Regeringens proposition
1999/2000:100

2000 års ekonomiska vårproposition

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 mars 2000

Göran Persson

Bosse Ringholm

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken. Regeringen
föreslår ett utgiftstak för staten på 847 miljarder kronor 2003 samt ett mål för det finansiella sparandet
i offentlig sektor på 2,0 procent av BNP 2003. Regeringen aviserar inom ramen för budgetmålen en
politik för jämlikhet och utveckling. Regeringen redovisar även en bedömning av kommunsektorns
ekonomiska utveckling m.m. samt lämnar förslag till tilläggsbudget för år 2000.

PROP. 1999/2000:100

Innehållsförteckning

1 Finansplan.............................................................................................................15

1.1 En politik för utveckling och jämlikhet...............................................16

1.2 Det ekonomiska läget...........................................................................19

1.2.1 Internationell ekonomisk utveckling...................................................19

1.2.2 Svensk ekonomisk utveckling..............................................................19

1.2.3 Sysselsättning och arbetslöshet............................................................21

1.2.4 Kalkyler till och med 2003....................................................................21

1.3 Den ekonomiska politiken...................................................................22

1.3.1 Sunda offentliga finanser......................................................................22

1.3.2 Stabila priser..........................................................................................24

1.3.3 Lönebildning..........................................................................................25

1.4 Full sysselsättning.................................................................................26

1.4.1 En offensiv för tillväxt och rättvisa......................................................26

1.4.2 Europasamarbetet..................................................................................29

1.4.3 Hela Sverige skall växa..........................................................................30

1.4.4 Livslångt lärande för tillväxt och jämlikhet.........................................31

1.4.5 Ett ekologiskt hållbart Sverige.............................................................31

1.5 Rättvisa skatter för god välfärd............................................................33

1.5.1 Skola, vård och omsorg.........................................................................33

1.5.2 Trygghet mot brott...............................................................................34

1.5.3 Rättvisa skatter......................................................................................35

1.6 Lika möjligheter för alla........................................................................36

2 Förslag till riksdagsbeslut....................................................................................41

3 Lagförslag..............................................................................................................49

3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt

till litterära och konstnärliga verk........................................................49

3.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning

och kontroll av filmer och videogram..................................................51

3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter

på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden.................................................................................................52

3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar

av dokument..........................................................................................53

3.5 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)...............................55

3.6 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)...........57

3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1230) om ikraftträdande

av inkomstskattelagen (1999:1229)......................................................61

3.8 Förslag till lag om allmän fastighetstaxering av småhusenheter år

2003........................................................................................................62

PROP. 1999/2000:100

3.9

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om generellt
statsbidrag till kommuner och landsting.............................................63

Budgetpolitiska mål och statsbudgeten..............................................................67

4.1 Budgetpolitiska mål..............................................................................67

4.1.1 Utgiftstak för staten.............................................................................68

4.1.2 Utgiftstak för offentlig sektor.............................................................69

4.1.3 Överskott i den offentliga sektorns finanser......................................70

4.2 Makroekonomiska förutsättningar......................................................71

4.3 Politiska prioriteringar.........................................................................73

4.4 Statsbudgetens utveckling....................................................................78

4.4.1 Statsbudgetens inkomster....................................................................78

4.4.2 Statsbudgetens utgifter.........................................................................79

4.4.3 Statsbudgetens saldo, statens finansiella sparande och

statsskulden...........................................................................................86

4.5 Kommunsektorns finanser...................................................................89

4.6 Ålderspensionssystemet.......................................................................90

4.7 Den offentliga sektorns finanser.........................................................92

5 Uppföljning av 1999, prognos och tilläggsbudget för 2000..............................97

5.1 Inledning...............................................................................................97

5.2 Statsbudgetens preliminära utfall 1999................................................97

5.2.1 Budgetsaldo 1999..................................................................................97

5.2.2 Takbegränsade utgifter 1999................................................................98

5.2.3 Statsbudgetens preliminära utgifter 1999............................................98

5.3 Utgiftsprognos för 2000..................................................................... 103

5.3.1 Utgiftsbegränsande åtgärder 2000..................................................... 104

5.3.2 Utgiftsprognoser per utgiftsområde.................................................104

5.4 Förslag till tilläggsbudget...................................................................108

5.4.1 Teknisk justering av vissa anslag........................................................108

5.4.2 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse........................................................108

5.4.3 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning..............109

5.4.4 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd.............................110

5.4.5 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet..........................................................111

5.4.6 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell

samverkan............................................................................................ 112

5.4.7 Utgiftsområde 6 Totalförsvar............................................................112

5.4.8 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg................114

5.4.9 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp............................................................................................117

5.4.10 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom.....................117

5.4.11 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn........117

5.4.12 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv..............................118

5.4.13 Utgiftsområde 15 Studiestöd.............................................................120

5.4.14 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning................121

5.4.15 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid..............122

5.4.16 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och

byggande..............................................................................................123

5.4.17 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling....................124

5.4.18 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård...............................126

5.4.19 Utgiftsområde 21 Energi....................................................................126

PROP. 1999/2000:100

5.4.20 Utgiftsområde 22 Kommunikationer................................................127

5.4.21 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande

näringar................................................................................................137

5.4.22 Utgiftsområde 24 Näringsliv..............................................................138

5.4.23 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner och landsting .. 141

6 Inkomster............................................................................................................145

6.1 Inledning..............................................................................................145

6.1.1 Antaganden om den makroekonomiska utvecklingen m.m.............146

6.1.2 Regeländringar.....................................................................................146

6.2 Offentliga sektorns skatter - periodiserad redovisning...................147

6.2.1 Inkomstskatt hushåll...........................................................................147

6.2.2 Inkomstskatt företag...........................................................................150

6.2.3 Övriga inkomstskatter........................................................................151

6.2.4 Socialavgifter och allmän pensionsavgift...........................................151

6.2.5 Egendomsskatter.................................................................................152

6.2.6 Skatt på varor och tjänster..................................................................153

6.2.7 Restförda skatter m.m.........................................................................156

6.3 Offentliga sektorns inkomster enligt nationalräkenskaperna..........156

6.4 Statsbudgetens inkomster - kassamässig redovisning......................157

6.4.1 Skatter..................................................................................................157

6.4.2 Övriga inkomster................................................................................159

6.5 Kommunernas skatter.........................................................................161

6.6 Uppföljning av statsbudgetens inkomster 1999................................ 162

6.7 Skattekvoten........................................................................................163

7 Utgiftsramar åren 2001-2003............................................................................167

7.1 Utgifternas fördelning på utgiftsområden........................................167

7.2 De takbegränsade utgifternas förändring jämfört med

budgetpropositionen för 2000............................................................169

7.3 Budgeteringsmarginalen och utnyttjande av saldoutrymme............171

7.4 Beskrivning av utgiftsområden...........................................................172

8 Skattefrågor.........................................................................................................197

8.1 Inledning..............................................................................................197

8.2 Skattepolitiska prioriteringar..............................................................197

8.2.1 Inför budgetpropositionen aktuella åtgärder....................................198

8.2.2 Internationaliseringens betydelse för svenska skattebaser och

framtida skattestruktur.......................................................................199

8.3 Företags- och kapitalskattefrågor......................................................199

8.3.1 Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresor och resor i

näringsverksamhet...............................................................................200

8.3.1.1 Gällande rätt........................................................................................200

8.3.1.2 Överväganden och förslag..................................................................202

8.3.2 Det utvidgade reparationsbegreppet..................................................204

8.3.3 Ökade möjligheter till kvittning av kapitalförluster på

marknadsnoterade delägarrätter.........................................................206

8.4 Allmän fastighetstaxering av småhus.................................................208

8.5 Förslag i särpropositioner m.m..........................................................208

8.6 Effekter på de offentliga finanserna...................................................209

PROP. 1999/2000:100

9 Kommunsektorn................................................................................................213

9.1 Allmänna utgångspunkter..................................................................213

9.2 Utvecklingen i kommuner och landsting de senaste åren...............214

9.2.1 Kommunsektorns finansiella utveckling...........................................215

9.2.2 Den ekonomiska resultat-utvecklingen............................................216

9.2.3 De kommunala verksamheterna........................................................217

9.2.4 Sysselsättningsutvecklingen i kommuner och landsting fram till

år 1999..................................................................................................219

9.2.5 Kommuner och landsting med ekonomiska problem......................220

9.3 Förutsättningar för kommuner och landsting under de närmaste

åren.......................................................................................................222

9.3.1 Utvecklingen de närmaste åren i enskilda kommuner och

landsting..............................................................................................222

9.3.2 Den finansiella utvecklingen i kommunsektorn...............................223

9.3.3 Utvecklingen på längre sikt................................................................223

9.3.4 Sammanfattande bedömning..............................................................224

9.4 Satsningar på kommuner och landsting............................................225

9.4.1 Höjda statsbidrag................................................................................225

9.4.2 Förlängning av det åldersbaserade bidraget till kommuner.............226

9.4.3 Kommunkontosystemet.....................................................................226

9.4.4 Utjämning för kostnader för verksamhet enligt LSS.......................228

9.4.5 Förändringar i det kommunala utjämningssystemet........................228

9.4.6 Särskilda insatser i vissa kommuner och landsting...........................229

9.4.7 Beräkning av ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner år 2001..............................................................................230

9.5 Utvecklad uppföljning av kommuner och landsting........................231

10 Revision av EU-medel.......................................................................................235

10.1 Bakgrund.............................................................................................235

10.2 Uppföljning av ansvarsfrihetsprövningen för genomförandet

av budgeten för 1997..........................................................................236

10.3 Utgångspunkter för Sveriges agerande rörande revisionsrättens

iakttagelser...........................................................................................236

10.4 Iakttagelser i rapporterna för 1998 presenterade under 1999 samt

svenskt agerande i rådet......................................................................236

10.5 Bedömning av iakttagelser som rör Sverige i årsrapporten..............238

Bilagor

Bilaga 1 Svensk ekonomi

Bilaga 2 Avstämning av målet om en halverad arbetslöshet
till år 2000

Bilaga 3 Fördelningspolitisk redogörelse

Bilaga 4 Redovisning av skatteawikelser

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 2000

PROP. 1999/2000:100

Tabellförteckning

1.1 Föreslagna utgifts- och skatteförändringar i förhållande till

budgetpropositionen, netto.................................................................................18

1.2 Försörjningsbalans 1999-2001.................................................................................20

1.3 Nyckeltal 1999-2001 ................................................................................................20

1.4 Sysselsättning, arbetslöshet och löneutveckling.....................................................21

1.5 Tre kalkyler för BNP åren 2001-2003.....................................................................22

1.6 Offentliga finanser 1994-2001.................................................................................22

1.7 Gröna nyckeltal.........................................................................................................32

1.8 Okade resurser till skola, vård och omsorg i förhållande till 1996 års nivå..........34

2.1 Specifikation av ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och nya

anslag för budgetåret 2000...................................................................................44

4.1 Budgetpolitiska mål..................................................................................................68

4.2 Ökat EU-återflöde sedan 1999 års ekonomiska vårproposition...........................68

4.3 Tekniska justeringar av utgiftstaket för staten........................................................69

4.4 Utgiftstak för staten.................................................................................................69

4.5 Utgiftstak för offentlig sektor.................................................................................70

4.6 BNP-tillväxt...............................................................................................................71

4.7 Makroekonomiska förutsättningar..........................................................................72

4.8 Nu föreslagna utgifts- och inkomstförändringar 2001-2003................................74

4.8 (fortsättning) Nu föreslagna utgifts- och inkomstförändringar...........................75

4.9 Statsbudgetens inkomster 1999-2003.....................................................................79

4.10 Statsbudgetens utgifter 1999-2003........................................................................80

4.11 Takbegränsade utgifter 1999-2003.........................................................................80

4.12 Förändring i fasta priser för takbegränsade utgifter 1999-2003.........................81

4.13 Utgifter som omfattas av utgiftstaket för staten 1999-2003...............................84

4.14 Kassamässiga statsskuldsräntor..............................................................................85

4.15 Kostnadsmässiga statsskuldsräntor.......................................................................86

4.16 Statsbudgetens saldo och statsskulden..................................................................87

4.17 Statsbudgetens saldo samt justering för större engångseffekter.........................88

4.18 Statsbudgetens saldo och statens finansiella sparande.........................................89

4.19 Kommunsektorns finanser 1999-2003..................................................................90

4.20 Ålderspensionssystemet.........................................................................................91

4.21 Den offentliga sektorns finanser 1999-2003 ........................................................93

5.1 Statsbudgetens preliminära utfall 1999....................................................................98

5.2 Takbegränsade utgifter 1999.....................................................................................98

5.3 Minskning av anslagsbehållningar 1999¹...............................................................101

5.4 Statsbudgetens utgifter 1999.................................................................................. 102

5.5 Statsbudgetens saldo 2000......................................................................................103

5.6 Takbegränsade utgifter 2000...................................................................................103

5.7 Begränsningsbelopp 2000.......................................................................................104

5.8 Prognos för takbegränsade utgifter 2000..............................................................107

PROP. 1999/2000:100

6.1 Offentliga sektorns periodiserade skatter, offentliga sektorns inkomster

enligt NR och statsbudgetens inkomster.........................................................145

6.2 Antaganden och förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2000......146

6.3 Bruttoeffekter av regeländringar...........................................................................147

6.4 Offentliga sektorns skatteintäkter 1998-2003.....................................................148

6.5 Genomsnittlig statslåneränta.................................................................................151

6.6 Prisutveckling på småhus.......................................................................................152

6.7 Fastighetsskatt fördelat på fastighetstyp..............................................................153

6.8 Skatt på energi.........................................................................................................155

6.9 Periodiserade skatter och skatter enligt NR.........................................................157

6.10 Offentliga sektorns totala inkomster..................................................................157

6.11 Statsbudgetens skatter..........................................................................................158

6.12 Betalningsförskjutningar fördelade på sektorer.................................................158

6.13 Statsbudgetens inkomster 1999-2003................................................................. 159

6.14 Skattepliktiga transfereringars inverkan på skattekvoten..................................163

6.15 Skattekvot enligt nationalräkenskaperna (NR) och periodiserad skattekvot.. 163

7.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden 2001-2003..........................................168

7.2 Förändring av takbegränsade utgifter mellan budgetpropositionen för 2000

och 2000 års ekonomiska vårproposition till följd av utgiftsreformer m.m.. 169

7.3 Saldoutrymme och budgeteringsmarginal 2001-2003......................................... 172

8.1 Skattebaser och skatteintäkter för småhus och hyreshus åren 2000-2001.......... 198

8.2 Budgeteffekter av i vårpropositionen presenterade skatteförslag m.m..............210

9.1 Kommunsektorns finanser 1995-1999..................................................................215

9.2 Kommunernas resultaträkning 1995-1999...........................................................216

9.3 Landstingens resultaträkning 1995-1999..............................................................216

9.4 Förändring av kommunernas nettokostnader 1996-1998 för olika

verksamheter.......................................................................................................217

9.5 Förändring av landstingens nettokostnader 1996-1998 för olika

verksamheter.......................................................................................................217

9.6 Antalet hel- och deltidsanställda/anställningar i kommuner och

landsting 1993-1999 (exkl. timanställda)..........................................................219

9.7 Resultatutveckling i kommuner och landsting 1999-2002..................................222

9.8 Kommunsektorns finanser 1999-2003..................................................................223

9.9 Höjda statsbidrag till kommuner och landsting 1997-2003................................226

9.10 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner 2001-2003.........................231

PROP. 1999/2000:100

Diagramförteckning

1.1 Det statliga utgiftstaket............................................................................................23

1.2 KPI och UND1X 1994-februari 2000....................................................................24

1.3 Ränteskillnad mot Tyskland, tioårig statsobligation..............................................25

1.4 Försörjningsbörda. Antal försörjda med sociala ersättningar och bidrag

i procent av antalet förvärvsarbetande 1977-1998 .............................................37

1.5 Förändring i disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda, till följd av

förbättrade pensionstillskott och bostadsbidrag till pensionärer samt
maxtaxa inom barnomsorgen...............................................................................38

1.6 Förändring i disponibel inkomst för män och kvinnor..........................................38

4.1 Statsbudgetens saldo 1989-2003¹.............................................................................78

4.2 Realekonomiskt fördelade takbegränsade utgifter 1999.......................................81

4.3 Statsskuldsräntor som andei av BNP 1980-2003...................................................85

4.4 Statsskuldsräntor som andel av stats- budgetens utgifter 1999-2003...................85

4.5 Statsskuldens utveckling 1980-2003........................................................................89

6.1 Realisationsvinster 1987-2003................................................................................ 149

6.2 Årlig förändring av inkomstskatten......................................................................150

6.3 Mervärdesskatt uppdelad efter användning..........................................................154

6.4 Mervärdesskatt och konsumtionsutgifter i löpande priser, procentuell årlig

förändring............................................................................................................154

6.5 Energiskatt..............................................................................................................155

6.6 Kommunernas och landstingens skatter...............................................................161

7.1 Större förändringar av utgiftsområdesramar åren 2001 och 2002 jämfört

med budgetpropositionen för 2000...................................................................173

9.1 Genomsnittlig skattesats i kommuner och landsting 1980-2000........................216

9.2 Antal anställda i kommuner och landsting 1995-1999 per kvartal......................220

9.3 Spridning av ekonomiskt resultat som andel av nettokostnaderna 2000............222

Finansplan

PROP. 1999/2000:100

1 Finansplan

Sverige står starkt i början av det nya seklet. I
den globala, informationsintensiva ekonomin har
Sverige lyckats skapa en världsledande position
inom ett antal strategiskt viktiga områden. Till-
växten är hög, sysselsättningen stiger, arbetslös-
heten minskar och priserna är stabila. Teknisk
spetskompetens och bred delaktighet har gjort
att den svenska tillväxten kan komma att ut-
vecklas starkare än vad som tidigare har bedömts
som möjligt utan att obalanser uppstår.

Den politiska inriktning som bidragit till dessa
framgångar ligger fast. Sverige skall fortsätta att
vara ett land där jämlikhet och jämställdhet är
drivkrafter för utvecklingen. Regeringens politik
syftar till att Sverige skall vara fortsatt starkt, så-
väl ekonomiskt, ekologiskt som socialt.

På en stabil ekonomisk grund vill regeringen
fortsätta att modernisera och utveckla Sverige:

1. Sverige skall vara ett land med full syssel-
sättning, hög tillväxt och god välfärd.
Grunden för detta är sunda offentliga finan-
ser och stabila priser.

2. Sverige skall vara ett jämlikt och jämställt
land. Varje människa måste få möjlighet att
använda sin förmåga och vilja till delaktig-
het. Därför skall all diskriminering bekäm-
pas. Lika möjligheter skall gälla för alla oav-
sett kön, etnisk eller kulturell bakgrund.

3. Sverige skall vara ett land där alla barn och
ungdomar får en bra uppväxt. Ingen skall
tvingas att avstå från att bilda familj och
skaffa barn på grund av ekonomisk osäker-
het.

4. Sverige skall vara ett land som tar tillvara
alla sina resurser. Alla skall få del av den go-
da utvecklingen. Hela Sverige skall leva.

5. Sverige skall vara en framstående kunskaps-
nation. Bredd och spets i kompetensen
kommer att avgöra vår framtida konkur-
renskraft. Sverige skall vara ett land som
präglas av företagsamhet och innovations-
kraft. Ny teknik, nya kunskaper och nya
idéer är nödvändiga drivkrafter för samhäl-
lets utveckling.

6. Sverige skall vara ett föregångsland i om-
ställningen till ekologisk hållbarhet. Dagens
levnadsmönster får inte bli ett hot mot
morgondagens livsbetingelser.

7. Sverige skall vara ett land där medborgarna
känner trygghet och delaktighet i föränd-
ringen. Den generella välfärden skall ut-
vecklas och förstärkas.

8. Sverige skall vara ett land med låg brottslig-
het. Orsakerna till brott måste åtgärdas
samtidigt som brottsligheten bekämpas
med kraft.

9. Sverige skall vara ett land där medborgarnas
insyn, inflytande och aktiva deltagande i
samhället värnas och utvecklas. De demo-
kratiska grundvärderingarna och folkstyret
stärks när människor känner att de kan på-
verka.

10. Sverige skall aktivt och engagerat delta i
samarbetet i EU. Sverige skall stå för solida-
ritet och samarbete i världen. En modern
och aktiv politik skall främja demokrati och
mänskliga rättigheter och förebygga och
bekämpa svält, fattigdom och krig.

För att dessa långsiktiga mål skall kunna uppnås
är det av stor vikt att den ekonomiska politiken
utformas så:

PROP. 1999/2000:100

- att risken för överhettning motverkas

- att goda förutsättningar skapas för en uthållig
och stark tillväxt.

- att tillväxten kommer alla till del

- att utrymme skapas för att Sverige skall kun-
na klara de utmaningar som den ökande an-
delen äldre i ett längre perspektiv ställer sam-
hället inför.

Med de förslag som presenteras i denna proposi-
tion läggs grunden för en politik som på en och
samma gång stärker rättvisan och tillväxten, och
bidrar till jämlikhet, jämställdhet, utveckling och
god miljö.

1.1 En politik för utveckling och
jämlikhet

Svensk ekonomi utvecklas väl. Tillväxten är hög.
Sysselsättningen stiger och arbetslösheten faller
samtidigt som inflationen är låg. De offentliga
finanserna uppvisar överskott, bytesbalansen li-
kaså. Den svenska ekonomiska utvecklingen har
inte sedan i slutet av 1960-talet varit så god och
balanserad.

Svensk ekonomi har sedan mitten av 1990-
talet genomgått stora förändringar. Budgetsane-
ringen, låginflationspolitiken och satsningar på
utbildning och företagande samt framväxten av
en världsledande telekommunikations- och IT-
industri är några förklaringar till att svensk eko-
nomi utvecklas väl. Dessa faktorer lägger en god
grund för en fortsatt hög tillväxt.

Full sysselsättning är det övergripande målet.
Som ett delmål skall den öppna arbetslösheten
reduceras till 4 procent under året och andelen
reguljärt sysselsatta mellan 20 och 64 år skall sti-
ga till minst 80 procent 2004.

Utgångspunkten för den ekonomiska politi-
ken är att sunda offentliga finanser och stabila
priser är en förutsättning för en uthålligt hög till-
växt och ökad sysselsättning. Regeringen har
därför sedan 1994 arbetat med ambitiösa bud-
getpolitiska mål. Samtliga mål har uppfyllts, de
flesta med bred marginal. Därmed kan stora ned-
skärningar i nästa lågkonjunktur undvikas samti-
digt som dagens reformer görs uthålliga.

Det är under de goda åren som den offentliga
sektorns finansiella ställning skall konsolideras
och den offentliga skulden minskas. Därför skall

överskotten i den offentliga sektorn bevaras och
utgifterna hållas under kontroll. För detta talar
också stabiliseringspolitiska skäl. De beslutade
budgetpolitiska målen ligger sålunda fast och
skall uppnås.

Starka offentliga finanser är en förutsättning
för stabila välfärdssystem, så att alla skall få del av
välfärdens kärna - skolan, vården och omsorgen.
Välfärden skall gå att lita på, också i dåliga tider.

En politik som både syftar till utveckling och
jämlikhet lägger grunden för välstånd och välfärd
för alla. Den fortsatt höga efterfrågan får inte le-
da till ökad inflation. Effektiviteten måste därför
öka såväl på produkt-, tjänste- och finansmark-
naderna som på arbetsmarknaden.

Utmaningen för den ekonomiska politiken är
nu att säkerställa att den ekonomiska uppgången
blir långvarig och uthållig samt att den kommer
alla till del. Nyckeln ligger i att vårda den goda
ekonomin och fokusera på framtidens problem
och utmaningar. Svensk ekonomi skall klara en
lång period med hög tillväxt och tillväxten skall
vara ekologiskt uthållig.

En offensiv för tillväxt och rättvisa

Tillväxt och rättvisa står inte i konflikt med var-
andra utan är varandras förutsättningar. En stabil
och uthållig tillväxt bygger på delaktighet och att
alla bidrar efter sin förmåga. Rättvisa handlar om
att ge alla samma möjlighet att utvecklas och för-
sörja sig samt att välfärden skall omfatta hela
befolkningen och fördelas efter behov.

Regeringen föreslår därför en offensiv för till-
växt och rättvisa för att Sverige åter skall närma
sig full sysselsättning.

Arbetslösheten skall pressas tillbaka.

Arbetslösheten skall betvingas. Ett brett åtgärds-
program presenteras för att arbetslösheten skall
kunna pressas ned till 4 procent under år 2000.
Bland förslagen kan nämnas att de arbetsmark-
nadspolitiska programmen i än högre grad riktas
in mot de långtidsarbetslösa.

Sysselsättningen och arbetskraftsutbudet skall
öka

Den viktigaste vägen för att motverka risken för
att människor stängs ute från arbetsmarknaden

PROP. 1999/2000:100

är åtgärder som höjer sysselsättningen. Arbete
har ett egenvärde och ger självkänsla. Ett brett
program presenteras innehållande bl.a. förslag
om maxtaxa inom barnomsorgen som minskar
marginaleffekterna och därmed främjar arbete
och utbildning. Dessutom skall aktiva åtgärder
genomföras för att sjukskrivna och förtidspen-
sionerade skall kunna återgå till arbetslivet. Kun-
skapslyftet förlängs.

Möjligheterna att delta i arbetslivet skall öka för
alla

Människor med invandrarbakgrund har idag en
betydligt högre arbetslöshet och lägre sysselsätt-
ning än övriga svenskar. Detta måste ändras. Alla
behövs på arbetsmarknaden. Ett program för att
öka sysselsättningen bland invandrare presente-
ras. Vidare föreslås en förlängning av storstads-
satsningen.

Ökad rättvisa och trygghet

De sämst ställda pensionärernas ekonomi skall
förbättras. Regeringen föreslår därför att bo-
stadstillägget höjs och att den tillfälliga höjning-
en av pensionstillskottet nu permanentas.

Vård, skola och omsorg prioriteras genom att
kommunsektorn inte behöver betala det under-
skott på ca 4 miljarder kronor som uppkommit i
det kommunala momssystemet. Därutöver till-
förs kommunsektorn nu ytterligare resurser för
dessa områden i enlighet med tidigare fattade be-
slut.

Allt fler upplever en ökad otrygghet i varda-
gen. Regeringen föreslår därför ett kraftigt resur-
stillskott för rättsväsendet. Även skatte- och tull-
väsendet tillförs ökade resurser.

Tandvården tillförs nya resurser från 2002.
Regeringen återkommer med förslag om hur
dessa skall användas.

Barnen - vår framtid

En bred familjepolitisk reform införs stegvis.
Barn till arbetslösa ges rätt till barnomsorg den 1
juli 2001. En maxtaxa i barnomsorgen införs
2002 och medel tillförs kommunerna för att kva-
litetssäkra denna verksamhet. Samtidigt förlängs
föräldraförsäkringen en månad. Inom ramen för
den förlängda föräldraförsäkringen reserveras två

månader för mamman respektive pappan. Detta
innebär att ytterligare en s.k. pappa- och mam-
mamånad införs i föräldraförsäkringen Dess-
utom införs rätt till barnomsorg för barn till för-
äldrar som är föräldralediga med yngre syskon.
Allmän förskola för 4- och 5-åringar införs 2003.

Dessutom har regeringen tidigare aviserat
andra åtgärder som träder i kraft under nästa år.
Barnbidraget och studiebidraget höjs den 1 janu-
ari med ytterligare 100 kronor i månaden. Fler-
barnstilläggen höjs i motsvarande mån. Studi-
estödssystemet reformeras och studiebidragets
andel av studiemedlen höjs kraftigt.

Sammantaget uppgår tillskotten till barnfa-
miljerna till ca 9 miljarder kronor 2003. Till detta
kommer ca 6 miljarder kronor för studiemedels-
reformen.

Ett ekologiskt hållbart Sverige

Den ekologiska omställningen av Sverige drivs
vidare. Utvecklingen av miljövänlig och re-
surssnål livsstil och teknik stimuleras med eko-
nomiska styrmedel och stöd till forskningen. En
strategi för en grön skatteväxling i storleksord-
ningen 30 miljarder kronor på tio år utarbetas.
Ett planeringsmål skall snarast utarbetas för en
utbyggnad av vindkraften. Viktiga järnvägsin-
vesteringar tidigareläggs.

Utöver tidigare kraftiga ökningar föreslår re-
geringen nu ytterligare förstärkningar av ansla-
gen för markinköp, biotopskydd, marksanering,
kalkning samt miljöforskning, miljöövervakning
och forskning inom jordbruket. Regeringen fö-
reslår dessutom att de lokala investeringsprog-
rammen för att bygga om Sverige i ekologisk
riktning förlängs till 2003.

Internationell solidaritet

Regeringen har ambitionen att Sverige åter skall
uppnå enprocentsmålet för biståndet när de
statsfinansiella förutsättningarna för detta före-
ligger. Nu föreslås att biståndet höjs med 1,6
miljarder kronor, från 0,74 procent av BNI 2002
till 0,81 procent 2003. Samarbetet med Central-
och Östeuropa förlängs.

PROP. 1999/2000:100

1 Tabell 1.1 Föreslagna utgifts- och skatteförändringar i för- 1 Ihållande till budgetpropositionen, netto 1
Miljoner kronor	2001	2002	2003
Offensiv för tillväxt och rättvisa	1 890	2 210	9 150
Storstadssatsningen			230
Integrationsåtgärder	100	100	100
Kunskapslyftet	-210	-210	4 930
Lönebidrag	120	240	240
A-politiska program m.m.	-780	-670	-470
Företagsskatteområdet	260	460	460
Arbetarskyddsverket	20	20	20
Läsfrämjande insatser	100	100
Utbyggnad av högskolan			500
Forskningsmedel			500
Studentbostäder	280	130
Anställn.stöd, långtidsarbetslösa	750	840	840
IT infrastruktur			200
Skatteavdrag för bredband	800	800	800
Regionalpolitik/försvarsomställn.	210	110	10
Infrastruktur			500
Övrigt	240	290	290
Ökad rättvisa och trygghet	2 350	3 020	3 420
Rättsväsendet	1 000	1 500	1600
Skatteförvaltning och tull	160	160	160
Tandvård		200	500
Sämst ställda pensionärer	1 130	1 130	1 130
Änkepensioner	30	30	30
Övrigt	30
Barnen vår framtid	-1 550	2 000	1 500
Pappamånad		1 000	1 000
Maxtaxa m.m.	150	4 400	5 600
varav barn till arbetslösa	150	300	300
barn till föräldralediga		200	200
maxtaxa		3 400	3 400
kvalitetssäkring		500	500
allmän förskola			1 200
avgår finans, av maxtaxa m.m.	-1 700	-3 400	-5 100
Ett ekologiskt hållbart Sverige	610	610	2 580
Lokala investeringsprogrammet			900
Miljö och miljöövervakning	180	180	1 150
Barsebäck	340	340	340
Viltskador och biotopskydd	20	20	120
Ekologisk forskning	40	40	40
Skogsinköp	30	30	30
Internationell solidaritet	250	600	2 530
Bistånd			1 630
Samarbete central- och Östeuropa		600	900

Internationella insatser	250
Övrigt	990	780	810
Vägstöd, CSN och länsstyrelserna	580	640	640
Demokrati och ordf.skap m.m	310	30	30
Övrigt	100	110	140
Summa	4 520	9 220	19 980
varav utgiftsökningar	1 400	5 700	16 470
varav inkomstminskningar	3120	3 520	3 510

Arbetstiden

Arbetstidsfrågan rymmer viktiga välfärdspolitis-
ka val. Arbetstidsförkortning diskuteras i sam-
hällsdebatten som ett medel för att minska ris-
ken för utbrändhet och ge utrymme för ett liv
som inte enbart kretsar kring arbetet. Efter flera
år med en ökad medelarbetstid per sysselsatt
finns det hos många en önskan att öka utrymmet
för livet vid sidan av arbetslivet.

Värdet av en arbetstidsförkortning måste dock
alltid vägas mot behovet av andra reformer och
hänsyn måste tas till kostnaderna. Kortar vi ar-
betstiden tar vi ut framtida tillväxt i form av mer
fri tid istället för i ökad privat och offentligt kon-
sumtion. De långsiktiga konsekvenserna av en
arbetstidsförkortning för den offentliga verk-
samheten måste särskilt beaktas.

Regeringskansliets arbetsgrupp för arbets-
tidsfrågor har haft i uppdrag att bedöma förut-
sättningarna för och konsekvenserna av olika ar-
betstidsförändringar. Analyserna har avsett både
ekonomiska aspekter och välfärdseffekter. Rap-
porten "Kortare arbetstid - för och emot" är nu
ute på en bred remiss. Syftet är att stimulera till
debatt och bidra med underlag till politiska be-
dömningar av på vilket sätt - avtal eller lagstift-
ning - som ett första steg till en arbetstidsför-
kortning kan tas. Regeringen avser att åter-
komma till denna fråga i samband med höstens
budgetproposition.

Tid för demokrati

Demokratin skall utvecklas och folkstyret stär-
kas. Det sjunkande valdeltagandet är en allvarlig
varningssignal. Utanförskapet och de växande
klyftorna i samhället är ett hot mot demokratin.
Regeringen avser därför att initiera ett långsiktigt
utvecklingsarbete för folkstyret. För detta ända-

PROP. 1999/2000:100

mål inrättas en särskild Demokratidelegation och
resurser anvisas.

Sverige skall präglas av samarbete

Regeringen avser att under mandatperioden för-
söka skapa största möjliga uppslutning för en
politik för full sysselsättning. Arbetsmarknadens
parter har en viktig roll i detta sammanhang. Den
ekonomiska vårpropositionen bygger på en
överenskommelse mellan den socialdemokratis-
ka regeringen, vänsterpartiet och miljöpartiet,
vilka står bakom riktlinjerna för den ekonomiska
politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken, tilläggs-
budgeten för 2000 och de nu föreslagna skatte-
förändringarna.

Samarbetet berör fem områden - ekonomi,
sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö -
och innefattar både konkreta förslag och åtagan-
den inför framtiden. Genom detta samarbete be-
kräftas att det finns en politisk majoritet för en
ekonomisk politik som är inriktad på full syssel-
sättning, ett offentligt överskott om 2 procent av
BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel och
prisstabilitet. Politiken syftar vidare till jämlik-
het, jämställdhet och ekologisk hållbarhet.

1.2 Det ekonomiska läget

Den ökade inhemska efterfrågan och den inter-
nationella konjunkturen bidrar till att svensk
ekonomi utvecklas väl. Tillväxten i svensk eko-
nomi beräknas bli 3,8 procent i år och 2,9 pro-
cent nästa år.

1.2.1 Internationell ekonomisk utveckling

Utsikterna för världsekonomin är goda. Fortsatt
låg inflation och låga räntor bidrar till ökad till-
växt i stora delar av världen. Den globala ekono-
miska tillväxten väntas både i år och nästa år vara
runt 4 procent.

Tillväxten i EU förutses stiga från drygt 2
procent 1999 till ca 3 procent både i år och nästa
år. Exporten ökar samtidigt som den inhemska
efterfrågan inom EU är stark. Utvecklingen un-
derstödjs av låga räntor och svag växelkurs, sti-
gande sysselsättning och ökad framtidsoptimism
såväl hos företag som hushåll.

Utvecklingen i Förenta staterna fortsätter att
överraska positivt. Den nuvarande högkonjunk-
turen har pågått i nio år. Högre räntor och en
mer dämpad aktieprisutveckling väntas dock bi-
dra till en gradvis avmattning. BNP-tillväxten
bedöms avta från 4,2 procent 1999 till 3,8 pro-
cent i år och 2,7 procent nästa år.

Utsikterna för den japanska ekonomin är fort-
satt osäkra. Ännu syns inga tecken på en varaktig
återhämtning. Den inhemska efterfrågan är svag
till följd av fortsatt lågt förtroende såväl bland
hushåll som företag. Strukturella reformer är en
nödvändig förutsättning för en bättre ekonomisk
utveckling. Det kan även vara motiverat att pröva
om penningpolitiken kan ge ytterligare bidrag till
en återhämtning.

1.2.2 Svensk ekonomisk utveckling

Svensk ekonomi växer. Under 1998 ökade BNP
med 3 procent och förra året var tillväxten när-
mare 4 procent. Den öppna arbetslösheten har
fallit från 8 procent 1997 till ca 5,5 procent i
början av innevarande år. Samtidigt har inflatio-
nen förblivit låg och reallöneökningarna varit
betydande.

Förutsättningarna är gynnsamma för en fort-
satt god tillväxt. Överskotten i den offentliga
sektorn är stabila och de takbegränsade utgifter-
na ryms under utgiftstaken. Sverige är ett före-
gångsland på flera områden, bland annat inom
telekommunikation och informationsteknologi.
Den allt starkare tilltron till Sverige och svensk
ekonomi tar sitt uttryck bl.a. i de i förhållande till
omvärlden allt lägre räntorna.

De senaste årens tillväxt beror i huvudsak på
stigande inhemsk efterfrågan. Reallönerna har
ökat som en följd av den låga inflationen i kom-
bination med måttliga nominella löneökningar.
Dessutom har de låga räntorna bidragit till ökan-
de investeringar samt stigande tillgångs- och fas-
tighetspriser. Hushållens förmögenhet har ökat
ytterligare.

Utvecklingen på arbetsmarknaden har ökat
hushållens tilltro till såväl den egna som Sveriges
ekonomi. Hushållen har åter börjat våga låna
pengar. Sett över en längre period är dock hus-
hållens skuldsättning fortfarande låg. Detta gäller
framför allt i jämförelse med senare delen av
1980-talet. Därmed finns det förutsättningar för
en fortsatt stabil ökning av hushållens konsum-
tion.

PROP. 1999/2000:100

iTabell 1.2 Försörjningsbalans 1999-2001 I
	Mdkr 1999	Procentuell volymförändring
	Mdkr 1999	2000	2001
Hushållens konsumtionsutgifter²	997	4.0	2,7
Offentliga konsumtionsutgifter²	533	1,2	0,6
Statliga	154	1,0	0,5
Kommunala²	378	1,3	0,7
Fasta bruttoinvesteringar	327	5,0	5,4
Näringsliv exkl. bostäder	246	5,4	5,1
Bostäder	32	10,5	11,1
Myndigheter	49	-0,4	3,0
Lagerbidrag ¹	6	0,0	0.0
Export	863	7,6	6,9
Import	754	7,2	6,8
BNP	1972	3,8	2,9

^B^Hii^BNP4Hlväxten^^

²1 denna tabell har effekten av kyrkans avskiljande från staten ej beaktats.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Tabell 1.3 Nyckeltal 1999-2001

Förändring från föregående år i procent om ej annat anges

	1999	2000	2001
KPI, årsgenomsnitt	0,3	1,3	2,2
Kostnadstimlön	3,4	3,5	3,5
Öppen arbetslöshet¹	5,6	4,6	3,9
Arbetsmarknadspolitiska program¹	3,1	3,1	3,1
Antal sysselsatta	2,2	1,7	0,9
Real disponibel inkomst²	3,3	4,0	4,5
Hushållens nettosparkvot, nivå²	2,1	2,4	4,0
Bytesbalans³	2,5	2,6	3,6
Tysk ränta 10-års statsobligation⁴	4,5	5,4	5,5
Svensk ränta 10-års statsobligation⁴	5,0	5,7	5,8
TCW-index¹	125	123	120
¹ Andel av arbetskraften, årsgenomsnitt

¹ Effekter av kyrkans avskiljande från staten har ej beaktats.

³ Procent av BNP

⁴ Årsgenomsnitt

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges Riksbank
och Finansdepartementet

Utsikterna för svensk exportindustri har förbätt-
rats under det senaste halvåret. Huvudorsakerna
är den starkare efterfrågan i EU-området och en
fortsatt stark utveckling i Förenta staterna. Un-
der hösten har orderingången ökat och tillför-
sikten bland företagen stärkts. Särskilt tydligt är
detta i bas- och verkstadsindustrierna vilket
väntas medföra en bredare exportuppgång fram-
över. Även i de inhemska sektorerna ökar pro-
duktionen snabbt. Ett problem är dock de regio-
nala skillnaderna.

Den starka utvecklingen inom näringslivet
förutses leda till en fortsatt stigande investerings-
aktivitet. Bostadsbyggandet fortsätter att öka
kraftigt, men det sker från en låg nivå.

Inflationen är fortsatt låg. De prishöjningar
som kan noteras återspeglar i stort sett administ-
rativa prishöjningar och högre oljepriser. Den
ökning av konsumentpriserna som redovisas i
tabell 1.3 för år 2001 beror till stor del på ett tek-
niskt antagande om att fastighetsskatteuttaget
ökar. Som redovisas längre fram avser regeringen
att återkomma med förslag som begränsar ök-
ningen av fastighetsskatteuttaget.

Sammantaget bedöms BNP-tillväxten under
innevarande år bli ca 3,8 procent. Nästa år för-
väntas tillväxten mattas av något och uppgå till ca
2,9 procent.

Efter det stora fallet för svensk ekonomi under
början av 1990-talet har det funnits en stor osä-
kerhet om hur stor den långsiktigt uthålliga pro-
duktionsförmågan är. Erfarenheten från andra
länder har varit att det efter omfattande kriser är
svårt att komma tillbaka till samma höga pro-
duktionsnivå och låga arbetslöshet som tidigare.
Huvudorsaken till detta är att under djupa låg-
konjunkturer förlorar många arbetslösa kontak-
ten med arbetsmarknaden. Detta gäller särskilt
den äldre arbetskraften.

I Sverige är dock förutsättningarna förhållan-
devis goda för att få tillbaka arbetskraften i sys-
selsättning. Sverige har bland annat satsat stora
resurser på aktiv arbetsmarknadspolitik och
grundläggande utbildning, vilket har minskat
risken för utslagning.

Strukturomställningen av ekonomin, innefat-
tande bl.a. ny teknik, avregleringar och ökad
konkurrens kan ha medfört att den goda tillväx-
ten inte bara är en tillfällig konjunkturuppgång,
utan inledningen på en längre period med högre
långsiktigt uthållig produktionsförmåga än vad
som tidigare bedömts vara möjligt. Det är i så fall
en betydande framgång för de senaste årens eko-
nomiska politik inklusive den - ibland så kritise-
rade - aktiva svenska arbetsmarknadspolitiken.

PROP. 1999/2000:100

Tabell 1.4 Sysselsättning, arbetslöshet och löneutveckling 1
	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Antal sysselsatta¹	3 927	3 986	3 963	3 922	3 979	4 068	4 136	4174
varav näringslivet¹	2 633	2 697	2 698	2 695	2 735	2 805	2 862	2891
varav offentliga myndigheter¹	1 290	1 287	1 263	1 223	1 241	1 260	1 270	1279
Andelen sysselsatta mellan 20 och 64 år²	74,2	74,8	74,7	73,9	74,6	75,9	76,7	77,3
Öppen arbetslöshet³	8,0	7,7	8,1	8,0	6,5	5,6	4,6	3.9
Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program³	5,3	4,4	4,5	4,3	3,9	3.1	3,1	3,1
Kostnadstimlön⁴	2,4	3,3	6,0	4,5	3,8	3.4	3,5	3,5
Produktivitetsutveckling i näringslivet⁵	3,8	2,5	1,3	3,3	1,4	1,2	2,4	2,3

¹ Tusental personer

² Reguljärt sysselsatta i åldern 20-64 år i procent av befolkningen i den åldersgruppen

³1 procent av arbetskraften

⁴ Ärlig procentuell förändring

⁵ Räknat från användningssidan

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet

1.2.3 Sysselsättning och arbetslöshet

Svensk arbetsmarknad utvecklas väl även om
problem kvarstår. Den öppna arbetslösheten be-
döms år 2000 hamna på 4,6 procent i genomsnitt.
Under slutet av året bedöms den hamna nära 4
procent. Målet om 4 procents öppen arbetslöshet
år 2000 ligger därmed inom räckhåll.

Sysselsättningen väntas fortsätta att öka. Mel-
lan 1997 och 1999 ökade sysselsättningen med ca
150 000 personer, eller med 3,7 procent. De
flesta jobben har tillkommit i den privata tjänste-
sektorn, men även inom de kommunala verk-
samheterna har antalet arbetstillfällen ökat till
följd av ökade resurser till skola, vård och om-
sorg.

De flesta indikatorer pekar mot en fortsatt
gynnsam utveckling på arbetsmarknaden. Syssel-
sättningen förutses öka med ytterligare 106 000
personer mellan 1999 och 2001. Den reguljära
sysselsättningsgraden för personer mellan 20 och
64 år beräknas stiga till 77,3 procent 2001. Målet
om 80 procent reguljärt sysselsatta 2004 ligger
inom räckhåll.

Arbetskraftsutbudet väntas under kommande
år att öka i takt med att sysselsättningen stiger.
Genom att fler platser vid högskolor och univer-
sitet skapas dämpas utbudsökningen något på
kort sikt. På lite längre sikt är de ökade utbild-
ningsinsatserna däremot positiva för arbets-
kraftsutbudet då antalet kvalificerade arbetstaga-
re ökar.

Sysselsättningen har ökat och arbetslösheten
har sjunkit i nästan alla delar av Sverige. Skillna-
derna i arbetslöshetsnivåerna är dock fortfarande
stora mellan olika delar av landet. Arbetslösheten
har sjunkit för nästan alla utbildningsgrupper,

men är fortfarande hög för personer med lägre
utbildning. Bland utländska medborgare har ar-
betslösheten sjunkit men den är fortfarande oac-
ceptabelt hög.

1.2.4 Kalkyler till och med 2003

Utöver prognosen för 2000 och 2001 presenteras
tre kalkyler som även innefattar åren 2002 och
2003. De skiljer sig dock åt redan från 2001. Den
grundläggande skillnaden är antagandet om i vil-
ken mån det finns lediga resurser i ekonomin
som kan tas i anspråk utan att det uppstår infla-
tionsdrivande löneökningar, dvs. hur stor den
långsiktigt uthålliga produktionsförmågan är.

I baskalkylen utvecklas svensk ekonomi i takt
med den långsiktiga tillväxttrenden. Som ett re-
sultat ligger den öppna arbetslösheten kvar på i
stort sett samma nivå under hela perioden.

I överhettningskalkylen utvecklas svensk eko-
nomi sämre. Den långsiktigt uthålliga produk-
tionsnivån visar sig här vara mindre än i baskal-
kylen. Inflationsdrivande flaskhalsar uppkommer
tidigt och löneavtalen ger betydligt högre löner
än vad som är förenligt med en balanserad ut-
veckling. Såväl finans- som penningpolitiken
måste stramas åt, vilket stabiliserar utvecklingen.
Detta medför att sysselsättningen minskar och
arbetslösheten stiger. Reformutrymmet för 2001
minskar kraftigt.

I högtillväxtkalkylen utvecklas svensk eko-
nomi bättre. Ett stort antal arbetslösa, personer i
arbetsmarknadsprogram och personer utanför
arbetskraften får jobb. Den långsiktigt uthålliga
produktionsnivån är högre. BNP och sysselsätt-
ning kan öka mer än i baskalkylen utan att det

PROP. 1999/2000:100

uppstår flaskhalsproblem. De offentliga finan-
serna förbättras ytterligare och reformutrymmet
för kommande år blir större än i baskalkylen.

Tabell 1.5 Tre kalkyler för BNP åren 2001-2003

Procent	2001	2002	2003
Baskalkyl	2,9	2,0	2,0
Överhettningskalkyl	3,1	1,6	1,2
Högtillväxtkalkyl	3,4	2,6	2,4
Källa: Finansdepartementet

1.3 Den ekonomiska politiken

Utgångspunkten för den ekonomiska politiken
är sunda offentliga finanser, stabila priser och en
väl fungerande lönebildning. Detta är grunden
för en hög och uthållig tillväxt och sysselsätt-
ning.

1.3.1 Sunda offentliga finanser

Med en rörlig växelkurs och ett inflationsmål för
penningpolitiken är finanspolitikens främsta
syfte att skapa goda betingelser för tillväxt och
sysselsättning genom att säkerställa ett överskott
i de offentliga finanserna och att hålla utgifterna
under kontroll.

Finans- och budgetpolitiken styrs av två över-
gripande mål: De offentliga finanserna skall upp-
visa ett överskott på 2 procent av BNP i genom-
snitt över en konjunkturcykel och utgifterna
skall inte överstiga de uppsatta utgiftstaken.

Det finns en rad orsaker till att båda dessa mål
är av central betydelse för den ekonomiska poli-
tiken:

— En högkonjunktur varar inte för evigt. Det
måste finnas en säkerhetsmarginal så att nästa
lågkonjunktur kan mötas med en aktivt mot-
verkande finanspolitik. Alltför stora under-
skott skulle även i en lågkonjunktur kunna
leda till en kraftig ränteuppgång.

— Den offentliga skulden skall amorteras ner.
Statsskulden var i inledningen av millenniet
1 374 miljarder kronor. Statens ränteutgifter
1999 uppgick till 90 miljarder kronor. De
skulle kunna användas till viktigare ändamål.

— En stark välfärd kräver starka offentliga fi-
nanser. Som bland annat Långtidsutredningen
visar kommer andelen äldre att öka kraftigt
från omkring 2010. Detta medför ökade ut-
gifter för såväl pensioner som vård och om-
sorg, samtidigt som deltagandet i arbetskraf-
ten blir lägre. Då bör statens budget inte
belastas av ränteutgifter för 1990-talets upp-
låning.

- Sparandet i Sverige måste vara högt för att
Sveriges internationella skuldsättning skall
kunna minska samtidigt som investeringsni-
vån är hög. Även den offentliga sektorn måste
bidra till ett högt sparande.

- Utgiftstaken hindrar att tillfälligt högre in-
komster används för att bekosta varaktigt
högre utgifter. Därigenom undviks smärt-
samma besparingar när konjunkturen försäm-
ras.

- Sverige har i Stabilitets- och tillväxtpakten in-
om EU åtagit sig att ha ett medelfristigt mål
för de offentliga finanserna nära balans eller i
överskott.

Tabell 1.6 Offentliga finanser 1994-2001

Procent av BNP

	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Utgiftskvot	67,3	64,6	62,6	61,1	58,7	58,4	55,3	53,4
Inkomstkvot	56,4	56,7	59,3	59,1	60,6	60,2	58,1	56,7
Skattekvot¹	47,3	48,3	51,3	52,0	53,4	53,5	51,8	51,0
Finansiellt sparande	-10,8	-7,9	-3,4	-2,0	1,9	1,9	2,8	3,2
Överskottsmål				-3,0	0,0	0,5	2,0	2,0
Nettoskuld	21,0	22,7	19,4	18,2	15,8	11,4	3,5	0,6
Konsoliderad bruttoskuld²	77.4	76,3	76,0	74,9	72,4	65,5	57,6	52,5

¹ Inklusive skatter till EU

² Mätt enligt Maastricht-reglerna

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 1999/2000:100

Överskott i de offentliga finanserna

Det långsiktiga målet för de offentliga finanserna
är ett överskott på 2 procent av BNP i genom-
snitt över en konjunkturcykel. Ett uppfyllande
av målet leder till att räntorna på statsskulden tar
i anspråk en successivt mindre del av statens in-
komster, vilket frigör utrymme när den demo-
grafiska utvecklingen leder till ökade resurskrav
under kommande decennier.

Utifrån målet fastställs sedan preciserade mål
för varje år. För åren 2001 och 2002 har målet
fastställts till 2,0 procent. Regeringen fastslog att
om tillväxten av konjunkturmässiga skäl väsent-
ligt skulle avvika från den beräknade skall mot-
svarande avvikelse från överskottsmålen tolere-
ras.

Med innevarande prognos för den ekonomis-
ka utvecklingen uppkommer ett betydligt större
överskott i de offentliga finanserna än målen.
Skulle detta överskjutande utrymme i sin helhet
utnyttjas för reformer blir finanspolitiken starkt
expansiv under 2001. Detta år beräknas tillväxten
bli god. Med hänsyn till att osäkerheten är bety-
dande om den långsiktigt uthålliga produktions-
förmågan i svensk ekonomi avser regeringen att i
budgetpropositionen återkomma till frågan om
överskottsmålet och om hur överskottet skall
disponeras.

I avvaktan härpå föreslår regeringen att de nu-
varande målen om ett överskott i de offentliga
finanserna på 2,0 procent av BNP för 2001 och
2002 ligger fast och att målet för 2003 fastställs
till 2,0 procent. Det överskjutande överskottet
har i kalkylerna beräkningstekniskt överförts till
hushållen.

Överskotten i de offentliga finanserna medför
att den offentliga skulden minskar. Dessutom
påverkas skulden av försäljningsinkomster.
Bruttoskulden, mätt enligt Maastrichtreglerna,
förväntas under innevarande år hamna under 60
procent av BNP. Nettoskulden förväntas vara
borta redan 2002.

Utgiftstaken

I den nya budgetprocessen föreslår regeringen i
samband med den ekonomiska vårpropositionen
nominella utgiftstak för tre år framåt. De takbe-
gränsade statliga utgifterna får sedan inte över-
stiga utgiftstaken. Utgiftstaken är en viktig del av
den framgångsrika förtroendeskapande politiken

för ökad sysselsättning. Utgiftstaken för 1997,
1998 och 1999 klarades.

Enligt regeringens bedömning kommer även
utgiftstaket år 2000 att klaras med en budgete-
ringsmarginal på ca 1 miljard kronor. Det är
dock oroande att utgifterna ökar kraftigt inom
vissa socialförsäkringar.

Det för 2001 fastlagda utgiftstaket överstiger
det för år 2000 med 25 miljarder kronor. Dessa
ökade resurser används till reformer som bl.a.
ökat bistånd, förbättrat studiestöd och höjda
barnbidrag. Men även 2001 beräknas utgifterna
bli större på grund av den ökade ohälsan.

Regeringen ser mycket allvarligt på utveck-
lingen inom ohälsoområdet, främst ur ett mänsk-
ligt perspektiv. Regeringen kommer därför att
tillsätta en arbetsgrupp som skall utarbeta en
handlingsplan för hela ohälsoarbetet.

Om utgifterna inom hälsoområdet tillåts fort-
sätta att öka i samma takt som nu sker kommer
utgifterna att överstiga de av riksdagen uppsatta
utgiftstaken. För att klara utgiftstaken riskerar
andra reformer därmed att inte kunna förverkli-
gas. Utgiftstaken skall hållas.

För åren 2001 och 2002 ligger utgiftstaken
kvar enligt principen med tak som sätts tre år
framåt i tiden. Vissa tekniska justeringar görs
dock av utgiftstaken till följd av att pensionsrätt
införs för studier och totalförsvarsplikt och till
följd av ökat återflöde från EU:s budget.

Regeringen lägger nu ett förslag om ett tak på
847 miljarder kronor för 2003. Det innebär att
taket ökar med 30 miljarder kronor mellan 2002
och 2003. Som andel av BNP minskar utgiftsta-
ket något, givet nuvarande prognos för den eko-
nomiska utvecklingen.

Diagram 1.1 Det statliga utgiftstaket

Procent av BNP

PROP. 1999/2000:100

Reformerna redovisades i tabell 1.1. Detta ut-
rymme förutsätter dock ett trendbrott för utgift-
sökningen inom ohälsoområdet.

En översyn av budgetprocessen har påbörjats
såväl av riksdagen som av regeringen sedan några
års erfarenheter nu har vunnits. Regeringens ut-
gångspunkt är att principerna om budgetdisciplin
och ordning och reda i de offentliga finanserna
skall ligga fast. Den nya budgetprocessen har på
ett avgörande sätt förbättrat betingelserna för en
ansvarsfull ekonomisk politik. Därmed har för-
utsättningarna för att de svenska offentliga ut-
gifterna hålls på en långsiktigt hållbar nivå ökat.

Diagram 1.2 KPI och UND1X 1994-februari 2000

Procent

Anm: De streckade linjerna i diagrammet visar Riksbankens toleransintervall för
inflationen.

Källa: Statistiska centralbyrån

1.3.2 Stabila priser

Stabila priser är en grundläggande förutsättning
för en framgångsrik ekonomisk politik. Hög in-
flation försämrar förutsättningarna för en uthål-
ligt hög tillväxt och därmed också för en stabilt
hög sysselsättning. En hög och svårförutsedd in-
flation har dessutom negativa fördelningseffek-
ter.

Den övergripande uppgiften för penningpoli-
tiken är prisstabilitet. Riksbanken bedriver pen-
ningpolitiken självständigt. Riksbanken har defi-
nierat prisstabilitet som att ökningen av konsu-
mentprisindex skall begränsas till 2 procent med
en tolerans på 1 procentenhet uppåt och nedåt.

Regeringen stöder penningpolitikens inrikt-
ning och står bakom inflationsmålet.

Inflationen är låg trots den starka efterfrågan i
svensk ekonomi. I år beräknas KPI öka med 1,3
procent trots att världsmarknadspriset på olja
under det senaste året har mer än fördubblats.
Under prognosperioden klingar denna effekt av
och i stället förväntas oljepriset sjunka.

Riksbanken har förtydligat att det för närva-
rande är bedömningen av UND1X på upp till två
års sikt som avgör utformningen av penningpo-
litiken. UND1X är ett inflationsmått där de di-
rekta effekterna av förändrade räntor, skatter och
subventioner har exkluderats från KPI. Inflatio-
nen enligt UND1X låg i februari i år under 2
procent, trots kraftiga prishöjningar på bensin
och diesel.

Räntan

Under 1999 steg de internationella räntenivåerna
kraftigt. De dämpade globala ekonomiska utsik-
terna efter Asien- och Rysslandkriserna förbyt-
tes under året till en betydligt ljusare konjunk-
turbild. Inte minst stärktes de svenska tillväxt-
utsikterna. De svenska 10-åriga obligationsrän-
torna steg som mest med ca 2 procentenheter
under 1999. Sedan oktober 1999 har 10-års rän-
tan fallit från ca 6 till ca 5,5 procent.

Den förväntade låga inflationen medförde att
Riksbanken under 1999 kunde sänka sin styr-
ränta, den s.k. reporäntan, till under 3 procent.
Det är den lägsta styrränta Sverige haft sedan den
moderna kreditmarknaden började ta form un-
der 1980-talet. Under hösten har Riksbanken
fört penningpolitiken i en mindre expansiv rikt-
ning mot bakgrund av bl.a. det ljusare konjuk-
turläget och det ökade resursutnyttjandet i eko-
nomin. I slutet av mars 2000 var den svenska
reporäntan 3,75 procent.

De svenska obligationsräntorna ligger i ett
historiskt perspektiv på mycket låga nivåer rela-
tivt omvärlden. Ränteskillnaden mot Tyskland
på en tioårig obligation har under året varit nere
på någon tiondels procentenhet. Detta skall
jämföras med drygt 4 procentenheter för fem år
sedan. Avgörande för denna utveckling, som
starkt förbättrat hushållens ekonomi, har varit
den omfattande budgetsaneringen. Under våren
har det funnits perioder då Sverige har haft lägre
långräntor än alla andra medlemsländer i EMU
förutom Tyskland.

Mot bakgrund av det starka förtroendet för
svensk ekonomi är det inte otänkbart att den
svenska tioårsräntan kan hamna under den tyska.

PROP. 1999/2000:100

Saneringen av de offentliga finanserna, det mins-
kade lånebehovet och penningpolitikens inrikt-
ning på prisstabilitet är de viktigaste förklaring-
arna till detta. En sådan utveckling ansågs bara
för något år sedan som otänkbar.

Diagram 1.3 Ränteskillnad mot Tyskland,
tioårig statsobligation

Procentenheter

Källa: Finansdepartementet

Kronan

Kronan har stärkts väsentligt mot euron sedan
början av 1999. Växelkursen noterades till ca 9,50
kronor per euro då den nya valutan introducera-
des. Under början av hösten pendlade kronan
kring 8,70 men har sedan dess stärkts ytterligare.

Jämfört med ett konkurrensvägt genomsnitt
av valutor är kronans förstärkning mera begrän-
sad. Detta förklaras av den starka uppgången för
dollarn. Den starkare svenska kronan minskar
riskerna för överhettning inom exportindustrin
samtidigt som importpriserna hålls tillbaka.

EMU

EU:s gemensamma valuta euron har nu funnits i
över ett år. Införandet av euron utgör ett histo-
riskt och betydelsefullt steg i den europeiska in-
tegrationen. Valutaunionen påverkar i hög ut-
sträckning Sverige både ekonomiskt och
politiskt, även då vi som hittills står utanför. Det
är viktigt för tillväxten och stabiliteten i hela EU
att projektet blir en framgång.

Sverige har valt att inte delta i valutaunionen
från starten. Sverige håller dock dörren öppen
för ett senare inträde. Ett beslut om deltagande
måste ha ett brett folkligt stöd och skall under-

ställas svenska folket för prövning i en folkom-
röstning.

En bred debatt om ett svenskt deltagande i
valutaunionen pågår. En utredning kommer att
tillsättas om finanspolitikens förutsättningar vid
ett svenskt deltagande i valutaunionen. Denna
utredning kommer även att analysera behovet av
s.k. buffertfonder för att öka stabiliseringspoliti-
kens möjligheter.

Regeringens uppfattning är att det för närva-
rande inte är aktuellt att delta i det europeiska
växelkurssamarbetet ERM2.

1.3.3 Lönebildning

En väl fungerande lönebildning är av avgörande
betydelse för en fortsatt god sysselsättningsut-
veckling. De nominella löneökningarna måste
förbli måttliga även om efterfrågan på arbetskraft
fortsätter att stiga och den öppna arbetslösheten
minskar i snabb takt.

Som de senaste årens utveckling visat ger
måttliga nominella löneökningar i förening med
låg inflation utrymme för en god reallöneökning,
kraftigt stigande sysselsättning och fallande ar-
betslöshet.

Det är fortfarande osäkert om lönebildningen
har anpassats fullt ut till de nya krav som ställs i
dagens svenska ekonomi. Under det senaste årti-
ondet har de nominella löneökningarna varit
betydligt lägre än tidigare. Dämpningen har
emellertid kommit till stånd på en arbetsmark-
nad som präglats av en oacceptabelt hög arbets-
löshet.

Svensk lönebildning ställs inför ett avgörande
prov i 2001 års avtalsrörelse. För första gången
efter den ekonomiska krisen skall nya löner på
huvuddelen av arbetsmarknaden fastställas i en
omgivning av låg arbetslöshet och stark efterfrå-
gan på arbetskraft.

Svensk ekonomi och välfärd står därmed inför
ett avgörande. Om löneökningarna skulle bli för
höga riskerar arbetslösheten att åter stiga. Med
måttliga löneökningar öppnas däremot vägen
mot full sysselsättning. Arbetsmarknadens parter
skulle då åter medverka till att skapa en svensk
modell i dess bästa mening.

Det har skett betydande förändringar av de in-
stitutionella ramarna för lönebildningen de se-
naste åren. Inom industrin och för tjänstemän-
nen inom handelns område har samarbetsavtal
tecknats utifrån vilka avtalsförhandlingarna be-
drivs. Ett nytt medlingsinstitut kommer inom

PROP. 1999/2000:100

kort att inrättas med uppgift att understödja
parterna i deras strävan att uppnå såväl en stabil
reallöneutveckling som en snabb och uthållig
sysselsättningstillväxt. Vissa förändringar har
även genomförts i det legala ramverk inom vilket
förhandlingarna bedrivs.

För att minska risken för flaskhalsar och över-
hettning har arbetsmarknadspolitiken getts en ny
inriktning och satsningar har genomförts inom
utbildningsområdet. Trots de insatser som görs
för att öka utbudet av kompetent och utbildad
arbetskraft kan trycket uppåt på lönerna för de
mest eftertraktade grupperna på arbetsmarkna-
den bli stort. Dessa problem måste kunna hante-
ras av arbetsmarknadens parter.

Det övergripande målet för den ekonomiska
politiken är full sysselsättning. Detta kan endast
nås vid en stabil makroekonomisk utveckling.
Därför måste finanspolitiken utformas så att ris-
ken för överhettning minskas.

Fortsatta skattesänkningar är betingade av att
lönebildningen fungerar väl. Alltför höga löne-
ökningar i kombination med skattesänkningar
riskerar att leda till en överhettningssituation
som inte är förenlig med en uthållig sysselsätt-
ningstillväxt.

I budgetpropositionen återkommer regering-
en till om det finns ett utrymme för en fortsatt
skattemässig kompensation av arbetstagarnas
egenavgifter. Då kommer även risken för en
alltför snabb löneökning att vägas in.

Lönebildningen har en stor påverkan på
många områden. Parterna har ett speciellt ansvar
för att motverka löneskillnader på grund av kön.
Det är en av jämställdhetspolitikens viktigaste
frågor.

1.4 Full sysselsättning

Svensk ekonomi utvecklas för närvarande väl.
Aktiviteten i ekonomin ökar på bred front. De
två målen för arbetsmarknaden - att den öppna
arbetslösheten vid slutet av år 2000 skall vara
högst 4 procent och att 80 procent av alla perso-
ner i åldrarna 20-64 år skall vara sysselsatta 2004
- ligger inom räckhåll.

Sverige har nu möjlighet att åter uppnå full
sysselsättning. Krisen under 1990-talet innebar
att en stor del av befolkningen i förvärvsaktiv ål-
der ställdes utanför arbetsmarknaden. Om inte
den nuvarande konjunkturuppgången leder till
att så många personer som möjligt återkommer

till arbetsmarknaden är situationen dyster inför
nästa konjunkturnedgång. De personer som inte
har fått fotfäste på arbetsmarknaden riskerar då
att aldrig mer komma tillbaka och få ett jobb.

Grunden för att nå full sysselsättning är att
inte slarva bort vad som redan har uppnåtts. För
att nå arbetslöshets- och sysselsättningsmålen
krävs att den ekonomiska politikens framgångar,
bl.a. i form av sunda offentliga finanser och pris-
stabilitet, befästs. Därtill krävs ytterligare insat-
ser för att den ekonomiska uppgången skall kun-
na bli långvarig och uthållig och för att den skall
kunna komma alla till del.

Den ekonomiska politikens inriktning utfor-
mas därför utifrån tre övergripande utmaningar
till följd av det nuvarande ekonomiska läget:

Risken för överhettning skall motverkas. Finans-
politiken måste avpassas så att den sammanlagda
efterfrågetillväxten i ekonomin inte blir för stark
i förhållande till tillväxten i produktionskapacitet
och faktisk produktion. Misslyckas detta läggs
hela den stabiliseringspolitiska bördan på pen-
ningpolitiken, med därtill hörande risk för att
kraftigt högre räntor i förtid bryter konjunktur-
uppgången. De budgetpolitiska målen skall kla-
ras.

Goda förutsättningar för att den nuvarande
konjunkturuppgången skall bli långvarig skall ska-
pas. En god grund måste läggas för ett antal år
med hög tillväxt utan att inflationen tar fart. För
detta krävs att ekonomins långsiktiga produk-
tionsförmåga höjs ytterligare. Det handlar om att
mobilisera de lediga arbetskraftsresurser som
finns. Det handlar också om att fortsätta arbetet
med att främja konkurrens och mer effektivt
fungerande marknader samt de senaste årens
betydande utbildningssatsningar. Detta arbete
skall drivas vidare.

Tillväxten skall komma alla till del. Åtgärder
måste vidtas för att säkerställa att den ekonomis-
ka återhämtningen bidrar till ökad rättvisa och
integration i samhället. Den ekonomiska tillväx-
ten måste bidra till regional balans och ökade ut-
vecklingsmöjligheter för alla samhällsmedborga-
re.

1.4.1 En offensiv för tillväxt och rättvisa

Regeringen föreslår en offensiv för tillväxt och
rättvisa. Den innehåller åtgärder som syftar till
att pressa tillbaka arbetslösheten, öka sysselsätt-
ning och tillväxt samt öka sysselsättningen bland
invandrare.

PROP. 1999/2000:100

Arbetslösheten skall pressas tillbaka

Målet om 4 procents öppen arbetslöshet skall nås
under året. Regeringen föreslår därför en rad åt-
gärder som syftar till att ytterligare pressa tillba-
ka arbetslösheten:

- De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under
år 2000 skall i än högre grad koncentreras till
de långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna
vid arbetsförmedlingarna.

- Kraven på aktivitet i arbetslöshetsförsäkring-
en tydliggörs. För att stävja missbruk vid tidi-
ga pensionsavgångar måste gällande regler i
försäkringen tillämpas strikt. En landsomfat-
tande nystartskampanj, där arbetslösa kallas
in för information om de nya reglerna kom-
mer att genomföras i samband med att för-
säkringen reformeras.

- En aktivitets garanti införs för personer som
varit arbetslösa under mycket lång tid. Där-
med stärks deras möjligheter att få arbete på
den reguljära arbetsmarknaden.

- Det förstärkta anställningsstödet som inför-
des under 1999 har varit framgångsrikt när
det gäller att få ut arbetslösa i arbetslivet. Re-
geringen föreslår nu en utökning av detta ge-
nom att arbetsgivare som anställer personer
som varit arbetslösa i minst 4 år får ett än
högre stöd. Dessutom föreslår regeringen ett
förstärkt särskilt anställningsstöd för arbets-
givare som anställer äldre personer som varit
arbetslösa i minst 2 år. Därmed riktas resur-
serna än mer mot de grupper som har svårast
att komma in på arbetsmarknaden.

Sysselsättningen och tillväxten skall öka

Målet om att andelen reguljärt sysselsatta mellan
20 och 64 år 2004 skall vara minst 80 procent
skall uppnås. Regeringen föreslår därför en rad
åtgärder som syftar till att öka sysselsättningen
och tillväxten:

- En bred familjepolitisk reform införs stegvis.
Den 1 juli 2001 ges barn till arbetssökande
rätt till förskoleverksamhet. Den 1 januari
2002 införs en maxtaxa i barnomsorgen.
Högsta avgiften i förskolan skall vara 1 150
kronor i månaden för det första barnet, 767
kronor för det andra och 383 kronor för
tredje barnet. För ytterligare barn betalas ing-
en avgift. Upp till detta tak skall avgiften vara

maximalt 3 procent av hushållets inkomst för
första barnet och 2 respektive 1 procent för
därpå följande barn. Rätt till barnomsorg för
barn till föräldrar som är föräldralediga med
yngre syskon införs 1 januari 2002. En allmän
förskola för 4- och 5-åringar införs från 1 ja-
nuari 2003. Från 2002 avsätts 0,5 miljarder
kronor för åtgärder som förbättrar kvaliteten
i barnomsorgen.

- Arbetslöshetsförsäkringen reformeras i syfte
att stärka dess roll som omställningsförsäk-
ring. Kraven på den enskilde tydliggörs, en
mer strukturerad sökprocess, med hjälp av
bl.a. individuella handlingsplaner, införs och
rundgången mellan öppen arbetslöshet och
arbetsmarknadspolitiska program bryts. Suc-
cessivt kommer kraven på den enskilde att
öka när det gäller den yrkesmässiga och geo-
grafiska rörligheten. Förändringar sker av de
krav som ställs för att deltidsarbetslösa skall
få ersättning. Arbetsgivare skall i ökad grad
medverka till att deltidsarbetslösa erbjuds
önskad arbetstid. Vidare stärks arbetsförmed-
lingens kontrollfunktion och AMS tillsyns-
roll. Regeringen återkommer med förslag till
riksdagen under 2000.

- Regeringen avser att under året föreslå lag-
stiftning som innebär att ingen skall tvingas
att sluta sin anställning före 67-års ålder.

- Arbetsmarknadsverket ges i uppgift att öka
övergångarna från anställning med lönebidrag
till osubventionerad anställning. Därmed fri-
görs utrymme för fler arbetshandikappade att
få ett fotfäste på arbetsmarknaden genom an-
ställning med lönebidrag. Dessutom föreslås
att anslaget för särskilda åtgärder för arbets-
handikappade förstärks.

- Arbetslivsinstitutet ges i uppdrag att fortsätta
sprida erfarenheter från sitt forskningsprojekt
om tillväxt och utveckling avseende lärande
nätverk. Det skall ske genom förbättrad in-
formationsspridning i allmänhet och genom
särskilda insatser på orter som berörs av för-
svarsnedläggningar.

