Prop.
1999/2000:144
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 25 maj 2000
Göran Persson
Mona Sahlin
(Näringsdepartementet)
I denna proposition föreslås en ändring i 22 § lagen (1982:80) om an-
ställningsskydd (anställningsskyddslagen). Förslaget innebär att en ar-
betsgivare vid uppsägning på grund av arbetsbrist far från turordningen
undanta högst två arbetstagare som är av särskild betydelse för den fort-
satta verksamheten. De arbetstagare som undantas skall ha företräde till
fortsatt anställning. Begränsningen till två personer skall gälla oberoende
av hur många turordningskretsar som finns hos arbetsgivaren. Arbetsgi-
varens urval skall kunna prövas rättsligt även enligt anställningsskydds-
lagen.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.
1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 144
Prop. 1999/2000:144
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om
anställningsskydd..............................................................................4
3 Ärendet och dess beredning..............................................................6
4 Nuvarande bestämmelser..................................................................6
5 Undantag från turordningen..............................................................9
6 Undantagsbestämmelsens omfattning.............................................14
7 Konsekvenser..................................................................................16
8 Ikraftträdande..................................................................................17
9 Författningskommentar...................................................................17
Bilaga 1 Arbetsgruppens lagförslag........................................... 18
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser..........................................20
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.................................................21
Bilaga 4 Lagrådets yttrande.................................................................23
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 maj 2000...........24
Prop. 1999/2000:144
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd.
Prop. 1999/2000:144
Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 §’
Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta föl-
jande turordningsregler.
Innan turordningen fastställs far
arbetsgivaren oavsett antalet tur-
ordningskretsar undanta högst två
arbetstagare som är av särskild
betydelse for den fortsatta verk-
samheten. En arbetstagare som
undantas har företräde till fortsatt
anställning.
Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs en turordning för varje
enhet för sig. Enbart den omständigheten att en arbetstagare har sin ar-
betsplats i sin bostad medför inte att den arbetsplatsen utgör en egen
driftsenhet. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivav-
tal, fastställs en särskild turordning för varje avtalsområde. Finns det i ett
sådant fall flera driftsenheter på samma ort, skall inom en arbetstagarorga-
nisations avtalsområde fastställas en
enheter på orten, om organisationen
enligt 29 §.
Arbetstagarnas plats i turord-
ningen bestäms med utgångspunkt
i varje arbetstagares sammanlagda
anställningstid hos arbetsgivaren.
Arbetstagare med längre anställ-
ningstid har företräde framför ar-
betstagare med kortare anställ-
ningstid. Vid lika anställningstid
ger högre ålder företräde. Kan en
arbetstagare endast efter omplace-
ring beredas fortsatt arbete hos
arbetsgivaren, gäller som förut-
sättning för företräde enligt tu-
rordningen att arbetstagaren har
gemensam turordning för samtliga
begär det senast vid förhandlingar
Turordningen for de arbetstaga-
re som inte undantagits bestäms
med utgångspunkt i varje arbetsta-
gares sammanlagda anställningstid
hos arbetsgivaren. Arbetstagare
med längre anställningstid har fö-
reträde framför arbetstagare med
kortare anställningstid. Vid lika
anställningstid ger högre ålder fö-
reträde. Kan en arbetstagare endast
efter omplacering beredas fortsatt
arbete hos arbetsgivaren, gäller
som förutsättning för företräde
enligt turordningen att arbetstaga-
Lydelse enligt prop. 1999/2000:86.
tillräckliga kvalifikationer för det ren har tillräckliga kvalifikationer
fortsatta arbetet. för det fortsatta arbetet.
Prop. 1999/2000:144
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
1* Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 144
Prop. 1999/2000:144
Riksdagen beslöt den 28 april 1999 att bifalla arbetsmarknadsutskottets
hemställan om att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen tillkän-
na att den utan dröjsmål bör återkomma till riksdagen med förslag till
ändring i 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd (anställnings-
skyddslagen) så att undantag medges från turordningsreglema vad gäller
totalt två personer i företag med färre än tio anställda (bet. 1998/99:AU8,
rskr. 1998/99:179).
Med anledning av riksdagens beslut har en arbetsgrupp inom Närings-
departementet upprättat en promemoria, Undantag från turordningen, Ds
2000:6. Arbetsgruppens förslag till ändring av anställningsskyddslagen
finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats och en förteckning
över remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissyttrandena och en remiss-
sammanställning finns tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr
N2000/918/ARM).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 27 april 2000 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i bilaga
4. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag. Lagrådets syn-
punkter behandlas i författningskommentaren.
Turordningsreglema i 22 och 23 §§ anställningsskyddslagen innebär föl-
jande.
En turordning fastställs för varje driftsenhet hos arbetsgivaren. Med
driftsenhet avses i praktiken driftsställe, t.ex. en fabrik eller en butik. Om
en arbetsgivare har två eller flera driftsenheter på en och samma ort skall
driftsenheterna på begäran av den lokala fackföreningen läggas samman
till en gemensam turordningskrets.
Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal fast-
ställs en turordningskrets för varje avtalsområde. Normalt leder detta till
att arbetare och tjänstemän utgör separata turordningskretsar. Är arbets-
givaren inte bunden av kollektivavtal bildar hela driftsenheten en turord-
ningskrets.
Arbetstagarnas plats i turordningen bestäms med utgångspunkt i varje
arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Den som
har längre anställningstid har företräde framför den som varit anställd
kortare tid och vid lika anställningstid har äldre arbetstagare företräde
framför yngre. Arbetstagarens sammanlagda anställningstid bestäms i
förekommande fall med tillämpning av 3 § andra stycket anställnings-
skyddslagen. Enligt den bestämmelsen far arbetstagare tillgodoräkna sig
en extra anställningsmånad för varje anställningsmånad som arbetstaga-
ren har påbörjat efter fyllda 45 år. En arbetstagare far tillgodoräkna sig
högst 60 sådana anställningsmånader.
Arbetsgivaren är i princip alltid skyldig att försöka omplacera en ar-
betstagare som hotas av uppsägning. Detta följer av 7 § anställnings-
skyddslagen som anger att en uppsägning inte är sakligt grundad om det
är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete
hos sig. Denna allmänna omplaceringsskyldighet - som gäller både vid
uppsägningar av personliga skäl och vid arbetsbrist - begränsas på så sätt
att arbetstagaren måste ha tillräckliga kvalifikationer för att kunna göra
anspråk på de nya arbetsuppgifterna.
