2. en arbetstagare som är bosatt i
utför arbete här i landet.

§

fall som avses i tredje stycket, be-
inte skall göras för

1. en arbetstagare som är obe-
gränsat skattskyldig här i landet
men utför arbete i en annan stat
som Sverige har träffat överens-
kommelse med för undvikande av
att preliminär skatt tas ut i mer än
en av staterna, eller

n sådan stat som anges under 1 men

En förutsättning för beslut enligt första stycket är att avdrag för preli-
minär skatt på grund av arbetet görs i den andra staten.

Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut
och om Riksskatteverket träffar överenskommelse med behörig myndig-
het i den andra staten om att skatten skall tas ut där, far Riksskatteverket
besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras.

8 kap.

Skatteavdrag skall, om inte an-
nat följer av 9 §, göras enligt sär-
skilda skattetabeller från sjuk-
penning och annan ersättning som
avses i 11 kap. 24, 30 och 31 §§
samt 15 kap. 8 § inkomst-
skattelagen (1999:000), med un-
dantag för vårdbidrag enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Skatteavdrag skall, om inte an-
nat följer av 9 §, göras enligt sär-
skilda skattetabeller från sjuk-
penning och annan ersättning som
avses i punkt 11 av anvisningarna
till 22 § samt punkt 12 första, and-
ra och femte styckena av anvis-
ningarna till 32 § kom-
munalskattelagen (1928:370), med
undantag för vårdbidrag enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.

De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande in-
komster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange det skatteavdrag
som skall göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt gäller
bestämmelserna i 3 §.

I fråga om sjöinkomst som av-
ses i första stycket punkt 1 av an-
visningarna till 49 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) skall

I fråga om sjöinkomst skall
skatteavdrag beräknas enligt sär-
skilda skattetabeller för sjömän.
Tabellerna skall grundas på att den

461

skatteavdrag beräknas enligt sär-
skilda skattetabeller för sjömän.
Tabellerna skall grundas på att den
skattskyldige har rätt till sjöin-
komstavdrag enligt 49 § kommu-
nalskattelagen och skattereduktion
enligt 11 kap. 11 § andra stycket. I
övrigt gäller bestämmelserna i 3 §.

17 §

Värdet av en förmån i andra fall
skall beräknas enligt bestämmel-
serna i kommunalskattelagen
(1928:370).

Bestämmelserna om jämkning i
punkt 4 andra stycket av anvis-
ningarna till 42 § kommunal-
skattelagen far dock tillämpas en-
dast i fråga om förmån av fri kost
och efter beslut av skattemyndig-
heten.

skattskyldige har rätt till sjö-
inkomstavdrag enligt 64 kap. in-
komstskattelagen (1999:000) och
skattereduktion enligt 65 kap. 11 §
samma lag. I övrigt gäller be-
stämmelserna i 3 §.

Prop. 1999/2000:2

Värdet av en förmån i andra fall
skall beräknas enligt bestämmel-
serna i inkomstskattelagen
(1999:000).

Bestämmelserna om jämkning i
61 kap. 18 § inkomstskattelagen
får dock tillämpas endast i fråga
om förmån av fri kost och efter be-
slut av skattemyndigheten.

Från ersättning för ökade lev-
nadskostnader som lämnas vid

19 §10

Från ersättning för ökade
nadskostnader som lämnas

lev-

vid

sådan tjänsteresa som avses i
punkt 3 av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen (1928:370)
skall skatteavdrag göras endast till
den del ersättningen överstiger de
schablonbelopp som anges i punkt
3 respektive 3 a eller, när det gäl-
ler kostnad för logi, den faktiska
utgiften.

23 §

På begäran av en utbetalare far
skattemyndigheten besluta att
skatteavdrag skall göras utan hän-
syn till förmån av fri hemresa eller
ersättning för kostnad för hemresa
med allmänna kommunikationer.
Detta gäller dock endast till den
del förmånen eller ersättningen
inte överstiger det belopp som far

sådan tjänsteresa som avses i 12
kap. 6  § inkomstskattelagen

(1999:000) skall skatteavdrag gö-
ras endast till den del ersättningen
överstiger de schablonbelopp som
anges i 12 kap. 10-15, 17 och
21 §§ inkomstskattelagen eller, när
det gäller kostnad för logi, den
faktiska utgiften.

På begäran av en utbetalare far
skattemyndigheten besluta att
skatteavdrag skall göras utan hän-
syn till förmån av fri hemresa eller
ersättning för kostnad för hemresa
med allmänna kommunikationer.
Detta gäller dock endast till den
del förmånen eller ersättningen
inte överstiger det belopp som far

10 Senaste lydelse 1999:316.

462

dras av enligt 12 kap. 24 § in-
komstskattelagen (1999:000).

dras av enligt punkt 3 b av anvis-
ningarna till 33 § kommunalskat-
telagen (1928:370).

9 kap.

Skattepliktiga förmåner skall tas
upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 kap. 14, 15 och
17 §§. Sådan drivmedelsförmån
som avses i punkt 2 sjunde stycket
av anvisningarna till 42 § kommu-
nalskattelagen (1928:370') skall
dock värderas till marknadsvärdet.

På begäran av arbetsgivaren får
skattemyndigheten bestämma vär-
det av förmånen om

1. det finns grund för jämkning
av värdet av bilförmån eller kost-
förmån enligt punkt 4 andra-
fjärde styckena av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen,
eller

2. bostadsförmånsvärde som be-
stäms enligt 8 kap. 15 § avviker
med mer än 10 % från det värde
som följer av 42 § första stycket
kommunalskattelagen och punkt 1
andra stycket av anvisningarna till

Prop. 1999/2000:2

Förmåner skall tas upp till ett
värde som bestäms i enlighet med
8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan
drivmedelsförmån som avses i
61 kap. 10 § inkomstskattelagen
(1999:000) skall dock värderas till
marknadsvärdet.

På begäran av arbetsgivaren får
skattemyndigheten bestämma vär-
det av förmånen om

1.  värdet av bilförmån eller
kostförmån skall justeras enligt
61 kap. 18 eller 19 § inkomstskat-
telagen, eller

2. bostadsförmånsvärde som be-
stäms enligt 8 kap. 15 § avviker
med mer än 10 % från det värde
som följer av 61 kap. 2 eller 20 §
inkomstskattelagen.

den paragrafen.

Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om skattemyndighetens
beslut.

11 kap.

Skattemyndigheten fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den
årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig skatt
kan bestämmas också genom omprövningsbeslut och till följd av beslut
av domstol.

Med slutlig skatt avses summan
av skatter och avgifter enligt 10 §
minskad med skattereduktion en-
ligt 7/§.

Med slutlig skatt avses summan
av skatter och avgifter enligt 10 §
minskad med skattereduktion en-
ligt 65 kap. 9-12 §§ inkomstskat-
telagen (1999:000).

Lydelse enligt prop. 1999/2000:6.

463

12

När den slutliga skatten bestäms
gäller att

1. kommunal inkomstskatt räk-
nas ut i en post med ledning av
den skattesats som för inkomståret
gäller för den skattskyldige i hem-
ortskommunen,

2.  egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter debi-
teras på grundval av uppgifter om
försäkringsförhållanden som läm-
nas av den allmänna försäkrings-
kassan,

3. begravningsavgift enligt be-
gravningslagen (1990:1144), som
inte ingår i avgift enligt 4, räknas
ut med ledning av den avgiftssats
som för inkomståret gäller för den
skattskyldige enligt de uppgifter
som lämnats för den församling
eller kommun som avgiften skall
betalas till, och att

4.  avgift som avses i lagen
(1999:291) om avgift till registre-
rat trossamfund räknas ut med
ledning av den avgiftssats som för
inkomståret gäller för den skatt-
skyldige enligt de uppgifter som
lämnats av trossamfundet.

§12

När den slutliga skatten bestäms
gäller att

Prop. 1999/2000:2

1.  egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter debi-
teras på grundval av uppgifter om
försäkringsförhållanden som läm-
nas av den allmänna försäkrings-
kassan,

2. begravningsavgift enligt be-
gravningslagen (1990:1144), som
inte ingår i avgift enligt 3, räknas
ut med ledning av den avgiftssats
som för inkomståret gäller för den
skattskyldige enligt de uppgifter
som lämnats för den församling
eller kommun som avgiften skall
betalas till, och att

3.  avgift som avses i lagen
(1999:291) om avgift till registre-
rat trossamfund räknas ut med
ledning av den avgiftssats som för
inkomståret gäller för den skatt-
skyldige enligt de uppgifter som
lämnats av trossamfundet.

14 §

Sedan den slutliga skatten har bestämts skall skattemyndigheten göra
en avstämning av skattekontot.

Innan avstämning görs skall skattemyndigheten

1. från den slutliga skatten göra avdrag för

a) debiterad F-skatt och särskild A-skatt,

b) avdragen A-skatt,

c) A-skatt som skall betalas på grund av beslut enligt 12 kap. 1 §
andra stycket,

d) skatt som överförts från stat med vilken Sverige har ingått över-
enskommelse om uppbörd och överföring av skatt,

e) skatt som betalats enligt
lagen (1991:586) om särskild in-
komstskatt för utomlands bosatta
eller enligt lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utom-

e) skatt som betalats enligt
lagen (1991:586) om särskild in-
komstskatt för utomlands bosatta
eller enligt lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utom-

12 Senaste lydelse 1999:315.

464

lands bosatta artister m.fl. för den

lands bosatta artister m.fl. för den

Prop. 1999/2000:2

tid under beskattningsåret då den
skattskyldige varit bosatt i Sverige
eller stadigvarande vistats här,

2. till den slutliga skatten lägga

tid under beskattningsåret då den
skattskyldige varit obegränsat
skattskyldig i Sverige,

a) skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 3 § första stycket,

b) skatt som överförts till en annan stat enligt 18 kap. 5 § första

stycket, och

c) skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen
(1990:324).

12 kap.

Ansvar vid sammanläggning
eller delning av värdepappers-
fonder

9a§

Om en värdepappersfond har
sammanlagts eller delats enligt 33
a § lagen (1990:1114) om värde-
pappersfonder, övergår rättigheter
och skyldigheter när det gäller
skatt som avser tiden före ombild-
ningen till den eller de nybildade
fondema. Vid delning fördelas
rättigheterna och skyldigheterna
mellan de nybildade fondema i
förhållande till fondernas värde
vid delningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas från och med
den 1 januari 2001. De nya bestämmelserna i 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 § och
12 kap. 9 a § samt upphävandet av 2 kap. 3 § tillämpas dock från och
med ikraftträdandet.

465

2.74 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4, 6, 13, 14, 16 och 19 §§ lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

2 kap.

Som pensionsgrundande in-
komst av anställning räknas även
stipendium som enligt punkt 12
sjunde stycket av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall tas upp som in-
täkt av tjänst, om stipendiet har
betalats ut av en fysisk person bo-
satt i Sverige eller av en svensk
juridisk person. Den som har be-
talat ut ett sådant stipendium anses
som arbetsgivare.

Som pensionsgrundande in-
komst av anställning räknas även
stipendium som enligt 11 kap.
46 §          inkomstskattelagen

(1999:000) skall tas upp som in-
täkt i inkomstslaget tjänst, om sti-
pendiet har betalats ut av en fysisk
person bosatt i Sverige eller av en
svensk juridisk person. Den som
har betalat ut ett sådant stipendium
anses som arbetsgivare.

1. inkomst av en sådan närings-
verksamhet här i landet som enligt
2 kap. 23 § inkomstskattelagen
(1999:000) utgör aktiv närings-
verksamhet,

Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är

1. inkomst av näringsverksam-
het här i landet i vilken den försäk-
rade har arbetat i inte oväsentlig
omfattning (aktiv näringsverksam-
het),

2. tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet,

3. ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner,

4. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som har utgetts enligt an-
nan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträck-
ning ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1-3,

5. stipendium som enligt punkt

12 sjunde stycket av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall tas upp som in-

5. stipendium som enligt 11 kap.

46 § inkomstskattelagen skall tas
upp som intäkt i inkomstslaget
tjänst.

täkt av tjänst.

Första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall
räknas som inkomst av anställning, såvida inte inkomsten utgör ersätt-
ning för utfört arbete från ett handelsbolag eller en europeisk ekonomisk
intressegruppering till en delägare i handelsbolaget respektive en medlem
i intressegrupperingen.

466

Bedömningen i första stycket 1
skall göras för varje förvärvskälla
enligt kommunalskattelagen för
sig.

13

Ersättning som en idrottsutövare
har fått från en sådan ideell före-
ning som avses i 7 £ 5 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och som har till huvudsakligt syfte
att främja idrottslig verksamhet, är
inte pensionsgrundande som in-
komst av anställning om ersätt-
ningen från föreningen under ett år
har understigit hälften av det för
det året gällande prisbasbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

§

Ersättning som en idrottsutövare
har fått från en sådan ideell före-
ning som avses i 7 kap. 7 § första
stycket        inkomstskattelagen

(1999:000) och som har till hu-
vudsakligt syfte att främja idrotts-
lig verksamhet, är inte pensions-
grundande som inkomst av an-
ställning om ersättningen från fö-
reningen under ett år har understi-
git hälften av det för det året gäl-
lande prisbasbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Prop. 1999/2000:2

14 §

Ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose
ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en ar-

betsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller
från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, är inte pen-
sionsgrundande om ersättningen avser en sådan anställd och inte har ut-
gjort ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäl-
ler dock endast om de bidrag arbetsgivaren har lämnat till den juridiska
personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att
på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda.

Om arbetsgivaren är ett fåmans-
företag eller ett fömansägt han-
delsbolag gäller första stycket inte
ersättning som den juridiska per-
sonen har lämnat till sådan före-

Om arbetsgivaren är ett fåmans-
företag eller ett fåmanshandels-
bolag gäller första stycket inte
ersättning som den juridiska per-
sonen har lämnat till sådan före-

tagsledare eller delägare i företaget
eller denne närstående person som
avses i punkt 14 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370).

tagsledare eller delägare i företaget
eller en person som är närstående
till någon av dem. Med fåmansfö-
retag, fåmanshandelsbolag, före-
tagsledare och närstående avses
detsamma som i inkomstskattela-

gen (1999:000).

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall alltid bortses från
sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som
arbetsgivaren har lämnat under åren 1988-1991.

467

Intäkt som avses i 10 kap. 3 § 1-
4 inkomstskattelagen (1999:000)
är inte pensionsgrundande in-
komst.

Prop. 1999/2000:2

16 §

Intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) är inte
pensionsgrundande inkomst.

Pensionsgrundande inkomst är inte heller sådana lönetillägg som, vid
arbete som har utförts utomlands, har betingats av ökade levnadskostna-
der och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.

Pensionsgrundande inkomst av
anställning för vilken en försäkrad
inte är skattskyldig i Sverige enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
skall bestämmas med ledning av
en särskild kontrolluppgift från
arbetsgivaren.

19 §

Pensionsgrundande inkomst av
anställning för vilken en försäkrad
inte är skattskyldig i Sverige enligt
inkomstskattelagen (1999:000)
skall bestämmas med ledning av
en särskild kontrolluppgift från
arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid fastställande av pensionsgrundande inkomst för år 2001.

468

2.75

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1620) om
beskattning av valutakursreserv

Härigenom föreskrivs att 1 och 7 §§ lagen (1998:1620) om beskattning
av valutakursreserv skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Ett företag som vid utgången av det beskattningsår som avslutas när-
mast fore den 31 december 1999 har valutakursreserv får återföra denna
till beskattning i den omfattning som anges i denna lag. Detsamma gäller
avsättning till valutakursreserv som har gjorts i bokslut per den 31 de-
cember 1999 eller under år 2000 under förutsättning att det räkenskapsår
som ligger till grund för bokslutet har påbörjats före den 1 januari 1999.

Valutakursreserv anses föreligga
om tillgångarna vid inkomsttaxe-
ringen har tagits upp till ett lägre
värde än som skulle ha följt vid en
tillämpning av punkt 4 av anvis-
ningarna till 24 § kommunalskat-
telagen (1928:370) i dess lydelse
den 1 januari 1999.

Som förutsättning för att lagen skall tillämpas gäller att den kvarvaran-
de valutakursreserven finns avsatt i räkenskaperna.

Med företag avses i denna lag fysiska och juridiska personer.

Valutakursreserv anses föreligga
om tillgångarna vid inkomsttaxe-
ringen har tagits upp till ett lägre
värde än som skulle ha följt vid en
tillämpning av punkt 4 av anvis-
ningarna till 24 § den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370).

Överför en fysisk person sin näringsverksamhet eller driften av denna
till ett aktiebolag eller överförs näringsverksamheten i ett handelsbolag
till ett aktiebolag far kvarvarande valutakursreserv övertas av och återfö-
ras hos aktiebolaget under förutsättning

1. att överföringen inte föranle-
der uttagsbeskattning enligt punkt
1 a av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370)
och

1. att överföringen inte föranle-
der uttagsbeskattning enligt
22 kap.        inkomstskattelagen

(1999:000), och

2. att den fysiska personen eller handelsbolaget, såvida det inte är fråga
om apportemission, skjuter till ett belopp motsvarande överförd valuta-

kursreserv till aktiebolaget.

Tillskott som avses i första
stycket 2 beaktas inte vid beräk-
ning av anskaffningsvärdet för
aktierna. Vid apportemission skall
anskaffningsvärdet för aktierna
minskas med ett belopp motsva-
rande överförd valutakursreserv
minskad med den avsättning som
bolaget gör i räkenskaperna för

Tillskott som avses i första
stycket 2 beaktas inte vid beräk-
ning av omkostnadsbeloppet för
aktierna. Vid apportemission skall
anskaffningsutgiften för aktierna
minskas med ett belopp motsva-
rande överförd valutakursreserv
minskad med den avsättning som
bolaget gör i räkenskaperna för

469

skatt som belöper på valutakursre- skatt som belöper sig på valuta-
serven.                               kursreserven.

Prop. 1999/2000:2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

470

2.76 Förslag till lag om ändring i bokföringslagen
(1999:000)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § och 3 kap. 1 § bokföringslagen
(1999:000) skall ha följande lydelse.

2 kap.

En fysisk person som bedriver näringsverksamhet är bokföringsskyldig
för denna.

Prop. 1999/2000:2

Vid tillämpningen av första
stycket skall uthyrning av en fas-
tighet som enligt 5 § kommunal-
skattelagen (1928:370) räknas
som privatbostadsfastighet inte
anses som näringsverksamhet.
Ägande eller brukande av en fas-
tighet som enligt 5 § kommunal-
skattelagen räknas som närings-
fastighet skall alltid anses som
näringsverksamhet

Vid tillämpningen av första
stycket skall uthyrning av en så-
dan privatbostadsfastighet som
avses i 2 kap. 13 § inkomstskatte-
lagen (1999:000) inte anses som
näringsverksamhet. Ägande eller
brukande av en sådan näringsfas-
tighet som avses i 2 kap. 14 §
nämnda lag skall alltid anses som
näringsverksamhet

3 kap.

1 §

Ett räkenskapsår skall omfatta tolv månader.

Fysiska personer, handelsbolag
där en fysisk person skall beskat-
tas för hela eller en del av bolagets
inkomst och sådana samfållighets-
förvaltande juridiska personer som
avses i 53 § 2 mom. kommunal-
skattelagen (1928:370) skall ha
kalenderåret som räkenskapsår.

Fysiska personer, handelsbolag
där en fysisk person skall beskat-
tas för hela eller en del av bolagets
inkomst och sådana samfallighets-
förvaltande juridiska personer som
avses i 6 kap. 6 § andra stycket
inkomstskattelagen (1999:000)
skall ha kalenderåret som räken-
skapsår.

Andra företag far tillämpa annat räkenskapsår än kalenderår (brutet rä-
kenskapsår). Brutet räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 maj-den
30 april, den 1 juli-den 30 juni eller den 1 september-den 31 augusti.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på räken-
skapsår som avslutas efter utgången av år 2000.

471

2.77 Förslag till lag om Forskarskattenämnden

Härigenom föreskrivs följande.

Uppgifter

1 § Forskarskattenämnden prövar frågan om de förutsättningar för skat-
telättnader som anges i 11 kap. 22 § inkomstskattelagen (1999:000) är
uppfyllda.

Sammansättning

2 § Forskarskattenämnden är knuten till Riksskatteverket.

Ordförande i nämnden är Riksskatteverkets generaldirektör med över-
direktören i verket som personlig suppleant.

Nämnden skall i övrigt bestå av tre ledamöter, var och en med en per-
sonlig suppleant. Av ledamöterna skall en ha särskild insikt i beskatt-
ningsfrågor och två särskild insikt i forskningsfrågor. Motsvarande gäller
deras suppleanter.

3 § Ledamöterna och deras suppleanter förordnas av regeringen för tre år.
Ordförandena i Naturvetenskapliga forskningsrådet och Medicinska
forskningsrådet skall gemensamt ge förslag till en ledamot och suppleant.
Ordföranden i Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet skall
ge förslag till en ledamot. Generaldirektören för Närings- och teknikut-
vecklings verket skall ge förslag till en suppleant.

4 § En suppleant far kallas att delta i behandlingen av ett ärende i stället
för ledamoten, om han har särskild sakkunskap inom det område som
ärendet avser.

Handläggning

5 § En ansökan till Forskarskattenämnden skall vara skriftlig och avse en
viss forskare. Ansökan får göras, förutom av forskaren, av den som anli-
tar eller avser att anlita forskaren och av arbetsgivaren i utlandet om
forskaren kvarstår i dennes tjänst.

6 § Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning, till-
lämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tviste-
mål.

Forskarskattenämnden är beslutför med ordföranden och två ledamö-
ter, om de är ense om beslutet.

7 § Om Forskarskattenämnden finner att förutsättningarna för skattelätt-
nader är uppfyllda, skall det anges i beslutet vilken tid beslutet avser.

Prop. 1999/2000:2

472

8 § Forskaren och den som anlitar eller avser att anlita forskaren skall Prop. 1999/2000:2
underrättas om nämndens beslut, även om han inte är sökande.