- Utbildningens kvalitet och effektivitet är
strategisk. Regeringen prioriterar insatser för
en förbättrad måluppfyllelse i ungdomssko-
lan. Arbetsmarknadens framtida behov behö-
ver i högre grad beaktas. I syfte att motverka
eventuella flaskhalsar ges Högskoleverket i
uppdrag att analysera hur högskolesektorns
utbildningsutbud i ökad utsträckning skulle

PROP. 1999/2000:100

kunna svara mot arbetsmarknadens behov.
Särskilt det naturvetenskapliga och tekniska
området behöver lyftas fram, eftersom må-
luppfyllelsen är svår att nå inom detta områ-
de.

- Utvecklingen visar på ökad ohälsa. Detta är
både ur ett mänskligt och ett ekonomiskt per-
spektiv allvarligt. Regeringen kommer därför
att tillsätta en arbetsgrupp som skall utarbeta
en handlingsplan för att minska ohälsan. Ar-
betet omfattar en översyn av bl.a. sjukpen-
ning, rehabiliteringspenning, arbetsskadeför-
säkring, tillsynen över arbetsmiljön och
förtidspension. Det är av största vikt att ar-
betsförhållanden och arbetsmiljö inte ger
upphov till sjukdom och arbetsskada. Före-
byggande arbete skall därför prioriteras. Ak-
tiva åtgärder skall genomföras för att sjuk-
skrivna och förtidspensionerade skall kunna
återgå till ett arbetsliv som inte ger skador el-
ler sjukdomar och inte sliter ut människor.
Arbetsgruppen skall bl.a. pröva möjligheten
att göra försäkringarna mer försäkringsmässi-
ga. Det bör även prövas om inte regelverken
kan samordnas i högre grad, t.ex. vad gäller
inkomstbegrepp, ersättningsnivåer och index-
ering. Lagstiftningen inom arbetsskade-
området behöver moderniseras och göras mer
rättvis och jämställd.

- I arbetsgruppens uppdrag ingår också att un-
dersöka olika typer av flaskhalsar, t.ex. vård-
köer inom hälso- och sjukvården som försvå-
rar rehabiliteringsarbetet. Skillnaden mellan
könen samt regionala och lokala skillnader
skall analyseras och övervägas i samband med
reformförslag.

- Hetsen i arbetslivet ökar. Bakom ökningen av
antalet långtidssjuka och kraftigt stigande
kostnader för samhället döljer sig ett mänsk-
ligt lidande som inte kan accepteras. Ytterli-
gare medel avsätts till Arbetarskyddsverket.

- Statskontoret ges i uppdrag att göra en kart-
läggning och genomgång av befintliga studier
inom utbildningsväsendet och arbetsförmed-
lingarnas verksamhetsområden avseende kva-
litetsjämförelser.

- Insatser föreslås i syfte att öka bostadsbyg-
gandet. Ett investeringsbidrag för anordnande
av bostäder till studenter införs.

- Regeringen föreslår ett antal åtgärder för att
utveckla och stimulera utbyggnaden av IT-
infrastruktur med hög överföringskapacitet.

- Regeringen föreslår ytterligare förenklingar
som särskilt bör gynna små och medelstora
företag. Det gäller bl.a. förbättrade och för-
enklade regler om ökade avdrag för lev-
nadsomkostnader för egenföretagare, förbätt-
rade kvittningsmöjligheter för vinster på
aktier i onoterade företag samt generösare av-
dragsregler vid ombyggnader av lokaler. Ar-
betet med regelförenkling skall intensifieras.

- Regeringen föreslår ett antal åtgärder för att
förbättra informationen till små och nystarta-
de företag bl.a. genom ett Internetbaserat in-
formationssystem.

- Arbetet med att stärka konkurrensen till
nytta för konsumenterna fortsätter. Konkur-
rensverket tillförs ytterligare medel för det
konkurrensfrämjande arbetet. Regeringen av-
ser att återkomma med förslag som ger ökad
konkurrens och stärker konsumentens ställ-
ning i den konkurrenspolitiska propositionen
senare i vår.

Möjligheterna att delta i arbetslivet skall öka för
alla

Alla behövs på arbetsmarknaden. Människor
med invandrarbakgrund har idag en betydligt
högre arbetslöshet och lägre sysselsättning än öv-
riga svenskar. Detta är slöseri med resurser. Re-
geringen föreslår därför en rad åtgärder för att
öka arbetskraftsdeltagandet bland invandrare:

- Kompletterande utbildning för arbetslösa in-
vandrare med utländsk utbildning inom häl-
so- och sjukvårdsområdet förstärks. Denna
utbildning vänder sig till läkare och sjukskö-
terskor.

- Kompletterande utbildning för personer med
utländsk högskoleutbildning inom läraryrken
och teknik/naturvetenskap genomförs inom
ramen för arbetsmarknadspolitiken.

- Valideringen av utländsk yrkeskompetens
skall öka.

- AMS och vårdhuvudmännen skall tillsam-
mans ordna utbildningar för tvåspråkig per-
sonal inom primärvård och äldreomsorg.

- Svenskundervisning och introduktion av ny-
anlända skall förbättras. Dessutom skall sam-
verkan mellan kommuner och olika organisa-
tioner öka.

PROP. 1999/2000:100

- En försöksverksamhet med alternativ plats-
förmedling för invandrare genomförs. Inrikt-
ningen är att pröva nya metoder och aktörer i
syfte att finna effektivare former för att för-
medla arbeten till arbetslösa invandrare.

- Åtgärder genomförs för att stimulera et-
nisk/kulturell mångfald inom offentlig för-
valtning och privata företag. Insatsen skall
främst riktas till personer som har utländsk
erfarenhet/utbildning inom samhällsveten-
skap, ADB, juridik eller ekonomi.

- Rådgivningsinsatser skall göras för invandrare
som startar och driver småföretag. Insatser
skall göras inom analys och metodutveckling
av befintlig rådgivningsverksamhet riktad till
invandrare som startar eller driver småföretag.

1.4.2 Europasamarbetet

Kampen för full sysselsättning är en central del i
den svenska Europapolitiken. En god ekonomisk
utveckling i våra grannländer bidrar till ökad sys-
selsättning i Sverige. Därför är våra granneko-
nomiers tillväxtkraft av stor betydelse. I en in-
ternationaliserad ekonomi är förmågan till
omvandling och förändring central. Därför
måste stela strukturer brytas ned och hämmande
tillväxthinder bekämpas. Det ekonomiska utby-
tet med omvärlden måste bygga på öppenhet och
beredskap till förändring. Därmed skapas förut-
sättningar att leda utvecklingen i såväl nya som
mogna branscher. Genom att skärpa konkurren-
sen på hemmaplan rustar den inre marknaden det
europeiska näringslivet att hävda sig internatio-
nellt. Priserna i EU pressas och bidrar till en låg
inflation och därmed bättre förutsättningar att
öka sysselsättningen.

På samma sätt kommer utvidgningen av EU
till att omfatta 100 miljoner fler människor, att
stimulera EU-ländernas ekonomier under lång
tid framöver.

Människor skall inte lämnas åt sig själva att
hantera de utmaningar som internationalisering-
en för med sig. Gemensamma ansträngningar i
EU för att hantera de förändringar på arbets-
marknaden som följer av en internationaliserad
ekonomi ger stöd åt varje lands kamp mot natio-
nell arbetslöshet. En ökad uppföljning av den
förda politiken ger ökat erfarenhetsutbyte och
sätter sysselsättningen högst på dagordningen.

Ambitionsnivån inom EU har höjts. Vid det
extra toppmötet i Lissabon i mars 2000 slogs det

fast att ett av unionens övergripande mål skall
vara full sysselsättning samt att medlemsländerna
skall sätta upp nationella sysselsättningsmål. Sve-
rige har aktivt bidragit till att dessa mål har lyfts
fram. Ett nytt EU kan vara på väg att växa fram.

En politik för full sysselsättning i Europa tar
liksom i Sverige sin utgångspunkt i starka of-
fentliga finanser och stabila priser. En väl avvägd
makroekonomisk politik skall kombineras med
utbildning och andra insatser för att förbättra ar-
betsmarknadens förmåga till anpassning i den
internationaliserade ekonomin. Strukturåtgärder
skall genomföras för att göra produkt- och ka-
pitalmarknaderna mer effektiva och för att
främja en god konkurrens på den inre markna-
den samt reducera statligt stöd.

Sysselsättningspolitiken är en integrerad del av
den ekonomiska politiken. Den svenska rege-
ringen kommer fortsatt att lyfta fram vikten av
en höjd sysselsättningsgrad inom EU:s med-
lemsstater. Detta inte minst mot bakgrund av de
krav på höjt deltagande i arbetslivet som den
demografiska utvecklingen ställer.

Under sommaren 1999 inrättades den euro-
peiska sysselsättningspakten inom EU. Pakten
vilar på den grund som de allmänna ekonomiska
riktlinjerna, sysselsättningsriktlinjerna och sam-
arbetet kring ekonomiska reformer utgör. En
makroekonomisk dialog har inrättats för att
främja informationsutbyte mellan finans- och
arbetsmarknadsministrarna, den europeiska
centralbanken, den europeiska kommissionen
och arbetsmarknadens parter.

Samordningen av sysselsättningspolitiken i
EU sker främst genom de årliga gemensamma
riktlinjerna för sysselsättningspolitiken. Syssel-
sättningsriktlinjerna för 2000 har utformats på
grundval av tidigare riktlinjer med ambitionen att
främst befästa och genomföra de riktlinjer som
man enats om. Riktlinjerna ligger väl i linje med
svenska ambitioner och bygger liksom tidigare
på fyra huvudområden:

- att förbättra anställbarheten,

- att utveckla företagarandan,

- att uppmuntra företagens och de anställdas
anpassningsförmåga, samt

- att stärka jämställdheten.

De tillägg som har gjorts stämmer väl överens
med svensk ekonomisk politik. Bland annat har
betydelsen av ökade utbildningssatsningar och
vikten av att utbilda elever och lärare i IT-
kunskap och att främja elevers tillgång till dato-
rer och Internet lyfts fram. Fokus har satts på ar-

PROP. 1999/2000:100

betsförmedlingens roll i att främja en god
matchning på arbetsmarknaden.

Sverige uppfyller i de flesta fall de mål och in-
tentioner som riktlinjerna ger uttryck för. I flera
fall är regeringens ambition mer långtgående än
vad riktlinjerna anger, till exempel vad gäller att
motverka långtidsarbetslöshet bland ungdomar.

Sverige skall under våren 2001 vara ordförande
i EU. Detta ökar Sveriges möjligheter att driva
en politik för full sysselsättning i EU. Sverige
kommer under våren 2001 att ordna ett extra
toppmöte om sysselsättning och ekonomiska
reformer.

1.4.3 Hela Sverige skall växa

Hela Sverige får inte del av de goda tiderna.
Många län brottas med negativ befolkningsut-
veckling och stiltje på arbetsmarknaden. Samti-
digt har andra län brist på arbetskraft och kraftigt
stigande fastighetspriser till följd av ökad inflytt-
ning.

Staten har ett övergripande ansvar för utveck-
lingen i hela Sverige. Samtidigt krävs aktiva lo-
kala insatser i alla delar av landet för att skapa
förutsättningar för tillväxt och nya jobb.

Ett exempel är arbetet med de regionala till-
växtavtalen. I samtliga län har företrädare för
statliga myndigheter, kommuner, landsting, re-
gionala självstyrelseorgan, företag, arbetsmark-
nadens parter, utbildningsväsendet och många
andra arbetat fram gemensamma förslag om hur
det egna länet kan stärkas genom ökad tillväxt
och sysselsättning. Ett annat exempel är de lokala
utvecklingsavtal som nu tecknas mellan staten
och vissa kommuner om insatser i storstadsregi-
onernas mest utsatta bostadsområden. Syftet är
att också dessa områden skall få del av den ökade
tillväxten.

För att ytterligare stärka den regionala ut-
vecklingen har antalet platser inom den högre
utbildningen ökat kraftigt. Stora insatser görs
också för att säkerställa en god kvalitet i vård,
skola och omsorg i hela landet.

Statsbidragen till kommuner och landsting har
ökat markant under de senaste åren. Den eko-
nomiska tillväxten har dock en ännu större bety-
delse genom att skattebaserna och därmed
kommuners och landstings skatteinkomster ökar
kraftigt. Det kommunala utjämningssystemet
medför att alla Sveriges kommuner får del av den
goda tillväxten. Dessutom görs insatser för att
stödja kommuner och landsting med särskilt svå-

ra ekonomiska problem samt kommuner som
har svårigheter i det kommunala bostadsbestån-
det.

Regeringen har nyligen lagt förslag om viktiga
investeringar i IT-infrastruktur. Det är regering-
ens uppfattning att även hushåll och företag i
gles- och landsbygd måste få tillgång till snabb
dataöverföring till en rimlig kostnad.

Storleken på statens insatser för förbättrad IT-
infrastruktur beräknas till totalt ca 8,3 miljarder
kronor och insatserna skall pågå fram till och
med 2004.

Regelverket kring dessa insatser förutsätter att
marknadens olika aktörer själva investerar lika
mycket. Detta innebär att det sammanlagda sats-
ningarna på bredband kommer att hamna på ni-
vån runt 17 miljarder kronor under en fyraårspe-
riod.

Det första steget i utvecklingen mot en till-
gänglig infrastruktur med hög överföringskapa-
citet tas genom utbyggnad av ett stomnät för
bredbandskommunikation mellan landets alla
kommuner på marknadsmässiga villkor. Investe-
ringskostnaderna för ett nationellt optofibernät
som når fram till varje kommunhuvudort har be-
räknats till ca 2,5 miljarder kronor. Svenska
Kraftnäts investeringar i ett nationellt optoka-
belnät beräknas finansieras på marknadsmässiga
villkor.

Regeringen föreslår att ca 2,6 miljarder kronor
avsätts för att stödja utbyggnad av transportnät
m.m. i glesbygden. Stödet skall ges till de sträck-
or där marknaden inte bedöms genomföra ut-
byggnaden. Insatserna finansieras till stor del ge-
nom omprioritering av medel från
arbetsmarknads- och regionalpolitik.

Regeringen avser också att lägga fram ett för-
slag om skattereduktion för bredbandsanslut-
ning. Förslaget kommer att utformas så att det
subventionerar anslutningskostnaden över ett
visst belopp för såväl hushåll som företag. Ge-
nom denna utformning får skattelättnaden en
bra regionalpolitisk profil och riktas främst till de
regioner som har höga anslutningskostnader.
Aven kommuner i glesbygd kommer att kunna
få stöd för bredbandsuppkoppling. Förslaget
skall rymmas inom en ram på 3,2 miljarder kro-
nor fram t.o.m. 2004.

Samtidigt sker stora satsningar på infra-
struktur i utsatta regioner. Ett exempel är Botni-
abanan. Det är en investering på ca 10 miljarder
kronor om förbättringarna av Ådalsbanan inklu-
deras. Elektrifieringen av Blekingebanan tidiga-

PROP. 1999/2000:100

reläggs. Likaså tidigareläggs åtgärder för ökad bä-
righet av godståg.

Regeringen har initierat ett utvecklingspro-
gram för kommuner med särskilda omställ-
ningsproblem främst på grund av strukturom-
vandlingar inom Försvarsmakten. Programmen
innebär bl.a. att sammanlagt ca 1 280 statliga ar-
betstillfällen skall lokaliseras till nio orter och att
förutsättningarna för över 1 000 arbetstillfällen
skall skapas.

Det är av stor vikt att länen fullt ut utnyttjar
de växande resurserna från EU:s strukturfonder
som nu ställs till Sveriges förfogande. Samman-
lagt utgör de 20 miljarder kronor under sju år.

En särskild regionalpolitisk utredning lämnar
under hösten sina analyser och förslag om hur
framtidens regionalpolitik skall utformas. Rege-
ringen räknar med att förelägga riksdagen en sär-
skild regionalpolitisk proposition under våren
2001.

1.4.4 Livslångt lärande för tillväxt och
jämlikhet

En sammanhållen strategi för livslångt lärande är
en central del av regeringens politik för tillväxt
och rättvisa. Målet är att ge fler tillgång till läran-
de på alla nivåer och att fokusera på kvalitetsfrå-
gorna. Alla måste ges möjlighet att utvecklas
utifrån sina förutsättningar.

Förstärkningen av förskolans pedagogiska
uppdrag markerar dess uppgift som bas för det
livslånga lärandet. Reformer som allmän försko-
la, maxtaxa inom barnomsorgen och utökad rätt
till förskola för barn till arbetslösa ger fler till-
gång till förskola.

Utvecklingen i samhälle och arbetsliv medför
ökade krav på elevernas lärande. Det nya betygs-
systemet fokuserar på måluppfyllelsen i skolan.
Decentraliseringen av skolan förutsätter ett ef-
fektivt kvalitetssäkringssystem med deltagande
av stat och kommun. Kommunernas resurser
ökar vilket ger möjlighet att prioritera kvaliteten
i förskola och skola. För att möta den moderna
skolans utmaningar återkommer regeringen med
förslag till reformering av lärarutbildningen.

Kunskapslyftet har varit en stor framgång.
Regeringen föreslår därför att kunskapslyftet
förlängs t.o.m. 2003.

Utbyggnaden av högskolan fortsätter i hela
landet. En halv miljard kronor avsätts för en yt-
terligare utbyggnad av högskolan 2003. Det lång-

siktiga målet är att hälften av en årskull skall på-
börja högskolestudier senast vid 25 års ålder.

Sverige skall vara en framstående forsknings-
nation, där forskningen håller hög kvalitet och
där det finns utrymme för både bredd och speci-
alisering. Staten är garant för fri och vital grund-
forskning med långsiktig och obunden finansie-
ring. Forskarutbildningen har strategisk betydel-
se. Behoven av personer med forskarutbildning
ökar. En successiv satsning sker därför på grund-
forskning och forskarutbildning. Regeringen av-
sätter därför en halv miljard kronor för 2003 för
detta ändamål.

Regeringen avser att återkomma med en pro-
position om inriktning och dimensionering av
vuxenutbildningen efter kunskapslyftet.

1.4.5 Ett ekologiskt hållbart Sverige

De övergripande målet för miljöpolitiken är att
till nästa generation kunna överlämna ett sam-
hälle där de stora miljöproblemen i Sverige är
lösta. Sverige skall vara ett föregångsland i om-
ställningen till hållbar utveckling. Denna utma-
ning kräver insatser som förenar miljöpolitiken
med ekonomi, sysselsättning och social välfärd.
Den kräver också att en grön teknisk utveckling
stimuleras. Även lokala initiativ måste stimuleras
och kretsloppstänkandet befästas. Den nya mil-
jöbalken har visat sig vara ett effektivt verktyg
för en ekologisk hållbar utveckling.

Jordens klimat och växthuseffekten tillhör de
globalt viktigaste miljöfrågorna. Utsläppen av
växthusgaser måste enligt FN:s Kyotoprotokoll
minska med minst 5 procent till 2008-2012, i
EU-området med minst 8 procent.

Genom energiöverenskommelsen förverkligas
ett omfattande program för omställning av ener-
gisystemet. I programmet genomförs stora sats-
ningar på miljövänliga och ekonomiskt försvar-
bara alternativ till kärnkraften, samtidigt som
kraftfulla insatser görs för att bättre hushålla med
el och energi. Bland annat handlar det om sats-
ningar på information , utbildning, teknikupp-
handling av energieffektiv teknik, kommunal
rådgivning samt provning, märkning och certifi-
ering av energikrävande utrustning. Dessutom
görs stora satsningar på forskning och utveck-
ling. Ett planeringsmål skall snarast utarbetas för
en utbyggnad av vindkraften.

Svensk fordonsindustri har inbjudits till ett
ökat samarbete kring utveckling av mer mil-
jövänliga fordon. Fordonsindustrins uthålliga

PROP. 1999/2000:100

konkurrenskraft är beroende av att miljöbelast-
ningen såsom utsläpp av växthusgaser i möjli-
gaste mån begränsas.

Regeringen har under tre år, med början 1998,
gett ca 5 miljarder kronor i stöd till lokala in-
vesteringsprogram för hållbar utveckling i 130
kommuner. Programmen, som minskar energi-
förbrukningen, oljeanvändningen och utsläpp i
mark och vatten, förlängs till att gälla också 2003.
Riktlinjer skall utarbetas för en vidareutveckling
av de lokala investeringsprogrammen.

Utöver tidigare kraftiga ökningar föreslår re-
geringen även ytterligare förstärkningar av ansla-
gen för markinköp, biotopskydd, marksanering,
kalkning samt miljöforskning och miljöövervak-
ning.

Naturvården är ett central område i politiken
för miljö och hållbar utveckling. Artbevarande på
vetenskaplig grund är och förblir en central upp-
gift. Naturvårdens sociala och estetiska dimen-
sioner behöver emellertid utvecklas liksom fri-
luftsliv, ekoturism och möjligheterna till lokal
förvaltning av skyddade områden. Regeringen
anser att det därför bör beredas möjligheter för
pilotprojekt för lokal förvaltning av naturreservat
m.m.

Jordbrukssektorn spelar en stor roll i det
ekologiska kretsloppet, upprätthåller natur- och
kulturmiljö, och har en stor betydelse för en le-
vande landsbygd. Regeringens förslag till miljö-
och landsbygdsprogram har en starkt markerad
miljöprofil. Totalt sett omfattar de miljörelatera-
de åtgärderna ca 3 miljarder kronor per år.

Regeringen initierar nu tillsammans med bl.a.
folkrörelserna en bred, vardagsnära studieverk-
samhet, ”Det gröna kunskapslyftet”. Syftet är att
förstärka och förnya det lokala arbetet med den
ekologiska omställningen.

Gröna nyckeltal

Sedan 1999 års ekonomiska vårproposition redo-
visas s.k. gröna nyckeltal som ett komplement
till de ekonomiska nyckeltalen. Nyckeltalen som
redovisas nedan speglar energianvändningen
samt ett antal miljöproblem.

Tabell 1.7 Gröna nyckeltal 1
Energianvändning (TWh respektive Wh/kr)				1995	1998
	1980	1985	1990	1995	1998
Total anv.	439	443	437	469	480
Energi- effektivitet ¹	327	301	263	274	264
Utsläpp till luft (tusentals		ton) ²
	1980	1985	1990	1995	1998
Klimatpåverkan
Koldioxid	82 438	67 587	59 650	63 475	64 330
Försurning
Svaveldioxid	508	266	136	94	66*
Kväveoxider	448	426	388	354	297*
Belastning på haven (tusentals ton)
	1987	1990	1992	1995	1998
Övergödning
Fosfor	5,8	4,6	4,2	4,8	4,9
Kväve	148,2	122,9	132,5	134,5	152,6
Påverkan på luftkvalitet (pg/m³)
	1992/93	1994/95	1996/97	1997/98	1998/99
Bensen ³ 4,3-10,4		2,4-6,2	1,9-5,1	1,7-4,3	1,9-4,9

¹ Energieffektiviteten mäts som total energianvändning i relation till BNP. BNP
är från reviderade Nationalräkenskaper, 1995 års priser.

²lnkluderar bunkring för internationell flyg- och sjöfart (skiljer sig därför något i
förhållande till Sveriges rapportering till den internationella klimatkonventionen
som ingår i Sveriges åtaganden gentemot konventionen).

³Bensenhalt i luften, vinterhalvårsmedelvärden i olika tätorter (11, 25, 33, 29
resp. 36 orter).

*Uppgifterna är inte exakt jämförbara med tidigare år p.g.a. att beräkningsme-
todiken för industriutsläpp har förändrats. Detta påverkar dock ej resultatet att
båda utsläppen har minskat.

Källor: Energimyndigheten, Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån

Den totala energianvändningen har ökat de se-
naste tjugo åren. Samtidigt har det dock skett en
successiv effektivisering Under perioden 1999-
2001 räknar Energimyndigheten med en ökning
av den inhemska energianvändningen med 15
TWh, vilket motsvarar en ökning med drygt 3
procent. Energianvändningen är känslig för
konjunktursvängningar och väderlek.

Nyckeltal för utsläppsnivåer och tillståndet i
miljön, visar en till största delen positiv utveck-
ling ur ett långsiktigt perspektiv. Mellan 1980
och 1998 har koldioxidutsläppen minskat med 22
procent, även om en ökning skett under de se-
naste åren. Under perioden 1999-2001 beräknas
koldioxidutsläppen öka med 1,6 miljoner ton
enligt Energimyndighetens bedömning.

Försurande svaveldioxidutsläpp har minskat
avsevärt och riksdagens mål om en 80-procentig
minskning mellan 1980 och 2000 har uppnåtts.
Försurande kväveoxidutsläpp har dock inte
minskat i lika stor omfattning. Nya mål för de
försurande utsläppen har satts upp för perioden
fram till 2010.

PROP. 1999/2000:100

Belastningen på haven av fosfor och kväve har
minskat fram till mitten av 1990-talet. Trots att
utsläppen från punktkällor har fortsatt att mins-
ka, har den totala belastningen ökat något på
grund av mer nederbörd. Luftkvaliteten i tätorter
har förbättrats markant under 1990-talet och den
genomsnittliga bensenhalten 1998/99 var mindre
än hälften av 1992/93 års nivå. Nivån ligger dock
fortfarande över fastställd lågrisknivå.

Miljövårdsberedningen har lagt fram ett nytt
förslag rörande gröna nyckeltal. Det omfattar 12
olika områden. Ovan redovisade nyckeltal utgör
ett urval av Miljövårdsberedningens gröna nyck-
eltal och är de i dagsläget bäst tillämpbara. Ett
viktigt kriterium är att de skall vara mätbara och
gå att följa över tiden. En del av de föreslagna
nyckeltalen är ofullständiga i detta avseende.
Miljövårdsberedningens förslag remissbehandlas
under våren och bereds därefter inom Rege-
ringskansliet.

Som en följd av regeringen förslag om femton
svenska miljömål (prop. 1997/98:145) tillsattes
två utredningar:

- Klimatkommittén, som fick till uppgift att
lägga fram ett förslag till en svensk strategi
och ett åtgärdsprogram för att begränsa kli-
matpåverkan. Klimatkommitténs betänkande
presenteras under våren och remissbehandlas
sedan.

- Miljömålskommittén, som har till uppgift att
föreslå delmål och åtgärdsstrategier för att
uppfylla de övriga fjorton nationella miljö-
kvalitetsmålen. Miljömålskommittén skall
presentera sitt betänkande senast den 1 juni i
år.

1.5 Rättvisa skatter för god välfärd

Skatternas främsta syfte är att finansiera välfär-
den och att styra konsumtion bort från varor
som har negativa effekter på miljö och hälsa. Yt-
terst bestäms nivån på skatterna av de välfärds-
politiska ambitionerna för bl.a. skola, vård och
omsorg. Välfärden måste finansieras.

1.5.1 Skola, vård och omsorg

Regeringen har konsekvent prioriterat vård,
skola och omsorg, först genom saneringspro-
grammets inriktning och sedan genom att resur-
ser tillförts i kommuner och landsting i takt med

att ekonomin förbättrats. Den goda tillväxten
medför dessutom att den kommunala sektorn får
betydande ökningar av skatteintäkterna de när-
maste åren.

Jämfört med för fyra år sedan har statsbidra-
gen till kommuner och landsting ökat med totalt
20 miljarder kronor. Därutöver får kommuner
och landsting ytterligare ca 1,3 miljarder kronor
år 2000 genom att de 200 kronor i statlig in-
komstskatt som alla löntagare betalar omförs till
den kommunala sektorn. Vård, skola och om-
sorg tillförs i år 21,3 miljarder kronor mer från
staten än 1996.

För 2001 har regeringen aviserat att ytterligare
4 miljarder kronor skall tillföras kommuner och
landsting, varav en miljard kronor skall gå till
vård- och omsorgssektom och 700 miljoner kro-
nor till särskilda insatser till kommuner och
landsting som har problem med att nå balans.
Omföringen av den statliga inkomstskatten om
200 kronor har förlängts så att ca 1,3 miljarder
kronor även 2001 tillförs den kommunala sek-
torn.

Den särskilda satsningen på vård- och om-
sorgssektorn utökas. Försvarsuppgörelsen inne-
bär att totalt ca 8 miljarder kronor bedöms kun-
na frigöras för sådana insatser under perioden
2002-2004. Av dessa resurser skall 1 miljard kro-
nor utgå 2002, 3 miljarder kronor 2003 och 4
miljarder kronor 2004.

En bred familjepolitisk reform genomförs
stegvis. De kommuner som inför maxtaxa får
statsbidrag för detta. Dessutom tillförs dessa
kommuner 0,5 miljarder kronor för kvalitetssäk-
ring av barnomsorgen.

Totalt innebär de av regeringen aviserade sats-
ningarna att ca 25,9 miljarder kronor kommer att
tillföras den kommunala verksamheten från sta-
ten 2003 jämfört med 1996. Därutöver tillkom-
mer de ökade resurserna för den familjepolitiska
reformen.

I det kommunala momssystemet har det upp-
kommit ett underskott till följd av att kommu-
nernas och landstingens avgifter har varit för låga
i förhållande till den ersättning som har betalats
ut från systemet. Sammantaget beräknas under-
skottet uppgå till ca 4 miljarder kronor under in-
nevarande år. Regeringen anser det vara av stor
vikt att kommunsektorn prioriterar skola, vård
och omsorg samtidigt som balanskravet uppfylls.
Regeringen aviserar därför att staten tar över
detta underskott som annars skulle ha fått åter-
betalas via en högre momsavgift.

2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 100

PROP. 1999/2000:100

Tabell 1.8 Ökade resurser till skola, vård och omsorg i förhållande till 1996 års nivå

Miljarder kronor

	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
1997 års ekonomiska vårproposition	4	8	8	8	8	8	8
Budgetpropositionen för 1998			4	8	8	8	8
1998 års ekonomiska vårproposition		4	4	4	4	4	4
Budgetpropositionen för 1999			1,3		0,3	0,7	0,9
1999 års ekonomiska vårproposition				1,3	2	3	5
Budgetpropositionen för 2000					3¹
2000 års ekonomiska vårproposition						0.5²	0,5²
Summa	4	12	17,3	21,3	25,3	24,3	26,4
Utbetalda kommunalskatter	-1	5	14	42	64	69	81
¹ Detta belopp avser 1 miljard kronor som tillförts för vård	och omsorg, 0,7 milj:	årder kronor för	särskilda insat	ser samt 1,3 mi	iljarder kronor f	ör den s.k.	200-kronan.

² Detta belopp avser kvalitetssäkring av barnomsorgen för de kommuner som inför en maxtaxa

De ökade resurserna till vården, skolan och om-
sorgen innebär att den kommunala sysselsätt-
ningen värnas. Därmed ges goda förutsättningar
för en god kvalitet i dessa verksamheter. Åtgär-
der skall vidtas för att åstadkomma en väsentlig
ambitionshöjning i uppföljningen av hur den
kommunala verksamheten utvecklas.

Regeringen startade 1998 ett särskilt utveck-
lingsarbete vad gäller uppföljningen av kommu-
ner och landsting. Bland annat skall ett förslag
till en kommunal databas presenteras i juni i år.
Syftet med databasen är att stimulera till jämfö-
rande mellan de olika kommunerna för att de
skall kunna lära av varandra, men också för att
bättre kunna samverka med den nationella upp-
följningen.

På grund av den goda tillväxten och den ökade
sysselsättningen har de kommunala skatteintäk-
terna ökat och beräknas att öka ytterligare de
närmaste åren, se tabell 1.8. Den ekonomiska ut-
vecklingen för sektorn som helhet bedöms som
god och sektorn beräknas klara kravet på balans i
ekonomin. En grundläggande förutsättning för
att på sikt ge kommuner och landsting likvärdiga
förutsättningar att bedriva sin verksamhet är det
kommunala utjämningssystemet.

Det finns dock enskilda kommuner och
landsting som har svårt att klara balanskravet. En
del kommuner har ekonomiska problem trots
omstruktureringar och effektiviseringar i verk-
samheten bl.a. på grund av utflyttning. För de
kommuner som har ekonomiska problem till
följd av stora åtaganden för boendet finns möj-
ligheter att få stöd i form av medel för särskilda
insatser genom Bostadsdelegationen.

För att stödja kommuner och landsting som
har särskilda problem har regeringen tillsatt
Kommundelegationen som har till uppgift att
bereda ärenden om stöd för åtgärder så att de
kan nå ekonomisk balans. Under åren 2000 och
2001 finns ca 4 miljarder kronor avsatta för såda-
na insatser.

1.5.2 Trygghet mot brott

Rättsväsendet befinner sig mitt i en period av
intensivt reformarbete för att bli effektivare och
bättre när det gäller att tillförsäkra medborgarna
trygghet, rättvisa och rättssäkerhet. Det gäller
bl.a. att förebygga och bekämpa vardagsbrotts-
ligheten, grov och gränsöverskridande brottslig-
het, ekonomisk brottslighet inklusive miljö-
brottslighet och IT-relaterad brottslighet, narko-
tikabrottslighet och brottslighet med rasistiska
eller politiska förtecken. Andra viktiga inslag är
att fortsätta att utveckla myndigheternas kom-
petens och att utveckla medborgarperspektivet i
myndigheternas arbetssätt.

Rättsväsendet tillförs medel för fortsatt mo-
dernisering. För polisens del handlar det bl.a. om
att öka antalet poliser, säkerställa närpolisrefor-
men, öka antalet uppklarade brott, förstärka
gränskontrollen och utveckla teknikstödet. Det
redan genomförda, omfattande reformarbetet
inom åklagarväsendet konsolideras och fullföljs.
Domstolarna skall också i framtiden kunna fun-
gera på det självständiga och rättssäkra sätt som
krävs i ett modernt samhälle. Kriminalvården ges
möjligheter att möta det ökande platsbehovet
och att fortsätta att utveckla verksamheten.

PROP. 1999/2000:100

1.5.3 Rättvisa skatter

Under mandatperioden har ett nytt skede i
skattepolitiken inletts. De förbättrade utsikterna
för svensk ekonomi har i år möjliggjort skatte-
sänkningar som både stimulerar tillväxten och
ökar rättvisan.

Som ett första steg i en inkomstskattereform
har en skattereduktion införts som kompenserar
för en fjärdedel av egenavgiften. Förutom att öka
köpkraften för främst låg- och medelinkomstta-
gare bidrar denna åtgärd också till att minska
marginaleffekterna och stimulera till ett ökat ar-
betsutbud. Dessutom höjdes brytpunkten för
statlig skatt samtidigt som den temporära skatte-
reduktionen riktad mot låginkomsttagare för-
längdes. Sammantaget innebär dessa förändring-
ar att inkomstskatterna 2001 blir 15,8 miljarder
kronor lägre än 1999.

Regeringen avser att i samband med budget-
propositionen hösten 2000 göra en bedömning
av det samhällsekonomiska utrymmet för att
bl.a. gå vidare med kompensationen för egenav-
gifterna.

Skattepolitik för företagsamhet

Ett viktigt mål för skattepolitiken är att medver-
ka till ett gott företagsklimat. Företagsskatterna
har därför sänkts och många av åtgärderna har
varit särskilt inriktade till små och medelstora fö-
retag. Villkoren för avsättningar till periodise-
ringsfond har bättrats. De allra flesta s.k. stopp-
regler för fåmansföretag har avskaffats och de
s.k. 3:12-reglema som reglerar beskattningen av
utdelningen och reavinst på aktier i fåmansföre-
tag ses över.

Ny lagstiftning som under vissa förutsättning-
ar tillåter återköp av egna aktier har trätt i kraft.
En sänkning av jordbrukets energibeskattning
genomförs. Regeringen föreslår också ytterligare
förenklingar inom kapital- och företagsbeskatt-
ningsområdet som särskilt bör gynna små och
medelstora företag. Det gäller förändringar av
reglerna om avdrag för ökade levnadsomkostna-
der för egenföretagare, reglerna för kvittning av
vinster och förluster på aktier samt avdragsreg-
lema vid ombyggnad av lokaler.

Regeringen avser att fortsätta att förenkla
regler, medverka till sund konkurrens och på
andra sätt förbättra villkoren för företagande och
sysselsättning.

Fastighetsbeskattningen

Fastighetsskatten är en viktig del av kapitalbe-
skattningen. År 1997 tillsatte regeringen Fastig-
hetstaxeringsutredningen med uppdrag att åstad-
komma en större träffsäkerhet i fastighetstaxe-
ringen. I avvaktan på utredningens förslag stop-
pades den årliga omräkningen av taxeringsvärde-
na.

År 1998 tillsattes Fastighetsbeskattningskom-
mittén med uppdrag att bland annat åstadkomma
en rättvisare utformning av fastighetsbeskatt-
ningen och en mer likformig behandling av olika
upplåtelseformer. Utredningen lägger fram sitt
slutbetänkande under våren 2000.

Uttaget av fastighetsskatt har genom en rad
beslut de senaste åren begränsats. Taxeringsvär-
dena har i princip varit oförändrade sedan 1997.
Dessutom sänktes skattesatsen 1998 från 1,7 till

1,5 procent. För bostadshyreshusen har skatte-
satsen sänkts ytterligare till 1,2 procent under år
2000.

Såväl frysningen av taxeringsvärdena som den
tillfälligt sänkta skatten för hyreshus upphör
2001. Detta innebär att om inga beslut fattas av
riksdagen kommer fastighetsskatteuttaget att
öka såväl för boende i småhus som i hyreshus.
Detta skulle innebära kraftiga skattehöjningar,
framför allt för många enskilda villaägare i at-
traktiva områden i storstäderna där fastighetspri-
serna stigit kraftigt under de senaste åren.

Enligt nuvarande bedömningar skulle detta
innebära ett ökat uttag av fastighetsskatt och
förmögenhetsskatt med i storleksordningen 8
miljarder kronor. I vissa fall motsvaras inte skat-
tehöjningen av en lika stor ökning av köpkraften
för det enskilda hushållet. Regeringen avser där-
för att återkomma i budgetpropositionen med
förslag som begränsar ökningen av skatteuttaget.

Grön skatteväxling

I budgetpropositionen för 2000 togs ytterligare
ett steg i miljörelateringen av skattesystemet ge-
nom att skatten på dieselolja höjdes med 25 öre,
produktionsskatten på kärnkraft höjdes med 0,5
öre och konsumtionsskatten på el med 1 öre.
Samtidigt utlovades den nyss redovisade lättna-
den i energibeskattningen för jordbruket och en
satsning på kompetensutveckling i arbetslivet.

En ökad miljörelatering av skattesystemet ge-
nom grön skatteväxling är nödvändig för att
möjliggöra ett förverkligande av de mål regering-

PROP. 1999/2000:100

en och riksdag fastställt på miljöområdet. Skatte-
växlingskommittén angav i sitt betänkande
(SOU 1997:11) att ekonomiska styrmedel har
visat sig effektiva för att hejda och minska miljö-
hot, och förutsatte att utrymmet för skatteväx-
ling i ett femtonårsperspektiv var minst lika stort
som det som utnyttjats under 1980- och 1990-
talet. Omräknat i dagens penningvärde och med
hänsyn till dagens BNP-nivå torde detta utrym-
me vara ca 30 miljarder kronor under perioden
2001-2010.

Regeringen avser att i höstens budgetproposi-
tion presentera en strategi för en successivt ökad
miljörelatering av skattesystemet genom grön
skatteväxling. Denna strategi skall grundas på de
slutsatser om storleksordning som angivits ovan.
En särskild arbetsgrupp med företrädare för re-
geringen, vänsterpartiet och miljöpartiet har till-
satts för att bereda frågan. Arbetsgruppen skall
beakta såväl miljö- och sysselsättningsaspekter
som fördelnings- och regionalpolitiska aspekter
på skatteväxlingen.

Det pågår också ett arbete inom regerings-
kansliet för att ta fram ett förslag till ett nytt
energiskattesystem baserat på Skatteväxlings-
kommitténs modell. Utformningen av energi-
skattesystemet kommer att diskuteras med övri-
ga riksdagspartier innan ett förslag föreläggs
riksdagen.

Internationalisering

Ytterst styrs det svenska skatteuttaget av med-
borgarnas vilja att betala för välfärden. Det
svenska skattesystemet ställs dock inför bety-
dande utmaningar som ett resultat av den fortgå-
ende internationaliseringen där marknaderna för
varor, tjänster liksom arbets- och kapitalmarkna-
derna alltmer integreras med omvärlden. Rege-
ringen kommer därför att tillsätta en särskild ut-
redning med uppgift att förbättra kunskaps-
underlaget om internationaliseringens betydelse
för olika skattebaser och den framtida skat-
testrukturen.

Den ökade rörligheten över gränserna innebär
att förutsättningarna för skattesystemet föränd-
ras de närmaste åren. Avtrappningen av införsel-
reglerna för alkohol och tobak som inleds den 1
juli innebär att punktskatterna kommer att be-
höva ses över. Även kapitalbeskattningen sätts
under allt hårdare press i takt med att det blir
lättare att utnyttja utländska bankers och försäk-
ringsbolags tjänster från Sverige.

Sverige bedriver tillsammans med många and-
ra medlemsstater ett arbete inom bland annat
EU och OECD för att åstadkomma ett gemen-
samt handlingsprogram för beskattning på de
områden som är särskilt känsliga för internatio-
nell rörlighet. Motståndet hos vissa andra länder
gör dock att detta arbete kan komma att gå allt-
för långsamt. Regeringen anser därför att det är
angeläget att upprätthålla en beredskap att vidta
åtgärder inom de områden som är särskilt känsli-
ga för rörlighet över gränserna.

1.6 Lika möjligheter för alla

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige under
1990-talet visar tydligt de starka sambanden
mellan tillväxt och välfärd. Den ekonomiska kri-
sen med hög arbetslöshet undergrävde de of-
fentliga finanserna. Underskotten steg till ohåll-
bara nivåer. Räntorna drevs upp. Den offentliga
skulden blev en börda som tvingade fram för-
sämringar i de sociala transfereringarna och väl-
färdstjänsterna.

Kommittén Välfärdsbokslut beskriver i sin
delrapport, Välfärd vid vägskäl (SOU 2000:3),
effekterna av krisen. Välfärden är på många om-
råden sämre i slutet av 1990-talet än i början. Det
gäller särskilt boendesegregationen och invand-
rarnas villkor, barns och ungdomars ekonomiska
standard, beroendet av socialbidrag, resurserna i
skolan, sjukvården och barnomsorgen, ökad
sjukfrånvaro och stress i arbetslivet osv. Barna-
födandet har minskat kraftigt.

Men bilden är inte enbart negativ. På vissa
områden är välfärdsnivån trots den djupa krisen
oförändrad. Det gäller exempelvis beträffande
hälsa, boendevillkor, tunga och slitsamma arbe-
ten, alkoholmissbruk. På några områden visas
t.o.m. förbättringar, som t.ex. minskad dödlig-
het, utbyggd barnomsorg, IT-satsningar i skolan,
expanderande högskola, förbättringar för svårt
funktionshindrade.

I den fördelningspolitiska redogörelsen i bila-
ga 3 visas också att en ökad spridning av mark-
nadsinkomster har motverkats av en ökad utjäm-
ning genom skatte- och bidragssystemet. In-
komstspridningen minskade något fram till 1995
men har ökat något därefter. En viss förbättring
för barnfamiljernas kan iakttas under de senaste
åren. Sverige har trots krisen lyckats bevara en av
de jämnaste inkomstfördelningarna bland
OECD-länderna.

PROP. 1999/2000:100

Den ekonomiska krisen har gjort fler männi-
skor marginaliserade. De är långtidsarbetslösa,
långtidssjuka eller beroende av socialbidrag un-
der längre tider. Invandrare och andra grupper
möter stora svårigheter att få jobb, även om de
har en god utbildning.

I slutet av 1970-talet försörjde fem helårsar-
betande en person på sociala transfereringar
(diagram 1.4). År 1998 var det mindre än tre för-
värvsarbetande per transfereringsmottagare.

I slutet av 1990-talet var en av tio personer i
åldern 20-64 år till mer än hälften beroende av
sociala transfereringar för sin försörjning. Trots
den ökade efterfrågan på arbetskraft har de mar-
ginaliserade små chanser att få ett varaktigt jobb.
Denna utveckling måste vändas.

Diagram 1.4 Försörjningsbörda. Antal försörjda med soci-
ala ersättningar och bidrag i procent av antalet förvärvsar-
betande 1977-1998

1977 1982 1987 1992 1997

Källa: SCB och Finansdepartementets beräkningar

Den långsiktiga trenden ger anledning till oro.
En ökad andel marginaliserade är ett fördel-
ningsproblem i sig. Ökningen får också åter-
verkningar på fördelningen av ekonomiska resur-
ser. Marginaliserade får inte del av den ökade
standarden som följer av en högre ekonomisk
tillväxt. En omfattande marginalisering minskar
inkomströrligheten. Lärdomen för välfärdspoli-
tiken är klar och tydlig. Sverige skall aldrig mer
hamna i en ekonomisk och finansiell kris. Under
de närmaste åren väntar en fortsatt snabb ökning
av efterfrågan på arbetskraft. Sverige måste mo-
bilisera alla lediga resurser för att undvika flask-
halsar och överhettning. Om fler förvärvsarbetar
kan hetsen i arbetslivet minska. En rättvisare
fördelning av arbete är avgörande för en jämn
fördelning av landets ekonomiska resurser.

En hög sysselsättning är dessutom nödvändig
för ett långsiktigt uthålligt välfärdssystem. De
analyser som presenterats i Långtidsutredningen
och i andra rapporter visar att välfärdssystemen

utsätts för stora påfrestningar när befolkningen
åldras. En hög statsskuld innebär att de yngre
generationerna får bära en oproportionellt stor
del av krisens bördor.

Det långsiktiga arbetet för sänkta marginal-
effekter fortsätter. Det bör löna sig bättre att
studera, arbeta och starta egna företag. I den för-
delningspolitiska redogörelsen visas att det för
många hushåll fortfarande lönar sig dåligt att gå
från arbetslöshet till arbete eller att öka sin ar-
betstid. De beror på de kombinerade effekterna
av skatter, inkomstprövade bidrag och avgifter.
Marginaleffekterna har dessutom ökat sedan
1991.

Skattesänkningen i år för låg- och medelin-
komsttagare bidrar till både en jämnare fördel-
ning och sänkta marginaleffekter. Den 1 juli
2001 ges barn till arbetssökande rätt till förskole-
verksamhet. Den 1 januari 2002 införs en max-
taxa i barnomsorgen. Samtidigt ges rätt till barn-
omsorg för barn till föräldrar som är föräldra-
lediga med yngre syskon. En allmän förskola för
4- och 5-åringar införs från 1 januari 2003. Re-
formen innebär sänkta marginaleffekter för
många barnfamiljer, särskilt för ensamstående
föräldrar. Den ekonomiska familjepolitiken ses
över vad gäller träffsäkerhet och marginaleffek-
ter.

I sysselsättningspolitiken genomförs nu en
offensiv för tillväxt och rättvisa som innebär att
flera initiativ tas för att särskilt stödja marginali-
serade grupper. Dessutom skall aktiva insatser, i
form av t.ex. rehabilitering, genomföras i syfte
att skapa nya möjligheter för människor som
drabbats av ohälsa att förbli eller återgå i arbete.
Alla medborgare skall kunna ta del i arbetsliv och
ekonomi efter sin förmåga. Det behövs en bred
och samordnad politik som innefattar många
verksamhetsområden.

De förändringar som nu föreslås har en gynn-
sam fördelningsprofil (diagram 1.5 och 1.6). I
decil 1, den första stapeln, finns de hushåll som
har den lägsta ekonomiska standarden. I decil 10,
den sista stapeln, finns de hushåll som har den
högsta ekonomiska standarden. Höjda bostads-
tillägg och pensionstillskott för de sämst ställda
pensionärerna och införande av en maxtaxa inom
barnomsorgen ger störst relativ förbättring av de
disponibla inkomsterna bland de 50 procent av
befolkningen som har lägst ekonomisk standard,
d.v.s. decil 1 till decil 5. Förslagen gynnar kvin-
nor betydligt mer än män.

PROP. 1999/2000:100

Diagram 1.5 Förändring i disponibel inkomst justerad för
försörjningsbörda, till följd av förbättrade pensionstillskott
och bostadsbidrag till pensionärer samt maxtaxa inom
barnomsorgen________________________________________

Procent

Diagram 1.6 Förändring i disponibel inkomst för män och
kvinnor

Riksdagen har tillkännagivit att regeringen vid
lämpligt tillfälle bör redovisa hur arbetet fort-
skrider med att utveckla och bredda fördelnings-
statistiken. I bilaga 3 sker en redovisning av på-
gående utvecklingsarbete och olika problem i
fördelningsanalyserna.

Förslag till
riksdagsbeslut

PROP. 1999/2000:100

2 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

såvitt avser den ekonomiska politiken och utgifts-
taket

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som regeringen för-
ordar (kapitel 1),

2. med anledning av förslagen om pensionsrätt
för studier och totalförsvarsplikt samt ett
ökat återflöde från EU fastställer utgiftsta-
ket för staten inklusive ålders-
pensionssystemet vid sidan av stats-
budgeten till 792 miljarder kronor år 2001
och 817 miljarder kronor år 2002 (avsnitt
4.1.1),

3. fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av stats-
budgeten för år 2003 till 847 miljarder kro-
nor (avsnitt 4.1.1),

4. godkänner beräkningen av de offentliga ut-
gifterna för åren 2001-2003 (avsnitt 4.1.2),

5. fastställer målet för det finansiella sparandet
i den offentliga sektorn till 2,0 procent av
bruttonationalprodukten för år 2003
(avsnitt 4.1.3),

6. godkänner den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för åren 2001-
2003 enligt tabell 7.1 som riktlinje för rege-
ringens budgetarbete (avsnitt 7.1),

såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för bud-
getåret 2000

7. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litte-
rära och konstnärliga verk (avsnitt 5.4.15),

8. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1990:886) om granskning och kon-
troll av filmer och videogram (avsnitt

5.4.15),

9. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrande-
frihetsgrundlagens områden (avsnitt

5.4.15),

10. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av
dokument (avsnitt 5.4.15),

11. antar regeringens förslag till lag om ändring
i telelagen (1993:597) (avsnitt 5.4.20),

12. godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 1 Rikets styrelse
uppförda ramanslaget C3 Allmänna val
(avsnitt 5.4.2),

13. bemyndigar regeringen att för ändamål som
omfattas av det under utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
uppförda ramanslaget B4 Riksgäldskontoret:
Vissa kostnader för upplåning och låne-
förvaltning under år 2000 teckna eller för-
värva aktier för högst 2 000 000 kronor i
bolag som driver verksamhet i syfte att till-
handahålla en elektronisk marknadsplats
primärt för handel i statsobligationer
(avsnitt 5.4.3),

14. bemyndigar regeringen att under år 2000
besluta om en rörlig kredit i Riksgäldskon-
toret om högst 500 000 000 kronor för att
tillgodose Premiepensionsmyndighetens

PROP. 1999/2000:100

behov av likviditet i handeln med fondan-
delar (avsnitt 5.4.3),

15. godkänner att vissa avgifter i Tullverkets
verksamhet fr.o.m. den 1 juli 2000 redovisas
mot det under utgiftsområde 3 Skatte-
förvaltning och uppbörd uppförda raman-
slaget Bl Tullverket (avsnitt 5.4.4),

16. godkänner att avgifter i samband med att
polismyndigheterna utfärdar pass fr.o.m.
den 1 juli 2000 redovisas mot det under ut-
giftsområde 4 Rättsväsendet uppförda ra-
manslaget Al Polisorganisationen (avsnitt
5.4.5),

17. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 5 Utri-
kesförvaltning och internationell samverkan
uppförda ramanslaget B4 Fredsfrämjande
verksamhet, ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare gjorda åtaganden in-
nebär utgifter på högst 150 000 000 kronor
efter år 2000 (avsnitt 5.4.6),

18. godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 6 Totalförsvar
uppförda ramanslaget C5 Statens räddnings-
verk: Samhällets skydd mot olyckor (avsnitt
5.4.7),

19. godkänner vad regeringen anfört om re-
formering av det förstärkta anställnings-
stödet (avsnitt 5.4.12),

20. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 14 Ar-
betsmarknad och arbetsliv uppförda raman-
slaget B3 Forskning, utveckling, och utbild-
ning m.m., ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare gjorda åtaganden
medför utgifter på högst 250 000 000 kro-
nor under åren 2001-2004 (avsnitt 5.4.12),

21. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 14 Ar-
betsmarknad och arbetsliv uppförda raman-
slaget B5 Finansiering av forskning och ut-
veckling inom arbetslivsområdet, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive ti-
digare gjorda åtaganden medför utgifter på
högst 420 000 000 kronor under åren 2001 -
2005 (avsnitt 5.4.12),

22. bemyndigar regeringen att under år 2000
besluta om en rörlig kredit i Riks-
gäldskontoret om högst 25 000 000 kronor
för att tillgodose Statens pensionsverk be-

hov av likviditet i pensionshanteringen
(avsnitt 5.4.12),

23. godkänner att avgiften för uppläggning av
lån vid Centrala studiestödsnämnden med
verkan fr.o.m. 1 januari 2000 redovisas mot
det under utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning uppförda ramanslaget
C3 Centrala studiestödsnämnden (avsnitt
5.4.14.),

24. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande uppförda ramanslaget A8 Bidrag
till åtgärder mot radon i bostäder, besluta om
bidrag som inklusive tidigare gjorda åtagan-
den innebär utgifter på högst 7 000 000
kronor under år 2001 (avsnitt 5.4.16),

25. godkänner vad regeringen föreslår om icke
slutbehandlade ärenden om bidrag till åt-
gärder mot radon i bostäder (avsnitt

5.4.16),

26. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande föreslagna nya ramanslaget A12
Investeringsbidrag för anordnande av bostä-
der för studenter, besluta om stöd som in-
klusive tidigare gjorda åtaganden innebär
utgifter på högst 400 000 000 kronor under
åren 2001 och 2002 (avsnitt 5.4.16),

27. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det på utgiftsområde 19 Regio-
nal utjämning och utveckling uppförda ra-
manslaget Al Allmänna regionalpolitiska åt-
gärder besluta om ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare gjorda åtaganden in-
nebär utgifter på högst 2 588 000 000 kro-
nor under åren 2001-2008 (avsnitt 5.4.17),

28. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård uppförda ram-
anslaget A2 Miljöövervakning m.m., ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive ti-
digare gjorda åtaganden innebär utgifter på
högst 46 000 000 kronor under år 2001
(avsnitt 5.4.18),

29. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård uppförda ram-
anslaget A4 Sanering och återställning av
förorenade områden, ingå ekonomiska för-

PROP. 1999/2000:100

pliktelser som inklusive tidigare gjorda åta-
ganden innebär utgifter på högst 60 000 000
kronor under år 2001 (avsnitt 5.4.18),

30. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 20
Allmän miljö- och allmän naturvård upp-
förda ramanslaget A5 Miljöforskning, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive ti-
digare gjorda åtaganden innebär utgifter på
högst 30 000 000 kronor under år 2001
(avsnitt 5.4.18),

31. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 21
Energi uppförda ramanslaget B5 Energi-
teknikstöd, besluta om stöd till utveckling av
ny energiteknik i företag och branscher
som inklusive tidigare gjorda åtaganden in-
nebär utgifter på högst 520 000 000 kronor
under åren 2001-2005 (avsnitt 5.4.19),

32. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 22
Kommunikationer uppförda ramanslaget
A2 Väghållning och statsbidrag, besluta om
bidrag till enskilda vägar som inklusive tidi-
gare gjorda åtaganden medför utgifter på
högst 566 000 000 kronor under år 2001
(avsnitt 5.4.20),

33. godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 22 Kommunika-
tioner uppförda ramanslaget Cl Post- och
telestyrelsen: Förvaltningskostnader för vissa
myndighetsuppgifter (avsnitt 5.4.20),

34. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar uppförda ramanslaget B 10 Areal-
ersättningar och djurbidrag m.m. besluta om
stöd som inklusive tidigare gjorda åtagan-
den innebär utgifter på högst 4 300 000 000
kronor under år 2001 (avsnitt 5.4.21),

35. bemyndigar regeringen att under år 2000,
såvitt avser det under utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar uppförda ramanslaget Dl Främ-
jande av rennäringen m.m., besluta om stöd
som inklusive tidigare gjorda åtaganden in-
nebär utgifter på högst 8 000 000 kronor
under år 2001 (avsnitt 5.4.21),

36. godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar

uppförda ramanslaget Dl Främjande av
rennäringen m.m. (avsnitt 5.4.21),

37. godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 24 Näringsliv
uppförda ramanslaget E5 Näringslivs-
utveckling i Östersjöregionen (avsnitt

5.4.22) ,

38. godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 25 Allmänna bi-
drag till kommuner uppförda reservations-
anslaget A2 Bidrag till särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting (avsnitt

5.4.23) ,

39. på tilläggsbudget till statsbudgeten för bud-
getåret 2000 godkänner ändrade ramar för
utgiftsområden samt anvisar ändrade och
nya anslag i enlighet med specifikation i ta-
bell 2.1,

såvitt avser skattefrågor

40. antar regeringens förslag till lag om ändring
i inkomstskattelagen (1999:1229) (avsnitt

8.3.1- 3),

41. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1999:1230) om ikraftträdande av
inkomstskattelagen (1999:1229) (avsnitt

8.3.2- 3),

42. antar regeringens förslag till lag om allmän
fastighetstaxering av småhusenheter år 2003
(avsnitt 8.4),

såvitt avser kommunfrågor

43. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag
till kommuner och landsting (avsnitt 9.4.2).

PROP. 1999/2000:100

Tabell 2.1 Specifikation av ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och nya anslag för budgetåret 2000

Tusental kronor

UTGIFTSOMRÅDE ANSLAGS- BELOPP ENLIGT FÖRÄNDRING AV NY RAM/

NUMMER STATSBUDGETEN RAM/ANSLAG NY ANSLAGSNIVÅ

2000

1 _________________Rikets styrelse____________ 4 460 583 233 000 4 693 583

	Cl	Regeringskansliet m.m., ramanslag	2 497 155	233 000	2 730 155
2		Samhällsekonomi och finansförvaltning	1 578 345	-6 700	1 571 645
	A2	Riksrevisionsverket, ramanslag	156 106	-7 542	148 564
	A3	Ekonomistyrningsverket, ramanslag	60 960	-1 289	59 671
	A6	Statistiska centralbyrån, ramanslag	384 772	1 500	386 272
	A10	Statens kvalitets- och kompetensråd, ramanslag	10 184	631	10 815
4		Rättsväsendet	22 667 103	76 882	22 743 985
	Al	Polisorganisationen, ramanslag	11 506 881	100 420	11 607 301
	B2	Ekobrottsmyndigheten, ramanslag	250 933	13 462	264 395
	F6	Rättshjälpskostnader m.m., ramanslag	802 396	-47 600	754 796
	F7	Kostnader för vissa skaderegleringar m.m., ramanslag	10 399	10 600	20 999
5		Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2 983 393	-175 630	2 807 763
	Al	Utrikesförvaltning, ramanslag	1 891 058	-175 630	1 715 428
6		Totalförsvar	46 648 614	11 890	46 660 504
	Al	Förbandsverksamhet och beredskap m.m., ramanslag	19 543 954	-700 000	18 843 954
	A3	Materiel, anläggningar samt forskning och teknikut- veckling, ramanslag	22 340 782	700 000	23 040 782
	Bl	Funktionen Civil ledning, ramanslag	437 983	700	438 683
	B3	Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag	691 677	4 931	696 608
	D3	Försvarets radioanstalt, ramanslag	428 494	11 190	439 684
	D6	Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom total- försvaret, obetecknat anslag	93 196	-4 931	88 265
9		Hälsovård, sjukvård och social omsorg	25 362 652	2 125 530	27 488 182
	A2	Bidrag för läkemedelsförmånen, ramanslag	14 137 000	2 000 000	16 137 000
	A9	Smittskyddsinstitutet, ramanslag	131 224	10 000	141 224
	A13	Ersättning till steriliserade i vissa fall, reservations- anslag	90 000	101 530	191 530
	A14	Personligt ombud, ramanslag	45 000	-15 000	30 000
	Bl	Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken, ramanslag	260 000	-1 000	259 000
	B2	Vissa statsbidrag inom handikappområdet, reserva- tionsanslag	330 000	-55 000	275 000
	B3	Statsbidrag till vårdartjänst m.m., ramanslag	183 019	-24 450	158 569
	B4	Bidrag till viss verksamhet för personer med funk- tionshinder, obetecknat anslag	78 394	1 000	79 394
	B5	Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer, obetecknat anslag	132 194	20 500	152 694
	B9	Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m., obetecknat anslag	63 000	2 000	65 000
	B12	Statens institut för särskilt utbildningsstöd, raman- slag	8 663	1 500	10 163
	B15	Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag	6 908	-250	6 658
	B16	Statens institutionsstyrelse, ramanslag	557 032	96 200	653 232

PROP. 1999/2000:100

Tusental kronor

UTGIFTSOMRÅDE	ANSLAGS- NUMMER		BELOPP ENLIGT STATSBUDGETEN 2000	FÖRÄNDRING AV RAM/ANSLAG	NY RAM/ NY ANSLAGSNIVÅ
	Cl	Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ra- manslag	117 655	-10 400	107 255
	C2	Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag	9 735	-1 100	8 635
10		Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	92 470 469	1 500 000	93 970 469
	Al	Sjukpenning och rehabilitering m.m., ramanslag	31 502 036	1 500 000	33 002 036
11		Ekonomisk trygghet vid ålderdom	33 618 800	0	33 618 800
	A2	Efterlevandepensioner till vuxna, ramanslag	12 988 000	-103 000	12 885 000
	A4	Delpension, ramanslag	122 800	103 000	225 800
12		Ekonomisk trygghet för familjer och barn	44 755 500	12 500	44 768 000
	A3	Underhållsstöd, ramanslag	2 737 500	12 500	2 750 000
14		Arbetsmarknad och arbetsliv	46 130 042	-212 920	45 917 122
	Al	Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ra- manslag	4 527 565	-3 000	4 524 565
	A2	Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag	19 590 591	-100 000	19 490 591
	813	Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexu- ell läggning, ramanslag	3 018	80	3 098
	02	Statliga tjänstepensioner m.m., ramanslag	7 755 800	-110 000	7 645 800
15		Studiestöd	20 981 447	-539 805	20 441 642
	A2	Studiemedel m.m., ramanslag	9 806 499	195	9 806 694
	A3	Vuxenstudiestöd m.m., ramanslag	8 195 998	-540 000	7 655 998
16		Utbildning och universitetsforskning	32 572 588	-38 013	32 534 575
	A16	Svenska EU- programkontoret för utbildning och kom- petensutveckling, ramanslag	17 163	1 500	18 663
	B52	Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m., ramanslag	1 543 659	487	1 544 146
	B53	Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., ramanslag	451 293	-60 000	391 293
	C3	Centrala studiestödsnämnden, ramanslag	343 250	20 000	363 250
17		Kultur, medier, trossamfund och fritid	7 570 486	18 000	7 588 486
	A2	Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete, ramanslag	116 196	12 500	128 696
	E2	Ersättningar och bidrag till konstnärer, ramanslag	252 184	7 500	259 684
	N2	Lotteriinspektionen, ramanslag	28 459	-2 000	26 459
18		Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggan- de	15 592 068	-499 000	15 093 068
	A10	Bostadsbidrag, ramanslag	5 670 000	-500 000	5 170 000
	A12	Investeringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter, ramanslag	nytt	1 000	1 000
19		Regional utjämning och utveckling	3 310 433	175 036	3 485 469
	Al	Allmänna regionalpolitiska åtgärder, ramanslag	1 303 850	-75 000	1 228 850
	A4	Ersättning för nedsättning av socialavgifter, raman- slag	313 734	-150 000	163 734
	A7	Statens institut för regionalforskning, ramanslag	8 068	36	8 104
	A13	IT-infrastruktur: Regionala transportnät, ramanslag	nytt	400 000	400 000

PROP. 1999/2000:100

Tusental kronor

UTGIFTSOMRÅDE	ANSLAGS- NUMMER	BELOPP ENLIGT STATSBUDGETEN 2000		FÖRÄNDRING AV RAM/ANSLAG	NY RAM/ NY ANSLAGSNIVÅ
21		Energi	1 445 526	434 870	1 880 396
	Al	Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader, ra- manslag	113 768	4 870	118 638
	BIO	Ersättning för vissa kostnader vid avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket, ramanslag	nytt	430 000	430 000
22		Kommunikationer	25 532 440	-13 093	25 519 347
	C2	Upphandling av samhällsåtaganden, ramanslag	157 484	-4 000	153 484
	C4	Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarme- ringstjänst enligt avtal, ramanslag	140 000	4 000	144 000
	Dl	Ersättning till statens järnvägar i samband med ut- delning från AB Swedcarrier, ramanslag	50 000	-17 000	33 000
	D2	Rikstrafiken: Administration, ramanslag	10 000	542	10 542
	El	Statens väg- och transportforskningsinstitut, raman- slag	30 099	2 000	32 099
	E2	Kommunikationsforskningsberedningen, ramanslag	155 851	1 365	157 216
23		Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	9 726 327	6610	9 732 937
	Bl	Statens jordbruksverk, ramanslag	249 096	6 610	255 706
	B8	Miljö-, struktur- och regionala åtgärder, ramanslag	2 118 000	-15 000	2 103 000
	Cl	Fiskeriverket, ramanslag	65 514	2 560	68 074
	F3	Kostnader för livsmedelsberedskap, ramanslag	16518	-2 560	13 958
	G3	Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning samt kollektiv forskning, ramanslag	208 320	15 000	223 320
24		Näringsliv	2 983 313	17 522	3 000 835
	Al	Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltnings- kostnader, ramanslag	223 209	300	223 509
	A3	Stöd till kooperativ utveckling, ramanslag	20 000	-300	19 700
	A5	Sveriges geologiska undersökning: Geologisk under- sökningsverksamhet m.m., ramanslag	139 714	25 000	164 714
	A8	Fortsatt program för småföretagsutveckling förnyelse och tillväxt, reservationsanslag	180 000	-14 100	165 900
	B6	Patent- och registreringsverket: Finansiering av viss verksamhet (likvidatorer), ramanslag	nytt	6 100	6 100
	Fl	Marknadsdomstolen, ramanslag	4 941	-500	4 441
	F2	Konsumentverket, ramanslag	84 340	250	84 590
	F4	Fastighetsmäklarnämnden, ramanslag	7 247	522	7 769
	F7	Bidrag till miljömärkning av produkter, obetecknat anslag	3 600	250	3 850
		Summa anslagsförändringar på tilläggsbudget		3 126 679

Lagförslag

PROP. 1999/2000:100

3 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs att 16 och 26 e §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §'

De arkiv och bibliotek som avses i tredje och fjärde styckena har rätt att
framställa exemplar av verk, dock inte datorprogram,

1. för bevarande-, kompletterings- eller forskningsändamål,

2. för utlämning till lånesökande av enskilda artiklar eller korta avsnitt eller
av material som av säkerhetsskäl inte bör utlämnas i original eller

3. för användning i läsapparater.

I de fall som avses i första stycket 2 och 3 får exemplar framställas endast
genom reprografiskt förfarande.

Rätt till exemplarframställning enligt denna paragraf har

1. de statliga och kommunala arkivmyndigheterna,

2. Arkivet för ljud och bild, 2. Statens ljud- och bildarkiv,

3. de vetenskapliga bibliotek och fackbibliotek som drivs av det allmänna
samt

4. folkbiblioteken.

Regeringen får i enskilda fall besluta att vissa andra arkiv och bibliotek än de
som anges i tredje stycket skall ha rätt till exemplarframställning enligt denna
paragraf.

¹ Senaste lydelse 1994:190.

PROP. 1999/2000:100

26 e§²

Ett radio- eller televisionsföretag som har rätt att sända ut ett verk får ta upp
verket på en anordning genom vilken det kan återges, om det görs

1. för användning vid egna utsändningar ett fåtal gånger under begränsad
tid,

2. för att säkerställa bevisning om utsändningens innehåll eller

3. för att en statlig myndighet skall kunna utöva tillsyn över utsändnings-
verksamheten.

Upptagningar som avses i första
stycket 2 och 3 får användas endast
för de ändamål som anges där. Om
sådana upptagningar har dokumenta-
riskt värde, får de dock bevaras i Ar-
kivet för ljud och bild.

En statlig myndighet som har till i
ljudradio- och televisionsutsändninga
ning som motiveras av ändamålet mec

Upptagningar som avses i första
stycket 2 och 3 får användas endast
för de ändamål som anges där. Om
sådana upptagningar har dokumenta-
riskt värde, får de dock bevaras i Sta-
tens ljud- och bildarkiv.

ippgift att utöva tillsyn över reklamen i
r får återge utsändningar i den omfatt-
tillsynen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

² Senaste lydelse 1994:190.

PROP. 1999/2000:100

3.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:886) om
granskning och kontroll av filmer och videogram

Härigenom föreskrivs att 16 och 18 §§ lagen (1990:886) om granskning och
kontroll av filmer och videogram skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Arkivet för ljud och bild får ha ter-
minalåtkomst till de uppgifter i re-
gistret som behövs för arkivets verk-
samhet.

Bestämmelser om att biografbyrån
har terminalåtkomst till det register
som Arkivet för ljud och bild för över
pliktexemplar av filmer och video-
gram finns i lagen (1993:1392) om
pliktexemplar av dokument.

Statens ljud- och bildarkiv får ha
terminalåtkomst till de uppgifter i
registret som behövs för arkivets
verksamhet.

§³

Bestämmelser om att biografbyrån
har terminalåtkomst till det register
som Statens ljud- och bildarkiv för
över pliktexemplar av filmer och vi-
deogram finns i lagen (1993:1392)
om pliktexemplar av dokument.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

³ Senaste lydelse 1993:1393.

PROP. 1999/2000:100

3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

7§⁴

I lokalradiolagen (1993:120) och i radio- och TV-lagen (1996:844) finns
ytterligare bestämmelser om skyldighet att tillhandahålla inspelningar av ra-

dioprogram.

I lagen (1993:1392) om pliktex-
emplar av dokument finns bestäm-
melser om skyldighet att lämna
skrifter och upptagningar till biblio-
tek eller till Arkivet för ljud och bild.

I lagen (1993:1392) om pliktex-
emplar av dokument finns bestäm-
melser om skyldighet att lämna
skrifter och upptagningar till biblio-
tek eller till Statens ljud- och bildar-
kiv.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

⁴ Lagen omtryckt 1998:1442.

PROP. 1999/2000:100

3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om
pliktexemplar av dokument

Härigenom föreskrivs att 1, 25, 26 och 31 §§ lagen (1993:1392) om pliktex-
emplar av dokument skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I denna lag ges föreskrifter om
skyldighet att till bibliotek eller Ar-
kivet för ljud och bild lämna exemplar
av dokument (pliktexemplar).

I denna lag ges föreskrifter om
skyldighet att till bibliotek eller Sta-
tens ljud- och bildarkiv lämna ex-
emplar av dokument (pliktex-
emplar).

Pliktexemplar skall bevaras och tillhandahållas för forskning och studier en-
ligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer.

25 §

Pliktexemplar av film, av annat
dokument för elektronisk återgiv-
ning än sådant som avses i 10 § eller
av upptagning av ljudradio- och tele-
visionsprogram skall lämnas till Ar-
kivet för ljud och bild.

Pliktexemplar av film, av annat
dokument för elektronisk återgiv-
ning än sådant som avses i 10 § eller
av upptagning av ljudradio- och tele-
visionsprogram skall lämnas till Sta-
tens ljud- och bildarkiv.

26

Den som har lämnat pliktexem-
plar av film har rätt att återfå filmen
och skall beredas tillfälle att hämta

filmen sedan Arkivet för ljud och bild
har haft skälig tid för att framställa
en kopia.

filmen sedan Statens ljud- och bildar-
kiv har haft skälig tid för att fram-
ställa en kopia.

31 §

Arkivet för ljud och bild skall med
hjälp av automatisk databehandling
föra ett särskilt register över pliktex-
emplar av videogram som har läm-
nats till arkivet. I registret skall an-
tecknas ett nummer för varje
videogram. Statens biografbyrå får ha
terminalåtkomst till detta register.