Även 22 § innehåller en omplaceringsregel. Enligt bestämmelsen kan
en arbetstagare efter en driftsinskränkning få behålla sin anställning men
inte sina gamla arbetsuppgifter. En sådan omplacering förutsätter inte att
det hos arbetsgivaren finns en ledig befattning eller lediga arbetsuppgifter
att omplaceras till. I stället innebär omplaceringen att en arbetstagare
med kortare anställningstid eller lägre ålder sägs upp medan den som är
äldre får stanna kvar. För att ha rätt till omplacering måste dock arbetsta-
garen även i detta fall ha tillräckliga kvalifikationer för de nya arbetsupp-
gifterna. Det är arbetsgivaren som fastställer vilka kvalifikationer som
krävs för att någon skall kunna utföra sina arbetsuppgifter och arbetsgiva-
ren behöver normalt inte organisera sin verksamhet på ett visst sätt för att
tillgodose en arbetstagares intresse av fortsatt arbete, se t. ex. AD 1993 nr
42 och AD 1997 nr 98. Emellertid kan arbetsgivarens beslut underkännas
efter en rättslig prövning, om de krav som arbetsgivaren ställer upp fram-
står som ett försök till kringgående av antingen lag eller avtal eller om
förfarandet strider mot god sed på arbetsmarknaden, se t. ex. AD 1996 nr
54.
Oberoende av turordningen skall arbetstagare som har nedsatt arbets-
förmåga och som på grund därav har beretts särskild sysselsättning hos
arbetsgivaren ha företräde till fortsatt arbete enligt 23 § anställnings-
skyddslagen. En förutsättning är att det kan ske utan allvarliga olägenhe-
ter för arbetsgivaren. En annan turordningsregel vid sidan av anställ-
ningsskyddslagen är 8 § lagen (1974:358) om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen. Bestämmelsen innebär att en facklig förtroen-
deman har företräde till fortsatt anställning om det har särskild betydelse
för den fortsatta verksamheten på arbetsplatsen.
En arbetsgivare som säger upp arbetstagare på grund av arbetsbrist
skall normalt iaktta de turordningsregler som nu redovisats. Reglerna
gäller oavsett antalet anställda hos arbetsgivaren. Bestämmelserna i 22 §
kan enligt 2 § tredje stycket frångås genom kollektivavtal och sådana
avtal, s.k. avtalsturlistor, är vanligt förekommande. Till skillnad från 22 §
är däremot 23 § tvingande och kan alltså inte ersättas genom kollektiv-
avtal.
I 12 § lagen (1994:260) om offentlig anställning, LOA, finns en tu-
rordningsregel för den statliga sektorn. Bestämmelsen innebär att hänsyn
skall tas till att en myndighet på ett riktigt sätt fullgör sina rättskipnings-
eller förvaltningsuppgifter vid bestämmande av en arbetstagares plats i
turordningen vid uppsägningar på grund av arbetsbrist. Motivet är all-
mänhetens intresse av en väl fungerande förvaltning (prop. 1993/94:65 s.
Prop. 1999/2000:144
63). Det är således inte arbetsgivarens intresse av att organisera verksam-
heten efter vad han finner lämpligt som motiverar särregleringen inom
detta område.
För det statliga området gäller enligt kollektivavtal en reglering som
avviker från vad som föreskrivs i anställningsskyddslagen. Här fastställs
turordningskretsen genom att arbetstagarnas arbetsuppgifter jämförs med
varandra. I avtalets 3 § anges att arbetstagare med i huvudsak jämförbara
arbetsuppgifter skall ingå i samma turordningskrets. Kriteriet som defini-
erar en turordningskrets blir därmed snävare än vad som följer av 22 §
anställningsskyddslagen. Med hänsyn till detta har uttrycket ”i huvudsak
jämförbara arbetsuppgifter” i praxis getts en vid tolkning (se t.ex. AD
1998 nr 136 och 1999 nr 24).
1994 års reglering
Under 1994 var 22 § anställningsskyddslagen utformad så att en arbets-
givare kunde i varje turordningskrets från turordningen undanta två ar-
betstagare som enligt arbetsgivarens bedömning var av särskild betydelse
för den fortsatta driften (SFS 1993:1496, prop. 1993/94:67, bet.
1993/94:AU4, rskr. 1993/94:103). Regeln trädde i kraft den 1 januari
1994. Det var i princip inte möjligt att rättsligt angripa vare sig arbetsgi-
varens urval enligt undantagsregeln eller en uppsägning som föranleddes
av att arbetsgivaren utövat möjligheten att undanta arbetstagare. Emel-
lertid kunde enligt förarbetena arbetsgivarens rätt att undanta arbetstagare
vara begränsad på grund av annan lagstiftning, t.ex. bestämmelserna om
otillåten könsdiskriminering i jämställdhetslagen (1991:433) eller om
föreningsrätt i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
(medbestämmandelagen). Vissa kringgåenden av anställningsskyddsla-
gen av otillbörlig natur ansågs även kunna angripas enligt allmänna reg-
ler.
Tillämpligheten av undantagsregeln var inte knuten till antalet anställ-
da, utan regleringen var formellt neutral i förhållande till företagets stor-
lek. Genom att regeln medgav att två personer undantogs per turord-
ningskrets fick den dock störst effekt för små företag, vilket även var av-
sikten.
Möjligheten för en arbetsgivare att undanta två arbetstagare från tur-
ordningen upphävdes den 1 januari 1995 på initiativ av den socialdemok-
ratiska regeringen (SFS 1994:1685, prop. 1994/95:76, bet. 1994/95:76,
bet. 1994/95:AU4, rskr. 1993/94:123). Motiveringen var bl.a. att möjlig-
heten för en arbetsgivare att undanta två arbetstagare från turordningen
ansågs rubba den balans mellan arbetsgivarens och arbetstagarens intres-
sen som lagen bygger på. Det pekades på att arbetsgivaren ensam be-
stämmer om det föreligger arbetsbrist i företaget och att lagens regler om
turordning i det läget innebär ett visst skydd mot godtycke på så sätt att
arbetsgivaren inte far välja fritt vem som skall sägas upp. I sammanhang-
et framhölls också risken för att en arbetsgivare som vill göra sig av med
en arbetstagare utan att öppet redovisa sina skäl kunde utnyttja turord-
ningsreglema i det syftet. Vidare framhölls att det är möjligt att avvika
från turordningsreglema genom kollektivavtal och att det därigenom är
Prop. 1999/2000:144
möjligt att i varje situation göra en avvägning som for båda sidor ter sig Prop. 1999/2000:144
som den bästa lösningen.
