Prop.
1999/2000:109
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 8 juni 2000
Laila Freivalds
Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås en ny insiderlagstiftning. Den nya lagstiftningen
ersätter den nuvarande insiderlagen (1990:1342) och bestämmelserna om
otillbörlig kurspåverkan i lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument. Insiderlagstiftningen delas upp i en lag med straffrättsliga
bestämmelser - insiderstrafflagen - och en lag med administrativa
bestämmelser om anmälningsskyldighet m.m. - lagen om
anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.
Insiderstrafflagen föreslås reglera förbudet mot insiderhandel och
otillbörlig kurspåverkan. Den nu gällande förbudsregeln mot insiderhan-
del utformas i stället som en ansvarsbestämmelse. Vidare införs en de-
finition av insiderinformation. Straffet för insiderbrott och otillbörlig
kurspåverkan av normalgraden skärps genom att böter utgår ur straff-
skalan.
Enligt gällande lagstiftning skall en domstol inte döma till ansvar för
insiderbrott i fall som kan antas sakna betydelse för allmänhetens för-
troende för värdepappersmarknaden eller annars är ringa. Det föreslås att
dessa grunder för ansvarsfrihet avskaffas. Ett nytt brott - insiderförseelse
- införs för insiderbrott som är att anse som ringa. Straffbarhet införs
även vid ringa fall av otillbörlig kurspåverkan. Vidare införs ett nytt brott
- obehörigt röjande av insiderinformation - för den som har anställning,
uppdrag eller annan befattning, som normalt innebär att han eller hon får
kännedom om omständigheter som har betydelse för kursen på finansiella
instrument, och som på grund härav fått insiderinformation och som
obehörigen röjer sådan information. Detsamma gäller den som fått
insiderinformation beträffande ett aktiebolag i vilket han eller hon äger
aktier och som obehörigen röjer sådan information.
1 Riksdagen 1999/2000. 1 sam. Nr 109
Det finns enligt gällande lagstiftning inte någon reglering av vid vilken
tidpunkt Finansinspektionen skall anmäla misstanke om brott till åkla-
gare. En regel införs enligt vilken Finansinspektionen är skyldig att göra
anmälan till åklagare när det finns anledning att anta att brott enligt insi-
derstrafflagen har begåtts.
De gällande bestämmelserna om anmälningsskyldighet för personer
med insynsställning m.m. och förbudet mot korttidshandel placeras i
lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instru-
ment. Tidsfristen för anmälan om aktieinnehav eller ändring i innehavet
kortas ned till fem dagar. Den som är anställd eller uppdragstagare vid ett
värdepappersinstitut, en börs eller en auktoriserad marknadsplats och
som normalt kan antas ha tillgång till icke offentliggjord information om
sådant förhållande som kan påverka kursen på finansiella instrument,
skall i fortsättningen till arbetsgivaren skriftligen anmäla eget och vissa
närstående fysiska personers innehav av finansiella instrument och änd-
ring i innehavet. Institutet skall föra en förteckning över sådana anmäl-
ningar.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.
Prop. 1999/2000:109
Prop. 1999/2000:109
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5
2 Lagtext...............................................................................................6
2.1 Förslag till insiderstrafflag..................................................6
2.2 Förslag till lag om anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument......................................10
2.3 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385).......................................................................17
2.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ...20
2.5 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713).........................................................................23
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa
riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.................25
2.7 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)..26
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar......................................................27
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor........................................................28
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument.....................................29
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse...........................................................31
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om börs-
och clearingverksamhet.....................................................33
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om
medlemsbanker..................................................................34
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om
kontoföring av finansiella instrument...............................35
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:201) om
ändring i sekretesslagen (1980:100)..................................36
3 Ärendet och dess beredning.............................................................37
4 Behovet av en översyn av insiderlagstiftningen..............................38
4.1 Insiderlagstiftningen..........................................................38
4.2 Ett administrativt sanktionssystem....................................40
5 Ansvaret för insiderfrågor................................................................42
5.1 Bakgrund...........................................................................42
5.2 Något om utredningsarbetet..............................................42
5.3 Utredningsansvaret vid insiderbrottslighet och
otillbörlig kurspåverkan....................................................44
5.4 Finansinspektionens frågerätt............................................48
6 Två lagar..........................................................................................50
7 Insiderbrottslighet och otillbörlig kurspåverkan..............................52
7.1 En definition av insiderinformation..................................52
7.2 Skärpning av straffet.........................................................54
7.3 Straffansvar vid ringa brott och obehörigt röjande av
insiderinformation.............................................................54
JA Exemplifieringen av typsituationer tas bort......................57
7.5 Finansiellt instrument........................................................59
7.6 Bör handel med valuta omfattas av bestämmelserna om
insiderbrott?.......................................................................61
8 Anmälningsskyldigheten och förbudet mot korttidshandel.............63
8.1 Nuvarande reglering..........................................................63
8.2 Insynsregister....................................................................65
8.3 Förkortad tidsfrist för anmälan..........................................66
8.4 Anmälans innehåll.............................................................69
8.5 Ändring av definitionen av moder- och dotterföretag.......69
8.6 Anmälningsskyldighet för personer verksamma i
värdepappersinstitut, börs och auktoriserad
marknadsplats....................................................................70
8.7 Utökad ledningsprövning..................................................77
9 Ikraftträdande...................................................................................79
10 Ekonomiska effekter av förslagen...................................................80
11 Författningskommentar....................................................................81
11.1 Förslaget till insiderstrafflag.............................................81
11.2 Förslaget till lag om anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument......................................86
11.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).........................................................................91
11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument.....................................92
11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse...........................................................94
11.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:543) om
börs- och clearing verksamhet............................................95
11.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om
kontoföring av finansiella instrument...............................96
Bilaga 1 Promemorians lagförslag.......................................................97
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som lämnat svar på
Ds 2000:4 Ny insiderlagstiftning, m.m................................111
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag................................................112
Bilaga 4 Lagrådets yttrande över lagrådsremissen om ny
insiderlagstiftning, m.m.......................................................141
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 juni 2000...........146
Rättsdatablad..........................................................................................147
Prop. 1999/2000:109
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. insiderstrafflag,
2. lag om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella
instrument,
3. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
6. lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i
aktiemarknadsbolag, m.m.,
7. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
8. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
9. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
10. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument,
11. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
12. lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingverk-
samhet,
13. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,
14. lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella
instrument,
15. lag om ändring i lagen (2000:201) om ändring i sekretesslagen
(1980:100).
Prop. 1999/2000:109
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § I denna lag förstås med
1. insiderinformation: information om en icke offentliggjord eller inte
allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på
finansiella instrument,
2. handel på värdepappersmarknaden: handel på börs eller någon
annan organiserad marknadsplats eller handel med eller genom någon
som yrkesmässigt bedriver sådan verksamhet som avses i 1 kap. 3 §
första stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
3. finansiellt instrument: fondpapper och annan rättighet eller för-
pliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,
4. fondpapper: aktie och obligation samt sådana andra delägarrätter
eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i vär-
depappersfond och aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning
förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag (depåbevis).
2 § Den som har anställning, uppdrag eller annan befattning, som normalt
innebär att han eller hon får kännedom om omständigheter som har
betydelse för kursen på finansiella instrument, och som på grund härav
fått insiderinformation eller den som får insiderinformation som rör ett
aktiebolag i vilket han eller hon äger aktier och
1. för egen eller någon annans räkning genom handel på värdepap-
persmarknaden förvärvar eller avyttrar sådana finansiella instrument som
informationen rör, eller
2. använder informationen till att med råd eller på annat sådant sätt
föranleda någon annan till förvärv eller avyttring som avses i 1,
döms för insiderbrott till fängelse i högst två år.
3 § För insiderbrott döms också den som i annat fall än som anges i 2 §
får insiderinformation som antingen måste ha röjts av någon som avses i
2 § eller på annat sätt kommit ut obehörigen och
1. för egen eller någon annans räkning genom handel på värdepap-
persmarknaden förvärvar eller avyttrar sådana finansiella instrument som
informationen rör, eller
2. använder informationen till att med råd eller på annat sådant sätt
föranleda någon annan till förvärv eller avyttring som avses i 1.
Prop. 1999/2000:109
4 § Är brott som avses i 2 eller 3 § att anse som ringa, döms för insi-
derförseelse till böter eller fängelse i högst sex månader.
5 § Är brott som avses i 2 eller 3 § med hänsyn till affärens omfattning
och övriga omständigheter grovt, döms för grovt insiderbrott till fängelse
lägst sex månader och högst fyra år.
6 § Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som anges i 2 eller
3 §, döms för vårdslöst insiderförfarande till böter eller fängelse i högst
ett år.
7 § Den som har anställning, uppdrag eller annan befattning, som normalt
innebär att han eller hon får kännedom om omständigheter som har
betydelse för kursen på finansiella instrument, och som på grund härav
fått insiderinformation och som obehörigen röjer sådan information,
döms för obehörigt röjande av insiderinformation till böter eller fängelse
i högst sex månader. Detsamma gäller den som fått insiderinformation
beträffande ett aktiebolag i vilket han eller hon äger aktier och som obe-
hörigen röjer sådan information.
För det fall informationen blir allmänt känd samtidigt med att den röjs
döms dock inte till ansvar.
8 § Utan hinder av 2-6 §§ får
1. befattningshavare hos företag som driver värdepappersrörelse med
stöd av 1 kap. 3, 3 c eller 3 d § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
fullgöra uppdrag som lämnats företaget att förvärva eller avyttra
finansiella instrument samt, utan användande av insiderinformation, full-
göra verksamhet som följer av avtal om att upprätthålla en marknad i ett
eller flera finansiella instrument,
2. förvärv ske av annat än option eller termin då insiderinformationen
är ägnad att sänka kursen eller avyttring ske av annat än option eller ter-
min då informationen är ägnad att höja kursen,
3. uppgifter fullgöras som åligger någon på grund av vad som föreskri-
vits i lag eller annan författning,
4. förvärv ske för en juridisk persons räkning av aktier i ett aktiebolag,
om insiderinformationen endast utgörs av information om en åtgärd som
syftar till och är ägnad att leda till ett offentligt erbjudande av den juri-
diska personen till en vidare krets om förvärv av aktier i aktiebolaget,
5. innehavare av option när optionens löptid går ut förvärva eller av-
yttra den underliggande tillgången eller avyttra optionen,
6. utfärdare av option i samband med lösen avyttra eller förvärva den
underliggande tillgång som optionen avser,
7. den som förvärvat eller avyttrat termin fullgöra avtalet vid slutdag,
8. förvärv eller avyttring ske av andra finansiella instrument än aktier,
om förvärvet eller avyttringen sker utan att insiderinformation används.
Vad som föreskrivs i denna paragraf om aktie skall också tillämpas på
aktierelaterade finansiella instrument såsom teckningsrätt, interimsbevis,
optionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat med optionsrätt
till nyteckning, vinstandelsbevis, aktieoption och aktietermin.
Prop. 1999/2000:109
9 § Den som, vid handel på värdepappersmarknaden, i avsikt att otillbör-
ligt påverka priset vid allmän omsättning av finansiella instrument
1. sluter avtal eller företar annan rättshandling för skens skull,
2. i hemlighet förenar avyttring av finansiella instrument med utfästelse
att senare förvärva dessa till visst lägsta pris eller med villkor som
begränsar rätten till fortsatt avyttring eller annars är avsedda att undandra
instrumenten allmän omsättning,
döms för otillbörlig kurspåverkan till fängelse i högst två år eller, om
brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.
Detsamma gäller, om någon, i annat fall än som avses i första stycket,
vid handel på värdepappersmarknaden i avsikt att otillbörligt påverka pri-
set vid allmän omsättning av finansiella instrument ingår köp- eller
säljavtal, lämnar anbud om slutande av sådant avtal, vidtar annan
liknande åtgärd eller föranleder någon annan till sådan rättshandling och
åtgärden är ägnad att vilseleda köpare och säljare av finansiella
instrument.
Är brottet med hänsyn till omfattningen av kurspåverkan eller övriga
omständigheter att anse som grovt, skall dömas till fängelse i lägst sex
månader och högst fyra år.
10 § Ansvar enligt denna lag skall inte dömas ut vid affärer som genom-
förs för Sveriges riksbanks eller Riksgäldskontorets räkning.
11 § Vinning av brott enligt 2-6 §§ skall förklaras förverkad, om det inte
är oskäligt.
12 § Finansinspektionen övervakar att bestämmelserna i denna lag följs.
I 6 kap. 1 a § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument
finns bestämmelser om Finansinspektionens rätt att få de uppgifter som
den behöver för övervakningen av denna lag.
13 § För att bekosta Finansinspektionens övervakning enligt denna lag
skall de institut som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
14 § Finansinspektionen skall göra anmälan till åklagaren så snart det
finns anledning att anta att brott enligt denna lag har begåtts.
Prop. 1999/2000:109
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Genom denna lag upphävs insiderlagen (1990:1342).
Prop. 1999/2000:109
Härigenom föreskrivs följande.
1 § I denna lag förstås med
1. finansiellt instrument: fondpapper och annan rättighet eller för-
pliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,
2. fondpapper: aktie och obligation samt sådana andra delägarrätter
eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i vär-
depappersfond och aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning
förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag (depåbevis),
3. värdepappersinstitut: vad som anges i 1 kap. 2 § 4 lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse,
4. börs och auktoriserad marknadsplats: vad som anges i 1 kap. 4 § 1
och 3 lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
5. aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som utgivit aktier vilka är
noterade vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats,
6. moder- och dotterföretag: vad som anges i 1 kap. 5 och 6 §§ aktie-
bolagslagen (1975:1385) om moderbolag och dotterföretag, varvid vad
som sägs om moderbolag skall tillämpas även på andra juridiska personer
än aktiebolag. Om två juridiska personer äger så många aktier eller
andelar i en annan svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften
var av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är dock vid tillämpningen
av denna lag de förstnämnda juridiska personerna att jämställa med
moderföretag och den sistnämnda juridiska personen att jämställa med
dotterföretag.
2 § Vad som föreskrivs om aktie skall också tillämpas på aktierelate-
rade finansiella instrument såsom teckningsrätt, interimsbevis, options-
bevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat med optionsrätt till
nyteckning, vinstandelsbevis, aktieoption och aktietermin. Utfärdande av
köpoption skall likställas med avyttring av de aktier optionen avser me-
dan utfärdande av säljoption skall likställas med förvärv av aktierna.
Om finansiella instrument ägs av två eller flera med samäganderätt,
skall en delägare vid tillämpningen av denna lag anses vara ägare till så
många av instrumenten som svarar mot hans lott i det samfällda inneha-
vet.
Prop. 1999/2000:109
Insynsställning
3 § Följande fysiska personer anses enligt denna lag ha insynsställning i
ett aktiemarknadsbolag:
1. ledamot eller suppleant i bolagets eller dess moderföretags styrelse,
10
2. verkställande direktör eller vice verkställande direktör i bolaget eller
dess moderföretag,
3. revisor eller revisorssuppleant i bolaget eller dess moderföretag,
4. bolagsman i ett handelsbolag som är bolagets moderföretag, dock
inte kommanditdelägare,
5. innehavare av annan ledande befattning i eller annat kvalificerat
uppdrag av stadigvarande natur för bolaget eller dess moderföretag, om
befattningen eller uppdraget normalt kan antas medföra tillgång till icke
offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kur-
sen på aktierna i bolaget,
6. befattningshavare eller uppdragstagare enligt 1-3 eller annan
ledande befattningshavare i ett dotterföretag, om denne normalt kan antas
få tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande som
kan påverka kursen på aktierna i bolaget,
7. den som äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av
aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger
aktier i denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk
person som är aktieägaren närstående på det sätt som anges i 5 § första
stycket.
Finansinspektionen skall på begäran av aktiemarknadsbolaget eller
dess moderföretag pröva frågan om en befattningshavare eller upp-
dragstagare har en sådan ledande ställning eller ett sådant kvalificerat
uppdrag som avses i första stycket 5 eller 6.
Anmälningsskyldighet för personer med insynsställning
4 § Den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag skall skriftligen
anmäla innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till
Finansinspektionen. Sådan anmälan skall också göras av ett aktiemark-
nadsbolag som innehar egna aktier, dock inte då det är fråga om innehav
av egna aktier med stöd av 4 kap. 5 § lagen (1991:981) om värdepap-
persrörelse.
Anmälningsskyldighet gäller dock inte
1. innan den som avses i 3 § första stycket 5 eller 6 tagit emot under-
rättelse enligt 7 eller 8 §,
2. om innehavet inte uppgår till 200 aktier eller, om innehavet avser
värdepapper som enligt 2 § första stycket likställs med aktier, understiger
ett marknadsvärde motsvarande 50 000 kronor,
3. om ändring i innehavet efter den senast gjorda anmälningen inte
uppgår till 200 aktier eller, om ändringen avser värdepapper som enligt
2 § första stycket likställs med aktier, understiger ett marknadsvärde
motsvarande 50 000 kronor,
4. om ökning i innehavet föranletts av fondemission eller av att akties
nominella belopp sänkts genom att aktien delats upp.
Av 5 § framgår att anmälningsskyldigheten även omfattar vissa när-
ståendes aktieinnehav.
Finansinspektionen kan medge befrielse från anmälningsskyldigheten
om motsvarande uppgifter kan erhållas på annat sätt.
Prop. 1999/2000:109
11
5 § Vid tillämpning av 4 § första stycket första meningen skall följande
aktier i aktiemarknadsbolaget likställas med den anmälningsskyldiges
egna, nämligen sådana som ägs av
1. make eller sambo till den anmälningsskyldige,
2. omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad,
3. juridisk person vars verksamhet den anmälningsskyldige har ett
väsentligt inflytande över och i vilken den anmälningsskyldige eller
någon som avses i 1 eller 2 eller flera av dem tillsammans innehar
- ägarandel, uppgående till tio procent eller mer av aktiekapitalet eller
av andelarna, eller
- ekonomisk andel, innefattande rätt att uppbära tio procent eller mer
av avkastningen, eller
- röstandel, uppgående till tio procent eller mer av röstetalet för
samtliga aktier eller av röstetalet hos det högsta beslutande organet,
4. juridisk person vars verksamhet den anmälningsskyldige har ett
väsentligt inflytande över och i vilken den anmälningsskyldige eller
någon som avses i 1-3 eller flera av dem tillsammans innehar en sådan
ägarandel, ekonomisk andel eller röstandel som avses i 3.
Om flera personer är anmälningsskyldiga för samma aktieinnehav eller
för ändring i innehavet, behöver anmälan endast göras av en av dem.
6 § Anmälan enligt 4 § om aktieinnehav eller ändring i innehavet skall ha
kommit in till Finansinspektionen senast fem dagar efter det att
1. aktie i bolaget noterats vid en börs eller en auktoriserad marknads-
plats,
2. insynsställning uppkommit enligt 3 § första stycket 1-4 eller 7 eller
den som omfattas av 3 § första stycket 5 eller 6 tagit emot underrättelse
enligt 7 eller 8 §,
3. den anmälningsskyldige förvärvat eller avyttrat aktier i bolaget eller
annan ändring skett i aktieinnehavet, eller
4. den anmälningsskyldige fått vetskap om att närstående, som avses i
5 §, innehar, förvärvat eller avyttrat aktier i bolaget eller att annan änd-
ring skett i den närståendes aktieinnehav.
Aktiemarknadsbolagens skyldigheter
7 § Ett aktiemarknadsbolag skall anmäla till Finansinspektionen vilka
personer som har insynsställning i bolaget eller dess dotterföretag enligt
3 § första stycket 1-3, 5 och 6 och ändringar i sådan insynsställning
senast ijorton dagar från det att insynsställningen uppkom eller föränd-
rades. Aktiemarknadsbolaget skall samtidigt skriftligen underrätta per-
soner med insynsställning enligt 3 § första stycket 5 eller 6 om anmälan.
8 § Ett aktiemarknadsbolags moderföretag skall anmäla till Finans-
inspektionen vilka personer i moderföretaget som har insynsställning
enligt 3 § första stycket 1-5 och ändringar i sådan insynsställning senast
fjorton dagar från det att insynsställningen uppkom eller förändrades.
Moderföretaget skall samtidigt skriftligen underrätta personer med
insynsställning enligt 3 § första stycket 5 om anmälan.
Prop. 1999/2000:109
12
Insynsregister
Prop. 1999/2000:109
9 § Finansinspektionen skall föra eller låta föra register (insynsregister)
över anmälningar som gjorts enligt 4, 7 och 8 §§ eller, i fall som avses i
4 § fjärde stycket, över däremot svarande uppgifter som lämnats från
annat register.
Uppgifter som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får avfö-
ras ur registret. Uppgifterna skall dock bevaras i minst tio år efter det att
de avförts.
Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling.
Finansinspektionen är personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen
(1998:204) för den behandling av personuppgifter som sker i registret.
Inspektionen skall på lämpligt sätt underrätta de registrerade om registret.
Registret skall vara offentligt.
10 § Uppgifter som skall anmälas enligt 4 § får efter tillstånd av
Finansinspektionen föras över till insynsregistret genom automatisk
databehandling. Sådant tillstånd får ges endast till den som är förvaltare
enligt 3 kap. 7 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella
instrument.
Anmälningsskyldighet inom myndigheter och kommuner
11 § Om det behövs med hänsyn till tillgången på kurspåverkande in-
formation inom en myndighet, får regeringen besluta att det vid myndig-
heten skall föras en förteckning över innehav av finansiella instrument
avseende ledamöterna i styrelsen samt de arbetstagare, uppdragstagare
eller andra funktionärer som myndigheten bestämmer med hänsyn till
deras insynsställning.
En kommun har motsvarande befogenhet som avses i första stycket i
fråga om ledamöter och ersättare i kommunala organ samt arbetstagare,
uppdragstagare och andra funktionärer hos kommunen.
Den som omfattas av en förteckning som upprättats med stöd av denna
paragraf skall till myndigheten skriftligen anmäla sitt innehav av finan-
siella instrument och ändringar i innehavet.
Anmälningsskyldighet för vissa anställda och uppdragstagare
12 § Den som är anställd eller uppdragstagare vid ett värdepappersinsti-
tut, en börs eller en auktoriserad marknadsplats och som normalt kan
antas ha tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhål-
lande som kan påverka kursen på finansiella instrument, skall till
arbetsgivaren skriftligen anmäla innehav av finansiella instrument och
ändring i innehavet.
Vid tillämpningen av första stycket skall följande finansiella instru-
ment likställas med den anmälningsskyldiges egna, nämligen sådana som
ägs av
1. make eller sambo till den anmälningsskyldige,
2. omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad.
13
13 § Värdepappersinstitut, börs och auktoriserad marknadsplats skall föra
förteckning över sådana anmälningar om innehav av finansiella
instrument som gjorts enligt 12 §.
Om ett värdepappersinstitut, en börs eller en auktoriserad marknads-
plats underlåter att föra en sådan förteckning som avses i första stycket,
skall Finansinspektionen förelägga företaget att göra rättelse.
14 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får meddela föreskrifter om vilka som är anmälningsskyldiga en-
ligt 12 § och vad en förteckning enligt 13 § skall innehålla.
15 § Om den som enligt 3 § första stycket 1-3 har insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag förvärvar aktier i bolaget, får aktier av samma slag
upp till motsvarande antal inte avyttras mot vederlag tidigare än tre
månader efter förvärvet.
Detsamma gäller för
1. fysiska och juridiska personer som förvärvar aktier i aktiemark-
nadsbolaget och vilkas aktier enligt 5 § skall likställas med aktier som
innehas av personer som avses i första stycket, samt
2. aktiemarknadsbolag som förvärvar egna aktier.
Vad som sägs i andra stycket 2 skall inte tillämpas vid förvärv av egna
aktier med stöd av 4 kap. 5 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
eller när en tidigare avyttring föreskrivs i lag.
16 § Utan hinder av 15 § får
1. aktier avyttras till marknadskurs om den är lägre än anskaffnings-
kursen,
2. aktier avyttras enligt villkoren i ett offentligt erbjudande om köp av
aktier,
3. avyttring ske av tilldelade emissionsrätter.
Om det finns synnerliga skäl, får Finansinspektionen medge ytterligare
undantag från förbudet enligt 15 §.
17 § Finansinspektionen övervakar att bestämmelserna i denna lag följs.
18 § Om det finns anledning att anta att en bestämmelse i denna lag har
överträtts, har Finansinspektionen rätt att få de uppgifter som den behö-
ver för sin utredning från
1. den som det finns anledning att anta har gjort överträdelsen,
2. ett aktiebolag eller en annan juridisk person vars finansiella instru-
ment överträdelsen gäller,
3. moderföretaget till det aktiebolag eller den juridiska person som
avses i 2,
4. annan förvaltningsmyndighet,
Prop. 1999/2000:109
14
5. börs, auktoriserad marknadsplats eller clearingorganisation enligt
1 kap. 4 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
6. börsmedlem eller clearingmedlem enligt 1 kap. 4 § lagen om börs-
och clearingverksamhet eller kontoförande institut enligt 3 kap. 1 § lagen
(1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,
7. den som driver värdepappersrörelse med stöd av 1 kap. 3, 3 c eller
3 d § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter om hur uppgiftsskyldigheten skall
fullgöras.
19 § Vite får sättas ut i förelägganden enligt 13 § andra stycket eller
beslut som meddelats med stöd av 18 § första stycket 2, 3 eller 5-7.
20 § Finansinspektionen skall besluta att en särskild avgift skall tas ut,
om någon
1. underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan enligt 4, 7 eller 8 §,
2. lämnar oriktig eller vilseledande uppgift vid fullgörande av anmäl-
ningsskyldighet enligt någon av nämnda paragrafer eller vid fullgörande
av uppgiftsskyldighet som avses i 18 § första stycket 2, 3 och 5-7,
3. avyttrar aktier i strid mot 15 §.
21 § Särskild avgift beräknas enligt följande:
1. vid underlåtenhet att göra anmälan enligt 4 § eller när oriktig eller
vilseledande uppgift har lämnats vid fullgörande av
anmälningsskyldighet enligt samma paragraf: 10 procent av vederlaget
för aktierna eller, om vederlag inte har utgått, 15 000 kronor,
2. vid underlåtenhet att göra anmälan eller lämna uppgifter enligt 7
eller 8 § eller när oriktig eller vilseledande uppgift har lämnats vid full-
görande av anmälningsskyldighet enligt samma paragrafer: 15 000 kro-
nor,
3. när oriktig eller vilseledande uppgift har lämnats vid fullgörande av
uppgiftsskyldighet som avses i 18 § första stycket 2, 3 eller 5-7: 15 000
kronor,
4. vid överträdelse av 15 §: 90 procent av skillnaden mellan förvärvs-
och avyttringspriset.
Avgift enligt första stycket 1 eller 4 skall uppgå till lägst 15 000 och
högst 350 000 kronor.
22 § Särskild avgift tas ut av den som enligt bestämmelse som avses i
20 § 1 och 2 är skyldig att göra anmälan eller lämna uppgift som där
åsyftas eller, såvitt avser 20 § 3, inte får avyttra aktier inom viss tid efter
förvärvet.
Innan beslut om särskild avgift meddelas skall den berörde ges tillfälle
att yttra sig i ärendet hos Finansinspektionen. Beslut om att ta ut avgift
Prop. 1999/2000:109
15
får inte meddelas, om den berörde inte senast två år från det att
överträdelsen ägde rum har delgetts upplysning om att frågan om särskild
avgift har tagits upp av inspektionen.
23 § Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller det annars finns syn-
nerliga skäl, får särskild avgift efterges helt eller delvis.
24 § Särskild avgift skall betalas till Finansinspektionen och tillfaller
staten. Bestämmelser om indrivning av sådan avgift finns i lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar. Vid indrivning får verk-
ställighet ske enligt utsökningsbalken.
25 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om
överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.
Inspektionen får i fråga om annat beslut än sådant som gäller särskild
avgift förordna att beslutet skall gälla omedelbart.
26 § För att bekosta Finansinspektionens övervakning enligt denna lag
skall de institut som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
Prop. 1999/2000:109
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Av ikraftträdande-
bestämmelsen till insiderstrafflagen (2000:000) framgår att insiderlagen
(1990:1342) upphävs.
2. Anmälan enligt 4 § om aktieinnehav eller ändring i innehavet som
avser förhållanden före ikraftträdandet får göras inom den tid som före-
skrivs i 13 § insiderlagen (1990:1342).
16
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 §, 5 kap. 1 § och 8 kap. 37 § aktie-
bolagslagen (1975:1385)’ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:109
4
Aktiekapitalet kan ökas genom att aktier tecknas mot betalning
(nyemission) eller genom att aktier ges ut eller aktiernas nominella be-
lopp höjes utan ny betalning (fondemission).
Beslut om emission fattas av bolagsstämman, om ej annat följer av 14
eller 15 §. Sådant beslut får ej fattas förrän bolaget blivit registrerat.
Behöver bolagsordningen ändras, skall beslut därom först fattas.
Bestämmelserna i 2 kap. 2 § äger motsvarande tillämpning vid ny-
emission. Vid fondemission får ej till aktiekapitalet överföras belopp som
understiger summan av de nya aktiernas nominella belopp eller den
sammanlagda höjningen av aktiemas nominella belopp.
Vid nyemission i bolag vars aktier är noterade vid en börs eller aukto-
riserad marknadsplats får aktier tecknas mot betalning av lägre belopp än
det nominella, under förutsättning att skillnaden mellan vad som skall
betalas för de nya aktierna och deras sammanlagda nominella belopp
tillförs aktiekapitalet genom överföring från bolagets eget kapital i övrigt
eller genom uppskrivning av värdet av anläggningstillgångar. Sådan
överföring eller uppskrivning skall
registreras.
I fråga om aktiebolag, som en-
ligt insiderlagen (1990:1342)
utgör aktiemarknadsbolag, samt
dotterbolag till sådana bolag gäl-
ler, förutom föreskrifterna i detta
kapitel, bestämmelserna i lagen
(1987:464) om vissa riktade
emissioner i aktiemarknadsbolag,
m.m.
ske innan beslutet om nyemission
I fråga om aktiebolag, som en-
ligt lagen (2000:000) om anmäl-
ningsskyldighet för vissa innehav
av finansiella instrument utgör
aktiemarknadsbolag, samt
dotterbolag till sådana bolag gäl-
ler, förutom föreskrifterna i detta
kapitel, bestämmelserna i lagen
(1987:464) om vissa riktade
emissioner i aktiemarknadsbolag,
m.m.
1 Lagen omtryckt 1993:150.
2 Senaste lydelse 1992:546.
17
1 §3
Aktiebolag kan mot vederlag utge konvertibla skuldebrev eller skulde-
brev förenade med optionsrätt till nyteckning. Sådana skuldebrev skall
ställas till innehavaren eller till viss man eller order.
Konvertibla skuldebrev skall innehålla utfästelse från bolaget om att
borgenär har rätt att helt eller delvis utbyta sin fordran enligt skuldebre-
ven mot aktier i bolaget. Skuldebrev förenade med optionsrätt till ny-
teckning skall ge borgenär rätt att teckna aktier i bolaget mot betalning i
Prop. 1999/2000:109
pengar.
Villkoren för utbyte eller nyteckning av aktier skall bestämmas så att
utbyte eller nyteckning kan ske utan att bolagsordningen ändras. Veder-
laget för konvertibelt skuldebrev får ej understiga det nominella beloppet
på aktie som utlämnas vid utbyte, om ej mellanskillnaden täckes genom
kontant betalning vid utbytet.
Optionsrätt till nyteckning kan knytas till optionsbevis fogade vid
skuldebreven. Borgenär får skilja optionsbevis från skuldebrev och för-
foga över beviset särskilt, om ej i skuldebrevet föreskrives att beviset får
avskiljas först efter viss tid.
I fråga om aktiebolag, som en-
ligt insiderlagen (1990:1342)
utgör aktiemarknadsbolag, samt
dotterbolag till sådana bolag gäl-
ler, förutom föreskrifterna i detta
kapitel, bestämmelserna i lagen
(1987:464) om vissa riktade
emissioner i aktiemarknadsbolag,
m.m.
I fråga om aktiebolag, som en-
ligt lagen (2000:000) om anmäl-
ningsskyldighet för vissa innehav
av finansiella instrument utgör
aktiemarknadsbolag, samt
dotterbolag till sådana bolag gäl-
ler, förutom föreskrifterna i detta
kapitel, bestämmelserna i lagen
(1987:464) om vissa riktade
emissioner i aktiemarknadsbolag,
m.m.
Av lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument fram-
går att utfästelser som avses i ovan angivna skuldebrev och optionsbevis
kan registreras enligt den lagen och att skuldebrev eller optionsbevis inte
får utfärdas om registrering skall ske. I sådana fall gäller bestämmelserna
i detta kapitel i tillämpliga delar.
37 §4
En styrelseledamot och en verkställande direktör skall när de tillträder för
införing i aktieboken anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i andra
bolag inom samma koncern, om det inte har skett dessförinnan.
Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.
Första stycket gäller inte om
anmälningsskyldighet föreligger
enligt insiderlagen (1990:1342).
Första stycket gäller inte om
anmälningsskyldighet föreligger
enligt lagen (2000:000) om an-
mälningsskyldighet för vissa
3 Senaste lydelse 1998:1487.
4 Senaste lydelse 1998:760.
18
innehav av finansiella instrument. Prop. 1999/2000:109
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
19
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 5 kap. 1 § och 8 kap. 5 § sekre-
tesslagen (1980:100)* skall ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:109
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§2
Gäller förbud enligt denna lag mot att röja uppgift, får uppgiften inte
heller i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess gäller
för uppgiften.
I insiderlagen (1990:1342) finns
bestämmelser om förbud att
utnyttja vissa uppgifter som är
ägnade att väsentligt påverka kur-
sen på finansiella instrument.
I insiderstrafflagen (2000:000)
finns bestämmelser om förbud att
utnyttja eller röja vissa uppgifter
som är ägnade att väsentligt
påverka kursen på finansiella
instrument.
Bestämmelser som begränsar möjligheten att utnyttja vissa uppgifter
som en svensk myndighet har fått från en myndighet i en annan stat finns
i lagen (2000:000) om internationell rättslig hjälp i brottmål, lagen
(2000:000) om internationellt polisiärt samarbete samt lagen (2000:000)
om Schengens informationssystem.
1 §3
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till
1. förundersökning i brottmål,
2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål
eller i annan verksamhet för att förebygga brott,
3. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud,
4. åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, Tullverkets
eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga,
utreda eller beivra brott, eller
5. Finansinspektionens verk-
samhet som rör övervakning enligt
insiderstrafflagen (2000:000),
5. Finansinspektionens verk-
samhet som rör övervakning enligt
insiderlagen (1990:1342) eller
efterlevnaden av 7 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med
finansiella instrument,
om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder
motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.
För uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som av-
ses i 3 § polisdatalagen (1998:622) eller som i annat fall hänför sig till
' Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Lydelse enligt bet. 1999/2000:JuU19 Internationell rättslig hjälp i brottmål.
3 Senaste lydelse 1999:407.
20
Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller avslöja brott mot
rikets säkerhet eller förebygga terrorism gäller sekretess, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda
åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. Detsamma
gäller uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som
avses i 2 § lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar.
Sekretess enligt första och andra styckena gäller i annan verksamhet
hos myndighet för att biträda åklagarmyndighet, polismyndighet, skat-
temyndighet, Tullverket eller Kustbevakningen med att uppdaga, utreda
eller beivra brott samt hos tillsynsmyndighet i konkurs och inom exe-
kutionsväsendet för uppgift som angår misstanke om att en gäldenär har
begått brott som avses i 11 kap. brottsbalken eller annat brott som har
samband med gäldenärens näringsverksamhet.
I fråga om uppgift i allmän handling som hänför sig till sådan under-
rättelseverksamhet som avses i andra stycket gäller sekretessen i högst
sjuttio år. I fråga om uppgift i allmän handling i övrigt gäller sekretessen
i högst fyrtio år.
Prop. 1999/2000:109
5 §4
Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i till-
ståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet,
värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet, för uppgift om
1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet
avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,
2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens
verksamhet avser.
I ärende hos statlig myndighet om innehav av
1. aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag
eller försäkringsaktiebolag,
2. andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller
3. aktier eller andelar i börs, auktoriserad marknadsplats eller clea-
ringorganisation
gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om
uppgiften röjs. Sekretess gäller inte för beslut av myndigheten och inte
heller för uppgift som erhållits från annan myndighet om uppgiften inte
är sekretessbelagd där.
