Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 13 april 2000
Prop.
1999/2000:101
Ingela Thalén
Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)
Genom bestämmelser i bankrörelselagen och lagen om finansieringsverk-
samhet undantas i dag vissa små ekonomiska föreningar från kravet på
tillstånd för att få bedriva bankrörelse respektive finansieringsverksam-
het. Sådana små spar- och låneföreningar, som ofta benämns sparkassor,
kan därför bedriva inlånings- och utlåningsverksamhet gentemot egna
medlemmar utan att behöva iaktta de näringsrättsliga regler som gäller
för banker och kreditmarknadsföretag. De står inte heller under Finansin-
spektionens tillsyn.
Under senare år har Finansinspektionen uppmärksammat att de aktuella
undantagsbestämmelserna missbrukas och att sparkassor registreras för
att därefter användas för olika former av olaglig och brottslig verksam-
het, framför allt utomlands. En sådan utveckling är oacceptabel. Rege-
ringen föreslår därför att undantagsbestämmelserna tas bort fr.o.m. den
1 juli 2000.
Spar- och låneföreningar som har registrerats hos Patent- och registre-
ringsverket under tiden fr.o.m. den 14 april till den 1 juli 2000 föreslås få
bedriva verksamhet med stöd av nuvarande undantagsbestämmelser
endast till utgången av augusti 2000. För föreningar som har registrerats
före den 14 april 2000 föreslås emellertid att undantagsbestämmelserna
skall fortsätta att gälla. Regeringen avser att återkomma med ställnings-
tagande och förslag rörande dessa föreningars verksamhet.
1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 101
Prop. 1999/2000:101
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3
2 Lagtext...............................................................................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617).4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet......................................................5
3 Ärendet och dess beredning...............................................................6
4 Bakgrund............................................................................................7
4.1 Undantagen för små ”sparkassor”.......................................7
4.2 Motiven för undantagsbestämmelserna...............................8
4.3 Närmare om missbruket av undantaget för små
”sparkassor”........................................................................8
4.4 Möjligheter att ingripa mot missbruket.............................10
5 Överväganden..................................................................................11
6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................13
7 Ekonomiska konsekvenser...............................................................15
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 april 2000..........16
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
2. lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet.
Prop. 1999/2000:101
Prop. 1999/2000:101
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)’
dels att 1 kap. 2 b § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 1 kap. 2 c § skall betecknas 1 kap. 2 b §,
dels att den nya 1 kap. 2 b § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2b§
Ett företag som erbjuder konto-
insättningar enligt 2 a § skall vid
annonsering, skyltning och annan
marknadsföring om kontotjänsten
informera om att kontobehållning-
en inte omfattas av insättnings-
garantin enligt lagen (1995:1571)
om insättningsgaranti.
Innan ett kontoavtal sluts enligt
2 a § skall det kontoförande före-
taget informera insättaren om att
kontobehållningen inte omfattas av
insättningsgarantin. Informationen
skall lämnas skriftligen.
Ett företag som erbjuder konto-
insättningar enligt 2 a eller 2 b §
skall vid annonsering, skyltning
och annan marknadsföring om
kontotjänsten informera om att
kontobehållningen inte omfattas av
insättningsgarantin enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti.
Innan ett kontoavtal sluts enligt
2 a eller 2 b § skall det kontofö-
rande företaget informera insätta-
ren om att kontobehållningen inte
omfattas av insättningsgarantin.
Informationen skall lämnas skrift-
ligen.
Om ett företag inte lämnar information som anges i första eller andra
stycket eller som annars är av särskild betydelse från konsumentsyn-
punkt, gäller marknadsföringslagen (1995:450).
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2. Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla för ekonomiska föreningar
som senast den 13 april 2000 har registrerats enligt lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar. Föreningar som har registrerats efter den dagen
men före ikraftträdandet får till utgången av augusti 2000 fortsätta att
bedriva inlåningsverksamhet med stöd av 1 kap. 2 b § i dess äldre lydel-
se.