Arkivet för ljud och bild skall un-
derrätta den som har lämnat pliktex-
emplar av videogram om de nummer
som videogrammen har fått i regist-
ret.

Den som är skyldig att lämna
pliktexemplar till Arkivet för ljud och
bild skall föra en förteckning över
videogram som omfattas av plikten
och i förteckningen ange de register-
nummer som de ingivna pliktex-

Statens ljud- och bildarkiv skall
med hjälp av automatisk databe-
handling föra ett särskilt register
över pliktexemplar av videogram
som har lämnats till arkivet. I regist-
ret skall antecknas ett nummer för
varje videogram. Statens biografbyrå
får ha terminalåtkomst till detta re-
gister.

Statens ljud- och bildarkiv skall
underrätta den som har lämnat plik-
texemplar av videogram om de
nummer som videogrammen har fått
i registret.

Den som är skyldig att lämna
pliktexemplar till Statens ljud- och
bildarkiv skall föra en förteckning
över videogram som omfattas av
plikten och i förteckningen ange de

PROP. 1999/2000:100

emplaren har fått.

registemummer som de ingivna
pliktexemplaren har fått.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

PROP. 1999/2000:100

3.5 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)

Härigenom föreskrivs i fråga om telelagen (1993:597)⁵dels att 64 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 23 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

23b§

Den som innehar ett telenät för mo-
bila teletjänster och som har tillstånd
att tillhandahålla mobila teletjänster
eller nätkapacitet skall tillgodose en be-
gäran av en annan tillståndshavare om
att på marknadsmässiga villkor låta
abonnenter hos denne via detta nät
sända och ta emot telemeddelanden.
Skyldigheten gäller bara under förut-
sättning att

1. den andre tillståndshavaren in-
nehaft tillstånd att tillhandahålla mo-
bila teletjänster eller nätkapacitet i
högst sju år,

2. fråga är om område där telemed-
delanden inte kan förmedlas via den
andre tillståndshavarens telenät för
mobila teletjänster,

3. fråga är om tjänst som båda till-
ståndshavama tillhandahåller, och

4. fråga är om tjänst för vilken den
som skall tillgodose en begäran har in-
nehaft tillstånd i mer än fem år.

En begäran enligt första stycket skall
tillgodoses på villkor som är icke-
diskriminerande i förhållande till vad
tillståndshavaren tillämpar för sin egen
verksamhet och, om det finns flera
andra tillståndshavare, är konkurrens-
neutrala iförhållandet mellan dessa.

Tillsynsmyndigheten får i enskilda
fall medge undantag från skyldigheten
enligt första stycket om det finns sär-
skilda skäl.

Om flera juridiska personer inom
samma koncern beviljats tillstånd skall
de anses som en enda tillståndshavare
vid tillämpning av denna paragraf.

⁵ Lagen omtryckt 1999:578.

PROP. 1999/2000:100

64 §

Tillsynsmyndighetens beslut enligt
denna lag eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av la-
gen får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol.

Tillsynsmyndighetens beslut enligt
denna lag eller enligt föreskrifter
som regeringen har meddelat med
stöd av lagen får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut som inte avser återkallelse av tillstånd eller påförande av avgift, gäller
omedelbart om inte annat har bestämts.

Tillsynsmyndigheten och domstol som prövar ett överklagande får be-
stämma att ett beslut om återkallelse av tillstånd skall gälla omedelbart, om det
finns särskilda skäl för det.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2. Skyldigheten i 23 b § tillämpas bara på tillståndshavare som efter ikraft-
trädandet beviljas ett tillstånd att tillhandahålla mobila teletjänster eller nätka-
pacitet. Skyldigheten gäller inte gentemot tillståndshavare som då har bedrivit
sådan verksamhet i mer än sju år.

PROP. 1999/2000:100

3.6 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att 48 kap. 22 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 16 kap. 36 § skall betecknas 16 kap. 28 b § och att nuva-
rande 16 kap. 37 § skall betecknas 16 kap. 36 §,

dels att 12 kap. 14-16 §§, 19 kap. 2 § samt 48 kap. 19-21, 24 och 27 §§ skall
ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före nuvarande 16 kap. 36 och 37 §§ skall sättas
närmast före 16 kap. 28 b respektive 36 §,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 16 kap. 28 a §, samt närmast
före 16 kap. 28 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 kap.

14 §

Om den skattskyldige fått er-
sättning för ökade utgifter för målti-
der och småutgifter (dagtrakta-
mente) för en tjänsteresa i Sverige,
skall ett belopp som motsvarar ersätt-
ningen dras av. För varje hel dag som
tagits i anspråk för resan skall avdra-
get dock uppgå till högst ett maximi-
belopp och för varje halv dag till högst
ett halvt maximibelopp.

Visar den skattskyldige att den sammanlagda utgiftsökningen under samtli-
ga tjänsteresor under beskattningsåret i en och samma tjänst varit större än det
sammanlagda avdraget, beräknat enligt första stycket, skall i stället ett belopp
som motsvarar den faktiska utgiftsökningen dras av.

Om den skattskyldige fått er-
sättning för ökade utgifter för målti-
der och småutgifter (dagtrakta-
mente) för en tjänsteresa i Sverige,
skall avdrag göras för varje hel dag
som tagits i anspråk för resan med ett
maximibelopp och för varje halv dag
med ett halvt maximibelopp.

15 §

Om den skattskyldige fått dag-
traktamente för tjänsteresa utom-
lands, skall ett belopp som motsvarar
ersättningen dras av. För varje hel dag
som tagits i anspråk för resan får av-
draget dock uppgå till högst ett nor-
malbelopp och för varje halv dag till
högst ett halvt normalbelopp.

Visar den skattskyldige att utgiftsökningen under en tjänsteresa varit större
än avdraget, beräknat enligt första stycket, skall i stället ett belopp som mot-
svarar den faktiska utgiftsökningen dras av.

Om den skattskyldige fått dag-
traktamente för en tjänsteresa ut-
omlands, skall avdrag göras för varje
hel dag som tagits i anspråk för resan
med ett normalbelopp och för varje
halv dag med ett halvt normalbelopp.

16 §

Om den skattskyldige inte fått
dagtraktamente men gör sannolikt
att han haft ökade utgifter för mål-

PROP. 1999/2000:100

tider och småutgifter, skall avdrag
göras för varje hel dag med ett halvt
maximibelopp vid tjänsteresa i Sveri-
ge och med ett halvt normalbelopp
vid tjänsteresa utomlands.

tider och småutgifter, skall avdrag
göras för varje hel dag med ett
maximibelopp vid tjänsteresa i Sveri-
ge och med ett normalbelopp vid
tjänsteresa utomlands. För varje halv
dag skall avdrag göras med ett halvt
maximibelopp vid tjänsteresa i Sverige
och med ett halvt normalbelopp vid
tjänsteresa utomlands.

Visar den skattskyldige att den
sammanlagda utgiftsökningen under
samtliga tjänsteresor i Sverige under
beskattningsåret i en och samma tjänst
varit större än det sammanlagda av-
draget, beräknat enligt första stycket,
skall i stället ett belopp som motsvarar
den faktiska utgiftsökningen dras av.

Visar den skattskyldige att ut-
giftsökningen under en tjänsteresa ut-
omlands varit större än avdraget, be-
räknat enligt första stycket, skall i stäl-
let ett belopp som motsvarar den
faktiska utgiftssökningen dras av.

16 kap.

Okade levnadskostnader vid resor i
näringsverksamheten

28a$

Om den skattskyldige har ökade
levnadskostnader på grund av sådana
resor i näringsverksamheten som är
förenade med övernattning utanför
den vanliga verksamhetsorten, tilläm-
pas bestämmelserna om ökade lev-
nadskostnader vid tjänsteresor i
12 kap. 7 §, 8 § första och andra
styckena samt 10-13 och 16 §§. Vad
som sägs i dessa bestämmelser om
tjänsteresa skall i stället avse resa i nä-
ringsverksamheten.

När arbetet utanför den vanliga
verksamhetsorten varit förlagt till
samma ort under mer än tre månader i
en följd, gäller inte första stycket läng-
re. En resa i näringsverksamheten an-
ses pågå i en följd om den inte bryts av
uppehåll som beror på att arbetet för-
läggs till en annan ort under minst fyra
veckor.

PROP. 1999/2000:100

19 kap.

2§

Utgifter för reparation och underhåll av en byggnad får dras av ome-
delbart.

Utgifter för sådana ändringsar-
beten på en byggnad som kan anses
normala i den bedrivna verk-
samheten behandlas som utgifter för
reparation och underhåll. Hit räknas
inte åtgärder som innebär en väsent-
lig förändring av byggnaden.

I 24 och 25 §§ finns särskilda bestämmelser om reparation och underhåll i
samband med statliga räntebidrag.

Utgifter för sådana ändringsar-
beten på en byggnad som kan anses
normala i den skattskyldiges närings-
verksamhet behandlas som utgifter
för reparation och underhåll. Hit
räknas inte åtgärder som innebär en
väsentlig förändring av byggnaden.

Bestämmelserna i 20-24 §§ gäller
för kapitalförluster i inkomstslaget
kapital. Vad som sägs om en tillgång
i dessa bestämmelser skall tillämpas
också på en förpliktelse med sådan
underliggande tillgång.

Att kapitalförluster på utländsk val
fall inte skall dras av följer av 6 §.

Bestämmelserna i 20, 21, 23 och
24 §§ gäller för kapitalförluster i in-
komstslaget kapital. Vad som sägs
om en tillgång i dessa bestämmelser
skall tillämpas också på en förpliktel-
se med sådan underliggande tillgång.

:a eller fordran i utländsk valuta i vissa

20 §

Kapitalförluster på andra mark-
nadsnoterade delägarrätter än an-
delar i svenska värdepappersfonder
skall dras av i sin helhet mot kapital-
vinster på marknadsnoterade del-
ägarrätter.

Kapitalförluster på andra mark-
nadsnoterade delägarrätter än så-
dana som avses i 21 5 kapital-
förluster på sådana andelar i svenska
aktiebolag och utländska juridiska
personer som inte är marknadsnotera-
de skall dras av i sin helhet mot ka-
pitalvinster på sådana tillgångar.

Kapitalförluster på sådana andelar i
svenska aktiebolag och utländska juri-
diska personer som inte är marknads-
noterade, skall dras av i sin helhet mot
kapitalvinster på sådana tillgångar
samt mot kapitalvinster på sådana
marknadsnoterade tillgångar som av-
ses i 20 § och 22 § första stycket.

Kapitalförluster på marknads-
noterade andelar i svenska värde-
pappersfonder som innehåller bara
svenska fordringsrätter skall dras av i
sin helhet.

Om inte hela kapitalförlusten skall
dras av enligt bestämmelserna i
20-23 skall 70 procent dras av.

Om inte hela kapitalförlusten skall
dras av enligt bestämmelserna i 20,
21 eller 23 §, skall 70 procent dras av.

27§

I fråga om kapitalförluster som I fråga om kapitalförluster som
uppkommer i svenska handelsbolag uppkommer i svenska handelsbolag
tillämpas 19-24 §§. tillämpas 19-27, 23 och 24 §§.

PROP. 1999/2000:100

Kapitalförluster på sådana delägarrätter och fordringsrätter vars innehav
betingats av rörelse som bedrivs av handelsbolaget eller av någon som med
hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan an-
ses stå handelsbolaget nära, skall dock alltid dras av i sin helhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. I fråga om beskattningsår som på-
börjats före ikraftträdandet och som taxeras vid 2002 års taxering skall 48 kap.
19-22, 24 och 27 §§ i deras äldre lydelse tillämpas på avyttringar som skett före
ikraftträdandet till den del detta leder till lägre skatt.

PROP. 1999/2000:100

3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1230) om
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1999:1230) om ikraftträdande av in-
komstskattelagen (1999:1229) skall införas två nya paragrafer, 5 kap. 9 och
10 §§, samt närmast före dessa paragrafer nya rubriker av följande lydelse.

5 kap.

Avdrag för kapitalförluster

9§

I stället för vad som sägs i 27 f
5 mom. första och andra styckena i den
upphävda lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall följande gälla. För-
lust på marknadsnoterad tillgång som
avses i 27 J 1 mom. samma lag samt
förlust på aktie i svenskt aktiebolag
som inte är marknadsnoterad respekti-
ve på andel i utländsk juridisk person
som inte är marknadsnoterad får dras
av mot realisationsvinst på sådana till-
gångar. Detta gäller dock inte sådan
tillgång som avses i 27 § 6 mom. sam-
ma lag.

Avdrag för vissa ändringar

10$

Vid tillämpning av punkt 3 av an-
visningarna till 23 $ i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370)
skall med den bedrivna verksamheten
förstås den skattskyldiges näringsverk-
samhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000 och tillämpas vid 2001 års taxering.
De nya bestämmelserna i 5 kap. 9 och 10 §§ tillämpas på avyttringar som skett
respektive ändringsarbeten som påbörjats från och med den 1 januari 2000.

PROP. 1999/2000:100

3.8 Förslag till lag om allmän fastighetstaxering av
småhusenheter år 2003

Härigenom föreskrivs följande.

Allmän fastighetstaxering av småhusenheter som enligt 1 kap. 7 § fastig-
hetstaxeringslagen (1979:1152) skall ske år 2002 skall istället ske år 2003.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

PROP. 1999/2000:100

3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Generellt statsbidrag till kommu-
ner fördelas med ett enhetligt belopp
per invånare i kommunen den 1 no-
vember året före det år bidraget be-
talas ut.

För åren 1997-2000 fördelas där-
utöver ett generellt åldersbaserat
statsbidrag med ett enhetligt belopp
per invånare inom respektive ålders-
grupp 7-15, 16-18, 65-74, 75-84 samt
85 år och äldre den 1 november året
före det år bidraget betalas ut.

Föreslagen lydelse

§⁶

Generellt statsbidrag till kommu-
ner fördelas med ett enhetligt belopp
per invånare i kommunen den 1 no-
vember året före det år bidraget be-
talas ut.

För åren 1997-2007 fördelas där-
utöver ett generellt åldersbaserat
statsbidrag med ett enhetligt belopp
per invånare inom respektive ålders-
grupp 7-15, 16-18, 65-74, 75-84 samt
85 år och äldre den 1 november året
före det år bidraget betalas ut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

⁶ Senaste lydelse 1997:554.

Budgetpolitiska mål och
statsbudgeten

3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 100

PROP. 1999/2000:100

4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten

I detta kapitel redovisas de av riksdagen besluta-
de budgetpolitiska målen, regeringens förslag till
tekniska justeringar av utgiftstaken för staten för
åren 2001-2002, regeringens förslag till utgiftstak
för staten och mål för den offentliga sektorns fi-
nansiella sparande för 2003 samt reviderade be-
räkningar av utgiftstaket för offentlig sektor. Vi-
dare redovisas makroekonomiska förut-
sättningar, politiska prioriteringar, statsbudge-
tens och statsskuldens utveckling samt den of-
fentliga sektorns finanser.

4.1 Budgetpolitiska mål

De budgetpolitiska mål som regeringen föresla-
git och som riksdagen ställt sig bakom ligger fast.
Målen kan sammanfattas på följande sätt:

- De takbegränsade utgifterna skall rymmas
inom beslutade utgiftstak för staten.

- Den offentliga sektorns finansiella sparande
skall uppgå till 2 procent av bruttonational-
produkten (BNP) i genomsnitt över en
kon j unkturcykel.

De takbegränsade utgifterna omfattar utgifts-
ramarna för 26 utgiftsområden (nr 1-25 samt
27), utgifterna för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten samt minskning av an-
slagsbehållningar. Utgiftsområde 26 Statsskulds-
räntor m.m. ingår inte i de takbegränsade utgif-
terna eftersom regeringen och riksdagen i
mycket begränsad omfattning kan påverka dessa
utgifter på kort sikt. De takbegränsade utgifterna
utgörs av faktiskt förbrukade anslagsmedel, vil-
ket innebär att myndigheternas utnyttjande av
ingående reservationer, anslagssparande och an-

slagskredit ingår. Budgeteringsmarginalen utgör
skillnaden mellan utgiftstaket och de takbegrän-
sade utgifterna. Budgeteringsmarginalens syfte är
att den skall utgöra en buffert mot såväl makro-
ekonomisk osäkerhet som den osäkerhet som
finns kring de finansiella konsekvenserna av re-
dan fattade beslut. Om budgeteringsmarginalen
tas i anspråk innebär det i regel att överskottet i
de offentliga finanserna försämras.

Den offentliga sektorns finansiella sparande
visar den förändring i den offentliga sektorns fi-
nansiella nettoförmögenhet som beror på reala
transaktioner. Finansiella transaktioner, såsom
köp och försäljning av aktier och andra finan-
siella tillgångar, påverkar således inte det finansi-
ella sparandet. Detsamma gäller värdeföränd-
ringar på tillgångar och skulder. Däremot påver-
kas den offentliga sektorns bruttoskuld av
anskaffning och försäljning av finansiella till-
gångar samt värdeförändringar.

De utgiftstak för staten och årsvisa mål för
överskottet i de offentliga finanserna som riks-
dagen tidigare fastställt för åren 1999-2002 redo-
visas i tabell 4.1. Det preliminära utfallet för 1999
innebär att de budgetpolitiska målen uppfylldes.
År 1999 uppgick den offentliga sektorns finansi-
ella sparande preliminärt till 1,9 procent av BNP,
vilket är ca 30 miljarder kronor över målet på 0,5
procent av BNP. Utgiftstaket klarades med en
budgeteringsmarginal på preliminärt 1,5 miljar-
der kronor.

Regeringen föreslår i denna proposition att en
teknisk justering görs av utgiftstaken för staten
för åren 2001-2002. Vidare föreslås nivåer för
utgiftstaket för staten och för målet för över-
skottet i de offentliga finanserna för 2003.

PROP. 1999/2000:100

ITabell 4.1 Budgetpolitiska mål 1
	1999	2000	2001	2002
Utgiftstak för staten, miljarder kronor	753	765	790	814
Finansiellt sparande i offentlig sektor, procent av BNP	0,5	2,0	2,0	2,0

4.1.1 Utgiftstak för staten

Regeringens förslag: Med anledning av förslagen
om pensionsrätt för studier och totalför-
svarsplikt samt ett ökat återflöde från EU fast-
ställs utgiftstaket för staten inklusive ålders-
pensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till
792 miljarder kronor år 2001 och 817 miljarder
kronor år 2002.

För 2003 fastställs utgiftstaket för staten in-
klusive ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten till 847 miljarder kronor.

Utgiftstak för staten

Utgiftstaket för staten infördes fr.o.m. budget-
året 1997. Syftet med utgiftstaket är framför allt
att ge riksdagen och regeringen förbättrad kon-
troll och styrning över anvisade medel och ut-
giftsutvecklingen. Genom att riksdagen beslutar
om ett tak för utgifterna tydliggörs även behovet
av prioriteringar mellan olika utgiftsområden.
Utgiftstaket ger budgetpolitiken en långsiktig
inriktning med hög förutsägbarhet och främjar
därmed trovärdigheten i den ekonomiska politi-
ken.

Riksdagen har tidigare fastställt utgiftstaket
för staten och ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten till 765 miljarder kronor år
2000, 790 miljarder kronor år 2001 och

814 miljarder kronor år 2002.

Regeringen föreslår nu att en teknisk justering
görs av utgiftstaken för staten för åren 2001-
2002. Justeringen beror på att pensionsrätt för
studier och totalförsvarsplikt införs från och med
2001 samt på ett ökat återflöde av medel från EU
för åren 2001—2002. Införandet av pensionsrätt
för studier leder till att utgifterna inom utgifts-
område 15 Studiestöd beräknas öka med
740 miljoner kronor år 2001 och med 1 530 mil-
joner kronor år 2002. Det lägre beloppet 2001
förklaras av att det nya studiemedelssystemet

införs från och med den 1 juli 2001. Pensionsrätt
för totalförsvarsplikt inom utgiftsområde 6 To-
talförsvar medför att utgifterna ökar med
240 miljoner kronor per år från och med 2001.
Återflödet från EU blir högre i förhållande till
vad som tidigare budgeterats, dvs. innan för-
handlingsresultatet av Agenda 2000 var helt klart.
Det ökade återflödet leder till att utgifterna inom
utgiftsområdena 14, 19 och 23 sammantaget be-
räknas öka med knappt 1 miljard kronor per år.
Ökningen motsvaras dock, med vissa periodise-
ringsawikelser, av ökade inkomster under in-
komsttyp 6000 Bidrag m.m. från EU.

ITabell 4.2 Ökat EU-återflöde sedan 1999 års ekonomiska 1 I vårproposition 1
Miljoner kronor Differens mot VP1999	2001	2002
Uo 14 Europeiska Socialfonden	60	82
Uo 19 Europeiska Regionala utecklingsfonden	520	400
Uo 23 Europeiska Utvecklings- och garantifonden för jordbruket	296	453
Total differens	876	935

En teknisk justering av utgiftstaket för staten för
åren 1999-2002 gjordes hösten 1998 och hösten
1999 till följd av den statliga ålderspensionsavgift
som införts på pensionsgrundande inkomster
och pensionsgrundande belopp.

Införandet av pensionsrätt för studier och to-
talförsvarsplikt leder till ökade utgifter för staten
och till högre takbegränsade utgifter samtidigt
som inkomsterna i ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten ökar i motsvarande grad.
Därmed påverkas inte den konsoliderade offent-
liga sektorns utgifter, inkomster och finansiella
sparande under den kommande treårsperioden
till följd av förändringen. Förändrade utgifter till
följd av att pensionsrätt införs för studier och för
totalförsvarsplikt bör därför motivera en höjning
av utgiftstaket.

Ett ökat återflöde av medel från EU inom ra-
men för det fastställda finansiella perspektivet är
önskvärt. Storleken på återflödet ligger dock
utanför regeringens direkta kontroll. Ett ökat
återflöde utgör dessutom en över tiden saldo-
neutral förändring för statsbudgeten, under för-
utsättning att eventuellt ökad medfinansiering
hanteras genom omprioritering inom befintliga
ramar, och påverkar därför inte det skatteuttag
som krävs för att finansiera de offentliga ut-
gifterna. Detta innebär att ökningen av återflödet

PROP. 1999/2000:100

bör föranleda en teknisk justering av utgiftsta-
ken.

I enlighet med tidigare praxis avrundas utgift-
staket till hela miljarder kronor. Regeringen fö-
reslår därför att utgiftstaket höjs med 2 miljarder
kronor år 2001 och med 3 miljarder kronor år

2002.

ITabell 4.3 Tekniska justeringar av utgiftstaket för staten 1
Miljarder kronor	2001	2002
Nuvarande utgiftstak	790	814
Pensionsrätt för studier	0,7	1,5
Pensionsrätt för total- försvarsplikt	0,2	0,2
Ökat EU-återf löde	0,9	0,9
Summa tekniska justeringar	1,9	2,7
Förslag till utgiftstak	792	817

AnmiBeloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

Regeringen föreslår vidare att utgiftstaket för
staten för 2003 skall uppgå till 847 miljarder kro-
nor. Denna nivå innebär att utgiftstaket ökar
med 30 miljarder kronor i förhållande till utgifts-
taket för 2002 eller med 1,8 procent i fasta priser.
Ökningen av utgiftstakets reala värde 2003 är nå-
got högre än den årliga ökningen under perioden
2000-2002. Förändringen av utgiftsramarna
mellan 2002 och 2003 till följd av pris- och löne-
omräkning av förvaltningsanslagen, förändrat
prisbasbelopp och högre timlön uppgår till om-
kring 10 miljarder kronor.

Tabell 4.4 Utgiftstak för staten

Miljarder kronor

	1999	2000	2001	2002	2003
Utgiftstak för staten	753	765	792	817	847
Procent av BNP	38,2	36,7	36,1	35,8	35,7
Procent av BNP efter tekniska justeringar¹	38,5	36,9	36,1	35,8	35,7
Takbegränsade utgifter	751,5	764,1	789,7	810,8	826,9
Budgeterings-	1,5	0,9	2,3	6,2	20,1

marginal____________________________________________________________

¹ För att möjliggöra en rättvisande jämförelse över tiden bör utgiftstaken juste-
ras åren 1999-2001 för de tekniska justeringar som tidigare har gjorts av ut-
giftstaken samt de tekniska justeringar som föreslås i denna proposition för
åren 2001-2002. De korrigerade utgiftstaken uppgår till 760, 768 och 793 mil-
jarder kronor för respektive år 1999-2001.

Förslaget till utgiftstak innebär att utgiftstaket i
relation till BNP kommer att minska med
0,1 procentenhet mellan 2002 och 2003. Som an-
del av BNP minskar utgiftstaket något långsam-

mare mellan 2002 och 2003 jämfört med den ge-
nomsnittliga årliga minskningen under perioden
1999-2002, bl.a. till följd av att BNP-tillväxten
förutsätts vara lägre 2003. Att utgiftstaket mins-
kar i relation till BNP bidrar till en successivt
fallande utgiftskvot för den offentliga sektorn.

Utgiftsprognoserna för de kommande åren är
behäftade med osäkerhet, främst till följd av att
de ekonomiska konsekvenserna av redan fattade
beslut kan bli annorlunda än vad som antagits
och att ett relativt stort antal anslag påverkas av
den makroekonomiska utvecklingen. För att ge
flexibilitet och därmed minska risken för revide-
ringar av utgiftstaken finns därför en budgete-
ringsmarginal.

För det tredje kommande budgetåret året bör
en budgeteringsmarginal på omkring 2,5 procent
av de takbegränsade utgifterna finnas för att
möta osäkerhet. Det innebär att en marginal på
omkring 20 miljarder kronor är nödvändig för
2003. Denna bedömning gjordes även i 1996 års
ekonomiska vårproposition där principerna för
budgeteringsmarginalen redovisades för första
gången. Den särskilde utredare som regeringen
har tillsatt (dir. 1999:23) för att utvärdera den
reformerade budgetprocessen skall bl.a. analysera
hur olika former av osäkerhet har hanterats samt
belysa hur budgeteringsmarginalen har använts.
Vidare ingår i detta arbete att föreslå riktlinjer för
den nivå på budgeteringsmarginalen som krävs
för det innevarande året och de kommande tre
åren för att budgeteringsmarginalen skall utgöra
en tillräcklig buffert mot osäkerhet.

4.1.2 Utgiftstak för offentlig sektor

Regeringens förslag: Den offentliga sektorns ut-
gifter beräknas till 1 108 miljarder kronor år
2001, 1 148 miljarder kronor år 2002 och
1 192 miljarder kronor år 2003.

Utgiftstak för offentlig sektor

Vid varje beslut om ett statligt utgiftstak har
riksdagen även godkänt en beräkning av den of-
fentliga sektorns utgifter. Utgiftstaket för den
offentliga sektorn beräknas som summan av det
fastställda utgiftstaket för staten och den beräk-
nade kommunala utgiftsnivån med avdrag för
interna transaktioner mellan staten, kommun-
sektorn och ålderspensionssystemet vid sidan av

PROP. 1999/2000:100

statsbudgeten. Den största delen av de interna
transaktionerna utgörs av statsbidrag till den
kommunala sektorn, bl.a. det generella stats-
bidraget.

I enlighet med den kommunala självstyrelsens
princip beslutar kommuner och landsting själva
om sina utgifter. Utgiftstaket för den offentliga
sektorn måste därför ges en annan innebörd än
utgiftstaket för staten. Den lösning som valts in-
nebär att riksdagen godkänner en beräkning av
de kommunala utgifterna i enlighet med aktuella
ekonomiska bedömningar och regelmässiga för-
utsättningar. I det statliga utgiftstaket ingår dock
statens bidrag till kommunerna, vilket innebär
att riksdagen indirekt påverkar de kommunala
utgifternas storlek. Att riksdagen skall godkänna
ett tak för hela den offentliga sektorn kan bl.a.
motiveras med att det är de totala offentliga ut-
gifterna som på sikt är avgörande för skatteutta-
gets nivå.

Det preliminära utfallet 1999 för de utgifter
som omfattas av utgiftstaket för den offentliga
sektorn blev 1 056 miljarder kronor eller

53,5 procent av BNP. I 1996 års ekonomiska
vårproposition redovisade regeringen den första
beräkningen av utgiftstaket för den offentliga
sektorn för 1999. Det preliminära utfallet för
1999 innebär att utgiftstaket för den offentliga
sektorn blev 21 miljarder kronor lägre än denna
beräkning. I regeringens skrivelse avseende års-
redovisningen för staten 1999 kommer regering-
en att redovisa en uppföljning av utfallet för ut-
giftstaket för den offentliga sektorn.

Riksdagen godkände i budgetpropositionen
för 2000 beräkningen av den offentliga sektorns
utgiftstak till 1 066, 1 101 och 1 142 miljarder
kronor för åren 2000-2002. Utgiftstaket revide-
ras nu upp med mellan 5 och 7 miljarder kronor
per år i förhållande till dessa beräkningar.

Det statliga utgiftstaket ökar med 2 respektive
3 miljarder kronor åren 2001-2002 jämfört med
beräkningen hösten 1999. Orsaken är regering-
ens förslag i denna proposition om en teknisk
justering av utgiftstaket för staten för dessa två
år. Utgifterna i kommunsektorn är i stort sätt
oförändrade 2000-2001 jämfört med beräkning-
en i budgetpropositionen för 2000 och har revi-
derats upp med 4,5 miljarder kronor 2002. För-
ändringarna respektive år beror bl.a. på att den
institutionella överföringen av Svenska kyrkan
från kommunsektorn till hushållens ideella orga-
nisationer fr.o.m. 2000 medför att kommunsek-
torns utgifter minskar och på ökade utgifter för
kommunsektorn till följd av bl.a. nytt utfall och

nya makroekonomiska förutsättningar. Posten
interna transaktioner beräknas minska med mel-
lan 4 och 6 miljarder kronor åren 2000-2001
samt ökar med 1,8 miljarder kronor år 2002
jämfört med beräkningen i budgetpropositionen
för 2000. Större delen av ökningen 2002 förklaras
av införandet av pensionsrätt för studier och to-
talförsvarsplikt.

Utgiftstaket för den offentliga sektorn åren
2000-2003 beräknas till 1 071, 1 108, 1 148, res-
pektive 1 192 miljarder kronor. Som andel av
BNP minskar utgiftstaket från 53,5 procent 1999
till 50,3 procent 2003 eller med 3,2 procent-
enheter.

Tabell 4.5 Utgiftstak för offentlig sektor

Miljarder kronor

	1999	2000	2001	2002	2003
Staten inkl, ålders- pensionssystemet	753	765	792	817	847
Kommunsektorn¹	474	480	496	516	534
Interna transaktioner	-171	-174	-180	-185	-189
Summa	1 056	1 071	1 108	1 148	1 192
Procent av BNP	53,5²	51,4	50,5	50,3	50,3

Anm:Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

¹ Kommunsektorn redovisas exkl. Svenska kyrkan fr.o.m. 2000.

² Exkl. Svenska kyrkan motsvarar det 53,0 % av BNP.

4.1.3 Överskott i den offentliga sektorns
finanser

Regeringens förslag: Målet för det finansiella spa-
randet i den offentliga sektorn fastställs till
2,0 procent av bruttonationalprodukten för år

2003.

Ett centralt mål för finanspolitiken är att upp-
rätthålla ett överskott i de offentliga finanserna
på 2 procent av BNP i genomsnitt över en kon-
junkturcykel. Därigenom minskar den offentliga
nettoskulden och den framtida räntebördan. På
detta sätt läggs en god grund för att möta de på-
frestningar på de offentliga finanserna som den
långsiktiga demografiska utvecklingen medför.
Ett ambitiöst överskottsmål ökar också möjlig-
heterna att motverka en kraftig konjunkturav-
mattning med aktiva åtgärder utan att under-
skottsgränsen på 3 procent av BNP i Stabilitets-
och tillväxtpakten överskrids.

Konjunkturmässiga avvikelser från den lång-
siktiga tillväxttrenden bör föranleda motsvarande

PROP. 1999/2000:100

justeringar av de årsvisa målen. I en hög-
konjunktur bör därför överskottsmålet överstiga
2 procent. Det motsatta skall gälla i en lågkon-
junktur. Om överskottsmålet sätts till 2 procent
oavsett konjunkturläget riskerar finanspolitiken
att förstärka konjunktursvängningarna.

I budgetpropositionen för 2000 gjordes en av-
stämning av överskottsmålen för perioden 2000-
2002. Denna avstämning medförde att de av
riksdagen tidigare fastställda årsvisa överskotts-
målen på 2 procent av BNP bibehölls. Jämfört
med budgetpropositionen görs nu en mer positiv
bedömning av tillväxten. Sammantaget har BNP-
nivån år 2001 justerats upp med 1,7 procent.

naderna driver upp priser och löner. Såväl pen-
ning- som finanspolitiken måste stramas åt för
att återställa balansen i samhällsekonomin. Över-
skottsmålet för de offentliga finanserna måste
därför höjas och utrymmet för fortsatta reformer
begränsas kraftigt. Överhettningsalternativet vi-
sar att utrymme för permanenta reformer bara
kan skapas genom de överskott som uppkommer
vid den långsiktigt hållbara BNP-nivån. I alter-
nativet med högre tillväxt antas ekonomins pro-
duktionsförmåga vara bättre än i basalternativet.
Tillväxten blir högre utan att inflationen tar fart
och reformutrymmet blir större.

Tabell 4.6 BNP-tillväxt

	1999	2000	2001	Totalt
VP2000	3,8	3,8	2,9	10,8
BP2000	3,6	3,0	2,2	9,1
Differens	0,2	0,8	0,7	1,7

Trots den högre tillväxten under perioden 1999—
2001 bedöms risken för en accelererande infla-
tion vara begränsade. Bedömningen av ekono-
mins långsiktigt hållbara produktionsförmåga
har justerats upp. Något betydande gap mellan
faktisk och potentiell produktion torde därför
inte uppkomma under år 2001. För åren därefter
antas ekonomin växa i takt med den långsiktiga
trenden. Med hänsyn till att osäkerheten är bety-
dade om den långsiktigt uthålliga produktions-
förmågan i svensk ekonomi avser regeringen att i
budgetpropositionen för 2001 återkomma till
frågorna om årliga överskottsmål och om hur
överskottet skall disponeras. I avvaktan härpå
föreslår regeringen att de nuvarande målen om
ett överskott i de offentliga finanserna på 2,0
procent av BNP för 2001 och 2002 ligger fast
och att målet för 2003 fastställs till 2,0 procent.

Om den ekonomiska utvecklingen väsentligt
skulle avvika från den nuvarande bedömningen
måste målen omprövas. Det gäller avvikelser från
bedömningen av såväl den faktiska tillväxten som
ekonomins långsiktigt hållbara produktionspo-
tential. Budgetberäkningarna bygger på det s.k.
basalternativet, som redovisas i bilaga 1 Svensk
ekonomi. I bilagan redovisas också två alternativa
kalkyler för perioden 2001-2003. I överhett-
ningsalternativet ökar löner och priser kraftigt
under 2001 till följd av en mer pessimistisk be-
dömning av ekonomins produktionspotential.
Den ökade efterfrågan på arbets- och varumark-

4.2 Makroekonomiska förutsättningar

De makroekonomiska förutsättningarna är av
stor betydelse vid beräkningen av såväl statsbud-
getens som den offentliga sektorns inkomster
och utgifter. De offentliga finanserna påverkas
exempelvis starkt av konjunktursvängningar och
bruttonationalproduktens nivå. Skatteinkoms-
terna varierar i stort sett med bruttonationalpro-
dukten (BNP) i löpande priser, eftersom viktiga
skattebaser (löner, hushållens konsumtionsut-
gifter m.m.) är relaterade till BNP, medan mer-
parten av transfereringsutgifterna inte påverkas
alls eller reduceras vid en högre tillväxt. En tum-
regel är att 1 procent högre BNP innebär att
överskottet i de offentliga finanserna, uttryckt
som andel av BNP, förbättras med omkring 0,75
procentenheter eller med i storleksordningen
15 miljarder kronor. Aven de takbegränsade ut-
gifterna är känsliga för den makroekonomiska
utvecklingen. En höjning av den öppna arbets-
lösheten med 0,1 procentenheter eller en höjning
av prisbasbeloppet med 100 kronor innebär ex-
empelvis att de takbegränsade utgifterna ökar
med drygt en halv miljard kronor.

Svensk ekonomi är inne i en stark expan-
sionsfas. I förhållande till antagandena i budget-
propositionen för 2000 har exportutsikterna för-
bättrats och hushållens konsumtion väntas
utvecklas snabbare under de kommande åren.

De centrala makroekonomiska förutsättning-
arna för budgetberäkningarna redovisas i tabell
4.7. Dessa förutsättningar, som finns återgivna i
sin helhet i baskalkylen i bilaga 1 Svensk ekono-
mi, innebär att BNP-nivån 2001 i fasta priser re-
videras upp med sammantaget ca 1,7 procent,
jämfört med beräkningen i budgetpropositionen
för 2000. Större delen av denna upprevidering

PROP. 1999/2000:100

förutsätts också innebära en upprevidering av
ekonomins potentiella produktionsförmåga.

Tabe11 4.7 Makroekonomiska förutsättningar

Värden från budgetpropositionen för 2000 anges inom parentes

	1999	2000	2001	2002	2003
BNP¹	3,8 (3,6)	3,8 (3,0)	2,9 (2,2)	2,0 (2,0)	2,0
BNP i nivå²	1972 (1951)	2083 (2042)	2195 (2129)	2282 (2217)	2371
Prisbasbelopp³	36,4 (36,4)	36,6 (36,6)	36,9 (36,9)	37,6 (37,6)	38,3
KPI’	0,3	1,3	2,2	2,0	2,0
Årsgenomsnitt	(0,3)	(1,2)	(1,9)	(2,0)
Hushållens	4,1	5,0	2,7	2,0	2,0
konsumtions- utgifter¹	(3,1)	(3,0)	(2,2)	(2,1)
Utbetald löne-	6,0	5,2	4,4	3.8	3,8
summa⁵	(5,9)	(4,6)	(3,5)	(3,2)
Sysselsätt-	75,9	76,7	77,3	77,3	77,3
ningsgrad⁶	(76,2)	(77,1)	(77,3)	(77,3)
Öppen	5,6	4,6	3,9	3,9	4.0
arbetslöshet'	(5,4)	(4,5)	(4,2)	(4,2)
Arbetsmark-	3,1	3,1	3,1	3,1	3,1
nadspolitiska program'	(3,3)	(3,5)	(3,5)	(3,5)
Ränta 5 år	4,5	5,6	5.5	5,2	5,0
Årsgenomsnitt	(4,3)	(4,8)	(5,0)	(5,0)
Ränta 6	3,3	4,4	4,7	4,6	4,6
månader	(3,2)	(3,6)	(4,1)	(4,4)

Årsgenomsnitt

BÖrtsett""fråT^ffekteJ^v
att Svenska kyrkan institutionellt överförs till hushållssektorn ökar hushållens
konsumtionsutgifter med 4,0 % år 2000.

² Miljarder kronor i löpande priser.

³ Tusental kronor.

⁴ Årlig procentuell förändring.

⁵ Årlig procentuell förändring i löpande priser.

⁶ Andel av befolkningen mellan 20 och 64 år i reguljär sysselsättning.

⁷ Andel av arbetskraften.

I fasta priser prognostiseras BNP växa med
3,8 procent 2000 och med 2,9 procent 2001. För
åren 2002 och 2003 presenteras utöver en bas-
kalkyl alternativa kalkyler med olika antaganden
om hur BNP-tillväxten utvecklas. Den baskalkyl
som ligger till grund för budgetberäkningarna
innebär en långsiktig tillväxttakt på omkring
2,0 procent per år. I löpande priser beräknas
BNP öka med i genomsnitt ca 4,7 procent per år
under perioden 1999-2003.

Inflationen, beräknad utifrån konsumentpris-
index (KPI), ökar mellan åren 2000 och 2001
med 0,9 procentenheter. Ökningen förklaras till
betydande del av att frysningen av taxeringsvär-
dena antas upphöra 2001. För regeringens be-
dömning av fastighetsskatten och skatteuttaget
2001 hänvisas till avsnitt 8.2. Åren därefter be-

räknas inflationen stabiliseras på en nivå på om-
kring 2 procent. Prisbasbeloppen beräknas bli
lika stora under perioden 2000-2002 som i be-
räkningen i budgetpropositionen för 2000. Pris-
basbeloppet påverkar framför allt statens och
AP-fondens utgifter för basbeloppsanknutna
transfereringar samt grundavdragen vid beräk-
ningen av fysiska personers inkomstskatt.

I fasta priser beräknas hushållens konsum-
tionsutgifter öka med 4,0 procent 2000 (bortsett
från effekten av att Svenska kyrkan institutio-
nellt överförs till hushållssektorn) och med
2,7 procent 2001. En viktig förklaring till ök-
ningarna är att hushållens reala disponibla in-
komster stiger samt en ökad tilltro såväl till den
egna ekonomin som till den allmänna ekonomis-
ka utvecklingen. Ökningstakten dämpas åren
därefter och antas uppgå till ca 2,0 procent 2003.
Detta innebär en betydande uppjustering av hus-
hållens konsumtionsutgifter åren 2000 och 2001,
jämfört med beräkningen i budgetpropositionen
för 2000. Hushållens konsumtionsutgifter ligger
framför allt till grund för beräkningen av in-
komsterna från mervärdesskatten.

Den årliga förändringen av den utbetalda lö-
nesumman revideras upp samtliga år under per-
ioden 2000-2002, jämfört med beräkningen i
budgetpropositionen för 2000. Ökningarna för-
klaras bl.a. av ett högre antagande om timlönen,
som nu beräknas öka med i genomsnitt 3,5 pro-
cent per år under den kommande perioden. Ut-
vecklingen av utbetald lönesumma ligger framför
allt till grund för beräkningarna av såväl fysiska
personers inkomstskatt som socialavgifter.

Den öppna arbetslösheten beräknas minska
successivt under perioden, från 5,6 procent 1999
till 4,0 procent 2003. År 2000 beräknas den öpp-
na arbetslösheten uppgå till i genomsnitt 4,6 pro-
cent. Målet om högst 4 procents arbetslöshet
2000 beräknas dock uppnås i slutet av 2000. Den
öppna arbetslösheten beräknas nu bli 0,3 pro-
centenheter lägre åren 2001-2002 jämfört med
bedömningen i budgetpropositionen för 2000,
vilket bl.a. innebär lägre utgifter för arbetslös-
hetsförsäkringen. Antalet deltagare i kon-
junkturberoende arbetsmarknadspolitiska pro-
gram beräknas under perioden ligga kvar på
samma nivå som utfallet för 1999, vilket innebär
ett genomsnittligt antal deltagare om 135 000 per
år.

I budgetpropositionen för 1999 presenterade
regeringen ett mål för sysselsättningen som in-
nebär att den andel av befolkningen i åldrarna
20-64 år som är reguljärt sysselsatt skall uppgå

PROP. 1999/2000:100

till minst 80 procent 2004. Sysselsättningsgraden
var 75,9 procent 1999 och beräknas i baskalkylen
stiga till 77,3 procent 2003. Sysselsättningsgraden
beräknas bli i stort sett oförändrad under perio-
den 2000-2002 jämfört med vad som antogs i
budgetpropositionen för 2000.

Den femåriga marknadsräntan väntas falla
mellan 2000, då den är som högst, och 2003.
Jämfört med beräkningen i budgetpropositionen
för 2000 antas dock både 6-månadersräntan och
den femåriga räntan bli högre samtliga år under
de kommande åren.

4.3 Politiska prioriteringar

I 1999 års ekonomiska vårproposition föreslogs
en rad åtgärder för ökad tillväxt, sysselsättning
och rättvisa, samt ökad jämställdhet och förbätt-
rad miljö. I budgetpropositionen för 2000 före-
slogs sänkt skatt för hushåll och företag på sam-
manlagt 15 miljarder kronor 2000 och ca
20 miljarder kronor för de kommande åren. För
2001 föreslogs satsningar på Sveriges ordföran-
deskap i EU:s ministerråd, assistansersättning
och ytterligare resurser till kommuner och
landsting.

Regeringen föreslår nu att ytterligare satsning-
ar görs för högre tillväxt och ökad rättvisa. Rege-
ringen prioriterar i denna proposition att skapa
goda förutsättningar för fler jobb så att arbets-
löshetsmålet och sysselsättningsmålet uppnås.
De två målen för arbetsmarknaden, att den öpp-
na arbetslösheten skall vara högst 4 procent vid
slutet av 2000 och att 80 procent av alla personer
i åldrarna 20-64 år skall vara sysselsatta 2004 är
nu inom räckhåll.

Regeringen föreslår ett brett program med åt-
gärder som syftar till att minska arbetslösheten,
öka sysselsättningen och tillväxten. Programmet
innhåller också särskilda insatser för att öka sys-
selsättningen för invandrare. Insatserna redovisas
i avsnitt 1.4.1. Bland åtgärderna kan bl.a. nämnas
att de arbetsmarknadspolitiska programmen i än
högre grad riktas mot de långtidsarbetslösa. Stör-
re delen av dessa åtgärder finansieras dock inom
befintliga utgiftsramar.

Andra prioriterade områden är insatser för de
sämst ställda pensionärerna samt förstärkning av
familjepolitiken, det internationella biståndet och
miljöområdet. Dessutom föreslås ökade resurser
till statlig myndighetsutövning inom vissa områ-
den, bl.a. skatteförvaltningen och rättsväsendet. I

tabell 4.8 redovisas de beräknade effekterna för
de offentliga finanserna till följd av de förslag till
nya satsningar och utgiftsminskningar som rege-
ringen presenterar i denna proposition. Budget-
effekterna redovisas per kalenderår. Dessutom
redovisas varaktiga budgeteffekter för den of-
fentliga sektorn av de olika förslagen. Vid tem-
porära åtgärder utgörs den varaktiga effekten av
räntan på nuvärdet av framtida saldoförändring-
ar. Ikraftträdandeårets volymer används i beräk-
ningen av den varaktiga budgeteffekten. I tabel-
len redovisas också budgeteffekten av de förslag
som berör budgetens inkomstsida. Samtliga åt-
gärder ingår i regeringens förslag till utgiftsramar
som presenteras i kapitel 7 och i den beräkning
av statsbudgetens- och den offentliga sektorns
inkomster som presenteras i kapitel 6.

I förhållande till budgetpropositionen för
2000 ökar de takbegränsade utgifterna åren 2001
och 2002 till följd av de föreslagna satsningarna
och utgiftsminskningarna med 2,4 respektive

7,5 miljarder kronor. Totalt innebär de föreslag-
na satsningarna 2003 att de takbegränsade utgif-
terna ökar med 18,3 miljarder kronor i förhållan-
de till vad som följer av gällande regler. Till stor
del utgörs dessa utgifter av förlängningar av olika
temporära program. Den varaktiga budgeteffek-
ten för offentlig sektor av de föreslagna utgifts-
förändringarna uppgår till 9,4 miljarder kronor.

Försvagningen av de offentliga finanserna till
följd av åtgärderna på budgetens inkomst- och
utgiftssida beräknas sammantaget uppgå till 4,5,

9,2 respektive 20,0 miljarder kronor för åren
2001-2003, varav inkomstminskningar, netto,
förklarar 3,1, 3,5 respektive 3,5 miljarder kronor
av försvagningen. Den varaktiga budgetförsvag-
ningen för offentlig sektor beräknas till
12 miljarder kronor.

Nedan redovisas per utgiftsområde de vikti-
gaste förändringarna jämfört med budgetpropo-
sitionen för 2000.

PROP. 1999/2000:100

ITabell 4.8 Nu föreslagna utgifts- och inkomstförändringar 2001-2003 1
Nettoförsvagning av offentliga finanser och effekter på takbegränsade utgifter i förhållande till budgetpropositionen för 2000.				Varaktig effekt
Miljoner kronor	2001	2002	2003	Varaktig effekt
Uol Hovet, demokratimedel, Regeringskansliet	243	13	5	15
Uo3 Skatteförvaltning och tull	135	135	135	135
Uo4 Rättsväsendet	820	1 320	1 420	1400
Uo5 Utrikesförvaltningen	50			2
Uo6 Internationella insatser och pensionsrätt för totalförsvarsplikt²	490	240	240	250
Uo7 Bistånd			1 632	1 500
Uo7 Samarbete Central- och Östeuropa		600	900	80
Uo8 Integrationsätgärder	100	100	100	10
Uo8 Storstadssatsning			230	10
Uo9 Tandvård		200	500	470
Uoll Sämst ställda pensionärer	1 130	1 130	1 130	1 100
Uoll Änkepensioner	30	30	30	30
Uol2 Växelvis boende i underhållsstödet, mamma/pappamånad	13	1 000	1 000	960
Uol3 Lönegaranti	-220	-220	-220	-220
Uo 14 Arbetsmarknadspolitiska program	-775	-665	-465	-475
Uol4 Lönebidrag	120	240	240	230
Uol4 Arbetarskyddsverket	20	20	20	20
Uol5 Vuxenstudiestöd			2 600	120
Uol5 Pensionsrätt för studier²	740	1 530	1 530	1 500
Uol6 Kunskapslyftet och kvalificerad yrkesutbildning m.m.	-100	-100	2 440	200
Uol6 Maxtaxa, allmän förskola, föräldraledigas barn m.m.¹	-1550	1 000	500	400
Uol6 Läsfrämjande insatser	100	100		10
Uol6 Utbyggnad av högskolan			500	450
Uol6 Forskningsmedel			500	450
Uol6 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor	-60	-60	-60	-60
Uol6 Specialskolor	-96	-96	-96	-90
U0I6CSN	20	20	20	20
Uol7 Konstnärers villkor, kulturinstitutioner	70	70	70	70
Uol8 Administration av skogsinköp, fukt- och mögelskador	35	35	25	3
Uol8 Lokala investeringsprogrammet			900	30
Uol8 Studentbostäder	275	125		10
Uol9 IT-infrastruktur	50	50	250	25
Uol9 Regionalpolitik/försvarsomstälIningar, resurscentra	210	110	10	20
Uo20 Miljö, miljöövervakning	175	180	1 149	50
Uo21 Barsebäck	337	344	338	140
Uo22 Infrastruktur			500	460
Uo23 Ekologisk forskning, viltskador och biotopskydd	50	50	150	10
Övrigt	-75	-29	14	-4
Summa ökning av takbegränsade utgifter	2 385	7472	18 267	8 361
Summa försvagning av offentliga finanser, utgifter	1 405	5 702	16 467	9 361

¹ Förändring i förhållande till tidigare avsatta medel för maxtaxa m.m. Totalt avsätts 150 mkr 2001, 4400 mkr 2002 och 5600 mkr 2003.

² Pensionsrätt för studier och totalförsvarsplikt påverkar ej de offentliga finanserna åren 2001-2003.

PROP. 1999/2000:100

Tabell 4.8 (fortsättning) Nu föreslagna utgifts- och inkomstförändringar

Nettoförsvagning av offentliga finanser och effekter på takbegränsade utgifter i förhållande till budgetpropositionen för 2000.

Miljoner kronor	2001	2002	2003	Varaktig effekt
Anställningsstöd för långtidsarbetslösa	750	840	840	835
Skatteavdrag för IT-installationer	800	800	800	160
Vägverket, offentligrättsliga avgifter	480	540	540	500
Åtgärder på företags- och kapitalbeskattningsområdet	260	460	460	360
Lönegaranti	220	220	220	220
Rättsväsendet och UD, avgiftsinkomster för pass, viseringar m.m.	205	205	205	205
Arbetspraktik	200	200	200	200
Länsstyrelserna, körkort (avgiftsinkomster)	40	40	40	40
Specialskolor, avgiftsinkomster	48	96	96	90
CSN, avgiftsinkomster	80	80	80	80
Tullen, avgiftsinkomster	25	25	25	25
Utvidgning av yrkesfiskaravdrag	10	10	10	10
flygledarutbildning (Luftfartsverkets inkomster till staten)	-1	-2	-2	-2
Summa inkomstminskning, netto	3 117	3 514	3 514	2 723
Nettoförsvagning av den offentliga sektorns finanser	4 522	9 216	19 981	12 054

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Regeringskansliet beräknas engångsvis tillföras
130 miljoner kronor 2001 i avvaktan på regering-
ens samlade överväganden med anledning av ut-
redningen om Regeringskansliets dimensione-
ring och verksamhet. Vidare beräknas ytterligare
100 miljoner kronor för toppmötet un-
der Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd
första halvåret 2001.

Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Regeringen aviserade i budgetpropositionen för
2000 att man skulle återkomma med förslag som
syftar till att förbättra effektiviteten i skatteför-
valtningens skattekontroll. Bakgrunden är att
effektiviteten sjunkit de senaste åren. Målet är att
återställa kontrollverksamheten till 1997 års nivå.
Skattekontrollen skall förebygga och åtgärda fel
och fusk. För att kontrollen skall få önskvärd
effekt måste den vara synlig. Antalet revisioner
har minskat sedan 1997. När nivån på skatte-
kontrollen sjunker leder detta ofrånkomligen till
att den preventiva effekten och lojaliteten med
skattesystemet minskar. På sikt kommer därför
bristande skattekontroll att leda till stora pro-
blem. Mot bakgrund av ovan redovisade skäl be-
räknas skatteförvaltningen tillföras ytterligare
125 miljoner kronor per år fr.o.m. 2001. Tullver-
ket tillförs 10 miljoner kronor samt ges möjlig-
het att disponera avgiftsmedel.

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Regeringen har tidigare aviserat att de avser att
återkomma till riksdagen när det gäller utveck-
lingen av rättsväsendet. Rättsväsendet beräknas
tillföras 1 000 miljoner kronor fr.o.m. 2001,
1 500 miljoner kronor 2002 samt 1 600 miljoner
kronor 2003. Av dessa belopp belastar
180 miljoner kronor per år statsbudgetens in-
komstsida. Tillskott motiveras huvudsakligen av
polisens mycket bekymmersamma ekonomiska
situation. Medlen är främst avsedda att säkra
närpolisreformen, inte minst i storstadsområde-
na, samt att förstärka gränskontrollen. Därutöver
kommer tillskottet att möjliggöra ett fortsatt
moderniseringsarbete inom domstolsväsendet,
en konsolidering av det reformarbete som ut-
förts inom åklagarväsendet samt en ökning av
platsantalet och fortsatt verksamhetsutveckling
inom kriminalvården.

Utgiftsområde 3 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan

Utrikesförvaltningen tillförs engångsvis 50 mil-
joner kronor 2001 i avvaktan på regeringens
samlade överväganden med anledning av utred-
ningen om Regeringskansliets dimensionering
och verksamhet. Från och med 2001 föreslås att
utrikesförvaltningen får disponera 25 miljoner
kronor per år av de offentligrättsliga avgifterna
för pass, viseringar m.m.

PROP. 1999/2000:100

Utgiftsområde 6 Totalförsvar

Utgiftsområdet beräknas tillföras 250 miljoner
kronor 2001 för fredsfrämjande truppinsatser.
Från 2001 beräknas 240 miljoner kronor tillföras
för pensionsrätt för totalförsvarsplikt.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Regeringen bedömer att samarbetsprojektet med
Central- och Östeuropa kommer att fortsätta
även efter 2001. Regeringen har preliminärt be-
räknat 600 miljoner kronor år 2002 och
900 miljoner kronor 2003, dvs. ett program i
samma omfattning som tidigare. Innan medel
anvisas skall dock en oberoende utvärdering av
verksamheten genomföras.

Regeringen föreslår att biståndsmålet höjs från
0,74 procent av BNI 2002 till 0,81 procent av
BNI 2003. Regeringen har ambitionen att Sveri-
ge åter skall uppnå enprocentsmålet när de stats-
finansiella förutsättningarna föreligger.

Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar

För att öka sysselsättningen bland invandrare be-
räknas utgiftsområdet tillföras 100 miljoner kro-
nor per år 2001-2003. Utvecklingsinsatserna i
storstadsregionerna förlängs vilket innebär att
230 miljoner kronor tillförs detta område 2003.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg

Anvisade och beräknande medel under perioden
1999 till 2001 bygger på uppskattningen att 1 000
personer skulle komma att erhålla ersättning för
tvångssterilisering. Den senaste prognosen visar
att närmare 1 700 personer kommer att beviljas
ersättning. Mot bakgrund av detta beräknas ut-
giftsområdet tillföras 21 miljoner kronor. Därut-
över beräknas utgiftsområdet tillföras
200 miljoner kronor 2002 och 500 miljoner kro-
nor 2003 för insatser inom tandvårdsområdet.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Till utgiftsområdet aviseras att ca 1 100 miljoner
kronor tillförs insatser för pensionärer med låga
inkomster. Av dessa medel avsätts ca 830 miljo-
ner kronor till förändringar inom bostadstilläg-
get till pensionärer (BTP). BTP ersätter med nu-
varande regler boendekostnader mellan 100
kronor och 4 000 kronor till 90 procent. Rege-
ringen aviserar i denna proposition dels att den
övre gränsen skall höjas från 4 000 till
4 500 kronor, dels att den undre gränsen vid

100 kronor skall slopas. Vidare avsätts ca
35 miljoner kronor för att höja gränsen för skälig
levnadsnivå i det särskilda bostadstillägget till
pensionärer (SBTP) samt totalt 280 miljoner
kronor (varav cirka 60 miljoner kronor till ut-
giftsområde 10) för att den tillfälliga höjningen
av pensionstillskottet (PTS), som riksdagen be-
slutade om i juni 1999, skall kunna permanentas.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och bam

Utgiftsområdet tillförs 1 000 miljoner kronor
fr.o.m. 2002. Regeringen avser att förlänga för-
äldraförsäkringen med 30 dagar fr.o.m. 1 januari
2002. Inom ramen för den förlängda föräldraför-
säkringen kommer sammanlagt 60 dagar att vara
reserverade för mamman respektive pappan.

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Det förstärkta anställningsstödet, som infördes
under hösten 1999, har visat sig vara en verk-
ningsfull åtgärd för de mest utsatta grupperna.
Regeringen föreslår därför att det förstärkta an-
ställningsstödet skall förbättras för personer som
varit arbetslösa eller deltagit i arbetsmarknads-
politiska åtgärder i minst fyra år. Vidare föreslås i
regeringens proposition 1999/2000:98 Förnyad
arbetsmarknadspolitik för deltagande och tillväxt
ett särskilt anställningsstöd för äldre personer
som varit arbetslösa i minst två år. Vidare beräk-
nas ramen för utgiftsområdet att minska med
200 miljoner kronor till följd av att regeringen i
budgetpropositionen för 2001 avser föreslå riks-
dagen att Arbetsmarknadsverket får disponera
avgiftsinkomster för arbetspraktik.

Utgiftsområde 15 Studiestöd

Riksdagen beslöt hösten 1999 att ett reformerat
studiestödssystem skall införas från och med den
1 juli 2001. En del av studiestödsreformen inne-
bär att studerande som uppbär studiemedel skall
ges pensionsrätt i det reformerade ålders-
pensionssystemet.

Medel för detta ändamål har avsatts inom ut-
giftsområdet med 740 miljoner kronor 2001 och
1 530 miljoner kronor för vart och ett av åren
2002 och 2003, utöver de medel som avsattes för
hela reformen i budgetpropositionen för 2000.

Regeringen beräknar att kunskapslyftet skall
ha samma omfattning t.o.m. hösten 2002 och av-
ser att återkomma i en proposition om vuxen-
studiestödets fortsatta inriktning och dimensio-
nering efter kunskapslyftsperioden. I avvaktan på
denna proposition beräknas medel om ca

PROP. 1999/2000:100

2 600 miljoner kronor avsättas för ett fortsatt
vuxenstudiestöd efter 2002.

Utgiftsområde 16 Utbildning och universitets-
forskning

Regeringen föreslår att ett stegvis införande av
allmän förskola och maxtaxa inom barnomsor-
gen påbörjas nästa år. Den 1 juli 2001 föreslås
barn till arbetssökande föräldrar få rätt till för-
skoleverksamhet. Den 1 januari 2002 föreslås en
maxtaxa i barnomsorgen införas. Vidare föreslås
rätt till barnomsorg för barn till föräldrar som är
föräldralediga med yngre syskon, fr.o.m. den
1 januari 2002. En allmän förskola för 4- och 5-
åringar införs från 1 januari 2003. Från 2002 av-
sätts 500 miljoner kronor för åtgärder som för-
bättrar kvalitén i barnomsorgen och för 2003 be-
räknas 5 600 miljoner kronor, vilket motsvarar
en fullt utbyggd reform.

Regeringen förslår vidare att 100 miljoner
kronor avsätts per år under 2001 och 2002 i syfte
att främja ökad måluppfyllelse i grundskolan.

Regeringen prioriterar insatser för att förbätt-
ra gymnasieskolans utbildningar och avser att
återkomma med ett förslag om utökad undervis-
ningstid i gymnasieskolans samtliga program i
budgetpropositionen för 2001.

För 2003 har ca 2 300 miljoner kronor avsatts
för platser i kunskapslyftet och den kvalificerade
yrkesutbildningen.

Regeringen föreslår vidare att Centrala studi-
estödsnämnden (CSN) ges ett resurstillskott på
ca 100 miljoner kronor per år under perioden
2000-2003. Resurstillskottet föreslås ske dels i
form av att CSN:s anslag ökas med 20 miljoner
kronor genom en omfördelning inom utgiftsom-
rådet, dels att CSN får disponera de avgiftsin-
komster som tas ut för uppläggning av lån och
som i dag redovisas mot inkomsttitel. Avgiftsin-
komsterna beräknas uppgå till ca 80 miljoner
kronor per år.

Regeringen avser att föreslå en fortsatt ut-
byggnad av grundutbildningen vid universitet
och högskolor. För 2003 har för detta ändamål
avsatts 500 miljoner kronor (inklusive studie-
stöd). Regeringen avser att senare återkomma till
fördelningen av de nya högskoleplatserna.

Efter förslag i 1999 års ekonomiska vårpropo-
sition har riksdagen beslutat om en förstärkning
av anslagen för grundforskning och forskarut-
bildning inom utgiftsområde 16 med 70 miljoner
kronor 2000, 470 miljoner kronor 2001 och
779 miljoner kronor 2002. Regeringen beräknar i
föreliggande proposition en ytterligare förstärk-

ning av anslagen för grundforskning och fors-
karutbildning med 500 miljoner kronor för 2003.
Regeringen avser att senare återkomma med för-
slag till inriktning och fördelning av resurserna.

Utgiftsområde 17 Kultur, media, trossamfund och
fritid

Regeringen föreslår att utgiftsområdet tillförs
40 miljoner kronor för att förbättra konstnärer-
nas villkor på arbetsmarknaden. Dessutom före-
slås 30 miljoner kronor för att stärka den eko-
nomiska basen för kulturinstitutionerna.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering bostads-
fösörjning och byggande

Regeringen föreslår att ett tillfälligt investerings-
bidrag införs fram till och med år 2002 för an-
ordnande av studentbostäder på eller i anslutning
till orter där det finns universitet eller högskola.
Bidrag lämnas för ny- och ombyggnader som
påbörjas under perioden 13 april 2000 till
31 december 2002. Bidragsgivningen rambegrän-
sas så att bidrag totalt beviljas med högst
400 miljoner kronor. Finansiering av investe-
ringsbidraget sker genom att det statliga rän-
testödet för reparation och underhåll (RBF-
stöd) avvecklas i sin helhet och genom att utgif-
terna under utgiftsområde 25 minskar. Regering-
en föreslår också att stödet till lokala in-
vesteringsprogram förlängs till att omfatta även
2003. Regeringen beräknar ett ytterligare till-
skott på 900 miljoner kronor för denna verk-
samhet. Resursförstärkningar föreslås vidare till
länsstyrelsernas administation av skogsinköp och
till fonden för fukt- och mögelskador.

Utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling

Regeringen beräknar att 200 miljoner kronor
tillförs utgiftsområdet 2001 och 100 miljoner
kronor 2002 i syfte att förstärka satsningarna på
de orter som drabbas av särskilda omställnings-
problem främst p.g.a. strukturomvandlig-
ar inom försvarsmakten. Regeringen föreslår ett
antal åtgärder för att utveckla och stimulera ut-
byggnaden av IT-infrastruktur med hög över-
föringskapacitet.

Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
För att fortsätta den tidigare satsningen på pro-
grammet Hållbara Sverige föreslår regeringen att
tidigare resursförstärkningar inom utgiftsområ-
det förlängs till att omfatta även 2003. Det inne-
bär att medel tillförs för bl. a. fortsatta satsningar

PROP. 1999/2000:100

på miljöforskning, sanering och återställande av
förorenade områden, miljöövervakning samt
markinköp och kalkning. Därutöver förstärks
utgiftsområdet med ytterligare 175 miljoner
kronor 2001, 180 miljoner kronor 2002 och
310 miljoner kronor 2003 för bl.a. miljöövervak-
ning, miljöforskning och marksanering.

Utgiftsområde 21 Energi

Ett nytt ramanslag B10 Ersättning för vissa kost-
nader vid avveckling av en reaktor i Barsebäcks-
verket föreslås anvisas på tilläggsbudget för 2000.
Anslaget skall kunna användas för ersättning till
Barsebäcks Kraft AB (BKAB) för de särskilda
kostnader som uppstår vid singeldrift i Barse-
bäcksverket till följd av avställningen av den
första reaktorn i verket. Vidare skall anslaget an-
vändas för att utbetala ersättning till BKAB för
merkostnader för avställnings- och servicedrift
för den avställda reaktorn. Dessa kostnader spe-
cificeras närmare i regeringens proposition om
godkännande av avtal om ersättning i samband
med stängningen av Barsebäcksverket m.m.
(prop. 1999/2000:63).

Utgiftsområde 22 Kommunikationer

År 2003 beräknas utgiftsområdet tillföras
500 miljoner kronor. Ambitionshöjningen avser i
första hand drift-, bärighet- och underhållsåtgär-
der för statliga vägar och järnvägar. Från och
med 2001 föreslås att vägverkets offentligrättsli-
ga avgifter, som i dag redovisas mot inkomsttitel,
skall budgeteras netto.

Vidare överväger regeringen en särskild skat-
telättnad för utgifter för anslutning för data-
kommunikation som innebär en väsentlig kapa-
citetshöjning och ett stöd till kommuner för att
möjliggöra abonnentanslutning med hög överfö-
ringskapacitet i glest bebyggda områden.

Statsbudgetens saldo är sedan 1997 det samma
som statens lånebehov. Ett budgetöverskott in-
nebär att staten amorterar på statsskulden. År
1998 var statsbudgetens saldo positivt för första
gången sedan 1989 och staten kunde amortera
knappt 10 miljarder kronor på statsskulden. För
år 1999 uppgick budgetöverskottet till
82 miljarder kronor. Det är ca 27 miljarder kro-
nor högre än vad som beräknades i budgetpropo-
sitionen för 2000, vilket till största delen förklar-
as av högre skatteinkomster.

Som framgår av diagram 4.1 beräknas stats-
budgeten uppvisa ett stort överskott 2000 och
därefter mindre under- och överskott för åren
2001-2003. Det har i beräkningarna av statsbud-
getens saldo förutsatts att den del av de beräkna-
de överskotten i de offentliga finanserna som
överstiger de målsatta överskotten överförs till
hushållssektorn. Det stora överskottet 2000 för-
klaras till stor del av försäljningar av statligt akti-
einnehav. Totalt beräknas staten amortera drygt
80 miljarder kronor på statsskulden under perio-
den 2000-2003. Statsskulden skrivs dessutom
ned med knappt 100 miljarder kronor till följd av
den överföring av statsobligationer som sker från
AP-fonden till staten 2001.

Diagram 4.1 Statsbudgetens saldo 1989-2003¹

Miljarder kronor

4.4 Statsbudgetens utveckling

Den gynnsamma utvecklingen av de offentliga
finanserna sedan mitten av 1990-talet har burits
upp av en framgångsrik budgetsanering. Det sa-
neringsprogram som påbörjades 1994 innebär en
varaktig årlig förstärkning av de offentliga finan-
serna med 126 miljarder kronor eller ca 8 procent
av BNP. Förstärkningen av de offentliga finan-
serna har åtföljts av en förstärkning av statsbud-
getens saldo.

¹ Statens lånebehov med omvänt tecken för åren 1989-1996

4.4.1 Statsbudgetens inkomster

I tabell 4.9 redovisas det preliminära utfallet av
statsbudgetens skatteinkomster och övriga in-
komster för 1999 samt den förväntade utveck-
lingen under perioden 2000-2003. Mellan 1999
och 2003 beräknas statsbudgetens totala in-
komster öka med ca 60 miljarder kronor. Av ök-
ningen utgörs 46 miljarder kronor av skat-
ter medan 14 miljarder kronor utgörs av övriga

PROP. 1999/2000:100

inkomster och då framför allt försäljningsin-
komster. År 2000 förväntas försäljningsinkoms-
terna tillfälligt öka med 94 miljarder kronor. I
relation till BNP beräknas såväl statsbudgetens
totala inkomster som statsbudgetens skatte-

inkomster vara lägre i slutet av perioden än 1999.
ITabell 4.9 Statsbudgetens inkomster			1999-2003 1
Miljarder kronor
	1999	2000	2001	2002	2003

Skatteinkomster	672,4	646,7	652,8	686,6	717,9
Övriga inkomster	52,1	162,9	67,8	67,5	66,1
Totala inkomster	724,5	809,6	720,6	754,2	784,0
Ditt. mot budget-
propositionen för
2000
Skatteinkomster	20,0	29,6	30,0	30,9
Övriga inkomster	-2,3	-2,3	-3,0	-3,6
Totala inkomster	17,6	27,3	27,0	27,3
Procent av BNP
Skatteinkomster¹	34,1	31,1	29,7	30,1	30,3
Totala inkomster	36,7	38,9	32,8	33,1	33,1

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

‘Denna kvot skall inte förväxlas med skattekvoten för hela offentliga sektorn.

Statsbudgetens inkomster beräknas öka med
drygt 85 miljarder kronor mellan 1999 och 2000.
Ökningen förklaras främst av att försäljningsin-
komsterna beräknas öka med ca 94 miljarder
kronor mellan åren och av att inkomster från ak-
tieutdelningar tillfälligt beräknas bli högre 2000.
De lägre skatteinkomsterna 2000 i förhållande
till 1999 är framför allt ett resultat av den avgifts-
växling som sker till följd av pensionsreformen
och den fr.o.m. 2000 påbörjade kompensationen
för den allmänna pensionsavgiften. Ökningen av
skatteinkomsterna under perioden 2000-2002
förklaras främst av högre skattebaser till följd av
den makroekonomiska utvecklingen och av att
frysningen av taxeringsvärdena för fastigheter
antas upphöra 2001.

Som framgår av tabell 4.9 beräknas skattein-
komsterna bli avsevärt högre under perioden
2000-2002 jämfört med vad som redovisades i
budgetpropositionen för 2000. De högre skat-
teinkomsterna förklaras främst av en mer gynn-
sam utveckling av skattebaserna. Det är främst
inkomstskatt från fysiska personer, mervärdes-
skatt och socialavgifter som reviderats upp jäm-
fört med beräkningen i budgetpropositionen för
2000. Skatteinkomsterna minskar till följd av
förslaget om förstärkt anställningsstöd vid an-

ställning av långtidsarbetslösa och av förslaget
om särskild skattelättnad för utgifter för data-
kommunikation som innebär en väsentlig kapa-
citetshöjning.

Under övriga inkomster är det framför allt in-
komster av statens verksamhet som förändrats
sedan beräkningen i budgetpropositionen för
2000. En viktig förklaring till det är Riksbankens
förhållandevis låga nettoresultat 1999 och att
metoden för att prognostisera Riksbankens inle-
vererade överskott har förändrats, vilket medför
lägre inkomster under perioden 2000-2003
jämfört med beräkningen i budgetpropositionen
för 2000. För 2000 beräknas inkomster av försåld
egendom uppgå till ca 95 miljarder kronor och
därefter till 15 miljarder kronor per år. Under
perioden 2000-2003 beräknas därmed försälj-
ningar om 140 miljarder kronor genomföras.