Sekretess gäller vidare i statlig
myndighets verksamhet, som
består i övervakning enligt insi-
derlagen (1990:1342), övervak-
ning enligt lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument
eller kontroll enligt valutaväx-
Sekretess gäller vidare i statlig
myndighets verksamhet, som
består i övervakning enligt zmsz-
derstrafflagen (2000:000), över-
vakning enligt lagen (2000:000)
om anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument,
4 Lydelse enligt prop. 1999/2000:145.
21
lingslagen (1996:1006), för sådan
uppgift om enskilds ekonomiska
eller personliga förhållanden, vil-
ken på begäran har lämnats av
någon som är skyldig att lämna
uppgifter till myndigheten. Rör
uppgiften den uppgiftsskyldige
gäller dock sekretess endast om
denne kan antas lida skada eller
men om uppgiften röjs och sek-
retess inte motverkar syftet med
uppgiftssky ldigheten.
övervakning enligt lagen
(1991:980) om handel med
finansiella instrument eller
kontroll enligt lagen (1996:1006)
om valutaväxling och betalnings-
överföring, för sådan uppgift om
enskilds ekonomiska eller per-
sonliga förhållanden, vilken på
begäran har lämnats av någon som
är skyldig att lämna uppgifter till
myndigheten. Rör uppgiften den
uppgiftsskyldige gäller dock sek-
retess endast om denne kan antas
Prop. 1999/2000:109
lida skada eller men om uppgiften
röjs och sekretess inte motverkar
syftet med uppgiftsskyldigheten.
Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med
främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verk-
samhet som avses i första-tredje styckena för sådan uppgift om affärs-
eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som
myndigheten erhållit enligt avtalet. Samma sekretess gäller hos
Finansinspektionen, i den mån regeringen föreskriver det, om inspektio-
nen från utländsk myndighet eller utländskt organ erhållit uppgifter enligt
annat avtal. Föreskrifterna i 14 kap. 1-3 §§ får inte i fråga om denna
sekretess tillämpas i strid med avtalet.
Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen
enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften
lämnas.
Utan hinder av sekretess får uppgift enligt första stycket lämnas till en
börs om uppgiften behövs för att börsen skall kunna fullgöra sina upp-
gifter enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller
annan författning.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
22
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 §, 5 kap. 2 § och 8 kap. 6 § försäk-
ringsrörelselagen (1982:713)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:109
1 §2
Aktiekapitalet kan ökas genom att aktier tecknas mot betalning
(nyemission) eller genom att aktier ges ut eller aktiernas nominella be-
lopp höjs utan ny betalning (fondemission). En fondemission kan endast
ske i skadeförsäkringsbolag och i livförsäkringsbolag som får dela ut
vinst.
Beslut om emission fattas av bolagsstämman, om nagot annat mte föl-
jer av 16 eller 17 §. Sådana beslut får inte fattas förrän bolaget har blivit
registrerat. Behöver bolagsordningen ändras skall beslut om detta fattas
först. Ett beslut om emission får fattas innan ändringen stadfästs om be-
slutet görs beroende av att stadfästelse meddelas.
Vid nyemission får betalning för aktier inte understiga det nominella
beloppet.
Vid fondemission får inte till aktiekapitalet föras över belopp som un-
derstiger summan av de nya aktiernas nominella belopp eller den sam-
manlagda höjningen av aktiernas nominella belopp.
I fråga om försäkringsaktiebo-
lag, som enligt insiderlagen
(1990:1342) utgör aktiemarknads-
bolag, samt dotteraktiebolag till
sådana bolag gäller, förutom före-
skrifterna i detta kapitel, bestäm-
melserna i lagen (1987:464) om
vissa riktade emissioner i aktie-
marknadsbolag, m.m.
I fråga om försäkringsaktiebo-
lag, som enligt lagen (2000:000)
om anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument
utgör aktiemarknadsbolag, samt
dotterbolag till sådana bolag
gäller, förutom föreskrifterna i
detta kapitel, bestämmelserna i
lagen (1987:464) om vissa riktade
emissioner i aktiemarknadsbolag,
m.m.
2§3
Skadeförsäkringsaktiebolag och livförsäkringsaktiebolag som får dela ut
vinst till aktieägarna kan mot ersättning ge ut konvertibla skuldebrev el-
ler skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Sådana skulde-
brev skall ställas till innehavaren eller till viss man eller order.
Konvertibla skuldebrev skall innehålla en utfästelse från bolaget om att
borgenären har rätt att helt eller delvis byta ut sin fordran enligt skulde-
Lagen omtryckt 1995:1567.
2 Senaste lydelse 1999:600.
3 Senaste lydelse 1999:600.
23
breven mot aktier i bolaget. Skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning skall ge borgenären rätt att teckna aktier i bolaget mot betal-
ning i pengar.
Villkoren för utbyte eller nyteckning av aktie skall bestämmas så att
utbyte eller nyteckning kan ske utan att bolagsordningen ändras. Ersätt-
ningen för ett konvertibelt skuldebrev får inte understiga det nominella
beloppet på aktie som lämnas ut vid utbyte, om inte mellanskillnaden
täcks genom kontant betalning vid utbytet. Skall ett konvertibelt skulde-
brev kunna betalas med annan egendom än pengar (apport) gäller be-
stämmelserna i 2 kap. 2 §.
Optionsrätt till nyteckning kan knytas till optionsbevis som är fogade
till skuldebreven. Borgenären får avskilja ett optionsbevis från ett skul-
debrev och förfoga över beviset särskilt, om det inte i skuldebrevet före-
skrivs att beviset får avskiljas först efter viss tid.
I fråga om försäkringsaktiebo-
lag, som enligt insiderlagen
(1990:1342) utgör aktiemarknads-
bolag, samt dotterbolag till sådana
bolag gäller, förutom föreskrif-
terna i detta kapitel, bestämmel-
serna i lagen (1987:464) om vissa
riktade emissioner i aktiemark-
nadsbolag, m.m.
Prop. 1999/2000:109
I fråga om försäkringsaktiebo-
lag, som enligt lagen (2000:000)
om anmälningsskyldighet for vissa
innehav av finansiella instrument
utgör aktiemarknadsbolag, samt
dotterbolag till sådana bolag gäl-
ler, förutom föreskrifterna i detta
kapitel, bestämmelserna i lagen
(1987:464) om vissa riktade emis-
sioner i aktiemarknadsbolag, m.m.
Av lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument fram-
går att utfästelser som avses i de i denna paragraf angivna skuldebreven
och optionsbevisen kan registreras enligt den lagen och att skuldebrev
eller optionsbevis inte får utfärdas om registrering skall ske. I sådana fall
gäller bestämmelserna i detta kapitel i tillämpliga delar.
6§4
Styrelseledamöterna och verkställande direktören i försäkringsaktiebolag
skall senast när de tillträder sin befattning, för införande i aktieboken
anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i bolag inom samma koncern.
Detsamma gäller motsvarande befattningshavare i ömsesidiga försäk-
ringsbolag i fråga om innehav av aktier i bolag inom koncern där det öm-
sesidiga bolaget ingår. Förändringar i aktieinnehaven skall anmälas inom
en månad.
Första stycket gäller inte i den
mån anmälningsskyldighet före-
ligger enligt insiderlagen
(1990:1342).
Första stycket gäller inte i den
mån anmälningsskyldighet före-
ligger enligt lagen (2000:000) om
anmälningsskyldighet for vissa
innehav av finansiella instrument.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Senaste lydelse 1990:1350.
24
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1987:464) om vissa riktade
emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. skall ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:109
Nuvarande lydelse
Denna lag gäller då aktiebolag,
som enligt insiderlagen
(1990:1342) utgör aktiemark-
nadsbolag, eller dotterbolag till
sådana bolag fattar beslut om
1. nyemission av aktier eller
emission av konvertibla skulde-
brev eller skuldebrev förenade
med optionsrätt till nyteckning,
eller
2. överlåtelse av aktier eller
skuldebrev av detta slag som har
utfärdats av ett bolag inom samma
koncern.
Föreslagen lydelse
1 §’
Denna lag gäller då aktiebolag,
som enligt lagen (2000:000) om
anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument
utgör aktiemarknadsbolag, eller
dotterbolag till sådana bolag fattar
beslut om
1. nyemission av aktier eller
emission av konvertibla skulde-
brev eller skuldebrev förenade
med optionsrätt till nyteckning,
eller
2. överlåtelse av aktier eller
skuldebrev av detta slag som har
utfärdats av ett bolag inom samma
koncern.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
1 Senaste lydelse 1991:995.
25
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § sparbankslagen (1987:619)* skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:109
5§2
Styrelseledamot skall, när han tillträder sitt uppdrag, för införing i
aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern
som sparbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i
aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.
Första stycket gäller inte, om
anmälningsskyldighet föreligger
enligt insiderlagen (1990:1342).
Första stycket gäller inte, om
anmälningsskyldighet föreligger
enligt lagen (2000:000) om an-
mälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
1 Lagen omtryckt 1996:1005.
2 Senaste lydelse 1990:1352.
26
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:109
5 §'
Styrelseledamöterna och verkställande direktören skall när de tillträder
sina uppdrag för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktie-
bolag inom samma koncern som föreningen, om det inte har skett dess-
förinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.
Första stycket gäller inte, om
anmälningsskyldighet föreligger
enligt insiderlagen (1990:1342).
Första stycket gäller inte, om
anmälningsskyldighet föreligger
enligt lagen (2000:000) om
anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Senaste lydelse 1990:1354.
27
Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall
vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser
tillämpas även på de homosexuella samborna:
1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,
2. ärvdabalken,
3. jordabalken,
4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,
5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,
6. inkomstskattelagen (1999:1229),
7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
8. bostadsrättslagen (1991:614),
9. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,
10. 5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen
(1970:988),
11. 10 § insiderlagen 11. 5 och 12 §§ lagen
(1990:1342), (2000:000) om anmälningsskyl-
dighet för vissa innehav av
finansiella instrument,
12. 14 kap. 3 §, 4 § tredje stycket och 8 § tredje stycket vallagen
(1997:157),
13. 36 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval,
m.m.,
14. 4 § lagen (1997:159) om brevröstning i vissa fall,
15. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15 och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt 16
kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken,
16. säkerhetsskyddslagen (1996:627),
17. lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall
vid 1997-2001 års taxeringar,
18. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
19. 35 § andra stycket socialtjänstlagen (1980:620),
20. 26 § tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), samt
21. 2 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529).
Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara
ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Lydelse enligt prop. 1999/2000:43.
28
2.10
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument1
dels att 7 kap. skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 8 kap. skall betecknas 7 kap.,
dels att 6 kap. 3 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 6 kap. 1 a §, av följande
lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
6 kap. la§ För övervakningen av efter- (1992:543) om börs- och clea- Finansinspektionen rätt att få de 1. ett aktiebolag eller annan 2. en juridisk person som lämnat offentligt erbjudande om aktieförvärv, 3. moderföretag eller annan 4. annan förvaltningsmyndighet, 5. börs, auktoriserad mark- 6. börsmedlem eller clearing- medlem enligt 1 kap. 4 § lagen om instrument, |
Lagen omtryckt 1992:558.
Prop. 1999/2000:109
29
7. den som driver värdepap- Prop. 1999/2000:109
persrörelse med stöd av 1 kap. 3, 3
c, eller 3 d § lagen om värde-
pappersrörelse.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande,
Finansinspektionen får meddela
närmare föreskrifter om hur
uppgiftsskyldigheten skall full-
göras.
3§
Finansinspektionen får vid vite förelägga någon att göra rättelse om han
inte fullgör skyldigheten att
1. upprätta och till Finansinspektionen lämna in prospekt enligt
bestämmelserna i 2 kap.,
2. göra anmälan till aktiebolag och till börs eller auktoriserad mark-
nadsplats enligt 4 kap. 1 §,
3. offentliggöra uppgifterna i en 3. offentliggöra uppgifterna i en
anmälan enligt 4 kap. 4 §. anmälan enligt 4 kap. 4 §,
4. lämna uppgifter enligt 6 kap.
1 a§ 1-3 eller 5-7.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
30
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse
dels att i 2 kap. 5 § ordet ”ecu” skall bytas mot ”euro”,
dels att 3 kap. 10 §, 6 kap. 1 § och 7 kap. 1 § skall ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:109
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 §*
Om ett svenskt värdepappers-
institut organiserar handel i finan-
siella instrument skall institutet
Om ett svenskt värdepappers-
institut organiserar handel i finan-
siella instrument skall institutet
övervaka handeln och kursbild-
ningen och se till att handeln inte
sker i strid med insiderstrafflagen
(2000:000), andra författningar
eller god sed på värdepap-
persmarknaden.
övervaka handeln och kursbild-
ningen och se till att handeln inte
sker i strid med insiderlagen
(1990:1342), andra författningar
eller god sed på värdepappers-
marknaden.
Första stycket gäller inte om övervakning sker enligt 4 kap. 2 § andra
stycket eller 7 kap. 2 § första stycket lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter om övervakningen av handeln och
kursbildningen vid ett värdepappersinstitut.
1 §
Värdepappersinstitut står under tillsyn av Finansinspektionen. Instituten
skall lämna inspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed
sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.
I 6 kap. 1 a § lagen (1991:980)
om handel med finansiella
instrument finns bestämmelser om
Finansinspektionens rätt att få de
uppgifter som den behöver för
övervakningen av denna lag.
1 §2
Finansinspektionens beslut enligt 6 kap. 6 § och 10 § andra stycket får
inte överklagas.
Senaste lydelse 1998:266.
Senaste lydelse 1995:86.
31
Beslut som Finansinspektionen meddelar med stöd av 1 kap. 3 §, 2
kap. 3 och 7 §§, 3 kap. 4 § och 6 kap. 9 § får överklagas hos kammarrät-
ten.
Prop. 1999/2000:109
Andra beslut som inspektionen
meddelar enligt denna lag får
överklagas hos länsrätten. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten av läns-
rättens avgörande.
Andra beslut som inspektionen
meddelar enligt denna lag får
överklagas hos länsrätten. Detta
gäller dock inte beslut som avses i
20 § första stycket 5 förvalt-
ningslagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten av
länsrättens avgörande.
Inspektionen får bestämma att ett beslut om förbud eller föreläggande
enligt 6 kap. 7 eller 8 § eller om återkallelse enligt 9 § skall gälla ome-
delbart.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
32
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 § lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
Företag med auktorisation eller tillstånd enligt denna lag står under till-
syn av Finansinspektionen. Företagen skall lämna inspektionen de upp-
lysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständig-
heter som inspektionen begär.
I 6 kap. 1 a § lagen (1991:980)
om handel med finansiella
instrument finns bestämmelser om
Finansinspektionens rätt att få de
uppgifter som den behöver för
övervakningen av denna lag.
Prop. 1999/2000:109
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
33
2 Riksdagen 1999/2000. 1 sam. Nr 109
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlems-
banker skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:109
5§
När en styrelseledamot tillträder sitt uppdrag, skall han för införing i
aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern
som medlemsbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i
aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.
Första stycket gäller inte, om
anmälningsskyldighet föreligger
enligt insiderlagen (1990:1342).
Första stycket gäller inte, om
anmälningsskyldighet föreligger
enligt lagen (2000:000) om an-
mälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
34
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring
av finansiella instrument skall ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:109
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om Finansinspektionen eller åkla-
gare finner anledning att anta att
brott enligt 7 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med finan-
siella instrument har begåtts eller
att en bestämmelse i insiderlagen
(1990:1342) har överträtts, skall
den centrala värdepappersförvara-
ren på begäran lämna inspektionen
eller åklagaren besked om ett av-
stämningsregisters innehåll i den
omfattning det har anknytning till
överträdelsen. Beskedet skall läm-
nas utan avgift. Regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen får meddela
närmare föreskrifter om hur skyl-
digheten att lämna sådana besked
till inspektionen skall fullgöras.
3§
Om Finansinspektionen behöver
uppgifter för övervakningen av att
bestämmelserna i insiderstraffla-
gen (2000:000) följs eller åklagare
finner anledning att anta att brott
enligt samma lag har begåtts eller
Finansinspektionen finner anled-
ning att anta att en bestämmelse i
lagen (2000:000) om anmälnings-
skyldighet för vissa innehav av
finansiella instrument har över-
trätts, skall den centrala värdepap-
persförvararen på begäran lämna
inspektionen eller åklagaren be-
sked om ett avstämningsregisters
innehåll i den omfattning det har
anknytning till tillsynen eller
överträdelsen. Beskedet skall läm-
nas utan avgift. Regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen får meddela
närmare föreskrifter om hur skyl-
digheten att lämna sådana besked
till inspektionen skall fullgöras.
Regeringen far föreskriva att Finansinspektionen skall ha terminalåt-
komst till avstämningsregistren för inhämtande av uppgifter som avses i
första stycket och som har anknytning till ett ärende hos inspektionen.
Uppgifter som skall anmälas
enligt 9 § insiderlagen får genom
automatisk databehandling lämnas
ut till det insiderregister som förs
enligt 16 § samma lag.
Uppgifter som skall anmälas
enligt 4 § lagen (2000:000) om
anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument
får genom automatisk data-
behandling lämnas ut till det in-
synsregister som förs enligt 9§
samma lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
35
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 23 § sekretesslagen (1980:100) i pa-
ragrafens lydelse enligt lagen (2000:201) om ändring i nämnda lag skall
ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:109
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Sekretess gäller för sådan uppgift
hos myndighet om innehav av
finansiella instrument som har
lämnats till myndigheten till följd
av särskilt beslut enligt 11 § insi-
derlagen (1990:1342) eller till
följd av 9 kap. 5 § lagen
(1988:1385) om Sveriges riks-
bank, 7 kap. 2 § lagen (2000:192)
om allmänna pensionsfonder (AP-
fonder) eller 5 kap. 2 § lagen
(2000:193) om Sjätte AP-fonden,
om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att den som upp-
giften rör lider skada eller men.
23 §’
Sekretess gäller för sådan uppgift
hos myndighet om innehav av
finansiella instrument som har
lämnats till myndigheten till följd
av särskilt beslut enligt 11 § lagen
(2000:000) om anmäl-
ningsskyldighet för vissa innehav
av finansiella instrument eller till
följd av 9 kap. 5 § lagen
(1988:1385) om Sveriges riks-
bank, 7 kap. 2 § lagen (2000:192)
om allmänna pensionsfonder (AP-
fonder) eller 5 kap. 2 § lagen
(2000:193) om Sjätte AP-fonden,
om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att den som upp-
giften rör lider skada eller men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Senaste lydelse 2000:201.
36
I promemorian Ny insiderlagstiftning, m.m. (Ds 2000:4) föreslås en ny
lagstiftning som ersätter den nuvarande insiderlagen (1990:1342) och
bestämmelserna om otillbörlig kurspåverkan i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument. Insiderlagstiftningen delas upp i två
lagar, varav en med straffrättsliga bestämmelser och en med administra-
tiva bestämmelser om anmälningsskyldighet m.m.
Vidare föreslås i promemorian förändringar av den nu gällande för-
budsregeln mot insiderhandel, omfattningen av straffbarheten rörande
insiderbrott och otillbörlig kurspåverkan samt vissa bestämmelser om
anmälningsskyldigheten för personer med insynsställning i aktiemark-
nadsbolag. Dessutom föreslås att även vissa anställda och uppdragstagare
i svenska värdepappersinstitut skall bli anmälningsskyldiga för sina
innehav av finansiella instrument. Promemorian innehåller även förslag
på organisatoriska förändringar innebärande att utredningsansvaret för
insiderbrott och otillbörlig kurspåverkan flyttas över från Finansinspek-
tionen till Ekobrottsmyndigheten.
Regeringen behandlar i detta ärende de förslag som läggs fram i pro-
memorian. Promemorians lagförslag finns i bilaga 1.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 2. En sammanställning över remissyttrandena
finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2000/305).
I en skrivelse till regeringen i juni 1999 hemställde Finansinspektionen
dels att kretsen av de personer som skall ledningsprövas enligt 2 kap. 1 §
4 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse utvidgas, dels att det i samma
lag tas in en ny bestämmelse om att värdepappersinstitut skall hålla en
aktuell förteckning över anställdas och närståendes affärer med
finansiella instrument och utländsk valuta (Fil999/2280).
I en gemensam skrivelse till regeringen i juli 1999 hemställde
Ekobrottsmyndigheten och Finansinspektionen att regeringen skall till-
sätta en utredning med uppgift att göra en allmän översyn av insiderlagen
(Fil 999/2477).
Regeringen behandlar i detta ärende även dessa framställningar.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 18 maj 2000 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 3.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
Regeringen har i allt väsentligt godtagit Lagrådets förslag och syn-
punkter. I förhållande till lagrådsremissen har också gjorts vissa andra
ändringar av redaktionell natur.
Prop. 1999/2000:109
37
4.1
Prop. 1999/2000:109
Regeringens bedömning: Åtgärder bör vidtas för att förbättra gäl-
lande lagstiftning. Ytterligare utredningsåtgärder bör avvakta utveck-
lingen på området inom EU.
Promemorian tar inte upp denna fråga.
Remissinstanserna: Ekobrottsmyndigheten, Finansinspektionen och
Sveriges Försäkringsförbund anser att en utredning skall tillsättas med
uppdrag att göra en total översyn av insiderlagstiftningen.
Ekobrottsmyndigheten och Finansinspektionen har även i en gemen-
sam skrivelse till regeringen i juli 1999 hemställt att regeringen skall
tillsätta en utredning med uppgift att göra en allmän översyn av insider-
lagstiftningen (Fil999:2477).
Bakgrund
Den första lagstiftningen i Sverige om insiderhandel kom till under 1970-
talet genom lagen (1971:827) om registrering av aktieinnehav. Lagen
innebar i huvudsak en skyldighet för vissa personkategorier att registrera
sina aktieinnehav i noterade aktiebolag. Aktieinnehavet eller ändringar i
innehavet anmäldes till den som förde aktieboken, dvs. bolaget eller
Värdepapperscentralen, numera VPC AB (VPC), som förde en
förteckning över gjorda anmälningar. Uppgiftsskyldigheten var straff-
sanktionerad.
Ett direkt förbud mot insiderhandel - om än något begränsat - infördes
först genom lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden. Dåvarande
bankinspektionen anförtroddes att utöva tillsynen över efterlevnaden av
handelsförbudet. För att kunna utreda överträdelser av bestämmelserna
infördes en frågerätt för inspektionen. Genom lagstiftningen infördes
också en skyldighet för inspektionen att föra register över gjorda
anmälningar (insynsställningsregister). Samtidigt upphörde VPC:s
åliggande att föra nyssnämnda förteckning.
Genom den nu gällande insiderlagen (1990:1342), som trädde i kraft
den 1 februari 1991, utvidgades den personkrets som omfattas av han-
delsförbudet till att omfatta var och en som genom anställning, uppdrag
eller annan befattning fått kännedom om en icke offentliggjord kurspå-
verkande omständighet samt den som på annat sätt fått reda på sådan om-
ständighet, om omständigheten obehörigen röjts. Även aktieägare i bolag
omfattas av förbudet. Handelsförbudet utvidgades också, liksom
bankinspektionens frågerätt. Vidare ålades VPC genom den nya lagstift-
ningen att föra ett register (det s.k. insiderregistret) över gjorda anmäl-
ningar, eftersom VPC ansågs bäst lämpad att vara registerförande institut
på grund av att samtliga aktiemarknadsbolag hade sina aktieböcker
38
upplagda hos VPC. Den 1 januari 1993 övertog dock inspektionen upp-
giften att föra insiderregistret.
Handelsförbudet i insiderlagen omfattar sedan den 1 januari 1997
samtliga finansiella instrument som är föremål för handel på värdepap-
persmarknaden. Vid samma tidpunkt infördes även dels ett förbud för
vissa ledande befattningshavare och uppdragstagare i aktiemarknadsbo-
lag att göra korttidsaffärer med aktier i bolaget, dels ett förbud mot
otillbörlig kurspåverkan (kursmanipulation) i lagen (1991:980) om han-
del med finansiella instrument. Vidare avkriminaliserades anmälnings-
skyldigheten till insiderregistret och skyldigheten att lämna andra upp-
gifter till Finansinspektionen. Påföljderna för brott mot dessa bestäm-
melser ersattes med särskilda avgifter.
Tillämpningen av insiderlagen
Finansinspektionen har sedan den första regleringen av otillåten insider-
handel tillkom anmält ett 40-tal misstänkta fall av insiderbrott till åkla-
garen. Nio av dessa anmälningar har lett till åtal varav fem resulterat i
fällande domar. Av dessa har fyra vunnit laga kraft. Ett mål har nyligen
avgjorts vid tingsrätt. När det gäller otillbörlig kurspåverkan, har fem fall
anmälts till åklagaren, varav ett har lett till åtal. Finansinspektionen
utreder numera årligen 40-60 fall av misstänkt insiderhandel och otill-
börlig kurspåverkan. Under slutet av 1998 och större delen av 1999 har
Finansinspektionen noterat en viss ökning av antalet ärenden.
Insiderregleringen i framtiden
De finansiella marknaderna har under det senaste årtiondet varit föremål
för en närmast explosiv utveckling. I bötjan av 1990-talet gjordes t.ex. på
Stockholms Fondbörs, numera OM Stockholmsbörsen AB, ca 1 000
avslut per dag. I dag genomförs i genomsnitt 60 000-70 000 avslut per
dag. Dessutom har IM Marknadsplats AB och AktieTorget AB erhållit
tillstånd som auktoriserade marknadsplatser. Vidare har OM Stock-
holmsbörsen AB och Köpenhamns Fondsbörs A/S inlett ett samarbete,
Norex, som innebär att en integrerad marknad i Norden skapas. Därtill
kommer att antalet mäklare och kunder har ökat markant.
Den gränsöverskridande handeln på de finansiella marknaderna har
ytterligare ökat i betydelse. Utvecklingen inom EU har bidragit till en
ökad handel över gränserna och ytterligare harmonisering av regelsys-
temen i medlemsstaterna. Dessutom sker en omfattande gränsöverskri-
dande handel vid marknadsplatser belägna utanför EU, främst i USA.
Även den tekniska utvecklingen av handels- och informationssystemen
samt utvecklandet av nya finansiella instrument har bidragit till en ökad
handel. Handel över exempelvis Internet har blivit en allt vanligare
företeelse.
De bestämmelser som är till för att upprätthålla allmänhetens förtro-
ende för de finansiella marknaderna bör vara anpassade till de krav som
kan ställas på en väl fungerande handel med finansiella instrument och
även vara förenliga med utvecklingen av denna handel. Otillåten insider-
Prop. 1999/2000:109
39
handel påverkar allmänhetens förtroende för de finansiella marknaderna
på ett mycket negativt sätt. Det får därför antas finnas ett gemensamt
intresse för såväl lagstiftare och myndigheter som aktörer på de finan-
siella marknaderna att komma till rätta med sådan handel.
Insiderlagen har nu tillämpats i ett flertal år. Erfarenheterna av lag-
stiftningen har visat på vissa oklarheter i bestämmelsernas utformning.
Det är av vikt att insiderlagstiftningen fungerar och har en preventiv ver-
kan. Ändringar i lagstiftningen synes därför nödvändiga. Målsättningen
bör därvid vara att regleringen av insiderhandel är tydlig och funktionell.
Det måste stå klart för aktörerna på de finansiella marknaderna att över-
trädelser av förbudet mot insiderhandel löper risk att upptäckas och att
utredningar om sådana överträdelser handläggs snabbt och effektivt.
Detta tillsammans med en kraftfull självreglering på de finansiella
marknaderna bör ge goda förutsättningar för att allmänhetens förtroende
för marknaderna upprätthålls.
Några remissinstanser anser att en utredning skall tillsättas med upp-
drag att göra en total översyn av insiderlagstiftningen. Sedan insiderlagen
trädde i kraft år 1991 har den varit föremål för en översyn av en särskild
utredare år 1994 och en genomgång genom nu aktuellt arbete. I EG-
kommissionen pågår arbete med framtagande av ett nytt direktiv på detta
område rörande bl.a. åtgärder mot marknadsmanipulationer och förslag
kan komma att lämnas redan vid årsskiftet 2000/2001. Enligt regeringens
mening bör därför åtgärder vidtas nu för att förbättra gällande
lagstiftning. Frågan om ytterligare utredningsåtgärder bör avvakta
utvecklingen på detta område, främst inom EU.
Regeringens bedömning: Något administrativt sanktionssystem bör inte
införas.
Prop. 1999/2000:109
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens be-
dömning.
Remissinstanserna: Ekobrottsmyndigheten, Finansinspektionen,
Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen anser att
frågan om ett administrativt sanktionssystem bör utredas.
Brottsförebyggande rådet anser att ett administrativt sanktionssystem för
insiderbrott med lågt straffvärde bör övervägas. Åklagarmyndigheten i
Malmö och Sveriges Advokatsamfund delar promemorians bedömning att
ett sådant sanktionssystem inte bör införas.
Skälen for regeringens bedömning: Finansinspektionen och
Ekobrottsmyndigheten har i en rapport den 9 juli 1999 (Fil999:2477)
påpekat att det finns skäl som talar för att komplettera nuvarande sätt att
utreda och lagfora otillåten insiderhandel med ett administrativt sank-
tionssystem. Ett sådant förfarande skulle, enligt myndigheterna, kunna
medföra en snabbare reaktion från samhällets sida än vad som är fallet i
dag. Enligt myndigheterna skulle ett administrativt sanktionssystem in-
nebära att resurser hos i vart fall polis och åklagare frigörs och därmed
kunna användas till bekämpning av annan brottslighet. Myndigheterna
40
har i denna del hänvisat till att anmälningsskyldigheten för aktieinnehav i
insiderlagen fr.o.m. den 1 januari 1997 avkriminaliserats genom att den
tidigare straffbestämmelsen ersatts av en administrativ sanktionsavgift
som beslutas av Finansinspektionen.
Regeringen har vid olika tillfällen uttryckt uppfattningen att förseelser
med lågt straffvärde bör avföras från det kriminaliserade området för att
rättsväsendets resurser skall kunna användas på ett ändamålsenligt och
effektivt sätt (se t.ex. prop. 1994/95:23 s. 41 ff och 52 ff).
I samband med att straffsanktionen avskaffades vid underlåten anmäl-
ningsskyldighet till insiderregistret och ersattes av en sanktionsavgift,
konstaterade regeringen därför att införandet av en sådan avgift låg väl i
linje med detta. Vid bedömningen av om prövningen av avgiftsskyldig-
heten skulle läggas på domstol eller på en administrativ myndighet,
konstaterades att denna fråga hängde samman med vad som bör gälla för
det subjektiva rekvisitet. Vidare anfördes att de aktuella överträdelserna
är sådana att det får anses föreligga en presumtion för att i vart fall oakt-
samhet normalt föreligger. Regeringen ansåg därför att det inte kunde
riktas några invändningar mot en övergång till ett strikt ansvar (prop.
1995/96:215 s. 47 ff). Även förbudet mot korttidshandel avgiftssank-
tionerades (a. prop. s. 69).
Den som uppsåtligen bryter mot handelsförbudet i 4 § insiderlagen
döms enligt 20 § samma lag för insiderbrott till böter eller fängelse i
högst två år. Som exempel kan nämnas att straffvärdet i huvudsak mot-
svarar vad som gäller för bedrägeri. Insiderbrott kan således inte anses
vara en förseelse med lågt straffvärde som bör avföras från det krimina-
liserade området.
För att en gärning som avses i 4 § insiderlagen skall vara straffbar
krävs det att uppsåt eller grov oaktsamhet föreligger. Prövning av gär-
ningar som kräver uppsåt görs i Sverige av domstol på talan av åklagare.
Det är också domstolen som dömer ut straffet. Att lägga prövningen av
en sådan gärning på en administrativ myndighet skulle kräva att strikt
ansvar infördes. Detta är inte aktuellt för insiderbrott och inte heller för
insiderbrott med lågt straffvärde som Brottsförebyggande rådet före-
slagit. Att vid sidan av ett strafffättsligt förfarande införa ett administra-
tivt sanktionssystem, kan inte heller anses helt förenligt med svensk
rättsordning.
Vid en samlad bedömning, kan det inte anses finnas skäl att komplet-
tera den nuvarande ordningen att lagfora otillåten insiderhandel med ett
administrativt sanktionssystem. Som nämnts tidigare finns det inte behov
av att för närvarande ytterligare utreda insiderlagstiftningen. Den
framförda åsikten att en översyn över insiderlagstiftningen även bör om-
fatta ett administrativt sanktionssystem leder inte heller till något annat
ställningstagande av regeringen. I föregående avsnitt har påpekats att
arbete pågår inom EU med ett direktivförslag rörande bl.a. marknads-
manipulationer. Eftersom ett sådant förslag kan komma att behandla frå-
gor rörande administrativa sanktioner kan det finnas skäl för regeringen
att senare återkomma i denna fråga.
Prop. 1999/2000:109
41
För att allmänhetens förtroende för de finansiella marknaderna skall
upprätthållas krävs bl.a. en väl fungerande insiderlagstiftning. En viktig
förutsättning för att lagstiftningen skall ha den åsyftade verkan är att
ärenden om överträdelser av förbudet mot insiderhandel handläggs så
snabbt och effektivt som möjligt. Det är därför av stor betydelse att in-
hämtande av information om affärer och säkerställande av bevis sker utan
onödig tidsutdräkt. Behovet av en effektiv hantering av dessa frågor
gäller såväl handläggningen hos Finansinspektionen och åklagare som
förfarandet sedan åtal väckts fram till dess att målet prövats i domstol.
Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande ett arbete med att
modernisera rättsväsendet för att tillgodose medborgarnas krav på
effektivitet och snabbhet med bibehållen rättssäkerhet. Detta har senast
kommit till uttryck i 2000 års ekonomiska vårproposition, där det påtalas
att i de mål som uppställs ingår att öka rättsväsendets förmåga och
effektivitet när det gäller att förebygga och bekämpa bl.a. ekonomisk
brottslighet (prop. 1999/2000:100 s. 175). Inom ramen för åklagarvä-
sendets och polisens samverkan pågår även ett omfattande arbete för att
förbättra förundersökningarnas kvalitet och effektivisera utrednings-
arbetet. I avvaktan på detta arbete, bör prövas hur hanteringen av frågor
om insiderbrottslighet hos Finansinspektionen och åklagarmyndigheten
kan göras effektivare. Motsvarande gäller för utredningar om otillbörlig
kurspåverkan.
Hur utredningsarbetet bedrivs behandlas utförligt i promemorian (s. 33-
39). I detta avsnitt skall endast erinras om huvuddragen samt för vissa
andra former av brottsutredning.
Finansinspektionens utredningsansvar
Finansinspektionen skall enligt 17 § insiderlagen övervaka efterlevnaden
av bestämmelserna i lagen. I denna uppgift ingår såväl att utreda miss-
tänkta överträdelser av handelsförbudet som att utreda och besluta om
särskild avgift vid överträdelser av anmälningsskyldigheten och förbudet
mot korttidshandel. För detta ändamål har inspektionen fått en viss frå-
gerätt, dvs. rätt att enligt 18 § insiderlagen få de uppgifter som den be-
höver för sin utredning. Uppgiftsskyldigheten omfattar den som det finns
anledning anta har gjort överträdelsen. Den omfattar även vissa juridiska
personer och myndigheter. Vidare omfattas den som driver
värdepappersrörelse i vissa fall, börser, auktoriserade marknadsplatser
eller clearingorganisationer och börs- och clearingmedlemmar eller
kontoförande institut. Slutligen gäller frågerätten också annan som köpt
eller sålt finansiella instrument, om det finns anledning anta att köpet
eller försäljningen föranletts av otillåtet råd eller annan sådan åtgärd som
Prop. 1999/2000:109
42
avses i 4 § insiderlagen. Om någon inte fullgör sin uppgiftsskyldighet kan
inspektionen enligt 19 § insiderlagen i vissa fall förelägga vite. Möjlighet
till vitesföreläggande mot den som är misstänkt att ha gjort överträdelsen
finns dock inte.
Inspektionen har getts motsvarande frågerätt som i insiderlagen vid
utredningar om otillbörlig kurspåverkan.
I förarbetena har uttalats att åklagaren bör överta ansvaret för utred-
ningen i och med att någon är skäligen misstänkt (prop. 1990/91:42 s.
64).
Andra former av brottsutredningar
Det är inte endast hos polis och åklagare som brottsutredning kan företas.
Sådan utredning kan även utföras av tullmyndighet, Kustbevakningen
och skattemyndighet med stöd av särskilda bestämmelser. I det följande
redogörs för den verksamhet som bedrivs vid brottsutredande enhet inom
skattemyndighet.
Enligt lagen (1997:1024) om skattemyndigheters medverkan i brotts-
utredningar (prop. 1997/98:10, bet. 1997/98:SkU 10, rskr. 1997/98:70)
har skattemyndigheterna möjligheter att medverka vid förundersökning i
fråga om brott på skatteområdet. Åklagare som leder förundersökning på
skattebrottsområdet får enligt 2 § samma lag begära biträde av brottsut-
redande enheter inom skattemyndigheterna, skattebrottsenheter, för att
verkställa förundersökningen. Sådant biträde får även begäras i fråga om
utredning av brott innan förundersökning inletts, dvs. vid en förutred-
ning. I sådana fall kan åklagaren välja mellan att låta skattebrottsenheten
eller polisen utföra arbetet.
