1999/2000:13
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 14 oktober 1999
Göran Persson
Kjell Larsson
(Milj ödepartementet)
I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av hur arbetet med
strategier och åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling fortskrider i
Sverige, inom EU och internationellt. Skrivelsen är en uppföljning av de
åtgärdsprogram som redovisades i regeringens skrivelse Hållbara Sverige
- uppföljning och fortsatta åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling
(skr. 1998/99:5). Inom varje departements verksamhetsområde beskrivs
vilka åtgärder som är genomförda och vilka aktiviteter som pågår. I
skrivelsen lämnas också en lägesredovisning för de lokala
investeringsprogrammen.
1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 13
Skr. 1999/2000:13
1 Ärendet..............................................................................................4
2 En hållbar utveckling........................................................................4
2.1 Ekologisk hållbarhet...........................................................5
2.2 Målen för ekologisk hållbarhet...........................................6
2.3 Genomförande av en politik för ekologiskt hållbar
utveckling............................................................................7
2.3.1 Uppföljning av miljömålen...............................8
2.3.2 Sektorsansvar och miljöledning........................8
2.3.3 Samordning mellan sektorer.............................9
3 Översikt över regeringens arbete med ekologisk hållbarhet...........10
3.1 Utvecklingen inom den offentliga sektorn........................10
3.1.1 Milj öledningssystem.......................................10
3.1.2 Ny miljöbalk och miljökvalitetsmål...............11
3.1.3 Sektorsansvar..................................................12
3.1.4 Offentlig upphandling.....................................12
3.2 Näringsliv, konsumtion och regional utveckling..............13
3.2.1 Näringsliv.......................................................13
3.2.2 Energipolitiken...............................................19
3.2.3 Konsumenterna och miljön.............................20
3.2.4 Turism.............................................................20
3.2.5 Regional utveckling och
regionala tillväxtavtal.....................................21
3.3 Ekonomiska styrmedel......................................................23
3.3.1 Miljöskatter.....................................................23
3.3.2 Miljöräkenskaper............................................25
3.3.3 Samband mellan tillväxt och miljö.................25
3.3.4 Subventioner...................................................25
3.4 Kultur - kunskap - delaktighet.........................................26
3.4.1 Kultur..............................................................26
3.4.2 Utbildning.......................................................27
3.4.3 Agenda 21 och Habitat...................................28
3.5 Milj ö och hälsa..................................................................30
3.5.1 Människan och miljön....................................30
3.5.2 Kemikaliepolitiken.........................................30
3.5.3 Förorenade områden.......................................31
3.6 Samhällsplanering, byggande och transporter..................31
3.6.1 Samhällsplanering..........................................32
3.6.2 Byggande........................................................33
3.6.3 Transporter......................................................34
3.7 Forskning och teknikutveckling........................................35
3.7.1 FoU om miljö och hållbar utveckling.............35
3.7.2 Miljö-och energiteknik..................................36
3.7.3 T ransportforskning.........................................38
3.7.4 Byggforskning................................................38
3.8 Internationellt samarbete...................................................39
3.8.1 Förenta nationerna..........................................39
3.8.2 OECD.............................................................40 Skr. 1999/2000:13
3.8.3 Europeiska unionen........................................40
3.8.4 Europa utom EU.............................................41
3.8.5 Västerhavet, Arktis- och Barentssamarbetet... 42
3.8.6 Östersjöregionen.............................................42
3.8.7 Norden............................................................43
3.8.8 V ärldshandelsorganisationen..........................44
3.8.9 Samarbete med Asien.....................................44
4 Åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling inom olika
departements verksamhetsområden.................................................45
4.1 Justitiedepartementets verksamhetsområde......................45
4.2 Utrikesdepartementets verksamhetsområde......................47
4.3 Försvarsdepartementets verksamhetsområde....................51
4.4 Socialdepartementets verksamhetsområde.......................56
4.5 Finansdepartementets verksamhetsområde.......................61
4.6 Utbildningsdepartementets verksamhetsområde..............67
4.7 Jordbruksdepartementets verksamhetsområde..................71
4.8 Kulturdepartementets verksamhetsområde.......................78
4.9 Näringsdepartementets verksamhetsområde.....................83
4.10 Miljödepartementets verksamhetsområde........................99
5 Lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet...................113
5.1 1998 och 1999 års stöd till lokala investeringsprogram .114
5.2 Fortsatta insatser.............................................................117
5.2.1 Stöd för lokala investeringsprogram
1999-2001....................................................117
5.2.2 Uppföljning och utvärdering........................117
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 oktober 1999... 118
Skr. 1999/2000:13
Regeringen redovisar numera årligen för riksdagen hur arbetet med att nå
en ekologiskt hållbar utveckling fortskrider. Därigenom får riksdagen
kontinuerlig information om vad som har hänt inom de olika
departementens verksamhetsområden. Redovisningarna bör göras i an-
slutning till budgetpropositionen och innehålla en sammanställning av
vad vidtagna åtgärder har haft for effekter på omställningsarbetet.
Redovisningen bör också innehålla nya åtgärder som följer av förslag
som regeringen presenterat i propositioner som lagts under året eller i
samband med andra beslut.
Regeringens utgångspunkt för arbetet med att ställa om Sverige till
ekologisk hållbarhet har varit det åtgärdsprogram som år 1997
redovisades i skrivelsen Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13). Detta
program innehöll 93 åtgärdspunkter fördelade på de dåvarande tretton
departementen inom Regeringskansliet. I 1998 års skrivelse Hållbara
Sverige - uppföljning och fortsatta åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling (skr. 1998/99:5) gavs en första lägesredovisning av hur långt
arbetet hade kommit inom de viktigaste politikområdena och vilka nya
förslag som tillkommit. Skrivelsen byggde i stora delar på Hållbara
Sverige - Lägesrapport 1998 som Delegationen för en ekologiskt hållbar
utveckling redovisade i augusti 1998.
Målet om en hållbar samhällsutveckling omfattar ekologiska, sociala och
ekonomiska aspekter. Dessa tre aspekter är ömsesidigt beroende av var-
andra och måste vägas samman på ett balanserat sätt för att målet om en
hållbar utveckling skall uppnås. Ytterst handlar det om att tillförsäkra
nuvarande och kommande generationer goda framtidsutsikter och en god
livskvalitet. I begreppet ekologisk hållbarhet betonas särskilt den ekolo-
giska dimensionen av hållbar utveckling.
I regeringsförklaringarna under de tre senaste åren har regeringen
uttalat att arbetet med att ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet skall
fortsätta och påskyndas. Sverige skall vara ett föregångsland i denna
strävan mot en ekologiskt hållbar utveckling. Målet är att till nästa
generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta.
För att undvika att miljöförstöring och utarmning av naturresurser och
ekosystem skall begränsa framtida generationers livsmiljö och välfärd har
regeringen ställt upp tre mål för ekologisk hållbarhet: skyddet av miljön,
en effektiv användning av resurser och en hållbar försörjning.
Samtidigt skall Sverige möta 2000-talet på ett sätt som ger
förutsättningar för en uthållig och hög ekonomisk tillväxt i en värld som
präglas av snabba förändringar och en allt hårdare konkurrens. Välfärden
skall vidmakthållas och utvecklas och - när det ekonomiska utrymmet
tillåter det - byggas ut. De möjligheter som den nödvändiga omställ- Skr. 1999/2000:13
ningen till ekologisk hållbarhet rymmer skall tas till vara för att främja
tillväxt, ökad sysselsättning och välfärd. Ekonomisk utveckling och
social välfärd kan komma att gynnas av omställningen till ekologisk
hållbarhet. För svenskt näringsliv innebär omställningen en drivkraft att
utveckla mer miljöanpassade produkter och tjänster vilket i sin tur kan
leda till ökade marknadsandelar och därmed ge ytterligare arbetstillfällen.
Den snabba internationaliseringen som svenskt och europeiskt näringsliv
nu genomgår kommer samtidigt att leda till ett nytt ekonomiskt landskap
i Sverige och i Europa. Vi måste vara med och påverka reglerna på EU-
och internationell nivå i positiv riktning eftersom det primärt är där som
de stora förändringarna kan ske. Konsekvenserna för miljön - globalt,
regionalt och i Sverige - måste fortlöpande följas upp.
Dagens miljöpolitik har växt fram ur insikten om allvaret i olika miljöhot
- ozonlagrets uttunning, växthuseffekten, försurningen, övergödningen,
giftiga ämnens effekter på hälsa och miljö samt ohållbart utnyttjande av
naturresurser. Miljöpolitiken har därför under de senaste decennierna
riktats in på att formulera mål och utforma medel för att avvärja dessa
hot. Även om Sverige har kommit en bra bit på väg med att lösa - eller i
varje fall begränsa - de allra största miljöproblemen, kvarstår många av
dessa miljöhot. Äldre tiders försyndelser måste dessutom rättas till. En
modem miljöpolitik handlar i grunden om hur vi skall fortsätta detta
arbete.
I en rapport våren 1999 från Europeiska miljöbyrån om miljötillståndet
inom EU konstateras att miljön i Europa fortfarande är hårt belastad.
Orsakerna är bl.a. ökade utsläpp av växthusgaser, ökad användning av
kemikalier och ökande avfallsmängder.
Samtidigt som de allra mest påtagliga miljöproblemen i Sverige är på
väg att begränsas förändras också hotbilden. De hot mot miljön som vi nu
ser framför oss är av mer komplicerad natur, s.k. diffusa utsläpp (små
men många utsläpp). Livsstilsfrågor, konsumtionsmönster, samhällets
organisation och planering uppmärksammas därför allt mer. Det innebär
att miljöpolitiken - eller en politik för hållbar ekologisk utveckling -
måste ses som nära sammankopplad med den ekonomiska och sociala
utvecklingen. En framgångsrik strategi för en ekologiskt hållbar utveck-
ling måste främja den sociala och ekonomiska utvecklingen. Det är bara
genom att förena dessa mål som det är möjligt att engagera medborgare
och näringsliv för en hållbar utveckling.
Att varaktigt ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet skall ses som
ett långsiktigt mål. Som redan framgått kräver omställningen handlande
över ett vidare fält än det som hittills omfattats av den traditionella
miljöpolitiken. Alla delar av samhället - stat och kommun, näringsliv,
organisationer och enskilda medborgare - måste medverka. Delaktighet
är ett nyckelord i en modem miljöpolitik. En effektiv miljöpolitik måste
vidare baseras på en skarp och tydlig lagstiftning och väl avvägda
ekonomiska styrmedel. Den nya miljöbalken som trädde i kraft den 1
januari 1999 innebär en samordnad och skärpt miljölagstiftning. Skr. 1999/2000:13
Användningen av ekonomiska styrmedel utvecklas successivt. En annan
viktig forutsättning är tydliga och gemensamma mål samt att miljö- och
hushållningstänkande integreras i verksamheten inom olika samhälls-
sektorer. Regeringen har inlett detta arbete. Det är också då förut-
sättningar skapas att förena ett ekologiskt synsätt med ekonomisk tillväxt
och utveckling. För den närmaste tiden ligger utmaningen i att förena
arbetet med ekologisk hållbarhet med regeringens mål om en uthållig
tillväxt och ökad sysselsättning.
Den 1 maj 1999 trädde Amsterdamfördraget i kraft. Det innebär att an-
svaret för miljön skall integreras i utformningen och genomförandet av
EU:s politik och verksamhet.
Vid Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998 uppmanades alla
konstellationer inom ministerrådet att upprätta egna strategier så att miljö
och hållbar utveckling integreras i gemenskapens verksamhet inom
respektive område. Europeiska rådet kommer att vid sitt möte i
Helsingfors i december 1999 göra en genomgång av de övergripande
framstegen i fråga om integrering av miljö och hållbar utveckling för att
länka samman de sektorsstrategier som utarbetas av skilda råds-
konstellationer.
Arbetet inom EU och internationellt är centralt för att nå en ekologiskt
hållbar utveckling. Många av de största miljöproblemen har globala
dimensioner. Det innebär att lösningarna på problemen måste sökas i ett
internationellt samarbete. Det internationella arbetet skall vara fortsatt
handlingsinriktat och offensivt. Sverige skall med stöd av de erfarenheter
som vinns vara pådrivande, främst inom EU, men också i FN, OECD,
WTO m.fl. organ samt genom ett effektivt samarbete i vårt närområde.
Som framgått har regeringen formulerat tre övergripande mål för
ekologiskt hållbar utveckling, nämligen skyddet av miljön, en effektiv
användning av resurser och en hållbar försörjning. Målen tydliggör de
ekologiska förutsättningarna för att nå en långsiktigt hållbar utveckling.
Skyddet av miljön innebär att utsläppen av föroreningar inte skall skada
människors hälsa eller överskrida naturens förmåga att ta emot eller bryta
ner dem. Effektiv användning innebär att utnyttjandet av energi och
andra naturresurser skall bli effektivare än i dag och i allt större
omfattning vila på förnybara resurser. Hållbar försörjning innebär att
ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga skall säkras. De tre målen
för ekologisk hållbarhet hänger samman. En effektiv användning ger
förutsättningar för att nå de andra båda målen. Skyddet av miljön och
ekosystemen är en förutsättning för att långsiktigt säkra försörjningen
med naturresurser. Dessa övergripande mål finns utförligt redovisade i
1998 års skrivelse till riksdagen (skr. 1998/99:5).
I ett globalt hållbarhetsperspektiv är det viktigt att jordens resurser
används effektivt. Det finns beräkningar som visar att resurs-
användningen i vår del av världen måste minska betydligt om jordens
ekosystem skall kunna bära en ökande befolkning och samtidigt ge
utrymme för en standardökning i utvecklingsländerna. Som ett mått på Skr. 1999/2000:13
den nödvändiga minskningen har begreppet faktor 10 lanserats, vilket
innebär att de rika ländernas resursanvändning i ett generationsperspektiv
grovt räknat behöver bli tio gånger effektivare. Faktor 10 ger en signal
om vilken storlek på effektivisering som behövs snarare än att uttrycka
ett exakt mål. Det behövs ytterligare arbete för att analysera och
konkretisera behovet av resurseffektivisering.
I regeringens proposition Svenska miljömål - Miljöpolitik för ett
hållbart Sverige (prop. 1997/98:145, miljöpropositionen) vidareutvecklas
och preciseras det inledda arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling.
Riksdagen har i april 1999 fastställt femton nya nationella miljö-
kvalitetsmål (bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Miljökvalitets-
målen preciserar de framtida tillstånd i miljön som eftersträvas.
Förhållanden som relaterar till människors hälsa, den biologiska mång-
falden, kulturmiljön och naturen står i centrum. Utsläpp av skadliga
ämnen skall bringas ner till de nivåer som bestäms av vad människan och
naturen långsiktigt tål. Målen anger också natur- och kulturlandskap med
särskilda miljö värden som skall skyddas och bevaras, samtidigt som
produktionsförmågan upprätthålls och utvecklas. Inriktningen är att
målen skall nås inom en generation. Det övergripande generationsmålet
och den nya strukturen för miljömålen innebär ett helt nytt sätt att arbeta
inom miljöpolitiken.
De nu fastställda målen är: 1) Frisk luft, 2) Grundvatten av god kvali-
tet, 3) Levande sjöar och vattendrag, 4) Myllrande våtmarker, 5) Hav i
balans samt levande kust och skärgård, 6) Ingen övergödning, 7) Bara
naturlig försurning, 8) Levande skogar, 9) Ett rikt odlingslandskap, 10)
Storslagen fjällmiljö, 11) God bebyggd miljö, 12) Giftfri miljö, 13) Säker
strålmiljö, 14) Skyddande ozonskikt, 15) Begränsad klimatpåverkan.
Målen beskrivs närmare i miljöpropositionen (prop. 1997/98:145).
Under året har arbetet med att vidareutveckla dessa mål, t.ex. att
utarbeta delmål och handlingsstrategier, pågått vid olika myndigheter.
Myndigheternas förslag redovisades till regeringen den 1 oktober 1999.
En parlamentariskt sammansatt kommitté, Miljömålskommittén (M
1998:07) har fått i uppdrag att göra en samlad översyn av vilka delmål
som behövs för att miljökvalitetsmålen skall kunna nås inom en
generation (dir. 1998:45). Kommittén skall redovisa resultatet av sitt
arbete till regeringen senast den 1 juni 2000.
I den nya strukturen för miljökvalitetsmål ligger att de skall vara enkla
att tillämpa och följa upp. De nationella målen skall också utgöra en
grund för regionala och lokala miljömål. Miljövårdsberedningen (Jo
1968:A) har i uppdrag att i en dialog med näringslivet arbeta med hur
hållbar utveckling och miljömålen skall genomföras i näringslivet.
För att de nya miljökvalitetsmålen skall få genomslag behövs också ett
genomtänkt system för uppföljning. Vidare måste sektorsansvaret
successivt utvecklas och bli tydligare. Ett tydligt sektorsansvar måste
samtidigt kombineras med en helhetssyn på hållbar utveckling samt en Skr. 1999/2000:13
förbättrad samordning mellan dels olika sektorer och politikområden,
dels olika nivåer där planer och beslut om den framtida samhälls-
utvecklingen formas. Det arbete med miljöledning som nu pågår inom
såväl näringslivet som i offentlig verksamhet måste fortsätta.
För att det skall vara möjligt att bedöma hur arbetet med att ställa om
Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle fortskrider behövs olika for-
mer av uppföljning. Med utgångspunkt i de övergripande miljömålen
pågår, både på nationell och lokal nivå, ett omfattande arbete med att
utveckla indikatorer som kan ge vägledning huruvida utvecklingen går åt
rätt håll och i rätt takt eller inte. Ett utvecklingsarbete bedrivs också inom
EU, OECD och FN. Sverige deltar aktivt i detta samarbete.
Naturvårdsverket och länsstyrelserna har fått regeringens uppdrag att
presentera system for uppföljning av de nationella miljökvalitetsmålen.
Dessa förslag presenterades den 1 oktober 1999.
Miljövårdsberedningen har på regeringens uppdrag utarbetat förslag
till ett antal indikatorer, s.k. gröna nyckeltal. Tanken är, enligt
beredningen, att de gröna nyckeltalen skall spegla viktiga miljöproblem.
De mäter också strategiska förhållanden bakom miljöproblemen,
exempelvis användningen av energi och kemikalier. En del av nyckel-
talen speglar hushållens, företagens och den offentliga sektorns
omställning till ekologisk hållbarhet. Nyckeltalen skall ge överskådlig
information som är lätt att förstå till beslutsfattare och allmänhet. De
föreslagna nyckeltalen utgår från regeringens tre övergripande mål för
ekologisk hållbar utveckling: skyddet av miljön, en effektiv användning
av resurser och en hållbar försörjning. De gröna nyckeltalen skall ge en
första uppfattning om huruvida utvecklingen går åt rätt håll och i rimlig
takt. Förhoppningen är enligt Miljövårdsberedningen att nyckeltalen skall
bidra till en livligare, bredare och sakligare samhällsdebatt.
Sju av Miljövårdsberedningens gröna nyckeltal presenterades i
finansplanen till den ekonomiska vårpropositionen 1999 (prop.
1998/99:100). Nyckeltalen speglar de svenska bidragen till angelägna
miljöproblem och kan ses som ett första steg att i finansplanen spegla
även andra samhälleliga dimensioner än den ekonomiska. I bilaga 5 till
propositionen presenterades dessutom Miljövårdsberedningens samtliga
elva gröna nyckeltal utförligare. I budgetpropostionen för 2000 (prop.
1999/2000:1) återfinns en redovisning av nyckeltalen under utg. omr. 20
Allmän miljö och naturvård.
För att nå målet om en ekologiskt hållbar utveckling krävs en rad olika
insatser inom olika sektorer och på olika nivåer i samhället. Under det
senaste decenniet har de olika sektorernas och sektorsmyndigheternas
ansvar för miljön betonats. Riksdagen har också slagit fast principen om
sektorernas miljöansvar. Varje samhällssektor skall ta sin del av ansvaret
för att genomfora de åtgärder som behövs för att miljökvalitetsmålen Skr. 1999/2000:13
skall nås. Det innebär att företag och myndigheter måste se miljöhänsyn
som en integrerad del av verksamheten. Genom riksdagens beslut med
anledning av miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) har de statliga
myndigheternas sektorsansvar ytterligare förstärkts.
Staten skall vara en föregångare i omställningsarbetet. Regeringen har
därför beslutat att på ett mer genomgripande sätt integrera miljöhänsyn
och resurshushållning i sin egen verksamhet genom att införa miljö-
ledningssystem. Miljöledning är ett hjälpmedel för att skapa ett
helhetstänkande kring miljöfrågor i verksamheten. Miljöledning inom
statsförvaltningen bygger på samma principer som inom näringslivet. Det
handlar om att bygga upp ett systematiserat miljöarbete med tydliga
riktlinjer och mål, tydliga ansvarsförhållanden samt rutiner för upp-
följning och redovisning. Miljöledningssystem är också ett viktigt
verktyg bl.a. för de myndigheter som har regeringens uppdrag att utarbeta
de förslag till delmål och strategier som är nödvändiga för att de
nationella miljökvalitetsmålen skall nås. Totalt 99 statliga myndigheter
arbetar för närvarande med att införa miljöledningssystem. Under år 1999
införs miljöledning som metod i arbetet för hållbar utveckling även i
Regeringskansliet.
Regeringen har utarbetat ett handlingsprogram för den ekologiska
omställningen. Programmet grundar sig på att det finns synergieffekter
mellan åtgärder som gynnar ekonomi, sysselsättning, välfärd och miljö.
Ofta är det nödvändigt med insatser från flera olika aktörer för att lösa ett
miljöproblem eller för att åstadkomma en effektivare användning av
resurser. Transportområdet är ett exempel på ett område där system-
lösningar krävs för att miljöbelastningen skall kunna begränsas. Minsta
möjliga utsläpp eller energiförbrukning hos transportmedel av olika slag
kommer att behöva kompletteras med utökat samarbete mellan tillverkare
av fordon, operatörer och planerare i kommunerna samt den framväxande
IT-branschen. Men framför allt handlar samordning om att vi skall
använda de resurser vi har - inte minst ekonomiska - så effektivt som
möjligt.
I ett kunskapsbaserat samhälle blir universitet och högskolor allt
viktigare som brobyggare mellan samhälle, näringsliv och medborgare.
Genom att både utveckla nya idéer och mer aktivt medverka till att de tas
om hand och utvecklas kan högskolan bli en aktiv part i samhälls-
byggadet.
En förutsättning för att en hållbar samhällsutveckling skall nås är alltså
förbättrad samordning och samverkan mellan olika sektorer och aktörer.
Därigenom kan från ekologisk, social och ekonomisk synpunkt hållbara
lösningar åstadkommas. De mål- eller intressekonflikter som finns,
liksom konsekvenser av olika åtgärder av betydelse, skall redovisas för
beslutsfattare och allmänhet på ett tidigt stadium i planerings- och
beslutsprocessen. Konsekvensbeskrivningar, såväl strategiska långsiktiga
som på projektnivå, kan behöva utvecklas ytterligare.
Skr. 1999/2000:13
Sverige skall som föregångsland visa att det genom ett långsiktigt och
systematiskt omställningsarbete går att finna lösningar där målen for
ekologisk hållbarhet integreras i och samverkar med utvecklingen inom
alla politikområden. Förändringsarbetet skall som nämnts genomföras
med insatser som samtidigt också främjar tillväxt och därmed stärker
ekonomi och sysselsättning.
Förutsättningen för att detta arbete skall bli framgångsrikt är ett brett
deltagande från alla aktörer i samhället. Kunskap om de ekologiska förut-
sättningarna för samhällets utveckling blir därmed av stor betydelse.
Miljöhänsyn och resurshushållning måste integreras i beslutsfattandet
inom alla verksamheter och sektorer i samhället. Staten skall vara en fö-
regångare och ett föredöme i arbetet mot det ekologiskt hållbara samhäl-
let.
I detta avsnitt ges en översikt över hur regeringens arbete med
ekologiskt hållbar utveckling har bedrivits och är tänkt att fortsätta inom
några viktiga områden. Avsnittet innebär en syntes av de två följande
avsnitten som innehåller de departementsvisa åtgärdsprogrammen och en
lägesredovisning av det lokala investeringsprogrammet.
Näringslivet har varit föregångare i fråga om att införa miljölednings-
system. Sådana system är redan i stor utsträckning uppbyggda i större
och medelstora företag inom industrin. Nu har även den offentliga
sektorn - kommuner, landsting och statliga myndigheter - påbörjat ett
miljöledningsarbete. Miljöledningssystem innebär ett systematiserat
miljöarbete med tydliga riktlinjer och mål i bl.a. centrala styrdokument,
integrering av miljöhänsyn i den ordinarie verksamheten, klargjorda
ansvarsförhållanden, rutiner för uppföljning samt redovisning av resultat.
Kommuner och landsting siktar i de flesta fall på certifiering enligt ISO-
standarden eller registrering enligt EU:s system för miljöstyrning och
miljörevision EMAS (Eco Management & Audit Scheme). I Sverige är
EMAS sedan augusti 1998 öppet för samtliga sektorer och inte endast för
industrisektorn. Den första offentliga organisation som blev EMAS-
registrerad i Europa var Halmstads sjukhus. Kommuner och landsting har
legat före staten i miljöledningsarbetet. Idag är 99 statliga myndigheter
på uppdrag av regeringen i fard med att införa miljöledningssystem.
Detta miljöledningssystem är baserat på ISO-standarden och EMAS.
Flera av myndigheterna har beslutat att gå vidare och certifiera/registrera
sig. Detta gäller särskilt myndigheter med uppdragsverksamhet, läns-
styrelser och universitet samt högskolor. Två högskolor är redan
10
certifierade, Mitthögskolan och Mälardalens högskola. En del Skr. 1999/2000:13
myndigheter, bl.a. Försvarsmakten, inför miljöledningssystem på eget
initiativ.
Även inom Regeringskansliet har, som nämnts, arbetet med att införa
miljöledningssystem påbörjats.
Miljöbalken har en central roll i miljöarbetet. Balken innebär en anpass-
ning av lagstiftningen till samhällsutvecklingen och de miljöproblem vi
har i dag. Riksdagen har beslutat om följdändringar i ett stort antal lagar
som reglerar verksamheter som kan påverka miljön (prop. 1997/98:90,
bet. 1997/98:JoU25, rskr. 1997/98:279). Genom miljöbalkens utformning
med övergripande mål, allmänna hänsynsregler och nya verktyg, t.ex.
miljökvalitetsnormer, skapas bättre förutsättningar att använda lag-
stiftningen som ett instrument att styra miljöarbetet mot de av riksdagen
beslutade miljömålen. Vidare skall balken genom sitt breda till-
ämpningsområde bidra till att de beslut som fattas av myndigheter och
enskilda främjar en ekologiskt hållbar utveckling. Miljöbalken kan
tillämpas på alla verksamheter och åtgärder som inte är av försumbar
betydelse för människors hälsa och för miljön.
Samhällsutvecklingen, Sveriges medlemskap i EU liksom erfaren-
heterna av miljöbalkens tillämpning medför att bestämmelserna i balken
måste följas upp och, om det behövs, ändras eller kompletteras. Det är
därför regeringens avsikt att låta en parlamentariskt sammansatt kom-
mitté genomföra en sådan uppföljning.
En omfattande utbildningsinsats som behandlar den nya miljö-
lagstiftningen och miljömålen har genomförts av Kommittén om
utbildning inför ikraftträdandet av miljöbalken (M 1997:03). Även efter
denna utbildningsinsats kommer fortsatt utbildning och information att
ges till anställda hos myndigheter, kommuner och företag.
Det övergripande målet för miljöarbetet är att till nästa generation
kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Som
tidigare nämnts godkände riksdagen våren 1999 förslagen om
miljökvalitetsmål och riktlinjer för verksamheten på olika områden. En
ny struktur för arbetet med miljömål har därmed antagits av riksdagen.
Syftet med miljökvalitetsmålen är att beskriva vilken kvalitet eller vilket
tillstånd för miljön, inklusive natur- och kulturresursema, som krävs för
att uppnå en hållbar utveckling. Miljökvalitetsmålen är sektors-
övergripande och måste kompletteras med delmål och åtgärdsstrategier
för miljöarbetet så att målen kan nås inom en generation. Riksdagens
beslut innebär en vidareutveckling och precisering av det inledda arbetet
för en ekologiskt hållbar utveckling. Ett stort antal myndigheter har haft i
uppdrag att ta fram delmål och förslag till åtgärder för att uppnå delmål
och miljökvalitetsmål. Uppdragen redovisades till regeringen den 1
oktober 1999.
Regeringen beslutade i maj 1998 att tillsätta en parlamentariskt
sammansatt kommitté om mål i miljöpolitiken. Kommittén har antagit
namnet Miljömålskommittén (M 1998:07). Kommittén skall göra en
11
samlad översyn av vilka delmål och åtgärdsstrategier som behövs for att Skr. 1999/2000:13
de nationella miljökvalitetsmålen, med undantag för miljökvalitetsmålet
Begränsad klimatpåverkan, skall kunna nås inom en generation.
Kommittén skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 juni 2000.
Myndigheternas ovan nämnda redovisningar utgör underlag för det
fortsatta arbetet inom kommittén. Det är regeringens avsikt att vid
årsskiftet 2000/2001 återkomma till riksdagen med en redovisning av
vilka delmål och åtgärder som behövs för att nå miljökvalitetsmålen.
Genom ändring i verksförordningen (1995:1322) har samtliga
myndigheter fr.o.m. den 1 januari 1998 fått ett generellt ansvar för att
beakta de krav som ställs på verksamheten när det gäller ekologiskt
hållbar utveckling. Regeringen har dessutom i augusti 1998 beslutat att
ge 24 myndigheter ett särskilt sektorsansvar för arbetet för ekologisk
hållbarhet. Det särskilda sektorsansvaret innebär att myndigheterna skall
integrera miljöhänsyn och resurshushållning i sin verksamhet samt verka
för att arbetet mot ekologisk hållbarhet förs framåt inom hela
myndighetens sektor. Ansvaret avser således inte bara grundläggande
miljöskyddsaspekter utan är ett vidare ansvar som omfattas av de tre
övergripande målen för ekologiskt hållbar utveckling. När det är relevant
skall myndigheterna verka för att beslutsfattande och åtgärder av olika
slag bidrar till att uppnå de uppsatta målen för miljöpolitiken och
ekologisk hållbarhet.
De 24 myndigheterna som fått det särskilda ansvaret är
Försvarsmakten, Räddningsverket, Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Banverket,
Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statens skolverk, Statens
jordbruksverk, Fiskeriverket, Arbetsmarknadsverket, Arbetarskydds-
styrelsen, Riksantikvarieämbetet, Närings- och teknikutvecklingsverket,
Sveriges geologiska undersökning, Skogsvårdsorganisationen, Kommers-
kollegium, Statens energimyndighet, Boverket, Konsumentverket,
Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket. Sektorsmyndigheterna
inkom den 1 oktober 1999 till regeringen med en första lägesredovisning
som belyser hur myndigheterna definierat sin roll, arbetets omfattning,
eventuella hinder och på vilket sätt arbetet med ekologisk hållbarhet kan
integreras i myndighetens verksamhet. Myndigheterna med sektorsansvar
skall årligen redovisa sina insatser i samband med årsredovisningarna.
Genom att beakta miljöaspekter vid offentlig upphandling finns stora
möjligheter att driva på miljöanpassningen av tjänster och produkter.
Omfattningen av den offentliga upphandlingen är minst 300 miljarder
kronor per år (försvaret undantaget), varav staten svarar för ca 100 mil-
jarder. Detta innebär att offentliga organisationer genom sin roll som
upphandlare gemensamt kan påverka leverantörer och producenter att ta
12
fram produkter som är bättre från miljösynpunkt genom att ställa miljö- Skr. 1999/2000:13
krav vid upphandling.
Vad gäller den offentliga upphandlingen har framför allt kommuner
och landsting i ökande utsträckning börjat ställa miljökrav. Däremot har
miljöanpassning i den statliga upphandlingen hittills varit relativt
begränsad. En rad insatser har nu initierats. Som nämnts har regeringen
bl.a. gett i uppdrag till ett hundratal myndigheter att införa miljö-
ledningssystem. Miljökrav vid upphandling är ett viktigt miljömål i ett
miljöledningssystem. Vidare inrättade regeringen i maj 1998 en särskild
delegation för ekologiskt hållbar upphandling (M 1998:01). Delega-
tionens uppgift är att driva på arbetet med ekologiskt hållbar upphandling
inom hela den offentliga sektorn. I detta uppdrag ingår bl.a. att analysera
de strategiskt mest viktiga produktgrupperna och tjänsterna, visa på goda
exempel, ta fram manualer för upphandling, initiera utbildning samt följa
arbetet i andra länder och ta fram underlag för frågor som skall drivas på
EU-nivå m.m. Delegationen tillsatte under hösten 1998 en rad arbets-
grupper för att fokusera på olika frågeställningar, bl.a. ett för hela den
offentliga sektorn gemensamt verktyg i form av en intemet-baserad
manual för miljöanpassad upphandling. Delegationen skall lämna sin
slutredovisning före utgången av år 2000.
Miljökraven vid upphandling sker i enlighet med gällande regler.
Eftersom regelverket för offentlig upphandling i princip är totalt
samordnat i EU arbetar Sverige aktivt för att gemenskapsrätten ändras så
att ökade möjligheter ges att ställa miljökrav vid upphandling. I dag
begränsar EU:s upphandlingsdirektiv i viss mån vilka miljökrav som kan
ställas.
Delegationen för ekologisk upphandling har lämnat förslag till
regeringen om vilka miljökrav delegationen anser skall kunna ställas vid
upphandling. Delegationen har vidare utarbetat en broschyr, Ställ
miljökrav, i syfte att visa att det redan i dag finns stora möjligheter att
ställa miljökrav vid upphandling och som inte står i konflikt med lagen
(1992:1528) om offentlig upphandling eller EU:s upphandlingsdirektiv.
Inom Regeringskansliet pågår också ett arbete med att fastställa vilka
miljökrav vi i framtiden skall kunna ställa i Sverige inom den offentliga
sektorn vid upphandling.
Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag gjort en första uppfölj-
ning av statliga myndigheters arbete med miljöanpassad upphandling
(Rapport nr 49 "Statliga myndigheters arbete med miljöanpassad upp-
handling - en första uppföljning", december 1998). Naturvårdsverket har
i en enkät frågat myndigheterna i vad mån det ställs miljökrav. Av de 158
myndigheter som besvarat enkäten svarade 85 att man i någon mån ställer
miljökrav på ett någorlunda tydligt sätt.
I regeringsförklaringarna under senare år har regeringen angett
inriktningen av arbetet för att ställa om Sverige till en ekologiskt hållbar
utveckling. Sverige skall vara en internationellt pådrivande kraft och ett
13
föregångsland i strävan att skapa en ekologiskt hållbar utveckling och Skr. 1999/2000:13
möta 2000-talet på ett sätt som skapar en långsiktigt hållbar tillväxt i en
allt hårdare konkurrens. I regeringsförklaringen i september 1999 säger
regeringen bl.a. att Sverige skall genomgå en ekologisk modernisering
och med ny resurseffektiv teknik och andra tekniska landvinningar bygga
upp välfärd och välstånd utan att tära på miljön. Därmed vill regeringen
aktivt bidra till det övergripande målet om hållbar utveckling och
samtidigt ta vara på de möjligheter som omställningen rymmer för
Sveriges del.
Strategin att bli ett föregångsland och att förena ekologisk hållbarhet
med en ekonomisk tillväxt ställer höga krav på den ekonomiska politiken
och ger näringslivet en nyckelroll. Viktiga förutsättningar för framgång
är att näringslivet uppmärksammar de affärsmässiga fördelarna av att
vara tidigt ute i omställningsprocessen och att ekonomiska styrmedel
utformas så att bästa möjliga villkor skapas för en miljö- och
hushållningsinriktning av näringslivets utvecklingsinsatser. Dessutom
krävs att marknadens efterfrågan på miljöanpassade och resurssnåla
produkter gynnas, t.ex. genom att öka kunskapen hos konsumenterna och
att miljöanpassa offentlig upphandling. Att uppmuntra och underlätta för
hushållen att ta ett ökat ansvar för miljön och resurshushållningen är av
stor betydelse.
Drivkrafterna bakom en omställning av näringslivet i ekologiskt
hållbar riktning är lagstiftning, ekonomiska styrmedel och marknads-
mässiga motiv, såsom efterfrågan på miljövänliga produkter och tjänster.
Regeringens uppgift är att skapa ett gynnsamt ramverk i form av
lagstiftning, regleringar och andra styrmedel samt att genom olika
initiativ stödja och stimulera utvecklingen vad gäller frivilliga och
marknadsorienterade åtgärder. Näringslivets globalisering gör det väsent-
ligt att regleringar harmoniseras internationellt för att den nationella
konkurrenskraften inte skall missgynnas. Miljölagstiftningen kan ses som
en miniminivå i fråga om miljöhänsyn. Att den nu är samordnad,
överskådlig och tydligare kommer att underlätta för näringslivet.
Regeringen beslutade i oktober 1998 om direktiv för genomförande av
nya riktlinjer i kemikaliepolitiken (dir. 1998:91). En särskild utredare har
tillkallats med uppdrag att i enlighet med direktiven bl.a. föreslå närmare
definitioner i form av gränser m.m. för de egenskaper och effekter som
avses i de med anledning av miljömålspropositionen av riksdagen god-
kända riktlinjerna om kemikaliepolitiken på 2000-talet (M 1998:09). Ut-
redaren skall redovisa sina överväganden och förslag senast den 1 juni
2000.
Arbetet med att analysera producentansvaret har fortsatt. Naturvårds-
verket har fått i uppdrag att redovisa förutsättningarna för och
konsekvenserna av att införa en generell princip om producenters ansvar
för en produkts miljöpåverkan under hela dess livscykel. I uppdraget
ingår att sammanställa och analysera de utvärderingar som gjorts av de
miljömässiga och samhällsekonomiska effekterna av det producentansvar
som finns i dag. Naturvårdsverket skall också analysera de förslag som
Kretsloppsdelegationens redovisat i sin rapport 1997:19 Producentansvar
för varor - förslag och idé. Uppdraget skall redovisas senast den 31
december 1999.
14
En modem miljöpolitik baseras inte enbart på lagstiftning. En Skr. 1999/2000:13
marknadsorienterad styrning där företagen agerar utifrån frivilliga
initiativ blir allt vanligare. Denna utveckling är önskvärd eftersom
företagen själv bör vara de som bäst vet hur man utifrån givna ramar
miljöanpassar verksamheten. Under det senaste decenniet har det också
blivit alltmer lönsamt för företagen att integrera miljöhänsyn i
verksamheten. En drivkraft har varit den ökade efterfrågan på miljö-
vänliga produkter. En utmaning i miljöpolitiken ligger i att stödja denna
utveckling och förstärka det positiva sambandet mellan miljöhänsyn och
ekonomisk tillväxt.
Förslag och åtgärder arbetas ofta fram genom samarbete och dialog
med olika aktörer i samhället. Miljövårdsberedningen fortsätter att med-
verka i arbetet med att ta fram strategier för utveckling av ett ekologiskt
hållbart näringsliv genom en dialog med näringslivet (dir. 1998:65).
Syftet med uppdraget är att initiera, stödja och påverka utvecklingen i
näringslivet och att få underlag för politiska beslut och ställnings-
taganden om riktlinjer och styrmedel i miljöpolitiken liksom i andra
frågor som är av strategisk betydelse för en hållbar utveckling.
Miljövårdsberedningen skall senast den 29 december 2000 lämna en
redovisning till regeringen av vad dialogen har uppnått och därvid
omfattningen av näringslivets frivilliga åtaganden, hinder och möjligheter
för utvecklingen av ett ekologiskt hållbart näringsliv samt förslag till
fortsatta strategier och lämpliga styrmedel.
Teknik- och produktutveckling
Miljödriven teknik- och produktutveckling är viktiga faktorer för att
uppnå förnyelse och miljöanpassad tillväxt. Närings- och teknik-
utvecklingsverket (NUTEK) medverkar i detta arbete genom över-
gripande initiativ bl.a. genom utveckling av en ”Ecoefficiency Strategy”
för svensk näringsliv, programsatsningar inom områden där Sverige har
komparativa fördelar som nya material (biofibrer, kompositer, bio-
polymerer etc.) och produkter baserade på svenska fömybara råvaror
(skogs- och jordbruksprodukter). NUTEK lämnar vidare stöd till små-
företagens teknik- och kompetensförsörjning (metodik för miljöanpassad
produktutveckling, miljöstyrning i små företag), generell teknik- och
kompetensförsörjning till svensk industri (livscykelanalyser, IT för
processtyrning och minskad materialåtgång vid givna kvalitetskrav) samt
stöd till nya företag och produkter (såddfinansiering, företagsrådgivning
och strategisk teknikutveckling).