1 Lagen omtryckt 1996:1001.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1610) om finansierings-
verksamhet1
dels att 1 kap. 3 § första stycket 9 skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 1 kap. 3 § första stycket 10 och 11 skall betecknas
1 kap. 3 § första stycket 9 och 10.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2. Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla för ekonomiska föreningar
som senast den 13 april 2000 har registrerats enligt lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar. Föreningar som har registrerats efter den dagen
men före ikraftträdandet får till utgången av augusti 2000 fortsätta att
bedriva finansieringsverksamhet med stöd av 1 kap. 3 § första stycket 9 i
dess äldre lydelse.
'Lagen omtryckt 1996:1004.
Prop. 1999/2000:101
I en skrivelse till Finansdepartementet den 1 mars 2000 anmälde Finans-
inspektionen - med hänvisning till en skrivelse från inspektionen i okto-
ber 1998 - att otillåten verksamhet i svenska sparkassor alltjämt synes
pågå i olika länder (dnr Fi 1998/2864). Den otillåtna verksamheten består
enligt inspektionen i att sparkassorna inte håller sig inom de ramar som i
1 kap. 2 b § bankrörelselagen (1987:617) anges för att verksamheten
skall kunna vara undantagen från den lagens tillämpning. Inspektionen
nämner också att sparkassor utbjuds via olika hemsidor på Internet som
en möjlighet att ”köpa sin egen bank”.
I skrivelsen hemställer Finansinspektionen om att lämpliga lagstift-
ningsåtgärder för att stävja missbruket skyndsamt övervägs. Inspektionen
framhåller därvid att det inom ramen för gällande regelverk är förenat
med betydande svårigheter både att hindra nyregistrering av sparkassor
av ovannämnd art och att få till stånd ett upphörande av påvisad otillåten
verksamhet.
Vid beredningen av ärendet har Riksbanken, Finansinspektionen,
Patent- och registreringsverket, Konkurrensverket, Konsumentverket,
Svenska Bankföreningen och Finansbolagens Förening beretts tillfälle att
lämna synpunkter.
Lagrådets yttrande över lagförslagen har inte inhämtats. De lagar som
föreslås bli ändrade berör visserligen ämnen som faller under Lagrådets
granskningsområde. Av vad som anförts i avsnitt 5 framgår dock att det
är uppenbart att skyndsamma åtgärder måste vidtas för att stoppa viss
sparkasseverksamhet som inte är önskvärd. Regeringen anser därför att
förslaget är så brådskande att den fördröjning av ärendet som gransk-
ningen skulle medföra är till avsevärt men.
Prop. 1999/2000:101
Enligt 1 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617) avses med bankrörelse
verksamhet i vilken ingår inlåning på konto om behållningen är nominellt
bestämd och tillgänglig för insättaren med kort varsel. Bankrörelse får
drivas endast efter tillstånd (oktroj) av Finansinspektionen eller regering-
en. Tillstånd får endast ges till banker.
Genom en bestämmelse i 1 kap. 2 b § bankrörelselagen undantas från
bankrörelsebegreppet viss inlåningsverksamhet som bedrivs av ekono-
miska föreningar. Dessa föreningar brukar vanligtvis benämnas sparkas-
sor. Vad undantaget tar sikte på är små spar- och låneföreningar, som
bedriver renodlad finansiell verksamhet genom att ta emot insättningar
från sina medlemmar och ge krediter till dem. Dessa föreningar skall inte
förväxlas med de ekonomiska föreningar som bedriver sparkasseverk-
samhet för sina medlemmar vid sidan av en huvudsaklig icke-finansiell
verksamhet inom t.ex. konsument-, bostads- och lantbrukskooperationen.
Förutsättningarna enligt bestämmelsen i 1 kap. 2 b § bankrörelselagen
för att bankrörelse inte skall anses föreligga är att den ekonomiska före-
ningen
1. tar emot insättningar endast från de egna medlemmarna,
2. har till ändamål endast att med användande av medlemsinsättningar
tillgodose finansieringsbehov hos medlemmarna,
3. antar endast fysiska personer till medlemmar, samt
4. har högst 1 000 medlemmar.