Skattemyndigheten får i enkla fall, utan att biträde begärs av åklagare,
genomföra en förenklad brottsutredning. Detta gäller i fall som avses i 23
kap. 22 § rättegångsbalken, dvs. vid utredningar om brott som inte kan
antas föranleda någon annan påföljd än böter, och under förutsättning att
den misstänkte kan antas erkänna gärningen.
Slutligen får skattemyndigheterna i fråga om brott på skatteområdet
bedriva spaning och verksamhet som består i att samla och bearbeta in-
formation för att klarlägga om brottslig verksamhet har utövats eller kan
komma att utövas och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap.
rättegångsbalken. Straffprocessuella åtgärder verkställs emellertid av
polisen.
Skattebrottsenhetema är organisatoriskt avskilda enheter som är själv-
ständiga från skattemyndigheternas verksamhet i övrigt, för att undvika
att den brottsutredande funktionen sammanblandas med skattemyndig-
heternas andra funktioner. Organisationen motsvarar vad som gäller för
tullen, där tullkriminalen driver sin förundersökning åtskild från Tull-
verkets fiskala utredningar.
Genom den organisatoriska åtskildheten råder det sekretess mellan
skattebrottsenhet och annan enhet inom skattemyndigheten. Sekretessen
har emellertid sina begränsningar men är likväl betydelsefull. Vidare
utgör organisationen i sig en garanti för att den s.k. ändamålsprincipen
upprätthålls. Därmed avses att en åtgärd i skatteutredningen endast får
vidtas i den mån det kan motiveras för att fullgöra syftet med utred-
Prop. 1999/2000:109
43
ningen, dvs. att ta fram ett korrekt underlag för beskattning. En åtgärd
inom brottsutredningen får på motsvarande sätt vidtas endast om den kan
motiveras från brottsutredningssynpunkt. Det är alltså inte tillåtet att med
stöd av regelverket för skatteutredningar ta fram uppgifter som inte
behövs i brottsutredningar eller tvärtom.
Regeringens förslag: Finansinspektionen skall även fortsättningsvis
ha ansvaret för övervakningen av efterlevnaden av bestämmelserna
om insiderbrottslighet och otillbörlig kurspåverkan. Finansinspektio-
nen skall göra anmälan till åklagare så snart det finns anledning att
anta att insiderbrottslighet eller otillbörlig kurspåverkan har begåtts.
Prop. 1999/2000:109
Promemorians förslag: I promemorian föreslås det att Finans-
inspektionens utredningsansvar vid insiderbrottslighet och otillbörlig
kurspåverkan flyttas till Ekobrottsmyndigheten.
Remissinstanserna: Av 31 remissinstanser som yttrat sig i frågan
tillstyrker sex instanser förslaget om överflyttning av utredningsansvaret,
däribland Riksbanken, Uppsala universitet och Sveriges Advokatsamfund.
Flera av dessa har pekat på behovet av att Ekobrottsmyndigheten tillförs
ökade resurser. Sju instanser lämnar förslaget utan erinran. Av övriga
instanser kan nämnas att tio instanser, bl.a. Stockholms tingsrätt och
Rikspolisstyrelsen, är tveksamma till en överflyttning, främst för att
Finansinspektionen anses ha bäst kännedom om de finansiella
marknaderna och ett väl fungerande internationellt samarbete med andra
utländska tillsynsmyndigheter. Stockholms tingsrätt anser dock att en
uppdelning av tillsynsansvaret och utredningsansvaret kan vara ända-
målsenligt ur ett rent juridiskt och teoretiskt perspektiv. Svenska
Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen anser att
utredningsmetoderna i stället borde förbättras inom nuvarande institu-
tionella ram med möjlighet till åklagarledda förundersökningar med hjälp
av personal från Finansinspektionen. Ekobrottsmyndigheten anser att de
organisatoriska frågorna inte analyserats tillräckligt och att det finns
behov av att göra en översyn av hela insiderlagen, men att det i avvaktan
på en sådan bör införas en skyldighet för inspektionen att anmäla
misstänkta brott till åklagare tidigare än i dag. Återstående åtta remiss-
instanser avstyrker förslaget. Riksåklagaren anser att inspektionen bör ha
kvar frågerätten, men att en anmälan till åklagare skall göras så snart det
finns anledning att anta att brott har begåtts. Justitieombudsmannen anser
att Finansinspektionen har fullgjort sitt utredningsansvar som till-
synsmyndighet när det klarlagts om det finns grund för att göra en
anmälan om brottsmisstanke till åklagare eller inte och att det inte är
lämpligt att förhållandet mellan Finansinspektionen och åklagaren endast
bygger på förarbetsuttalanden och inte på en lagreglering.
Finansinspektionen avstyrker förslaget i första hand på grund av det
internationella samarbetet med andra tillsynsmyndigheter. Flera
44
remissinstanser, däribland OM Stockholmsbörsen AB, föreslår att polis-
och åklagarkompetens skall tillföras Finansinspektionen. Brottsföre-
byggande rådet föreslår att motsvarande organisation som gäller vid
utredningar om skattebrott byggs upp på Finansinspektionen.
Utredningsansvaret
Den nuvarande ordningen väcker vissa frågor om gränsdragningen mel-
lan Finansinspektionens utrednings- och frågerätt å ena sidan och åkla-
garens inledande av förundersökning å den andra.
Vid lagens tillkomst förutsattes att ett effektivt samarbete borde kunna
fungera mellan inspektionen, åklagarmyndigheten och fondbörsen, där
deras olika kompetens kunde utnyttjas till fullo. Formerna för detta
samarbete ansågs kunna utarbetas informellt utan närmare författ-
ningsstöd. Ansvaret för utredningen ansågs kunna övertas av åklagare i
och med att någon är skäligen misstänkt. Detta skulle leda till en snabbt
påbörjad brottsutredning. Det ansågs att inspektionen borde ha kvar sin
frågerätt även efter det att åklagaren övertagit ansvaret för utredningen.
Inspektionen och åklagare ansågs vidare i varje enskilt fall kunna sam-
råda om huruvida vissa uppgifter lämpligen skall utföras av inspektionen
trots att åklagaren inlett förundersökning. Det betonades dock att det inte
får råda någon tvekan om att det i detta skede är åklagaren som är
förundersökningsledare enligt rättegångsbalken och ansvarig för utred-
ningen. Ansvaret för förhör och liknande åtgärder av förundersöknings-
karaktär åvilar således åklagare (prop. 1990/91:42 s. 64).
I promemorian föreslås att Finansinspektionens utredningsansvar vid
insiderbrottslighet och otillbörlig kurspåverkan flyttas till
Ekobrottsmyndigheten. Som skäl för förslaget anförs följande. En ut-
redning om insiderbrottslighet eller otillbörlig kurspåverkan skall lämnas
över från Finansinspektionen till åklagare när någon är skäligen
misstänkt för ifrågavarande brottslighet. Det ankommer därefter på
åklagaren att pröva om en förundersökning skall inledas i ärendet. Nya
utredare under ledning av åklagaren tar därmed över ärendet och sätter
sig in i de aktuella frågorna, vilket i allmänhet medför att nya förhör hålls
med misstänkta och vittnen. Förfarandet kan således innebära att en del
av det utredningsarbete som redan gjorts av inspektionen företas på nytt
av polis och åklagare. I praktiken förekommer därför ett visst dub-
belarbete hos de båda myndigheterna. Utredningarna tenderar på grund
därav att ta onödigt lång tid och det dröjer ofta innan ett beslut om väck-
ande av åtal kan fattas. Det torde även finnas viss risk för att inspektio-
nens frågerätt leder till att misstänkta personer i ett ärende förvarnas,
vilket kan försvåra säkerställandet av bevisning. Det erinras även i pro-
memorian om att inspektionens övervakning enligt insiderlagen och
lagen om handel med finansiella instrument innefattande brottsutred-
ningar bekostas av de institut som står under inspektionens tillsyn, vilket
torde vara ovanligt.
Enligt regeringens mening är det vid bedömningen om var utrednings-
ansvaret för de aktuella bestämmelserna skall ligga av intresse att försöka
Prop. 1999/2000:109
45
klarlägga var gränsen mellan tillsyn och brottsutredning går. Prop. 1999/2000:109
Finansinspektionens utredningar kan på grund av gällande förhållanden
uppfattas som brottsutredningar. En sådan ordning väcker betänkligheter,
inte minst av rättssäkerhetsskäl.
Begreppet brottsutredning har inte definierats i lag. Den brottsutre-
dande och brottsbeivrande verksamheten skall emellertid som huvud-
princip stå helt fri från den statliga förvaltningen i övrigt. Några undantag
från denna princip är bl.a. sådan brottsutredande verksamhet som i
enlighet med särskilda bestämmelser utförs av tullmyndighet och skat-
temyndighet. Lösningar som vissa remissinstanser förordar, innebärande
att det ges möjlighet till åklagarledda förundersökningar med hjälp av
personal från Finansinspektionen respektive att polis- och åklagarkom-
petens tillförs inspektionen, bör ske endast på det sätt som har skett be-
träffande undantagen från huvudprincipen. Detta ställer krav på en orga-
nisatorisk åtskillnad mellan brottsutredande enheter och myndighetens
övriga enheter. Vidare måste sekretessbestämmelserna och den s.k.
ändamålsprincipen beaktas.
Omfattningen av en myndighets utredning rörande misstankar om brott
är beroende av vid vilken tidpunkt anmälan skall göras till polis eller
åklagare. Om en anmälan inte behöver göras förrän vid en tidpunkt efter
den då förundersökningen inleds, kommer ju faktiskt sett personer vid
myndigheten att fullgöra vissa av en förundersökningsledares uppgifter
under en del av utredningsstadiet. Denna del av utredningen kan komma
att bedömas utgöra brottsutredning. Om däremot tidpunkten för anmälan
sammanfaller med den tidpunkt då förundersökning skall inledas,
kommer någon tveksamhet inte råda om fördelningen av ansvaret vid
utredningar. En sådan ordning leder även till att risken för dubbelarbete
minskar. Vidare tillgodoses den enskildes rättssäkerhetsintressen genom
en sådan gränsdragning.
Inom åklagarväsendet finns den kompetens och erfarenhet av brottsut-
redningar som kan anses erforderlig för att utreda den typ av brott som nu
är aktuell. Vid tillkomsten av insiderlagen ansåg departementschefen att
även den del av inspektionens löpande be-vakning av marknaden som är
inriktad på att finna insiderbrott med en mer polisiär inriktning skulle
kunna läggas på åklagaren, men att den kunskap om
värdepappersmarknaden som erfordras för en sådan roll i så fall skulle
behöva tillföras åklagarväsendet (prop. 1990/91:42 s. 63). Genom
tillkomsten av Ekobrottsmyndigheten torde den specialistkunskap om
värdepappersmarknaden som erfordras vid sådana förundersökningar i
viss utsträckning ha ökat.
Finansinspektionen är dock givetvis genom sin ställning som till-
synsmyndighet för institut på den finansiella marknaden den myndighet
som har bäst kännedom om värdepappersmarknaden.
Värdepappersmarknaden har som nämnts genomgått en närmast explo-
siv utveckling de senaste åren. Kännetecken för denna utveckling är
exempelvis internationaliseringen och den mycket kraftiga ökningen av
omsättningen. Utvecklingen på värdepappersmarknaden har medfört
ökade krav på övervakningen och tillsynen av denna marknad. Bland
annat bör misstänkta transaktioner kunna upptäckas så snabbt som möj-
ligt och upplysningar inhämtas snabbt och effektivt för att bedöma orsa-
46
kerna till kursrörelser. Detta gäller i hög grad även vid gränsöverskri-
dande affärer.
Det är därför viktigt att tillsynen sker så nära marknaden som möjligt
och att marknadsplatserna engageras genom sin fortlöpande mark-
nadsövervakning. Bestämmelserna om insiderbrottslighet och otillbörlig
kurspåverkan är också sådana som förutsätter särskilda kunskaper om
värdepappersmarknaden och de finansiella instrument som omsätts på
denna. En effektiv tillsyn förutsätter också ett väl fungerande internatio-
nellt samarbete.
Ett skäl som anfördes i förarbetena till insiderlagen för den valda
ansvarsfördelningen var inspektionens deltagande i det internationella
samarbetet på tillsynsområdet. Den ökade internationella handeln på de
finansiella marknaderna ställer krav på ett ökat samarbete och kontakter
mellan berörda myndigheter i olika länder. Inspektionen deltar i det
samarbete som finns mellan tillsynsmyndigheterna på de finansiella
marknaderna såväl inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES) som genom världsomspännande organisationer. Samarbetet har
intensifierats under senare år och samordningen har förbättrats. Inspek-
tionen har härutöver ingått ett flertal överenskommelser med utländska
tillsynsmyndigheter runt om i världen med möjligheter till informa-
tionsutbyte i skiftande omfattning.
Finansinspektionens ställning på den finansiella marknaden och det väl
uppbyggda internationella samarbete talar, såsom vissa remissinstanser
påtalat, för att övervakningen av aktuella straffbestämmelser även fort-
sättningsvis skall ligga kvar hos inspektionen. Emellertid kan nu gällande
ordning vad avser inspektionens utredningsverksamhet inte anses helt
tillfredsställande. Om däremot inspektionens utredningsansvar preciseras
till den ovan angivna tidpunkten då förundersökning skall inledas, så kan
en godtagbar fördelning uppnås. Härigenom klarläggs också myn-
digheternas ansvar på ett tydligt sätt. Med en sådan lösning kan också de
båda myndigheternas kompetens utnyttjas till fullo och leda till större
effektivitet och en snabbare hantering av utredningarna. I det här sam-
manhanget skall även erinras om den möjlighet som finns enligt 15 §
förordningen (1997:898) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten att
vid Ekobrottsmyndigheten placera personal från en myndighet i den ut-
sträckning som Ekobrottsmyndigheten och respektive centrala förvalt-
ningsmyndighet kommer överens om.
Ansvaret för övervakningen av efterlevnaden av bestämmelserna om
insiderbrottslighet och otillbörlig kurspåverkan bör således ligga kvar hos
Finansinspektionen. Inspektionens utredningsansvar bör, såsom
Justitieombudsmannen, Ekobrottsmyndigheten och Riksåklagaren anser,
klarläggas genom att en skyldighet införs för inspektionen att göra
anmälan till åklagare så snart det finns anledning att anta att brott har
begåtts. Som Justitieombudsmannen påtalat har inspektionen fullgjort sitt
utredningsansvar som tillsynsmyndighet när det klarlagts om det finns
grund för att göra en anmälan om brottsmisstanke till åklagare eller inte.
Genom att klarlägga inspektionens uppgift i detta hänseende tillgodoses
även det arbete inom Finansdepartementet som syftar till att renodla
inspektionens tillsynsroll. Det skulle i och för sig finnas möjlighet att,
som Brottsförebyggande rådet anser, låta Finansinspektionen kunna
Prop. 1999/2000:109
47
utföra brottsutredande verksamhet på det sätt som t.ex. skat- Prop. 1999/2000:109
tebrottsenhetema gör. En sådan lösning ställer dock stora krav på orga-
nisatoriska förändringar inom inspektionen. Vidare medför sekretess-
bestämmelserna och den s.k. ändamålsprincipen att inspektionens arbete
inte i någon större omfattning skulle gagnas av en sådan indelning.
Inspektionen skulle därvid behöva såväl en tillsynsenhet som en brotts-
utredande enhet. Den enligt regeringen föreslagna indelningen torde ge
större effektivitet
Internationellt samarbete
I det samarbete med andra tillsynsmyndigheter som Finansinspektionen
deltar i behandlas som nämnts frågor om insiderhandel och otillbörlig
kurspåverkan. I detta samarbete uppkommer frågor som har inriktning på
den straffrättsliga regleringen. Som exempel kan nämnas att en särskild
grupp inom the Forum of Europeen Securities Commissions (FESCO)
har utrett behovet av regler inom EU beträffande bl.a. marknadsmanipu-
lationer. Regeringen utgår från att Finansinspektionen bereder likartade
frågor noga med brottsbekämpande myndigheter.
När frågor om insiderhandel och otillbörlig kurspåverkan behandlas i
internationella sammanhang, särskilt frågor som har inriktning på den
straffrättsliga regleringen, är det lämpligt att såväl tillsynsmyndigheter
som brottsbekämpande myndigheter deltar i diskussionen. Eftersom så
inte synes vara fallet i vissa sammanhang anser regeringen att det före-
ligger grund för att i framtiden närmare diskutera vilka myndigheter som
bör delta när frågor om insiderhandel och otillbörlig kurspåverkan
behandlas. Regeringen har därför för avsikt att i lämpliga fora initiera en
diskussion om deltagandet när dessa frågor diskuteras.
Regeringens förslag: Finansinspektionens frågerätt anpassas till
inspektionens tillsyn över handeln på värdepappersmarknaden.
Promemorians förslag: Frågerätten föreslås endast finnas kvar
beträffande bestämmelserna om anmälningsskyldighet och förbudet mot
korttidshandel.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar promemorians
förslag utan erinran. Riksåklagaren, som avstyrker en överflyttning av
utredningsansvaret, anser att Finansinspektionen bör ha kvar sin frågerätt
för att kunna utöva sin tillsynsskyldighet. Justitieombudsmannen anser att
frågerätten inte får syfta till att utreda brott. Finansinspektionen anser att
frågerätten bör begränsas och överföras till lagen om handel med
finansiella instrument.
Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionen har för sin
utredningsverksamhet en viss frågerätt enligt 18 § insiderlagen, dvs. en
rätt att få de uppgifter som den behöver för sin utredning (se vidare
48
avsnitt 5.2). Ansvaret för övervakningen av efterlevnaden över bestäm-
melserna om insiderbrottslighet och otillbörlig kurspåverkan föreslås
även fortsättningsvis att ligga på Finansinspektionen. Omfattningen av
inspektionens frågerätt har ifrågasatts av Justitieombudsmannen. För att
kunna utföra en effektiv tillsyn är det nödvändigt att inspektionen har en
möjlighet att kunna inhämta uppgifter från aktörerna på värdepap-
persmarknaden. Frågerätten får emellertid inte användas så att det blir
fråga om brottsutredande verksamhet. Frågerätten bör därför utformas på
ett mer begränsat sätt jämfört med nu gällande frågerätt.
Finansinspektionen föreslår i sitt yttrande att frågerätten flyttas över till
lagen om handel med finansiella instrument. Handeln på värdepap-
persmarknaden är av stor betydelse för huvuddelen av de institut som står
under inspektionens tillsyn. Regeringen delar därför inspektionens
uppfattning. Det finns emellertid inget som hindrar att inspektionen, efter
det att anmälan om brott har skett till åklagare, använder sig av frå-
gerätten enligt 6 kap. 1 a § lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument i sitt arbete att biträda åklagaren under förundersökningen.
Med beaktande härav bör enligt regeringens mening kostnaden för
övervakningen av handeln på värdepappersmarknaden, som i viss mindre
omfattning även omfattar de straffrättsliga bestämmelserna, även fort-
sättningsvis belasta de institut som står under inspektionens tillsyn.
Inspektionen kommer även fortsättningsvis att ansvara för frågor
rörande anmälningsskyldigheten till insiderregistret och efterlevnaden av
förbudet mot korttidshandel. För att inspektionen skall kunna fullgöra
sina skyldigheter bör frågerätten såvitt avser dessa bestämmelser finnas
kvar. Denna frågerätt får givetvis användas endast i syfte att utreda över-
trädelser enligt nu nämnda bestämmelser.
Prop. 1999/2000:109
49
Prop. 1999/2000:109
Regeringens förslag: Insiderlagen (1990:1342) delas upp i två nya
lagar, nämligen insiderstrafflagen och lagen om anmälningsskyldighet
för vissa innehav av finansiella instrument. Bestämmelserna om
otillbörlig kurspåverkan i lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument flyttas över till den nya insiderstrafflagen.
Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens,
dock att den straffrättsliga lagen föreslås få rubriken lag om brott på
värdepappersmarknaden.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Av de remissinstanser som tillstyrker för-
slaget, däribland Finansinspektionen, anser flera att ändringen medför
mindre risk för missförstånd och en mer överskådlig lagstiftning. Svea
hovrätt och Stockholms tingsrätt, som i och för sig lämnar förslaget utan
erinran, påpekar att förslag om upphävande av insiderlagen saknas.
Vidare påpekar Riksåklagaren, Justitieombudsmannen och
Ekobrottsmyndigheten att lagförslagen saknar övergångsbestämmelser.
Riksåklagaren uppger därvid att eftersom insiderbrottet får en ny straff-
skala måste övergångsbestämmelserna anpassas till regleringen i 5 §
lagen (1964:163) om införande av brottsbalken (BrP).
Insiderlagen
Insiderlagen kan huvudsakligen delas in i tre delar. Den första delen
innehåller bestämmelser om förbud mot insiderhandel. Den andra delen
består av regler om anmälningsskyldighet till insiderregistret för personer
med insynsställning. Den tredje delen innefattar ett förbud mot
korttidshandel för vissa personer. Bestämmelserna om anmälningsskyl-
dighet och korttidshandel är sanktionerade genom särskilda avgifter som
tas ut av Finansinspektionen. Lagen blir härigenom relativt svåröver-
skådlig eftersom den innehåller både straffrättsliga och administrativa
bestämmelser. I praktiken har det visat sig svårt för den enskilde att vid
tillämpning av lagen skilja mellan de olika bestämmelserna. Som ett
exempel på ett sådant missförstånd kan nämnas att en inte alltför ovanlig
uppfattning är att endast de personer som är anmälningsskyldiga till
insiderregistret omfattas av handelsförbudet i 4 § insiderlagen och därför
kan dömas för insiderbrottslighet. Benämningen på det register som
Finansinspektionen för kan också ha bidragit till detta missförstånd.
Det finns således mot denna bakgrund skäl att dela upp bestämmel-
serna i två olika lagar, insiderstrafflagen och lagen om anmälningsskyl-
dighet för vissa innehav av finansiella instrument. I lagrådsremissen
kallades lagen med de straffrättsliga bestämmelserna för lagen om brott
på värdepappersmarknaden. Rubriken har dock på förslag av Lagrådet
ändrats till insiderstrafflag. Vid ikraftträdandet av de båda lagarna bör
föreskrivas att insiderlagen skall upphöra att gälla (se vidare avsnitt 9).
50
Bestämmelsen om otillbörlig kurspåverkan flyttas till den nya insiderstraff-
lagen
I 7 kap. 1 § lagen om handel med finansiella instrument finns bestäm-
melsen om otillbörlig kurspåverkan. Bestämmelsen innebär en krimina-
lisering av olika åtgärder som vidtas i kursdrivande syfte. Som förutsätt-
ning för straffbarhet gäller att åtgärden vidtas vid handel på värdepap-
persmarknaden. Vid bestämmelsens tillkomst ansågs det mest lämpligt att
den placerades i lagen om handel med finansiella instrument (prop.
1995/96:215 s. 74). Därmed kom Finansinspektionens övervakande
uppgifter att även gälla i fråga om otillbörlig kurspåverkan.
Bestämmelsen om otillbörlig kurspåverkan har liksom reglerna om
förbud mot insiderhandel i insiderlagen till syfte att förhindra otillbörliga
affärer på de finansiella marknaderna. Mot bakgrund därav är det
naturligt att även flytta över den aktuella bestämmelsen till den före-
slagna nya insiderstrafflagen.
Prop. 1999/2000:109
51
Prop. 1999/2000:109
Regeringens forslag: En definition av insiderinformation införs som
anger att med insiderinformation avses information om en icke
offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att
väsentligt påverka kursen på finansiella instrument.
Promemorians forslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Av de åtta remissinstanser som yttrat sig i frågan
tillstyrker OM Stockholmsbörsen AB och AktieTorget AB förslaget. De
övriga sex remissinstanserna - Stockholms tingsrätt,
Ekobrottsmyndigheten, Riksåklagaren, Uppsala Universitet, Sveriges
Advokatsamfund och Sveriges Aktiesparares Riksförbund - påpekar att en
av svårigheterna med definitionen av insiderinformation i praktiken är att
bedöma i vad mån en viss omständighet är av det slag att den är ägnad att
väsentligt påverka kursen. Sveriges Advokatsamfund och Sveriges
Aktiesparares Riksförbund anser att det finns anledning att närmare
utreda hur väsentlighetsrekvisitet skall definieras. Ekobrottsmyndigheten
ifrågasätter om väsentlighetsrekvisitet uppfyller de krav på tydlighet och
förutsägbarhet som legalitetsprincipen ställer på all straffrättslig
lagstiftning och föreslår som alternativ att det ändras till ”kan påverka
kursen”.
Insiderinformation
I rådets direktiv 89/592/EEG av den 13 november 1989 om samordning
av föreskrifter om insiderhandel (insiderdirektivet) finns en definition av
insiderinformation. Med sådan information avses icke offentliggjord
information av specifik natur, som hänför sig till en eller flera emittenter
av värdepapper eller till ett eller flera värdepapper och som, om den
offentliggjordes eller blev allmänt känd, skulle kunna förväntas ha en
väsentlig inverkan på priset för det eller de ifrågavarande värdepapperen.
Handelsförbudet i 4 § insiderlagen (1990:1342) omfattar situationer
där någon under vissa i bestämmelsen närmare angivna förutsättningar
har fått information eller kunskap om en inte offentliggjord eller inte
allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på
finansiella instrument. När insiderfrågor behandlas i förarbeten och
doktrin brukar information eller kunskap om en sådan omständighet be-
nämnas insiderinformation. Med insiderinformation avses således
information om en omständighet som leder till att handelsförbudet blir
tillämpligt.
Som ett led i att förenkla lagtexten och uppnå större överensstämmelse
med såväl insiderdirektivet som allmänt språkbruk, föreslås därför att en
definition av insiderinformation införs. Med insiderinformation bör
52
därvid avses information om en icke offentliggjord eller inte allmänt
känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på
finansiella instrument. Det som avses är således sådan information eller
kunskap om en omständighet som i dag omfattas av handelsförbudet i
4§.
Väsentl ighetsrekvisitet
Väsentlighetsrekvisitets innebörd har flera gånger tidigare varit föremål
för behandling i lagmotiv. I propositionen till lagen (1985:571) om vär-
depappersmarknaden uttalades beträffande väsentlighetsrekvisitet bl.a. att
det inte går att ange rekvisitets innebörd i procent eftersom bedömningen
bör påverkas av den allmänna tendensen på marknaden, av om mark-
nadsvärdet på papperet är högt eller lågt eller om det normalt är föremål
för kraftiga fluktuationer. Till ledning för bedömningen angavs dock att
en tioprocentig ändring av kursen på ett papper i allmänhet är att anse
som väsentlig (prop. 1984/1985:157 s. 89). Även i propositionen till insi-
derlagen uttalades att det är svårt att ange en procentuell gräns för vad
som skall anses vara väsentlig kurspåverkan och att innebörden av be-
greppet varierar mellan olika marknader. Exempelvis kan på marknaden
för räntebärande instrument mycket små kursförändringar anses vara vä-
sentliga medan en tioprocentig kursförändring på optionsmarknaden bru-
kar vara fullt normal (prop. 1990/91:42 s. 82 f). Vidare har flera gånger
betonats att kraven för att handelsförbud skall inträda enligt insiderlagen
bör vara högre än de som gäller för börsbolagens informationsskyldighet
enligt avtalen med Stockholms Fondbörs (numera OM Stockholmsbörsen
AB). Detta eftersom kraven på händelsens karaktär bör ställas högre när
det är fråga om en strafffättslig lagstiftning (prop. 1984/85:157 s. 40,
prop. 1990/91:42 s. 52 och prop. 1995/96:215 s. 36). Slutligen har i för-
arbetena påpekats att det avgörande är om en omständighet erfarenhets-
mässigt påverkar kursen då den offentliggörs (prop. 1984/85:157 s. 89,
prop. 1990/91:42 s. 51 f, prop. 1995/96:215 s. 35).
Regeringen anser att det med gällande lagstiftning finns utrymme att
bedöma kursrörelser som väsentliga med tillämpning av flera olika para-
metrar. Ett sätt kan vara att utgå från den procentuella kursavvikelsen och
ett annat att utgå från kursförändringar i form av standardavvikelse indi-
viduellt för varje aktie. I detta sammanhang skall även anmärkas att nå-
gon egentlig prövning av rekvisitet inte, såvitt är känt, har gjorts av nå-
gon högre instans.
Den av Ekobrottsmyndigheten föreslagna ändringen av väsentlighets-
rekvisitet till ”kan påverka kursen” skulle enligt regeringen innebära en
alltför stor utvidgning av det straffbara området. Detta eftersom en sådan
ändring i praktiken skulle leda till ett förbud för de personer som anses ha
insynsställning i ett aktiemarknadsbolag att handla i bolagets aktier. Det
skulle i och för sig kunna övervägas att ersätta rekvisitet med ett annat.
En sådan ändring bör emellertid ske först om särskilda skäl som
föranleder det framkommit, t.ex. efter en prövning av högre instans.
Regeringen finner således inte skäl att nu ändra väsentlighetsrekvisitet.
Prop. 1999/2000:109
53
Prop. 1999/2000:109
Regeringens förslag: Straffet för insiderbrott och otillbörlig
kurspåverkan av normalgraden skärps genom att böter utgår ur straff-
skalan. Straffet för dessa brott skall således vara fängelse i högst två
år.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna som yttrat sig i
frågan är positiva till förslaget. Sveriges Advokatsamfund avstyrker
emellertid att straffskalan för insiderbrott skärps men lämnar motsva-
rande ändring beträffande otillbörlig kurspåverkan utan erinran. Motivet
härför anges vara att rekvisiten för insiderbrott typiskt sett innefattar ett
mindre straffvärt beteende än rekvisiten för otillbörlig kurspåverkan.
Åklagarmyndigheten i Malmö påpekar att problem kan uppstå beträffande
var gränsen mellan ringa brott och brott av normalgraden skall sättas,
dvs. om de gärningar som tidigare varit att bedöma som brott av
normalgraden och förskyllt bötesstraff i fortsättningen skall bedömas som
ringa brott.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare nämnts, är det av stor
vikt att förtroendet för marknadens funktionssätt inte skadas. Under se-
nare tid har synen på insiderbrott och otillbörlig kurspåverkan skärpts.
Brotten får anses ha ett relativt högt straffvärde och det ena brottet kan
inte anses som mer straffvärt än det andra. Straffvärdet är sådant att på-
följderna bör motsvara dem som gäller för förmögenhetsbrotten. Som
exempel kan nämnas att den som gör sig skyldig till svindleri, enligt
9 kap. 9 § brottsbalken, döms till fängelse i högst två år. Det är rimligt att
samma straffskala införs för den brottslighet som nu är aktuell. Böter bör
därför inte ingå i straffskalan vid sådan brottslighet. Beträffande på-
pekandet av Åklagarmyndigheten i Malmö kan det förtydligandet göras
att brott av normalgraden som tidigare förskyllt ett bötesstraff naturligtvis
fortfarande skall bedömas på samma sätt.
Regeringens förslag: Straffansvar införs för ringa insiderbrott,
insiderförseelse, och för otillbörlig kurspåverkan, som är ringa. För
dessa brott skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Vidare införs straffansvar för den som har anställning, uppdrag eller
annan befattning, som normalt innebär att han eller hon får kännedom
om omständigheter som har betydelse för kursen på finansiella
instrument, och som på grund härav fått insiderinformation och som
obehörigen röjer sådan information. Detsamma gäller den som fått
insiderinformation beträffande ett aktiebolag i vilket han eller hon
äger aktier och som obehörigen röjer sådan information.
54
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag med undantag för att promemorian även föreslår att insiderför-
seelse ska få åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän
synpunkt.
Remissinstanserna: Finansinspektionen, Åklagarmyndigheten i
Västerås, Uppsala universitet, OM Stockholmsbörsen AB, Svenska
Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen är i huvudsak
positivt inställda till eller tillstyrker de föreslagna ändringarna.
Ekobrottsmyndigheten tillstyrker kriminaliseringen av otillbörlig
kurspåverkan, ringa brott, och obehörigt röjande av insiderinformation
men kritiserar införandet av en åtalsprövningsregel. Även Riksåklaga-
ren, Åklagarmyndigheten i Malmö, Åklagarmyndigheten i Västerås och
Fondbolagens förening är negativt inställda till åtalsprövningsregeln och
några av dem menar att rättegångbalkens bestämmelser om åtals-
underlåtelse istället bör kunna tillämpas. Svea hovrätt och Stockholms
tingsrätt påpekar att en särskild preskriptionsregel även bör införas för
insiderförseelse och otillbörlig kurspåverkan, ringa brott. De påpekar
vidare att en analys saknas beträffande hur en kriminalisering av obehö-
rigt röjande av information förhåller sig till reglerna om meddelarfrihet i
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Grunderna för ansvarsfrihet vid insiderbrottslighet avskaffas
Enligt 20 § fjärde stycket insiderlagen skall - i sådana fall som kan antas
sakna betydelse för allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden
eller som annars är ringa - inte dömas till ansvar enligt paragrafen.
Som tidigare påtalats, torde all insiderbrottslighet skada allmänhetens
förtroende för de finansiella marknaderna. Att ha en bestämmelse som
leder till att en domstol skall pröva om en transaktion kan antas sakna
betydelse för allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden kan
därför inte anses ändamålsenlig. Denna grund för ansvarsfrihet bör därför
utgå ur lagtexten.
Med hänsyn härtill och till vad som anförts ovan om en strängare syn
på insiderbrottslighet och straffvärdet för sådan brottslighet, finns det
skäl att även döma till ansvar vid ringa insiderbrott. Även för insiderbrott
som är att anse som ringa, bör det därför dömas till ansvar. Det föreslås
att brottet benämns insiderförseelse och att straffet bestäms till böter eller
fängelse i högst sex månader. Vid bedömningen av vad som skall anses
vara ringa brott bör en helhetsbedömning av gärningen göras. Därvid bör
beaktas bl.a. affärens omfattning och gärningsmannens ställning.
Straffansvar vid otillbörlig kurspåverkan som är ringa
I likhet med vad som anförts ovan om en strängare syn på insiderbrotts-
lighet, bör inte heller straffrihet föreligga vid otillbörlig kurspåverkan
som är ringa. För att en gärning enligt bestämmelsen i 7 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med finansiella instrument skall vara straffbar
krävs att den görs i avsikt att otillbörligt påverka priset vid allmän om-
Prop. 1999/2000:109
55
sättning av finansiella instrument. Vid bedömningen av vad som skall
anses vara ringa brott används samma bedömningsgrunder som vid insi-
derförseelse.
Straffet för ringa brott bör bestämmas till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Ingen särskild åtalsprövningsregel
I promemorian föreslås en åtalsprövningsregel med innebörd att insider-
förseelse får åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän
synpunkt. Förslaget har kritiserats av flera remissinstanser. Därvid har
bl.a. påpekats att förseelser av helt bagatellartade slag bör kunna hanteras
inom ramen för rättegångsbalkens regler om åtalsunderlåtelse.
Regeringen delar uppfattningen att det inte finns skäl att införa en regel
av det slag som föreslagits i promemorian.
Straffansvar för obehörigt röjande av insiderinformation
Enligt 4 § första och andra styckena insiderlagen får de däri nämnda per-
sonerna, s.k. primära insiders, innan en omständighet som där avses blivit
allmänt känd eller upphört att ha betydelse för kurssättningen, inte
använda informationen eller kunskapen till att med råd eller på annat
sådant sätt föranleda någon annan till köp eller försäljning av finansiella
instrument som omfattas av insiderinformationen. Frågan om gränsdrag-
ningen för yrkesmässig rådgivning har berörts i tidigare förarbeten (prop.
1995/96:215 s. 75 f).
Enligt artikel 3 i EG:s insiderdirektiv skall alla som omfattas av för-
budet att handla med utnyttjande av insiderinformation i artikel 2 inte
bara förbjudas att på grundval av insiderinformation föreslå eller föran-
leda tredje man att förvärva eller överlåta finansiella instrument, utan
även förbjudas att röja sådan information till tredje man. Undantag görs
då röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet
eller åligganden.
Bestämmelsen i 4 § första stycket insiderlagen innebär i stor
utsträckning en begränsning för den personkrets som där avses att sprida
insiderinformation. Något uttryckligt förbud för denna att röja sådan
insiderinformation finns emellertid inte i 4 §. För att nå en bättre
överensstämmelse med insiderdirektivets lydelse bör en motsvarande
bestämmelse införas i svensk lagstiftning. Att låta själva röjandet av
insiderinformation omfattas av bestämmelserna om insiderbrott, skulle
emellertid föra för långt. Den som har anställning, uppdrag eller annan
befattning, som normalt innebär att han eller hon får kännedom om om-
ständigheter som har betydelse för kursen på finansiella instrument, och
som på grund härav fått insiderinformation och som obehörigen röjer
sådan information bör därför dömas för obehörigt röjande av insider-
information. Detsamma skall, såsom Lagrådet påpekat, enligt direktivet
gälla den som fått insiderinformation beträffande ett aktiebolag i vilket
han eller hon äger aktier och som obehörigen röjer sådan information.