Staten medfmansierar inom ramen för en större satsning på miljö-
anpassad produktutveckling ett ekodesignprojekt som syftar till att med
hjälp av designinsatser utveckla mer miljövänliga produkter i 14 mindre
företag.
Statsministern inbjöd i regeringsförklaringen hösten 1998 svensk
fordonsindustri till ett samarbete kring utveckling av mer miljövänliga
fordon. Utgångspunkten för samarbetet är det gemensamma forsknings-
och utvecklingsprogram som utarbetats under året. Syftet med
samverkansprogrammet är både att minska vägtrafikens negativa
miljöpåverkan och att skapa förutsättningar för en fortsatt
konkurrenskraftig svensk fordonsindustri. Regeringen har i höstens
15
budgetproposition aviserat att samverkansprogrammet avses genomföras Skr. 1999/2000:13
under en sexårsperiod fr.o.m. den 1 januari år 2000. Från statens sida
disponeras totalt 500 miljoner kronor under perioden. Programmet
omfattar områden såsom avancerad förbränningsteknik, hybridfordon och
bränslecellsteknik, viktreduktion samt kompetensförsörjning. Förutom
fordonstillverkarna är avsikten att även universitet och forskningsinstitut
samt underleverantörer skall medverka i programmet.
Miljöteknikdelegationen, som inrättades i september 1996, har till
uppgift att stimulera till utveckling och underlätta upphandling och
introduktion av miljöanpassade produkter, processer och teknik som
syftar till en ekologiskt hållbar utveckling. Delegationens insatser skall
leda till ökad konkurrenskraft för svenskt näringsliv och därmed ökad
sysselsättning. En av delegationens huvuduppgifter är att finna metoder
och testa dessa för att underlätta och påskynda marknadsintroduktion av
ny miljöanpassad teknik. Miljöteknikdelegationen fokuserar således på
efterfrågesidan. En stor del av arbetet ägnas åt att tillsammans med
användare av olika produkter och tekniker formulera vilka funktionskrav
miljöanpassade produkter bör uppfylla. Även möjligheterna till miljö-
vinster analyseras.
Miljöteknikdelegationen har hittills finansierats med sammanlagt 40
miljoner kronor för främjande av den ekologiska omställningen och
program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt. I budget-
propositionen för 2000 föreslås att delegationen tilldelas ytterligare 10
miljoner kronor för år 2000 för att fortsätta och utveckla sitt uppdrag
(prop. 1999/2000:1, utg. omr. 24 Näringsliv).
Miljöexport och internationella trender
Miljöexport är ett exempel på hur exportframgångar kan vinnas på
affärsmässiga grunder samtidigt som miljöförbättringar erhålls. Mark-
naden för renodlad miljöteknik är i dag beräknad till ca 4 000 miljarder
kronor och förväntas växa till ca 6 000 miljarder kronor till år 2010. Av
världsmarknaden finns 80 % i OECD-ländema. Alla bedömningar tyder
på en tillväxt med 5-20 % om året. De svenska företagens andel av denna
marknad är emellertid blygsam.
Regeringen har här sett en möjlighet för Sverige att öka svensk export
och samtidigt medverka till att en ökad global miljöförbättring kommer
till stånd. Dessutom erhålls på sikt positiva utvecklingseffekter för
utvecklingsländerna eftersom deras miljö avsevärt kan förbättras med
modern teknik. En viktig delmarknad är offentlig upphandling och
biståndsfinansierade miljöprojekt.
Regeringen beslutade i september 1998 att anvisa 12 miljoner kronor
till Sveriges exportråd för att genomföra ett treårigt program med syfte
att främja export av miljöteknikrelaterade varor och tjänster i regional-
politiskt prioriterade regioner i landet. Programmet är fokuserat på teknik
och tjänster för rening av emissioner till luft och vatten samt avlopp och
avfallshantering. Inom dessa branscher är många små och medelstora
företag verksamma.
Genom nämnda program skapas större förutsättningar för samverkan
mellan exempelvis tekniska konsulter och tillverkningsföretag. I sin
helhet stärks nätverket i Sverige mellan företag, myndigheter,
16
biståndsorgan, finansiärer och branschorganisationer. Satsningen ger en
förstärkt nationell samverkan och profilering av svenskt kunnande inom
miljöteknik och möjliggör i större grad än tidigare gemensamma svenska
marknadsföringsinsatser på den internationella miljömarknaden. Vidare
stärks möjligheten att skapa internationella allianser inom detta område.
Dessa insatser kommer att fortsätta.
Miljöteknikdelegationen arbetar för närvarande med en begränsad
kartläggning av svenska spjutspetsar inom miljöanpassad teknik,
produkter, varor och tjänster. Den skall jämföras med den analys av efter-
frågan på miljöanpassade varor och tjänster på en rad internationella
marknader som görs parallellt. Resultatet skall användas för att främja att
utvecklingen av miljöanpassade produkter och teknik möter behov och
efterfrågan på den internationella marknaden.
Miljövarupolicy
Genom internationaliseringen av ekonomin har handeln med varor över
nationsgränser ökat. Därmed ökar även spridningen av föroreningar via
varor. Miljöanpassade varor är därför en nyckelfråga för att uppnå en
ekologiskt hållbar utveckling såväl nationellt som regionalt och globalt.
Regeringen har gjort bedömningen att en miljövarupolicy bör arbetas
fram inom EU för att bl.a. klargöra vilka miljökrav som skall gälla för
produkter som släpps ut på marknaden. En EU-gemensam miljövaru-
policy behövs för att livscykelperspektivet skall få genomslag. Lösningar
på EU-nivå är även viktiga för att stödja den inre marknadens funktion.
En miljövarupolicy innebär att samhället ställer krav på de varor som
produceras och beskriver olika samhällsaktörers ansvar för de varor som
släpps ut på marknaden under en varas hela livscykel. I detta inbegrips
den miljöpåverkan som uppstår under en varas hela livscykel från
råvaruutvinning till slutomhändertagande. I dagsläget finns ingen klar
definition av vad en samlad miljövarupolicy inom EU innebär men ett
omfattande arbete bedrivs dock redan när det gäller de verktyg som kan
tänkas ingå i en sådan strategi. Exempel på verktyg är miljömärkning,
miljövarudeklarationer, miljöledningssystem, miljöanpassad upphand-
ling, producentansvar, produktstandarder och ekonomiska styrmedel.
EU-kommissionen har initierat ett arbete med en miljövarupolicy, IPP
(Integrated Product Policy) på EU-nivå och kommer i slutet av år 1999
att presentera en s.k. grönbok i ämnet. Sverige deltar aktivt i arbetet. Att
utarbeta en miljövarupolicy är också en prioriterad fråga inför det
svenska ordförandeskapet i EU våren 2001. En samlad miljövarupolicy
spelar en mycket viktig roll för integrationen av hållbar utveckling på den
inre marknaden. En gemensam policy kan även stimulera handeln inom
EU och öka europeiska företags konkurrensförmåga på den inter-
nationella marknaden.
Regeringen avser förelägga riksdagen en samlad redogörelse om en
miljöanpassad produktpolitik under våren 2000. Denna skall bl.a. utgöra
underlag för det svenska agerandet i EU:s arbete med miljövarupolicy
och för det fortsatta nationella arbetet.
Arbetet med en miljövarupolicy pågår även inom ramen för det
nordiska samarbetet. En nordisk tvärsektoriell grupp med myndighets-
representanter för närings-, konsument- och miljösektorema har bildats.
Skr. 1999/2000:13
17
Uppgiften är att utarbeta ett forslag till en gemensam nordisk Skr. 1999/2000:13
miljövarupolicy som skall presenteras våren 2000.
Småföretag
Det är i första hand i de små och medelstora företagen som tillväxten av
sysselsättningen väntas ske. Politikens och de offentliga organens uppgift
är att skapa goda förutsättningar för att företag skall kunna etableras och
växa. Därför är det av särskilt stor betydelse för den ekonomiska
tillväxten och sysselsättningen att småföretagen uppmärksammas både på
behovet av miljöanpassning av verksamhet och produkter och på de
affärsmässiga fördelar som därigenom kan uppnås.
Miljöarbetet inom småföretagen har totalt sett utvecklats långsammare
än i de större företagen. Det beror bl.a. på att de små företagen inte har
motsvarande tillgång till de interna resurser som kan krävas för att införa
miljöledningssystem eller att genomföra andra större miljöprojekt. Ett
aktivt miljöarbete i de små företagen har en framtida potential. Det är
därför av vikt att de små och medelstora företagen på olika sätt får stöd i
sitt miljöarbete. En rad program med statlig finansiering eller delfinansie-
ring har därför satts igång.
NUTEK har sedan år 1996 arbetat med att främja miljöstyrning i små
och medelstora företag. Utöver visst lokalt ekonomiskt stöd har erbjudits
kostnadsfri telefonrådgivning, seminarier och hjälp med att bli registrerad
enligt EU:s miljöledningssystem (EMAS). NUTEK:s insatser för att hjäl-
pa småföretag att tillämpa miljöstandarder har fortsatt under år 1998 och
1999.
NUTEK driver sedan år 1997 ett program om miljöanpassad
produktutveckling. Programmet skall främja miljöanpassning av produkt-
utvecklingen i små och medelstora företag. Flertalet av projekten inom
programmet syftar till att vidareutveckla eller ta fram nya
verktyg/hjälpmedel för produktutveckling. Målet är att miljöhänsyn skall
kunna integreras i företagens dagliga produktrelaterade arbete.
I Miljövårdsberedningens uppdrag om strategier för utveckling av ett
ekologiskt hållbart näringsliv (dir. 1998:65) ingår också att belysa de små
och medelstora företagens förutsättningar. Som ett led i det arbetet har
beredningen tillsammans med Miljödepartementet låtit genomföra en
studie om olika arbetssätt för att stödja miljöarbetet i små och medelstora
företag
Industrisektorn inom EU
Vid Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998 uppmanades alla kon-
stellationer inom ministerrådet att upprätta egna strategier så att miljö och
hållbar utveckling integreras i gemenskapens verksamhet inom respektive
område. Rådskonstellationema ombads att övervaka framstegen samt att
fastställa indikatorer som kan möjliggöra en utvärdering av integrations-
arbetet. Vid Europeiska rådets möte i Wien i december 1998 fick rådet
för industri i uppdrag att inleda sitt arbete med att integrera miljö och
hållbar utveckling inom sitt område. Vid industriministerrådets möte den
29 april 1999 i Luxemburg fattade rådet ett formellt beslut om att inleda
arbetet med integrering av miljö och hållbar utveckling i sektor industri.
Europeiska rådet kommer vid sitt möte i Helsingfors i december 1999
18
göra en genomgång och utvärdering av de övergripande framstegen i frå- Skr. 1999/2000:13
ga om integrering av miljö och hållbar utveckling för att länka samman
de sektorsstrategier som utarbetas av skilda rådskonstellationer.
Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga till-
gången på el och annan energi på konkurrenskraftiga villkor. Den skall
skapa villkor för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv
svensk energiförsörjning med liten negativ påverkan på hälsa, miljö och
klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas
på varaktiga, helst inhemska och fömybara, energikällor samt en effektiv
energianvändning. Energin skall användas så effektivt som möjligt med
hänsyn tagen till alla resurstillgångar. Stränga krav skall ställas på säker-
het och omsorg om hälsa och miljö vid användning och utveckling av all
energiteknik.
Energipolitiken lades fast år 1997 genom riksdagens beslut med
anledning av propositionen En uthållig energiförsörjning (prop.
1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Omställningen mot
en långsiktigt hållbar energiförsörjning innebär bl.a. att kärnkraften skall
ersättas med effektivisering av elanvändningen, konvertering till nya
energislag samt en miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik. Det
energipolitiska program som beslutades samma år omfattar 9 miljarder
kronor under en sjuårsperiod. Programmets huvudinriktning är en
kraftfull och långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstra-
tion av ny energiteknik. Målet är att under de närmaste 10-15 åren
utveckla kommersiellt lönsam teknik för el- och värmeproduktion från
fömybara energikällor och för energieffektivisering. Statens energi-
myndighet ansvarar för genomförandet av huvuddelen av programmet.
Enligt riktlinjerna för energipolitiken skulle en reaktor vid
Barsebäcksverket ställas av före den 1 juli 1998. Enligt senare beslut i
Regeringsrätten skall rätten att driva kämkraftsreaktom Barsebäck 1 inte
upphöra förrän vid utgången av november 1999. Den andra reaktorn i
Barsebäck skall enligt riktlinjerna ställas av före den 1 juli 2001. Ett
villkor för stängning av den andra reaktorn är att bortfallet av
elproduktionen kan kompenseras. Det energipolitiska programmet inne-
håller därför åtgärder för att under en femårsperiod stimulera
användningen av fömybara energislag samt en effektivare energi-
användning.
Ett långsiktigt mål med det energipolitiska programmet är att sänka
kostnaderna bl.a. för utnyttjande av fömybara energikällor. Regeringen
föreslår därför i budgetpropositionen för år 2000 bl.a. ett tidsbegränsat
investeringsstöd till termisk solvärme.
19
3.2.3
Det är av stor betydelse att uppmuntra och underlätta för hushållen att ta
ett ökat ansvar för miljön och resurshushållningen. Studier som redo-
visats av bl.a. Naturvårdsverket visar att hushållen sammantaget ger upp-
hov till nära hälften av de miljöskadliga utsläppen i Sverige. De områden
där hushållens miljöbelastning är störst är områdena transporter, boende
och livsmedel.
Ett av de konsumentpolitiska målen är att åstadkomma sådana
konsumtions- och produktionsmönster som minskar påfrestningarna på
miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. I skrivelsen
Konsumenterna och miljön - en handlingsplan för hållbar utveckling
(skr. 1997/98:67, bet. 1997/98:LU21, rskr. 1997/98:220) har regeringen
presenterat sin syn på centrala frågor som rör miljömålen i konsument-
politiken. Regeringen fortsätter att verka i enlighet med handlingsplanen,
varvid arbetet särskilt inriktas på internationella aspekter. Regeringen har
under år 1999 påbörjat en utvärdering av handlingsplanens effekter.
Ett viktigt medel för att förmedla information till konsumenterna om
olika produkters miljöbelastning är miljömärkningen. Exempel på s.k.
positiv miljömärkning är det nordiska miljömärkningssystemet Svanen,
EU:s miljömärkningssystem EU-blomman, Naturskyddsföreningens Bra
miljöval och föreningen KRAV:s märkning av ekologiska produkter.
Genom miljömärkningen stimuleras utveckling och användning av pro-
dukter som från miljösynpunkt är bättre än andra i övrigt jämförbara pro-
dukter och möjliggör på så sätt för konsumenterna att välja miljömässigt
bra alternativ.
För att underlätta för hushållen att ta ett ökat miljöansvar har
regeringen i mars 1999 gett Konsumentverket i uppdrag att inrätta en
webbplats med hushållsrelaterad miljöinformation. Webbplatsen, som
skall tas i drift i april 2000, kommer bl.a. att innehålla hushållsrelaterad
miljöinformation om varor och tjänster, miljömärkning, livsmedel och
matlagning, källsortering och avfall, boende, transporter och fritids-
aktiviteter.
Skr. 1999/2000:13
Globalt sett beräknas turistnäringens expansion de närmaste åren bli
större än i flertalet andra näringar. I Sverige omsatte turismen år 1996 ca
120 miljarder kronor och sysselsatte ca 133 000 personer räknat i års-
verken. Turismens andel av BNP var samma år 3,3 %.
Dagens turister efterfrågar i högre grad än tidigare aktiviteter som
påverkar den fysiska, ekologiska och sociala omgivningen. Detta medför
både för- och nackdelar. Å ena sidan ger efterfrågan på sådana
upplevelser en möjlighet för entreprenörer att skapa produkter som
efterfrågas och ger ökad sysselsättning. Å andra sidan kan turismen bli ett
ökat hot mot fauna, flora, landskap och känsliga kulturvärden. I
förlängningen kan ett överutnyttjande hota själva grunden för näringen.
Den svenska naturens kvaliteter är en grundläggande resurs för
utveckling av svensk turism. En långsiktigt hållbar utveckling förutsätter
20
att denna resurs nyttjas med hänsyn tagen till kulturvärden, biologisk Skr. 1999/2000:13
mångfald och ekologisk balans.
Turistdelegationen är sektorsmyndighet för turistfrågor och skall enligt
sin instruktion verka för att turismens utveckling sker på ett för miljön
och naturen hållbart sätt. Turistdelegationen skall tillsammans med turist-
näringen initiera processer som medverkar till att turistutvecklingen sker
på ett långsiktigt hållbart sätt. Som ett bidrag till turistnäringens
miljöarbete har Turistdelegationen under år 1998 tagit fram rapporten
Hållbar utveckling i svensk turistnäring.
I Baltic 21, en Agenda 21 för Östersjöområdet, är turism en av sju
sektorer vars utveckling bedöms vara av särskilt stor betydelse för att
uppnå en hållbar utveckling i Östersjöområdet.
En balanserad regional utveckling är en förutsättning för en hållbar
samhällsutveckling. I propositionen Regional tillväxt - för arbete och
välfärd (prop. 1997/98:62) introducerade regeringen en ny regional
näringspolitik. Målet är att utifrån de regionala förutsättningarna
stimulera en hållbar ekonomisk tillväxt som kan bidra till fler och
växande företag och därmed ökad sysselsättning. Den nya närings-
politiken bygger på en effektivare samordning mellan politikområden och
sektorer. Det regionala inflytandet över tillgängliga resurser skall öka
liksom möjligheterna att använda resurserna mer flexibelt än hittills.
Sektorsintressen måste då stå tillbaka till förmån för större helhetssyn och
bättre samordning.
Jord- och skogsbruket är av stor betydelse för ett levande Sverige. Ut-
vecklingen går i riktning mot ett alltmera mångsidigt näringsliv på lands-
bygden. 20-30 % av sysselsättningen på landsbygden är kopplad till jord-
och skogsbruket. Därtill kommer olika kompletterande verksamheter.
Kopplingen till ekologiskt hållbar utveckling är tydlig. Hushållning med
naturresurserna, bevarande av det öppna landskapet, vård av kulturarvet
och ett miljöanpassat långsiktigt hållbart jordbruk är nyckelfaktorer för
regional utveckling och en levande landsbygd. Turistnäringen kan på sikt
få stor betydelse för sysselsättning och utkomst på landsbygden och i
glesbygden. Om en satsning på turism skall bli framgångsrik är det av
avgörande betydelse att kulturarvet hålls levande och att landskapet och
naturen inbjuder till rika och varierande miljöer för upplevelser.
I den ovan nämnda nämnda regionalpolitiska propositionen framhöll
regeringen att regionala miljö- och hushållningsprogram bör utgöra
underlag i den regionala utvecklingsplaneringen. Inriktningen på sikt bör
vara att länsstyrelserna i samverkan med kommuner, andra statliga
myndigheter och andra intressenter skall utveckla strategier för
hänsynstagande till miljö- och hushållningsintressen för de områden i
respektive län som har särskild betydelse från miljö- och hushållnings-
synpunkt.
21
Regionala tillväxtavtal
Regeringen har inom ramen för den regionala näringspolitiken föreslagit
att regionala tillväxtavtal skall tas fram (jfr. skr. 1998/99:66). Avtalen är
ett instrument för bättre samverkan mellan de olika organ som arbetar
med tillväxt- och sysselsättningsfrämjande åtgärder på lokal, regional och
central nivå. Avtalen skall utarbetas i breda partnerskap och utmynna i
program och åtgärdsförslag. I avtalen skall det bl.a. framgå hur de påver-
kar omställningen till ekologisk hållbarhet, skyddet av miljön, en effektiv
användning av jordens resurser samt hur dessa aspekter integreras med
tillväxt och sysselsättning, oavsett vilka samhällssektorer avtalen berör.
De förslag till avtal som har lämnats till regeringen har bedömts bl.a.
utifrån hur arbetet med omställningen till ekologisk hållbarhet har
integrerats i programmen. Avsikten är att avtalen, som löper på tre år,
skall kunna träda i kraft den 1 januari 2000. Avtalen befinner sig i olika
stadier av en fortlöpande process. Frågor om en ekologiskt hållbar
utveckling har fått genomslag i många län. I vilken utsträckning de
ekologiska aspekterna genomsyrar avtalen som helhet varierar emellertid
betydligt mellan länen. Flera avtalsförslag har ekologisk hållbarhet som
ett övergripande mål. I andra finns ekologisk hållbarhet med som en
integrerad del i enskilda åtgärder. Flera län har också tydligt identifierat
arbetet med den ekologiska omställningen som tillväxtdrivande. Det
handlar i ett första steg om att miljöanpassa produktion och produkter
men också om utveckling av miljöteknikföretag och andra s.k. miljö-
företag.
De regionala tillväxtavtalen skall som nämnts anpassas till varje
regions specifika förutsättningar. Arbetet kring frågan hur ekologiskt
hållbar utveckling bör hanteras i tillväxtavtalen skall fördjupas. Även de
lokala investeringsprogrammen är ett viktigt led i regeringens strategi för
utveckling och tillväxt. En förstärkt samverkan mellan de regionala
tillväxtavtalen och de lokala investeringsprogrammen bör kunna öka
effektiviteten i de båda programmen.
Lokala investeringsprogram
Riksdagen beslutade år 1997 om stöd till lokala investeringsprogram för
hållbar utveckling (prop. 1997/98:1, utg.omr. 18, bet. 1997/98:BoUl,
rskr. 1997/98:81). Stödet omfattade från början 5,4 miljarder kronor för
perioden 1998-2000. Riksdagen har därefter för år 1999 beslutat om att
ytterligare 1,1 miljarder kronor skall tillföras investeringsprogrammen
(prop. 1998/99:1, utg.omr. 18, 1998/99:BoUl, rskr. 1998/99:63). Totalt
omfattar stödet således 6,5 miljarder kronor för perioden 1998-2002.
Syftet med stödet är att öka takten i omställningen till en hållbar
utveckling och att bidra till ökad sysselsättning. Stödet skall lämnas till
de kommuner vars investeringsprogram bedöms påtagligt bidra till den
ekologiska omställningen. De kriterier som anges för att bidrag skall
kunna lämnas är bl.a. att åtgärderna skall minska belastningen på miljön,
öka effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser och
främja användningen av fömybara resurser. Åtgärderna skall också bidra
till ökad sysselsättning. Regeringen har fattat beslut om stöd i två
omgångar. Våren 1998 erhöll 42 kommuner stöd för programperioden
1998-2000. Våren 1999 fördelade regeringen stöd till 47 kommuner för
Skr. 1999/2000:13
22
perioden 1999-2001. De lokala investeringsprogrammen kommer enligt Skr. 1999/2000:13
kommunernas bedömningar att ge märkbara positiva effekter på miljön.
Investeringarna bedöms enligt kommunernas beräkningar sammantaget
skapa ca 11 500 årsarbetstillfällen under programperioden 1998-2001.
EU:s strukturfonder
En stor del av Sveriges regioner har sedan år 1995 ingått i EU:s
strukturfondsprogram. Mer än 12 miljarder kronor har satsats av EU-
medel. Redan innan programperioden är avslutad kan det konstateras att
fondema haft en positiv inverkan på sysselsättning medan kopplingen till
miljöfrågor och hållbar utveckling inte varit tillräckligt utvecklad. I
kommissionens riktlinjer för programarbetet under nästa programperiod
lyfts miljöfrågor fram på ett tydligare sätt.
EU:s ministerråd beslutade vid sitt möte i juni 1999 om de förord-
ningar som skall gälla för strukturfondsprogrammen under perioden
2000-2006. Regeringen har gett i uppdrag till länsstyrelserna i de sju
nordligaste länen att inom sina respektive mål 1-regioner utarbeta förslag
till utvecklingsplaner. Uppdraget redovisades till regeringen den 1
oktober 1999. I beslutet om uppdraget anger regeringen bl.a. att
koncentrerade insatser bör göras för att utveckla de miljö- och natur-
resurser samt kultur- och kulturmiljövärden som finns i regionen, bl.a.
som underlag för att utveckla affärsmöjligheter och främja turistnäringen
inom området. Samtidigt skall åtgärder vidtas för att skydda natur- och
kulturmiljön samt att effektivisera resursanvändningen för att därigenom
skapa förutsättningar för en hållbar försörjning som påskyndar
omställningen till ekologisk hållbarhet. Länsstyrelserna skall överväga
insatser inom jordbruk, skog och fiske med beaktande av arbetet med det
nationella landsbygdsprogrammet vari ett av de prioriterade insats-
områdena är ekologiskt hållbar utveckling. Införande och utformning av
en särskild åtgärd för det Ijällnära jordbruket skall övervägas. I fråga om
mål 2 har Sverige till Europeiska Kommissionen överlämnat sitt förslag
till geografisk avgränsning. Efter förhandling kommer Kommissionen att
besluta om vilka områden i Sverige som skall ingå i mål 2. Därefter kan
programarbete vidta på liknande sätt som för mål 1.
En särskild utredare har vidare tillkallats med uppdrag att utarbeta ett
särskilt programdokument för Europeiska socialfondens mål 3. Upp-
draget redovisades den 30 september 1999. Inom gemenskapsinitiativet
LEADER+ som helt kommer att finansieras av Jordbruksfondens
utvecklingssektion är ett av målen att man på lokal nivå skall finna nya
vägar att understödja natur- och kulturarvets betydelse.
Regionalstödet syftar i första hand till att skapa förutsättningar för en
mera balanserad regional utveckling och tillväxt.
Skatteväxlingskommittén angav i sitt betänkande Skatter, miljö och
sysselsättning (SOU 1997:11) att ekonomiska styrmedel har visat sig vara
effektiva för att hejda och minska miljöhot. Skatteväxlingskommittén
23
presenterade ett antal övergripande principer och rekommendationer för Skr. 1999/2000:13
arbetet med ökad miljörelatering av skattesystemet.
I 1999 års ekonomiska vårproposition aviserades att en fortsatt miljö-
relatering av skattesystemet är en viktig uppgift i de fortsatta skatte-
överläggningama. Rätt utformade åtgärder som berör alla samhälls-
sektorer kan bidra till en effektiv användning av resurser, begränsa olika
slag av negativ miljöpåverkan och utgöra en viktig länk i arbetet för ett
ekologiskt hållbart samhälle. Ökade intäkter på grund av en miljö-
relatering kan till stor del användas för att reducera uttaget av andra
skatter, i första hand olika former av skatt på arbete i syfte att främja
sysselsättningen.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2000 att miljö-
relateringen av skattesystemet fortsätter. De första stegen i en grön
skatteväxling togs i samband med skattereformen 1990/91. Nu föreslås
ett ytterligare steg i denna inriktning. Skatten på dieselolja höjs med 25
öre per liter. Denna åtgärd kan bidra till att minska de miljöskadliga
utsläppen på så sätt att försäljningen av dieselolja på sikt minskar. Detta
underlättar möjligheterna att nå kväveoxidmålet. Dieselbilar har betydligt
högre utsläpp av kväveoxider, partiklar och cancerframkallande ämnen
än bensinbilar. En viktig styreffekt av denna skattehöjning kan således bli
minskade utsläpp av dessa ämnen. Utsläppen av koldioxid är dock
normalt mindre från dieselbilar än bensinbilar. Det föreslås också en
höjning av fordonsskatten på dieseldrivna bussar i enlighet med vad som
aviserades i den trafikpolitiska propositionen.
Vidare föreslås att energiskatten på elkonsumtion höjs med 1 öre per
kWh. För att klara den energiomställning som krävs för att utveckla ett
hållbart energisystem behöver vi förutom att utveckla alternativa och för-
nybara energikällor även hushålla med energi.
Skatten på kärnkraftsel höjs med 0,5 öre per kWh som ett led i skatte-
växlingen. Skatten bör vidare omformas till fast skatt som baseras på den
termiska effekten i kämkraftsreaktorema.
Regeringen avser att återkomma med förslag till lättnader i beskatt-
ningen av miljövänliga bilar. Förändringarna är avsedda att träda i kraft
den 1 juli 2000, med retroaktiv verkan från den 1 januari 2000, för de
personbilar och lätta lastbilar med en referensvikt om högst 1 305 kg som
uppfyller de nya avgaskrav som införts i miljöklass 1. Den femåriga be-
frielsen från fordonsskatt för de bilar som uppfyller de äldre kraven i
miljöklass 1 skall upphöra att gälla från den 1 januari 2000. De bilar som
dessförinnan fått en sådan skattebefrielse far dock behålla den under de
fem åren.
I en särskild proposition Förmånsbeskattning av miljöbilar, m.m.,
(prop. 1999/2000:6) som överlämnades till riksdagen samtidigt som bud-
getpropositionen föreslår regeringen att den s.k. förmånsbeskattningen av
miljöbilar skall lindras. Med miljöbilar avses bilar som helt eller delvis
körs på ett milj ovänligare drivmedel än bensin eller dieselolja eller är
eldrivna.
Det är viktigt att utformningen och takten i miljörelateringen av skatte-
systemet görs med hänsyn till situationen i vår omvärld. Industrins kon-
kurrenskraft måste säkerställas även i framtiden. Sverige arbetar på EU-
nivå för antagandet av ett nytt direktiv om minimibeskattning av energi.
24
Framgång i detta arbete kan komma att ytterligare öka Sveriges utrymme Skr. 1999/2000:13
för en fortsatt miljörelatering av skattesystemet.
Riksdagen har beslutat införa en avfallsskatt fr.o.m. den 1 januari 2000
i överensstämmelse med förslagen i regeringens proposition En lag om
skatt på avfall (prop. 1998/99:84). Skatten kommer att tas ut med 250
kronor per ton avfall som deponeras.
Arbete med miljöräkenskaper pågår hos Statistiska Centralbyrån,
Konjunkturinstitutet och Naturvårdsverket. De tre myndigheterna har ett
nära samarbete och presenterar resultaten i en gemensam rapportserie.
Arbetet skall vidga förståelsen för sambandet mellan ekonomi och miljö
genom att miljöstatistik utformas så att den kan hänföras till olika
verksamheter i enlighet med Nationalräkenskapernas uppbyggnad och
genom att ekonomiska modeller utvidgas till att även inkludera vissa
miljövariabler. Miljöräkenskapema används i två miljöbilagor till Finans-
departementets Långtidsutredning.
Regeringen har tillsatt en särskild utredare (Fi 1999:02) för att genomföra
en översyn av sambandet mellan miljö och tillväxt och av behovet av
åtgärder för en effektivare användning av naturresurser i syfte att nå en
hållbar utveckling. Utredaren skall bedöma behovet av effektiviserings-
mål på nationell nivå på kort och lång sikt och föreslå sådana mål om
utredaren finner det ändamålsenligt. Utredaren kan även föreslå ytter-
ligare åtgärder på central nivå och insatser som kan aktualiseras för t.ex.
kommuner, näringsliv och medborgarna om så bedöms erforderligt för att
uppnå dessa mål. Utredaren skall även studera och bedöma sambanden
mellan ekonomisk tillväxt, naturresursförbrukning och miljöpåverkan.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 30 juni
2000.
Regeringen har inlett en översyn av subventioner som motverkar en
ekologisk hållbar utveckling. Riksrevisionsverket har haft i uppdrag att i
samråd med Naturvårdsverket göra en studie av olika subventioners in-
verkan på ekologisk hållbar utveckling. Uppdraget har avrapporterats
(rapport 1998:6).
Inom ramen för jordbrukets miljöprogram ersätts jordbrukarna för att
tillhandahålla s.k. kollektiva nyttigheter såsom bevarandet av biologisk
mångfald, genetisk variation och rika kulturmiljöer m.m. Miljö-
programmet omfattar för närvarande 2,8 miljarder kronor per år. Dessa
medel kompenserar lantbrukaren för de merkostnader och förluster samt i
vissa fall en mindre incitamentsdel, som följer av miljöåtagandet i
jämförelse med vad som skulle vara fallet om lantbrukaren använt mer
25
konventionella brukningsmetoder eller från ekonomisk synpunkt mer Skr. 1999/2000:13
rationella markanvändningsaltemativ och de nackdelar för miljön som
detta i vissa fall kan ge upphov till.
En viktig förutsättning för att uppnå ett hållbart samhälle är ett
samhällsliv byggt på grundläggande demokratiska värderingar. Andra
viktiga förutsättningar är kunskap, insikt om kulturens roll i en hållbar
samhällsutveckling och omsorg om kulturarvet. Ett samhälle där alla
medborgare känner delaktighet och har vilja och förmåga att ta ansvar för
sitt handlande utgör grunden för arbetet med hållbar utveckling. Det
lokala Agenda 21-arbetet är ett av flera viktiga instrument i det arbetet.
Det hållbara samhället måste baseras på en varsam förvaltning av redan
gjorda investeringar och av det som utgör vårt gemensamma kulturarv.
Kultursektorn kan bidra till en ekologiskt hållbar utveckling genom sin
mångfald av verksamheter med anknytning till frågor om samhälls-
utveckling och kulturella perspektiv.
Landskapets kulturvärden är nära kopplade till dess naturvärden. I
miljöpropositionen betonar regeringen betydelsen av en ökad samverkan
mellan naturvården och kulturmiljösektom. I miljöbalken finns bestäm-
melser som rör natur- och kulturmiljön, bl.a. har ett helt nytt skydds-
instrument införts benämnt kulturreservat. I propositionen Uppföljning av
skogspolitiken (prop. 1997/98:158) anger regeringen att en ny helhetssyn
på skogens natur- och kulturvärden är en förutsättning för att nå fram-
gång i det fortsatta arbetet med att bevara och utveckla skogens miljö-
värden. Riksantikvarieämbetet har ett särskilt ansvar när det gäller kultur-
miljösektoms arbete för en ekologiskt hållbar utveckling. Regeringen har
under år 1999 föreslagit nya kulturmiljömål som bl.a. är bättre anpassade
till regeringens ambition att nå en hållbar samhällsutveckling.
Regeringen har under året lyft fram arkitektur, formgivning och design
som ett nytt och prioriterat kulturpolitiskt område. Ett brett arbete inom
de myndigheter och organisationer som är berörda har initierats och en
särskild arbetsgrupp för arkitektur, formgivning och design med före-
trädare för åtta departement har inrättats. De ekologiska aspekterna
uppmärksammas. Den övergripande målsättningen är att höja kvaliteten
på det som byggs och de varor som produceras. Regeringen har också
särskilt uppmärksammat storstädernas kulturmiljövärden och arkitekt-
oniska kvaliteter genom förslaget om en treårig satsning inom detta
område i propositionen Utveckling och rättvisa - en storstadspolitik för
2000-talet (prop. 1997/98:165).
26
Utbildning är en investering för framtiden, både för den enskildes
personliga utveckling och för samhället. Utbildningssatsningar är också
viktiga för att kunna förverkliga en rad av regeringens välfardspolitiska
mål i ett framtida hållbart samhälle. Det offentliga skolväsendet och den
högre utbildningen vilar på demokratins grund. Förskolans, fritids-
hemmets, skolans och vuxenutbildningens uppgift att förmedla och
förankra grundläggande värderingar och att främja lärande går hand i
hand och kan inte särskiljas.
Goda kunskaper har avgörande betydelse för en hållbar utveckling. De
tre dimensionerna av hållbar utveckling - ekologisk, social och ekono-
misk hållbarhet - innebär en utmaning för utbildningsväsendet att bygga
broar mellan naturvetenskap/teknik och humaniora och samhällsveten-
skap. Införandet av miljöledningssystem vid myndigheter och lärosäten
och krav på miljöredovisning i anslutning till årsbokslut samt arbetet för
utmärkelsen Miljöskola är exempel på verktyg som ger förutsättning för
sådant brobyggande.
De nationella styrdokumenten såsom skollag, läroplaner, programmål
och kursplaner liksom internationella policydokument ställer tydliga krav
på och erbjuder samtidigt stöd för undervisning för hållbar utveckling
och för arbete med denna ambition i skolan. Insatser som stöd för ut-
vecklingen av undervisning på området ges på central nivå. Fortfarande
behövs dock insatser om utvecklingen skall få det breda genomslag som
är nödvändigt för att förverkliga regeringens mål att till nästa generation
kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta.
Skolverket har lämnat förslag till nya programmål för gymnasieskolans
utbildningar och arbetar med en översyn av gällande kursplaner för ut-
bildning i såväl grundskolan som gymnasieskolan och därmed också i
kommunal gymnasial vuxenutbildning, allt med avseende på bl.a. miljö-
frågor.
Även kompetensutveckling av lärare när det gäller områdena miljö och
naturvetenskap har uppmärksammats. Fortbildning i miljöfrågor och
naturvetenskap är ett av de prioriterade områdena för de medel för
anordnande av fortbildning av lärare som Skolverket disponerar.
Lärares kunskaper är en nyckelfaktor för att påverka och stimulera
elevernas intresse. Lärarna måste genom lärarutbildningen få de grund-
läggande kunskaperna och fortlöpande hålla sina kunskaper aktuella. I
budgetpropositionen för 1999 redovisade regeringen sin avsikt att inrätta
ett kompetensutvecklingsprogram. Särskilda medel har beräknats för
detta ändamål åren 1999-2001.
Högskolans utbildning och forskning har på olika sätt stor betydelse
för utvecklingen av kunskap om hållbar utveckling av samhället.
Forskningen genererar hela tiden nya kunskaper som kan lägga en grund
för beslut med långsiktiga effekter. Utbildningen skall kontinuerligt
utvecklas utifrån de nya forskningsrön som framkommer genom kravet
på forskningsanknytning. Intresset bland högskolemyndigheter att arbeta
med bl.a. miljöledningssystem är stort och kommer på sikt att leda till att
frågor om hållbar utveckling slår igenom såväl inom utbildning och
forskning som i myndighetens eget agerande i högre grad än hittills.
Skr. 1999/2000:13
27
Skolverket och Högskoleverket har sedan år 1993 bedrivit ett särskilt Skr. 1999/2000:13
projekt, det s.k. NOT-projektet, för att stimulera intresset för naturveten-
skap och teknik. Ett nytt NOT-projekt med huvuduppgift att på bred bas
arbeta med attitydförändringar och kunskapsspridning har inrättats. En-
ligt regeringens riktlinjer bör arbetet omfatta olika intressegrupper i både
skola och det omgivande samhället, bl.a. samverkan med forskarsamhäl-
let, skola och arbetsliv. Metodfrågor i undervisningen avses ägnas stor
uppmärksamhet i det nya NOT-projektet. De nationella resurscentra i
fysik, kemi, teknik, matematik, teknik och naturvetenskap samt Centrum
för kunskap om ekologisk hållbarhet vid Umeå universitet är betydelse-
fulla resurser såväl i arbetet med det nya NOT-projektet som i fortbild-
ning av lärare. Nationellt stöd ges till skolornas deltagande i olika nät-
verk med anknytning till miljöundervisning. Det spelar en viktig roll som
stöd och stimulans i utvecklingen av undervisningen för ett hållbart sam-
hälle.
Varje högskola och universitet har att besluta om grundutbildningarnas
inriktning och innehåll. Integreringen av miljöhänsyn och resurshushåll-
ning i universitetens och högskolornas verksamhet är en kvalitetsfråga
och bör därför inte i första hand ske genom lagstiftning utan bäras upp
och drivas framåt av högskolans egna studenter, lärare, forskare och an-
ställda. Målet bör vara att högskolorna behandlar miljöfrågorna i sina
utbildningar i sådan omfattning och med sådan inriktning som motiveras
av den verksamhet utbildningen förbereder för. Utöver de särskilda mil-
jökurser och miljöutbildningar som finns på många håll i högskolan är
det viktigt att integrera miljö- och utvecklingsfrågor även i andra mer
generella kurser och utbildningsprogram av annan inriktning.
Det är av stor betydelse att lärarna får tillgång till kvalificerad
kompetensutveckling för att möjliggöra en integrering. Eftersom miljö-
och utvecklingsfrågor är internationella till sin karaktär bör nationellt och
internationellt kompetensutbyte uppmuntras.
Förutsättningen för att omställningsarbetet skall vara framgångsrikt är
som tidigare sagts ett brett deltagande från samhällets alla aktörer: den
offentliga sektorn, näringslivet, organisationer och enskilda medborgare.
Det finns således behov av ett långsiktigt folkbildningsarbete i klassisk
mening, där ökade kunskaper leder till engagemang och förändring både
av människors beteende och samhälleliga beslut. Folkbildningen som
genom sin verksamhet även kan nå ut till personer som inte söker sig till
formella utbildningsvägar har en stor betydelse.
Genom Agenda 21, som antogs av FN:s konferens om miljö och utveck-
ling i Rio de Janeiro år 1992, har kommunerna fatt både ett större ansvar
och förutsättningar för att på ett mer aktivt sätt driva på arbetet med att nå
en ekologiskt hållbar utveckling. Kommunernas Agenda 21-arbete är ofta
grunden för att bredda engagemang och deltagande från medborgare samt
ett vidareutvecklat samarbete med företag, organisationer och andra aktö-
rer.
28
Hösten 1998 genomförde statsvetenskapliga institutionen vid Umeå Skr. 1999/2000:13
universitet en enkätundersökning om Agenda 21-arbetet i kommunerna.