I 1 kap. 2 c § bankrörelselagen sägs att en förening som erbjuder kon-
toinsättningar vid marknadsföring av tjänsten skall informera om att
kontobehållningen inte omfattas av insättningsgarantin enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti. Vidare skall föreningen innan ett
kontoavtal sluts skriftligen informera insättaren om att kontobehållningen
inte omfattas av insättningsgarantin. Vid överträdelse av dessa bestäm-
melser gäller marknadsföringslagen (1995:450).
Undantagsbestämmelserna innebär att spar- och låneföreningar som
uppfyller de angivna kriterierna kan bedriva inlånings- och utlånings-
verksamhet gentemot egna medlemmar utan att behöva iaktta reglerna i
banklagstiftningen. De står inte heller under Finansinspektionens tillsyn
och omfattas inte av penningtvättlagstiftningen.
De spar- och låneföreningar som omfattas av undantagsbestämmelsen i
bankrörelselagen skall såsom ekonomiska föreningar vara registrerade
hos Patent- och registreringsverket (PRV) i enlighet med lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar. Vid denna registrering sker en
formell prövning. Dessutom sker beträffande spar- och låneföreningama
en kontroll enligt banklagstiftningen av att ordet "bank" inte ingår i fir-
man samt att det angivna ändamålet för föreningens verksamhet, såsom
det anges i stadgarna, inte går utöver den ram som framgår av undantags-
bestämmelsen i bankrörelselagen.
På samma sätt som i bankrörelselagen undantas i 1 kap. 3 § första
stycket 9 lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet vissa ekono-
miska föreningar från kravet på tillstånd att driva finansieringsverksam-
Prop. 1999/2000:101
het. Vilket av undantagen i de bägge lagarna som i praktiken är tillämp-
ligt i det enskilda fallet beror på om inlåningen sker på konto där behåll-
ningen är nominellt bestämd och tillgänglig för insättaren med kort varsel
(undantaget i bankrörelselagen är tillämpligt) eller om inlåningen sker på
annat sätt (undantaget i lagen om finansieringsverksamhet är tillämpligt).
Eftersom insättningsgarantin inte gäller för inlåning hos kreditmark-
nadsföretag finns det inte i lagen om finansieringsverksamhet någon mot-
svarighet till bestämmelsen i 1 kap. 2 c § bankrörelselagen.
Undantagsbestämmelsen i bankrörelselagen trädde i kraft den 1 januari
1996 i samband med att definitionen av bankrörelse i 1 kap. 2 § bankrö-
relselagen ändrades (prop. 1995/96:74, bet. 1995/96:NU9, rskr.
1995/96:112). Små spar- och låneföreningar var dock inte någon ny fö-
reteelse utan de hade funnits under lång tid. Före nämnda datum hade de
kunnat bedriva in- och utlåningsverksamhet utan tillstånd enligt bankrö-
relselagen, eftersom de inte ansågs bedriva sin verksamhet gentemot all-
mänheten. När allmänhetsbegreppet togs bort ur bankrörelsedefinitionen
per den 1 januari 1996 kom även inlåningsverksamhet som inte riktar sig
mot allmänheten att fordra bankoktroj. Lagstiftaren ansåg dock att små
spar- och låneföreningar även i fortsättningen skulle kunna bedriva verk-
samhet utan tillstånd. Ett uttryckligt undantag infördes därför i lagen.
Undantaget för små spar- och låneföreningar motiverades med att de
inte omfattas av så starka skyddsintressen att de måste inordnas under
den finansiella lagstiftningen. De ansågs sakna nämnvärd betydelse från
systemrisksynpunkt. De konsumentpolitiska kraven ansågs tillgodosedda
om de medlemmar som valde att förlägga sitt sparande till en sådan före-
ning klart och tydligt informeras om att föreningen står utanför den sam-
hälleliga kontroll och det garantisystem som gäller för banker.