Regeringens förslag: En arbetsgivare skall från turordningen fa un-
danta högst två arbetstagare som är av särskild betydelse för den fort-
satta verksamheten. Dessa arbetstagare skall ha företräde till fortsatt
anställning. Begränsningen till två personer skall gälla oberoende av
hur många turordningskretsar som finns hos arbetsgivaren.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regerin-
gens förslag. Att undantaget gäller oberoende av antalet turordnings-
kretsar har dock inte angetts uttryckligen i arbetsgruppens förslag till
lagtext.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna varken avstyr-
ker eller tillstyrker att det i anställningsskyddslagen införs en möjlighet
för arbetsgivare att undanta arbetstagare från turordningen.
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) tillstyrker förslaget men anger
att begränsningen till två arbetstagare per arbetsgivare begränsar värdet
av förslaget och att det innebär en olämplig avgränsning, när det finns
flera turordningskretsar, som är svår att förena med att turordningsregler-
na i övrigt utgår från kollektivavtalsområdet. Svenska Kommunförbundet
(Kommunförbundet) som också tillstyrker anger att frågor om turordning
i första hand bör regleras genom kollektivavtal på grundval av framförallt
verksamhetens krav och arbetstagarnas anställningstid.
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO) avstyrker förslaget. DO anser
att förslaget lämnar ett alltför stort utrymme för en skönsmässig bedöm-
ning för arbetsgivaren. LO bedömer att nuvarande turordningsregler
möjliggör för en arbetsgivare att behålla arbetstagare som är nödvändiga
efter en driftsinskränkning, eftersom reglerna även tar hänsyn till kom-
petens och således innebär att inte endast anställningstiden är avgörande.
Enligt LO innebär även de nuvarande reglerna ett skydd mot att arbetsta-
garna behandlas godtyckligt, särskilt äldre arbetstagare som av hälsoskäl
många gånger inte är lika produktiva som yngre arbetstagare. TCO har
samma grundläggande inställning som LO. TCO framhåller även att tur-
ordningsreglema måste vara ett objektivt urvalsinstrument samt att de
först då blir förutsägbara och skapar trygghet för den enskilde individen.
SACO framhåller att en arbetsgivare redan med stöd av kravet på till-
räckliga kvalifikationer för fortsatt anställning har stora möjligheter att
behålla kompetent personal vid en driftsinskränkning. Vidare belyser
promemorian enligt SACO inte hur kravet på särskild betydelse förhåller
sig till det gällande kvalifikationskravet i anställningsskyddslagen. SACO
förordar att kravet på tillräckliga kvalifikationer ses över och förtydligas
så att det kommer att inrymma ett skicklighetskrav bedömt utifrån verk-
samhetens behov.
Handikappombudsmannen, Stockholms universitet, Lunds universitet,
DO, Arbetslivsinstitutet, Närings- och teknikutvecklingsverket, LO och
TCO tillstyrker att ett undantag från turordningen kan prövas rättsligt
enligt anställningsskyddslagen, medan Arbetsgivarverket, Arbetsgivaral-
liansen, Företagarnas riksorganisation, SAF, Företagarförbundet Före-
tagarforum och SACO avstyrker att en sådan prövning skall kunna göras.
Jämställdhetsombudsmannen (JämO) avstyrker att en rättslig prövning
skall kunna ske enligt anställningsskyddslagen och förordar i stället att
diskrimineringslagstiftningen skärps. Övriga remissinstanser tar inte
ställning till denna fråga.
DO, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning,
LO och TCO förordar vidare att en arbetstagare som blivit uppsagd som
följd av att arbetsgivaren har utnyttjat möjligheten att undanta arbetstaga-
re från turordningen skall ha en rätt till skriftlig information om de över-
väganden som arbetsgivaren gjort härvidlag.
Bakgrunden till regeringens förslag: Riksdagen har anmodat rege-
ringen att till riksdagen återkomma med förslag om en undantagsregel i
22 § anställningsskyddslagen. Arbetsmarknadsutskottet uttalade i denna
del följande.
Reglerna i anställningsskyddslagen om turordning utgör en av-
vägning mellan arbetstagarnas intresse av anställningstrygghet
och företagens intresse att for den fortsatta driften fa behålla de
anställda som for företagets överlevnad och utveckling är de
viktigaste. Lagen om anställningsskydd kan dock sägas vara
skriven med ett större företag som måttstock. Utskottet anser, i
likhet med flera motionärer, att turordningsreglema for de riktigt
små företagen inte nödvändigtvis behöver vara desamma som för
de stora företagen. För små företag kan det många gånger vara
avgörande för att de skall kunna drivas vidare att de far behålla
viss kompetens i samband med neddragningar av antalet anställ-
da. Utskottet ser också ett undantag från turordningsreglema som
ett av flera sätt att stimulera såväl småföretagande som små fö-
retags möjlighet att öka kompetensen i företaget genom att kun-
na anställa välutbildad och kompetent personal utan att dessa
försätts i en situation där de känner ett automatiskt hot om att bli
de första som sägs upp vid arbetsbrist. Utskottet har länge hop-
pats på att partema själva skulle kunna lösa denna fråga. Efter-
som partema uppenbarligen inte har lyckats komma överens an-
ser utskottet nu att det är nödvändigt att lösa denna fråga med
lagstiftning. Regeringen bör utan dröjsmål återkomma till riks-
dagen med förslag till ändring i 22 § lagen om anställningsskydd
så att undantag medges från turordningsreglema vad gäller totalt
två personer i företag med farre än tio anställda. Utskottet under-
stryker att undantag alltså inte skall fa göras for två personer per
turordningskrets. Utskottet betonar också att en arbetsgivare inte
skall kunna utnyttja möjligheten att undanta anställda från tur-
ordningen på ett sätt som står i strid med jämställdhetslagens
Prop. 1999/2000:144
10
regler mot könsdiskriminering, förbud mot diskriminering enligt
annan lagstiftning, föreningsrätten eller liknande. Utskottet mot-
sätter sig en försvagning av arbetsrätten i övrigt.