Överklagande

9 § Forskarskattenämndens beslut får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

473

3 Ärendet och dess beredning

Den dåvarande regeringen tillsatte den 2 maj 1991 en utredning för att
göra en teknisk översyn av inkomstskattelagstiftningen och utforma ett
skattesystem som är överskådligt och språkligt moderniserat (dir.
1991:39). Utredningen antog namnet Skattelagskommittén, SLK.

SLK avlämnade i januari 1997 sitt huvudbetänkande Inkomstskattelag
(SOU 1997:2). Betänkandet innehåller förslag till en ny inkomstskatte-
lag, IL. Vidare innehåller det ett förslag till en ikraftträdandelag, ILP,
som förutom ikraftträdande- och övergångsbestämmelser innehåller be-
stämmelser om upphävande av kommunalskattelagen (1928:370), KL,
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, och 29 andra lagar. Ut-
redningens sammanfattning av betänkandet finns i Del 3 bilaga 1.

I juni 1997 avlämnade kommittén sitt slutbetänkande Uppföljning av
inkomstskattelagen (SOU 1997:77). Slutbetänkandet innehåller dels en
uppdatering av de lämnade lagförslagen i huvudbetänkandet med anled-
ning av lagändringar under hösten 1996 och våren 1997, dels följd-
ändringar i annan lagstiftning med anledning av förslagen till IL och ILP.

Båda betänkandena har remissbehandlats. I Del 3 bilaga 2 finns en
förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig. Det har gjorts
sammanställningar av remissyttranden över de båda betänkandena. Dessa
finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi97/79 och FI97/2015).

Regeringens förslag i denna proposition bygger på dessa två betänkan-
den. Under arbetet med utarbetandet av propositionen har det emellertid
skett en hel del ändringar i lagstiftningen. En av de större ändringarna är
de nya reglerna om omstrukturering och beskattning som riksdagen antog
år 1998 (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1600 f.). De
ändringar som har beslutats av riksdagen har inarbetats i förslaget till IL.
Vidare har inarbetats de förslag till lagändringar som har tagits in i pro-
positioner som har avlämnats till riksdagen samt förslag till lagändringar
i en lagrådsremiss om de s.k. stoppreglema som har beslutats i dag.

Lagrådet

Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns
i Del 3 bilaga 3-5. Dessa förslag är uppdelade i fyra olika lagrådsremis-
ser. Den 3 september 1998 beslutade regeringen att inhämta Lagrådets
yttrande över ett förslag till ny inkomstskattelag. Den 17 september 1998
beslutades att inhämta yttrande över ett förslag till lag om ikraftträdande
av inkomstskattelagen. Den 4 mars 1999 beslutades att inhämta yttrande
över dels ett förslag till ändringar i den föreslagna inkomstskattelagen
och ikraftträdandelagen, dels ett förslag till följdändringar i 16 lagar med
anledning av den föreslagna inkomstskattelagen samt förslag till en ny
lag om forskarskattenämnden. I förslaget till ändringar i IL återkallades
de delar som ersattes av nya bestämmelser. I bilaga 3 har förslagen redi-
gerats samman så att det är den version som remitterats till Lagrådet som
finns med.

Prop. 1999/2000:2

474

I propositionen finns förslag till upphävanden av ytterligare 15 lagar
som har eller inom kort kommer att förlora sin aktualitet samt följdänd-
ringar i ytterligare 43 lagar. Ändringarna i dessa lagar är av samma ka-
raktär som ändringarna i de till Lagrådet remitterade förslagen. Något
yttrande har därför inte inhämtats.

Lagrådets yttranden finns i Del 3 bilaga 6-8.

Regeringen har i de flesta fall följt Lagrådets förslag till ändringar i ut-
formningen av lagtexten. Däremot har regeringen mer sällan följt Lag-
rådets förslag till materiella ändringar. Lagrådets förslag samt hur de har
beaktats av regeringen behandlas i författningskommentarerna till de lag-
rum som Lagrådet lämnar synpunkter på. Lagrådet har vidare under lag-
rådsföredragningen kommit med förslag till justeringar i lagtexten. Dessa
har i allmänhet följts utan att det kommenteras särskilt i författnings-
kommentarerna. Vidare har vissa justeringar, huvudsakligen av redaktio-
nell karaktär, gjorts efter lagrådsbehandlingen. Dessa har ofta gjorts för
att lagtexten skall få en enhetlig uppbyggnad. När det är frågan om rent
redaktionella ändringar i linje med vad Lagrådet föreslagit i andra lagrum
nämns inte detta. I andra fall finns det upplysningar om att ändringarna
har gjorts efter lagrådsgranskningen.

De ändringar i IL som har gjorts med anledning av ändringar i lagstift-
ningen i år eller av ändringsförslag som lämnats i propositioner till riks-
dagen har inte granskats av Lagrådet.

Regeringen återkommer till Lagrådets yttranden i den allmänna moti-
veringen och i aktuella författningskommentarer.

Prop. 1999/2000:2

475

Lagförslagets allmänna inriktning

Prop. 1999/2000:2

Regeringens forslag: Lagförslaget utformas i huvudsak i överens-
stämmelse med SLK:s förslag. Det innebär att inkomstskattelagstift-
ningen genomgår en omfattande lagteknisk och språklig bearbetning.
Däremot innehåller förslaget få materiella ändringar. Praxis kodifieras
i några fall.

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanser som har yttrat sig
över SLK:s förslag till en ny inkomstskattelag är i huvudsak positiva och
tillstyrker att det läggs till grund för lagstiftning. Några remissinstanser
är emellertid negativa. Näringslivets nämnd för regelgranskning anser att
förslaget, innan det genomförs, skall bearbetas med syfte att ta bort onö-
diga regler och förenkla de som måste vara kvar så mycket som möjligt.
Också Företagarnas Riksorganisation och Sveriges Köpmannaförbund
anser att förslaget inte skall genomföras innan det företagits en översyn
från ett förenklingsperspektiv. Lantbrukarnas Riksförbund och Skogs-
ägarnas Riksförbund befarar att förslaget medför risk för lagtolknings-
svårigheter och försvårar tillämpningen för andra än de renodlade skatte-
expertema. Yngre generationer får mycket svårt att konkurrera med dem
som tillämpat reglerna i dess äldre lydelse. En fullständig omarbetning av
lagarna kan praktiskt omöjliggöra för flertalet att finna äldre rättsfall och
förarbeten.

Ett antal remissinstanser tar upp frågan om materiella ändringar.
Många vill att reglerna skall förenklas materiellt, men accepterar att det
får anstå till ett annat sammanhang. Flera remissinstanser menar att yt-
terligare materiella ändringar bör göras i vissa speciella frågor. Vissa
instanser är kritiska till de materiella ställningstaganden som görs. Svens-
ka Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen anser att för-
slagen innehåller fler materiella ändringar än vad SLK påpekar samt att
SLK på åtskilliga områden gjort sådana tolkningar eller förtydliganden
att det lett till väsentliga materiella förändringar, oftast i en riktning som
organisationerna inte finner önskvärd. Dessa frågor tas upp i kommenta-
rerna till de olika paragraferna. Sveriges Advokatsamfund framhåller ris-
ken för oavsiktliga materiella ändringar. När det gäller avsiktliga änd-
ringar menar samfundet att det, bl.a. på grund av materialets omfattning,
finns en risk för godtycklighet och slumpmässighet. Föreningen Auktori-
serade Revisorer FAR framhåller vikten av att tydligt ange om en materi-
ell ändring kan tänkas förekomma och Sveriges Bokförings- & Revi-
sionsbyråers Förbund efterlyser en sammanställning av de materiella
ändringar som föreslås.

Skälen för regeringens förslag

Allmänt om förslaget

Förslaget till en ny inkomstskattelag har mottagits väl.

476

Tre av de remissinstanser som är negativa anser att reglerna skall för-
enklas innan inkomstskattelagama arbetas om. Förenklingsutredningen
(dir. 1996:78) arbetar för närvarande med förenklingar i reglerna för en-
skilda näringsidkare och delägare i handelsbolag. Utredningen avlämna-
de i mars ett betänkande, Kontantmetod för småföretagare (SOU
1999:28), som just remissbehandlats. Utredningen arbetar vidare med
bl.a. beskattningen av handelsbolag. Vidare har regeringen i vårproposi-
tionen (1998/99:100) aviserat att de s.k. 3:12-reglema skall ses över.
Med hänsyn till den nya dispositionen bör det bli betydligt enklare att
ändra i IL än i dagens lagstiftning när det kommer förslag om förenk-
lingar, se avsnitt 6.2 under rubriken Kommande ändringar. IL bör därför
antas nu.

Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund befarar att
ett sådant omfattande redigeringsarbete som det föreslagna kommer att
leda till att det blir svårare att tolka lagarna och att finna äldre rättsfall
och förarbeten. Vidare befarar de att det skapas större klyftor mellan ren-
odlade skatteexperter och andra samt att det blir svårare för yngre gene-
rationer att förstå skattereglerna. Regeringen delar inte dessa farhågor
utan anser tvärtom att det kommer att bli enklare för andra än experter att
hitta i den föreslagna inkomstskattelagstiftningen och att förstå reglerna.
Viktigare förarbeten finns samlade i denna proposition. Visserligen kan
det bli svårare att leta efter rättsfall och i äldre litteratur. Dessa svårighe-
ter kan dock inte vara så stora att de överväger fördelarna med en lag
som det är enklare att hitta i och att förstå.

Lagrådet anser att målet att åstadkomma ett klarare och mer lättill-
gängligt regelsystem på inkomstbeskattningens område på det hela taget
uppfyllts på ett utmärkt sätt och anför. I formellt hänseende är IL över-
lägsen den nuvarande lagstiftningen på inkomstbeskattningens område.
Den föreslagna strukturen och terminologin i förening med den språkliga
bearbetningen innebär en avsevärd förbättring jämfört med dagens splitt-
rade och oenhetliga regelverk. Ett införande av IL måste betecknas som
en odiskutabel förbättring av skattelagstiftningen. Lagrådet tillstyrker att
förslaget läggs till grund för lagstiftning.

SLK:s lagförslag kan därför, efter en bearbetning, enligt regeringens
bedömning ligga till grund för lagstiftning. Förslaget innebär en lagtek-
nisk och språklig bearbetning av bestämmelserna. Hur denna har gått till
redogörs närmare för i avsnitten 6 och 7.

Materiella frågor

Kommittén har i enlighet med sina direktiv varit restriktiv med att föreslå
materiella ändringar. Denna restriktivitet har i stort accepterats av re-
missinstanserna.

Lagrådet har haft en annan utgångspunkt och anför i huvudsak följan-
de. Vid Lagrådets granskning är det likgiltigt om de föreslagna reglerna
överensstämmer med eller om de skiljer sig från dittills gällande regler.
Lagrådet kan inte avstå från att kritisera oklara eller motstridiga regler
endast av den anledningen att motsvarande brister finns i dagens system.

Prop. 1999/2000:2

477

Lagrådet har därför behandlat frågor som regeringen medvetet avstått
från att ta ställning till. En konsekvens av detta är att det ofta saknas till-
räckligt underlag för att lägga fram förslag om en alternativ lydelse. Lag-
rådet har emellertid förståelse för att det i ett lagstiftningsprojekt av aktu-
ellt slag inte varit möjligt att annat än punktvis ta ställning i materiella
frågor och att en allmän översyn hade försenat projektet. Bristen på mate-
riella analyser kan mot denna bakgrund inte utgöra något hinder mot ett
genomförande av IL.

Lagrådet menar att den kritik som kan riktas mot förslaget beror i hu-
vudsak på befintliga materiella brister. Lagrådet utvecklar detta och
kommer fram till att IL - liksom dagens regler - är av sådan komplex
natur att det är en illusion att tro att de materiella reglerna får avsett ge-
nomslag i praktiken. Lagstiftningen på inkomstbeskattningens område
bör därför i högre grad än vad som hittills skett inriktas på förenklingar
av de materiella reglerna. Lagrådet konstaterar emellertid att det pågår ett
arbete att förenkla reglerna och att regeringen således är medveten om att
regelsystemet måste förenklas. Lagrådets slutsats är att förekommande
brister inte utgör något hinder mot att IL läggs till grund för lagstiftning.

Regeringen gör följande bedömning. Lagrådet har dels allmänt kritise-
rat lagstiftningens komplexitet, dels i ett antal bestämmelser föreslagit
förtydliganden av oklara eller motstridiga regler eller föreslagit ändringar
i de utarbetade reglerna. Dessa regler överensstämmer oftast i sak med
gällande rätt. Regeringens avsikt med detta lagstiftningsärende har aldrig
varit att alla oklara frågor skulle klaras ut eller att det skulle företas
egentliga materiella ändringar. Som framgår av de direktiv som regering-
en gav till SLK var avsikten att göra en teknisk bearbetning för att få en
bättre struktur på reglerna. Det skulle utformas ett regelsystem som är
överskådligt och språkligt moderniserat. Det arbete som har utförts är
också i första hand ett omredigeringsarbete. 35 lagar har förts samman
till en stor lag med 66 kapitel. Av direktiven framgår också att målet har
varit att hålla borta materiella frågor. Om de frågor som Lagrådet tagit
upp skulle lösas, skulle det ta alltför lång tid innan detta förslag skulle
kunna läggas fram för riksdagen. Många frågor kräver beredning, inte
bara inom Regeringskansliet, utan också ytterligare remissbehandling.
Om det föreslogs materiella ändringar skulle det kunna leda till att pro-
jektet försenades eller i värsta fall omintetgjordes. Slutsatsen av detta är
att regeringen i de flesta fall inte har gjort de förtydliganden eller lag-
ändringar som Lagrådet föreslår. Det innebär inte att frågorna läggs helt
åt sidan. Många frågor är stora och viktiga. Vissa frågor är redan föremål
för prövning i olika utredningar, andra frågor kommer att lämnas över till
nya utredningar.

För att det skall vara möjligt att genomföra detta omfattande lagstift-
ningsprojekt utan att det skall ta alltför lång tid är det således en nödvän-
dighet att fullfölja den restriktiva linje som SLK hållit. De ändringar som
trots allt finns med är ofta förorsakade av en bristande samordning mel-
lan olika regler. I vissa fall har oklara frågor reglerats. Det har huvud-
sakligen skett när det är nödvändigt för att kunna redigera om lagtexten.
Materiella ställningstaganden har t.ex. gjorts när det gäller reglernas till-
lämplighet på utländska förhållanden. Detta behandlas i avsnitt 8.

Prop. 1999/2000:2

478

Remissinstansernas inställning till de föreslagna materiella ändringarna Prop. 1999/2000:2
tas upp i kommentarerna till de aktuella paragraferna. Remissinstanserna
har kommit med en hel del egna förslag till materiella ändringar. Om
regeringen inte finner skäl att överväga ett sådant förslag redovisas det i
allmänhet inte i kommentaren.

Vissa remissinstanser påpekar att omarbetningen sannolikt kommer att
medföra materiella ändringar som inte är avsedda. Det hävdas att änd-
ringarna ibland kan leda till rättsförluster för enskilda eller till minskade
skatteintäkter för det allmänna. Regeringen menar emellertid att detta är
en risk man måste ta när en omarbetning av denna omfattning skall gö-
ras. Det är viktigt att noga följa upp och ändra lagen om det visar sig att
det har blivit några misstag. Lagrådet uttalar att till förslagets förtjänster
hör att överföringen av bestämmelserna synes ha skett med stor nog-
grannhet och på ett sådant sätt att risken för icke avsedda förändringar i
rättsläget framstår som liten.

Någon remissinstans framhåller vikten av att ange om en materiell
ändring av en bestämmelse kan tänkas förekomma. Detta är självfallet
viktigt. Regeringens inställning är att om det finns en avsikt att ändra en
bestämmelse materiellt, skall det anges. Om det inte står att en ändring är
avsedd, kan läsaren således utgå ifrån att avsikten är att bestämmelsen
inte skall ändras. Den omständigheten att det inte står att regeln skall
ändras behöver emellertid inte innebära att den faktiskt inte har ändrats.
Så är ju fallet om det av misstag har blivit en ändring.

I många paragrafer kan det dessutom finnas ett utrymme för tvekan om
vad som avses. Denna osäkerhet anges ibland i författningskommentaren
- se t.ex. inledningen till 27 kap. IL om behovet av en översyn av be-
stämmelserna i kapitlet eller kommentaren till 24 kap. 20 § IL när det
gäller om utdelning till förvaltningsföretag omfattas av bestämmelserna -
men oftast nämns den inte. Om en tolkning är den naturligaste och om
regeln i IL utformas i enlighet med den tolkningen, nämns oftast inte en
eventuell tveksamhet. Som exempel kan nämnas sista meningen i punkt 1
av anvisningarna till 24 § KL, där det står ”Vid beräkning av realisa-
tionsvinst eller realisationsförlust som är hänförlig till näringsverksamhet
tillämpas 24 § 1-5 mom. SIL ...”. Här kan man tveka om bestämmelserna
gäller bara vid beräkning av realisationsvinst och realisationsförlust eller
om de bestämmelser som finns i 24 § 4 mom. SIL om beskattningstid-
punkten också skall tillämpas. Eftersom det verkar meningslöst att hänvi-
sa till 4 mom. om de bestämmelser som finns där angående beskatt-
ningstidpunkten inte skall tillämpas, så har slutsatsen dragits att de skall
tillämpas i inkomstslaget näringsverksamhet. Denna osäkerhet nämns
varken i kommentaren till 25 kap. 2 § eller till 44 kap. 26-32 §§ IL. En
redogörelse för alla eventuella tveksamheter skulle tynga kommentaren
utan att några större fördelar var vunna.

Om en oklarhet far bestå, finns det oftast inte heller någon anledning
att påpeka den. Som exempel kan nämnas att Kammarrätten i Stockholm
anser att det av 3 kap. 4 § andra stycket IL (som motsvarar 69 § första
stycket KL och 17 § första stycket SIL) bör framgå om det med uttrycket
bor hos avses make och barn som faktisk bor hos de nämnda personerna

479

eller om här även avses make och barn som visserligen inte bor hos den-
ne men tillhör dennes hushåll.

Kodifiering av praxis

SLK har kodifierat praxis i enstaka fall. Det har inte kommenterats av
remissinstanserna, med undantag för att Juridiska fakulteten vid Lunds
universitet vill se vissa ytterligare kodifieringar. Regeringen följer SLK:s
förslag till kodifiering (se t.ex. 18 kap. 3 § andra stycket och 4 § samt
35 kap. 7 § IL) men har kodifierat praxis i ytterligare några fall (se t.ex.
12 kap. 28 § IL).

Prop. 1999/2000:2

480

Omfattningen

Prop. 1999/2000:2

Regeringens förslag: Lagförslaget innehåller, med enstaka undantag,
samtliga regler om beräkning av underlaget för kommunal och statlig
inkomstskatt samt om beräkning av skatten och skattereduktion.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket, Kammarrätten i Stockholm och
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet tillstyrker att IL omfattar de
regler som SLK har placerat där. Handelshögskolan i Stockholm anser att
övervägande skäl talar för att även lagarna om särskilda inkomstskatte-
former för utomlands bosatta systematiskt hör hemma i en inkomstskat-
telag. Skogsstyrelsen och Svenska Revisorsamfundet SRS anser att lagen
om skatt på ränta på skogskontomedel borde tas med. Svenska Revisor-
samfundet SRS vill vidare ta med lagen om fastighetsskatt. Kammar-
rätten i Jönköping vill gå något steg längre än vad SLK föreslår och ta in
i vart fall vissa av lagarna av speciell karaktär (se nedan under rubriken
Undantag). Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att kyrkoavgiften,
begravningsavgiften och den kyrkoantikvariska skatten, som har före-
slagits i SOU 1997:42, SOU 1997:43 och SOU 1997:46, bör inarbetas i
IL eller i vart fall bli föremål för överväganden under lagstiftningsarbe-
tet.

Skälen för regeringens förslag

Reglerna om kommunal och statlig inkomstskatt

En första fråga är vilka regler som skall tas in i den nya inkomstskatte-
lagen. Att innehållet i de två grundläggande lagarna, KL och SIL, samt
ett antal kompletterande lagar till dessa i allt väsentligt hör dit är själv-
klart. Vid sidan av dessa finns emellertid ytterligare lagar som kan sägas
avse inkomstskatt. Dessa är av tre slag. Den första kategorin är lagarna
om särskilda inkomstskatteformer för utomlands bosatta (kupongskatt
samt särskilda inkomstskatter för artister och andra utomlands bosatta).
Den andra kategorin är lagarna om särskilda skatter som på olika sätt
kompletterar inkomstskatten (statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på
pensionsmedel samt skatt på ränta på skogskonto och upphovsmanna-
konto). Slutligen finns lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt
och lagen (1997:324) om begränsning av skatt. Lagrådet har inga in-
vändningar mot det urval av författningar som tagits med i IL.

Att ta med lagarna i den första kategorin om särskilda inkomstskatte-
former för utomlands bosatta, som Handelshögskolan i Stockholm vill, är
kanske teoretiskt riktigt eftersom de ersätter den kommunala och den
statliga inkomstskatten. Det blir också lättare att hitta bestämmelserna.
Mot detta talar emellertid att skattebasen är olika och att skatterna räknas
ut på olika sätt. Man har således inte någon större fördel av att skatterna
behandlas i samma lag och IL blir i så fall mer omfattande och svårhan-
terlig. Också lagarna i den andra kategorin (kompletterande lagar) blir

481

16 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 1

lättare att hitta, men även dessa lagar har en annorlunda skattebas och Prop. 1999/2000:2
skatteuträkning. För att IL inte skall bli alltför omfattande bör den be-
gränsas till reglerna om kommunal och statlig inkomstskatt, inklusive
expansionsmedelsskatt (i IL benämnd expansionsfondsskatt). Att expan-
sionsfondsskatten tas med trots att skattebasen är annorlunda beror på att
avdrag görs vid inkomsttaxeringen för belopp som sätts av till fonden
och att motsvarande avdrag i vissa fall skall återföras. Vidare är bestäm-
melserna om beräkning av underlaget för avdrag för avsättning till ex-
pansionsfond till stora delar desamma som bestämmelserna om beräk-
ning av underlaget för räntefördelning.