Genom de beskrivningar som Finansinspektionen lämnat i sina skrivelser
och via efterforskningar hos PRV har i huvudsak följande uppgifter
framkommit beträffande missbruket av undantagsbestämmelsen i bankrö-
relselagen för små spar- och låneföreningar.
Under våren 1998 fick Finansinspektionen kännedom om att ett mind-
re antal ekonomiska föreningar med ordet "sparkassa" i firman mark-
nadsfört sig som banker utomlands och erbjudit personer i bl.a. Taiwan
att göra insättningar på respektive sparkassas konto i Sverige med löfte
om mycket hög avkastning. Vid närmare granskning av föreningarna
konstaterades att de var formenligt registrerade hos PRV. Belägg fanns
dock för att föreningarna i praktiken inte följt sina stadgar som säger att
endast insättning från och utlåning av pengar till egna medlemmar får ske
och att de inte informerat om att den svenska insättningsgarantin inte
gäller för insättningarna.
Prop. 1999/2000:101
Av uppgifter som erhållits från investerare/kunder samt polis och andra
myndigheter, liksom av allmänt tillgängliga uppgifter på Internet, har
vidare framkommit att sparkassorna använts för bl.a. investeringsbedrä-
gerier och penningtvätt. De har utfört olika banktjänster och vänt sig till
kunder i bl.a. USA. Sparkassor har vidare marknadsförts via Internet som
en "fantastisk" möjlighet att köpa sin egen "EU-bank" till ett pris av ca
30 000 amerikanska dollar. På aktuella hemsidor på Internet beskrivs
ingående vilka tjänster som kan utföras genom den egna ”banken”. Det
rör sig om tjänster för vilka det krävs tillstånd enligt den svenska bank-
lagstiftningen. Vidare uppges hur man kan förfara för att kringgå de vill-
kor som gäller för att använda undantaget för små spar- och låneföre-
ningar.
Beträffande de sparkassor som Finansinspektionen granskat närmare
och som kan misstänkas för olaglig verksamhet, har det kunnat urskiljas
vissa likheter. Många av ansökningarna om registrering hos PRV har
samma ingivare. I ett flertal fall anges en svensk medborgare som delgiv-
ningsbar person, firmatecknare eller styrelseledamot. Styrelsen i övrigt
består av utländska medborgare med adresser såväl i Sverige som utom-
lands. Som svenska postadresser förekommer postboxar eller fiktiva
adresser. Sparkassornas firmor påminner om existerande bankers eller
andra kreditinstituts firmor. Sparkassans verksamhetsadress, telefon-
nummer, faxnummer etc. i Sverige är påhittade.
Det kan inte med säkerhet sägas hur många ekonomiska föreningar det
finns som bedriver verksamhet med stöd av de aktuella undantagsbe-
stämmelserna i bankrörelslagen och lagen om finansieringsverksamhet,
eftersom dessa inte är särskilt markerade i föreningsregistret hos PRV.
Sökningar i registret efter föreningar med "sparkassa", "loan" eller
"kredit" i firman har emellertid gett följande resultat. Under 1900-talet
fram t.o.m. år 1995, dvs. året innan undantagsbestämmelserna för små
spar- och låneföreningar infördes, registrerades ca 30 sådana föreningar.
Från och med år 1996 och fram till den 1 mars 2000 registrerades ca 25
nya sådana föreningar. Dessutom hade PRV per den 1 mars 2000 ca 35
inneliggande ansökningar för granskning och registrering, varav 32 in-
kommit under år 2000. Enligt uppgift från PRV har det därefter även
kommit in ytterligare ansökningar.