Resultatet av enkäten visar bl.a. att cirka två tredjedelar av kommunerna
har en eller flera anställda som på hel- eller deltid arbetar med samord-
ningen av Agenda 21-arbetet. En fjärdedel av kommunerna har ökat de
resurser som avsatts för arbetet, knappt hälften av kommunerna avsätter
oförändrade resurser medan drygt en fjärdedel har minskat resurserna.
Resultatet av undersökningen visar därmed att det finns en uppdelning
mellan en grupp kommuner där aktiviteten inom Agenda 21-arbetet är
fortsatt hög och en annan grupp där aktivitetsnivån sjunkit.
Drygt hälften av kommunerna har antagit ett lokalt Agenda 21-
dokument eller en handlingsplan. Ungefär hälften arbetar med gröna
nyckeltal eller indikatorer för att följa upp arbetet. Två tredjedelar
använde år 1998 miljökriterier vid upphandling av varor. Nära hälften av
kommunerna har formellt beslutat integrera det lokala Agenda 21-arbetet
i den kommunala översiktsplaneringen.
Habitatagendan är ett handlingsprogram som fokuserar på frågor kring
främjande av hållbar utveckling i boende och bebyggelsemiljöer. Doku-
mentet antogs vid FN:s världskonferens om boende, bebyggelse och
stadsutveckling (Habitat II) i Istanbul år 1996.
Regeringen tillsatte våren 1998 en särskild utredare (M 1998:04) med
uppgift att föra en aktiv dialog om det lokala Agenda 21-arbetet, sprida
erfarenheter, förmedla förslag till nationella myndigheter och inter-
nationella organ samt bidra till internationellt erfarenhetsutbyte. Genom
tilläggsdirektiv fick utredaren i april 1999 i uppdrag att också samordna
det svenska arbetet med att fullfölja de åtaganden som ryms i
Habitatagendan och den svenska nationalrapporten till Habitat II-
konferensen i Istanbul 1996 om boende, bebyggelse och stadsutveckling
(dir. 1999:37). Uppdraget innebär även att lämna underlag till de svenska
redovisningar som skall läggas fram i samband med att Habitat och
Agenda 21 utvärderas inom FN-systemet åren 2000, 2001 och 2002. I
uppdraget ingår också att i tillämpliga delar följa det arbete inom EU som
berör Habitatagendan och Agenda 21 samt att samverka med de
myndigheter som har viktiga uppgifter i anslutning till Agenda 21 och
Habitatfrågoma. I genomförandet av sitt uppdrag kommer utredaren att
samarbeta med berörda myndigheter, däribland Naturvårdsverket och
Boverket.
Istanbulkonferensen kommer att följas upp vid ett extra möte med FN:s
generalförsamling i juni 2001 (Istanbul +5). Detta sammanfaller med det
svenska ordförandeskapet i EU. Sverige skall alltså stå för förberedelser-
na och utvecklingen av gemensamma ståndpunkter samt föra EU:s talan
vid toppmötet. Riokonferensen och arbetet med Agenda 21 kommer på
motsvarande sätt att följas upp vid ett extra generalförsamlingsmöte i juni
2002 (Rio + 10).
29
3.5
Sverige har sedan lång tid lagt stor vikt vid att förebygga ohälsa genom
att minska exponeringen för olika hälsorisker i miljön. Åtgärder för att
förbättra vatten- och avloppsförsörjning, bostadshygien, kost och utbild-
ning samt en generellt hög levnadsstandard har på ett avgörande sätt bi-
dragit till att många sjukdomar kraftigt minskat i omfattning. Vissa pro-
blem återstår dock att lösa. Luftföroreningar inomhus och utomhus, för-
oreningar och smittämnen i vatten och föda, buller samt radon är exempel
på faktorer i miljön som negativt påverkar människors hälsa i dagens
Sverige. Det ökande antalet allergier och överkänslighet hos främst barn
oroar och behöver belysas framöver.
Att skydda människors hälsa är ett av de övergripande mål som
riksdagen har antagit för miljöpolitiken och ingår även som en integrerad
del i arbetet för ett ekologiskt hållbar utveckling. Skyddet av miljön utgör
ett av de tre delmålen för ekologiskt hållbar utveckling. I detta ligger att
utsläppen från föroreningar inte skall skada människors hälsa eller
överskrida naturens förmåga att ta emot eller bryta ned dem.
Flera av de nu beslutade miljökvalitetsmålen, t.ex. Frisk luft, God
bebyggd miljö, Giftfri miljö och Säker strålmiljö, syftar bl.a. till att
förebygga ohälsa genom att minska exponeringen för olika hälsorisker i
miljön. Miljöhälsoutredningens (SOU 1996:124) förslag till nationellt
handlingsprogram för att minska miljörelaterad ohälsa är ett av
underlagen för Miljömålskommitténs arbete.
Att minska exponeringen för olika hälsorisker i miljön ingår i de för-
slag till delmål och åtgärdsstrategier som bl.a. Socialstyrelsen, Boverket,
Strålsskyddsinstitutet och Kemikalieinspektionen har utarbetat i sam-
arbete med andra myndigheter och organisationer. Dessa förslag
presenterades för regeringen den 1 oktober 1999 och kommer som
nämnts att ingå i Miljömålskommitténs fortsatta arbete.
Stora framgångar har kunnat noteras i arbetet med att minska riskerna vid
användningen av kemikalier. Framgångarna har bl.a. kunnat åstad-
kommas genom bättre produktinformation om risker och skyddsåtgärder,
utfasning av särskilt farliga kemikalier samt tillståndsprövning för
användningen av bekämpningsmedel. Regeringen bedömer dock att det
pågående arbetet med att minska riskerna för hälsa och miljö från
kemikalier bör påskyndas. Enligt den bedömning som regeringen gjorde i
miljöpropositionen bör allt säkerhetsarbete på kemikalieområdet utgå
från riskvärderingar. Dagens arbetsmetoder bör således kompletteras med
ett mer generellt angreppssätt som riktas mot ämnen med dokumenterat
hälsofarliga egenskaper samt mot organiska, av människan framställda,
ämnen som är bioackumulerande och långlivade. 1 oktober 1998 beslut-
ade regeringen tillkalla en särskild utredare (M 1998:09) med uppdrag att
bl.a. föreslå närmare definitioner i form av gränser m.m. för de
egenskaper och effekter som avses i de av riksdagen antagna riktlinjerna
Skr. 1999/2000:13
30
for kemikaliepolitiken. Vidare skall utredaren analysera behovet av, och i Skr. 1999/2000:13
så fall lämna förslag till, ytterligare styrmedel för att åstadkomma en
skärpt kontroll av de ämnen som omfattas av riktlinjerna. Utredaren skall
utgå från en bedömning av riskerna för hälsa och miljö, samhälls-
ekonomiska aspekter samt beakta EU:s regelverk. Uppdraget skall
redovisas till regeringen senast den 1 juni 2000.
Förorenade områden med läckande miljögifter är ett problem som
uppmärksammats allt mer. De härrör i huvudsak från industriell verksam-
het och har pågått under lång tid. Föroreningarna finns i mark, vatten,
sediment, byggnader och anläggningar. Det medför att det finns tusentals
platser i landet som behöver efterbehandlas. Att återställa dessa områden
och omhänderta giftema är viktiga åtgärder i regeringens ambition att
uppnå ett hållbart samhälle. Regeringen har i skrivelsen En nationell
strategi för avfallshanteringen lämnat en samlad redogörelse för
regeringens politik för hantering av avfallsfrågorna (skr. 1998/99:63).
Avfallsstrategin innehåller regeringens mål och policy för avfalls-
hanteringen under de närmaste åren. I enlighet med miljökvalitetsmålet
En god bebyggd miljö (prop 1997/98:145) skall mark och vattenområden
vara fria från gifter, skadliga ämnen och andra föroreningar. Som framgår
av budgetpropositionen för 2000 är målsättningen att sådana förorenade
områden skall vara åtgärdade till år 2020 (prop. 1999/2000:1, utg. omr.
20). Regeringen föreslår i budgetpropositionen en kraftig höjning av
anslaget för sanering, som utökas till 65 miljoner kronor år 2000. För år
2001 beräknas anslaget till 150 miljoner kronor och 300 miljoner kronor
för år 2002. Saneringsåtgärder kan också ingå i de lokala investerings-
programmen.
En ekologiskt hållbar utveckling är ett viktigt mål för all samhällsplane-
ring och allt byggande. En omställning av hela samhället till ekologisk
hållbarhet förutsätter att byggprocessen, byggnader och anläggningar,
transportsystemet och infrastrukturen i övrigt miljöanpassas och görs mer
resurseffektiva än vad som är fallet i dag. Ett av miljökvalitetsmålen - En
god bebyggd miljö - innebär att städer, tätorter och andra byggda miljöer
skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god
regional och global miljö. Målet innefattar också inomhusmiljön. En god
hushållning med mark, vatten och andra resurser skall främjas. Natur-
och kulturvärden skall vårdas och utvecklas.
31
Miljöbalkens bestämmelser, plan- och bygglagstiftningen och de av riks-
dagen beslutade riktlinjerna för samhällsplanering och resurseffektivitet
samverkar till att göra en ekologiskt hållbar utveckling till ett gemensamt
mål för samhällsplaneringen och byggandet.
Krav på en ökad hänsyn till miljön har successivt införts i plan- och
bygglagstiftningen liksom i annan lagstiftning som reglerar verksamheter
som påverkar användningen av mark, vatten och andra naturresurser.
Byggnader och andra anläggningar skall lokaliseras och utformas på ett
miljöanpassat sätt. En långsiktigt god hushållning med naturresurserna
skall främjas. Kraven på miljökonsekvensbeskrivningar har skärpts.
Miljöbalken ger ytterligare förutsättningar för samhällsplaneringen.
Kommunerna, som har det huvudsakliga ansvaret för den fysiska pla-
neringen, spelar en central roll i arbetet för en ekologiskt hållbar utveck-
ling. Inom ramen för det lokala Agenda 21-arbetet har nya arbetssätt och
delvis nya arbetsformer utvecklats. Det kan noteras att många kommuner
nu samordnar Agenda 21-arbetet med den kommunala översiktsplane-
ringen. De lokala investeringsprogrammen för hållbar utveckling och
pågående arbete med regionala tillväxtavtal ställer ökade krav på sam-
ordning och helhetssyn.
Under senare tid har det regionala perspektivet uppmärksammats allt
mer i samhällsplaneringen. Det gäller inte bara frågor om näringslivets
utveckling och infrastrukturutbyggnad utan också gränsöverskridande
miljöproblem. Många viktiga frågor - inte minst miljöproblem - måste
lösas på regional nivå och i samverkan mellan flera kommuner. Det är
alltså angeläget att utveckla den mellankommunala och regionala
samordningen. Det arbete som pågår på några länsstyrelser att utveckla
regionala miljö- och hushållningsprogram är ett viktigt led i detta. Inom
ett par år kommer miljökvalitetsmålen tillsammans med övriga nationella
mål att vara vägledande för samhällsplaneringen på alla nivåer. För att
miljökvalitetsmålen skall nås behövs en ökad samverkan över
sektorsgränser och mellan den statliga, den regionala och den kommunala
nivån. Det gäller inte minst i arbetet med att konkretisera och följa upp de
nationella målen i den regionala och lokala planeringen.
EU:s medlemsländer och kommissionen arbetar sedan några år med en
sammanhållen regional utvecklingsplanering för Unionens territorium -
European Spatial Development Perspective, ESDP. Arbetet med ESDP
syftar bl.a. till att förbättra förutsättningarna för regional samordning av
Gemenskapens politikområden. En praktisk tillämpning av tankarna i
ESDP sker inom ramen för gemenskapsinitiativet Interreg II C.
Vid det informella regional- och planministermötet i Potsdam i maj
1999 fattades beslut om en gemensam plattform för det fortsatta
samarbetet kring frågor om regional utvecklingsplanering. Formerna för
detta beskrivs närmare i dokumentet European Spatial Development
Perspective - Towards Balanced and Sustainable Development of the
Territory of the EU. Vidare beslutades att ett aktionsprogram för det fort-
satta arbetet skulle tas fram av det finska ordförandeskapet och
presenteras på det informella regional- och planministermötet i
Tammerfors i oktober 1999. Vid detta möte kom ministrarna och
Skr. 1999/2000:13
32
kommissionen överens om 12 aktiviteter för att stärka det regionala
utvecklingsperspektivet inom olika politikområden, bl.a. genom kun-
skapsuppbyggnad och forskning. Deltagandet av medlemsländerna i de
olika aktiviteterna sker på frivillig basis. Ett förslag till forsknings- och
utvecklingsprogram för regional utvecklingsplanering inom EU skall
utarbetas och presenteras under Sveriges ordförandeskap våren 2001.
Sverige tog på sig att vara ansvarig för att ett program utarbetas
tillsammans med övriga medlemsstater och kommissionen. Medlems-
länderna och kommissionen var överrens om att bilda forsknings-
nätverket ESPON (European Spatial Planning Observatory Network)
samt att detta forskningsnätverk skulle finansieras inom ramen för
Intererreg III C. Vid ministermötet presenterades också en rapport Urban
Exchange Initiative III som tagits fram med hjälp av medlemsländerna
och som behandlar frågor om stadsutveckling. Medlemsstaterna ställde
sig bakom ett förslag om att utarbeta ett handlingsprogram för
stadsutveckling. Detta program skall redovisas under Frankrikes ord-
förandeskap andra halvåret 2000.
Skr. 1999/2000:13
Byggandet, brukandet och förvaltningen av byggnader står för en bety-
dande del av samhällets samlade resursförbrukning. Under senare år har
därför på regeringens uppdrag flera initiativ tagits beträffande kretslopps-
anpassning och resurseffektivisering. Även frågor om arkitektur och
formgivning har uppmärksammats. Hög kvalitet och god utformning ger
byggnader längre livslängd vilket innebär hushållning med såväl ekono-
miska resurser som naturresurser.
Inomhusmiljön är av stor betydelse för människors hälsa och livskva-
litet. I Regeringskansliet pågår ett arbete med en handlingsplan för bättre
inomhusmiljö. Syftet är att finna effektiva åtgärder för att begränsa och
helst eliminera faktorer som kan leda till sjukdom hos brukarna av bygg-
nader. Som ett led i detta arbete avser regeringen tillkalla en särskild ut-
redare med uppdrag att analysera problemen med radon i bostäder och
vissa lokaler där människor vistas varaktigt samt presentera förslag till
ändamålsenliga och effektiva åtgärder.
Boverket har under år 1998 slutredovisat uppdraget från regeringen om
miljö- och hälsoriktigt byggande -"Bygg för hälsa och miljö". Inom pro-
jektets ram har olika utvecklings- och demonstrationsprojekt genomförts.
Resultaten är viktiga underlag för regeringens fortsatta arbete inom om-
rådet.
Miljövårdsberedningens uppdrag att i dialog med näringslivet ta fram
strategier för ett ekologiskt hållbart näringsliv inleds hösten 1999 med
företag valda utifrån funktionen Bygga/bo. Resultatet av dialogen kom-
mer att redovisas i december 2000.
De lokala investeringsprogrammen handlar till stor del om åtgärder i
bebyggelsen. Åtgärderna i byggnader gäller till stor del energiomställ-
ning och energieffektivisering.
2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 13
Transportpolitiken skall bidra till en socialt, ekonomiskt, ekologiskt och
kulturellt hållbar utveckling. Transportsystemets utformning och funktion
skall anpassas till såväl kraven på en god och hälsosam livsmiljö som
hänsyn till natur- och kulturmiljön. En god hushållning med mark och
vatten samt energi och andra naturresurser skall främjas. I det transport-
politiska beslutet år 1998 anges också etappmål för trafikens utsläpp av
luftföroreningar och klimatgaser. Riktvärden för trafikbuller har också
lagts fast liksom ett åtgärdsprogram mot trafikbuller för den statliga in-
frastrukturen i befintlig bebyggelse.
Den europeiska miljöbyråns rapport om miljötillståndet i Unionen lyf-
ter fram transporternas miljöpåverkan som ett av de mest svårlösta pro-
blemen. Det beror bl.a. på att trafiken i luften, på land och till sjöss fort-
sätter att öka snabbt. Godstransporterna på väg och järnväg i Europa be-
räknas öka med 50 % mellan åren 1995 och 2010. EU:s åtaganden för att
minska klimatpåverkan kan därigenom komma att äventyras. Även kon-
kurrensen om mark mellan trafiksektorn och andra angelägna behov ökar.
Utvecklingen av informationsteknologin kommer inte av sig själv att
åstadkomma någon avlastning på transportnätet. Däremot bör olika IT-
tillämpningar kunna vara ett stöd för en effektivisering av transporterna.
Sverige och övriga Europa behöver väl fungerande transporter och ett
transportsystem som är effektivt, säkert och långsiktigt ekologiskt håll-
bart.
I december 1998 lämnade transportrådet en rapport om uppföljningen
av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Cardiff. I rapporten under-
ströks bl.a. rådets avsikt att fortsätta arbetet med att ta fram en enhetlig
strategi samt relevanta miljömål i syfte att påskynda integreringen av
miljökraven i den gemensamma transportpolitiken. En första rapport
skall diskuteras i december 1999 under det finska ordförandeskapet.
Den svenska bilindustrin ligger i frontlinjen i arbetet med att miljöan-
passa transporterna. Bilindustrin är också viktig för ekonomi och syssel-
sättning i Sverige. Kunskap om teknik och organisatoriska lösningar som
kan bidra till en hållbar utveckling är viktiga konkurrensfaktorer. Många
av världens ledande fordonstillverkare satsar i dag stora resurser på att
skapa konkurrensfördelar genom att tidigt kunna erbjuda bränslesnålare
eller alternativt drivna fordon. För en livskraftig fordonsindustri krävs
särskilda insatser för att möta framtidens utmaningar. Ett nära och aktivt
samarbete mellan staten och näringslivet har en stor betydelse för ut-
vecklingen av framtidens teknik. Som ett led i detta samarbete pågår som
tidigare framgått diskussioner mellan företrädare för regeringen och for-
donsindustrin om att i samverkan göra en målmedveten satsning på att
utveckla ny och milj ovänlig fordonsteknik.
Trafikverken har sedan länge haft sitt miljöansvar inskrivet i sina in-
struktioner. Inom transportsektorn finns det också flera exempel på fram-
gångsrika samarbetsprojekt på miljöområdet. Ett sådant exempel är ar-
betet med ett miljöanpassat transportsystem, det s.k. MaTs-projektet, där
nio myndigheter samverkat med företrädare för bil- och oljeindustrin.
Samtidigt är det internationella samarbetet av strategisk betydelse om ett
miljöanpassat transportsystem skall kunna förverkligas. Det gäller inte
Skr. 1999/2000:13
34
bara järnvägens och sjöfartens utveckling utan också vägtrafikens, för Skr. 1999/2000:13
vilken den fria konkurrensen mellan svenska och andra transportörer in-
om EU kräver samverkan mellan medlemsländerna för att de åtgärder
som vidtas skall bli neutrala från konkurrenssynpunkt.
De nationella planerna för transportinffastrukturen för perioden 1998-
2007 fastställdes av regeringen i juni 1998. Arbetet med de kommande
planerna för perioden 2002-2011 pågår och förslag kommer att föreläg-
gas riksdagen våren 2000. Miljöbedömningar av planerna utgör en viktig
del i arbetet. Miljöeffekterna av olika handlingsalternativ skall belysas.
Miljöbalkens ikraftträdande den 1 januari 1999 innebär bl.a. att vissa
större trafikanläggningar numera skall tillåtlighetsprövas av regeringen.
Miljöbalken ställer högre krav än tidigare på att miljökonsekvenserna av
ett infrastrukturprojekt blir väl belysta i ett tidigt skede. Därigenom ska-
pas möjligheter att få till stånd mer miljöanpassade helhetslösningar. Den
1 januari 1999 skärptes kraven på hänsyn till stads- och landskapsbild,
natur- och kulturvärden samt estetik genom ändringar i väglagen
(1971:948) och i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Trafikver-
ken har våren 1999 redovisat program för hur arkitektoniska och gestalt-
ningsmässiga kvaliteter skall främjas i samband med byggande och för-
valtning av byggnader och anläggningar.
Regeringen bedömer att de flesta etappmålen som redovisats i det
nämnda transportpolitiska beslutet kan nås. En omställning till ett
ekologiskt hållbart transportsystem kräver dock insatser av ett stort antal
aktörer och en kombination av olika styrmedel och incitament. Även om
ekonomiska styrmedel av olika slag blir allt viktigare kommer skärpta
tekniska krav även i framtiden att vara nödvändiga.
Forskning, teknikutveckling och ny kunskap öppnar nya möjligheter för
omställning till en ekologisk hållbar utveckling. Praktiskt taget alla
vetenskaper från naturvetenskap till teknik, från samhällsvetenskap till
humaniora har bidrag att ge. Globalt sker en snabb teknikutveckling som
har eller kommer att få stor betydelse för den ekologiska hållbarheten. Ny
teknik är en av förutsättningarna för att utvecklingen skall gå mot ökad
ekologisk hållbarhet, exempelvis vad gäller energi- och resurseffektivi-
sering samt renings- och återvinningsteknik. Men också kunskap om
samhälle, organisation, levnadsvanor och normer spelar en stor roll.
Forskning och kunskapsuppbyggnad om miljö och hållbar utveckling
Regeringen gav år 1998 Forskningsrådsnämnden i uppdrag att i sam-
verkan med Naturvårdsverket utreda frågan om behovet av kunskap och
forskning om hållbar utveckling. Forskningsrådsnämnden anser i utred-
ningen "Forskning för hållbar utveckling - en nationell strategi" att
ansvaret för att finansiera forskning om hållbar utveckling bör delas av
praktiskt taget alla finansiärer av forskning och ingå som en del i
begreppet "samhällsrelevans". Regeringen gav också Naturvårdsverket i
uppdrag att i samverkan med Forskningsrådsnämnden göra en samlad
35
bedömning av miljöforskningen. Utgångspunkten för utredningen skulle Skr. 1999/2000:13
vara att den samlade miljöforskningen skulle stärkas.
Mot bakgrund av dessa utredningar föreslår regeringen i budget-
propositionen för 2000 att miljöforskningen stärks genom ett anslag för
miljöforskning till Naturvårdsverket på 50 miljoner kronor för år 2000
och 100 miljoner kronor per år för åren 2001 och 2002. Förstärkningen
av miljöforskningen motiveras också av behoven av underlag för att
uppnå miljömålen samt för framtagande av miljökvalitetsnormer som kan
införas med stöd av miljöbalken. Medlen skall främst användas för
miljöeffektforskning och miljötoxikologisk forskning, men också för att
finansiera statens andel av den samfinansierade forskningen med
näringslivet vid IVL Svenska miljöinstitutet AB.
Inom EU påbörjades under våren 1999 det femte ramprogrammet för
forskning och utveckling (1999 -2002). Totalt omfattar detta forsknings-
program projektfinansiering på drygt 120 miljarder kronor för fyraårs-
perioden. Programmet innehåller insatser inom flera områden men har en
tydlig inriktning mot hållbar utveckling. Forskningsprogrammet kommer
att fa stor betydelse för att öka kunskaperna om hållbar samhälls-
utveckling i Europa. Förhoppningarna är stora att svenska forskare skall
bli lika framgångsrika inom det femte som i det Ijärde ramprogrammet.
Miljövårdsberedningen har på regeringens uppdrag utrett frågan om ett
kunskapscentrum för ekologisk hållbar utveckling. Regeringen beslutade
i september 1998 i enlighet med Miljövårdsberedningens förslag att
inrätta ett sådant centrum som invigdes under våren 1999. Kunskaps-
centrumet är lokaliserat till Umeå som en egen myndighet med en årlig
budget på 5 miljoner kronor och med uppgift att stödja arbetet för en
ekologiskt hållbar utveckling. Centrumet skall stimulera kontakter mellan
praktiker och forskare och vara en länk som gör att kunskaper i
forskarvärlden kommer praktikerna till godo och ser till att angelägna
frågor når forskarna. En viktig uppgift är att stödja kommunerna i arbetet
med att ta fram och genomföra de lokala investeringsprogrammen för
ekologisk hållbarhet och att sprida erfarenheterna från dessa program.
Geografisk information
I utvecklingen av uppföljningssystem för en ökad ekologisk hållbarhet är
tillgången till geografiska data av stor betydelse. Regeringen föreslog i
budgetpropositionen för 1999 en särskild satsning för att stimulera en
ökad användning av geografiska data och informationssystem inom den
offentliga sektorn (prop. 1998/99:1 utg. omr. 18, bet. 1998/99:BoUl,
rskr. 1998/99:59).
Programmet för omställning och utveckling av energisystemet innebär en
långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny
energiteknik. Programmet löper över en sjuårsperiod t.o.m. år 2004.
Målet för satsningen på forskning, utveckling och demonstration av ny
energiteknik är att under de närmaste 10-15 åren kraftigt öka el- och
värmeproduktionen från fömybara energikällor och att utveckla
36
kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering. De övergripande Skr. 1999/2000:13
målen för energiforskningen är att bygga upp vetenskaplig och teknisk
kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i närings-
livet för utveckling och omställning av energisystemet i enlighet med
riksdagens beslut år 1997. Energiforskningen skall bidra till att stabila
förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en
förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energiforskningen
skall också bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i
Östersj öregionen.
Det finns inga kvantitativa eller tidsbestämda mål uppsatta för de lång-
siktiga åtgärderna. Huruvida målen om att etablera relevant forskning av
hög kvalitet är uppfyllda kommer att kunna bedömas först vid avslut-
ningen av de enskilda forskningsprogrammen och projekten. Statens
energimyndighet avser att initiera utvärderingar av tio av programmen år
2000.
Byggforskningsrådet (BFR) stödjer FoU kring hållbara energisystem i
den byggda miljön. Arbetet inriktas på att integrera effektiva och miljö-
riktiga energisystem i bebyggelsen. Forskningen inom detta område har
bidragit till att energianvändningen för uppvärmning, tappvarmvatten och
driftelektricitet inom bebyggelsen inte har ökat under de senaste 25 åren
trots att den uppvärmda ytan har ökat med nästan 50 %. Forskningen har
även visat att det fortfarande finns en betydande potential att minska
energianvändningen i bebyggelsen. Med insatsområdet Elanvändning i
byggd miljö påbörjar BFR nu en särskild satsning för att öka kunskap-
erna när det gäller effektivisering av elanvändning samt konvertering av
eluppvärmda byggnader och samtidigt uppnå ett bra inneklimat. Inom
ramen för insatsområdet kommer BFR att samarbeta med bland andra
Statens energimyndighet, Elforsk och Svenska Fjärrvärmeföreningen.
Miljöteknikdelegationen använder olika "verktyg" och metoder för att
driva på miljöteknikutvecklingen. Miljö och miljöteknik berör nästan alla
sektorer (miljö, utbildning, näringspolitik etc.). För att ge så stor effekt
som möjligt av insatta medel och resurser har arbetet inriktats på att ta
fram metoder för att driva på teknikutveckling inom fyra prioriterade
områden: transport, byggande och boende, livsmedel och lantbruk samt
marksanering. Bland de "verktyg" Miljöteknikdelegationen valt att an-
vända finns kravspecifikationer, tävlingar, teknikdemonstrationer samt
teknikupphandling.
Bland de projekt som Miljöteknikdelegationen startade år 1997 och
1998 finns bl.a. tävlingar för att demonstrera och verifiera marksane-
ringstekniker respektive teknik för miljöanpassning av enskilda avlopp,
en nationell tävling för att ta fram kommersialiserbara miljöanpassade
innovationer, kravspecifikationer för smörj fetter, tvåtaktsoljor, inomhus-
fårger på trä samt gödselspridare, teknikupphandling av bränsleflexibla
småbilar, inventering och information om teknik för att ta hand om PCB i
fastigheter, inventering av potentialen för miljöanpassad teknik i storkök
samt inventering av miljöanpassade lösningar i ekobyggen.
Till 1999 års projekt hör bl.a. Miljöinnovationstorget, en mötesplats för
innovatörer och finansiärer, en upprepning av fjolårets miljöteknik-
tävling, teknikupphandling av ruttplaneringssystem, demonstration av
teknik för sanering av mark förorenad med klorerade lösningsmedel,
37
demonstrationstumé för miljöanpassade gödselspridare, demonstrations- Skr. 1999/2000:13
projekt för samordning av transporter och kunskapssammanställning om
smarta hus. Som tidigare nämnts föreslås Miljöteknikdelegationen till-
delas 10 miljoner kronor för att fortsätta och utveckla sitt uppdrag under
år 2000.
Inom ramen för EU:s energiråds ansvarsområde betonar Sverige vikten
av att en strategi för integration av miljö och hållbar utveckling på
energiområdet skall omfatta åtgärder som är kostnadseffektiva och
flexibla. Exempel på frågor som skall prioriteras i rådets fortsatta arbete
under hösten 1999 är den inre marknaden för energi, fömybara energi-
källor, energieffektivisering, forskning och utveckling samt ekonomiska
styrmedel och andra finansiella åtgärder.
I det transportpolitiska beslutet från år 1998 gjorde regeringen den be-
dömningen att långsiktig hållbarhet är ett av de tre prioriterade områdena
inom strategisk transportforskning. Inom den tillämpade transportforsk-
ningen har miljöanpassade transporter och drivmedel samt kollektivtrafik
givits särskild prioritet.
Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har sedan flera år
tillbaka bedrivit breda forskningsprogram med en inriktning som berör
bl.a. bilismens och de övriga transportslagens stegvisa miljöanpassningar.
El-, bio- och hybridteknik har prövats. Forskningen visar att det är fullt
möjligt att med teknisk utveckling av ny fordons- och bränsleteknik nå
mycket stora förbättringar vad gäller utsläpp, energiåtgång och buller-
reduktion inom alla transportslag. Resultaten från forskningen pekar
också på att användning av ekonomiska styrmedel är effektivt för att
åstadkomma förändringar i önskvärd riktning.
Utveckling av trafiksäkra, bränslesnåla och i övrigt miljöanpassade
fordon och drivmedel ställer krav på fortsatt omfattande forsknings-,
utvecklings- och demonstrationsinsatser.
Ett viktigt mål för statens insatser för forskning inom plan-, bygg- och
bostadssektorn är att främja en ekologiskt hållbar utveckling. Genom
metodutveckling skall samhällsplaneringen bli ett effektiv verktyg i dessa
strävanden. Byggforskningsrådet har som mål att främja sådan forskning
och utvecklingsarbete. Rådet skall också verka för ökat samarbete inom
EU.
BFR har samordningsansvaret för forskning och utveckling som rör
byggnader, anläggningar samt energi- och miljöteknik för en bättre
byggd miljö. Inriktningen på den BFR-fmansierade forskningen är i
ökande omfattning miljö och hållbar utveckling. Tyngdpunkten på sats-
ningarna förskjuts successivt från disciplinriktade projekt till stora och
fokuserade insatsområden. Fyra sådana insatsområden med fokus på
miljö och hållbar samhällsutveckling har under senare år initierats av
BFR.
38
Miljö- och kretsloppsanpassat byggande och förvaltande är det senaste Skr. 1999/2000:13
området. De övergripande målen är att etablera en helhetssyn och sam-
verkan inom ämnesområdet, demonstrera hur miljöfarliga ämnen kan
fasas ut till år 2010 och hur resurseffektiviteten kan öka med en faktor 4-
10 fram till år 2020.
Insatsområdet Staden som livsmiljö fokuserar på människors vardags-
liv samt behov av och förväntningar på den byggda miljön. Forskningen
skall bidra till kunskap om hur en god livsmiljö skall kunna utvecklas i
den byggda miljön. Några resultat från insatsområdet är förslag till hur
problem i storskaliga förortsområden, företrädesvis inom miljonpro-
grammet, kan lösas och vad grönstruktur i städer betyder för människors
livskvalitet.
Staden framställs ofta som ett stort problem på vägen mot ett uthålligt
samhälle. Samtidigt är det ett faktum att alltfler av jordens invånare
kommer att bo i städer. Städer kan under rätta förutsättningar och förhål-
landen bidra till att lösa många miljö- och resursproblem. Syftet med
BFR:s insatsområde Den uthålliga staden är därför att utveckla nya
verktyg, metoder och processer för förändringsarbete, främst i städer,
men även regioner.
Ambitionen att Sverige skall vara en internationellt pådrivande kraft och
ett föregångsland för ekologisk hållbar utveckling står fast. Det interna-
tionella samarbetet är en viktig hörnsten i ansträngningarna för att åstad-
komma ekologisk hållbarhet. Uppföljningen av Riokonferensen om miljö
och utveckling år 1992 och genomförandet av Agenda 21 är centrala ut-
gångspunkter för detta arbete. Under år 1999 har Sverige deltagit aktivt i
en mängd olika internationella fora, främst inom EU, OECD, FN, WTO,
internationella miljökonventioner samt genom regionalt utvecklings-
samarbete i vårt närområde.
En reformprocess för FN inleddes under år 1997, bl.a. i syfte att åstad-
komma en mer integrerad och systematisk hantering av miljö och hållbar
utveckling inom alla FN:s verksamhetsområden. Ett viktigt led i detta
arbete är att stärka FN:s miljöprogram (UNEP) och FN:s kommission för
boende och bebyggelsefrågor (UNCHS).
En särskild arbetsgrupp utsedd av FN:s generalsekreterare lade som-
maren 1998 fram en rapport med ett antal konkreta förslag på detta om-
råde. Dessa inriktades bl.a. på att bilda en samordnande tjänsteman-
nagrupp inom FN med särskilt ansvar för miljöfrågor, förbättra UNEP:s
samverkan med de globala konventionssekretariaten och ökat samspel
med det civila samhället. Rapporten, som fick ett uttalat stöd av med-
lemsländerna vid styrelsemöten med både UNEP och UNCHS, godkän-
des i sina huvuddelar av FN:s generalförsamling i juni 1999. Sverige,
som var representerat i arbetsgruppen, fortsätter att verka för att FN:s
39
arbete på miljöområdet stärks och utvecklas. Målet är att skapa en mer Skr. 1999/2000:13
sammanhållen, fokuserad och kraftfull behandling på den globala nivån
av frågor kring hållbar utveckling och i anslutning härtill en förstärkt
internationell rättsordning på miljöområdet.
FN:s kommission for hållbar utveckling (CSD) möts årligen för att dri-
va på och underlätta genomförandet av rekommendationerna i handlings-
programmet Agenda 21. Under år 1999 har bl.a. frågorna om hållbara
konsumtions- och produktionsmönster, hållbar turism och ren havsmiljö
behandlats särskilt. År 2000 skall bl.a. frågor kring finansiella resurser,
handel och jordbruk behandlas. Under Sveriges EU-ordförandeskap vå-
ren 2001 behandlas bl.a. energi och transporter. År 2002 skall en ny
övergripande översyn av Rio-processen genomföras.
Den svenska kustbevakningen m.fl. myndigheter deltar i det globala
miljösamarbete som bedrivs av FN-organet IMO (International Maritime
Organization). Verksamheten är för närvarande inriktad på att åstad-
komma en praktisk tillämpning av OPRC-konventionen (Oilpollution,
Preparedness, Response and Cooperation) inom utbildningsområdet och
på att färdigställa olika IMO-publikationer.
I OECD pågår ett omfattande s.k. horisontellt arbete om hållbar utveck-
ling. Bl.a. arbetar OECD:s miljökommitté med en miljöstrategi för åren
2001-2011 med tidshorisonten 2020.
Sverige anser att OECD har särskilt goda förutsättningar att bidra med
analys av integreringen av ekonomiska, sociala och ekologiska aspekter.
Sveriges prioriteringar i OECD:s miljöarbete - förutom miljöstrategin
och projektet om hållbar utveckling - gäller resurseffektivitet, klimat,
kemikalier, handel och investeringar samt ekonomiska styrmedel i miljö-
politiken.
Amsterdamfördraget antogs av EU:s stats- och regeringschefer år 1997
och trädde i kraft den 1 maj 1999. Det innehåller ändringar i de grund-
läggande fördragen (Unionsfördraget och EG-fördraget) som berör eko-
logisk hållbarhet på tre områden: hållbar utveckling anges som ett över-
gripande mål för gemenskapen, krav ställs på integrering av miljön i oli-
ka politikområden och förhållandet mellan miljö och inre marknad för-
tydligas. Fördragsändringarna innebär att EU:s arbete för hållbar utveck-
ling och integration av miljöhänsyn inom olika politikområden har stärkts
väsentligt.
Sverige har varit pådrivande i denna utveckling med ambitionen att
ekologiskt hållbar utveckling skall vara en viktig del av EU:s politik på
alla relevanta områden. För att så skall ske krävs att fördragsändringarna
om hållbar utveckling och starkare krav på integrering av miljöhänsyn i
andra sektorer följs upp med konkret politisk handling. Sverige har därför
verkat för att sektorerna skall utarbeta särskilda strategier för integration
av miljöhänsyn i syfte att uppnå en hållbar utveckling. Sverige har också
40
verkat for att medlemsländerna skall enas om tydliga tidtabeller och upp- Skr. 1999/2000:13
drag till såväl EU-kommissionen som relevanta ministerråd för att detta
skall kunna realiseras.
Arbetet har varit framgångsrikt. På svenskt förslag beslöt EU:s stats-
och regeringschefer vid toppmötet i Luxemburg i december 1997 att låta
kommissionen ta fram ett särskild rapport för hur miljöfrågorna bättre
skall integreras i EU:s sektorer. Huvudlinjerna i kommissionens rapport
antogs vid Europeiska rådets toppmöte i Cardiff i juni 1998. Mötet upp-
manade bl.a. de olika sektorsråden att utforma särskilda strategier för att
integrera aspekter som rör miljö och hållbar utveckling inom sina verk-
samhetsområden. Transportsektorn, energisektorn och jordbrukssektorn
inbjöds att påbörja detta arbete. Vidare betonades vikten av att kommis-
sionen förstärker det interna arbetet med sektorsintegration samt att indi-
katorer för att mäta utvecklingen utarbetas.
Vid de båda påföljande toppmötena breddades denna process ytterliga-
re. I Wien i december 1998 inbjöds tre nya rådskonstellationer - inre
marknaden, industri och utvecklingssamarbete att delta i detta arbete. I
Köln i juni 1999 uppmanades ytterligare tre råd, med ansvar för ekono-
miska frågor, fiskefrågor och utrikesfrågor, att rapportera om integration
av miljö och hållbar utveckling till Europeiska rådet under år 2000. Det
innebär att sammanlagt nio sektorer har pekats ut inom EU för att stärka
sitt arbetet med att integrera miljöhänsyn inom sina politikområden i
syfte att uppnå hållbar utveckling. Både i Wien och i Köln underströks att
sektorerna i sitt arbete bör ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om
klimatförändringar. Frågor som berör transport och energi är här av sär-
skild vikt.
Vid toppmötet i Wien beslöts vidare att en övergripande översyn av ar-
betet med att integrera miljöhänsyn skall ske vid Europeiska rådets möte i
Helsingfors i december 1999. Viktiga underlag för översynen är de sex
första sektorsstrategierna, en rapport om indikatorer från kommissionen
samt kommissionens utvärdering av EU:s femte miljöhandlingsprogram
som väntas till hösten 1999.
Inom det alleuropeiska miljösamarbetet utom EU, som bedrivs genom
FN:s regionala ekonomiska kommission för Europa (ECE), verkar
Sverige för att samarbetet skall ges tydligare prioriteringar och kon-
kretiseras. Arbetet bör enligt svensk ståndpunkt fokuseras på regionalt
och subregionalt miljösamarbete med särskild inriktning på de nya
staterna i före detta Sovjetunionen samt på Östersjöregionen och Barents-
området. Inom WHO:s europaregion deltar Sverige även i det arbete som
bedrivs för att minska exponeringen för olika hälsorisker i miljön.
Vidare har miljöinsatser i Central- och Östeuropa inklusive Ryssland
hög prioritet inom ramen för östbiståndet genom Sida och Naturvårds-
verket. Arbete pågår för att stödja centrala och regionala miljöförvalt-
ningar, kunskapsöverföring och institutionsuppbyggnad samt utarbetande
av nationella miljöstrategier. Vidare ges investeringsstöd till bl.a. vatten-
och avloppshantering och energiområdet.
41
Sverige är aktivt inom det internationella försvarsmiljösamarbetet Skr. 1999/2000:13
(miljöarbete inom den militära sektorn) i det euroatlantiska partnerskaps-
rådet (EAPR) och NATO:s miljökommitté (NATO/CCMS). Sverige har
också tillsammans med USA inom EAPR:s ram åtagit sig ett visst plane-
ringsansvar for att hjälpa stater i framför allt Östeuropa att utarbeta na-
tionella försvarsmiljöprogram.
I syfte att förbättra havsmiljön arbetar Sverige inom ramen for en rad
internationella avtal och konventioner som syftar till att minska mängden
havsföroreningar i Västerhavet. Uppföljning av den s.k. Esbjergdeklara-
tionen inom ramen för Nordsjökonferensen är av särskild betydelse.