En utförlig redovisning av statsbudgetens och
den offentliga sektorns inkomster presenteras i
kapitel 6.

4.4.2 Statsbudgetens utgifter

Statsbudgetens utgifter är indelade i 27 utgifts-
områden. Vidare ingår posterna minskning av
anslagsbehållningar, kassamässig korrigering och
Riksgäldskontorets nettoutlåning på statsbud-
getens utgiftssida.

Som framgår av tabell 4.10 uppgick det preli-
minära utfallet för statsbudgetens utgifter till
643 miljarder kronor eller 32,6 procent av BNP
1999. För 2003 beräknas statsbudgetens utgifter
uppgå till 732 miljarder kronor. Utgifterna be-
räknas därmed öka med knappt 90 miljarder
kronor under perioden 1999-2003.

PROP. 1999/2000:100

Tabell 4.10 Statsbudgetens utgifter 1999-2003

Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Utgifter exkl. statsskuldsräntor¹	615,4	624,2	645,0	659,4	668,5
Statsskuldsräntor²	89,9	93,4	69,3	65,7	58,6
Riksgäldskontorets nettout- låning m.m.³	-62,7	-3,5	-10,6	-10,6	5,2
Totala utgifter	642,6	714,1	703,6	714,5	732,3
Procent av BNP
Utgifter exkl. statsskulds- räntor	31,2	30,0	29,4	28,9	28,2
Totala utgifter	32,6	34,3	32,1	31,3	30,9

^nkluslv^nhsknln^^nsiägsbehäöningä^^^^

² Avser utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

³ Inklusive kassamässig korrigering och finansiell överföring från AP-fonden till
Riksgäldskontoret.

de takbegränsade utgifterna med 3,6 procent-
enheter under perioden 1999-2003.

Tabell 4.11 Takbegränsade utgifter 1999-2003

Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Takbegränsade utgifter	751,5	764,1	789,7	810,8	826,9
Procent av BNP	38,1	36,7	36,0	35,5	34,9
Procent av BNP efter tekniska justeringar¹	38,5	36,8	36,0	35,5	34,9
¹ För att möjliggöra en rättvisande jämförelse över tiden bör de takbegränsade utgifterna justeras åren 1999-2001 för de tekniska justeringar som tidigare har gjorts av utgiftstaken samt de som föreslås i denna proposition för åren 2001- 2002. De korrigerade takbegränsade utgifterna uppgår till 758,5, 767,1 och 790,7 miljarder kronor för respektive år 1999-2001.

En stor del av ökningen av statsbudgetens utgif-
ter mellan 1999 och 2003 förklaras av att Riks-
gäldskontorets nettoutlåning m.m. tillfälligt är
lägre 1999 på grund av den överföring från AP-
fonden till statsbudgeten på 45 miljarder kronor
och den inbetalning av premiepensionsmedel på
26 miljarder kronor som gjordes 1999.

Utgifterna på statsbudgetens 27 utgiftsområ-
den, inklusive minskning av anslagsbehållningar
och statsskuldsräntor, ökar med endast 22 mil-
jarder kronor mellan 1999 och 2003. Exklusive
statsskuldräntor ökar utgifterna på statsbudge-
tens utgiftsområden med 53 miljarder kronor.
De förändringar som föranleder tekniska juste-
ringar av utgiftstaket under perioden förklarar ca
7 miljarder kronor av denna ökning.

Takbegränsade utgifter

De utgifter som omfattas av utgiftstaket för sta-
ten, de s.k. takbegränsade utgifterna, beräknas
öka med 75 miljarder kronor mellan åren 1999
och 2003 eller med 2,4 procent per år. I relation
till BNP minskar de takbegränsade utgifterna
1999 och 2003 med 3,2 procentenheter. Exklude-
ras ålderspensionssystemet vid sidan av statsbud-
geten uppgår ökningen till 53 miljarder kronor,
vilket motsvarar en årlig ökning på 2,1 procent
under perioden 1999-2003. Ålderspensionssys-
temet vid sidan av statsbudgeten förväntas öka
med 22 miljarder kronor eller med 16,4 procent
under denna period.

För att möjliggöra en mer rättvisande jämfö-
relse över tiden bör hänsyn tas till de tekniska
justeringar av utgiftstaket för staten som görs
under perioden. Som andel av BNP minskar då

Av den totala ökningen av de takbegränsade ut-
gifterna under perioden 1999-2003 på 75 miljar-
der kronor förklaras 11 miljarder kronor av pris-
och löneomräkningen av förvaltningsanslagen.
Den makroekonomiska utvecklingen leder till
drygt 20 miljarder kronor högre utgifter. Till
följd av högre prisbasbelopp och högre löner
ökar utgifterna för olika transfereringar till hus-
hållen. Detta kompenseras endast delvis av lägre
utgifter för arbetslöshetsförsäkringen. Kostna-
den för volymökningar inom utgiftsområdena 9-
12 uppgår till ca 15 miljarder kronor under per-
ioden. Kostnaderna inom ålderspensionssyste-
met utanför statsbudgeten ökar med ca
15 miljarder kronor under perioden utöver vad
som kan hänföras till högre prisbasbelopp,
främst till följd av högre genomsnittlig ATP-
poäng . Den resterande förändringen av de tak-
begränsade utgifterna under perioden beror
främst på reformer och tekniska förändringar,
men också på utfasningen av det äldre ränte-
bidragssystemet.

Den realekonomiska fördelningen av de tak-
begränsade utgifterna beräknas i stort sett vara
oförändrad under perioden 1999-2003.1 diagram

4.2 redovisas den realekonomiska fördelningen
för 1999. Detta år var ca 80 procent av utgifterna
under utgiftstaket transfereringsutgifter, varav
den största delen är transfereringar till hushålls-
sektorn. Övriga transfereringar består till större
delen av transfereringar till kommunsektorn men
också av transfereringar till företag, internatio-
nellt bistånd och avgiften till EU. Statlig kon-
sumtion uppgick 1999 till 128 miljarder kronor,
vilket motsvarar 17 procent av de takbegränsade
utgifterna. Konsumtionen avser till övervägande
del de statliga myndigheternas utgifter för den
löpande verksamheten och består till stor del av
löner och hyror. Som statlig konsumtion inräk-

nas också försvarets utgifter för sådana investe-
ringar som saknar alternativ civil användning,
vilka uppgår till 14 miljarder kronor eller

1,8 procent av de takbegränsade utgifterna. In-
vesteringarna uppgick 1999 till 13 miljarder kro-
nor eller till 1,7 procent av utgifterna under ut-
giftstaket. Investeringar som belastar stats-
budgeten återfinns till största delen inom in-
frastrukturområdet och avser transitvägar och
järnvägar. Slutligen svarade räntor och amorte-
ringar för 1,2 procent av de takbegränsade utgif-
terna. En stor del av ränteutgifterna avser ränte-
subventioner för de lån som Centrala
studiestödsnämnden tar upp i Riksgäldskontoret.
Resterande ränteutgifter samt amorteringar avser
myndigheternas räntor och amorteringar för in-
vesteringslån tagna i Riksgäldskontoret. Räntor
på statsskulden ingår inte i de takbegränsade ut-

PROP. 1999/2000:100

Tabell 4.12 Förändring i fasta priser för takbegränsade 1

utgifter 1999-2003 1

Miljarder kronor

1999-2003 Procent per år

Takbegränsade utgifter'

6,6 0,2

Större ökningar

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	11,2	2,0
Uo 7 Internationellt bistånd	4,5	8,0
Uo 9 Hälsa, sjukvård och social omsorg	3,1	3,0
Uo 10 Ek. trygghet sjukdom/handikapp	8,6	2,3
Uol2 Ek. trygghet familjer och barn	57	3,3
Uo 15 Studiestöd	3,1	3,8
Uo 16 Utbildning och univ.forskning	7,5	5,9
Större minskningar
Uo 13 Ek. trygghet vid arbetslöshet	-9,9	-7,9
Uo 14 Arbetsmarknad och arbetsliv	-5,8	-3,1
Uo 18 Samhällsplan, bostadsförsörjn. m.m	-7,2	-12,6

¹ Fastprisberäkning av de totala takbegränsade utgifter är gjord med BNP-
deflator. För att möjliggöra en rättvisande jämförelse över tiden har utgifterna
1999 korrigerats för de tekniska justeringar som har gjorts av utgiftstaket. För
fastprisberäkning av respektive utgiftsområde har implicitprisindex för statlig
konsumtion och investeringar använts samt KPI för övriga delar. Belopp i mil-
jarder kronor är beräknade i 1999 års prisnivå.

Diagram 4.2 Realekonomiskt fördelade takbegränsade
utgifter 1999

50,4%

De takbegränsade utgifterna ökar realt med
knappt 7 miljarder kronor under perioden 1999-
2003, vilket motsvarar en årlig ökningstakt om
0,2 procent. I tabell 4.12 redovisas de utgiftsom-
råden som uppvisar större ökningar eller minsk-
ningar i fasta priser under denna period.

I tabell 4.13 redovisas de beräknade utgifterna i
löpande priser per utgiftsområde för åren 1999-
2003.

De största utgiftsökningarna under perioden
återfinns under följande utgiftsområden:

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Under perioden 1999-2003 ökar utgiftsområdet
med 5,8 miljarder kronor eller med 46,4 procent.
I fasta priser motsvarar det en årlig ökningstakt
om 8 procent.

Ökningen mellan åren 1999 och 2003 förkla-
ras av bruttonationalinkomstens (BNI) tillväxt
och av att biståndsmålet successivt höjs under
perioden. BNI i löpande priser beräknas öka med
i genomsnitt 4,9 procent per år under perioden
1999-2003. Biståndsmålet för 1999 uppgår till
0,705 procent av BNI. Regeringen föreslår i den-
na proposition att biståndsmålet 2003 höjs till
0,81 procent av BNI. Biståndsmålet ökar därmed
med 0,105 procentenheter mellan åren 1999 och
2003.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg

Utgifterna ökar med 5,2 miljarder kronor under
perioden 1999-2003, vilket i fasta priser motsva-
rar en ökningstakt om 3 procent per år.

Anslaget Kostnader för statlig assistansersättning
beräknas öka kraftigt under perioden 1999-2003.

PROP. 1999/2000:100

För 1999 uppgick utgifterna för assistansersätt-
ningen till 4,5 miljarder kronor. Under perioden
1999-2003 förväntas utgifterna öka med i ge-
nomsnitt 17 procent per år för att 2003 uppgå till

8,5 miljarder kronor. Ökningen beror främst på
att antalet personer med assistansersättning och
antalet assistanstimmar per person och vecka
ökar kraftigt under beräkningsperioden.

Vidare beräknas anslaget Sjukvårdsförmåner
öka med 0,8 miljarder kronor under perioden
1999-2003. Ökningen beror huvudsakligen på
regeringens förslag att tillföra tandvården
200 miljoner kronor år 2002 och 500 miljoner
kronor år 2003.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp

Anslagen inom utgiftsområdet beräknas öka
med 16,1 miljarder kronor under perioden 1999-
2003 eller med i genomsnitt 4,3 procent per år. I
fasta priser motsvarar det en ökning på 2,3 pro-
cent per år. För 2003 beräknas utgifterna till to-
talt 104,7 miljarder kronor, vilket innebär att ut-
giftsområdet är det största på statsbudgeten detta
år.

Utgifterna för sjukförsäkringen ökade kraftigt
under 1998. Utvecklingen under 1999 har inne-
burit en fortsatt ökning av sjukfrånvaron, om än
i något avtagande takt. Antalet ersatta nettosjuk-
dagar (hela dagar) ökade med drygt 24 procent
under 1999. Beräkningen för åren 2000-2003
bygger bl.a. på att antalet ersatta sjukdagar under
år 2000 kommer att öka med drygt 20 procent
jämfört med 1999 och att antalet sjukdagar åren
därefter ökar i proportion till arbetskraft-
en. Prognosen är dock osäker. Anslaget Sjukpen-
ning och rehabilitering m.m. beräknas öka med

12,8 miljarder kronor 1999-2003 eller med i ge-
nomsnitt 9,9 procent per år. Vidare beräknas an-
slaget Förtidspensioner öka med 3,4 miljarder
kronor under perioden 1999-2003. Orsaken är
bl.a. prisbasbeloppets ökning.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och bam

Utgifterna beräknas öka med 9,2 miljarder kro-
nor under perioden 1999-2003. I fasta priser
motsvarar det en genomsnittlig årlig ökning på

3,3 procent.

Huvuddelen av ökningen återfinns på ansla-
gen Allmänna barnbidrag och Föräldraförsäkring.
Utgifterna för barnbidrag ökar 2000 och 2001 till
följd av att bidraget höjs med 100 kronor per
barn och månad respektive år. Under perioden

1999-2003 ökar utgifterna för barnbidrag med
totalt 3,9 miljarder kronor. Utgifterna för föräld-
raförsäkringen ökar 1999-2003 med 4,8 miljarder
kronor. Ökningen förklaras bl.a. av ökad medel-
ersättning och av förslaget om en extra
s.k. pappa- och mammamånad i föräldraförsäk-
ringen fr.o.m. 2002.

Utgiftsområde 15 Studiestöd

Utgifterna inom utgiftsområdet ökar med

4,9 miljarder kronor under perioden 1999-2003,
vilket i fasta priser motsvarar en ökning om

3,8 procent per år.

Förändringen under beräkningsperioden be-
ror till största delen på utvecklingen för anslagen
Studiemedel m.m. och Vuxenstudiestöd m.m. Ut-
gifterna för studiemedel beräknas öka med

10.6 miljarder kronor under perioden 1999—
2003. De ökade utgifterna är främst en konske-
vens av det nya studiestödssystem som införs
den 1 juli 2001 och som beräknas öka utgifterna
på anslaget med 7,8 miljarder kronor år 2003. De
ökade utgifterna kan i övrigt främst hänföras till
högre utgifter för räntor och avskrivningar om ca
2,7 miljarder kronor. Utgifterna för vuxen-
studiestödet beräknas minska med 5,8 miljarder
kronor mellan åren 1999 och 2003. Minskningen
beror på en lägre efterfrågan på vuxenstudiestöd,
delvis till följd av att det sker en nedtrappning av
platsbidraget till kommunerna för kommunal
vuxenutbildning (kunskapslyftet) på utgiftsom-
råde 16, vilket medför lägre utgifter för vuxen-
studiestödet.

Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning

Inom utgiftsområdet ökar utgifterna med

11.6 miljarder kronor åren 1999-2003, vilket
motsvarar en genomsnittlig ökning på 5,9 pro-
cent per år i fasta priser.

Införandet av en maxtaxa i barnomsorgen
väntas leda till utgifter om totalt ca 5,6 miljarder
kronor vid en fullt utbyggd reform, vilket inklu-
derar införande av allmän förskola för fyra- och
femåringar 2003. Under perioden planeras en
betydande utbyggnad av grundutbildningen vid
universitet och högskolor samt en förstärkning
av anslagen till forskning. Totalt har drygt 5 mil-
jarder kronor tillförts utgiftsområdet för nya
högskoleplatser och forskning. Antalet platser i
kunskapslyftet minskar under perioden vilket
förväntas leda till att utgifterna för kunskapslyf-
tet minskar med 2,2 miljarder kronor under pe-
rioden 1999-2003. Resterande ökning av utgif-

PROP. 1999/2000:100

terna på utgiftsområdet förklaras främst av pris-
och löneomräkning av förvaltningsanslagen samt
kostnader för statliga avtalsförsäkringar.

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
Mellan åren 1999 och 2003 beräknas utgifterna
öka med drygt 22 miljarder kronor eller med i
genomsnitt 3,9 procent per år. I fasta priser mot-
svarar detta en årlig ökning med i genomsnitt
2 procent.

Antalet pensionärer ökar i relativt begränsad
utsträckning. Orsaken till den kraftiga utgiftsut-
vecklingen beror till stor del på högre prisbasbe-
lopp och högre genomsnittlig ATP-nivå. Pris-
basbeloppet förväntas öka med 1 900 kronor
mellan 1999 och 2003, vilket förklarar omkring
hälften av utgiftsökningen under perioden 1999—
2003. Resterande del förklaras huvudsakligen av
att äldre pensionärer med låg ATP successivt er-
sätts av nytillkommande pensionärer med avse-
värt högre ATP. Dessa nytillkommande pensio-
närer har i genomsnitt fler ATP-år och även
högre medelpoäng.

De största utgiftsminskningarna under perio-
den 1999-2003 finns under följande tre utgifts-
områden:

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet

Mellan åren 1999 och 2003 beräknas utgifterna
minska med 8 miljarder kronor. I fasta priser
uppgår minskningen till i genomsnitt 7,9 procent
per år.

År 1999 var den öppna arbetslösheten 5,6 pro-
cent av arbetskraften, vilket motsvarar omkring
241 000 personer. Den öppna arbetslösheten be-
räknas minska successivt under perioden för att
2003 uppgå till i genomsnitt 4 procent av arbets-
kraften. Det motsvarar en minskning med om-
kring 66 000 personer jämfört med 1999. Till
följd av lägre antaganden om den öppna arbets-
lösheten beräknas utgifterna för anslaget Bidrag
till arbetslöshetsersättning minska med 7,5 miljar-
der kronor under perioden 1999-2003.

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
De totala utgifterna för utgiftsområdet minskar
med 2,3 miljarder kronor under perioden 1999-

2003.1 fasta priser motsvaras detta en minskning
med i genomsnitt 3,1 procent per år.

Större delen av minskningen härrör från an-
slaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De rela-
tivt sett höga utgifterna 1999 förklaras främst av
höga styckkostnader inom olika arbetsmark-
nadspolitiska program. År 1999 uppgick antalet
personer i arbetsmarknadspolitiska program till
135 000 eller till 3,1 procent av arbetskraften.
Åren 2000-2003 beräknas antalet deltagare i de
arbetsmarknadspolitiska programmen ligga kvar
på denna nivå.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering bostads-
försörjning och byggande

Under perioden 1999-2003 minskar utgifterna
med 6,3 miljarder kronor. I fasta priser motsva-
rar detta en minskning med i genomsnitt 12,6
procent per år.

Anslaget Räntebidrag m.m. beräknas minska
med ca 5 miljarder kronor mellan 1999-2003.
Den kraftiga minskningen beror främst på att
det äldre räntebidragssystemet snabbt avvecklas
och på att bostadsbyggandet ligger kvar på en låg
nivå. Ytterligare en anledning till de allt lägre ut-
gifterna för räntebidragen är att det subventions-
system som infördes 1993 är konstruerat på ett
sådant sätt att det statliga bidraget minskar för
varje ny årgång som påbörjas. Resterande del av
minskningen under perioden 1999-2003 förkla-
ras till största delen av lägre utgifter för anslagen
Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet
och Bostadsbidrag. De minskade utgifterna för
statliga garantier för investeringar i bostäder för-
klaras av färre aktualiserade skador inom resul-
tatområdet äldre garantier. Det minskade
skadeutfallet beror främst på en lägre räntenivå
jämfört med tidigare år och på att garantiärenden
enligt det äldre systemet avslutas.

PROP. 1999/2000:100

ITabell 4.13 Utgifter som omfattas av utgiftstaket för staten 1999-2003 1
Miljarder kronor		1999	2000 Prognos	2001 Beräknat¹	2002 Beräknat¹	2003 Beräknat¹
UO 1	Rikets styrelse	4,5	5,1	5,3	5,1	5,0
U0 2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	1,5	1,7	1,6	1,6	1,6
U0 3	Skatteförvaltning och uppbörd	6,0	6,3	6,2	6,3	6,4
U0 4	Rättsväsendet	22,3	23,5	24,0	25,1	25,7
U0 5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2,9	3,1	2,9	2,9	2,9
U0 6	Totalförsvar	44,3	45,9	46,5	45,5	44,5
U0 7	Internationellt bistånd	12,4	15,2	15,0	15,6	18,2
U0 8	Invandrare och flyktingar	4,4	4,7	4,9	4,6	4,9
UO 9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	24,5	27,5	27,0	28,3	29,7
UO 10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	88,5	97,2	100,1	102,6	104,6
U0 11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	34,4	33,4	34,2	33,7	33,4
U0 12	Ekonomisk trygghet för familj och barn	41,2	44,6	48,2	49,6	50,4
U0 13	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	35,4	30,8	27,4	27,4	27,4
U0 14	Arbetsmarknad och arbetsliv	48,8	44,7	45,6	45,9	46,5
U0 15	Studiestöd	19,7	18,7	21,9	24,6	24,5
U0 16	Utbildning och universitetsforskning	29,1	32,2	34,7	39,7	40,7
UO 17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7,6	7,6	7,7	7,9	8,1
UO 18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	17,2	13,9	12,0	11,3	10,9
UO 19	Regional utjämning och utveckling	3,7	3,7	4,1	3,2	3,3
UO 20	Allmän miljö- och naturvård	1,6	1,7	2.0	2,2	2,4
U0 21	Energi	1,1	1,8	2,3	2,1	1,3
U0 22	Kommunikationer	25,6	25,9	24,7	25,1	26,1
UO 23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	11,9	10,3	13,7	13,8	13,9
UO 24	Näringsliv	3,2	3,3	3,2	3,0	2,9
UO 25	Allmänna bidrag till kommuner	102,5	98,2	101,8	101,8	104,2
UO 26	Statsskuldsräntor m.m.	89,9	93,4	69,3	65,7	58,6
UO27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	20,9	23,2	24,1	24,8	24,7
	Minskning av anslagsbehållningar			4,0	5,5	4,0
	Summa utgiftsområden	705,2	717,6	714,2	725,1	727,1
	Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor	615,4	624,2	645,0	659,4	668,5
	Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	136,1	139,9	144,7	151,3	158,4
	Takbegränsade utgifter	751,5	764,1	789,7	810,8	826,9
	Budgeteringsmarginal	1,5	0,9	2,3	6,2	20,1
	Utgiftstak för staten	753,0	765,0	792,0	817,0	847,0

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

¹ Enligt förslaget till preliminära utgiftsområdesramar (se tabell 7.1). Beräknad förbrukning av anslagsbehållningar och utnyttjande av anslagskredit redovisas sam-
mantaget för samtliga utgiftsområden under posten Minskning av anslagsbehållningar.

Statsskuldsräntor

Räntor på statsskulden ingår under utgiftsområ-
de 26 Statsskuldsräntor m.m. Utgifterna för
statsskuldsräntorna påverkas av flera faktorer.
Viktigast är storleken på statsskulden samt ränte-
och valutakursutvecklingen. Statsskuldsräntorna

påverkas även av tekniska faktorer till följd av
Riksgäldskontorets upplånings- och skuldför-
valtningsteknik.

År 1999 uppgick statsskuldsräntorna till
90 miljarder kronor eller 4,5 procent av BNP.
Under perioden 1999-2003 beräknas

PROP. 1999/2000:100

statsskuldsräntorna minska med 32 miljarder
kronor för att 2003 uppgå till 58 miljarder kro-
nor eller 2,5 procent av BNP. De kraftigt mins-
kade ränteutgifterna förklaras främst av den
amortering på statsskulden som sker till följd av
överföringar från AP-fonden till staten i sam-
band med ålderspensionsreformen samt försälj-
ningar av statligt aktieinnehav. En ytterligare
förklaring till de kraftigt minskade ränteutgifter-
na är att lån med höga kupongräntor successivt
förfaller och refinansieras med lägre kupon-
gräntor. I diagram 4.3 redovisas stats-
skuldsräntorna som andel av BNP för åren 1980-
2003.

I statsbudgeten redovisas statsskuldsräntor
kassamässigt. De kassamässiga statsskuldsräntor-
na redovisas i tabell 4.14.

Diagram 4.3 Statsskuldsräntor som andel av BNP
1980-2003

Procent av BNP

ITabell 4.14 Kassamässiga statsskuldsräntor 1
Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Räntor på lån i svenska kronor	68,5	63	47	45	43
Räntor på lån i utländsk valuta	22,0	21	20	19	18
Räntor på in- och utlåning	-2,4	-3	-4	-4	-5
Över-/underkurser vid emission	-2,4	2	0	-2	-3
Summa räntor	85,7	82	62	57	53
Valutaförluster/ -vinster	-6,3	0	6	5	4
Kursförluster/ -vinster	10,2	11	1	3	1
Övrigt	0,2	0	0	0	0
Summa ränte- utgifter	89,8	93	69	66	58

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

Statsskuldsräntornas andel av statsbudgetens to-
tala utgifter uppgick 1999 till 14,0 procent. Som
framgår av diagram 4.4 beräknas statsskuldrän-
tornas andel av de totala utgifterna minska med
6,0 procentenheter under perioden 1999-2003
för att 2003 uppgå till 8,0 procent av statsbudge-
tens utgifter.

Diagram 4.4 Statsskuldsräntor som andel av stats-
budgetens utgifter 1999-2003_________________

Procent av statsbudgetens utgifter

20 _r

0 I-----------------------------------------1------------------------------------------1------------------------------------------+-----------------------------------------1

99 00 01 02 03

I tabell 4.15 redovisas de kostnadsmässiga stats-
skuldsräntorna.

Kostnadsmässig redovisning innebär att rän-
teutgifterna periodiseras över lånens löptid. De
kostnadsmässiga statsskuldsräntorna är mindre
beroende av upplåningstekniken och kan lättare
förklaras av den underliggande lånebehovs- och
ränteutvecklingen. De kostnadsmässiga stats-
skuldsräntorna påverkar beräkningen av statens
finansiella sparande. Enligt den periodiserade re-
dovisningen kommer räntekostnaderna att
minska från 85 miljarder kronor år 1999 till
58 miljarder kronor år 2003. I förhållande till be-
dömningen i budgetpropositionen för 2000
minskar de kostnadsmässiga statsskuldsräntorna
med 3 respektive 5 miljarder kronor åren 2000
och 2001. För 2002 beräknas de kostnadsmässiga
statsskuldsräntorna uppgå till ungefär samma ni-
vå som angavs i budgetpropositionen för 2000.
De lägre kostnadsmässiga statsskuldsräntorna
2000 och 2001 förklaras huvudsakligen av en re-
dovisningsmässig förändring till följd av att ku-
pongutbetalningar periodiserats (se justering för
övriga räntor i tabell 4.15). Redovisningsföränd-
ringen görs för att nå en bättre överensstämmel-
se med nationalräkenskaperna.

PROP. 1999/2000:100

Tabell 4.15 Kostnadsmässiga statsskuldsräntor

Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Summa räntor enligt tabell 4.13	85,7	82	62	57	53
Justering för kursdifferen- ser vid emission	2,1	-3	-1	3	2
Justering för noll- kupongräntor	2,7	1	3	4	5
Justering för övriga räntor	-5,9	-7	-2	-2	-3
Summa kostnads- justeringar	-1,2	-10	1	6	4
Summa räntekostnader	84,6	73	64	63	58

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

4.4.3 Statsbudgetens saldo, statens
finansiella sparande och
statsskulden

Statsbudgetens saldo

För att statsbudgetens saldo skall överensstämma
med statens lånebehov redovisas Riksgäldskon-
torets (RGK) nettoutlåning och en kassamässig
korrigering på statsbudgeten. Riksgäldskontorets
nettoutlåning och den kassamässiga korrigering-
en ingår på budgetens utgiftssida vid sidan av de
utgifter som är grupperade på 27 utgiftsområden.
Riksgäldskontorets nettoutlåning och den
kassamässiga korrigeringen redovisas i tabell
4.16. Den finansiella överföring från AP-fonden
till staten som föranleds av det reformerade pen-
sionssystemet särredovisas också i tabellen.

Statsbudgetens saldo uppgick till 82 miljarder
kronor 1999. I år beräknas statsbudgetens saldo
uppgå till 96 miljarder kronor. Under perioden
2001-2003 beräknas statsbudgetens saldo uppgå
till 17, 40 respektive 52 miljarder kronor vid
oförändrade regler och politik. Till följd av att
överskotten i de offentliga finanserna beräknas
överstiga den målsatta nivån på 2 procent av
BNP under perioden 2001-2003 uppkommer ett
utrymme som i kalkylerna överförts till hushålls-
sektorn så att målet för den offentliga sektorns
finansiella sparande uppnås exakt. Om hela detta
utrymme tas i anspråk beräknas statsbudgetens
saldo uppgå till -10, 4 respektive -7 miljarder
kronor åren 2001-2003.

Riksgäldskontorets nettoutlåning
Riksgäldskontorets (RGK) nettoutlåning utgörs
av förändringen av dess utlåning och inlåning till
myndigheter, affärsverk, statliga bolag och vissa
fonder. De största delposterna utgörs av förän-
ringar av myndigheternas räntekontobehållning-
ar, in- och utbetalningar av premiepensions-
medel, Centrala studiestödsnämndens (CSN)
upplåning för finansiering av studielån samt in-
sättningsgarantiavgifter.

Sedan 1995 har medel för premiepension av-
satts i RGK. För åren 1999-2003 beräknas de år-
liga inbetalningarna till drygt 20 miljarder kro-
nor. Inbetalningarna inklusive ränta kommer att
överföras till Premiepensionsmyndigheten
(PPM) med två års eftersläpning. Utbetalningen
år 2000 till PPM, som avser premiepensionsme-
del för åren 1995-1998, medför att RGK:s net-
toutlåning ökar med drygt 50 miljarder kronor
mellan 1999 och 2000.

Riksgäldskontorets utlåning till CSN beräk-
nas uppgå till omkring 11 miljarder kronor per år
under perioden 1999-2003. Underskottet i det
kommunala momssystemet uppgick vid årsskif-
tet 1999/2000 till drygt 2 miljarder kronor. För
2000 beräknas ett ytterligare underskott på

1,6 miljarder kronor. Sammantaget beräknas un-
derskottet uppgå till ca 4 miljarder kronor under
innevarande år. Regeringen föreslår att staten tar
över detta underskott som annars skulle fått
återbetalas av kommunsektorn via en högre
momsavgift.

Kassamässig korrigering

Kassamässig korrigering utgör skillnaden mellan
å ena sidan saldot av statsbudgetens anslag och
inkomsttitlar och å andra sidan nettot av in- och
utbetalningar över statsverkets checkräkning
(SCR) i Riksbanken. Skillnaden uppstår efter-
som redovisningen över SCR är kassamässig me-
dan statsbudgeten till viss del redovisas utgifts-
mässigt. Prognoser görs inte för denna post.

PROP. 1999/2000:100

ITabell 4.16 Statsbudgetens saldo och statsskulden
Miljarder kronor	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomster	648,9	706,3	724,5	809,6	720,6	754,2	784,0
Utgifter exkl. statsskuldsräntor¹	569,2	585,7	615,4	624,2	645,0	659,4	668,5
Statsskuldsräntor m.m.³	98,4	113,4	89,9	93,4	69,3	65,7	58,6
Saldo exkl. Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m. och beräkningsteknisk överföring	-18,6	7,2	19,3	92,0	6,3	29,0	57,0
Riksgäldskontorets nettoutlåning	-10,4	-2,8	-17.9	41,5	9.1	8,5	8,6
varav Kommunmomssystemet	-0,4	1,5	1,2	1,6
ln-/utlåning från myndigheter (räntekonto)³	10,5	2,6	-3,5
Inbetalning av premiepensionsmedel inkl, ränta	-12,1	-13,7	-26,1	-22,8	-22,1	-23,1	-23,9
Utbetalning av premiepensionsmedel				53,4	21,0	21,5	22,3
Lönegarantifonden, inkl, ränta	-0,7	-0,9	-0,4
CSN, studielån	9,9	10,1	11,0	11,0	11,0	10,6	10,6
Insättningsgaranti	-2,1	-2,1	-2,3	-2,3	-0,7	-0,7	-0,8
Övrigt, netto	-15,6	-0,3	2,1	0,6	-0,1	0,2	0,6
Kassamässig korrigering	-2,0	0,4	-44,8’
Överföring från AP-fonden				-45,0	-19,7	-19,1	-3,6
Statsbudgetens saldo före beräkningsteknisk överföring till hushållen	-6,2	9.7	82	95,5	16,9	39,6	51,8
Beräkningsteknisk överföring till hushållen					27,3	35,9	58,9
Statsbudgetens saldo efter beräkningsteknisk överföring till hushållen	-6,2	9,7	82,0	95,5	-10,4	3,7	-7.1
Skulddispositioner m.m.	14,7	26,4	7,3	-22,4	-113,3^S	-7,0	-4,0
Statsskuldsförändring	20,9	16,8	-74,7	-117,9	-102,9	-10,7	3,1
Statsskuld vid årets slut efter beräkningsteknisk överföring till hushållen	1 432,1	1 448,9	1 374,2	1 256,3	1 153,3	1 142,6	1 145,7
Procent av BNP	79,4	76,7	69,7	60.3	52,5	50,1	49,3

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid,
‘inklusive minskning av anslagsbehållningar.
²Avser hela utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

³ Normalt görs inga prognoser på in/utlåning från myndigheter (räntekonto) utan här redovisas endast utfallet.

⁴ Varav 45 mdkr överföring från AP-fonden.

⁵ Varav nedskrivning av statsskulden p.g.a. statsobligationsöverföring från AP-fonden 98 mdkr.

Överföring från AP-fonden till statsbudgeten

Som ett led i den finansiella infasningen av det
nya ålderspensionssystemet kommer medel att
överföras från AP-fonden till RGK. Syftet med
överföringarna är att reducera den ökning av
statens lånebehov som det nya ålderspensions-
systemet annars leder till. För åren 1999 och

2000 har riksdagen beslutat att 45 miljarder kro-
nor skall överföras för vart och ett av åren. För

2001 har riksdagen fastställt överföringsbeloppet
till 155 miljarder kronor. Den sammanlagda
överföringen åren 1999 till 2001 uppgår därmed
till 245 miljarder kronor. Det slutliga överfö-
ringsbeloppet fastställs enligt pensionsöverens-
kommelsen vid en kontrollstation 2004.

Överföringen på 155 miljarder kronor år 2001
antas vara portföljneutral för AP-fonden. Detta
innebär, med nuvarande portfölj sammansätt-
ning, att statsobligationer till marknadsvärdet
105 miljarder kronor och bostadsobligationer till
marknadsvärdet 50 miljarder kronor överförs
detta år. Till skillnad från beräkningen i budget-
propositionen för 2000 får överföringen av
statsobligationer inte någon effekt på statsbud-
getens saldo. Statsskulden skrivs i stället direkt
ned med statsobligationernas nominella värde
motsvarande 98 miljarder kronor. Av bostads-
obligationsöverföringen, 50 miljarder kronor,
antas 20 miljarder förfalla 2001, 19 miljarder
kronor år 2002 och 4 miljarder kronor år 2003
vilket förbättrar statsbudgetens saldo med mot-

PROP. 1999/2000:100

svarande belopp dessa år. Efter 2003 beräknas
bostadsobligationer till ett värde av ca 10 miljar-
der kronor återstå vilket kommer att förbättra
statsbudgetens saldo kommande år.

Statsbudgetens saldo justerat för större
engångseffekter

I tabell 4.17 redovisas statsbudgetens saldo juste-
rat för större engångseffekter. Vid beräkningen
av det justerade budgetsaldot förutsätts det att
den del av överskottet i de offentliga finanserna
som överstiger det målsatta överskottet
(2 procent av BNP) överförs till hushållen.

Av tabellen framgår att det justerade budget-
saldot uppgick till 10 miljarder kronor år 1999.
En justering av budgetsaldot har då gjorts för
engångseffekter i form av inbetalningar av pre-
miepensionsmedel, försäljning av statligt aktie-
innehav och för överföringar från AP-fonden till
staten på 45 miljarder kronor. Under perioden
2000-2003 visar det justerade budgetsaldot un-
derskott under samtliga år. Det justerade bud-
getsaldots kraftiga försämring mellan 1999 och
2000 beror främst på avgiftsväxlingen till följd av
det reformerade pensionssystemet.

Tabell 4.17 Statsbudgetens saldo samt justering för större
engångseffekter

Miljarder kronor

	1999	2000	2001 2	002 2	003
Statsbudgetens saldo före beräkningsteknisk överföring till hushållen	82	96	17	40	52
Statsbudgetens saldo efter beräkningsteknisk överföring till hushållen	82	96	-10	4	-7
Större engångseffekter	72	122	35	34	19
varav försäljning av statligt aktieinnehav¹	1	108	15	15	15
Överföring från AP- fonden²	45	45	20	19	4
Premiepensionsmedel, nettoinbetalningar	26	-31³
Statsbudgetens saldo efter beräkningsteknisk överföring till hushällen och justerat för större engångseffekter	10	-27	-45	-30	-26
¹ Beloppet inkluderar aktieutdelning och inbetalning av reavinstskatt från Förvaltningsaktiebolaget Stattums försäljning av aktieinnehavet i Pharma- cia&Upjohn. ² Överföringen år 2001 uppgår till marknadsvärdet 155 mdkr, varav statsobli- gationer 105 mdkr och bostadsobligationer 50 mdkr. Statsskulden skrivs ner 2001 med statsobligationernas nominella värde 98 mdkr medan statsbudgetens saldo förbättras med 19,7, 19,1 och 3,6 mdkr åren 2001-2003 till följd av över- föringen av bostadsobligationer. Efter år 2003 återstår bostadsobligationer till ett värde av 9,9 mdkr.

³ Varav inbetalning 22,8 mdkr och utbetalning 53,4 mdkr. Utbetalningen avser
premiepensionsmedel för åren 1995-1998.

Engångseffekterna under perioden 2000-2003
uppgår sammantaget till över 200 miljarder kro-
nor. År 2001 uppstår dessutom en engångseffekt
på statsskulden då statsobligationer till ett nomi-
nellt värde av 98 miljarder kronor skrivs av i
samband med den finansiella överföringen från
AP-fonden. Engångseffekter förklarar därmed
hela minskningen av statsskulden mellan 1999
och 2003 på 230 miljarder kronor.

Medan engångseffekterna förbättrar statsbud-
getens saldo och möjliggör att statsskulden
amorteras, påverkar inte engångseffekterna över-
skotten i de offentliga finanserna och därmed
inte heller möjligheterna att uppnå målsatta över-
skott. Utgiftstaket påverkas inte heller av dessa
engångseffekter.

Statsbudgetens saldo och statens finansiella
sparande

Statsbudgetens saldo omfattar alla transaktioner
som påverkar statens lånebehov, dvs. även Riks-
gäldskontorets nettoutlåning och överföringar
till eller från AP-fonden. Statens finansiella spa-
rande visar däremot endast den förändring av
statens finansiella nettoförmögenhet som beror
på reala transaktioner. Detta innebär att föränd-
ringar av statsbudgetens saldo inte alltid leder till
en motsvarande förändring av statens finansiella
sparande. Ett exempel på en transaktion som på-
verkar statsbudgetens saldo men inte statens fi-
nansiella sparande är försäljning av statligt aktie-
innehav. Försäljning av statligt aktieinnehav
förbättrar statsbudgetens saldo medan statens
finansiella sparande förblir oförändrat eftersom
statens förmögenhet inte förändras genom att en
tillgång (aktier) byts mot en annan tillgång
(pengar).

I tabell 4.18 redovisas de viktigaste skillnader-
na mellan statsbudgetens saldo och statens finan-
siella sparande. Den stora skillnaden 2001 beror
på att överföringen från AP-fonden ökar statens
finansiella sparande med 155 miljarder kronor
medan statsbudgetens saldo endast ökar med 20
miljarder kronor. En mer permanent skillnad
mellan statsbudgetens saldo och statens finansi-
ella sparande utgörs av den årliga utlåning som
Riksgäldskontoret förmedlar till studerande via
CSN. Denna utlåning belastar statsbudgetens
saldo med 8-9 miljarder kronor varje år medan
statens finansiella sparande inte påverkas. Ytter-
ligare en post som påverkar statsbudgetens saldo,
men inte statens finansiella sparande, är kurs-
och valutaförluster på statsskulden.

PROP. 1999/2000:100

Tabell 4.18 Statsbudgetens saldo och statens finansiella 1 sparande 1
Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Statsbudgetens saldo före beräk- ningsteknisk överföring	82.0	95,5	16,9	39,6	51,8
Effekt av överföring från AP-fonden		0	135,3	-19,1	-3,6
CSN studielån¹	7,9	8,4	8,5	8,1	8,2
Försäljning av aktiebolag m.m.		-108	-15	-15	-15
Kurs-/valuta förluster på statsskulden	4,1	11,2	6,8	8,1	5,4
Periodiserings- effekter m.m.	-17,5	-8,6	5,9	-0,8	-4,1
Finansiellt sparan- de i staten före beräkningsteknisk överföring	76,5	-1,5	158,4	20,9	42,7
Beräkningsteknisk överföring till hus- hållen			27,3	35,9	58,9
Finansiellt sparan- de i staten efter beräkningsteknisk överföring	76,5	-1.5	131,1	-15,0	-16,2

'Nettot inkluderar förutom "CSN studielån” under Riksgäldskontorets nettoutlå-
ning (tabell 4.16) även inbetalningar på inkomsttypen 4000 Återbetalning av
lån.

228 miljarder kronor under perioden 1999-2003.
Statsskulden beräknas minska med 147 miljarder
kronor mer än det under perioden ackumulerade
budgetsaldot. Den främsta förklaringen till detta
är att statsobligationer till ett nominellt värde av
98 miljarder kronor skrivs av mot statsskulden i
samband med att medel förs över från AP-
fonden 2000 till följd av det reformerande pen-
sionssystemet. En annan viktig förklaring är att
kronan antas stärkas mot övriga valutor vilket
beräknas minska valutaskulden med cirka
40 miljarder kronor under perioden 1999-2003.
Minskningen av statsskulden till följd av kron-
förstärkningen redovisas under posten skulddis-
positioner m.m. i tabell 4.16.

I diagram 4.5 redovisas statsskuldens andel av
BNP (skuldkvoten) under perioden 1980-2003.
Stora budgetunderskott i början av 1990-talet
innebar att statsskulden ökade till drygt 75 pro-
cent av BNP 1993. Under åren 1994-1997 stabi-
liserades skuldkvoten kring 80 procent av BNP.
Skuldkvoten minskar åren därefter och beräknas
uppgå till 48 procent 2003. Den kraftiga minsk-
ningen av skuldkvoten beror till största delen på
de engångseffekter som har redovisats ovan samt
på BNP-tillväxten.

Av tabell 4.18 framgår att statens finansiella spa-
rande på sikt visar ett underskott. Överskottet i
de offentliga finanserna kommer i stället att ge-
nereras i kommunsektorn och i ålderspensions-
systemet vid sidan om statsbudgeten (se tabel-
lerna 4.19 och 4.20). Detta är en följd av att
ålderspensionsreformen innebär en omfördel-
ning av det offentliga sparandet från staten till
ålderspensionssystemet.

Statsskulden

Statsskulden uppkommer genom statens upplå-
ning för att täcka underskott i den löpande verk-
samheten eller för att finansiera investeringar och
kreditgivning. Statsskuldens utveckling bestäms
framför allt av statsbudgetens saldo. Skulden på-
verkas emellertid också av valutakursförändring-
ar eftersom nära 30 procent av skulden är upplå-
nad i utländsk valuta. Denna del av skulden
värderas till aktuella valutakurser.

Statsskulden uppgick vid utgången av 1999 till
1 374 miljarder kronor vilket är 75 miljarder
kronor lägre än föregående år. Som framgår av
tabell 4.16 beräknas statsskulden minska med

Diagram 4.5 Statsskuldens utveckling 1980-2003

Procent av BNP

4.5 Kommunsektorns finanser

Kommuner och landsting är enligt kommunalla-
gen skyldiga att uppnå ekonomisk balans från
och med 2000. Om utfallet visar att kostnaderna
överstiger intäkterna skall underskottet täckas
inom två år. Bedömningen av hur kommunsek-
torns konsumtionsutgifter utvecklas har gjorts

PROP. 1999/2000:100

mot beaktande av balanskravet. Kalkylerna byg-
ger på oförändrade skattesatser fr.o.m. 2000.

Kommunsektorns konsumtionsutgifter be-
räknas öka relativt starkt 1999 och 2000 med till-
växttal mellan 1,5 procent och 2,0 procent per år
(exklusive den institutionella överföringen av
Svenska kyrkan till hushållssektorn). Under pe-
rioden 2001-2003 dämpas konsumtionsutveck-
lingen till drygt 0,5 procent per år, vilket hänger
samman med den svagare utvecklingen av skat-
tebasen.

Den institutionella överföringen av Svenska
kyrkan till hushållens ideella organisationer
minskar kommunsektorns inkomster och utgif-
ter med cirka 13 miljarder kronor från och med
2000. Kommunsektorns finansiella sparande
2001-2002 förutses bli ungefär detsamma som
det som prognostiserades i budgetpropositionen
för 2000. Det finansiella sparandet beräknas till
11 miljarder kronor i år och till 13 miljarder nästa
år.

Om det finansiella sparandet justeras för vissa
skillnader jämfört med den kommunala redovis-
ningen, bl.a. skatternas periodisering, årets nyin-
tjänade pensionsrätter, investeringar och av-
skrivningar, erhålls ett justerat sparande som är
jämförbart med årets resultat. Det justerade spa-
randet förbättras kraftigt fram till 2001. För
kommunsektorn som helhet torde balanskravet
vara i huvudsak uppfyllt från och med 2000.

ITabell 4.19 Kommunsektorns finanser 1999-2003 1
Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomster	451	472	487	500	518
Skatter	316	337	348	356	370
Statsbidrag¹	83	84	87	90	92
Skatter och stats- bidrag, % av BNP	20,2	20,2²	19,8	19,5	19,5
Övrigt	52	51	53	54	55
Utgifter	454	461	477	497	516
Konsumtion	378	384	399	417	433
Volymförändring³	2,0	-1,3*	0,7	0,4	0,6
Övrigt	75	77	79	81	83
Finansiellt sparande	-3	11	10	2	2
Justerat sparande	-3	6	8	5	6

Anm: Kommunsektorn redovisas exkl. kyrkan fr.o.m. år 2000.

¹ Statsbidrag redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingens
avgifter till det kommunala momssystemet.

² Efter överföringen av kyrkan till hushållssektorn. Inkl, kyrkan uppgår andelen
till 20,8%.

³ Årlig procentuell förändring av konsumtionsutgifter i fasta priser.

⁴ Effekten av överföringen av kyrkan från kommunsektorn till hushållens ideella
organisationer uppgår till 2,7 % av konsumtionsutgifterna. Exkl. överföringen
blir utvecklingstakten 1,3 %.

Källa: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet

4.6 Ålderspensionssystemet

Ålderspensionsreformen innebär att AP-fonden
fr.o.m. 1999 har fått en delvis ny roll. Fonden fi-
nansierar numera inkomstbaserade ålderspensio-
ner inom det reformerade systemets s.k. fördel-
ningsdel. Finansieringen av efterlevande- och
förtidspensioner sker över statsbudgeten. Vidare
medför reformen att fondens avgiftsinkomster
förstärks genom införande av statliga ålderspen-
sionsavgifter på vissa transfereringar m.m., som
betalas över statsbudgeten. Avgiftsuttaget är
fr.o.m. i år 10,21 procent för ålderspensionsav-
giften och 7 procent för den allmänna pen-
sionsavgiften.

Vid sidan av AP-fonden sker en förmögen-
hetsuppbyggnad inom premiepensionssystemet.
De medel som sedan 1995 avsätts motsvarar in-
tjänad premiepensionsrätt och placeras först i
Riksgäldskontoret (RGK) och därefter hos den
fondförvaltare som den enskilde själv väljer. Ge-
nom att den statliga myndigheten Premiepen-
sionsmyndigheten (PPM) formellt är ägare av
fondandelarna inräknas sparandet i premiepen-
sionssystemet i den offentliga sektorn. Under
den tillfälliga förvaltningen i RGK ingår avsätt-
ningarna till premiepensionssystemet i statens
sparande och reducerar därmed statsskulden.
Under 2000 överförs retroaktiva premiepen-
sionsmedel avseende inkomståren 1995-1998
från RGK till PPM. Därefter överförs medel
motsvarande premiepensionsrätten till PPM and-
ra året efter inkomståret. Det sparande som sker
inom premiepensionssystemet motsvaras således
av ett minskat sparande i staten.

Ålderspensionsreformen medför en påtaglig
belastning för statens finanser. Det är en följd av
ändrad fördelning av avgiftsinkomster och pen-
sionsutbetalningar mellan staten och pensions-
systemet samt statliga ålderspensionsavgifter.
Som kompensation överförs under åren 1999
och 2000 ett belopp om 45 miljarder kronor var-
dera åren från AP-fonden till staten. År 2001
sker ytterligare en överföring på 155 miljarder
kronor. Den finansiella infasningen av det re-
formerade ålderspensionssystemet påverkar det
finansiella sparandet under perioden 1999-2001.
När infasningen är över beräknas sparandet i
pensionssystemet, dvs. AP-fonden och premie-
pensionssystemet, uppgå till 2,6 procent av BNP
åren 2002 och 2003. Det innebär att mer än hela
överskottsmålet för de samlade offentliga finan-
serna ligger i pensionssystemet och används för
att bygga upp pensionsfonderna. Överskottet i

PROP. 1999/2000:100

ålderspensionssystemet fördelas med omkring
hälften på AP-fonden och hälften på PPM.
Jämfört med vad som beräknades i budgetpropo-
sitionen för 2000 har det finansiella sparandet, till
följd av en större överföring av premiepensions-
medel från RGK:s förvaltning till PPM samt
högre inkomster av räntor och utdelningar, revi-
derats upp med ca 6 miljarder kronor 2000.

Samma faktorer samt högre avgiftsinkomster
medför att det finansiella sparandet justeras upp
med ca 10 miljarder kronor 2002. För 2001 är
sparandet oförändrat jämfört med prognosen i
budgetpropositionen.

ITabell 4.20 Ålderspensionssystemet I
Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomster	148	235	203	210	220
Avgifter	111	149	155	162	168
Premiepensionsmedel		53	21	22	22
Räntor, utdelningar m.m.	37	32	27	27	30
Utgifter	185	185	300	152	159
Pensioner	135	139	144	150	157
Överföring till staten	45	45	155
Övriga utgifter	5	1	1	1	1
Finansiellt sparande i ålderspensionssystemet	-37	49	-97	58	61
Procent av BNP	-1,9	2,4	-4,4	2,6	2,6
AP-fonden	-37	-4	-121	33	34
Premiepensionsmyndigheten		53	23	25	27

PROP. 1999/2000:100

4.7 Den offentliga sektorns
finanser

Förra året uppgick den offentliga sektorns fi-
nansiella sparande till 38 miljarder kronor eller

1,9 procent av BNP. Det är nära 30 miljarder
kronor över det ursprungligt satta målet om
ett överskott på 0,5 procent av BNP.

År 2000 beräknas sparandet till 2,8 procent
av BNP, vilket överstiger målet på 2 procent av
BNP med en marginal på ca 17 miljarder kro-
nor. De totala inkomsterna sjunker med 1,5-2
procentenheter som andel av BNP jämfört
med 1999. Av nedgången beror ca 0,5 procen-
tenheter på att Svenska kyrkan från och med
2000 ej längre räknas in i den offentliga sek-
torn och därmed bortfaller kyrkoskatten. De
offentliga utgifterna reduceras i motsvarande
grad av Svenska kyrkans skiljande från staten.
Sammantaget sjunker utgifterna som andel av
BNP med drygt 3 procentenheter. Därav sva-
rar minskade ränteutgifter för 1 procentenhet.

Vid hittills beslutade och föreslagna regler
ökar det finansiella sparandet som andel av
BNP till 3,2 procent 2001, till 3,6 procent
2002 och till 4,5 procent 2003. Det förbättrade
sparandet beror på en fortsatt nedgång av ut-
gifterna som andel av BNP, bl.a. genom sänkta
ränteutgifter för statsskulden. Inkomst- och
skattekvoten går ned ytterligare 2001, delvis
till följd av att en del av de från och med i år
genomförda skattesänkningarna påverkar in-
komsterna först nästa år. Den antagna återfö-
ringen av den rullande fastighetstaxeringen och
återställningen av fastighetsskatten för bo-
stadshyreshus från och med nästa år får till
större delen genomslag på skatteinkomsterna
2002. Inkomsterna av räntor och utdelningar
minskar eftersom de finansiella tillgångarna
minskar, främst genom AP-fondens överför-
ingar till staten (se avsnitt 4.4.3), men även till
följd av försäljningar av statligt aktieinnehav.
Inkomsterna från dessa försäljningar räknas
inte in i det finansiella sparandet. Däremot re-
duceras den offentliga skulden och ränteutgif-

terna när försäljningsinkomsterna används till
amorteringar av statsskulden.

Det prognostiserade finansiella sparandet
åren 2001, 2002 och 2003 överstiger målet om
ett överskott på 2 procent av BNP med 27, 36,
och 59 miljarder kronor. I beräkningarna av
ränteutgifter och statsskuld har detta finansi-
ella utrymme beräkningstekniskt överförts till
hushållssektorn så att målet för den offentliga
sektorns finansiella sparande uppnås exakt.

Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld definieras enligt de s.k.
Maastrichtkriterierna som det nominella vär-
det av skulder minskat med den offentliga
sektorns innehav av egna skulder. För svenska
förhållanden innebär definitionen att stats-
skulden och den kommunala sektorns skulder
på kreditmarknaden minskas med AP-fondens
innehav av statliga och kommunala skulder.
Den konsoliderade bruttoskulden är lägre än
statsskulden och uppgick vid utgången av 1999
till 65,5 procent av BNP. Som andel av BNP
har den konsoliderade skulden minskat sedan
1995. Under prognosperioden minskar den
även nominellt och beräknas understiga
60 procent av BNP i år.

Nettoskulden, som är nettot av den offent-
liga sektorns samtliga finansiella tillgångar och
skulder, sjunker i takt med de finansiella över-
skotten och de värdeförändringar som sker på
tillgångar och skulder.

Under 2002 beräknas nettoskulden vara
borta och vändas till en positiv finansiell net-
toställning för den offentliga sektorn. De fi-
nansiella tillgångarna, som till största delen
finns i pensionssystemet, kommer då att vara
större än skulderna.

Jämfört med prognosen i budgetpropositio-
nen för 2000 har det finansiella sparandet revi-
derats upp med 17 miljarder kronor 2000, med
28 miljarder kronor 2001 och med 17 miljarder
kronor 2002. Uppjusteringen beror till större
delen på högre skatteinkomster och lägre rän-
teutgifter än vad som beräknades i budgetpro-
positionen. De offentliga utgifterna exklusive
räntor har också reviderats upp.

PROP. 1999/2000:100

\|Tabell 4.21 Den offentliga sektorns finanser 1999-2003 \|
Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomster	1 188	1 210	1 244	1 292	1 343
Procent av BNP	60,2	58,1	56,7	56,5	56,6
Skatter och avgifter	1 043	1 066	1 106	1 154	1 199
Procent av BNP	52,9	51,2	50,4	50,6	50,6
Kapitalinkomster	70	68	60	58	61
Övriga inkomster	74	76	78	80	83
Utgifter	1 151	1 151	1 173	1 211	1 237
Procent av BNP	58,4	55,3	53,4	53,1	52,2
Transfereringar	464	465	473	485	492
Konsumtion och investeringar	582	599	622	648	673
Ränteutgifter	105	87	77	77	71
Finansiellt sparande offentlig sektor	37	59	71	82	106
Procent av BNP	1,9	2,6	3,2	3,6	4,5
Saldoutrymme			27	36	59
Procent av BNP			1,2	7.6	2,5
Finansiellt sparande enligt mål	10	42	44	46	47
Procent av BNP	0,5	2.0	2,0	2,0	2.0

Finansiell ställning

Nettoskuld	224	73	14	-39	-91
Procent av BNP	11,4	3,5	0,6	-1,7	-3,8
Konsoliderad bruttoskuld	1 292	1 199	1 153	1 130	1 124
Procent av BNP	65,5	57,6	52,5	49,5	47,4

Uppföljning av 1999,
prognos och tilläggs-
budget för 2000

PROP. 1999/2000:100

5 Uppföljning av 1999, prognos och
tilläggsbudget för 2000

5.1 Inledning

För budgetåret 1999 redovisas ett preliminärt
utfall i avsnitt 5.2. En detaljerad redovisning av
det slutliga utfallet för budgetåret 1999 kommer
att ges i en skrivelse till riksdagen i slutet av maj
2000. En uppföljning av det preliminära utfallet
för inkomsterna återfinns i avsnitt 6.6.

I avsnitt 5.3 redovisas en första utgiftsprogno-
sen för 2000, inklusive utgifterna för ålderspen-
sionssystemet vid sidan av statsbudgeten. En
andra prognos kommer att redovisas i budget-
propositionen för 2001. Inkomstberäkningarna
för 2000 redovisas i avsnitt 6.4.

Förslag till tilläggsbudget för 2000 redovisas i
avsnitt 5.4.

5.2 Statsbudgetens preliminära
utfall 1999

5.2.1 Budgetsaldo 1999

Statsbudgetens saldo är detsamma som statens
lånebehov (med motsatt tecken). Ett positivt
saldo innebär att staten amorterar på statsskul-
den.

I tabell 5.1 redovisas det preliminära utfallet
för statsbudgeten och en jämförelse görs med
anvisade belopp i statsbudgeten. Budgetsaldot
uppgick 1999 till 82 miljarder kronor. I stats-
budgeten beräknades budgetsaldot till 16 miljar-
der kronor. Utfallet blev därmed 66 miljarder
kronor bättre än beräknat. Jämfört med utfallet
1998 har statsbudgetens saldo förbättrats med

72,3 miljarder kronor. Det stora budgetöver-
skottet för 1999 beror till stor del på engångs-
effekter i form av överföringar från AP-fonden,
45 miljarder kronor, och inbetalningar av pre-
miepensionsmedel till Riksgäldskontoret, 26
miljarder kronor. Justerat för dessa större en-
gångseffekter uppgick statsbudgetens saldo för
1999 till 10 miljarder kronor.

Statsbudgetens inkomster beräknades i stats-
budgeten till 696,4 miljarder kronor. Det preli-
minära utfallet blev 724,5 miljarder kronor, vilket
är 28,1 miljarder kronor högre än beräknat. Ök-
ningen förklaras främst av högre skatte-
inkomster, som preliminärt blev 41,9 miljarder
kronor högre än beräknat, se vidare avsnitt 6.6.

Det preliminära utfallet för statsbudgetens ut-
gifter blev 642,6 miljarder kronor. Det är 37,8
miljarder kronor lägre än budgeterat. Orsaken är
främst att Riksgäldskontorets nettoutlåning blev
45 miljarder kronor lägre än beräknat, varav den
största delen förklaras av att starten av det nya
premiepensionssystemet försenades. Därmed
genomfördes inte den budgeterade överföringen
på 37 miljarder kronor till Premiepensionsmyn-
digheten under 1999. Dessutom gjordes en extra
överföring från AP-fonden till Riksgäldskonto-
ret för att korrigera för att Premiepensionssys-
temet tillfördes för lite medel under åren 1995—
1997.

4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 100

PROP. 1999/2000:100

Tabell 5.1 Statsbudgetens preliminära utfall 1999

Miljarder kronor	Stats budget	Tilläggs -budget	Totalt	Preli- minärt utfall	Diff utfall stats- budget
Inkomster	696,4		696,4	724,5	28,1
Varav skatte- inkomster	630,6		630,6	672,4	41,9
Utgifter:	680,4	8.6	688,9	642,6	-37,8
Varav utgifter exkl. stats- skuldsräntor	613,8‘	8,6	622,4	615,4	1,5
Varav stats- skuldsräntor	84,6	0,0	84,6	89,9	5,3
Varav riks- gäldskontor- ets nettoutlå- ning m.m.²	-18,0	0,0	-18,0	-62,7	-44,7
Budgetsaldo	16,0	■8,6	7.5	82,0	66,0

^nk^östér^insknin^^nslägsbehåHningänne^niHjärdedäönö^^

² Inkl, kassamässig korrigering och finansiell överföring från AP-fonden till
Riksgäldskontoret.

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

5.2.2 Takbegränsade utgifter 1999

Utgiftstaket för staten omfattar utgiftsområdena
1-25 samt 27. Utgiftsområde 26 Statsskuldsrän-
tor m.m. ingår inte i de utgifter som utgiftstaket
omfattar. I de takbegränsade utgifterna ingår
också ålderspensionssystemet vid sidan av stats-
budgeten samt posten Minskning av anslagsbe-
hållningar. Skillnaden mellan det fastställda ut-
giftstaket och de takbegränsade utgifterna utgörs
av budgeteringsmarginalen.

Riksdagen fastställde våren 1996 utgiftstaket
för staten för budgetåret 1999 till 735 miljarder
kronor. Med anledning av riksdagsbeslutet om
sänkt fastighetsskatt sänktes utgiftstaket med 1
miljard kronor (bet. 1997/98:FiU20) till 734
miljarder kronor. I budgetpropositionen för
1999 gjordes en teknisk justering av utgiftstaket
till följd av ålderspensionsreformen med 19 mil-
jarder kronor, vilket innebar att utgiftstaket höj-
des till 753 miljarder kronor.

I budgetpropositionen för 1999 beräknades de
takbegränsade utgifterna till 749,7 miljarder kro-
nor (se tabell 5.2). Budgeteringsmarginalen be-
räknades uppgå till 3,3 miljarder kronor.

I 1999 års ekonomiska vårproposition gjorde
regeringen bedömningen att utgiftstaket för sta-
ten var hotat. Främsta orsaken var att utgifterna
för anslaget Sjukpenning och rehabilitering m.m.
under utgiftsområde 10 förväntades bli högre än
anvisade medel på statsbudgeten. Regeringen be-

slutade därför om ett antal utgiftsbegränsande
åtgärder för att undvika ett överskridande. Sam-
mantaget beräknades dessa åtgärder reducera ut-
gifterna med ca 8 miljarder kronor. Efter dessa
åtgärder beräknades budgeteringsmarginalen
uppgå till 1,2 miljarder kronor. I budget-
propositionen för 2000 beräknades budgete-
ringsmarginalen för 1999 till 1 miljard kronor.

Det preliminära utfallet för de takbegränsade
utgifterna blev 751,5 miljarder kronor. Det inne-
bär att budgeteringsmarginalen uppgick till 1,5
miljarder kronor, vilket är 1,8 miljarder kronor
lägre än vad som ursprungligen beräknades i
budgetpropositionen för 1999. Statens utgifter
exklusive statsskuldsräntor beräknas bli 1,5 mil-
jarder kronor högre än vad som budgeterades i
statsbudgeten. Det preliminära utfallet för ålder-
spensionssystemet vid sidan av statsbudgeten är
0,3 miljarder kronor högre än vad som beräkna-
des i budgetpropositionen för 1999.

Som andel av BNP uppgick de takbegränsade
utgifterna för 1999 preliminärt till 38,1 procent,
vilket är 0,1 procentenheter högre än 1998. Juste-
rat för tekniska förändringar (ålderspensions-
reformen) är däremot de takbegränsade utgifter-
na som andel av BNP ca 0,9 procentenheter lägre
jämfört med 1998. Jämfört med 1998 ökade de
takbegränsade utgifterna med 33,4 miljarder
kronor, varav ca 19 miljarder kronor p.g.a. ålder-
spensionsreformen.

Tabell 5.2 Takbegränsade utgifter 1999

Miljarder kronor	Stats- budgeten	Preliminärt utfall	Differens
Utgifter exkl. statsskulds- räntor	613,8'	615,4	1,5
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	135,8	136,1	0,3
Takbegränsade utgifter	749,7	751,5	1,8
Budgeteringsmarginal	3.3	1.5	-1.8
Utgiftstak för staten	753,0	753,0	0.0

^nk^oster^insknin^^nsiagsbehållningaurie^^iHIjarde^rönör
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

5.2.3 Statsbudgetens preliminära utgifter
1999

Som framgår av tabell 5.1 uppgick det preliminä-
ra utfallet för statsbudgetens utgifter till 642,6
miljarder kronor.

Avvikelserna per utgiftsområde i förhållande
till anvisade medel på statsbudgeten redovisas i
tabell 5.4. En större förbrukning än anvisade

PROP. 1999/2000:100

medel kan finansieras genom att myndigheterna
utnyttjar ingående reservationer/anslagssparande
eller anslagskredit eller genom att regeringen be-
slutar om s.k. medgivet överskridande.

Det preliminära utfallet för de 27 utgifts-
områdena är 6,9 miljarder kronor högre än bud-
geterat. För utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor
blev utfallet 5,3 miljarder kronor högre än bud-
geterat.

För tre utgiftsområden där större delen av ut-
gifterna består av transferingar, utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handi-
kapp, utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn och utgiftsområde 13 Ekono-
misk trygghet vid arbetslöshet, blev det prelimi-
nära utfallet sammanlagt 11 miljarder kronor
högre än anvisat på statsbudgeten.

Fyra utgiftsområden redovisar utfall som un-
derskrider budgeterade belopp i statsbudgeten
med mer än 1 miljard kronor: utgiftsområde 15
Studiestöd, utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande, utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner och utgifts-
område 27 Avgiften till Europeiska gemenska-
pen. Tillsammans redovisar dessa utgiftsområden
ett preliminärt utfall som är 8,1 miljarder kronor
lägre än anvisat på statsbudgeten.

Nedan kommenteras de större avvikelserna
mellan anvisade belopp i statsbudgeten och det
preliminära utfallet.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 11,9
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev
0,5 miljarder kronor högre än budgeterat. De
högre utgifterna är framför allt hänförliga till an-
slaget Biståndsverksamhet, vars utfall blev 0,4
miljarder kronor högre än anvisat. Förklaringen
är att regeringen i december 1999 beslutade om
ökade utbetalningar från anslaget för att uppnå
målet om ett biståndsutfall på 0,7 % av brutto-
nationalinkomsten. Den högre förbrukningen
inom utgiftsområdet ryms inom tillgängliga me-
del, då reservationer från tidigare budgetår har
nyttjats.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg

I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 24 mil-
jarder kronor. Det preliminära utfallet blev 0,5
miljarder kronor högre än budgeterat. De högre
utgifterna är framför allt hänförliga till anslaget
Bidrag för läkemedelsförmånen, vars utfall blev
0,7 miljarder kronor högre än anvisat. Förkla-

ringen till det högre utfallet är främst att slut-
regleringen av utbetalningen till landstingen av-
seende 1998 blev högre än väntat. På tilläggs-
budget tillfördes anslaget läkemedelsförmåner
knappt 0,2 miljarder kronor och dessutom höj-
des anslagskrediten. Vid utgången av 1999 hade
anslagskrediten utnyttjats med 0,8 miljarder
kronor.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp

I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 80,5
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev 8
miljarder kronor högre än budgeterat. De högre
utgifterna är framför allt hänförliga till anslaget
Sjukpenning och rehabilitering, vars utfall blev 7,8
miljarder kronor högre än anvisat. Anslaget till-
fördes i budgetpropositionen för 2000 7,4 mil-
jarder kronor på tilläggsbudget. Därutöver har
anslagskrediten höjts till maximala 10 % och re-
geringsbeslut har tagits om medgivet över-
skridande på drygt 0,4 miljarder kronor. Utgif-
terna för sjukförsäkringen har ökat kraftigt un-
der 1999. Antalet ersatta nettosjukdagar (hela
sjukdagar) blev drygt 24% högre än 1998 och
medelersättningen per dag ökade med ca 5 %.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn

I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 39,9
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev

1,3 miljarder kronor högre än budgeterat. De
högre utgifterna är framför allt hänförliga till an-
slagen Föräldraförsäkring och Underhållsstöd,
vars utfall blev 0,8 respektive 0,4 miljarder kro-
nor högre än anvisat. Förklaringen till ökningen
av föräldraförsäkringen är bl.a. att fäder, som i
genomsnitt har en högre ersättningsnivå, ökade
sitt uttag av föräldraledighet. De högre utgifterna
för underhållsstödet beror bl.a. på att antagandet
om de bidragsskyldigas totala antal barn var för
lågt. Den högre förbrukningen inom utgiftsom-
rådet finansierades delvis genom utnyttjande av
gällande anslagskrediter och därutöver tilldelades
underhållsstödet 0,5 miljarder kronor på tilläggs-
budget.

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet

I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 33,8
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev

1,7 miljarder kronor högre än budgeterat. De
högre utgifterna är hänförliga till anslaget Bidrag
till arbetslöshetsersättning, vars utfall blev 1,7 mil-

PROP. 1999/2000:100

jarder kronor högre än anvisat. Därmed har an-
slagskrediten utnyttjats med 1,3 miljarder kro-
nor. En förklaring till den högre förbrukningen
är att utgifterna tidigare har underskattats för de
personer som räknas som sysselsatta i SCB:s ar-
betskraftsundersökning, men samtidigt uppbär
arbetslöshetsersättning, t.ex. deltidsarbetslösa
och tillfälligt anställda.

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 48,3
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev
0,5 miljarder kronor högre än budgeterat. De
högre utgifterna är framför allt hänförliga till an-
slaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utfallet
för anslaget blev 0,4 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten och 1,3 mil-
jarder högre än totalt anvisade medel. Den högre
förbrukningen ryms inom tillgängliga medel, då
anslagskrediten för anslaget höjdes under senare
delen av 1999. Vid 1999 års utgång hade anslags-
krediten utnyttjats med 1,3 miljarder kronor.

Utgiftsområde 11 Studiestöd

I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 22,4
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev

2,8 miljarder kronor lägre än budgeterat. De läg-
re utgifterna är framför allt hänförliga till ansla-
gen Studiemedel m.m. och Vuxenstudiestöd m.m.,
vars utfall blev 1,5 respektive 1,2 miljarder kro-
nor lägre än anvisat. Den lägre förbrukningen
inom utgiftsområdet förklaras av att studieme-
delsanslaget minskade p.g.a. en redovisnings-
teknisk förändring som innebar att avräknings-
reglerna för Centrala studiestödsnämnden gjorts
mer enhetliga. I stället för att som tidigare till-
lämpa både utgifts- och kassamässig avräkning
för olika slag av utgifter under anslaget tillämpas
efter förändringen endast kassamässig avräkning.
Förändringen medför att ca 1,1 miljarder kronor
anslagsavräknas 2000 i stället för 1999. Anslaget
Vuxenstudiestöd m.m. minskade till följd av en
lägre efterfrågan på det särskilda utbildningsbi-
draget. Den minskade efterfrågan beror främst
på att regelverket ändrats så att bidraget nu bara
kan uppbäras i ett år, i stället för som tidigare två
år, men även det förbättrade läget på arbets-
marknaden har haft betydelse.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering
bostadsförsörjning och byggande

I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 20,5
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev

3,3 miljarder kronor lägre än budgeterat. De läg-

re utgifterna är framför allt hänförliga till ansla-
gen Statens bostadskreditnämnd: Garanti-
verksamhet och Bostadsbidrag, vars utfall blev 1,8
respektive 0,8 miljarder kronor lägre än anvisat.
Orsaken till den kraftiga minskningen av det
förstnämnda anslaget är att myndigheten haft
lägre tillströmning av skadeärenden än förväntat.
Utgifterna för bostadsbidragen har minskat
främst till följd av högre prognos för hushållens
inkomster.

Utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling

I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 2,7
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev 1
miljard kronor högre än budgeterat. De högre
utgifterna är framför allt hänförliga till äldrean-
slaget Regionalpolitiska åtgärder från statsbudge-
ten 1998, vars utfall blev 0,7 miljarder kronor.
Utgifterna täcks av anslagssparande från tidigare
år.

Utgiftsområde 21 Energi

I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 1,7
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev
0,6 miljarder kronor lägre än budgeterat. De läg-
re utgifterna är framför allt hänförliga till verk-
samhetsområdet Omställning och utveckling av
energisystem, vars utfall blev 0,7 miljarder kronor
lägre än anvisat. Förklaringarna är de utgiftsbe-
gränsningar och besparingar som regeringen
vidtog i 1999 års ekonomiska vårproposition
samt en lägre utbetalningstakt än förväntat.