Det anförda bör ges regeringen till känna.---
Utskottet hemställde att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen
tillkänna vad som anförts om att regeringen utan dröjsmål skulle lägga
fram förslag om en undantagsregel i fråga om turordningen. Detta blev
också riksdagens beslut.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har särskilt uttalat att en
arbetsgivare inte skall kunna utnyttja möjligheten att undanta anställda
från turordningen på ett sätt som strider mot gällande antidiskrimine-
ringslagstiftning. Riksdagen har vidare motsatt sig en mer allmän för-
svagning av arbetsrätten. Regeringens förslag avser att förena dessa två
förutsättningar. De som undantas skall därför ha särskild betydelse för
verksamheten och inga andra än de som uppfyller dessa krav skall fa un-
dantas. De som undantas skall ha företräde till fortsatt anställning. Till
skillnad mot 1994 års reglering skall begränsningen till två personer gälla
oberoende av vilken turordningskrets de som undantas tillhör och obero-
ende av hur många turordningskretsar som finns hos arbetsgivaren.
Särskild betydelse
Regeringen instämmer således i arbetsgruppens förslag att endast arbets-
tagare som är av särskild betydelse för verksamheten skall kunna undan-
tas.
SACO har anmärkt att det är oklart hur detta kriterium förhåller sig till
kravet i 22 § på att en arbetstagare skall ha tillräckliga kvalifikationer för
att kunna göra anspråk på fortsatt arbete efter omplacering. Enligt rege-
ringens uppfattning bör det bli aktuellt att pröva om en arbetstagare är av
särskild betydelse för den fortsatta verksamheten först om arbetstagaren
har tillräckliga kvalifikationer för arbetet.
Utformningen av förslaget om möjlighet för arbetsgivare att undanta
arbetstagare från turordningen är avsedd att dels tillgodose arbetsgivarens
intresse av kompetensförsörjning, dels förhindra att arbetstagarna utsätts
för godtycklig behandling. Förslaget innebär att en arbetsgivare från tur-
ordningen skall kunna undanta endast de arbetstagare som är särskilt vär-
defulla för den fortsatta verksamheten. Det skall således vara fråga om
personer som kan betecknas som nyckelpersoner. Som arbetsgruppen har
framhållit är det inte möjligt att ge en för alla situationer gångbar och
uttömmande beskrivning av vad som bör förstås med uttrycket ”särskild
betydelse för den fortsatta verksamheten”. Utgångspunkten skall dock
vara den fortsatta verksamhetens behov. Arbetsgruppen ger några exem-
pel där en arbetstagare skulle kunna vara av särskild betydelse för den
fortsatta verksamheten. Regeringen delar arbetsgruppens bedömning att
dessa kan tjäna till ledning för vilka arbetstagare som skall anses vara av
särskild betydelse för den fortsatta verksamheten. Det kan således vara
fråga om en arbetstagare som har en arbetsledande eller samordnande
funktion, en arbetstagare som besitter särskilt viktig kunskap eller på an-
nat sätt innehar en specialistfunktion i företaget, eller en som innehar
Prop. 1999/2000:144
11
upparbetade kundrelationer som är särskilt viktiga för arbetsgivaren. Ett Prop. 1999/2000:144
annat exempel kan vara en arbetstagare vars arbetsprestation är särskilt
värdefull för arbetsgivaren jämfört med arbetstagarens kollegors arbetsre-
sultat. Beträffande arbetsprestationen för en enskild arbetstagare som
grund för urvalet vill regeringen dock särskilt framhålla att det skall vara
fråga om en påtaglig skillnad i arbetsprestationen för att den som undan-
tas skall anses vara av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten.
Möjligheten att undanta arbetstagare från turordningen far inte använ-
das så att den utnyttjas för att säga upp arbetstagare som t.ex. är föräld-
ralediga, förväntas vara föräldralediga eller därför att arbetstagaren varit
ledig för vård av barn, alternativt förväntas vara ledig för vård av barn.
Arbetsgivaren skall inte kunna särbehandla en arbetstagare på grund av
hans eller hennes föräldraskap t.ex. för att han eller hon inte förväntas
kunna stå till förfogande för att arbeta övertid i samma utsträckning som
andra arbetstagare. Inte heller skall ålder eller nedsättning i arbetsförmå-
gan på grund av sjukdom i sig motivera att undantag görs.
Rättslig prövning
Arbetsgruppen har föreslagit att kriteriet särskild betydelse för den fort-
satta verksamheten skall, till skillnad mot regleringen 1994, kunna prövas
rättsligt enligt anställningsskyddslagen. Arbetsgruppens förslag ger i
denna del uttryck för en avvägning som syftar till att tillgodose företa-
gens behov av manöverutrymme samtidigt som den grupp av arbetstagare
som kan undantas inte blir så vid att anställningstryggheten hotas.
LO, TCO, Stockholms universitet och Lunds universitet har framhållit
att om förslaget genomförs är det nödvändigt att arbetsgivarens urval kan
prövas med stöd av anställningsskyddslagen. Lunds universitet har funnit
att arbetsgruppens förslag utgör en rimlig balans mellan riksdagens be-
ställning att tillgodose rationella behov av kompetensförsörjning och de
anställdas behov av anställningstrygghet. Stockholms universitet har vissa
invändningar mot arbetsgruppens förslag och har föreslagit en alternativ
utformning av regeln. Förslaget är utformat under den förutsättningen att
undantagsregeln är tillämplig för alla arbetsgivare oavsett antal anställda.
Förslaget har vidare ett mer begränsat tillämpningsområde, eftersom det
syftar till att begränsa prövningen till de fall där arbetsgivarens undan-
tagsbeslut är diskriminerande eller därför att en arbetstagare utnyttjat en
lagstadgad rätt till ledighet. Enligt regeringens bedömning är en sådan
begränsning inte tillräcklig för att motverka godtycklig behandling.