I samarbetet mellan de arktiska länderna samt mellan länderna runt Ba-
rents hav verkar Sverige för att miljöfrågorna prioriteras samt for sam-
ordning mellan samarbetet i Arktis, Barentsregionen och Baltic 21. Det är
viktigt att EU:s medverkan inom Barentssamarbetet stärks vilket kan ske
bl.a. genom en konkretisering av den s.k. nordliga dimensionen.
Sverige verkar för en hållbar utveckling inom Östersjöregionen. Vid sitt
möte i Visby i maj 1996 kom statsministrarna i Östersjöregionen och EU-
kommissionen överens om att hållbar utveckling skall vara grunden for
det fortsatta samarbetet i regionen. I juni 1998 antog utrikesministrarna
och EU inom Östersjörådet en Agenda 21 for Östersjöområdet kallad
Baltic 21. Denna inkluderar mål och scenarier för hållbar utveckling i ett
30-årigt perspektiv inom regionen och ett aktionsprogram med tidsplaner,
aktörer och finansiering. Baltic 21 fokuserar på sju sektorer (jordbruk,
energi, fiske, skog, industri, turism och transporter) vars utveckling be-
döms vara av särskilt stor betydelse för att uppnå ett hållbart Östersjöom-
råde. Arbetet inriktas på genomförandet av aktionsprogrammet och initi-
ativ tas inom alla sektorer. Sektorerna själva ansvarar för genomförandet
av sina aktionsprogram.
Sverige är tillsammans med Ryssland ansvarigt för samordningen av
åtgärder inom industrisektorn. Ett internationellt upptaktsmöte för in-
dustrisektorn är planerat att hållas våren 2000 med representanter för alla
medlemsländer, sannolikt förlagt till Stockholm. Vid mötet är det tänkt
att en arbetsplan och strategier för arbetet inom industrisektorn skall fast-
ställas.
Lägesrapporter kommer att presenteras för miljöministrar och sektors-
ministrar vart annat till vart tredje år och till statsministrarna ungefar vart
femte år. Den första rapporten till miljöministrarna och sektorsministrar-
na kommer att antas av styrgruppen våren 2000.
Baltic 21 styrs av "the Senior Officials Group" (SOG) med represen-
tanter från samtliga länder och organisationer. Styrgruppen stöds av ett
interimsekretariat som är lokaliserat till Stockholm fram till den 1 juli
2000. Beslut om lokaliseringen av ett permanent sekretariat skall tas vå-
ren 2000.
42
För att utveckla och stärka arbetet för kulturmiljön i Östersjöområdet Skr. 1999/2000:13
beslutade kulturministrarna i Östersjöländerna i september 1997 att till-
sätta en gemensam arbetsgrupp som letts av Riksantikvarieämbetet i Sve-
rige. Denna har i juni i år lämnat förslag till en strategisk handlingsplan
för Östersjöområdets gemensamma kulturarv.
Även andra organisationer och insatser är viktiga för att främja en
miljömässigt hållbar utveckling i Östersjöregionen. Det gäller t.ex.
International Baltic Sea Fishery Commission (IBSFC), Helsingfors-
kommissionen för Östersjöns miljö (HELCOM), som är ett organ inom
Helsingforskonventionen, och Vision and Strategies around the Baltic
Sea (VASAB), ett samarbete organiserat av ministrarna ansvariga för
fysisk planering och som alla deltar aktivt i Baltic 21. Miljösamarbetet
vad avser Östersjöns marina miljö sker inom Helsingforskonventionen.
Inom ramen för denna samarbetar kuststaterna i utvecklingen av
principer som rör alla väsentliga aspekter av Östersjöns miljömål. Det
nordiska samarbetet inom ramen för Nordiska Rådet och Nordiska
Ministerrådet (NMR) med sin starka koncentration på närområdena är
också viktigt för en hållbar utveckling av regionen, särskilt med
beaktande av det arbete med hållbar utveckling som initierades inom
NMR under det svenska ordförandeskapet år 1998.
Med finansiellt stöd från bl.a. Sverige har hittills fem reningsverk i
Baltikum byggts om, moderniserats och utvidgats.
På regeringens uppdrag genomför Försvarsmakten olika försvars-
miljöprojekt i Estland, Lettland och Litauen. Vidare deltar Kustbevak-
ningen inom ramen för Helsingforsavtalet bl.a. i gemensamma flyg-
övervakningsoperationer runt Östersjön i syfte att upptäcka pågående
illegala oljeutsläpp.
Under det svenska ordförandeskapet i Nordiska Ministerrådet år 1998
antog statsministrarna en deklaration om ett hållbart Norden. Deklaratio-
nen var en uppföljning av ett av Sveriges två övergripande temata för sitt
ordförandeskap, nämligen att göra Norden och dess närområden till en
ekologisk hållbar region. Som en uppföljning av det svenska ordförande-
skapet och dess två så kallade profilfrågor anordnades i april 1999 en
nordisk konferens om sysselsättning och miljö. Dess syfte var att under-
söka det nuvarande läget i samarbetet mellan sektorerna sysselsättning
och miljö. Ämbetsmannakommittén för arbetsmarknad och arbetsmiljö
(ÄK-A) respektive miljö (ÄK-M) har gett en svensk arbetsgrupp i upp-
drag att undersöka förutsättningar för ett utökat samarbete mellan sekto-
rerna. Sedan flera år finns det ett särskilt samarbetsprogram mellan ÄK-
M och ämbetsmannakommittén för jord- och skogsbruksfrågor (NÄJS).
Det pågår också samarbete på transportområdet och energiområdet inom
särskilda arbetsgrupper under respektive ämbetsmannakommitté.
Under år 1999 är Island ordförandeland i Nordiska Ministerrådet.
Islands ordförandeskap inriktas på att fokusera insatsen mot gles-
bygdsområden i arktiska och västnordiska områden men ger också
prioritet åt arbetet med att följa upp statsministerdeklarationen om hållbar
43
utveckling. Bl.a. skall flera viktiga sektorer under Nordiska Ministerrådet Skr. 1999/2000:13
utarbeta särskilda strategier för en ekologiskt hållbar utveckling.
Det nordiska försvarsmiljösamarbetet fortsätter att utvecklas. På
departementsnivå bedöms en Nordisk Agenda 21 för försvarssektom
kunna bli klar under år 1999. Även på myndighetsnivå samarbetar de
nordiska myndigheterna med bl.a. införandet av miljöledningssystem.
En hållbar utveckling är redan i dag ett uttalat mål för Världshandelsor-
ganisationen (WTO). Handelssystemet och WTO måste därmed engage-
ras och ge sitt bidrag till det globala arbetet med hållbar utveckling. Detta
är nödvändigt för att förtroendet för organisationen skall upprätthållas
och för att förståelsen för fördelarna med en öppen handel skall kunna
öka. Regeringen har i skrivelse om handelspolitiken (skr. 1998/99:59)
klargjort att detta är ett av många viktiga mål med en ny runda i WTO.
Sverige deltar i de internationella diskussionerna om handel och miljö
främst inom WTO:s kommitté för handel och miljö, CTE. Denna kom-
mitté är huvudforumet för behandlingen av sambandet mellan handel och
miljö. Arbetet inom CTE är av stor betydelse för att påverka och genom-
driva eventuella förändringar i handelsregelverket med inriktning mot en
hållbar utveckling. Sverige arbetar för att miljö och hållbar utveckling
skall integreras i handelsregelverket så att en liberalisering av handeln
kan medverka till en hållbar utveckling.
Det anses allmänt att miljöfrågorna endast kan lösas inom ramen för en
bredare WTO-förhandling. För att nå ett önskat resultat på området ver-
kar Sverige och EU för att miljöfrågorna skall ingå i den förhandlings-
runda i WTO som planeras inledas i början av år 2000. Sverige och EU
verkar här dels för att miljöfrågorna skall kunna integreras horisontellt i
alla områden som förhandlas, dels för att specifika miljöfrågor skall kun-
na hanteras. Till dessa hör bl.a. den viktiga frågan om relationen mellan
handelsregelverket och handelsåtgärder i miljökonventioner, försiktig-
hetsprincipens utrymme i WTO-regelverket samt frågan om miljömärk-
ningssystemens relation till WTO-avtalet.
Utvecklingen i Asien påverkar i hög grad den övriga världen. Det gäller
inte bara ekonomi och handel utan också på miljöområdet. Omfattningen
av miljöproblemen är så stor att de redan har globala konsekvenser.
Regeringen anser därför att det är viktigt för Sverige att utveckla och
fördjupa miljösamarbetet med de asiatiska länderna. I skrivelsen Framtid
med Asien. En svensk Asienstrategi inför 2000-talet (skr. 1998/99:61)
redovisas regeringens Asienpolitik inom ett antal viktiga områden.
Strategins syfte är att intensifiera Sveriges relationer med regionen. Miljö
och hållbar utveckling tillhör ett av de åtta samarbetsområden som
utpekats särskilt. En samlad svensk satsning skall bl.a. innefatta en
offensiv satsning på att lansera svensk miljöteknik.
44
Skr. 1999/2000:13
I detta avsnitt redovisas hur de olika departementens arbete med 1998 års
åtgärdsprogram har framskridit. Vissa av åtgärderna har kunnat genom-
föras under året. Många åtgärder är dock av mer långsiktig karaktär och
arbetet med att genomföra dem pågår under flera år. Åtgärderna har
numrerats på samma sätt som i förra årets skrivelse, dvs. 97:1, 97:2, 98:1
etc. med en inledande bokstavsbeteckning som anger vilket departement
som har ansvaret för att åtgärden genomförs. De nya åtgärder som har
tillkommit redovisas under en särskild rubrik under respektive
departement. De är numrerade enligt samma system. Där inget annat
anges finansieras åtgärder och initiativ inom departementens/utgiffs-
områdets egna budgetramar.
Omorganisationen av Regeringskansliet den 1 januari 1999 innebär att
bokstavsbeteckning och numrering av åtgärdspunktema i vissa fall har
ändrats i jämförelse med 1998 års skrivelse. En ny löpande numrering har
i vissa fall införts. För att underlätta möjligheten att göra en återkoppling
till redovisningen i föregående års regeringsskrivelse anges, där det är
nödvändigt, inom parentes i rubriken för varje pågående åtgärd även dess
nummer i 1998 års skrivelse.
I samband med behandlingen av budgetpropositionen för 1998 gav
riksdagen som sin mening till känna att regeringen borde utarbeta och
under 1998 redovisa en strategi för att förebygga och bekämpa miljöbrott
(bet. 1997/98 :JuUl). Regeringen beslutade om en preciserad och
vidareutvecklad miljöbrottsstrategi i oktober 1998 (skr. 1998/99:25).
Regeringen hade i april 1995 beslutat om en strategi i ämnet (skr.
1994/95:217).
Den nya strategin innehåller ett brett åtgärdsprogram för att minska
miljöbrottsligheten. Det är bl.a. fråga om att genomföra effektivitets-
höjande organisationsförändringar hos de brottsutredande myndigheterna,
effektivisera myndighetssamarbetet och höja miljökompetensen hos
åklagare och poliser. Det slås fast att miljöbrottsbekämpning skall vara en
prioriterad verksamhet för polis- och åklagarorganisationen. Begångna
miljöbrott skall utredas och lagföras betydligt snabbare än i dag.
Sedan den 1 januari 1999 finns det en miljööverdomstol vid Svea
hovrätt och sex regionala miljödomstolar i Stockholms, Växjö,
Vänersborgs, Östersunds och Umeå tingsrätter. Högsta domstolen är
slutinstans i mål som en miljödomstol prövat. Koncessionsnämnden för
miljöskydd, vattendomstolarna och Vattenöverdomstolen har upphört.
Ordinarie domare och miljöråd har anställts och sakkunniga har
förordnats. I Domstolsverkets regi har utbildning anordnats för ordinarie
45
domare och miljöråd, sakkunniga, beredningsjurister och kanslipersonal. Skr. 1999/2000:13
Avgöranden från Koncessionsnämnden för miljöskydd har gjorts
tillgängliga via intranätet. Förordningen (1997:139) om försöks-
verksamhet med beredningsjurister vid vissa tingsrätter har utökats till att
även omfatta miljödomstolarna. Behövliga författningsändringar sker
även fortlöpande för att integrationen av miljölagstiftningen skall kunna
fullföljas.
I de myndighetsgemensamma målen och riktlinjerna för åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten år 1998, m.m. (Ju 98/4403) uppdrog
regeringen åt Riksåklagaren att utarbeta ett förslag till effektivare
utredning av miljöbrott. Riksåklagaren har i december 1998 till
regeringen redovisat rapporten Effektivare miljöbrottsbekämpning.
Åtgärd Ju 99:1 Former för effektivare miljöbrottsbekämpning
Alla myndigheter inom åklagar- och polisorganisationen skall ha ett
operativt ansvar för miljöbrottsbekämpningen. Ekobrottsmyndigheten
skall dock inte ha något sådant ansvar med undantag för de situationer
när det på grund av samband i utredningar om ekonomisk brottslighet
och miljöbrottslighet är lämpligast att gemensam handläggning sker där.
Riksåklagaren skall ha ett samordningsansvar för miljöbrottsbekämp-
ningen och bestämmer närmare hur samordningen skall ske. För att
miljöbrottsbekämpningen skall fungera effektivt är en fördjupad
samverkan mellan polis, åklagare och tillsynsmyndigheter nödvändig.
Riksåklagaren avser att i samarbete med Rikspolisstyrelsen ta fram
kompetensutvecklingsplaner för åklagare och poliser som arbetar med
miljöbrottsutredningar liksom för samverkan om miljöbrottsbekämpning.
Regeringen kommer ingående att följa verksamheten i den nya
miljöbrottsorganisationen och vid behov vidta nödvändiga förändringar.
Det sker ett fortsatt kontinuerligt arbete för att åstadkomma de bästa
förutsättningarna för miljöbalksreformens genomförande och skapandet
av en god arbetsmiljö för samtliga anställda vid miljödomstolama.
Uppföljning av miljödomstolamas verksamhet kommer att ske inom
Regeringskansliet och de reformer som det under arbetets gång i
domstolarna kan tänkas uppstå behov av kommer att genomföras.
46
Skr. 1999/2000:13
Utrikesdepartementet har ett övergripande utrikespolitiskt ansvar inom
Regeringskansliet, särskilt vad gäller FN- och biståndspolitiken. Departe-
mentet har även det övergripande ansvaret for frågor som gäller den inre
marknadens funktion, den multilaterala handelspolitiken och det statliga
exportfrämjandet. I departementets arbete för en ekologiskt hållbar
utveckling läggs tonvikten på det internationella samarbetet, genom
bilateralt och multilateralt agerande. Departementet samordnar arbetet
med den internationella uppföljningen av FN:s konferens om miljö och
utveckling år 1992 i Rio de Janeiro och har även ett särskilt sakansvar för
bl.a. ökenkonventionen och globala miljöfonden. Vidare åligger det UD
att informera i utlandet om svenska insatser för en ekologiskt hållbar
utveckling. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, Sida, är en
av de myndigheter som av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar
för ekologiskt hållbar utveckling. I det handelspolitiska arbetet verkar
UD för att söka finna effektiva lösningar och att medverka till underlag
för att få till stånd en hållbar utveckling inom ramen för såväl EU:s inre
marknad som multilateralt. UD representerar Sverige i den horisontella
rådsarbetsgruppen för den inre marknaden och i rådgivande kommittén
för den inre marknaden. Arbetet i de senare präglas av framtagande av
strategier och konkreta åtgärder för att nå hållbar utveckling. På
internationell nivå sker arbetet inom ramen för Världshandels-
organisationens (WTO:s) kommitté för handel och miljö, CTE. På
myndighetsnivå har Kommerskollegium ett särskilt sektorsansvar liksom
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) samt
Exportkreditnämnden (EKN). Staten lämnar även bidrag till Standardis-
eringen i Sverige (SIS) för att denna skall utgöra en resurs för Sveriges
deltagande i europeiskt och internationellt standardiseringsarbete. En viss
del av statsbidraget har särskilt avsatts för insatser på miljöområdet.
UD svarar för arbetet att inom den så kallade Cardiffprocessen verka
för att allt utvecklingssamarbete, EU:s likaväl som medlemsstaternas,
genomsyras av omsorg om hållbar utveckling. Inom detta uppdrag ligger
att arbeta för att fa bort koherensbrister mellan politikområdena
utvecklingssamarbete, miljö, handel och jordbruk. Även områdena inre
marknad och allmänna rådet har särskilt utpekats i integrationsprocessen
(Cardiff). Ett intensifierat arbete pågår och förhoppningen är att kunna
presentera rapporter till toppmötet i Helsingfors i december 1999
innehållande såväl konkreta strategier som tidsplaner för dess genom-
förande.
Under år 1998, med intensifiering under år 1999, har UD operation-
aliserat vad som krävs av EU:s och medlemsstaternas bistånd för att detta
skall främja hållbar utveckling och ägarskap av miljökonventionerna
inom utvecklingsländer. Inom kommittén för hållbar utveckling, CSD,
har Sverige särskilt verkat för att lyfta fram fattigdomsbekämpning och
utbildning för hållbar utveckling.
47
Under året avslutades den av UD ledda interdepartementala samråds- Skr. 1999/2000:13
processen kring SIDA:s studie av politikområdena miljö, handel,
utvecklingssamarbete och jordbruk.
Denna punkt avser dels UD:s länderanalys och länderrapportering, dels
övrigt internationellt analys- och rapportarbete inom miljöområdet.
Rapporteringen och analyserna från utlandsmyndigheterna på området
följs noga av departementet. Inom ramen för bl.a. verksamhets-
planeringen ges möjlighet att styra omfattningen och inriktningen på
rapporteringen.
I den nya förordningen för den europeiska miljöbyrån EEA har
ekologisk hållbarhet lyfts fram på svenskt initiativ. I det fortsatta arbetet
med att samordna internationell rapportering kommer frågan att
uppmärksammas av Sverige. Arbetet med program för miljöintegrering
för hållbar utveckling i EU innehåller krav på mål, indikatorer och
uppföljning. Arbetet med att utforma internationella hållbarhets-
indikatorer pågår i flera internationella fora. Sverige deltar också aktivt i
det internationella arbetet med att utveckla miljöstatistik och
miljöräkenskaper som datakällor för hållbarhetsanalyser och indikatorer.
Åtgärd UD 97:2 Fortsätta främja miljöhänsyn och hållbar
utveckling i det bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet
samt i EU-biståndet, med särskild betoning av fattigdomsaspekterna
Arbete pågår med att förstärka integrationen av miljö och hållbar
utveckling i FN:s verksamhet, särskilt i anslutning till general-
sekreterarens reformarbete på områdena hållbar utveckling och bosätt-
ning. Vidare pågår arbete för att utveckla och driva svenska prioriteringar
genom regleringsbrev, i det multilaterala utvecklingssamarbetet samt i
det bilaterala arbetet med lands- och regionstrategier, och i EG-
kommissionens policyarbete för EU:s utvecklingssamarbete; i anslutning
till de riktlinjer som lades fast dels i regeringens skrivelse Sveriges
internationella samarbete för hållbar utveckling (skr. 1996/97:2), dels i
skrivelsen Framtid med Asien. En svensk Asienstrategi inför 2000-talet
(skr. 1998/99:61). Asienstrategins betoning av hållbar utveckling genom-
förs bl.a. genom intensifierat samarbete med Kina.
I vad gäller EU:s utvecklingssamarbete söker UD inom den så kallade
Cardiffprocessen verka för ett åttapunktsprogram för samarbetets
genomsyrande av omsorg om hållbar utveckling.
FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) möts årligen för att
genomföra och utveckla besluten från Riokonferensen år 1992 samt från
generalförsamlingens nittonde extra möte år 1997. Vid kommissionens
sjunde möte, som ägde rum i slutet av april 1999, behandlades tematiska
48
frågor om haven, hållbara konsumtions- och produktionsmönster samt
hållbar utveckling av turism.
Under mötet inleddes bl.a. en dialog mellan regeringar, folkrörelser
och turistindustrin om arbetet för hållbar turism. Ett arbetsprogram för
hållbar turism antogs, vilket kräver efterlevnad av industri, regeringar,
internationella organ och folkrörelser. Det gällande arbetsprogrammet
avseende hållbara konsumtions- och produktionsmönster utvidgades.
Hösten 1999 kommer förberedelser påbörjas för det åttonde CSD-
mötet våren 2000, vars huvudsakliga inriktning blir hållbart utnyttjande
av mark, finansiella resurser och handel inom ramen för hållbar
utveckling.
Under 1998 deltog Sverige vid partsmötena inom konventionerna för
klimatförändring, biologisk mångfald och FN:s konvention mot öken-
spridning samt inom Baselkonventionen och Montrealprotokollet.
Inför klimatkonventionens partsmöte i oktober och november 1999 är
frågor om gemensamt genomförande och samarbetet med utvecklings-
länder inom ramen för "Clean Development Mechanism", utvecklings-
ländernas framtida åtaganden samt handel med utsläppsrätter centrala,
liksom frågan om ett kontroll- och påfölj dssystem för Kyotoprotokollet.
Montrealprotokollets viktigaste fråga ur svensk synvinkel är för
närvarande effektivt utfasningsbistånd till utvecklingsländer, inklusive
utnyttjandet av svenska erfarenheter. Särskild uppmärksamhet bör ägnas
arbetet inom styrelsen för Montrealprotokollets multilaterala fond.
Begränsningen av övergången från freon till HCFC förblir en viktig
fråga. Inom fondstyrelsen har Sverige ordförandeposten i arbetsgruppen
för utformning av programmet för utfasning av ozonfarliga lösnings-
medel i Kina.
Vid partskonferensen angående konventionen för biologisk mångfald i
maj 1998 verkade Sverige för att inom konventionen utarbeta särskilda
arbetsprogram för marin- och kustnära biologisk mångfald, sötvatten,
skog, jordbruk och ursprungsbefolkningars traditionella kunskaper.
Sverige verkade även för att förhandlingarna om biosäkerhet skulle
avslutas före februari 1999 samt för att den globala miljöfonden skall
utgöra en permanent finansiell mekanism för konventionen.
Klimatkonventionen tog ställning till denna senare fråga under år 1998.
Vid ökenkonventionens partsmöte hösten 1999 står Afrikas genomför-
ande av konventionen på dagordningen.
Vid Baselkonventionens fjärde partsmöte i februari 1998 lyckades
parterna, efter långa förhandlingar, enas om att exportförbudet av farligt
avfall från i princip OECD-länder till icke OECD-länder skall stå fast och
varken inskränkas eller utvidgas innan förbudet trätt i kraft. Denna fråga
drevs bl.a. av Sverige tillsammans med övriga EU-länder samt flertalet
utvecklingsländer.
Sverige har också under år 1998 aktivt deltagit i förhandlingar om två
konventioner på kemikalieområdet. En konvention om Prior Informed
Consent vid handel med vissa farliga kemikalier som skrevs under i
Rotterdam den 11 september 1998, samt en konvention om stabila,
Skr. 1999/2000:13
49
organiska ämnen, s.k. POPs, vars första förhandlingsmöte hölls i Skr. 1999/2000:13
Montreal i juni 1998.
Den globala miljöfonden (GEF) medverkar till att finansiera de mer-
kostnader, (s.k. incremental costs) för utvecklingsprojekt i utvecklings-
länder som kan uppkomma för att uppnå globala miljövinster. Målet om
tillfredsställande påfyllnad av GEF uppfylldes i och med givarnas
överenskommelse i mars 1998, som innebär att GEF disponerar 2,75
miljarder USD för perioden 1998-2002. Sverige spelade en aktiv roll i
dessa förhandlingar, särskilt vad gäller frågan om en rimlig börde-
fördelning mellan givarna. Sverige har i det fortsatta arbetet med GEF
aktivt deltagit med att följa upp de rekommendationer som GEF:s
styrelse beslutat om, särskilt vad gäller nationell förankring av
verksamheten samt gransknings- och utvärderingsfunktionen.
Åtgärd UD 97:6 Verka för att miljöaspekter och hållbar utveckling
integreras i WTO bl.a. i kommande förhandlingar om handels-
liberalisering
Sverige deltar i de internationella diskussionerna om handel och miljö
främst inom Världshandelsorganisationens (WTO:s) kommitté for handel
och miljö, CTE. Denna kommitté är huvudforumet för behandlingen av
frågor som rör sambandet mellan handel och miljö. Arbetet inom CTE är
av stor betydelse för att påverka och genomdriva eventuella förändringar
i handelsregelverket med inriktning mot en hållbar utveckling. Sverige
arbetar för att miljö och hållbar utveckling skall integreras i
handelsregelverket så att en liberalisering av handeln kan medverka till
en hållbar utveckling.
Det anses allmänt att miljöfrågorna endast kan lösas inom ramen för en
bredare WTO-fÖrhandling. För att nå ett önskat resultat på området
verkar Sverige och EU därmed för att miljöfrågorna skall ingå i den
förhandlingsrunda i WTO som inleds i början av år 2000. Sverige och
EU verkar här dels for att miljöfrågorna skall kunna integreras
horisontellt i alla områden som förhandlas, dels for att specifika
miljöfrågor skall kunna hanteras. Till dessa hör den viktiga frågan om
relationen mellan handelsregelverket och handelsåtgärder i miljö-
konventioner, Multilateral Environmental Agreements (MEAs), försiktig-
hetsprincipens utrymme i WTO-regelverket samt frågan om miljö-
märkningssystemens relation till WTO-avtalet.
Studien om handeln/miljö och utvecklingssamarbete har avslutats. Som
ett resultat av studien har bl.a. samverkan mellan departement och Sida i
frågan om underlättande av ekologisk jordbruksproduktion i och export
från utvecklingsländer intensifierats.
50
Skr. 1999/2000:13
I totalförsvarspropositionen år 1996 (prop. 1996/97:4) redovisade
regeringen utförligt det miljöarbete som bedrivs av myndigheterna under
Försvarsdepartementet. Regeringen konstaterade sammanfattningsvis att
Försvarsmakten fortsätter att systematiskt genomföra sitt miljöarbete i
enlighet med den fastlagda inriktningen. Regeringen framhöll även att
övriga myndigheter hade kommit igång med ett strukturerat miljöarbete.
Miljöarbetet har därefter fortsatt bedrivits aktivt och med ett betydande
engagemang.
Av särskild betydelse är nu det sektorsansvar för ekologiskt hållbar
utveckling som regeringen tilldelat Försvarsmakten och Statens
räddningsverk. Detta ansvar utgör en grundläggande inriktning för
myndigheternas fortsatta arbete och för arbetet inom respektive sektor.
En huvudpunkt är också införandet av miljöledningssystem. Regeringen
har i regleringsbrevet för år 1999 angivit tidpunkter för flera myndigheter
när ett sådant system skall vara infört. Övriga myndigheter skall fortsätta
pågående arbete i detta avseende. En annan viktig uppgift för den militära
sektorn är riktlinjerna för miljöanpassad försörjning med försvarsmateriel
som utarbetades av de berörda myndigheterna och som regeringen kunde
fastställa i slutet av förra året.
Det är enligt regeringens mening angeläget att myndigheterna inom
Försvarsdepartementets sektor fortsätter sitt föredömliga arbete för ett
ekologiskt hållbart Sverige.
Åtgärd Fö 97:1 och 2 Fortsätta att målmedvetet bedriva miljö-
arbetet inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde enligt de
riktlinjer som tidigare redovisats för riksdagen. Agera för att
myndigheterna inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde
ägnar stor uppmärksamhet åt att genomföra den av statsmakterna
anvisade inriktningen av miljöarbetet.
Försvarsmakten
Huvuduppgifterna för Försvarsmakten i miljöhänseende är arbetet med
sektorsuppdraget, miljöledningssystem och miljöanpassad försörjning
med försvarsmateriel - se även åtgärderna Fö 98:1, Fö 99:1 och 2. Andra
viktiga delar är att genomföra den första etappen av åtgärdsprogram mot
buller från militär flygverksamhet och att tillämpa de av regeringen
fastställda riktlinjerna i fråga om skottbuller från artilleri och andra tunga
vapen. Försvarsmakten skall också fortsätta arbetet med farliga lämningar
och dumpad ammunition.
51
Statens räddningsverk, Kustbevakningen samt det civila försvarets Skr. 1999/2000:13
miljöarbete
Regeringen har i 1999 års regleringsbrev uppdragit åt Statens räddnings-
verk att i en särskild redovisning i samband med årsredovisningen för år
1999 redovisa den fortsatta processen med att införa miljöledningssystem
och därvid integrera miljö- och resurshushållningsaspekter i såväl intern
som extern verksamhet. Räddningsverket skall också i enlighet med detta
uppdrag redovisa eventuella hinder för en sådan integrering samt
kostnader och besparingar. Slutligen skall verket redovisa hur arbetet
enligt handlingsplanen och arbetet för att nå uppsatta miljömål för
verksamheten fortskrider.
Räddningsverket är sedan den 1 juli 1999 central tillsynsmyndighet
enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa
följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Lagen syftar till att förebygga
allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna av sådana olyckor för
människors hälsa och för miljön.
I augusti 1998 beslutade regeringen, med utgångspunkt i miljö-
propositionen (prop. 1997/98:145), att ge Kustbevakningen i uppdrag att
i samverkan med Sjöfartsverket redovisa förslag till delmål och åtgärder
vad gäller olje- och kemikalieutsläpp från fartyg till sjöss.
Regeringen har vidare i 1999 års regleringsbrev uppdragit åt Kust-
bevakningen att redovisa arbetet med att införa miljöledningssystem
enligt delar av den mall som Riksrevisionsverket har tagit fram för
redovisning av miljöledning i myndigheter och som avser intern och
extern miljöutredning, miljöanpassad upphandling samt kostnader och
besparingar. Regeringen vill peka på att Kustbevakningen i mars 1999
har redovisat en miljöutredning. Nu fortsätter arbetet inom myndigheten
med att granska och revidera miljöpolicyn samt att formulera mål och
handlingsprogram. Arbetet bedrivs i projektform och skall avslutas under
år 1999 samt redovisas i samband med årsredovisningen i mars 2000.
Regeringen vill även erinra om att miljöarbetet pågår inom det civila
försvaret. Så gäller bl.a. att Överstyrelsen för civil beredskap enligt 1999
års regleringsbrev har regeringens uppdrag att redovisa de fortsatta
åtgärder som vidtagits med anledning av miljövårdsberedningens
betänkande (SOU 1996:112) Integrering av miljöhänsyn inom den
statliga förvaltningen.
Den totalförsvarsgemensamma verksamheten
Miljöarbetet hos myndigheterna inom den totalförsvarsgemensamma
verksamheten utvecklas vidare. Miljöledningssystem skall införas hos
Fortifikationsverket1, Försvarets materielverk, Försvarets forsknings-
anstalt och Flygtekniska försöksanstalten. Dessa myndigheter skall
bedriva sitt miljöarbete i enlighet med vad som anges i regeringens
särskilda beslut med uppdrag till statliga myndigheter gällande
miljöledningssystem i statlig förvaltning. Materielverket skall även
1 Fortifikationsverket lyder under Finansdepartementet, verksamhetsområde 2 Samhällseko-
nomi och finansförvaltning, sedan den 1 januari 1999. Delar av Fortifikationsverkets verk-
samhet ligger dock kvar inom Försvarsmaktens sektorsområde.
52
tillämpa de av regeringen fastställda riktlinjerna för miljöanpassad Skr. 1999/2000:13
försörjning med försvarsmateriel.
Inom det internationella försvarsmiljösamarbetet fortsätter Sverige att
spela en aktiv roll. Den svenska medverkan i Nato:s miljökommitté
(NATO/CCMS) fortsätter och utvecklas. Sverige deltar i flera av CCMS
pilotstudier, bl.a. den om miljöledningssystem i den militära sektorn.
Sverige har även anslutit sig till en ny pilotstudie om konsekvenser för
miljön och säkerheten av folkomflyttningar i stora städer och ett nytt
pilotstudieprojekt om hållbart byggande inom den militära infra-
strukturen.
Handlingsprogrammet för nordiskt försvarsmiljösamarbete på
departementsnivå utvecklas vidare. Under år 1999 bedöms en Nordisk
Agenda 21 för försvarssektom kunna bli klar. Ett annat samarbets-
område, som leds av Sverige, gäller gemensamt utnyttjande av
anläggningar för miljöfarlig verksamhet, t.ex. skjutfält. Ett tredje
samarbetsområde avser nordiskt försvarsmiljöbistånd till bl.a. de baltiska
staterna. I denna del deltar USA i samarbetet. Vid ett möte i augusti 1998
lades grunderna fast för detta Östersjösamarbete, liksom principerna för
enskilda samarbetsprojekt. Genom att diskutera försvarsmiljöfrågorna
gemensamt i Norden och genom att samnordiskt driva dessa frågor både
nationellt och internationellt kommer den gemensamma nordiska miljön
att förbättras.
De gemensamma svensk-amerikanska försvarsmiljöprojekten i
Baltikum fortsätter. Sedan tidigare bedrivs projekt i Lettland om att
upprätta en miljöplan vid en armébas och i Litauen om miljöutbildning
för baltisk försvarsmaktspersonal. I oktober 1998 beslutade regeringen
om ett projekt i Estland om miljöriskbedömningar avseende mark och
grundvatten vid den f.d. sovjetiska flygbasen Ämari. Dessa projekt
finansieras för svensk del genom den s.k. Östersjömiljarden. Dessa
svenska försvarsmiljöinsatser har en stor betydelse för att bygga upp ett
miljökunnande i de baltiska försvarsmakterna. Insatserna bidrar därför
också till att stärka de demokratiska grunderna i dessa staters försvars-
makter. Därmed stärks också den pågående demokratiseringsprocessen i
denna region.
Tillsammans med USA och Polen anordnade Sverige, inom ramen för
NATO/CCMS EAPR, mötet om militär verksamhet och miljön i
Warszawa i juni 1998. Vid mötet utarbetades en plan för att hjälpa stater
att utarbeta nationella försvarsmiljöprogram. Sverige och USA har
påtagit sig ett visst ansvar för att genomföra denna plan.
På myndighetsnivån fortsätter samarbetet mellan bl.a. de nordiska
försvarsmakterna. Detta avser bl.a. införandet av miljöledningssystem.
Innevarande år har vidare de svenska och ryska försvarsmakterna inlett
ett försvarsmiljösamarbete. Inom ramen för Försvarsmaktens samarbete
med den amerikanska försvarsmakten har utarbetats en handbok för
miljöhänsyn i materielanskaffningsprocessen. På regeringens uppdrag
skall Försvarsmakten tillsammans med den amerikanska försvarsmakten
inom ramen för det euro-atlantiska partnerskapsrådet i december i år i
53
Södertälje anordna en internationell konferens om miljöhänsyn i den Skr. 1999/2000:13
militära materiel anskaffningen med utgångspunkt i denna handbok.
Räddningsverket deltar i det internationella samarbetet inom området
kemikalieolyckor i samarbete med Sprängämnesinspektionen och andra
berörda myndigheter. Samarbetet bedrivs bl.a. inom ramen för ECE:s
Industriolyckskonvention, EU:s kommitté för Seveso Il-direktivet och
OECD:s expertgrupp inom kemikalieolycksområdet. Industriolycks-
konventionen och Seveso Il-direktivet har under år 1999 införts i svensk
lagstiftning.
Kustbevakningen deltar i det globala miljöarbete som bedrivs inom
FN-organet IMO (International Maritime Organisation) samt i de
regionala avtalen för Östersjön (Helsingforsavtalet) respektive Nordsjön
(Bonnavtalet). I de senare genomförs årligen ett antal gemensamma
flygövervakningsoperationer i syfte att upptäcka pågående illegala
oljeutsläpp och att lagföra förövarna.
I syfte att informera om illegala oljeutsläpp och den typ av bevisning
som kan föreläggas polis och åklagare har nordsj östaterna tagit fram en
särskild informationsskrift som är översatt till svenska. För närvarande
pågår framtagningen av ytterligare en manual i syfte att underlätta det
internationella samarbetet vid lagföring.
Åtgärd Fö 98:1 Uppdrag avseende sektorsansvar för ekologiskt
hållbar utveckling samt sektorsmål och åtgärder avseende miljö-
kvalitetsmålen.
Försvarsmakten
Regeringen beslutade i juli 1998, med utgångspunkt i miljöpropositionen
(prop. 1997/98:145), att Försvarsmakten dels skall ha ett särskilt
sektorsansvar för ekologisk hållbarhet, dels skall utarbeta och redovisa
förslag till sektorsmål och åtgärder avseende miljökvalitetsmålen.
Försvarsmakten har därefter definierat sektorn till att omfatta den egna
myndigheten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Försvars-
högskolan, Försvarets radioanstalt, Försvarets forskningsanstalt och
Flygtekniska försöksanstalten. En lägesredovisning av arbetet med
sektorsmålen lämnades till regeringen den 1 oktober 1999.
Statens räddningsverk
Regeringen beslutade i juli 1998, med utgångspunkt i miljöpropositionen
(prop. 1997/98:145), att Statens räddningsverk dels skall ha ett särskilt
sektorsansvar för ekologisk hållbarhet, dels skall utarbeta och redovisa
förslag till sektorsmål och åtgärder. Räddningsverket utarbetar nu mål för
ekologiskt hållbar utveckling inom verksamhetsområdena Skydd mot
olyckor i fred och Räddningstjänst under höjd beredskap. Uppdraget
redovisades till regeringen den 1 oktober 1999.
54
Under året föreslagna nya åtgärder
Skr. 1999/2000:13
Regeringen har i 1999 års regleringsbrev uppdragit åt ett antal myndig-
heter inom den militära sektorn att inom de närmaste åren infora
miljöledningssystem. Systemet skall uppfylla minst kraven enligt
standarden ISO 14001 kompletterat med kraven på offentlig redovisning
enligt standarden EMAS. För Försvarsmakten och Flygtekniska försöks-
anstalten skall systemet vara infört senast år 2000. Inriktningen är vidare
att Fortifikationsverket, Försvarets materielverk och Försvarets
forskningsanstalt skall ha infort miljöledningssystem senast år 2002.
Viktiga delar i Försvarsmaktens arbete med att införa miljölednings-
system är bl.a. att fortsätta miljöutbildningen, fortsätta åtgärderna för att
begränsa utsläppen av fossila bränslen och andra skadliga ämnen och att
tillämpa de av regeringen fastställda riktlinjerna för miljöanpassad
försörjning med försvarsmateriel.
Regeringen uppdrog genom beslut i december 1998 åt Försvarsmakten
och Försvarets materielverk att tillämpa det förslag till riktlinjer för
miljöanpassad försörjning av försvarsmateriel som myndigheterna hade
utarbetat. De två myndigheterna skall redovisa genomförandet av
riktlinjerna i samband med årsredovisningarna för budgetåren 1998, 1999
och 2000.
55
Skr. 1999/2000:13
Regeringens arbete för en ekologiskt hållbar utveckling inom Social-
departementets verksamhetsområde har sin tyngdpunkt i frågor om hälsa
och välfärd samt miljöarbetet inom hälso- och sjukvården.
Arbetet för ett ekologiskt hållbart Sverige måste ske med beaktande av
en fortsatt hög hälsoskyddsnivå. Insatser för en god hälsa bland
befolkningen är en god investering för framtiden och utgör ett centralt
inslag i arbetet mot en hållbar samhällsutveckling. Olika åtgärder för att
sluta kretslopp och för att minska belastningen på miljön i övrigt måste
förenas med kraven inom hälsoområdet. Konflikter mellan hälsa och
miljö kan uppkomma om inte en helhetssyn tillämpas på hälsa och miljö.
Arbetet för ett ekologiskt hållbart Sverige måste därför bedrivas med
beaktande av de mål och åtgärder som bedöms nödvändiga för att
säkerställa en god hälsa bland befolkningen.
Miljöhälsoutredningen lämnade i sitt slutbetänkande Miljö för en
hållbar samhällsutveckling (SOU 1996:124) ett förslag till ett nationellt
handlingsprogram för att minska miljörelaterade hälsorisker i Sverige.
Eftersom handlingsprogrammet bör samordnas med arbetet med de
nationella miljökvalitetsmål som beslutades i samband med
miljömålspropositionen (prop. 1997/98:145) kommer Miljöhälso-
utredningens betänkande att ingå som en del i Miljömålskommitténs
arbete (M 1998:07).
Folkhälsoinstitutet och Riksförsäkringsverket tillhörde de myndigheter
som år 1997 fick i uppdrag att vara pilotmyndigheter när det gäller för att
införa miljöledningssystem inom statlig förvaltning.
Ett fortsatt väl utvecklat internationellt samarbete kring hälsoskydd och
miljömedicin är av stor betydelse. Sverige har sedan lång tid lagt stor vikt
vid att upprätthålla en hög hälsoskyddsnivå i samhället och har därför
goda förutsättningar att vara en drivande kraft kring dessa frågor.