Bestämmelserna om avräkning av utländsk skatt omfattar inte bara in-
komstskatt utan även fastighetsskatt och avkastningsskatt på pensions-
medel och kan därför inte sägas naturligt ansluta sig till inkomstskatten.
Lagen om begränsning av skatt har närmare anknytning till förmögen-
hetsskatten än till inkomstskatten. Inte heller denna kategori tas därför in
i IL.

Bestämmelserna om skattereduktion, som i dag finns i skattebetal-
ningslagen (1997:483), hör mer ihop med de materiella reglerna om
skattens storlek än med reglerna om hur man fastställer och tar in skatten.
Bestämmelserna har därför tagits med i IL.

I den utsträckning de lagar som arbetet omfattar innehåller bestämmel-
ser om förfarandet eller uppgiftsskyldigheten flyttas dessa till taxerings-
lagen (1990:324) eller lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter.

När det gäller avgifter till Svenska kyrkan och andra registrerade
trossamfund föreskrivs det i 4 § i den numera antagna lagen (1999:291)
om avgift till registrerat trossamfund att avgifter som tas in med statlig
hjälp beräknas på grundval av den till kommunal inkomstskatt beskatt-
ningsbara inkomsten. För begravningsavgifter finns numera bestämmel-
ser i 9 kap. begravningslagen (1990:1144). Enligt 9 kap. 3 § begravnings-
lagen beräknas också begravningsavgift på grundval av den skattskyldi-
ges till kommunal inkomstskatt beskattningsbara förvärvsinkomst. Nå-
gon kyrkoantikvarisk avgift har inte införts. Det behövs därför inga sär-
skilda bestämmelser om avgifter i IL.

Undantag

Det har gjorts vissa undantag från principen att lagförslaget skall inne-
hålla samtliga materiella regler om kommunal och statlig inkomstskatt.
För det första har lagar som det finns förslag om att upphäva utelämnats.
För det andra har vissa lagar av speciell karaktär inte tagits med. Slutli-
gen har sådana lagar inte tagits med som har förlorat sin aktualitet när
den nya inkomstskattelagstiftningen träder i kraft eller som då kommer
att förlora den inom kort. (Här används beteckningen lagar på alla för-
fattningar med sådant innehåll att lagformen numera skall användas.)
Kammarrätten i Jönköping vill ta med i vart fall vissa av bestämmelserna
i lagarna av mera speciell karaktär. Kammarrätten har emellertid inte

482

angett vilka bestämmelser den avser eller varför de skall tas med. Rege-
ringen finner inte skäl att avvika från SLK:s förslag.

De lagar som har utelämnats på grund av förslag om upphävande är:

1. förordningen (1947:339) om rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för avgifter till vissa stiftelser, m.m.,

2. förordningen (1948:497) om rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för avgifter till vissa stiftelser, m.m.,

3. förordningen (1950:25) om rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för avgifter till Stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjäm-
ningsfond, m.m.,

4. förordningen (1951:148) om rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för avgifter till vissa stiftelser, m.m.,

5. förordningen (1951:149) om rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för avgifter till viss av Aktiebolaget Tegefors verk grundad stif-
telse, m.m., och

6. kungörelsen (1959:82) om skattefrihet för vissa anslag från lågkon-
junkturfond m.m.

Dessa lagar har föreslagits upphävda av Stiftelse- och föreningsskatte-
kommittén, som anser att frågan om stiftelsernas skattskyldighet i stället
bör bedömas enligt de allmänna reglerna (SOU 1995:63 s. 243). Rege-
ringen tar inte upp den frågan här, utan återkommer till den i samband
med behandlingen av Stiftelse- och föreningsskattekommitténs förslag.

De lagar som har lämnas utanför på grund av deras speciella karaktär
är:

1. förordningen (1965:29) om skattefrihet för ersättning till offer för
nationalsocialistisk förföljelse,

2. lagen (1971:118) om skattefrihet för ersättning till neurosedynska-
dade,

3. lagen (1988:177) om skattefrihet för viss ersättning från Tyska De-
mokratiska Republiken,

4. lagen (1988:1461) om skattefrihet för vissa ersättningar från Öster-
rike,

5. lagen (1998:1620) om beskattning av valutakursreserv, och

6. lagen (1999:290) om skattefrihet för prästlönetillgångar vid 2001-
2010 års taxeringar.

Lagen under 5 är tillämplig bara t.o.m. 2005 års taxering, varför den
har lämnats utanför. Lagen under 6 gäller både inkomstskatt och förmö-
genhetsskatt. För att slippa splittra upp lagen, som för övrigt är tidsbe-
gränsad t.o.m. 2010 års taxering, har den lämnats utanför.

Prop. 1999/2000:2

483

6.1

Dispositionen

En eller flera lagar

Prop. 1999/2000:2

Regeringens forslag: Samtliga bestämmelser samlas i en enda lag,
inkomstskattelagen.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva.

Skälen för regeringens förslag

Bestämmelserna är svåra att hitta

Ett av problemen med dagens lagstiftning är svårigheten att hitta den
bestämmelse man söker.

En orsak till denna svårighet är den oklara fördelningen av bestäm-
melserna mellan KL och SIL. Detta är särskilt påtagligt i inkomstslaget
näringsverksamhet. Bestämmelserna for de tre inkomstslag som numera
slagits samman till inkomstslaget näringsverksamhet fanns ursprungligen
i KL. I samband med att den kommunala beskattningen av juridiska per-
soner slopades fördelades dessa bestämmelser mellan KL och SIL. Såda-
na regler som uteslutande gällde juridiska personer flyttades över till SIL.
I vissa fall där en överflyttning till SIL skulle ha krävt en mera omständ-
lig reglering fick dock bestämmelserna stå kvar i KL. Bestämmelser som
gällde enbart fysiska personer eller såväl fysiska som juridiska personer
fick stå kvar i KL.

Ytterligare en orsak till svårigheten att hitta är att många regler står i
kompletterande lagstiftning, dvs. i andra lagar än KL och SIL, och därför
är mer eller mindre okända.

Olika alternativ

SLK övervägde följande alternativ för att komma till rätta med proble-
men:

1. En kommunal inkomstskattelag och en statlig inkomstskattelag.

2. Tre separata lagar för inkomstslagen tjänst, näringsverksamhet och
kapital samt en gemensam lag med allmänna bestämmelser och bestäm-
melser for beräkning av skatten.

3. Två lagar, en för fysiska personer och en för juridiska personer.

4. En heltäckande inkomstskattelag.

SLK stannade for alternativ 4 med följande motivering.

"Alternativen 1, 2 och 3 leder antingen till att många regler med iden-
tiskt eller likartat innehåll måste tas in i de olika lagarna eller till att
den materiella regleringen i många fall måste göras genom hänvisning-
ar mellan lagarna.

484

Att ta in bestämmelser med samma, eller så gott som samma, inne-
håll i de olika lagarna är inte invändningsfritt. Det kan medföra pro-
blem vid ändringar i bestämmelserna. Om tillägg och justeringar sker
så att det blir skillnader i formuleringarna, kan praxis lätt gå i olika
riktningar. Det kan också skapa osäkerhet om vilka likheterna och
skillnaderna är.

Man kan i stället bygga upp ett system med hänvisningar mellan la-
garna. Men också ett sådant system har nackdelar. Ett skäl att ha sepa-
rata lagar för olika inkomstslag eller för olika skattskyldiga är att det
kan bli lättare att hitta just de bestämmelser som man söker i den aktu-
ella lagen. Om man blir hänvisad till en annan lag, har fördelen med
separata lagar gått förlorad. Då kan det vara bättre att hänvisa inom en
lag.

Att separera reglerna enligt alternativ 1, som motsvarar dagens upp-
delning, har vi avfärdat. Uppdelningen känns inte aktuell. Visserligen
innebär det för juridiska personer att de bara behöver tillämpa en lag.
Men för fysiska personer är bestämmelserna om beräkningen av över-
skott eller underskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet de-
samma.

När det gäller alternativ 2 kan tilläggas att det i dag sällan är något
problem att avgöra var reglerna för ett visst inkomstslag är placerade.
Problemet är i stället att hitta bestämmelserna inom ett inkomstslag.
Det som talar mot alternativet är framför allt att det finns en hel del be-
stämmelser som är gemensamma för de olika inkomstslagen.

Alternativ 3 har visserligen en hel del förtjänster men nackdelarna
överväger. Det är ofta svårt att avgöra vilka bestämmelser som gäller
för en viss typ av skattesubjekt. Behovet av en uppdelning finns hu-
vudsakligen i inkomstslaget näringsverksamhet. Samtidigt uppkommer
det problem i detta inkomstslag. Där krävs en omfattande dubbelregle-
ring eller hänvisningsapparat. Detsamma gäller i fråga om beräkning
av kapitalvinster och kapitalförluster.

När det gäller alternativ 4 krävs också vissa hänvisningar. En fördel
är dock att hänvisningarna håller sig inom samma lag. Man kan ha en
enhetlig begreppsapparat. En nackdel är att en stor lag kan bli oöver-
skådlig. Tillämparen kan emellertid ledas rätt genom en logisk upp-
byggnad med kapitel och mellanrubriker.”

SLK har också övervägt att ha en särskild lag för utlandsfirågor, men för-
kastat detta alternativ. Den enda remissinstans som berört frågan är Han-
delshögskolan i Stockholm, som delar SLK:s uppfattning. Det finns
mycket fa regler som gäller enbart för utländska förhållanden och de
regler som finns avser mycket disparata företeelser. Det är därför inte
meningsfullt att ha en sådan lag. En annan möjlighet vore att utforma en
lag för dem som är begränsat skattskyldiga i Sverige. Ett stort antal be-
stämmelser, däribland de flesta i inkomstslaget näringsverksamhet, kan
emellertid bli tillämpliga även för begränsat skattskyldiga, varför inte
heller det alternativet är lämpligt.

Prop. 1999/2000:2

485

SLK:s slutsats var att bestämmelserna skall samlas i en enda lag. Re-
missinstanserna är positiva till förslaget. Regeringen delar också denna
uppfattning.

6.2 Inkomstskattelagens indelning

Prop. 1999/2000:2

Regeringens förslag: Inkomstskattelagen delas in i 66 kapitel, som
bildar tolv avdelningar. De första tre avdelningarna innehåller grund-
läggande bestämmelser och definitioner, skattskyldighetsregler samt
gemensamma bestämmelser om skattefria inkomster och om utgifter
som inte skall dras av. Följande tre avdelningar innehåller bestämmel-
ser för de tre inkomstslagen. Därefter följer avdelningar om kapital-
vinster och kapitalförluster, fåmansföretag och fåmanshandelsbolag,
pensionssparande samt familj ebeskattning och värdering av inkomster
i annat än pengar. Slutligen finns det en avdelning om allmänna av-
drag, grundavdrag och sjöinkomstavdrag samt en om skatteberäkning.

Paragraferna delas inte in i moment och det finns inte några anvis-
ningspunkter.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Också när det gäller inkomstskattelagens indel-
ning är remissinstanserna överlag positiva. I olika detaljfrågor har re-
missinstanserna dock åtskilliga invändningar. Dessa redovisas i kom-
mentarerna till de aktuella bestämmelserna. I två allmänna frågor finns
avvikande meningar.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet ifrågasätter omfattningen
av antalet underrubriker, särskilt de kursiverade. Övriga remissinstanser
som yttrat sig i frågan är emellertid positiva, t.ex. Kammarrätten i Stock-
holm, Kammarrätten i Jönköping och Juridiska fakulteten vid Lunds uni-
versitet.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet uppskattar försöket att ge-
nom hänvisningar underlätta sökandet i lagförslaget, men vill samtidigt
varna för risken att dessa hänvisningar kan ge intryck av att vara del i ett
heltäckande system. Det gäller såväl hänvisningar till andra bestämmel-
ser i IL som hänvisningar till andra lagar. Fakulteten anser att det bör
utredas om fördelarna överväger nackdelarna. Näringslivets Skattedele-
gation ser också en fara i att hänvisa till andra lagar. Risken är att läsaren
förleds att tro att uppräkningen i hänvisningsparagrafen är fullständig.
Kammarrätten i Stockholm anser att systemet med hänvisningar är
strukturerat och lättillgängligt. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet
anser att tillgängligheten underlättas genom hänvisningar till andra lag-
rum som behandlar samma fråga.

När det gäller inkomstslaget näringsverksamhet har flera remissinstan-
ser haft synpunkter på ordningsföljden på kapitlen. Dessa synpunkter
redovisas i inledningen till kommentaren till avdelning V Inkomstslaget
näringsverksamhet. Vissa remissinstanser vill flytta bestämmelser mellan
eller inom kapitel. Dessa synpunkter redovisas i de aktuella kapitlen.

486

Skälen for regeringens förslag

Prop. 1999/2000:2

Indelning efter inkomstslag

SLK har fört samma resonemang om hur en gemensam lag skall delas in
som man gjorde när det gäller om bestämmelserna skall finnas i en eller
flera lagar, se avsnitt 6.1. En sådan indelning som motsvarar alternativ 1
(kommunal - statlig skatt) har därför förkastats. Alternativ 3 (fysiska -
juridiska personer) har ansetts ha samma negativa effekter som att dela in
bestämmelserna i två lagar. Kommittén har kommit fram till att det är
bättre att tydligare markera - ofta genom mellanrubriker - om bestäm-
melserna gäller för fysiska personer/enskilda näringsidkare, juridiska
personer eller delägare i handelsbolag.

Det alternativ som SLK har utformat IL efter motsvarar alternativ 2,
nämligen att lagen delas in efter inkomstslagen. Det är en indelning som
vi har haft i Sverige sedan KL tillkom. Någon kritik har inte riktats mot
en sådan indelning. Regeringen instämmer i att denna indelning är den
bästa.

Indelningen kan vara mer eller mindre konsekvent genomförd. Det
finns ganska många regler som inte alls är kopplade till ett visst inkomst-
slag, t.ex. vissa skattskyldighetsbestämmelser, och regler som är gemen-
samma för alla eller två inkomstslag, t.ex. bestämmelserna i 19 och 20 §§
KL. SLK har i vissa fall flyttat regler som är gemensamma för inkomst-
slagen till något av dem. Bestämmelserna i 19 och 20 §§ KL om mervär-
desskatt och representation har t.ex. flyttats till inkomstslaget närings-
verksamhet med hänvisningar från övriga inkomstslag. I andra fall har ett
antal grupper av regler som kommer från flera inkomstslag samlats ihop
och lagts i avdelningar efter inkomstslagen, t.ex. en avdelning om få-
mansföretag och fåmanshandelsbolag och en avdelning om pensionsspa-
rande. Även denna indelning är enligt regeringens mening motiverad.

Att tillskapa en avdelning med utlandsfrågor har förkastats av kom-
mittén av samma skäl som idén att ha en särskild lag för sådana frågor, se
avsnitt 6.1. Regeringen delar även denna uppfattning.

Avdelningarnas innehåll

Kommittén har delat in IL i avdelningar. I avdelning I finns vissa inle-
dande bestämmelser samt definitioner av begrepp och förklaringar till
hur vissa termer och uttryck används i IL. Därefter har skattskyldighets-
bestämmelsema placerats i avdelning II. Avdelning III är gemensam för
alla inkomstslag och innehåller bestämmelser om inkomster och utgifter
som inte skall påverka inkomstskatten. Sedan kommer tre avdelningar
IV-VI med de olika inkomstslagen tjänst, näringsverksamhet och kapital.
Därefter följer fyra ”gemensamma avdelningar”. Avdelning VII innehål-
ler bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster och är gemensam
för inkomstslagen kapital och näringsverksamhet. Avdelning VIII om
fåmansföretag och fåmanshandelsbolag är gemensam för samtliga in-
komstslag. Avdelning IX om pensionssparande gäller i alla tre inkomst-

487

slagen och innehåller även bestämmelser om vissa allmänna avdrag. Av-
delning X innehåller bestämmelser om familjebeskattning och värdering
av inkomster i annat än pengar. Allmänna avdrag, grundavdrag samt
sjöinkomstavdrag finns i avdelning XI. I avdelning XII finns bestämmel-
ser om beräkning av skatten.

Indelningen har inte kommenterats av remissinstanserna. Lagrådet ut-
talar att den i lagrådsremissen föreslagna indelningen i avdelningar
(vilken motsvarar kommitténs förslag) framstår i allt väsentligt som än-
damålsenlig. Regeringen anser att kommitténs förslag är lämpligt.

Kapitlens uppbyggnad

De olika avdelningarna har i sin tur delats in i sammanlagt 62 kapitel.
Kommittén diskuterade först möjligheten att dela in de tre inkomstslagen
i bestämmelser som avgränsar inkomstslaget, inkomst- och utgiftsbe-
stämmelser, samt bestämmelser som reglerar beskattningstidpunkten och
hur resultatet räknas fram. Kommittén resonerade på följande sätt.

”När det gäller inkomstslaget tjänst passar en sådan indelning bra. Den
finns redan i KL. När det gäller näringsverksamhet skulle det gå att gö-
ra en sådan indelning, med undantag för bestämmelser om hur kapital-
vinster och kapitalförluster beräknas. Men det krävs också ett antal
särbestämmelser beroende på skattesubjektets karaktär. Det som fram-
för allt talar mot att ha ett kapitel för intäkter och ett för kostnader är
dels att dessa kapitel skulle bli alltför omfattande, dels att vissa intäkts-
och kostnadsbestämmelser är så förknippade med varandra att en upp-
delning minskar förståelsen för reglerna. I inkomstslaget kapital skulle
det fungera med en sådan uppställning när det gäller vissa delar men
inte i fråga om t.ex. kapitalvinstberäkning och uthyrning av bostäder.”

SLK kom fram till att i stället för att ha en sådan indelning är det bättre
att varje inkomstslag struktureras så att den mest ändamålsenliga indel-
ningen skall uppnås.

Dessa frågor har inte kommenterats särskilt av remissinstanserna. Lag-
rådet uttalar att den i lagrådsremissen föreslagna indelningen i kapitel
(vilken bygger på SLK:s förslag) framstår i allt väsentligt som ändamåls-
enlig och detsamma gäller dispositionen av de enskilda kapitlen. Rege-
ringen följer SLK:s förslag. Hur indelningen har gjorts finns redovisat i
inledningen till varje inkomstslag.

Lagrådet tar dock upp frågan hur reglerna om en avgränsning av in-
komstslagen och bestämmelserna om vilka inkomster som skall tas upp
skall förhålla sig till varandra och anför bl.a. följande. Det kan ifrågasät-
tas om det är en lämplig ordning att det finns ett inledande kapitel med
avgränsningsregler medan bestämmelserna om vilka inkomster som skall
tas upp respektive inte tas upp finns i ett följande kapitel. En naturlig
utgångspunkt är att de inkomster som avgränsas till ett visst inkomstslag
också tas upp till beskattning. Det kan tyckas vara en onödig omgång att i
ett särskilt kapitel på nytt ange inkomster och föreskriva att de skall tas

Prop. 1999/2000:2

488

upp. Det finns emellertid ett behov av en omfattande reglering som anger
vilka av de inkomster som hör till ett visst inkomstslag som inte skall tas
upp eller som skall tas upp med vissa begränsningar. En sådan reglering
passar mindre väl i ett avgränsningskapitel. Det kan då vara lämpligt att
inleda det följande kapitlet med en allmän bestämmelse om att de in-
komster som hör till inkomstslaget skall tas upp om inte annat anges. Om
man väljer en sådan ordning måste man givetvis se till att den allmänna
bestämmelsen omfattar alla inkomster som avgränsas till inkomstslaget.
Vidare bör man i övrigt i detta kapitel undvika att räkna upp inkomster
som skall tas upp, eftersom det innebär en dubbelreglering och skapar
osäkerhet om hur bestämmelserna förhåller sig till varandra. Lagrådet
återkommer till denna fråga i anslutning till varje inkomstslag.

Regeringen vill först klargöra att inkomstkapitlen inte inleds med en
sådan allmän bestämmelse om att de inkomster som hör till inkomstsla-
get skall tas upp. Det SLK gjort är i stället att inleda kapitlen med en hu-
vudregel som täcker de vanligaste inkomsterna i inkomstslaget. Sedan
följer kompletterande bestämmelser i övriga kapitel i inkomstslaget. Det-
samma gäller i fråga om utgifter. Regeringen menar att Lagrådets förslag
leder till ett cirkelresonemang och att det skulle leda till att ett antal be-
stämmelser behöver tas bort. Det skulle i sin tur leda till att lagen gav en
sämre information till läsarna än vad de far i det av SLK framlagda för-
slaget. Regeringen ser det i stället så att avgränsningskapitlen ger infor-
mation om till vilket inkomstslag olika inkomster och utgifter skall hän-
föras. När man sedan läser de kommande kapitlen får man information
om i vilken utsträckning inkomster och utgifter i inkomstslaget skall tas
upp respektive dras av. Regeringen återkommer till denna fråga bl.a. i
kommentaren till 42 kap. 1 § IL.

Regeringen följer SLK:s förslag, med undantag för att det efter inar-
betandet av nytillkomna bestämmelser finns 66 kapitel.

Mellanrubriker och inledande paragrafer

För att underlätta läsningen inom ett kapitel finns det många mellan-
rubriker och de flesta kapitel inleds med en paragraf som upplyser om
kapitlets innehåll. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att
antalet mellanrubriker är för stort. Övriga remissinstanser är emellertid
positiva. Regeringen följer SLK:s förslag, men lägger till ytterligare ru-
briker efter förslag av Lagrådet.

Lagrådet anför att till skillnad från vad som varit vanligt i svensk lag-
stiftning inleds de flesta kapitel i IL med en eller ett par paragrafer som
anger vad kapitlet innehåller. Lagrådet har ingen erinran mot en sådan
teknik utan föreslår att fler kapitel skall inledas med sådana paragrafer.

Lagrådet konstaterar emellertid att de inledande avsnitten mera sällan
har underrubriker trots att flertalet andra avsnitt inom kapitlen har egna
underrubriker, vilket kan ge intrycket att bestämmelserna i dessa avsnitt
är av en annan karaktär än övriga bestämmelser. Lagrådet föreslår att
sådana bestämmelser förses med avsnittsrubriken ”Innehåll” för att läsa-
ren snabbt skall kunna se att det rör sig om vad man kan kalla en inne-

Prop. 1999/2000:2

489

hållsförteckning och inte en materiell reglering. Lagrådet konstaterar att
vissa paragrafer som saknar rubrik innehåller regler av materiell karaktär.
Dessa bestämmelser bör förses med en rubrik som upplyser vad reglerna
handlar om. Lagrådet återkommer till dessa frågor i sitt yttrande över
46 kap. 1 § IL och Lagrådet noterar att paragrafen, efter en omredigering,
utgör en ren upplysning om innehållet i 46 kap. och bör bilda en egen
paragraf med rubriken ”Innehåll”.