De flesta remissinstanser som representerar arbetsgivarsidan, Arbets-
givarverket, SAF, Arbetsgivaralliansen, Företagarnas riksorganisation
och Företagarförbundet Företagarforum har å andra sidan avstyrkt att
arbetsgivarens beslut att undanta en arbetstagare skall kunna underkastas
rättslig prövning enligt anställningsskyddslagen.
Regeringen delar arbetsgruppens bedömning att det finns ett behov av
att kunna pröva arbetsgivarens beslut rättsligt även inom ramen för an-
ställningsskyddslagen. I annat fall finns en beaktansvärd risk att arbetsta-
garna utsätts för en godtycklig behandling. Detta gäller inte minst små-
barnsföräldrar som t. ex. utnyttjar sin lagstadgade rätt till hel föräldrale-
dighet eller ledighet för tillfällig vård av barn. Som även arbetsgruppen
12
har påpekat är det rättsliga skydd som finns i föräldraledighetslagen Prop. 1999/2000:144
(1995:584) och annan ledighetslagstiftning inte tillräckligt. Ett alternativ
skulle kunna vara att stärka motsvarande regler i t. ex. föräldraledighets-
lagen och lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbild-
ning. Anställningsskyddslagen är dock den lag som primärt reglerar frå-
gor om uppsägning av arbetstagare. Regeringen delar därför arbetsgrup-
pens bedömning att starka systematiska skäl talar för att en begränsning
av arbetsgivarens urval bör framgå direkt av denna lag. En sådan lösning
framstår även som enklare och mer lättillgänglig.
Arbetsdomstolen har anmärkt att karaktären på den av arbetsgivaren
bedrivna verksamheten far betydelse vid en rättslig prövning, vilket kan
leda till att bevisningen vid en eventuell tvist kan bli omfattande. Rege-
ringen anser att det i och för sig är en nackdel. Denna nackdel skall
emellertid ställas mot arbetstagarens berättigade intresse av att fa sin sak
prövad och en rättslig prövning blir då en naturlig följd av detta intresse.
Det finns skäl att framhålla att det bör ankomma på arbetsgivaren att
visa att ovidkommande hänsyn inte varit vägledande vid urvalet.
Regeringen delar arbetsgruppens slutsats att arbetsgivarens bedömning
skall tillmätas stor vikt och att arbetsgivaren skall tillåtas en viss margi-
nal för misstag eller felbedömningar. Det sagda gäller givetvis endast
under förutsättning att arbetsgivaren haft verksamhetens bästa för ögonen
och att urvalet inte gjorts på ett godtyckligt sätt eller bygger på ovid-
kommande hänsyn.
Därutöver kan konstateras att en arbetsgivares beslut kan prövas rätts-
ligt i de fall beslutet står i strid med antidiskrimineringslagstiftningen
eller liknande regler. Ett flertal lagar innehåller förbud mot diskrimine-
ring av olika slag, se jämställdhetslagen (1991:433), lagen (1999:130) om
åtgärder mot etnisk diskriminering, lagen (1999:132) om förbud mot dis-
kriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder och lagen
(1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexu-
ell läggning. Härtill kommer de föreningsrättsliga reglerna i medbestäm-
mandelagen. Dessa regler skall alltid ha företräde i förhållande till möj-
ligheten att undanta två arbetstagare av särskild betydelse för verksam-
heten. I sammanhanget kan även nämnas Arbetsdomstolens praxis vad
gäller ”god sed på arbetsmarknaden”.
En felaktig tillämpning av undantagsmöjligheten skall inte kunna leda
till att en uppsägning blir ogiltig. Liksom fallet är idag enligt 34 § första
stycket och 38 § anställningsskyddslagen kan bara ekonomiskt och all-
mänt skadestånd komma i fråga när en uppsägning strider endast mot
lagens turordningsregler.
De kompletterande regler om turordning som finns i 23 § anställnings-
skyddslagen och 8 § lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställ-
ning på arbetsplatsen berörs inte av förslaget till lagändring.
Uppgiftsskyldighet m.m.
Några remissinstanser har hyst farhågor för att en arbetsgivare kan miss-
bruka undantagsmöjligheten t. ex. genom att välja att säga upp arbetsta-
gare vid flera olika tillfällen och därigenom fa en möjlighet att undanta
fler än två arbetstagare. Arbetsdomstolen har vid några tillfällen prövat
13
frågan om en viss åtgärd från arbetsgivarens sida varit ett kringgående av
lag, se t. ex. AD 1996 nr 56. För att ett kringgående skall anses ha skett
krävs enligt Arbetsdomstolens bedömning, förutom att arbetsgivarens
faktiska åtgärder styrks, även att syftet med åtgärderna har varit att undgå
tillämpning av vissa lagregler. Därutöver krävs att handlandet med hän-
syn till omständigheterna i det enskilda fallet skall framstå som otillbör-
ligt.
Avslutningsvis vill regeringen framhålla att frågan om någon arbetsta-
gare skall undantas från turordningen eller inte givetvis är en fråga som
skall behandlas inom ramen för den förhandling som skall föregå upp-
sägningar på grund av arbetsbrist.
Några remissinstanser har föreslagit att det i anställningsskyddslagen
införs en skyldighet för en arbetsgivare att alltid lämna en skriftlig moti-
vering till den arbetstagare som blivit uppsagd som följd av att någon
annan arbetstagare undantagits från turordningen. Arbetsgruppen har dis-
kuterat denna fråga i promemorian men avstått från att lägga fram ett
förslag i denna del. Enligt gällande ordning är en arbetsgivare enligt 11-
13 §§ medbestämmandelagen skyldig att förhandla med berörda arbetsta-
garorganisationer, såväl när arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal
som då arbetsgivaren inte är bunden av kollektivavtal. Regeringen gör
den bedömningen att det därför inte finns något ytterligare behov av in-
formation.
Regeringens förslag: Möjligheten till undantag från turordningen
skall gälla alla arbetsgivare oavsett antalet arbetstagare.
Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppens promemoria innehåller två
alternativa lagförslag. Det ena förslaget begränsar tillämpligheten till
arbetsgivare med färre än tio anställda, det andra innebär att möjlighet till
undantag skall gälla alla arbetsgivare oavsett antalet arbetstagare.