Världshälsoorganisationens (WHO) globala program för området miljö
och hälsa är väl samordnat med uppföljningen av Agenda 21 och stöds av
Sverige, bl.a. genom frivilliga bidrag. WHO:s arbete omfattar både hälso-
målen i Agenda 21 och frågor som miljömedicin, kemikaliesäkerhet,
hälsorisker och säkerhetsfrågor inom industri, vatten och sanitet etc.
Inom WHO:s europaregion har en tredje miljö- och hälsominister-
konferens ägt rum i London i juni 1999. Planeringen av konferensen har
beretts inom den europeiska miljö- och hälsokommittén (EEHC) där
förutom WHO och vissa medlemsländer även representanter för bl.a.
Europeiska kommissionen, FN/ECE, UNEP, OECD, EEA och Världs-
banken ingår. Vid ministerkonferensen undertecknades ett protokoll om
vatten och hälsa till FN/ECE:s konvention om skydd och användning av
56
gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar. Vidare antogs en Skr. 1999/2000:13
rekommendation om transporter, miljö och hälsa som betonar vikten av
att integrera hälso- och miljöaspekter i transportpolitik och planering av
mark och vatten. Därutöver diskuterades bl.a. implementering av nation-
ella program för miljö och hälsa, inflytande och deltagande av allmänhet
och intresseorganisationer, barns hälsa och miljön, ekonomiska
perspektiv på miljö och hälsa samt forskning inom miljö och hälsa.
I de åtaganden som gjordes vid miljö- och hälsoministerkonferensen i
Helsingfors 1994 ingick att varje medlemsland skulle utarbeta nationella
program för miljö och hälsa. Miljöhälsoutredningen (SOU 1996:124)
ingick som ett led i att för svenskt vidkommande leva upp till detta
åtagande. I dag har 43 av regionens 51 medlemsländer färdigställt eller
kommit långt i arbetet med de nationella planerna. Det kan ses som ett
stort framsteg att nästan alla länder har utarbetat sådana planer och att
man under arbetet har lärt av och hjälpt varandra. Särskilt viktigt är det
att länderna i Central- och Östeuropa har fått stöd i sitt nödvändiga
arbete.
Ett omfattande europeiskt samarbete inom miljöområdet sker inom
ramen för EU. EU:s insatser inom folkhälsoområdet är inte lika
långtgående som EU:s miljöarbete. Efter Maastrichtfördraget gavs dock
gemenskapen formella befogenheter inom folkhälsoområdet och sedan
dess har flera initiativ tagits. I sitt meddelande av den 24 november 1993
om ramen för åtgärder inom folkhälsoområdet (kom(93)559 slutgiltigt)
fastställde kommissionen en ram för åtgärder på gemenskapsnivå fram
till år 2000 för att uppnå dessa mål. Inom denna ram fattade rådet och
Europaparlamentet under våren 1999 beslut om att anta ett program för
gemenskapsåtgärder avseende miljörelaterade sjukdomar. Syftet med
programmet är bl.a. att förbättra informationen om miljörelaterade
sjukdomar och att förbättra kunskapen om och förståelsen för hur dessa
sjukdomar bedöms och hanteras.
Genom Amsterdamfördraget förstärks samarbetet inom folkhälso-
området. En av de viktigaste förändringarna består i att det i fördraget
anges att en hög skyddsnivå för människors hälsa skall beaktas i
utformandet och genomförandet av gemenskapens samlade politik.
När det gäller samarbete inom hälsoskyddet och miljömedicinen inom
närområdet deltar Sverige i en samverkansgrupp mellan länderna i
Norden och Baltikum i syfte att ta fram handlingsprogram för
miljörelaterat hälsoarbete inom Östersjöområdet. Inom WHO:s
europakontors särskilda insatsområde för Central- och Östeuropa,
EUROHEALTH-programmet, ingår miljö och hälsa som ett av sex
prioriterade områden.
Hälso- och sjukvårdens ansvar för hälsa och miljö utgörs av:
- Ett lagreglerat ansvar för den egna verksamheten, enligt miljöbalken,
läkemedelslagen och arbetsmiljölagen m.m.,
- Ett hälsoansvar för befolkningen och individer enligt hälso- och
sjukvårdslagen och smittskyddslagen, vilket omfattar bl.a. samhälls- och
miljömedicin, epidemiologi och smittskydd.
57
Samtliga landsting har av landstingsfullmäktige antagna miljöprogram. Skr. 1999/2000:13
Dessa omfattar främst miljöåtgärder vid landstingens egna verksamheter,
t.ex. sjukhus, vårdcentraler och tandvårdskliniker. Landstingens miljö-
arbete redovisades år 1997 i en av Landstingsförbundet framlagd rapport
"Landstingen och miljön". Landstingens operativa verksamhet styrs inte
direkt av riksdag och regering. Regeringen vill dock lyfta fram några
områden där ytterligare åtgärdsbehov finns;
Miljöledningssystem
Ett intensivt arbete när det gäller att införa miljöledningssystem pågår för
närvarande i samtliga landsting och regioner. Landstingsförbundet
bedömer att de flesta sjukvårdshuvudmän har påbörjat eller är på väg att
införa miljöledningssystem enligt företrädesvis EMAS och ISO 14001 i
olika verksamheter. Ett resultat av detta arbete är att Länssjukhuset i
Halmstad som första sjukhus i Europa registrerats enligt EMAS.
Minska avfallets mängd och farlighet från sjukvården
Landstingsförbundet har under perioden 1995-1997 producerat rapport-
erna "Miljöstatistik för sjukhusen" som avser landets ca 90 akutsjukhus.
En fjärde rapport avseende förhållandena för år 1998 planeras att
publiceras i december 1999. Ett av flera syften med statistiken är att förse
sjukhusen med verktyg, t.ex. nyckeltal, för att i första hand kunna följa
upp och förbättra sitt eget miljöarbete, exempelvis avseende avfallet.
I propositionen Reformerat tandvårdsstöd (prop. 1997/98:112) som
godkänts av riksdagen föreslår regeringen att tandvårdsersättning för
amalgamfyllningar bör slopas fr.o.m. år 1999 som ett led i strävan att
avveckla dessa fyllningar. I både tandvårdspropositionen och i
miljömålspropositionen (prop. 1997/98:145) betonar regeringen att det är
angeläget att användningen av amalgam inom tandvården snarast upphör.
En förutsättning för att förbjuda amalgam av hälsoskäl är att EU:s
direktiv om medicintekniska produkter (93/42/EEG) medger ett sådant
förbud. Detta direktiv har nyligen ändrats och ändringarna finns införda i
ett direktiv om medicintekniska produkter för in vintro diagnostik
(98/79/EEG). I samband med att detta direktiv skall införas i svensk
lagstiftning kommer regeringen att bereda frågan om ett förbud mot
amalgam. Regeringen kommer i det sammanhanget att ytterligare studera
vilka alternativ som finns när det gäller legal grund för ett sådant förbud
och vilken väg som är den mest framkomliga.
Regeringen har i regleringsbrevet för år 1998 gett Socialstyrelsen i upp-
drag att verka för att kunskapsförsörjning och samverkansformer inom
miljömedicin klarläggs. Senast vid utgången av år 1999 bör samtliga
landsting ha klarlagt hur den miljömedicinska kunskapsförsörjningen
skall klaras samt hur samverkan skall ske mellan kornmunal och regional
nivå inom miljömedicinen.
58
Med anledning av miljömålspropositionen (prop. 1997/98:145) gav
regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att göra en samlad översyn av vilka
hälsorelaterade delmål och åtgärder som behövs för att miljökvalitets-
målen, i första hand målen Frisk luft, God bebyggd miljö och Giftfri
miljö, skall nås inom en generation samt precisera miljökvalitetsmålen
genom att utforma sektorsmål och fortlöpande följa upp sektorsmålen och
genomförandet inom sin sektor. En redovisning av uppdraget presen-
terades för regeringen den 1 oktober 1999.
Åtgärd S 98:2 Slutföra arbetet med nationella folkhälsomål
Även om hälsan allmänt sett har utvecklats positivt i Sverige finns det
fortfarande allvarliga sjukdomar och skador som är möjliga att
förebygga. Det finns bl.a. stora och i vissa fall ökande skillnader i hälsa
mellan olika sociala grupper, geografiska områden samt mellan könen.
Regeringen beslutade i december 1995 om direktiv till en parla-
mentarisk kommitté (dir. 1995:158) med uppgift att utarbeta ett förslag
till nationella mål för hälsoutvecklingen i Sverige. Målen skall vara
vägledande för samhällets insatser för att främja folkhälsan, förebygga
ohälsa, minska hälsorisker samt förhindra förtida och undvikbar
funktionsnedsättning. Kommittén skall även lämna förslag till strategier
för att nå målen samt beakta att målen kan förankras i olika besluts- och
utvecklingsprocesser. Arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling är en
av de aktiviteter där dessa mål och strategier bör förankras. Den
nationella folkhälsokommittén skall slutföra sitt arbete senast den 31
oktober 2000.
Åtgärd S 98:3 Förbättringar av innemiljön i lokaler där barn vistas
Regeringen har gett Folkhälsoinstitutet och Boverket ett gemensamt
uppdrag att tillsammans med andra berörda myndigheter och
organisationer initiera aktiviteter med inriktning på inomhusmiljöer där
barn och ungdomar vistas. Uppdraget bör genomföras inom ramen för
fnnemiljöåret 1999 och skall redovisas senast den 31 januari år 2000.
Åtgärd S 98:4 Verka för att lokala och regionala planer och
program inom hälsoskyddet och miljömedicinen tas fram
Till följd av bl.a. Miljöhälsoutredningen har Socialstyrelsen fått i
uppdrag att verka för att lokala och regionala planer och program inom
hälsoskyddet och miljömedicinen tas fram. Senast vid utgången av år
1999 bör 90 % av länsstyrelserna har antagit program som omfattar
hälsoskydd, 90 % av landstingen ha antagit verksamhetsplaner för den
egna miljömedicinska verksamheten samt 80 % av kommunerna antagit
lokala program eller verksamhetsplaner som täcker hälsoskydd.
Socialstyrelsen har enligt uppdrag från regeringen påbörjat planeringen
av en nationell miljöhälsorapport som skall presenteras senast år 2001.
Denna planeras att omfatta en uppdatering av Miljöhälsoutredningens
kunskapsunderlag, en bedömning av exponering för olika prioriterade
59
hälsorisker i miljön samt en uppskattning av ohälsa till följd av Skr. 1999/2000:13
hälsorisker i miljön uppdelat på olika sjukdomsgrupper.
Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket ingår bland de myndigheter
som tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling.
Myndigheterna inkom den 1 oktober 1999 till regeringen med en första
lägesredovisning i vilken de belyser hur myndigheten har definierat sin
roll, arbetets omfattning, eventuella problem och på vilket sätt det kan
integreras i myndighetens verksamhet.
Åtgärd S 99:1 Utredning om förutsättningar att avveckla ftalater i
medicintekniska produkter, läkemedel och läkemedelsnära produk-
ter samt andra produkter inom hälso- och sjukvården.
Läkemedelsverket och Socialstyrelsen gavs i regleringsbreven för år
1999 i uppdrag att i samråd med Kemikalieinspektionen, sjukvårdens
huvudmän och andra berörda parter utreda förutsättningarna för att i
första hand avveckla och i andra hand begränsa användningen av ftalater
och andra mjukgörare med skadliga eller misstänkt hälso- och
miljöskadliga effekter i medicintekniska produkter, i läkemedel och
läkemedelsnära produkter samt i andra produkter inom hälso- och
sjukvården. Utredningen bör även redovisa förslag till åtgärder som är
nödvändiga för att åstadkomma en avveckling alternativt en begränsning.
Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31 december 2000.
Folkhälsoinstitutet gavs i regleringsbrevet för år 1999 i uppdrag att ta
fram innehåll och utveckla metoder för att bättre nå föräldrar med
information i bl.a. allergiförebyggande syfte. Arbetet skall inriktas mot
de verksamheter som kommer i kontakt med barn och föräldrar, t.ex.
mödra- och barnavårdscentraler och vårdcentraler. Arbetet skall ske i
samråd med Socialstyrelsen och Landstingsförbundet samt eventuellt
andra berörda organisationer. Uppdraget skall redovisas senast den 31
mars 2000.
60
Skr. 1999/2000:13
Från och med den 1 januari 1999 ansvarar Finansdepartementet också för
vissa frågor som tidigare handlagts inom Inrikesdepartementet. Det gäller
kommun-, konsument-, bostads- och länsstyrelseffågor.
Inom Finansdepartementets verksamhetsområde läggs tonvikten bl.a.
på skatter och utveckling av miljöräkenskaper. Skatter kan i många fall
utgöra kostnadseffektiva instrument för att bidra till en hållbar
utveckling. För att nå en ökad förståelse av vad som krävs för en hållbar
utveckling kan arbetet med miljöräkenskapema, där både utsläpp och
naturresurser beaktas, vara värdefull.
En viktig del av konsumentpolitiken är att uppmuntra hållbara
konsumtions- och produktionsmönster. Skrivelsen Konsumenterna och
miljön - en handlingsplan för hållbar utveckling (skr. 1997/98:67, bet.
1997/98:LU21, rskr. 1997/98:220) överlämnades till riksdagen i mars år
1998. I skrivelsen presenterar regeringen sin syn på centrala frågor som
rör miljömålet i konsumentpolitiken. En handlingsplan för arbetet med att
uppfylla målet läggs fram i skrivelsen. Handlingsplanen som utgör ett led
i regeringens arbete för att uppnå en hållbar utveckling omfattar bl.a.
förbättrad varuinformation, varuprovning, bevakning av hur
miljöargument används i marknadsföring samt åtgärder som ökar de
enskilda konsumenternas möjligheter att rikta sin efterfrågan mot
ekologiskt hållbara varor och tjänster. Vägledande för arbetet är att verka
för att svenska ståndpunkter skall få internationellt genomslag på detta
område.
Åtgärd Fi 97:1 Öka skattesystemets miljöstyrande effekt och se över
ekonomiska styrmedel. Områden som analyseras är bl.a. vägskatter-
na och energiområdet
Trafikbeskattningsutredningen har lämnat delbetänkandet Bilen, miljön
och säkerheten (SOU 1997:126) och slutbetänkandet Bilen, miljön och
säkerheten (SOU 1999:62). En översyn av energibeskattningen pågår.
Energiskattefrågor har även aktualiserats i de överläggningar som pågår
med samtliga riksdagspartier om skattepolitikens framtida utformning.
Riksdagen har beslutat införa en avfallsskatt fr.o.m. den 1 januari 2000 i
överensstämmelse med förslagen i regeringens proposition En lag om
skatt på avfall (prop. 1998/99:84). Skatten kommer att tas ut med 250
kronor per ton avfall som deponeras.
I 1999 års ekonomiska proposition (prop. 1998/99:100) tar regeringen i
avsnitt 8.4.2 upp frågor om miljöincitament i trafikbeskattningen.
Regeringen föreslår att elbilar och elhybridbilar skall befrias från
fordonsskatt under fem år från den första registreringen. Riksdagen har
beslutat i enlighet med förslaget. De nya bestämmelserna gäller fr.o.m.
den 1 juli 1999. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2000 att
miljörelateringen av skattesystemet fortsätter (prop. 1999/2000:1).
61
Arbete med miljöräkenskaper pågår vid Statistiska Centralbyrån, Kon-
junkturinstitutet och Naturvårdsverket. De tre myndigheterna har ett nära
samarbete och presenterar resultaten i en gemensam rapportserie. Arbetet
skall vidga förståelsen för sambandet mellan ekonomi och miljö genom
att miljöstatistik utformas så att den kan hänföras till olika verksamheter
(i enlighet med Nationalräkenskapernas uppbyggnad) och genom att eko-
nomiska modeller utvidgas till att även inkludera vissa miljövariabler.
Miljöräkenskapema används i två miljöbilagor till Långtidsutredningen.
Långtidsutredningen har utkommit med jämna mellanrum sedan 1948.
Utredningen utarbetas på Finansdepartementet utan fastställda direktiv
från regeringen. Syftet är att ta fram ett underlag för ekonomisk politik
genom att göra en bred genomgång av den svenska ekonomins struktur,
problem och möjligheter. En av uppgifterna är att göra makroekonomiska
bedömningar av utvecklingen på längre sikt. I 1999 års ekonomiska vår-
propositions finansplan har presenterats gröna nyckeltal som speglar de
svenska bidragen till ett antal miljöproblem. I budgetpropostionen för
2000 (prop. 1999/2000:1) återfinns en redovisning av nyckeltalen under
utg. omr. 20 Allmän miljö och naturvård.
Åtgärd Fi 97:3 Beakta miljöhänsyn vid placering av medel inom
Allmänna Pensionsfonden och premiereservsystemet utan att göra
avkall på de försäkrades intresse av god avkastning
Så som anmärktes i redovisning hösten 1998 ger pensionssystemet
utrymme för miljöhänsyn vid placeringar av pensionsmedel. Arbetet med
placeringsregler pågår.
När sjätte fondstyrelsen inom Allmänna pensionsfonden infördes år
1996 konstaterade regeringen att miljöargument i allt större utsträckning
blir en konkurrensfaktor för företagen. Regeringen fann därför att det
inom ramen för de grundläggande kraven på långsiktigt hög avkastning
och tillfredsställande riskspridning bör vara väl motiverat för sjätte
fondstyrelsen, liksom för övriga fondstyrelser inom Allmänna
pensionsfonden, att ta miljörelaterade hänsyn vid sina placeringar.
Riksdagen beslöt år 1998 om ett reformerat system för inkomstgrundad
ålderspension (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13).
Som en del i den reformerade allmänna ålderspensioneringen finns
bl.a. ett premiereservsystem. I detta system skall medel motsvarande
intjänade pensionsrätter förvaltas i fristående värdepappersfonder som
väljs av de enskilda. För dem som inte gör något eget val skall medlen
förvaltas av en ny sjunde AP-fondstyrelse. Förvaltningen skall ske i en
särskild fond, Premiesparfonden. I en nyligen lämnad lagrådsremiss
föreslår regeringen att sjunde fondstyrelsen även skall förvalta en särskild
fond, Premievalsfonden, för dem som aktivt vill välja en statlig placering
för premiepensionsmedlen. Pensionssparamas intresse av långsiktigt hög
avkastning och, i fråga om Premiesparfonden, låg risk är grundläggande
krav på sjunde fondstyrelsens medelsförvaltning. Utan att åsidosätta
dessa primära krav bör även strävan efter en ekologiskt hållbar
utveckling kunna beaktas i placeringsverksamheten.
62
De fem partierna som står bakom pensionsöverenskommelsen har Skr. 1999/2000:13
vidare kommit överens om ett förslag till ny organisation och nya placer-
ingsregler för nuvarande första - femte fondstyrelserna (ds. 1999:38). En
proposition kommer att föreläggas Riksdagen senare under hösten 1999.
Även här föreslås att miljömässig hänsyn skall tas i placerings-
verksamheten utan att det görs avkall på grundläggande förvaltningsmål
om hög avkastning och låg risk.
Statens fastighetsverk förvaltar 1,6 miljoner kvadratmeter lokaler och har
upprättat en miljöledningsplan som beskriver det långsiktiga miljöarbetet
inom verket. Planens uppläggning ansluter till det internationella
miljöledningssystemet ISO 14001. Denna standard ställer krav på att
miljöarbetet bedrivs organiserat med fastställda rutiner och innehåller
krav på bl.a. policy, mål och handlingsplan. Under år 1999 planeras en
större översyn av hela Statens fastighetsverks miljöledningssystem.
Genom miljöbalken har länsstyrelserna fått en förstärkt roll som
regionala tillsynsmyndigheter. Samtidigt med miljöbalkens införande har
särskilda miljöprövningsdelegationer inrättats vid länsstyrelserna för
prövning om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Länsstyrelserna har
också i stor omfattning organiserat och genomfört miljöbalks-
utbildningar.
Länsstyrelserna har, i enlighet med propositionen Svenska miljömål
(prop. 1997/98:145) fått i uppdrag att regionalt anpassa, precisera och
konkretisera de nationella miljökvalitetsmålen. Målet Levande skog
ansvarar skogsvårdsstyrelsema för på regional nivå utom i de delar som
gäller skogens kulturmiljövärden där länsstyrelserna har det regionala
ansvaret. Länsstyrelserna har en viktig roll som samordnare mellan
statliga myndigheter och kommuner rn.fl. aktörer i länen. Länsstyrelserna
har också fått i uppdrag att samordna anpassningen av miljökvalitetsmål
och sektorsmål i sina län och att verka för att målen får genomslag i den
lokala och regionala samhällsplaneringen. Målen skall inarbetas i
STRAM, länsstyrelsernas strategier för regional miljö.
Länsstyrelserna har den 1 oktober 1999 tillsammans med Naturvårds-
verket lämnat ett gemensamt förslag på uppföljningssystem för de
regionala målen. Länsstyrelserna skall fortlöpande ansvara för och
samordna uppföljningen av miljökvalitetsmålen på regional nivå samt
stödja kommunerna med underlag för att formulera lokala mål och
åtgärdsprogram. Arbetet sker i samverkan med Naturvårdsverket, Riks-
antikvarieämbetet, Boverket och övriga berörda centrala och regionala
myndigheter, landsting, regionala självstyrelseorgan, kommuner, organ-
isationer, näringsliv och andra aktörer.
63
Åtgärd Fi 97:6 (f.d. In 97:10, delvis) Verka för en effektiv försörj- Skr. 1999/2000:13
ning med geografiska data som en del av samhällets informations-
försörjning
Länsstyrelserna bedriver under 1999 på regeringens uppdrag en bred
utbildning i GIS främst inom området samhällsplanering. Den primära
målgruppen utgörs av beslutsfattare och handläggare inom länsstyrelser
och kommuner. Satsningen görs med sikte på ett teknikskifte hos främst
länsstyrelser och kommuner. Utbildningen kommer enligt planerna att
fortsätta även under åren 2000 och 2001.
Åtgärd Fi 97:7 (f.d. In 97:2 och 8) Stödja utvecklingen av ändrade
beteendemönster hos konsumenter och hushåll. Öka kunskapsnivån
om konsumtion och miljö bl.a. genom att underlätta för konsument-
en att få tillgång till relevant information
Under Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet år 1998 har ett
nordiskt konsumentpolitiskt handlingsprogram för åren fram till år 2004
utarbetats, vilket slutligt antogs vid de nordiska konsumentministramas
möte på Island i augusti 1999. Handlingsprogrammet innehåller konkreta
målsättningar för hushållsrelaterade miljöfrågor.
För att förmedla och öka kunskapen om miljöfrågor som rör
konsumenterna har regeringen i mars 1999 gett Konsumentverket i
uppdrag att inrätta en webbplats med hushållsrelaterad miljöinformation.
En sådan webbplats kan användas av enskilda konsumenter, informa-
törer, företag och organisationer samt fungera som ett läromedel i skolan.
Genom webbplatsen kan berörda grupper få reda på hur vissa varor och
tjänster påverkar miljön, undersöka utbudet av miljöanpassade varor, få
goda råd, utbyta erfarenheter samt få förklaringar till olika begrepp.
Webbplatsen skall även innehålla information om hur hushållen kan
minska sin energiförbrukning. Webbplatsen kommer att tas i drift i april
2000.
Arbetet med en utvärdering av det nordiska miljömärkningssystemet
påbörjades under år 1998 inom ramen för en tvärsektoriell grupp för
samarbete mellan ÄK-Konsument och ÄK-Miljö. Utvärderingen omfattar
bl.a. konsumenters attityder till och kunskaper om Svanen samt
miljöeffekter av det nordiska miljömärkningssystemet. Utvärderingen
beräknas vara slutförd under år 2000.
Sverige har under hösten 1998 och våren 1999 deltagit aktivt i EU:s
konsumentrelaterade arbete under miljöministerrådet. Bl.a. har ett förslag
till direktiv om konsumentinformation om bränsleekonomi vid marknads-
föring av nya personbilar och ett förslag till reviderad förordning om
tilldelning av miljömärke behandlats. På rådsmötet i juni 1999 nådde
miljöministrarna politisk enighet om en gemensam ståndpunkt med
anledning av förslaget om reviderad miljömärkningsförordning.
När det gäller dagligvaruområdet har en särskild utredare i betänkandet
Märk väl! (SOU 1999:7) granskat frågan om märkning och annan
konsumentinformation.
64
Arbetet med att fullfölja de aviserade åtgärderna i handlingsplanen
Konsumenterna och miljön - en handlingsplan för hållbar utveckling
(skr. 1997/98:67, bet. 1997/98:LU21, rskr. 1997/98:220) fortskrider, och
uppföljningen av handlingsplanen har påbörjats. Konsumentverket har i
regleringsbrevet bl.a. fått i uppgift att arbeta med miljöaspekter i
samband med varuprovning, kunskapsutveckling om bl.a. källsortering
samt särskilt beakta miljöargument i marknadsföringen. Verket har i
augusti år 1999 på uppdrag av regeringen föreslagit sektorsmål som
preciserar miljömålet i konsumentpolitiken samt ett system för upp-
följning av dessa mål.
Regeringen har i regleringsbrev till Forskningsrådsnämnden (FRN) för år
1999 betonat att nämnden inom ramen för den konsumentforskning som
nämnden stödjer skall lägga tonvikt vid frågor som rör konsumenterna
och miljön. Frågorna har behandlats vid en konferens i Nordiska
Ministerrådets regi i Lillehammer i Norge i slutet av år 1998 där ett tema
var: "Vad vet vi om hushållens villkor och resurser när kraven på
miljöhänsyn ökar?".
Åtgärd Fi 98:3 (f.d. In 98:8) Fortsätta att stödja arbetet med miljö-
ledningssystem hos myndigheterna inom verksamhetsområdet
Konsumentverket är en av de myndigheter som arbetar med att införa
miljöledningssystem som ett verktyg för att integrera miljöhänsyn, vilket
bl.a. innebär att verket har kartlagt verksamhetens direkta och indirekta
miljöpåverkan.
Konsumentverket har getts ett sektorsansvar för konsumentrelaterade
miljöfrågor genom en ändring i myndighetsinstruktionen. Detta innebär
att verket kommer att vara samordnande, stödjande och pådrivande i
sådana frågor.
Åtgärd Fi 99:1 Översyn av sambandet mellan tillväxt och miljö samt
behov av åtgärder för en effektivare användning av naturresurser i
syfte att nå en hållbar utveckling
Regeringen har tillsatt en särskild utredare (Fi 1999:02) för att genomföra
en översyn av sambandet mellan miljö och tillväxt samt behovet av
åtgärder för en effektivare användning av naturresurser i syfte att nå en
hållbar utveckling. Utredaren skall bedöma behovet av effektiviserings-
mål på nationell nivå på kort och lång sikt och föreslå sådana mål om
utredaren finner det ändamålsenligt. Utredaren kan även föreslå
ytterligare åtgärder på central nivå samt insatser som kan aktualiseras för
t.ex. kommuner, näringsliv och medborgarna om så bedöms erforderligt
3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 13
för att uppnå dessa mål. Utredaren skall även studera och bedöma Skr. 1999/2000:13
sambanden mellan ekonomisk tillväxt, naturresursförbrukning och
miljöpåverkan. Utredarens arbete skall ske med utgångspunkt i en analys
och en bedömning av vilken grad av resurseffektivisering som är
önskvärd och möjlig på lång och kort sikt. Bedömningen skall göras
utifrån en granskning och utvärdering av de beräkningar och antaganden
som gjorts vad gäller resurseffektiviseringsbehov, bl.a. faktor 10-
begreppet. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den
30 juni 2000.
66
Skr. 1999/2000:13
Utbildning som ger kunskaper i meningen fakta, färdighet, förståelse och
förtrogenhet är avgörande för att främja hållbar utveckling och förbättra
människors förmåga att lösa miljö- och utvecklingsfrågor. Utbildnings-
departementet verkar bl.a. för att stärka miljöundervisningens roll i
skolan genom att skapa utrymme för undervisning om miljö och
livsstilsfrågor. Genom ett förändrat och gränsöverskridande arbetssätt
kan miljöfrågorna komma in i alla skolans ämnen. Statens skolverk är en
av de myndigheter som av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar
för ekologiskt hållbar utveckling. Högskolan har också en betydelsefull
roll genom att erbjuda kvalificerad utbildning och utföra forskning. Nya
rön inom forskningen överförs genom forskningsanknytningen till
grundutbildningen. Studenternas engagemang är också stort vilket
påverkar kursutbud och kursinnehåll. Även folkbildningsinsatser är
viktiga för att med bredd nå ut med kunskap som är nödvändig för
omställningsarbetet.
Arbetet i skolorna för att erhålla utnämningen Miljöskola har startat
under år 1999 (SKOLFS 1998:122 samt Statens skolverks föreskrifter).
Intresset är stort från såväl enskilda skolor som kommuner och i vissa fall
även regioner att alla i kommunen/regionen ingående skolor skall arbeta
för att nå utmärkelsen. Skolverket har utsett ca 100 skolor som
pilotskolor vilkas arbete följs särskilt och utvärderas. Bland pilotskolorna
är verksamheter från förskolor till och med kommunal vuxenutbildning
representerade.
Åtgärd U 97:2 Förstärka miljöundervisningen på gymnasieskolan
bl.a. genom ett nytt tekniskt program och flexiblare ämnesstruktur
Riksdagen har beslutat att ett nytt tekniskt program skall införas i gymna-
sieskolan fr.o.m. läsåret 2000/01 (prop. 1997/98:169, bet. 1998/99:3, rskr.
1998/99:160). Syftet med programmet är bl.a. att bredda utbudet inom
den naturvetenskapliga och tekniska sektorn t.ex. områden som data,
miljö, biokemi och elektronik. Den slutliga utformningen skall ta vara på
erfarenheter från pågående försöksverksamhet enligt förordningen
(1998:974) om försöksverksamhet i gymnasieskolan med ett nytt nation-
ellt program, teknikprogrammet.
Skolverkets utvärdering av hur kommunerna lever upp till sitt ansvar för
kompetensutveckling av lärare i naturvetenskap, miljö och teknik visar
att för merparten av de undersökta skolorna är omfattningen av kom-
petensutvecklingen begränsad eller mycket begränsad. Ämnesdidaktiska
67
moment saknas vanligen och insatserna är ofta kortsiktiga och fragment- Skr. 1999/2000:13
ariska. (Jfr åtgärd 99:4).
Genomförande pågår av ändringarna i läroplanen for det obligatoriska
skolväsendet (Lpo94) som innebar integrering av verksamheterna i
förskola och skola liksom att under skolans uppdrag underströks att
genom ett miljöperspektiv får eleverna möjligheter både att ta ansvar för
den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett personligt
förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor. Vidare införs
den nya läroplanen för förskolan (Lpfö98) där förskolans uppgift anges
vara bl.a. att lägga stor vikt vid miljö- och naturvårdsfrågor.
Miljöledningssystem införs successivt vid högskolor och forskningsråd så
att det under 1999 omfattar 21 högskolor och ett forskningsråd. Av
redovisningar från arbetet framgår att såväl ledningen för myndigheterna
som personalen har haft en positiv inställning till arbetet. Samtidigt har
brist på tid, resurser och kunnande noterats som särskilda svårigheter i
arbetet med miljöledningssystem.
Åtgärd U 97:6 Ha som mål vid universitet och högskolor att miljö-
och resursfrågor behandlas i utbildningarna i sådan omfattning och
med sådan inriktning som motiveras av den verksamhet utbildn-
ingen förbereder för
Utöver föreskrifter i lagar, förordningar samt regleringsbreven till
högskolorna utgör studenternas engagemang i miljöfrågor en stor
drivkraft i utvecklingen av arbetet för hållbar utveckling vid lärosätena.
Redovisningarna från de högskolor och universitet som startat införandet
av miljöledningssystem bekräftar vad regeringen tidigare förutsett,
nämligen att införande av sådant system, som även innefattar i vad mån
de olika utbildningarna beaktar hållbar utveckling, fäster fokus på och
medför en positiv utveckling i detta avseende.
Forskningsrådsnämnden har i samverkan med Naturvårdsverket i
november 1998 redovisat ett uppdrag att utreda frågan om forskning för
en hållbar utveckling. Av redovisningen framgår bl.a. att breddningen av
forskningsinsatser rörande en hållbar utveckling redan är igång i det
svenska forskningssamhället på bred front sedan tidigt 1990-tal.
Fortfarande finns dock områden där insatserna är otillräckliga.
Kopplingen och kontakten mellan forskningsvärld och den del av
samhället som tillhandahåller en praktisk vardaglig förändring måste
förbättras. Genom den stora bredd av frågor som har med hållbar
utveckling att göra måste alla forskningsaktörer ta sin del av ansvaret, var
och en inom sin speciella del av forskningssystemet. Förslagen bereds för
68
närvarande inom regeringskansliet och bildar en del av underlaget för den Skr. 1999/2000:13
kommande forskningspropositionen.
Sverige bidrog aktivt till att miljöforskning och stöd för en hållbar
utveckling fått en ökad betydelse i EU:s femte ramprogram för forskning
och utveckling.
Av de 42 kommuner som av regeringen beviljats bidrag inom ramen för
de lokala investeringsprogrammen och en hållbar ekologisk utveckling
har 12 kommuner avsatt medel för folkbildningsinsatser inom projekten.
Statens satsning under en treårsperiod 1999-2001 på att genom ITiS
utveckla lärarnas kompetens är en komplettering och förstärkning av den
kompetensutveckling inom IYT-området som skolhuvudmännen svarar
för med hänsyn till denna. Satsningen avses stödja och förstärka ett
utvecklingsarbete som pågår i landets skolor och som syftar till en
utveckling av lärares och elevers arbetssätt och arbetsformer. Därigenom
ökar också möjligheterna för elevernas aktiva ställningstaganden och
handlingsförmåga i arbetet för ett hållbart samhälle.
Statens skolverk tillhör de myndigheter som av regeringen getts ett
särskilt sektorsansvar. Det innebär bl.a. att Skolverkets aktiva roll att
stödja utvecklingen av utbildning för hållbar utveckling fortsätter.
För att stödja och stimulera arbetet med värdegrunden i förskola, skola
och vuxenutbildning startade i februari 1999 ett projekt, Värdegrunds-
projektet. Projektet skall pågå fram till den 31 mars 2000.
Förbättrade kunskaper i naturvetenskap, teknik och miljö. Ett nytt
(femårigt) NOT-projekt med syfte att stimulera intresset för natur-
vetenskap och teknik. Projektet har två inriktningar: dels att bidra till att
utveckla metoder för undervisning dels fortsatt arbete med
attitydpåverkan för att öka intresset för naturvetenskap och teknik.
69
Ett särskilt stöd lämnas under perioden 1999-2000 till kompetens-
utveckling av lärare i naturvetenskap, teknik och miljö. Skolverket
fördelar medel till kommunerna for grundläggande ämnesmässig
kompetensutveckling och utveckling av den didaktiska kompetensen.
Uppdrag till Skolverket om kompetensutveckling av lärare i yrkesämnen
i form av utbildningsprojekt.
Folkhögskolor inbjuds att delta i arbetet för att erhålla utmärkelsen
Miljöskola. Sådan inbjudan bör även ges till studieförbunden att, med
hänsyn tagen till deras speciella form av verksamhet, kunna arbeta för att
få en sådan utmärkelse.
70
Skr. 1999/2000:13
Riksdagens ställningstagande till propositionen Hållbart fiske och
jordbruk (prop. 1997/98:2, bet,1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) är ett av
de viktigaste underlagen för bedömningar och förslag till åtgärder för ett
ekologiskt hållbart jordbruk och fiske.
Ett ekologiskt hållbart jordbruk är resursbevarande, miljöanpassat och
etiskt godtagbart. Ett grundläggande krav för ett ekologiskt hållbart
produktionssystem inom jordbruket är att det framtida handlings-
utrymmet bibehålls. Ett jordbruk som bidrar till bevarande av
naturresurserna, främjar positiva effekter på miljön och minimerar
jordbrukets negativa miljöeffekter innebär att framtida generationer
kommer att ha bättre förutsättningar och valmöjligheter att utforma ett
samhälle med god livskvalitet. Jordbruket skall även vara etiskt
godtagbart.
Vid Europeiska rådets möte i Berlin våren 1999 träffades en överens-
kommelse om EG-kommissionens reformförslag till ny jordbrukspolitik.
Som en del i överenskommelsen antogs en ny landsbygdsförordning. I
förordningen fastställs ramarna för EG:s stöd till en hållbar lands-
bygdsutveckling. Åtgärder för landsbygdsutveckling skall komplettera
andra delar av den gemensamma jordbrukspolitiken. I rådsförordningen
kommer regelverken för de nuvarande Mål 5a- och Mål 5b-åtgärderna
samt de kompletterande åtgärderna att samordnas. Miljöåtgärder inom
jordbruket ingår som en obligatorisk del för medlemsstaterna i de
landsbygdsprogram som skall utarbetas för perioden 2000—2006.
Landsbygdsförordningen ersätter därmed i allt väsentligt den nuvarande
rådsförordningen 2078/92 och kommer att kunna användas både för
gamla och nya former av miljöåtgärder. Krav på minst femåriga åtagan-
den ligger fast.
Inom Jordbruksdepartementets delansvar för de lokala investerings-
programmen för ekologisk hållbarhet har projekt initierats för bl.a.
våtmarksanläggning och restaurering av natur- och kulturvärden i betes-
marker.
Ett hållbart fiske skall vara resursbevarande, långsiktigt och ekonom-
iskt bärkraftigt. I tidigare års skrivelse om ekologisk hållbarhet har
regeringen framhållit att försiktighetsprincipen skall tillämpas i arbetet
med en förändring av den gemensamma fiskepolitiken. Under år 1998
användes försiktighetsprincipen för första gången som en utgångspunkt
för faställande av fiskekvoter inom ramen för Fiskerikommissionens för
Östersjön verksamhet. Vidare har EU och Norge under året enats om att
införa en ny förhandlingsstrategi för Nordsjösill grundad på försiktighets-
principen. Sverige har även verkat regionalt och multilateralt för att
försiktighetsprincipen tillämpas vid bestämning av fiskekvoter.
Att miljöaspekter integreras och att ekologiska krav beaktas är en
viktig fråga. Under året har miljöfrågornas integrering i fiskepolitiken
diskuterats. Ett område som har aktualiserats i denna debatt är miljö-
märkning av fisk.
71
Att resursutnyttjandet inte skall överskrida ekosystemets produktions- Skr. 1999/2000:13
förmåga är en annan viktig fråga. Under året har genomförts ytterligare
regleringar av fisket i Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt genom att total-
kvoter har fastställts för fler bestånd bl.a. för tobis samt genom att vissa
industrifiskarter fördelades mellan berörda stater. Under året har även ett
omfattande arbete lagts ner av Nordostatlantiska fiskerikommissionen
angående det oreglerade makrillfisket på internationellt vatten. Någon
enighet har ännu inte kunnat nås i denna fråga.
Genom att verka för ett hållbart fiske skapas förutsättningar för att
framtida generationer kan skapa arbetstillfällen i bl.a. glesbygd samt att
konkurrenskraftiga företag inom fiskerinäringen kan utvecklas.
Den gemensamma jordbruks- och livsmedelspolitiken måste förändras
för att skapa förutsättningar att utveckla långsiktigt hållbara produktions-
system (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98 JoU 23, rskr. 1997/98:241). Den
gemensamma jordbrukspolitiken har en viktig uppgift i att påverka
produktionen i riktning mot en ekologiskt hållbar utveckling. Den
nuvarande gemensamma politiken är inte utformad för att ta detta ansvar
och speglar inte det ökade konsument- och samhällsintresset för en
miljöanpassad produktion. Riksdagen har ställt sig bakom regeringens
förslag till tre övergripande mål för jordbruks- och livsmedelspolitiken
inom EU. Produktionen skall styras av konsumenternas efterfrågan. Den
skall även vara såväl ekologiskt som ekonomiskt hållbar på lång sikt. EU
skall dessutom medverka till global livsmedelssäkerhet. Regeringen anser
att beslutet om Agenda 2000 innebär ett steg i rätt riktning mot en hållbar
utveckling bl.a. avseende ökade möjligheter för miljöförbättrande åt-
gärder. Reformen är dock inte tillräckligt långtgående.
Sverige tillämpar nu ett utbyggt miljöprogram motsvarande hela den
kostnadsram på totalt 2 800 miljoner kronor per år som Sverige erhöll vid
medlemsskapsförhandlingama. Ett nytt miljöstöd för bevarande av
värdefulla natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet har införts från år
1999 i enlighet med riksdagens beslut.
Riksdagen har godkänt inriktningen i regeringens förslag till åtgärds-
program för att ytterligare minska hälso- och miljöriskerna vid använd-
ningen av bekämpningsmedel inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Ett
stor antal åtgärder skall genomföras liksom en kartläggning och kvanti-
fiering av riskerna i en högre utsträckning än vad som gjorts tidigare.