Regeringen följer Lagrådets förslag att föra in fler paragrafer som an-
ger kapitlets innehåll, se t.ex. 40 kap. 1 § och 57 kap. 1 § IL. Likaså föl-
jer regeringen Lagrådets förslag att ta in underrubriker framför alla av-
snitt, dvs. även de inledande avsnitten. Rubriken Innehåll är då en lämp-
lig rubrik.

Regeringen vill dock framhålla att många av de inledande bestämmel-
serna också innehåller materiella regler. I många fall bildar den inledande
paragrafen en ram för vad kapitlet skall tillämpas på. Ett exempel är just
46 kap. 1 § IL, där det står. ”1 detta kapitel finns särskilda bestämmelser
om kapitalvinst vid avyttring av privatbostadsrätter och näringsbostads-
rätter. ...” Genom att denna bestämmelse finns behöver man inte inleda
alla paragrafer med att de gäller vid avyttring av privatbostadsrätter och
näringsbostadsrätter. Det finns remissinstanser som har påpekat att vissa
regler fått en för vid utformning. Ett exempel på en sådan synpunkt är att
bestämmelsen i 50 kap. 9 § IL gör att alla kapitalförluster får dras av med
70 %. Där står ”1 inkomstslaget kapital skall 70 procent av en kapital-
förlust dras av.”. Här menar regeringen att denna paragraf inte kan läsas
helt isolerat. Genom att det i 50 kap. 1 § IL står ”1 detta kapitel finns sär-
skilda bestämmelser om kapitalvinst vid avyttring av andelar i svenska
handelsbolag.” så gäller bestämmelsen i 50 kap. 9 § bara kapitalförluster
vid avyttring av andelar i svenska handelsbolag. Trots detta påpekande
anser regeringen att rubrikerna kan ha lydelsen Innehåll. Rubrikerna i
svenska lagar anses ju inte ha någon självständig materiell innebörd utan
är till för att hjälpa läsaren att hitta rätt.

Hänvisningar

På många ställen finns det upplysningar om att det finns särskilda be-
stämmelser och var de är placerade, se t.ex. 14 kap. 22 §, 18 kap. 12 §
och 56 kap. 8 § IL. Dessa upplysningar har tagits med av pedagogiska
skäl för att läsaren skall hitta andra bestämmelser som har samband med
den aktuella frågan. Det finns också bestämmelser med hänvisningar till
andra lagar, se t.ex. 3 kap. 21 §, 6 kap. 18 § och 39 kap. 5 § IL.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet ifrågasätter båda dessa ty-
per av hänvisningar och Näringslivets Skattedelegation ifrågasätter den
sistnämnda typen av hänvisningar. Övriga remissinstanser som har yttrat
sig är positiva till hänvisningar. Dessa hänvisningar underlättar för läsar-
na att hitta relevanta lagrum i IL eller andra aktuella lagar. Det är inte
fråga om några dubbelregleringar. Hänvisningarna är inte nödvändiga
men den pedagogiska vinsten är stor. Risken att en läsare kan bli miss-
ledd så att han inte hittar en relevant bestämmelse eller lag förefaller

Prop. 1999/2000:2

490

mindre än att en läsare inte hittar en sådan bestämmelse eller lag på
grund av att en hänvisning saknas. De av SLK intagna hänvisningarna
bör därför finnas med. Vidare har ytterligare några hänvisningar lagts till
i regeringens förslag.

Det kan nämnas att det finns ytterligare typer av hänvisningar, t.ex. att
vissa bestämmelser i andra lagrum skall tillämpas, se bl.a. 24 kap. 2 § IL.

När det gäller samtliga dessa typer av hänvisningar lämnas i allmänhet
uppgifter om vad eller vilka fall den särskilda bestämmelsen avser, se
t.ex. 2 kap. 3 § tredje-ferrite styckena IL. Detta görs för att underlätta för
läsaren att bedöma om han har anledning att ta del av den särskilda be-
stämmelsen.

Inga moment eller anvisningspunkter

Ett problem med KL och SIL är att paragraferna är långa, i vissa fall in-
delade i moment och i KL ofta kompletterade med anvisningspunkter.
Från början gav paragraferna i KL en ram för bestämmelserna medan
anvisningarna innehöll en förklaring och exemplifiering av lagtexten.
Enligt förarbetena var avsikten med anvisningar att underlätta taxerings-
arbetet. Man ville inte lämna för många frågor oreglerade eftersom man
befarade att det skulle leda till för mycket slitningar mellan de skattskyl-
diga och skattemyndigheterna.

KL:s ursprungliga ordning hade fördelar. Man kunde snabbt hitta den
grupp av bestämmelser som man sökte. Själva paragraferna kunde an-
vändas som en utförlig innehållsförteckning till anvisningarna. Av KL
kan man emellertid se att det har varit svårt att behålla denna uppbygg-
nad. Det har skett en mängd ändringar i lagtexten. Det är många gånger
en slump om en bestämmelse står i en paragraf eller i en anvisnings-
punkt. Det finns inte några nya lagar som är uppbyggda på detta sätt.
Termen anvisningar används inte längre för att meddela bindande före-
skrifter. Därför används den gängse metoden att skriva lagtext, dvs. lagen
delas in i kapitel och paragrafer.

Kommande ändringar

Att lagen delas in i 66 kapitel, varav många är relativt korta, underlättar
ändringar. Naturligtvis kommer det även med ett sådant system att finnas
behov av att införa paragrafer med bokstavsbeteckning (t.ex. 1 a §) för att
nya bestämmelser skall kunna få den mest logiska placeringen. Om det
med tiden blir för många sådana paragrafer i ett kapitel, kan kapitlet om-
arbetas. Detsamma gäller vid större regeländringar inom ett kapitel. In-
förs det helt nya regelkomplex är det ofrånkomligt att införa kapitel med
bokstavsbeteckning. Samtidigt kan det naturligtvis bli så att hela kapitel
försvinner när bestämmelserna ändras. Ibland kan en sådan lucka fyllas
ut av nya regelkomplex.

Prop. 1999/2000:2

491

Språkliga frågor

Allmänna språkfrågor

Prop. 1999/2000:2

Regeringens förslag: Meningsbyggnaden förenklas så långt som
möjligt. Moderna och allmänspråkliga ord och uttryck används.

Reglerna byggs i allmänhet upp med utgångspunkt i vad som skall
göras med inkomster och utgifter (objektsperspektiv) inte vem som
skall göra det (subjektsperspektiv). Presens används vanligen för att
beskriva de händelser som inträffar under beskattningsåret.

Maskulina former (han, honom, den skattskyldige) används som
gemensam beteckning för fysiska personer av båda könen och juridis-
ka personer.

Skall används normalt i stället för enbart presens (s.k. bjudande
presens) för att tala om vad som skall göras (skall tas upp som intäkt i
stället för tas upp som intäkt).

Ordet visa används för att markera vem som har bevisbördan.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. När det
gäller ordet visa fanns inte någon uttalad princip.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är i allmänhet positiva när det
gäller de språkliga och redaktionella förändringarna.

De negativa synpunkter som har kommit fram berör i allt väsentligt
bytet av uttryckssätt. Landsorganisationen i Sverige framhåller att det är
viktigt att följa upp tolkningen av ändringarna i språkbruket så att det inte
leder till större materiella ändringar än som är avsett. Lantbrukarnas
Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund är negativa till bytet av ter-
minologi. Näringslivets Skattedelegation är positiv till den redaktionella
och språkliga förnyelsen, men reagerar mot att ordet bara skjuts in utan
att något är vunnet med det. Delegationen uttrycker också tveksamhet när
det gäller utbyte av uttryck och menar att ett sådant utbyte kan innebära
en ändring av sakinnehållet. Detta måste vägas mot fördelarna med för-
nyelsen. I beredningsarbetet bör de nya uttrycken prövas noga och om
det finns en risk för ändrad innebörd bör de gamla uttrycken väljas eller
så skall det klart markeras att någon ändrad innebörd inte är avsedd. Sve-
riges Advokatsamfund uttrycker samma restriktivitet när det gäller utbyte
av uttryck. Byggentreprenörerna menar att utbytet av vederlag mot er-
sättning kan leda till materiellt felaktiga resultat. Sveriges Aktieägares
Riksförbund menar att bytet från vederlag till ersättning orsakar onödig
förvirring.

Riksrevisionsverket tar upp frågan om en könsneutral utformning av
lagtexten och kommer fram till att en oberoende utredning bör pröva frå-
gan om en könsneutral utformning av svensk lagtext i allmänhet.

492

Skälen for regeringens förslag

Prop. 1999/2000:2

Allmän förenkling av språk och meningsbyggnad

Målet är att göra de ofta komplicerade bestämmelserna så lättlästa som
möjligt. Därför har SLK försökt att undvika såväl krånglig menings-
byggnad som ålderdomliga och svårbegripliga ord och uttryck. Remiss-
instanserna har varit positiva och regeringen anser att kommitténs förslag
i allmänhet är bra.

Långa meningar har ofta brutits upp i punktuppställningar, antingen
som numrerade led eller som strecksatser. I valet mellan dessa har SLK
tagit hänsyn till om det finns eller kan antas uppkomma ett behov av att
hänvisa till de olika leden. Då har kommittén beaktat inte bara ett behov
av hänvisningar i lagtexten utan även mellan lagar och i t.ex. lagkom-
mentarer. När det behövs hänvisningar numreras leden. I rena definitio-
ner används som regel strecksatser, liksom i hänvisningar.

Många ålderdomliga eller svårbegripliga ord har bytts ut och moderna
former har använts, t.ex. gett i stället för givit.

Som exempel på ålderdomliga eller svårbegripliga ord har kommittén
nämnt vederlag och köpeskilling, som omväxlande används i skattelag-
stiftningen för att beteckna vad som betalas som ersättning vid ett köp. I
IL används uttrycket ersättning. Det kan nämnas att vederlag redan bytts
mot ersättning i flera nya lagar, bl.a. när 1968 års mervärdeskattelag er-
sattes av mervärdesskattelagen (1994:200). Några remissinstanser är ne-
gativa till detta byte. Regeringen delar kommitténs uppfattning att ordet
vederlag är så ålderdomligt att det inte längre passar i modem lagtext.

Flera remissinstanser vill att det tydligare skall markeras att någon
ändring inte är avsedd när termer och uttryck byts ut. I vissa fall har SLK
nämnt i författningskommentaren att ett uttryck har bytts ut utan att nå-
gon materiell ändring är avsedd. Ofta kommenteras dock inte bytet, men
även i dessa fall är naturligtvis avsikten att innebörden skall vara den-
samma som i dagens lagtext. Annars skulle det finnas sådana kommenta-
rer i så gott som samtliga paragrafer och det skulle bara tynga texten.
Regeringen kommer därför att tillämpa samma princip i författnings-
kommentaren, nämligen att i de fall en materiell ändring är avsedd så
påpekas det medan det normalt inte kommenteras att en ändring inte är
avsedd när termer och uttryck ändras. (Se också i avsnitt 4 under rubri-
ken Materiella frågor.)

Lagrådet uttalar att förslaget språkligt sett innebär en påtaglig förbätt-
ring i förhållande till dagens regler. I författningskommentaren återkom-
mer vi till Lagrådets synpunkter i olika lagrum.

Objektsperspektiv

Skatteregler kan utformas med utgångspunkt i inkomster och utgifter
{objektsperspektiv), de skattskyldiga {subjektsperspektiv) eller myndig-
heterna {myndighetsperspektiv). I dagens lagtext används samtliga alter-
nativ och det är svårt att se någon systematik i användningen. Eftersom

493

lagreglerna i de flesta fall riktar sig till både skattskyldiga och myndig-
heter är det som regel lämpligast med ett objektsperspektiv och flertalet
bestämmelser har utformats på det sättet.

I vissa fall är det dock naturligare med ett subjektsperspektiv, se t.ex.
bestämmelserna om skattskyldighet för fysiska personer i 3 kap. 8 § IL
och om återföring av avdrag för avsättning till periodiseringsfond i
30 kap. 8-10 §§ IL. Myndighetsperspektivet används i sådana bestäm-
melser som ger myndigheter rätt att ge dispens, se t.ex. 58 kap. 9 § IL.

Tidsperspektivet

Den nuvarande skattelagstiftningen har sedan länge tidsmässigt haft sin
utgångspunkt i taxeringen. Reglerna anger vad som skall tas upp som
intäkt och vad som skall dras av som kostnad när olika händelser har in-
träffat under beskattningsåret. De händelser som ligger till grund för be-
skattningen beskrivs därför ofta i förfluten tid, och det tempus som an-
vänds är vanligen perfektum. Som exempel kan nämnas reglerna om av-
drag för ökade levnadskostnader vid resor i tjänsten i punkt 3 av anvis-
ningarna till 33 § KL. Det finns emellertid också bestämmelser som tar
sin utgångspunkt i de inträffade händelserna och därför är uttryckta i pre-
sens. Som exempel på detta kan nämnas reglerna om koncernbidrag i 2 §
3 mom. SIL.

I IL används vanligen presens för att beskriva de händelser som inträf-
far under beskattningsåret. Däremot används tempus för förfluten tid i
vissa fall när regleringen tar sikte på vad som sammanlagt inträffat under
beskattningsåret eller på sådant som bildar bakgrund till en händelse un-
der beskattningsåret. Dessutom används sådant tempus för händelser un-
der tidigare beskattningsår.

Genom att presens oftast används när det gäller händelser under be-
skattningsåret blir uttrycket under beskattningsåret i de flesta fall onödigt
(se t.ex. i kommentaren till 39 kap. 26 § IL). I några fa bestämmelser
behålls uttrycket som ett förtydligande (se kommentaren till 42 kap. 6 §
IL).

Könsneutral utformning

I skattelagstiftningen används - i enlighet med traditionellt språkbruk -
maskulinum när den person som avses inte är närmare definierad. Efter-
som det i skattelagstiftningen inte i något avseende finns olika regler för
män och kvinnor används inte någonstans femininum. Ord i maskulinum
som ofta förekommer i lagtexten är den skattskyldige, den anställde, ma-
ke, han, honom och denne.

SLK har tagit upp frågan om IL skall få en könsneutral utformning och
resonerat på följande sätt.

En könsneutral utformning kan uppnås på flera sätt. Ett är att genom-
gående använda dubbla former, den skattskyldige eller den skattskyldiga,
han eller hon, honom eller henne osv. Ett annat är att finna andra ut-
tryckssätt, t.ex. att använda en opersonligare, vanligen passiv, konstruk-

Prop. 1999/2000:2

494

tion, att använda pluralform eller att genomgående skriva t.ex. den skatt-
skyldiga personen i stället för den skattskyldige.

En nackdel är att sådana omformuleringar vanligen tynger texten i be-
tydande omfattning. Detta är särskilt olyckligt i skattelagstiftningen, ef-
tersom den redan i sak är så komplicerad. Trots kommitténs ansträng-
ningar att uppnå en lättläst och klar text har det inte kunnat undvikas att
den delvis är tung och invecklad. Att då ytterligare tynga texten med upp-
repningar enligt den förstnämnda metoden är inte lämpligt. Det är inte
heller en godtagbar metod att göra omskrivningar för att uppnå en oper-
sonligare text, om detta gör texten mindre lättläst.

Ett annat problem är att uttrycken, med undantag för den anställde och
make, ofta syftar inte bara på såväl män som kvinnor utan också på ak-
tiebolag, ekonomiska föreningar och andra juridiska personer som skall
beskattas. Uttryckssättet den skattskyldige eller den skattskyldiga, han
eller hon osv. ger läsaren intrycket av att bara fysiska personer avses. Ett
alternativ skulle då vara att använda dubbelformerna när bara fysiska
personer avses och använda maskulinum eller omskrivningar när både
fysiska och juridiska personer avses. Risken är dock att ett sådant skriv-
sätt skulle verka förvirrande.

SLK kom fram till att de nackdelar som inte kan undvikas vid en köns-
neutral utformning klart överväger fördelarna. Därför behölls maskuli-
num som gemensam beteckning för fysiska personer av båda könen och
juridiska personer. Regeringen delar SLK:s bedömning.

Bjudande presens

I lagspråket har s.k. bjudande presens traditionellt använts för att ut-
trycka vad som skall göras när vissa förutsättningar föreligger. Som ex-
empel kan straffbestämmelserna användas. I brottsbalken används vanli-
gen uttryckssättet: ”Den som ... dömes för ...” (i paragrafer som ändrats
på senare tid används formen döms) trots att det rör sig om ett påbud och
inte om en definition eller annan beskrivning. Uttrycket skall dömas fö-
rekommer också, särskilt i paragrafer som ändrats efter brottsbalkens
tillkomst. Även i straffbestämmelser utanför brottsbalken är det vanligt
med bjudande presens men formen skall dömas förekommer i många
lagar.

I den ursprungliga lydelsen av KL görs skillnad mellan påbud och de-
finitioner. Det föreskrivs alltså att något skall eller inte skall tas upp som
intäkt. Däremot används ”med ... förstås”, ”såsom ... betraktas”, ”till ...
räknas” och ”till... hänföres” genomgående utan skall.

Utvecklingen därefter har inneburit att bjudande presens börjat använ-
das i KL, sannolikt på grund av påverkan från språkbruket i andra lagar.
Inte minst gäller detta i nekande satser (”som intäkt tas inte upp”). Även i
SIL och övriga skattelagar finns bjudande presens och detta gäller även
lagar som tillkommit under de senaste åren. Det är svårt att urskilja några
principer för när bjudande presens eller former med skall används.

SLK anser att det är angeläget att ett konsekvent uttryckssätt används och
presenterar två alternativ. Det ena alternativet bygger på att det inledande

Prop. 1999/2000:2

495

kapitlet innehåller påbudet om att beräkningen skall göras enligt be-
stämmelserna i de följande kapitlen och att dessa innehåller en närmare
beskrivning av hur beräkningen sker. Fördelarna med detta alternativ är
att man slipper den ibland inte helt enkla gränsdragningen mellan påbud
och definitioner och att texten blir kortare. Det andra alternativet är att
återgå till det ursprungliga uttryckssättet i KL, vilket innebär att skall
genomgående används i bestämmelser som har karaktär av påbud, medan
presens används i definitioner och andra beskrivningar. SLK kom fram
till att det sistnämnda alternativet överensstämmer bättre med riktlinjerna
för det nutida forfattningsspråket och att det ligger närmare det allmänna
språkbruket. SLK har utformat reglerna i enlighet med detta alternativ.

Inga remissinstanser har berört frågan om bjudande presens. Regering-
en följer kommitténs förslag att inte använda bjudande presens. När det
gäller uttrycket skall dras av återkommer vi emellertid i avsnitt 7.2.3.

Visa

Lagrådet påpekar att ordet visa används i olika betydelser i lagrådsremis-
sen. Ofta avses med detta ord att markera vem som har bevisbördan men
någon gång är avsikten att understryka att skattemyndigheten inte har
någon skyldighet att efterforska ett visst förhållande. På en del ställen
avser ordet emellertid att det skall gälla ett strängare beviskrav än nor-
malt. Lagrådet förordar att ordet visa reserveras för de båda förstnämnda
fallen. I det sistnämnda fallet kan t.ex. uttrycket klart framgå användas.

Regeringen har med anledning av Lagrådets yttrande omprövat an-
vändningen av termen visa i IL. Regeringen föreslår att termen bara an-
vänds när avsikten är att markera vem som har bevisbördan. I det remit-
terade lagförslaget användes ordet visa oftast for att markera bevisbördan
trots att det inte innebär något annat än vad som följer av allmänna regler
om bevisbördans placering. Det är enligt regeringens mening onödigt att
belasta IL med sådana regler. Ordet visa har därför i propositionen stru-
kits i 11 paragrafer nämligen 11 kap. 43 §, 16 kap. 5 och 24 §§, 17 kap.
22 §, 18 kap. 18 och 23 §§, 19 kap. 12 §, 29 kap. 13 §, 35 kap. 1 §,
39 kap. 24 § och 57 kap. 5 § IL. Ordet visa har också strukits i 21 kap.
10, 23 och 26 §§ IL. I motsvarande paragrafer anges i dag hur den skatt-
skyldige skall visa något, t.ex. med intyg från länsstyrelsen i fråga om
rationaliseringsforvärv. I IL har inte tagits med bestämmelser som inne-
håller vägledning om på vilket sätt den skattskyldige skall visa något.
Eftersom reglerna som anger hur bevisningen skall gå till har tagits bort
blir ordet visa onödigt i dessa paragrafer.

I de fall då ordet visa använts i lagrådsremissen för att ange att ett
strängare beviskrav ställs än normalt ersätts det, i enlighet med Lagrådets
förslag, med uttrycket klart framgår Som exempel på när visa ersätts
med klart framgår kan nämnas 16 kap. 20 § IL, som gäller förlust av
kontanter.

I bestämmelserna i 12 kap. står ordet visa kvar. Bestämmelserna om
ökade levnadskostnader är föremål for översyn av utredningen om ökade
levnadskostnader (dir. 1997:128). Utredningen förväntas komma med sitt

Prop. 1999/2000:2

496

slutbetänkande under hösten. Det finns därför inte nu anledning att ändra
dessa bestämmelser. Också i ILP behålls ordet visa eftersom lagen inne-
håller fortsatt giltighet av upphävda regler.

7.2      Vissa skatterättsliga uttryck

7.2.1      Inkomst-utgift, intäkt-kostnad eller intäktspost-

kostnadspost

Regeringens förslag: Uttrycken inkomster och utgifter används när det
saknas periodanknytning. Inkomster används ibland också i en mer all-
män bemärkelse i olika uttryck for att tala om resultatet av vissa intäkter
och kostnader, bl.a. i skattskyldighetsbestämmelsema. Det används dock
inte för slutresultatet i ett inkomstslag.