Remissinstanserna: Några enstaka remissinstanser avstår från att yttra
sig i frågan. Arbetsdomstolen anser i huvudsak att båda förslagen är ac-
ceptabla från rent rättsliga utgångspunkter. Företagarnas Riksorganisa-
tion anser sammanfattningsvis att det är av underordnad betydelse vilket
av de båda alternativen som väljs. Kommunförbundet uppger att om alla
arbetsgivare kommer att omfattas av regeln kommer kommunerna att
omfattas av undantagsregeln varför förbundet bygger sitt remissyttrande
på förslaget med generell tillämplighet.
Bland de remissinstanser som har förordat det ena eller det andra för-
slaget är Företagareförbundet Företagarförum den enda som tillstyrker
förslaget med begränsat tillämpningsområde men anser i och för sig att
den lagstiftning som fanns 1994 är klart bättre än promemorians båda
förslag.
Övriga remissinstanser är negativa till ett begränsat tillämpningsområ-
de och förordar därför att regeln skall gälla alla arbetsgivare. Integra-
Prop. 1999/2000:144
14
tionsverket anför inga skäl härför medan Hovrätten över Skåne och Ble-
kinge, Stockholms tingsrätt, Arbetsgivarverket, Stockholms universitet,
Lunds universitet, Uppsala universitet, Arbetslivsinstitutet, Närings- och
teknikutvecklingsverket, Arbetsgivaralliansen, SAF och ALMI Företags-
partner AB ansluter sig i huvudsak till de överväganden som arbetsgrup-
pen redovisat såvitt avser de problem som kan uppstå om undantaget be-
gränsas till att gälla endast för arbetsgivare med färre än tio anställda. DO
anser av principiella skäl att någon skillnad inte bör göras beroende på
om det handlar om en verksamhet med farre än tio anställda eller ej,
samma regler skall gälla för alla verksamheter oberoende av storlek. LO
anser, för det fall lagändringen genomförs, att en regel som gäller endast
företag med farre än tio anställda skulle ytterligare öka godtycket och att
olika regler kommer att tillämpas på olika arbetstagare beroende på i vil-
ken ordning de sägs upp. LO betonar vidare att det också skulle vara en
uppenbar konkurrensnackdel för mindre företag om kompetenta och
självständiga människor avstod från att söka jobb i dem med motivet att
de inte kunde garantera anställningstryggheten. TCO anser, för det fall
lagändringen genomförs, att undantaget bör gälla generellt för alla före-
tag/myndigheter oavsett storlek eftersom härigenom undviks tröskelef-
fekter och onödiga tvister om koncemförhållanden, variationer i antal
anställda etc. TCO påpekar vidare att en särreglering för små företag bör
undvikas på arbetsrättens område, i synnerhet såvitt avser frågor som
gäller grundläggande anställningstrygghet, inflytande och diskriminering.
SACO anför, för det fall lagändringen genomförs, i huvudsak samma skäl
som arbetsgruppen redovisat i promemorian för att undantagsregeln bör
få generell tillämplighet.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att starka skäl talar
för de bedömningar som arbetsgruppen och den övervägande delen av
remissinstanserna har gett uttryck för.
Det är således av största vikt att regeln konstrueras så att den inte i
onödan skapar etablerings- eller tillväxthinder för små företag. Regler
som leder till tröskeleffekter bör undvikas. Genom att göra undantags-
möjligheten tillämplig för alla arbetsgivare görs regeln också enklare och
mer lättillgänglig för just de mindre företagen. Dessa behöver då inte
fundera över antalet anställda och vilka som skall ingå i beräkningsun-
derlaget. Genom begränsningen till totalt två arbetstagare som får un-
dantas per arbetsgivare kommer regeln vidare att särskilt gynna små fö-
retag, utan att några negativa tröskeleffekter uppstår.
Risken för att undantagsmöjligheten skulle missbrukas skulle kunna
vara ett skäl att begränsa regeln till arbetsgivare med fårre än tio anställ-
da. Denna risk skall emellertid inte överdrivas. Undantagsmöjligheten
bygger på att arbetsgivarens urval skall kunna prövas rättsligt även enligt
anställningsskyddslagen.
Regeringen anser således sammanfattningsvis att regeln bör gälla alla
arbetsgivare.
Prop. 1999/2000:144
15
Prop. 1999/2000:144
Effekter för små företags villkor
I Arbetsmarknadsutskottets betänkande (1998/99:AU8) anges att en or-
sak till att begränsa undantagsmöjligheten till foretag med farre än tio
anställda är att ”för små företag kan det många gånger vara avgörande för
att de skall kunna drivas vidare att de far behålla viss kompetens i sam-
band med neddragningar av antalet anställda. Utskottet ser också ett un-
dantag från turordningsreglema som ett av flera sätt att stimulera såväl
småföretagande som små företags möjlighet att öka kompetensen i före-
taget genom att kunna anställa välutbildad och kompetent personal utan
att dessa försätts i en situation där de känner ett automatiskt hot om att bli
de första som sägs upp vid arbetsbrist”.
Den föreslagna regeln bedöms påverka småföretagen positivt på så vis
att ett företag kan vid uppsägning undanta högst två personer från turord-
ningen för att på så vis behålla nödvändig kompetens i företaget. Genom
att inte begränsa regelns tillämplighet till företag med färre än tio anställ-
da elimineras risken för att det uppstår icke önskvärda tröskeleffekter,
dvs effekter som uppstår som en följd av att regeln endast är tillämplig
för företag av en specifik storlek. Småföretagsdelegationen framhåller i
sin rapport Bättre och enklare regler (SOU 1997:186) att det är av största
vikt att regler konstrueras så att de inte i onödan skapar etablerings- och
tillväxthinder för små företag. Liknande resonemang går att finna i för-
ordning (1998:1820) om särskild konsekvensanalys av reglers effekter
för små företags villkor. I motiven till förordningen konstateras att det
övergripande målet är att förbättra förutsättningarna för ökad tillväxt ge-
nom ett regelverk som gäller generellt men som anpassas bättre till de
små företagens villkor. En regel som är generellt tillämplig utan begräns-
ning till antalet arbetstagare överensstämmer således bättre med den all-
männa strävan mot förenkling än en regel som begränsar tillämpligheten
till arbetsgivare med farre än tio arbetstagare.