Under år 1999 utgår medel till försöks- och utvecklingsverksamhet enligt
regeringens förslag. Informations- och utbildningsinsatser till lantbrukare
72
är av stor betydelse. Inom ramen för jordbrukets miljöprogram avsätts Skr. 1999/2000:13
medel för sådana aktiviteter.
Jordbruksverket har utarbetat en aktionsplan för ekologisk produktion i
syfte att nå riksdagens mål att 10 % av landets åkerareal bör vara
ekologiskt odlad år 2000. Den ekologiska produktionen främjas genom
bl.a. ersättning till lantbrukare och medel för utbildning, information och
demonstrationsprojekt inom ramen för miljöprogrammet, försöks- och
utvecklingsprojekt, forskning samt marknadsstödjande åtgärder.
Regeringens bedömning är att förutsättningarna fortfarande är goda för
att uppnå riksdagens mål om 10 % ekologiskt odlad åkerareal till år 2000.
Jordbruksverket har på regeringens uppdrag lämnat förslag till nya mål
för den ekologiska produktionen. Regeringen kommer att återkomma till
riksdagen i frågan i en särskild skrivelse.
Regeringen gav år 1996 Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) i
uppdrag att utarbeta och genomföra ett forskningsprogram för ekologisk
jordbruks- och trädgårdsproduktion. Med s.k. revalveringsmedel anslogs
för perioden 1997-1999 total 46,5 miljoner kronor för denna forskning.
Programmet kommer att avrapporteras den 31 december 1999. Inför
nästa forskningspolitiska proposition, som väntas år 2000, uppdrog
regeringen i oktober 1998 åt SJFR att utarbeta en forskningsstrategi för
jordbruksforskningen. I uppdraget ingår att bedöma hur forsknings-
programmet kan föras vidare i en uppföljande satsning.
Ett av jordbrukets största miljöproblem är växtnäringsförluster till vatten
och luft. De uppsatta miljömålen har inte nåtts. Regeringen gav
Jordbruksverket i uppdrag att till årsskiftet 1999/2000 redovisa förslag
till sektorsmål samt förstärkta åtgärdsprogram för att minska växtnärings-
förlusterna till vatten och luft. Under år 1999 utgår medel till försöks-
och utvecklingsverksamhet enligt regeringens förslag. Informations- och
utbildningsinsatser till lantbrukare är av stor betydelse. Inom ramen för
miljöersättningsprogrammet för jordbruket utgår medel för sådana
insatser.
Aktionsplanen för bevarande av biologisk mångfald har inom ramen för
miljöprogrammet i allt väsentligt genomförts genom åtgärder för att
bevara och utveckla den biologiska mångfalden inom jordbruket och
rennäringen. Ett löpande uppföljnings- och utvärderingsarbete av den
gemensamma jordbrukspolitikens miljöeffekter genomförs kontinuerligt
av Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet. Ut-
värderingsarbetet avrapporteras regelbundet. En kvalitativ bedömning
avses lämnas hösten 1999. Om det i detta arbete framkommer att utveck-
lingen av miljösituationen påkallar ytterligare miljöåtgärder bör behovet
av att vidareutveckla aktionsplanen övervägas.
73
Beslut har tagits om att aktionsplanen för uppföljning av den biologiska
mångfaldsplanen på fiskets område skall genomföras och medel har
beviljats för detta. I aktionsplanen finns angivet 27 olika åtgärder som
skall genomföras. Flertalet av åtgärderna skall följas upp inom en 3-
årsperiod, men tidsperspektivet varierar för de olika åtgärderna. Under år
1998 har Fiskeriverket i samarbete med Naturvårdsverket utarbetat
åtgärdsplaner för flodkräfta, mal, grönling, nissöga, sandkrypare och
vårlekande siklöja.
En långsiktig satsning skall göras på förbättrad fiskevård främst i
kustområdena och i de stora sjöarna. Beslut har fattats om att bevilja 20
miljoner kronor till fiskevården fr.o.m. år 1998. Inom ramen för detta
arbete har insatser för bevarande av hotade arter och stammar,
biotopåtgärder, bildande av fiskevårdsområden och skärpt fiskevårds-
tillsyn genomförts. Huvuddelen av medlen har lagts ut till länsstyrelserna
i form av länsvisa ramar, som bl.a. har använts till insatser som syftat till
att stödja fritidsfisket.
Den internationella aktionsplanen för Östersjölaxen kommer att gälla
under tidsperioden fram till år 2010. Mål finns angivna på kort och
medellång sikt. Arbetsgrupper på nationell och internationell nivå arbetar
med implementeringen av planen. Inom ramen för detta har Fiskeriverket
under året utarbetat ett nationellt åtgärdsprogram, som har avrapporterats
till regeringen.
En nationell uppföljning av den senaste Nordsjökonferensen har genom-
förts under året. Detta arbete kommer att presenteras inom ramen för det
förberedelsearbete som sker inför nästa Nordsjökonferens som planeras
äga rum år 2002. Ett internationellt arbete pågår med att vidareutveckla
den s.k. ekosystemansatsen på fiskets område. Inom den Nordatlantiska
laxorganisationen har arbetet med en långsiktig aktionsplan för atlant-
laxen fortsatt.
Arbetet med att ta fram en Agenda 21 för Östersjöområdet - Baltic 21 -
är en viktig del i Sveriges strävanden att fördjupa och utvidga samarbetet
mellan Östersjöregionens länder. Sverige var initialt s.k. leadparty, och
var ansvarig för att den gemensamma handlingsplanen för jordbruks-
sektorn arbetades fram. Polen har nu tillsammans med HELCOM tagit
över leadparty funktionen för jordbrukssektorn. På fiskets område har
Fiskerikommissionen för Östersjön haft motsvarande leadparty-ansvar.
Fiskesektom har deltagit i arbetet med att utarbeta handlingsplanen på
fiskets område.
74
Regeringen har gett ett antal myndigheter i uppdrag att infora miljö-
ledningssystem. De myndigheter under Jordbruksdepartementet som getts
detta uppdrag är i pilotomgången Fiskeriverket (FiV), i andra omgången
Statens livsmedelsverk (SLV) och Statens lantbruksuniversitet (SLU)
samt nyligen i tredje omgången Statens jordbruksverk (SJV), Statens
veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Statens jordbruks- och
forskningsråd (SJFR). FiV, SLV och SLU har avgivit sina första
rapporter avseende införande av miljöledning. Uppföljning av dessa
rapporter pågår.
Eftersom myndigheterna fått sitt uppdrag att införa miljölednings-
system vid olika tillfällen har de kommit olika långt. Fiskeriverket (pilot)
som startade sitt arbete år 1997 fortsätter f.n. med att integrera sitt
miljöledningssystem i den ordinarie verksamheten. Några myndigheter
arbetar med att genomföra en miljöutredning (SJV, SVA och SJFR, vilka
blev miljöledare år 1999), dvs. en kartläggning av myndighetens verk-
samhet som ger upphov till negativa miljöeffekter, och med att ta fram en
miljöpolicy, mål och handlingsplan för sitt fortsatta arbete (SLV och
SLU, vilka blev miljöledare år 1998).
Odling av energiskog bidrar positivt till att minska växthusgaser både
genom att öka tillgången på fömybar energi och genom att under
växtperioden binda koldioxid. Det nationellt finansierade anläggnings-
stöd som introducerades år 1997 inom ramen för rådets förordning (EEG
nr. 1765/92) har hittills endast utnyttjats marginellt. Under år 1998 har
reglerna för anläggningsstödet förändrats och stödnivån höjts för att
stimulera lantbrukarnas intresse för nyplantering av energiskog.
Regeringen har tillkallat en kommitté med uppgift att bl.a. lämna förslag
till en rennäringspolitik som ger underlag för en ekologiskt, ekonomiskt
och kulturellt långsiktigt bärkraftig rennäring (Jo 1998:03). Uppdraget
skall redovisas senast vid utgången av år 1999.
Sverige verkar för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU vars
övergripande mål bl.a. är att främja en hållbar jordbruks- och livsmedels-
produktion. Jordbruksrådet avlämnade en inledande rapport om inte-
grering av miljöhänsyn och hållbar utveckling vid toppmötet i Wien i
december 1998.1 slutsatserna från Wien-mötet uppmanas bl.a. jordbruks-
sektorn att fortsätta det påbörjade arbetet med att ta fram strategier för att
integrera miljöhänsyn och hållbar utveckling. Sektorn uppmanas också
att ta fram en uppsättning indikatorer. Arbetet med strategin och
indikatorer skall redovisas vid toppmötet i Helsingfors i december 1999.
Regeringen anser att grundläggande förutsättningar för ett framgångsrikt
miljöarbete är ett kontinuerligt arbete inom såväl jordbruksnäringen som
fiskerinäringen för att förstärka dess ansvar för miljön. Jordbruksverket
75
och Fiskeriverket tillhör de myndigheter som av regeringen tilldelats ett Skr. 1999/2000:13
särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling. Sektorsmyndig-
hetema återkom den 1 oktober 1999 till regeringen med en första
lägesredovisning om hur myndigheterna definierat sin roll, arbetets
omfattning, eventuella hinder och på vilket sätt arbetet med ekologisk
hållbarhet kan integreras i myndighetens verksamhet. Myndigheter med
sektorsansvar skall årligen redovisa sina insatser i samband med
årsredovisningarna.
Jordbruksverket och Fiskeriverket har haft regeringens uppdrag att
utarbeta förslag till delmål och åtgärder som bidrar till att uppnå de
miljökvalitetsmål som föreslås i miljöpropositionen (prop. 1997/98:145,
bet. 1998/99:MJU, rskr. 1998/99:183) och som faller inom deras ansvars-
områden. Arbetet bedrevs i samverkan med Naturvårdsverket och den
parlamentariska beredningen om mål i miljöpolitiken. Uppdragen har
redovisats den 1 oktober 1999.
Jordbruksverket redovisade i slutet av år 1998 ett förslag till nationellt
program för bevarande och långsiktigt nyttjande av växtgenetiska
resurser för livsmedel och jordbruk. Programmet har remissbehandlats
och ett regeringsbeslut beräknas tas under hösten. Regeringen har vidare
föreslagit i budgetpropositionen för 2000 att totalt 12 miljoner kronor
fördelat med fyra miljoner kronor per år under tre år avsätts för
forskningsinsatser och till Nordiska genbankens arbete inom området
växtgenetiska resurser.
Jordbruksdepartementet arbetar för närvarande med programplaneringen
enligt de förutsättningar som anges i landsbygdsförordningen. Lands-
bygdsförordningen kan användas för att ställa om till ett ekologiskt
hållbart jordbruk och för att uppnå miljömålen för jordbruket.
Miljöprogramutredningen (Jo 1998:04) har lämnat förslag till fortsatt
inriktning på och innehåll i ett nytt svenskt miljöprogram för jordbrukets
miljöprogram för perioden 2001-2005 (dir. 1998:11). Utredarens förslag
till miljöåtgärder och utfallet av remissen kommer att hanteras inom
ramen för ett kommande landsbygdsprogram. Inom landsbygds-
programmet kan olika former av miljöåtgärder integreras i ett samlat
program så att miljönyttan förstärks och administrativa förenklingar m.m.
kan åstadkommas.
Sverige har under ett flertal år i Fiskerikommissionen för Östersjön drivit
frågor som rör det långsiktiga skyddet av det för Sverige kommersiellt så
viktiga torskbeståndet i Östersjön. Vid 1998 års session beslöts att
76
Fiskerikommissionen under år 1999 skall utarbeta en långsiktig Skr. 1999/2000:13
förvaltningsplan inom ramen för försiktighetsprincipen. Ett arbets-
gruppsmöte har hållits i april 1999, där internationella riktlinjer för
förvaltningen har utarbetats. Fiskerikommissionen antog en resolution
(EG nr. 1257/1999) om riktlinjerna i september 1999.
Inom ramen för kommissionens arbete med integrering av miljöhänsyn
och hållbar utveckling verkar Sverige för ett långsiktigt och ekonomiskt
bärkraftigt fiske genom tillämpning av bl.a. försiktighetsprincipen. I
rådsslutsatsema från toppmötet i Köln i juni 1999 utpekas fisket som en
av de sektorer inom vilka en strategi för att integrera miljöhänsyn och
hållbar utveckling skall utvecklas. Arbetet med strategin redovisas år
2000.
77
Skr. 1999/2000:13
Kulturella värderingar styr hur väsentliga delar av vår vardag organ-
iseras. Kulturen utgör därmed en grund och en förutsättning för ett
hållbart samhälle. Kultursektorn kan bidra till en ekologiskt hållbar
utveckling genom sin mångfald av verksamheter med anknytning till
frågor om samhällsutveckling, integration, idrott, folkrörelser, ungdoms-
politik och kulturella perspektiv. Riksantikvarieämbetet är en av de
myndigheter som av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar för
ekologiskt hållbar utveckling.
En varsam förvaltning och ett framsynt tillvaratagande av vårt
gemensamma kulturarv är en nödvändig utgångspunkt i arbetet för en
hållbar utveckling. Efterkrigstidens kulturarv står i fokus som en ny fråga
för kulturmiljösektom. Mångfalds- och integrationsfrågorna liksom sak-
områdena idrott, folkrörelsefrågor och ungdomspolitik, vilka samtliga
numera hör hemma i Kulturdepartementet, är nya verksamheter som ger
nya perspektiv på frågor som rör hållbar utveckling. Riksdagen har
vidare beslutat inrätta ett helt nytt politikområde - storstadspolitik - som
också förts till Kulturdepartementet.
Under år 1998 var Stockholm Europas kulturhuvudstad. En del av de
särskilda satsningar som genomfördes under Kulturhuvudstadsåret hade
en utgångspunkt i miljöfrågor och ekologi och visst bidrag till detta
lämnades därför från den s.k. Kretsloppsmiljarden.
Kulturmiljösektorn svarar för en viktig del i arbetet för ett hållbart
samhälle. Riksantikvarieämbetet gavs i miljöpropositionen (prop.
1997/98:145) ett självständigt ansvar för uppföljning av de delar av de
nya miljökvalitetsmålen som berör kulturmiljön. I propositionen
Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföremål (prop. 1998/99:114) föreslås
nya övergripande mål för arbetet för kulturmiljön. Ett av målen är: Ett
hållbart samhälle med goda och stimulerande miljöer och med kultur-
miljöarbetet som en drivande kraft i omställningen.
För att utveckla och stärka arbetet för kulturmiljön i Östersjöområdet
beslutade kulturministrarna i Östersjöländerna i september 1997 att till-
sätta en gemensam arbetsgrupp. Riksantikvarieämbetet deltar i och
samordnar detta arbete. Arbetsgruppen har i juni 1999 lämnat förslag på
en strategisk handlingsplan för Östersjöområdets gemensamma kulturarv.
Kulturministrarna har ställt sig bakom planen vid ett möte i Gdansk i
september 1999.
Regeringen har vidare givit Riksantikvarieämbetet ett huvudansvar för
genomförandet av två projekt avseende hållbar byggnadsvård i
78
Östersjöområdet. Projekten, som gäller Polen och Estland, har beviljats Skr. 1999/2000:13
bidrag på sammanlagt 60 miljoner kronor ur Östersjömiljarden.
Riksantikvarieämbetet har tilldelats 3,4 miljoner kronor från den s.k.
kretsloppsmiljarden för att värna gammal byggteknik. Utgångspunkten är
att traditionellt byggda hus oftast är både miljövänliga och långlivade.
När dagens hus skall förvaltas och renoveras är det också viktigt att värna
kulturmiljön. Medlen skall användas till en materialguide för ekologisk
byggnadsvård, till ett nätverk för entreprenörer som inriktat sig på
byggnadsvård och till att starta ett samarbete mellan olika yrkesfack vid
planering. Örebro, Västmanlands, Gotlands och Gävleborgs län medver-
kar med många olika delprojekt i detta arbete.
Riksdagen antog i maj 1998 regeringens proposition Framtidsformer -
Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design (1997/98:117,
bet. 1997/98:KrU14, rskr. 1997/98:225). I denna påtalas vikten av en god
utformning av den fysiska miljön med utgångspunkt i människors behov
av en tilltalande och stimulerande miljö. Vikten av att de offentliga
aktörerna föregår med gott exempel poängteras särskilt och staten har här
ett stort ansvar genom sina olika roller och styrmedel.
Arkitektur, formgivning och design med hög kvalitet innebär hus-
hållning med såväl ekonomiska resurser som naturresurser. Regeringen
har framhållit betydelsen av att ekologiska aspekter tillgodoses, likväl
som funktionella, tekniska, ekonomiska, sociala och estetiska.
Omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle kan förväntas fa stora
konsekvenser på det befintliga byggnadsbeståndet. Inom ramen för
statens stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet har
regeringen också markerat vikten av att de arkitektoniska kvaliteterna
och kulturmiljö värden ges uppmärksamhet. För att bidra till ett samspelt
statligt agerande inom detta tvärsektoriella område har regeringen inrättat
en arbetsgrupp för arkitektur, formgivning och design som leds av
Kulturdepartementet.
I miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) betonas betydelsen av en ökad
samverkan mellan naturvården och kulturmiljösektom. I miljöbalken
(prop. 1997/98:45) finns bl.a. bestämmelser som rör natur- och kultur-
miljön. I propositionen Uppföljning av skogspolitiken (prop.
1997/98:158) anförde regeringen att en helhetssyn på skogens natur- och
kulturmiljö värden är en förutsättning för att nå framgång i det fortsatta
arbetet med att bevara och utveckla skogens miljövärden samt att den
administrativa hanteringen av skogens natur- och kulturmiljövärden bör
samordnas bättre. Regeringen har i regleringsbrevet för år 1997 tydligare
samordnat Riksantikvarieämbetets och Naturvårdsverkets verksamhets-
mål i syfte att verka för ett ökat samarbete mellan natur- och
kulturmiljösektorema. I regleringsbrevet för år 1998 har därutöver införts
ett gemensamt återrapporteringskrav angående resultat av samverkan
79
mellan sektorerna. Av återrapporteringen framgår bl.a. att samarbetet Skr. 1999/2000:13
som regel fungerar bra och att olika projekt bidrar till att utveckla
förståelse för behovet av samarbete och helhetssyn. Enligt verkens
bedömning är samarbetet nu mer heltäckande än tidigare och omfattar de
flesta områden där samverkan är nödvändig. Det finns dock behov av
fördjupning inom vissa områden.
Regeringen har i propositionen Kulturarv - kulturmiljöer och kultur-
föremål (prop. 1998/99:114) föreslagit nya övergripande mål för
kulturmiljöarbetet. Genom de nya målen förtydligas vikten av att olika
sektorer i samhället samverkar till gagn för en långsiktigt hållbar
förvaltning och utveckling av kultur- och naturmiljön.
Våra storstäder har växt fram ur skilda historiska förutsättningar. Olika
sociala, ekonomiska och ideologiska strukturer har bidragit till att ge
städerna dess fysiska utformning, vilket gett karaktär och identitet åt
stadsplaner och bebyggelse. Variationen i den successivt framvuxna
bebyggelsen är värd att slå vakt om genom att vårda det gamla och verka
för kvalitet i det nya som tillkommer. Inte minst är detta viktigt när det
gäller de förändringar som städerna nu står inför i och med utvecklingen
mot ett hållbart samhälle. För att stärka arbetet med arkitektur och
kulturmiljövärden i storstäderna har regeringen i propositionen
Utveckling och rättvisa - en politik för storstaden på 2000-talet (prop.
1997/98:165) föreslagit att 10 miljoner kronor om året avsätts för detta
ändamål under de kommande tre åren. Insatserna handlar om att förbättra
kulturmiljösektoms kunskapsunderlag och om investeringar i byggnads-
projekt där kulturhistoriska eller arkitektoniska värden tas till vara. De tre
berörda länsstyrelserna har förstärkts för att arbeta aktivt med efter-
krigstidens kulturarv och det sker ett utbyte och en återkoppling av
erfarenheterna från Malmö, Göteborg och Stockholm i projektet. Vidare
har Arkitekturmuseet fått i uppdrag att genomföra en särskild kampanj
för de arkitekturpolitiska frågorna med avslutning i ett arkitekturår 2001.
I december 1998 beslöt riksdagen att inrätta ett helt nytt politikområde -
en nationell storstadspolitik där ett av politikens övergripande mål är att
bryta segregationen i storstadsregionerna. Som ett bland flera mål-
områden ingår att alla stadsdelar i storstäderna bör uppfattas som
attraktiva av dess invånare, och utgöra goda och hälsosamma livsmiljöer.
Att medverka till och främja en sådan utveckling är en huvuduppgift
för samhällsplaneringen i storstadsregionerna. De socialt utsatta stads-
delarna kännetecknas i många fall - jämfört med respektive storstads-
region i övrigt - av brister i den byggda miljöns utformning. Nya större
projekt som gäller infrastruktur inom dessa stadsdelar eller i deras närhet
far inte försämra deras utvecklingsmöjligheter. En praktiskt inriktad
metodutveckling behöver därför komma till stånd i fråga om fysisk
80
planering, om miljö- och hushållningsfrågor och om arbetet med miljö- Skr. 1999/2000:13
konsekvensbeskrivningar.
I februari 1999 inrättade regeringen en Storstadsdelegation med ansvar
för att vidareutveckla storstadspolitiken. En av Storstadsdelegationens
uppgifter är att uppmuntra en god utveckling for den fysiska planeringen,
i miljö- och resurshushållningsfrågor och i arbetet med miljökonsekvens-
beskrivningar som främjar en långsiktigt hållbar utveckling i förnyelse-
arbetet i de utsatta stadsdelarna.
I februari 1999 erbjöds sju kommuner - Botkyrka, Göteborg, Haninge,
Huddinge, Malmö, Stockholm och Södertälje - möjlighet att teckna s. k.
lokala utvecklingsavtal med staten i ett ömsesidigt åtagande for att bryta
segregationen som ökat under en längre tid. Samtliga kommuner har
anmält sitt intresse och arbete pågår inom kommunerna med att ta fram
förslag till konkreta insatser. Avtal beräknas kunna tecknas successivt
under hösten och förväntas innehålla vissa insatser på miljöområdet.
Regeringen tillsatte i februari 1999 en särskild utredning på form-
givnings- och designområdet. Formgivningskommittén har bl.a. till
uppgift att belysa formgivnings- och designområdets betydelse för en
ekologiskt hållbar utveckling samt ange hur sambanden mellan dessa
områden kan stärkas. Ett slutbetänkande kommer att lämnas till
regeringen senast den 1 mars 2000.
I regeringens proposition En idrottspolitik för 2000-talet. Folkhälsa,
folkrörelse och underhållning (prop. 1998/99:107) berörs statens stöd till
friluftsliv och främjandeorganisationer.
I propositionen framhålls att många av de främjandeorganisationer som
i dag erhåller bidrag från anslaget Stöd till idrotten bedriver en
verksamhet som erbjuder människor i alla åldrar spännande och lärorika
upplevelser i naturen och därigenom goda möjligheter att utveckla ett
livslångt intresse för hälsa och friluftsliv. Vidare betonas i propositionen
att verksamheten hos flertalet av dessa organisationer kan sägas vara
inriktad mot friluftsliv och att värna naturen.
I propositionen anges vidare att det inom Regeringskansliet har inletts
en översyn om framtida inriktning och administration av statens stöd till
friluftslivet och främj andeorganisationema. En arbetsgrupp med före-
trädare för bl.a. berörda myndigheter, såsom Naturvårdsverket, och
organisationer har tillsatts med uppdrag att redovisa resultatet av denna
översyn i slutet av år 1999. Översynen berör förutom det statliga stödet
aspekter såsom friluftslivets nytta för miljön, värnandet om miljön m.m.
Åtgärd Ku 99:4 Ungdomars engagemang, skapande förmåga och
kritiska tänkande skall tas till vara som en resurs, t.ex. i arbetet med
miljöfrågor
I regeringens proposition På ungdomars villkor - Ungdomspolitik för
demokrati, rättvisa och framtidstro (prop. 1998/99:115) preciseras mål
81
för den nationella ungdomspolitiken. Ett av dessa mål är att ungdomars
engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande skall tas till vara
som en resurs.
Enligt propositionen bör det under detta övergripande mål formuleras
delmål som rör samhällets förmåga att i olika sammanhang ta till vara
ungas engagemang. Delmålen bör utgå från att ungdomar generellt sett
har ett stort intresse för frågor som i vårt samhälle betraktas som viktiga
framtidsfrågor. I propositionen framhävs att detta gäller såväl miljöfrågor
och arbete mot främlingsfientlighet och rasism som IT-frågor och
skapande av innovativa företag.
I regeringens proposition På ungdomars villkor - Ungdomspolitik för
demokrati, rättvisa och framtidstro (prop. 1998/99:115) behandlas bl.a.
frågan om ungdomar som resurs i det internationella arbetet.
I propositionen betonas att det är viktigt att engagerade ungdomar
bereds både tillträde och möjlighet att representera ungdomar inom EU
och FN samt vid olika internationella konferenser. Detta framhålls i
propositionen som särskilt angeläget då det behandlas frågor som
ungdomar är starkt engagerade i, exempelvis vid miljökonferenser där
ungdomar från bl.a. miljöorganisationer bör kunna delta.
Skr. 1999/2000:13
82
Skr. 1999/2000:13
Det nya Näringsdepartement som inrättades den 1 januari 1999 ansvarar
för frågor som tidigare handlagts inom Kommunikationsdepartementet,
Arbetsmarknadsdepartementet samt Närings- och handelsdepartementet.
Näringsdepartementet ansvarar således för frågor om infrastruktur och
transportpolitik, arbetsmarknadspolitik och arbetsrätt, småföretag, nyeta-
blering och konkurrens, regional tillväxt, teknisk forskning och
utveckling, informationsteknologi samt förvaltning av statliga företag.
Inom det kommunikationspolitiska området är det transportpolitiken
som har en klar miljöpolitisk inverkan. Våren 1998 beslutade riksdagen
om ett nytt övergripande transportpolitiskt mål (prop. 1997/98:56, bet.
1997/98 :TU 10, rskr. 1997/98:266) syftande till att transportpolitiken
skall säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar
transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Det
övergripande målet preciseras i följande långsiktiga delmål:
• ett tillgängligt transportsystem,
• en hög transportkvalitet,
• en säker trafik,
• en god miljö,
• en positiv regional utveckling.
En ny myndighet, Rikstrafiken, har inrättats från den 1 juli 1999. Dess
huvuduppgiften är att verka för samordning och upphandling av viss
interregional persontrafik.
Långsiktsplanerna för åtgärder i transportinffastrukturen under åren
1998-2007, som fastställdes under år 1998, har börjat genomföras. De
åtgärder som prioriteras i dessa planer är till stor del förbättringar av
befintligt vägnät, vilket innebär begränsade intrångseffekter.
Förberedelsearbetet inför revideringen av långsiktsplanerna till planer för
åren 2002—2011 har påbörjats.
Omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle skapar en
sysselsättningspotential, som skall tas tillvara. Arbetsmarknadspolitiken
bör därför fortsätta att utvecklas så att den förenar miljö- och syssel-
sättningsmål och samtidigt påskyndar omställningen till en ekologiskt
hållbar utveckling. Inom ramen för olika arbetsmarknadspolitiska
program görs insatser som är angelägna från både sysselsättnings- och
miljösynpunkt. De arbetsmarknadspolitiska programmen skall vara
utformade så att de är förenliga med målen för ett ekologiskt hållbart
Sverige. Regeringens satsningar på bl.a. de lokala investerings-
programmen är ett steg mot en ekologiskt hållbar utveckling där miljö-
och sysselsättningsaspekter ingår som integrerade delar.
I 1998 års budgetproposition (prop. 1997/98:1) anges som ett av de
näringspolitiska målen att främja sådana konsumtions- och produktions-
mönster som minskar påfrestningarna på miljön. Efter förslag i
regeringens proposition om en uthållig energiförsörjning (prop.
1996/97:84) beslöt riksdagen att en ny central energimyndighet skulle
inrättas den 1 januari 1998 (bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272).
Härigenom fick Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) en mer
83
renodlad roll som central myndighet for näringslivets tillväxt och Skr. 1999/2000:13
förnyelse. Verket svarar för statliga insatser för att främja teknisk
forskning och industriellt utvecklingsarbete, etablering och utveckling av
små och medelstora företag samt regional närinslivsutveckling efter
förutsättningarna i landets olika delar. Inom sina verksamhetsområden
skall verket uppfylla de miljömål som regeringen beslutar om.
Statens energimyndighet har fatt ansvar för frågor avseende tillförsel
och distribution av energi. Bland energimyndighetens uppgifter ingår att
ha ansvar för ett långsiktigt program för forskning, utveckling och
demonstration av ekologiskt och ekonomiskt hållbar energiteknik.
Sveriges geologiska undersökning (SGU) är central förvaltnings-
myndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet. Statens
oljelager (SOL) har numera slagits samman med SGU. Det övergripande
målet med SOL:s verksamhet är att statens civila beredskapslager av olja
för krigssituationer skall avvecklas med hänsyn tagen till samhälls-
ekonomi, beredskap och miljö.
Näringspolitiska åtgärder har en stor betydelse för att uppnå en hållbar
utveckling. Departementets arbete med miljöledningssystem skall säker-
ställa att de näringspolitiska besluten är förenliga med kravet på en
hållbar utveckling.
I det följande redovisas liksom i förra årets regeringsskrivelse Närings-
departementets åtgärder som har bäring på en ekologiskt hållbar
utveckling. Under rubriken Pågående åtgärder redovisas alla åtgärder
som igångsatts under år 1997 eller år 1998. På grund av den samman-
slagning av huvuddelarna av verksamheterna vid Kommunikations-,
Arbetsmarknads- och Närings- och handelsdepartementen som skedde
vid omorganisationen av regeringskansliet den 1 januari 1999 omfattar
listningen av åtgärderna samtliga tre departements åtgärder i den
utsträckning de ingår i Näringsdepartementet. Dessa har getts en löpande
numrering. För att underlätta möjligheten att kunna göra en återkoppling
till redovisningen i föregående års regeringsskrivelse anges inom
parantes i rubriken för varje pågående åtgärd även dess nummer i 1998
års skrivelse.
Det övergripande målet för transportpolitiken är att säkerställa en
samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning
för medborgarna och näringslivet i hela landet. I detta ligger bl.a. att
transportsystemets utformning och funktion skall anpassas till krav på en
god och hälsosam livsmiljö för alla, där natur- och kulturmiljö skyddas
mot skador. En god hushållning med mark, vatten, energi och andra
naturresurser skall främjas.
Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har i uppdrag att i
samverkan med berörda myndigheter vidareutveckla mått och metoder
för att precisera etappmål för de transportpolitiska delmålen, däribland
delmålet om en god miljö. Vidare har de fyra trafikverken i uppdrag att
84
lämna förslag till åtgärder för att miljökvalitetsmålen skall uppnås samt Skr. 1999/2000:13
att redovisa de statsfinansiella och samhällsekonomiska konsekvenserna
av de föreslagna åtgärderna. Uppdragen kommer att utgöra ett viktigt
underlag i miljömålskommitténs arbete.
Genomförandet av Nationell väghållningsplan (Vägverket), Stomnätsplan
(Banverket) och Länsplanema för regional transportinfrastruktur
avseende åren 1998-2007 har påbörjats. Genomförda åtgärder under år
1998 har bland annat resulterat i att antalet bullerstörda utmed det statliga
vägnätet minskat med 4 400 personer, 900 fastigheter som störts av
jämvägsbuller har erhållit bullerskydd och 16 konfliktpunkter mellan
vägar och vattentäkter har åtgärdats.
Jämfört med andra trafikslag har järnvägstrafiken låga utsläpp av
koldioxid och luftföroreningar samt en låg energianvändning per
passagerare och ton. Flera järnvägssträckor har förbättrats under året,
t.ex. Norra stambanan och Västkustbanan, och nya sträckningar har
öppnats för trafik. Nedan följer några exempel på stora aktuella projekt.
Mälarbanan
Mälarbanan bildar tillsammans med Svealandsbanan "ringen runt
Mälaren". På Mälarbanans sista flaskhals, mellan Kallhäll och Kungs-
ängen, byggs för närvarande dubbelspår som beräknas öppnas för trafik
under våren 2001. De nya spåren dras till stor del i ny sträckning, och
ungefar en tredjedel av sträckan läggs i tunnel. När investeringsarbetena
på Mälarbanan är avslutade skall den totala restiden mellan Stockholm
och Örebro understiga två timmar.
Botniabanan
Utvecklingen i Norrland har koncentrerat människor och arbetsplatser till
kustregionen. Norrland har redan i dag mycket höga nettoexportvärden.
För att Sverige skall kunna dra nytta av dessa behövs en väl fungerande
infrastruktur för transporter och kontakter. Den nuvarande stambanan
byggdes på 1800-talet och är enkelspårig. Förutom dess låga standard har
den ett ogynnsamt läge och den är hårt belastad av tung godstrafik. Den
planerade Botniabanan mellan Kramfors och Luleå blir 190 km lång och
kommer att tillsammans med den nuvarande stambanan bilda funktionen
av ett dubbelspår. Därmed kan en effektiv trafik läggas upp med gods-
trafik norrut på stambanan och både persontrafik och snabba södergående
godståg på den nya Botniabanan.
Botniabanan kommer att tillåtlighetsprövas av regeringen enligt den
nya miljöbalken. Den första etappen mellan Örnsköldsvik och Husum
behöver dock inte tillåtlighetsprövas och den kommer att börja byggas
under år 1999. Hela Botniabanan beräknas vara klar för trafik år 2006.
Stockholm
Järnvägsavsnittet omedelbart söder om Stockholms central är det hårdast
belastade i Sverige. Dagens spårsystem, med endast två spår över Årsta-
viken, är praktiskt taget fullt utnyttjat. Syftet med den planerade nya
85
järnvägsbron över Årstaviken är att säkerställa en nödvändig ökning av Skr. 1999/2000:13
spårkapaciteten. Jämvägsplanen för byggandet av en ny bro har under
våren 1999 vunnit laga kraft och byggnadsarbetena beräknas påbörjas
under hösten 1999.
Regeringen beslutade i juni 1998 att ge Banverket och Vägverket i
uppdrag att utreda de tekniska förutsättningarna för alternativa åtgärder i
centrala Stockholm för att erhålla en ökad kapacitet för järnvägstrafiken
och förbättrade förutsättningar för kollektivtrafiken. I arbetet skall en
vägtunnel som ersätter Centralbron särskilt studeras. Utredningen skall
ske med medverkan från Stockholms kommun. Uppdraget redovisades
den 30 september 1999.
Göteborg
Göteborgsöverenskommelsen innebär att 4,2 miljarder kronor satsas i ett
investeringsprogram för miljö- och trafikförbättringar i Göteborgs-
regionen. Ca 1,9 miljarder kronor skall användas till bl.a. kollektivtrafik-
förbättringar i form av nya spårsträckningar och spårvagnar samt till
miljö- och trafiksäkerhetsförbättringar i det lokala vägnätet. Ca 2,3
miljarder kronor skall användas till förbättringar på huvudvägnätet, varav
den största satsningen är nedgrävningen av Götaleden. Staten står för 75
% och regionen och kommunerna för 25 % av kostnaderna för invester-
ingsprogrammet.
Västkustbanan vid Hallandsåsen
Byggandet av en järnvägstunnel genom Hallandsåsen stoppades i oktober
1997 sedan det visat sig att tätningsmedlet Rhoca Gil orsakat skador på
människor, djur och miljö. Regeringen har i maj 1999 beslutat att
Banverket senast den 1 oktober 2000 skall redovisa om det går att
färdigställa tunneln på ett miljömässigt säkert sätt och i så fall med vilken
teknik.
Regeringen har uppdragit åt bl.a. Luftfartsverket (LFV) att planera och
snarast, dock senast år 2003, genomföra en första etapp av åtgärds-
program mot buller i befintlig bebyggelse. Därutöver har LFV den 1
november 1998 redovisat vilka ytterligare åtgärder som kan genomföras
under perioden 1998-2007 i avsikt att påskynda uppfyllelsen av de
riktvärden för buller som riksdagen har godkänt.
Åtgärd N 97:4 (f.d. A 97:1) Utforma de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna så att de är förenliga med målen för ekologisk hållbarhet
Den arbetsgrupp, som under sommaren 1998 tillsattes inom Arbets-
marknadsverket (AMV) i syfte att utarbeta ett förslag till ett centralt
program för AMV:s insatser för ett ekologiskt hållbart samhälle, har
under augusti 1999 lämnat sin slutrapport. De slutsatser och förslag som
arbetsgruppen lämnat i rapporten kommer att ligga till grund för fortsatta
insatser på området och utgöra en del av det utvecklingsarbete som pågår
inom AMV.
86
Under hösten 1999 kommer Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) att, i Skr. 1999/2000:13
enlighet med regeringens beslut den 22 december 1998, påbörja arbetet
med att införa ett miljöledningssystem. En första delårsrapport om
utvecklingen av arbetet kommer att lämnas i samband med årsredo-
visningen år 2000.
Åtgärd N 97:5 (f.d. A 97:2) Utveckla möjlighet till mer innovativa
och framåtsyftande miljöinsatser inom ramen för EU:s struktur-
fonder
I det nya regelverket för strukturfonderna betonas beaktandet av miljön.
Bl.a. skall en förhandsbedömning av miljön i den berörda regionen göras
där en uppskattning av strategins och stödformernas förväntade effekter
på miljön skall redovisas. Naturvårdsverket bedriver tillsammans med
andra verk en metodutveckling i syfte att miljö- och hushållningsfrågoma
på ett bättre sätt skall integreras i de svenska strukturfondsprogrammen
och i genomförandet av dessa. Detta arbete har bl.a. redovisats i en
rapport om hur strategiska miljöbedömningar kan användas för att stärka
miljöarbetet inom ramen för strukturfondprogrammen. Regeringen beton-
ar i riktlinjerna för programarbetet inför nästa programperiod att de
föreslagna åtgärderna skall vara förenliga med en ekologiskt hållbar
tillväxt och en god hushållning med naturresurserna.
Åtgärd N 97:6 (f.d. A 97:3) Lyfta fram behovet av åtgärder för ett
säkert och utvecklande arbetsliv som en del av helhetssynen på
samhällsutvecklingen
Arbetslivsinstitutet redovisade i april 1998 till dåvarande Arbets-
marknadsdepartementet ett regeringsuppdrag avseende en inventering av
forsknings- och utbildningsinsatser för att belysa verkan på arbetsmiljön
av åtgärder för den yttre miljön. Institutet har som ett led i uppdraget
inrättat en samrådsgrupp med företrädare för myndigheter och andra
organisationer. De inledande mötena har ägnats ömsesidig information
om aktuellt arbete, diskussion av kopplingen miljöstyrning och intern-
kontrollarbete, behovet av kompletterande studier/forskning samt
behovet av seminarier och informationsaktiviteter. En kartläggnings-
studie kring de branschvisa utvecklingstendenser som kan skönjas kring
företagens miljöarbete avses göras under år 1999 i samverkan mellan
Arbetslivsinstitutet och Institutet för Vatten- och luftvårdsforskning.
Resultaten avses bygga bl.a. på erfarenheter från branschforsknings-
instituten och beräknas kunna presenteras i slutet av år 1999.
Åtgärd N 97:7 (f.d. N 97:3) Användningen av fossila bränslen bör
hållas på en låg nivå. Det befintliga ledningsnätet för naturgas, som
är det fördelaktigaste fossila bränslet, bör utnyttjas effektivare
En översyn av energibeskattningssystemet pågår inom Regeringskansliet.
Arbetet bedrivs med sikte på att slutföras under hösten 1999. Utgångs-
punkterna för översynen är de mål som riksdagen i samband med 1997
års energipolitiska proposition lade fast för energibeskattningen (prop.
1996/97:84). Enligt dessa mål bör beskattningen ge drivkrafter för
hushållning och konvertering till fömybara energislag, samtidigt som den
inte skall påverka industrins internationella konkurrenskraft negativt.
87
Beskattningsreglerna bör främja elproduktion med fömybara energislag. Skr. 1999/2000:13
Naturgasens miljöfördelar jämfört med olja och kol skall beaktas.
En särskild utredare (N 1998:04) har tillkallats för att se över den
lagstiftning som reglerar handel, transporter och distribution av naturgas
och annan rörbunden energi. Utredaren skall bl.a. följa det pågående
arbetet inom EU med att utforma gemensamma regler för den inre
marknaden för naturgas samt senast den 1 november 1999 lämna ett
förslag till naturgaslagstiftning som kan bedömas tillgodose det nya
direktivets krav och även vara grunden för en samhällsekonomiskt
effektiv svensk naturgasmarknad.
NUTEK har sedan år 1996 arbetat med att främja miljöstyrning i små och
medelstora företag inom ramen för anslaget för Småföretagsutveckling.
Utöver visst lokalt ekonomiskt stöd har erbjudits kostnadsfri telefon-
rådgivning, seminarier samt hjälp med att bli registrerad enligt EU:s
miljöledningssystem (EMAS). NUTEK:s insatser för att stödja
småföretag att tillämpa miljöstandarder har fortsatt under år 1998 och
1999.