Straffet bör bestämmas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Prop. 1999/2000:109
56
Om det obehöriga röjandet av insiderinformationen innebär att infor-
mationen samtidigt blir allmänt känd bör inte dömas till ansvar enligt
denna bestämmelse, eftersom ett sådant röjande inte kan anses skada
allmänhetens förtroende för de finansiella marknaderna.
Beträffande Svea hovrätts och Stockholms tingsrätts påpekande
angående meddelarfrihet kan följande anföras. Grundlagarna innehåller
den högsta rättsliga regleringen och äger enligt huvudprincipen företräde
framför vanlig lag. Vid konflikt mellan vanlig lag och grundlag viker den
vanliga lagen. I de fall bestämmelsen om obehörigt röjande av
insiderinformation kommer i konflikt med meddelarfriheten eller rätten
till anonymitet enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets-
grundlagen skall meddelarfriheten respektive rätten till anonymitet
sålunda äga företräde och nu aktuell bestämmelse bli utan verkan.
Preskriptionstid
Det har tidigare framhållits att det för en fungerande insiderlagstiftning är
viktigt att överträdelser av förbud mot insiderhandel handläggs så snabbt
och effektivt som möjligt. Mot bakgrund härav kan det inte anses
nödvändigt att ha en förlängd preskriptionstid beträffande något förbud
mot insiderhandel.
Prop. 1999/2000:109
Regeringens forslag: De exemplifieringar som finns i nuvarande 5
och 6 §§ insiderlagen av omständigheter som är ägnade att väsentligen
påverka kursen på finansiella instrument tas bort.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ekobrottsmyndigheten, Finansinspektionen,
Sveriges Advokatsamfund och OM Stockholmsbörsen AB instämmer i
eller tillstyrker i huvudsak förslaget. Uppsala Universitet och Svea
hovrätt kritiserar förslaget eftersom uttrycklig lagtext ersätts med s.k.
lagstiftning genom motiv. Stockholms tingsrätt påpekar att det inte är
ovanligt att straffsrättsliga regler innehåller exempel på omständigheter
som skall beaktas vid domstols prövning och att en sådan exemplifiering
snarare underlättar än försvårar rättstillämpningen.
Skälen för regeringens förslag: I samband med att den nuvarande
insiderlagen infördes, fick förbudet mot insiderhandel i 4 § en ny lydelse
(prop. 1990/91:42 s. 41). Det ansågs att insiderlagstiftningen borde ges
en sådan utformning att den kunde möta de krav som en föränderlig och
komplex värdepappersmarknad reser utan att kontinuerligt
återkommande revideringar av lagstiftningen måste göras. Frågor om
insiderhandel ansågs inte kunna regleras i alla detaljer utan att lagtexten
förlorar i överskådlighet och flexibilitet inför nytillkommande situationer.
Med hänsyn härtill fann föredragande statsrådet lämpligast att föreslå en
huvudregel av generell karaktär med förbud mot insiderhandel. Då flera
av dem som berördes av insiderregleringen ansett det värdefullt med
57
klara och distinkta regler för vissa situationer, föreslogs dock att den
generella huvudregeln skulle kompletteras med vissa hjälpregler.
Hjälpreglema återfinns i 5 och 6 §§ insiderlagen. Avsikten med dessa
exempel är dock inte att de skall täcka samtliga situationer som kan bli
aktuella, utan endast ange vissa konkreta fall och samtidigt vara en väg-
ledning vid bedömning av frågan, om vilka andra förhållanden som bör
omfattas av förbuden i huvudregeln.
Bestämmelserna i 5 och 6 §§ innehåller således exempel på omstän-
digheter som kan vara ägnade att påverka kursen på finansiella instru-
ment. Enligt 5 § 1 kan en åtgärd som syftar till och är ägnad att leda till
ett offentligt erbjudande av en juridisk person till en vidare krets om
förvärv av aktier i ett aktiebolag, vara exempel på omständigheter som
enligt 4 § är ägnade att väsentligt påverka kursen. I 6 § preciseras ytterli-
gare att en sådan åtgärd alltid skall anses ha vidtagits i vissa fall, t.ex. när
frågan om offentligt erbjudande väckts i den juridiska personens styrelse
eller någon annan som kan fatta beslut om erbjudandet. Paragrafen
behandlar endast offentliga uppköpserbjudanden och lämnar besked på
tre typiska situationer vilka anses vara omständigheter som är ägnade att
väsentligt påverka kursen. När någon av dessa situationer föreligger kan
handelsförbudet i 4 § aktualiseras (prop. 1990/91:42 s. 88).
Uppräkningen i 5 § tar sikte på omständigheter som vanligtvis kan
anses kurspåverkande. Den täcker emellertid bara ett begränsat antal
omständigheter som kan väsentligt påverka kursen på finansiella instru-
ment. Genom hänvisningen i 6 § till ett av exemplen i 5 §, kan viss tvek-
samhet uppkomma om hur bestämmelserna skall tolkas i det enskilda
fallet. Det är inte särskilt vanligt att använda sig av exempel direkt i lag-
texten vid utformningen av en bestämmelse som är straffrättsligt sank-
tionerad. Sådana exempel kan i och för sig såsom Stockholms tingsrätt
påpekat underlätta tillämpningen av straffrättsliga regler. Nackdelen med
en sådan lagstiftningsteknik är emellertid att det kan bli svårt att bedöma
det straffbara området. Hjälpreglema kan försvåra tolkningen av lagen i
stället för att underlätta densamma. Det finns också en viss risk för att
exemplen kan uppfattas som uttömmande av dem som skall tillämpa
lagen. Bestämmelserna i 5 och 6 §§ bör med hänsyn därtill utgå från
lagtexten. De exempel som där nämns kan dock - i likhet med tidigare
uttalanden i förarbetena - även i fortsättningen ge vägledning vid tolk-
ningen av ansvarsbestämmelsen om insiderbrottslighet.
I prop. 1995/96:215 s. 37 har i det här sammanhanget följande fråga
tagits upp med anledning av ett remissvar från Sveriges Advokatsamfund
(se även bet. 1996/97:NU4 s. 4). Om ett bolag avser att lämna ett
offentligt bud på aktierna i ett annat företag, och om en företrädare för ett
tredje bolag får kunskap om detta, är det senare bolaget förbjudet att
handla med aktier i det bolag som är föremål för uppköp innan informa-
tionen har blivit offentlig. I propositionen medgavs att handelsförbudet
kan få de konsekvenser som Advokatsamfundet påpekat. Frågan ansågs
emellertid inte ha blivit föremål för beredning, varför förutsättningar
saknades för att i propositionen föreslå någon lämplig lagstiftningsåtgärd.
Den beskrivna situationen, torde få de konsekvenser som Advokat-
samfundet pekat på.
Prop. 1999/2000:109
58
I ingressen till insiderdirektivet sägs följande. Eftersom ett förvärv
eller en avyttring av finansiella instrument med nödvändighet föregås av
ett beslut av den som företar transaktionen, skall förvärvet eller avytt-
ringen inte i sig anses innebära att insiderinformation har utnyttjats. Det
sägs dock ingenting om förvärv eller avyttring som görs med annan insi-
derinformation. I artikel 2 krävs att medlemsstaterna förbjuder personer
att dra nytta av informationen.
Ett generellt undantag från straffbestämmelserna vid offentliga erbju-
danden torde strida mot bestämmelsen i artikel 2 i insiderdirektivet (jfr
SOU 1994:68 s. 38). Ett undantag skulle dock kunna utformas på så sätt
att det inte skall dömas till ansvar i sådana situationer, om insiderinfor-
mation inte har använts. Det skulle emellertid vara förenat med stora
bevissvårigheter vid tillämpning av straffbestämmelserna om ett sådant
krav infördes. Något förslag till lagstiftningsåtgärd lämnas därför inte i
den här delen.
Prop. 1999/2000:109
Regeringens bedömning: Definitionen av begreppet finansiellt
instrument i insiderstrafflagen bör inte ändras i förhållande till nuva-
rande definition i insiderlagen.
Promemorians forslag innebär att en ny definition av begreppet
finansiellt instrument tas in i förslaget till den straffrättsliga lagen.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser lämnar promemorians
förslag utan erinran. Sveriges Advokatsamfund instämmer i förslaget att
det är angeläget att en särskild definition bör införas i den straffrättsliga
regleringen. AktieTorget AB anser på liknande grunder att en definition är
motiverad. Flera remissinstanser, däribland Svea hovrätt, Stockholms
tingsrätt, Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen, Svenska
Fondhandlareföreningen och OM Stockholmsbörsen AB anser att det inte
är lämpligt att ha olika definitioner av samma begrepp inom samma
rättsområde, varför definitionen bör överensstämma med motsvarande
definition i lagen om handel med finansiella instrument. Alfred Berg
Holding AB och Alfred Berg Fondkommission AB anser att det med
hänsyn till att avvikande definitioner lätt kan ge upphov till bl.a.
sammanblandning och missförstånd bör krävas starka skäl för att tillämpa
olikartade definitioner av samma begrepp.
Fondpapper och andra finansiella instrument
Beträffande definitionen av begreppet finansiellt instrument hänvisar
insiderlagen till 1 kap. 1 § lagen om handel med finansiella instrument.
Där anges att med finansiellt instrument förstås fondpapper eller annan
rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden.
Fondpapper definieras i sin tur som aktie och obligation samt sådana
59
andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän om-
sättning, andel i värdepappersfond och aktieägares rätt gentemot den som
för hans räkning förvarar aktiebrev i utländskt bolag (depåbevis). Annat
finansiellt instrument än fondpapper utgörs av rättigheter eller
förpliktelser som är avsedda för handel på värdepappersmarknaden.
I lagen om handel med finansiella instrument definieras inte begreppet
handel på värdepappersmarknaden. I insiderlagen finns en för den lagen
gällande definition av begreppet. Definitionen i insiderlagen anses vara
vägledande även vid tillämpning av lagen om handel om finansiella
instrument (se prop. 1994/95:130 s. 21, jfr prop. 1990/91:142 s. 85 f och
141).
Utanför definitionen av finansiellt instrument faller rättigheter och
förpliktelser som inte är avsedda för handel på värdepappersmarknaden.
Begreppet finansiellt instrument har ansetts rymma alla instrument som
omfattas av rådets direktiv 89/592/EEG av den 13 november 1989 om
samordning av föreskrifter om insiderhandel.
Olika regler för aktie och annat finansiellt instrument
Enligt insiderlagen gäller delvis olika regler för ett finansiellt instrument
som är aktie eller därmed jämställt instrument och ett finansiellt
instrument som inte är aktie eller jämställt instrument.
Med aktie jämställs emissionsbevis, interimsbevis, optionsbevis, kon-
vertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat med optionsrätt till nyteckning,
vinstandelsbevis, aktieoption och aktietermin (2 § andra stycket insi-
derlagen). Vad som föreskrivs för en aktie gäller alltså även för sådant
finansiellt instrument vars värde har ett nära samband med värdeutveck-
lingen på aktien.
För utfärdande av köp- eller säljoption finns det särskilda bestämmel-
ser i 2 § andra stycket andra meningen. Där föreskrivs att utfärdande av
köpoption skall likställas med försäljning av de aktier optionen avser,
medan utfärdande av säljoption skall likställas med köp av aktierna. Den
som har information om en omständighet ägnad att väsentligt höja kursen
på en aktie, får därför varken köpa aktien eller utfärda en säljoption
avseende en sådan aktie. Om omständigheten i stället är ägnad att sänka
kursen, är det förbjudet att sälja aktien eller att utfärda en köpoption
avseende en sådan aktie.
Skälen for regeringens bedömning: I promemorian anges att ambi-
tionen bör vara att så klart som möjligt avgränsa det straffbara området. I
linje med detta föreslås att det i den föreslagna straffrättsliga lagen
förtydligas vilka finansiella instrument som omfattas av regleringen.
Begreppet finansiellt instrument är av stor betydelse vid tillämpningen
av den straffrättsliga regleringen när det gäller såväl insiderbrottslighet
som otillbörlig kurspåverkan. Den i insiderlagen nuvarande hänvisningen
till lagen om handel med finansiella instrument kan leda till vissa svårig-
heter att direkt i lagen utläsa det straffbara området. För att underlätta
tillämpningen av insiderstrafflagen bör därför en fullständig definition av
begreppet finansiellt instrument tas in i lagen.
Prop. 1999/2000:109
60
För en straffrättslig lagstiftning bör gälla att endast det som är tydligt Prop. 1999/2000:109
straffbelagt bör få föranleda straffrättsliga ingripanden (se prop.
1993/94:130 s. 17). Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari
1997 (SFS 1996:1019, prop. 1995/96:215, bet. 1996/97:NU4, rskr.
1996/97:10) utvidgades förbudet mot insiderhandel till att omfatta
samtliga slag av finansiella instrument. Det ansågs inte föreligga några
hinder mot en sådan utvidgning trots att ändringen fick straffrättsliga
effekter, eftersom kravet på att ett straffstadgande skall vara klart och
exakt ansågs väl tillgodosett genom den begränsning som ligger i att
endast finansiella instrument som är avsedda för handel på värdepap-
persmarknaden omfattas (a. prop. s. 30). Enligt regeringens mening får
den nuvarande definitionen i insiderlagen fortfarande anses uppfylla detta
krav.
Med hänsyn härtill och att det är mindre lämpligt att definitioner av
begrepp inom samma rättsområde har olika betydelser, bör enligt rege-
ringens mening någon ändring av definitionen inte göras för närvarande.
Regeringens bedömning: Insiderlagens förbud mot insiderhandel bör
inte heller i fortsättningen omfatta handel med valuta.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna invänder inte mot förslaget.
Ekobrottsmyndigheten påpekar dock att en eventuell allmän översyn av
insiderlagen även bör omfatta denna fråga.
Bakgrund: I betänkandet Otillbörlig kurspåverkan och vissa insider-
ffågor (SOU 1994:68) föreslog insiderutredningen att förbudet mot
insiderhandel även skulle omfatta handel med valuta.
Enligt utredningen borde ett förbud begränsas till sådana affärer som
sker med begagnande av insiderinformation. Avgörande för att låta även
valuta omfattas av handelsförbudet var enligt utredningen intresset av att
förstärka allmänhetens förtroende för handeln på valuta- och räntemark-
nadema. Utredningen ansåg dessutom att det är ologiskt att behandla
dessa marknader på olika sätt eftersom kurssättningama på dessa mark-
nader påverkas av i stort sett samma omständigheter som aktiemarkna-
den. Det nära sambandet mellan marknaderna beskrevs som
"kommunicerande kärl". För båda marknaderna gäller samma förutsätt-
ningar, nämligen att det är möjligt att med tillgång till kunskap om icke
offentliggjorda omständigheter skapa en vinst eller minimera en förlust
innan marknaden har fått del av informationen.
De skäl som talade mot en ändring var enligt utredningen följande. Det
saknas liknande lagstiftning i andra länder, frånsett i Finland där det finns
ett förbud mot insiderhandel med valutaderivat. Frågan har inte heller
tagits upp inom EU. Förbudet skulle därför lätt kunna kringgås genom att
handeln flyttas utomlands. Eftersom det för lagföring i Sverige i sådana
61
fall krävs att gärningen är kriminaliserad även på den ort där brottet
begicks genom kravet på dubbel straffbarhet, skulle det i praktiken bli
omöjligt att tillämpa bestämmelsen. En reglering skulle dessutom främst
komma att gälla små, relativt begränsade grupper av befattningshavare
för vilka det i stor utsträckning redan finns en omfattande självreglering.
Svårigheter finns även att skapa ett lika effektivt övervakningssystem
som för handeln på aktiemarknaden.
Regeringen fann i prop. 1995/96:215 (s. 32 ff) att frågan var svårbe-
dömd och behövde övervägas ytterligare.
Skälen för regeringens bedömning: Valutaderivat och derivat med
räntebärande instrument som underliggande tillgång är exempel på
instrument som i dag omfattas av handelsförbudet i 4 § insiderlagen. Det
kan ifrågasättas om det finns någon anledning att behandla handel med
dessa instrument och övrig valutahandel på olika sätt. En utvidgning av
ansvarsområdet för insiderbrott till att även omfatta handel med valuta
skulle innebära att bestämmelsen blev mera konsekvent. Vidare skulle en
sådan utvidgning kunna ha en förtroendeskapande effekt.
Mot en utvidgning talar den omständigheten att någon liknande lag-
stiftning inte finns i flertalet andra länder. Förbudet skulle sålunda lätt
kunna kringgås genom att handeln flyttas utomlands. Införandet i vissa
medlemsstater av den gemensamma valutan, euron, kan dessutom komma
att innebära att valutahandeln får en minskad betydelse för aktörerna på
den svenska finansiella marknaden. Möjligheterna till spekulativa
transaktioner kan därigenom komma att minska något.
En reglering skulle vidare främst komma att träffa förhållandevis
begränsade grupper av befattningshavare inom regeringskansliet, Riks-
gäldskontoret och Riksbanken samt i de banker och andra värdepap-
persinstitut som sysslar med valuta- och penningmarknadshandel. Såsom
framgår av prop. 1995/96:215 s. 33 f, finns det för vissa av dessa grupper
redan en omfattande självreglering med restriktioner för de anställdas
egna affärer och anmälningsskyldighet till arbetsgivaren, och för vissa
andra bestämmelser i lagstiftningen som reglerar dessa frågor. Som
exempel kan nämnas att tjänstemän inom regeringskansliet samt
befattningshavare vid Riksbanken och Riksgäldskontoret omfattas av
bestämmelserna i 3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) om sekretess för
uppgifter som angår rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller
valutapolitik, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda
åtgärder motverkas om uppgiften röjs. Av 1 kap. 4 § första stycket
samma lag följer att, om det är förbjudet att röja uppgiften, den inte heller
på annat sätt får utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess
gäller. Överträdelse av förbudet är enligt 20 kap. 3 § brottsbalken
kriminaliserat som brott mot tystnadsplikt och kan bestraffas med böter
eller fängelse i högst ett år. Till detta kan tilläggas att det inte heller är
möjligt att skapa ett lika effektivt övervakningssystem på valutamarkna-
den som det som gäller för handeln på aktiemarknaden.
Vid en samlad bedömning, torde skälen för att utvidga ansvarsområdet
för insiderbrottslighet till att även omfatta valutahandel inte vara till-
räckligt starka. Någon lagstiftning i den delen föreslås därför inte.
Prop. 1999/2000:109
62
Aktiemarknadsbolag
Personer som anses ha insynsställning i ett aktiemarknadsbolag är enligt
insiderlagen (1990:1342) skyldiga att skriftligen anmäla eget och när-
ståendes innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till Finans-
inspektionen. Anmälan om sådant innehav skall göras senast 14 dagar
efter det att anmälningsskyldigheten uppkommit. Vissa undantag från
anmälningsskyldigheten finns dock, främst beträffande mindre innehav.
Den kategori som anses ha sådan insynsställning omfattar i första hand
personer som har särskilt goda förutsättningar att få tillgång till förtrolig
information avseende bolaget. Till denna krets räknas ledamöter och
suppleanter i bolagets styrelse, verkställande direktör och vice
verkställande direktör samt revisor och revisorssuppleant. Även motsva-
rande befattningshavare i eller uppdragstagare till bolagets moderföretag
och dotterföretag räknas dit. Insynsställning kan även uppkomma på
grund av aktieinnehav, nämligen för den som äger aktier i bolaget mot-
svarande minst tio procent av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga
aktier i bolaget. Härutöver kan bl.a. vissa andra ledande befattningsha-
vare och uppdragstagare i aktiemarknadsbolaget och dess moderföretag
samt ledande befattningshavare i bolagets dotterföretag i vissa fall anses
ha insynsställning.
Finansinspektionen för ett register, insiderregistret, över anmälningar
som gjorts enligt 9, 14 och 15 §§ insiderlagen eller - i fall som avses i 9 §
andra stycket - över däremot svarande uppgifter som lämnats från annat
register. Anteckningarna i registret förs med hjälp av automatisk
databehandling och görs på grundval av skriftliga anmälningar från de
anmälningsskyldiga eller genom överföring med hjälp av automatisk
databehandling från annat register. Registret är offentligt. En av de
främsta anledningarna till detta är att den information som finns i regist-
ret har betydelse för genomlysningen av aktiemarknadsbolagen. Det är av
intresse för marknaden att kunna följa de förändringar som sker i de
innehav som personer med insynsställning i aktiemarknadsbolagen har. I
insiderregistret registreras de anmälningsskyldigas och deras närståendes
innehav av aktier i aktiemarknadsbolag. Med aktier i detta hänseende
avses även aktierelaterade instrument, såsom vinstandelsbevis, aktieop-
tioner m.m. Inspektionen offentliggör varje dag en sammanställning av
de transaktioner som inspektionen registrerat under dagen. Samman-
ställningen distribueras dagligen till nyhetsbyråer, större tidningar och
andra prenumeranter. Sammanställningen finns även tillgänglig på
inspektionens hemsida på Internet.
Uppgifterna i insiderregistret används i de utredningsregister som
Finansinspektionen med stöd av insiderförordningen (1996:1023) får föra
i ärenden som rör utredning om brott eller annan överträdelse som kan
föranleda påföljd eller sanktionsavgift enligt insiderlagen eller enligt
7 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.
Prop. 1999/2000:109
63
Sedan den 10 mars 2000 gäller enligt 9 § insiderlagen anmälnings-
skyldigheten till insiderregistret även aktiemarknadsbolag som innehar
egna aktier (SFS 2000:69, prop. 1999/2000:34, bet. 1999/2000:LU9, rskr.
1999/2000:135).
Myndigheter
Även i andra fall kan det föreligga en skyldighet att anmäla innehav av
aktier och andra finansiella instrument. Om det med hänsyn till tillgången
på kurspåverkande information inom en myndighet är påkallat för
kontroll av att insiderlagens handelsförbud efterlevs, får regeringen
nämligen enligt 11 § insiderlagen besluta att det vid myndigheten skall
föras en förteckning över innehav av finansiella instrument. Förteck-
ningen skall omfatta ledamöterna i styrelsen samt de arbetstagare, upp-
dragstagare eller andra funktionärer som myndigheten bestämmer med
hänsyn till deras särskilda insynsställning. Den som omfattas av en sådan
förteckning skall till myndigheten anmäla sitt innehav av finansiella
instrument och ändringar i innehavet. Motsvarande befogenhet finns
beträffande kommuner.
Syftet med bestämmelsen är, förutom kontroll av att handelsförbudet
efterlevs, att funktionärerna skall avhållas från att göra insideraffarer som
kan påverka allmänhetens förtroende för myndighetens verksamhet.
Vidare skall bestämmelsen enligt förarbetena ses som en ordningsregel
(prop. 1990/91:42 s. 98).
Sekretess gäller enligt 9 kap. 23 § sekretesslagen (1980:100) för sådan
uppgift i förteckning hos myndighet om innehav av finansiella
instrument, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som
uppgiften rör lider skada eller men. Enligt förarbetena (prop. 1990/91:42
s. 49) skulle en total offentlighet av gjorda anmälningar innebära ett
allvarligt ingrepp i den personliga integriteten. Något behov som
motiverar ett sådant ingrepp har inte ansetts föreligga i detta sam-
manhang, eftersom de berörda personerna normalt inte har den anknyt-
ning till fondpapperen som är typisk för personer med insynsställning i
ett aktiemarknadsbolag.
Finansinspektionens föreskrifter
Finansinspektionen har i sina föreskrifter om handel och tjänster på vär-
depappersmarknaden uppställt krav på att värdepappersinstitut skall ha
regler rörande anställdas och närståendes egna affärer med finansiella
instrument och utländsk valuta (FFFS 1998:21, 1 kap. 9-11 §§). Reglema
skall beträffande värdepappersbolag omfatta alla anställda, dock får
undantag göras för anställda i filial i ett annat land. Beträffande bank-
institut skall enligt föreskrifterna vissa angivna personer omfattas av
reglema. Dessutom skall av reglema framgå att anställda som omfattas av
dem får placera i finansiella instrument endast om avsikten är att
innehavstiden skall överstiga tre månader. Dämtöver regleras omfatt-
ningen av anmälningsskyldigheten, placeringsregler och vissa undantag.
Prop. 1999/2000:109
64
Övrig reglering
Det förekommer en viss självreglering på den finansiella marknaden,
bl.a. genom restriktioner för de anställdas egna affärer och
anmälningskyldighet till arbetsgivaren. Ett sådant exempel är Svenska
Fondhandlareföreningens rekommendationer för anställda inom värde-
pappersinstitut. Reglema, som omfattar även handel med valuta, innebär
bl.a. följande. De personer som omfattas av rekommendationerna är
anställda i värdepappersbolag samt inom bankers fond- och notariat-
rörelse, valutahandelsrörelse, värdepappersrörelse eller liknande.
Rekommendationerna gäller även för närstående till sådana anställda.
Med närstående förstås make, sambo eller omyndigt barn under 18 år
som står under den anställdes vårdnad. De personer som omfattas av
rekommendationerna får placera i svenska och utländska marknadsnote-
rade värdepapper och i derivatinstrument avseende utländsk valuta endast
om innehavstiden överstiger tre månader. Detsamma gäller för utländsk
valuta som köps avista för annat ändamål än betalning av varor, tjänster
eller resor. Värdepapper eller utländsk valuta som innehas då anställ-
ningen påböijas skall anses vara innehavda i mer än tre månader. Med
köp och försäljning jämställs byte av värdepapper eller valuta. En mer
utförlig redogörelse av rekommendationerna återfinns i prop.
1995/96:215 s. 65 f.
Förbudet mot korttidshandel
Enligt 7 a § insiderlagen får vissa personer som har insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag mot vederlag överlåta förvärvade aktier i bolaget
tidigast tre månader efter förvärvet. Detsamma gäller närstående till dessa
personer. Vissa undantag från denna bestämmelse finns i 7 b §. Förbudet
mot korttidshandel gäller sedan den 10 mars 2000 även aktie-
marknadsbolags egna aktier (SFS 2000:69, prop. 1999/2000:34, bet.
1999/2000:LU9, rskr. 1999/2000:135).
Värdepappersinstituten har, som nyss berörts, för anställda en själv-
reglering beträffande bl.a. korttidshandel.
Vissa myndigheter har också i interna föreskrifter förbud mot kort-
tidshandel för anställda, såsom Riksbanken och Finansinspektionen.
Prop. 1999/2000:109
Regeringens förslag: Insiderregistret skall i fortsättningen benämnas
insynsregister.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar förslaget utan
erinran. Finansinspektionen, OM Stockholmsbörsen AB och AktieTorget
AB avstyrker förslaget. Finansinspektionen och OM Stockholmsbörsen
AB anser att begreppet insiderregister är väl etablerat.
Finansinspektionen anser dessutom att de missförstånd som skapats bör
65
3 Riksdagen 1999/2000. 1 sam. Nr 109
lösas genom dels den uppdelning av insiderlagen som föreslås, dels en
ökad informationsverksamhet om den straffrättsliga lagstiftningen.
AktieTorget AB anser att då någon saklig ändring inte är avsedd framstår
ändringen som onödig.
Skälen for regeringens förslag: Genom lagen (1985:571) om vär-
depappersmarknaden infördes en skyldighet för dåvarande bankinspek-
tionen att föra register över anmälningar om aktieinnehav av vissa per-
soner med insynsställning. Registret benämndes insynsställningsregister.
I samband med att Värdepappersmarknadskommittén i sitt betänkande
(SOU 1989:72) lämnade förslag till en lag om insynshandel på
värdepappersmarknaden, föreslog kommittén att anmälningsskyldigheten
till insynsställningsregistret skulle flyttas över till VPC. I sitt yttrande
över lagrådsremissen föreslog Lagrådet att den korta, träffande och i
allmänt språkbruk väl inarbetade termen "insider" borde godtas i
beteckningen på lagen. När detta steg tagits, ansåg Lagrådet att termen
också borde kunna användas i vissa av lagens bestämmelser när det var
praktiskt motiverat (prop. 1990/91:42 s. 196). Med hänvisning till detta,
föreslog Lagrådet att registret gavs beteckningen "insiderregister". Den
föreslagna termen infördes också i insiderlagen.
Beteckningen insiderregister har skapat en del missförstånd vid
tillämpning av insiderlagen. Som ett exempel kan nämnas att en vanlig
uppfattning är att endast de personer som är anmälningsskyldiga till
insiderregistret omfattas av handelsförbudet i 4 § insiderlagen och därför
kan dömas för insiderbrottslighet. För att undvika sådana missförstånd
bör registret i fortsättningen kallas insynsregister. Detta bör ske fastän
beteckningen insiderregistret är väl inarbetat och inga sakliga ändringar
är avsedda. Genom den föreslagna uppdelningen av insiderlagstiftningen
synes det vara bättre att låta registret få en ny beteckning som utvisar
syftet med registret, snarare än att som Finansinspektionen föreslagit med
ökad informationsverksamhet försöka få aktörer och allmänhet att få en
riktig uppfattning om registret.
Prop. 1999/2000:109
Regeringens forslag: Anmälan om aktieinnehav eller ändring i
innehavet skall ha kommit in till Finansinspektionen senast fem dagar
efter anmälningsskyldighetens uppkomst.
Tidsfristen för aktiemarknadsbolags och dess moderföretags skyl-
dighet att anmäla till Finansinspektionen vilka personer som har
insynsställning i bolaget skall även fortsättningsvis vara 14 dagar.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser tillstyrker eller lämnar
promemorians förslag utan erinran. Fondbolagens förening och Sveriges
Försäkringsförbund anser att fristen skall avse fem bank- eller vardagar.
Sveriges Försäkringsförbund anser vidare att anmälningsskyldigheten
66
skall anses fullgjord i och med att anmälan avlämnas och inte först när
den mottas av Finansinspektionen. Svenska Bankföreningen och Svenska
Fondhandlareföreningen anser att det bör vara fråga om fem vardagar
enligt definitionen i 1 kap. 5 § andra stycket lagen (1936:81) om
skuldebrev samt att det bör framgå från vilken tidpunkt tidsfristen skall
beräknas och då från den likviddag som gäller för transaktionen enligt
avräkningsnota. OM Stockholmsbörsen AB anser att även helgdagar skall
inräknas i tidsfristen. VPC AB anser att tidpunkten för tidsfristens början
skall vara avvecklingsdagen samt att regeln om dispens för automatisk
anmälan till insiderregistret bör vara en huvudregel snarare än ett
undantag. Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser att rapporteringen
bör vara omedelbar. Sveriges Industriförbund och Stockholms
Handelskammare anser att förslaget förutsätter att det först skapas
tekniska system som möjliggör att information om förändring i innehav
via automatisk dataöverföring förs in i registret samt att nu gällande
tidsfrist bör gälla även fortsättningsvis beträffande aktiemarknadsbolags
anmälningsskyldighet av vissa befattningshavare enligt 14 § insiderlagen.
Sveriges Advokatsamfund avstyrker förslaget.
Skälen for regeringens förslag: Anmälan om aktieinnehav eller änd-
ring i innehavet skall enligt 13 § insiderlagen göras senast 14 dagar efter
det att anmälningsskyldighet uppkommit.
Insiderregistret utgör en del av den information som marknaden kan ta
del av för att kunna erhålla en god genomlysning av aktiemarknadsbola-
gen. Det är därför av intresse att de uppgifter som finns i registret är så
aktuella som möjligt. Den utveckling som skett på det tekniska området
på senare tid har bl.a. inneburit nya och snabbare kommunikationsvägar.
Mot den bakgrunden och med beaktande av att det i övrigt ställs höga
krav på att information som kan ha betydelse för värderingen av bolag
offentliggörs så snart som möjligt, får det anses otillfredsställande att
marknaden får information om transaktioner som företas av personer med
insynsställning så sent som efter 14 dagar. Fristen för anmälnings-
skyldighet till insiderregistret bör därför ändras till fem dagar.
Eftersom det är fråga om en tidsfrist som är angiven i en lag, blir
bestämmelserna i lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid
tillämpliga. Enligt 2 § första stycket denna lag får en åtgärd, som enligt
lag eller författning skall vidtas senast en söndag, annan allmän helgdag,
lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton, vidtas nästa vardag.
Bestämmelserna om skuldebrevs förfallotid i lagen om skuldebrev mot-
svarar i stort sett nyss nämnda bestämmelser. Det finns i detta samman-
hang inte skäl att frångå principen i lagen om beräkning av lagstadgad
tid. Inte heller bör tidsfristen göras kortare, eftersom en än kortare
tidsfrist för närvarande kan komma att skapa problem för främst
anmälaren. För en sådan ordning bör, utöver de möjligheter som enligt
9 § sista stycket insiderlagen finns till överföring av uppgifter till
registret genom automatisk databehandling, de tekniska förutsättningarna
vara mer anpassade, exempelvis genom en mer utbredd användning av
elektronisk överföring av uppgifter bestyrkta med avsändarens digitala
signatur eller liknande. Däremot får dagens kommunikationsmöjligheter
anses tillräckliga för att en anmälan skall kunna lämnas till
Prop. 1999/2000:109
67
Finansinspektionen senast fem dagar efter anmälningsskyldighetens
uppkomst.
Anmälan om aktieinnehav eller ändring i innehavet skall skriftligen
anmälas till Finansinspektionen. Detta skall, som nämnts ovan, ske enligt
regeringens förslag fem dagar efter det att anmälningsskyldigheten
uppkommit. Med detta avses att anmälan inom den föreskrivna tiden
skall ha kommit inspektionen tillhanda. Anmälningsskyldigheten kan inte
som Sveriges Försäkringsförbund gör gällande anses fullgjord endast
genom avlämnandet. För tydlighetens skull kan emellertid detta
förhållande klart framgå av bestämmelsen så att missförstånd inte upp-
står. Av bestämmelsen bör det således framgå att anmälan skall ha kom-
mit in till inspektionen inom den föreskrivna tiden.
Tidpunkten för tidsfristens början bör hänföras till den tidpunkt då
äganderätten till aktien eller annat finansiellt instrument övergår. Detta
kan beroende på förhållandena hänföras till likviddagen enligt avräk-
ningsnota, avvecklingsdagen eller annan tidpunkt då äganderätten över-
går. Det går emellertid inte att hänföra tidpunkten för anmälningsskyl-
dighetens uppkommande till endast en specifik dag som till exempel
likviddagen enligt avräkningsnota, eftersom det här även är fråga om
transaktioner som kan företas utanför värdepappersmarknaden.
I promemorian föreslås att även tidsfristen för aktiemarknadsbolags
och dess moderföretags skyldighet enligt 14 och 15 §§ insiderlagen att
anmäla vilka personer som har insynsställning kortas ned till fem dagar.
Sveriges Industriförbund och Stockholms Handelskammare anser att
tidsfristen beträffande aktiemarknadsbolags anmälningsskyldighet av
vissa befattningshavare som anses ha insynsställning enligt 14 § insi-
derlagen även fortsättningsvis bör vara 14 dagar. De befattningshavare
det är fråga om är de som avses i 8 § punkterna 5 och 6 insiderlagen.
Bestämmelserna i 14 och 15 §§ insiderlagen tar sikte på ett aktie-
marknadsbolags och dess moderföretags egna rutiner vid anställningar
m.m., eftersom det är aktiemarknadsbolaget eller dess moderföretag som
skall anmäla vilka personer som har inssynsställning och i vissa fall även
bedöma - vid behov i samråd med Finansinspektionen - t.ex. vilka
ledande befattningshavare som skall anses ha insynsställning. Syftet med
den egentliga anmälningsskyldigheten, dvs. att marknaden informeras om
de transaktioner som personer med insynsställning företar, är inte lika
starkt i detta hänseende. Här är det ju fråga om vilka som är eller skall bli
anmälningsskyldiga, frågor som i främst sistnämnda fall kan orsaka
administrativa problem. Detta är särskilt påtagligt när det gäller till
exempel utländska dotterbolag. Det kan erinras om att anmälnings-
skyldigheten enligt 9 § insiderlagen gäller för de personer som anses ha
insynsställning enligt 8 § första stycket punkterna 1^1 i och med att dessa
förutsättningar uppfylls och inte beroende på när t.ex en person som
anses ha insynsställning tagit emot en underrättelse från aktiemark-
nadsbolaget, såsom är fallet avseende punkterna 5 och 6 samma stycke.