Utgiftsområde 21 Allmänna bidrag till kommuner
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 103,6
miljarder kronor och är därmed det största ut-
giftsområdet på statsbudgeten. Det preliminära
utfallet blev 1 miljard kronor lägre än budgeterat.
De lägre utgifterna är hänförliga till anslagen
Statligt utjämningsbidrag till kommuner och
landsting och Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting, vars utfall blev 0,7 re-
spektive 0,3 miljarder kronor lägre än anvisat.
Detta förklaras av att Statistiska centralbyråns
slutliga beräkning av utjämningsbidragen blev
lägre än budgeterat och att vissa ärenden avseen-
de bidrag till särskilda insatser inte hann färdig-
behandlas under 1999.

Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 84,6
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev

5,3 miljarder kronor högre än budgeterat. Där-

100

PROP. 1999/2000:100

med har det direkt till anslaget kopplade bemyn-
digande som riksdagen gett regeringen utnytt-
jats. En viktig förklaring till de högre utgifterna
är att överkurser vid emission blev mindre än
budgeterat. Överkurser uppkommer vid emis-
sion av statsobligationer med högre kupongränta
än aktuell marknadsränta. Överkurserna blev
lägre än budgeterat p.g.a. lägre emissionsvolymer
och högre räntenivåer än beräknat. Större valuta-
vinster än beräknat reducerade dock en del av
ökningen av ränteutgifterna.

Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska
gemenskapen

I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 21,9
miljarder kronor. Det preliminära utfallet blev 1
miljard kronor lägre än budgeterat. De lägre ut-
gifterna beror framför allt på en tilläggs- och
ändringsbudget från Europeiska kommissionen
där BNI-avgiften minskades med anledning av
överskottet i EU-budgeten 1998 och där också
avgiftsbaser och växelkurser uppdaterades, vilket
minskade den BNI-baserade EU-avgiften. Den-
na prognosjustering under löpande år föregriper
och minskar den utfallsjustering som normalt
sker efter avslutat budgetår.

Minskning av anslagsbehållningar

I statsbudgeten för 1999 beräknades minskning-
en av anslagsbehållningarna till 5 miljarder kro-
nor. Denna förbrukning redovisades i den sär-
skilda posten Minskning av anslagsbehållningar.
Posten är ett netto mellan förbrukning av kvar-
stående medel från föregående budgetår och spa-
rade medel från innevarande budgetår samt ut-
nyttjande av anslagskredit. I redovisningen av det
preliminära utfallet ingår förbrukningen av an-
slagsbehållningar och utnyttjande av anslagskre-
dit i utgifterna för respektive anslag och utgifts-
område. Det preliminära utfallet visar att
anslagsbehållningarna minskade med 7,3 miljar-
der kronor 1999, se tabell 5.3.

Tabell 5.3 Minskning av anslagsbehållningar 1999

Miljarder kronor

1999

Ingående reservation och ramöverföringsbelopp 1999-01-01	37,6
Anvisat i statsbudget	577,0
Tilläggsbudget	8,6
Medgivna överskridanden	0,6
Indragningar	-7,9
Utfall	-584,5
Indragningar p.g.a. överstigande maximalt anslagssparande	-1,0
Utgående reservation och ramöverföringsbelopp 1999-12-31	30,3

Förändring av anslagsbehållningar -7,3

^vséendTranwdHeservatiönsänslä^xklusiv^tätsskuldsräntoL^
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m.

Det preliminära utfallet för Riksgäldskontorets
(RGK) nettoutlåning inklusive den kassamässiga
korrigeringen uppgick till -62,7 miljarder kronor
(minustecknet innebär en nettoinlåning). Utfal-
let för RGK:s nettoutlåning m.m. blev därmed
hela 44,7 miljarder kronor lägre än vad som be-
räknades i statsbudgeten. Den stora skillnaden
beror främst på att de beräknade premiepen-
sionsmedel, motsvarande 37 miljarder kronor,
som under 1999 skulle ha betalts ut till Premie-
pensionsmyndigheten senarelades till 2000.

101

PROP. 1999/2000:100

Tabell 5.4 Statsbudgetens utgifter 1999

Miljarder kronor

Differens

		Statsbudget	Tilläggs- budget	Totalt anvisat	Preliminärt utfall	utfall stats- budget
UO 1	Rikets styrelse	4,2	0,0	4,2	4,5	0,4
U0 2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	1,7	0,0	1,7	1,5	-0,2
U0 3	Skatteförvaltning och uppbörd	5,8	0,0	5,8	6,0	0,1
U0 4	Rättsväsendet	21,9	0,0	21,9	22,3	0,3
U0 5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2,9	0,0	2,9	2,9	0,0
U0 6	Totalförsvar	44,1	0,1	44,2	44,3	0,2
UO 7	Internationellt bistånd	11,9	0,0	11,9	12,4	0,5
U0 8	Invandrare och flyktingar	4,3	0,3	4,6	4,4	0,1
U0 9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	24,0	0,2	24,3	24,5	0,5
UO 10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	80,5	7,5	88,0	88,5	8,0
UO 11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	34,3	0,1	34,4	34,5	0,1
UO 12	Ekonomisk trygghet för familj och barn	39,9	0,5	40,4	41,2	1,3
UO 13	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	33,8	0,1	33,9	35,4	1,7
UO 14	Arbetsmarknad och arbetsliv	48,3	-0,3	48,0	48,8	0,5
UO 15	Studiestöd	22,4	-0,1	22,4	19,7	-2,8
UO 16	Utbildning och universitetsforskning	29,0	0,1	29,1	29,1	0,1
UO 17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7,5	0,0	7,5	7,6	0,1
UO 18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	20,5	0,0	20,5	17,2	-3,3
UO 19	Regional utjämning och utveckling	2,7	0,0	2,8	3,7	1,0
UO 20	Allmän miljö- och naturvård	1,5	0,0	1,6	1,6	0,1
U0 21	Energi	1,7	0,0	1,7	1,1	-0,6
UO 22	Kommunikationer	25,5	0,0	25,5	25,6	0,1
UO 23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	12,0	0,0	12,0	11,9	0,0
UO 24	Näringsliv	2,9	0,0	2,9	3,3	0,4
UO 25	Allmänna bidrag till kommunerna	103,6	0,0	103,5	102,5	-1,0
U0 26	Statsskuldsräntor m.m.	84,6	0,0	84,6	89,9	5,3
U0 27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	21,9	0,0	21,9	20,9	-1,0
	Minskning av anslagsbehållningar	5,0	0,0	5,0	0,0	-5,0
	Summa utgiftsområden	698,4	8.6	706,9	705,2	6.9
	Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m.	-18,0		-18,0	-62,7	-44,7
	Summa statsbudgetens utgifter	680,4		688,9	642,6	-37,8

102

PROP. 1999/2000:100

5.3 Utgiftsprognos för 2000

I statsbudgeten beräknades budgetsaldot till 82,5
miljarder kronor för 2000 (se tabell 5.5). Aktuell
prognos för statsbudgetens saldo uppgår till 95,5
miljarder kronor, dvs. en förbättring med 13
miljarder kronor. Det förbättrade budgetsaldot
förklaras av att inkomsterna ökar med 27,3 mil-
jarder kronor, samtidigt ökar dock utgifterna
med 14,3 miljarder kronor. Inkomsternas ökning
beror till största delen på att fysiska personers
inkomstskatt beräknas bli ca 14 miljarder kronor
högre och att mervärdesskatten beräknas bli ca 7
miljarder kronor högre jämfört med beräkningen
i statsbudgeten (se kapitel 6.4 för en mer detalje-
rad redovisning av inkomstprognoser för 2000).

Statsbudgetens utgifter exklusive statsskulds-
räntor beräknas till 624,2 miljarder kronor, vilket
är en ökning med 0,7 miljarder kronor jämfört
med statsbudgeten. Det är främst utgifterna för
sjukpenning och läkemedel som ökar, samtidigt
som utgifterna för bl.a. arbetsmarknadspolitiska
program och vuxenstudiestöd minskar.

Aktuell beräkning av statsskuldsräntorna upp-
går till 93,4 miljarder kronor. Upprevideringen i
förhållande till beräkningen i statsbudgeten på
11,6 miljarder kronor, beror huvudsakligen på
höjt ränteantagande, lägre beräknade överkurser
vid emission och högre kursförluster. De högre
kursförlusterna beror på att Riksgäldskontoret
(RGK) nu beräknas genomföra en större för-
tidsinlösen av lån under 2000 jämfört med vad
som antogs i beräkningen i budgetpropositionen.

Prognosen för Riksgäldskontorets nettoutlå-
ning m.m. uppgår till -3,5 miljarder kronor, vil-
ket innebär större inlåning än utlåning. I jämfö-
relse med statsbudgeten innebär den aktuella
prognosen för RGK:s nettoutlåning att budget-
saldot försämras med 2 miljarder kronor. För-
sämringen beror till största delen på ett beräknat
underskott, uppgående till 1,6 miljarder kronor, i
det kommunala momssystemet. Dessutom be-
räknas nettot av utbetalningar och inbetalningar
av premiepensionsmedel, öka utlåningen med 0,5
miljarder kronor.

Tabell 5.5 Statsbudgetens saldo 2000

Miljarder kronor

	Stats- budgeten	Prognos	Differens
Inkomster	782,3	809,6	27,3
Utgifter	699,8	714,1	14,3
Varav utgifter exkl. statsskuldsräntor	623,5"	624,2	0,7
Varav statsskuldsräntor	81,8	93,4	11,6
Varav riksgäldskonto rets nettoutlåning m.m.²	-5,5	-3,5	2,0
Budgetsaldo	82,5	95,5	13,0
¹ Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar med 6 miljarder kronor.

² Inklusive kassamässig korrigering och den finansiella överföringen från AP-
fonden till RGK.

Prognos för takbegränsade utgifter 2000

Det av riksdagen beslutade utgiftstaket för 2000
på 765 miljarder kronor ligger fast. Regeringen
följer noggrant utgiftsutvecklingen under inne-
varande budgetår. Kontinuerlig utgiftsuppfölj-
ning och granskning av prognoser är nödvändig
för att i tid kunna vidta korrigerande åtgärder.

ITabell 5.6 Takbegränsade utgifter 2000 1
Miljarder kronor	Stats- budgeten	Prognos	Differens
Utgifter exkl. statsskulds- räntor	623,5"	624,2	0,7
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	140,0	139,9	-0,1
Takbegränsade utgifter	763,5	764,1	0,6
Budgeteringsmarginal	1,5	0,9	-0,6
Utgiftstak för staten	765,0	765,0	0.0

Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar med 6 miljarder kronor.

De takbegränsade utgifterna beräknades i stats-
budgeten till 763,5 miljarder kronor. Budgete-
ringsmarginalen uppgick därmed till 1,5 miljar-
der kronor. I den nu aktuella prognosen uppgår
de takbegränsade utgifterna till 764,1 miljarder
kronor. Budgeteringsmarginalen beräknas där-
med till 0,9 miljarder kronor. Budgeteringsmar-
ginalens minskning förklaras till största delen av
kraftigt ökade utgifter för sjukförsäkringen.

Som andel av BNP beräknas de takbegränsade
utgifterna uppgå till 36,7 procent. År 1999 var
motsvarande andel av BNP preliminärt 38,1 pro-
cent. För att möjliggöra en rättvisande jämförelse
över tiden bör emellertid utgifterna för 1999
justeras för de tekniska förändringar som höjde
utgiftstaket 2000 med 4 miljarder kronor. Efter
en sådan korrigering blir de takbegränsade ut-
gifternas andel av BNP 1999 i stället 38,5 %, dvs.

103

PROP. 1999/2000:100

1,7 procentenheter högre än 2000. Jämfört med

1999 ökar nu de utgifter som omfattas av utgift-
staket för staten med 12,7 miljarder kronor, var-
av 4,1 miljarder kronor förklaras av tekniska
justeringar. Realt minskar de takbegränsade ut-
gifterna med ca 0,6 % jämfört med 1999.

5.3.1 Utgiftsbegränsande åtgärder 2000

Utgiftstaket är ett allvarligt budgetpolitiskt åta-
gande för regeringen. Om det finns risk för att
utgiftstaket för staten kommer att överskridas,
skall regeringen för att undvika detta enligt 42 §
lagen (1996:1059) om statsbudgeten, vidta såda-
na åtgärder som den har befogenheter till eller
föreslå riksdagen nödvändiga åtgärder.

I budgetpropositionen för 2000 meddelade re-
geringen att den förberedde ett antal åtgärder för
att begränsa utgifterna för 2000. Regeringskans-
liets utgiftsprognoser visade att utgiftstaket för
staten riskerade att överskridas 2000 till följd av
att framför allt utgifterna för sjukpenning och
avgiften till EU steg mer än vad som tidigare be-
räknats.

Mot bakgrund av detta beslutade därför rege-
ringen att senarelägga utgifter uppgående till 3,7
miljarder kronor, avseende arealersättning från

2000 till 2001. Vidare redovisade regeringen i
budgetpropositionen för 2000 att ett antal ut-
giftsområden skulle komma att beröras av ut-
giftsbegränsningar. I budgetpropositionen preci-
serades emellertid inte närmare de vidtagna
åtgärdernas omfattning.

Regeringen har bestämt att begränsningsbe-
lopp skall införas 2000 på sammanlagt sex ut-
giftsområden. Begränsningsbeloppens syfte är att
säkerställa att anslagsförbrukningen inte översti-
ger en viss bestämd nivå. I tabell 5.7 redovisas de
nu fastlagda utgiftsbegränsningarna. De nivåer
som anges i tabellen utgör således de maximala
utgifterna för berörda utgiftsområden och an-
slag.

Regeringen avser att under året noggrant följa
utgiftsutvecklingen och kommer, om utgiftsta-
ket för staten är hotat, att i samband med bud-
getpropositionen för 2001 vidta åtgärder.

Tabell 5.7 Begränsningsbelopp 2000

Miljoner kronor	Nivåer som ej får överskridas
Utgiftsområde/Anslag
Uo 3, Bl Tullverket	1 155
Uo 6 Totalförsvar	46 648
Uo 7, Vo A Bistånd	14 185
Uo 7, Vo B Central- och Östeuropa	975
Uo 16 Utbildning och universitetsforskning	32 263
UoI8 El Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet	1050
Uo 21 Energi	1 959

5.3.2 Utgiftsprognoser per utgiftsområde

I tabell 5.8 redovisas de prognostiserade utgifter-
na för respektive utgiftsområde och för ålders-
pensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. För
vissa utgiftsområden avviker utgiftsprognoserna
kraftigt i förhållande till anvisade medel på stats-
budgeten. Nedan beskrivs de största skillnaderna
utgiftsområdesvis.

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Utgiftsprognosen uppgår till 5,1 miljarder kro-
nor och är därmed 0,6 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Avvikelsen
förklaras av att anslagssparande beräknas förbru-
kas, bl.a. 0,2 miljarder kronor på äldreanslaget
Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen
och 0,1 miljarder kronor på riksdagens anslag.
Vidare beror avvikelsen på att en justering av
kostnaderna för statliga pensionsavgifter och bil-
dandet av en sammanhållen IT-organisation i
Regeringskansliet nu inkluderas i prognosen. På
tilläggsbudget tillförs utgiftsområdet sammanlagt
0,2 miljarder kronor avseende anslaget Rege-
ringskansliet m.m., se avsnitt 5.4.2.

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Utgiftsprognosen uppgår till 23,5 miljarder kro-
nor och är därmed 0,8 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Utgifterna för
anslaget Polisorganisationen beräknas överstiga
anvisade medel i statsbudgeten med 0,5 miljarder
kronor. Polisens ekonomiska situation är be-
kymmersam och regeringen föreslår därför att
medel tillskjuts på tilläggsbudget, se avsnitt 5.4.5.
Dessutom ökar utgifterna för Kriminalvården
med 0,2 miljarder kronor, till viss del beroende
på en ökad platsbeläggning.

104

PROP. 1999/2000:100

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Utgiftsprognosen uppgår till 15,2 miljarder kro-
nor och är därmed 1,9 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Avvikelsen
härrör främst från anslaget Biståndsverksamhet. I
den nu aktuella prognosen beräknas det att 1,7
miljarder kronor av reservationerna kommer att
användas under 2000. Delar av utgiftsområdet
omfattas även under 2000 av en utgiftsbegräns-
ning (se tabell 5.7).

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg

Utgiftsprognosen uppgår till 27,5 miljarder kro-
nor och är därmed 2,2 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Utgifterna för
anslaget Läkemedelsförmånen beräknas bli 1,5
miljarder kronor högre p.g.a. att landstingen
kompenseras för pris- och volymökningar för
1999 samt höjda antaganden om priser och vo-
lymer för 2000. Anslaget tillförs därför 2 miljar-
der kronor på tilläggsbudget. Vidare beräknas
utgifterna för Kostnader för statlig assistansersätt-
ning nu bli 0,2 miljarder kronor högre jämfört
med beräkningen i statsbudgeten.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp

Utgiftsprognosen uppgår till 97,2 miljarder kro-
nor och är därmed 4,7 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Ökningen
härrör främst från anslaget Sjukpenning och reha-
bilitering m.m., vars utgifter beräknas bli ca 4,6
miljarder kronor högre än tidigare anvisat. Orsa-
ken är bl.a. att antalet nettosjukdagar (hela sjuk-
dagar) för 2000 beräknas stiga med 12 procent
jämfört med beräkningen i statsbudgeten. Prog-
nosen för sjukpenningen, som är behäftad med
stor osäkerhet, utgår från att antalet ersatta net-
tosjukdagar kommer att öka i en något lång-
sammare takt än under 1999. En tendens till en
avtagande ökningstakt är synbar under de sista
månaderna 1999. Prognosen utgår från att me-
delersättningen ökar i samma takt som under
1999.

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet

Utgiftsprognosen uppgår till 30,8 miljarder kro-
nor och är därmed 0,2 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. De högre ut-
gifterna är hänförliga till anslaget Bidrag till ar-
betslöshetsersättning och beror på att den öppna
arbetslösheten nu beräknas bli något högre jäm-

fört med beräkningen i budgetpropositionen för
2000.

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsprognosen uppgår till 44,7 miljarder kro-
nor och är därmed 1,4 miljarder kronor lägre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Den främsta
orsaken till minskningen är att anslaget Arbets-
marknadspolitiska åtgärder beräknas minska med

1,1 miljarder kronor, vilket förklaras av en mins-
kad omfattning av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.

Utgiftsområde 15 Studiestöd

Utgiftsprognosen uppgår till 18,7 miljarder kro-
nor och är därmed 2,3 miljarder kronor lägre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Den främsta
orsaken till minskningen är att anslaget Vuxen-
studiestöd minskar med 1,7 miljarder kronor,
bl.a. beroende på en minskad efterfrågan på det
särskilda utbildningsbidraget.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering bostad och
byggande

Utgiftsprognosen uppgår till 13,9 miljarder kro-
nor och är därmed 1,7 miljarder kronor lägre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Minskningen
förklaras av lägre utgifter på anslagen Stöd till
lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
och Bostadsbidrag, samtidigt som utgifterna för
räntebidragen ökar något. Anslagsförbrukningen
på anslaget Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet minskar till följd av att rege-
ringen beslutat om en utgiftsbegränsning för an-
slaget. Utgifterna för bostadsbidraget beräknas
bli lägre på grund av högre prognos för hushål-
lens inkomster.

Utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling

Utgiftsprognosen uppgår till 3,7 miljarder kro-
nor och är därmed 0,4 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Ökningen
förklaras huvudsakligen av anslaget Europeiska
regionala utvecklingsfonden perioden 1995-1999. I
den aktuella prognosen beräknas att 0,4 miljarder
kronor av anslagssparandet kommer att användas
under 2000.

Utgiftsområde 21 Energi

Utgiftsprognosen uppgår till 1,8 miljarder kro-
nor och är därmed 0,4 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Ökningen
förklaras helt av det nya anslaget Ersättning för

105

PROP. 1999/2000:100

avvecklingen av en reaktor i Barsebäcksverken,
som skall användas för att täcka de särskilda
kostnader som uppstår vid avställning av den
första reaktorn.

Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske m.m.
Utgiftsprognosen uppgår till 10,3 miljarder kro-
nor och är därmed 0,6 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. De högre ut-
gifterna kan hänföras till anslaget Miljö, struktur-
och regionala åtgärder, som bl.a. används för na-
tionell medfinansiering av EG-stöd, samt tre an-
slag som helt finansieras av EG-budgeten, Från
EG-budgeten finansierade miljö-, struktur- och
regionala åtgärder, Arealersättning och djurbidrag
m.m. och Intervention och exportbidrag för jord-
bruksprodukter. Den högre förbrukningen inom
utgiftsområdet ryms inom tillgängliga medel, då
anslagssparande från tidigare budgetår beräknas
förbrukas.

Utgiftsområde 24 Näringsliv

Utgiftsprognosen uppgår till 3,3 miljarder kro-
nor och är därmed 0,4 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Ökningen
förklaras huvudsakligen av anslaget Teknisk
forskning och utveckling. I den nu aktuella prog-
nosen beräknas att 0,3 miljarder kronor av an-
slagssparandet skall användas under 2000.

Minskning av anslagsbehållningar

I statsbudgeten var förbrukningen av anslagsbe-
hållningar ej fördelad per utgiftsområde, utan re-
dovisades under posten Minskning av anslagsbe-
hållningar. Förbrukningen prognostiserades i
statsbudgeten till 6 miljarder kronor. I aktuell
prognos ingår emellertid förbrukningen av an-
slagsbehållningar under respektive anslag och ut-
giftsområde. Totalt beräknas anslagsbehållning-
arna nu minska med ca 16 miljarder kronor
under 2000. Den kraftiga minskningen är till
största delen en effekt av indrag till följd av den
s.k. 3%-regeln. Under 1999 ändrades anslagsför-
ordningen så att myndigheterna endast efter ett
särskilt beslut av regeringen får disponera hela
eller en del av ingående anslagssparande som
överstiger 3 % av förra årets tilldelade anslag.

106

PROP. 1999/2000:100

ITabell 5.8 Prognos för takbegränsade utgifter 2000 1
Miljarder kronor		Statsbudget	Förslag till tilläggsbudget	Totalt anvisat	Prognos	Differens prognos statsbudget
UO 1	Rikets styrelse	4,5	0,2	4,7	5,1	0,6
U0 2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	1,6	0,0	1,6	1,7	0,1
UO 3	Skatteförvaltning och uppbörd	5,9	0,0	5,9	6,3	0,3
U0 4	Rättsväsendet	22,7	0,1	22,7	23,5	0,8
UO 5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	3,0	-0,2	2,8	3,1	0,1
U0 6	Totalförsvar	46,6	0,0	46,7	45,9	-0,7
U0 7	Internationellt bistånd	13,2	0,0	13,2	15,2	1,9
U0 8	Invandrare och flyktingar	4,9	0,0	4,9	4,7	-0,3
U0 9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	25,4	2,1	27,5	27,5	2,2
UO 10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	92,5	1,5	94,0	97,2	4,7
UO 11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	33,6	0,0	33,6	33,4	-0,3
UO 12	Ekonomisk trygghet för familj och barn	44,8	0,0	44,8	44,6	-0,2
UO 13	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	30,6	0,0	30,6	30,8	0,2
UO 14	Arbetsmarknad och arbetsliv	46,1	-0,2	45,9	44,7	-1,4
UO 15	Studiestöd	21,0	-0,5	20,4	18,7	-2,3
UO 16	Utbildning och universitetsforskning	32,6	0,0	32,5	32,2	-0,3
UO 17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7,6	0,0	7,6	7,6	0.1
UO 18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	15,6	-0,5	15,1	13,9	-1,7
UO 19	Regional utjämning och utveckling	3,3	0,2	3,5	3,7	0,4
UO 20	Allmän miljö- och naturvård	1,7	0,0	1,7	1,7	0,0
UO 21	Energi	1,4	0,4	1,9	1,8	0,4
UO 22	Kommunikationer	25,5	0,0	25,5	25,9	0,3
U0 23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	9,7	0,0	9,7	10,3	0,6
UO 24	Näringsliv	3,0	0,0	3,0	3,3	0,4
UO25	Allmänna bidrag till kommunerna	97,7	0,0	97,7	98,2	0,5
U0 26	Statsskuldsräntor m.m.	81,8	0,0	81,8	93,4	11,6
UO27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	23,1	0,0	23,1	23.2	0,1
	Minskning av anslagsbehållningar	6,0		6,0		-6,0
	Summa utgiftsområden	705,3	3,1	708,4	717,6	12,3
	Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor	623,5	3,1	626,6	624,2	0.7
	Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	140,0		140,0	139,9	-0,1
	Takbegränsande utgifter	763,5		766,7	764,1	0,6
	Budgeteringsmarginal	1,5			0,9	-0,6
	Utgiftstak för staten	765,0			765,0	0.0

107

PROP. 1999/2000:100

5.4 Förslag till tilläggsbudget

Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen
för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en
ny beräkning av statsinkomster samt ändra och
anvisa nya anslag. De förändringar av gällande
statsbudget som nu kan överblickas och andra
frågor som regeringen anser bör tas upp, redovi-
sas i det följande.

Anslagsförändringarna i detta förslag till
tilläggsbudget innebär att anvisade medel ökar
med 3 127 miljoner kronor netto. De föreslagna
ökningarna av anslagen uppgår till 5 867 miljoner
kronor och de föreslagna minskningarna uppgår
till 2 741 miljoner kronor.

Regeringens ambition är att ökade utgifter
skall finansieras genom motsvarande minskning
av utgifterna samma år. När det gäller de ökade
utgifterna för bidrag för läkemedelsförmånen
och sjukpenning och rehabilitering har emeller-
tid detta inte varit möjligt. Efter de föreslagna
åtgärderna uppgår budgeteringsmarginalen till
0,9 miljarder kronor för år 2000.

5.4.1 Teknisk justering av vissa anslag

Budgetåren 1998, 1999 och 2000 har tekniska
justeringar genomförts av anslagen för förvalt-
ningskostnader. Justeringarna har varit föranled-
da av förändrad finansiering av avtalsförsäkring-
arna på det statliga området. Justeringarna har
ingen effekt på statsbudgetens saldo eftersom
inkomsterna på inkomsttitel 5211 Statliga pen-
sionsavgifter ökar i motsvarande grad. I budget-
propositionen för 2000 höjdes de fastställda ut-
giftstaken med anledning av den tekniska
justeringen. I underlaget för justeringarna inför
budgetåret 2000 saknades vissa uppgifter, vilket
medförde att alla justeringar inte kunde göras på
anslagsnivå. I förslaget till tilläggsbudget ingår de
kompletterande anslagsjusteringarna för inneva-
rande budgetår. Totalt innebär dessa justeringar
ökade utgifter med drygt 80 miljoner kronor.
Förslagen redovisas under respektive anslag
nedan.

5.4.2 Utgiftsområde 1

Rikets styrelse

Cl Regeringskansliet m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 2 497 155 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Cl Regeringskansliet
m.m. ökas med 233 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget Al Utrikesförvaltningen
under utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan minskas.

Skälen för regeringens förslag: Regeringskans-
liet är sedan den 1 januari 1997 en myndighet
men dess verksamhet finansieras från två skilda
anslag, anslaget Cl Regeringskansliet m.m. under
utgiftsområde 1 och anslaget Al Utrikesförvalt-
ningen under utgiftsområde 5.

I syfte att få ett effektivare IT-stöd till hela
Regeringskansliet har, från den 1 januari 2000, all
IT-verksamhet inklusive personal flyttats från
UD till Regeringskansliets förvaltningsavdel-
ning. Anslaget Cl Regeringskansliet m.m. bör av
detta skäl ökas med 148 000 000 kronor. Finansi-
ering sker genom att anslaget Al Utrikesförvalt-
ningen under utgiftsområde 5 minskas med mot-
svarande belopp.

För att genomföra den i inledningen till för-
slaget till tilläggsbudget beskrivna tekniska juste-
ringen ökas anslaget Cl Regeringskansliet m.m.
med ytterligare 85 000 000 kronor.

C3 Allmänna val

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 5 000 000 kro-
nor.

Regeringens förslag: Anslaget C3 Allmänna val får
även användas för ett tidsbegränsat utvecklings-
arbete för folkstyret.

Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att
utveckla demokratin och att skapa förutsättning-
ar för att öka medborgarnas aktiva deltagande i
de politiska beslutsprocesserna och i samhällsli-
vet. Ett utvecklingsarbete för folkstyret kommer
att genomföras fram till valet år 2002. Namnet på
utvecklingsarbetet är Tid för demokrati. Detta
arbete avses inledas redan i år. Medel under an-

108

PROP. 1999/2000:100

slaget C3 Allmänna val bör få användas för än-
damålet.

5.4.3 Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning

A2 Riksrevisionsverket

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 156 106 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Riksrevisions-
verket minskas med 7 542 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att genom-
föra den i inledningen till förslaget till tilläggs-
budget beskrivna tekniska justeringen minskas
anslaget A2 Riksrevisionsverket.

A3 Ekonomistyrningsverket

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 60 960 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A3 Ekonomistyr-
ningsverket minskas med 1 289 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att genom-
föra den i inledningen till förslaget till tilläggs-
budget beskrivna tekniska justeringen minskas
anslaget A3 Ekonomistyrningsverket.

KG Statistiska Centralbyrån

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 384 772 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A6 Statistiska
Centralbyrån ökas med 1 500 000 kronor. Finan-
siering sker genom att anslaget Al Arbetsmark-
nadsverkets förvaltningskostnader under utgifts-
område 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
minskas.

Skälen för regeringens förslag: En tillförlitlig
och heltäckande statistik om vakanser behövs.
En sådan statistik ger information om hur re-

kryteringsproblem bidrar till arbetslöshet och
om lönebildningens förutsättningar. Som exem-
pel kan nämnas att en hög vakanskvot kan leda
till lönekonkurrens och löneglidning. Den va-
kansstatistik som finns i dag bygger på lediga
platser som anmälts till arbetsförmedlingen. Den
är bristfällig i flera avseenden. Regeringen före-
slår därför att anslaget A6 Statistiska centralbyrån
ökas med 1 500 000 kronor för att finansiera för-
bättrad vakansstatistik. Finansiering sker genom
att det under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad
och arbetsliv uppförda anslaget Al Arbetsmark-
nadsverket minskas med motsvarande belopp.

A10 Statens kvalitets- och kompetensråd

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 10 184 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A10 Statens kvali-
tets- och kompetensråd ökas med 631 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att genom-
föra den i inledningen till förslaget till tilläggs-
budget beskrivna tekniska justeringen ökas an-
slaget A10 Statens kvalitets- och kompetensråd.

B4 Riksgäldskontoret: Vissa kostnader för
upplåning och låneförvaltning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
⁴²⁵ 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
teckna eller förvärva aktier för högst 2 000 000
kronor i bolag som direkt eller indirekt driver
verksamhet i syfte att tillhandahålla en elektro-
nisk marknadsplats primärt för handel i statsob-
ligationer.

Skälen för regeringens förslag: Målet för
statsskuldsförvaltningen är att statens skuld skall
förvaltas så att den långsiktiga kostnaden mini-
meras samtidigt som risken i förvaltningen be-
aktas. Väl fungerande och effektiva marknads-
platser med hög tillgänglighet för de aktörer som
handlar i svenska statspapper kan förväntas öka
likviditeten och genomlysningen av marknaden
och därmed medföra lägre upplåningskostnader
för staten. För staten som emittent av statspap-

109

PROP. 1999/2000:100

per finns det därför skäl att bidra till väl funge-
rande och effektiva marknader för handel med
statspapper, inte minst vad gäller andrahands-
marknaden för statsobligationer. Denna form av
marknadsvärd utgör ett naturligt inslag i strävan-
dena att minimera de långsiktiga kostnaderna i
statens upplåning.

Regeringen anser därför att det under vissa
förutsättningar skulle kunna bli aktuellt för sta-
ten att, via Riksgäldskontoret, gå in som delägare
i ett bolag som administrerar ett elektroniskt
system primärt för handel i statsobligationer.
Om staten går in som delägare i ett sådant bolag
skulle processen med att skapa en effektivare
marknadsplats kunna påskyndas. På sikt skulle
en elektronisk marknadsplats för statsobligatio-
ner kunna förbättra konkurrensvillkoren för den
svenska statspappersmarknaden.

En kapitalinsats i ett sådant bolag beräknas
uppgå till maximalt 2 miljoner kronor. Finansie-
ring sker från det under utgiftsområde 2 Sam-
hällsekonomi och finansförvaltning uppförda an-
slaget B4 Riksgäldskontoret: Vissa kostnader för
upplåning och låneförvaltning.

Premiepensionsmyndigheten

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000 besluta om en rörlig kredit i Riks-
gäldskontoret om högst 500 000 000 kronor för
att tillgodose Premiepensionsmyndighetens be-
hov av likviditet i handeln med fondandelar.

Skälen för regeringens förslag: Premiepen-
sionsmyndigheten (PPM) inrättades den 1 juli
1998 för att administrera det nya pensionssyste-
met. En av PPM:s huvuduppgifter är att admi-
nistrera pensionsspararnas konton och för deras
räkning genomföra handel med till PPM anslut-
na fondbolag. Under hösten 2000 och våren
2001 skall de premiepensionsrätter som tjänats in
under åren 1995-1999 placeras. Värdet på dessa
pensionsrätter uppgår sammanlagt till ca 74 mil-
jarder kronor. Pensionsspararna kommer att
kunna välja bland nästan 500 värdepappersfonder
för placering av sina pensionsrätter och byten
mellan fonder.

Av den totala kreditramen behövs huvuddelen
för att täcka de temporära likviditetsunderskott
som kan uppstå i PPM:s handel med fondande-
lar. Underskotten kan orsakas av obalanser i in-
och utflöden av betalningar vid byte mellan olika

fonder eller av förseningar av betalningar från
fondsbolag till PPM. För att PPM i sådana lägen
skall kunna fullgöra sina åtaganden och minska
risken i verksamheten kan en kredit behöva ut-
nyttjas. Under normala omständigheter bedöms
en kredit på 100-200 miljoner kronor behövas
för att täcka det temporära likviditetsbehovet. På
motsvarande sätt kommer kontot att uppvisa be-
hållningar andra dagar. För att säkerställa ge-
nomförande av fondhandeln även i extrema situ-
ationer bedöms krediten behöva uppgå till 450
miljoner kronor.

Utöver detta behöver PPM en kredit för att
kunna finansiera handel i eget lager av fondan-
delar. Syftet med lagret är att effektivisera fond-
handeln och att minska behovet av att genomfö-
ra handel med små belopp. För att hålla ett
tillräckligt stort handelslager bedöms 50 miljoner
kronor vara tillräckligt.

Totalt bedömer därmed regeringen att beho-
vet av kreditutrymme för finansiering av likvidi-
tetsbehovet i fondhandeln uppgår till 500 miljo-
ner kronor.

5.4.4 Utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd

Bl Tullverket

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 127 027 000
kronor.

Regeringens förslag: Expeditions- och ansök-
ningsavgifter, tullförrättningsavgifter samt tull-
räkningsavgifter vid Tullverket redovisas fr.o.m.
den 1 juli 2000 mot anslaget Bl Tullverket i stäl-
let för mot inkomsttitlarna 2511 och 2541.

Skälen för regeringens förslag: När Öresunds-
bron öppnas beräknas Tullverket få en merkost-
nad på 25 miljoner kronor per år. Regeringen
kan inte acceptera att Tullverkets ambitionsnivå
sänks. Ett resurstillskott behövs därför redan in-
nevarande år. Tullverket bör få disponera medel
från de expeditions- och ansökningsavgifter,
tullförrättningsavgifter och tullräkningsavgifter
som för närvarande redovisas mot inkomsttitlar-
na 2511 och 2541.

Regeringen gör bedömningen att denna för-
ändring ökar Tullverkets resurser med 25 miljo-
ner kronor på årsbasis. Statsbudgetens inkomster

110

PROP. 1999/2000:100

minskar med samma belopp. Avgifternas karak-
tär av offentligrättsliga avgifter förändras inte.

5.4.5 Utgiftsområde 4
Rättsväsendet

Al Polisorganisationen

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 11 506 881 000
kronor för polisen.

Regeringens förslag: Avgifter för pass som utfär-
das av polismyndigheterna redovisas fr.o.m. den
1 juli 2000 mot anslaget Al Polisorganisationen i
stället för mot inkomsttiteln 2511.

Anslaget Al Polisorganisationen ökas med
100 420 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget D2 Statliga tjänstepensioner under ut-
giftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
minskas.

Skälen för regeringens förslag: Polisväsendets
ekonomiska situation är bekymmersam. Polisen
beräknas under innevarande år förbruka ca 440
miljoner kronor mer än vad som anvisats på
statsbudgeten. Detta finansieras genom utnytt-
jande av anslagssparande och utnyttjande av an-
slagskrediten. Polisen måste arbeta aktivt för att
ytterligare effektivisera resursanvändningen. Re-
geringen kan dock inte acceptera att polisens ar-
bete med att genomföra närpolisreformen stan-
nar av. Ett resurstillskott redan innevarande år är
därför nödvändigt.

Genom att låta polisväsendet få disponera av-
gifter från pass utfärdade av polismyndigheterna
kan ca 90 miljoner kronor tillföras under inneva-
rande år. Regeringen gör bedömningen att den
föreslagna ändringen ökar polisens resurser med
180 miljoner kronor på årsbasis. Statsbudgetens
inkomster minskas med motsvarande belopp.
Passavgifternas karaktär av offentligrättslig avgift
påverkas inte av denna ändrade budgetmässiga
redovisning.

Anslaget Al Polisorganisationen bör ökas med
110 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
det under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv uppförda anslaget D2 Statliga tjänste-
pensioner minskas med motsvarande belopp.

För att genomföra den i inledningen till för-
slaget till tilläggsbudget beskrivna tekniska juste-
ringen bör dessutom anslaget minskas med
9 580 000 kronor.

B2 Ekobrottsmyndigheten

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 250 933 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B2 Ekobrottsmyn-
digheten ökas med 13 462 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att genom-
föra den i inledningen till förslaget till tilläggs-
budget beskrivna tekniska justeringen ökas an-
slaget B2 Ekobrottsmyndigheten.

F6 Rättshjälpskostnader m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 802 396 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget F6 Rättshjälpskost-
nader m.m. minskas med 47 600 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget F6
Rättshjälpskostnader m.m. bör minskas med 47,6
miljoner kronor. Syftet med detta är att bidra till
finansieringen av en ökning av anslaget F7 Kost-
nader för vissa skaderegleringar m.m. och av det
under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg uppförda anslaget Bl6 Statens in-
stitutionsstyrelse. Utgifterna för rättshjälp kan
minskas bl.a. till följd av den reform som har ge-
nomförts på området.

F7 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 10 399 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget F7 Kostnader för
vissa skaderegleringar m.m. ökas med 10 600 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Med anledning
av kostnadsökningar bl.a. till följd av den nya la-
gen (1998:714) om frihetsberövanden och andra
tvångsåtgärder ökar resursbehovet. Regeringen
anser att anslaget bör ökas med 10,6 miljoner
kronor. Finansiering sker genom att anslaget F6
Rättshjälpskostnader m.m. minskas med motsva-
rande belopp.

111

PROP. 1999/2000:100

5.4.6 Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan

Al Utrikesförvaltningen

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 891 058 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Al Utrikesförvalt-
ningen minskas med 175 630 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget Al
Utrikesförvaltningen minskas med 148 000 000
kronor för att finansiera motsvarande ökning av
anslaget Cl Regeringskansliet m.m. under utgifts-
område 1 Rikets styrelse med anledning av sam-
manslagningen av Regeringskansliets två IT-
organisationer.

För att genomföra den i inledningen till för-
slaget till tilläggsbudget beskrivna tekniska juste-
ringen minskas anslaget med ytterligare
27 630 000 kronor.

B4 Fredsfrämjande verksamhet

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 147 416 000
kronor. Något bemyndigande för regeringen att
ingå ekonomiska förpliktelser har inte begärts
tidigare.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
för ändamål som omfattas av anslaget B4 Freds-
främjande verksamhet under år 2000 ingå ekono-
miska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden innebär utgifter på högst 150 000 000
kronor efter år 2000.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen kan
utan att inhämta riksdagens godkännande besluta
att med svensk personal delta i internationella
fredfrämjande insatser i första hand inom ramen
för FN och Organsiationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE). Sådana beslut kan
innebära ekonomiska förpliktelser för staten un-
der kommande budgetår. Regeringen föreslår
därför att riksdagen bemyndigar regeringen att
för ändamål som omfattas av anslaget B4 Freds-
främjande verksamhet under år 2000 ingå ekono-
miska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda

åtaganden innebär utgifter på högst 150 000 000
kronor efter år 2000.

5.4.7 Utgiftsområde 6

Totalförsvar

A3 Materiel, anläggningar samt forskning och
teknikutveckling

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 22 340 782 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A3 Materiel, anlägg-
ningar samt forskning och teknikutveckling ökas
med 700 000 000 kronor. Finansiering sker ge-
nom att anslaget Al Förbandsverksamhet och be-
redskap m.m. minskas med 700 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Budgetåret 1999
delades det tidigare anslaget Al Försvarsmakten i
två anslag, nämligen anslaget Al Förbandsverk-
samhet och beredskap m.m. och anslaget A3 Ma-
teriel, anläggningar samt forskning och teknikut-
veckling. Syftet var att ge bättre förutsättningar
att styra och följa upp verksamheten. Riksdagen
har ställt sig bakom att en avvägning mellan de
olika verksamhetsområdena borde kunna ske
inför varje budgetår (prop. 1997/98:83, bet.
1997/98:FöU10, rskr. 1997/98:269).

I enlighet med vad regeringen anförde i prop.
1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat för-
svar har Försvarsmakten under 1999 och 2000
vidtagit åtgärder för att påbörja en strukturom-
vandling i syfte att hantera problem under inne-
varande försvarsbeslutsperiod och för att möjlig-
göra en minskning av den ekonomiska ramen
under nästa försvarsbeslutsperiod. Som ett led i
omställningen har även förskjutningar av utgifter
mellan verksamhetsområden och budgetår skett.

Fördelningen av utgifter för innevarande bud-
getår kommer därmed att förskjutas mellan an-
slagen. Anslaget A3 Materiel, anläggningar samt
forskning och teknikutveckling bör därför ökas
med 700 000 000 kronor och anslaget Al För-
bandsverksamhet och beredskap m.m. minskas
med motsvarande belopp.

112

PROP. 1999/2000:100

Bl Funktionen Civil ledning

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 437 983 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Bl Funktionen Ci-
vil ledning ökas med 700 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
beslutat att det centrala lednings- och samord-
ningsansvaret för trossamfundens verksamhet
inom totalförsvaret från och med 2000 skall
övergå från Svenska kyrkan till Överstyrelsen för
civil beredskap (prop. 1998/99:124, bet.
1999/2000:KU5, rskr. 1999/2000:45). En
minskning med 700 000 kronor gjordes därför av
det under utgiftsområde 17 Kultur, medier tros-
samfund och fritid uppförda anslaget Kl Stöd till
trossamfund. Den avsedda ökningen av anslaget
Bl Funktionen Civil ledning kom dock inte att
ske, varför en justering nu bör göras.

B3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 691 677 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B3 Funktionen Be-
folkningsskydd och räddningstjänst ökas med
4 931 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget D6 Stöd till frivilliga försvarsorganisatio-
ner minskas med 4 931 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
beslutat om en ändrad uppgiftsfördelning mellan
anslaget B3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst och anslaget D6 Stöd till fnvillliga
försvarsorganisationer (prop. 1998/99:74, bet.
1998/99:FöU5, rskr. 1998/99:224). Anslaget D6
Stöd till frivilliga försvarsorganisationer skulle
rätteligen uppgå till 88 245 000 kronor och ansla-
get B3 Funktionen Befolkningsskydd och rädd-
ningstjänst till 696 608 000 kronor. Sistnämnda
anslag bör därför nu ökas med 4 931 000 kronor
och anslaget D6 Stöd till frivilliga försvarsorgani-
sationer minskas med motsvarande belopp.

C5 Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot
olyckor

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört en ramanslag på 526 489 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C5 Statens rädd-
ningsverk: Samhällets skydd mot olyckor får år
2000 användas för att täcka den förlust som upp-
kommit i Statens räddningsverks internationella
verksamhet.

Skälen för regeringens förslag: Statens rädd-
ningsverk får mot full kostnadstäckning ge-
nomföra internationella uppdrag på regeringens
uppdrag. Den 6 juni 1996 och 11 september 1997
uppdrog regeringen åt Räddningsverket att
stödja Europakommissionens arbete med ett
återuppbyggnadsprojekt i Bosnien-Hercegovina.
Räddningsverket utförde ett bostadsförsörj-
nings- och infrastrukturprogram i Bosnien-
Hercegovina som inte uppfyllde kravet på full
kostnadstäckning. På grund av brister i myndig-
hetens styrning och uppföljning uppkom en
förlust på 20 879 000 kronor. Förlusten behöver
regleras. Regeringen har noterat att Räddnings-
verket under 1999 har stärkt den ekonomiska
styrningen av verksamheten genom inrättande av
en särskild funktion för kontroll och uppföljning
samt att de ekonomiska villkoren för den inter-
nationella verksamheten har förändrats under
1999. Regeringen föreslår att anslaget C5 Statens
räddningsverk: Samhällets skydd mot olyckor år
2000 får användas för att täcka den angivna för-
lusten.

D3 Försvarets radioanstalt

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 428 494 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget D3 Försvarets ra-
dioanstalt ökas med 11 190 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att genom-
föra den i inledningen till förslaget till tilläggs-
budget beskrivna tekniska justeringen ökas an-
slaget D3 Försvarets radioanstalt.

113

PROP. 1999/2000:100

5.4.8 Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social
omsorg

A2 Bidrag för läkemedelsförmånen

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 14 137 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Bidrag för läke-
medelsförmånen ökas med 2 000 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Utöver utbetal-
ning av ersättning till landstingen under år 2000
kommer anslaget att belastas av en förlustdelning
avseende 1999 års läkemedelskostnader. Statens
andel av förlustdelningen beräknas uppgå till
knappt 1 215 000 000 kronor. Dessutom är an-
slaget belastat av ett underskott från tidigare
budgetår på 828 000 000 kronor. För att täcka
utbetalningarna för förlustdelningen samt det
ackumulerade underskottet föreslås att anslaget
ökas med 2 000 000 000 kronor.

A9 Smittskyddsinstitutet

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 131 224 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A9 Smittskyddsin-
stitutet ökas med 10 000 000 kronor. Finansie-
ringen sker genom att anslaget Cl Socialveten-
skapliga forskningsrådet: Forskning minskas.

Skälen för regeringens förslag: För att möta
Smittskyddsinstitutets ekonomiska svårigheter
har verksamheten tillförts extra resurser, senast i
statsbudgeten för innevarande år. Myndigheten
har fått i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som
krävs för att myndighetens ekonomi skall kom-
ma i balans samt vilka åtgärder som planeras för
att förbättra den ekonomiadministrativa styr-
ningen av verksamheten. Smittskyddsinstitutet
har rapporterat uppdraget till regeringen. Rege-
ringen föreslår nu att myndigheten tillförs ökade
medel för att i första hand kunna vidta de åtgär-
der som krävs för att få kontroll över ekonomin
och förbättra styrningen av verksamheten. Av de
anslagna medlen skall 800 000 kronor användas
för deltagande i EU:s smittskyddssamarbete.

Regeringen föreslår att anslaget A9 Smitt-
skyddsinstitutet ökas med 10 000 000 kronor. Fi-
nansiering sker genom att anslaget Cl Socialve-
tenskapliga forskningsrådet: Forskning minskas
med motsvarande belopp.

A13 Ersättning till steriliserade i vissa fall

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 90 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A13 Ersättning till
steriliserade i vissa fall ökas med 101 530 000
kronor. En delfinansiering sker genom att ansla-
get A14 Personligt ombud minskas med
15 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anvisade och
beräknade medel för perioden 1999-2001 bygger
på uppskattningen att 1 000 personer skulle
komma att erhålla ersättning. Nya prognoser vi-
sar att närmare 1 700 personer kommer att be-
viljas ersättning.

För att täcka de beräknade utgifterna under år
2000 måste anslaget A13 Ersättning till sterilisera-
de i vissa fall ökas med 101 530 000 kronor. En
delfinansiering sker genom minskning av ansla-
get A14 Personligt ombud med 15 000 000 kro-
nor.

B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett reservationsanslag på
330 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B2 Vissa statsbidrag
inom handikappområdet minskas med 55 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: I budgetpropo-
sitionen för 2000 beräknade regeringen
55 000 000 kronor under anslaget B2 Vissa bidrag
inom handikappområdet för särskilda insatser in-
om handikappområdet. Regeringen föreslår nu i
det följande hur dessa medel bör fördelas till oli-
ka ändamål under utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg.

114

PROP. 1999/2000:100

B4 Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett obetecknat anslag på
78 394 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B4 Bidrag till viss
verksamhet för personer med funktionshinder ökas
med 1 000 000 kronor. Finansiering sker genom
att anslaget B2 Vissa statsbidrag inom handi-
kappområdet minskas.

Skälen för regeringens förslag: Rikstolktjänsten
är ett ekonomiskt stöd för den tolktjänst som
förtroendevalda i handikapporganisationernas
riksorganisationer behöver för riksövergripande
och internationella uppdrag som inte bekostas
genom landstingens vardagstolkning. Under
1999 ökade såväl efterfrågan som tillgången på
tolkar och anslaget var förbrukat innan året var
slut. Det större medelsbehovet förväntas förelig-
ga även år 2000. Regeringen anser därför att an-
slaget bör ökas med 1 000 000 kronor för att bi-
drag skall kunna lämnas i ökad omfattning.

Finansiering sker genom att anslaget B2 Vissa
statsbidrag inom handikappområdet minskas med
1 000 000 kronor.

B5 Bidrag till handikapp- och
pensionärsorganisationer

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett obetecknat anslag på
132 194 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B5 Bidrag till han-
dikapp- och pensionärsorganisationer ökas med
20 500 000 kronor. Finansiering sker genom
minskning av anslaget B2 Vissa statsbidrag inom
handikappområdet och genom att anslaget Bl
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken
minskas med 1 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I takt med att
fler handikapporganisationer bildas och ansöker
om ekonomiskt stöd ökar efterfrågan på de stat-
liga bidragen till handikapporganisationerna. För
att möta det ökade resursbehovet hos organisa-
tionerna och för att underlätta övergången till en
ny fördelningsmodell avseende bidragen till or-
ganisationerna anser regeringen att ökade resur-
ser behövs för bidrag till handikapporganisatio-

nerna. Det ökade stödet är ett av förslagen i
regeringens proposition (1999/2000:79) Från
patient till medborgare - en nationell handlings-
plan för handikappolitiken.

Under senare år har även antalet pensionärs-
organisationer ökat medan anslagsnivån varit
oförändrad. Regeringen anser därför att ytterli-
gare medel behövs så att ökade bidrag kan läm-
nas till pensionärsorganisationerna. Regeringen
anser därför att anslaget sammantaget bör ökas
med 20 500 000 kronor.

Finansiering sker genom att anslaget Bl Sti-
mulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken
minskas med 1 000 000 kronor och genom att
anslaget B2 Vissa statsbidrag inom handikappom-
rådet minskas med 19 500 000 kronor.

B9 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård
m.m.

1 statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 63 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B9 Bidrag till ung-
domsvård och missbrukarvård m.m. ökas med

2 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget N2 Lotteriinspektionen under utgiftsom-
råde 17 Kultur, medier, trossamfund och medier
minskas.

Skälen för regeringens förslag: Med anledning
av propositionen Kasinospel i Sverige m.m.
(prop. 1998/99:80, bet. 1998/99:KrUll, rskr.
1998/99:229) aviserade regeringen att den avsåg
att föreslå riksdagen att ytterligare öka resurserna
för att motverka negativa sociala och ekonomis-
ka konsekvenser av spel. Detta förslag lämnas nu.

Under anslaget är medel beräknade för arbetet
mot spelberoende. Hittills har insatserna i hu-
vudsak tagit sikte på att öka kunskaperna om
spelberoende. Med stöd av de kunskaper som
vunnits finns det nu anledning att gå vidare med
förebyggande insatser mot spelmissbruk och för
att öka medvetenheten om problemen bland de
yrkesgrupper som möter spelmissbrukare i sitt
arbete. Också frågor om hjälp och stöd till miss-
brukare bör nu tas upp.

Regeringen föreslår att anslaget B9 Bidrag till
ungdomsvård och missbrukarvård m.m. ökas med
2 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget N2 Lotteriinspektionen under utgiftsom-

115

PROP. 1999/2000:100

råde 17 Kultur, medier, trossamfund och medier
minskas med motsvarande belopp.

B12 Statens institut för särskilt utbildningsstöd

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 8 663 000 kro-
nor.

Regeringens förslag: Anslaget B12 Statens institut
för särskilt utbildningsstöd ökas med 1 500 000
kronor. Finansiering sker genom minskningen
av anslaget B2 Vissa statsbidrag inom handi-
kappområdet.

Skälen för regeringens förslag: I regeringens
proposition (1999/2000:79) Från patient till
medborgare - en nationell handlingsplan för
handikappolitiken föreslår regeringen ett natio-
nellt program för kompetensutveckling av per-
sonal inom olika samhällsområden kring frågor
som rör bemötande av personer med funktions-
hinder. Enligt förslaget skall Statens institut för
särskilt utbildningsstöd utarbeta och ha ansvar
för programmet på central nivå. Regeringen an-
ser därför att ytterligare 1 500 000 kronor bör
anvisas på anslaget.

Finansiering sker genom att anslaget B2 Vissa
statsbidrag inom handikappområdet minskas med
1 500 000 kronor.

B16 Statens institutionsstyrelse

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 557 032 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B16 Statens institu-
tionsstyrelse ökas med 96 200 000 kronor. Finan-
siering sker genom minskning av anslaget B2
Vissa statsbidrag inom handikappområdet samt
genom att anslagen B3 Statsbidrag till vårdartjänst
minskas med 24 450 000 kronor, anslaget Bl5
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
minskas med 250 000 kronor, anslaget Cl Soci-
alvetenskapliga forskningsrådet: Forskning mins-
kas, anslaget C2 Socialvetenskapliga forskningsrå-
det: Förvaltning minskas med 1 100 000 kronor
samt genom att anslaget F6 Rättshjälpskostnader
m.m. under utgiftsområde 4 Rättsväsendet mins-
kas.

Skälen för regeringens förslag: Verksamheten
vid Statens institutionsstyrelse (SIS) är mycket
omvärldsberoende och därför svårplanerad.
Verksamheten är uppdelad i tre verksamhetsgre-
nar: missbrukarvård, ungdomsvård och sluten
ungdomsvård. Sluten ungdomsvård är en ny
straffpåföljd för ungdomar i åldrarna 15 till 20 år.
Möjligheten att döma till denna påföljd infördes
den 1 januari 1999 och vid SIS inrättades tio års-
platser som helt finansieras via styrelsens anslag.
Antalet domar till sluten ungdomsvård har dock
kontinuerligt ökat och idag vårdas ungdomar
motsvarande 40 årsplatser. Betydligt fler ungdo-
mar har således dömts till sluten ungdomsvård
än vad regeringen beräknade när påföljden inför-
des. Regeringen bedömer att platsantalet för
sluten ungdomsvård måste utökas med ytterliga-
re 40 årsplatser, dvs. till totalt 50 platser. Kostna-
derna för 40 nya årsplatser beräknas till
62 400 000 kronor. Volymerna i den slutna ung-
domsvården ökade redan under 1999 och därför
tillförs anslaget nu medel för att täcka även kost-
naderna för denna ökade verksamhet.

För ungdomsvården i övrigt avseende place-
ringar enligt lagen om vård av unga (LVU) är SIS
i behov av ytterligare 24 årsplatser, dvs. totalt 646
årsplatser. Orsaken är en ökad efterfrågan på så-
dana platser från kommunerna. Dessa platser fi-
nansieras till viss del av vårdavgifter från kom-
munerna. Statens kostnad för en utbyggnad med
ytterligare 24 platser beräknas till 22 100 000
kronor.

Regeringen avser att noga följa utvecklingen
vid SIS och hur de tillförda resurserna används.
Meningen är att den slutna ungdomsvården skall
utvärderas efter två år och avsikten är att utvär-
deringen skall påbörjas under hösten år 2000.
Utvärderingen skall även analysera dimensione-
ringen av den slutna ungdomsvården och vad
påföljden har haft för konsekvenser för den or-
dinarie ungdomsvården.

Regeringen föreslår att anslaget Bl6 Statens
institutionsstyrelse ökas med 96 200 000 kronor
för år 2000. Utgiftsökningen finansieras genom
minskning av anslaget B2 Vissa statsbidrag inom
handikappområdet med 33 000 000 kronor, an-
slaget B3 Statsbidrag till vårdartjänst med
24 450 000 kronor, anslaget B15 Statens nämnd
för internationella adoptionsfrågor med 250 000
kronor, anslaget Cl Socialvetenskapliga forsk-
ningsrådet: Forskning med 400 000 kronor och
anslaget C2 Socialvetenskaplig forskningsrådet:
Förvaltning 1 100 000 kronor. Vidare minskas
anslaget F6 Rättshjälpskostnader m.m. under ut-

116

PROP. 1999/2000:100

giftsområde 4 Rättsväsendet med 37 000 000
kronor.

Cl Socialvetenskapliga forskningsrådet:

Forskning

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 117 655 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Cl Socialveten-
skapliga forskningsrådet: Forskning minskas med
10 400 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget Cl So-
cialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning mins-
kas med 10 000 000 kronor för att finansiera ök-
ningen av anslaget A9 Smittskyddsinstitutet samt
med 400 000 kronor för att delfinansiera ökning-
en av anslaget Bl6 Statens institutionsstyrelse.

5.4.9 Utgiftsområde 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp

Al Sjukpenning och rehabilitering m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 31 502 036 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Al Sjukpenning och
rehabilitering m.m. ökas med 1 500 000 000 kro-
nor.

Skälen för regeringens förslag: På grund av den
kraftigt ökade sjukfrånvaron har utgifterna för
sjukpenning ökat och de medel som har anvisats
på statsbudgeten för år 2000 har visat sig vara
otillräckliga. För närvarande finns det ingenting
som tyder på att utgifterna kommer att minska
under de närmaste åren.

De prognoser som ligger till grund för rege-
ringens bedömning av utgiftsutvecklingen för år
2000 är dock mycket osäkra. Huruvida den före-
slagna ökningen är tillräcklig eller inte för hela
året är därför svårt att förutse. Regeringen kom-
mer att tillsätta en arbetsgrupp som skall utarbeta
en handlingsplan för att minska ohälsan samt fö-
reslå åtgärder som bryter den negativa utveck-
lingen.

Regeringen föreslår att anslaget Al Sjukpen-
ning och rehabilitering m.m. ökas med
1 500 000 000 kronor.

5.4.10 Utgiftsområde 11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

A4 Delpension

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 122 800 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A4 Delpension ökas
med 103 000 000 kronor. Finansiering sker ge-
nom att anslaget A2 Efterlevandepensioner till
vuxna minskas med 103 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Före år 1999
betalades delpensionerna från delpensionsfon-
den. Från och med år 1999 betalas delpensioner-
na från ett eget anslag. Utbetalning av delpensio-
ner har minskat under de senaste åren och på sikt
skall anslaget avvecklas. Några nya delpensioner
kommer inte att beviljas efter år 2000. När ansla-
get beräknades överskattades dock den nedåtgå-
ende trenden i volymutvecklingen.

Utgifterna år 2000 beräknas uppgå till
197 600 000 kronor. Efter utnyttjande av an-
slagssparandet och en möjlig anslagskredit be-
hövs ytterligare 103 000 000 kronor. Regeringen
föreslår därför att anslaget A4 Delpension ökas
med 103 000 000 kronor.

Finansiering sker genom att anslaget A2 Efter-
levandepensioner till vuxna minskas med motsva-
rande belopp.

5.4.11 Utgiftsområde 12

Ekonomisk trygghet för familjer och
barn

A3 Underhållsstöd

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag 2 73 7 500 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A3 Underhållsstöd
ökas med 12 500 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen av-
ser att under maj månad lämna ett förslag till

117

PROP. 1999/2000:100

riksdagen om ändrade regler för utfyllnadsbidrag
vid växelvis boende. Förslaget beräknas kunna
träda i kraft den 1 januari år 2001 och tillämpas
första gången i fråga om underhållsstöd som av-
ser tid efter den 31 mars 2001. Förslaget kommer
att innebära en besparing på anslaget A3 Under-
hållsstöd med 37,5 miljoner kronor år 2001 och
med 50 miljoner kronor per år för tiden därefter.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen
för 2000 att detta förslag skulle överlämnas riks-
dagen senast i samband med 2000 års ekonomis-
ka vårproposition för i kraftträdande den 1 juli år
2000 och tillämpas för underhållsstöd som avser
tid efter den 30 september år 2000. Förslaget
skulle då inneburit en besparing med 12,5 miljo-
ner kronor år 2000. Beräkningen av anslaget för
år 2000 baserades på denna förutsättning. Det
senarelagda ikraftträdandet gör att anslaget A3
Underhållsstöd behöver ökas med 12 500 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Arbetsmarknads-
politiska åtgärder minskas med 100 000 000 kro-
nor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget A2 Ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder minskas med
30 000 000 kronor med anledning av regeringens
förslag om reformering av det förstärkta anställ-
ningsstödet. Vidare bör anslaget minskas med
70 000 000 kronor till följd av regeringens förslag
om att införa ett särskilt anställningstöd för äldre
arbetslösa enligt förslaget i prop. 1999/2000:98
Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet
och tillväxt. Sammantaget innebär regeringens
förslag att anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder minskar med 100 000 000 kronor.

Förstärkt anställningsstöd

5.4.12 Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv

Al Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 4 527 565 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Al Arbetsmark-
nadsverkets förvaltningskostnader minskas med
3 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget Al Ar-
betsmarknadsverkets förvaltningskostnader mins-
kas med 3 000 000 kronor för att finansiera ök-
ningen av det under utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning uppförda
anslaget Al 6 Svenska EU-programkontoret för
utbildning och kompetensutveckling med
1 500 000 kronor och ökningen av det under ut-
giftsområde 2 Samhällsekonomi och finansför-
valtning uppförda anslaget A6 Statistiska central-
byrån med 1 500 000 kronor.

A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 19 590 591 000
kronor.

Regeringens förslag: Det förstärkta anställnings-
stödet utvecklas ytterligare.

Det förstärkta anställningsstödet skall för en
person som sedan 48 månader antingen har varit
öppet arbetslös eller har deltagit i en arbetsmark-
nadspolitisk åtgärd och omedelbart före anvis-
ningen under samma tid varit anmäld som ar-
betssökande hos den offentliga arbetsför-
medlingen kunna lämnas enligt följande. Stödet
lämnas med 75 procent av lönekostnaden, dock
högst 525 kronor per dag, i 12 månader samt
med 50 procent av lönekostnaden, dock högst
350 kronor per dag, under ytterligare 12 måna-
der.

Det utökade anställningsstödet skall gälla från
och med den 1 augusti 2000.

Skälen för regeringens förslag: En av arbets-
marknadspolitikens viktigaste uppgifter är att
motverka långa tider utan reguljärt arbete. An-
ställningsstödet har visat sig vara en framgångs-
rik åtgärd när det gäller att bryta arbetslöshet.

Anställningsstödet har fått ökad betydelse un-
der 1999 genom det förstärkta stödet som inför-
des hösten 1999 och de ändringar som gjordes
vid årsskiftet 1999/2000 och som innebär sär-
skilda hänsynstaganden till bl.a. personer med
arbetshandikapp (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 14,
bet. 1999/2000: AU 1, rskr. 1999/2000:83).

Regeringen anser att det nu finns skäl att yt-
terligare utvidga det förstärkta anställningsstödet
för att underlätta för personer, som har varit ar-

118

PROP. 1999/2000:100

betslösa mycket långa perioder, att komma in på
den reguljära arbetsmarknaden. Det är viktigt att
även dessa grupper får del av den konjunktur-
uppgång Sverige nu befinner sig i. Många arbets-
givare är tveksamma till att anställa personer som
har varit arbetslösa mycket länge och det är där-
för extra viktigt att incitament skapas som un-
derlättar för dessa personer att få fotfäste på ar-
betsmarknaden.

Det förstärkta anställningsstödet bör utveck-
las på sätt som framgår av regeringens förslag.

De nya bestämmelserna bör gälla från och
med den 1 augusti 2000.

Ersättningen till arbetsgivarna sker i form av
en kreditering av arbetsgivarnas skattekonto på
samma sätt som för det nuvarande allmänna och
förstärkta anställningsstödet. Statens inkomster
beräknas minska med 30 000 000 kronor år 2000.

B3 Forskning, utveckling och utbildning m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 308 585 000
kronor. Regeringen har vidare ett bemyndigande
att under år 2000 besluta om bidrag som inklusi-
ve tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på
högst 250 000 000 kronor under åren 2001-2003.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under 2000, såvitt avser ramanslaget B3 Forsk-
ning, utveckling, och utbildning m.m., ingå eko-
nomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst
250 000 000 kronor under åren 2001-2004.

Skälen för regeringens förslag: Långsiktiga
samarbetsprojekt behöver kunna bedrivas. Rege-
ringen bör därför få ett bemyndigande som in-
nebär att beslut kan fattas under 2000 som
medför utgifter även under år 2004.

B5 Finansiering av forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 218 854 000
kronor. Regeringen har vidare ett bemyndigande
att under år 2000 besluta om bidrag som inklusi-
ve tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på
högst 420 000 000 kronor under åren 2001-2003.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under 2000, såvitt avser ramanslaget B5 Finansi-
ering av forskning och utveckling inom arbets-
livsområdet, ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare gjorda åtaganden medför ut-
gifter på högst 420 000 000 kronor under åren
2001-2005.

Skälen för regeringens förslag: Långsiktiga
forsknings- och utvecklingsprojekt behöver
kunna finansieras och initieras. Regeringen bör
därför få ett bemyndigande som innebär att be-
slut kan fattas under 2000 som medför utgifter
även under åren 2004 och 2005.

B13 Ombudsmannen mot diskriminering på
grund av sexuell läggning

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 3 018 000 kro-
nor.

Regeringens förslag: Anslaget Bl3 Ombudsman-
nen mot diskriminering på grund av sexuell lägg-
ning ökas med 80 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att genom-
föra den i inledningen till förslaget till tilläggs-
budget beskrivna tekniska justeringen ökas an-
slaget B13 Ombudsmannen mot diskriminering
på grund av sexuell läggning.

D2 Statliga tjänstepensioner

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 7 755 800 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget D2 Statliga tjänste-
pensioner minskas med 110 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget D2
Statliga tjänstepensioner bör minskas med
110 000 000 kronor för att finansiera ökningen
av det under utgiftsområde 4 Rättsväsendet
upptagna anslaget Al Polisorganisationen.

119

PROP. 1999/2000:100

Statens pensionsverk

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000 besluta om en rörlig kredit i Riks-
gäldskontoret om högst 25 000 000 kronor för
att tillgodose Statens pensionsverks behov av lik-
viditet i samband med pensionsutbetalningar för
uppdragsgivares räkning.

Skälen för regeringens förslag: Statens pen-
sionsverk (SPV) får bedriva uppdragsverksamhet
som ligger nära verkets huvuduppgifter. Detta
innebär pensionsberäkning och utbetalning av
pensioner åt kommuner m.fl. De penningflöden
som härvidlag hanteras är mycket stora. I nor-
malfallet har SPV rekvirerat medel från upp-
dragsgivaren innan utbetalning sker. I liten om-
fattning gör dock SPV utbetalningar för
uppdragsgivares räkning innan rekvisition av
medel har skett. SPV anser att ett rörelsekapital i
form av en speciell kredit i Riksgäldskontoret
(RGK) bör skapas. Den räntekontokredit som
SPV för närvarande disponerar är inte avsedd för
detta ändamål och är inte heller tillräckligt stor.

5.4.13 Utgiftsområde 15

Studiestöd

A2 Studiemedel m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 9 806 499 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Studiemedel
m.m. ökas med 195 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Luftfartsverket
utbildar varje år flygledare för att täcka det na-
tionella behovet av flygtrafikledningstjänst. Un-
der utbildningstiden får flygledaraspiranterna en
lön från Luftfartsverket som motsvarar studie-
medel och studielån. Luftfartsverkets kostnad
för en certifierad flygledare beräknas i dag uppgå
till drygt två miljoner kronor. I takt med att
flygledningstjänsten i allt högre grad styrs av in-
ternationella regler har verksamheten och mark-
naden blivit alltmer global, vilket i sin tur har lett
till att flygledarna i allt större omfattning rör sig
friare mellan länderna. Den internationella ef-
terfrågan på flygledare har lett till att de i Sverige

utbildade flygledarna, efter några års verksamhet,
flyttar utomlands för att utöva yrket.

Regeringen anser mot denna bakgrund att det
är rimligt att den enskilde i större utsträckning
får ta ekonomiskt ansvar för utbildningen, vilket
blir fallet om utbildningen finansieras inom ra-
men för studiestödssystemet. Studiestödet
kommer att omfatta de elever som påbörjar sin
utbildning från och med hösten 2000. År 2002
kommer samtliga elever i flygledarutbildningen
att omfattas av studiestödet. Den totala utgiften
kommer då att uppgå till uppskattningsvis
1 900 000 kronor per år. En motsvarande höjning
av utdelningen från Luftfartsverket kommer att
ske. Innevarande år bör anslaget A2 Studiemedel
m. m. ökas med 195 000 kronor.

A3 Vuxenstudiestöd m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 8 195 998 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A3 Vuxenstudiestöd
m.m. minskas med 540 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Efterfrågan på
vuxenstudiestöd förväntas bli mindre än vad som
budgeterats för innevarande år på anslaget A3
Vuxenstudiestöd m.m. Regeringen anser därför
att anslaget skall minskas med 540 000 000 kro-
nor.

Beslut om studiestöd m.m.

Regeringens bedömning: Regeringen avser att de-
legera till Statens skolverk att på ett kostnads-
neutralt sätt besluta om rätt till studiestöd för
kompletterande utbildningar på dels gymnasial,
dels eftergymnasial nivå vilka står under statlig
tillsyn som utövas av verket. Därvid bör gräns-
dragningen mellan utbildningsnivåerna ankom-
ma på verket. Omfattningen av de delegerade
studiestödsvolymerna och anslagspåverkande
förändringar i övrigt bör beredas inom ramen för
den årliga budgetprocessen.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen
har tidigare i propositionen Ett reformerat studi-
estödssystem (prop. 1999/2000:10, bet.
1999/2000 UbU7, rskr. 1999/2000:96) redovisat

120

PROP. 1999/2000:100

bedömningen att beslut om studiestödsberätti-
gande utbildningar bör fattas av regeringen inom
ramen för budgetprocessen på grundval av ett
samlat förslag från berörda myndigheter.

Regeringen anser nu att det av praktiska skäl
är motiverat att till Statens skolverk delegera att
på ett kostnadsneutralt sätt fatta beslut om rätt
till studiestöd för kompletterande utbildningar
som står under statlig tillsyn som utövas av ver-
ket. Möjligheterna till dialog med utbildningsan-
ordnarna och att omfördela statsbidrag mellan
utbildningar förbättras om verket har möjlighet
till samordning med studiestödet. Den utbild-
ningsvolym det hela motsvarar är ca 4 200 år-
selevplatser. I volymen ingår ej utbildningar som
hör till Högskoleverkets ansvarsområde. För-
ändringar av volymen kan bli aktuella t.ex. i sam-
band med att en utbildning genom beslut av re-
geringen i stället ställs under statlig tillsyn som
utövas av Högskoleverket.

Som redovisats i propositionen bör studieme-
del i princip kunna lämnas till studerande under
20 år vid påbyggnadsutbildning eller motsvaran-
de utbildning, där det för antagning fordras slut-
betyg från treårig utbildning i gymnasieskolan
och påbyggnadsutbildningen bygger vidare på
dessa kunskaper. Regeringen avsåg tidigare att
utfärda de närmare reglerna om gränsdragning-
en. Den ovan nämnda ordningen för beslut om
rätt till studiestöd för kompletterande utbild-
ningar innebär att gränsdragningsfrågan för ifrå-
gavarande utbildningar i stället bör ankomma på
Skolverket.