I syfte bl.a. att lyfta fram landsskapsperspektivet i skogsnäringen på-
börjades under år 1997 arbetet med utbildningskampanjen "Grönare
skog". Kampanjen riktar sig främst till mindre skogsägare. Under år 1998
pågick omfattande förberedelser, bl.a. utläggning av demonstrationsytor.
Kampanjen "Grönare skog" startades den 1 september 1999 och är
planerad för en treårsperiod.
Åtgärd N 97:10 (f.d. N 97:10) Fortsätta arbetet med att utarbeta en
Agenda 21 för uthållig utveckling inom industrisektorn inom ramen
för Baltic 21-projektet
Baltic 21 är ett program för långsiktigt samarbete mellan 11 stater i
Östersjöregionen med syfte att nå en hållbar utveckling. Sverige är
tillsammans med Ryska Federationen utsett att vara ledande land inom en
av de sektorer som berörs av programmet, nämligen industrisektorn.
Inom Näringsdepartementet har påbörjats ett projekt inom vilket denna
ledande roll skall utövas. Projektet genomförs i nära samverkan med
representanter för näringsliv och berörda organisationer och myndigheter.
Operativt ansvarig är Närings- och teknikutvecklingsverket. Projektet
genomförs i god överensstämmelse med regeringens mål för såväl
Östersjösamarbetet som för uthållig utveckling.
Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik, med representanter
från företag, forskningsmiljöer och offentliga institutioner inrättades i
september 1996. Delegationens uppdrag är att stimulera utveckling,
88
upphandling och introduktion av miljöanpassade produkter och teknik för Skr. 1999/2000:13
att nå en ekologiskt hållbar utveckling.
Miljöteknikdelegationen har hittills finansierats med 20 miljoner
kronor från tolfte huvudtitelns anslag A 16 Program for småföretags-
utveckling, förnyelse och tillväxt samt med 20 miljoner kronor från
§ ortonde huvudtitelns anslag A 8 Investeringsbidrag för främjande av
omställning i ekologiskt hållbar riktning. I budgetpropositionen för 2000
tilldelas Miljöteknikdelegationen ytterligare 10 miljoner kronor för att
fortsätta och utveckla sitt uppdrag. Delegationen skall förutom att fortsatt
verka för en positiv miljödriven teknikutveckling även främja att
utvecklingen av miljöanpassade produkter och teknik möter behov och
efterfrågan på den internationella marknaden.
Bland de projekt som Miljöteknikdelegationen startade år 1997 och
1998 finns tävlingar för att demonstrera och verifiera marksanerings-
tekniker respektive teknik för miljöanpassning av enskilda avlopp, en
nationell tävling för att få fram kommersialiserbara miljöanpassade
innovationer, kravspecifikationer för smörj fetter, tvåtaktsoljor, inomhus-
färger på trä samt gödselspridare, teknikupphandling av bränsleflexibla
småbilar, inventering och information om teknik för att ta hand om PCB i
fastigheter, inventering av potentialen för miljöanpassad teknik i storkök,
samt inventering av miljöanpassade lösningar i ekobyggen.
Till de nya projekt som startades år 1999 hör Miljöinnovationstorget,
en mötesplats för innovatörer och finansiärer, upprepning av § olårets
lyckade Miljötekniktävling, teknikupphandling av ruttplaneringssystem,
demonstration av teknik för sanering av mark förorenad med klorerade
lösningsmedel, demonstrationstumé för miljöanpassade gödselspridare,
demonstrationsprojekt för samordning av transporter och kunskaps-
sammanställning om smarta hus.
Erfarenheter av de verktyg och arbetssätt delegationen använt har
sammanställts. En begränsad kartläggning av svenska spjutspetsar inom
miljöanpassad teknik, produkter, varor och tjänster pågår. Den skall
matchas mot den analys av efterfrågan på miljöanpassade varor och
tjänster på en rad internationella marknader som görs parallellt.
Sammanställningarna utgör underlag för den strategi för en samlad
nationell kraftsamling för att främja miljöanpassade produkter och teknik
som delegationen arbetar med under år 1999.
Riksdagen godkände år 1997 utformningen av ett sjuårigt program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår
stöd till energiforskning, forskning om energisystemet, forsknings-
samarbete med länderna i Östersjöregionen och etanolproduktion från
skogsråvara.
Trafikverken har regeringens uppdrag att utarbeta miljöledningssystem.
Banverket och Vägverket arbetar med att utveckla sina miljölednings-
system enligt kraven i standard ISO 14001. Även Luftfartsverket,
Sjöfartsverket och SJ utvecklar miljöledningssystem.
89
Åtgärd N 98:1 (f.d. K 98:1) Utarbeta miljö- och trafiksäkerhets- Skr. 1999/2000:13
program
I det trafikpolitiska beslutet redovisas mål bl.a. for en god miljö och säker
trafik. Regeringen har givit Vägverket i uppdrag att i samråd med
Rikspolisstyrelsen, Naturvårdsverket och Svenska kommunförbundet,
utarbeta en nationell miljö- och säkerhetsstrategi för vägtransport-
systemet fram till år 2007. Uppdraget skall redovisas till regeringen
senast den 1 november 1999.
Åtgärd N 98:2 (f.d. K 98:2) Översyn av möjligheterna att införa
miljöstyrande vägavgifter
En särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till en lagstiftning för
miljöstyrande vägavgifter i tätort har redovisat sina förslag i februari
1999.
Åtgärd N 98:3 (f.d. K 98:3) Utveckla konkreta och uppföljningsbara
etappmål för intrångs- och barriäreffekter
Med anledning av det transportpolitiska beslutet (prop. 1997/98:56, bet.
1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) har regeringen uppdragit åt
Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Riksantikvarie-
ämbetet, Boverket, Naturvårdsverket, länsstyrelserna och i före-
kommande fall de regionala självstyrelseorganen och andra aktörer i
sektorn att fortsätta arbetet med att utveckla underlag för uppföljnings-
bara etappmål för att minimera den påverkan som transportsystemet ger
upphov till på bebyggelsemiljön, natur- och kulturmiljön, den biologiska
mångfalden samt hushållningen med mark, vatten och andra resurser.
Uppdraget skall redovisas den 1 maj 2000.
Åtgärd N 98:4 (f.d. K 98:4) Ökade insatser för miljöanpassade
transporter
Enligt det transportpolitiska beslutet tilldelades Kommunikations-
forskningsberedningen 20 miljoner kronor extra under år 1999 för att
möjliggöra fortsatta insatser i form av systemdemonstrationer av miljö-
anpassade transporter, forskning om förutsättningar för att ställa om
transporter och kommunikationer till en bättre hushållning med energi-
och naturresurser samt uppföljning av erfarenheterna från de pilotprojekt
som beredningen medfinansierar.
Åtgärd N 98:5 (f.d. K 98:5) Ett samordnat och effektivt gods-
transportsystem
Under år 1998 inrättades Godstransportdelegationen (K 1998:06).
Delegationens uppgift är att följa utvecklingen på godsområdet samt
utveckla ett trafikslagsövergripande synsätt med syfte att effektivisera
godstransportssystemet och göra det säkert och ekologiskt hållbart.
Delegationen har även till uppgift att öka samverkan mellan
godstransportsystemens aktörer och staten samt att förtydliga statens roll
i detta system.
90
I december 1998 lämnade transportrådet en rapport angående uppfölj-
ningen av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998.1
rapporten underströks bl.a. rådets avsikt att fortsätta arbetet med att ta
fram en enhetlig strategi samt relevanta miljömål i syfte att påskynda
integreringen av miljökraven i den gemensamma transportpolitiken. En
första rapport skall diskuteras i slutet av år 1999 under det finska
ordförandeskapet.
I september 1998 redovisades ett uppdrag som regeringen givit en
särskild utredare att se över lagstiftning som berör distansarbete. Arbete
pågår för närvarande inom Näringsdepartementet med remissamman-
ställning.
Åtgärd N 98:8 (f.d. A 98:2) Kartläggning av den pågående om-
ställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle avseende arbetsmiljön
I juni 1998 redovisade Arbetarskyddsstyrelsen resultatet av ett regerings-
uppdrag att kartlägga effekter på arbetsmiljön av omställningen till ett
ekologiskt hållbart samhälle. Rapporten följs upp i arbetet på
verksamhetsprogrammet för Arbetarskyddsverket för åren 2000-2002.
Uppföljning sker också genom att Yrkesinspektionen inspekterar
kretsloppsanläggningar och genom att arbete igångsatts inom Arbetar-
skyddsstyrelsen på att skapa utbildningsmaterial för nyckelpersoner
(arbetsledare m.m.) inom kretsloppsanknuten verksamhet.
I augusti 1998 beslutade regeringen att ge bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen
ett särskilt sektorsansvar för arbetet för ekologisk hållbarhet. I början av
oktober 1999 har myndigheterna lämnat en första lägesredovisning till
regeringen. Arbetet med slutrapporten pågår inom Arbetarskydds-
styrelsen.
Staten medfinansierar, inom ramen för en större satsning på miljö-
anpassad produktutveckling, ett ekodesignprojekt som syftar till att med
hjälp av designinsatser utveckla mer miljövänliga produkter i fjorton
mindre företag. Projektet leds av Stiftelsen svensk industridesign och
avslutas under år 1999. Den totala projektbudgeten uppgår till 6,2
miljoner kronor.
Riksdagen beslutade i november 1998 i enlighet med regeringens förslag
i propositionen om uppföljning av skogspolitiken (prop. 1997/98:158) att
vissa bestämmelser i skogsvårdslagen skulle skärpas i syfte att bättre nå
skogspolitikens produktions- och miljömål. Tidigare under året hade
ytterligare skärpningar gjorts i anslutning till beslutet om miljöbalk och
följ dlagstiftningen till denna. Resursförstärkningarna till rådgivning och
områdesskydd under år 1999 fortsätter under de två följande åren.
Skogsstyrelsen skall före utgången av år 2002 redovisa en ny uppföljning
av skogspolitiken.
91
Inom ramen för energirådets ansvarsområde betonar Sverige vikten av att
en strategi för integration av miljö och hållbar utveckling på
energiområdet skall omfatta åtgärder som är kostnadseffektiva och
flexibla. Exempel på frågor som skall prioriteras i rådets fortsatta arbete
under hösten 1999 är den inre marknaden för energi, fömybara
energikällor, energieffektivisering, forskning och utveckling samt
ekonomiska styrmedel och andra finansiella åtgärder.
Regeringen har givit Närings- och teknikutvecklingsverket, Energi-
myndigheten, Skogsstyrelsen och Statens geologiska undersökning i
uppdrag att utarbeta och redovisa förslag till delmål till miljökvalitets-
målen med tillhörande åtgärderstrategier. Uppdraget redovisades den 1
oktober 1999.
Omcertifiering av äldre flygplan
Äldre flygplan och icke-certifierade flygplan byggs om med ljuddämpare
så att de klarar strängare bullemormer. Flygplan som byggs om på detta
sätt är generellt sett sämre för miljön än de flygplan som konstrueras i
dag. EU har utarbetat en förordning som ännu ej börjat tillämpas och som
syftar till att genom ett nyregistreringsförbud hindra medlemsstaterna
från att utöka sina register med äldre flygplan försedda med ljuddämpare.
Förordningen är avsedd att träda i kraft den 1 maj 2000.
Kväveoxider
På grund av flygtrafikens kraftiga ökning beräknas utsläppen av
kväveoxider att öka i väsentlig grad. Det har dock varit svårt för ICAO:s
(International Civil Aviation Organisation) medlemsländer att enas om
verkningsfulla åtgärder. I ICAO:s miljökommitté CAEP (Committee on
Aviation Environmental Protection) har man enats om ett förslag till en
reduktion av kväveoxider med 10 %. Denna reduktion är i stor ut-
sträckning ett resultat av svenska insatser.
Utsläpp av koldioxid
Enligt Kyoto-protokollet från år 1997 skall de globala utsläppen av s.k.
växthusgaser under 2008-2012 minska med 5,2 % jämfört med 1990 års
nivå. EU-ländema har ett gemensamt åtagande att minska utesläppen
med 8 %. Luftfartens klimatfrågor skall hanteras via ICAO. Arbete pågår
med att finna lämpliga styrmedel som skatter för att minska de ökande
utsläppen av koldioxid. Flera länder vill införa en koldioxid- eller
bränsleskatt för detta syfte.
92
FN:s klimatpanel IPPC har nyligen redovisat en specialrapport om Skr. 1999/2000:13
flygets påverkan på atmosfären. En viktig slutsats av rapporten är att
förbättrad teknologi inte är tillräcklig för att minska flygets påverkan på
växthuseffekten. Rapporten kommer att diskuteras i de fortsatta klimat-
förhandlingarna.
Luftfartsverket fick den 10 december 1998 regeringens uppdrag att
vidareutveckla de nuvarande miljörelaterade luftfartsavgiftema, bl.a.
genom att ta fram ytterligare uppgifter om flygplanens bulleregenskaper
för att snarast ta fram ett underlag för en komplettering av landnings-
avgiften. Uppdraget avrapporterades i oktober 1999.
Inom ECAC (den europeiska luftfartskonferensen) har ett förslag till
ett utökat miljöklassningssystem avseende flygplanens bulleregenskaper
presenterats hösten 1998. Det har dock inte accepterats av ECAC:s miljö-
arbetsgrupp ANCAT. Frågan om Sverige skall implementera ett eget
miljöklassningssystem eller invänta ECAC:s fortsatta arbete bereds.
Arbetet med kommande planer för åtgärder i transportinfrastrukturen
under åren 2002-2011 har påbörjats. Ett antal myndigheter arbetar för
närvarande med en strategisk analys som skall utgöra underlag för
regeringens proposition till riksdagen våren 2000 om inriktning och
omfattning av åtgärder i transportinfrastrukturen perioden 2002-2011.
Analysen skall lyfta fram effekter av inriktningar med olika tyngdpunkt.
Dessutom skall ytterligare ett antal centrala avvägningsfrågor behandlas i
olika strategiska områden. Strategiska miljöbedömningar utgör en
naturlig del i arbetet och skall genomföras för samtliga strategiska
områden och inriktningar. Miljöeffekterna av val av olika handlings-
alternativ skall belysas. Statens institut för kommunikationsanalys
(SIKA), Riksantikvarieämbetet, Boverket och Naturvårdsverket skall
stödja arbetet och senast den 31 januari 2000 dokumentera och utvärdera
den metod som har använts.
Nya förutsättningar
Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft, vilket innebär bl.a. att
vissa större planerade trafikanläggningar skall tillåtlighetsprövas av
regeringen. Det gäller motorvägar och motortrafikleder och andra vägar
med minst fyra körfält och en sträckning av minst 10 kilometer samt
järnvägar avsedda för fjärrtrafik och anläggande av nytt järnvägsspår på
en sträcka av minst 5 kilometer för befintliga järnvägar för fjärrtrafik. I
och med att miljöbalken börjar tillämpas kommer större krav att ställas på
att framtida projekts miljökonsekvenser blir väl belysta i ett tidigt skede.
Detta bör ge utrymme för mer miljöanpassade helhetslösningar.
Den 1 januari 1999 skärptes kraven på hänsyn till stads- och
landskapsbild, natur- och kulturvärden samt estetik genom ändringar i
väglagen (1971:948) och lagen (1995:1649) om byggande av järnväg.
Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Statens
Järnvägar hör till de myndigheter som under våren 1999 redovisat
93
program för hur arkitektoniska och gestaltningsmässiga kvaliteter skall Skr. 1999/2000:13
främjas och tas tillvara när myndigheterna bygger och förvaltar
byggnader och anläggningar (se Kulturdepartementet). Hög kvalitet och
god utformning i samspel med natur- och kulturmiljön samt med
beaktande av drift- och underhållsaspekter innebär en god hushållning
med såväl ekonomiska resurser som naturresurser och leder till att
byggnader och anläggningar får lång livslängd.
Vägverket har mot bakgrund av regeringens miljöpolitiska proposition
(prop. 1997/98:145) fatt i uppdrag att ta fram underlag till stöd för
utarbetandet av program och planer för trafiksystemet. Dessa planer skall
ange hur kollektivtrafiken samt gång- och cykeltrafiken kan stärkas och
biltrafiken begränsas till år 2010 i landets större städer. I ett sådant arbete
är det angeläget att insatserna särskilt koncentreras på sådana åtgärder
som medverkar till att delmålen angående minskat trafikbuller samt
målen angående ren luft m.m. kan uppnås. Uppdraget redovisades till
regeringen den 1 oktober 1999.
Som ett resultat av det svenska ordförandeskapet i det nordiska
samarbetet, då miljö och sysselsättning var de två s.k. profilfrågorna,
anordnades under våren 1999 en nordisk konferens. Syftet var att
tillvarata övriga nordiska länders erfarenheter vad gäller miljösektoms
betydelse för ökad tillväxt och sysselsättning samt att få till stånd ett
samarbete mellan länderna på området. AMS, med bistånd från Natur-
vårdsverket, Näringsdepartementet och Miljödepartementet, arrangerade
konferensen, som hade ca 50 deltagare från de nordiska länderna. En
rapport från konferensen har utarbetats. I december 1999 anordnar
NUTEK och Naturvårdsverket en konferens om miljö och sysselsättning.
Oljeutsläppsutredningen lämnade i januari 1999 sitt betänkande Att
komma åt oljeutsläppen (SOU 1998:158). Utredningen pekar på vikten
av att förhindra oljeutsläpp främst genom att fungerande mottagnings-
anordningar finns i varje hamn och att olagliga utsläpp effektivt beivras.
Utredningen föreslår bl.a. att särskilt utbildade åklagare skall svara för
ledningen av brottsutredningar rörande olagliga oljeutsläpp och att alla
utsläpp av oljehaltiga blandningar förbjuds inom Sveriges sjöterritorium.
Vidare föreslås att olagliga utsläpp som begåtts av utländska fartyg i
Sveriges ekonomiska zon skall kunna leda till lagföring i Sverige.
Betänkandet har remissbehandlats och regeringen avser att under våren
2000 lämna en proposition med förslag till hur man skall hantera dessa
frågor.
Det övergripande målet för transportpolitiken är att säkerställa en
samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning
för medborgarna och näringslivet i hela landet. Transportforskningen
94
skall bidra till att detta mål uppfylls. Forskning om långsiktigt hållbara Skr. 1999/2000:13
transportsystem är ett prioriterat strategiskt forskningsområde. Inom den
tillämpade transportforskningen har miljöanpassade transporter och
drivmedel samt kollektivtrafik givits särskild prioritet.
Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har sedan flera år
tillbaka drivit breda forskningsprogram med inriktning som berör bl.a.
bilismens och de övriga transportslagens stegvisa miljöanpassningar. El-,
bio- och hybridteknik har prövats. Forskningen visar att det är fullt
möjligt att med teknisk utveckling av ny fordons- och bränsleteknik nå
mycket stora förbättringar vad gäller utsläpp, energiåtgång och buller-
reduktion inom alla transportslag. Resultaten från forskningen pekar
också på att användning av ekonomiska styrmedel är effektivt för att
åstadkomma förändringar i önskvärd riktning.
Utveckling av trafiksäkra, bränslesnåla och i övrigt miljöanpassade
fordon och drivmedel ställer dock fortsatta krav på omfattande FUD-
insatser.
Åtgärd N 99:8 Utredning om det statliga åtagandet för forskning
och utveckling när det gäller avgaser och bränslen inom motor-
fordonsområdet
En särskild utredare har tillkallats med uppgift att se över det statliga
åtagandet för forskning och utveckling när det gäller avgaser och
bränslen inom motorfordonsområdet. Uppdraget omfattar även avgas-
utsläpp från arbetsmaskiner. Utredaren skall beakta det pågående arbetet
inom EU med att ta fram det femte ramprogrammet för forskning och
utveckling och andra forskningsprogram som berör avgasfrågor.
Utredaren skall redovisa resultatet senast den 31 mars 2000.
Miljödriven teknik- och produktutveckling är viktiga faktorer för att
uppnå miljöanpassad tillväxt och förnyelse. NUTEK medverkar i detta
arbete genom olika former av insatser. Dessa utgörs av övergripande
initiativ bl.a. genom utveckling av en strategi för ekoeffektivitet för
svenskt näringsliv, av programsatsningar inom områden där Sverige har
komparativa fördelar exempelvis nya material (biofibrer, kompositer,
biopolymerer etc.) och produkter baserade på svenska fömybara råvaror
(skogs- och jordbruksprodukter), av stöd till småföretagens teknik- och
kompetensförsörjning (metodik för miljöanpassad produktutveckling,
miljöstyrning i små företag), av generell teknik- och kompetens-
försörjning till svensk industri (livscykelanalys, IT för processtyrning och
minskad materialåtgång vid givna kvalitetskrav) samt av stöd till nya
företag och produkter (såddfinansiering, företagsrådgivning och
strategisk teknikutveckling).
NUTEK deltar även i internationell samverkan inom området (bl.a.
EU-samarbete och Baltic 21).
95
Vid Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998 uppmanades alla
konstellationer inom ministerrådet att upprätta egna strategier så att miljö
och hållbar utveckling integreras i gemenskapens verksamhet inom
respektive område. Rådskonstellationema ombads att övervaka fram-
stegen samt att fastställa indikatorer som kan möjliggöra en utvärdering
av integrationsarbetet. Vid Europeiska rådets möte i Wien i december
1998 fick bl.a. rådet för industri i uppdrag att inleda sitt arbete med att
integrera miljö och hållbar utveckling inom sitt område. Europeiska rådet
kommer att vid sitt möte i Elelsingfors göra en genomgång av de
övergripande framstegen i fråga om integrering av miljö och hållbar
utveckling för att länka samman de sektorsstrategier som utarbetas av
skilda rådskonstellationer. Vidare avser Europeiska rådet att göra en
övergripande utvärdering av integrationsprocessen vid toppmötet i
Helsingfors.
Vid industriministerrådets möte i april 1999 i Luxemburg fattade rådet
ett formellt beslut om att inleda arbetet med integrering av miljö och
hållbar utveckling i sektor industri. Enligt beslutet består en hållbar
utveckling av tre grundpelare - miljöskydd, ekonomisk utveckling och
social utveckling - som är nära kopplade till varandra. För att uppnå en
hållbar utveckling krävs en balans mellan dessa aspekter. Vidare fram-
hölls bl.a. att gemenskapen och medlemsstaterna bör säkerställa att det
finns nödvändiga förutsättningar för gemenskapsindustrins konkurrens-
förmåga och att eventuella för- och nackdelar med miljörelaterade
åtgärder noga utvärderas.
Statsministern inbjöd i regeringsförklaringen hösten 1998 svensk
fordonsindustri till samarbete kring utveckling av mer miljövänliga
fordon. Utgångspunkten för samarbetet är det gemensamma forsknings-
och utvecklingsprogram som utarbetats under året. Syftet med
samverkansprogrammet är både att minska vägtrafikens negativa
miljöpåverkan och att skapa förutsättningar för en långsiktigt konkurrens-
kraftig svensk fordonsindustri. Regeringen har i höstens budget-
proposition aviserat att samverkansprogrammet avses att genomföras
under en sexårsperiod från den 1 januari år 2000. Från statens sida
disponeras totalt 500 miljoner kronor under perioden. Programmet
omfattar områden såsom avancerad förbränningsteknik, hybridfordon och
bränslecellsteknik, viktreduktion samt kompetensförsörjning. Förutom
fordonstillverkama är avsikten att även universitet och forskningsinstitut
samt underleverantörer skall medverka i programmet.
I propositionen Regional tillväxt - för arbete och välfärd (prop.
1997/98:62) introducerades den regionala näringspolitiken. Politiken
innebär en effektivare samordning mellan politikområden och sektorer.
Utgångspunkten är varje regions specifika möjligheter att bidra till
tillväxt och sysselsättning.
96
Regionala partnerskap formulerar treåriga program för tillväxt och Skr. 1999/2000:13
kommer överens om hur dessa skall finansieras och genomföras. Arbetet
samordnas av länsstyrelsen eller det regionala självstyrelseorganet.
Centrala myndigheter och organisationer kan knytas till avtalen. Det
regionala inflytandet över tillgängliga resurser skall öka, liksom möjlig-
heterna att använda resurserna mer flexibelt än tidigare.
I riktlinjerna för arbetet sägs att prioriteringarna i programmen skall
utformas så att de främjar en ekologiskt hållbar utveckling. Under april
och maj 1999 har en första utvärdering gjorts av länens utkast till
program. Denna har bl.a. fokuserat på hur länen har hanterat frågan om
ekologiskt hållbar utveckling. En slutsats är att det återstår en hel del
arbete. Några län har dock på ett föredömligt sätt integrerat detta
perspektiv såväl horisontellt som i enskilda åtgärder. Tillväxtavtalen kan
börja gälla den 1 januari 2000.
I Regeringskansliet bedrivs projekt som har strategisk betydelse för de
framtida möjligheterna att på energiområdet balansera ekologiskt,
ekonomiskt och socialt hållbar utveckling. Ett projekt rör förbränning av
biobränslen. En ökad användning av biobränslen kräver ökad kunskap
om biobränslenas förbränningsegenskaper och biobränslenas miljö- och
hälsoeffekter. Avsikten är att tillsammans med näringslivet utarbeta en
strategi för information och rådgivning om förbränning av biobränslen.
Marknadens aktörer skall ges möjlighet att på frivillig basis åta sig
mottagningsplikten från producenter av småskalig elproduktion t.o.m.
utgången av år 2000. Detta åtagande bör initieras genom konkurrens-
upphandling där anbudsgivama förbinder sig att köpa hela eller vissa
delar av elproduktionen från de små producenterna till en i anbudet
angiven garanterad prisnivå. Regeringen har därför uppdragit åt Svenska
kraftnät att initiera en upphandling med denna inriktning. Uppdraget
omfattar att utforma anbudsförfrågan, värdera inkomna anbud och ta
fram standardavtal för de köpare som lämnat de för de små producenterna
mest fördelaktiga avtalen.
Åtgärd N 99:15 Förutsättningarna att utnyttja långsiktiga avtal om
energieffektivisering som komplement till styrmedel undersöks
För att nå energipolitikens och miljöpolitikens mål måste de styrmedel
som används kombineras så att de bidrar till en balans mellan
konkurrenskraft och miljökrav. Därför behöver det utvecklas nya typer av
styrmedel. Erfarenheter visar att långsiktiga avtal mellan staten och
näringslivet kan vara ett kostnadseffektivt alternativ eller komplement till
lagstiftning eller ekonomiska styrmedel. Regeringskansliet bedriver
därför ett projekt med syfte att undersöka förutsättningarna att utnyttja
långsiktiga avtal för energieffektivisering i Sverige.
4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 13
För att främja effektiviteten i råvaruutnyttjandet inom svenska bas-
näringar tas ett samlat underlag fram som grund för en internationell
jämförelse av intensiteten i råvaruutnyttjandet.
Svenska staten stödjer via Nordiska Ministerrådet (Nordtest) utveckling
av provningsmetoder inom bl.a. miljöområdet. Expertgrupper har pekat
ut områden som bedöms som angelägna att stödja finansiellt med bidrag.
Prioriterade områden med miljöanknytning under år 2000 är bl.a.
följande:
Bioteknologi
- Riskidentifiering och riskbedömning vid användning av alla typer av
genetiskt modifierade mikroorganismer och växter i den nordiska miljön.
- Belysa spridning av antropogena ämnen i jord, vatten och luft samt
deras nedbrytning och nedbrytbarhet.
Bygg
- Provningsmetoder om materials påverkan på hygien, hälsa och
innemiljö.
- Metoder som underlättar klassificering av återbruksmaterial.
Fast avfall
- Provtagning och karakterisering av fast avfall.
- Provtagning och karakterisering av jord och sediment.
- Utveckling av metoder för att främja hållbar utveckling.
Materialanvändning
- Materialens livscykel, bl.a. karakterisering och planeringsvärden av
recirkulerade material.
Genomgående gäller för de satsningar som görs av Nordiska Industri-
fonden att miljöhänsyn skall beaktas vid fondens beslut om stöd till FoU-
projekt. Ett av Nordisk Industrifonds satsningsområden är Bärkraftig
industriell produktion, vilket skall bidra till att stärka konkurrenskraften
hos det nordiska näringslivet genom att initiera offensiva projekt där
näringsliv, forskningsinstitut och universitet samarbetar.
Målsättningen är att skapa en plattform där nordisk industri, tillsammans
med forskningsinstitut och universitet, kan utveckla industriellt an-
passade lösningar. Projekt kommer att genomföras inom tre centrala
områden:
• Utveckling av verktyg för miljöanpassad näringsverksamhet
• Återvinningsprocesser
• Avfallshantering.
Inom Sveriges Provnings och Forskningsinstitut (SP) bedrivs utveckling
av nya provningsmetoder och mättekniker. Verksamheten omfattar olika
teknikområden och branscher där miljöaspekter ingår. Staten lämnar ett
bidrag till SP på drygt 40 miljoner kronor.
98
Skr. 1999/2000:13
Det övergripande målet för miljöarbetet är att till nästa generation kunna
lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Riksdagen
har under föregående riksmöte godkänt regeringens förslag till nationella
miljökvalitetsmål (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr.
1998/99:183). Syftet med miljömålen är att ange vilket miljötillstånd som
skall uppnås inom en generation. En parlamentariskt sammansatt
kommitté har i uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter
analysera och vidareutveckla de delmål och åtgärdsstrategier som behövs
för att de övergripande miljökvalitetsmålen skall kunna nås (M 1998:07).
Riksdagens beslut innebär vidare en vidareutveckling och precisering av
det inledda arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling, bl.a. i form av
riktlinjer för resurseffektivisering, kemikaliepolitiken och det inter-
nationella miljöarbetet.
Omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle förutsätter insatser
från olika aktörer inom alla samhällssektorer. Den nya strukturen för
miljömålen innebär ett helt nytt och sektorsövergripande sätt att arbeta
inom miljöpolitiken och skall ses som ett led i strävandena att
decentralisera miljöarbetet. I myndigheternas ansvar ingår bl.a. att
identifiera den miljöpåverkan som verksamheten inom området ger
upphov till, att med utgångspunkt från de nationella målen sätta upp mål
för verksamheten inom det egna ansvarsområdet samt att konkretisera
behovet av åtgärder för att dessa mål skall nås. Inom ramen för
sektorsansvaret har 24 myndigheter fått ett särskilt ansvar för att verka
för att arbetet med ekologisk hållbarhet förs framåt inom respektive
ansvarsområde. Naturvårdverket har analyserat principiella gräns-
dragningar mellan myndigheter och redovisat vilka tvärsektoriella frågor
som myndigheterna iakttagit.
Miljöbalken som trädde i kraft den 1 januari 1999 innebär en sam-
ordnad och skärpt miljölagstiftning som verksamt kommer att bidra till
att miljömålen uppnås. Miljöbalken kommer att följas upp i enlighet med
vad som sagts i propositionen om miljöbalk (prop. 1997/98:45).
De elva gröna nyckeltal som föreslagits av Miljövårdsberedningen
presenterades i en bilaga till den ekonomiska vårpropositionen 1999
(prop. 1998/99:100, bilaga 5) samt i budgetpropositionen för 2000 (prop.
1999/2000:1, utg. omr. 20). Fem av nyckeltalen presenterades också i
Finansplanen. Nyckeltalen visar de svenska bidragen till angelägna
miljöproblem och presentationen i vårpropositionen kan ses som ett
första steg mot att spegla andra samhälleliga dimensioner vid sidan av
den ekonomiska. Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att
vidareutveckla nyckeltalen.
Frågor om samhällsplanering och byggande har den 1 januari 1999
förts över från dåvarande Inrikesdepartementet till Miljödepartementet.
Omorganisationen ger möjligheter till ett nytt och förstärkt samarbete
kring omställningen av samhället och bebyggelsen till ekologisk
hållbarhet. Frågor om samhällsplanering och byggande hanteras numera
på samma enhet som arbetet med "Hållbara Sverige", stödet till lokala
99
investeringsprogram och frågor om "gröna jobb" m.m., vilket bör kunna Skr. 1999/2000:13
ge samordningsvinster.
Byggandet och boendet står för en betydande del av förbrukningen av
samhällets samlade resurser. Det är därför av avgörande betydelse att
resursförbrukningen kan effektiviseras och kretsloppsstrategier utvecklas.
I miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) slås vidare fast att städer och
annan bebyggd miljö skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö. Natur-
och kulturvärden skall tas till vara och utvecklas i samband med
planering och byggande. Byggnader och anläggningar skall lokaliseras
och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god
hushållning med mark, vatten och andra naturresurser främjas. Ekologisk
hållbarhet bör utgöra grunden för all samhällsplanering. De nationella
miljökvalitetsmålen skall vara vägledande för fysisk planering och
byggande.
Miljövårdsberedningen har i kommittédirektiv (dir. 1998:65) fått i
uppdrag att medverka i arbetet med att ta fram strategier för utveckling
av ett ekologiskt hållbart näringsliv genom att förbereda och inleda en
dialog med delar av näringslivet om dess arbete mot en hållbar
utveckling.
Dialogen med näringslivet har inletts med företag som är valda utifrån
funktionen bygga/bo. Bygga/bo-projektets långsiktiga syfte är att i dialog
med bygg- och fastighetssektorns aktörer stödja och påverka ut-
vecklingen mot ett hållbart byggande och boende och därigenom bidra
till den fortsatta positiva utvecklingen av byggbranschens miljö-
anpassning. Dialogen kommer att utökas med ytterligare en närings-
livssektor under hösten 1999.
Miljövårdsberedningen skall senast den 29 december 2000 lämna en
redovisning till regeringen av vad dialogen har uppnått med en
presentation av näringslivets frivilliga åtaganden, en redogörelse av
hinder och möjligheter för utvecklingen av ett ekologiskt hållbart
näringsliv samt förslag till fortsatta strategier och slutsatser om lämpliga
styrmedel.
Åtgärd M 97:2 Verka för ökat regionalt samarbete på miljöområdet
Enligt ett svenskt-danskt regeringsavtal år 1994 skall länderna gemen-
samt genomföra ett regionalt miljöprogram för Öresundsregionen, dvs.
Skåne och östra Själland. Programmet som skall innehålla gemensamma
regionala miljökvalitetsmål och riktlinjer för en miljöinriktad regional
planering, tas fram i ett samarbete mellan regionala och lokala
myndigheter och organ. En första kartläggningsetapp har redovisats med
en delrapport till en konferens hösten 1998 och det fyraåriga EU-stödda
projektet skall avslutas år 2000.
100
Regeringen uppdrog i december 1997 åt berörda länsstyrelser att utarbeta
regionala miljö- och hushållningsprogram för de större skärgårds-
områdena. Programmen skall redovisas före utgången av år 1999. Med
ett sådant sektorsövergripande arbete kan miljö- och hushållnings-
frågoma ges ökad tyngd i den lokala och regionala samhällsplaneringen.
Programmen kommer att ge tydligare utgångspunkter för miljöhänsyn,
kretsloppsanpassning och hushållning med mark och vatten. De bör
också kunna bidra med ytterligare underlag för kommunernas över-
siktliga planering. I december 1997 beslutade regeringen i tilläggs-
direktiv till Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) att beredningen skall
följa och stödja arbetet med regionala miljö- och hushållningsprogram
samt utvärdera och redovisa det samlade miljöarbetet i dessa områden
senast den 31 augusti 2000. Beredningen lämnade en lägesrapport i juni
1998.
Regeringen gav i september 1998 Naturvårdsverket i uppdrag att i
samråd med Boverket och Riksantikvarieämbetet samt i samverkan med
Närings- och teknikutvecklingsverket och berörda länsstyrelser utarbeta
en översikt över geografiska områden där behovet av regionala miljö-
och hushållningsprogram är särskilt framträdande i ett riksperspektiv.
Uppdraget skall redovisas senast den 20 januari år 2000.
Åtgärd M 97:4 Inrätta ett kunskapscentrum för ekologisk hållbar
utveckling i samverkan med ett lämpligt universitet/högskola för att
understödja de lokala investeringsprogrammen
Myndigheten Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet i Umeå
inrättades i februari 1999. Centrumets roll är att stödja arbetet för en
ekologiskt hållbar utveckling. En viktig uppgift är att stödja kommuner,
näringsliv och andra aktörer i arbetet med de lokala investerings-
programmen för ekologisk hållbarhet. Centrumet skall stimulera
kontakter mellan praktiker och forskare och vara en länk som gör att
kunskaper i forskarvärlden kommer praktikerna till godo och ser till att
angelägna frågor når forskarna. Centrumet skall också förmedla
erfarenheterna mellan praktikerna.
Åtgärd M 97:5 (f.d. In 97:10) Verka för en effektiv försörjning med
geografiska data som en del av samhällets informationsförsörjning
En infrastruktur för samhällets informationsförsörjning med geografiska
data är en tillgång för en ekologiskt hållbar utveckling i samhället. Det är
angeläget att informationsförsörjningen organiseras och utnyttjas så
effektivt som möjligt för att åstadkomma bl.a. skydd av miljön, effektiv
användning av resurser och en hållbar utveckling. Riksdagen har pekat ut
samhällets informationsförsörjning som en prioriterad statlig uppgift
varvid särskilt vikten av geografiska data och informationssystem
betonas (prop. 1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282).
Regeringen har i skrivelsen Informationssamhället inför 2000-talet (skr.
1998/99:2) anfört att prioriteringen bör ligga fast och att ett effektivt
utnyttjande av geografisk information i samhället bör främjas.
101
Miljövårdsberedningen har lämnat betänkandet IT i miljöarbetet (SOU Skr. 1999/2000:13
1996:92) och konstaterar att nästan alla miljödata har någon form av
geografisk koppling. Miljöinformationsutredningen konstaterar i
betänkandet Förbättrad miljöinformation (SOU 1997:4) att analyser i
geografiska informationssystem kan visa vilka belastningsnivåer som
gäller för en viss yta vilket kan påverka t.ex. en verksamhets lokalisering.
Utredningen om avrinningsområden har i slutbetänkandet Miljö-
samverkan i vattenvården (SOU 1997:155) uppmärksammat betydelsen
av geografiska informationssystem för att studera avrinningsområden.
Regeringen har initierat en särskild satsning för att stimulera en ökad
användning av geografiska data och informationssystem inom den
offentliga sektorn (prop. 1998/99:1 utg.omr. 18, bet. 1998/99:BoUl, rskr.
1998/99:59). Satsningen omfattar åren 1999 till 2001 och sammanlagt 28
miljoner kronor. Satsningen avser breddutbildning för länsstyrelser och
kommuner, intensifiering av grundläggande arbete med standardisering
och en utveckling av Sveriges nationalatlas mot Internet.
Naturvårdsverket har, genom regeringens beslut den 3 september 1998,
fatt i uppdrag att i samverkan med bl.a. Boverket och Lantmäteriverket
göra en översyn av samhällets informationsförsörjning inom miljö-
området. Naturvårdsverket hanterar uppdraget inom ramen för uppfölj-
ningen av miljömålen.
Uppdrag har getts till Kemikalieinspektionen respektive till Naturvårds-
verket att genomföra en översiktlig studie av upplagring och flöden av
farliga kemikalier i samhället. Uppdraget syftar till att ge underlag för
bedömningar om vilka ytterligare utredningar som behövs för att öka
kunskaperna om och bättre kunna följa farliga ämnens förekomst i
samhället, deras läckage till miljön och exponeringen i vid bemärkelse av
människor. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 15
december 1999.
I miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) gjorde regeringen bedöm-
ningen att statistik för materialflöden bör utvecklas. Regeringen gav
Statistiska Centralbyrån ett uppdrag om detta i samråd med Natur-
vårdsverket, Kemikalieinspektionen och andra berörda myndigheter. En
lägesredovisning lämnades den 1 oktober 1999 och slutredovisningen
skall göras senast den 31 mars 2000.
Naturvårdsverket har i uppdrag att i samverkan med berörda
myndigheter utveckla indikatorer för att kunna följa olika växt- och
djurarters utbredning och tillväxt i sjöar och vattendrag och i havets
ekosystem. Dessutom skall Naturvårdsverket i samverkan med Sveriges
geologiska undersökning, Statens livsmedelsverk och Boverket se över
och ge förslag till en värderingsgrund/mall i syfte att skydda grund-
vattenförekomster med tanke på befintligt och potentiellt värde för
dricksvattenförsötjningen. Uppdraget skall redovisas senast den 15
december år 2000.
102
I de internationella klimatförhandlingama arbetar Sverige för att de
utestående frågorna i Kyotoprotokollet skall kunna lösas i syfte att
protokollet skall kunna träda i kraft så snart som möjligt. Vid
konventionens fjärde partsmöte beslutades en tidsplan, Buenos Aires
Action Plan, som syftar mot beslut vid det kommande sjätte partsmötet
hösten år 2000.