Det finns därför enligt regeringen anledning att låta den nu gällande tids-
fristen gälla även fortsättningsvis avseende aktiemarknadsbolags och dess
moderföretags anmälningsskyldighet enligt 14 och 15 §§ insiderlagen.
I detta sammanhang kan erinras om den möjlighet en anmälningsskyl-
dig har att, efter erhållet tillstånd av Finansinspektionen, få uppgifter som
Prop. 1999/2000:109
68
skall anmälas överförda till registret genom automatisk databehandling.
Härigenom kan t.ex. VPC till Finansinspektionen vidareförmedia en
ändring av aktieinnehavet som görs i den anmälningsskyldiges
avstämningskonto. Den tidigare gällande avgiften för sådan dispensansö-
kan har nyligen avskaffats.
Regeringens förslag: Bestämmelsen om vad en anmälan skall inne-
hålla tas bort.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag, dock föreslås en särskild delegationsregel.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar promemorians förslag utan
erinran.
Skälen för regeringens förslag: En anmälan om aktieinnehav eller
ändring i innehavet skall innehålla vissa uppgifter som räknas upp i 12 §
insiderlagen.
Att i lag föreskriva vad en anmälan skall innehålla innebär att varje
ändring måste beslutas av riksdagen genom lag. Det innebär också att
lagstiftningen belastas med en bestämmelse som är av mer administrativ
karaktär. Då ett av syftena med nu aktuellt förslag är att göra insiderlag-
stiftningen mer tillgänglig, kan det ifrågasättas om det är ändamålsenligt
att ha en sådan bestämmelse i lagen.
Det synes därför inte vara påkallat att regleringen av anmälans innehåll
behöver ske i insiderlagstiftningen. Lagrådet har påpekat att en i detta
sammanhang införd delegationsregel torde avse föreskrift av verkstäl-
lighetskaraktär. Regeringen delar Lagrådets bedömning och en sådan
regel bör därför inte tas i lagen. Regeringen vill dock erinra om att den
enligt regeringsformen kan överlåta åt myndighet under regeringen att
meddela bestämmelser i ämnet.
Regeringens förslag: Definitionen av moder- och dotterföretag i
insiderlagstiftningen skall motsvara den definition som finns i aktie-
bolagslagen (1975:1385).
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar promemorians förslag utan
erinran.
Skälen för regeringens förslag: I 3 § insiderlagen finns en koncern-
definition som bygger på den definition som tidigare fanns i 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen. Insiderlagens koncemdefmition är dock något vidare
genom att även s.k. 50/50-bolag omfattas, dvs. två juridiska personer som
äger så många aktier eller andelar i en annan svensk eller utländsk
juridisk person att de har hälften var av rösterna för samtliga röster eller
Prop. 1999/2000:109
69
andelar. Sedan den 1 januari 1996 gäller en ny koncemdefinition i aktie- Prop. 1999/2000:109
bolagslagen som - till skillnad från den tidigare - innebär att bl.a. kon-
sortialavtal mellan delägare i aktiebolag kan ge upphov till ett koncern-
förhållande.
Frågan om det mot bakgrund av ändringen i aktiebolagslagen kan fin-
nas anledning att göra en justering av insiderlagens definition togs upp i
prop. 1995/96:215 (s. 40). Regeringen ansåg vid detta tillfälle att frågan
emellertid behövde övervägas ytterligare.
Insiderlagens koncemdefinition är av betydelse för bestämmande av
vilka företag som är moder- och dotterföretag till aktiemarknadsbolag.
Detta är i sin tur avgörande för vilka personer som är skyldiga att anmäla
innehav av aktier i bolaget till insiderregistret. Koncemdefinitionens
utformning är således av stor betydelse för aktiemarknadsbolagen.
Det får anses vara en fördel om den koncemdefinition som finns i
insiderlagen överensstämmer med aktiebolagslagens, inte minst på grund
av att olika definitioner kan leda till tolkningsproblem. Överensstämmer
insiderlagstiftningens definition med aktiebolagslagens, kan den praxis
som finns beträffande aktiebolagslagens definition även tjäna som
vägledning vid tillämpningen av insiderlagstiftningens definition.
Likartade definitioner underlättar också tillämpligheten av insiderlag-
stiftningen. Koncemdefinitionen bör därför ändras så att den motsvarar
aktiebolagslagens definition. Eftersom en sådan överensstämmelse bör
finnas kontinuerligt, bör detta komma till uttryck i lagtexten genom en
hänvisning till aktiebolagslagens definition.
Emellertid finns det skäl att fortfarande låta s.k. 50/50-bolag omfattas
av koncemdefinitionen i insiderlagstiftningen. Härvid hänvisas till vad
regeringen i tidigare sammanhang har uttalat (prop. 1990/91:42 s. 80).
Regeringens förslag: Den som är anställd eller uppdragstagare vid ett
värdepappersinstitut, en börs eller en auktoriserad marknadsplats och
som normalt kan antas ha tillgång till inte offentliggjord information
om sådant förhållande som kan påverka kursen på finansiella
instrument, skall till arbetsgivaren skriftligen anmäla eget och vissa
närstående fysiska personers innehav av finansiella instrument och
ändring i innehavet. Värdepappersinstitut, börs och auktoriserad
marknadsplats skall föra förteckning över sådana anmälningar.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får rätt att förordna om vad en förteckning skall innehålla.
Om ett institut underlåter att föra en sådan förteckning, skall
Finansinspektionen vid vite förelägga det att göra rättelse.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag, dock föreslås närståendes innehav inte vara anmälningsskyldiga
enligt lag.
70
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser tillstyrker eller lämnar
promemorians förslag utan erinran. Några remissinstanser, Svenska
Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och OM Stock-
holmsbörsen AB, anser att det med hänsyn till Finansinspektionens
föreskrifter och nuvarande självreglering på området inte finns något
behov av en lagstiftning. OM Stockholmsbörsen AB anser vidare, liksom
VPC AB, att förslaget leder till minskade krav i jämförelse med nuva-
rande reglering, samt ifrågasätter att börser och auktoriserade mark-
nadsplatser skall omfattas av sådana bestämmelser. Fondbolagens
förening anser att inte enbart värdepappersinstitut skall omfattas av
regleringen utan även börser m.fl. samt att - i likhet med Svenska Bank-
föreningen och Svenska Fondhandlareföreningen - kretsen av anmäl-
ningsskyldiga bör motsvara den som omfattas av Finansinspektionens
föreskrifter (FFFS 1998:21) och att det bör vara tillräckligt att arkivera
avräkningsnotor eller liknande i stället för att föra förteckning.
Finansinspektionen anser att anmälningsskyldigheten även skall omfatta
vissa närstående. Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser att
värdepappersinstituten bör åläggas att kvartalsvis skicka in sammanställ-
ningar över förteckningarna till Finansinspektionen. AktieTorget AB
anser det nödvändigt för att förslaget skall kunna godtas att en avgräns-
ning sker av de värdepappersinnehav som skall omfattas av anmälnings-
skyldigheten och att ett klarläggande sker av de arbetsrättsliga påfölj-
derna av insideraffärer. Sveriges Advokatförbund avstyrker förslaget
främst med hänsyn till berörda enskildas integritet.
Finansinspektionen har även i en skrivelse till regeringen i juni 1999
hemställt att det i lagen om värdepappersrörelse tas in en ny bestämmelse
om att värdepappersinstitut skall hålla en aktuell förteckning över
anställdas och närståendes affärer med finansiella instrument och
utländsk valuta (Fil999/2280).
Bör anmälningsskyldigheten utvidgas?
Bestämmelserna om anmälningsskyldighet för innehav av finansiella
instrument och förbud mot korttidshandel syftar till att reducera risken
för att de som omfattas av skyldigheten och förbudet genomför otill-
börliga affärer.
Motiven avseende anmälningsskyldigheten för de personer som har
insynsställning i aktiemarknadsbolag har behandlats utförligt i prop.
1990/91:42 (s. 53 f). Därvid anfördes att den bärande tanken bakom
anmälningsskyldigheten, förutom betydelse för kontrollen av förbudens
efterlevnad, är att den förmodas minska intresset för otillåten handel.
Detta beror på att den som normalt har tillgång till intern bolagsinfor-
mation tvingas att öppet redovisa sina och närståendes affärer med aktier
i det bolag vari han har insynsställning. Genom att fullgöra anmälnings-
skyldigheten kan dessa personer också värja sig mot misstankar om
obehörigt beteende. Det kan invändas att det är orealistiskt att tänka sig
att en person med insynsställning självmant skulle anmäla brottsliga
affärer. Den psykologiska funktionen av en anmälningsskyldighet får
Prop. 1999/2000:109
71
emellertid inte underskattas. En underlåtenhet att göra anmälan vid för-
ändring av anmälningspliktigs aktieinnehav kan anses utgöra indicium på
att otillåtet handlande förekommit. En person som hävdar att han inte haft
tillgång till inte offentliggjord information bör enligt motivuttalanden
därför ha lättare att bli trodd om han anmält förändringen i föreskriven
ordning än om han inte gjort det.
Motiven till införandet av ett förbud mot korttidshandel var i huvudsak
att förbudet utgör ett komplement till insiderlagens handelsförbud, att
förbudet har en preventiv effekt mot insiderbrott eftersom ett längre
innehav ökar osäkerheten om kursutvecklingen samt att förbudet stärker
allmänhetens och de olika aktörernas förtroende för värdepappersmark-
naden (prop. 1995/96:215 s. 66 f).
Det är av vikt att så långt som möjligt undanröja alla betänkligheter om
förekomsten av insiderhandel, så att allmänhetens förtroende för de
finansiella marknaderna upprätthålls. Mot denna bakgrund bör det över-
vägas att i lag införa anmälningsskyldighet även för andra kategorier än
dem som i dag omfattas av en sådan.
I värdepappersinstituten pågår kontinuerligt en mängd aktiviteter som
har anknytning till de finansiella marknaderna. Det är inte bara fråga om
mäklaruppdrag och analyser av dessa marknader, utan även uppdrag att
bistå bolag vid emissionsförfaranden och förvärvserbjudanden samt vid
noteringar på börser och andra marknadsplatser. Värdepappersinstitutens
agerande på de finansiella marknaderna spelar en central roll för att upp-
rätthålla allmänhetens förtroende.
Som framgått i avsnitt 7.1, omfattas anställda vid vissa sådana institut
redan av en självreglering, främst genom Svenska Fondhandlareföre-
ningens rekommendationer. Härtill kommer kravet i Finansinspektionens
föreskrifter på att värdepappersinstitut skall ha regler rörande anställdas
och närståendes egna affärer med finansiella instrument och valuta.
Inspektionens föreskrifter riktar sig mot värdepappersinstituten men
berör de anställda i instituten. Föreskrifterna synes grunda sig på det i
lagen om värdepappersrörelse upptagna sundhetskravet för bedrivandet
av värdepappersrörelse. Föreskrifterna medför en relativt omfattande
anmälningsskyldighet för de anställda i värdepappersinstituten. Det kan
emellertid ifrågasättas om det kan anses lämpligt att genom föreskrifter
riktade till instituten ålägga anställda en sådan skyldighet.
Av remissinstanserna påtalar några att det med hänsyn till Finans-
inspektionens föreskrifter och nuvarande självreglering inte finns något
behov av en lagstiftning och några andra att promemorians förslag leder
till minskade krav i jämförelse med nuvarande reglering.
Det föreligger ett gemensamt intresse för såväl lagstiftare och myn-
digheter som aktörerna på de finansiella marknaderna att förhindra
insiderhandel. Värdepappersinstituten bör därvid ta ett större ansvar för
att stävja att bl.a. de anställda ägnar sig åt sådan handel. Ett institut som
upptäcker att en anställd ägnar sig åt olämpliga affärer, bör självfallet
vidta åtgärder för att rätta till detta. För att instituten skall kunna ha
kontroll över de affärer med finansiella instrument som görs av personer
som är verksamma i institutet, bör en lagstadgad anmälningsskyldighet
införas. En sådan anmälningsskyldigheten bör dock inte omfatta handel
med utländsk valuta.
Prop. 1999/2000:109
72
Föreslagen anmälningsskyldighet torde bidra till att dessa personer
avhåller sig från otillbörliga transaktioner på värdepappersmarknaden.
Sådana transaktioner i ett värdepappersinstitut kan, utöver skada för-
troendet för marknaden, leda till problem för institutet gentemot såväl
kunder som tillsynsmyndighet. Det är därför motiverat att dessa personer
åläggs en anmälningsskyldighet. Mot denna bakgrund kan anmäl-
ningsskyldigheten, så som Sveriges Advokatsamfund hävdar, inte anses
utgöra en oberättigad inskränkning av de enskildas integritet.
Promemorians förslag tar sikte på svenska värdepappersinstitut. Det
finns emellertid enligt regeringens mening skäl att låta anställda vid
samtliga värdepappersinstitut omfattas av anmälningsskyldigheten, dvs.
även de utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial här i
landet.
I detta sammanhang bör det övervägas om inte anmälningsskyldighet
även bör införas för personer verksamma vid börs eller auktoriserad
marknadsplats. Fondbolagens förening har förespråkat en utvidgning
medan OM Stockholmsbörsen AB har motsatt sig en sådan. Med
beaktande av att börser och auktoriserade marknadsplatser dagligen får ta
del av en omfattande information om noterade bolag och finansiella
instrument och även icke offentliggjord information, såsom t.ex. vid en
diskussion om ett eventuellt börsstopp, finner regeringen att det finns
anledning att låta personer verksamma i dessa institut också omfattas av
föreslagen anmälningsskyldighet.
De insititut som omfattas av nu aktuell anmälningsskyldighet motsva-
rar de som är definierade som värdepappersinstitut i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse och som börser och auktoriserade marknadsplatser i
lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet.
Ansvaret för att de anställda fullgör sin anmälningsskyldighet bör
ligga på instituten, som skall föra förteckningar över innehaven.
Finansinspektionen bör i sin tur ges möjlighet att ingripa mot institut som
inte fullgör sina skyldigheter.
Anmälningsskyldighet för närståendes innehav
Den reglering som för närvarande finns på området har tillämpats en
längre tid och de flesta värdepappersinstitut har en uppbyggd organisa-
tion för att löpande handlägga ärenden av detta slag. Detsamma torde
gälla börser och auktoriserade marknadsplatser. Promemorians förslag
skiljer sig emellertid något i förhållande till den reglering som finns i
dag. Bland annat omfattar förslaget uppdragstagare men inte närstående.
Det föreligger även skillnad avseende anmälningsskyldighetens omfatt-
ning.
Några remissinstanser anser att kretsen av anmälningsskyldiga bör
motsvara den som omfattas av inspektionens föreskrifter.
När det gäller vilka personer som anmälningsskyldigheten skall avse,
bör enligt regeringens mening sådana personer omfattas som är anställda
eller uppdragstagare i nämnda institut och som normalt kan antas ha
tillgång till inte offentliggjord information om sådana förhållanden som
kan påverka kursen på finansiella instrument. Promemorians förslag
skiljer sig emellertid något i förhållande till den reglering som finns i
Prop. 1999/2000:109
73
dag. Bland annat omfattar förslaget inte närstående. Med beaktande av
den anmälningsskyldighet för närståendes innehav som gäller för de
personer som har insynsställning i aktiemarknadsbolag, finns det enligt
regeringen anledning att låta även nu aktuella anställda och upp-
dragstagare bli anmälningsskyldiga för vissa närståendes innehav. Det
finns emellertid anledning att i detta sammanhang låta kretsen av när-
stående vara något snävare än vad som gäller för anmälningsskyldigheten
för de personer som har insynsställning i aktiemarknadsbolag. Med när-
stående avses därför i detta sammanhang make, sambo och omyndigt
barn till den som är anmälningsskyldig.
Hur bör anmälningsskyldigheten för personer verksamma i värdepappers-
institut m.fl. utformas?
Det bör ankomma på instituten att upprätta förteckningar över vilka
kategorier av anställda och uppdragstagare som skall omfattas av anmäl-
ningsskyldigheten. Som exempel på uppdragstagare kan nämnas styrel-
seledamöterna i ett värdepappersbolag. Dessa omfattas redan i dag av
anmälningsskyldighet till insiderregistret om värdepappersbolaget är ett
aktiemarknadsbolag, men denna skyldighet avser i så fall endast styrel-
seledamots innehav i just det bolaget. Den anmälningsskyldighet till
institutet som nu föreslås, kommer därmed att bli mer omfattande än
motsvarande anmälan till insiderregistret.
Lagstiftningen bör utformas som en rambestämmelse med möjlighet
för regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, Finansinspek-
tionen att meddela föreskrifter om vilka anställda i avsedda institut som
skall vara anmälningsskyldiga.
Anmälningarna över de anställdas innehav av finansiella instrument
och ändringar i innehavet bör ges in till instituten. Dessa skall föra
register över sådana anmälningar. Anmälningsskyldigheten bör inte bara
omfatta en persons innehav av finansiella instrument i det institut där han
är verksam, utan avse det totala innehavet av sådana instrument, dvs.
även hans innehav i andra bolag. Att avgränsa denna anmälningsskyldig-
het på det sätt AktieTorget AB gör gällande kan inte göras utan att ett
flertal svåra bedömningar får göras av vilken kurspåverkande information
på värdepapper varje anställd vid var tid normalt får tillgång till och
medför att olika personer skall anmäla olika värdepapper. En sådan
avgränsning bör således inte ske.
Hur skall anställdas anmälningar om innehav föras?
En skyldighet för anställda och uppdragstagare att anmäla eget och vissa
närståendes innehav av finansiella instrument medför vissa administrativa
krav på instituten. Vissa invändningar har framförts angående det sätt
förteckningen skall föras. Fondbolagens förening, Svenska Bankföre-
ningen och Svenska Fondhandlareföreningen anser att det bör vara
tillräckligt att arkivera avräkningsnotor eller liknande i stället för att föra
förteckning.
Prop. 1999/2000:109
74
Det är viktigt att bestämmelserna om anmälningsskyldighet till insti-
tuten inklusive hur förteckningen skall föras är tydliga och enhetliga.
Risk finns annars för att redovisningen av innehaven får olika utformning
beroende på hos vilket institut registret förs. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, inspektionen bör därför kunna meddela när-
mare föreskrifter om registerföringen.
Det av Finansinspektionen förda insiderregistret är offentligt bl.a. på
grund av att marknaden skall kunna följa förändringarna i de innehav
som personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag har. Något
motsvarande intresse kan emellertid inte anses finnas beträffande nu
aktuell anmälningsskyldighet. Mot denna bakgrund och med hänsyn till
att ett offentliggörande av uppgifterna i ett sådant register utgör ett
ingrepp i den personliga integriteten, bör registret inte vara offentligt. Det
finns inte heller något intresse av att instituten kvartalsvis skall skicka in
sammanställningar över förteckningarna till inspektionen som Sveriges
Aktiesparares Riksförbund har föreslagit. Detta skulle innebära ett på-
tagligt merarbete för både instituten och inspektionen som inte skulle ha
någon egentlig betydelse för övervakningen av handeln på värdepap-
persmarknaden. Inspektionen har i stället att i sin löpande tillsyn
kontrollera att instituten sköter sina åligganden i denna del.
För att den föreslagna regleringen skall bli effektiv, krävs att
Finansinspektionen har möjlighet att kontrollera att instituten för register
över sina anställdas aktieinnehav och kan ingripa mot företag som
underlåter att följa bestämmelserna i lagen. Berörda institut står redan i
dag under tillsyn av inspektionen enligt bl.a. lagen om värdepap-
persrörelse och lagen om börs- och clearingverksamhet. Inspektionen bör
i samband med de inspektioner som görs inom ramen för den operativa
tillsynen av ett institut även kontrollera att institutet för ett register över
sina anställdas och uppdragstagares innehav av finansiella instrument.
Instituten skall givetvis även ha listor över de personkategorier som skall
anmäla sina innehav av finansiella instrument. Listoma bör hållas
tillgängliga för inspektionen.
Om ett institut underlåter att föra ett sådant register, bör inspektionen
ha möjlighet att förelägga det att göra rättelse. Ett sådant föreläggande
bör få förenas med vite. Skulle institutet, trots föreläggandet, inte vidta
rättelse, bör inspektionen kunna besluta om vite. Vid fortsatt underlå-
tenhet att följa förelägganden, torde Finansinspektionen i sista hand ha
möjlighet att tillgripa de sanktioner mot institutet som i övrigt står till
buds, dvs. varning eller återkallelse av tillståndet.
Institutens möjligheter att ingripa
Ett institut som upptäcker att en anställd ägnar sig åt insideraffärer, bör
vidta åtgärder för att rätta till detta. De åtgärder som föreligger är i första
hand av arbetsrättslig art. Anställda som i strid med instruktioner från
arbetsgivaren underlåter att fullgöra den föreslagna anmälnings-
skyldigheten torde alltså kunna bli föremål för åtgärder från arbetsgiva-
rens sida enligt arbetsrätten. De regler på arbetsrättens område som är
tillämpliga är närmast lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS). En
arbetstagare kan sägas upp om det finns saklig grund för uppsägning
Prop. 1999/2000:109
75
respektive avskedas om han grovt har åsidosatt sina åligganden mot
arbetsgivaren. LAS gäller för arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
men däremot inte för styrelseledamöter och verkställande direktörer i ett
företag.
Bestämmelser om möjligheterna att entlediga styrelseledamöter och i
vissa fall verkställande direktörer finns bl.a. i aktiebolagslagen och i
lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. En styrelseledamot eller en
verkställande direktör i nu aktuella institut torde sålunda enligt de
allmänna bestämmelserna i dessa lagar kunna bli entledigad vid otillåten
insiderhandel.
Enligt 2 kap. 1 § första stycket 4 lagen om värdepappersrörelse får
tillstånd för ett värdepappersbolag meddelas endast om de som avses ingå
i bolagets styrelse och vara verkställande direktör eller dennes
ställföreträdare har de insikter och den erfarenhet som måste krävas av
den som deltar i ledningen av ett värdepappersbolag och även i övrigt är
lämpliga för en sådan uppgift. Ett värdepappersbolags tillstånd skall
enligt 6 kap. 9 § tredje stycket 2 återkallas av Finansinspektionen om
någon som ingår i bolagets styrelse eller är verkställande direktör eller
dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 1 §
första stycket 4. I sådana fall får emellertid enligt fjärde stycket samma
paragraf tillståndet återkallas bara om inspektionen först beslutat att
anmärka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör
eller dennes ställföreträdare och han eller hon, sedan en av inspektionen
bestämd tid av högst tre månader gått, fortfarande finns kvar i styrelsen
eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare. Motsvarande
bestämmelser finns angående svenska bankinstitut i 7 kap. 16 § första
stycket 8 och andra stycket bankrörelselagen (1987:617) och angående
börser och auktoriserade marknadsplatser i 11 kap. 7 § lagen om börs-
och clearingverksamhet. Särskilda bestämmelser beträffande utländska
företag finns i 6 kap. 8 b-8 d §§ lagen om värdepappersrörelse och
beträffande utländska bankföretag i 7 kap. 18-19 §§ bankrörelselagen.
Dessa bestämmelser om återkallelse av tillstånd respektive oktroj torde
innebära ytterligare skäl för instituten att vidta åtgärder mot en
styrelseledamot eller verkställande direktör som ägnar sig åt insider-
handel.
De möjligheter som finns för instituten att ingripa mot anställda samt
styrelseledamöter och verkställande direktör får anses tillräckliga. Några
nya sanktioner mot dessa föreslås därför inte.
Finansinspektionens möjligheter att ingripa
Som nämnts tidigare kan Finansinspektionen förelägga ett institut som
underlåter att föra en förteckning över anställdas m.fl. innehav av finan-
siella instrument att göra rättelse. Ett sådant föreläggande kan förenas
med vite.
Om t.ex. ett värdepappersinstitut överträder bestämmelserna i lagen om
värdepappersrörelse eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen
eller på annat sätt visar sig olämpligt att utöva sådan rörelse som
tillståndet avser, kan institutet enligt 6 kap. 9 § samma lag meddelas var-
ning eller i sista hand återkallelse av tillståndet att driva den tillstånds-
Prop. 1999/2000:109
76
pliktiga verksamheten. Särskilda bestämmelser beträffande utländska Prop. 1999/2000:109
företag finns i 6 kap. 8 b-8 d §§ samma lag. Finansinspektionen har
således möjlighet att enligt denna bestämmelse ingripa mot ett institut där
insiderhandel förekommer. Frågan är om inspektionen bör ges vidgade
sanktionsmöjligheter i sådana fall.
En översyn av vissa rörelse- och tillsynsregler på bankområdet har
nyligen gjorts av Banklagskommittén i delbetänkandet Reglering och
tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag, SOU 1998:160. Kommittén
konstaterar i betänkandet att det nuvarande sanktionssystemet inte ger
Finansinspektionen tillräckliga möjligheter att ingripa på ändamålsenliga
sätt. Det föreslås därför att inspektionen får fler ingripandemedel till sitt
förfogande och ges större utrymme att bedöma vilken åtgärd som är
lämplig i en viss situation. Varning föreslås få ett utsträckt
tillämpningsområde som alternativ till återkallelse av oktroj respektive
tillstånd. Inspektionen föreslås, vid mindre allvarliga överträdelser, få
möjlighet att förutom utfärda föreläggande att vidta åtgärd och förbjuda
verkställighet av beslut, också få möjlighet att meddela anmärkning.
Betänkandet bereds för närvarande inom Finansdepartementet.
Förslagen i betänkandet gäller visserligen endast banker och kredit-
marknadsföretag. Införandet av ett nytt sanktionssystem för dessa institut
bör dock inte ses som en isolerad företeelse utan torde kunna påverka
tillsynen på hela den finansiella marknaden.
Samtidigt pågår beredning inom Regeringskansliet av betänkandet
Straffansvar för juridiska personer (SOU 1997:127), vari föreslås att
straffansvar för juridiska personer skall införas och sanktionsavgifter som
konkurrerar med straffbestämmelser tas bort.
Mot denna bakgrund bör införandet av nya möjligheter för Finans-
inspektionen att ingripa mot värdepappersinstitut och sanktionsbestäm-
melser mot dessa samordnas med beredningen av de ovannämnda
betänkandena. Något förslag i den delen läggs därför för närvarande inte
fram.
Regeringens bedömning: Kretsen av de personer som skall led-
ningsprövas enligt 2 kap. 1 § 4 lagen om värdepappersrörelse bör inte
utvidgas.
Promemorian tar inte upp denna fråga.
Skälen för regeringens bedömning: Finansinspektionen har i en
skrivelse till regeringen i juni 1999 hemställt att kretsen av de personer
som skall ledningsprövas enligt 2 kap. 1 § 4 lagen om värdepappers-
rörelse skall utvidgas till att omfatta även andra personer med ledande
ställning i bolaget (Fil999/2280).
En av förutsättningarna för att meddela tillstånd att driva värdepap-
persrörelse är enligt 2 kap. 1 § 4 lagen om värdepappersrörelse att de som
avses ingå i värdepappersbolagets styrelse och vara verkställande direktör
eller dennes ställföreträdare har de insikter och den erfarenhet som måste
77
krävas av den som deltar i ledningen av ett värdepappersbolag och även i
övrigt är lämpliga för en sådan uppgift. Vidare skall enligt 6 kap. 9 §
tredje stycket 2 samma lag ett sådant tillstånd återkallas om någon som
ingår i bolagets styrelse eller är verkställande direktör eller dennes
ställföreträdare inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 1 § 4 samma
lag. Den prövning som sker i dessa fall brukar benämnas led-
ningsprövning.
Motsvarande bestämmelser avseende ledningar finns beträffande ban-
ker i bl.a. bankrörelselagen, beträffande kreditmarknadsföretag i lagen
(1992:1610) finansieringsverksamhet och beträffande försäkringsföretag i
försäkringsrörelselagen (1982:713).
Finansinspektionen har i skrivelsen anfört att kretsen för led-
ningsprövningen i värdepappersbolag bör utvidgas på så sätt att inspek-
tionen efter samråd med institutet bestämmer vilka anställda som skall
omfattas av den utvidgade ledningsprövningen.
Den av Finansinspektionen föreslagna utvidgningen innebär enligt
regeringens mening att en relativt stor krets av personer skulle kunna
komma att underkastas en inte obetydlig prövning av personliga förhål-
landen. Förslaget innebär också att utvidgningen omfattar endast an-
ställda i värdepappersbolag. En sådan ändring skulle emellertid enligt
regeringen i vart fall för närvarande föra alltför långt, främst med hänsyn
till att likartade bestämmelser gäller för de nämnda institut som står under
inspektionens tillsyn. Någon utvidgning av den krets av personer som
skall ledningsprövas bör därför inte ske.
Prop. 1999/2000:109
78
Prop. 1999/2000:109
De nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 2001. Genom ikraftträ-
dandet av insiderstrafflagen upphävs insiderlagen (1990:1342).
Erinran om insiderlagens upphävande i ikraftträdandebestämmelsen till
lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella
instrument har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Enligt Lagrådets mening krävs en övergångsbestämmelse som anger att
för transaktioner som skett omedelbart före ikraftträdandet gäller den
längre anmälningsfristen enligt äldre lag.
Regeringen delar Lagrådets bedömning. En övergångsbestämmelse bör
därför införas i enlighet med Lagrådets förslag.
79
I promemorian har förutskickats att en överflyttning av utredningsansva-
ret till Ekobrottsmyndigheten och ett utvidgat tillsynsansvar för
Finansinspektionen torde få ekonomiska konsekvenser. Som framgår av
kapitel 5 föreslås inte någon överflyttning utan endast ett klarläggande
vid vilken tidpunkt inspektionen skall anmäla misstanke om brott till
åklagare. Detta klarläggande medför inte några ekonomiska effekter.
Förslagen syftar till att underlätta tillämpningen av insiderlagstift-
ningen. För att uppnå detta syfte föreslås exempelvis en uppdelning i två
lagar, en definition av insiderinformation och nya straffbestämmelser.
Avsikten med dessa förslag är att Finansinspektionen på ett effektivt och
konsekvent sätt skall kunna övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i
dessa lagar. Något beaktansvärt merarbete för inspektionen synes därvid
inte uppkomma. Det bör emellertid anmärkas att ett av förslagen, nämli-
gen skyldigheten för börser och auktoriserade marknadsplatser att föra
förteckning över vissa uppdragstagares och anställdas innehav av finan-
siella instrument, innebär en ny kontrolluppgift för inspektionen.
Merarbetet i denna del är begränsat. Sammantaget är det regeringens
bedömning att nu aktuellt förslag skall hanteras inom inspektionens ram.
Förslagen syftar, utöver att underlätta tillämpningen av insiderlagstift-
ningen, även till att lagstiftningen skall bidra till att allmänhetens för-
troende för den svenska värdepappersmarknaden ökar.
Prop. 1999/2000:109
80
Rubriken till lagen har ändrats i enlighet med Lagrådets förslag.
1§
Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § första stycket insiderlagen
(1990:1342).
I punkten 1 har en definition av begreppet insiderinformation tagits in.
En sådan definition finns i artikel 1.1 i insiderdirektivet. Med insi-
derinformation skall förstås information om en icke offentliggjord eller
inte allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kur-
sen på finansiella instrument. Definitionen har tagits in för att underlätta
utformningen av bl.a. ansvarsbestämmelsen i 2 §. I 4 § insiderlagen tala-
des det om information eller kunskap om en icke offentliggjord om-
ständighet. (Ordet "information" är enligt allmänt språkbruk en sam-
lingsbeteckning för uppgifter, kunskaper och vetande av vilket slag som
helst. I begreppet information ryms alltså alla typer av uppgifter obero-
ende av deras karaktär.) Den vidsträckta innebörden av ordet
"information" gör att gränserna för vad som utgör insiderinformation
sätts av de övriga kriterierna i definitionen. Ändringen har gjorts för att
inte i onödan belasta lagtexten och någon skillnad mot tidigare är därför
inte avsedd. Informationen behöver inte vara kopplad till ett speciellt
objekt utan kan också avse en allmänt kurspåverkande omständighet,
t.ex. det allmänna ränteläget, nya skatteregler, kunskap om en stor aktie-
ägares förväntade affärer eller kunskap bland anställda hos en portfölj-
förvaltare om vad en kund har för avsikt med sina affärer (se prop.
1990/91:42 s. 82). En förutsättning för att någon skall kunna göras
ansvarig enligt bestämmelsen är att personen vid tidpunkten för förvärvet
eller avyttringen har insiderinformation. Enligt definitionen av insi-
derinformation i 1 § krävs att informationen inte skall vara offentliggjord
eller allmänt känd. Den som har information som är allmänt känd kan
således inte anses ha insiderinformation. Inte heller den som har
information om en omständighet som har upphört att ha betydelse för
kursen på finansiella instrument kan anses ha insiderinformation. Förvärv
eller avyttring av finansiella instrument får alltså ske när information av
lägst samma kvalitet och kvantitet som utlöste förbudet är offentlig eller
allmänt känd. En uppgift ska anses vara offentlig om den är tillgänglig
för var och en som vill söka efter den i massmedia, bland uttalanden från
bolaget, offentliga föredrag eller liknande (jfr prop. 1990/91:42 s. 83).
Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt 7.1.
Definitionen av handel på värdepappersmarknaden i punkten 2 mot-
svarar i sak definitionen i nuvarande insiderlagen. Bestämmelsen har
dock förtydligats så att det klart framgår att definitionen omfattar handel
såväl genom som med någon som yrkesmässigt bedriver sådan verksam-
het som avses i 1 kap. 3 § första stycket lagen (1991:981) om värdepap-
persrörelse (jfr Per Samuelsson m.fl., Lärobok i kapitalmarknadsrätt, 2
uppl., s. 278 f). Den föreslagna definitionen kommer även att omfatta
bestämmelsen om otillbörlig kurspåverkan i 9 §. I lagen (1991:980) om
Prop. 1999/2000:109
81
handel med finansiella instrument finns i dag ingen motsvarande defini-
tion, men i författningskommentaren till bestämmelsen om otillbörlig
kurspåverkan (se prop. 1995/96:215 s. 94) görs en hänvisning till defi-
nitionen i insiderlagen.
I punkten 3 definieras finansiellt instrument. Denna definition liksom
den i punkten 4 har hämtats från lagen om handel med finansiella
instrument. Se vidare avsnitt 7.5.
I punkten 4 definieras fondpapper som aktie och obligation samt
sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän
omsättning, andel i värdepappersfond och aktieägares rätt gentemot den
som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag (depåbevis).
Med aktie avses aktier i såväl svenska som utländska aktiebolag (se prop.
1990/91:42 s. 51 och prop. 1990/91:142 s. 143).
2 § och 3 §
Paragraferna motsvarar i huvudsak 4 § och 20 § första stycket insider-
lagen. I de nya bestämmelserna används begreppet insiderinformation
som finns definierat i 1 §. De personer som kan fällas till ansvar för
insiderbrott är på samma sätt som enligt insiderlagen uppdelade i tre
olika personkretsar. Beträffande första och andra personkretsen gäller
samma förbud medan det för den tredje kretsen krävs att insiderinfor-
mationen ska ha kommit ut obehörigen. För att förenkla förståelsen av
vilken omfattning det nuvarande förbudet mot insiderinformation har och
undvika missförstånd har förbudet delats upp i två paragrafer. Förbudet i
2 § avser första och andra personkretsen eller de personer som har
anställning, uppdrag eller annan befattning, som normalt innebär att han
eller hon får kännedom om omständigheter som har betydelse för kursen
på finansiella instrument, och som på grund härav fått insiderinformation
eller de som får sådan information som rör ett aktiebolag i vilket de äger
aktier. Det bör anmärkas att Lagrådet har diskuterat om ordet ”normalt”
skall utgå ur lagtexten men avstått från att framföra förslag om en sådan
ändring.
Förbudet i 3 § avser den tredje personkretsen eller de personer som fått
insiderinformation som antingen måste ha röjts av någon i 2 § eller på
annat sätt kommit ut obehörigen.
Flera remissinstanser påtalar att det är oklart i vilken utsträckning
medverkansbestämmelsen i 23 kap. 4 § brottsbalken är tillämplig. Ansvar
för insiderbrott kan inträda även då gärningsmannen tillhör kretsen av
medverkande enligt terminologin i 23 kap. 4 § brottsbalken. För att
klargöra rättsläget införs ett förbud mot att använda insiderinformation
till att med råd eller på annat sådant sätt föranleda någon annan till
förvärv eller avyttring även för den tredje personkretsen. Medverkans-
bestämmelsema i 23 kap. brottsbalken skall dock fortfarande vara
tillämpliga.
Enligt punkten 1 i respektive paragraf, som utformats med beaktande
av Lagrådets synpunkter, föreligger straffansvar för den som genom
handel på värdepappersmarknaden för egen eller annans räkning förvär-
var eller avyttrar sådana finansiella instrument som informationen rör.