5.4.14 Utgiftsområde 16
Utbildning och
universitetsforskning

A16 Svenska EU-programkontoret för utbildning
och kompetensutveckling

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 17 163 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A16 Svenska EU-
programkontoret för utbildning och kompetensut-
veckling ökas med 1 500 000 kronor. Finansie-
ring sker genom att anslaget Al Arbetsmarknads-
verkets förvaltningskostnader under utgiftsområde
14 minskas.

Skälen för regeringens förslag: Svenska EU-
programkontoret för utbildning och kompe-
tensutveckling har fr.o.m. den 1 januari 2000 ett
utvidgat ansvarsområde. På grund av överföring
av Europeiska Socialfondens mål 4, Adapt och
Employment, till Arbetsmarknadsverket har fi-
nansieringen av Svenska EU-programkontorets
fasta kostnader minskat. Regeringen föreslår
därför att anslaget Al 6 Svenska EU-
programkontoret för utbildning och kompetensut-
veckling ökas med 1 500 000 kronor och att an-
slaget Al Arbetsmarknadsverkets förvaltningskost-
nader under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad
och arbetsliv minskas med motsvarande belopp.

B52 Enskilda kommunala högskoleutbildningar
m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 543 659 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B52 Enskilda

kommunala högskoleutbildningar m.m. ökas med
487 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att genom-
föra den i inledningen till förslaget till tilläggs-
budget beskrivna tekniska justeringen ökas an-
slaget B52 Enkilda kommunala högskoleut-
bildningar m.m.

C3 Centrala studiestödsnämnden

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 343 250 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C3 Centrala studi-
estödsnämnden ökas med 20 000 000 kronor.

Avgifter för uppläggning av lån vid Centrala
studiestödsnämnden redovisas från och med
1 januari 2000 mot anslaget C3 Centrala
studiestödsnämnden i stället för mot inkomsttitel
2552.

För att finansiera det ökade anslaget och de
minskade inkomsterna skall anslaget B53 Sär-
skilda utgifter inom universitet och högskolor m. m.
minskas med 60 000 000 kronor.

121

PROP. 1999/2000:100

Skälen för regeringens förslag: En väl funge-
rande studiestödsadministration prioriteras högt
av regeringen.

Regeringen anmälde i budgetpropositionen
för 2000 osäkerhet om det framtida anslagsbeho-
vet för Centrala studiestödsnämnden (CSN).
Regeringen föreslår nu att anslaget C3 Centrala
studiestödsnämnden ökas med 20 miljoner kro-
nor.

Därutöver föreslår regeringen att CSN skall få
disponera de avgiftsintäkter som tas ut för upp-
läggning av lån och som idag redovisas mot in-
komsttitel 2552. Regeringen gör den bedöm-
ningen att denna förändring ökar CSN:s resurser
med 80 miljoner kronor på årsbasis. Statsbudge-
tens inkomster minskas med motsvarande be-
lopp. Avgifternas karaktär av offentligrättsliga
avgifter förändras dock inte. Resurstillskottet in-
nevarande år finansieras till viss del genom att
anslaget B53 Särskilda utgifter inom universitet
och högskolor m. m. minskas med 60 000 000
kronor.

5.4.15 Utgiftsområde 17

Kultur, medier, trossamfund och
fritid

A2 Bidrag till allmän kulturverksamhet,
utveckling samt internationellt kulturutbyte och
samarbete

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 116 196 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Bidrag till all-
män kulturverksamhet, utveckling samt internatio-
nellt kulturutbyte och samarbete ökas med
12 500 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Integrations-
och tillväxtfrämjande åtgärder i Oresundsregio-
nen är en angelägenhet för en rad politikområ-
den. I anslutning till arbetet med den fasta för-
bindelsen över Öresund pågår ett samarbete
mellan den danska och den svenska regeringen i
syfte att främja integration och dynamisk ut-
veckling i hela Öresundsregionen.

Det bilaterala projektet Kulturbro 2000 syftar
till att stärka samarbetet och bidra till att bygga
upp en ny regional identitet i Öresundsregionen
genom att skapa en dansk-svensk biennal för
bildkonst, design, teater, dans och musik. En ut-

gångspunkt är att den danska och den svenska
staten bidrar till finansieringen av projektets
första biennal som äger rum under hösten 2000.
För denna åtgärd har (prop. 1999/2000:1,
utg.omr. 17, bet. 1999/2000:KrUl, rskr.
1999/2000:87) under anslaget A2 Bidrag till all-
män kulturverksamhet, utveckling samt internatio-
nellt kulturutbyte och samarbete beräknats
2 500 000 kronor. För att motsvara den danska
statens insats behövs ytterligare 12 500 000 kro-
nor. Regeringen föreslår därför att det nämnda
anslaget ökas med 12 500 000 kronor.

E2 Ersättningar och bidrag till konstnärer

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 252 184 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget E2 Ersättningar och
bidrag till konstnärer ökas med 7 500 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I enlighet med
förslag i propositionen Konstnärernas villkor
(prop. 1997/98:87, bet. 1997/98:KrU13, rskr.
1997/98:303) samt i budgetpropositionen för
1999 (prop. 1998/99:1, utg. omr. 17, bet.
1998/99:KrUl, rskr. 1998/99:55) tillfördes kul-
turområdet 22,5 miljoner kronor under tiden 1
januari 1999 - 30 juni 2000 (15 miljoner kronor
på årsbasis) för genomförande av flera olika stöd-
insatser riktade till konstnärer. Under samma pe-
riod har under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad
och arbetsliv genomförts försök med en tredje
anställningsform inom teatern (TeaterAlliansen),
med arbetsförmedling vid centrumbildningarna
samt med tydligare kriterier avseende vilka som
skall ha rätt till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
med inriktning mot den konstnärliga arbets-
marknaden. En utvärdering av försöksverksam-
heterna har nu redovisats. Regeringen gör be-
dömningen att försöken fallit väl ut och föreslår
därför en förlängning av samtliga försök året ut
och därmed även av de stödinsatser som riktats
mot konstnärer. Mot denna bakgrund föreslår
regeringen att anslagsnivån höjs med 7 500 000
kronor. Därutöver finansieras förlängningen av
försöken med TeaterAlliansen samt försöket
med arbetsförmedling vid centrumbildningarna
inom ramen för utgiftsområde 14 Arbetsmark-
nad och arbetsliv.

122

PROP. 1999/2000:100

F5 Arkivet för ljud och bild

Regeringens förslag: Arkivet för ljud och bild skall
byta namn till Statens ljud- och bildarkiv den 1
januari 2001.

Skälen för regeringens förslag: Arkivet för ljud
och bild skall från och med den 1 januari 2001
byta namn till Statens ljud- och bildarkiv för att
det tydligare skall framgå att det är en statlig
myndighet. Med hänsyn till att riksdagens beslut
med anledning av budgetpropositionen fattas så
sent på året, är det av praktiska skäl lämpligt att
frågan behandlas redan nu. Förslaget föranleder
ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk, lagen (1990:886)
om granskning och kontroll av filmer och video-
gram, lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets-
grundlagens områden och lagen (1993:1392) om
pliktexemplar av dokument.

N2 Lotteriinspektionen

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 28 459 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget N2 Lotteriinspek-
tionen minskas med 2 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget N2
Lotteriinspektionen bör minskas med 2 000 000
kronor för att finansiera ökningen av anslaget B9
Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m.
under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg.

5.4.16 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande

A8 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 7 000 000 kro-
nor. Något bemyndigande för regeringen att in-
gå ekonomiska förpliktelser har inte begärts.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000, såvitt avser ramanslaget A8 Bidrag
till åtgärder mot radon i bostäder, besluta om bi-
drag som inklusive tidigare gjorda åtaganden in-
nebär utgifter på högst 7 000 000 kronor under
år 2001.

I ärenden där beslut om bidrag fattats tidigare,
men där begäran om utbetalning ännu inte skett,
skall åtgärderna vara slutförda och begäran om
bidrag kommit in senast den 1 juh 2001.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen be-
slutade hösten 1998 (prop. 1998/1999:1, bet.
1998/99:BoUl, rskr. 1998/99:59) att bidragsgiv-
ningen till åtgärder mot radon i bostäder skulle
begränsas av en årlig ram. För budgetåret 1999 -
och senare även för år 2000 - beslutades en ram
om 7 miljoner kronor. Som en följd av denna be-
gränsning kom beviljande av bidrag att stoppas
under 1999.

Regeringen anser att ett stopp på beviljanden
under nuvarande budgetår kan skapa osäkerhet
för enskilda beträffande om och när de kan få
stöd. Vidare kan det antas att sådan osäkerhet
medför att färre kommer att åtgärda sina radon-
hus. Åtgärder måste därför vidtas för att möjlig-
göra fortsatt beviljande av bidrag under år 2000.

Regeringen föreslår därför att

- regeringen bemyndigas att bevilja nya ansök-
ningar med stöd av ett beställningsbemyndigan-
de,

- ärenden där bidrag redan beviljats skall slutfö-
ras och att begäran om utbetalning skall komma
in senast vid ett visst datum.

Regeringen avser också att ändra bestämmel-
serna så att när nya ansökningar beviljas skall en
sista dag bestämmas för när åtgärden skall ha
slutförts respektive när begäran om utbetalning
senast skall ha kommit in.

Enligt regeringens bedömning bör beställ-
ningsbemyndigandet uppgå till 7 000 000 kronor.

A10 Bostadsbidrag

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 5 670 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A10 Bostadsbidrag
minskas med 500 000 000 kronor.

123

PROP. 1999/2000:100

Skälen för regeringens förslag: Utgifterna för
bostadsbidrag är starkt beroende av inkomst-,
boendekostnads- och arbetslöshetsutvecklingen
och därmed av den samhällsekonomiska utveck-
lingen i stort. Sjunkande arbetslöshet och ökade
reallöner innebär att samhällets kostnader för
bostadsbidrag minskar. Mot bakgrund av den
senaste ekonomiska bedömningen kan därför
anslaget A10 Bostadsbidrag minskas med
500 000 000 kronor.

A12 Investeringsbidrag för anordnande av
bostäder för studenter

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål inte uppfört något anslag eller något
bemyndigande att ingå ekonomiska förpliktelser.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000 inom utgiftsområde 18 Samhälls-
planering, bostadsförsörjning och byggande be-
sluta om stöd till investeringar för anordnande av
bostäder för studenter som innebär utgifter på
högst 400 000 000 kronor under åren 2001 och
2002.

Ett nytt ramanslag A12 Investeringsbidrag för
anordnande av bostäder för studenter på 1 000 000
anvisas.

Skälen för regeringens förslag: Den snabba ut-
byggnaden av antalet utbildningplatser vid hög-
skolor har ökat efterfrågan på ytterligare stu-
dentbostäder och på vissa orter kan kötiden för
en studentbostad vara ca ett år vid höstterminens
start.

Det är angeläget att detta bostadsbehov kan
tillgodoses och att den nyproduktion som be-
hövs kommer igång snabbt. Regeringen föreslår
därför att ett tillfälligt investeringsbidrag lämnas
för anordnande av nya studentbostäder genom
ny- eller ombyggnad och som medför ett till-
skott av bostadslägenheter. Bidraget bör lämnas
för bostäder som tillkommer genom sådana ny-
och ombyggnader som stöds med statlig bo-
stadsbyggnadssubvention men för vilka annat
statligt investeringsstöd inte lämnas samtidigt.
Bidrag bör lämnas med upp till 15 procent av bi-
dragsunderlaget för räntebidrag enligt förord-
ningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnads-
subvention. Bidragsunderlaget för det statliga
räntestödet reduceras inte med bidragsbeloppet.
Bidrag bör lämnas med högst 40 000 kronor för
varje rum i lägenheter för en eller två studerande.

Investeringsbidrag bör kunna lämnas för ny-
och ombyggnadsprojekt som påbörjas under ti-
den 13 april 2000-31 december 2002 och som
färdigställs inom ett och ett halvt år från påbör-
jandet. Regeringen kommer att utfärda närmare
bestämmelser för investeringsbidraget.

Bidragsgivningen rambegränsas så att bidrag
kan beviljas med högst 400 miljoner kronor.

För år 2000 föreslås att regeringen bemyndi-
gas att besluta om stöd som innebär utgifter på
högst 400 miljoner kronor under åren 2001-2002
med utbetalning tidigast 1 januari år 2001. Ut-
betalning av stöd avses inte komma att ske under
år 2000. Ett formellt anslagsbelopp bör anvisas
2000 för att ge bemyndigandet en lämplig an-
knytning till statsbudgeten.

5.4.17 Utgiftsområde 19

Regional utjämning och utveckling

Al Allmänna regionalpolitiska åtgärder

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 303 850 000
kronor. Regeringen har vidare ett bemyndigande
att besluta om stöd som inklusive tidigare gjorda
åtaganden innebär utgifter på högst
1 688 000 000 kronor under åren 2001-2008.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under 2000, såvitt avser ramanslaget Al Allmän-
na regi.onalpolitiska åtgärder, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare gjorda åta-
ganden innebär utgifter på högst 2 588 000 000
kronor under åren 2001-2008.

Skälen för regeringens förslag: För budgetåret
2000 har riksdagen beslutat att regeringen får in-
gå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidiga-
re gjorda åtaganden innebär utgifter på högst
1 688 000 000 kronor under åren 2001-2008.
Anslaget Al Allmänna regionalpolitiska åtgärder
uppgår till 1 303 850 000 kronor för budgetåret
2000.

De åtgärder för vilka åtaganden kan göras är
ofta mycket långsiktiga. Det gäller t.ex. syssel-
sättningsbidrag och andra regionalpolitiska fö-
retagsstöd.

Även beslut om företagsstöd, som till viss del
medfinansieras av medel från EG:s strukturfon-
der, sker med stöd av bemyndigandet knutet till
anslaget Al Allmänna regionalpolitiska åtgärder.
Detta innebär att medlen blir ett tillskott till

124

PROP. 1999/2000:100

verksamheten dvs. möjliggör en ökad stödkapa-
citet för länen. Medel från EG:s strukturfonder
utbetalas i efterskott från anslaget A9 Europeiska
regionala utvecklingsfonden perioden 2000-2008
till länsstyrelserna och de regionala självstyrelse-
organen sedan kostnaderna uppstått.

För att undvika snedvridning mellan långsik-
tiga och kortsiktiga åtaganden behöver en lämp-
lig balans finnas mellan anslagets respektive be-
myndigandets storlek. Regeringen anser att den
nuvarande bemyndiganderamen inte i tillräckligt
stor utsträckning möjliggör nya åtaganden för
åren 2001-2008. Bemyndigandet att ingå eko-
nomiska förpliktelser bör därför höjas med
900 000 000 kronor.

A7 Statens institut för regionalforskning

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 8 068 000 kro-
nor.

Regeringens förslag: Anslaget A7 Statens institut
för regionalforskning ökas med 36 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att genom-
föra den i inledningen till förslaget till tilläggs-
budget beskrivna tekniska justeringen ökas an-
slaget A7 Statens institut för regionalforskning.

A13 IT-infrastruktur: Regionala transportnät

Något anslag för detta ändamål finns inte upp-
fört i statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag A13 IT-
infrastruktur: Regionala transportnät på

400 000 000 kronor anvisas. Finansiering sker
genom att anslaget Al Allmänna regionalpolitiska
åtgärder minskas med 75 000 000 kronor och ge-
nom att anslaget A4 Ersättning för nedsättning av
socialavgifter minskas med 150 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I proposition
Ett informationssamhälle för alla (prop.
1999/2000:86) föreslår regeringen att som en del
av ett nationellt IT-infrastrukturprogram skall
stöd kunna lämnas till finansiering av utbyggnad
av regionala transportnät som inte kommer till
stånd på kommersiella grunder. I propositionen
finns en närmare beskrivning av varför regional-

politiska medel till en del bör bidra till att finan-
siera genomförandet av dessa åtgärder.

Regeringen konstaterar således att tillgång till
modern informationsteknik till konkurrenskraf-
tiga priser bör finnas för att näringslivet i hela
landet skall kunna utvecklas så att det bidrar till
den ekonomiska tillväxten. För att hela Sverige
skall leva och utvecklas bör även företag i regio-
nalpolitiskt prioriterade regioner snabbt få till-
gång till denna teknik så att de kan konkurrera
på mer likvärdiga villkor med företag i övriga
landet.

Mot bakgrund av främst den stora betydelsen
av att även företag i de regionalpolitiskt mest ut-
satta områdena får del av den moderna informa-
tionsteknikens alla fördelar men även av att EG-
kommissionen har allvarliga invändningar mot
och ännu inte har godkänt stödformen nedsatta
socialavgifter, är regeringens bedömning att det
inte är försvarligt att längre vänta på att stödfor-
men eventuellt skall komma att godkännas av
EG-kommissionen i en oviss framtid och i
mycket inskränkt omfattning. De regionalpoli-
tiska medlen som frigörs bör i stället tills vidare
användas för att på andra sätt förbättra förutsätt-
ningarna för näringslivet i de regionalpolitiskt
mest utsatta områdena, dvs. i huvudsak de områ-
den som tidigare haft nedsatta socialavgifter. Ut-
nyttjande av delar av befintligt anslagssparande
på Landsbygdslån, som uppstått i samband med
att riksdagen beslutat om avskaffande av regio-
nala utvecklingslån, samt av hittills outnyttjade
medel för Allmänna regionalpolitiska åtgärder
bedöms inte väsentligt påverka de hittillsvarande
regionalpolitiska insatsernas omfattning.

Regeringen bedömer vidare att det för ut-
vecklingen av nuvarande och ett lönsamt framti-
da näringsliv i bl.a. de områden där nedsättning
av socialavgifter har gällt, är viktigare att företa-
gen snabbt tillförsäkras tillgång till ett transport-
nät för den moderna informationstekniken och
nättjänster på konkurrenskraftiga villkor, än att
de erhåller den generella kompensation som ned-
satta socialavgifter hittills inneburit. Detta bör
enligt regeringen bl.a. ske genom stöd till finan-
siering av regionala transportnät.

Regeringen föreslår att för det angivna ända-
målet anvisas ett nytt ramanslag benämnt A13
IT-infrastruktur: Regionala transportnät på
400 000 000 kronor. Dessa utgifter finansieras
genom att anslaget Al Allmänna regionalpolitiska
åtgärder minskas med 75 000 000 kronor och an-
slaget A4 Ersättning för nedsättning av socialav-
gifter minskas med 150 000 000 kronor. Vidare

125

PROP. 1999/2000:100

avser regeringen att dra in 175 000 000 kronor av
anslagssparandet på anslaget A2 Landsbygdslån.

5.4.18 Utgiftsområde 20

Allmän miljö- och naturvård

A2 Miljöövervakning m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 132 297 000
kronor. Vidare har regeringen ett bemyndigande
att ingå ekonomiska förpliktelser på högst
16 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000, i fråga om ramanslaget A2 Mil-
jöövervakning m.m., ingå ekonomiska förpliktel-
ser som inklusive tidigare gjorda åtaganden inne-
bär utgifter på högst 46 000 000 kronor under år
2001.

Skälen för regeringens förslag: Syftet med mil-
jöövervakningen är att beskriva miljötillståndet
och förändringar av miljötillståndet. För att för-
bättra förutsättningarna för planering och ge-
nomförande av miljöövervakningen är det nöd-
vändigt att kunna fatta beslut som medför
utfästelser om utgifter för kommande budgetår.
Regeringen bör därför få ett bemyndigande som
innebär att beslut i ökad omfattning kan fattas
under år 2000 som medför utgifter under år
2001. Bemyndigandet bör höjas från 16 miljoner
kronor till 46 miljoner kronor.

A4 Sanering och återställning av förorenade
områden

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 65 000 000
kronor. Något bemyndigande för regeringen att
ingå ekonomiska förpliktelser har inte begärts.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000, i fråga om ramanslaget A4 Sane-
ring och återställning av förorenade områden, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden innebär utgifter på högst
60 000 000 kronor under år 2001.

Skälen för regeringens förslag: Enskilda efter-
behandlingsprojekt har ofta förberedelsetider på
1-3 år och en därpå följande genomförandetid

som är ungefär lika lång. En flerårsplanering av
efterbehandlingsprojekten förbättrar förutsätt-
ningarna för genomförande, förenklar förhand-
lingar med ansvariga samt möjliggör tidsmässiga
och ekonomiska fördelar genom samordning av
flera projekt. Regeringen bör därför få ett be-
myndigande som innebär att beslut kan fattas
under år 2000 som medför utgifter under år
2001.

A5 Miljöforskning

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 50 000 000
kronor. Något bemyndigande för regeringen att
ingå ekonomiska förpliktelser har inte begärts.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000, i fråga om ramanslaget A5 Miljö-
forskning, ingå ekonomiska förpliktelser som in-
klusive tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter
på högst 30 000 000 kronor under år 2001.

Skälen för regeringens förslag: Enskilda forsk-
ningsprojekt har ofta längre genomförandetid än
ett år. För att förbättra förutsättningarna för
projektens planering bör det vara möjligt att fatta
beslut som innebär utfästelser om utgifter för
kommande budgetår. Regeringen bör därför få
ett bemyndigande som innebär att beslut kan
fattas under år 2000 som medför utgifter under
år 2001.

5.4.19 Utgiftsområde 21

Energi

Al Statens energimyndighet

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 113 768 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Al Statens ener-
gimyndighet ökas med 4 870 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att genom-
föra den i inledningen till förslaget till tilläggs-
budget beskrivna tekniska justeringen ökas an-
slaget Al Statens energimyndighet.

126

PROP. 1999/2000:100

B5 Energiteknikstöd

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 130 000 000
kronor. Vidare har regeringen ett bemyndigande
att ingå ekonomiska förpliktelser som medför
utgifter på högst 520 000 000 kronor under åren
2001-2004.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000 i fråga om ramanslaget B5 Energi-
teknikstöd besluta om stöd till utveckling av ny
teknik inom energiområde som inklusive tidigare
gjorda åtaganden innebär utgifter om högst
520 000 000 kronor under åren 2001-2005.

Skälen för regeringens förslag: I budgetpropo-
sitionen för 2000 bemyndigade riksdagen rege-
ringen att besluta om stöd som medför utgifter
under åren 2001-2004. Medel från detta anslag
disponeras bland annat för ett forsknings-, ut-
vecklings-, och demonstrationsprogram som
skall bidra till att minska vägtrafikens miljöför-
störing och därmed skapa stabila förutsättningar
för en långsiktigt konkurrenskraftig fordonsin-
dustri. Programmet bedrivs i samarbete mellan
staten och näringslivet under en sexårsperiod
med början år 2000 och åtaganden bör kunna gö-
ras för hela programperioden. Riksdagen bör
därför bemyndiga regeringen att besluta om så-
dana åtaganden även för år 2005.

B10 Ersättning för vissa kostnader vid avveckling
av en reaktor i Barsebäcksverket

Något anslag för detta ändamål finns inte upp-
fört i statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag B10 Er-
sättning för vissa kostnader vid avveckling av en
reaktor i Barsebäcksverket förs upp på statsbud-
geten. Anslaget anvisas med 430 000 000 kronor
och skall användas för ersättning till Barsebäcks
Kraft AB (BKAB) för de särskilda kostnader
som uppstår vid singeldrift i Barsebäcksverket,
till följd av avställningen av den första reaktorn i
verket. Vidare skall anslaget användas för utbe-
tala ersättning till BKAB för merkostnader för
avställnings- och servicedrift för den avställda
reaktorn.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen be-
slutade den 5 februari 1998 med stöd av lagen

(1997:1320) om kärnkraftens avveckling att rät-
ten att driva kärnkraftsreaktom Barsebäck 1 för
att utvinna kärnenergi skulle upphöra vid ut-
gången av juni år 1998.

Regeringsrätten beslutade den 14 maj 1998 om
inhibition av regeringens beslut om stängning av
Barsebäck 1 före den 1 juli 1998. Den 16 juni
1999 meddelade regeringsrätten att regeringens
beslut skall stå fast. Emellertid skulle rätten att
driva kärnkraftsreaktom Barsebäck 1 inte upp-
höra förrän vid utgången av november 1999.

Den 30 november 1999 slöts ett förslag till
ramavtal om förtida avveckling av en reaktor i
Barsebäcksverket mellan staten, Sydkraft AB och
Vattenfall AB. Samtidigt ställdes Barsebäck 1 av.
Förslag till åtaganden för staten som följer av
avtalet om ersättning i samband med stängning-
en av Barsebäcksverket har underställts riksda-
gen för godkännande (prop. 1999/2000:63).

Enligt avtalet har Sydsvenska Värmekraftak-
tiebolaget (SVKAB) och Barsebäck Kraft AB
(BKAB) rätt till ersättning i form av pengar för
vissa kostnader som uppstår till följd av avställ-
ningen av Barsebäck 1. Det rör sig om särskilda
merkostnader som uppstår till följd av att enbart
en av kraftverkets reaktorer får drivas för utvin-
ning av kärnenergi, s.k. singeldrift. Denna ersätt-
ning uppgår till 12 miljoner kronor avseende år
1999 och 170 miljoner kronor för år 2000. Vidare
rör det sig om kostnader för avställnings- och
servicedrift av Barsebäck 1. Denna ersättning
uppgår till 20 miljoner kronor för år 1999 och
228 miljoner kronor för år 2000. Sammantaget
beräknas alltså 430 miljoner kronor behöva be-
talas ut som ersättning för kostnader som belö-
per sig på åren 1999 och 2000. Ersättningen skall
utbetalas månadsvis i efterskott och de angivna
beloppen skall uppräknas med nettoprisindex.
De första utbetalningarna blir aktuella i anslut-
ning till tillträdesdagen, som kan infalla tidigast
en månad efter det slutliga godkännande av av-
talet.

5.4.20 Utgiftsområde 22
Kommunikationer

A2 Väghållning och statsbidrag

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 12 834 719 000
kronor. Något bemyndigande för regeringen att
ingå ekonomiska förpliktelser har inte begärts.

127

PROP. 1999/2000:100

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000, i fråga om ramanslaget A2 Väg-
hållning och statsbidrag, fatta beslut om bidrag till
enskilda vägar som medför utgifter på högst
566 000 000 kronor under år 2001.

Skälen för regeringens förslag: En mindre del
av anslaget används för bidrag till enskilda vägar.
Beslut om bidrag fattas vanligen ett år innan det
är aktuellt att betala ut bidraget. Sådan beslut om
bidrag bör fattas med stöd av ett bemyndigande.
Regeringen bör därför ges ett bemyndigande att
ingå sådana ekonomiska förpliktelser. Den före-
slagna omfattningen på bemyndigandet motsva-
rar den bedömda bidragsvolymen.

Cl Post- och telestyrelsen: Förvaltningskostnader
för vissa myndighetsuppgifter

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 11 206 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Cl Post- och tele-
styrelsen: Förvaltningskostnader för vissa myndig-
hetsuppgifter skall också kunna användas till åt-
gärder i form av projekt och stöd till utbyggnad
av IT-infrastrukturen.

Skälen för regeringens förslag: I proposition
1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla
presenterar regeringen ett antal förslag till pro-
jekt samt förslag till utbyggnad av IT- in-
frastruktur som bedöms som angelägna för att
understödja utvecklingen inom delar av IT-
området. Regeringen anser att anslaget C1 Post-
och telestyrelsen: Förvaltningskostnader för vissa
myndighetsuppgifter skall kunna användas till att
finansiera vissa av dessa projekt och delar av ut-
byggnaden av IT-infrastrukturen.

C4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för
alarmeringstjänst enligt avtal.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 140 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget C4 Ersättning till
SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt
avtal ökas med 4 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget C2 Upphandling av sam-
hällsåtaganden minskas med 4 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget har vi-
sat sig vara otillräckligt för att SOS Alarm Sveri-
ge AB ska kunna fullgöra sin uppgift enligt avtal.
En förstärkning är nödvändig för att alarmfunk-
tionen i samhället skall fungera tillfredsställande.
Anslaget C4 Ersättning till SOS Alarm Sverige
AB för alarmeringstjänst enligt avtal bör därför
höjas med 4 000 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget C2 Upphandling av samhälls-
åtaganden minskas med motsvarande belopp.

Dl Ersättning till Statens järnvägar i samband
med utdelning från AB Swedcarrier

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 50 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Dl Ersättning till
Statens järnvägar i samband med utdelning från
AB Swedcarrier minskas med 17 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen fö-
reslår att anslaget Dl Ersättning till Statens järn-
vägar i samband med utdelning från AB Swedcar-
rier minskas med 17 000 000 kronor för att
finansiera ökade utgifter på anslaget A5 Sveriges
geologiska undersökning: Geologisk undersök-
ningsverksamhet m.m. under utgiftsområde 24
Näringsliv.

D2 Rikstrafiken

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 10 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget D2 Rikstrafiken
ökas med 542 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att genom-
föra den i inledningen till förslaget till tilläggs-
budget beskrivna tekniska justeringen ökas an-
slaget D2 Rikstrafiken.

128

PROP. 1999/2000:100

El Statens väg- och transportforskningsinstitut

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 30 099 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget El Statens väg- och
transportforskningsinstitut ökas med 2 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att genom-
föra den i inledningen till förslaget till tilläggs-
budget beskrivna tekniska justeringen ökas an-
slaget El Statens väg och transportforsknings-
institut.

E2 Kommunikationsforskningsberedningen

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 155 851 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget E2 Kommunika-
tionsforskningsberedningen ökas med 1 365 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att genom-
föra den i inledningen till förslaget till tilläggs-
budget beskrivna tekniska justeringen ökas an-
slaget E2 Kommunikationsforskningsberedningen.

Ändringar i telelagen

Regeringens förslag och bedömning: I telelagen
införs en skyldighet för vissa operatörer på mo-
biltelemarknaden att låta abonnenter hos andra
operatörer sända och ta emot telemeddelanden
via sitt nät, s.k. nationell roaming.

Den som har ett telenät för mobila teletjänster
och som innehar ett tillstånd att tillhandahålla
mobila teletjänster eller nätkapacitet skall tillgo-
dose en begäran om nationell roaming. Nya till-
ståndshavare för mobila teletjänster eller nätka-
pacitet skall ha rätt till roaming under sju år.
Rättigheten gäller inte om operatören själv har
täckning i området. Skyldigheten omfattar bara
tjänster som båda tillståndshavarna tillhandahål-
ler och under förutsättning att det är en tjänst
den operatör som skall tillgodose en begäran om
roaming tillhandahåller enligt ett tillstånd denne
innehaft i mer än fem år. Priser och övriga villkor

för nationell roaming skall bestämmas på mark-
nadsmässig grund. En begäran om roaming skall
tillgodoses på villkor som är konkurrensneutrala
och ickediskriminerande. Tillsynsmyndigheten
får meddela undantag från skyldigheten till roa-
ming om det finns särskilda skäl.

Post- och telestyrelsens förslag om att i sin
tillsyn särskilt uppmärksamma frågor om natio-
nell roaming enligt 23 b § genomförs inte. Till-
synsmyndighetens befogenhet att i vissa frågor
dels bestämma när förhandling mellan parterna
skall vara avslutad, dels på ansökan av en part be-
sluta vad som skall gälla mellan parterna skall inte
omfatta tvister om villkor för nationell roaming
enligt 23 b §.

Ärendet och dess beredning: Regeringen har i
propositionen Okad konkurrens på mobiltele-
marknaden (prop. 1999/2000:57) nyligen före-
lagt riksdagen ett förslag som innebär att en
skyldighet införs för tillståndshavare som inne-
har ett telenät för mobila teletjänster, att i den
mån det finns tillgänglig kapacitet, på mark-
nadsmässiga villkor upplåta nätkapacitet till and-
ra. Skyldigheten gäller inte i förhållande till andra
tillståndshavare.

Under beredningen av det ärendet har syn-
punkter framförts på att det finns ett behov av
s.k. nationell roaming för att komplettera den
föreslagna lagstiftningen. Post- och telestyrelsen
har i en skrivelse den 17 december 1999 i det
syftet föreslagit vissa ändringar i telelagen
(1993:597). Skrivelsen har remissbehandlats. En
sammanställning av remissyttrandena finns till-
gänglig i Näringsdepartementet (NI 999/12996/
ITFoU). Vidare har myndigheten i en skrivelse
den 22 februari 2000 lämnat vissa förtydliganden.
Ett remissmöte har hållits den 2 mars 2000. Ett
protokoll från mötet finns tillgängligt i ärendet.
Remissinstanserna har givits tillfälle att lämna
synpunkter på ett utkast till lagrådsremiss.

Regeringen beslutade den 21 mars 2000 att in-
hämta Lagrådets yttrande över lagförslaget. Lag-
rådet lämnade förslaget utan erinran. Några re-
daktionella ändringar har gjorts i förhållande till
den lagtext som remitterades till Lagrådet.

Post- och telestyrelsens förslag: Alla teleoperatö-
rer med tillstånd att tillhandahålla mobila tele-
tjänster eller nätkapacitet, och som för verksam-
heten innehar radioinfrastruktur för mobila
teletjänster, åläggs en skyldighet att på rimlig be-
gäran ingå avtal om nationell roaming med annan
sådan tillståndshavare. Rättigheten skall inte vara

129

5 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 100

PROP. 1999/2000:100

tidsbegränsad. Det skall framgå av lagen att
myndigheten särskilt skall uppmärksamma skyl-
digheten till nationell roaming i sin tillsyn. Myn-
digheten skall vidare ha samma befogenhet att
bestämma när förhandling mellan parterna skall
vara avslutad och avgöra tvister om nationell ro-
aming som i fråga om tvister om samtrafik-
villkor. I övrigt överensstämmer myndighetens
förslag med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissin-
stanserna stödjer i princip Post- och telestyrel-
sens bedömning att inträdesbarriärerna är så hö-
ga att det krävs ingrepp för att minska dessa.
Telia AB, Europolitan AB och Tele2 AB avstyr-
ker emellertid ändå förslaget med motiveringen
att frågan inte är tillräckligt utredd. MCI
Worldcom AB understryker att åtgärden bör va-
ra temporär. Länsrätten i Stockholm, Banverket,
Statskontoret, Nutek, Konsumentverket, IT-
kommissionen, MCI WorldCom AB och Te-
lenordia AB har inga invändningar mot Post-
och telestyrelsens förslag om vilka som skall ha
rättighet respektive skyldighet att ingå avtal om
nationell roaming. Telia AB och Industriförbun-
det anser att rätten till roaming måste begränsas
till nya operatörer som tilldelats UMTS-till-
stånd men som inte innehar en egen GSM-
infrastruktur. Europolitan AB och Tele2 AB an-
ser att rätten bör tillfalla en ny operatör. Kon-
kurrensverket, Europolitan AB, Tele2 AB och
Telia AB menar att rättigheten bör infalla först
då den nya operatören har uppnått en viss täck-
ning med sitt eget nät. Konkurrensverket, Euro-
politan AB, Tele2 AB, Telia AB, Sonera AB och
IT-företagen anser att rätten bör vara tidsbegrän-
sad. Europolitan AB, Tele2 AB och Telia AB an-
ser att skyldigheten endast bör föreligga då det
finns överkapacitet.

Majoriteten av remissinstanserna instämmer i
förslaget att ersättning bör bestämmas på mark-
nadsmässig grund. Telenordia AB och MCI
WorldCom AB menar emellertid att ersättning-
en bör vara kostnadsbaserad. Europolitan AB,
Tele2 AB och Telia AB avstyrker den föreslagna
tvistlösningen.

Bakgrund, och utgångspunkter: Utvecklingen på
den svenska mobiltelemarknaden har karaktäri-
serats av en kraftig tillväxt. Marknaden började
utvecklas redan i mitten av 50-talet men det
kraftiga genomslaget för mobiltelefonin kom i
samband med att de digitala GSM-näten (GSM -
Global System for Mobile Communications)
introducerades hösten 1992. Vid årsskiftet fanns
enligt MobilTeleBranschen, en branschorganisa-

tion för leverantörer, grossister och distributörer
samt återförsäljarorganisationer inom branschen,
ungefär 5 125 000 svenska mobilabonnemang
vilket innebär att Sverige är bland världens mest
mobiltelefontäta länder.

På den svenska marknaden finns för närvaran-
de tre mobiltelefonioperatörer: Telia Mobile AB,
Europolitan AB och Tele2 AB.

En bidragande orsak till att det inte finns fler
operatörer är att marknaden för mobiltelefoni på
ett avgörande sätt skiljer sig från den övriga te-
lemarknaden i det att tillgången till frekvenser är
begränsad. Detta innebär att det endast kan byg-
gas ett visst antal mobila telenät och på så sätt
begränsas antalet nätoperatörer. I dag är mobil-
telefoniföretagen vertikalt integrerade vilket in-
nebär att det i princip endast är de operatörer
som äger näten som har möjlighet att erbjuda
mobila teletjänster.

Utvecklingen på marknaden går snabbt och
omfattande arbete sker för att öka överförings-
hastigheterna i de mobila näten och att utveckla
framtidens system för mobil kommunikation.
Ofta talar man om den tredje generationens
system för mobil kommunikation, efter det
analoga NMT och det digitala GSM. Inom EU
har i december 1998 ett beslut fattats om ett
samordnat införande av ett system för mobil-
och trådlös kommunikation (UMTS — Universal
Mobile Telecommunications System) av tredje
generationen inom gemenskapen (nr
128/1999/EG). Med ökade överförings-
hastigheter möjliggörs t.ex. surfning på Internet
och användning av olika typer av multimedie-
tjänster. Utvecklingen bidrar också till att un-
derlätta t.ex. distansarbete och distansutbildning.

I propositionen Ökad konkurrens på mobil-
telemarknaden (prop. 1999/2000:57) lämnar re-
geringen en mer utförlig redogörelse av utveck-
lingen på mobiltelemarknaden. Regeringen gör
där bedömningen att konkurrensen på den
svenska mobiltelemarknaden behöver främjas
ytterligare. Konkurrensen utgör ett viktigt medel
för att uppnå de telepolitiska målen om bl.a. ef-
fektiva telekommunikationer, regional balans
samt mångfald och valfrihet för användarna. Re-
geringens bedömning grundar sig bl.a. på det
faktum att de priserbjudanden de tre operatörer-
na har - i synnerhet på privatmarknaden - är
tämligen lika och förefaller inte förändras nämn-
värt över tiden. Vidare har tjänsteleverantörer
haft mycket svårt att få tillgång till nätkapacitet
genom att sluta avtal med nätoperatörer på frivil-
lig basis. Regeringen anser att detta med stor

130

PROP. 1999/2000:100

sannolikhet innebär att tillväxten och innova-
tionsförmågan bland tjänsteleverantörer häm-
mas. Detta innebär i dagsläget att användarnas
tillgång till mobila teletjänster i praktiken är be-
gränsat till det utbud som de tre mobiloperatö-
rerna väljer att erbjuda. Regeringen konstaterar
också att tillgången till mobil kommunikation
generellt blir allt mer betydelsefullt i samhället.
Det är också viktigt att inte försvåra integre-
ringen av fast och mobil kommunikation.

Under året kommer tillstånd för UMTS att
utfärdas i Sverige. Post- och telestyrelsen har i
februari remitterat förslag till kriterier för urvalet
av företag som skall få tillstånden. Post- och tele-
styrelsen föreslår att maximalt fem nya tillstånd
för UMTS utfärdas. Det finns vidare visst fre-
kvensutrymme för att tilldela ytterligare tillstånd
i GSM 900- och 1800-banden. Två av de fem till-
stånden för UMTS föreslås även ge möjlighet till
GSM-verksamhet. Detta kommer att innebära
ökade möjligheter för nya nätoperatörer att
etablera sig på marknaden. Regeringen menar att
även detta torde ha en positiv effekt för konkur-
renssituationen på mobiltelemarknaden.

Det finns emellertid inträdesbarriärer som
försvårar etableringen av nya mobila telenät. En
betydelsefull konkurrensfaktor på mobiltele-
marknaden är att kunna erbjuda sina kunder en
god geografisk täckning. Om inte operatören på
ett tidigt stadium kan erbjuda en sådan täckning
försämras kraftigt möjligheterna att etablera sig
på marknaden. Att etablera ett mobilt telenät är
emellertid såväl mycket kostsamt som tidskrä-
vande. Fysikaliska orsaker (radiobärvågens ut-
bredningsförmåga) gör också att en utbyggnad
för geografisk täckning blir flera gånger dyrare
för de operatörer som tilldelas de nya mobiltele-
tillstånden för UMTS där frekvenserna är i 2000
MHz-bandet i jämförelse med de operatörer som
tidigare byggt de etablerade GSM-näten i 900-
och 1800 MHz-bandet.

För närvarande sker betydande investeringar
för att öka överföringshastigheterna i de etable-
rade GSM-näten. Övergången till den tredje ge-
nerationens mobiltelefoni kommer sannolikt att
ske gradvis. I vissa regioner kommer man inled-
ningsvis att få nöja sig med den kapacitet som de
utbyggda GSM-näten erbjuder medan man i
andra redan tidigt kommer få tillgång till UMTS.
De befintliga GSM-operatörer som väljer att an-
söka om och som också erhåller UMTS-licenser
kommer att ha en betydande konkurrensfördel i
förhållande till nytillkommande UMTS-

operatörer genom sin redan starka ställning på
marknaden och sina redan utbyggda GSM-nät.

Roaming innebär att två operatörer avtalar om
att respektive operatörs abonnenter skall få möj-
lighet att nyttja den andre operatörens nät när
det egna nätet inte är tillgängligt. Internationell
roaming är mycket vanligt förekommande, dvs.
avtal mellan operatörer i olika länder, vilket in-
nebär att en abonnent hos en operatör i Sverige
kan använda sin mobiltelefon när han eller hon är
på resa i t.ex. Italien om den svenska operatören
har ett roamingavtal med den italienska operatö-
ren. Internationell roaming kan anses vara en bi-
dragande orsak till GSM-standardens framgång.

Genom nationell roaming kan en ny operatör
- oavsett om det är på GSM- eller UMTS-
marknaden - snabbt etablera sig på marknaden
och övervinna den konkurrensnackdel det inne-
bär att inte omedelbart ha ett fullt utbyggt nät.

Skälen för regeringens förslag och bedöm-
ning: Enligt Post- och telestyrelsen kan två skil-
da utgångspunkter för att införa en skyldighet att
tillhandahålla nationell roaming identifieras. Vil-
ken utgångspunkt som anses vara viktigast får
betydelse för förslagets närmare utformning.

Enligt den första finns det vissa inträdesbarriä-
rer som försvårar en etablering av en ny nätope-
ratör på mobilmarknaden. Geografisk täckning
är en så viktig konkurrensfaktor att ingen ope-
ratör kan ge sig in på marknaden och få en lång-
siktigt hållbar ekonomisk bärighet för verksam-
heten om man inte på ett tidigt stadium kan
erbjuda sina kunder en god nationell täckning.
Eftersom det både är tids- och resurskrävande att
bygga ett mobilt telenät kommer ingen ny ope-
ratör att etablera sig om det inte införs en möj-
lighet att i viss utsträckning få tillgång till redan
etablerade nät.

Den andra utgångspunkten har en bredare an-
sats. Enligt denna finns det en samhällsekono-
miskt optimal nivå på investeringar i mobila tele-
nät som i dag överträffas av de investeringar som
görs av nuvarande nätoperatörer. Kostnaden för
dessa överinvesteringar betalas av mobiltele-
användarna via samtalsavgifterna. Enligt detta
synsätt har operatörerna i vissa delar av landet
gjort investeringar som knappast kan motiveras
utifrån den trafikmängd den egna kundkretsen
genererar i området. I andra delar finns motsatt
problem då inget nät alls etableras eftersom en
operatör inte räknar med att få tillräcklig trafik-
mängd för att motivera en utbyggnad. Om en
skyldighet att tillmötesgå begäran om nationell
roaming införs kan den som investerar i täckning

131

PROP. 1999/2000:100

av ett nytt geografiskt område räkna med att inte
bara de egna abonnenterna trafikerar nätet utan
även abonnenter som tillhör flera andra nät.
Detta leder till en mer effektiv resursallokering.
Nationell roaming bör enligt detta synsätt vara
en permanent åtgärd.

Regeringen anser att det är angeläget att fler
nätoperatörer etableras på den svenska mobilte-
lemarknaden. Det gäller såväl nuvarande GSM-
marknad som den kommande marknaden för
UMTS-tjänster. Potentiella nya nätoperatörer
möter dock en mycket hög etableringströskel.
För att främja konkurrensen anser regeringen att
det är angeläget att minska dessa inträdesbarriä-
rer. Därför bör en skyldighet till nationell roa-
ming för vissa tillståndshavare införas i telelagen.

En sådan åtgärd bör leda till att fler operatörer
kan inleda verksamhet och erbjuda tjänster på
marknaden vilket främjar konkurrensen. Kon-
kurrensen utgör ett viktigt medel för att uppnå
de telepolitiska målen om bl.a. effektiva tele-
kommunikationer, regional balans samt mång-
fald och valfrihet för användarna. Det är inte
orimligt att anta att den ökade konkurrensen
också leder till en prispress.

Flera medlemsstater inom EU kommer eller
överväger att införa en skyldighet om nationell
roaming. Enligt en preliminär sammanställning
som UMTS Forum, en internationell intresseor-
ganisation för operatörer, myndigheter och till-
verkare som arbetar för ett framgångsrikt infö-
rande och utveckling av tredje generationens
system för mobil kommunikation, gjort visar att
i Belgien, Danmark, Frankrike, Spanien och
Storbritannien finns en skyldighet till nationell
roaming. Vissa andra medlemsstater har ännu
inte avgjort om man skall införa en skyldighet
eller inte.

Vad gäller den bredare ansats som Post- och
telestyrelsen framhåller i sitt förslag kan följande
anföras. Regeringen menar att det är angeläget
att användningen av mobila teletjänster har en
god geografisk spridning och att en effektiv re-
sursallokering sker, vilket gynnar användarna.
Emellertid är regeringen av den uppfattningen
att marknadens aktörer på egen hand har incita-
ment att t.ex. dela kostnaderna för en investering
i de fall det inte är lönsamt att ensam etablera ett
nät. Då geografisk täckning betraktas som en
betydelsefull konkurrensfaktor finns ett ömsesi-
digt intresse att genomföra gemensamma inves-
teringar. När sådana möjligheter finns förefaller
det mindre sannolikt att en operatör genomför
investeringar som inte är lönsamma.

En tvingande föreskrift bör inte omfatta annat
än vad som är nödvändigt för att uppnå det av-
sedda ändamålet. En lagstiftning om roaming
bör således enligt regeringens uppfattning vara
begränsad till att balansera den konkurrensnack-
del som den nyetablerade nätoperatören under
inledningsskedet har av att, i avsaknad av ett eget
utbyggt nät, inte kunna erbjuda sina abonnenter
en god täckning över landet.

Att införa en skyldighet för teleoperatörer
med tillstånd att tillhandahålla mobila teletjänster
eller nätkapacitet att tillgodose en begäran om
nationell roaming utgör ett komplement till det
förslag regeringen lämnat i propo-sition
1999/2000:57. Båda förslagen syftar ytterst till
att ytterligare främja konkurrensen på den
svenska mobiltelemarknaden. Det sistnämnda
förslaget syftar till att åstadkomma detta genom
att underlätta för tjänsteleverantörer som inte
har tillgång till ett eget mobilt telenät att få till-
gång till kapacitet i mobila telenät. Operatörer
som innehar telenät för mobila teletjänster är
undantagna från rätten att få tillträde till nätka-
pacitet. Föreliggande förslag syftar till främja
konkurrensen genom att underlätta för nya
nätoperatörer att etablera sig på marknaden. Så-
dana tjänsteleverantörer som inte innehar ett
eget mobilt telenät föreslås inte ha rätt att begära
avtal om nationell roaming.

De nuvarande nätoperatörerna har invänt att
förslaget inte är förenligt med bl.a. regerings-
formen och skyddet för äganderätten i Europa-
konventionen för de mänskliga rättigheterna och
har hänvisat till de skäl som fördes fram vid re-
missbehandlingen av Post- och telestyrelsens
förslag om tillträde till mobil nätkapacitet (prop.
1999/2000:57). Såväl regeringen som Lagrådet
fann att det förslaget, sådant det förelädes riks-
dagen, kunde godtas från dessa utgångspunkter.
Som flera remissinstanser påpekat finns stora
likheter mellan det förslaget och det föreliggan-
de. Nätoperatörerna gör dock gällande att detta
förslag till skillnad från det förra omfattar mer än
bara överkapacitet och därför i det avseendet in-
nebär ett större ingrepp i näringsverksamheten.
Regeringen delar emellertid inte den bedöm-
ningen. Som utvecklas närmare i det följande är
förslagen i detta avseende inte jämförbara. Bl.a.
är det i föreliggande förslag inte fråga om upplå-
telse av en viss kvantitet nätkapacitet utan om att
- i likhet med samtrafik - ställa sitt nät till förfo-
gande på visst sätt för förmedling av telemedde-
landen mellan abonnenter. Detta förslag innebär

132

PROP. 1999/2000:100

enEgt regeringens mening inte en längre gående
förpliktelse än det förra förslaget.

I övrigt företer förslagen sådana likheter i frå-
ga om syfte - förbättra konkurrensen på mobil-
telemarknaden - och närmare utformning, sär-
skilt möjEgheten till marknadsmässig ersättning
och formen för tvistlösning, att regeringen inte
finner skäl att komma till en annan slutsats i frå-
ga om grundlagsenligheten och förenligheten
med Europakonventionen än den som redovisa-
des i den nu nämnda propositionen.

Som regeringen anförde ovan bör frågan om
roaming begränsas till att utjämna den konkur-
rensnackdel nya nätoperatörer har gentemot de
etablerade nätoperatörerna. Skyldigheten att
möjliggöra roaming föreslås i enlighet härmed
gälla den som har ett telenät för mobila tele-
tjänster och som innehar ett tillstånd att tillhan-
dahålla mobila teletjänster eller nätkapacitet. Som
utvecklas nedan är skyldigheten begränsad på det
sättet att den avser endast tjänster som tillhanda-
hålls enligt ett tillstånd som innehafts i mer än
fem år. Under en sådan tid kan det generellt an-
tas att nätet byggts upp i en sådan utsträckning
att det är rimligt att en roamingskyldighet inträ-
der.

Nya tiUståndshavare för mobila teletjänster
eller nätkapacitet oavsett för vilket system till-
ståndet är meddelat skall ha rätt till roaming. Fle-
ra remissinstanser har framfört att med det syfte
roaming är avsedd att ha, bör rättigheten dels be-
gränsas i tiden, dels göras beroende av att den
nyetablerade operatören följer ett mer eller
mindre långtgående krav på en snabb utbyggnad
av nätet. Regeringen delar bedömningen att ro-
amingrättigheten bör tidsbegränsas. När det gäl-
ler frågan om vilka övriga krav som bör ställas på
den nye operatören är det viktigt att dessa inte
skapar ett nytt etableringshinder. Den föreva-
rande lagstiftningen är ju avsedd att komma till
rätta med existerande etableringshinder.

När Post- och telestyrelsen meddelar tillstånd
att tillhandahålla mobila teletjänster eller nätka-
pacitet för sådana tjänster knyts regelmässigt vis-
sa villkor om bl.a. krav på geografisk täckning till
tillståndet (jfr numera 15 § första stycket 4 tele-
lagen). EnEgt det utkast till föreskrifter Post-
och telestyrelsen remitterat har myndigheten vi-
dare för avsikt att använda geografisk täckning
som ett urvalskriterium vid den kommande in-
bjudan till ansökan om tredje generationens mo-
biltelefonisystem och om nya GSM-tillstånd.
Detta torde ha betydelse för de ansökande ope-
ratörernas åtaganden om utbyggnadstakt och

geografisk täckning av det nya systemet eller det
nya GSM-nätet. Om den sökande operatören
tiUdelas ett tillstånd efter ett urvalsförfarande
överförs täckningsåtagandet till ett till-
ståndsvillkor. Om villkoren inte efterlevs har
Post- och telestyrelsen möjlighet att meddela det
föreläggande som behövs. Ytterst har myndig-
heten möjlighet att återkalla tillståndet.

EnEgt regeringens bedömning är de kom-
mande tillståndsvillkoren om täckning i kombi-
nation med en tidsbegränsning av rätten till roa-
ming en väl avvägd balans mellan å ena sidan
intresset av att inte åstadkomma alltför höga eta-
bleringshinder och intresset av att skapa incita-
ment till en snabb nätutbyggnad å den andra. Vid
bedömning av rättighetens längd beaktas att den
behövliga tiden kan variera beroende på vilket
mobilsystem det är fråga om. En relativt snävt
bestämd tidsgräns innebär vidare ett incitament
till en snabbare utbyggnad än om tiden är längre.
En sådan kortare tidsperiod utgör också ett al-
ternativ till att ha ett särskilt utbyggnadskrav i
lagstiftningen som en förutsättning för roaming.
Man slipper därmed att ha två parallella utbygg-
nadskrav, ett i tillståndsvillkoren och ett annat i
lagen för den som vill få möjlighet till roaming.
En ytterligare fördel är att det överlämnas till
operatören att planera sin utbyggnad under roa-
mingtiden och inom ramen för det givna till-
ståndsvillkoret om täckning, vilket i vissa fall
grundar sig på det åtagande operatören själv gjort
i sin tillståndsansökan. Operatören kan då be-
döma vilken täckning som är konkurrenskraftig
när rättigheten till roaming löper ut och denne
därmed kan förlita sig endast till det egna nätet
för den fortsatta verksamheten. Av betydelse är
också från vilken tidpunkt tiden skall beräknas.
Det kan ofta dröja någon tid efter tillståndet
meddelas till dess verksamheten påbörjas. Med
beaktande av dessa omständigheter bör rätten till
roaming lämpligen begränsas till sju år från det
tillståndet meddelas. Därmed kommer en ope-
ratör under en kortare tid att såväl ha en rätt som
en skyldighet till roaming.

Liksom Post- och telestyrelsen anser regering-
en att skyldigheten till roaming bara bör gälla i
områden där den berättigade operatören saknar
egen täckning. Roamingmöjligheten kan i annat
fall användas för att förbättra kapaciteten i det
egna nätet. Detta bör komma till uttryck i lag-
texten.

Skyldigheten i den föreslagna lagstiftningen
föreslås gälla endast tillståndshavare som efter
ikraftträdandet meddelas ett tillstånd att till-

133

PROP. 1999/2000:100

handahålla mobila teletjänster eller nätkapacitet.
De tre etablerade GSM-näten är för närvarande
uppbyggda med stöd av två olika tillstånd enligt
telelagen för tillhandahållande av tjänster, dels i
900 Mhz-bandet, dels i 1800 Mhz-bandet. Telia
har därutöver tillstånd att tillhandahålla tjänster
enligt den analoga NMT-standarden. Om
nätoperatörerna också erhåller tillstånd att till-
handahålla mobila teletjänster eller nätkapacitet
enligt UMTS eller motsvarande standard kom-
mer meddelanden i respektive nät att förmedlas i
åtminstone tre olika frekvensband. För dessa tre
etablerade operatörer innebär den föreslagna
regleringen att den som erhåller ett nytt tillstånd
efter ikraftträdandet, exempelvis ett UMTS-
tillstånd, skall tillgodose en begäran om roaming.
Det framgår nedan att denna skyldighet i vissa
avseenden är begränsad.

Skyldigheten till nationell roaming innebär att
operatören som innehar det besökta nätet skall
möjliggöra för en kund hos en annan operatör att
via det nätet sända och ta emot telemeddelanden.
Frågan uppkommer då vilka tjänster som den be-
sökta operatören är skyldig att erbjuda.

Regeringen anser att samtliga de tjänster som
en operatör erbjuder i sitt hemmanät skall kun-
den kunna använda även när han eller hon besö-
ker ett annat nät i den utsträckning motsvarande
tjänst också erbjuds i det besökta nätet enligt ett
tillstånd som innehafts i mer än fem år. Den ope-
ratör som är skyldig att bedriva roaming bör un-
der utbyggnaden av ett nytt mobilsystem vara
fredad från skyldigheten till roaming i sådana
system. Detta innebär exempelvis att tjänster
som tillhandahålls enligt kommande UMTS-
tillstånd under fem år inte omfattas av roaming.
En förutsättning för roaming är vidare att detta
är tekniskt möjligt att åstadkomma för den be-
sökta operatören. Som närmare utvecklas nedan
föreslår regeringen att ersättningen för att upp-
låta sitt nät för nationell roaming skall bestäm-
mas på marknadsmässig grund. Så kallad seam-
less handover, dvs. att förbindelsen inte bryts vid
överkoppling mellan eget nät och det nät som
utnyttjas för roaming, bör också omfattas av ro-
amingskyldigheten om det är tekniskt möjligt att
införa funktionen.

Erbjuder den besökta operatören samma
tjänster föreligger således inga hinder. Om
emellertid den besökta operatören inte tillhanda-
håller en viss tjänst i sitt nät finns heller ingen
omedelbar skyldighet för den operatören att er-
bjuda tjänsten till kunder hos en annan operatör
som via roaming utnyttjar nätet. Parterna kan

dock via förhandlingar komma överens om att
även en sådan tjänst skall erbjudas och vilka vill-
kor för detta som i sådana fall skall gälla. I det fall
operatören som innehar det besökta nätet erbju-
der sina kunder vissa tjänster som operatören
vars kunder via roaming besöker det nätet inte
erbjuder, finns ingen skyldighet för den besökta
operatören att erbjuda de besökande kunderna
dessa tjänster.

Telia AB, Europolitan AB och Tele2 AB anser
att skyldigheten att upplåta sitt nät för roaming
endast bör föreligga i det fall överkapacitet råder.
Europolitan pekar bl.a. på att det förslag om till-
gång till nätkapacitet som regeringen lämnat i
proposition 1999/2000:57 om ökad konkurrens
på mobiltelemarknaden endast gäller i det fall
överkapacitet finns. Vidare understryker bolagen
att nätoperatörerna kan tvingas bygga ut sina nät
för att tillmötesgå en begäran om nationell roa-
ming.

Regeringen anser att skyldigheten att upplåta
sitt nät för roaming skall gälla vid varje tidpunkt.
Det finns skillnader mellan det förslag om till-
gång till nätkapacitet som lämnades i prop.
1999/2000:57 och föreliggande förslag. Det
förstnämnda förslaget riktar sig till tjänsteleve-
rantörer som inte har tillgång till ett eget mobilt
telenät och följaktligen inte själv kan välja att
bygga ut sitt nät. Störst efterfrågan uppkommer
därför rimligen i de områden och på de tider då
trafiken i näten är som störst. Eftersom upplåtel-
se av nätkapacitet enligt det förslaget innebär att
en viss mängd kapacitet ständigt eller under vissa
bestämda tider skall stå till förfogande uppkom-
mer omedelbart frågan om sådan kapacitet redan
finns tillgänglig eller om det krävs kapacitetsin-
vesteringar.

Föreliggande förslag riktar sig till nätoperatö-
rer vars nät är under uppbyggnad. Det är rimli-
gen så att en ny operatör väljer att inleda utbygg-
naden av det egna nätet i de områden där
trafikunderlaget är som störst. Trafiken som ge-
nereras via roaming får därför en annan geogra-
fisk fördelning än den fördelning operatörens
egna kunders trafik har. Ett avtal om nationell
roaming garanterar inte en viss mängd kapacitet
för den operatör vars kunder utnyttjar roaming. I
den mån tillgänglig kapacitet i nätet inte antas
vara tillräcklig för att möta den ökade trafik-
mängd som kan bli följden av ett avtal om roa-
ming blir detta föremål för förhandlingar mellan
parterna.

Som närmare utvecklas nedan föreslås skyl-
digheten att sluta sådana avtal ske på marknads-

134

PROP. 1999/2000:100

mässiga villkor. Nationell roaming bör följaktli-
gen kunna genomföras under för båda parter
gynnsamma villkor. Kan den besökta operatören
visa att kraven på roaming innebär att investe-
ringskostnaderna ökar bör dessa kostnader åter-
speglas i de villkor parterna kommer överens om.

Frågan om överkapacitet har ett nära samband
med frågan om operatörernas rätt att prioritera
sina egna kunder i nätet framför kunder som an-
vänder nätet via roaming. Om egna kunder har
samma prioritet som gästande kunder så har des-
sa samma möjlighet att utnyttja tjänsten. Om
nätoperatören har rätt att prioritera sina kunder
framför de gästande kunderna kommer de sist-
nämnda regelmässigt att få sämre tillgänglighet
under tider med stor trafikanhopning. Regering-
en anser att en sådan situation avsevärt skulle
försvåra möjligheterna att sluta avtal om natio-
nell roaming vilket i sin tur skulle försämra chan-
serna till nyetableringar. Rätten till nationell ro-
aming bör därför avse lika prioritet. Det bör så-
ledes ankomma på varje nätinnehavare att
erbjuda villkor som är ickediskriminerande i för-
hållande till vad denne tillämpar för sin egen
verksamhet och, om det finns flera andra till-
ståndshavare, är konkurrensneutrala i förhållan-
det mellan dessa. Se vidare författningskom-
mentaren. Eventuell roaming med lägre prioritet
är dock en förhandlingsfråga där ersättningen
rimligen anpassas därefter.

Av det anförda framgår att för att syftet med
förslaget skall uppfyllas krävs att skyldigheten att
tillgodose en begäran om nationell roaming gäl-
ler vid varje tidpunkt och med lika prioritet.

Regeringen föreslår att priser och andra villkor
för nationell roaming skall bestämmas på mark-
nadsmässig grund. Ett viktigt skäl för detta är att
överenskommelser om nationell roaming så långt
möjligt bör ingås utan ingripande av myndighe-
ter. Ett annat viktigt skäl är att den föreslagna
skyldigheten inte skall utgöra en ekonomisk
börda för nätoperatörerna. Detta skulle i sin tur
kunna innebära en konkurrensnackdel för dessa i
förhållande till nytillkommande operatörer i
stället för att bara jämna ut konkurrensförhållan-
dena. Ersättningen kan därför inte baseras på
kostnaderna såsom förordas av Telenordia AB
och MCI WorldCom AB. Regeringen vill emel-
lertid understryka att det inte är ett marknads-
mässigt slutkundpris det är fråga om. I stället av-
ses ett pris som är marknadsmässigt i
grossistledet.

Marknadsmässiga villkor innebär att en skälig
avkastning på gjorda och framtida investeringar

beaktas. Operatören måste ha möjlighet att er-
hålla en skälig ersättning för kostnader och
eventuella kapacitetshöjande investeringar som
blir nödvändiga för att bibehålla servicenivån i
nätet eller liknande. Som regeringen understrukit
ovan bör eventuella ökade investeringskostnader
återspeglas i de villkor parterna kommer överens
om, givet att nätinnehavaren kan påvisa att ut-
nyttjandet av roaming leder till sådana ökade
kostnader.

Vid bedömning av underlag för fördelning av
kostnader bör ledning kunna hämtas t.ex. från
områden där mobilnätsoperatörer sluter avtal
som innebär ett åtagande gällande en stor mängd
trafik. För att en mobilnätsoperatör skall kunna
erbjuda exempelvis en storkund ett konkurrens-
kraftigt pris, som samtidigt medger en god lön-
samhet, krävs en bedömning av vilka kostnader
som är förknippade med tillhandahållandet av
den efterfrågade kapaciteten.

Undantag från skyldigheten till roaming bör i
vissa fall kunna medges om det finns särskilda
skäl. Ett sådant undantag kan gälla permanent
eller för en begränsad tid. Ett undantag kan ock-
så vara begränsat i andra avseenden, det kan t.ex.
meddelas för en viss tjänst.

Det kan förekomma mobilteleverksamheter
som i grunden inte har ett kommersiellt syfte
och vars tillkomst är baserat på att ett kommuni-
kationsbehov skall tillgodoses för en begränsad
krets av användare. Det finns för närvarande ing-
en sådan tillståndspliktig verksamhet etablerad i
Sverige. Ett eventuellt framtida nationellt offent-
ligt mobilradionät för nödtjänster skulle dock
kunna tänkas falla inom denna kategori. Ett så-
dant nät skulle kunna drivas antingen av ett of-
fentligt ägt nätbolag, eller genom att tjänsten
upphandlas av en privat nätoperatör. Oavsett
ägar- och driftform bör ett sådant nät inte om-
fattas av skyldigheten.

Det finns även andra omständigheter som kan
medföra att en tillståndshavare bör undantas från
den föreslagna skyldigheten. En sådan kan vara
att telenätets driftsäkerhet skulle äventyras av att
begäran tillgodoses. En förutsättning för att ro-
aming skall fungera är vidare att det finns termi-
naler på marknaden som har radiogränssnitt som
kan utnyttja båda näten. Saknas teknik för att
kunna tillhandahålla tjänsten är det inte rimligt
att en begäran om roaming skall tillgodoses.

Övriga frågor: I 58 § första stycket telelagen
framhålls ett antal frågor som tillsynsmyndighe-
ten skall ägna särskild uppmärksamhet åt vid sin
tillsyn. Dessa är att avtal om samtrafik och om

135

PROP. 1999/2000:100

upplåtelse och sammankoppling av nätkapacitet
träffas i enlighet med lagen och meddelade till-
ståndsvillkor samt åt att användningen av num-
merkapacitet sker enligt fastställda nummerpla-
ner. I förarbetena uttalas att myndigheten givet-
vis kommer att behöva ägna sig även åt andra
uppgifter än de som nämns i denna paragraf. Den
inbördes prioriteringen av de olika uppgifterna
får göras av myndigheten inom ramen för de
övergripande syftena med regleringen. Det för-
hållandet att dessa frågor togs upp i paragrafen
betingades av den generellt stora betydelse som
dessa frågor har (prop. 1992/93:200 s. 312f).

Post- och telestyrelsen har föreslagit att även
roaming skall vara en prioriterad uppgift i enlig-
het med denna paragraf. Enligt regeringen bör
förevarande bestämmelse ses mot bakgrund av
de särskilda förhållanden som rådde vid telela-
gens tillkomst. Lagen var den första heltäckande
teleregleringen i Sverige och myndigheten var
nybildad. Det kunde därför finnas anledning att
för myndigheten framhålla vissa frågor som bor-
de ägnas särskild uppmärksamhet vid tillsynen.
Dessa skäl är inte längre hållbara. Om paragrafen
tillförs alltför många frågor - låt vara av stor be-
tydelse - förlorar dessutom paragrafen snart sitt
syfte. Mot denna bakgrund finns det skäl att
närmare överväga om bestämmelsen bör ut-
mönstras ur lagen. Det bör dock ske i annat
sammanhang efter sedvanligt remissförfarande. I
avvaktan härpå bör myndighetens förslag i denna
del inte genomföras.

Enligt 58 § andra stycket telelagen skall Post-
och telestyrelsen när en tvist om tillämpningen
av lagen uppkommer skyndsamt undersöka för-
hållandena och enligt huvudregeln medla mellan
parterna. I 59 § föreskrivs att myndigheten kan
bestämma när förhandlingar om vissa frågor skall
vara avslutad. Om förhandlingarna inte avslutas
inom den utsatta tiden är myndigheten skyldig
att medla. Denna bestämmelse infördes som ett
led i genomförandet av samtrafikdirektivet
(97/33/EG). I avvaktan på den nära förestående
översynen av gemenskapsregleringen inom tele-
området framstår det som lämpligast att inte nu
utvidga denna bestämmelse utöver vad som föl-
jer av direktivet.

Post- och telestyrelsen har vidare föreslagit att
tillsynsmyndigheten i händelse av tvist ges befo-
genhet att på ansökan av någon av parterna före-
skriva vad som skall gälla mellan parterna, i den
utsträckning det behövs för att skyldigheten en-
ligt 23 b § skall efterlevas. En sådan befogenhet
har tillsynsmyndigheten redan nu vid tvist om

ett flertal frågor enligt telelagen. Med hänsyn till
den kritik som Lagrådet framförde mot motsva-
rande förslag till tvistlösning vid upplåtelse av
mobil nätkapacitet enligt den föreslagna 23 a §
(prop. 1999/2000:57) gick regeringen inte vidare
till riksdagen med förslaget i den delen. Det finns
för närvarande inte skäl att i detta ärende göra en
annan bedömning. Såsom uttalades i den förra
propositionen kan regeringen emellertid komma
att återkomma till frågan i annat sammanhang
efter ytterligare övervägande.

Författningskommentar: 23 b § - Paragrafen är
ny. Skälen för förslaget har behandlats i tidigare
avsnitt. De begrepp som används i första stycket
finns definierade i 1 §. Jfr också författnings-
kommentaren till 23 a § i prop. 1999/2000:57. Av
övergångsbestämmelserna framgår att skyldig-
heten enligt förevarande bestämmelse bara till-
lämpas på tidigare tillståndshavare om denne be-
viljas ytterligare ett tillstånd efter ikraftträdandet.
I andra meningen begränsas i vissa avseenden
den skyldighet att bedriva roaming som följer av
första meningen. Den gäller bara under förut-
sättning att den andre tillståndshavaren innehaft
tillstånd - ett eller flera - i högst sju år. För vissa
tillståndshavare beräknas emellertid tiden på an-
nan grund, se övergångsbestämmelserna och
kommentaren till dessa. Skyldigheten omfattar
vidare inte områden där den roamingberättigade
tillståndshavaren har täckning med eget telenät.
Vilka tjänster som omfattas av roaming framgår
av punkterna 3 och 4. Om det är fråga om en
tjänst med liknande teknisk funktion som båda
tillståndshavarna tillhandahåller omfattas den av
skyldigheten under den ytterligare förutsättning-
en att det är en tjänst som den operatör som är
skyldig att bedriva roaming tillhandahåller enligt
ett tillstånd som innehafts i mer än fem år.

I paragrafens andra stycke har intagits en be-
stämmelse om att en begäran enligt första styck-
et skall tillgodoses på villkor som är icke-
diskriminerande i förhållande till vad tillstånds-
havaren tillämpar för sin egen verksamhet och,
om det finns flera andra tillståndshavare, är kon-
kurrensneutrala i förhållandet mellan dessa. Ett
krav på konkurrensneutrala villkor innebär att
tillståndshavaren inte utan saklig grund får sär-
behandla vissa konkurrenter, dvs. gynna eller
missgynna någon konkurrent i förhållande till
hur andra behandlas. Om det sker utan objektivt
godtagbara skäl kan detta komma att snedvrida
förutsättningarna för konkurrens mellan opera-
törerna. Vidare krävs att villkoren är icke-
diskriminerande i förhållande till vad tillstånds-

136

PROP. 1999/2000:100

havaren tillämpar för sin egen verksamhet. Om
villkoren till sin utformning eller tillämpning in-
nebär att den roamingberättigade operatören el-
ler dess abonnenter behandlas mindre fördelak-
tigt än exempelvis de egna abonnenterna kan en
diskriminering föreligga.

Enligt tredje stycket kan tillsynsmyndigheten
bevilja undantag från skyldigheten enligt första
stycket. Detta har behandlats ovan.

I fjärde stycket behandlas den situationen att
flera juridiska personer inom samma koncern har
beviljats tillstånd. Dessa skall anses som en till-
ståndshavare vid tillämpning enligt denna para-
graf. Koncernbegreppet finns definierat i aktie-
bolagslagen (1975:1385).

64 § - Med den föreslagna ändringen blir det
klargjort att tillsynsmyndighetens beslut enligt
varje föreskrift som meddelats med stöd av lagen
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol
och inte enbart enligt en föreskrift meddelad av
regeringen.

Övergångsbestämmelserna — I enlighet med
vad regeringen tidigare anfört föreslås skyldig-
heten i 23 b § bli tillämplig endast för den som
beviljas ytterligare ett tillstånd efter ikraftträdan-
det. Denna skyldighet gäller dock bara under
förutsättning bl.a. att den andre tillståndshavaren
innehaft tillstånd i högst sju år. De tre befintliga
tillståndshavarna meddelades sina första tillstånd
enligt telelagen i april 1995. De har emellertid se-
dan långt dessförinnan - och längre än sju år -
bedrivit tillståndspliktig verksamhet med stöd av
tillstånd enligt äldre föreskrifter och av över-
gångsbestämmelser meddelade vid lagens till-
komst. Det saknas därför skäl att den föreslagna
regleringen skall ge dem möjlighet till roaming. I
övergångsbestämmelserna bör därför tas in en
föreskrift om att skyldigheten enligt 23 b § inte
gäller gentemot tillståndshavare som vid ikraft-
trädandet har bedrivit tillståndspliktig verksam-
het i mer än sju år.