Regeringen beslutade i maj 1998 att tillsätta en parlamentariskt
sammansatt kommitté (M 1998:06) med uppgift att presentera förslag till
en samlad svensk strategi och ett åtgärdsprogram som lägger stor vikt vid
att kostnadseffektivitet uppnås. Programmet skall omfatta samtliga
samhällssektorer och alla växthusgaser som ingår i Kyotoprotokollets
åtagande, liksom upptag av koldioxid i sänkor. Utgångspunkten för
programmet är riksdagens beslut om klimat- och energipolitiken samt
Sveriges ansvar för EU:s gemensamma åtagande. Kommittén skall
föreslå klimatpolitiska styrmedel samt belysa de samhällsekonomiska
konsekvenserna av sina förslag inklusive påverkan på industrin när det
gäller sysselsättning, konkurrenskraft och regional balans. Kommittén
skall vidare utreda och lägga förslag om olika möjligheter att öka
industrins deltagande i klimatarbetet samt också lägga förslag till att öka
upptaget av koldioxid i sänkor. Utredningsarbetet skall vara avslutat
senast den 31 december 1999.
Utredningens resultat kommer att ligga till grund för den svenska
ratificeringen av Kyotoprotokollet.
Riksdagen antog under våren 1999 propositionen Svenska miljömål -
Miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145, bet.
1998/99:MJU6. rskr. 1998/99:183) som innebär ett nytt system med 15
nationella miljökvalitetsmål. Regeringen beslutade den 28 maj 1998 att
tillsätta en parlamentariskt sammansatt beredning om mål i
miljöpolitiken. Beredningen har antagit namnet Miljömålskommittén (M
1998:07). Kommittén skall göra en samlad översyn av vilka delmål som
behövs för att Sveriges nationella miljökvalitetsmål, med undantag för
miljökvalitetsmålet "begränsad klimatpåverkan", skall kunna nås inom en
generation. Kommittén skall vidare utvärdera de miljömässiga och
samhällsekonomiska inklusive statsfinansiella och sektorsspecifika
konsekvenserna av delmål och åtgärder som regeringen eller myndig-
heterna föreslagit. Kommittén skall redovisa sitt betänkande senast den 1
juni 2000.
Åtgärd M 98:4 Uppdrag till Naturvårdsverket, Boverket, Statens
strålskyddsinstitut och Kemikalieinspektionen avseende miljö-
målsarbete
Myndigheterna inom Miljödepartementets verksamhetsområde har haft i
uppdrag att utarbeta sektorsmål samt delmål och åtgårdsstrategier till
miljökvalitetsmålen. Uppdragen redovisades till regeringen den 1 oktober
1999. Naturvårdsverket har varit sammanhållande i myndigheternas
103
arbete med miljökvalitetsmålen. Boverket har haft huvudansvaret för Skr. 1999/2000:13
miljömålet God bebyggd miljö, Kemikalieinspektionen för målet Giftfri
miljö, Strålskyddsinstitutet för Säker strålmiljö, Statens geologiska
undersökningar för Rent grundvatten, Skogsstyrelsen för Levande skogar
och Jordbruksverket för Ett rikt odlingslandskap.
Regeringen uppdrog genom beslut den 25 juni och den 3 september 1998
åt Naturvårdsverket att lämna förslag till delmål och åtgärder inom ramen
för proposition Svenska miljömål - miljöpolitik för ett hållbart Sverige
(prop. 1997/98:145). Ett deluppdrag innebar att verket skulle lämna
förslag till några strategiska områden för analys av styrmedel ur olika
aspekter. Genom en delredovisning den 11 december 1998 har verket
pekat ut ett par miljöstrategiska områden där verket anser det angeläget
att göra en närmare analys av styrmedel ur olika aspekter. Fortsatta
överväganden rörande styrmedel kommer att göras inom ramen för
verkets uppdrag att lämna förslag till delmål.
Regeringen gav i juni 1997 i uppdrag till Forskningsrådsnämnden att i
samråd med Naturvårdsverket utreda behovet av forskning för en hållbar
utveckling. Forskningsrådsnämnden fick i augusti 1998 i tilläggsuppdrag
att se över resurserna till den svenska forskningen om miljögifter. I
oktober 1998 gav regeringen i uppdrag åt Naturvårdsverket att göra en
samlad bedömning av miljöforskningen.
I budgetpropositionen för år 2000 (prop. 1999/2000:1) föreslår
regeringen att miljöforskningen stärks genom ett årligt anslag för
miljöforskning till Naturvårdsverket med 50 miljoner för år 2000 och 100
miljoner kronor för vardera år 2001 och 2002. Forskningen skall främst
inriktas på forskning om miljöeffekter och miljötoxikologi samt underlag
för att uppnå miljömålen. Anslaget skall också finansiera statens andel av
den med näringslivet samfinansierade forskningen vid Institutet för
Vatten- och Luftvårdsforskning.
Stora naturresurser är inbyggda i den befintliga bebyggelsen och de
systemlösningar vi har i städerna medför att vi förbrukar stora resurser.
Såväl byggprocessen som förvaltningen av byggnader och den byggda
miljön måste utvecklas mot ökad resurseffektivitet och kretslopps-
lösningar. En viktig uppgift för forskningen är alltså att ta fram ny
kunskap om vägar till det resurseffektiva och uthålliga samhället. I
budgetpropositionen för 2000 har regeringen därför bland annat
föreslagit att byggforskningen tillförs ytterligare resurser. Bygg-
forskningen föreslås förstärkas med 50 miljoner kronor per år under den
kommande treårsperioden.
104
Skr. 1999/2000:13
Totalt 99 myndigheter arbetar med att infora miljöledningssystem i syfte
att organisera sitt miljöarbete och integrera miljöhänsyn i sina aktiviteter
och i beslutsfattandet.
De första 25 myndigheterna som startade sitt arbete år 1997 arbetar
med att integrera sitt miljöledningssystem i den ordinarie verksamheten.
Resterande myndigheter arbetar med att bygga upp ett miljölednings-
system. Detta arbete inleds med en miljöutredning, dvs. en kartläggning
av de delar av myndighetens verksamhet som kan ge upphov till negativa
miljöeffekter. Därefter tar varje myndighet fram en miljöpolicy samt mål
och handlingsplan för sitt fortsatta arbete. En viktig del i arbetet är också
att miljöanpassa upphandlingen.
Naturvårdsverket har i uppdrag att redovisa förutsättningarna för och
konsekvenserna av att införa en generell princip om producenters ansvar
för en produkts miljöpåverkan under hela dess livscykel. I uppdraget
ingår att sammanställa och analysera de utvärderingar som gjorts av de
miljömässiga och samhällsekonomiska effekterna av de producentansvar
som är i kraft i dag. Naturvårdsverket skall också analysera de förslag
Kretsloppsdelegationens redovisat i sin rapport 1997:19 Producentansvar
för varor - förslag och idé. Naturvårdsverket skall redovisa uppdraget
senast den 31 december 1999.
Regeringen har uppdragit åt Ekonomistymingsverket (ESV) att belysa
och se över den statligt administrerade bilskrotningsfonden. I uppdraget
ingår bl.a. att överväga eventuella behov av ändringar i regelverket med
anledning av producentansvaret och direktivförslaget om uttjänta fordon
samt att se över dagens avgifts- och premienivåer. Uppdraget skall
redovisas senast den 30 november 1999.
Regeringskansliet genomförde våren 1998 en miljöutredning av den
interna administrativa verksamheten. Arbetet med att ta fram en
miljöpolicy samt mål och ett handlingsprogram för det interna arbetet har
därefter fortsatt. Förslag till policy, mål och handlingsprogram kommer
att redovisas för förvaltningsdirektören under hösten 1999.
Miljödepartementet samordnar införandet av miljöledning i stats-
förvaltningen. Samtliga departement och Statsrådsberedningen har ett
ansvar för att införa miljöledning inom sina respektive verksamheter.
Miljödepartementet har tagit fram riktlinjer för det fortsatta arbetet med
att införa miljöledning i det administrativa arbetet och i beslutsprocesser
avseende bl.a. regleringsbrev, kommittédirektiv, instruktioner samt
skrivelser och propositioner. Miljöhänsyn skall integreras i beslut genom
att miljöeffekter av kommande beslut synliggörs. De kan därmed beaktas.
105
5 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 13
I maj 1998 inrättade regeringen en särskild delegation för ekologiskt
hållbar upphandling. Delegationens uppgift är att arbeta pådrivande för
att den offentliga upphandlingen skall vara ett instrument för att
åstadkomma en ekologiskt hållbar utveckling. Delegationen genomförde
inledningsvis en kartläggning som visade att arbetet med att miljöanpassa
upphandlingen inom, stat, kommun och landsting går framåt trots vissa
svårigheter. Landstingen och de flesta kommunerna har kommit igång
med miljöanpassad upphandling. Bland de statliga myndigheterna finns
det sådana som kommit långt medan andra precis har börjat i och med
uppdraget att införa miljöledningssystem.
Delegationens uppgifter är att:
• bevaka och påverka arbetet inom EU,
• inrikta arbetet på strategiska viktiga varor och tjänster där nyttan av att
ställa krav på ekologisk hållbarhet är störst,
• analysera och bevaka regler i lagstiftning och internationella överens-
kommelser,
• initiera och utveckla vägledningar och metoder,
• sprida kunskap, erfarenheter och goda exempel,
• initiera utbildning och seminarier för upphandlare och leverantörer,
• följa utvecklingen i andra länder.
Delegationen, som avslutar sitt arbete i december 2000 skall lämna
förslag till riktlinjer för det fortsatta arbetet med ekologiskt hållbar
upphandling. Förslag till ändringar i EG-direktiv och lagen om offentlig
upphandling kommer att lämnas om delegationen anser att det behövs.
Regeringen gav i maj 1999 Statskontoret i uppdrag att analysera de
miljömässiga och samhällsekonomiska konsekvenserna av att ställa
miljökrav vid offentlig upphandling. Resultatet av uppdraget redovisades
den 31 augusti 1999. Inom Regeringskansliet pågår också ett arbete med
att formulera en svensk ståndpunkt som underlag för arbetet med
eventuella förändringar i EU:s upphandlingsdirektiv.
Regeringen har i propositionen Svenska Miljömål - Miljöpolitik för ett
hållbart Sverige (prop. 1997/98:145) föreslagit att en miljövarupolicy
arbetas fram inom EU som anger samhällets krav på de varor som
produceras och som beskriver producenternas ansvar för varor under en
varas hela livscykel. I detta inbegrips den miljöpåverkan som uppstår
under materialströmmarnas alla led, under produktion av varan, under
dess olika användningsskeden samt då varan är förbrukad och återvänds
alternativt återvinns eller destrueras/deponeras. Syftet med en
miljövarupolicy är att få en överblick och på bästa sätt koordinera alla de
insatser som sker på området så att de styr i samma riktning inom inre
marknads, närings-, finans-, konsument- och miljösektorerna mot en
ekologiskt hållbar utveckling. Detta gör det lättare att formulera framtida
strategier och nya verktyg samt att identifiera hinder. Den svenska
regeringen avser förelägga riksdagen en samlad redogörelse om en
miljöanpassad produktpolitik under våren 2000. Denna skall bl.a. utgöra
106
underlag för det svenska agerandet i EU:s arbete med en miljövarupolicy Skr. 1999/2000:13
(Integrated Product Policy, IPP) och för det fortsatta nationella arbetet.
Några av de viktigaste verktygen i arbetet med en miljövarupolicy är
miljömärkning, miljövarudeklarationer, avfallshantering, ekologiskt
hållbar offentlig upphandling, producentansvar, produktstandarder, eko-
design och miljöledningssystem. Regeringen har angivit att arbetet med
en samlad miljövarupolicy inom EU är en prioriterad fråga inför det
svenska ordförandeskapet i EU våren år 2001. EU-kommissionen
kommer att presentera en grönbok om IPP under hösten 1999.
Arbetet med en miljövarupolicy pågår även inom ramen för det
nordiska samarbetet. En nordisk tvärsektoriell grupp med myndighets-
representanter för närings-, konsument- och miljösektorema har bildats
och uppgiften är att utarbeta ett förslag till en gemensam nordisk
miljövarupolicy som skall presenteras våren 2000.
Regeringen redovisade i mars 1999 en nationell strategi för avfalls-
hanteringen (skr. 1998/99:63). Syftet med skrivelsen var att informera
riksdagen om regeringens politik för hantering av avfall inklusive frågor
kring import och export av avfall. Skrivelsen är också tänkt att presen-
teras för Europeiska kommissionen i syfte att informera om Sveriges
politik på området. Avfallsskrivelsen bygger i stor utsträckning på de
principer som redovisats i avfallspropositionen (prop. 1996/97:172) samt
miljömålspropositionen (prop. 1997/98:145). Den innehåller en redo-
görelse för regeringens mål och policy för avfallshanteringen. Den
innehåller också en sammanfattande redogörelse för den svenska
lagstiftningen på området samt en beskrivning av hur avfall hanteras i
dag. Ett särskilt kapitel ägnas åt gränsöverskridande transporter av avfall.
Regeringen beslöt den 15 oktober 1998 om direktiv om genomförande av
nya riktlinjer i kemikaliepolitiken (dir. 1998:91). En särskild utredare har
tillsatts med uppdrag att i enlighet med direktiven bl.a. föreslå närmare
definitioner i form av gränser m.m. för de egenskaper och effekter som
avses i de föreslagna riktlinjerna i miljömålspropositionen. Utredaren
skall t.ex. föreslå gränser som anger när ett ämne är så långlivat och
bioackumulerande att det skall omfattas av kravet på utfasning enligt de
angivna riktlinjerna.
Utredaren skall vidare analysera om det behövs, och i så fall lämna
förslag till, ytterligare styrmedel för att åstadkomma en skärpt kontroll av
ämnen som omfattas av riktlinjerna. Förslagen skall beakta EU:s
regelverk. Förslag skall även lämnas om takten på genomförandet.
Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 1 juni 2000. Inom EU
pågår en översyn av vissa viktiga regelverk på kemikalieområdet samt ett
arbete med att ta fram en övergripande kemikaliestrategi.
Regeringen beslöt den 3 september 1998 att ge Naturvårdsverket i
uppdrag att i samverkan med Kemikalieinspektionen ge förslag till hur
107
information om användning och utsläpp av farliga kemikalier på bästa Skr. 1999/2000:13
sätt kan göras tillgänglig för allmänheten. Uppdraget skall redovisas till
regeringen senast den 15 december 1999.
Uppdrag har lämnats till Naturvårdsverket att i samverkan med
Kemikalieinspektionen rapportera hur omhändertagandet av PCB
fortskrider. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1
december 2000.
Åtgärd M 99:11 Uppdrag till Kemikalieinspektionen beträffande
avveckling av skadliga och misstänkt skadliga mjukgörare samt
miljöskadliga tennstabilisatorer i PVC
Regeringen beslöt den 22 december 1998 att ge Kemikalieinspektionen i
uppdrag att följa avvecklingen av skadliga och misstänkt skadliga
mjukgörare samt de mest miljöskadliga tennstabilisatorema i PVC
(prop.1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Kemikalie-
inspektionen skall senast den 31 december 2000 till regeringen redovisa
en lägesbeskrivning avseende avvecklingsarbetet.
Åtgärd M 99:12 Uppdrag till Kemikalieinspektionen avseende
avvecklingen av användningen av bly, kvicksilver, nonylfenole-
toxilater m.fl. ämnen
Kemikalieinspektionen har fått i uppdrag att senast den 31 december
2000 till regeringen redovisa en lägesbeskrivning avseende avvecklings-
arbetet med bly, bromerade flamskyddsmedel, kvicksilver, nonyl-
fenoletoxilater och klorparaffiner.
Naturvårdsverket har redovisat en utvärdering av hur förordningen
(1994:1205) om producentansvar för returpapper har fungerat samt gjort
en översyn av återvinningsnivån och lämnat förslag till hur förordningen
bör utformas i fortsättningen.
Våren 2000 genomförs en i hela landet samordnad kampanj riktad till
hushållen för att öka medvetenheten om riskerna med kemikalier.
Kampanjen har initierats av Miljödepartementet och kommer att
genomföras i samarbete med bl.a. Svenska Kommunförbundet, Svenska
Renhållningsverksföreningen, Återvinningsindustriema, Naturvårds-
verket, Konsumentverket och Kemikalieinspektionen. Tanken är att det
under en särskild "städdag" den 20 maj 2000 genomförs en organiserad
insamling av hushållens överblivna kemikalier i varje kommun över hela
landet.
Naturvårdsverket har i uppdrag att redovisa de nivåer av återanvändning
och återvinning som producenterna nått upp till den 31 december 1999
vad gäller förpackningar, däck, returpapper och bilar i enlighet med
108
förordningarna om producentansvar för dessa produktgrupper. Uppdraget Skr. 1999/2000:13
skall redovisas senast den 1 juni år 2000.
I Miljövårdsberedningens rapport Gröna nyckeltal för en ekologisk
hållbar utveckling (SOU 1998:15) föreslår beredningen sjutton nyckeltal
varav sex behöver utvecklas ytterligare. Miljövårdsberedningen kommer
att presentera förslag för de sex återstående nyckeltalen för att följa
samhällets omställning till en hållbar utveckling under hösten 1999. Inom
EU bedrivs vidare ett internationellt samarbete för att utarbeta nyckeltal
gemensamt för Europa. Sverige medverkar och är pådrivande i detta
arbete.
I och med att miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999 infördes
miljökvalitetsnormer som ett nytt instrument i miljöarbetet. Därmed får
regeringen för vissa geografiska områden eller för hela landet meddela
föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön i övrigt.
Samtidigt med miljöbalken infördes en förordning (SFS 1998:897) om
miljökvalitetsnormer för kvävedioxid, svaveldioxid och bly i utomhus-
luft. Dessutom har Naturvårdsverket i sin rapport 4925, Utveckling av
nya miljökvalitetsnormer, föreslagit att miljökvalitetsnormer införs för
bensen och kolmonoxid. I samma rapport ger verket förslag till hur det
framtida arbetet med miljökvalitetsnormer bör inriktas och redovisar
dessutom en analys av hur miljökvalitetsnormer kan användas i arbetet
med att nå miljökvalitetsmålen.
Europeiska kommissionens förslag till ett direktiv för nationella
utsläppstak, det s.k. takdirektivet, för SO2, NOx, NH3 och VOC
presenterades i juni 1999. Takdirektivet är det centrala direktivet i EU:s
försumingsstrategi. Förslaget innebär för vissa länder betydande
reduktioner vad gäller utsläppen av SO2, NOx, NH3 och VOC från
energiproducerande anläggningar, vägtrafik, industri och jordbruk.
Inom konventionen för långväga gränsöverskridande luftföroreningar
(Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution, CLRTAP)
slutförhandlades ett protokoll i september 1999 i Geneve. Protokollet om
nationella utsläppstak för länder inom UN/ECE-regionen (EU:s 15
medlemsstater och Östeuropa samt USA och Kanada) beräknas
undertecknas i månadsskiftet november/december 1999 i Göteborg. Både
takdirektivet och protokollet kommer att bidra till minskad försurning,
eutrofering och marknära ozon samt bidra till en allmänt bättre
luftkvalitet.
Naturvårdsverket fick år 1997 i uppdrag att utreda möjligheterna att
införa generella föreskrifter i syfte att minska utsläppen från småskalig
109
vedeldning. Uppdraget redovisades i oktober 1998 och remissbehand- Skr. 1999/2000:13
lades därefter.
Miljödepartementet tog i maj 1999 initiativ till att samla representanter
från organisationer, forskarvärlden, myndigheter, föreningar och andra
intressenter till en tankesmedja för att diskutera behovet av en
vidareutvecklad naturvårdspolitik for 2000-talet. Diskussionen fördes i
sex olika grupper utifrån olika frågeställningar:
• Hur kan naturvården bidra till att bygga det hållbara samhället?
• Naturen - en del av vårt kulturarv?
• Naturvård och friluftsliv - verktyg för lokal och regional utveckling?
• Naturvård och konflikter - är ökad lokal förvaltning och folkligt
deltagande en del av lösningen?
• Kommer samhällsutvecklingen att kräva en ny naturvårdsinriktning?
• Vilka styrmedel behöver naturvården för att nå miljökvalitetsmålen?
Resultaten från tankesmedjan bereds under hösten 1999.
Regeringen bereder, mot bakgrund av förslagen i betänkandet
Nationalstadsparker (SOU 1996:38), frågan om inrättande av nya
nationalstadsparker. Länsstyrelserna i Uppsala och Älvsborgs län redo-
visade hösten 1997 regeringens uppdrag till Uppsala och Trollhättans
kommuner om underlag för de av utredningen föreslagna nya national-
stadsparkema.
Regeringen tillkallade våren 1998 en särskild utredare (dir. 1998:35) med
uppgift att utreda förutsättningarna för lokalisering av vindkraft. I
uppdraget ingick att sammanställa aktuella uppgifter om och erfarenheter
av utbyggnaden av land- och havsbaserad vindkraft samt att analysera
förutsättningarna för en fortsatt utbyggnad av vindkraft i Sverige.
Utredaren skulle också föreslå kriterier för lokalisering som underlag
inför beslut om tillstånd. Vidare skulle behov av förstärkning av lokala
elnät redovisas samt behov och förutsättningar för ekonomisk ersättning
till nätägare övervägas.
Utredaren har i december 1998 lämnat lägesrapporten Vindkraften - en
ren energikälla tar plats (SOU 1998:152). I rapporten ges bl.a. en
lägesanalys med redovisning av utbyggnadssituationen, problembilden
samt behovet av underlag för planering och beslut. Utredningens
slutbetänkande Rätt plats för vindkraften (SOU 1999:75) överlämnades i
juni 1999. Bl.a. föreslås planeringsmål för vindkraftens utbyggnad samt
vissa övergripande kartläggningar för en nationell klassificering av olika
områdens lämplighet för vindkraftsanläggningar. Vidare föreslås bl.a. att
berörda kommuner behandlar vindkraften i sina översiktsplaner,
ändringar av tillståndsprövningen enligt miljöbalken och statligt stöd för
förstärkning av elnät. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
110
Under året har flera steg tagits som påverkar införandet av en framtida
utvecklad svensk administration av vattenresurser. Den 11 mars 1999 tog
EU:s miljöministrar ett beslut om en gemensam ståndpunkt om ett
kommande ramdirektivet för vatten. Direktivet innebär krav på att
medlemsländerna skall arbeta med åtgärdsplaner för avrinningsområden i
syfte att uppnå en viss definierad god vattenstatus vid en viss tidpunkt.
Ansvarig för utarbetande av dessa åtgärdsprogram och flertalet andra
skyldigheter i direktivet åligger de avrinningsmyndigheter som länderna
skall identifiera. I förhandlingsarbetet har Sverige lyckats fa gehör för ett
antal viktiga frågor.
Ett antal pilotprojekt i avrinningsområden har startats för att erhålla
erfarenheter av administrativ samordning mellan berörda myndigheter
och samverkan med lokala aktörer och sakägare. Naturvårdsverket i
samarbete med berörda myndigheter arbetar med ett vattenprojekt i syfte
att utforma anvisningar för det praktiska genomförandet av direktivets
skyldigheter.
EU kommissionen har i ett meddelande i november 1997, Bygg-
branschens konkurrenskraft, presenterat ett antal strategiska mål och
rekommendationer för byggindustrin, kommissionen och medlems-
staterna. Som grund för föreslagna rekommendationer har kommissionen
analyserat de viktigaste faktorerna för branschens konkurrenskraft,
nämligen kvalitetsaspekter, som betonas särskilt, lagstiftning på området,
utbildningsmöjligheter samt strävan att ge en ny inriktning åt forskning
och utveckling. Ministerrådet godtog i maj 1998 föreslagna slutsatser och
uppmanade kommissionen att diskutera föreslagna åtgärder med
medlemsstaterna och byggbranschen i syfte att utarbeta en handlingsplan
och lägga fram en rapport om diskussionerna för rådet. En sådan rapport
avses presenteras den 16 november 1999 för ministerrådet.
Som ett led i arbetet för en bättre inomhusmiljö avser regeringen att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att analysera problemen med
radon i bostäder och vissa lokaler där människor vistas mer varaktigt
samt presentera förslag till ändamålsenliga och effektiva statliga åtgärder
som inom en rimlig tid kan få ned radonhalterna under gällande
gränsvärden för sådana byggnader. Uppdraget skall redovisas senast den
1 september 2000.
Boverket har på regeringens uppdrag utrett frågan om kvalitets-
deklaration av bostäder. Uppdraget redovisas i rapporten Deklaration av
bostäder, som presenteras som en del i Boverkets projekt Bygg för hälsa
och miljö. Regeringskansliet remissbehandlar rapporten under hösten
1999.
111
En uppföljning av Byggsektorns Kretsloppsråds åtagande görs under
1999. Kravet på uppföljning ingår i överenskommelse mellan bygg-
sektorn och Kretsloppsdelegationen från 1996 (Kretsloppsdelegationens
rapport 1996:11 Producentansvar i byggsektorn. Se även miljö-
propositionen). Bakgrunden är att byggsektorn, genom en överens-
kommelse med dåvarande Kretsloppsdelegationen, har antagit en
handlingsplan för ett frivilligt miljöansvar för byggvaror inom ett
kretsloppstänkande. De övergripande målen i handlingsplanen är att
utveckla och använda byggvaror, byggsystem och byggmetoder som
begränsar negativ miljöpåverkan och främjar långsiktig hushållning med
våra naturresurser. Handlingsplanen består av nio delmål, bl.a. förbättra
kompetensen och kunskapen i miljöfrågor, miljöanpassa byggnadsverk
och byggprocesser, utforma och tillhandahålla byggvarudeklarationer,
halvera byggsektorns deponimängder (senast år 2000). Ett av delmålen är
att följa upp handlingsplanens åtagande.
Regeringskansliet kommer under hösten 1999 att kontakta Bygg-
sektorns Kretsloppsråd för att inleda en dialog kring uppföljningen av
åtagandet.
Samhällsplaneringen har viktiga uppgifter i arbetet med att nå målen om
en ekologiskt hållbar utveckling. Om omställningsarbetet skall bli
framgångsrikt måste planeringsperspektivet vidgas så att ekologiska,
sociala och ekonomiska aspekter samordnas med bebyggelseplaneringen
och hushållningen med naturresurser. En sådan ansats förutsätter ett
förbättrat kunskapsunderlag och en fortlöpande metodutveckling.
Behovet av ökad samverkan mellan sektorer och mellan lokal, regional,
nationell och transnationell nivå i planeringen blir också allt mer
uppenbar.
EU:s medlemsländer och kommissionen arbetar sedan några år med en
sammanhållen regional utvecklingsplanering för Unionens territorium -
European Spatial Development Perspective, ESDP. Arbetet med ESDP
syftar bl.a. till att förbättra förutsättningarna för regional samordning av
Gemenskapens politikområden. En praktisk tillämpning av tankarna i
ESDP sker inom ramen för gemenskapsinitiativet Interreg II C.
112
Skr. 1999/2000:13
Riksdagen beslutade efter förslag i budgetpropositionen för 1998 (prop.
1997/98:1) att inrätta ett stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet. Stödet omfattade från början 5,4 miljarder kronor
fördelade över åren 1998-2000. Därefter har riksdagen beslutat om
ytterligare medel. Anslaget omfattar nu 6,5 miljarder kronor fördelade
över åren 1998-2002. Bidrag skall fördelas till de kommuner, vars
investeringsprogram på bästa sätt bidrar till ekologisk omställning. De
kriterier som anges är att minska belastningen på miljön, att öka
effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser, att gynna
användningen av fömybara råvaror, att öka återbruk, återanvändning och
återvinning, att bidra till att bevara och förstärka den biologiska
mångfalden samt tillvarata kulturmiljövärden och/eller att bidra till att
förbättra cirkulationen av växtnäringsämnen i ett kretslopp. Programmen
skall också bidra till ökad sysselsättning. Därutöver kan kommunen få
stöd till bl.a. folkbildningsinsatser knutna till åtgärder i programmet.
I budgetpropositionen för 1999 (prop. 1998/99:1) har regeringen angett
att stödet bör vidgas till att också kunna omfatta åtgärder för bättre
inomhusmiljö som genomförs i samband med åtgärder som uppfyller
något av miljökriterierna. En sådan förändring avses genomföras inför
nästa ansökningsomgång.
Regeringen har fattat beslut i två omgångar. Våren 1998 fattades beslut
om att stödja 42 kommuners treåriga lokala investeringsprogram för
perioden 1998-2000. Våren 1999 beslöt regeringen att fördela bidrag till
47 kommuners investeringsprogram för perioden 1999-2001. Ansök-
ningar om stöd till investeringsprogram för perioden 2000-2002 skall
lämnas till regeringen senast den 1 november 1999. Besluten kommer att
tas i början av år 2000. Regeringen har i budgetpropositionen för 2000
(prop. 1999/2000:1) föreslagit vissa förändringar i bidragssystemet inför
den sista ansökningsomgången.
De lokala investeringsprogrammen kommer att ge märkbara effekter på
miljön, om de resultat uppnås som kommunerna har angivit i sina
investeringsprogram. Satsningarna på effektivare energianvändning,
biogas och fjärrvärme i stället för el-, olje- och vedeldning ger mindre
koldioxidutsläpp. Olika typer av naturvårdande åtgärder leder till minsk-
ade utsläpp av näringsämnen i vattendrag och till ökat skydd för den
biologiska mångfalden. De hittills beviljade stöden beräknas medföra
energieffektiviseringar på ca 1,64 Twh per år och den totala minskningen
av koldioxidutsläpp till luften är ungefar 1,2 miljoner ton per år.
113
Totalt har 81 kommuner beviljats sammanlagt 3,7 miljarder kronor i
bidrag till de lokala investeringsprogrammen under år 1998 och 1999.
Detta ger med de pengar som bidragsmottagama själva satsar en total
investeringsvolym på 17 miljarder kronor, varav direkt miljörelaterade
12,7 miljarder kronor. Programmen bedöms enligt kommunernas beräk-
ningar skapa ca 11 500 årsarbeten under perioden fram till år 2001.
För varje projekt som far bidrag har kommunerna uppskattat miljö-
effekterna. Sammantaget beräknas investeringsprogrammen minska
användningen av el och olja med 1,6 Twh per år vilket motsvarar upp-
värmningen av 60 000 villor. Vidare ersätts fossila bränslen och el, mot-
svarande 1 Twh, med fömybara energislag. Koldioxidutsläppen minskar
med 1,2 miljoner ton. Det är en lika stor minskning som om var tionde
svensk personbil skulle ställas av. På närmare 1 500 hektar mark kommer
naturmiljöer som är värdefulla för den biologiska mångfalden att bevaras
eller återskapas.
Utbyggnad av biobränslebaserad fjärrvärme är mycket vanligt. En stor
del av bidragsmedlen används för att miljöanpassa hela bostadsområden.
Anläggning av våtmarker är en annan mycket vanlig åtgärd som skapas
för att minska närsaltsläckage från jordbruksmark, för att fungera som
slutreningssteg för avloppsvatten, för att ta hand om dagvatten och för att
stärka den biologiska mångfalden.
Energiomställning
Omställning till fömybara energislag är den kategori av åtgärder som är
vanligast. År 1999 användes ca 500 miljoner kronor av medlen till denna
typ av åtgärder. Biogasanläggningama har inte räknats in, eftersom de
redovisas i avfallsavsnittet. En skiljelinje har också dragits mot de projekt
som huvudsakligen handlar om energieffektivisering. De vanligaste
åtgärderna för att gå över till fömybara energislag är utbyggnad och
ombyggnad av biobränslebaserad Q ärrvärme. Ett exempel är Energi-
kombinat Sundsvall Norr, det projekt som tilldelats högst bidragssumma
år 1999, 198 miljoner kronor. Tillvaratagande av spillvärme gör att olja
och el kan ersättas. Spillvärmen utnyttjas ofta i fjärrvärmenätet. Fjärr-
och frikyla finns också bland projekten. Solna kommun har fått 33
miljoner kronor för att etablera frikyla och bygga ut ett befintligt
ijärrkylesystem i kommunen.
Energieffektivisering
Projekt för bättre energihushållning tilldelas drygt 170 miljoner kronor.
En stor andel av medlen går till projekt som tillvaratar spillvärme, särskilt
från industrier, men även från t.ex. avloppsvatten och transformator-
stationer. Tre av de tio största enskilda projekten i kronor räknat utnyttjar
industriell spillvärme i ij ärrvärmenätet.
Naturvård och biologisk mångfald
Drygt 90 miljoner kronor år 1999 har använts till åtgärder med syfte att
skydda eller utveckla värdefulla naturmiljöer och bevara den biologiska
114
mångfalden. De flesta projekten rör sjöar och vattendrag, och i viss mån Skr. 1999/2000:13
även kustområden. Anläggande av våtmarker och dammar är den
vanligaste typen av åtgärd. Våtmarkerna, en bristvara i många landskap,
har stor betydelse för fågellivet och för grod- och kräldjursfaunan,
samtidigt som de kan fungera som närsaltsfållor i vattensystem med hög
närsaltsbelastning. Övergödningsproblematiken går som en röd tråd
genom många av projekten som ofta innehåller flera olika åtgärder.
Vatten och avlopp
Totalt används drygt 190 miljoner kronor till vatten och avloppsprojekt.
En ansenlig del av medlen går till att minska miljöbelastningen från
enskilda avlopp. För mindre byar byggs gemensamma anläggningar för
lokal avloppsbehandling. Ett antal projekt satsar på behandling av
trekammarslam för återförsel till åkermark. Dagvatten behandlas i
våtmarker och dammar. Andra åtgärder för att ta hand om dagvatten
lokalt är t.ex. olika filtertekniker i brunnar och infiltration innan
dagvattnet når vattendrag.
Trafik
Bland trafikprojekten finns satsningar på infrastruktur i form av
cykelvägar, industrispår för godstrafik och gångvägar - men också inköp
av fordon. Drygt 130 miljoner kronor av 1999 års bidrag går till åtgärder
för att minska trafikens miljöpåverkan. Nya cykelbanor, cykeltunnlar och
broar, cykelparkeringar samt informationskampanjer är några exempel på
åtgärder som stimulerar ökat cyklande. Kollektivtrafiksatsningama
innebär bland annat nya stomlinjer och trafiksystem som effektiviserar
busstrafiken och ökar framkomligheten. Sammanlagt har kommunerna
uppskattat att deras trafikprojekt skall minska utsläppen av växthusgasen
koldioxid med 4 000-5000 ton.
Avfall
Bland avfallsprojekten dominerar framställning av biogas, källsortering
och materialåtervinning. Åtgärder inom avfallsområdet far nästan 200
miljoner kronor av 1999 års bidrag. Många kommuner investerar i
anläggningar för biogasutvinning från hushållsavfall, avloppsslam och
restprodukter från industrin. På flera håll skall biogasen användas som
drivmedel. De projekt som fatt anslag till materialåtervinning skall
återanvända returplast, sand och kompositmaterial vid tillverkning av nya
produkter.
Efterbehandling
Att rensa upp förgiftade områden är ofta förknippat med stora kostnader.
Många gånger kan principen att förorenaren betalar inte tillämpas av det
enkla skälet att företaget som bedrev verksamheten inte längre finns kvar.
Fem sådana projekt får sammanlagt 90 miljoner kronor i bidrag. Åtgärd-
erna handlar om sanering av PCB och kvicksilverhaltiga sediment,
åtgärder kring en nedlagd nickelindustri, återställning av en deponi samt
sanering av arsenikförgiftad mark vid en impregneringsindustri.
115
Bidrag till privata företag Skr. 1999/2000:13
År 1999 går knappt 120 miljoner till 38 projekt inom näringslivet.
Projekten innebär bland annat energieffektiviseringar eller omställning
till fömybara energislag. En rad företag får t.ex. bidrag för anslutning till
fjärrkyla. Det finns också många åtgärder på avfallsområdet, bl.a.
återvinning av restprodukter i produktion och samverkan mellan företag
för att minska avfallsmängder och resurssuttag.
Byggnadsåtgärder
Endast ett fåtal projekt under år 1999 har varit byggnadsåtgärder.
Tillsammans står dessa for mindre än en procent av de totala
bidragsmedlen år 1999, 10 miljoner kronor. Vanligen är byggnads-
åtgärderna projekt med flera olika typer av byggrelaterade åtgärder, i
huvudsak ombyggnad av äldre fastigheter. Åtgärdspaketen rymmer bland
annat tilläggsisolering, användning av solceller, lokal dagvattenhantering,
källsortering och kompostering, sanering av PCB i fogar, selektiv
rivning, återanvändning av byggmaterial och inredningsdetaljer samt
brak av miljöanpassade byggmaterial.
Information
Resultatet av många projekt påverkas av enskildas beteenden och
agerande. För att projekten skall bli framgångsrika måste de därför
kombineras med informations- och folkbildningsinsatser. Kommunerna
har ansökt om bidrag även for olika stödjande åtgärder: administration,
utvärdering och projektledning av det lokala investeringsprogrammet.
Flera kommuner har fått stöd för information kring specifika projekt.
Dit hör bland annat Borås. För att Borås investeringar i cykelvägar och
nya stomlinjenät för kollektivtrafiken skall ge resultat i minskat bilåkande
måste kommunmedborgama medverka. Därför kombineras investering-
arna med informationskampanjer om cykling och kollektivtrafik. Hur
informationsprojekten utformas skiljer sig mellan kommunerna - en del
satsar på studiecirklar, andra på informationstavlor, broschyrer, multime-
dia och utställningar.
De kommuner som fått statligt bidrag för olika projekt, skall utvärdera
dem. Utvärderingen fyller flera syften. Den ger bättre kunskaper om olika
åtgärders effekter och kostnader. Utvärderingarna blir en grand som
efterföljande projekt, andra kommuner och andra aktörer kan bygga
vidare på och låta sig inspireras av. Regelbunden uppföljning gör det
dessutom lättare att korrigera och rätta till felaktigheter. Dessutom krävs
en redovisning av att projekten verkligen uppnår de resultat som
kommunen utlovat i sin ansökan. I ett längre perspektiv bidrar doku-
mentationen av resultat och erfarenheter till att öka kunskapen i samhället
om hur man bäst genomför olika praktiska miljöåtgärder.
116
Skr. 1999/2000:13
Regeringen har beslutat vissa förändringar av förordningen (1998:23) om
statliga bidrag till lokala investeringsprogram som ökar den ekologiska
hållbarheten i samhället. Ändringarna innebär följande:
• Ansökningarna skall lämnas den 1 november istället för den 15
november.
• Nuvarande krav i förordningen för vinstdrivande verksamheter tas bort
i den del som innebär att en åtgärd skall bidra till utveckling av ny
teknik eller nya arbetsmetoder.
• En kommun kan också få bidrag till lokala informations- och folkbild-
ningsinsatser som syftar till att sprida kunskap om ett lokalt investe-
ringsprogram, dvs. folkbildnings- och informationsinsatser behöver
inte vara direkt knutna till en viss investering.
• Länsstyrelsens samrådsyttrande skall lämnas till regeringen vid samma
tidpunkt som ansökan, dvs. den 1 november.
Dialoger med kommuner som avser att ansöka om stöd till lokala in-
vesteringsprogram sker kontinuerligt under perioden juni till september.
Syftet med dialogen är att de kommande ansökningar skall vara så väl
genomarbetade och kompletta som möjligt. Inför den slutliga ansökan har
195 kommuner haft en dialog med Miljödepartementet och därigenom
fått möjlighet till diskussion om sitt lokala investeringsprogram. Slutlig
ansökan skall lämnas till regeringen den 1 november.
De program som beviljats stöd från de lokala investeringsprogrammen
följs årligen upp. Kommunerna skall senast den 1 mars lämna in verk-
samhetsrapporter. Länsstyrelserna har regeringens uppdrag att granska
rapporterna från kommunerna och lämna granskningsyttranden till
Miljödepartementet. Länsstyrelserna har ombetts att fokusera på av-
vikelser i genomförandet av programmen jämfört med ansökan och
regeringsbeslut.
Regeringen har också gett Riksrevisionsverket i uppdrag att följa upp
och utvärdera de lokala investeringsprogrammen. Uppdragets första
etapp har genomförts under våren 1999 med syftet att ge tillämpbar
information under den tid då stödsystemet finns. Rapporten kommer att
analyseras och eventuella förslag till ändringar i systemet kommer att
föreläggas riksdagen under år 2000. En utvärdering av hela stödsystemet
skall genomföras under våren 2002 med syfte att ge underlag inför
eventuella kommande satsningar på ekologisk hållbarhet.
De resultat och erfarenheter som vinns i pågående och genomförda
åtgärder och program är av stort intresse för många. Centrum för kunskap
om ekologisk hållbarhet har uppgiften att sprida denna information.
117
Skr. 1999/2000:13
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 oktober 1999
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, von Sydow,
Pagrotsky, Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon,
Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Larsson
Regeringen beslutar skrivelse 1999/2000:13 Hållbara Sverige - uppfölj-
ning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling
118
Eländers Gotab 59242, Stockholm 1999