Motsvarande förbudsbestämmelse fanns i 4 § insiderlagen. För att uppnå
Prop. 1999/2000:109
82
en bättre överensstämmelse med terminologin i insiderdirektivet, har
begreppen "köpa eller sälja" bytts ut mot "förvärva eller avyttra". Punk-
ten 2 i paragraferna omfattar den som använder insiderinformation till att
med råd eller på annat sätt föranleda någon annan till sådan handel som
avses i punkten 1 och motsvarar den bestämmelse som fanns i 4 § första
stycket insiderlagen. För ansvar krävs att informationen används av
rådgivaren. Det betyder att det måste finnas ett samband mellan insi-
derinformationen och rådet. Ett råd som skulle ha fått samma innehåll
även om rådgivaren inte haft tillgång till insiderinformation medför inte
ansvar (se prop. 1995/96:215 s. 75 f). Underlåtenhet att lämna råd om-
fattas inte utan det straffbara området är begränsat till de fall då någon
aktivt vidtar en åtgärd på ett sätt som kan jämställas med råd (se prop.
1995/96:215 s. 84). Att lämna uppgift om ett förestående förvärvs-
erbjudande i det enda syftet att sätta uppgiftsmottagaren i stånd att ut-
nyttja informationen till aktieköp eller aktieförsäljning kan vara jämför-
ligt med lämnande av ett otillåtet råd (jfr prop. 1984/85:157 s. 87). För att
ett brott skall komma till stånd krävs emellertid att tipsmottagaren
föranleds att förvärva eller avyttra finansiella instrument.
För insiderbrott av normalgraden har böter utgått från straffskalan (se
avsnitt 7.2). Straffet vid sådana brott är således fängelse i högst två år.
4§
Bestämmelsen är ny och innebär att ett nytt brott - insiderförseelse -
införs. Enligt bestämmelsen, som har kommenterats i avsnitt 7.3, skall
dömas till ansvar även vid ringa fall av insiderbrott.
5§
Paragrafen motsvarar i huvudsak 20 § andra stycket insiderlagen och
behandlar i vilka fall ansvar kan ådömas för grovt insiderbrott.
6§
Paragrafen motsvarar bestämmelserna i 20 § tredje stycket insiderlagen.
Det har tidigare framhållits att det för en fungerande insiderlagstiftning är
viktigt att överträdelse av förbud mot insiderhandel handläggs så snabbt
och effektivt som möjligt. Mot bakgrund härav kan det inte längre anses
vara motiverat att - såsom i insiderlagen - ha en förlängd pre-
skriptionstid.
7§
Paragrafen är ny och innebär att ett nytt brott - obehörigt röjande av
insiderinformation - införs. Bestämmelsen, som har kommenterats i
avsnitt 7.3, motsvarar artikel 3 a) i insiderdirektivet. För straffansvar
krävs att röjandet skett obehörigen. Ansvar skall därför inte ådömas då
röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller
åligganden. Något krav finns inte på att röjandet av informationen skall
föranleda någon att förvärva eller avyttra finansiella instrument. Enligt
Prop. 1999/2000:109
83
insiderdirektivet skall, såsom Lagrådet påpekat, bestämmelsen även Prop. 1999/2000:109
omfatta den som får insiderinformation som rör ett aktiebolag i vilket han
eller hon äger aktier. I paragrafens första stycke införs därför en ny andra
mening med denna innebörd.
Såsom framhållits i avsnitt 7.3 skall meddelarfriheten och rätten till
anonymitet enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandeffihetsgrundlagen
äga företräde.
8§
Paragrafens första stycke motsvarar i huvudsak 7 § insiderlagen och
innehåller undantag från bestämmelserna i 2-6 §§. Undantaget i första
stycket 4 har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Begreppen
”köpa eller sälja” har bytts ut mot ”förvärva eller avyttra”. Vidare
används i bestämmelsen begreppet insiderinformation som finns defi-
nierat i 1 §. Orden "köp- eller säljorder” har bytts ut mot "uppdrag som
lämnats företaget att förvärva eller avyttra finansiella instrument".
Andra stycket motsvarar i huvudsak nuvarande 2 § andra stycket insi-
derlagen. I stycket har uppräkningen av de finansiella instrument som
skall jämställas med aktie kompletterats med orden ”aktierelaterade
finansiella instrument såsom”. Avsikten är att nya instrument som inte i
dag omfattas av uppräkningen skall kunna omfattas av bestämmelsen.
Det får dock endast vara fråga om finansiella instrument som har samma
anknytning till en aktie som de i stycket uppräknade instrumenten (jfr
bl.a. prop. 1984/85:157 s. 80 och prop. 1990/91:42 s. 77). Som exempel
på ett sådant instrument kan nämnas kapitalandelslån. Se vidare även
avsnitt 7.5.
Av de uppräknade finansiella instrumenten i andra stycket har i för-
hållande till uppräkningen i 2 § andra stycket insiderlagen begreppet
”emissionsbevis” ersatts av begreppet ”teckningsrätt”. Emissionsbevis
omfattas emellertid fortfarande av bestämmelsen då uppräkningen även
tar sikte på liknande aktierelaterade finansiella instrument vilket emis-
sionsbevis utgör. Vidare har den i 2 § andra stycket sista meningen an-
givna bestämmelsen om utfärdande av köp- och säljoptioner tagits bort,
eftersom dessa situationer ändå redan omfattas av handelsförbudet.
9§
Paragrafen motsvarar straffbestämmelsen i 7 kap. 1 § lagen om handel
med finansiella instrument.
För brott av normalgraden har böter utgått från straffskalan (se avsnitt
7.2). Straffet vid sådana brott är således fängelse i högst två år.
Även vid ringa fall av otillbörlig kurspåverkan skall det dömas till an-
svar (se avsnitt 7.3). Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader.
10 §
Paragrafen motsvarar 1 § andra stycket insiderlagen.
84
11 §
Prop. 1999/2000:109
Paragrafen motsvarar 27 § insiderlagen. Lagrådet har påpekat att
bestämmelsen saknar föreskrift om förverkande vid otillbörlig kurspå-
verkan, men anfört att en sådan skillnad kan vara sakligt motiverad efter-
som otillbörlig kurspåverkan kan ha så många olika bakomliggande syf-
ten att vinsten av den många gånger kan vara svår att mäta. Lagrådets på-
pekande har i nu aktuellt lagstiftningsärende inte föranlett någon vidare
åtgärd.
12 §
Paragrafens första stycke motsvarar 17 § insiderlagen och 6 kap. 1 §
lagen om handel med finansiella instrument. Finansinspektionen skall
övervaka att bestämmelserna i insiderstrafflagen följs (jfr avsnitt 5).
I andra stycket erinras om den frågerätt Finansinspektionen har för sin
tillsyn över handeln på värdepappersmarknaden enligt 6 kap. 1 a § lagen
om handel med finansiella instrument.
13 §
Paragrafen motsvarar 28 § insiderlagen och 6 kap. 4 § lagen om handel
med finansiella instrument.
14 §
Paragrafen är ny och innebär att Finansinspektionen skall göra anmälan
till åklagare så snart det finns anledning att anta att brott enligt lagen har
begåtts. Finansinspektionen skall inte själv göra någon bedömning av om
gärningen kan föranleda fällande dom. Gärningens allvar, om vårdslöshet
eller uppsåt förelegat, vem som är ansvarig för överträdelsen i
straffrättslig mening och liknande bedömningar skall ske i den efterföl-
jande brottsutredningen. Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt
5.3.
85
1 §
Definitionerna i punkterna 1 och 2 har hämtats från lagen om handel med
finansiella instrument (jfr avsnitt 7.5) och definitionerna i punkterna 5
och 6 har hämtats från insiderlagen. Ändringen av definitionen av moder-
och dotterföretag har kommenterats i avsnitt 8.5.
Definitioner av värdepappersinstitut, börs och auktoriserad marknads-
plats har förts in i punkterna 3 och 4 (jfr avsnitt 8.6).
2§
Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § andra och tredje stycket insiderla-
gen.
I första stycket har uppräkningen av de finansiella instrument som skall
jämställas med aktie kompletterats med orden ”aktierelaterade finansiella
instrument såsom”. Avsikten är att nya instrument som inte i dag
omfattas av uppräkningen skall kunna omfattas av bestämmelsen. Det får
dock endast vara fråga om finansiella instrument som har samma
anknytning till en aktie som de i stycket uppräknade instrumenten (jfr
bl.a. prop. 1984/85:157 s. 80 och prop. 1990/91:42 s. 77). Som exempel
på ett sådant instrument kan nämnas kapitalandelslån. Se vidare avsnitt
7.5.
Av de uppräknade finansiella instrumenten i första stycket har i för-
hållande till uppräkningen i 2 § andra stycket insiderlagen begreppet
”emissionsbevis” ersatts av begreppet ”teckningsrätt”. Andra
emissionsbevis omfattas emellertid fortfarande av bestämmelsen då
uppräkningen även tar sikte på liknande aktierelaterade finansiella
instrument vilket emissionsbevis utgör.
Andra stycket motsvarar 2 § tredje stycket insiderlagen.
Paragrafen motsvarar 8 § insiderlagen.
4§
Paragrafen motsvarar i huvudsak 9 § insiderlagen, dock med undantag
för 9 § sjätte stycket som återfinns i 10 §.
Aktiemarknadsbolag skall enligt första stycket andra meningen anmäla
innehav av egna aktier. Denna anmälningsskyldighet trädde i kraft den 10
mars 2000 (se avsnitt 8.1). Enligt 1 kap. 7 § aktiebolagslagen
(1975:1385) avses med egen aktie en aktie som innehas av aktiebolaget
självt. Av nämnda bestämmelse framgår vidare bl.a. att en sådan aktie
inte skall räknas med när det i lag eller bolagsordningen för giltigt beslut
eller för utövande av befogenhet föreskrivs samtycke av ägare till en viss
andel av aktierna. I aktiebolagslagen finns ytterligare särskilda
bestämmelser om egna aktier, t.ex. att ett aktiebolag aldrig får teckna
Prop. 1999/2000:109
86
egna aktier (7 kap. 1 § samma lag). Aktiemarknadsbolags anmälnings-
skyldighet avseende egna aktier avser endast aktier och således inte
sådana aktierelaterade instrument som avses i 2 § första stycket.
Undantaget i samma mening infördes samtidigt som nämnda anmäl-
ningsskyldighet för aktiemarknadsbolag.
Lagrådet har ansett att den i lagrådsremissen föreslagna delegations-
regeln i paragrafens sista stycke torde avse föreskrift av verkställig-
hetskaraktär. Regeringen har enligt Lagrådet rätt att besluta sådana före-
skrifter med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 1 regeringsformen, varför
regeln är onödig och därför bör utgå. Delegationsregeln har därför inte
tagits med i propositionens lagförslag.
Beträffande anmälningsskyldigheten har Lagrådet lämnat följande
synpunkter. Lagrådet utgår från att anmälningar enligt 4 § kan göras till
Finansinspektionen på elektronisk väg, t.ex. med användande av e-post,
av vem som helst, ehuru det blir inspektionens uppgift att föra in dem i
registret. Möjligheten för enskilda att göra anmälan med hjälp av teknisk
överföring synes vara en nära nog nödvändig förutsättning för att den i
6 § föreslagna femdagarsffisten skall fungera i praktiken. Att anmälan
enligt 4 § skall göras skriftligen utgör inte hinder för att tillåta anmäl-
ningar på elektronisk väg, bestyrkta med anmälarens digitala signatur
eller liknande; skriftlighetskravet måste numera anses tillgodosett även
om skriven text överförs med tekniska hjälpmedel.
Regeringen vill i detta sammanhang erinra om förslaget till lag om
kvalificerade elektroniska signaturer (prop. 1999/2000:117).
5§
Paragrafen motsvarar 10 § insiderlagen.
6§
Paragrafen motsvarar i huvudsak 13 § insiderlagen.
I första stycket har tidsfristen för anmälningsskyldigheten kortats ned
från 14 till fem dagar. Dessutom framgår det uttryckligen av samma
stycke att anmälan skall ha kommit in till Finansinspektionen inom den
angivna tidsfristen. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 8.3.
7§
Paragrafen motsvarar i huvudsak 14 § insiderlagen.
Av paragrafen framgår numera uttryckligen att även ändringar i insyns-
ställning skall anmälas till Finansinspektionen. Detta framgick tidigare
endast genom uttalanden i förarbetena (se prop. 1990/91:42 s. 100).
Tidsfristen för anmälan i dessa fall skall, som angetts i avsnitt 8.3, även
fortsättningsvis vara 14 dagar.
8§
Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 § insiderlagen.
Prop. 1999/2000:109
87
Av paragrafen framgår numera uttryckligen att även ändringar i insyns-
ställning skall anmälas till Finansinspektionen. Detta framgick tidigare
endast genom uttalanden i förarbetena (se prop. 1990/91:42 s. 100.).
Tidsfristen för anmälan i dessa fall skall, som angetts i avsnitt 8.3, även
fortsättningsvis vara 14 dagar.
9§
Paragrafen motsvarar i huvudsak 16 § insiderlagen.
I första stycket har beteckningen insiderregister ersatts med insyns-
register (se avsnitt 8.2).
10 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 9 § sjätte stycket insiderlagen.
11 §
Paragrafen motsvarar 11 § insiderlagen.
I första stycket har hänvisningen till handelsförbudet i 4 § insiderlagen
tagits bort. Syftet med förteckningen skall dock vara detsamma som
tidigare (se avsnitt 8.1). Någon ändring i sak är därför inte avsedd.
Sålunda får regeringen besluta om att det vid en myndighet skall föras en
förteckning över innehav av finansiella instrument avseende bl.a. leda-
möterna i styrelsen, om det med hänsyn till tillgången på kurspåverkande
information inom en myndighet är påkallat att en sådan förteckning förs.
Det åligger således regeringen att avgöra om sådan kurspåverkande
information finns vid en myndighet att det är påkallat att föra en sådan
förteckning.
12 §
Paragrafen är ny. Bestämmelsen har kommenterats närmare i avsnitt 8.6.
I första stycket införs en skyldighet för den som är anställd eller upp-
dragstagare vid ett värdepappersinstitut, en börs eller en auktoriserad
marknadsplats och som normalt kan antas ha tillgång till icke offentlig-
gjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen på
finansiella instrument, att till arbetsgivaren skriftligen anmäla egna
innehav av finansiella instrument och ändring i innehavet. Definitioner av
aktuella institut finns i 1 §.
I andra stycket föreskrivs, i likhet med vad som gäller anmälnings-
skyldigheten för de personer som har insynsställning i ett aktiemark-
nadsbolag, att vissa närståendes innehav skall likställas med den anmäl-
ningsskyldiges egna. Kretsen av närstående begränsas emellertid vad
gäller nu aktuell anmälningsskyldighet till att avse endast make, sambo
och omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad.
Prop. 1999/2000:109
88
13 §
Prop. 1999/2000:109
Paragrafen är ny. Bestämmelsen har kommenterats närmare i avsnitt 8.6.
Enligt första stycket åligger det värdepappersinstitut, börs och aukto-
riserad marknadsplats att föra en förteckning över sådana anmälningar
över innehav av finansiella instrument som gjorts med stöd av 12 §.
Om ett värdepappersinstitut underlåter att föra en sådan förteckning
som avses i första stycket, får Finansinspektionen enligt andra stycket
förelägga institutet att göra rättelse. Vidtas inte rättelse kan inspektionen
vidta andra sanktioner som står till förfogande, såsom exempelvis att
föreskriva vite eller meddela varning.
14 §
Paragrafen är ny och innebär att regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vilka som
är anmälningsskyldiga enligt 12 §, dvs. vilka personkategorier som
omfattas av förteckningen. Vidare får föreskrifter även meddelas om vad
en förteckning enligt 13 § skall innehålla.
15 §
Paragrafen motsvarar 7 a § insiderlagen.
Förbudet mot korttidshandel gäller enligt andra stycket punkten 2
numera även aktiemarknadsbolag som förvärvar egna aktier. Denna änd-
ring trädde i kraft den 10 mars 2000 (se avsnitt 8.1).
Undantaget i sista stycket infördes samtidigt som förbudet mot kort-
tidshandel för aktiemarknadsbolagens förvärv av egna aktier infördes i
andra stycket punkten 2.
De som i huvudsak omfattas av förbudet mot korttidshandel är sådana
personer som har insynsställning enligt 3 § första stycket 1-3. Anmäl-
ningsskyldigheten för dessa personer omfattar förvärv och avyttringar
såväl på värdepappersmarknaden som utanför denna. Förbudet mot kort-
tidshandel avser därför förvärv och avyttringar såväl på som utanför vär-
depappersmarknaden.
16 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 7 b § insiderlagen.
I första stycket punkten 1 har ett förtydligande gjorts som innebär att
aktier får överlåtas till marknadskurs om den är lägre än anskaffnings-
kursen.
17 §
Paragrafen motsvarar 17 § insiderlagen.
89
18 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 18 § insiderlagen. Vissa redaktionella
ändringar har gjorts till följd av att en del av frågerätten enligt 18 § insi-
derlagen även avser utredningar om insiderbrottslighet och inte nu
aktuella överträdelser. Frågerätten enligt denna paragraf får användas
endast för att utreda överträdelser enligt denna lag (se avsnitt 5.4).
Lagrådet har påpekat att det av punkten 4 i lagrådsremissens förslag
framgår att Finansinspektionens frågerätt skall gälla i förhållande till
”myndighet”. Med myndighet menas i regeringsformen regeringen,
domstol eller förvaltningsmyndighet. Lagrådet har ifrågasatt om inspek-
tionen verkligen skall ha en på lag grundad rätt att få ut uppgifter från
regeringen eller domstolarna. Om detta inte heller skulle vara avsikten,
bör ordet ”myndighet” i punkten 4 enligt Lagrådet bytas ut mot ”annan
förvaltningsmyndighet”.
Rätten för Finansinspektionen att få de uppgifter som den behöver för
sin utredning från myndighet infördes vid tillkomsten av insiderlagen. Av
förarbetena framgår inte annat än att avsikten synes ha varit att uppgifter
skulle kunna erhållas från bl.a. Sveriges riksbank, Riksgäldskontoret,
kommuner och statliga verk (prop. 1990/91:42 s. 101). Punkten 4 har
därför utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
19 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 19 § insiderlagen.
I paragrafen har införts en möjlighet för Finansinspektionen att även
sätta ut vite om ett institut enligt 13 § andra stycket underlåter att föra
förteckning över anmälningsskyldigas innehav.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Inspektio-
nen bör enligt Lagrådet därvid vara oförhindrad att föreskriva vite redan i
sitt första föreläggande, vilket den föreslagna formuleringen i lagråds-
remissen inte tycks ge stöd för.
20-24 §§
Paragraferna motsvarar i huvudsak 21-25 §§ insiderlagen.
25 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 26 § insiderlagen.
I första stycket hänvisas till den allmänna bestämmelsen om överkla-
gande hos allmän förvaltningsdomstol som finns i 22 a § förvaltningsla-
gen (1986:223).
26 §
Paragrafen motsvarar 28 § insiderlagen.
Prop. 1999/2000:109
90
1 kap. 4 §
Ändringarna i andra stycket innebär att hänvisningen till insiderlagen
ersätts av en hänvisning till insiderstrafflagen och att ett tillägg görs i
anledning av att ett nytt brott - obehörigt röjande av insiderinformation -
införs i samma lag.
5 kap. 1 §
Första stycket punkten 5 har ändrats till följd av att bestämmelserna om
insiderbrottslighet och otillbörlig kurspåverkan numera finns i insider-
strafflagen.
8 kap. 5 §
Tredje stycket har ändrats till följd av att insiderlagen har ersatts av insi-
derstrafflagen och lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av
finansiella instrument.
Prop. 1999/2000:109
91
6 kap. lag
Paragrafen är ny. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 5.4.
Genom denna frågerätt ges Finansinspektionen rätt att inhämta upp-
gifter från de flesta aktörerna på värdepappersmarknaden. Finans-
inspektionen anser i sitt yttrande att nuvarande frågerätt i insiderlagen bör
begränsas, eftersom frågerätten i dag omfattar den som det finns
anledning att anta har gjort en överträdelse av en straffbestämmelse. En
modifierad frågerätt bör enligt inspektionen föreskriva att inspektionen
har rätt att av den som förvärvat eller avyttrat finansiella instrument få de
uppgifter som inspektionen behöver för sin marknadsövervakning och
tillsyn.
Frågerätten enligt 18 § insiderlagen vänder sig i punkten 1 mot den
som det finns anledning anta har gjort överträdelsen och i punkten 9 mot
någon annan som köpt eller sålt finansiella instrument, om det finns an-
ledning anta att köpet eller försäljningen föranletts av otillåtet råd eller
annan sådan åtgärd som avses i 4 § (förbudet mot insiderhandel). Sådan
frågerätt är enligt regeringens mening av brottsutredande karaktär.
Eftersom Finansinspektionens roll i den utredande verksamheten är rent
tillsynsinriktad och då den utredande verksamheten inte får syfta till att
utreda brott (se avsnitt 5.4), bör det inte råda några oklarheter om denna
gränsdragning. En allmän frågerätt mot de som förvärvat eller avyttrat
finansiella instrument kan komma att avse en person som har gjort sig
skyldig till en överträdelse av straffbestämmelserna. Den frågerätt som
inspektionen skall erhålla för sin tillsyn över handeln på värdepappers-
marknaden bör därför utformas på det sättet att flertalet av de aktörer på
värdepappersmarknaden som kan antas ha viktig informationen för ut-
övandet av inspektionens tillsyn omfattas.
Frågerätten motsvarar i stort den frågerätt som Finansinspektionen
enligt 18 § insiderlagen har i dag, dock med undantag för punkterna 1
och 9. En skillnad finns emellertid avseende frågerätten enligt punkten 3.
Här omfattas även större ägare till sådant aktiebolag eller sådan annan
juridisk person som avses i punkterna 1 och 2. Med större ägare avses i
detta sammanhang en ägare som äger 10 procent eller mer av kapitalet
eller av samtliga röster i eller på grund av sitt innehav har ett väsentligt
inflytande över ledningen av aktiebolaget eller den juridiska personen.
Frågerätten enligt punkten 4 har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag (se författningskommentaren till 18 § lagen om anmälningsskyl-
dighet för vissa innehav av finansiella instrument).
6 kap. 3 §
I en ny punkt 4 ges Finansinspektionen möjlighet att använda sig av vite i
vissa fall då någon inte fullgör skyldighet att lämna uppgifter enligt 1 a §
samma kapitel. Se vidare avsnitt 8.6.
Prop. 1999/2000:109
92
7 kap.
Prop. 1999/2000:109
Ändringarna innebär att kapitlet skall upphöra att gälla till följd av att
bestämmelserna i 1 och 2 §§ flyttas över till insiderstrafflagen.
93
3 kap. 10 §
Ändringen i första stycket innebär att hänvisningen till insiderlagen
ersätts av en hänvisning till insiderstrafflagen.
6 kap. 1 §
I ett nytt andra stycke erinras om den frågerätt Finansinspektionen har för
sin tillsyn över handeln på värdepappersmarknaden enligt 6 kap. 1 a §
lagen om handel med finansiella instrument.
7 kap. 1 §
I första stycket har ett tillägg gjorts beträffande normbeslut, dvs. före-
skrifter som Finansinspektionen meddelat med stöd av bemyndiganden i
lagen. I den nya bestämmelsen görs undantag från regeln om att överkla-
gande skall ske hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut i normgivnings-
ärenden är normalt av sådant slag att de inte lämpar sig för dom-
stolsprövning. Sådana beslut skall i stället överklagas till regeringen med
stöd av verksförordningen (1995:1322).
Prop. 1999/2000:109
94
11 kap. 1 §
I ett nytt andra stycke erinras om den frågerätt Finansinspektionen har för
sin tillsyn över handeln på värdepappersmarknaden enligt 6 kap. 1 a §
lagen om handel med finansiella instrument.
Prop. 1999/2000:109
95
11.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om Prop. 1999/2000:109
kontoföring av finansiella instrument
8 kap. 3 §
Första stycket har ändrats till följd av att insiderlagstiftningen har delats
upp på två lagar samt att bestämmelserna om otillbörlig kurspåverkan har
flyttats över från lagen om handel med finansiella instrument till insi-
derstrafflagen. Finansinspektionen har i paragrafen getts möjlighet att
inhämta uppgifter från en central värdepappersförvarare för att kunna
övervaka att bestämmelserna i insiderstrafflagen följs. Åklagare har lik-
som enligt nu gällande bestämmelser rätt att inhämta uppgifter om det
finns anledning att anta att brott har begåtts. Inspektionens möjligheter att
inhämta uppgifter från central värdepappersförvarare i ärenden rörande
lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella
instrument är liksom nu gällande bestämmelser knutna till att det finns
anledning att anta att en överträdelse av bestämmelserna har skett.
Tredje stycket har ändrats till följd av att bestämmelserna om anmäl-
ningsskyldighet m.m. flyttats över från insiderlagen till lagen om anmäl-
ningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument och att be-
teckningen på nuvarande insiderregistret ändras till insynsregister (se
avsnitt 8.2).
96
Härigenom föreskrivs följande.
1 § I denna lag förstås med
1. insiderinformation: information om en icke offentliggjord om-
ständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på finansiella
instrument,
2. handel på värdepappersmarknaden: handel på börs eller annan
organiserad marknadsplats med eller genom någon som yrkesmässigt
bedriver sådan verksamhet som avses i 1 kap. 3 § första stycket 1-5 lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse,
3. finansiellt instrument: fondpapper och derivatinstrument,
4. fondpapper: aktie och obligation samt sådan annan delägarrätt eller
fordringsrätt som är utgiven för allmän omsättning och andel i värdepap-
persfond,
5. derivatinstrument: annan rättighet eller förpliktelse än fondpapper
som är ägnad att omsättas på värdepappersmarknaden.
Med aktie jämställs ett finansiellt instrument som ger eller kan ge rätt
eller skyldighet att förvärva eller överlåta aktie, eller att erhålla eller utge
ett belopp som bestäms med hänsyn till värdet på aktien. Kapital-
andelslån och vinstandelslån som har getts ut av ett aktiebolag skall jäm-
ställas med av bolaget utgiven aktie, om lånet är ett finansiellt instrument.
2 § Den som har insiderinformation på grund av anställning, uppdrag
eller annan befattning och som
1. för egen eller annans räkning på värdepappersmarknaden förvärvar
eller avyttrar sådana finansiella instrument som informationen rör, eller
2. använder informationen till att med råd eller på annat sådant sätt
föranleda annan till förvärv eller avyttring som avses i 1,
döms för insiderbrott till fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som äger aktier i det företag som insiderinfor-
mation rör, om han har fått informationen på grund av aktieinnehavet.
För insiderbrott döms också den som i annat fall
1. fått insiderinformation som röjts av någon som avses i första eller
andra stycket eller som kommit ut obehörigen, och
2. för egen eller annans räkning på värdepappersmarknaden förvärvar
eller avyttrar sådana finansiella instrument som informationen rör.
3 § Är brott som avses i 2 § att anse som ringa, döms för insiderförseelse
till böter eller fängelse i högst sex månader.
För insiderförseelse döms även den som har insiderinformation på
grund av anställning, uppdrag eller annan befattning och som obehörigen
röjer informationen.
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 1
97
4 Riksdagen 1999/2000. 1 sam. Nr 109
Insiderförseelse får åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från Prop. 1999/2000:109
allmän synpunkt. Bilaga 1
4 § Är brott som avses i 2 § med hänsyn till affärens omfattning och
övriga omständigheter grovt, döms för grovt insiderbrott till fängelse
lägst sex månader och högst fyra år.
5 § Begår någon av grov oaktsamhet en gärning som anges i 2 §, skall
han dömas för vårdslöst insiderförfarande till böter eller fängelse i högst
ett år.
Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd dömas ut, om den
misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från det
att gärningen begicks.
6 § Till ansvar enligt 2-5 §§ skall inte dömas
1. vid förvärv eller avyttring av andra finansiella instrument än aktier
som görs utan att insiderinformation används,
2. vid förvärv av finansiella instrument, om insiderinformationen är
ägnad att sänka kursen på instrumentet,
3. vid avyttring av finansiella instrument, om insiderinformationen är
ägnad att höja kursen på instrumentet,
4. vid fullgörande av uppgifter som åligger någon på grund av vad som
föreskrivits i lag eller annan författning,
5. när någon tillgodogör sig rättighet eller fullgör förpliktelse på grund
av innehav av finansiellt instrument,
6. när en befattningshavare hos företag som driver värdepappersrörelse
med stöd av 1 kap. 3, 3 c eller 3 d § lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse
- fullgör uppdrag som lämnats företaget att förvärva eller avyttra
finansiella instrument, eller
- fullgör verksamhet som följer av avtal om att upprätthålla en mark-
nad i finansiella instrument, utan användande av insiderinformation,
7. vid förvärv av aktier som syftar till att leda till ett offentligt erbju-
dande till en vidare krets av aktieägare, om insiderinforma-tionen endast
utgörs av information om erbjudandet.
7 § Den som, vid handel på värdepappersmarknaden, i avsikt att otillbör-
ligt påverka priset vid allmän omsättning av finansiella instrument
1. sluter avtal eller företar annan rättshandling för skens skull,
2. i hemlighet förenar överlåtelse av finansiella instrument med ut-
fästelse att senare förvärva dessa till visst lägsta pris eller med villkor
som begränsar rätten till fortsatt överlåtelse eller annars är avsedda att
undandra instrumenten allmän omsättning,
döms för otillbörlig kurspåverkan till fängelse i högst två år eller, om
brottet är ringa till böter eller fängelse i högst sex månader.
Detsamma gäller, om någon, i annat fall än som avses i första stycket,
vid handel på värdepappersmarknaden i avsikt att otillbörligt påverka pri-
set vid allmän omsättning av finansiella instrument ingår köp- eller
98
säljavtal, lämnar anbud om slutande av sådant avtal, vidtar annan Prop. 1999/2000:109
liknande åtgärd eller föranleder någon annan till sådan rättshandling och Bilaga 1
åtgärden är ägnad att vilseleda köpare och säljare av finansiella
instrument.
Är brottet med hänsyn till omfattningen av kurspåverkan eller övriga
omständigheter att anse som grovt, skall dömas till fängelse i lägst sex
månader och högst fyra år.
8 § Ansvar enligt denna lag skall inte dömas ut, om gärningen är belagd
med strängare straff i brottsbalken.
9 § Ansvar enligt denna lag skall inte dömas ut vid affärer som genom-
förs för Sveriges riksbanks eller Riksgäldskontorets räkning.
10 § Vinning av brott enligt 2-5 §§ skall förklaras förverkad, om det inte
är oskäligt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
99
Härigenom föreskrivs följande.
1 § I denna lag förstås med
1. finansiellt instrument: fondpapper och derivatinstrument,
2. fondpapper: aktie och obligation samt sådan annan delägarrätt eller
fordringsrätt som är utgiven för allmän omsättning och andel i värdepap-
persfond,
3. derivatinstrument: annan rättighet eller förpliktelse än fondpapper
som är ägnad att omsättas på värdepappersmarknaden,
4. aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som utgivit aktier vilka är
noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats,
5. moder- och dotterföretag: vad som anges i 1 kap. 5 och 6 §§
aktiebolagslagen (1975:1385) om moderbolag och dotterföretag, varvid
vad som sägs om moderbolag skall tillämpas även på andra juridiska per-
soner än aktiebolag. Om två juridiska personer äger så många aktier eller
andelar i en annan svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften
var av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är vid tillämpningen av
denna lag de förstnämnda juridiska personerna att jämställa med moder-
företag och den sistnämnda att jämställa med dotterföretag.
2 § Med aktie jämställs ett finansiellt instrument som ger eller kan ge rätt
eller skyldighet att förvärva eller överlåta aktie, eller att erhålla eller utge
ett belopp som bestäms med hänsyn till värdet på aktien. Kapital-
andelslån och vinstandelslån som har getts ut av ett aktiebolag skall jäm-
ställas med av bolaget utgiven aktie, om lånet är ett finansiellt instrument
Om finansiella instrument ägs av två eller flera med samäganderätt,
skall en delägare vid tillämpningen av denna lag anses vara ägare till så
många av instrumenten som svarar mot hans lott i det samfällda inneha-
vet.
Insynsställning
3 § Följande fysiska personer anses enligt denna lag ha insynsställning i
ett aktiemarknadsbolag:
1. ledamot eller suppleant i bolagets eller dess moderföretags styrelse,
2. verkställande direktör eller vice verkställande direktör i bolaget eller
dess moderföretag,
3. revisor eller revisorssuppleant i bolaget eller dess moderföretag,
4. bolagsman i ett handelsbolag som är bolagets moderföretag, dock
inte kommanditdelägare,
5. innehavare av annan ledande befattning i eller annat kvalificerat
uppdrag av stadigvarande natur för bolaget eller dess moderföretag, om
befattningen eller uppdraget normalt kan antas medföra tillgång till icke
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 1
100
offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kur- Prop. 1999/2000:109
sen på aktierna i bolaget, Bilaga 1
6. befattningshavare eller uppdragstagare enligt 1-3 eller annan
ledande befattningshavare i ett dotterföretag, om denne normalt kan antas
få tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande som
kan påverka kursen på aktiema i bolaget,
7. den som äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av
aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger
aktier i denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk
person som är aktieägaren närstående på det sätt som anges i 5 § första
stycket.
Finansinspektionen skall på begäran av aktiemarknadsbolaget eller dess
moderföretag pröva frågan, om en befattningshavare eller uppdragstagare
har en sådan ledande ställning eller ett sådant kvalificerat uppdrag som
avses i första stycket 5 eller 6.
Anmälningsskyldighet för personer med insynsställning
4 § Den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag skall skriftligen
anmäla innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till
Finansinspektionen. Sådan anmälan skall också göras av ett aktiemark-
nadsbolag som innehar egna aktier.
Vad som sägs i första stycket andra meningen skall inte tillämpas vid
innehav av egna aktier med stöd av 4 kap. 5 § lagen (1991:981) om vär-
depappersrörelse.
Finansinspektionen kan medge befrielse från anmälningsskyldigheten
om motsvarande uppgifter kan erhållas på annat sätt.
Anmälningsskyldigheten gäller dock inte
1. innan den som avses i 3 § första stycket 5 eller 6 tagit emot under-
rättelse enligt 7 eller 8 §,
2. om innehavet inte uppgår till 200 aktier eller, om innehavet avser
värdepapper som enligt 2 § första stycket likställs med aktier, understiger
ett marknadsvärde motsvarande 50 000 kronor,
3. om ändring i innehavet efter den senast gjorda anmälningen inte
uppgår till 200 aktier eller, om ändringen avser värdepapper som enligt 2
§ första stycket likställs med aktier, understiger ett marknadsvärde
motsvarande 50 000 kronor,
4. om ökning i innehavet föranletts av fondemission eller av att akties
nominella belopp sänkts genom att aktien delats upp,
5. interimsbevis som erhållits i utbyte mot annat värdepapper som av-
ses i 2 § första stycket.
Av 5 § framgår att anmälningsskyldigheten omfattar även vissa närstå-
endes aktieinnehav.
Uppgifter som skall anmälas enligt denna paragraf får efter tillstånd av
Finansinspektionen föras över till insynsregistret genom automatisk
databehandling. Sådant tillstånd får ges endast till den som är förvaltare
enligt 3 kap. 7 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella
instrument.
101
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen Prop. 1999/2000:109
får närmare föreskriva vad en anmälan enligt första stycket skall Bilaga 1
innehålla.
5 § Vid tillämpning av 4 § första stycket första meningen skall följande
aktier i aktiemarknadsbolaget likställas med den anmälningsskyldiges
egna, nämligen sådana som ägs av
1. make eller sambo till den anmälningsskyldige,
2. omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad,
3. juridisk person vars verksamhet den anmälningsskyldige har ett
väsentligt inflytande över och i vilken den anmälningsskyldige eller
någon som avses i 1 eller 2 eller flera av dem tillsammans innehar
- ägarandel, uppgående till tio procent eller mer av aktiekapitalet eller
av andelarna, eller
- ekonomisk andel, innefattande rätt att uppbära tio procent eller mer
av avkastningen, eller
- röstandel, uppgående till tio procent eller mer av röstetalet för
samtliga aktier eller av röstetalet hos det högsta beslutande organet,
4. juridisk person vars verksamhet den anmälningsskyldige har ett
väsentligt inflytande över och i vilken den anmälningsskyldige eller
någon som avses i 1-3 eller flera av dem tillsammans innehar en sådan
ägarandel, ekonomisk andel eller röstandel som avses i 3.
Om flera personer är anmälningsskyldiga för samma aktieinnehav eller
för ändring i innehavet, behöver anmälan endast göras av en av dem.