5.4.21 Utgiftsområde 23

Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar

Bl Statens jordbruksverk

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 249 096 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Bl Statens jord-
bruksverk ökas med 6 610 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att genom-
föra den i inledningen till förslaget till tilläggs-
budget beskrivna tekniska justeringen ökas an-
slaget Bl Statens jordbruksverk.

BIO Arealersättning och djurbidrag m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
1 321 000 000 kronor. Vidare har regeringen ett
bemyndigande att ingå ekonomiska förpliktelser
på högst 3 800 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000 ifråga om ramanslaget B10 Areal-
ersättning och djurbidrag m.m. besluta om stöd
som inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär
utgifter på högst 4 300 000 000 kronor under år
2001.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
bemyndigat regeringen att godkänna stöd som
innebär utgifter på högst 3 800 000 000 kronor
efter år 2000. Bemyndigandet avser utbetalning
av arealersättning för år 2000 om ca
3 700 000 000 kronor. Vad gäller djurbidragen
utbetalas dessa som en förskottsbetalning i slutet
av det aktuella stödåret och resterande slutbetal-
ning sker under första halvåret efter stödåret. De
utestående förpliktelserna för djurbidragen år
2000 uppskattas till 600 000 000 kronor. Mot
bakgrund av detta bör regeringen bemyndigas att
besluta om arealbidrag och djurbidrag som inne-
bär utgifter på högst 4 300 000 000 kronor under
år 2001.

Cl Fiskeriverket

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
65 514 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Cl Fiskeriverket
ökas med 2 560 000 kronor. Finansieringen sker
genom att anslaget F3 Kostnader för livsmedels-
beredskap minskas med 2 560 000 kronor.

137

PROP. 1999/2000:100

Skälen för regeringens förslag: Sedan år 1998
pågår ett arbete med att via satellit övervaka fis-
kefartyg. Det satellitbaserade övervakningssy-
stemet för fiskerikontroll omfattar ca 100 svens-
ka fiskefartyg. För att kunna vidmakthålla och
anpassa systemet till EU:s och omvärldens krav
krävs fortsättningsvis medel för drift, underhåll
och utveckling av Fiskeriverkets nuvarande sy-
stem. För myndighetens verksamhet bör anslaget
Cl Fiskeriverket höjas med 2 560 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget F3 Kostna-
der för livsmedelsberedskap minskas med motsva-
rande belopp.

Dl Främjande av rennäring m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 35 700 000
kronor. Något bemyndigande för regeringen att
ingå ekonomiska förpliktelser har inte begärts.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2000, ifråga om ramanslaget Dl Främ-
jande av rennäringen m.m., fatta beslut om stöd
som inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär
utgifter på högst 8 000 000 kronor under år 2001.

Anslaget får även användas för kostnader för
medlare i tvister mellan samebyar och jordbruka-
re när det gäller skadeersättning vid renbetning
på åkermark.

Skälen för regeringens förslag: Delar av ansla-
get medfinansierar EU-projekt för utveckling av
rennäringen. Under år 2000 kommer beslut att
fattas om medfinansiering som innebär utbetal-
ningar från anslaget år 2001 med ca 7 900 000
kronor. Mot bakgrund av detta bör regeringen
bemyndigas att besluta om medfinansiering som,
inklusive tidigare gjorda åtganden, innebär ut-
gifter på högst 8 000 000 kronor under år 2001.

Regeringen anser att medlare bör kunna utses
för att medla i tvister mellan samebyar och jord-
brukare om skadeersättning för renbetning på
åkermark. Regeringen avser att senare besluta
om närmare bestämmelser om medlingsverk-
samheten. Kostnaden för verksamheten bör en-
ligt regeringens uppfattning finansieras från an-
slaget Dl Främjande av rennäringen m.m.
Kostnaderna som beräknas till 100 000 kronor
per år, ryms inom anslaget.

G3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd:
Forskning och kollektiv forskning

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 208 320 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget G3 Skogs- och jord-
brukets forskningsråd: Forskning och kollektiv
forskning ökas med 15 000 000 kronor. Finansie-
ring sker genom att anslaget B8 Miljö-, struktur-
och regionala åtgärder minskas med 15 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen av-
satte för åren 1997-1999 46,5 miljoner kronor av
de s.k. revalveringsmedlen för ett forskningspro-
gram för ekologisk jordbruks- och träd-
gårdsproduktion. Skogs- och jordbrukets forsk-
ningsråd uppdrogs att planera och genomföra
forskningsprogrammet. Regeringen framhöll
som skäl för detta bl.a. att Sverige genom en
kraftfull satsning på forskning och utveckling
kommer ytterligare ett steg mot ett ekologiskt
anpassat samhälle som dessutom befrämjar en
mångfacetterad arbetsmarknad.

Mot bakgrund av regeringens ambition att
20 % av jordbruksarealen fram till år 2005 skall
ställas om till ekologisk produktion är det ange-
läget att forskningsprogrammet om ekologisk
jordbruks- och trädgårdsproduktion får en upp-
följning. Forskningsrådets anslag bör därför hö-
jas med 15 000 000 kronor för forskning om
ekologiskt lantbruk. Finansiering sker genom att
anslaget B8 Miljö-, struktur- och regionala åtgär-
der minskas med motsvarande belopp.

5.4.22 Utgiftsområde 24

Näringsliv

Al Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 223 209 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Al Närings- och
teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader

ökas med 300 000 kronor. Finansiering sker ge-
nom att anslaget A3 Stöd till kooperativ utveck-
ling minskas med 300 000 kronor.

138

PROP. 1999/2000:100

Skälen till regeringens förslag: Stödet till ko-
operativ utveckling fördelades tidigare genom
beslut av regeringen. I budgetpropositionen för
2000 anmäldes att beslut om stödet i fortsätt-
ningen skulle fattas av NUTEK. Förvaltnings-
medel kom dock inte att anvisas vid detta tillfälle.
Detta behöver göras och anslaget Al Närings-
och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader
bör därför ökas med 300 000 kronor. En motsva-
rande minskning görs av anslaget A3 Stöd till ko-
operativ utveckling.

A5 Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 139 714 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A5 Sveriges geologis-
ka undersökning: Geologisk undersökningsverk-
samhet m.m. ökas med 25 000 000 kronor. Finan-
siering sker genom att anslaget A8 Fortsatt
program för småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt minskas och genom att det under utgifts-
område 22 Kommunikationer uppförda anslaget
Dl Ersättning till statens järnvägar i samband med
utdelning från AB Swedcarrier minskas.

Skälen för regeringens förslag: I budgetpropo-
sitionen för 2000 anmälde regeringen att anslaget
inte innehöll medel till förvaltning av oljelager.
Regeringen angav att den hade för avsikt att föra
medel från anslaget A7 Sveriges geologiska un-
dersökning: Miljösäkring av oljelagringsanlägg-
ningar m.m. till anslaget A5 Sveriges geologiska
undersökning: Geologisk undersökningsverksam-
het m.m. Regeringen förbisåg dock att begära
riksdagens godkännande för en sådan överföring.
Regeringen tilldelade genom ett regeringsbeslut
25 000 000 kronor till förvaltningsanslaget från
anslaget A7 Miljösäkring av oljelagringsanlägg-
ningar m.m. Detta beslut skall upphävas av rege-
ringen. Då behovet av ytterligare medel kvarstår
för anslaget A5 Sveriges geologiska undersökning:
Geologisk undersökningsverksamhet m.m. föreslår
regeringen att detta anslag ökas med 25 000 000
kronor. Finansiering sker genom att det under
utgiftsområde 22 Kommunikationer uppförda
anslaget Dl Ersättning till statens järnvägar i sam-
band med utdelning från AB Swedcarrier minskas
med 17 000 000 kronor och genom att anslaget
A8 Fortsatt program för småföretagsutveckling

förnyelse och tillväxt minskas med 8 000 000 kro-
nor.

A8 Fortsatt program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett reservationsanslag på
180 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A8 Fortsatt program
för småföretagsutveckling förnyelse och tillväxt
minskas med 14 100 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget A8
Fortsatt program för småföretagsutveckling förny-
else och tillväxt minskas för att finansiera utgift-
sökningar på andra anslag inom utgiftsområdet.

B6 Patent- och registreringsverket: Finansiering
av viss verksamhet (likvidatorer)

Något anslag för detta ändamål finns inte upp-
fört i statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag: Ett ramanslag B6 Patent- och
registreringsverket: Finansiering av viss verksamhet
(likvidatorer) bör åter föras upp och anvisas med
6 100 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Från och med
den 1 januari 1999 överfördes ansvaret för frågor
rörande vissa kostnader i samband med likvida-
tion av företag från Domstolsverket till Patent
och registreringsverket (PRV). Verksamheten
anslagsfinansierades under 1999 från anslaget B7
Patent-och registreringsverket: Finansiering av viss
verksamhet (likvidatorer). PRV har på regering-
ens uppdrag utrett möjligheten att tillämpa av-
giftsfinansiering. I avvaktan härpå fördes anslaget
inte upp på statsbudgeten för år 2000. Efter att
ha tagit del av PRV:s utredning är det regering-
ens bedömning att verksamheten även i fortsätt-
ningen bör vara anslagsfinansierad. Ett anslag
behövs därmed.

De totala utgifterna för verksamheten år 2000
beräknas till 10 100 000 kronor. Det tidigare ra-
manslaget för motsvarande ändamål bör åter fö-
ras upp på statsbudgeten. Ett anslag på 6 100 000
kronor bör nu anvisas. Finansiering sker genom
att anslaget A8 Fortsatt program för småföretags-
utveckling, förnyelse och tillväxt minskas med

139

PROP. 1999/2000:100

6 100 000 kronor. För resterande 4 000 000 kro-
nor kan det anslagssparande som finns kvar på
det för samma ändamål år 1999 anvisade anslaget
utnyttjas.

Statlig garanti till Volvo Aero AB

Efter förslag i kompletteringspropositionen vå-
ren 1995 (prop. 1994/95:150 bil. 12) beslöt riks-
dagen (bet. 1994/95:NU28, rskr. 1994/95:445)
att staten skulle kunna medverka i finansieringen
av utvecklingsverksamhet avseende flygmotorer
genom att statliga garantier på 500 miljoner kro-
nor beviljades Volvo Aero AB. Ett ramavtal ut-
arbetades av Näringsdepartementet och Volvo
Aero AB. Avtalet anmäldes till Europeiska
kommissionen som bedömde att det faller under
statsstödsreglerna eftersom avtalet enligt kom-
missionen innehåller ett stödelement.

Mot bakgrund av de diskussioner som förts
med Europeiska kommissionen angående villko-
ren för garantierna samt statens krav på avgifter
för garantier, vill regeringen informera riksdagen
om att här aktuell statlig garanti inte kommer att
ställas ut.

E5 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 100 000 000
kronor.

Regeringens förslag: För att finansiera utgifter för
integrationsfrämjande åtgärder i Oresundsregio-
nen får medel under anslaget E5 Näringslivsut-
veckling i Östersjöregionen användas.

Skälen för regeringens förslag: Tillkomsten av
förbindelsen över Öresund ger viktiga bidrag till
den ekonomiska utvecklingen, inte bara i Öre-
sundsregionen utan i hela Östersjöregionen. Det
intensiva integrationssamarbetet med Danmark i
Öresundsregionen har skapat stora tillväxtmöj-
ligheter som är mätbara redan för år 1999. Inför
Öresundsförbindelsens öppnande den 1 juli 2000
intensifieras det svensk-danska samarbetet. Stora
krav och förväntningar ställs på att regeringarna
aktivt bidrar tillsammans med de regionala orga-
nen för att underlätta integrationen.

Flera projekt i syfte att främja integrationen i
Öresund är aktuella. Det gäller främst etablering
av en gemensam svensk-dansk informations-

funktion som skall bidra till att främja rörlighe-
ten i området, inrättandet av ett informations-
kontor i Malmö som i samarbete med lokala
myndigheter kan ge service direkt åt medborgar-
na och näringslivet och ett projekt för mark-
nadsföring av Öresundsregionen internationellt.
De angivna projekten medför utgifter under åren
2000-2003. Den danska regeringen och lokala
myndigheter i Skåne kommer att svara för en del
av finansieringen av projekten. Även den svenska
regeringen behöver bidra med stöd till verksam-
heten. Ytterligare projekt för att främja integra-
tionen i regionen kommer att bli aktuella. Ut-
gifterna för år 2000 beräknas till 15 000 000
kronor. De samlade utgifterna för perioden be-
räknas till 60 000 000 kronor.

Fl Marknadsdomstolen

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 4 941 000 kro-
nor.

Regeringens förslag: Anslaget Fl Marknadsdom-
stolen minskas med 500 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget Fl
Marknadsdomstolen minskas för att finansiera
utgiftsökningar på andra anslag under utgiftsom-
rådet.

F2 Konsumentverket

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 84 340 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget F2 Konsumentverket
ökas med 250 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget bör
höjas för att Konsumentverket skall kunna fort-
sätta arbetet med prisinformation till konsu-
menter, bl.a. som ett led i att stärka konkurren-
sen på framför allt dagligvarumarknaden.
Ökningen finansieras genom att anslaget Fl
Marknadsdomstolen minskas med motsvarande
belopp.

140

PROP. 1999/2000:100

F4 Fastighetsmäklarnämnden

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 7 247 000 kro-
nor.

Regeringens förslag: Anslaget F4 Fastighetsmäk-
lamämnden ökas med 522 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att genom-
föra den i inledningen till förslaget till tilläggs-
budget beskrivna tekniska justeringen ökas an-
slaget F4 Fastighetsmärklamämnden.

F7 Bidrag till miljömärkning av produkter

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 3 600 000 kro-
nor.

Regeringens förslag: Anslaget F7 Bidrag till mil-
jömärkning av produkter ökas med 250 000 kro-
nor.

Skälen för regeringens förslag: För att ge SIS
Miljömärkning möjlighet att förbereda det
kommande ordförandeskapet i EU år 2001 och
ordförandeposten i European Union Ecolabel-
ling Board (EUEB) behövs ytterligare resurser
och anslaget behöver därför höjas. Finansiering
sker genom att anslaget Fl Marknadsdomstolen
minskas med motsvarande belopp.

5.4.23 Utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner och
landsting

A2 Särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett reservationsanslag på
1 019 500 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Bidrag till sär-
skilda insatser i vissa kommuner och landsting får
användas för vissa utredningsinsatser avseende
en utvecklad uppföljning av kommunal verk-
samhet och ekonomi.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har
de senaste åren strävat efter att förstärka och ut-
veckla uppföljningen av verksamheten och eko-
nomin i kommuner och landsting. Ett inslag är
det pågående utvecklingsarbetet i syfte att skapa
en kommunal databas. Det finns skäl att göra
ytterligare satsningar för att få ett bättre underlag
för uppföljning och även för att på olika sätt för-
söka stimulera effektiviseringsarbetet i kommu-
ner och landsting. Ett sådant arbete kräver dock
särskilda resurser och måste pågå under flera år.
Regeringen beräknar att 21 miljoner kronor be-
höver användas under en fyraårsperiod för sådant
arbete. Av dessa medel beräknar regeringen att
högst 3 miljoner kronor kommer att tas i an-
språk under 2000.

Enligt regeringens uppfattning bör medlen på
anslaget kunna användas för vissa utredningsin-
satser. I första hand bör insatserna ta sikte på att
åstadkomma ett utvecklat uppföljningsarbete
utifrån de möjligheter som den kommunala da-
tabasen skapar, bl.a. genom att verka för en ökad
användning av nyckeltal för att jämföra kommu-
ner och landsting. Andra insatser som kan göras
är att bedriva tvärsektoriella effektivitetsstudier i
den samlade kommunala verksamheten och att
sprida de erhållna kunskaperna till kommuner
och landsting.

141

Inkomster

PROP. 1999/2000:100

6 Inkomster

6.1 Inledning

Offentliga sektorns inkomster består av skatter
och övriga inkomster. Skatterna består till cirka
66 procent av löneskatter, dvs. inkomstskatt och
socialavgifter, 24 procent av skatt på varor och
tjänster och 10 procent av kapitalskatter. Den
stora andelen löneskatter innebär att utveckling-
en av skatterna till stor del beror på hur syssel-
sättning och timlön utvecklas. Utvecklingen av
skatterna och övriga inkomster under prognos-
perioden framgår av tabell 6.1.

De periodiserade skatterna, som ligger till
grund för offentliga sektorns finansiella sparande
och statsbudgetens inkomster, ökar under prog-
nosperioden med 153 miljarder kronor. Den år-
liga ökningen varierar mellan 21 och 48 miljarder
kronor. Den relativt svaga utvecklingen 2000
förklaras dels av första steget i den skattereform
regeringen aviserade i budgetpropositionen för
2000, dels att Svenska kyrkan från och med 2000
inte ingår i den offentliga sektorn. Korrigerat för
dessa båda ändringar uppgår förändringen till 47
i stället för redovisade 20 miljarder kronor. Den
största ökningen redovisas 2001, men i beräk-
ningen förutsätts då att omräkningsförfarandet
av fastigheternas taxeringsvärden återinförs samt
att skattesatsen för hyresfastigheter återgår till
1,5 procent. Sammantaget innebär förändringen
av fastighetsbeskattningen att skatteintäkterna
ökar med cirka 8 miljarder kronor. För regering-
ens överväganden om fastighetsskatten för 2001
hänvisas till kapitel 8.1 de redovisade beräkning-
arna har inte hänsyn tagits till eventuella änd-
ringar av införselregler och skattesatser för tobak
och alkohol. Jämfört med beräkningen till bud-
getpropositionen för 2000 har de periodiserade
skatterna ökat med mellan 14 och 24 miljarder

kronor per år. En stor del av ökningen, 7-10
miljarder kronor, förklaras av en högre prognos
för realisationsvinster.

Tabell 6.1 Offentliga sektorns periodiserade skatter, of- fentliga sektorns inkomster enligt NR och statsbudgetens inkomster
Miljarder kronor och procent		2000	2001	2002	2003
	1999	2000	2001	2002	2003
Offentlig sektor, periodiserade skatter	1 079	1 100	1 148	1 189	1 233
Årlig förändring		21	48	41	44
Procent		2,0	4,4	3,6	3.7
Diff. BP2000	19	14	21	24
Offentlig sektor, enligt national- räkenskaperna
Skatter	1 043	1 066	1 106	1 154	1 199
Övr. inkomster	145	144	138	138	144
Totalt	1 188	1 210	1 244	1 292	1 343
Årlig förändring
Skatter		23	40	48	45
Procent		2,2	3,7	4,3	3,9
Diff. BP2000
Skatter	22	10	25	29
Övr. inkomster	11	11	7	9
Totalt	33	21	32	39
Statsbudgetens inkomster
Skatter	672	647	653	687	718
Övr. inkomster	52	163	68	68	66
Totalt	725	810	721	754	784
Ärlig förändring
Skatter		-26	6	34	31
Procent		-3,5	0,9	5,2	4,6
Diff. BP2000
Skatter	20	30	30	31
Övr. inkomster	-2	-2	-3	-3
Totalt	18	28	27	27

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

145

PROP. 1999/2000:100

Den offentliga sektorns finansiella sparande, vil-
ket är ett av regeringens budgetpolitiska mål, ba-
seras på skatter redovisade enligt nationalräken-
skaperna (NR). Skatterna enligt NR följer i stort
utvecklingen av de periodiserade skatterna.

Statsbudgetens skatteinkomster ökar under
prognosåren med 46 miljarder kronor. År 2000
minskar däremot inkomsterna med 26 miljarder
kronor. Nedgången beror främst på pen-
sionsomläggningen och den beslutade skattere-
formen. Pensionsomläggningen innebär att yt-
terligare 29 miljarder kronor förs över till
pensionssystemet medan skattereformen mins-
kar inkomsterna med cirka 11 miljarder kronor.
Budgetåret 2001 ökar inkomsterna endast med 6
miljarder kronor, vilket bl.a. beror på en stor
slutreglering av kommunalskatt om 9,6 miljarder
kronor.

Övriga inkomster ökar under prognosperio-
den med 14 miljarder kronor. De årliga föränd-
ringarna är däremot mycket stora och förklaras
av planerade försäljningar av statligt aktieinnehav
samt utdelningar på statligt aktieinnehav. År
2000 planeras försäljningar om 95 miljarder kro-
nor medan endast 15 miljarder kronor per år pla-
neras för de återstående åren. I beräkningarna för
2000 ingår även en stor engångsutdelning om 11
miljarder kronor från förvaltningsaktiebolaget
Stattum.

framför allt påverkar intäkterna från mervärdes-
skatt.

ITabell 6.2 Antaganden och förändringar jämfört med bud- 1 Igetpropositionen för 2000 1
Timlön, arbetade timmar, utbetald lönesumma, hushållens konsum-
t ions utgifter och KPI: årlig procentuell förändring. Prisbasbelopp och
skiktgräns: kronor.
	2000	2001	2002	2003
Timlön	3.5	3,5	3,5	3,5
Diff. mot BP2000	0,3	0,5	0,5
Arbetade timmar	1,8	0,9	0,3	0,3
Diff. mot BP2000	0,3	0,4	0.1
Utbet. Lönesumma	5,2	4,4	3,8	3,8
Diff. mot BP2000	0,6	0,9	0,6
Hushållens kon-	4,8	4,1	3,7	3,6
sumtionsutgifter i
löpande priser
Diff. mot BP2000	0,8	0,3	-0,2
KPI juni-juni	0,8	1,9	1.8	1,8
Diff. mot BP2000	-0,2	0,2	0,0
Prisbasbelopp	36 600	36 900	37 600	38 300
Diff. mot BP2000	0	0	0
Skiktgräns	232 600	239 100	248 400	257 800
Diff. mot BP2000	0	-400	100
Övre skiktgräns	374 000	384 400	399 300	414 400
Diff. mot BP2000	0	-800	-100

I jämförelse med budgetpropositionen har både
de löne- och konsumtionsbaserade skattebaserna
justerats upp. Den något lägre prisutvecklingen
påverkar skiktgränserna.

6.1.1 Antaganden om den
makroekonomiska utvecklingen
m.m.

Prognosen över skatteintäkterna baseras på de
makroekonomiska förutsättningar som finns re-
dovisade i Bilaga 1, Svensk ekonomi. I tabell 6.2
redovisas de antaganden som har störst inverkan
på skatteintäkterna samt förändringar i förhål-
lande till budgetpropositionen för 2000.

I jämförelse med budgetpropositionen för
2000 har både timlönen och sysselsättningen
(antal arbetade timmar) justerats upp samtliga år.
Den utbetalda lönesumman beräknas år 2000 öka
med 5,2 procent, vilket är 0,6 procentenheter
högre jämfört med bedömningen i budgetpropo-
sitionen. Schablonmässigt innebär en ökning av
lönesumman med en procentenhet att utbetalda
löner ökar med 8-9 miljarder kronor och skat-
teintäkterna med 5-6 miljarder kronor. Hushål-
lens konsumtionsutgifter har i löpande priser re-
viderats upp med 0,8 procentenheter, vilket

6.1.2 Regeländringar

I beräkningarna har hänsyn tagits till regeringens
proposition, ”Ett informationssamhälle för alla”,
prop. 1999/2000:86, i vilken regeringen bland
annat föreslår en skattereduktion för anslutning
till bredband. Då den exakta utformningen av
stödet och fördelningen mellan olika sektorer
ännu inte är klar har fördelningen gjorts schab-
lonmässigt. Vad avser omräkningen av fastighe-
ternas taxeringsvärden samt återgång till 1,5 pro-
cent skatteuttag för bostadshyreshus 2001 har
regeringen ännu inte tagit ställning (se kapitel 8).
Beräkningen av skatterna baseras därför på att
omräkningen i sin helhet återinförs. I beräkning-
en har inte heller hänsyn tagits till eventuella
ändringar i införselregler eller skattesatser vad
avser skatt på alkohol och tobak. Utvecklingen
mellan åren för de olika skatteslagen beror dels
på de underliggande skattebasernas förändring,
dels på beslutade eller föreslagna regeländringar.

146

PROP. 1999/2000:100

Som exempel kan nämnas att företagens in-
komstskatt minskar med 0,7 miljarder kronor
mellan 2000 och 2001, trots att den underliggan-
de utvecklingen uppgår till 2,6 miljarder kronor.
Tidigare beslutade regeländringar gällande skat-
teutjämningsreserv och periodiseringsfond
medför en minskning av intäkterna med 3,3 mil-
jarder kronor 2001.

ITabell 6.3 Bruttoeffekter av regeländringar 1
Miljarder kronor	1999	2000	2001
Statlig inkomstskatt	-5,7	-0,8
Höjd skiktgräns 25 % statlig skatt	-4,2
Allm. pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB	-0,2
200-kronan	-1,3
Begränsat avdrag för allm. pensionsavg.		1,4
Höjd skiktgräns		-2,2
Kommunal inkomstskatt	-0,7	-5,9
Allm. pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB	-0.3
Allm. pensionsavgift 6,95 % till 7,0 %		-0,1
Medelutdebitering	-1,7	1,0
200-kronan	1,3
Begränsat avdrag för allm. pensionsavg.		5,0
Kyrkans skiljande från staten		-11,8
Skattereduktion	-3,2	-15,8
Låg och medelinkomsttagare	-3,2
Skattereduktion för allm. pensionsavg.		-15,8
Inkomstskatt företag	-2,5	2.5	-3,3
Återföring av periodiseringsfonder		2,5	1.5
Återföring av skatteutjämningsreserv			-2,1
upphör
Förlängd periodiseringsfond	-2,5
Höjd periodiseringsfond 20 % till 25 %			-2,7
Socialavgifter o allm. pensionsavgift	0.9	-2,1	-0,9
Allm. pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB	0,9
Allm. pensionsavgift 6,95 % till 7,0 %		0.5
Sänkt avgiftsuttag 33,06 % till 32,92 %		-1,2
Anställningsstöd		-1,4	-0,9
Fastighetsskatt	-2,0	-0,6	7,3
Markvärdet vattenkraft 2,21 % till 0,5%	-1,2
Hyreshus 1,5 % till 1,3 %	-0,8		0,9
Hyreshus 1,3 % till 1,2 %		-0,4	0,5
Hyreshus värdeår 89/90 1,2 % till 0,6 %		-0,2	0,2
Återinfört omräkningsförfarande			5,7
Energiskatter		1,7	-0,3
Höjda energiskatter		1,8
Sänkta energiskatter jordbruk		-0,1	-0,3
Övrigt		0.8	-2,0
Avfallsskatt		1.3
Återköp av egna aktier		-0,5
Kompetensutveckling			-1,2
Bredbandsanslutning			-0,8

Anm: BB avser prisbasbelopp. Beloppen avseende periodiseringsfond inkluderar
även egenföretagare.

täktsförändringen till följd av ändrade skattereg-
ler. Det är viktigt att understryka att redovisade
belopp avser periodiserade bruttoeffekter, dvs.
storleken på den initiala skatteändringen. Netto-
effekter beaktar även indirekta effekter på of-
fentliga utgifter och andra skattebaser via föränd-
ringar i löner, priser och vinster. Effekterna på de
kassamässiga inkomsterna och NR-inkomsterna
är i regel mindre införandeåret eftersom bl.a.
uppbördsförskjutningar och jämkningar måste
beaktas.

6.2 Offentliga sektorns skatter -
periodiserad redovisning

Den periodiserade redovisningen visar de skatter
som avser ett visst inkomstår. Dessa skatter har
en direkt koppling till det aktuella årets skatte-
regler och de makroekonomiska förutsättning-
arna i form av timlön, sysselsättning, inflation
m.m. I tabell 6.4 redovisas offentliga sektorns
skatteintäkter 1998-2003.

6.2.1 Inkomstskatt hushåll

Statlig inkomstskatt

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	31,9	28,6	29,8	31,6	35,0	37,2
beräkning
Diff. BP2000	0.0	0,0	0,7	1.4	1,5

För att enklare kunna följa den underliggande
utvecklingen av de olika skatteslagen redovisas
därför i tabell 6.3 bruttoeffekterna av de vikti-
gaste regeländringarna under prognosperioden.
Beloppen visar den årligt tillkommande in-

Mellan 1998 och 1999 beräknas den statliga in-
komstskatten minska med 3,3 miljarder kronor.
Förklaringen är dels att brytpunkten för uttag av
25 procent inkomstskatt höjts från 245 000 till
389 500 kronor, dels att det fasta beloppet om
200 kronor utgör en kommunal inkomstskatt

1999. Den relativt svaga utvecklingen 2000 beror
på att skiktgränsen för uttag av både 20 och 25
procents statlig inkomstskatt justerats upp för att
minska antalet skattskyldiga som betalar statlig
inkomstskatt. Justeringen minskar skatteintäk-
terna med 2,2 miljarder kronor. Åren därefter
beräknas intäkterna öka beroende på högre real-
löner. Den relativt stora ökningen 2002 förklaras
av att det fasta beloppet om 200 kronor åter blir
en statlig inkomstskatt.

147

PROP. 1999/2000:100

ITabell 6.4 Offentliga sektorns skatteintäkter 1998-2003 \|
Miljarder kronor Inkomstår	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomstskatter	411,6	435,1	431,7	447,5	464,9	483,8
Hushåll	350,9	369,4	361,3	374,6	388,9	405,2
Kommunal skatt	306,4	322,8	330,9	344,1	355,7	370,3
Statlig skatt	31,9	28,6	29,8	31,6	35,0	37,2
Skatt pä kapital	12,7	20,4	18,5	17,3	16,9	16,8
Skattereduktioner m.m.	-0,1	-2,4	-17,8	-18,3	-18,6	-19,1
Företag	56,5	61,7	66,3	68,9	77,9	74,4
Inkomstskatt	45,8	51,3	53,3	52,6	54,8	57,2
Avkastningsskatt	11.9	10,6	12,8	16,2	16,9	17,1
Skattereduktioner m.m.	-1.1	-0,1	0,2	0,1	0,1	0,1
Övriga inkomstskatter	4,1	4,0	4,0	4,0	4,1	4,2

Socialavgifter och allmän pensionsavg.	330,4	351,9	365,7	380,5	394,5	409,4
Arbetsgivaravgifter	256,8	271,6	284,1	296,7	308,0	319,7
Egenavgifter	6.8	7,3	7,6	8,0	8,3	8,6
Allmän pensionsavgift	56,7	60,3	63,2	65,3	67,4	69,7
Särskild löneskatt	15,9	18,5	17,8	18,6	19,3	19,9
Nedsättningar	-5,7	-5,9	-7,1	-8,1	-8,4	-8,6

Skatt pä egendom	36,8	36,6	36,2	44,3	45,5	46,7
Fastighetsskatt	24,8	23,3	23,1	30,4	31,4	32,3
Förmögenhetsskatt	6,0	6,6	6,7	7.4	7,6	7,7
Arvs-och gåvoskatt	2,0	2,2	2,1	2,1	2,2	2,2
Stämpelskatt	4,0	4,5	4,3	4,4	4,4	4,5

Skatt på varor och tjänster	241,4	254,9	268,7	278,0	287,0	296,3
Mervärdesskatt	160,5	173,0	183,5	191,9	199,6	207,6
Tobaksskatt	7,4	7,4	7,4	7,4	7,4	7,5
Skatt på etylalkohol	4,6	4,7	4,7	4,5	4,5	4,4
Skatt pä vin m.m.	3,2	3,4	3,4	3,5	3,7	3,8
Skatt pä öl	2,2	2,5	2,4	2,5	2,6	2,7
Skatt på energi	50,3	50,4	52,1	52,7	53,4	54,2
Skatt på annonser och reklam	1,2	1,0	1,1	1,1	1,2	1,2
Skatt pä vägtrafik	6,1	6,6	6,7	6,8	6,9	7,0
Skatt pä import	3,8	3,6	3,7	3,8	4,0	4,3
Övrigt	3,3	3,3	4,9	4,9	5,0	5,0

Restförda skatter m.m.	-0,6	0,4	-2,4	-1.9	-2,7	-3.0

Offentliga sektorns skatteintäkter	1 019,5	1 078,9	1099,9	1148,4	1 189,3	1 233,2
varav
Kommunalskatt	306,4	322,8	330,9	344,1	355,7	370,3
Avgifter till pensionssystemet m.m.	111,8	110,7	145,9	151,6	157,0	162,7
Statens skatteintäkter	601,3	645,4	623,2	652,7	676,6	700,2

148

PROP. 1999/2000:100

Förändringen jämfört med beräkningen till bud-
getpropositionen förklaras av högre reallöner.

hållen gjort avseende inkomståret 1999 samt till-
gångsprisernas fortsatt starka utveckling.

Skatt på kapitalinkomster

Miljarder kronor

Utfall Prognos____________________________________________

1998 1999 2000 2001 2002 2003

Aktuell 12,7 20,4 18,5 17,3 16,9 16,8

beräkning

Diff. BP2000 3,2 8,5 9,6 8,9 8,9

Kommunal inkomstskatt

	Utfall 1998	Prognos
	Utfall 1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	306,4	322,8	330,9	344,1	355,7	370,3
beräkning
Exkl. kyrkan	296,0	311,8
Diff. BP2000	0,6	1,8	5,0	7,2	8,5

Anm: Differensen mot BP2000 är exkl. kyrkoskatten.

Den statliga skatten på kapitalinkomster utgörs
av nettot av skatt på intäktsräntor, realisations-
vinster och skattereduktion för utgiftsräntor
m.m. Skatteintäkterna 1999 beräknas öka med

7,7 miljarder kronor jämfört med 1998. Ökning-
en förklaras av högre realisationsvinster och
ränteinkomster samt lägre utgiftsräntor. Från
och med 2000 beräknas intäkterna minska främst
till följd av högre utgiftsräntor som medför öka-
de skattereduktioner.

Realisationsvinster tillhör de inkomster som
är mycket svåra att prognostisera. Förändringen
mellan åren kan uppgå till 20 miljarder kronor,
vilket framgår av diagram 6.1.

Diagram 6.1 Realisationsvinster 1987-2003

Miljarder kronor

Den kommunala inkomstskatten är framför allt
beroende av hur timlön, sysselsättning och be-
skattade transfereringar utvecklas. Inkomstskat-
ten beräknas öka med 16 miljarder kronor mel-
lan 1998 och 1999. Av ökningen förklaras 1,3
miljarder kronor av att det fasta beloppet om 200
kronor utgör en kommunal inkomstskatt 1999.

Från och med 2000 tillhör Svenska kyrkan or-
ganisatoriskt ej längre den offentliga sektorn.
Trots att kyrkoskatten avskaffas, vilket för 2000
innebär ett bortfall om 11,8 miljarder kronor, be-
räknas intäkterna öka med 8,1 miljarder kronor
mellan 1999 och 2000. Av denna ökning förkla-
ras 5 miljarder kronor av den reducerade av-
dragsrätten för allmän pensionsavgift och 1 mil-
jard kronor av en högre medelutdebitering 2000.
Den underliggande förändringen uppgår dock
till 14 miljarder kronor. Aren därefter beräknas
skatteintäkterna öka med mellan 12 och 15 mil-
jarder kronor per år, vilket främst förklaras av
högre timlöner.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen ökar intäkterna över hela perioden, bl.a.
till följd av högre timlön och ökad sysselsättning
samt högre kommunal utdebitering.

Skattereduktioner m.m.

Miljarder kronor

Jämfört med beräkningen till budgetpropositio-
nen för 2000 har realisationsvinsterna justerats
upp kraftigt. I beräkningen till budgetproposi-
tionen gjordes en nedjustering jämfört med 1999
års ekonomiska vårproposition. Nedjusteringen
gjordes utifrån det preliminära taxeringsutfallet
avseende inkomståret 1998. Det slutliga taxe-
ringsutfallet visade dock att beräkningen till vår-
propositionen i stort sett var korrekt. För 1999
och framåt har en ytterligare uppjustering gjorts
utifrån de kompletteringsbetalningar som hus-

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	-0,1	-2,4	-17,8	-18,3	-18,6	-19,1
beräkning
Diff. BP2000	-0,4	0,0	0,0	-0,1	-0,2

Under skattereduktioner m.m. redovisas nettot
av skattereduktioner och ett antal beloppsmäs-
sigt mindre skatter. På intäktssidan redovisas
skattetillägg, förseningsavgift, expansionsme-

149

PROP. 1999/2000:100

delsskatt och fram till och med 1998 sjömans-
skatt. Skattereduktioner utgörs av reduktion för
reparation, om- och tillbyggnad (ROT), skatte-
reduktion för låg- och medelinkomsttagare, re-
ducerad fastighetsskatt samt från och med 2000
skattereduktion för allmän pensionsavgift. Möj-
ligheten att erhålla ROT-avdrag upphörde den
31 mars 1999. Skattereduktionen för den all-
männa pensionsavgiften uppgår till 25 procent av
den debiterade avgiften.

Nettot av skattereduktioner och övriga skatter
visar ett underskott under hela perioden. Under-
skottet 1999 förklaras av skattereduktionen för
låg- och medelinkomsttagare vilken beräknas till

3.2 miljarder kronor. År 2000 tillkommer skatte-
reduktionen för allmän pensionsavgift, som be-
räknas uppgå till 15,9 miljarder kronor. Åren
därefter stiger underskotten, främst till följd av
högre skattereduktion för allmän pensionsavgift.

Utfallet för 1998 blev 0,4 miljarder kronor läg-
re än i beräkningen till budgetpropositionen för

2000. Detta förklaras av att ROT-avdraget blev
högre än förväntat. Förändringarna för åren där-
efter beror främst på högre skattereduktion för
allmän pensionsavgift.

6.2.2 Inkomstskatt företag

Inkomstskatt

Miljarder kronor

Mellan 2000 och 2001 minskar intäkterna med
0,7 miljarder kronor. År 2001 höjs avdragstaket
för avsättning till periodiseringsfond från 20 till
25 procent av inkomsten, vilket beräknas minska
intäkterna med 2,5 miljarder kronor. Intäkterna
minskar med ytterligare 2,1 miljarder kronor på
grund av att återföringar från företagens skatte-
utjämningsreserver upphör fr.o.m. 2001. Detta
motverkas dock delvis av att skatt på återföringar
från periodiseringsfonder beräknas bli 1,5 miljar-
der kronor högre än föregående år och att före-
tagens vinster antas öka med 4,7 procent. Åren
2002 och 2003 ökar intäkterna med 2,2 respekti-
ve 2,4 miljarder kronor, vilket huvudsakligen
förklaras av en antagen vinstförbättring för fö-
retagen på 4—5 procent per år.

I jämförelse med prognosen i budgetproposi-
tionen för 2000 har intäkterna endast förändrats
marginellt. Taxeringsutfallet avseende in-
komståret 1998 blev 0,2 miljarder kronor lägre
än beräknat. Övriga förändringar förklaras av
nya vinstantaganden.

Intäkter från företagens inkomstskatt är
mycket konjunkturkänsliga och kan variera
kraftigt från ett år till ett annat. I diagram 6.2 vi-
sas den årliga förändringen av intäkterna under
perioden 1985-1998.

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	45,8	51,3	53,3	52,6	54,8	57,2
beräkning
Diff. BP2000	-0,2	-0,1	0,2	0,1	0,2

Utvecklingen av inkomstskatten under progno-
sperioden påverkas av vinstantaganden, regelför-
ändringar och extraordinära intäkter. Mellan
1998 och 1999 ökar inkomstskatten med 5,5
miljarder kronor. Knappt 3 miljarder kronor av
ökningen avser skatr på den realisationsvinst som
uppkom vid det statliga bolaget Stattums försälj-
ning av aktieinnehavet i Pharmacia & Upjohn.
Resterande del av ökningen förklaras av förbätt-
rade vinster för företagen.

Trots de extraordinära intäkterna 1999 ökar
inkomstskatten 2000 med 2,0 miljarder kronor.
Återföringar från tidigare avsättningar till perio-
diseringsfonder beräknas öka intäkterna med 2,5
miljarder kronor. Dessutom antas företagens
vinster öka med knappt 6 procent.

Diagram 6.2 Arlig förändring av inkomstskatten

Miljarder kronor

4 U ^u

-8 -1--

85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98

Intäktsökningar motsvarande 8-10 miljarder
kronor har förekommit flera gånger under peri-
oden. Under lågkonjunkturen i början på 1990-
talet minskade däremot intäkterna vissa år med
6-7 miljarder kronor. Om samma minskning av
intäkterna som skedde 1990, -26 procent, skulle
ske från 1998 års nivå skulle intäkterna minska
med 12 miljarder kronor. På motsvarande sätt,
om samma ökning som skedde 1997, 28 procent,

150

PROP. 1999/2000:100

skulle ske från 1998 års nivå skulle intäkterna öka
med 13 miljarder kronor.

Avkastningsskatt

6.2.3 Övriga inkomstskatter

Miljarder kronor

	1998	Utfall 1999	Prognos
	1998	Utfall 1999	2000	2001	2002
Aktuell	3,0	3,9	4,2	4,1	4,2	4,3
beräkning
Diff. BP2000	0,0	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	11,9	10,6	12,8	16,2	16,9	17,1
beräkning
Diff. BP2000	0,4	0,3	2,1	3,5	3,2

Avkastningsskatten 1998 uppgick till 11,9 mil-
jarder kronor. År 1999 beräknas intäkterna
minska med 1,3 miljarder kronor. Åren 2000 och
2001 ökar intäkterna med 2,2 respektive 3,4 mil-
jarder kronor. Intäkterna ökar även efterföljande
år men då i en betydligt långsammare takt.

Underlaget för avkastningsskatten utgörs av
ett kapitalunderlag vid årets ingång multiplicerat
med den genomsnittliga statslåneräntan föregå-
ende år. Kapitalunderlaget består till största de-
len av livförsäkringsföretagens förmögenhet.
Den årliga ökningen av förmögenheten har un-
der åren 1997-1999 varierat med 18-25 procent.
För framförvarande år görs en mer försiktig
framskrivning med en årlig ökningstakt på 6-7
procent. Nedan visas den genomsnittliga statslå-
neräntan 1997-1999 samt en prognos för 2000-
2002.

Till övriga inkomstskatter hänförs särskild pre-
mieskatt för grupplivförsäkringar, kupong- och
lotteriskatt, artistskatt samt skattereduktioner
för företag. De lägre intäkterna jämfört med be-
räkningen till budgetpropositionen beror på att
prognosen för kupongskatt har reviderats ned.

6.2.4 Socialavgifter och allmän
pensionsavgift

Arbetsgivaravgifter, egenavgifter och särskild
löneskatt

Miljarder kronor

ITabell 6.5 Genomsnittlig statslåneränta 1
Procent	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell beräkning	6,47	4,98	4,89	5,76	5,65	5,37
Diff. BP2000			0,19	0,46	0,25	0,17

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	273,7	291,6	302,5	315,1	327,2	339,7
beräkning
varav
Arbgiv.avg	256,8	271,6	284,1	296,7	308,0	319,7
Egenavg.	6,8	7.3	7,6	8,0	8.3	8,6
Särsk.lönsk.	15,9	18,5	17,8	18,6	19.3	19,9
Nedsättning	-5,7	-5,9	-7,1	-8.1	-8,4	-8,6
Diff. BP2000	0,3	1,9	1,1	3,2	4.9

Den stora räntenedgången på 1,5 procentenheter
1998 förklarar minskningen av avkastningsskat-
ten 1999. År 2000 beräknas statslåneräntan stiga
med 0,87 procentenheter vilket förklarar de
kraftigt högre intäkterna 2001.

Ränteantagandet i föreliggande beräkning är
högre än i budgetpropositionen för 2000 för
samtliga prognosår. Detta förklarar huvudsakli-
gen upprevideringen av intäkterna jämfört med
beräkningen i budgetpropositionen.

Socialavgifterna består av arbetsgivaravgifter,
egenavgifter och särskild löneskatt. År 2000 ut-
går arbetsgivaravgifter med 32,92 procent, ege-
navgifter med 31,11 procent och särskild lö-
neskatt med 24,26 procent. Utvecklingen av
intäkterna beror i huvudsak på hur timlön och
sysselsättning samt inkomst av näringsverksam-
het utvecklas.

Mellan 1998 och 1999 ökade socialavgifterna
med 18 miljarder kronor. Främst förklaras ök-
ningen av lönesummans starka tillväxt, men även
av en stor ökning av särskild löneskatt för pen-
sionsavsättningar. Bland annat gjorde Svenska
kyrkan en större engångsinbetalning avseende
pensionsavsättningar. För åren fram till och med
2003 beräknas intäkterna öka med cirka 11-13
miljarder kronor per år. Utvecklingen följer i
stort den antagna förändringen i lönesumman.

Under vissa förutsättningar medges nedsätt-
ning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter.

151

PROP. 1999/2000:100

Nedsättningarna avser nyanställningar i små och
medelstora företag, anställning av långtidsar-
betslösa och regionalt stöd. År 1999 uppgick
nedsättningarna till knappt 6 miljarder kronor.
Ökningen de följande åren förklaras till största
delen av det anställningsstöd som fr.o.m. 2000
ges som en skattekreditering till företagen.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen för 2000 ökar intäkterna med 1,9 miljar-
der kronor år 1999 och 1,1 miljarder kronor
2000. Ökningarna förklaras främst av högre in-
täkter från särskild löneskatt. År 2001 och 2002
ökar intäkterna med 3,2 och 4,9 miljarder kro-
nor, främst till följd av högre sysselsättning och
timlön.

miljarder kronor i och med att omräkningsförfa-
randet av taxeringsvärden för fastigheter antas
återinfört.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen ökar intäkterna över hela perioden.

Fastighetsskatt

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	24,8	23,3	23,1	30,4	31,4	32,3
beräkning
Diff. BP2000	-0,1	0,0	0,0	0,8	0,8

Allmän pensionsavgift

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	56,7	60,3	63,2	65,3	67,4	69,7
beräkning
Diff. BP2000	-0.2	-0,3	0,2	0,5	0,8

Allmän pensionsavgift utgår på lön och skatte-
pliktiga transfereringar och betalas av fysiska
personer. Avgiftssatsen 2000 är 7,0 procent och
utgår på inkomster upp till och med 8,07 gånger
det förhöjda prisbasbeloppet. Intäktsförändring-
en över åren följer i stort utvecklingen av löne-
summan.

Intäkterna 1999 är 0,3 miljarder kronor lägre
än i beräkningen till budgetpropositionen. Upp-
revideringen av intäkterna 2000-2003 förklaras
av en högre lönesumma.

6.2.5 Egendomsskatter

Förmögenhetsskatt

Fastighetsskatt tas ut på småhus, flerfamiljshus,
lokaler och industrifastigheter. Prognosen på in-
täkterna baseras på antaganden om prisutveck-
lingen på de olika fastighetskategorierna och till-
växten i de olika bestånden. Tabell 6.6 redovisar
antaganden om prisutveckling på småhus i nuva-
rande beräkning jämfört med antaganden i tidi-
gare beräkningar. Av tabellen framgår att prisut-
vecklingen under perioden 1996-2000 successivt
justerats upp vid de olika beräkningstillfällena. I
nuvarande beräkning förväntas huspriserna öka
med 30,8 procent, vilket är en ökning med un-
gefär 4 procentenheter jämfört med beräkningen
till budgetpropositionen. Uppjusteringen beror
på en fortsatt stark utveckling av småhuspriserna.

[Tabell 6.6 Prisutveckling på småhus
Årlig procentuell förändring 1996- 1997		1997- 1998	1998- 1999	1999- i 2000 ;	1996- 2000
Aktuell beräkning	6,8	6,9	9,2	4,9	30,8
BP2000	6,8	6,9	9,2	1.5 i	26,5
VP1999	6,8	6,9	3,9	1.5 i	20,4

Anm: Prisutvecklingen avser juli-juni.

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	6,0	6,6	6,7	7,4	7,6	7,7
beräkning
Diff. BP2000	0,3	0,6	0,6	0,6	0,6

Förmögenhetsskatten 1998 uppgick till 6,0 mil-
jarder kronor. År 1999 beräknas intäkterna öka
med 0,6 miljarder kronor. Ökningen förklaras
främst av utvecklingen på Stockholms fondbörs.
Intäkterna väntas öka 2001 med ytterligare 0,7

Beräkningen av de totala intäkterna från fastig-
hetsskatten utgår från nu gällande regler. Detta
innebär att prisutvecklingen 1996-2000 får fullt
genomslag 2001 då omräkningsförfarandet åter-
införs och skattesatsen för hyresfastigheter åter-
går till 1,5 procent. För regeringens bedömning
av fastighetsskatteuttaget 2001 hänvisas till av-
snitt 8.2.

De totala skatteintäkterna minskar 1999 och
2000 med 1,5 respektive 1,7 miljarder kronor
jämfört med 1998, beroende på tidigare besluta-
de skattesänkningar. År 2001 beräknas enligt

152

PROP. 1999/2000:100

gällande regler intäkterna öka med 7,3 miljarder
kronor. Återstående prognosår beräknas intäk-
terna öka med cirka 1 miljard kronor per år.

Tabell 6.7 redovisar skatteintäkterna för de
olika fastighetskategorierna.

2002 antas ingen förändring i intäkterna jämfört
med budgetpropositionen.

Arvs- och gåvoskatt

Tabell 6.7 Fastighetsskatt fördelat pa fastighetstyp

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Småhus	13,1	13,1	13,1	17,2	17,6	18,0
Flerfamiljshus	5,7	5,2	4,9	8,0	8,4	8,7
Lokaler	3,0	3,2	3,4	3,5	3,7	3,8
Industrier	1,4	1,4	1,4	1,4	1,4	1,4
Vattenkraft	1,5	0,4	0,4	0.4	0,4	0,4

Miljarder kronor

Utfall Prognos

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	2,0	2,1	2,1	2,1	2,2	2,2
beräkning
Diff. BP2000	0,0	0,3	0,2	0,2	0,2

Småhus och bostadsdelen i flerfamiljshus svarar
för ungefär 80 procent av de totala skatteintäk-
terna. Intäkterna från lokaler beräknas öka med
0,8 miljarder kronor mellan 1998 och 2003.
Skattereglerna för industrier och vattenkraft för-
ändrades 1999 vilket minskade intäkterna med
ungefär 1,1 miljarder kronor.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen för 2000 ökar intäkterna 2001 och 2002
med 0,8 miljarder kronor per år beroende på ett
högre antagande om prisutvecklingen på bo-
stadsfastigheter.

Intäkterna från arvsskatten blev 1,9 miljarder
kronor 1999 vilket är 0,3 miljarder kronor mer
än beräknat i budgetpropositionen för 2000.
Prognosen för åren 2000-2002 har justerats upp
med 0,2 miljarder kronor per år på basis av ut-
fallet 1999. Prognosen på gåvoskatten är oför-
ändrad, 0,2 miljarder kronor per år, jämfört med
beräkningen till budgetpropositionen.

6.2.6 Skatt på varor och tjänster

Stämpelskatt

Mervärdesskatt

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	160,5	173,0	183,5	191,9	199,6	207,6
beräkning
Diff. BP2000	0,2	4.2	6,9	7,9	7,8

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	4,0	4,5	4,3	4,4	4,4	4.5
beräkning
Diff. BP2000	0,0	0,2	0,0	0,0	0,0

Stämpelskatt utgår vid förvärv av fast egendom
(lagfart) och beviljande av inteckningar. Intäk-
terna är främst beroende av omsättningen och
prisutvecklingen på fastighetsmarknaden. Mellan
1998 och 1999 ökade intäkterna med 0,5 miljar-
der kronor och förklaras av den historiskt sett
höga omsättningen och de stigande fastighetspri-
serna. För 2000 antas en viss nedgång i intäkter-
na då omsättningen förväntas minska något.
Därefter beräknas intäkterna öka med cirka 0,1
miljarder kronor per år.

Jämfört med budgetpropositionen för 2000 vi-
sar utfallet 1999 att intäkterna blev 0,2 miljarder
kronor högre än beräknat. Prognosåren 2000-

Under prognosperioden beräknas intäkterna öka
med 47 miljarder kronor. Intäkterna ökar i ge-
nomsnitt med 9 miljarder kronor per år. Ök-
ningen är störst 1999 och 2000 då intäkterna
ökar med 13 respektive 10 miljarder kronor
jämfört med föregående år.

I diagram 6.3 visas fördelningen av mervärdes-
skatten 1999 uppdelad efter användning. Ut-
vecklingen av mervärdesskatten är till stor del
beroende av hushållens konsumtionsutgifter som
förklarar 64 procent av intäkterna. Till resterande
del härrör intäkterna från investeringar och in-
satsförbrukning i icke mervärdesskattepliktiga
företag samt insatsförbrukning och investeringar
i kommunsektorn. Fördelningen som visas ned-
an är relativt stabil över åren.

153

PROP. 1999/2000:100

Diagram 6.3 Mervärdesskatt uppdelad efter användning

Kommunal

konsumtion

Tobaksskatt

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	7,4	7,4	7,4	7,4	7,4	7,5
beräkning
Diff. BP2000	0,0	0,4	0,4	0,4	0,5

Fördelningen av konsumtionen på olika va-
rugrupper har betydelse för hur intäkterna ut-
vecklas, vilket framgår av diagram 6.4.

Intäkterna från tobaksskatten uppgick till 7,4
miljarder kronor 1999. För de följande progno-
såren antas intäkterna vara i stort sett oförändra-
de. I beräkningen har hänsyn inte tagits till
eventuella ändringar i införselregler och skatte-
satser.

I jämförelse med beräkningen till budgetpro-
positionen för 2000 har intäkterna räknats upp
med 0,4 till 0,5 miljarder kronor per år, främst
beroende på det högre utfallet för 1999.

Diagram 6.4 Mervärdesskatt och konsumtionsutgifter i lö-
pande priser, procentuell arlig förändring__________________

Procent

Alkoholskatt

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002
Aktuell	10,0	10,7	10,5	10,6	10,7	10,9
beräkning
Diff. BP2000	0,0	0,3	0,1	0,1	0,0

År 1999 var skillnaden i utvecklingstakt mellan
hushållens konsumtionsutgifter och intäkter från
mervärdesskatten särskilt stor. Hushållens kon-
sumtionsutgifter ökade med 4,9 procent medan
intäkterna ökade med hela 6,8 procent.

I jämförelse med budgetpropositionen för
2000 har intäkterna för 1999 reviderats upp med

4,2 miljarder kronor, vilket förklaras av en ökad
konsumtion och av att en större andel av kon-
sumtionen avsåg högbeskattade varor, framför
allt bilar, sällanköpsvaror och tjänster. För prog-
nosåren 2000-2002 har intäkterna reviderats upp
med 7-8 miljarder kronor vilket förklaras av
högre antaganden om hushållens konsumtions-
utgifter samt av en högre andel högbeskattade
varor. Andelen högbeskattade varor beräknas bli
högre än 1999 men ökningen förväntas inte ske i
lika snabb takt.

Under alkoholskatt redovisas skatt på etylalko-
hol, skatt på vin och andra jästa drycker, skatt på
mellanklassprodukter samt skatt på öl. Med
mellanklassprodukter avses i huvudsak starkvi-
ner, men även drycker där alkoholhalten inte en-
bart uppkommit genom jäsning, t.ex. sherry. I
beräkningen har hänsyn inte tagits till eventuella
ändringar i införselregler och skattesatser.

För 2000 beräknas skatten på alkohol uppgå
till 10,5 miljarder kronor, vilket är 0,2 miljarder
kronor mindre än utfallet för 1999. Den långsik-
tiga trenden är emellertid svagt uppåtgående med
en substitution av sprit mot vin och öl. Orsaken
till de minskade intäkterna för 2000 är en särskilt
hög vin- och ölkonsumtion 1999. Sammanlagt
beräknas intäkterna öka med 0,2 miljarder kro-
nor mellan 1999-2003.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen för 2000 har intäkterna räknats upp med
0,1 miljarder kronor de första två prognosåren.

154

PROP. 1999/2000:100

Energiskatt

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	50,3	50,4	52,1	52,7	53,4	54,2
beräkning
Diff. BP2000	0,0	0,0	0,2	0,6	0,7

Under energiskatt redovisas inte enbart energi-
skatt, utan även koldioxid- och svavelskatt. Åren
2000 till och med 2003 beräknas de sammanlagda
skatterna på energi öka med 4,1 miljarder kro-
nor. Den största delen av denna ökning sker
2000 då skatteintäkterna beräknas stiga med 1,7
miljarder kronor. Detta beror i huvudsak på höj-
ningar av energiskatten på elektrisk kraft och
dieselolja, men även indexeringen av skattesat-
serna bidrar till ökningen. Därefter beräknas den
totala skatten på energi öka i relativt jämn takt
med cirka 0,8 miljarder kronor per år. I diagram
6.5 visas de prognostiserade energiskatteintäk-
terna dels enligt nuvarande beräkning, dels för
det fiktiva scenariot att skattesatserna 2000 bibe-
hålls under hela prognosperioden.

Tabell 6.8 Skatt på energi

Miljarder kronor

	1999	2000	2001	2002	2003
Energiskatt	37,5	39,0	39,7	40,2	40,9
varav
Elektrisk kraft	10,8	11,4	11,7	11,9	12,1
Bensin	19,5	19,5	19,8	20,0	20,3
Övrigt	7,2	8,1	8,2	8,3	8,4
Koldioxidskatt	12,7	12,9	12,8	13,1	13,3
varav
Bensin	4,6	4,7	4.7	4,8	4,9
Övrigt	8,1	8,3	8,1	8,3	8,4
Svavelskatt	0.1	0,1	0,1	0,1	0.1

Jämfört med beräkningen till budgetpropositio-
nen för 2000 är intäkterna högre för hela prog-
nosperioden.

Fordonsskatt

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	6,1	6,6	6,7	6.8	6,9	7,0
beräkning
Diff. BP2000	0,0	0.4	0,2	0,3	0,4

Diagram 6.5 Energiskatt

Miljarder kronor

Fordonsskatt utgår på personbilar, bussar, last-
bilar, motorcyklar, traktorer, tunga terrängvag-
nar, motorredskap och släpvagnar. Skatten be-
räknas efter fordonets skattevikt.

I jämförelse med beräkningen till budgetpro-
positionen blev 1999 års utfall 0,4 miljarder kro-
nor högre beroende på en hög tillväxt i fordons-
parken. För prognosåren antas denna återgå till
en långsiktig trend med lägre ökningstakt. Prog-
nosen justeras därmed upp med mellan 0,2 och
0,4 miljarder kronor per år.

Av diagrammet framgår att den underliggande
förbrukningen av olika energislag förväntas
minska under perioden.

Fördelningen av intäkterna på de olika in-
komstslagen framgår av tabell 6.8. Det beskatta-
de energislag som dominerar i grupperna övrigt
är oljeprodukter. Energiskatten utgör cirka 75
procent av de totala skatterna på energi. De res-
terande skatteintäkterna kommer nästan uteslu-
tande från koldioxidskatten. Svavelskatten bidrar
endast med 2 promille av de totala intäkterna.

Skatt på import

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	3,8	3,6	3,7	3,8	4,0	4,3
beräkning
Diff. BP2000	0,0	0,1	0,1	0,1	0,1

Skatt på import består av tullmedel, särskilda
jordbrukstullar, sockeravgifter samt övriga skat-
ter på import. Dessa intäkter är till största delen
skatter som tillhör EU. Under prognosperioden
ökar tullmedel med 0,7 miljarder kronor.

155

PROP. 1999/2000:100

I jämförelse med budgetpropositionen för 2000
har intäkterna reviderats upp med 0,1 miljarder
kronor.

Övriga skatter på varor och tjänster

Miljarder kronor	1998	Utfall 1999	Prognos
Miljarder kronor	1998	Utfall 1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	3,3	3.3	4,9	4,9	5,0	5,0
beräkning
Diff. BP2000	0.0	0,0	0,0	0,0	0,3

skattskyldiges fördel redovisas som en återbetal-
ning. I redovisningen hänförs dessa skatter inte
till ett specifikt inkomstår.

De debiterade skatterna kommer aldrig i sin
helhet in till staten utan en viss del restförs hos
kronofogdemyndigheten. En del av detta belopp
kan kronofogdemyndigheten driva in medan
resterande belopp så småningom skrivs av. En
redovisning av de periodiserade skatterna utan
hänsyn tagen till restitutioner, tillkommande el-
ler restförda skatter innebär i regel en överskatt-
ning av de totala skatterna.

Under övriga skatter redovisas försäljningsskatt
på motorfordon, skatt på elektrisk kraft från
kärnkraftverk, särskild skatt mot försurning, av-
fallsskatt, Systembolaget AB:s inlevererade över-
skott, skatt på annonser och reklam, skatt på spel
samt övriga skatter på varor och tjänster.

Ökningen 2000 förklaras av avfallsskatten
som infördes den 1 januari 2000. Inkomsterna
från särskild skatt på elektrisk kraft från kärn-
kraftverk beräknas uppgå till 1,8 miljarder kro-
nor 2000. Detta är 0,3 miljarder kronor högre än
utfallet år 1999. Orsaken är en höjning av skatten
från 2,2 öre till 2,7 öre per kilowattimme vilken
ökar intäkterna med 0,4 miljarder kronor. Samti-
digt minskar stängningen av Barsebäck 1 intäk-
terna med 0,1 miljarder kronor. Den 1 juli plane-
ras den särskilda skatten på elektrisk kraft från
kärnkraftverk omvandlas till en effektskatt per
installerad kapacitet (se vidare kapitel 8). Denna
omläggning antas dock inte påverka skattein-
täkterna.

6.2.7 Restförda skatter m.m.

Miljarder kronor

	1998	Utfall 1999	Prognos
	1998	Utfall 1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	-0,6	0,4	-2,4	-1,9	-2,7	-3,0
beräkning

Anm: Ej tidigare redovisad, varför differens mot BP2000 saknas.

Under restförda skatter m.m. redovisas dels änd-
ringar av skatter som gjorts efter taxeringen, dels
restförda skatter. De periodiserade skatterna är
de skatter som debiteras avseende ett viss inkom-
står. Aven efter inkomståret ändras skatterna ex-
empelvis genom revisioner, omräkningar och
överklaganden. Om ändringen är till den skatt-
skyldiges nackdel redovisas detta som en till-
kommande skatt medan en ändring till den

6.3 Offentliga sektorns inkomster
enligt nationalräkenskaperna

Skatteinkomsterna svarar för nästan 90 procent
av den offentliga sektorns totala inkomster. De
skatter som ingår i den offentliga sektorns in-
komster enligt nationalräkenskaperna (NR)
skiljer sig från de periodiserade skatterna av flera
orsaker, vilket framgår av tabell 6.9.

Mervärdesskatt som betalas av kommuner
samt skatter som tillhör EU ingår inte som en
del av NR-skatterna. De delar av avgiften till
EU-budgeten som avser tullar samt den moms-
baserade delen av avgiften ingår inte i inkoms-
terna, eftersom dessa definitionsmässigt inte är
nationella skatter utan skatter som tillhör Euro-
peiska gemenskapen. Från och med 2001 föreslås
företag och anställda få ett avdrag/skatte-
reduktion för avsättningar till kompetensutveck-
ling. Formerna för detta stöd utreds f.n. av ut-
redningen för individuellt kompetenssparande. I
beräkningarna är stödet inlagt som en kredite-
ring på skattekontot, vilket minskar de betalda
skatterna men inte de periodiserade. Ytterligare
en skillnad är att även en del andra avgifter enligt
NR redovisas som skatter. Bland dessa kan näm-
nas insättningsgarantin, avgifter till kämbräns-
lefonden och inlevererat överskott från AB
Svenska Spel. Resterande skillnad utgörs av peri-
odiseringseffekter, som uppkommer när betal-
ningen av skatten sker efter det inkomstår som
skatten avser.

Mellan 1999 och 2003 ökar skatterna med
drygt 150 miljarder kronor både enligt NR och
enligt den periodiserade redovisningen.

156

PROP. 1999/2000:100

ITabell 6.9 Periodiserade skatter och skatter enligt NR 1
Miljarder kronor och procent	Utfall 1999	Prognos 2000	2001	2002	2003
Periodiserade skatter	1079	1100	1148	1189	1233
./. Kommunmoms	27	28	28	29	30
./. EU-skatter	12	12	13	10	10
./. Kompetensutveckling,			1	1	1
./. Bredband			1	1	1
+ Övriga NR-skatter	8	8	7	7	7
+ Periodiseringseffekter	-5	-1	-6	-1	2
Summa NR-skatter	1043	1066	1106	1154	1199
Skattekvot	53,5	51,8	51,0	51,0	51,0
Diff. BP2000
Periodiserade skatter	22	14	21	24
NR-skatter	22	10	25	30

Förändringarna jämfört med budgetpropositio-
nen är betydligt större för skatterna enligt NR än
för de periodiserade skatterna. Detta förklaras
främst av att prognosen för mervärdesskatt i
NR-termer, i beräkningen till budgetpropositio-
nen, blev för låg p.g.a. en felaktig framskrivning.
Dessutom har preliminärskatterna för företagen
reviderats ned fr.o.m. 2000, trots att den periodi-
serade skatten beräknas öka. Denna neddragning
minskar skatterna i NR-termer år 2000.

I tabell 6.10 redovisas offentliga sektorns
skatteinkomster fördelat på sektorer samt övriga
inkomster. Pensionsomläggningen år 2000
minskar statens inkomster men ökar inkomster-
na i pensionssystemet.

ITabell 6.10 Offentliga sektorns totala inkomster 1
Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Staten	632	600	625	659	685
Pensionssystemet	95	129	134	139	144
Kommunerna	316	337	348	356	370
S:a NR-skatter	1043	1066	1106	1154	1199
Övriga inkomster	145	144	138	138	144
S:a NR-inkomster	1188	1210	1244	1292	1343
Diff. BP2000
Skatter	22	10	25	30
Övriga inkomster	11	11	7	9

Den statliga sektorns skatter utvecklas snabbare
än kommunsektorns och pensionssystemets in-
komster. De båda senare sektorernas inkomster
följer i stort sett löneutvecklingen. Den snabbare
utvecklingen av statens skatteinkomster beror på
en snabbare utveckling av konsumtions- och ka-
pitalskatterna. Övriga inkomster är relativt sta-
bila under perioden med en liten nedgång 2001
och 2002.

6.4 Statsbudgetens inkomster -
kassamässig redovisning

I avsnitt 6.4 redovisas statsbudgetens inkomster
som utgörs av skatter och övriga inkomster. De
senare består främst av inkomster av statlig verk-
samhet, försäljning av statlig egendom samt bi-
drag från EU. Inkomsterna på statsbudgeten är i
huvudsak kassamässiga.

6.4.1 Skatter

Övergången från periodiserad till
kassamässig redovisning

I avsnitt 6.2 redovisas skatterna periodiserat. Det
innebär att de är beräknade utifrån gällande
skatteregler och de inkomster den skattskyldige
har ett visst inkomstår. De periodiserade skatter-
na avser hela den offentliga sektorn. Statsbudge-
tens inkomster redovisas huvudsakligen kassa-
mässigt, vilket innebär att det är de skatter och
avgifter som under budgetåret betalas in till sta-
ten som redovisas. Statsbudgeten omfattar en-
bart statens skatteinkomster. Skillnaden mellan
intäkter, dvs. periodiserade skatter, och inkoms-
ter, dvs. kassamässiga skatter, förklaras i huvud-
sak av förskjutningar i den månatliga uppbörden
och att vissa skatter betalas in som preliminära
skatter med slutreglering ett till två år senare.

För enskilda inkomsttitlar finns ytterligare
skillnader genom att de titlar vars skatter redovi-
sas över skattekontot inte redovisar inbetalda
skatter utan deklarerade/debiterade skatter. För
t.ex. juridiska personers inkomstskatt innebär
detta att underuttaget av slutlig skatt avseende
inkomståret 1998 (kvarstående skatt) redovisas
som inkomst budgetåret 1999 trots att betal-
ningen sker 2000. Om betalningen avviker från
de deklarerade beloppen redovisas denna skillnad
mot Betalningsdifferenser, skattekonto. Betal-
ningsdifferensen kan således redovisa antingen
ett positivt eller ett negativt belopp. Juridiska
personers underuttag av slutlig skatt påverkar
betalningsdifferensen negativt 1999. År 2000 när
betalningen sker visar differensen ett positivt
saldo.

För de skatter som ingår i den samordnade
uppbörden och som omförs från titlarna fysiska
och juridiska personers inkomstskatt kan skill-
naden bli än större. Den fastighets- och förmö-
genhetsskatt som redovisas i statsbudgeten avser
den periodiserade skatten två år tillbaka i tiden.

157

PROP. 1999/2000:100

Detta innebär att den höjning av fastighetsskat-
ten som sker 2001 redovisas mot egen inkomst-
titel i statsbudgeten först 2003.

Redovisningsordningen innebär att vissa titlar
redovisar ett mellanting av intäkt och inkomst
medan andra endast redovisar inkomster. Stats-
budgetens totala skatter blir däremot alltid
kassamässigt redovisade eftersom även betal-
ningsdifferenser ingår.

Utöver uppbördsförskjutningar förklaras
skillnaden mellan statens periodiserade skatter
och statsbudgetens skatter av förskjutningar i
utbetalningar till kommunsektorn och pensions-
systemet. Statens utbetalningar av kommunal-
skatt avseende inkomståret 2000 baseras på de
uppräkningsfaktorer som regeringen fastställer i
september året före budgetåret. Om det kom-
munala skatteunderlaget utvecklas snabbare än
prognosen innebär detta att de högre kommu-
nalskatterna tillfaller staten 2000 medan kom-
munerna får del av denna ökning som en slut-
reglering två år senare. I regel är den kommunala
slutregleringen positiv. Aven gentemot pen-
sionssystemet förekommer slutregleringar. Re-
dovisningen av enskilda inkomsttitlar framgår av
tabell 6.13.

1000 Skatter m.m.

De skatter som i statsbudgeten redovisas under
inkomsttypen Skatter m.m. skiljer sig från de pe-
riodiserade skatterna för staten av flera orsaker,
vilket framgår av tabell 6.11. Den kommunala
utjämningsavgiften, som enbart är en inom-
kommunal avgift, bruttoredovisas i statsbudge-
ten, vilket innebär att inkomsterna redovisas på
statsbudgetens inkomstsida medan utgifterna re-
dovisas på statsbudgetens utgiftsida. De planera-
de stöden för kompetensutveckling och bred-
band minskar inkomsterna. Resterande
skillnader förklaras av betalningsförskjutningar.
Under prognosperioden beräknas statsbudgetens
skatteinkomster öka med 46 miljarder kronor.
År 2000 minskar inkomsterna med 25 miljarder
kronor vilket förklaras av pensionsomläggningen
och den påbörjade skattereformen. Nedgången
beror även på en relativt stor slutreglering av
kommunalskatter. Även 2001 påverkas inkoms-
terna av en mycket stor slutreglering av kommu-
nalskatter om 9,6 miljarder kronor.

ITabell 6.11 Statsbudgetens skatter 1
Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Periodiserade skatter	1079	1100	1148	1189	1233
./. Kommunsektorn	323	331	344	356	370
./. Pensionssystemet	111	146	152	157	163
= Periodiserade skatter, staten	645	623	653	677	700
+ Utjämningsavgift ./. Kompetensutveckling, ./. Bredband	21	19	18 1 1	18 1 1	18 1 1
+ Betalningsförskjutn.	6	5	-17	-7	1
Statsbudgetens skatter	672	647	653	687	718
Diff. BP2000	20	30	30	31

År 2002 ökar skatteinkomsterna med 34 miljar-
der kronor, vilket utöver den underliggande in-
komstutvecklingen, förklaras av att den högre
fastighetsskatten 2001 till stor del betalas som
kompletteringsbetalning året efter inkomståret
samt att det fasta beloppet om 200 kronor åter
blir en statlig inkomstskatt.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen har skatteinkomsterna ökat med mellan
20 och 31 miljarder kronor. De högre inkoms-
terna beror dels på en högre lönesumma men
även den högre prognosen för realisationsvinster
förklarar en stor del av ökningen.