Jämställdhetskonsekvenser
Det kan befaras att kvinnor påverkas mer negativt än män av den före-
slagna undantagsregeln, eftersom kvinnor oftare än män t. ex. tar ut för-
äldraledighet. Med hänsyn till att regeln föreslås kunna prövas rättsligt
enligt anställningsskyddslagen anser dock regeringen att risken för att
kvinnor missgynnas motverkas i tillräcklig omfattning.
Ekonomiska konsekvenser
Förslaget bedöms inte medföra några andra direkta ekonomiska konsek-
venser än de som redan idag uppkommer för en arbetsgivare vid en om-
organisation.
16
Prop. 1999/2000:144
Den nya bestämmelsen bör träda i kraft den 1 januari 2001. Bestämmel-
sen skall tillämpas på uppsägningar som sker efter ikraftträdandet.
22 §
I lagen infors en möjlighet för en arbetsgivare att från turordningen un-
danta två arbetstagare som har särskild betydelse för verksamheten. Vilka
arbetstagare som undantas skall vara föremål för de förhandlingar som
skall föregå arbetsgivarens beslut att säga upp arbetstagare på grund av
arbetsbrist. På Lagrådets inrådan har lokutionen ”innan turordningen
fastställs” förts in i lagtexten. Undantagsmöjligheten är oberoende av hur
många turordningskretsar, dvs. den krets av arbetstagare inom vilken
turordningen skall bestämmas, som finns hos arbetsgivaren. På förslag av
Lagrådet har detta kommit till uttryck i paragrafen.
Kriteriet särskild betydelse för den fortsatta verksamheten innebär att
det skall vara fråga om nyckelpersoner. Det kan vara fråga om arbetsta-
gare som anförtrotts arbetsledande eller samordnande arbetsuppgifter och
som till följd härav intar en särskild förtroendeställning. I andra fall kan
det vara fråga om en arbetstagare som innehar en specialistfunktion i fö-
retaget, eller som innehar inarbetade relationer med kunder som är sär-
skilt viktiga för företaget eller en viss arbetstagare vars arbetsprestation
är särskilt värdefull för arbetsgivaren.
Eftersom det, till skillnad mot 1994 års reglering, inte i lagtexten anges
att arbetstagaren skall vara av särskild betydelse ”enligt arbetsgivarens
bedömning” kan kravet på särskild betydelse prövas rättsligt även enligt
anställningsskyddslagen. Som utgångspunkt gäller att arbetsgivarens be-
dömning av verksamhetens fortsatta behov skall tillmätas stor vikt. Det
avgörande är att arbetsgivarens urval är knutet till verksamhetens behov.
Uppsägningar är otillåtna om de har sin grund i att t. ex. småbarnsföräld-
rar inte kan stå till förfogande för att arbeta övertid, eller har gått ned i
arbetstid alternativt framställt önskemål om att gå ned i arbetstid, eller i
övrigt kan anses ha något samband med något annat skäl än att den som
undantagits har särskild betydelse för den fortsatta verksamheten.
I princip åligger det arbetsgivaren att visa att ovidkommande hänsyn
inte tagits vid urvalet. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet
kommer arbetsgivarens bedömning att värderas olika. Bedömningen i det
enskilda fallet kommer ytterst att bli en fråga för rättstillämpningen.
Ikraftträdandebestämmelser
Regeringen föreslår att lagändringen träder i kraft den 1 januari 2001.
Den nya bestämmelsen skall tillämpas på uppsägningar som sker efter
ikraftträdandet.
17
Förslag A
Prop. 1999/2000:144
Bilaga 1
Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställnings-
skydd
Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
skall ha följande lydelse.
22 §
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta föl-
jande turordningsregler.
Innan turordningen fastställs får
en arbetsgivare med färre än tio
anställda undanta högst två ar-
betstagare som är av särskild be-
tydelse för den fortsatta verksam-
heten. Den eller de arbetstagare
som har undantagits har företräde
till fortsatt anställning.
Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs en turordning för varje
enhet för sig. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektiv-
avtal, fastställs en särskild turordning för varje avtalsområde. Finns det i
ett sådant fall flera driftsenheter på samma ort, skall inom en arbetstagar-
organisations avtalsområde fastställas en gemensam turordning för samt-
liga enheter på orten, om organisationen begär det senast vid förhand-
lingar enligt 29 §.
Arbetstagarnas plats i tur-
ordningen bestäms med utgångs-
punkt i varje arbetstagares sam-
manlagda anställningstid hos ar-
betsgivaren. Arbetstagare med
längre anställningstid har företräde
framför arbetstagare med kortare
anställningstid. Vid lika anställ-
ningstid ger högre ålder företräde.
Kan en arbetstagare endast efter
omplacering beredas fortsatt arbete
hos arbetsgivaren, gäller som för-
utsättning för företräde enligt tur-
ordningen att arbetstagaren har
tillräckliga kvalifikationer för det
fortsatta arbetet.
Turordningen för de arbetstaga-
re som inte undantagits bestäms
med utgångspunkt i varje arbetsta-
gares sammanlagda anställningstid
hos arbetsgivaren. Arbetstagare
med längre anställningstid har fö-
reträde framför arbetstagare med
kortare anställningstid. Vid lika
anställningstid ger högre ålder fö-
reträde. Kan en arbetstagare endast
efter omplacering beredas fortsatt
arbete hos arbetsgivaren, gäller
som förutsättning för företräde
enligt turordningen att arbetstaga-
ren har tillräckliga kvalifikationer
för det fortsatta arbetet.
18
Förslag B
Prop. 1999/2000:144
Bilaga 1
Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställnings-
skydd
Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
skall ha följande lydelse.
22 §
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta föl-
jande turordningsregler.
Innan turordningen fastställs far
arbetsgivaren undanta högst två
arbetstagare som är av särskild
betydelse för den fortsatta verk-
samheten. Den eller de arbetsta-
gare som har undantagits har fö-
reträde till fortsatt anställning.
Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs en turordning för varje
enhet för sig. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollekti-
vavtal, fastställs en särskild turordning för varje avtalsområde. Finns det i
ett sådant fall flera driftsenheter på samma ort, skall inom en arbetstagar-
organisations avtalsområde fastställas en gemensam turordning för samt-
liga enheter på orten, om organisationen begär det senast vid förhand-
lingar enligt 29 §.