Hur många av dessa föreningar som bedriver sådan verksamhet som är
avsedd att omfattas av undantagsbestämmelserna - t.ex. föreningar på
olika arbetsplatser som erbjuder anställda spar- och finansieringsmöjlig-
heter - och hur många som kan misstänkas bedriva olaglig verksamhet
kan inte med säkerhet avgöras. Att antalet föreningar som kan tänkas
användas för olaglig verksamhet är betydande får dock starkt stöd av det
faktum att antalet registrerade föreningar och antalet ansökningar om
registrering har ökat kraftigt sedan den 1 januari 1996 och särskilt under
de senaste månaderna. Finansinspektionen, liksom PRV, har dessutom
kunnat konstatera ett visst mönster i föreningarnas formella struktur samt
att många ansökningar har samma ingivare.
Prop. 1999/2000:101
Vad gäller Finansinspektionens och PRV:s möjligheter att ingripa mot
föreningar som bedriver otillåten verksamhet kan följande noteras.
Enligt 7 kap. 21 § bankrörelselagen skall Finansinspektionen förelägga
den som driver bankrörelse utan att vara berättigad till det att upphöra
med verksamheten. Föreläggandet får enligt 7 kap. 23 § samma lag
förenas med vite enligt lagen (1985:206) om viten. Om inte ett sådant
föreläggande följs kan inspektionen vända sig till domstol för att få vitet
utdömt. Motsvarande regler finns i lagen om finansieringsverksamhet.
Finansinspektionen har på grund av delgivningssvårigheter endast i ett
fall kunnat använda sig av möjligheten att förelägga en sparkassa att vid
vite upphöra med tillståndspliktig bankrörelse. Den i det fallet berörda
sparkassan överklagade inspektionens beslut. Länsrätten avslog överkla-
gandet och kammarrätten meddelade inte prövningstillstånd.
Den möjlighet till ingripande som finns för PRV är att initiera en
tvångslikvidation av sparkassan. Enligt 11 kap. 4 § första stycket 4 lagen
om ekonomiska föreningar skall rätten förordna att en förening skall trä-
da i likvidation, om föreningens verksamhet drivs på ett sätt som uppen-
barligen inte motsvarar de förutsättningar under vilka registrering har
skett. Fråga om likvidation på den grunden prövas på anmälan av PRV.
Däremot har Finansinspektionen inte behörighet att göra sådan anmälan.
Inspektionen har dock tillskrivit PRV och hemställt att PRV i det nyss
nämnda fallet undersöker möjligheterna till anmälan om tvångslikvida-
tion. PRV har också gjort en sådan anmälan till tingsrätten.
Prop. 1999/2000:101
10
Prop. 1999/2000:101
Regeringens förslag: Bestämmelserna i bankrörelselagen och lagen
om finansieringsverksamhet, som undantar vissa små spar- och låne-
föreningar från kravet på tillstånd för att få bedriva bankrörelse
respektive finansieringsverksamhet, skall tas bort.
Remissinstanserna: Konsumentverket motsätter sig inte förslaget men
anser det angeläget att det finns möjlighet för små spar- och låneföre-
ningar att fortsätta bedriva seriös verksamhet utan krav på särskilt till-
stånd. Finansbolagens Förening delar synen att det är angeläget att
skyndsamma åtgärder vidtas för att stoppa missbruk men känner tvek-
samhet inför förslaget att ta bort undantaget för inlånings- och finansie-
ringsverksamhet i små spar- och låneföreningar. Vidare ifrågasätter före-
ningen om inte omfattningen och det sätt på vilket missbruk sker behöver
klarläggas ytterligare. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget.