Uttrycken intäkter och kostnader används for periodiserade inkomster
och utgifter.

Uttrycken intäktsposter och kostnadsposter används som en samlings-
beteckning for intäkter, balansposter och vissa poster som skall tas upp
bara vid taxeringen respektive kostnader, balansposter och vissa poster
som skall dras av bara vid taxeringen.

SLK:s förslag: I SLK:s förslag till IL används uttrycken inkomst, in-
täkt och intäktspost samt utgift, kostnad och avdragspost. Någon redogö-
relse for principerna för när de olika uttrycken används lämnas inte.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet tar
upp frågan hur orden inkomster och utgifter samt intäkter och kostnader
används. Fakulteten anser att det vore värdefullt med en genomgång av
principerna for hur dessa uttryck används. Näringslivets Skattedelegation
anser att SLK har blandat samman uttrycken intäkt-inkomst och kost-
nad-utgift-avdrag. Som exempel nämner delegationen 16 kap. 1 § IL där
det står ”Kostnader för att förvärva ... samt andra ränteutgifter ...”. Dele-
gationen påpekar att motsvarande bekymmer är minst lika stora i KL och
SIL och efterlyser en genomgång av uttrycken. Delegationen anser att det
är olämpligt att, vid sidan av de redan etablerade uttrycken, införa de nya
uttrycken intäktspost och avdragspost utan att klargöra den närmare in-
nebörden. Svenska Revisorsamfundet SRS efterlyser en översyn av termi-
nologin intäkt-kostnad, inkomst-utgift samt inbetalning-utbetalning.
Samfundet framhåller betydelsen av att termerna stämmer med gängse
företagsekonomiska definitioner och med kontantprincipen respektive
bokforingsmässiga grunder.

Skälen för regeringens förslag: Intäkter och kostnader används nor-
malt som ett uttryck for periodiserade inkomster och utgifter. SLK an-
vänder oftast uttrycken intäkter och kostnader i de bestämmelser som
reglerar hur man beräknar skatteunderlaget. Men det finns också ett antal
bestämmelser i dessa kapitel som innehåller uttrycken inkomst och utgift.
I vissa fall beror det på att det är operiodiserade poster som avses, t.ex. i
SLK:s förslag till 18 kap. 3 § IL där det står att utgifter for att anskaffa
inventarier skall dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. I andra

Prop. 1999/2000:2

497

fall är det inte så att man behandlar just operiodiserade poster, se t.ex. Prop. 1999/2000:2
SLK:s förslag till 16 kap. 3 § IL (16 kap. 2 § i regeringens förslag), som
reglerar utgifter för representation. Denna användning stämmer inte
överens med t.ex. SLK:s förslag till 16 kap. 26 § IL (16 kap. 27 § i rege-
ringens förslag), som reglerar kostnader för resor med egen bil.

Det är naturligtvis viktigt att ha en konsekvent användning av uttryck-
en. Regeringen har, till skillnad från kommittén, stannat för att i bestäm-
melserna om beräkning av skatteunderlaget normalt använda uttrycken
inkomster och utgifter när en viss typ av inkomst eller utgift behandlas.
När man skall avgöra om en inkomst eller utgift skall tas upp respektive
dras av behöver man vanligen inte ta ställning till när detta skall ske. Det
innebär således att i 16 kap. 2 § IL behålls uttrycket utgifter för repre-
sentation och i 16 kap. 27 § IL ändras uttrycket till utgifter för resor med
egen bil.

Eftersom det normalt är de periodiserade inkomsterna som tas upp till
beskattning liksom de periodiserade utgifterna som dras av står det i hu-
vudbestämmelserna för de olika inkomstslagen att inkomsterna skall tas
upp som intäkt (se 11 kap. 1 §, 15 kap. 1 § och 42 kap. 1 § IL) och att
utgifterna skall dras av som kostnad (se 12 kap. 1 §, 16 kap. 1 § och
42 kap. 1 § IL). I förhållande till kommitténs förslag har alltså orden som
kostnad lagts till i de sistnämnda lagrummen.

I de olika bestämmelserna om vad som skall tas upp eller dras av har
SLK skrivit att intäkterna/inkoms t er na skall tas upp som intäkt medan
kostnaderna/utgifterna skall dras av. Det är ologiskt att på inkomstsidan
säga att något skall tas upp som en periodiserad inkomst, medan det på
utgiftssidan inte sägs något om periodiserade utgifter. Regeringen anser
att uttryckssätten bör vara enhetliga för inkomst- och utgiftssidorna och
har stannat för att använda uttrycken att inkomsterna tas upp (dvs. som
intäkt utelämnas) och att utgifterna dras av. I vissa bestämmelser behövs
det en betoning att något skall tas upp som intäkt och inte som lagervärde
eller något annat, se t.ex. 17 kap. 28 § och 27 kap. 16 § andra stycket IL.
Där har som intäkt behållits.

I bestämmelserna om beskattningstidpunkten används uttryckssättet att
inkomsterna skall tas upp som intäkt och utgifterna skall dras av som
kostnad vid en viss tidpunkt. Där är det ju frågan om de periodiserade
inkomsterna och utgifterna. Dessa finns som huvudregler i inkomstslaget
tjänst i 10 kap. 8 och 13 §§ IL, i inkomstslaget näringsverksamhet i
14 kap. 2 § IL och i inkomstslaget kapital i 41 kap. 8 och 9 §§ IL. Men
det finns också ett antal andra bestämmelser i inkomstslagen om när in-
komster skall tas upp till beskattning och när utgifter skall dras av.

Det finns emellertid andra poster än sådana som normalt benämns in-
täkter och kostnader som skall påverka resultatet. Exempel på sådana
poster är balansposter som in- och utgående lager, pågående arbeten,
fordrings- och skuldposter. För att få med sådana poster vid beräkningen
av resultatet introducerade SLK uttrycken intäktspost och avdragspost,
som en samlingsbeteckning för alla poster som skall tas upp respektive
skall dras av i näringsverksamheten. Regeringen följer detta förslag med
den ändringen att avdragspost benämns kostnadspost. SLK använde ut-
trycken bara i inkomstslaget näringsverksamhet. Eftersom det kan före-

498

komma sådana poster också i de andra inkomstslagen (t.ex. i 12 kap. 36 §
och 47 kap. 9 och 10 §§ IL) används uttrycken i samtliga inkomstslag.

Den ändrade användningen av uttrycken har lett till att vissa av SLK
använda uttryck ändras. T.ex. kan nämnas att i kapitalvinstbestämmel-
sema används uttrycken anskaffningsutgift och forbättringsutgift i stället
för anskaffningskostnad och förbättringskostnad. I andra fall behålls vis-
sa uttryck eftersom de är så inarbetade eller svåra att ändra (t.ex. omkost-
nadsbeloppet).

SLK har i ett antal lagrum bytt uttrycket inkomster mot överskott eller
underskott när det handlar om resultatet i ett inkomstslag. Regeringen
anser att det är bra att ordet inkomster inte används i dessa bestämmelser,
se vidare i avsnitt 7.2.2.

Uttrycket inkomster har behållits som ett allmänt uttryck för intäkter,
kostnader och balansposter i en verksamhet. Ordet finns i t.ex. inkomst-
skatt, förvärvsinkomster, ackumulerad inkomst och inkomstberäkning.
Detta är sedan gammalt använda uttryck, som det inte finns någon anled-
ning att ändra på. Kommittén har också använt inkomster i skattskyldig-
hetsbestämmelsema (3-7 kap. IL). Skattskyldighetsbestämmelsema reg-
lerar om ett subjekt skall beskattas i Sverige och i så fall för vilka typer
av inkomster. De innehåller inga regler om att inkomsterna skall hänföras
till vissa perioder. Även i dessa bestämmelser kan inkomst behållas som
ett allmänt uttryck.

Svenska Revisorsamfundet SRS tar upp termerna inbetalningar och
utbetalningar. Dessa har av SLK använts för att uttrycka själva betal-
ningsflödet. Som exempel kan nämnas att ett belopp har betalats in på ett
pensionssparkonto (16 kap. 32 § IL) respektive har betalats ut till aktie-
ägare (42 kap. 17 § IL). Det finns inte anledning att kommentera dessa
uttryck vidare.

7.2.2 Resultat respektive överskott eller underskott

Regeringens förslag: Uttrycken överskottet eller underskottet eller
resultatet används för att uttrycka slutsumman i ett inkomstslag.

Prop. 1999/2000:2

SLK:s förslag: Kommittén använder uttrycket överskottet eller under-
skottet för att uttrycka slutsumman i ett inkomstslag.

Remissinstanserna: Några remissinstanser - bl.a. Juridiska fakulteten
vid Uppsala universitet - påpekar att det i vissa bestämmelser saknas
regler för om resultatet blir noll kronor.

Skälen för regeringens förslag: I KL används ofta uttrycket inkomst
för resultatet i t.ex. ett inkomstslag. SLK har ändrat det till överskott eller
underskott och har motiverat det med att uttrycket inkomst ibland kan
föranleda tveksamhet om endast överskott avses eller om det avser såväl
överskott som underskott (se t.ex. kommentaren till 14 kap. 22 § IL i
SOU 1997:2).

Regeringen delar kommitténs uppfattning att uttrycket inkomst bör
bytas ut när det handlar om slutsumman i ett inkomstslag. Uttrycken

499

överskott och underskott används när det är just överskottet eller under-
skottet som avses, se t.ex. 1 kap. 5 § och 1 kap. 11 § IL. Uttrycket över-
skottet eller underskottet behålls också i vissa paragrafer där det står att
överskottet tas upp respektive att underskottet dras av, t.ex. i 36 kap. 1 §
IL. Uttrycket överskottet eller underskottet är emellertid långt och tynger
ibland lagtexten. Regeringen använder därför i stället uttrycket resultatet
i vissa bestämmelser. Det uttrycket kan stå för såväl ett positivt som ett
negativt resultat. Det kan också stå för resultatet noll.

7.2.3 Skall eller får dras av

Prop. 1999/2000:2

Regeringens förslag: Uttryckssättet får dras av används huvudsakli-
gen när det är fråga om en valfrihet för den skattskyldige. När något
inte får dras av används uttrycket får inte dras av. I andra fall används
skall dras av.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
att kommittén använder uttrycket skall inte dras av i stället för det av
regeringen använda uttrycket far inte dras av.

Remissinstanserna: Handelshögskolan i Stockholm anser att den dis-
kussion som förts i kommittén kring användningen av uttrycken skall
eller far sannolikt är korrekt, men att man inte kan utesluta att dessa
språkliga förändringar kan leda till en materiellt förändrad lagstiftning.
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR instämmer i tanken att ordet
får bör ersättas av skall när det inte finns någon valmöjlighet, men menar
att det är fel att det saknas valmöjlighet när det gäller omedelbart avdrag
för reparationer av inventarier, byggnader och markanläggningar. Se vi-
dare i kommentarerna till 18 kap. 2 §, 19 kap. 2 § och 20 kap. 3 § IL.
Näringslivets Skattedelegation anser att uttryckssätten får dras av eller
avdrag medges för skall användas i stället för skall. Delegationen anser
inte som SLK att ordvalet i 20 § KL innebär att det inte finns en valfrihet
när det gäller avdrag och resonerar på följande sätt. I andra regler, t.ex.
3 § 2 mom. SIL sägs att avdrag får göras för omkostnader. I praxis har
valfrihet alltid förelegat beträffande avdrag. Om en skattskyldig har velat
avstå från ett avdrag, t.ex. en reaförlust, har han kunnat det. Den ord-
ningen bör bestå. Enligt delegationen tillkommer på företagsbeskattning-
ens område komplikationen att beskattningen normalt skall grunda sig på
den skattskyldiges räkenskaper. I räkenskaperna har den skattskyldige
många gånger möjlighet att välja att dra av en utgift antingen omedelbart
eller i form av avskrivningar. Att ändra till skall innebär att denna valfri-
het försvinner. Ett exempel på detta är bestämmelserna i 18 kap. 2 § IL
om omedelbart avdrag för utgifter för reparation och underhåll. Också
Sveriges Fastighetsägareförbund tar upp bestämmelserna om reparation
och underhåll i 19 kap. 2 § och 20 kap. 3 § IL och anser att här passar det
med uttrycket har rätt till avdrag eller något liknande. Svenska Revisor-
samfundet SRS anser att uttryckssättet skall dras av är mindre lyckat,
särskilt för de fall där den skattskyldige har en reell valmöjlighet genom

500

att t.ex. inte yrka avdrag för en i sig avdragsgill post. Uttryckssättet blir
märkligt när själva avdragsrätten är begränsad, t.ex. i 16 kap. 3 § IL
(16 kap. 2 § i regeringens förslag).

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om avdrag är i nuva-
rande lagstiftning i stor utsträckning formulerade så att avdrag får göras
för en viss utgift eller dylikt. Vidare förekommer uttryckssätten att av-
drag medges och att den skattskyldige har rätt till avdrag. Så har det varit
sedan KL:s tillkomst. Ett undantag är dock den grundläggande avdrags-
regeln i 20 § KL, som alltid har haft lydelsen att alla omkostnader för
intäkternas förvärvande och bibehållande skall avräknas från intäkterna.

Ordet får ger - liksom uttrycket har rätt till - intryck av att den skatt-
skyldige har möjlighet att göra avdraget men också möjlighet att avstå.
Även om det oftast förhåller sig så att det är till fördel för den skattskyl-
dige att ett avdrag görs, är detta inte alltid fallet. Särskilt gäller detta när
alternativen är att göra avdraget ett visst år eller ett senare år. Det kan då
vara en nackdel att göra avdraget omedelbart, om inkomsten är lägre än
nästa år eller avdraget helt eller delvis blir verkningslöst. I rättsfallet RÅ
1968 ref. 66 fann Regeringsrätten att bestämmelsen i 52 § KL i den då
gällande lydelsen att underskottsavdrag som ena maken inte kunnat ut-
nyttja ”må avräknas från andra makens inkomst” inte innebar att makarna
hade rätt att avstå från en sådan avräkning.

Genom denna användning av ordet får har det uppkommit behov av att
på annat sätt markera när det finns en valfrihet. Som exempel kan näm-
nas att det i reglerna om underskott av nystartad verksamhet i 46 §
1 mom. första stycket KL anges att avdrag far göras efter yrkande av den
skattskyldige. I bestämmelserna om underskott av andelshus i 3 §
13 mom. andra stycket SIL anges att delägare i andelshus efter yrkande
har rätt till avdrag.

SLK använder i enlighet med den grundläggande bestämmelsen i 20 §
KL ordet skall när det gäller regleringen av avdrag för utgifter. Ordet får
används för att markera att den skattskyldige har en valfrihet. Får an-
vänds också i vissa andra fall där ordet skall inte passar t.ex.”avdraget far
inte överstiga...”.

SLK påpekar att användningen av ordet skall inte påverkar skattemyn-
digheternas utredningsskyldighet när det gäller avdrag. Redan i dag skall
givetvis skattemyndigheterna räkna av de avdrag som de har kännedom
om vid beräkningen av skatteunderlaget oavsett om den skattskyldige
särskilt begär avdraget.

Näringslivets Skattedelegation är avvisande till SLK:s resonemang och
menar att det finns en valfrihet när det gäller avdragen. Flera andra re-
missinstanser instämmer däremot i kommitténs uppfattning. Lagrådet
utgår från att användningen av uttrycket skall dras av inte inverkar på
omfattningen av skattemyndigheternas utredningsskyldighet och förkla-
rar sig med hänsyn härtill godta att uttrycket används. Lagrådet förordar
emellertid att skall byts ut mot får i uttrycket skall inte dras av och moti-
verar det med att det är ett naturligare språkbruk samt att det i sådana
bestämmelser inte finns någon valfrihet för den skattskyldige varför det
saknas anledning att markera att sådan valfrihet saknas.

Prop. 1999/2000:2

501

Regeringen anser att det är lämpligt att avdragsreglema som huvud-
regel utformas som ”skall-regler”. Från denna huvudprincip görs undan-
tag i de fall då det finns en valrätt eller då skall inte passar (se SLK:s för-
slag ovan). När det gäller Lagrådets kritik mot uttrycket skall inte dras av
vill regeringen påminna om att, som nämnts i avsnitt 7.1 under rubriken
Objektsperspektiv, ambitionen är att reglerna skall rikta sig till både
skattskyldiga och myndigheter och därför har de i allmänhet utformats ur
ett objektsperspektiv. Orsaken är att reglerna bör rikta sig till såväl de
skattskyldiga som till myndigheterna. Ur myndighetsperspektivet passar
ordet skall bättre. Regeringen anser emellertid inte att detta är en så an-
gelägen fråga och kan dela Lagrådets uppfattning att det blir ett naturli-
gare språkbruk i vissa situationer att skriva för inte dras av. Regeringen
följer därför Lagrådets förslag. Vidare ändras de regler som är utforma-
des som skall dras av bara till för dras av bara eftersom de skattskyldiga
också i dessa situationer saknar en valfrihet Dessa byten görs utan att det
nämns i författningskommentarerna till de enskilda paragraferna.

Flera remissinstanser har haft synpunkter på enskilda paragrafer och
menar att det där bör finnas en valrätt. Dessa synpunkter redovisas i
kommentarerna till de aktuella paragraferna.

Som exempel på användningen av orden skall och för i IL kan nämnas
regleringen av avdrag för underskott av näringsverksamhet. I 14 kap.
22 § IL finns en sammanställning av de olika reglerna.

7.2.4 Kvantifierande uttryck

Regeringens förslag: Uttryck som anger en viss andel (s.k. kvantifieran-
de uttryck) skall användas på ett konsekvent sätt.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. SLK kalla-
de dem för kvantifierande begrepp i stället för kvantifierande uttryck.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm är positiv till att ut-
trycken används på ett konsekvent sätt. Sveriges Fastighetsägareförbund
är också positivt. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet håller med
om att det är viktigt att uttrycken samordnas. Fakulteten efterlyser dock
tydligare förklaringar till gjorda ändringar och hur dessa står i överens-
stämmelse med avgöranden från Regeringsrätten samt efterlyser också en
diskussion om innebörden av de olika uttrycken. Handelshögskolan i
Stockholm anser att kommitténs försök att använda dagens uttryck på ett
konsekvent sätt inger farhågor och är negativ till utbytet av huvudsak-
ligen till uteslutande eller så gott som uteslutande i 7 kap. 5 § IL. Han-
delshögskolan menar att det bör diskuteras vad uttrycken skall relateras
till. Handelshögskolan vid Göteborgs universitet anser att man bör avstå
från att införa nya uttryck - som tz7Z klart övervägande del - och i stället
överväga att begränsa antalet uttryck. Närings- och teknikutvecklingsver-
ket förordar att man ersätter de kvantifierande uttrycken med procentsat-
ser eller andelstal, i förekommande fall kompletterade med cirka, när
detta är möjligt och lämpligt. Även Näringslivets Skattedelegation tar
upp frågan om man kan gå ett steg längre än SLK och ersätta uttrycken

Prop. 1999/2000:2

502

med exakta procenttal i de fall det är möjligt med hänsyn till förekomsten
av en beräkningsbas. Sveriges Advokatsamfund har samma utgångs-
punkter men ifrågasätter om syftet med kvantifieringen av uttrycken är
att förstärka och låsa fast bedömningarna. Samfundet menar att det är en
avvägning mellan praktisk tillämpning och flexibilitet. Hur denna fråga
behandlas kan fa betydelse vid den praktiska tillämpningen och även för
framtida lagstiftning. Det är därför av vikt att lagstiftaren beaktar risker-
na och betonar rättssäkerheten. Ett mål bör vara att begränsa utrymmet
för skälighetsbedömningar och att i största möjliga utsträckning uttryck-
ligen ange ramarna för tillämpningen.

Skälen för regeringens förslag: Med kvantifierande uttryck avses ut-
tryck som innebär en andel som inte är exakt bestämd, t.ex. huvudsaklig,
övervägande och väsentlig. SLK har övervägt möjligheten att redogöra
för vad som avses med uttrycken t.ex. genom att i stället uttrycka dem i
en procentsats eller att använda ett uttryck i stället för flera med samma
eller liknande betydelse.

Som remissinstanserna har påpekat är detta en viktig fråga som inte är
helt lätt att hantera. Ett problem är att det ofta saknas en beräkningsbas.
Det kan illustreras med ett exempel. Om man tar betydande/betydligt
som exempel kan först nämnas bestämmelsen i 11 kap. 22 § IL, som be-
handlar frågan om skattefria inkomster hos utländska forskare. Ett rekvi-
sit för skattefrihet är att anställningen eller uppdraget avser kvalificerat
forsknings- eller utvecklingsarbete med sådan inriktning eller på sådan
kompetensnivå att det innebär betydande svårigheter att rekrytera inom
landet. Här saknas beräkningsbas.

I andra fall är det oklart vad som är beräkningsbasen. I 16 kap. 5 § IL,
som innehåller utredningsregeln när det gäller garantiåtaganden, står det i
första stycket ”Avdrag skall göras med ett högre belopp än som följer av
4 §, om den skattskyldige visar att ett betydligt större avdrag är motive-
rat...”. Här går det bra att i första stycket avgöra vad som är beräknings-
basen, nämligen det avdrag som skulle följa av 4 §. Kvantifieringen
skulle således kunna uttryckas i en procentsats. I paragrafens tredje
strecksats finns villkoret att ”en betydande ökning av garantiåtagandenas
omfattning skett under året”. Där skulle man visserligen kunna skriva in
att omfattningen har ökat med en viss procentsats, men vad menas med
omfattning? Kan det vara antal garantiåtaganden, de belopp som garante-
ras eller skall man även se på riskstorleken? Sedan kommer den femte
strecksatsen där det står att ”en väsentlig del av garantiåtagandena avser
en tid som betydligt överstiger två år”. Där är beräkningsbasen år. Om
betydligt innebär 30 % skall den sistnämnda satsen innebära att tiden kan
räknas ut till 2 år och drygt 7 månader?