6 § Anmälan enligt 4 § om aktieinnehav eller ändring i innehavet skall
göras senast fem dagar efter det att
1. aktie i bolaget noterats vid en börs eller auktoriserad marknadsplats,
2. insynsställning uppkommit enligt 3 § första stycket 1-4 eller 7 eller
den som omfattas av 3 § första stycket 5 eller 6 tagit emot underrättelse
enligt 7 eller 8 §,
3. den anmälningsskyldige förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller
annan ändring skett i aktieinnehavet, eller
4. den anmälningsskyldige fått vetskap om att närstående, som avses i
5 §, innehar, förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller att annan änd-
ring skett i den närståendes aktieinnehav.
7 § Ett aktiemarknadsbolag skall anmäla till Finansinspektionen vilka
personer som har insynsställning i bolaget eller dess dotterföretag enligt
3 § första stycket 1-3, 5 och 6 senast fem dagar från det att insyns-
ställningen uppkom. Aktiemarknadsbolaget skall samtidigt skriftligen
underrätta personer med insynsställning enligt 3 § första stycket 5 eller 6
om anmälan.
8 § Ett aktiemarknadsbolags moderföretag skall anmäla till Finans-
inspektionen vilka personer i moderföretaget som har insynsställning
enligt 3 § första stycket 1-5 senast fem dagar från det att insynsställ-
ningen uppkom. Moderföretaget skall samtidigt skriftligen underrätta
personer med insynsställning enligt 3 § första stycket 5 om anmälan.
102
9 § Finansinspektionen skall föra eller låta föra register (insynsregister) Prop. 1999/2000:109
över anmälningar som gjorts enligt 4, 7 och 8 §§ eller, i fall som avses i 4 Bilaga 1
§ tredje stycket, över däremot svarande uppgifter som lämnats från annat
register.
Uppgifter som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får avfö-
ras ur registret. Uppgifterna skall dock bevaras i minst tio år efter det att
de avförts.
Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling.
Finansinspektionen är personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen
(1998:204) för den behandling av personuppgifter som sker i registret.
Inspektionen skall på lämpligt sätt underrätta de registrerade om registret.
Registret skall vara offentligt.
Anmälningsskyldighet inom myndigheter och kommuner
10 § Om det med hänsyn till tillgången på kurspåverkande information
inom en myndighet är påkallat, får regeringen besluta att det vid myndig-
heten skall föras en förteckning över innehav av finansiella instrument
avseende ledamöterna i styrelsen samt de arbetstagare, uppdragstagare
eller andra funktionärer som myndigheten bestämmer med hänsyn till
deras särskilda insynsställning.
En kommun har motsvarande befogenhet som avses i första stycket i
fråga om ledamöter och ersättare i kommunala organ samt arbetstagare,
uppdragstagare och andra funktionärer hos kommunen.
Den som omfattas av en förteckning enligt denna paragraf skall till
myndigheten skriftligen anmäla sitt innehav av finansiella instrument och
ändringar i innehavet.
Förbudsbestämmelse
11 § Om den som enligt 3 § första stycket 1-3 har insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag förvärvar aktier i bolaget, får aktier av samma slag
upp till motsvarande antal överlåtas mot vederlag tidi-gast tre månader
efter förvärvet.
Detsamma gäller för
1. fysiska och juridiska personer som förvärvar aktier i aktiemark-
nadsbolaget och vilkas aktier enligt 5 § skall likställas med aktier som
innehas av personer som avses i första stycket, samt
2. aktiemarknadsbolag som förvärvar egna aktier.
Vad som sägs i andra stycket 2 skall inte tillämpas vid förvärv av egna
aktier med stöd av 4 kap. 5 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
eller när en tidigare avyttring föreskrivs i lag.
Undantag från förbudet
12 § Utan hinder av 11 § får
1. aktier överlåtas till marknadskurs om den är lägre än an-skaffhings-
kursen,
103
2. aktier överlåtas enligt villkoren i ett offentligt erbjudande om köp av
aktier,
3. överlåtelse ske av tilldelade emissionsrätter.
Om det finns synnerliga skäl, får Finansinspektionen medge ytterligare
undantag från förbudet enligt 11 §.
13 § Finansinspektionen övervakar efterlevnaden av bestämmel-sema i
denna lag.
14 § Om det finns anledning anta att en bestämmelse i denna lag har
överträtts, har Finansinspektionen rätt att få de uppgifter som den behö-
ver för sin utredning från
1. den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen,
2. ett aktiebolag eller en juridisk person i övrigt vars finansiella
instrument överträdelsen gäller,
3. moderföretaget till det aktiebolag eller den juridiska person som
avses i 2,
4. myndighet,
5. börs, auktoriserad marknadsplats eller clearingorganisation enligt 1
kap. 4 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
6. börsmedlem eller clearingmedlem enligt 1 kap. 4 § lagen (1992:543)
om börs- och clearingverksamhet eller kontoförande institut enligt 3 kap.
1 § lagen (1999:1479) om kontoföring av fi-nansiella instrument,
7. någon som driver värdepappersrörelse med stöd av 1 kap. 3, 3 c eller
3 d § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter om hur uppgiftsskyldigheten skall
fullgöras.
15 § Om någon inte fullgör sin skyldighet enligt 14 § första stycket 2-3
eller 5-7, får Finansinspektionen förelägga vite.
16 § Finansinspektionen skall besluta att en särskild avgift skall tas ut,
om någon
1. underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan enligt 4, 7 eller 8 §,
2. lämnar oriktig eller vilseledande uppgift vid fullgörande av anmäl-
ningsskyldighet enligt någon av nämnda paragrafer eller vid fullgörande
av uppgiftsskyldighet som avses i 14 § första stycket 2, 3, 5 och 6,
3. överlåter aktier i strid mot 11 §.
17 § Särskild avgift beräknas enligt följande,
1. vid underlåtenhet att göra anmälan enligt 4 § eller när oriktig eller
vilseledande uppgift har lämnats vid fullgörande av
anmälningsskyldighet enligt samma paragraf: 10 procent av vederlaget
för aktierna eller, om vederlag inte har utgått, 15 000 kronor,
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 1
104
2. vid underlåtenhet att göra anmälan eller lämna uppgifter enligt 7 Prop. 1999/2000:109
eller 8 § eller när oriktig eller vilseledande uppgift har lämnats vid full- Bilaga 1
görande av anmälningsskyldighet enligt samma paragrafer: 15 000 kro-
nor,
3. när oriktig eller vilseledande uppgift har lämnats vid fullgörande av
uppgiftsskyldighet som avses i 14 § första stycket 2, 3, 5 eller 6: 15 000
kronor,
4. vid överträdelse av 11 §: 90 procent av skillnaden mellan inköps-
och försäljningspriset.
Avgift enligt första stycket 1 eller 4 skall uppgå till lägst 15 000 och
högst 350 000 kronor.
18 § Särskild avgift tas ut av den som enligt bestämmelse som avses i 16
§ 1 och 2 är skyldig att göra anmälan eller lämna uppgift som där åsyftas
eller, såvitt avser 16 § 3, inte får överlåta aktier inom viss tid efter för-
värvet.
Innan beslut om särskild avgift meddelas skall den berörde ges tillfälle
att yttra sig i ärendet hos Finansinspektionen. Beslut om att ta ut avgift
får inte meddelas, om den berörde inte senast två år från det att
lagöverträdelsen ägde rum har delgetts upplysning om att frågan om sär-
skild avgift har tagits upp av inspektionen.
19 § Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller det annars finns syn-
nerliga skäl, får särskild avgift efterges helt eller delvis.
20 § Särskild avgift skall betalas till Finansinspektionen och tillfaller
staten. Bestämmelser om indrivning av sådan avgift finns i lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar. Vid indrivning får verk-
ställighet ske enligt utsökningsbalken.
21 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos all-
män förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut som avses i 20 §
första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).
Inspektionen får i fråga om annat beslut än sådant som gäller särskild
avgift förordna att beslutet skall gälla omedelbart.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
22 § För att bekosta Finansinspektionens övervakning enligt denna lag
skall de institut som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
23 § Vad som sägs i denna lag skall inte tillämpas vid affärer som
genomförs för Sveriges riksbanks eller Riksgäldskontorets räkning.
105
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 1
106
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel Prop. 1999/2000:109
med finansiella instrument Bilaga 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument
dels att 7 kap. 1 och 2 §§ skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 8 kap. skall betecknas 7 kap.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
107
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att i fråga om lagen (1991:981) om värdepappers-
fonder
dels att 3 kap. 10 § och 7 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 4 kap. 6-8 §§, samt
närmast före 4 kap. 6 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap
10 §’
Om ett svenskt värdepappers-
institut organiserar handel i finan-
siella instrument skall institutet
övervaka handeln och kursbild-
ningen och se till att handeln inte
sker i strid med lagen om brott på
värdepappersmarknaden,
författningar eller god sed på
värdepappersmarknaden.
andra
Om ett svenskt värdepappers-
institut organiserar handel i finan-
siella instrument skall institutet
övervaka handeln och kursbild-
ningen och se till att handeln inte
sker i strid med insiderlagen
(1990:1342) andra författningar
eller god sed på värdepappers-
marknaden.
Första stycket gäller inte om övervakning sker enligt 4 kap. 2 § andra
stycket eller 7 kap. 2 § första stycket lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter om övervakningen av handeln och
kursbildningen vid ett värdepappersinstitut.
4 kap.
Anmälningsskyldighet för
innehav av finansiella instrument
6§
Den som är uppdragstagare
eller anställd i ett svenskt vär-
depappersinstitut och som normalt
kan antas ha tillgång till icke
offentliggjord information om
sådant förhållande som kan
påverka kursen på finansiella
instrument, skall till arbetsgivaren
skriftligen anmäla innehav av
finansiella instrument och ändring
i innehavet.
Senaste lydelse 1998:266.
108
7§ Prop. 1999/2000:109
Ett värdepappersinstitut skall Bilaga 1
föra en förteckning över sådana
anmälningar över innehav av
finansiella instrument som gjorts
enligt 6 §.
Om ett värdepappersinstitut
underlåter att föra en sådan
förteckning som avses i första
stycket, skall Finansinspektionen
förelägga institutet att göra
rättelse.
8§
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande,
Finansinspektionen får meddela
föreskrifter om vilka som är
anmälningsskyldiga enligt 6 § och
vad en förteckning enligt 7 £ skall
innehålla.
7 kap.
1 §2
Finansinspektionens beslut enligt 6 kap. 6 § och 10 § andra stycket får
inte överklagas.
Beslut som Finansinspektionen meddelar med stöd av 1 kap. 3 §, 2
kap. 3 och 7 §§, 3 kap. 4 § och 6 kap. 9 § får överklagas hos kammarrät-
ten.
Andra beslut som inspektionen
meddelar enligt denna lag får
överklagas hos länsrätten. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten av läns-
rättens avgörande.
Andra beslut som inspektionen
meddelar enligt denna lag får
överklagas hos länsrätten. Detta
gäller dock inte beslut som avses i
20 § första stycket 5 förvalt-
ningslagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten av
länsrättens avgörande.
Inspektionen får bestämma att ett beslut om förbud eller före-läggande
enligt 6 kap. 7 eller 8 § eller om återkallelse enligt 9 § skall gälla
omedelbart.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2 Senaste lydelse 1995:86.
109
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §'
En börs skall ha ändamålsenliga regler för hur handeln vid börsen skall
gå till.
Börsen skall övervaka handeln och kursbildningen vid börsen och se
till att handeln sker i överensstämmelse med denna lag och andra för-
fattningar samt med god sed på värdepappersmarknaden.
Börsen är skyldig att på begäran
av Finansinspektionen ge inspek-
tionen terminalåtkomst till sitt
system för övervakningen av han-
deln och kursbildningen.
Börsen är skyldig att på begäran
av Finansinspektionen eller
Ekobrottsmyndigheten ge myn-
digheten terminalåtkomst till sitt
system för övervakningen av han-
deln och kursbildningen.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter om övervakningen av handeln och
kursbildningen vid en börs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
1 Senaste lydelse 1998:261.
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 1
110
T7-1 • •• • • 4. 1- o Prop. 1999/2000:109
Justitieombudsmannen, Sveriges riksbank, Svea hovrätt, Kammarrätten i
Stockholm, Stockholms tingsrätt, Datainspektionen, Ekobrottsmyndig-
heten, Finansinspektionen, Konkurrensverket, Riksgäldskontoret, Riks-
polisstyrelsen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Riksåklagaren,
Allmänna pensionsfonden; Första-tredje fondstyrelserna, Allmänna pen-
sionsfonden; Sjätte fondstyrelsen, Aktiefrämjandet, Finansbolagens Fö-
rening, Fondbolagens Förening, Föreningen Auktoriserade Revisorer
FAR, SACO Sveriges Akademikers Centralorganisation, Stockholms
Handelskammare, Uppsala universitet; juridiska fakultetsnämnden,
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen,
Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges
Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Finansanalytikers Förening, Sveri-
ges Försäkringsförbund, Sveriges Industriförbund, Tjänstemännens Cent-
ralorganisation (TCO), VPC AB, OM Stockholmsbörsen AB, AktieTor-
get Aktiebolag, Alfred Berg Holding AB, Alfred Berg Fondkommission
AB, Brottsförebyggande rådet (BRÅ), Finansförbundet, Åklagarmyndig-
heten i Göteborg, Åklagarmyndigheten i Malmö, Åklagarmyndigheten i
Västerås.
111
Härigenom föreskrivs följande.
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
1 § I denna lag förstås med
1. insiderinformation: information om en icke offentliggjord eller inte
allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på
finansiella instrument,
2. handel på värdepappersmarknaden: handel på börs eller någon
annan organiserad marknadsplats eller handel med eller genom någon
som yrkesmässigt bedriver sådan verksamhet som avses i 1 kap. 3 §
första stycket 1-5 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
3. finansiellt instrument: fondpapper och annan rättighet eller för-
pliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,
4. fondpapper: aktie och obligation samt sådana andra delägarrätter
eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i vär-
depappersfond och aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning
förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag (depåbevis).
2 § Den som har anställning, uppdrag eller annan befattning, som normalt
innebär att han eller hon får kännedom om omständigheter som har
betydelse för kursen på finansiella instrument, och som på grund härav
fått insiderinformation eller den som får insiderinformation som rör ett
aktiebolag i vilket han eller hon äger aktier och
1. för egen eller någon annans räkning på värdepappersmarknaden för-
värvar eller avyttrar sådana finansiella instrument som informationen rör,
eller
2. använder informationen till att med råd eller på annat sådant sätt
föranleda någon annan till förvärv eller avyttring som avses i 1,
döms för insiderbrott till fängelse i högst två år.
3 § För insiderbrott döms också den som i annat fall än som anges i 2 §
får insiderinformation som antingen måste ha röjts av någon som avses i
2 § eller på annat sätt kommit ut obehörigen och
1. för egen eller någon annans räkning på värdepappersmarknaden för-
värvar eller avyttrar sådana finansiella instrument som informationen rör,
eller
2. använder informationen till att med råd eller på annat sådant sätt
föranleda någon annan till förvärv eller avyttring som avses i 1.
4 § Är brott som avses i 2-3 §§ att anse som ringa, döms för insiderför-
seelse till böter eller fängelse i högst sex månader.
112
5 § Är brott som avses i 2-3 §§ med hänsyn till affärens omfattning och Prop. 1999/2000:109
övriga omständigheter grovt, döms för grovt insiderbrott till fängelse Bilaga 3
lägst sex månader och högst fyra år.
6 § Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som anges i 2-3 §§,
döms för vårdslöst insiderjörfar ande till böter eller fängelse i högst ett år.
7 § Den som har anställning, uppdrag eller annan befattning, som normalt
innebär att han eller hon får kännedom om omständigheter som har
betydelse för kursen på finansiella instrument, och som på grund härav
fått insiderinformation och som obehörigen röjer sådan information,
döms för obehörigt röjande av insiderinformation till böter eller fängelse
i högst sex månader.
För det fall informationen blir allmänt känd samtidigt med att den röjs
döms dock inte till ansvar.
8 § Utan hinder av 2-6 §§ får
1. befattningshavare hos företag som driver värdepappersrörelse med
stöd av 1 kap. 3, 3 c eller 3 d § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
fullgöra uppdrag som lämnats företaget att förvärva eller avyttra
finansiella instrument samt, utan användande av insiderinformation, full-
göra verksamhet som följer av avtal om att upprätthålla en marknad i ett
eller flera finansiella instrument,
2. förvärv ske av annat än option eller termin då insiderinformationen
är ägnad att sänka kursen eller avyttring ske av annat än option eller ter-
min då informationen är ägnad att höja kursen,
3. uppgifter fullgöras som åligger någon på grund av vad som föreskri-
vits i lag eller annan författning,
4. förvärv ske av aktier som syftar till att leda till ett offentligt erbju-
dande till en vidare krets av aktieägare, om insiderinformationen endast
utgörs av information om erbjudandet,
5. innehavare av option när optionens löptid går ut förvärva eller av-
yttra den underliggande tillgången eller avyttra optionen,
6. utfärdare av option i samband med lösen avyttra eller förvärva den
underliggande tillgången som optionen avser,
7. den som förvärvat eller avyttrat termin vid slutdag fullgöra avtalet,
8. förvärv eller avyttring ske av andra finansiella instrument än aktier,
om förvärvet eller avyttringen sker utan att insiderinformation används.
Vad som föreskrivs i denna paragraf om aktie skall också tillämpas på
aktierelaterade finansiella instrument såsom emissionsbevis, interims-
bevis, optionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat med
optionsrätt till nyteckning, vinstandelsbevis, aktieoption och aktietermin.
9 § Den som, vid handel på värdepappersmarknaden, i avsikt att otillbör-
ligt påverka priset vid allmän omsättning av finansiella instrument
1. sluter avtal eller företar annan rättshandling för skens skull,
113
2. i hemlighet förenar avyttring av finansiella instrument med utfästelse Prop. 1999/2000:109
att senare förvärva dessa till visst lägsta pris eller med villkor som Bilaga 3
begränsar rätten till fortsatt avyttring eller annars är avsedda att undandra
instrumenten allmän omsättning,
döms för otillbörlig kurspåverkan till fängelse i högst två år eller, om
brottet är ringa till böter eller fängelse i högst sex månader.
Detsamma gäller, om någon, i annat fall än som avses i första stycket,
vid handel på värdepappersmarknaden i avsikt att otillbörligt påverka pri-
set vid allmän omsättning av finansiella instrument ingår köp- eller
säljavtal, lämnar anbud om slutande av sådant avtal, vidtar annan
liknande åtgärd eller föranleder någon annan till sådan rättshandling och
åtgärden är ägnad att vilseleda köpare och säljare av finansiella
instrument.
Är brottet med hänsyn till omfattningen av kurspåverkan eller övriga
omständigheter att anse som grovt, skall dömas till fängelse i lägst sex
månader och högst fyra år.
10 § Ansvar enligt denna lag skall inte dömas ut vid affärer som genom-
förs för Sveriges riksbanks eller Riksgäldskontorets räkning.
11 § Vinning av brott enligt 2-6 §§ skall förklaras förverkad, om det inte
är oskäligt.
12 § Finansinspektionen övervakar att bestämmelserna i denna lag följs.
13 § För att bekosta Finansinspektionens övervakning enligt denna lag
skall de institut som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
14 § Finansinspektionen skall göra anmälan till åklagaren så snart det
finns anledning att anta att brott enligt denna lag har begåtts.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Genom denna lag upphävs insiderlagen (1990:1342).
114
Härigenom föreskrivs följande.
1 § I denna lag förstås med
1. finansiellt instrument: fondpapper och annan rättighet eller för-
pliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,
2. fondpapper: aktie och obligation samt sådana andra delägarrätter
eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i vär-
depappersfond och aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning
förvarar aktiebrev i ett utländskt företag (depåbevis),
3. värdepappersinstitut: vad som anges i 1 kap. 2 § 4 lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse,
4. börs och auktoriserad marknadsplats: vad som anges i 1 kap. 4 § 1
och 3 lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
5. aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som utgivit aktier vilka är
noterade vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats,
6. moder- och dotterföretag: vad som anges i 1 kap. 5 och 6 §§ aktie-
bolagslagen (1975:1385) om moderbolag och dotterföretag, varvid vad
som sägs om moderbolag skall tillämpas även på andra juridiska personer
än aktiebolag. Om två juridiska personer äger så många aktier eller
andelar i en annan svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften
var av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är dock vid tillämpningen
av denna lag de förstnämnda juridiska personerna att jämställa med
moderföretag och den sistnämnda juridiska personen att jämställa med
dotterföretag.
2 § Vad som föreskrivs om aktie skall också tillämpas på aktierelate-
rade finansiella instrument såsom teckningsrättsbevis, interimsbevis,
optionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat med optionsrätt
till nyteckning, vinstandelsbevis, aktieoption och aktietermin. Utfärdande
av köpoption skall likställas med avyttring av de aktier optionen avser
medan utfärdande av säljoption skall likställas med förvärv av aktierna.
Om finansiella instrument ägs av två eller flera med samäganderätt,
skall en delägare vid tillämpningen av denna lag anses vara ägare till så
många av instrumenten som svarar mot hans lott i det samfällda inneha-
vet.
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
Insynsställning
3 § Följande fysiska personer anses enligt denna lag ha insynsställning i
ett aktiemarknadsbolag:
1. ledamot eller suppleant i bolagets eller dess moderföretags styrelse,
115
2. verkställande direktör eller vice verkställande direktör i bolaget eller Prop. 1999/2000:109
dess moderföretag, Bilaga 3
3. revisor eller revisorssuppleant i bolaget eller dess moderföretag,
4. bolagsman i ett handelsbolag som är bolagets moderföretag, dock
inte kommanditdelägare,
5. annan ledande befattningshavare i eller annan kvalificerad upp-
dragstagare av stadigvarande natur för bolaget eller dess moderföretag,
om denne normalt kan antas få tillgång till icke offentliggjord informa-
tion om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget,
6. befattningshavare eller uppdragstagare enligt 1-3 eller annan
ledande befattningshavare i ett dotterföretag, om denne normalt kan antas
få tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande som
kan påverka kursen på aktierna i bolaget,
7. den som äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av
aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger
aktier i denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk
person som är aktieägaren närstående på det sätt som anges i 5 § första
stycket.
Finansinspektionen skall på begäran av aktiemarknadsbolaget eller
dess moderföretag pröva frågan om en befattningshavare eller upp-
dragstagare har en sådan ledande ställning eller ett sådant kvalificerat
uppdrag som avses i första stycket 5 eller 6.
Anmälningsskyldighet för personer med insynsställning
4 § Den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag skall skriftligen
anmäla innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till
Finansinspektionen. Sådan anmälan skall också göras av ett aktiemark-
nadsbolag som innehar egna aktier, dock inte då det är fråga om innehav
av egna aktier med stöd av 4 kap. 5 § lagen (1991:981) om värdepap-
persrörelse.
Anmälningsskyldighet gäller dock inte
1. innan den som avses i 3 § första stycket 5 eller 6 tagit emot under-
rättelse enligt 7 eller 8 §,
2. om innehavet inte uppgår till 200 aktier eller, om innehavet avser
värdepapper som enligt 2 § första stycket likställs med aktier, understiger
ett marknadsvärde motsvarande 50 000 kronor,
3. om ändring i innehavet efter den senast gjorda anmälningen inte
uppgår till 200 aktier eller, om ändringen avser värdepapper som enligt
2 § första stycket likställs med aktier, understiger ett marknadsvärde
motsvarande 50 000 kronor,
4. om ökning i innehavet föranletts av fondemission eller av att akties
nominella belopp sänkts genom att aktien delats upp.
Av 5 § framgår att anmälningsskyldigheten omfattar även vissa när-
ståendes aktieinnehav.
Finansinspektionen kan medge befrielse från anmälningsskyldigheten
om motsvarande uppgifter kan erhållas på annat sätt.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får närmare föreskriva vad en anmälan enligt första stycket skall
innehålla. 11
Prop. 1999/2000:109
5 § Vid tillämpning av 4 § första stycket första meningen skall följande Bilaga 3
aktier i aktiemarknadsbolaget likställas med den anmälningsskyldiges
egna, nämligen sådana som ägs av
1. make eller sambo till den anmälningsskyldige,
2. omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad,
3. juridisk person vars verksamhet den anmälningsskyldige har ett
väsentligt inflytande över och i vilken den anmälningsskyldige eller
någon som avses i 1 eller 2 eller flera av dem tillsammans innehar
- ägarandel, uppgående till tio procent eller mer av aktiekapitalet eller
av andelama, eller
- ekonomisk andel, innefattande rätt att uppbära tio procent eller mer
av avkastningen, eller
- röstandel, uppgående till tio procent eller mer av röstetalet för
samtliga aktier eller av röstetalet hos det högsta beslutande organet,
4. juridisk person vars verksamhet den anmälningsskyldige har ett
väsentligt inflytande över och i vilken den anmälningsskyldige eller
någon som avses i 1-3 eller flera av dem tillsammans innehar en sådan
ägarandel, ekonomisk andel eller röstandel som avses i 3.
Om flera personer är anmälningsskyldiga för samma aktieinnehav eller
för ändring i innehavet, behöver anmälan endast göras av en av dem.
6 § Anmälan enligt 4 § om aktieinnehav eller ändring i innehavet skall ha
kommit in till Finansinspektionen senast fem dagar efter det att
1. aktie i bolaget noterats vid en börs eller en auktoriserad marknads-
plats,
2. insynsställning uppkommit enligt 3 § första stycket 1-A eller 7 eller
den som omfattas av 3 § första stycket 5 eller 6 tagit emot underrättelse
enligt 7 eller 8 §,
3. den anmälningsskyldige förvärvat eller avyttrat aktier i bolaget eller
annan ändring skett i aktieinnehavet, eller
4. den anmälningsskyldige fått vetskap om att närstående, som avses i
5 §, innehar, förvärvat eller avyttrat aktier i bolaget eller att annan änd-
ring skett i den närståendes aktieinnehav.
Aktiemarknadsbolagens skyldigheter
7 § Ett aktiemarknadsbolag skall anmäla till Finansinspektionen vilka
personer som har insynsställning i bolaget eller dess dotterföretag enligt
3 § första stycket 1-3, 5 och 6 och ändringar i sådan insynsställning
senast fjorton dagar från det att insynsställningen uppkom eller föränd-
rades. Aktiemarknadsbolaget skall samtidigt skriftligen underrätta per-
soner med insynsställning enligt 3 § första stycket 5 eller 6 om anmälan.
8 § Ett aktiemarknadsbolags moderföretag skall anmäla till Finans-
inspektionen vilka personer i moderföretaget som har insynsställning
enligt 3 § första stycket 1-5 och ändringar i sådan insynsställning senast
ijorton dagar från det att insynsställningen uppkom eller förändrades.
Moderföretaget skall samtidigt skriftligen underrätta personer med
insynsställning enligt 3 § första stycket 5 om anmälan.
117
Insynsregister
9 § Finansinspektionen skall föra eller låta föra register (insynsregister)
över anmälningar som gjorts enligt 4, 7 och 8 §§ eller, i fall som avses i
4 § fjärde stycket, över däremot svarande uppgifter som lämnats från
annat register.
Uppgifter som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får avfö-
ras ur registret. Uppgifterna skall dock bevaras i minst tio år efter det att
de avförts.
Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling.
Finansinspektionen är personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen
(1998:204) för den behandling av personuppgifter som sker i registret.
Inspektionen skall på lämpligt sätt underrätta de registrerade om registret.
Registret skall vara offentligt.
10 § Uppgifter som skall anmälas enligt 4 § får efter tillstånd av
Finansinspektionen föras över till insynsregistret genom automatisk
databehandling. Sådant tillstånd får ges endast till den som är förvaltare
enligt 3 kap. 7 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella
instrument.
Anmälningsskyldighet inom myndigheter och kommuner
11 § Om det behövs med hänsyn till tillgången på kurspåverkande
information inom en myndighet, får regeringen besluta att det vid myn-
digheten skall föras en förteckning över innehav av finansiella instrument
avseende ledamöterna i styrelsen samt de arbetstagare, uppdragstagare
eller andra funktionärer som myndigheten bestämmer med hänsyn till
deras insynsställning.
En kommun har motsvarande befogenhet som avses i första stycket i
fråga om ledamöter och ersättare i kommunala organ samt arbetstagare,
uppdragstagare och andra funktionärer hos kommunen.
Den som omfattas av en förteckning som upprättats med stöd av denna
paragraf skall till myndigheten skriftligen anmäla sitt innehav av finan-
siella instrument och ändringar i innehavet.
Anmälningsskyldighet för vissa anställda och uppdragstagare
12 § Den som är anställd eller uppdragstagare i ett värdepappersinstitut,
en börs eller en auktoriserad marknadsplats och som normalt kan antas ha
tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande som
kan påverka kursen på finansiella instrument, skall till arbetsgivaren
skriftligen anmäla innehav av finansiella instrument och ändring i inne-
havet.
Vid tillämpningen av första stycket skall följande finansiella instru-
ment likställas med den anmälningsskyldiges egna, nämligen sådana som
ägs av
1. make eller sambo till den anmälningsskyldige,
2. omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad.
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
118
13 § Värdepappersinstitut, börs och auktoriserad marknadsplats skall föra Prop. 1999/2000:109
förteckning över sådana anmälningar över innehav av finansiella Bilaga 3
instrument som gjorts enligt 12 §.
Om ett värdepappersinstitut, en börs eller en auktoriserad marknads-
plats underlåter att föra en sådan förteckning som avses i första stycket,
skall Finansinspektionen förelägga företaget att göra rättelse.
14 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får meddela föreskrifter om vilka som är anmälningsskyldiga
enligt 12 § och vad en förteckning enligt 13 § skall innehålla.
15 § Om den som enligt 3 § första stycket 1-3 har insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag förvärvar aktier i bolaget, får aktier av samma slag
upp till motsvarande antal inte avyttras mot vederlag tidigare än tre
månader efter förvärvet.
Detsamma gäller för
1. fysiska och juridiska personer som förvärvar aktier i aktiemark-
nadsbolaget och vilkas aktier enligt 5 § skall likställas med aktier som
innehas av personer som avses i första stycket, samt
2. aktiemarknadsbolag som förvärvar egna aktier.
Vad som sägs i andra stycket 2 skall inte tillämpas vid förvärv av egna
aktier med stöd av 4 kap. 5 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
eller när en tidigare avyttring föreskrivs i lag.
16 § Utan hinder av 15 § får
1. aktier avyttras till marknadskurs om den är lägre än anskaffnings-
kursen,
2. aktier avyttras enligt villkoren i ett offentligt erbjudande om köp av
aktier,
3. avyttring ske av tilldelade emissionsrätter.
Om det finns synnerliga skäl, får Finansinspektionen medge ytterligare
undantag från förbudet enligt 15 §.
17 § Finansinspektionen övervakar att bestämmelserna i denna lag följs.
18 § Om det finns anledning att anta att en bestämmelse i denna lag har
överträtts, har Finansinspektionen rätt att få de uppgifter som den behö-
ver för sin utredning från
1. den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen,
2. ett aktiebolag eller annan juridisk person vars finansiella instrument
överträdelsen gäller,
3. moderföretaget till det aktiebolag eller den juridiska person som
avses i 2,
4. myndighet,
119
5. börs, auktoriserad marknadsplats eller clearingorganisation enligt 1
kap. 4 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
6. börsmedlem eller clearingmedlem enligt 1 kap. 4 § lagen om börs-
och clearingverksamhet eller kontoförande institut enligt 3 kap. 1 § lagen
(1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,
7. den som driver värdepappersrörelse med stöd av 1 kap. 3, 3 c eller 3
d § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter om hur uppgiftsskyldigheten skall
fullgöras.
19 § Om någon inte fullgör sin skyldighet enligt 13 § andra stycket eller
18 § första stycket 2-3 eller 5-7, får Finansinspektionen förelägga vite.
20 § Finansinspektionen skall besluta att en särskild avgift skall tas ut,
om någon
1. underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan enligt 4, 7 eller 8 §,
2. lämnar oriktig eller vilseledande uppgift vid fullgörande av anmäl-
ningsskyldighet enligt någon av nämnda paragrafer eller vid fullgörande
av uppgiftsskyldighet som avses i 18 § första stycket 2-3 och 5-7,
3. avyttrar aktier i strid mot 15 §.
21 § Särskild avgift beräknas enligt följande,
1. vid underlåtenhet att göra anmälan enligt 4 § eller när oriktig eller
vilseledande uppgift har lämnats vid fullgörande av
anmälningsskyldighet enligt samma paragraf: 10 procent av vederlaget
för aktierna eller, om vederlag inte har utgått, 15 000 kronor,
2. vid underlåtenhet att göra anmälan eller lämna uppgifter enligt 7
eller 8 § eller när oriktig eller vilseledande uppgift har lämnats vid full-
görande av anmälningsskyldighet enligt samma paragrafer: 15 000 kro-
nor,
3. när oriktig eller vilseledande uppgift har lämnats vid fullgörande av
uppgiftsskyldighet som avses i 18 § första stycket 2-3 eller 5-7: 15 000
kronor,
4. vid överträdelse av 15 §: 90 procent av skillnaden mellan förvärvs-
och avyttringspriset.
Avgift enligt första stycket 1 eller 4 skall uppgå till lägst 15 000 och
högst 350 000 kronor.
22 § Särskild avgift tas ut av den som enligt bestämmelse som avses i
20 § 1 och 2 är skyldig att göra anmälan eller lämna uppgift som där
åsyftas eller, såvitt avser 20 § 3, inte får avyttra aktier inom viss tid efter
förvärvet.
Innan beslut om särskild avgift meddelas skall den berörde ges tillfälle
att yttra sig i ärendet hos Finansinspektionen. Beslut om att ta ut avgift
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
120
får inte meddelas, om den berörde inte senast två år från det att Prop. 1999/2000:109
lagöverträdelsen ägde rum har delgetts upplysning om att frågan om sär- Bilaga 3
skild avgift har tagits upp av inspektionen.
23 § Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller det annars finns syn-
nerliga skäl, får särskild avgift efterges helt eller delvis.
24 § Särskild avgift skall betalas till Finansinspektionen och tillfaller
staten. Bestämmelser om indrivning av sådan avgift finns i lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar. Vid indrivning får verk-
ställighet ske enligt utsökningsbalken.
25 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om
överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.
Inspektionen får i fråga om annat beslut än sådant som gäller särskild
avgift förordna att beslutet skall gälla omedelbart.
26 § För att bekosta Finansinspektionens övervakning enligt denna lag
skall de institut som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Genom lagen (2000:000) om brott på värdepappersmarknaden upphävs
insiderlagen (1990:1342).
121
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 §, 5 kap. 1 § och 8 kap. 37 § aktie-
bolagslagen (1975:1385) skall ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §'
Aktiekapitalet kan ökas genom att aktier tecknas mot betalning
(nyemission) eller genom att aktier ges ut eller aktiernas nominella
belopp höjes utan ny betalning (fondemission).
Beslut om emission fattas av bolagsstämman, om ej annat följer av 14
eller 15 §. Sådant beslut får ej fattas förrän bolaget blivit registrerat.
Behöver bolagsordningen ändras, skall beslut därom först fattas.
Bestämmelserna i 2 kap. 2 § äger motsvarande tillämpning vid ny-
emission. Vid fondemission får ej till aktiekapitalet överföras belopp som
understiger summan av de nya aktiemas nominella belopp eller den
sammanlagda höjningen av aktiernas nominella belopp.
Vid nyemission i bolag vars aktier är noterade vid en börs eller aukto-
riserad marknadsplats får aktier tecknas mot betalning av lägre belopp än
det nominella, under förutsättning att skillnaden mellan vad som skall
betalas för de nya aktierna och deras sammanlagda nominella belopp
tillförs aktiekapitalet genom överföring från bolagets eget kapital i övrigt
eller genom uppskrivning av värdet av anläggningstillgångar. Sådan
överföring eller uppskrivning skall
registreras.
I fråga om aktiebolag, som en-
ligt insiderlagen (1990:1342)
utgör aktiemarknadsbolag, samt
dotterbolag till sådana bolag gäl-
ler, förutom föreskrifterna i detta
kapitel, bestämmelserna i lagen
(1987:464) om vissa riktade
emissioner i aktiemarknadsbolag,
m.m.
ske innan beslutet om nyemission
I fråga om aktiebolag, som en-
ligt lagen (2000:000) om anmäl-
ningsskyldighet för vissa innehav
av finansiella instrument utgör
aktiemarknadsbolag, samt
dotterbolag till sådana bolag gäl-
ler, förutom föreskrifterna i detta
kapitel, bestämmelserna i lagen
(1987:464) om vissa riktade
emissioner i aktiemarknadsbolag,
m.m.
1 §2
Aktiebolag kan mot vederlag utge konvertibla skuldebrev eller skulde-
brev förenade med optionsrätt till nyteckning. Sådana skuldebrev skall
ställas till innehavaren eller till viss man eller order.