Arbetstagarnas plats i tur-
ordningen bestäms med utgångs-
punkt i varje arbetstagares sam-
manlagda anställningstid hos ar-
betsgivaren. Arbetstagare med
längre anställningstid har företräde
framför arbetstagare med kortare
anställningstid. Vid lika anställ-
ningstid ger högre ålder företräde.
Kan en arbetstagare endast efter
omplacering beredas fortsatt arbete
hos arbetsgivaren, gäller som för-
utsättning för företräde enligt tur-
ordningen att arbetstagaren har
tillräckliga kvalifikationer för det
fortsatta arbetet.
Turordningen för de arbetstaga-
re som inte undantagits bestäms
med utgångspunkt i varje arbetsta-
gares sammanlagda anställningstid
hos arbetsgivaren. Arbetstagare
med längre anställningstid har fö-
reträde framför arbetstagare med
kortare anställningstid. Vid lika
anställningstid ger högre ålder fö-
reträde. Kan en arbetstagare endast
efter omplacering beredas fortsatt
arbete hos arbetsgivaren, gäller
som förutsättning för företräde
enligt turordningen att arbetstaga-
ren har tillräckliga kvalifikationer
för det fortsatta arbetet.
19
Förteckning över remissinstanser som har lämnat skriftliga synpunkter
över promemorian Undantag från turordningen (Ds 2000:6)
Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Handi-
kappombudsmannen, Arbetsgivarverket, Stockholms universitet, Lunds
universitet, Uppsala universitet, Ombudsmannen mot etnisk diskrimine-
ring, Integrationsverket, Arbetslivsinstitutet, Arbetsdomstolen, Ombuds-
mannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, Närings- och
teknikutvecklingsverket, Jämställdhetsombudsmannen, ILO-kommittén,
Arbetsgivaralliansen, Företagamas riksorganisation, Landsorganisationen
i Sverige, Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Tjäns-
temännens centralorganisation, Företagarförbundet Företagarforum,
ALMI Företagspartner AB, Sveriges akademikers centralorganisation,
Svenska kommunförbundet.
Synpunkter har på eget initiativ inkommit från:
Målaremästamas riksförbund
Prop. 1999/2000:144
Bilaga 2
20
Prop. 1999/2000:144
Bilaga 3
Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställnings-
skydd
Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 §2
Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta föl-
jande turordningsregler.
En arbetsgivare får från turord-
ningen undanta högst två arbets-
tagare som är av särskild betydel-
se för den fortsatta verksamheten.
En arbetstagare som undantas har
företräde till fortsatt anställning.
Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs en turordning för varje
enhet för sig. Enbart den omständigheten att en arbetstagare har sin ar-
betsplats i sin bostad medför inte att den arbetsplatsen utgör en egen
driftsenhet. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivav-
tal, fastställs en särskild turordning för varje avtalsområde. Finns det i ett
sådant fall flera driftsenheter på samma ort, skall inom en arbetstagarorga-
nisations avtalsområde fastställas en gemensam turordning för samtliga
enheter på orten, om organisationen begär det senast vid förhandlingar
enligt 29 §.
Arbetstagarnas plats i turord-
ningen bestäms med utgångspunkt
i varje arbetstagares sammanlagda
anställningstid hos arbetsgivaren.
Arbetstagare med längre anställ-
ningstid har företräde framför ar-
betstagare med kortare anställ-
ningstid. Vid lika anställningstid
ger högre ålder företräde. Kan en
arbetstagare endast efter omplace-
ring beredas fortsatt arbete hos
arbetsgivaren, gäller som förut-
sättning för företräde enligt tu-
rordningen att arbetstagaren har
Turordningen för de arbetstaga-
re som inte undantagits bestäms
med utgångspunkt i varje arbetsta-
gares sammanlagda anställningstid
hos arbetsgivaren. Arbetstagare
med längre anställningstid har fö-
reträde framför arbetstagare med
kortare anställningstid. Vid lika
anställningstid ger högre ålder fö-
reträde. Kan en arbetstagare endast
efter omplacering beredas fortsatt
arbete hos arbetsgivaren, gäller
som förutsättning för företräde
enligt turordningen att arbetstaga-
Lydelse enligt prop. 1999/2000:86.
21
tillräckliga kvalifikationer för det ren har tillräckliga kvalifikationer Prop. 1999/2000:144
fortsatta arbetet. för det fortsatta arbetet. Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
22
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-05-15
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 27 april 2000 (Näringsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Helga Hullmann.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Det remitterade förslaget innebär att en arbetsgivare innan turordningar
fastställs vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall ha rätt att undanta
högst två arbetstagare som är av särskild betydelse för den fortsatta verk-
samheten. Andra regler som i den givna situationen har som praktisk ef-
fekt att arbetstagare undantas från turordningen finns i 1 § andra stycket
lagen om anställningsskydd - på grund av att där nämnda arbetstagare
över huvud taget inte omfattas av lagen och därför saknar anställnings-
skydd men å andra sidan inte heller ingår i turordning för uppsägning -, i
23 § lagen samt i 8 § lagen om facklig förtroendemanställning på arbets-
platsen.
Det nu föreslagna undantaget gäller oberoende av antalet turordnings-
kretsar hos arbetsgivaren, något som bör komma till uttryck i lagtexten.
Vid föredragningen inför Lagrådet har framkommit att det remitterade
förslaget utformats så som skett för att inte föra tanken bort från det för-
hållandet att förhandling enligt medbestämmandelagen avses skola ske
innan turordningarna fastställs. Om inte en uttrycklig påminnelse om ar-
betsgivarens förhandlingsskyldighet anses böra tas in i lagen, förefaller
emellertid den fråga som skall regleras i anställningsskyddslagen komma
till bättre uttryck genom arbetsgruppens förslag.
Det nya styckets första mening skulle därför förslagsvis kunna lyda så:
”Innan turordningarna fastställs far arbetsgivaren oavsett antalet turord-
ningskretsar undanta högst två arbetstagare som är av särskild betydelse
för den fortsatta verksamheten.”
Prop. 1999/2000:144
Bilaga 4
23
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 maj 2000
Prop. 1999/2000:144
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,
Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén, Ring-
holm
Föredragande: statsrådet Sahlin
Regeringen beslutar proposition Undantag från turordningen
Eländers Gotab 60200, Stockholm 2000
24