Ett annat exempel är 17 kap. 31 § IL om underlåtenhet att slutredovisa
eller fakturera. Om den skattskyldige i betydande omfattning har låtit bli
att slutredovisa eller fakturera belopp som enligt god redovisningssed
hade kunnat slutredovisas eller faktureras, skall de belopp som skäligen
hade kunnat slutredovisas eller faktureras tas upp som intäkt. Anta fortfa-
rande att betydande står för 30 %. Är det något som skall ställas i relation
till den skattskyldiges totala slutredovisade eller fakturerade belopp eller
menar man att beloppen tillsammans skall anses vara betydande oavsett

Prop. 1999/2000:2

503

vilka forhållanden som råder hos den skattskyldige (jämför en enskild
byggmästare och ett börsnoterat företag)?

Det skulle naturligtvis vara värdefullt att gå igenom samtliga bestäm-
melser med kvantifierande uttryck, penetrera dem när det gäller förar-
beten, litteratur och praxis samt översätta dem till procentsatser i de fall
det går. Som några remissinstanser har påpekat är det emellertid ett svårt
arbete om det inte skall leda till materiella förändringar. Det finns ett
antal uttalanden i förarbetena om vad uttrycken avser, men det är inte
säkert att dessa har följts i praxis. I vissa fall finns det kanske en
rättstillämpning även om den inte har manifesterats i avgöranden från
högsta instans. Eftersom syftet är att arbetet inte skall leda till materiella
förändringar skulle en genomgång innebära ett så omfattande arbete att
detta lagstiftningsärende skulle fördröjas. Man skulle emellertid kunna
fora in procentsatser i de bestämmelser där man utan vidare efterforsk-
ningar säkert kan säga vad som gäller. Mot det talar att det skulle kunna
uppfattas som slumpartat om vissa bestämmelser ändrades medan andra,
som för några kan kännas lika självklara, inte ändrades därför att det tar
for lång tid att utreda vad som gäller enligt förarbeten, praxis och littera-
tur. Det kan också vara olämpligt att lägga fram förslag utan en ytterliga-
re remissbehandling. Slutligen kan det konstateras att inkomstskattelag-
stiftningen sedan länge har haft dessa kvantifierande uttryck utan att det
har riktats några allvarligare invändningar mot dem. Man kan därför ifrå-
gasätta behovet av ett sådant omfattande arbete. I vart fall är det inte
nödvändigt att företa denna genomgång i detta lagstiftningsärende. Det är
inte heller lämpligt att här göra uttalanden om ytterligare uttryck och låsa
fast betydelsen av dem.

Det innebär att de kvantifierande uttrycken kommer att behållas. Då
uppkommer frågan om det finns några uttryck som har så likartad bety-
delse att det är lämpligt att slå samman dem utan att det innebär några
materiella förändringar. SLK har inte funnit några sådana och remiss-
instanserna har inte tagit upp frågan. Regeringen anser inte att det finns
något skäl att utreda frågan vidare.

Arbetet far i stället begränsas till att använda dagens uttryck på ett
konsekvent sätt. I det sammanhanget har SLK gjort vissa mindre änd-
ringar. Regeringen anser att dessa ändringar är lämpliga.

För det första har uttrycket huvudsakligen i 7 § 6 mom. fjärde stycket
SIL (7 kap. 5 § IL) bytts mot uteslutande eller så gott som uteslutande
när det gäller verksamhetskravet för stiftelser. Med huvudsakligen avses
cirka 75 % och med uteslutande eller så gott som uteslutande avses 90-
95 % upp till 100 %. Handelshögskolan i Stockholm är negativ till detta
byte och anser att frågan i stället bör tas upp inom ramen for behandling-
en av Stiftelse- och foreningsskattekommitténs betänkande, SOU
1995:63.1 författningskommentaren till 7 kap. 5 § IL finns en redogörel-
se för skälen till bytet. Bytet hindrar givetvis inte att frågan tas upp på
nytt i samband med behandlingen av Stiftelse- och foreningsskattekom-
mitténs betänkande. I sammanhanget kan nämnas att uttrycket ringa ock-
så finns i stycket. Med ringa avses ca 5-10 %.

I den bestämmelse som motsvarar 2 § 7 mom. första stycket SIL
(2 kap. 17 § IL), som innehåller en definition av s.k. äkta bostadsföretag

Prop. 1999/2000:2

504

(privatbostadsföretag), har uttrycket huvudsakligen bytts mot till klart Prop. 1999/2000:2
övervägande del. Enligt rekommendationer från Riksskatteverket, som
tillämpas sedan lång tid tillbaka, bör huvudsaklig del i det sammanhanget
innebära minst 60 %. Eftersom huvudsaklig normalt avser ca 75 % har
uttrycket bytts ut. I definitionen av privatbostad i 5 § andra stycket KL
används uttrycket övervägande. Enligt förarbetena avses med detta ut-
tryck mer än hälften (prop. 1990/91:54 s. 191). Med det uttrycket som
utgångspunkt har det nya uttrycket till klart övervägande del fatt repre-
sentera ca 60 % och uppåt.

I de bestämmelser som motsvarar 9 § skogskontolagen (1954:142)
(21 kap. 39 § IL) om skogskonto och skogsskadekonto har väsentlig
bytts mot övervägande eftersom mer än hälften avses. I detta samman-
hang kan nämnas att uttrycket väsentlig del används också i definitionen
av privatbostad i 5 § andra stycket KL (2 kap. 8 § IL). Enligt uttalanden i
förarbetena menas där 40 % (prop. 1990/91:54 s. 192).

Lagrådet påpekar att uttrycken ringa, oväsentlig och nämnvärd i all-
mänt språkbruk ligger mycket nära varandra betydelsemässigt. Lagrådet
anser att frågan om en eventuell samordning av dessa och liknande ut-
tryck bör övervägas i lämpligt sammanhang. Vidare föreslår Lagrådet att
ordet huvudsaklig skall bytas ut mot helt övervägande del.

Som antytts ovan är det en svår gränsdragning när man ändrar använda
uttryck utan att det skall fa någon ändrad betydelse. Den ändring som
Lagrådet föreslår skulle kanhända inte leda till några sådana problem.
Regeringen anser dock inte att uttrycket helt övervägande del ger en bätt-
re indikation på vad som avses - cirka 75 % - än uttrycket huvudsaklig.
Dessutom finns det en risk for sammanblandning av uttrycken helt över-
vägande del och klart övervägande del. Sammantaget finner regeringen
inte att det av Lagrådet föreslagna uttrycket har sådana fördelar framför
dagens uttryck att man bör ta de nackdelar som det kan medföra att ändra
dagens uttryckssätt.

7.2.5 Realisationsvinst eller kapitalvinst

Regeringens förslag: Uttrycken realisationsvinst och realisationsförlust
byts ut mot kapitalvinst och kapitalförlust.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm är positiv till ett byte
och menar att det stämmer bättre överens med motsvarande internatio-
nella terminologi. Också Handelshögskolan i Stockholm och Juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet stöder förslaget. Kammarrätten i Jön-
köping anser att uttrycken realisationsvinst och realisationsförlust är väl
inarbetade och inte uppfattas som svårförståeliga från allmänspråklig
synpunkt. Uttrycket kapitalvinst kan däremot hos den mindre insatte leda
tanken till något annat och mer omfattande som vinst på kapital, dvs.
även t.ex. ränteinkomster. En annan nackdel är att uttrycket kapitalförlust
far en annan innebörd än den nuvarande. Grossistförbundet Svensk Han-
del, Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund och Sveriges

505

Fastighetsägareförbund är också negativa till ett byte. Fastighetsägare-
förbundet anser dock att dagens uttryck kan förenklas till reavinst och
reaförlust.

Skälen för regeringens förslag: Sedan gammalt används i skattelag-
stiftningen realisationsvinst som beteckning på vissa vinster vid försälj-
ning av tillgångar. Avgränsningen av vad som varit att anse som realisa-
tionsvinst har ändrats under åren och beskattningen av sådana vinster har
utökats men beteckningen har kvarstått oförändrad. Beteckningen kan
sägas ge uttryck både för att det är en extraordinär inkomst (till skillnad
mot inkomst från löpande varuförsäljning) och för att den värdeökning
som har skett sedan tillgången förvärvades realiseras genom försäljning-
en.

Utom i lagtext används uttrycket realisationsvinst sällan. I stället an-
vänds kortformen reavinst. SLK har övervägt att införa detta uttryck i
lagtexten, eftersom det är inarbetat och känt även hos allmänheten, men
har stannat för att inte göra det. Kommittén menar att den bakomliggande
innebörden i uttrycket realisationsvinst ofta inte är känd och att ett utbyte
skulle leda till att ordet blir ännu mer frikopplat från sin egentliga inne-
börd.

SLK har i stället valt att använda uttrycket kapitalvinst. Detta används
redan nu för att mer allmänt beteckna vinster av det slag som i dag be-
skattas som realisationsvinst. Det anknyter också till motsvarande be-
teckning i andra språk.

I det föregående nämns bara vinster, men det som sagts gäller också
förluster. Här tillkommer den komplikationen att kapitalförlust tidigare
har använts för att beteckna vissa förluster som i princip inte skall dras av
(20 § andra stycket tjugofjärde ledet och punkt 5 av anvisningarna till
20 § KL). Avdragsförbudet har emellertid tagits bort genom en ändring
år 1997 (SOU 1995:137, prop. 1996/97:154, bet. 1997/98:SkU2, SFS
1997:851).

Enligt regeringens mening finns det skäl som talar för och emot båda
alternativen. En ytterligare aspekt att beakta är att det i inkomstslaget
näringsverksamhet är värdefullt att ha ett uttryck för de tillgångar som
vid en avyttring beskattas enligt reglerna för realisationsvins-
ter/kapitalvinster. Då är det av kommittén föreslagna uttrycket kapital-
tillgångar att föredra framför uttrycken realisationstillgångar eller rea-
tillgångar. Regeringen stannar för att följa SLK:s förslag.

7.2.6 Egendom eller tillgång

Regeringens förslag: Ordet tillgång används i stället för egendom.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Handelshögskolan i Stockholm anser att bytet är
befogat med hänsyn till syftet att språkligt förenkla lagtexten, men fram-
håller att det inte kan uteslutas att ändringen leder till materiella föränd-
ringar. Sveriges Fastighetsägareförbund har inget att invända mot bytet.

Prop. 1999/2000:2

506

Skälen for regeringens förslag: I stället for ordet egendom används
tillgång. Ordet egendom finns på många ställen i både KL och SIL men i
nyare lagstiftning, t.ex. lagen (1990:663) om ersättningsfonder och för-
mögenhetsskattelagen (1997:323), används i stället genomgående till-
gång. Det kan påpekas att egendom i första hand för tanken till tillgångar
av materiell natur medan tillgång på ett mer naturligt sätt täcker också
t.ex. immateriella rättigheter.

I civilrätten fyller uttrycket egendom en funktion genom distinktionen
mellan fast och lös egendom. I KL och SIL används uttrycket fast egen-
dom däremot inte alls utan i stället talar man om fastighet och låter be-
stämmelserna om dessa omfatta även byggnader som är lös egendom (4 §
KL, 2 kap. 6 § IL). Uttrycket lös egendom förekommer därutöver inte i
KL men väl i definitionerna av investmentföretag och förvaltningsföretag
i 2 § 10 mom. respektive 7 § 8 mom. SIL (39 kap. 15 § respektive
24 kap. 14 § IL). I definitionen av fastighet i 2 kap. 6 § IL behövs ut-
trycket lös egendom. I 24 kap. 14 § och 39 kap. 15 § IL i regeringens
förslag har uttrycket bytts mot tillgång. I redovisningslagstiftningen an-
vänds genomgående tillgång.

Prop. 1999/2000:2

7.2.7 Omsättningstillgångar eller lagertillgångar

Regeringens förslag: Ordet omsättningstillgångar används inte. I stället
används lagertillgångar och i vissa fall görs en utförligare uppräkning av
de tillgångar som avses.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket och Näringslivets Skattedelega-
tion tillstyrker ändringen. Sveriges Fastighetsägareförbund har inget att
invända mot bytet. Handelshögskolan i Stockholm anser att bytet är be-
fogat med hänsyn till syftet att språkligt förenkla lagtexten, men fram-
håller att det inte kan uteslutas att ändringen leder till materiella föränd-
ringar.

Skälen för regeringens förslag: I KL och SIL används uttrycken la-
ger, lagertillgångar och omsättningstillgångar. I punkt 9 av anvisningar-
na till 22 § och i punkt 2 av anvisningarna till 24 § KL definieras lager
som ”tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning”, men uttrycket
omsättningstillgångar definieras inte.

Enligt 4 kap. 1 § årsredovisningslagen (1995:1554) är anläggningstill-
gång en tillgång som är avsedd att stadigvarande brukas eller innehas i
rörelsen och omsättningstillgång är annan tillgång. Detsamma gäller en-
ligt 13 § bokföringslagen (1976:125) liksom enligt förslaget till ny bok-
föringslag (prop. 1998/99:130, 6 kap. 4 §, som hänvisar till årsredovis-
ningslagen). Enligt dessa lagar skall omsättningstillgångarna delas upp i
ett antal olika poster, bl.a. varulager, fordringar och kortfristiga place-
ringar. Det kan noteras att bl.a. aktier som innehas under en kortare tid
anses som omsättningstillgångar även om de inte ingår i varulagret.

När det gäller aktier finns det inte någon konsekvens i användningen
av uttrycken i KL och SIL. Det finns inte någon bestämmelse som mot-

507

svarar den i redovisningsslagstiftningen om att det finns korttidsinnehav-
da aktier som är omsättningstillgångar men inte lagertillgångar. Det ver-
kar snarast som om det är lagertillgångar som avses även när det står om-
sättningstillgångar.

I skattelagstiftningen används normalt uttrycket omsättningstillgång i
fråga om sådana fastigheter som utgör lager (t.ex. i punkt 4 av anvisning-
arna till 21 § och punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 22 § KL). I de
bestämmelser som reglerar lager används dock uttrycket lager av fastig-
heter (punkt 2 av anvisningarna till 24 § KL). Det skulle kunna tolkas så
att det finns fastigheter som enligt KL är omsättningstillgångar men inte
lagertillgångar och for dem skall bestämmelserna i 24 § KL, om bl.a.
värdering av lager, inte tillämpas. Så är emellertid inte fallet.

Uttrycken lagertillgång respektive omsättningstillgång bör användas
konsekvent i IL. Eftersom det är en skillnad mellan hur uttrycken an-
vänds i bokföringslagstiftningen och i inkomstskattelagstiftningen - inte
minst när det gäller fastigheter - är det lämpligt att uttrycket omsätt-
ningstillgång far vara en bokföringsterm. I IL används därför bara ut-
trycken lager eller lagertillgång. I vissa fall omfattar bestämmelserna
även andra omsättningstillgångar, som pågående arbeten, kundfordringar
eller liknande tillgångar. Då räknas dessa upp, se t.ex. 25 kap. 3 § IL.

7.2.8 Finansiella instrument - värdepapper

Regeringens förslag: Uttrycket finansiella instrument utmönstras. Det
ersätts av olika uttryck; delägarrätter, fordringsrätter, värdepapper eller
tillgångar.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Lunds universitet väl-
komnar att uttrycket finansiella instrument föreslås avskaffat. Kammar-
rätten i Stockholm tillstyrker förslaget, men framhåller att man inte kan ta
ställning till om de av kommittén föreslagna uttrycken omfattar samtliga
nu förekommande instrument samt om nya finansiella instrument kan
inordnas under de föreslagna uttrycken. Näringslivets Skattedelegation
tillstyrker att uttrycket finansiella instrument tas bort, men anser att de
föreslagna uttrycken är mindre väl valda och hänvisar till Svenska Bank-
föreningens yttrande (se vidare i författningskommentarerna till 48 kap.
2 och 3 §§ IL). Finansinspektionen anser att det bör övervägas om den
gjorda indelningen i delägarrätter, fordringsrätter, terminer och optioner
är lämplig och om de olika termernas innebörd bör förtydligas. Handels-
högskolan vid Göteborgs universitet framhåller att användningen av ut-
trycket värdepapper i stället för finansiellt instrument inte på något mer
klargörande sätt avgränsar vilket eller vilka begrepp som avses. Handels-
högskolan föreslår att terminologin skall övervägas ytterligare. Svenska
Revisorsamfundet SRS framhåller att eftersom uttrycket värdepapper i
44 kap. 8 § IL (42 kap. 6 § i SLK:s förslag, där finansiellt instrument
ersätts med värdepapper) är odefinierat medför det osäkerhet om tillämp-
ningsområdet. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet menar att ef-

Prop. 1999/2000:2

508

tersom det är angeläget att samma uttryck kommer till användning i civil-
rättsliga och skatterättsliga lagar bör den av kommittén valda metoden
övervägas än en gång. Fakulteten påpekar också att det kan ge felaktiga
associationer att tala om värdepapper i ett alltmer papperslöst samhälle.

Skälen for regeringens förslag

Uttrycket finansiella instrument infördes i skattelagstiftningen genom
1990 års skattereform. Någon definition finns inte i skattelagstiftningen
men av forarbetena till 27 § 1 mom. SIL framgår att uttrycket hämtades
från värdepappersmarknadskommitténs betänkande (SOU 1989:72) och
att avsikten var att det skulle omfatta ”alla typer av fondpapper och andra
rättigheter eller förpliktelser avsedda för handel på värdepappersmarkna-
den” (prop. 1989/90:110 s. 722). Detta betänkande ligger till grund för
lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Där definieras i
1 § finansiella instrument som ”fondpapper och annan rättighet eller för-
pliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden”.

I flera fall stämmer användningen i KL och SIL inte överens med den-
na definition, vilket påpekats i bet. 1990/91 :NU37 s. 5. Som exempel kan
nämnas att aktier i fåmansföretag oftast inte är avsedda för handel på
värdepappersmarknaden men ändå skall omfattas av uttrycket finansiella
instrument i bestämmelsen om genomsnittsmetoden i 27 kap. 2 mom.
första stycket SIL (48 kap. 7 § IL). I inkomstskattelagstiftningen måste
avgränsningen i stället göras efter tillgångens karaktär, inte efter om den i
det enskilda fallet är avsedd för handel på värdepappersmarknaden. För
att åstadkomma detta används ordet lämpade i stället för avsedda.

Uttrycket finansiella instrument används i vissa fall bara som en sam-
lingsbeteckning vid hänvisningar. I andra fall är det tveksamt om ut-
trycket har en viss avgränsningsfunktion men i något fall är det klart att
det är så. I det följande anges de lagrum i vilka finansiella instrument nu
används och deras närmaste motsvarigheter i IL.

Utan materiellt innehåll

Rena hänvisningar finns i 53 § 1 mom. KL (3 kap. 19 § IL), 3 § 12 mom.
SIL (57 kap. 2 § andra stycket IL), 3 § 12 b mom. SIL (57 kap. 7 § andra
stycket IL), 3 § 12 d mom. SIL (43 kap. 13 § IL), 6 § 1 mom. SIL (3 kap.
19 § IL), 24 § 1 mom. SIL (44 kap. 21 § andra stycket IL), 24 § 7 mom.
SIL (50 kap. 7 § IL) samt 27 § 2 mom. första stycket SIL (48 kap. 7 §
IL).

I punkt 3 a av anvisningarna till 32 § KL (11 kap. 15 § IL) torde det
sakna betydelse om det är en hänvisning eller en avgränsning, eftersom
det är en förutsättning enligt bestämmelserna i övrigt att minst 80 % av
de aktuella tillgångarna förvärvas av andra än aktieägare och anställda.
Detsamma gäller 27 § 2 mom. tredje stycket SIL (48 kap. 15 § IL), efter-
som regeln bara gäller marknadsnoterade tillgångar. I dessa fall har SLK
bytt ut uttrycket finansiella instrument mot andra uttryck och i något fall
utformat bestämmelsen så att någon direkt motsvarighet inte behövs.

Prop. 1999/2000:2

509

Ibland har kommittén använt delägarrätter, som har förts in som ny be-
teckning på de tillgångar som avses i 27 § 1 mom. SIL (t.ex. i 48 kap.
15 § IL). I andra fall används termen tillgångar och några gånger har
kommittén ändrat till värdepapper.

Med materiellt innehåll?

SLK har övervägt om finansiella instrument har en avgränsningsfunktion
i vissa fall. I 24 § 2 mom. första stycket tredje meningen SIL (44 kap.
7 och 8 §§ IL) och 24 § 4 mom. sjätte stycket SIL (44 kap. 33 och 34 §§
IL), där finansiella instrument måste ha samma innebörd, drar SLK slut-
satsen att avsikten kan ha varit att uppnå en avgränsning. SLK anser det
sannolikt att tankarna främst har varit inriktade på aktier och annan all-
män kapitalanskaffning i form av obligationer, konvertibla skuldebrev
och dylikt, alltså tillgångar som är lämpade för allmän omsättning. Olika
skäl, bl.a. att andelar i ekonomiska föreningar omfattas och att 29 §
1 mom. SIL kan ge anledning att anta att alla fordringar skall anses som
finansiella instrument, har emellertid lett till uppfattningen att så gott
som alla fordringar faller under bestämmelsen. Frågan har emellertid
aldrig prövats i högsta instans. SLK föreslog att finansiellt instrument
skulle bytas ut mot värdepapper, men uttalade att avsikten inte är att göra
en materiell ändring.

Bestämmelserna i 24 § 2 mom. sjätte stycket SIL (44 kap. 10 och
20 §§ IL) är begränsade till vissa uppräknade tillgångar. Det är nästan
uteslutande fråga om tillgångar som är lämpade för allmän omsättning.
När det gäller optioner kan det emellertid inte uteslutas att bestämmel-
serna skall vara tillämpliga även för optioner som inte är lämpade för
omsättning. Termen optioner står därför även för sådana optioner (se
vidare i kommentaren till 44 kap. IL).