Skälen for regeringens förslag: Av allt att döma förekommer sedan
en tid tillbaka ett missbruk av undantagsbestämmelserna i 1 kap. 2 b §
bankrörelselagen och 1 kap. 3 § första stycket 9 lagen om finansierings-
verksamhet för små spar- och låneföreningar. Spar- och låneföreningar
registeras hos PRV som ekonomiska föreningar och uppfyller därvid de
formella krav som gäller för sådan registrering enligt lagen om ekono-
miska föreningar. Missbruket består i att föreningarna i praktiken inte
håller sig till den verksamhet som anges i stadgarna, dvs. att endast ta
emot insättningar från medlemmar och tillgodose deras finansieringsbe-
hov. I stället bedrivs verksamhet som går utöver de ramar som anges i de
nämnda bestämmelserna i bankrörelselagen och lagen om finansierings-
verksamhet och som därmed kräver auktorisation. Det finns starka indi-
kationer på att vissa föreningar bedriver olika former av brottslig verk-
samhet utomlands, bl.a. investeringsbedrägerier. Dessutom finns tecken
på att den otillåtna verksamheten tilltar i omfattning. För detta talar det
faktum att sparkassor marknadsförs på Internet som en ”fantastisk” möj-
lighet att köpa sin egen ”EU-bank” i kombination med att antalet ansök-
ningar om registrering av nya spar- och låneföreningar hos PRV har ökat
påtagligt särskilt under de senaste månaderna. Tydligen finns det ett in-
tresse för att gentemot personer utomlands bedriva otillåten, bankliknan-
de verksamhet med stöd av den officiella status som en registrering hos
PRV innebär.
Den beskrivna utvecklingen är givetvis oroväckande och det framstår
som uppenbart att skyndsamma åtgärder måste vidtas för att stoppa den.
Förutom att ett växande antal personer löper risk att bli utsatta för bedrä-
gerier och annan ekonomisk brottslighet står Sveriges goda rykte på den
internationella bank- och finansmarknaden på spel. Eftersom verksam-
heten till synes huvudsakligen bedrivs utomlands och riktas till personer
utomlands är möjligheterna för det svenska rättsväsendet att på ett verk-
ningsfullt sätt komma åt den otillåtna och brottsliga hanteringen begrän-
sade. Som framgår av den tidigare beskrivningen är även Finansinspek-
tionens och PRV:s nuvarande möjligheter att ingripa mot den här typen
11
av olaglig verksamhet begränsade och alltför tidskrävande för att vara
verkningsfulla.
I likhet med vad som anfördes i lagmotiven vid införandet av undan-
tagsbestämmelserna i bankrörelselagen och lagen om finansieringsverk-
samhet för små spar- och låneföreningar anser regeringen att det varken
från systemrisksynpunkt eller av konsumentskyddsskäl i och för sig finns
tillräcklig anledning att låta den finansiella regleringen omfatta verksam-
heter som bedrivs inom de i undantagsbestämmelserna angivna ramarna.
Problemet är således egentligen inte undantagen i sig utan att det saknas
effektiva medel att förhindra eller stoppa att de används som bas för otill-
låten eller brottslig verksamhet. Den närmast till hands liggande åtgärden
vore därför att förse Finansinspektionen och/eller PRV med effektivare
möjligheter att ingripa. Detta låter sig emellertid inte göras på ett enkelt
sätt, särskilt inte om en snabb åtgärd eftersträvas. Utökade sanktions-
eller ingripandemöjligheter för Finansinspektionen inrymmer viktiga
principiella överväganden och bör göras i ett större sammanhang. Det-
samma gäller med avseende på PRV. Det skulle i så fall innebära att in-
grepp måste göras i lagen om ekonomiska föreningar. Eftersom det är
fråga om en lagstiftning som gäller generellt för ekonomiska föreningar
behöver även ett sådant ingrepp övervägas i ett vidare perspektiv än det
som nu är för handen. Ändring i en sådan central associationsrättslig lag-
stiftning fordrar dessutom en grundligare analys och beredning. Sam-
manfattningsvis kan konstateras att det inte är en framkomlig väg att i
detta sammanhang ge Finansinspektionen eller PRV ett vidgat handlings-
utrymme, vilket annars vore önskvärt.
Ett i och för sig tänkbart alternativ är att införa ytterligare begräns-
ningar i undantagsbestämmelserna i bankrörelselagen och lagen om fi-
nansieringsverksamhet och därigenom inskränka tillämpningsområdet för
undantag. Mot detta talar att de sparkassor som bedriver otillåten verk-
samhet redan i dag uppfyller de formella kraven vid registrering hos
PRV. Det finns därför inte skäl att tro att enbart införande av ytterligare
förutsättningar i de aktuella undantagsbestämmelserna skulle kunna bryta
detta handlingsmönster. Detta alternativ kan därför avfärdas.