Konvertibla skuldebrev skall innehålla utfästelse från bolaget om att
borgenär har rätt att helt eller delvis utbyta sin fordran enligt skuldebre-
1 Senaste lydelse 1992:546.
2 Senaste lydelse 1998:1487.
122
teckning skall ge borgenär rätt att teckna aktier i bolaget mot betalning i
pengar.
Villkoren för utbyte eller nyteckning av aktier skall bestämmas så att
utbyte eller nyteckning kan ske utan att bolagsordningen ändras. Veder-
laget för konvertibelt skuldebrev får ej understiga det nominella beloppet
på aktie som utlämnas vid utbyte, om ej mellanskillnaden täckes genom
kontant betalning vid utbytet.
Optionsrätt till nyteckning kan knytas till optionsbevis fogade vid
skuldebreven. Borgenär får skilja optionsbevis från skuldebrev och för-
foga över beviset särskilt, om ej i skuldebrevet föreskrives att beviset får
avskiljas först efter viss tid.
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
I fråga om aktiebolag, som en-
ligt insiderlagen (1990:1342)
utgör aktiemarknadsbolag, samt
dotterbolag till sådana bolag gäl-
ler, förutom föreskrifterna i detta
kapitel, bestämmelserna i lagen
(1987:464) om vissa riktade
emissioner i aktiemarknadsbolag,
m.m.
I fråga om aktiebolag, som en-
ligt lagen (2000:000) om anmäl-
ningsskyldighet för vissa innehav
av finansiella instrument utgör
aktiemarknadsbolag, samt
dotterbolag till sådana bolag gäl-
ler, förutom föreskrifterna i detta
kapitel, bestämmelserna i lagen
(1987:464) om vissa riktade
emissioner i aktiemarknadsbolag,
m.m.
Av lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument fram-
går att utfästelser som avses i ovan angivna skuldebrev och optionsbevis
kan registreras enligt den lagen och att skuldebrev eller optionsbevis inte
får utfärdas om registrering skall ske. I sådana fall gäller bestämmelserna
i detta kapitel i tillämpliga delar.
37 §3
En styrelseledamot och en verkställande direktör skall när de tillträder för
införing i aktieboken anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i andra
bolag inom samma koncern, om det inte har skett dessförinnan.
Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.
Första stycket gäller inte om
anmälningsskyldighet föreligger
enligt insiderlagen (1990:1342).
Första stycket gäller inte om
anmälningsskyldighet föreligger
enligt lagen (2000:000) om
anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
3 Senaste lydelse 1998:760.
123
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig
anställning skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
Om åläggande för arbetstagare att
anmäla innehav av fondpapper
finns det bestämmelser i 11 §
insiderlagen (1990:1342).
3 §'
Om åläggande för arbetstagare att
anmäla innehav av finansiella
instrument finns det bestämmelser
i 10 § lagen (2000:000) om
anmälningsskyldighet for vissa
innehav av finansiella instrument.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Senaste lydelse 1990:1343.
124
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 5 kap. 1 § och 8 kap. 5 § sekre-
tesslagen (1980:100) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
4 §'
Gäller förbud enligt denna lag mot att röja uppgift, får uppgiften inte
heller i övrigt utnyttjas utanför den
för uppgiften.
I insiderlagen (1990:1342) finns
bestämmelser om förbud att
utnyttja vissa uppgifter som är
ägnade att väsentligt påverka kur-
sen på finansiella instrument.
verksamhet i vilken sekretess gäller
I lagen (2000:000) om brott på
värdepappersmarknaden finns
bestämmelser om förbud att ut-
nyttja eller röja vissa uppgifter
som är ägnade att väsentligt på-
verka kursen på finansiella
instrument.
I lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt sam-
arbete på brottmålsområdet finns bestämmelser som begränsar möjlig-
heten att utnyttja vissa uppgifter som en svensk myndighet har fått från
en främmande stat.
1 §2
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till
1. förundersökning i brottmål,
2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål
eller i annan verksamhet för att förebygga brott,
3. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud,
4. åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, Tullverkets
eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga,
utreda eller beivra brott, eller
5. Finansinspektionens verk-
samhet som rör övervakning enligt
insiderlagen (1990:1342) eller
efterlevnaden av 7 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med
5. Finansinspektionens verk-
samhet som rör övervakning enligt
lagen (2000:000) om brott på
värdepappersmarknaden,
finansiella instrument,
om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder
motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.
För uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som
avses i 3 § polisdatalagen (1998:622) eller som i annat fall hänför sig till
Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller avslöja brott mot
rikets säkerhet eller förebygga terrorism gäller sekretess, om det inte står
1 Senaste lydelse 1996:1017. Se dock föreslagna ändringar i prop. 1999/2000:61 och 64.
2 Senaste lydelse 1999:407.
125
klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda Prop. 1999/2000:109
åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. Detsamma Bilaga 3
gäller uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som
avses i 2 § lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar.
Sekretess enligt första och andra styckena gäller i annan verksamhet
hos myndighet för att biträda åklagarmyndighet, polismyndighet, skat-
temyndighet, Tullverket eller Kustbevakningen med att uppdaga, utreda
eller beivra brott samt hos tillsynsmyndighet i konkurs och inom exe-
kutionsväsendet för uppgift som angår misstanke om att en gäldenär har
begått brott som avses ill kap. brottsbalken eller annat brott som har
samband med gäldenärens näringsverksamhet.
I fråga om uppgift i allmän handling som hänför sig till sådan under-
rättelseverksamhet som avses i andra stycket gäller sekretessen i högst
sjuttio år. I fråga om uppgift i allmän handling i övrigt gäller sekretessen
i högst fyrtio år.
5 §*
Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i till-
ståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet,
värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet, för uppgift om
1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet
avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,
2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens
verksamhet avser.
I ärende hos statlig myndighet om innehav av
1. aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag
eller försäkringsaktiebolag,
2. andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller
3. aktier eller andelar i börs, auktoriserad marknadsplats eller clea-
ringorganisation
gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om
uppgiften röjs. Sekretess gäller inte
heller för uppgift som erhållits från
är sekretessbelagd där.
Sekretess gäller vidare i statlig
myndighets verksamhet, som
består i övervakning enligt insi-
derlagen (1990:1342), övervak-
ning enligt lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument
eller kontroll enligt valutaväx-
lingslagen (1996:1006), för sådan
uppgift om enskilds ekonomiska
för beslut av myndigheten och inte
annan myndighet om uppgiften inte
Sekretess gäller vidare i statlig
myndighets verksamhet, som
består i övervakning enligt lagen
(2000:000) om brott på värde-
pappersmarknaden, övervakning
enligt lagen (1991:980) om handel
med finansiella instrument eller
kontroll enligt valutaväxlingslagen
(1996:1006), för sådan uppgift om
3 Senaste lydelse 1998:264. Se dock föreslagen ändring i prop. 1999/2000:94.
126
eller personliga förhållanden, vil-
ken på begäran har lämnats av
någon som är skyldig att lämna
uppgifter till myndigheten. Rör
uppgiften den uppgiftsskyldige
gäller dock sekretess endast om
denne kan antas lida skada eller
enskilds ekonomiska eller Prop. 1999/2000:109
personliga förhållanden, vilken på Bilaga 3
begäran har lämnats av någon som
är skyldig att lämna uppgifter till
myndigheten. Rör uppgiften den
uppgiftsskyldige gäller dock
sekretess endast om denne kan
men om uppgiften röjs och sek-
retess inte motverkar syftet med
uppgifts sky ldigheten.
eller men om
antas lida skada
uppgiften röjs och sekretess inte
motverkar syftet med uppgifts-
skyldigheten.
Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med
främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verk-
samhet som avses i första-tredje styckena för sådan uppgift om affärs-
eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som
myndigheten erhållit enligt avtalet. Samma sekretess gäller hos
Finansinspektionen, i den mån regeringen föreskriver det, om inspektio-
nen från motsvarande utländsk myndighet erhållit uppgifter enligt annat
avtal. Föreskrifterna i 14 kap. 1-3 §§ får inte i fråga om denna sekretess
tillämpas i strid med avtalet.
Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen
enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften
lämnas.
Utan hinder av sekretess får uppgift enligt första stycket lämnas till en
börs om uppgiften behövs för att börsen skall kunna fullgöra sina upp-
gifter enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller
annan författning.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
127
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 §, 5 kap. 2 § och 8 kap. 6 § försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §'
Aktiekapitalet kan ökas genom att aktier tecknas mot betalning
(nyemission) eller genom att aktier ges ut eller aktiernas nominella be-
lopp höjs utan ny betalning (fondemission). En fondemission kan endast
ske i skadeförsäkringsbolag och i livförsäkringsbolag som får dela ut
vinst.
Beslut om emission fattas av bolagsstämman, om något annat inte föl-
jer av 16 eller 17 §. Sådana beslut får inte fattas förrän bolaget har blivit
registrerat. Behöver bolagsordningen ändras skall beslut om detta fattas
först. Ett beslut om emission får fattas innan ändringen stadfästs om be-
slutet görs beroende av att stadfästelse meddelas.
Vid nyemission får betalning för aktier inte understiga det nominella
beloppet.
Vid fondemission får inte till aktiekapitalet föras över belopp som un-
derstiger summan av de nya aktiernas nominella belopp eller den sam-
manlagda höjningen av aktiernas nominella belopp.
I fråga om försäkringsaktiebo-
lag, som enligt insiderlagen
(1990:1342) utgör aktiemarknads-
bolag, samt dotteraktiebolag till
sådana bolag gäller, förutom före-
skrifterna i detta kapitel, bestäm-
melserna i lagen (1987:464) om
vissa riktade emissioner i aktie-
marknadsbolag, m.m.
I fråga om försäkringsaktiebo-
lag, som enligt lagen (2000:000)
om anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument
utgör aktiemarknadsbolag, samt
dotteraktiebolag till sådana bolag
gäller, förutom föreskrifterna i
detta kapitel, bestämmelserna i
lagen (1987:464) om vissa riktade
emissioner i aktiemarknadsbolag,
m.m.
2 §2
Skadeförsäkringsaktiebolag och livförsäkringsaktiebolag som får dela ut
vinst till aktieägarna kan mot ersättning ge ut konvertibla skuldebrev el-
ler skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Sådana skulde-
brev skall ställas till innehavaren eller till viss man eller order.
Konvertibla skuldebrev skall innehålla en utfästelse från bolaget om att
borgenären har rätt att helt eller delvis byta ut sin fordran enligt skulde-
breven mot aktier i bolaget. Skuldebrev förenade med optionsrätt till
1 Senaste lydelse 1999:600.
2 Senaste lydelse 1999:600.
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
128
nyteckning skall ge borgenären rätt att teckna aktier i bolaget mot betal- Prop. 1999/2000:109
ning i pengar. Bilaga 3
Villkoren för utbyte eller nyteckning av aktie skall bestämmas så att
utbyte eller nyteckning kan ske utan att bolagsordningen ändras. Ersätt-
ningen för ett konvertibelt skuldebrev får inte understiga det nominella
beloppet på aktie som lämnas ut vid utbyte, om inte mellanskillnaden
täcks genom kontant betalning vid utbytet. Skall ett konvertibelt skulde-
brev kunna betalas med annan egendom än pengar (apport) gäller be-
stämmelserna i 2 kap. 2 §.
Optionsrätt till nyteckning kan knytas till optionsbevis som är fogade
till skuldebreven. Borgenären får avskilja ett optionsbevis från ett skul-
debrev och förfoga över beviset särskilt, om det inte i skuldebrevet före-
skrivs att beviset får avskiljas först efter viss tid.
I fråga om försäkringsaktiebo-
lag, som enligt insiderlagen
(1990:1342) utgör aktiemarknads-
bolag, samt dotterbolag till sådana
bolag gäller, förutom föreskrif-
terna i detta kapitel, bestämmel-
serna i lagen (1987:464) om vissa
riktade emissioner i aktiemark-
nadsbolag, m.m.
I fråga om försäkringsaktiebo-
lag, som enligt lagen (2000:000)
om anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument
utgör aktiemarknadsbolag, samt
dotterbolag till sådana bolag gäl-
ler, förutom föreskrifterna i detta
kapitel, bestämmelserna i lagen
(1987:464) om vissa riktade emis-
sioner i aktiemarknadsbolag, m.m.
Av lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument fram-
går att utfästelser som avses i de i denna paragraf angivna skuldebreven
och optionsbevisen kan registreras enligt den lagen och att skuldebrev
eller optionsbevis inte får utfärdas om registrering skall ske. I sådana fall
gäller bestämmelserna i detta kapitel i tillämpliga delar.
6§3
Styrelseledamöterna och verkställande direktören i försäkringsaktiebolag
skall senast när de tillträder sin befattning, för införande i aktieboken
anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i bolag inom samma koncern.
Detsamma gäller motsvarande befattningshavare i ömsesidiga försäk-
ringsbolag i fråga om innehav av aktier i bolag inom koncern där det öm-
sesidiga bolaget ingår. Förändringar i aktieinnehaven skall anmälas inom
en månad.
Första stycket gäller inte i den
mån anmälningsskyldighet före-
ligger enligt insiderlagen
(1990:1342).
Första stycket gäller inte i den
mån anmälningsskyldighet före-
ligger enligt lagen (2000:000) om
anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
3 Senaste lydelse 1990:1350.
129
5 Riksdagen 1999/2000. 1 sam. Nr 109
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1987:464) om vissa riktade
emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. skall ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Denna lag gäller då aktiebolag,
som enligt insiderlagen
(1990:1342) utgör aktiemark-
nadsbolag, eller dotterbolag till
sådana bolag fattar beslut om
1. nyemission av aktier eller
emission av konvertibla skulde-
brev eller skuldebrev förenade
med optionsrätt till nyteckning,
eller
2. överlåtelse av aktier eller
skuldebrev av detta slag som har
utfärdats av ett bolag inom samma
koncern.
Föreslagen lydelse
1 §’
Denna lag gäller då aktiebolag,
som enligt lagen (2000:000) om
anmälningsskyldighet for vissa
innehav av finansiella instrument
utgör aktiemarknadsbolag, eller
dotterbolag till sådana bolag fattar
beslut om
1. nyemission av aktier eller
emission av konvertibla skulde-
brev eller skuldebrev förenade
med optionsrätt till nyteckning,
eller
2. överlåtelse av aktier eller
skuldebrev av detta slag som har
utfärdats av ett bolag inom samma
koncern.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Senaste lydelse 1991:995.
130
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § sparbankslagen (1987:619) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
5 §’
Styrelseledamot skall, när han tillträder sitt uppdrag, för införing i
aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern
som sparbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i
aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.
Första stycket gäller inte, om
anmälningsskyldighet föreligger
enligt insiderlagen (1990:1342).
Första stycket gäller inte, om
anmälningsskyldighet föreligger
enligt lagen (2000:000) om
anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Senaste lydelse 1990:1352.
131
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
5§*
Styrelseledamöterna och verkställande direktören skall när de tillträder
sina uppdrag för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktie-
bolag inom samma koncern som föreningen, om det inte har skett dess-
förinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.
Första stycket gäller inte, om
anmälningsskyldighet föreligger
enligt insiderlagen (1990:1342).
Första stycket gäller inte, om
anmälningsskyldighet föreligger
enligt lagen (2000:000) om
anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Senaste lydelse 1990:1354.
132
Härigenom föreskrivs att punkten 11 lagen (1987:813) om homo-
sexuella sambor1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall
vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser
tillämpas även på de homosexuella samborna:
1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,
2. ärvdabalken,
3. jordabalken,
4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,
5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,
6. inkomstskattelagen (1999:1229),
7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
8. bostadsrättslagen (1991:614),
9. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,
10. 5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen
(1970:988),
11. 10 § insiderlagen 11. 5 £ lagen (2000:000) om
(1990:1342), anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument,
12. 14 kap. 3 §, 4 § tredje stycket och 8 § tredje stycket vallagen
(1997:157),
13. 36 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval,
m.m.,
14. 4 § lagen (1997:159) om brevröstning i vissa fall,
15. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15 och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt 16
kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken,
16. säkerhetsskyddslagen (1996:627),
17. lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall
vid 1997-2001 års taxeringar,
18. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
19. 35 § andra stycket socialtjänstlagen (1980:620),
20. 26 § tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), samt
21. 2 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529).
Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara
ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
1 Lydelse enligt prop. 1999/2000:43.
133
6 Riksdagen 1999/2000. 1 sam. Nr 109
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument
dels att 7 kap. 1 och 2 § § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 8 kap. skall betecknas 7 kap.,
dels att 6 kap. 3 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 6 kap. 1 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
la§
För övervakningen av efter-
levnaden av bestämmelserna i
denna lag, lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse, lagen
(1992:543) om börs- och clea-
ringverksamhet och lagen
(2000:000) om brott på värde-
pappersmarknaden, har
Finansinspektionen rätt att få de
uppgifter som den behöver för sin
tillsyn från
1. ett aktiebolag eller annan
juridisk person vars finansiella
instrument tillsynen gäller,
2. en juridisk person som lämnat
offentligt erbjudande om
aktieförvärv,
3. moderföretag eller annan
större ägare till det aktiebolag
eller den juridiska person som
avses i 1 och 2,
4. myndighet,
5. börs, auktoriserad mark-
nadsplats eller clearingorgani-
sation enligt 1 kap. 4 § lagen om
börs- och clearingverksamhet,
6. börsmedlem eller clearing-
medlem enligt 1 kap. 4 § lagen om
börs- och clearingverksamhet eller
kontoförande institut enligt 3 kap.
1§ lagen (1998:1479) om
kontoföring av finansiella
instrument,
7. den som driver värdepap-
persrörelse med stöd av 1 kap. 3, 3
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
134
c, eller 3 d§ lagen om värde- Prop. 1999/2000:109
pappersrörelse. Bilaga 3
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande,
Finansinspektionen får meddela
närmare föreskrifter om hur
uppgiftsskyldigheten skall full-
göras.
3§*
Finansinspektionen får vid vite förelägga någon att göra rättelse om han
inte fullgör skyldigheten att
1. upprätta och till Finansinspektionen lämna in prospekt enligt
bestämmelserna i 2 kap.,
2. göra anmälan till aktiebolag och till börs eller auktoriserad mark-
nadsplats enligt 4 kap. 1 §,
3. offentliggöra uppgifterna i en 3. offentliggöra uppgifterna i en
anmälan enligt 4 kap. 4 §. anmälan enligt 4 kap. 4 §,
4. lämna uppgifter enligt 6 kap.
la§.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Senaste lydelse 1992:558.
135
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs i lråga om lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse
dels att i 2 kap. 5 § ordet ”ecu” skall bytas mot ”euro”,
dels att 3 kap. 10 § och 7 kap. 1 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om ett svenskt värdepappers-
institut organiserar handel i finan-
siella instrument skall institutet
övervaka handeln och kursbild-
ningen och se till att handeln inte
sker i strid med insiderlagen
(1990:1342), andra författningar
eller god sed på värdepappers-
marknaden.
10 §'
Om ett svenskt värdepappers-
institut organiserar handel i finan-
siella instrument skall institutet
övervaka handeln och kursbild-
ningen och se till att handeln inte
sker i strid med lagen (2000:000)
om brott på värdepappersmark-
naden, andra författningar eller
god sed på värdepappersmarkna-
den.
Första stycket gäller inte om övervakning sker enligt 4 kap. 2 § andra
stycket eller 7 kap. 2 § första stycket lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter om övervakningen av handeln och
kursbildningen vid ett värdepappersinstitut.
1 §2
Finansinspektionens beslut enligt 6 kap. 6 § och 10 § andra stycket får
inte överklagas.
Beslut som Finansinspektionen meddelar med stöd av 1 kap. 3 §, 2
kap. 3 och 7 §§, 3 kap. 4 § och 6 kap. 9 § får överklagas hos kammarrät-
ten.
Andra beslut som inspektionen
meddelar enligt denna lag får
överklagas hos länsrätten. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten av läns-
rättens avgörande.
Andra beslut som inspektionen
meddelar enligt denna lag får
överklagas hos länsrätten. Detta
gäller dock inte beslut som avses i
20 § första stycket 5 förvalt-
ningslagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten av
länsrättens avgörande.
1 Senaste lydelse 1998:266.
2 Senaste lydelse 1995:86.
136
Inspektionen får bestämma att ett beslut om förbud eller föreläggande Prop. 1999/2000:109
enligt 6 kap. 7 eller 8 § eller om återkallelse enligt 9 § skall gälla ome- Bilaga 3
delbart.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
137
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlems-
banker skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
6 kap.
5§
När en styrelseledamot tillträder sitt uppdrag, skall han för införing i
aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern
som medlemsbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i
aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.
Första stycket gäller inte, om
anmälningsskyldighet föreligger
enligt insiderlagen (1990:1342).
Första stycket gäller inte, om
anmälningsskyldighet föreligger
enligt lagen (2000:000) om an-
mälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
138
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring
av finansiella instrument skall ha följande lydelse.
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om Finansinspektionen eller åkla-
gare finner anledning att anta att
brott enligt 7 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med finan-
siella instrument har begåtts eller
att en bestämmelse i insiderlagen
(1990:1342) har överträtts, skall
den centrala värdepappersförvara-
ren på begäran lämna inspektionen
eller åklagaren besked om ett av-
stämningsregisters innehåll i den
omfattning det har anknytning till
överträdelsen. Beskedet skall läm-
nas utan avgift. Regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen får meddela
närmare föreskrifter om hur skyl-
digheten att lämna sådana besked
till inspektionen skall fullgöras.
3§
Om Finansinspektionen behöver
uppgifter för övervakningen av att
bestämmelserna i lagen
(2000:000) om brott på värdepap-
persmarknaden följs eller åklagare
finner anledning att anta att brott
enligt samma lag har begåtts eller
om Finansinspektionen finner an-
ledning att anta att en bestäm-
melse i lagen (2000:000) om an-
mälningsskyldighet for vissa inne-
hav av finansiella instrument har
överträtts, skall den centrala vär-
depappersförvararen på begäran
lämna inspektionen eller åklagaren
besked om ett avstämningsregis-
ters innehåll i den omfattning det
har anknytning till tillsynen eller
överträdelsen. Beskedet skall läm-
nas utan avgift. Regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen får meddela
närmare föreskrifter om hur skyl-
digheten att lämna sådana besked
till inspektionen skall fullgöras.
Regeringen far föreskriva att Finansinspektionen skall ha terminal-
åtkomst till avstämningsregistren för inhämtande av uppgifter som avses i
första stycket och som har anknytning till ett ärende hos inspektionen.
Uppgifter som skall anmälas
enligt 9 § insiderlagen får genom
automatisk databehandling lämnas
ut till det insiderregister som förs
enligt 16 § samma lag.
Uppgifter som skall anmälas
enligt 4 § lagen (2000:000) om
anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument
får genom automatisk data-
behandling lämnas ut till det in-
synsregister som förs enligt 9§
samma lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
139
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 23 § sekretesslagen (1980:100) i
paragrafens lydelse enligt lagen (2000:201) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 3
23 §*
Sekretess gäller för sådan uppgift
hos myndighet om innehav av
finansiella instrument som har
lämnats till myndigheten till följd
av särskilt beslut enligt 11 § insi-
derlagen (1990:1342) eller till
följd av 9 kap. 5 § lagen
(1988:1385) om Sveriges riks-
bank, 7 kap. 2 § lagen (2000:192)
om allmänna pensionsfonder (AP-
fonder) eller 5 kap. 2 § lagen
(2000:193) om Sjätte AP-fonden,
om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att den som upp-
giften rör lider skada eller men.
I fråga om uppgift i allmän handl:
Sekretess gäller för sådan upp-
gift hos myndighet om innehav av
finansiella instrument som har
lämnats till myndigheten till följd
av särskilt beslut enligt 10 § lagen
(2000:000) om anmäl-
ningsskyldighet för vissa innehav
av finansiella instrument eller till
följd av 9 kap. 5 § lagen
(1988:1385) om Sveriges riks-
bank, 7 kap. 2 § lagen (2000:192)
om allmänna pensionsfonder (AP-
fonder) eller 5 kap. 2 § lagen
(2000:193) om Sjätte AP-fonden,
om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att den som upp-
giften rör lider skada eller men.
; gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för uppgift om innehav av finansiella instrument som lämnats
före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 2000:201.
140
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-05-29
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif
Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 18 maj 2000 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om brott på värdepappersmarknaden,
2. lag om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella
instrument,
3. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
4. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,
5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
6. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
7. lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i
aktiemarknadsbolag, m.m.,
8. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
9. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
10. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
11. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument,
12. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
13. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,
14. lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella
instrument,
15. lag om ändring i lagen (2000:201) om ändring i sekretesslagen
(1980:100).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Jan
Bengtsson och hovrättsassessorn Katarina Back.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om brott på värdepappersmarknaden
Lagens rubrik
Lagen behandlar enligt sin rubrik brott på värdepappersmarknaden. I
brottsbalken finns en bestämmelse om svindleri, som också utgör ett brott
på bl.a. värdepappersmarknaden, och den föreslagna lagen innehåller
alltså inte en fullständig reglering, vilket bör markeras genom att ordet
”vissa” förs in före ”brott”.
Det kan göra ett säreget intryck att lagen anges handla om brott snarare
än om straff, som är lagstiftarens markering av att en gärning utgör brott
(1 kap. 1 § brottsbalken). En lämpligare rubrik vore därför ”Lag om straff
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 4
141
för vissa brott på värdepappersmarknaden”. Förebilder utgör t.ex. lagen Prop. 1999/2000:109
om straff för vissa trafikbrott och lagen om straff för varusmuggling. Bilaga 4
Emellertid framgår det av 8 kap. 3 § regeringsformen att ”föreskrifter om
brott” skall ges i lag, och den valda terminologin är sålunda, ehuru
mindre lyckad, i överensstämmelse med regeringsformens.
Uppdelningen av den nuvarande insiderlagen i två lagar har motiverats
bl.a. med behovet att undvika missförståndet att termen insider skulle ha
samma innebörd i fråga om insiderbrott som i fråga om anmälningsskyl-
digheten till det av Finansinspektionen förda insiderregistret. Registret
föreslås framdeles bli benämnt insynsregister, och termen insider
begagnas inte längre i de föreslagna lagarna. Termen är emellertid
vedertagen och har alltså blivit ledig. En lagrubrik bör vara så kort som
möjligt. Lagrådet förordar att lagen ges rubriken ”Insiderstrafflag” även
om det medför att rubriken inte blir heltäckande.
2§
Bestämmelsen innehåller, liksom motsvarande regel i 4 § insiderlagen,
rekvisitet att anställningen, uppdraget eller befattningen ”normalt inne-
bär” att vederbörande får insiderinformation. Avsikten med det valda
uttrycket är att från den berörda personkretsen utesluta t.ex. en taxiförare
eller en hantverkare som av en händelse i samband med sitt arbete råkar
få kännedom om någon icke offentliggjord kurspåverkande om-
ständighet. Lagtexten ger intrycket av att anställningar, uppdrag och be-
fattningar typiskt sett skall medföra tillgång till informationen, men av
förarbetena till den nu gällande bestämmelsen synes framgå att avsikten
är att även varje enstaka tillfälle av - legitim - tillgång i anställning,
uppdrag eller befattning till sådan information skall omfattas (prop.
1990/91:42 s. 81). Detta synes också stämma bättre överens med EG-
direktivet om insiderhandel, som inte innehåller någon inskränkning
(artikel 2: ”var och en som [...] genom att han i sin anställning, i sin
verksamhet eller under sina åligganden har tillgång till sådan informa-
tion, förfogar över insiderinformation”, ”personnes qui [...] parce
qu'elles ont accés å cette information en raison de 1'exercise de leur
travail, de leur profession ou de leurs fonctions, disposent d'une infor-
mation privilégiée”).
Eftersom det rör sig om en straffrättslig lagstiftning kan den tillämpning
som enligt förarbetena avses ske framstå som en otillåten utvidgning av
det straffbara området. Det är å andra sidan tillåtet att med stöd av förar-
betsuttalanden inskränka det straffbara området (jfr NJA 1995 s. 505 på s.
547). Det skulle följaktligen vara lämpligare att låta ordet ”normalt” utgå
ur lagtexten och i motiven klargöra den avsedda inskränkningen. Frågan
har emellertid inte behandlats närmare under lagstiftningsärendets
beredning och Lagrådet avstår därför från att nu framföra förslag om en
sådan ändring, särskilt som några olägenheter av den rådande ordningen
inte såvitt känt har uppkommit. Enligt vad som upplysts vid
föredragningen inför Lagrådet har också den gällande lydelsen godtagits
av Europeiska kommissionen.
2 och 3 §§
Prop. 1999/2000:109
Bilaga 4
Den straffbelagda gärningen enligt punkten 1 i vardera paragrafen består
i att någon för egen eller någon annans räkning ”på värdepappersmarkna-
den förvärvar eller avyttrar” sådana finansiella instrument som
informationen rör. Definitionen av ”handel på värdepappersmarknaden” i
I § innehåller vissa bestämningar som bör vara tillämpliga också i fråga
om förevarande ansvarsbestämmelser, främst när det gäller handel med
eller genom någon som bedriver yrkesmässig verksamhet. I båda
bestämmelserna bör därför framför orden ”på värdepappersmarknaden”
sättas in orden ”genom handel”.
7§
Paragrafen är ny och innebär att ett nytt förbud införs. Bestämmelsen
motsvarar artikel 3 a) i insiderdirektivet. Denna hänvisar såvitt avser den
personkrets som omfattas av förbudet till artikel 2.1 förevarande paragraf
anges emellertid personkretsen utan hjälp av hänvisning.
Paragrafen saknar bestämmelse om de aktieägare som anges i slutet av
inledningen till 2 § (jfr artikel 2.1 andra dels-satsen i direktivet). De bör
tas med även i 7 §. I första stycket bör därför införas en ny andra mening
av följande lydelse: ”Detsamma gäller den som fått insiderinformation
beträffande ett aktiebolag i vilket han eller hon äger aktier och som obe-
hörigen röjer sådan information.”
8§
Undantaget i första stycket 4 motsvarar det undantag som i gällande in-
siderlag återfinns i 7 § 4 jämförd med 5 § 1. Innebörden av det nuvarande
undantaget synes emellertid inte ha blivit korrekt återgiven i förslaget.
Lagrådet förordar att punkten ges följande lydelse: ”4. förvärv ske för en
juridisk persons räkning av aktier i ett aktiebolag, om insi-
derinformationen endast utgörs av information om en åtgärd som syftar
till och är ägnad att leda till ett offentligt erbjudande av den juridiska
personen till en vidare krets om förvärv av aktier i aktiebolaget,”.
II §
Det kan falla i ögonen att paragrafen innehåller föreskrifter om förver-
kande vid överträdelse av handelsförbudet medan sådan föreskrift saknas
i fråga om otillbörlig kurspåverkan. Även frånsett att i avsaknad av erfor-
derlig beredning intet nu kan göras åt saken, förefaller det troligt att
skillnaden är sakligt motiverad; otillbörlig kurspåverkan kan ha så många
olika bakomliggande syften att vinsten av den många gånger kan vara
svår att mäta.
143
Förslaget till lag om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finan- Prop. 1999/2000:109
siella instrument Bilaga 4
4§
Den delegationsregel som föreslås i sista stycket torde avse föreskrifter
av verkställighetskaraktär. Regeringen har rätt att besluta sådana före-
skrifter direkt med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 1 regeringsformen.
Regeln i sista stycket är således onödig och bör därför utgå.
10 §
Insynsregistret behandlas i 9 och 10 §§. Registret skall enligt 9 § föras
med hjälp av automatisk databehandling. Enligt första meningen i 10 §
får uppgifter som skall anmälas efter tillstånd av Finansinspektionen
föras över till insynsregistret med hjälp av automatisk databehandling.
Enligt andra meningen får sådant tillstånd endast ges till den som är för-
valtare enligt kontoföringslagen.
Bestämmelserna torde endast syfta på sådan införing som sker direkt i
insynsregistret av någon utomstående. Lagrådet utgår från att anmäl-
ningar enligt 4 § kan göras till Finansinspektionen på elektronisk väg,
t.ex. med användande av e-post, av vem som helst, ehuru det blir inspek-
tionens uppgift att föra in dem i registret. Möjligheten för enskilda att
göra anmälan med hjälp av teknisk överföring synes vara en nära nog
nödvändig förutsättning för att den i 6 § föreslagna femdagarsfristen skall
fungera i praktiken. Att anmälan enligt 4 § skall göras skriftligen utgör
inte hinder för att tillåta anmälningar på elektronisk väg, bestyrkta med
anmälarens digitala signatur eller liknande; skriftlighetskravet måste
numera anses tillgodosett även om skriven text överförs med tekniska
hjälpmedel.
18 §
Av punkten 4 framgår att Finansinspektionens frågerätt skall gälla i för-
hållande till ”myndighet”. Med myndighet menas i regeringsformen
regeringen, domstol eller förvaltningsmyndighet. Lagrådet ifrågasätter
om inspektionen verkligen skall ha en på lag grundad rätt att utfå upp-
gifter från regeringen eller domstolarna. Om detta inte heller skulle vara
avsikten, bör ordet ”myndighet” i punkten 4 bytas ut mot ”annan förvalt-
ningsmyndighet”.
19 §
Enligt förslaget skulle Finansinspektionen få förelägga vite om någon
inte fullgör sin skyldighet enligt 13 § andra stycket eller 18 § första
stycket 2, 3 eller 5-7. Av dessa bestämmelser följer vissa befogenheter
(rättigheter) för inspektionen, vilka denna kan utnyttja för att ålägga ett
rättssubjekt en viss skyldighet. Avsikten med paragrafen torde vara att ge
inspektionen rätt att sätta ut vite i sådana förelägganden som meddelas
144
med stöd av de angivna bestämmelserna. Inspektionen bör därvid vara Prop. 1999/2000:109
oförhindrad att föreskriva vite redan i sitt första föreläggande, vilket den Bilaga 4
föreslagna formuleringen inte tycks ge stöd för.
Paragrafen kan förslagsvis ges följande lydelse: ”Vite får sättas ut i
förelägganden enligt 13 § andra stycket eller beslut som meddelats med
stöd av 18 § första stycket 2, 3 eller 5-7.”
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
I ikraftträdandebestämmelsen anges även följande: ”Genom lagen
(2000:000) om brott på värdepappersmarknaden upphävs insiderlagen
(1990:1342).” En sådan bestämmelse är visserligen ovanlig men kan
godtas som en erinran om den nya lagens förhistoria. Däremot kan inte
godtas att den utformats som en sedvanlig föreskrift om upphävande av
äldre lag; som sådan skulle den utgöra en dubblyr till ikraftträdande-
bestämmelsen i den nya lagen om brott på värdepappersmarknaden.
Bestämmelsen bör utformas som en erinran och ges förslagsvis följande
lydelse: ”Av ikraftträdandebestämmelsen till lagen (2000:000) om brott
på värdepappersmarknaden framgår att insiderlagen (1990:1342) upp-
hävs.”
Enligt Lagrådets mening krävs en övergångsbestämmelse som anger att
för transaktioner som skett omedelbart före ikraftträdandet gäller den
längre anmälningsfristen enligt äldre lag. Den bör placeras som en ny
punkt 2 — varvid de i remissen föreslagna bestämmelserna ges beteck-
ningen 1 — av förslagsvis följande lydelse: ”Anmälan enligt 4 § om
aktieinnehav eller ändring i innehavet som avser förhållanden före
ikraftträdandet får göras inom den tid som föreskrivs i 13 § insiderlagen
(1990:1342).”
Förslaget till lag om ändring i lagen om handel med finansiella instru-
ment
6 kap. lag
I denna nya paragraf föreslås en samlingsbestämmelse om Finans-
inspektionens frågerätt vid tillsyn enligt flera olika lagar. En erinran om
bestämmelsen bör tas in i var och en av de lagar som är berörda.
Av skäl som ovan anförts under 18 § Förslaget till lag om anmälnings-
skyldighet för vissa innehav av finansiella instrument bör ordet
”myndighet” i punkten 4 bytas ut mot ”annan förvaltningsmyndighet”.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
145
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 juni 2000
Närvarande: justitieministern Freivalds, ordförande, och statsråden
Thalén, Ulvskog, Lindh, von Sydow, Pagrotsky, Messing, Engqvist,
Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Ringholm
Prop. 1999/2000:109
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:109 Ny insiderlagstiftning,
m.m.
146
Prop. 1999/2000:109
Författnings rubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler
Insiderlag (1990:1342) 18 §
389L0592
Lag (1991:980) om 6 kap. 1 a §
handel med finansiella
instrument
Insiders trafflag
(2000:000)
Lag (2000:000) om
anmälningsskyldighet för
vissa innehav av
finansiella instrument
14 och 18 §§
389L0592
147
K Eländers Gotab, Stockholm 2000