I 24 § 4 mom. tredje och fjärde styckena SIL (44 kap. 11, 12 och 30-
32 §§ IL) regleras beskattningstidpunkten för terminer och optioner och
där finns också förklaringar till hur termerna används. I definitionen på
optioner ingick redan från början uttrycket finansiellt instrument och ut-
talandena i förarbetena ger inte intrycket av att en avgränsning avsågs
(prop. 1989/90:110 s. 442 och 713). Senare samma år infördes uttrycket
finansiellt instrument även i definitionen på terminer. I förarbetena utta-
lades klart att syftet var att uppnå en avgränsning till terminer som var
avsedda att omsättas på kapitalmarknaden och att denna ordning redan
gällde för optioner (prop. 1990/91:54 s. 312). SLK har, bl.a. mot bak-
grund av att vissa avtal om en rätt att senare förvärva aktier endast med
svårighet kan beskattas efter de aktuella reglerna, följt uttalandena i den
senare propositionen och infört avgränsningen som är lämpade för all-
män omsättning. För terminer finns avgränsningen i själva definitionen
(44 kap. 11 § IL), medan den för optioner finns i bestämmelserna om
beskattningstidpunkt (44 kap. 31 och 32 §§ IL). I fråga om skälet till des-
sa olikheter, se i författningskommentaren till 44 kap. under rubriken
Större ändringar.

Prop. 1999/2000:2

510

Det är tveksamt om orden ”andra finansiella instrument” i 27 § 1 mom.
SIL (48 kap. 2 § IL) skall anses ge uttryck för uppfattningen att alla de i
momentet tidigare angivna tillgångarna är sådana, eftersom inget hindrar
att de läses som ”andra finansiella instrument än sådana finansiella in-
strument som redan har nämnts”. Vissa av de uppräknade tillgångarna är
otvivelaktigt finansiella instrument, medan tvekan kan råda i fråga om
andra (t.ex. aktier i fåmansföretag och andelar i ekonomiska föreningar).
Frågan är om man kan anta att uttrycket är avsett att markera att vad som
kommer att fångas upp av uttryckssättet måste vara lämpat för allmän
omsättning. Enligt SLK:s uppfattning har avsikten varit att alla de till-
gångar skall omfattas som till konstruktion och verkningssätt liknar de
tidigare nämnda, oavsett om de är lämpade för allmän omsättning.

Bestämmelserna i 29 § 1 mom. och 30 § 1 mom. SIL (48 kap. 3 och
4 §§ IL) gäller, förutom fordringar i svensk respektive utländsk valuta,
finansiella instrument (i 29 § 1 mom. SIL andra finansiella instrument)
som avser vissa fordringar eller index. Klart är att vissa fordringar är fi-
nansiella instrument medan andra inte uppfyller kravet på att vara lämpa-
de för allmän omsättning. SLK har utformat bestämmelserna så att de -
förutom fordringar och valuta - omfattar terminer samt alla optioner oav-
sett om optionema är lämpade för allmän omsättning eller ej.

Värdepapper

Uttrycket värdepapper förekommer redan i dag i KL och SIL. SLK har
behållit uttrycket i de bestämmelser som motsvarar punkt 4 av anvisning-
arna till 41 § KL (10 kap. 11 § IL i regeringens förslag) samt 2§
6 a mom. (här 17 kap. 19 § IL), 2 § 10 mom. tredje stycket (här 39 kap.
15 § IL) och 7 § 8 mom. andra stycket SIL (här 24 kap. 14 § IL). I dessa
fall har uttrycket en materiell innebörd utom i 2 § 6 a mom. SIL, där det
bygger på redovisningslagstiftningen.

I den bestämmelse som motsvarar 2 § 10 mom. första stycket 1 SIL
(39 kap. 14 § IL i regeringens förslag) har SLK bytt ut aktier och andra
värdepapper som avses i 27 § 1 mom. mot delägarrätter och i den be-
stämmelse som motsvarar 27 § 6 mom. SIL (här 48 kap. 22 § andra
stycket IL) har sådana värdepapper som avses i 29 § ändrats till svenska
fordringsrätter. I dessa fall är det fråga om rena hänvisningar. Dessutom
finns termen värdepapper i punkt 5 av anvisningarna till 21 § KL, där
SLK har inskränkt regleringen till andelar (här 27 kap. 18 § IL), och i
punkt 5 av anvisningarna till 42 § KL, som saknar motsvarighet i IL.

SLK har infört termen värdepapper i 11 kap. 12 § IL (11 kap. 15 § i
regeringens förslag) 42 kap. 5, 6, 8, 16, 26 och 27 §§ IL (44 kap. 7, 8, 10,
20, 33 och 34 §§ i regeringens förslag).

Slutsatser

Det är olämpligt att behålla dagens terminologi, där uttrycket finansiella
instrument ibland har en inskränkande funktion och ibland bara en hän-
visningsfunktion. Oavsett vilken funktion uttrycket har är uttrycken inte

Prop. 1999/2000:2

511

identiska i inkomstskattelagstiftningen och i lagen om handel med finan-
siella instrument. Det är därför bäst att inte använda uttrycket i IL. Frå-
gan är då vad det skall ersättas med.

I vissa fall har SLK gjort omskrivningar så att uttrycket inte behövs. I
andra fall har det ersatts med uttrycken tillgångar, delägarrätter, ford-
ringsrätter eller värdepapper.

Omskrivningarna och utbytet till tillgångar har inte kommenterats av
remissinstanserna.

Termen delägarrätter har mött motstånd. Motståndet avser i första
hand själva termen och inte utbytet av uttrycket finansiella instrument
mot delägarrätter. Kritiken behandlas i författningskommentaren till
48 kap. 2 § IL.

När det gäller värdepapper har några remissinstanser påpekat att ut-
bytet av uttrycket finansiellt instrument mot värdepapper inte alltid med-
för att osäkerheten om vad som avses minskar. I 44 kap. 7 och 8 §§ IL är
det, som SLK påpekat, oklart om uttrycket finansiellt instrument har en
inskränkande funktion. En nackdel med att använda uttrycket värdepap-
per är att vad som avses inte bara är skriftliga dokument, dvs. papper.
Samma invändning kan riktas mot ordet instrument och något annat
samlande uttryck som kan användas i dessa sammanhang är svårt att fin-
na. Man skulle kunna räkna upp vilken sorts tillgångar som avses. I
44 kap. 7 och 8 §§ IL skulle man kunna använda sig av uttrycken del-
ägarrätter och fordringsrätter. Men då måste man lägga till olika tillgång-
ar som är bärare av rättigheter, t.ex. råvaruterminer och råvaruoptioner.
Det kan emellertid vara svårt att fånga upp dessa tillgångar i ett uttryck.

Uttrycket värdepapper har använts sedan länge, både i inkomstskatte-
lagstiftningen och i civilrättslig lagstiftning. Det används också på till-
gångar som inte materialiseras i form av ”papper”, t.ex. aktier som finns i
ett värdepapperslöst system. När uttrycket används i IL har det olika in-
nebörd i olika paragrafer. Så är fallet även i andra lagar. Oftast kan man
av sammanhanget läsa ut vilka typer av värdepapper som omfattas. I av-
saknad av ett uttryck som passar bättre kan det användas i IL på det sätt
SLK har föreslagit. Om det går att använda några andra uttryck som är
definierade är det emellertid bättre. I regeringens förslag har därför vär-
depapper bytts ut mot delägarrätter eller fordringsrätter i 44 kap. 29 §,
48 kap. 5 och 7 §§ IL.

7.2.9 Aktier eller andelar

Regeringens förslag: Ordet andel används som en samlingsbeteckning
för aktier och andra andelar.

Prop. 1999/2000:2

SLK:s förslag: Ordet aktie används för andelar i aktiebolag. Om en
bestämmelse gäller andelar också i andra juridiska personer, föreskrivs
att bestämmelserna om aktier gäller också i fråga om andra andelar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I årsredovisnings-
lagen (1995:1554) används ordet andel för att beteckna aktier och andra

512

andelar, se 1 kap. 3 §. Det kan vara praktiskt att ha samma uttryckssätt i
IL som i årsredovisningslagen varför uttryckssättet i IL bör ändras. Det
medför att ordet aktie stryks eller byts ut mot andel i de flesta bestäm-
melserna. Det kommenteras inte särskilt i de enskilda paragraferna. I de
fall en bestämmelse gäller bara för andelar i aktiebolag behålls emellertid
ordet aktie, se t.ex. 42 kap. 16 § IL där andelarna i moderbolaget be-
nämns aktier eftersom moderbolaget måste vara ett aktiebolag.

I 1 kap. 3 § andra stycket årsredovisningslagen föreskrivs att med an-
delar avses aktier och andra andelar i juridiska personer. En likadan be-
stämmelse kan inte tas in i IL, eftersom ordet juridiska personer har en
annan innebörd här (se 2 kap. 3 § IL). Eftersom aktier är andelar är det
emellertid inte nödvändigt att ta med en sådan bestämmelse.

7.2.10 Enskild näringsidkare och enskild näringsverksamhet

Regeringens förslag: Uttrycken enskild näringsidkare och enskild nä-
ringsverksamhet används i stor utsträckning i bestämmelser som avser
skattskyldiga som bedriver näringsverksamhet direkt och inte genom ett
handelsbolag.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Den enda som kommenterar förslaget är Sveriges
Fastighetsägareförbund, som inte har någon invändning.

Skälen för regeringens förslag: Uttrycket enskild näringsidkare an-
vänds för fysiska personer och dödsbon som själva bedriver näringsverk-
samhet och uttrycket enskild näringsverksamhet för den bedrivna verk-
samheten.

Det är en strävan att markera om bestämmelserna gäller för fysiska
personer, juridiska personer eller delägare i handelsbolag. När uttrycket
fysisk person används i en bestämmelse i inkomstslaget näringsverksam-
het kan bestämmelsen gälla antingen för den fysiska personens egen nä-
ringsverksamhet eller för verksamheten i ett handelsbolag som den fysis-
ka personen är delägare i. När det skall markeras om det är den ena eller
andra egenskapen som avses är det en fördel att ha ett uttryck för den
fysiska personens egen verksamhet. Då faller det sig naturligt att använda
uttrycket enskild näringsverksamhet och att benämna den fysiska perso-
nen enskild näringsidkare.

Uttrycken enskild näringsverksamhet och enskild näringsidkare an-
vänds ofta i lagstiftningen, t.ex. i bokföringslagen (1976:125) och i lagen
(1980:1103) om årsredovisning i vissa företag. Uttrycken finns också i
skattelagstiftningen, t.ex. i punkt 34 av anvisningarna till 23 § och punkt
3 av anvisningarna till 24 § KL, i 3 § 13 mom. SIL och i 6 § lagen
(1993:1538) om periodiseringsfonder. De används också ofta i annan text
än lagtext, t.ex. i propositioner och kommentarer.

SLK tog upp problemet att uttrycket enskild näringsidkare inte helt
överensstämmer i KL och bokföringslagen (1976:125). I förslaget till den
nya bokföringslagen (prop. 1998/99:130) finns emellertid inte uttrycket

Prop. 1999/2000:2

513

17 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 1

enskild näringsidkare med. Problemet försvinner därmed med den nya
bokföringslagen.

Det kan dock påpekas att i skattelagstiftningen omfattas fysiska perso-
ner och dödsbon av uttrycket enskild näringsidkare om de bedriver nä-
ringsverksamhet enligt KL. Användningen av uttrycket i IL bygger på
avgränsningen av inkomstslaget näringsverksamhet i 13 kap. IL.

Exempel på hur uttrycken används i IL är dels 33 kap. 1 §
(räntefördelning), dels 32 kap. 1 § IL (upphovsmannakonto). Enligt 1 §
lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning skall räntefördel-
ning ske för fysiska personer. I 33 kap. 1 § IL står det att enskilda nä-
ringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag
skall göra räntefördelning. Enligt 1 § första stycket lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto kan fysiska personer få uppskov med beskattning av
upphovsmannaintäkt, men enligt paragrafens andra stycke har delägare i
handelsbolag inte rätt till sådant uppskov. I 32 kap. 1 § IL står det att
enskilda näringsidkare får göra avdrag för insättningar på upphovsman-
nakonto. Då behövs inte något undantag som anger att fysiska personer
som är delägare i svenska handelsbolag inte får göra sådana avdrag.

Det kan påpekas att när uttrycket näringsidkare används så omfattas
naturligtvis även juridiska personer och handelsbolag eftersom även de
bedriver näringsverksamhet.

7.2.11 Uttryck för skattemässig kontinuitet

Regeringens förslag: För att ange kontinuitet vid beskattningen används
genomgående uttryckssättet att en förvärvare inträder i den förre ägarens
skattemässiga situation.

Prop. 1999/2000:2

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Handelshögskolan i Stockholm anser att uttrycket
är bättre än dagens.

Skälen för regeringens förslag: I IL finns ett antal bestämmelser som
reglerar skattemässig kontinuitet. Det finns för det första bestämmelser
om kontinuitet vid arv, testamente, gåva, bodelning och liknande förvärv
(19 kap. 18 §, 20 kap. 12 och 28 §§, 21 kap. 16 §, 44 kap. 21 och 22 §§
och 54 kap. 2 § IL). Vidare finns bestämmelser om kontinuitet vid fusio-
ner, fissioner och verksamhetsavyttringar (37 och 38 kap. IL). Det finns
också bestämmelser om rätt att ta över olika typer av fonder (30 kap. 11—
15 §§, 31 kap. 23-26 §§ och 34 kap. 18-22 §§ IL) samt rätt att ta över
avdrag för underskott vid vissa ombildningar (40 kap. 23 § IL).

I dagens inkomstskattelagstiftning finns olika sätt att uttrycka kontinu-
itet. Det vanligaste uttrycket är det som finns i bl.a. 7 § lagen
(1993:1538) om periodiseringsfonder, där det står ”anses överlåtande och
övertagande företag som en skattskyldig”. När lagen infördes kritiserade
Lagrådet detta uttryckssätt (prop. 1993/94:50 s. 431) och framförde att
det hade varit att föredra om konsekvenserna av en tillämpning av be-
stämmelserna hade framgått tydligare. Lagrådet konstaterade också att

514

uttrycket finns på flera ställen i skattelagstiftningen och förordade att en
samordning mellan dessa skall ske.

I den lagstiftning som kommit med anledning av Företagsskatteutred-
ningens förslag används i stället uttrycket ”inträder det övertagande fö-
retaget i det överlåtande företagets skattemässiga situation” (SOU
1998:1, prop. 1998/99:15, SFS 1998:1600 f.). Det är samma uttryck som
SLK använder i IL. SLK har motiverat bytet med att det är mindre lämp-
ligt att föreskriva att de två skall anses som en skattskyldig. Kommittén
tar som exempel upp frågan om vad som menas med att de skall anses
som en skattskyldig när det gäller delägarrätter, där beräkning av en ka-
pitalvinst skall ske enligt genomsnittsmetoden. Regeringen följer SLK:s
förslag.

Det kan påpekas att bestämmelserna utformats så att förvärvaren inträ-
der i den förre ägarens situation, dvs. det sker redan vid den aktuella om-
ständigheten, t.ex. vid en fusion, och inte senare, t.ex. när en tillgång av-
yttras. Det kan vara betydelsefullt att fastställa, bl.a. för tillämpningen av
genomsnittsmetoden för vissa kapitaltillgångar.

I IL skrivs det ut vad uttrycket innebär om det är möjligt, se t.ex. be-
stämmelserna om periodiseringsfonder i 30 kap. 11-15 §§. I de fall det
inte är rimligt används i stället uttrycket ”inträder förvärvaren i den förre
ägarens skattemässiga situation”.

När det gäller värdeminskningsavdrag och vad som återstår oavskrivet
av tillgångarnas anskaffningsvärden används uttrycket ”när det gäller
värdeminskningsavdrag”. Uttrycket får täcka allt som rör värdeminsk-
ningsavdrag, t.ex. vilka anskaffningsvärden som tillgångarna har och hur
stora värdeminskningsavdrag som har gjorts. Det innebär också att för-
värvaren själv skall anses ha gjort de värdeminskningsavdrag som den
förre ägaren har gjort. Det kan ha betydelse bl.a. när förvärvaren avyttrar
en fastighet och skall tillämpa bestämmelserna i 26 kap. om återföring av
värdeminskningsavdrag. Då skall förvärvaren återföra också de värde-
minskningsavdrag som den förre ägaren har gjort på fastigheten. När det
gäller inventarier innebär uttrycket att förvärvaren kan fortsätta att till-
lämpa räkenskapsenlig avskrivning på det värde som återstår oavskrivet
hos den förre ägaren och att kompletteringsregeln om 20 procents årlig
avskrivning och andra kompletterande regler skall kunna tillämpas.

I fråga om skattemässig kontinuitet för dödsbon, se inledningen av för-
fattningskommentaren till 4 kap.

7.2.12 Benefika förvärv

Regeringens förslag: Dagens regler om benefika förvärv tas in utan
materiella ändringar.

Prop. 1999/2000:2

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lagrådet konstate-
rar att onerösa förvärv i IL genomgående uttrycks som ”förvärv genom
köp, byte, eller på liknande sätt” medan terminologin i fråga om benefika

515

förvärv är mer splittrad. Som sådana förvärv betecknas vanligen ”arv,
testamente, gåva eller bodelning, ibland avslutas denna uppräkning med
”eller på liknande sätt” eller ”eller liknande förvärv”. I en del fall nämns
inte gåva, i andra har bodelning utelämnats. Lagrådet ifrågasätter om det
genomgående är sakligt motiverat att de benefika förvärven regleras på
olika sätt. Enligt Lagrådets mening bör en enhetligare terminologi efter-
strävas.

När det gäller regleringen av vilka benefika förvärv som omfattas av
olika regler så har regeringen behållit dagens reglering, bortsett från att
det tagits in några nya bestämmelser (19 kap. 18 och 29 §§ samt 26 kap.
14 § IL). Regeringen finner inte anledning att ändra de befintliga be-
stämmelserna materiellt. Det kan finnas sakliga skäl for dessa olikheter.
När det gäller avslutningen av uppräkningarna användes i lagrådsremis-
sen uttrycket ”eller på liknande sätt” i cirka femton paragrafer och ut-
trycket ”eller liknande förvärv” i två paragrafer. Den ena bestämmelsen
med den sistnämnda lydelsen har strukits. I den kvarvarande, 44 kap.
21 § IL, ändras lydelsen till ”eller på liknande sätt”.

Prop. 1999/2000:2

516

Utlandsfrågor

Prop. 1999/2000:2

8.1 Nuvarande oklarheter

I skattelagarna används ett stort antal rättsliga termer och uttryck som
bygger på annan, oftast civilrättslig, lagstiftning. I många fall är det tvek-
samt om motsvarande utländska företeelser över huvud taget omfattas.
Om de skall omfattas är det tveksamt om man skall godta den närmaste
motsvarigheten eller bara företeelser som har ett visst mått av överens-
stämmelse med den svenska företeelsen. Bristen på konsekventa ut-
tryckssätt är tydlig.

Bristen på konsekvens kan exemplifieras med frågan om termerna ak-
tiebolag och aktier bara avser svenska aktiebolag och aktier i dessa. SLK
har som exempel nämnt två lagrum. Bestämmelserna har avskaffats efter
förslag i prop. 1998/99:15, men de kan ändå nämnas. I 2 § 4 mom. tionde
stycket SIL talades om ”aktie i aktiebolag eller andel i ... utländsk juri-
disk person”, vilket närmast talar för att ledet ”aktie i aktiebolag” skulle
avse endast aktie i ett svenskt aktiebolag. I 27 § 4 mom. SIL sades: ”Har
en ... person avyttrat aktier till ett svenskt aktiebolag eller ett motsvaran-
de utländskt bolag och utgörs vederlaget för de avyttrade aktierna av ny-
emitterade aktier i det köpande bolaget...”. Här är det klart att med aktier
förstås också aktier i ett utländskt bolag.

På åtskilliga ställen i skattelagstiftningen står det bara aktiebolag me-
dan det på andra ställen står svenskt aktiebolag. Det kunde då ligga nära
till hands att anta att där det står bara aktiebolag avses också utländska
motsvarigheter. Detta torde dock inte genomgående vara fallet.

Ett annat exempel som SLK nämner är 24 § 2 mom. SIL. Där finns det
regler om att finansiella instrument anses avyttrade om det företag som
gett ut dem upplöses genom konkurs eller, om det är ett svenskt aktiebo-
lag eller en svensk ekonomisk förening, när företaget försätts i konkurs.
Här förefaller det klart att med konkurs avses även utländska motsvarig-
heter. Detta kan jämföras med den särskilda reglering av utländska för-
hållanden som finns i 3 § 7 mom. fjärde stycket SIL. Där anges först att
utbetalning från ett svenskt aktiebolag vid nedsättning av aktiekapitalet
genom minskning av aktiernas nominella värde eller vid nedsättning av
reservfonden eller överkursfonden skall anses som utdelning och därefter
att detsamma gäller utbetalning från en utländsk juridisk person genom
ett motsvarande förfarande.

Det finns också regler där en tillämpning på utländska förhållanden
inte är möjlig att genomföra. Som exempel på detta kan nämnas regeln i
25 § 9 mom. SIL, där anskaffningsutgiften för en fastighet som förvär-
vats före år 1952 obligatoriskt skall grundas på taxeringsvärdet
(undantagsregeln om faktisk köpeskilling förutsätter att den skattskyldige
visar att denna överstiger 150 % av taxeringsvärdet). Det torde inte vara
avsett att utländska motsvarigheter till taxeringsvärde skall användas och
det är inte heller säkert att det alls finns något sådant värde. Att märka är
att det i 24 § 1 mom. SIL särskilt anges att bestämmelserna om beräkning
av reavinst på fastighet skall tillämpas oavsett om fastigheten ligger i
Sverige eller utomlands.

517

Ett fall där betydande tillämpningsproblem uppkommer är vid beskatt-
ning av en begränsat skattskyldig delägare i ett svenskt handelsbolag med
verksamhet såväl i Sverige som i utlandet.

8.2 Överväganden

Regeringens förslag: De använda termerna och uttrycken skall som
huvudregel omfatta även motsvarande utländska företeelser. Tillämp-
ningsproblemen skall lösas när det är möjligt.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inga invändningar mot den
av kommittén föreslagna huvudregeln, men några instanser har framhållit
vikten av en fortsatt genomgång av i vilka fall det skall finnas undantag
från denna.

Prop. 1999/2000:2

Skälen för regeringens förslag

Normalt omfattas utländska motsvarigheter

Som berörts i föregående avsnitt är det ofta svårt att avgöra om ett visst
uttryck omfattar också utländska företeelser och det finns ofta en bristan-
de konsekvens i uttryckssätten.