Den åtgärd som synes återstå för att få ett verkningsfullt och snabbt
stopp på fortsatt missbruk är att förhindra registrering hos PRV av nya
spar- och låneföreningar. Detta kan uppnås genom att den legala grunden
för att bedriva verksamheten, dvs. undantagen i 1 kap. 2 b § bankrörel-
selagen och 1 kap. 3 § första stycket 9 lagen om finansieringsverksamhet,
tas bort. En ansökan om registrering hos PRV av en ekonomisk förening
kan därefter inte baseras på undantaget, eftersom inlåning och utlåning
till medlemmar i föreningen kommer att kräva tillstånd enligt någon av
de nämnda lagarna. Av 15 kap. 4 § lagen om ekonomiska föreningar föl-
jer att PRV inte får registrera en förening som ämnar bedriva verksamhet
som strider mot lag.
I linje med vad som nu anförts föreslår regeringen att undantagen i
1 kap. 2 b § bankrörelselagen och 1 kap. 3 § första stycket 9 lagen om
finansieringsverksamhet utmönstras. Det innebär i sin tur att det behöver
tas ställning till vad som skall gälla för de spar- och låneföreningar som
är registrerade hos PRV när undantagen försvinner. Denna fråga be-
handlas i nästa avsnitt.
Prop. 1999/2000:101
12
Prop. 1999/2000:101
Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft
den 1 juli 2000. Spar- och låneföreningar som under tiden fr.o.m. den
14 april till den 1 juli 2000 registreras enligt lagen om ekonomiska fö-
reningar får bedriva verksamhet med stöd av nuvarande undantagsbe-
stämmelser i bankrörelselagen och lagen om finansieringsverksamhet
endas till utgången av augusti 2000. För föreningar som har registre-
rats före den 14 april 2000 skall undantagsbestämmelserna fortsätta att
gälla.
Remissinstanserna: Patent- och registreringsverket anmärker att det
finns en risk för att PRV sätts under stor press att utföra registrering av
nya sparkassor som kommer in med ansökan härom under den sista tiden
före ikraftträdandet. Finansinspektionen anser att det borde finnas en
övergångsbestämmelse som skiljer de legitima föreningarna från de som
kan antas bedriva illegal verksamhet. Endast de förra borde enligt in-
spektionens uppfattning få fortsätta att bedriva verksamhet med stöd av
de aktuella bestämmelserna efter ikraftträdandet.
Skälen för regeringens förslag: Med tanke på att tillströmningen av
ansökningar om registrering av nya spar- och låneföreningar hos PRV
ökar och att det finns goda grunder anta att dessa föreningar är avsedda
att användas för otillåten verksamhet är det angeläget att den föreslagna
lagstiftningsåtgärden kan träda i kraft så snart som möjligt. Detta bör ske
redan den 1 juli 2000.
När lagändringarna trätt i kraft kan PRV vägra registrering av nya
föreningar med verksamhet som nu ryms inom de aktuella undantagsbe-
stämmelserna i bankrörelselagen och lagen om finansieringsverksamhet.
Som PRV anmärkt finns en risk att verket utsätts för ett tryck att före
ikraftträdandet av lagändringarna registrera nya spar- och låneföreningar.
För att motverka detta föreslås att föreningar som registreras hos PRV
från och med den dag då propositionen lämnas till riksdagen - och för-
slaget därmed offentliggörs - fram till ikraftträdandet får fortsätta att be-
driva verksamhet med stöd av nuvarande undantag under en starkt be-
gränsad tid.
Den föreslagna ordningen innebär att ansökningar om registrering av
spar- och låneföreningar som kommit in till PRV men inte färdigbe-
handlats vid ikraftträdandet inte kommer att kunna beviljas.
Bland de spar- och låneföreningar som finns registrerade hos PRV
finns sådana som bedrivit verksamhet under lång tid. Det gäller sådana
föreningar som tillkommit före lagändringen 1996. Det finns inga tecken
på att det inom dessa föreningar bedrivs verksamhet som strider mot de
förutsättningar som anges i bankrörelselagen och lagen om finansierings-
verksamhet för att de skall kunna vara undantagna från den finansiella
regleringen. Om sådana legitima föreningar skulle tvingas att upphöra
med sin verksamhet redan per den 1 juli 2000 skulle det kunna få icke
önskvärda konsekvenser och orättmätiga konsekvenser för medlemmar-
na, framför allt de som beviljats lån av föreningen. Det är heller inte nå-
got realistiskt alternativ för dessa små föreningar att ombildas till med-
13
lemsbanker eller kreditmarknadsföretag. Det krävs därför en ordning som
gör det möjligt för föreningarna att leva vidare efter nämnda datum. Detta
kan åstadkommas genom att dessa föreningar får fortsätta att använda sig
av undantagsbestämmelserna.
Det kan, som Finansinspektionen anför, befaras att det bland de spar-
och låneföreningar som registrerats efter den 1 januari 1996 finns ett be-
tydande antal föreningar som bedriver otillåten verksamhet eller är äm-
nade för detta. Det är emellertid inte görligt att i det här sammanhanget
- genom en övergångsbestämmelse - skilja sådana föreningar från de
som kan betraktas som legitima, även om det vore önskvärt.
Inom Finansdepartementet bereds för närvarande Banklagskommitténs
huvudbetänkande "Reglering och tillsyn av banker och kreditmarknads-
företag" (SOU 1998:160). Betänkandet har remissbehandlats. I betänkan-
det föreslås att bankernas ensamrätt att ta emot inlåning skall avskaffas
samt att, såvitt nu är av intresse, 1 kap. 2 b-c §§ bankrörelselagen skall
upphävas. Kommitténs förslag innebär vidare att inlåning från allmänhe-
ten i kombination med utlåning till allmänheten skall vara tillståndsplik-
tig och ställas under reglering och tillsyn. Begreppet allmänheten definie-
ras inte i kommitténs lagförslag. I motivtexten sägs emellertid att om
verksamheten inte vänder sig till fler än ca 1 000 personer (fysiska eller
juridiska) bör den inte anses innefatta utlåning till allmänheten. Om
kommitténs förslag följs, skulle det för de aktuella spar- och låneföre-
ningama innebära att de kan fortsätta att bedriva sin verksamhet utan
lagreglering och tillsyn.
En proposition som behandlar kommitténs förslag beräknas kunna
överlämnas till riksdagen senast under första halvåret år 2001. Senast
i det sammanhanget avser regeringen att lämna förslag som omfattar
de spar- och låneföreningar som registrerats hos PRV före
den 14 april 2000. Vad som framdeles skall gälla i fråga om befintliga
spar- och låneföreningar och under vilka förutsättningar som nya före-
ningar skall kunna bedriva verksamhet får bedömas i ljuset av den nya
lagstiftning för banker och kreditmarknadsföretag som bereds på grund-
val av Banklagskommitténs betänkande och vikten av att föhindra miss-
bruk av sparkassor.
Prop. 1999/2000:101
14
Prop. 1999/2000:101
Förslaget att ta bort undantagsbestämmelserna i 1 kap. 2 b § bankrörel-
selagen och 1 kap. 3 § första stycket 9 lagen om finansieringsverksamhet
bedöms inte ha några statsfinansiella konsekvenser.
15
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 april 2000
Prop. 1999/2000:101
Närvarande: statsrådet Thalén, ordförande, och statsråden
Ulvskog, Engqvist, Larsson, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Ringholm
Regeringen beslutar proposition Åtgärder mot viss sparkasseverksamhet
Eländers Gotab 60005, Stockholm 2000
16