SLK har presenterat två vägar som man kan följa för att få ett konse-
kvent uttryckssätt. Den ena är att bara svenska företeelser skall avses och
det måste då särskilt anges när även utländska motsvarigheter skall om-
fattas. Den andra är att även utländska motsvarigheter skall omfattas och
det måste då i stället särskilt anges när bara svenska företeelser omfattas.
SLK kom fram till att i praktiken torde skälen mot den förra lösningen
vara så starka att bara den senare återstår.

Kommittén framhöll att gränsen mellan uttryck som grundar sig på or-
dens betydelse i vanligt språkbruk och rättsliga uttryck inte är knivskarp
eller lätt att fastställa, jämför t.ex. köp, byte och arv med bodelning, ex-
propriation och utskiftning. Ju närmare man kommer att orden används i
en allmänspråklig och inte i en juridisk-teknisk betydelse, desto natur-
ligare blir det att utländska motsvarigheter omfattas, om man i den situa-
tionen över huvud taget kan tala om svenska företeelser respektive ut-
ländska motsvarigheter. I mycket stor utsträckning förhåller det sig också
så att de termer och uttryck som kan ses som rättsliga får antas avse även
utländska motsvarigheter.

Utgångspunkten för kommittén har varit att termer och uttryck - eller
begrepp som SLK uttrycker det - i lagen skall omfatta inte bara vad som
faller under svensk lag utan också utländska motsvarigheter. Om så inte
skall vara fallet skall detta klart framgå. Regeringen instämmer i att detta
är den bästa lösningen och följer kommitténs förslag.

Markeringen av att det bara är svenska företeelser som avses kan ske
på olika sätt. När det gäller juridiska personer, t.ex. aktiebolag, sker det
naturligen genom att svenska aktiebolag skrivs ut. För exempelvis vissa

518

bidrag sker det i stället genom att det anges att reglerna avser bidrag en-
ligt vissa lagrum i den svenska lagstiftningen, se t.ex. 8 kap. 9 § IL. När
det å andra sidan hänvisas till ett lagrum och avsikten är att en bestäm-
melse skall gälla också för utländska företeelser används i stället uttryck-
et ”... av det slag som avses i”, se t.ex. 2 kap. 6 och 15 §§ IL, eller att
något sker ”på det sätt som anges i”, se t.ex. 2 kap. 7 § IL.

Det är inte möjligt att ange hur nära den utländska företeelsen skall
överensstämma med den svenska för att anses motsvara denna. Detta
måste bli beroende av vilket slags företeelse och vilken regel det är fråga
om.

Regler om staten, landsting, kommuner och kommunalförbund bygger
genomgående på deras offentligrättsliga ställning i Sverige. De bör därför
bara omfatta svenska företeelser.

Både huvudprincipen och undantaget för staten och kommunerna reg-
leras i 2 kap. 2 § IL. Frågorna utvecklas vidare i kommentaren till lag-
rummet. Där redovisas också remissinstansernas inställning närmare
samt Lagrådets synpunkter i denna fråga.

Tillämpningsproblemen

När det gäller de fall där reglerna är omöjliga eller svåra att tillämpa på
utländska företeelser har SLK försökt att finna en lösning där det har va-
rit möjligt inom ramen för kommitténs arbete. Exempel på detta är det
nyss nämnda fallet om anskaffningsutgift för fastigheter utomlands
(45 kap. 29 § IL). I andra fall har kommittén kommit fram till att det ut-
redningsarbete som skulle krävas för att lösa problemen varit alltför om-
fattande för att det skulle utföras av kommittén. Som exempel på detta
tas det ovan nämnda handelsbolagsfallet. Det är än mindre lämpligt att nu
företa ett sådant arbete, som bör föregås av bl.a. en ytterligare remissom-
gång. Detta är en sådan fråga som far avvakta.

Kompletterande synpunkter

Åtskilliga regler är anpassade efter svenska förhållanden men inte for-
mellt begränsade till dessa. När det gäller regler som genom sin utform-
ning är begränsade till svenska förhållanden är det ibland tveksamt om
detta skett medvetet. SLK har i SOU 1997:2 på s. 369 f. tagit upp några
sådana frågor som inte behandlas i författningskommentaren. Remissin-
stanserna har inte kommenterat dessa. Regeringen finner inte anledning
att nu ta upp dem ytterligare.

Prop. 1999/2000:2

519

9      Ikraftträdande och övergångsfrågor

9.1       Ikraftträdande

Regeringens förslag: Den nya inkomstskattelagen skall träda i kraft
den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering.

SLK:s förslag: Utgår ifrån att förslaget skall tillämpas vid 2001 års
taxering.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig är positiva
till SLK:s förslag. Flera remissinstanser har framhållit att det är viktigt
att lagkomplexet behandlas utan tidspress. Riksskatteverket framhåller att
verket behöver tid för att anpassa blanketter, broschyrer och datasystem
samt för informations- och utbildningsinsatser. Handelshögskolan i
Stockholm anser att det är viktigt att det finns ett stort utrymme för en
fortlöpande översyn under lagstiftningsprocessen. Juridiska fakulteten
vid Uppsala universitet menar att det behövs tid för praktiker att förstå
det nya systemet och att det är viktigt att man hinner fa fram nya läro-
böcker och liknande.

Skälen för regeringens förslag: SLK har utarbetat ett konsekvent för-
slag om ikraftträdandetidpunkt och har lämnat ett förslag till en ikraftträ-
dandelag, ILP. SLK föreslår att lagen tillämpas från och med 2001 års
taxering. Regeringen anser att det är angeläget att den nya inkomstskat-
telagen blir tillämplig så snart som möjligt. Mot bakgrund av den tid det
tagit att utarbeta en lagrådsremiss i ärendet inom Finansdepartementet
och föredra ärendet för Lagrådet är det inte möjligt att föreslå ett tidigare
ikraftträdande än den 1 januari 2000.

Eftersom IL med enstaka undantag inte medför några materiella änd-
ringar, skulle det i princip vara möjligt att tillämpa lagen redan vid
2000 års taxering. Detta är emellertid uteslutet redan av praktiska skäl,
eftersom det behövs mycket längre tid för att anpassa blanketter och bro-
schyrer m.m. Dessutom behövs det en arbetskrävande bevakning av att
det inte uppkommer några retroaktiva skattehöjningar på grund av de
mindre materiella ändringar som föreslås. Detta innebär att den första
taxeringen då de nya reglerna kan tillämpas är 2001 års taxering.

Vid 2001 års taxering har emellertid åtskilliga skattskyldiga ett be-
skattningsår som har börjat före den 1 januari 2000. Alternativen blir då
att antingen tillämpa de äldre reglerna när det gäller dessa eller att bevaka
att det inte uppkommer otillåten retroaktivitet. Det blir emellertid svår-
hanterligt om två lagkomplex skall tillämpas parallellt.

De nämnda problemen kan i huvudsak undvikas om inkomstskatte-
lagen tillämpas första gången vid 2002 års taxering. Visserligen kan det
ändå inte helt undvikas att det kan förekomma beskattningsår som har
börjat innan lagen trädde i kraft men det rör sig då om undantagsfall.

En nackdel med att låta en betydande tid förflyta mellan ikraftträdandet
och den första tillämpningen är att ändringar kommer att behöva göras
parallellt i gammal och ny lagstiftning.

Sammantaget anser regeringen att fördelarna med att tillämpa den nya
lagen första gången vid 2002 års taxering överväger. Regeringen föreslår

Prop. 1999/2000:2

520

därför att inkomstskattelagen skall träda i kraft den 1 januari 2000 och Prop. 1999/2000:2
tillämpas första gången vid 2002 års taxering.

9.2 Övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Ikraftträdandelagen skall innehålla alla de
övergångsbestämmelser till tidigare ändringar i de upphävda lagarna
som skall fortsätta att tillämpas. Vissa andra bestämmelser från des-
sa lagar och andra lagar flyttas också över till ikraftträdandelagen.

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte framfört några syn-
punkter på övergångsbestämmelsernas allmänna uppläggning. Synpunk-
ter på enskilda bestämmelser finns redovisade i författningskommentaren
till respektive paragraf.

Skälen för regeringens förslag: KL har ändrats mer än 600 gånger
och SIL över 200 gånger. Även flertalet övriga lagar som föreslås upp-
hävda har ändrats, några av dem vid åtskilliga tillfallen. Till många av
dessa ändringar finns övergångsbestämmelser som innebär att äldre be-
stämmelser i viss utsträckning skall tillämpas även efter ändringen. Om-
tryck har praktiskt taget aldrig skett, och det finns därför inte någon
sammanställning av alla övergångsbestämmelser som ännu har betydelse.

När en lag upphävs, förlorar också de övergångsbestämmelser som är
knutna till ändringar i lagen sin verkan. Det behövs alltså särskilda regler
om de fortfarande skall tillämpas. Vid ett par tidigare ändringar har det
föreskrivits att äldre övergångsbestämmelser skall gälla utan att de åter-
getts eller räknats upp (punkt 9 av övergångsbestämmelserna till SFS
1984:1061, punkt 30 av övergångsbestämmelserna till SFS 1990:650 och
punkt 18 av övergångsbestämmelserna till SFS 1990:651).

SLK anser att det är angeläget att återge de bestämmelser som skall
ges fortsatt giltighet. Regeringen delar denna uppfattning. De föreskrifter
om tillämpning av äldre bestämmelser som skall gälla även i framtiden
har tagits in i ILP. Föreskrifter som har en uttrycklig tidsbegränsning for
tillämpningen till visst eller vissa taxeringsår har tagits med om de skall
tillämpas vid 2002 eller senare års taxeringar, bortsett från några undan-
tag (se avsnitt 5). När det gäller föreskrifter som saknar en sådan be-
gränsning har SLK gjort en bedömning om de kan antas ha fortsatt prak-
tisk betydelse. I annat fall har de utelämnats. Som exempel kan nämnas
bestämmelserna om värdering av pågående arbeten. I samband med 1990
års skattereform infördes en övergångsbestämmelse (punkt 18 av över-
gångsbestämmelserna till SFS 1990:650) som innebär att bara direkta
kostnader skall räknas in i anskaffningsvärdet for pågående arbeten som
har utförts senast under det räkenskapsår som taxerades år 1992. Denna
bestämmelse kommer att ha ringa eller ingen praktisk betydelse vid 2002
och senare års taxeringar och den har därför utelämnats.

Vad gäller bestämmelser om beräkning av underlag for värdeminsk-
ningsavdrag utgår regeringen liksom SLK gjort från att nya bestämmel-

521

ser om beräkningen inte påverkar underlaget för tillgångar, där avskriv-
ningen redan påbörjats. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs
alltså inte för att äldre regler skall tillämpas i dessa fall. Denna princip
framgår av lagen (1973:1099) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370), där det i övergångsbestämmelserna särskilt angavs att de
skattskyldiga i vissa fall hade möjlighet att övergå till ett avskrivnings-
underlag enligt de nya bestämmelserna.

Dessutom har till ikraftträdandelagen förts över vissa bestämmelser av
övergångskaraktär i de lagar som upphävs.

Slutligen har i något fall bestämmelser av övergångskaraktär flyttats
över från andra lagar eftersom de har bedömts bli lättare att finna i ILP.

Lagrådet tar i anslutning till 4 kap. 22 § ILP (4 kap. 19 § i det till Lag-
rådet remitterade förslaget) upp frågan om att införa en allmän regel av
innebörd att de värden på olika slag av tillgångar som föreskrivits med
stöd av tidigare gällande regler skall - om inte annat sägs - gälla vid till-
lämpning av IL. Regeringen återkommer till denna fråga i kommentaren
till 4 kap. 22 § ILP.

Övergångsbestämmelserna har i förslaget normalt utformats så att det
anges vilka äldre bestämmelser i de upphävda lagarna som skall tilläm-
pas även efter ikraftträdandet. Övergångsbestämmelserna har då formule-
rats så att en viss äldre bestämmelse i dess lydelse vid en angiven tid-
punkt skall tillämpas. Som exempel kan nämnas 2 kap. 11 § ILP som
gäller pensionsförsäkringar på ansökan före år 1976. När uppräkningen
av tidigare bestämmelser som fortfarande skall tillämpas blir omfattande
anges bara att äldre bestämmelser före ett angivet datum skall tillämpas.
Genom detta uttryckssätt har i förslaget markerats att även tidigare lydel-
ser av de äldre bestämmelserna skall tillämpas efter ikraftträdandet. Som
exempel på detta kan nämnas övergångsbestämmelserna om pensionsför-
säkringar i 2 kap. 1 § och om fusioner i 4 kap. 60 § ILP.

SLK har placerat bestämmelserna i tre kapitel. Kap. 1 behandlar all-
männa bestämmelser. I kap. 2 finns övergångsbestämmelser om person-
försäkringar. I kap. 3 finns övriga bestämmelser. I regeringens förslag
har bestämmelserna i 3 kap. i SLK:s förslag placerats i två kapitel. Kapi-
tel 3 i regeringens förslag innehåller övriga övergångsbestämmelser som
inte är placerade i kapitelordning medan 4 kap. innehåller de övergångs-
bestämmelser som är placerade i samma kapitelordning som bestämmel-
serna i IL.

Regeringen har utelämnat ett antal av de bestämmelser som finns med i
SLK:s förslag utan att anmärka detta. Så är fallet när bestämmelserna inte
behövs på grund av att ikraftträdandet har skjutits fram ett år i förhållan-
de till SLK:s förslag. Det gäller t.ex. bestämmelserna om kapitalvinster
på fastigheter som avyttrats före år 2000 (3 kap. 40, 41 och 73-75 §§ ILP
i SLK:s förslag). När bestämmelserna i IL har formulerats om på sådant
sätt att en övergångsbestämmelse inte behövs anmärks inte det heller.
Det gäller t.ex. den bestämmelse som SLK placerat i 3 kap. 14 § ILP om
att avgifter för olovligt byggande inte far dras av, som inte behövs på
grund av att bestämmelsen i 9 kap. 9 § IL (9 kap. 12 § i SLK:s förslag)
har formulerats så att offentliga sanktionsavgifter inte far dras av.

Prop. 1999/2000:2

522

Regeringen har också utelämnat en bestämmelse som fanns med i det
till Lagrådet remitterade förslaget. I 4 kap. 60 § ILP (3 kap. 66 § i SLK:s
förslag) fanns en bestämmelse om att reglerna i 40 kap. 22 § IL inte till-
lämpas i fråga om överlåtelser fore den 1 juli 1996.1 40 kap. 22 § IL fö-
reskrivs att om staten säljer samtliga andelar i vissa kreditinstitut, far
underskott som uppkommit hos kreditinstitutet fore det beskattningsår då
överlåtelsen skedde inte dras av. Det finns inte behov av någon sådan
övergångsbestämmelse varför den inte tas med här.

Prop. 1999/2000:2

523

10

Följdändringar

Prop. 1999/2000:2

Regeringens förslag: Tre olika typer av följdändringar görs. Den
första typen omfattar de fall där det föreslås att bestämmelser som ti-
digare funnits i inkomstskattelagstiftningen skall flyttas till någon an-
nan lag eller omvänt. Den andra avser hänvisningar till KL eller SIL
eller någon av de andra lagar som föreslås upphävas. Den tredje är
ändringar på grund av förändringar i systematik och terminologi.

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
SLK föreslår följdändringar i cirka 40 författningar om skatteavtal.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några allmänna
synpunkter på följdändringarna. Synpunkter på enskilda bestämmelser
finns redovisade i författningskommentaren till respektive paragraf.

Skälen för regeringens förslag: Förslagen till följdändringar kan de-
las in i tre kategorier. Den första omfattar de fall där det föreslås att be-
stämmelser som tidigare funnits i inkomstskattelagstiftningen skall flyt-
tas till någon annan lag eller omvänt. Exempel på detta är bestämmelser-
na om hemortskommun och om skattereduktion. Den andra avser hänvis-
ningar till KL eller SIL eller någon av de andra lagar som föreslås upp-
hävas. Den tredje är ändringar på grund av förändringar i systematik och
terminologi. Exempel på detta är slopandet av termerna förvärvskälla,
skattekronor och skatteören och utbytet av realisationsvinst mot kapital-
vinst.

SLK har - med vissa undantag - inte utarbetat ändringar i sådana lagar
som det finns förslag om att upphäva. Detta gäller de lagar som finns
redovisade i avsnitt 5 under rubriken Undantag. Detta gäller vidare bok-
föringslagen (1976:125) och jordbruksbokföringslagen (1979:141) som
föreslås bli upphävda i (prop. 1998/99:130) och lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam som föreslås bli upphävd i SOU 1997:53.

Regeringen har lämnat en proposition med förslag till ny bokföringslag
till riksdagen i år (prop. 1998/99:130). I denna proposition föreslås följd-
ändringar i den nya bokföringslagen. När det gäller lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam föreslår regeringen rena följdändringar.

SLK föreslår följdändringar i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
trots att denna föreslås bli upphävd i SOU 1995:148. Det har emellertid
tillsatts en ny utredning om fastighetstaxeringen (Fi 1997:06, dir.
1997:36) och det är därför osäkert om lagstiftningen på detta område
kommer att ändras innan IL träder i kraft. Motsvarande gäller lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, som föreslås bli upphävd i SOU
1987:62 och som för närvarande är föremål för översyn inom Finansde-
partementet.

Vissa andra lagar har av SLK utelämnats på grund av pågående utred-
ningsarbete.

Kupongskattelagen (1970:624) har varit föremål för en översyn av Ku-
pongskattelagsutredningen (Fi 1996:12, dir. 1996:76) som avslutade ar-
betet i juni i år. Betänkandet Källskatt på utdelning och royalty till be-
gränsat skattskyldiga (SOU 1999:79) har remissbehandlats och ärendet

524

bereds för närvarande inom Finansdepartementet. SLK har inte funnit
anledning att föreslå ändringar vare sig i den lagen eller i därtill knutna
författningar avseende skatteavtal. Regeringen föreslår därför att rena
följdändringar görs i kupongskattelagen i avvaktan på att en ny lag kan
träda i kraft.

Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter har setts
över av Skattekontrollutredningen (Fi 1995:05, dir. 1995:12) som har
lämnat sitt slutbetänkande Självdeklaration och kontrolluppgifter - för-
enklade förfaranden (SOU 1998:12). Betänkandet har remissbehandlats
och en lagrådsremiss avses lämnas under nästa år. Det har därför inte
utarbetats några förslag till ändringar i den lagen.

Ett par lagar har utelämnats av mer speciella skäl.

I 17 kap. 8 § plan- och bygglagen (1987:10) finns övergångs-
bestämmelser som hänvisar till vissa bestämmelser i KL i deras lydelse
före 1990 års skattereform. Någon anledning att ändra dessa bara för att
markera att KL upphävs kan inte anses föreligga. Det är också tveksamt i
vilken utsträckning bestämmelserna kan bli tillämpliga i framtiden.

Slutligen kan nämnas att SLK föreslog följdändringar i cirka 40 för-
fattningar om skatteavtal.

Regeringens följer i allt väsentligt SLK:s förslag.

När det gäller de lagar som det finns förslag om att upphäva och som
redovisas i avsnitt 5 under rubriken Undantag skulle det behövas följd-
ändringar för att lagarna skall passa ihop med IL. Eftersom de sannolikt
kommer att upphävas i samband med lagstiftning med anledning av Stif-
telse- och föreningsskattekommitténs förslag är det emellertid onödigt att
göra några sådana ändringar nu. I likhet med SLK utelämnar därför rege-
ringen dessa lagar.

När det gäller författningarna om skatteavtal har regeringen valt att
vänta med följdändringar. Att utarbeta sådana följdändringar är så ar-
betskrävande att det skulle försena införandet av IL.

I regeringens förslag finns några ytterligare lagar som innehåller be-
stämmelser som kommit till efter det att SLK avlämnat sitt betänkande. I
regeringens förslag har bestämmelserna också uppdaterats om de har
ändrats. När så har skett nämns inte detta särskilt i författningskommen-
taren. Några författningar har också fått utgå eftersom de upphävts eller
ändrats efter betänkandet så att ingen följdändring behöver göras.

I SLK:s förslag finns inte övergångsbestämmelser till ett stort antal
förslag till följdändringar. SLK ansåg att det inte behövdes. Lagrådet har
dock beträffande lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster (förslag 32 i lagrådsremissen) och lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension (förslag 71 i lagrådsremissen) förordat att
det läggs till övergångsbestämmelser. Lagrådet anför att inom förvalt-
ningsrätten gäller som huvudprincip att till grund för prövning av ett mål
eller ärende skall ligga de föreskrifter som är i kraft vid tidpunkten för
prövningen (se RÅ 1996 ref. 57). Vid prövning av exempelvis den i 2 §
lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster föreskrivna skyl-
digheten att betala särskild löneskatt kommer således - i avsaknad av
övergångsbestämmelser - enligt nämnda huvudprincip lagen i dess nya
lydelse att tillämpas om prövningen sker efter utgången av år 2000. Detta

Prop. 1999/2000:2

525

gäller även om den inkomst som är föremål för prövning hänför sig till år
2000 eller tidigare. Regeringen har i förhållande till SLK:s förslag
kompletterat de föreslagna följdändringarna med övergångsbestämmel-
ser. Detta nämns inte särskilt vid varje lag.

SLK:s förslag har slutligen anpassats till den terminologi som används
i regeringens förslag till IL. När sådana anpassningar har gjorts nämns
inte detta.

Prop. 1999/2000:2

526

11

Offentligfmansiella konsekvenser

Prop. 1999/2000:2

Syftet med förslaget är att vår inkomstskattelagstiftning skall bli mer
lättillgänglig och lättare att tillämpa än den är i dag. På sikt kommer den
nya lagstiftningen på så sätt att leda till en viss minskning av kostnader-
na. Övergångsvis medför den dock ett ökat behov av utbildning och in-
formation. Regeringen gör bedömningen att kostnaderna för de insatser
av detta slag som behövs inte är större än att de ryms inom befintliga
resursramar för skatteförvaltningen och andra myndigheter.

Förslaget innehåller bara få materiella ändringar eller förtydliganden,
se avsnitt 4. De offentligfinansiella effekterna av dessa regeländringar är
inte beräkningsbara, men bedöms vara mycket begränsade.

527

Eländers Gotab 59041, Stockholm 1999