I tabell 6.12 finns betalningsförskjutningar
uppdelade på privat sektor, kommunsektor och
pensionssystemet.

Tabell 6.12 Betalningsförskjutningar fördelade på sektorer

Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Betalningsförskjutning	6	5	-17	-7	1
varav
Privat sektor	-9	3	-9	-4	0
Kommunsektor	13	1	-9	-3	0
Pensionssystemet	1	1	1	1	1

Av tabellen framgår att betalningsförskjutning-
arna påverkar statsbudgetens skatteinkomster
positivt åren 1999 och 2000 medan det motsatta
förhållandet gäller för åren 2001-2002. År 2003
är betalningsdifferensen åter positiv.

158

PROP. 1999/2000:100

ITabell 6.13 Statsbudgetens inkomster 1999-2003 \|
Miljarder kronor			Prognos 2000	2001	2002	2003
Budgetår	Utfall 1999		Prognos 2000	2001	2002	2003
1000	Skatter m.m.	672,4	646,7	652,8	686,6	717,9
1100	Skatt på inkomst	136,1	108,8	97,2	115,5	120,5
varav	1111 Fysiska personers inkomstskatt	61,7	35,4	24,1	34,4	37,3
	1121 Juridiska personers inkomstskatt	68,7	68,4	68,5	76,6	78,9
	Övriga inkomstskatter	5,7	4,9	4,6	4,5	4,4
1200	Socialavgifter och allmän pensionsavgift	232,8	221,7	231,0	237,7	246,8
varav	Inkomster	342,4	364,1	381,2	394,0	408,8
	Utgifter	109,6	142,4	150,3	156,3	162,0
1300	Skatt på egendom	39,2	37,2	36,4	36,4	44,5
varav	1310 Skatt på fast egendom	27.1	24,8	23,3	23,1	30,4
	1320 Förmögenhetsskatt	5,5	6,0	6,6	6,7	7,4
	1341 Stämpelskatt	4,5	4,3	4,4	4,4	4,5
	1330 Arvs- och gåvoskatt	2,1	2,1	2,1	2,2	2,2
1400	Skatt på varor och tjänster	252,3	266,2	276,6	285,7	295,0
varav	1411 Mervärdesskatt	170,6	181,9	190,6	198,4	206,3
	1424 Tobaksskatt	7,4	7,5	7,4	7,4	7,5
	1425 Alkoholskatt	10,6	10,5	10,6	10,7	10,8
	1428 Energiskatt	50,5	51,8	52,6	53,3	54,1
	1452 Annons-och reklamskatt	1,0	1,1	1,1	1.2	1.2
	1460 Skatt pä vägtrafik	6,4	6,7	6,7	6,8	6,9
	1470 Skatt pä import	3.5	3,7	3,8	4,0	4,3
	Övriga skatter på varor och tjänster	2.6	3.5	4,1	4,2	4,2
1500	Utjämningsavgift	20,5	18,6	18,6	18,6	18,6
1600	Betalningsdifferenser	-8,5	-5,8	-7,0	-7,2	-7,5
2000	Inkomster av statens verksamhet	33,5	45,8	30,9	29,1	27,9
varav	2411 Inkomster av statens aktier	8,0	16,9	6,3	5.3	5,0
3000	Inkomster av försåld egendom	1,0	95,0	15,0	15,0	15,0
varav	3312 Övriga inkomster av försåld egendom	1,0	95,0	15,0	15,0	15,0
4000	Återbetalning av lån	3,1	2,5	2,5	2,5	2,4
5000	Kalkylmässiga inkomster	5,2	9,0	9,5	9,7	9,9
6000	Bidrag m.m. från EU	9,3	10,6	9,9	11,2	10,9
Statsbudgetens totala Inkomster		724,5	809,6	720,6	754,2	784,0

6.4.2 Övriga inkomster	2000 Inkomster av statens verksamhet
Statsbudgetens övriga inkomster beräknas mins-	Miljarder kronor
ka med cirka 1OO miljarder kronor mellan 2000		Utfall	Prognos
och 2003. Bortsett från extraordinära inkomst-		1999	2000	2001	2002 2003
förstärkningar under 2000, såsom försäljningsin-	Aktuell	33,5	45,8	30,9	29,1 27,9
komster och aktieutdelningar, minskar inkoms-
terna med cirka 5,7 miljarder kronor under	Diff. BP2000	-0,8	-3,0	-3,7	-5,3

perioden 2000-2003.

159

PROP. 1999/2000:100

De största inkomsterna återfinns under följande
inkomsttitlar: Riksbankens inlevererade överskott,
Inlevererat överskott från AB Svenska Spel, In-
komster från statens aktier samt Finansieringsav-
giftfrån arbetslöshetskassor.

Mellan budgetåren 2000 och 2003 beräknas
inkomsterna minska med cirka 18 miljarder kro-
nor. Den enskilt viktigaste förklaringen till
minskningen är tillfälligt höga inkomster av sta-
tens aktier 2000. Det förklaras i sin tur av den
beräknade inleveransen om 11 miljarder kronor
från förvaltningsaktiebolaget Stattums försälj-
ning av aktieinnehavet i Pharmacia & Upjohn.
Under perioden beräknas inlevererat överskott
från Riksbanken minska från 9,8 miljarder kro-
nor 2000 till 5,6 miljarder kronor 2003. Riksban-
kens inlevererade överskott beräknas utifrån
Riksbankens genomsnittliga nettoresultat under
de föregående fem åren. Nettoresultatet under
perioden 1998-2002 beräknas nu i genomsnitt bli
lägre i jämförelse med det genomsnittliga netto-
resultatet under perioden 1995-1999. En revide-
ring har nyligen gjorts av den metod som an-
vänds för att beräkna Riksbankens nettoresultat i
syfte att förbättra prognosen. På inkomsttiteln
Övriga inkomster av statens verksamhet redovisar
ett hundratal myndigheter inkomster av extraor-
dinär karaktär. Dessa inkomster beräknas minska
med drygt 1,5 miljarder kronor mellan åren 2000
och 2003.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen för 2000 förväntas Riksbankens inlevere-
rade överskott bli lägre åren 2000-2003. De lägre
inkomsterna 2000 förklaras också av att in-
komster från statens aktier beräknas bli lägre,
vilket bl.a. följer av beräknade försäljningar av
statligt aktieinnehav. Från och med 2001 föreslås
dessutom att avgifter för bl.a. körkort, motor-
fordon och finansieringsbidrag för arbetspraktik,
som Vägverket respektive Arbetsmarknadsver-
ket redovisar mot inkomsttitel, skall budgeteras
netto. Inkomsterna beräknas därmed bli 0,7 mil-
jarder kronor lägre samtliga år under perioden
2001-2003. Övriga inkomster av statens verk-
samhet beräknas bli 0,9 miljarder kronor lägre
såväl 2001 som 2002 i jämförelse med budget-
propositionen för 2000.

3000 Inkomster av försåld egendom

Miljarder kronor

	Utfall 1999	Prognos 2000	2001	2002	2003
Aktuell	1,0	95,0	15,0	15,0	15,0
beräkning
Diff. BP2000	0,2	0,0	0,0	0,0

Försäljningar av statligt aktieinnehav beräknas
under perioden 2000-2003 uppgå till 140 miljar-
der kronor. Större delen av försäljningarna be-
räknas ske under 2000. Prognosen är emellertid
behäftad med stor osäkerhet.

I förhållande till bedömningen till budgetpro-
positionen för 2000 beräknas försäljningsin-
komsterna bli oförändrade.

4000 Återbetalning av lån

Miljarder kronor

	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	3,1	2,5	2,5	2,5	2,4
beräkning
Diff. BP2000	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1

Under denna inkomsttyp redovisas bl.a. återbe-
talningar av studiemedel men även återbetalning-
ar av övriga lån såsom lokaliseringslån och lån
avseende såddfinansiering. Under perioden
2000-2003 beräknas inkomster från återbetal-
ning av lån bli i stort sett oförändrade mellan
åren.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen för 2000 förväntas återbetalningar av stu-
dielån tecknade före 1989 bli lägre.

5000 Kalkylmässiga inkomster

Miljarder kronor

	Utfall 1999	Prognos 2000	2001	2002	2003
Aktuell	5,2	8,9	9,5	9,7	9,9
beräkning
Diff. BP2000	-0,1	-0,1	0,5	0,8

De kalkylmässiga inkomsterna består av avskriv-
ningar, amorteringar och statliga pensionsavgif-
ter. Av de totala inkomsterna under inkomstty-
pen utgör inkomster på inkomsttiteln Statliga
pensionsavgifter en betydande del. Mellan åren

160

PROP. 1999/2000:100

2000 och 2003 beräknas dessa inkomster öka
med 1 miljard kronor till följd av högre löne-
summa.

I jämförelse med bedömningen i budgetpro-
positionen för 2000 ökar inkomsterna med 0,5
miljarder kronor 2001 och med 0,8 miljarder
kronor 2002, vilket framför allt förklaras av anta-
gandet om högre utbetald lönesumma.

6000 Bidrag m.m. från EU

2000 är 20,57 procent för kommunerna, 9,82
procent för landstingen, dvs. totalt 30,38 pro-
cent. Jämfört med 1999 är det en ökning med
0,09 procentenheter.

Kommunalskatterna kan redovisas enligt tre
olika redovisningsprinciper - periodiserat avse-
ende inkomståret, enligt nationalräkenskaperna
(NR) och kassamässigt avseende budgetåret
(utbetalt).

Diagram 6.6 Kommunernas och landstingens skatter

Miljarder kronor	Utfall 1999	Prognos 2000	2001	2002	2003
Aktuell	9.3	10,6	9,9	11,2	10,9
beräkning
Diff. BP2000	-1,4	0,9	0,2	1,1

Mellan åren 2000 och 2003 beräknas inkomster-
na öka med 0,3 miljarder kronor. Inkomsterna
varierar dock under mellanliggande år. Det är
framför allt Bidrag från EG:s regionalfond och
Bidrag från EG:s socialfond som varierar under
perioden. Det är mycket svårt att beräkna de
kommande årens inkomster. För regional- och
socialfonden ligger osäkerheten framför allt i att
prognostisera kommande års utbetalningar, vilka
i sin tur ligger till grund för de utbetalande myn-
digheternas rekvisitioner från Europeiska kom-
missionen.

I förhållande till budgetpropositionen för
2000 balanseras i viss mån de lägre inkomsterna
från EG:s socialfond av högre inkomster från
EG:s regionalfond. Totalt är inkomsterna ca 1
miljarder kronor högre såväl 2000 som 2002,
jämfört med beräkningen till budgetpropositio-
nen för 2000.

Miljarder kronor

■ Periodiserat DNR □ Utbetalt

6.5 Kommunernas skatter

Kommunernas skatteinkomster är framför allt
beroende av lönesummans utveckling, dvs. sys-
selsättning och timlön. Även utvecklingen av
skattepliktiga transfereringar är viktig. Av skat-
teunderlaget 2000 utgörs 70 procent av löner, 20
procent av pensioner och 7,5 procent av transfe-
reringar exklusive pensioner medan inkomst av
näringsverksamhet utgör 2,5 procent. Nivån på
skatterna är även beroende av den kommunala
utdebiteringen. Från och med 2000 är Svenska
kyrkan skild från staten. Medelutdebiteringen år

Den kassamässiga skatten utgörs dels av ett för-
skott avseende inkomståret, dels av en slutavräk-
ning som avser inkomståret två år tidigare. Slut-
regleringar påverkar de kassamässiga skatterna
till och med 2002, då slutregleringen avseende
inkomståret 2000 betalas ut. Även NR-skatterna
påverkas av slutregleringarna, men endast med
ett års eftersläpning, vilket innebär att NR-
skatterna överensstämmer med den periodisera-
de skatten från och med 2002. I diagram 6.6 re-
dovisas kommunernas och landstingens skatter
enligt alla tre redovisningsprinciperna för åren
1996-2003.

Mellan år 1999 och 2003 beräknas de periodi-
serade skatterna öka med 60 miljarder kronor,
vilket är betydligt mindre än ökningen av NR-
skatterna och de utbetalda skatterna, vilka ökar
med 65 respektive 71 miljarder kronor. Att ök-
ningen är betydligt större i de senare fallen beror
på slutregleringar av kommunalskatt avseende
tidigare år. Den periodiserade skatten påverkas
2000 av den begränsade avdragsrätten för den
allmänna pensionsavgiften. Denna ändring ökar
kommunskatterna med 5 miljarder kronor. De
ökade intäkterna medför dock ingen inkomst-
förstärkning för kommuner och landsting, efter-
som en motsvarande neddragning görs av de ge-
nerella statsbidragen.

161

6 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 100

PROP. 1999/2000:100

6.6 Uppföljning av statsbudgetens
inkomster 1999

Statsbudgetens totala inkomster för budgetåret
1999 uppgick till 724,5 miljarder kronor, vilket är

28,1 miljarder kronor högre än vad som beräk-
nades i statsbudgeten.

1000 Skatter m.m.

Utfallet blev 672,4 miljarder kronor, vilket är
41,9 miljarder kronor mer än i beräkningen till
statsbudgeten. De största avvikelserna avsåg fy-
siska personers inkomstskatt med 22 miljarder
kronor, socialavgifter med 6 miljarder kronor,
mervärdesskatt med 8 miljarder kronor, juridiska
personers inkomstskatt med -4 miljarder kronor
samt betalningsdifferenser med 9 miljarder kro-
nor.

Fysiska personers inkomstskatt

Fysiska personers inkomstskatt blev 21,7 miljar-
der kronor högre än i statsbudgeten. Avvikelsen
beror dels på högre utfall av utbetalda löner såväl
1998 som 1999, dels på högre kapitalinkomster
av realisationsvinster.

Utfallet för den slutliga skatten avseende in-
komståret 1998 blev 11 miljarder kronor högre
än i beräkningen till statsbudgeten. Cirka 6 mil-
jarder kronor avsåg realisationsvinster medan
återstoden avsåg en högre lönesumma. Det hög-
re utfallet medförde högre kompletteringsbetal-
ningar under 1999.

Ett för lågt antagande om lönesummans ut-
vecklingstakt för 1999 medförde dessutom att
preliminärskatterna underskattades med cirka 9
miljarder kronor.

J uridiska personers inkomstskatt

Utfallet blev 4,1 miljarder kronor lägre än i stats-
budgeten. Preliminärskatten blev 9,4 miljarder
kronor lägre än beräknat. Under 1999 jämkade
företagen ned preliminärskatten i en betydligt
större utsträckning än tidigare år. Detta motver-
kas dock delvis av att underuttaget av slutlig
skatt (dvs. slutlig skatt minus preliminärskatt)
avseende inkomståret 1998 blev 4,1 miljarder
kronor högre än prognostiserat. Aven nettot av
tillkommande skatt och restitutioner blev drygt
1 miljard kronor högre än beräknat.

Socialavgifter

Utfallet för socialavgifterna blev 5,6 miljarder
kronor högre än i statsbudgeten. Den faktiska
utvecklingen av lönesumman blev högre än be-
räknat vilket medförde att inkomsterna under-
skattades med 6,8 miljarder kronor. Även ned-
sättningarna blev högre än beräknat vilket
minskade inkomsterna med 1,2 miljarder kronor.

Mervärdesskatt

Utfallet för mervärdesskatten blev 8 miljarder
kronor högre än i statsbudgeten. Det högre ut-
fallet förklaras av att den privata konsumtionen
blev högre än vad som antogs i beräkningen till
statsbudgeten och av att konsumtionen av bilar,
sällanköpsvaror och tjänster blev betydligt högre
än väntat. Även intäkterna från insatsförbruk-
ning och investeringar i kommunsektorn blev
högre än beräknat.

Betalningsdifferenser, skattekonto
Betalningsdifferensen uppgick till -8,5 miljarder
kronor, vilket är 9 miljarder kronor högre än i
statsbudgeten. Ökningen beror antagligen både
på större realisationsvinster och införandet av
skattekontot. Kompletteringsbetalningama i de-
cember blev 4 miljarder kronor högre än beräk-
nat. Tidigare år har inbetalningar under decem-
ber månad varit tämligen små men har sedan
1998 ökat i omfattning. Cirka 3 miljarder kronor
beror på att det i prognosen antogs att företagen
varken skulle ha under- eller överskott medan
utfallen visar att företagen har månatliga över-
skott om cirka 3 miljarder kronor. Resterande
del förklaras av att inbetalningar av underuttaget
av slutlig skatt (f.d. kvarstående skatt) betalas in
tidigare i skattekontosystemet, sannolikt till följd
av den nya ränteberäkningen.

2000 Inkomster av statens verksamhet

För 1999 uppgick inkomsterna preliminärt till

33,5 miljarder kronor, vilket är 1,4 miljarder
kronor högre jämfört med vad som beräknades
till statsbudgeten. Förklaringen är framför allt en
underskattning i statsbudgeten av inkomsttiteln
Inkomster av statens aktier med 1,4 miljarder
kronor, Skattetillägg med 0,6 miljarder kronor
och Utförsäljning av beredskapslager med 0,9
miljarder kronor. Inlevererat överskott frän AB
Svenska Spel är preliminärt 1,6 miljarder kronor
lägre än det budgeterade beloppet, vilket främst

162

PROP. 1999/2000:100

förklaras av att redovisningen mot inkomsttiteln
är ändrad.

3000 Inkomster av försåld egendom

Utfallet uppgick preliminärt till 1 miljard kronor,
vilket är 14 miljarder kronor lägre jämfört stats-
budgeten. Avvikelsen avser Övriga inkomster av
försåld egendom.

6000 Bidrag m.m. från EU

Det preliminära utfallet uppgick till 9,3 miljarder
kronor, vilket är 0,9 miljarder kronor lägre jäm-
fört med beräkningen till statsbudgeten. Avvi-
kelsen förklaras främst av att Bidrag från EG:s
socialfond senarelades.

bland OECD-länderna. I vissa länder är huvud-
delen av transfereringarna skattepliktiga medan
det motsatta förhållandet gäller i andra länder.
Ett alternativ vid internationella jämförelser är
därför att exkludera skatter på offentliga transfe-
reringar vid beräkning av skattekvoten. Som
framgår av tabell 6.14 tillhör Sverige den grupp
av länder inom OECD som har en hög andel
skattepliktiga transfereringar. Om skatten på
offentliga transfereringar exkluderas kommer
den uppmätta skattekvoten för Sveriges del att
minska med i storleksordningen 5-6 procenten-
heter.

6.7 Skattekvoten

Tabell 6.14 Skattepliktiga transfereringars inverkan på
skattekvoten

Procent av BNP

0-0,5	0,5-3	5,0-6,0
Australien	Belgien	Danmark
Irland	Italien	Nederländerna
Storbritannien	Norge	Sverige
Förenta Staterna	Tyskland

Källa: OECD.

Skattekvoten visar förhållandet mellan det totala
skatteuttaget och BNP. Det finns flera olika de-
finitioner av skattekvoten och i regel är de inter-
nationellt bestämda. Den vanligaste definitionen
av skattekvoten är den som baseras på skatter re-
dovisade enligt NR. Den skattekvot som beräk-
nas utifrån NR:s definition är dock inte strikt pe-
riodiserad, eftersom skillnaden mellan slutlig
skatt och preliminär skatt räknas till påföljande
år. Skattekvoten är således beroende av när i ti-
den den skattskyldige väljer att betala sin skatt,
vilket inte är fallet med den skattekvot som be-
räknas utifrån en fullständig periodisering av
skatterna. En skatteändring för ett visst år påver-
kar den periodiserade skattekvoten för samma år
medan detta inte behöver vara fallet vid beräk-
ningen av NR:s skattekvot.

Internationella jämförelser av skattekvoter är
svåra att göra, eftersom olika länders skattelag-
stiftningar behandlar inkomster och avdrag på
skilda sätt. Ett land som t.ex. ger sitt stöd till
barnfamiljer via en transferering får en högre
skattekvot, särskilt om transfereringen är skatte-
pliktig, jämfört med det land som i stället ger sitt
stöd som en skattereduktion. Transfereringar till
hushåll behandlas skattemässigt mycket olika

I tabell 6.15 redovisas skattekvoten för perioden
1997-2002 dels enligt NR:s definition, dels be-
räknad utifrån de periodiserade skatterna.

Tabell 6.15 Skattekvot enligt nationalräkenskaperna (NR)
och periodiserad skattekvot

Procent

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Skattekvot enl. NR	53,4	53,5	51,8	51,0	51,0	51,0
Periodiserad	53,1	53,7	51,9	51,3	51,1	51,0
skattekvot
Periodiserad	48,4	49,0	47,6	47,1	46,9	46,8

skattekvot exkl.
skatt på trans-
fereringar m.m.

Dessutom redovisas den periodiserade skatte-
kvoten exklusive skatt på offentliga transfere-
ringar och för 1998-1999 den frivilliga delen av
kyrkoskatten. Vid beräkningen av skattekvoten
skall även vissa avgifter, som inte ingår i redovis-
ningen av de periodiserade skatterna, läggas till.
Till dessa hör bland annat bankgarantiavgifter
och avgifter till kärnbränslefonden. I samtliga
nedan redovisade skattekvoter ingår de ovan
nämnda avgifterna.

163

Utgiftsramar åren

2001-2003

PROP. 1999/2000:100

7 Utgiftsramar åren 2001-2003

7.1 Utgifternas fördelning på
utgiftsområden

åren 2001-2002 skall hållas och att en tillfreds-
ställande nivå på budgeteringsmarginalen skall
uppnås för 2003.

Regeringens förslag: Den preliminära för-
delningen av utgifterna på utgiftsområden för
åren 2001-2003 enligt tabell 7.1 godkänns som
riktlinje för regeringens budgetarbete.

Regeringen presenterade i budgetpropositionen
för 2000 en preliminär fördelning av utgifterna
på utgiftsområden för åren 2001-2002. Riksda-
gen godkände förslaget (prop. 1999/2000:1, bet.
1999/2000:FiUl, rskr. 1999/2000:28).

I detta kapitel presenterar regeringen en revi-
derad preliminär fördelning av utgifterna på ut-
giftsområden för åren 2001-2002 och en preli-
minär fördelning för 2003. Regeringens förslag
till utgiftsramar för åren 2001-2003 samt skillna-
der i förhållande till de preliminära ramarna i
budgetpropositionen för 2000 för åren 2001-
2002 redovisas i tabell 7.1. Beräkningarna av för-
delningen på utgiftsområden för åren 2001-2003
är baserade på nu kända förutsättningar vad avser
den ekonomiska utvecklingen och gällande re-
gelsystem och skall betraktas som preliminära.
Inför budgetpropositionen för 2001 kan utgifts-
ramarna komma att justeras, t.ex. beroende på att
pris- och lönekänsliga anslag kan komma att
ändras till följd av nya antaganden om den eko-
nomiska utvecklingen.

Regeringens förslag till utgiftstak för staten
för 2003 och förslag om tekniska justeringar av
utgiftstaken för åren 2001-2002 redovisas i av-
snitt 4.1.1.

Utgångspunkten för förslaget till preliminära
utgiftsramar är att de föreslagna utgiftstaken för

167

PROP. 1999/2000:100

Tabell 7.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden 2001-2003

Miljoner kronor

Differens mot budget-
propositionen för 2000

		2001	2002	2003	2001	2002
UO 1	Rikets styrelse	5 313	5 132	5 017	562	354
U0 2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	1 610	1 600	1 622	-14	-77
U0 3	Skatteförvaltning och uppbörd	6 173	6 300	6 442	152	187
U0 4	Rättsväsendet	24 032	25 102	25 737	1 013	1 720
UO 5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2 889	2 863	2 907	-138	-202
U0 6	Totalförsvar	46 529	45 506	44 530	469	377
U0 7	Internationellt bistånd	15 029	15 597	18 181	671	1 272
U0 8	Invandrare och flyktingar	4 875	4 649	4 861	-42	178
U0 9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	27 011	28 313	29 737	1 111	2 104
UO 10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	100 075	102 610	104 612	7 621	10 364
UO 11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	34 164	33 746	33 386	1 473	1 549
UO 12	Ekonomisk trygghet för familj och barn	48 172	49 639	50 400	256	1 397
UO 13	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	27 447	27 418	27 424	-1 019	-855
UO 14	Arbetsmarknad och arbetsliv	45 555	45 948	46 540	-696	-694
UO 15	Studiestöd	21 860	24 591	24 530	-2 673	-243
UO 16	Utbildning och universitetsforskning	34 745	39 683	40 734	-1 884	727
UO 17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7 711	7 909	8 109	38	50
UO 18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	11 984	11 277	10 882	-298	-441
UO 19	Regional utjämning och utveckling	4 067	3 204	3 304	230	110
U0 20	Allmän miljö- och naturvård	2 016	2 222	2 408	186	202
U0 21	Energi	2 262	2 085	1 302	342	347
U0 22	Kommunikationer	24 651	25 087	26 078	-517	-446
UO23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	13 664	13 854	13 937	-304	-266
UO 24	Näringsliv	3 197	2 977	2 895	178	43
U0 25	Allmänna bidrag till kommunerna	101 850	101 827	104 185	-22	35
UO26	Statsskuldsräntor m.m.	69 270	65 670	58 570	-7 840	3 460
UO27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	24 093	24 795	24 742	272	1 118
	Minskning av anslagsbehållningar	4 000	5 500	4 000	-3 500	500
	Summa utgiftsområden	714 242	725 106	727 071	-4 372	22 867
	Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor	644 972	659 436	668 501	3 468	19 407
	Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	144 686	151 337	158 364	-119	-53
	Takbegränsade utgifter	789 658	810 773	826 865	3 349	19 354
	Budgeteringsmarginal	2 342	6 227	20135	-1 349	-16 354
	Utgiftstak för staten	792 000	817 000	847 000	2 000	3 000

168

PROP. 1999/2000:100

7.2 De takbegränsade utgifternas
förändring jämfört med budget-
propositionen för 2000

Det är flera faktorer som leder till reviderade ut-
giftsramar för åren 2001 och 2002 jämfört med
beräkningen i budgetpropositionen för 2000.
Utgiftsramarna har ändrats till följd av föreslagna
satsningar och utgiftsminskningar, reviderad
prognos för de makroekonomiska förut-
sättningarna, reviderad pris- och löneomräkning,
förändrade volymer inom regelstyrda bidrags-
system, förändrade prognosmetoder och föränd-
rade prognoser av myndigheternas förbrukning
av anslagsbehållningar och utnyttjande av an-
slagskredit. I tabell 7.2 har förändringen av de
takbegränsade utgifterna för åren 2001-2002
jämfört med beräkningen i budgetpropositionen
för 2000 delats upp på dessa faktorer. Av tabellen
framgår det att ökningen av de takbegränsade
utgifterna åren 2001-2002 främst beror på för-
ändrade volymer i regelstyrda bidragssystem.

Nya satsningar och utgiftsminskningar

Av redovisningen i avsnitt 4.3 framgår att de för-
slag till satsningar och utgiftsminskningar som
nu lämnas eller aviseras för åren 2001-2002
sammantaget beräknas öka utgiftsområdes-
ramarna med 2,4 miljarder kronor 2001 och

7,5 miljarder kronor 2002, i förhållande till be-
räkningen i budgetpropositionen för 2000.

Större utgiftsökningar åren 2001-2002 föreslås
inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet, där sats-
ningarna uppgår till ca 0,8 miljarder kronor 2001
och ca 1,3 miljarder kronor 2002. Satsningar på
bl.a. de sämst ställda pensionärerna görs inom
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålder-
dom på totalt ca 1,1 miljarder kronor per år. In-
förandet av pensionsrätt för totalförsvarsplikt
och studier leder till högre utgifter med sam-
manlagt 1 miljard kronor 2001 och 1,8 miljarder
kronor 2002 inom utgiftsområdena 6 Totalför-
svar och 15 Studiestöd. Införandet av en extra
s.k. pappa- och mammamånad i föräldraförsäk-
ringen beräknas öka utgifterna inom utgiftsom-
råde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn med 1 miljard kronor per år från 2002. In-
om utgiftsområde 16 Utbildning och universi-
tetsforskning tillförs ytterligare ca 1 miljard kro-
nor 2002 för finansiering av maxtaxa och vissa
andra åtgärder inom förskola och barnomsorg.

Större utgiftsminskningar föreslås genomföras
på utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbets-
liv där anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
minskas med ca 0,8 respektive 0,7 miljarder kro-
nor 2001 och 2002, vilket kompenseras av ett ut-
ökat stöd till långtidsarbetslösa på budgetens in-
komstsida. Införandet av maxtaxa i förskolan
väntas ske först 2002, vilket leder till

1,6 miljarder kronor lägre utgifter 2001.

Tabell 7.2 Förändring av takbegränsade utgifter mellan budgetpropositionen för 2000 och 2000 års ekonomiska vårproposi- tion till följd av utgiftsreformer m.m.
Miljarder kronor	2001	2002
Takbegränsade utgifter i budgetpropositionen för 2000	786,3	791,4
Utgiftsreformer och utgiftsminskningar	2,4	7.5
Ändrade makroekonomiska förutsättningar	-0.6	-0,4
Reviderad pris - och löneomräkning	-0,3	0,2
Volymförändringar	5,7	11,1
Prognosfel m.m.	-0,3	0,4
Förändrad prognos för minskning av anslagsbehållningar	-3,5	0,5
Total utgiftsförändring	3,3	19,4
Takbegränsade utgifter i 2000 års ekonomiska vårproposition	789,7	810,8

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

169

PROP. 1999/2000:100

Makroekonomiska förutsättningar

Utgifternas fördelning på utgiftsområden på-
verkas av en ändrad bedömning av den allmänna
ekonomiska utvecklingen. Anslag som är bero-
ende av makroekonomiska antaganden har för
åren 2001-2002 justerats med hänsyn till nya
antaganden om den ekonomiska utvecklingen
jämfört med beräkningen i budgetpropositionen
för 2000. Denna justering berör huvudsakligen
ett fyrtiotal olika anslag för transfereringsända-
mål.

Den öppna arbetslösheten beräknas bli något
lägre åren 2001 och 2002 jämfört med be-
räkningen i budgetpropositionen för 2000. Vid
en oförändrad medelersättning per arbetslös in-
nebär detta att utgifterna för arbetslöshets-
försäkringen minskar med ca 2 miljarder kronor
per år. Högre inkomster för hushållen leder till
lägre kostnader för bostadsbidragen. Andra
makroekonomiska förändringar medför emel-
lertid att de takbegränsade utgifterna blir högre.
Den genomsnittliga timlönen beräknas bli högre
båda åren vilket innebär ökade utgifter för in-
komstrelaterade transfereringar. Upp-
revideringen av tillväxten och den därmed högre
bruttonationalinkomsten innebär att utgifts-
ramarna för utgiftsområde 7 Internationellt bi-
stånd och utgiftsområde 27 Avgiften till den Eu-
ropeiska gemenskapen blir högre. Högre ränta
leder till högre utgifter för räntebidragen och
ökar statens upplåningskostnader för finansie-
ring av studiemedel. Sammantaget beräknas de
förändrade makroekonomiska förutsättningarna
medföra att de takbegränsade utgifterna minskar
med 0,6 miljarder kronor 2001 och 0,4 miljarder
kronor 2002 jämfört med beräkningen i budget-
propositionen för 2000.

Pris- och löneomräkning av anslagen till myndig-
heternas förvaltningskostnader

I den inledande fasen av budgetprocessen hante-
ras anslag för förvaltningsändamål i fasta priser.
Dessa anslag räknas om till löpande priser genom
att pris- och löneindex knyts till anslagen.

I budgetpropositionen för 2000 gjordes en
preliminär pris- och löneomräkning av anslagen
för förvaltningsändamål för åren 2001-2002.
Slutlig pris- och löneomräkning för 2001 har
därefter genomförts. Den baserar sig på konsta-
terad pris- och löneutveckling mellan 1998 och
1999 inom den konkurrensutsatta sektorn. För
åren 1995-2000 har den allmänna löneavgiften
exkluderats vid beräkningen av det arbetskost-
nadsindex som används i löneomräkningen. Från

och med den slutliga pris- och löneomräkningen
för 2001 inkluderas emellertid den allmänna lö-
neavgiften i det arbetskostnadsindex som an-
vänds.

För åren 2002 och 2003 görs en preliminär
pris- och löneomräkning av anslagen för förvalt-
ningsändamål, vilken bl.a. baserar sig på pro-
gnostiserad löneutveckling mellan 1999 och 2001
i den konkurrensutsatta sektorn. Till följd av för-
ändrade antaganden om den förväntade pris- och
löneutvecklingen revideras den preliminära pris-
och löneomräkning för 2002 som gjordes i bud-
getpropositionen för 2000.

Till följd av den slutliga pris- och löne-
omräkningen för 2001 och ny preliminär be-
räkning för 2002 minskar utgiftsramarna med
0,3 miljarder kronor 2001 medan anslagen ökar
med 0,2 miljarder kronor 2002 jämfört med be-
räkningen i budgetpropositionen för 2000. För-
ändringen berör främst utgiftsområde 4 Rättsvä-
sendet, vars utgiftsramar ökar med 0,3 respektive
0,4 miljarder kronor per år och utgiftsområde 22
Kommunikationer, vars ramar minskar med 0,4
miljarder kronor per år på grund av reviderad
pris- och löneomräkning.

Vid beräkningen av det löneindex som an-
vänds för att räkna om förvaltningsanslagen till
löpande priser görs ett avdrag för produktivitets-
utvecklingen. Produktivitetsutvecklingen beräk-
nas som genomsnittet av produktivitetsutveck-
lingen inom den privata tjänstesektorn under de
10 år som föregår aktuellt budgetår. Övergången
till de nya nationalräkenskaperna innebar att ett
problem uppstod med att välja brytår för över-
gången mellan de gamla och nya national-
räkenskapernas beräkning av produktivitets-
utvecklingen. För åren 1993-1998 finns beräk-
ningar enligt både de gamla och de nya national-
räkenskaperna och valet av brytår har visat sig ha
relativt stor betydelse. I den pris- och löneom-
räkning som nu har genomförts har brytåret
1993 valts, vilket medför att produktivitets-
avdraget blir ca 0,4 procentenheter lägre jämfört
med om ett år mot slutet av perioden hade valts.

Volymer

Den viktigaste orsaken till ökningarna av ut-
gifterna i förhållande till beräkningen i budget-
propositionen för 2000 är nya prognoser för vo-
lymer inom regelstyrda system, främst inom So-
cialdepartementets områden. Dessa faktorer
medför att utgiftsområdesramarna sammantaget
ökar med 5,7 respektive 11,1 miljarder kronor
åren 2001 och 2002 jämfört med beräkningen i

170

PROP. 1999/2000:100

budgetpropositionen. De största volym-
ökningarna prognostiseras inom följande områ-
den:

Utgifterna för assistansersättningen be-
räknas bli högre till följd av ett ökat antal
personer med assistansersättning och ett
ökat antal assistanstimmar per person.
Upprevideringen uppgår till ca 1 miljard
kronor 2001 och knappt 2 miljarder kronor
2002.

Utgifterna för förtidspensionerna beräknas
bli ca 1 miljard kronor högre 2001 och ca
2 miljarder kronor högre 2002, bl.a. till följd
av att fler personer förtidspensioneras än
vad som tidigare antagits.

Sjukfrånvaron har ökat under 1998 och
1999 och väntas öka ytterligare under år
2000. Utgiftseffekten av denna volym-
ökning samt effekten av att genom-
snittsersättningen för de sjukskrivna ökar
mer än vad som tidigare förväntats, beräk-
nas uppgå till 6 respektive 8 miljarder kro-
nor åren 2001-2002.

Prognosfel m.m.

Revideringar av ramarna har också orsakats av
bl.a. nya prognosmetoder, justeringar till följd av
nytillkommande information och regeländringar
utom regeringens omedelbara kontroll (EU).
Dessa revideringar leder till 0,3 miljarder kronor
lägre utgifter 2001 och 0,4 miljarder kronor hög-
re utgifter 2002.

Minskning av anslagsbehållningar

Statliga myndigheter har viss möjlighet att för-
dela sina utgifter över tiden. Medel på ram- och
reservationsanslag som inte utnyttjas fullt ut kan
sparas till efterföljande år. På motsvarande sätt
kan en myndighet använda tidigare sparade an-
slagsmedel som komplement till årets anslag för
att finansiera en större utgift. Myndigheter har
också möjligheter att inom vissa gränser låna av
efterföljande års anslag om medelstilldelningen
ett visst år är otillräcklig. Förskjutningar av detta
slag redovisas som en för alla ramanslag och re-
servationsanslag gemensam nettopost kallad
minskning (eller ökning) av anslagsbehållningar.
För kommande budgetår erhålls en prognos för
de takbegränsade utgifterna genom att en beräk-
nad storlek på minskningen av anslagsbehåll-
ningarna läggs till utgiftsramarna och ålderspen-
sionssystemets utgifter. Myndigheternas
förbrukning av anslagsbehållningar är en osäker

faktor i utgiftsberäkningen. Minskningen av an-
slagsbehållningarna bedömdes i budgetproposi-
tionen för 2000 bli ca 7,5 miljarder kronor 2001
och 5 miljarder kronor 2002.

Den aktuella utgiftsprognosen för 2000 inne-
bär att de utgående anslagsbehållningarna vid
årsskiftet 2000/2001 beräknas uppgå till ca
14 miljarder kronor (se kap. 5). Minskningen av
anslagsbehållningarna under perioden 2001-2003
beräknas nu uppgå till sammanlagt 13,5 miljarder
kronor, varav 4 miljarder kronor 2001,

5,5 miljarder kronor 2002 och 4 miljarder kronor
2003. De områden där minskningen av anslags-
behållningar är störst är bidrag till läkemedels-
förmånen samt internationellt bistånd.

Att posten minskning av anslagsbehållningar
2001 nu väntas bli mindre än vad som be-
räknades i budgetpropositionen för 2000 beror
bl.a. på en skärpt tillämpning av den förordning
som säger att anslagssparande över 3% av före-
gående års tilldelade medel skall dras in om inte
något annat beslutats av regeringen.

7.3 Budgeteringsmarginalen och
utnyttjande av saldoutrymme

Förslaget till utgiftsramar, beräkningen av utgif-
terna för ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten och beräkningen av posten
Minskning av anslagsbehållningar innebär att de
takbegränsade utgifterna beräknas uppgå till

789,7 miljarder kronor år 2001, 810,8 miljarder
kronor år 2002 och 826,9 miljarder kronor år
2003. Därmed beräknas de takbegränsade utgif-
terna för åren 2001 och 2002 bli drygt 3 respekti-
ve 19 miljarder kronor högre jämfört med be-
räkningen i budgetpropositionen för 2000. Som
andel av BNP beräknas de takbegränsade utgif-
terna minska från 36,7 procent 2000 (36,8 pro-
cent om utgifterna 2000 justeras för de tekniska
korrigeringar som presenteras i denna proposi-
tion) till 34,9 procent 2003. De justerade takbe-
gränsade utgifterna ökar med i genomsnitt 0,5
procent per år i fasta priser under perioden 2000-
2003.

Budgeteringsmarginalen utgör skillnaden
mellan utgiftstaket för staten och de tak-
begränsade utgifterna. Budgeteringsmarginalen
beräknas uppgå till 2,3 miljarder kronor 2001 och
till 6,2 miljarder kronor 2002. Budgeterings-
marginalen för åren 2001 och 2002 har därmed
minskat med 1,3 respektive 16,4 miljarder kro-

171

PROP. 1999/2000:100

nor i förhållande till vad som redovisades i bud-
getpropositionen för 2000. Enligt 42 § lagen
(1996:1059) om statsbudgeten skall regeringen
vidta sådana åtgärder som den har befogenhet till
eller föreslå riksdagen nödvändiga åtgärder om
det finns risk för att ett beslutat tak för statens
utgifter kommer att överskridas. Regeringen
kommer att följa utgiftsutvecklingen under åren
2001 och 2002 mycket noga och kommer att be-
sluta eller föreslå åtgärder om dessa marginaler
inte visar sig vara tillräckliga.

Budgeteringsmarginalen för 2003 beräknas
uppgå till 20,1 miljarder kronor, vilket motsvarar

2,4 procent av de takbegränsade utgifterna. En
marginal av denna storlek rekommenderades i
1996 års ekonomiska vårproposition för att möta
makroekonomisk osäkerhet och den osäkerhet
som följer av tidigare fattade beslut tre år framåt i
tiden (se avsnitt 4.1.1). Under kommande år kan
ett saldoutrymme ge möjlighet till ytterligare ut-
giftsreformer med ikraftträdande 2003, under
förutsättning att dessa reformer är förenliga med
en tillräcklig nivå på budgeteringsmarginalen.

Det finansiella sparandet i den offentliga sek-
torn beräknas samtliga år 2001-2003 överstiga
det målsatta sparandet om 2,0 procent av BNP.
För de tre åren beräknas saldoutrymmet till 27,
36 respektive 59 miljarder kronor. Beräkningarna
i denna proposition bygger på att detta saldout-
rymme beräkningstekniskt förs över till hus-
hållssektorn. I tabell 7.3 jämförs saldoutrymmet
med den budgeteringsmarginal som finns för re-
spektive år.

ITabell 7.3 Saldoutrymme och budgeteringsmarginal 2001- 1 12003. 1
Miljarder kronor	2001	2002	2003
Budgeteringsmarginal	2,3	6.2	20,1
Saldoutrymme	27	36	59

7.4 Beskrivning av utgiftsområden

I följande avsnitt redovisas regeringens samman-
fattande bedömning av utgiftsområdena och ål-
derspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten.
I tabellform redovisas det preliminära utfallet för
1999, anslag 2000, utgiftsprognos för 2000 och
preliminära utgiftsramar för åren 2001-2003 i lö-
pande priser.

Utgiftsprognoserna för budgetåret 2000 avvi-
ker i vissa fall från anvisade medel på statsbud-
geten. Detta beror bl.a. på att anslagssparande
och reservationer förbrukas samt på förändrade
antaganden om den ekonomiska utvecklingen.

Diagram 7.1 visar de utgiftsområdesramar
som förändrats med mer än 1 miljard kronor
jämfört med de preliminära ramarna i budget-
propositionen för 2000.

Som framgår av diagrammet är det utgifts-
område 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp som ökar mest jämfört med tidigare
beräkning. Utvecklingen inom samtliga utgifts-
områden samt ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten presenteras nedan.

172

PROP. 1999/2000:100

Diagram 7.1 Större förändringar av utgiftsområdesramar åren 2001 och 2002 jämfört med budgetpropositionen för 2000

Miljarder kronor

4 Rättsväsendet

7 Bistånd

9 Sjukvård m.m.

10 Sjukdom & handikapp

11 Ålderdom

12 Familjer & barn

13 Arbetslöshet

15 Studiestöd

16 Utbildning och forskning

27 EU-avgiften

-4 -2 0

8 10 12

Utgiftsområde 1:

Rikets styrelse

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos ____________________________Beräknat

1999 2000 2000 2001 2002 2003

4 541 4 461 5 062 5 313 5 132 5 017

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna stats-
chefen, riksdagen och dess myndigheter, rege-
ringen, centrala myndigheter samt mediefrågor.
För 2000 uppgår de totala anslagen enligt stats-
budgeten till 4,5 miljarder kronor, varav

2,6 miljarder kronor till regeringen m.m.,
0,9 miljarder kronor till riksdagen och dess myn-
digheter samt 0,7 miljarder kronor till medie-
frågor.

Regeringen beräknar att utgiftsområdet ökar
med 396,4 miljoner kronor 2001 jämfört med
budgetpropositionen. Ökningen förklaras av ett
antal tillskott till olika verksamheter inom ut-
giftsområdet.

Regeringen beräknar att Kungliga hov- och
slottsstatens anslagsram höjs med 3 miljoner
kronor från 2001 och med ytterligare 2 miljoner
kronor från 2003. Regeringen avser att åter-
komma i budgetpropositionen för 2001 med ett

mer preciserat förslag när det gäller finansiering-
en av denna verksamhet.

Regeringen beräknar att Riksdagens ombuds-
män tillförs 1,4 miljoner kronor från 2001 med
anledning av ökade hyreskostnader.

Regeringskansliets utgifter (exklusive UD
som finansieras av utgiftsområde 5 Utrikes-
förvaltning och internationell samverkan) har de
senaste fyra åren varit större än det årliga ansla-
get i statsbudgeten. För att finansiera verk-
samheten har det tidigare ackumulerade anslags-
sparandet samt en del av UD:s anslagssparande
tagits i anspråk. En utredning om Regerings-
kansliets dimensionering och verksamhet har ge-
nomförts. Regeringen avser att återkomma med
en samlad bedömning avseende utredningen. I
avvaktan på regeringens bedömning beräknas att
Regeringskansliet engångsvis tillförs
230 miljoner kronor varav 100 miljoner kronor
för ett extra toppmöte under Sveriges ord-
förandeskap i EU:s ministerråd första halvåret
2001. Regeringen beräknar vidare att Regerings-
kansliet tillförs 150 miljoner kronor från utgifts-
område 5 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan från och med 2001 till följd av att IT-
organisationerna inom Regeringskansliet och ut-
rikesförvaltningen från 1 januari 2000 är en ge-
mensam organisation.

173

PROP. 1999/2000:100

I budgetpropositionen för 2000 aviserade re-
geringen en sammanslagningen av Regerings-
kansliets och Utrikesdepartementets för-
valtningsanslag från den 1 januari 2002. Anslagen
handhas av två olika utskott och indelningen i
utgiftsområden är reglerad i riksdagsordningen.
Med anledning av detta avser regeringen att sena-
re återkomma med ett förslag till riksdagen om
nödvändig lagändring, dock senast i 2001 års
ekonomiska vårpropositionen.

Internetprojektet Sverige Direkt skall bedrivas
vidare som en kommitté med uppgift att ytterli-
gare utreda möjligheterna att samordna likartad
verksamhet samt sköta driften av den befintliga
portalen.

Regeringen beräknar att anslaget C3 Allmänna
val tillförs 10 miljoner kronor per år 2001 och
2002 för utvecklingsarbetet Tid för demokrati.
För detta ändamål inrättas en demokratidelega-
tion.

Utgiftsområde 2:

Samhällsekonomi och finansförvaltning

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1999 2000

Prognos ____________________________Beräknat

2000 2001 2002 2003

1 522 1 578 1 670 1 610 1 600 1 622

Utgiftsområdet omfattar bland annat Riksrevi-
sionsverket, Ekonomistyrningsverket, Stats-
kontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunktur-
institutet, Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet
och Finansinspektionen. Vidare ingår vissa råd
och nämnder, vissa administrativa kostnader för
statsskuldens upplåning och låneförvaltning, vis-
sa finansierings- och garantiåtaganden samt
Riksdagens revisorer. För 2000 uppgår de totala
anslagen enligt statsbudgeten till 1,6 miljarder
kronor, varav 1,5 miljarder kronor till centrala
myndigheter och nämnder.

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket,
skattemyndigheterna och Tullverket. För 2000
uppgår de totala anslagen enligt statsbudgeten till
5,9 miljarder kronor, varav 4,8 miljarder kronor
till skatteförvaltningen.

När det gäller skatteförvaltningens verk-
samhet konstaterade regeringen i budgetpropo-
sitionen för 2000 att det kan komma att krävas
ett resurstillskott för att dels upprätthålla kon-
trollintensiteten på önskvärd nivå, dels skapa
visst utrymme för särskilda satsningar när läget
så kräver. Regeringen redovisade också bedöm-
ningen att 1997 års kontrollnivå är en rimlig ut-
gångspunkt. Regeringen gör nu bedömningen att
skatteförvaltningen inför 2001 bör tillföras ett
varaktigt tillskott om 125 miljoner kronor.

Beträffande Tullverket genomgick myndig-
heten en omorganisation under 1999 vilket inne-
bär att Tullverket har blivit en sammanhållen
myndighet med en central ledning och sex tull-
regioner. Under 2000 kommer effekterna av
omorganisationen att kunna bedömas.

Arbetet med förberedelserna inför öppnandet
av Oresundsbron fortlöper. För att finansiera de
merkostnader som uppstår avser regeringen att
inför 2001 tillföra Tullverket 10 miljoner kronor
samt ge Tullverket möjlighet att disponera av-
giftsmedel från vissa av de avgifter som Tullver-
ket uppbär.

Ombyggnaden av terminalerna på Arlanda
flygplats kommer att påverka tullverksamheten
på sikt. Regeringen har för avsikt att följa ut-
vecklingen på Arlanda och återkomma till riks-
dagen vid behov.

Utgiftsområde 4:

Rättsväsendet

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1999 2000

Prognos ____________________________Beräknat

2000 2001 2002 2003

22 263 22 667 23 516 24 032 25 102 25 737

Utgiftsområde 3:

Skatteförvaltning och uppbörd

Miljoner kronor

Utfall	Anslag	Prognos			Beräknat
1999	2000	2000	2001	2002	2003
5 953	5 922	6 269	6 173	6 300	6 442

Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagar-
väsendet, domstolsväsendet, rättshjälpen, krimi-
nalvården, exekutionsväsendet, Brottsföre-
byggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Rätts-
medicinalverket och Gentekniknämnden. För
2000 uppgår de totala utgifterna enligt statsbud-
geten till 22,7 miljarder kronor, varav polisväsen-
det svarar för ca 12 miljarder kronor.

174

PROP. 1999/2000:100

Rättsväsendet tillförs 1 miljard kronor för
2001, 1,5 miljarder kronor för 2002 och

1,6 miljarder kronor för 2003, varav 180 miljoner
kronor avser avgiftsinkomster som polisen får
disponera. Medlen skall användas för fortsatt
modernisering av rättsväsendet. Moderniserings-
arbetet skall leda till ett rationellt strukturerat
rättsväsende som utifrån en helhetssyn på myn-
digheternas verksamhet uppfyller medborgarnas
berättigade krav på snabbhet, rättssäkerhet och
hög kvalitet.

För att uppnå detta krävs verksamhets-
uppföljning och redskap för effektiv budget-
kontroll inom respektive verksamhetsområde. I
de mål som uppställs ingår att öka rättsväsendets
förmåga och effektivitet när det gäller att före-
bygga och bekämpa vardagsbrottslighet, den nya
och grövre kriminaliteten i form av bl.a. ekono-
misk brottslighet inklusive miljöbrottslighet och
IT-relaterad brottslighet, narkotikabrottslighet,
våldsbrottslighet, särskilt våld mot kvinnor och
barn, brott med homofobiska inslag och brott
med rasistiska eller extremistiska förtecken. Ett
mycket viktigt inslag i detta är att öka antalet po-
liser och att ytterligare utveckla kompetensen in-
om hela rättsväsendet. Bland andra viktiga inslag
kan nämnas att förbättra gränskontrollen och
delta i det EU-relaterade arbetet, utveckla när-
polisverksamheten och det problemorienterade
arbetssättet, konsolidera och utveckla det om-
fattande reformarbete som genomförts inom
åklagarväsendet, fullfölja moderniseringen av
domstolsväsendet och ge kriminalvården förut-
sättningar att möta ett ökat platsbehov och fort-
sätta utveckla verksamheten.

Regeringen avser att noga följa rättsväsendets
verksamhet och resultat och att återkomma till
riksdagen om de ytterligare insatser som erford-
ras för att fullfölja statsmakternas intentioner för
utvecklingen av rättsväsendet.

103 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa in-
ternationella organisationer, nedrustnings- och
säkerhetspolitiska frågor, information om Sveri-
ge i utlandet samt Europainformation. För 2000
uppgår de totala anslagen enligt statsbudgeten till
2,9 miljarder kronor, varav anslaget till utrikes-
förvaltningen uppgår till 1,9 miljarder kronor
och bidragen till internationella organisationer
till 1 miljard kronor.

Till följd av sammanslagningen av Regerings-
kansliets två IT-organisationer, den inom UD
och den för övriga Regeringskansliet, till en ge-
mensam organisation från den 1 januari 2000 be-
räknas utgiftsområdet minska med 150 miljoner
kronor från och med 2001.

Utrikesförvaltningens verksamhet har de se-
naste åren inte till fullo kunnat finansieras inom
ramen för det årliga anslaget. För att finansiera
verksamheten har det tidigare ackumulerade an-
slagssparandet tagits i anspråk. Regeringen be-
räknar därför att utgiftsområdet engångsvis bör
tillföras 50 miljoner kronor 2001 avseende utri-
kesförvaltningen i avvaktan på regeringens sam-
lade överväganden med anledning av utredning-
en om Regeringskansliets dimensionering och
verksamhet.

I budgetpropositionen för 2000 aviserade re-
geringen en sammanslagning av Regerings-
kansliets och Utrikesdepartementets för-
valtningsanslag från den 1 januari 2002. Anslagen
handhas av två utskott och indelningen i utgifts-
områden är reglerad i riksdagsordningen. Med
anledning av detta avser regeringen att återkom-
ma med ett förslag till riksdagen om nödvändig
lagändring, dock senast i 2001 års ekonomiska
vårproposition.

Utgiftsområde 6:
Totalförsvar

Miljoner kronor

Utgiftsområde 5:

Utrikesförvaltning och internationell
samverkan

Utfall

1999

Anslag Prognos ___________________________Beräknat

2000 2000 2001 2002 2003

44 279 46 649 45 948 46 529 45 506 44 530

Miljoner kronor

Utfall

1999

Anslag Prognos ___________________________Beräknat

2000 2000 2001 2002 2003

2 877 2 983 3 096 2 889 2 863 2 907

Utgiftsområdet omfattar i huvudsak utrikes-
förvaltningen, dvs. Utrikesdepartementet och de

Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det
militära och civila försvaret, Kustbevakningen,
Statens räddningsverk, Sprängämnes-
inspektionen, nämnder samt stödverksamhet till
det militära och det civila försvaret. I utgiftsom-
rådet ingår även internationell fredsfrämjande
verksamhet med svensk trupp utomlands.

175

PROP. 1999/2000:100

För 2000 uppgår de totala anslagen enligt
statsbudgeten till 46,6 miljarder kronor, varav

43,7 till det militära försvaret, 1,9 miljarder kro-
nor till det civila försvaret och 1 miljard kronor
till övrig verksamhet.

I samband med behandlingen av prop.
1999/2000:30 Det nya försvaret har riksdagen
under våren 2000 fattat beslut om hur om-
inriktningen av totalförsvaret skall genomföras
(bet. 1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168).

Med anledning av att pliktutredningen i febru-
ari 2000 lämnade sitt betänkande har ålders-
pensionsavgifter för totalförsvarsplikt beräknats.
Utgiftsområdet beräknas därför öka med
240 miljoner kronor fr.o.m. 2001.

För att möjliggöra en fortsatt svensk närvaro i
Kosovo har utgiftsområdets ram för 2001 beräk-
nats öka med 250 miljoner kronor.

Utgiftsområde 7:
Internationellt bistånd

vissa FN-bidrag samt administration. Av-
räkningens storlek för 2002 och 2003 beräknas
utifrån vid budgeteringstillfället tillgängligt pro-
gnosunderlag.

En parlamentariskt sammansatt kommitté är
tillsatt med uppgift att utreda hur Sveriges politik
för global utveckling bör vidareutvecklas.

Ett program för samarbetet med Central- och
Östeuropa har beslutats av riksdagen för perio-
den 1999-2001 som totalt omfattar 2,4 miljarder
kronor. Regeringen kommer i 2001 års ekono-
miska vårproposition att lämna förslag på om-
fattning och inriktning av samarbetet efter 2001.
Regeringen bedömer dock att samarbetet med
Central- och Östeuropa kommer att fortsätta
efter 2001. I avvaktan härpå har regeringen pre-
liminärt beräknat 600 miljoner kronor 2002 och
900 miljoner kronor 2003, dvs. ett program i
samma omfattning som nuvarande program. In-
nan medel anvisas för samarbetet med Central-
och Östeuropa skall dock en oberoende utvärde-
ring av verksamheten genomföras.

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1999 2000

Prognos ___________________________Beräknat

2000 2001 2002 2003

12 419 13 237 15 160 15 029 15 597 18 181

Utgiftsområde 8:

Invandrare och flyktingar

Miljoner kronor

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna inter-
nationellt utvecklingssamarbete samt samarbete
med Central- och Östeuropa. För 2000 uppgår
de totala anslagen enligt statsbudgeten till

13.2 miljarder kronor, varav 12,5 miljarder kro-
nor till utvecklingssamarbetet med utveck-
lingsländerna och 0,7 miljarder kronor till sam-
arbete med Central- och Östeuropa.

Den totala biståndsramen för 2000 uppgår till

14.3 miljarder kronor vilket motsvarar
0,72 procent av bruttonationalinkomsten (BNI).
Ramen för 2001 uppgår till 0,73 procent av BNI,
vilket med nuvarande BNI-prognos beräknas till

15,7 miljarder kronor. Ramen för 2002 uppgår
till 0,74 procent av BNI. För 2003 höjs bistånds-
ramen kraftigt till 0,81 procent av BNI. Rege-
ringen har ambitionen att Sverige åter skall upp-
nå enprocentsmålet när de statsfinansiella
förutsättningarna för detta föreligger. För att
åstadkomma en jämn förbrukning av bistånds-
medel beräknar regeringen att ca 1,7 miljarder
kronor respektive 1,6 miljarder kronor av reser-
vationerna förbrukas 2001 och 2002.

Från biståndsramen avräknas vissa asyl-
kostnader, medel för EU:s gemensamma bistånd,

Utfall

1999

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2000 2000 2001 2002 2003

4 402 4 901 4 651 4 875 4 649 4 861

Utgiftsområdet omfattar statlig migrations- och
integrationspolitik. I området ingår även delar av
storstadspolitiken. För 2000 uppgår de totala an-
slagen enligt statsbudgeten till 4,9 miljarder kro-
nor, varav 2,2 miljarder kronor till mi-
grationspolitiken och 2,7 miljarder kronor till
integrationspolitiken.

I förhållande till antagandena i budget-
propositionen för 2000 bedöms nu att fler av de
personer från Kosovo, som med stöd av den s.k.
massflyktsförordningen beviljats tidsbegränsade
uppehållstillstånd, kommer att söka asyl när up-
pehållstillståndet har upphört. Regeringen be-
dömer vidare att ett något mindre antal asylären-
den kommer att avgöras än vad som låg till grund
för beräkningarna i budgetpropositionen för
2000. Detta leder sammantaget till att antalet
asylsökande i mottagandesystemet de komman-
de tre åren kommer att överstiga antagandena i
budgetproposititionen. Följden blir att utgifterna
för mottagande av asylsökande ökar och att ut-

176

PROP. 1999/2000:100

gifterna för kommunersättningar minskar. Rege-
ringen beräknar att det årliga antalet asylsökande
kommer att ligga på 12 000 från och med 2001.

Beroende på de osäkerheter som föreligger
vad gäller antalet asylsökande och hand-
läggningstider, kommer regeringen att noga följa
utvecklingen inom området vad gäller prognoser
och utgifter och återkomma med förslag om
eventuella omprioriteringar i budgetpropo-
sitionen för 2001.

Storstadspolitiken fortsätter vara ett prio-
riterat område. Av denna anledning förlängs ut-
vecklingsarbetet i storstadsregionerna och
230 miljoner kronor beräknas för detta område
2003.

Ett av regeringens prioriterade områden är att
skapa förutsättningar för fler att få arbete. För att
öka sysselsättningen bland invandrare beräknar
regeringen 100 miljoner kronor per år under pe-
rioden 2001-2003 för detta ändamål. Medlen bör
enligt regeringens bedömning tills vidare ligga
under utgiftsområde 8. Regeringen avser att åter-
komma i budgetpropositionen för 2001 med för-
slag till hur de anvisade medlen skall fördelas.

Utgiftsområde 9:

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1999 2000

Prognos Beräknat

2000 2001 2002 2003

24 519 25 363 27 539 27 011 28 313 29 737

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna hälso-
vård, sjukvård och social omsorg. För år 2000
uppgår anvisade medel enligt statsbudgeten till

25,4 miljarder kronor, varav 18,1 miljarder kro-
nor avser hälso- och sjukvård, 7,1 miljarder kro-
nor avser social omsorg och 0,1 miljarder kronor
avser forskning.

Statens utgifter för hälsovård, sjukvård och
social omsorg utgör en mindre del av de samlade
offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och
social omsorg. Huvudmannaskapet för dessa
verksamheter ligger huvudsakligen hos kommu-
ner och landsting. Statens stöd till den kommu-
nala sektorn utgår till största delen från utgifts-
område 25 Allmänna bidrag till kommuner.

I syfte att likställa läkemedelsbehandling med
andra behandlingsmetoder samt få kontroll över
kostnadsutvecklingen i läkemedelsförmånen
träffades år 1997 en överenskommelse med

Landstingsförbundet om att landstingen skall ta
över kostnadsansvaret för läkemedlen. Under
åren 1998 till 2000 har ett särskilt statsbidrag ut-
gått till landstingen för läkemedelskostnaderna.
Enligt den nämnda överenskommelsen skall en
ny modell för statens ersättning till landstingen
för läkemedelskostnader utformas under 2000.
Avsikten är att det nya systemet skall börja gälla
från 2001 och att medlen på anslaget för bidrag
för läkemedelsförmånen fr.o.m. det året skall in-
gå i det generella statsbidraget till kommuner och
landsting under utgiftsområde 25 Allmänna bi-
drag till kommuner. Med utgångspunkt i denna
överenskommelse pågår överläggningar med
Landstingsförbundet om hur överflyttningen av
kostnadsanvaret skall genomföras. Prognosen
över utgiften för det nuvarande anslaget för bi-
drag för läkemedelsförmånen är osäker men ty-
der på att det finns risk för utgiftsökningar under
de kommande åren. Mot bakgrund av denna
osäkerhet gör regeringen dock den bedömningen
att de volymantaganden som låg till grund för de
beräknade utgiftsnivåerna i budgetpropositionen
för 2000 tills vidare bör kvarstå som utgångs-
punkt för de beräknade utgiftsnivåerna för peri-
oden 2001 till 2003.

Genom försvarsuppgörelsen kommer sam-
manlagt åtta miljarder kronor att tillföras vården
och omsorgen under perioden 2002 till 2004.
Regeringen redovisade i budgetpropositionen för
2000 avsikten att för år 2001 föreslå att ytterliga-
re en miljard kronor tillförs vården och omsor-
gen. Resurstillskottet kommer att inordnas i det
generella statsbidraget till kommuner och lands-
ting under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner. Mot bakgrund av att inriktningen i
försvarsuppgörelsen är primärvård, psykiatri,
vård och omsorg om äldre samt tillgänglighet
och mångfald föreslår regeringen att resurs-
tillskottet för samtliga år skall fördelas med 70
procent till landstingssektorn och 30 procent till
kommunsektorn. Regeringen redovisade vidare i
budgetpropositionen för 2000 avsikten att pre-
sentera en nationell handlingsplan för utveckling
och förnyelse av sjukvården. Regeringen avser att
följa genomförandet av handlingsplanen konti-
nuerligt. Därutöver skall en kontrollstation fin-
nas efter två år. Syftet med kontrollstationen är
att analysera hur de avsatta medlen har använts
inom landstingen och vilken effekt de har haft i
verksamheten. För uppföljning och utvärdering
av den nationella handlingsplanen kommer vissa
medel att omfördelas från utgiftsområde 25 All-
männa bidrag till kommuner till utgiftsområde 9

177

PROP. 1999/2000:100

Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Rege-
ringen avser att återkomma i dessa frågor i sam-
band med budgetpropositionen för 2001.

Statens kostnader för assistansersättningen be-
räknas för år 2001 och framöver att öka kraftigt.
Regeringen bedömer därför att ytterligare medel
behöver tillföras anslaget så att det ökade beho-
vet skall kunna tillgodoses. Regeringen avser
också att i en särskild proposition återkomma
med förslag som innebär att personer som bevil-
jats assistansersättning före 65 års ålder skall ha
rätt till denna ersättning även efter fyllda 65 år.
Avsikten är att kunna presentera en proposition
under hösten 2000 så att ikraftträdandet kan ske
den 1 januari 2001.

Regeringen avser vidare att tillföra tandvården
200 miljoner kronor år 2002 och 500 miljoner
kronor år 2003.

Utgiftsområdet beräknas öka med 21 miljoner
kronor 2001 till följd av att prognosen visar att
anslaget Ersättning till vissa steriliserade kommer
att överskridas. Vidare beräknas utgiftsområdet
tillföras 31 miljoner kronor för att bidra till att
täcka Statens institutionsstyrelses kostnads-
ökning, eftersom fler än beräknat döms till slu-
ten ungdomsvård.

Utgiftsområde 10:

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1999 2000

Prognos Beräknat

2000 2001 2002 2003

88 477 92 470 97 168 100 075 102 610 104 612

Utgiftsområdet omfattar två verksamhets-
områden; ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp samt kostnader för socialförsäkrings-
administrationen, dvs. Riksförsäkringsverket och
de allmänna försäkringskassorna. Social-
försäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa utges
i form av dagersättningar, t.ex. sjukpenning, re-
habiliteringsersättning, närståendepenning samt
vissa yrkesskadeersättningar. Därutöver ingår i
utgiftsområdet folkpension och pensionstillskott
i form av förtidspension samt handikappersätt-
ning. Sedan 1999 ingår även utgifterna för ATP i
form av förtidspension, arbetsskadeersättningar,
kostnader för sysselsättning av vissa förtidspen-
sionärer samt ersättning för kroppsskador. Den
sistnämnda ersättningen omfattar det statliga

personskadeskyddet i de fall skadan har inträffat
under militär verksamhet.

För 2000 uppgår anvisade medel enligt stats-
budgeten till 92,5 miljarder kronor, varav 87,0
miljarder kronor avser förmåner vid ohälsa och

5,5 miljarder kronor avser socialförsäkrings-
administrationen.

Utvecklingen under 1999 har inneburit en
fortsatt ökning av sjukfrånvaron. Antalet ersatta
nettodagar (hela dagar) ökade med 24 procent
under 1999. Medelersättningen för sjukskrivna
ökade med 4,6 procent under samma år, vilket är
en större ökning än den genomsnittliga timlöne-
ökningen. Det beror sannolikt på att det har bli-
vit fler personer med högre inkomster bland
gruppen sjukskrivna under 1999 jämfört med ti-
digare år. På grund av den ökade sjukfrånvaron
kommer utgifterna för sjukförsäkringen även
2000 att öka i förhållande till tidigare beräknade
utgifter och därmed överskrida anslagna medel.
Regeringens bedömning är att utgifterna för
sjukpenning 2000 kommer att uppgå till

30,7 miljarder kronor. Prognosen bygger på ett
antagande om att antalet ersatta nettodagar
kommer att öka i en något långsammare takt än
under 1999. En tendens till en avtagande ök-
ningstakt är synbar under de första månaderna
2000. Prognosen utgår vidare från att medeler-
sättningen ökar i samma takt som under 1999.

För åren 2001-2003 är prognosen mycket
osäker. Som beskrivs nedan är tre olika ut-
redningar verksamma inom området. De skall
lämna delbetänkanden under 2000. Regeländ-
ringar utifrån utredningsförslagen kan träda i
kraft tidigast under 2001. Dessa omständigheter
har påverkat regeringens prognos.

Utredningen om den arbetslivsinriktade reha-
biliteringen (dir. 1999:44) arbetar med att kart-
lägga den arbetslivsinriktade rehabiliterings-
processen. Utredningen skall bl.a. klargöra hur
ansvar och uppgifter effektivast kan fördelas
mellan olika aktörer i rehabiliteringsarbetet samt
behandla frågor som rör hur drivkrafter i rehabi-
literingsarbetet kan förstärkas. Slutbetänkande
skall lämnas senast den 1 juli 2000.

Utredningen om sjukförsäkringen (dir.
1999:54, dir. 1999:82) skall fördjupa analysen av
varför sjukfrånvaron och utgifterna för sjukpen-
ning förändras över tiden. Utredningen skall bl.a.
peka på vilka faktorer som direkt och indirekt är
avgörande för sjukpenningförsäkringens kost-
nadsutveckling. Vidare skall utredningen analy-
sera hur incitament för såväl individ, arbetsgivare
m.fl. kan förändras i syfte att minska kost-

178

PROP. 1999/2000:100

naderna. Slutligen skall man lämna förslag till
konkreta åtgärder för att minska sjukfrånvaron
och för att minska utgifterna. Utredningen skall
lämna ett delbetänkande senast den 1 juli 2000
och ett slutbetänkande senast den 1 december
2000.

Inom Regeringskansliet pågår vidare ett arbete
med att reformera beräkningen av förtids-
pension. Arbetet är en nödvändig följd av det
reformerade ålderspensionssystemet och bedrivs
i enlighet med av riksdagen godkända riktlinjer
(prop. 1997/98:111 Reformerad förtidspension,
m.m.). I propositionen föreslog regeringen bl.a.
vissa riktlinjer för utformningen av reglerna för
medicinskt grundad arbetsoförmåga. Avsikten är
att lämna ett förslag om ersättning vid långvarig
arbetsoförmåga i en särskild promemoria under
våren 2000.

Regeringen ser med oro på utvecklingen inom
utgiftsområdet, framför allt när det gäller antalet
sjukskrivna och de effekter detta kan få på ut-
vecklingen inom förtidspensionsområdet. Denna
oro är stark inte minst mot bakgrund av att en
åldrande befolkning kommer att innebära en stor
utmaning för välfärdssystemen i framtiden, men
också utifrån den enskildes situation. Det är av
största vikt att arbetsförhållanden och arbets-
miljö inte ger upphov till sjukdom eller arbets-
skada. Regeringen har därför för avsikt att, under
Socialdepartementet, tillsätta en arbetsgrupp som
dels skall bereda resultaten från de utredningar
som kommer att färdigställas under året, dels ut-
arbeta en handlingsplan för hela ohälsoområdet.
Syftet med arbetet är att bryta den negativa ut-
vecklingen. Utgångspunkten för arbetet kommer
bl.a. att vara att minska sjukfrånvaron från ar-
betslivet. Arbetsgruppen kommer att rapportera
direkt till statsråden för Social-, Närings- och
Finansdepartementen.

Utgiftsområde 11:

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Miljoner kronor

Utfall

1999

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2000 2000 2001 2002 2003

34 450 33 619 33 356 34 164 33 746 33 386

Utgiftsområdet omfattar dels folkpension för de
ålderspensionärer som saknar allmän tilläggs-
pension (ATP), dels pensionstillskott (PTS) i
form av ålderspension. Vidare ingår såväl ATP

som folkpension i form av efterlevandepension
till vuxna, bostadstillägg till pensionärer samt
delpension. För 2000 uppgår anvisade medel en-
ligt statsbudgeten till ca 33,6 miljarder kronor.
Därav svarar ålderspension för ca 10,8 miljarder
kronor, efterlevandepension till vuxna för ca
13 miljarder kronor samt bostadstillägg till pen-
sionärer för ca 9,7 miljarder kronor.

Jämfört med 2000 beräknas ålderspensions-
utgifterna inom utgiftsområdet för 2001 och
framöver minska något, främst på grund av att
andelen pensionärer med ATP ökar och att färre
pensionärer därmed är berättigade till pensions-
tillskott. De höjda genomsnittliga ATP-nivåerna
har dock den omvända effekten på efterlevande-
pensionerna till vuxna vilket innebär att utgifter-
na för detta anslag förväntas öka framöver. Vida-
re beräknas utgiftsområdet öka med ca

1,1 miljarder kronor årligen för insatser för pen-
sionärer med låga inkomster.

I samband med riksdagens beslut angående
Vissa ändringar i läkemedelsförmånen m.m.
(prop. 1998/99:106, rskr. 1998/99:201) höjdes
pensionstillskottet med 1,4 procentenheter för
att pensionärer som uppbär pensionstillskott
skulle kompenseras för de förändringar av läke-
medelsförmånen som genomfördes vid samma
tillfälle. Det beslutades då att höjningen skulle
vara tidsbegränsad och att pensionstillskottet i
december 2000 skall återgå till den ordinarie ni-
vån. Regeringen avser att i en proposition i maj
2000 föreslå att höjningen av pensionstillskottet
permanentas. Förslaget påverkar även utgifts-
område 10.

Regeringen avser vidare att föreslå för-
ändringar vad gäller bostadstillägget till pension-
ärer (BTP). Idag ersätter bostadstillägget bo-
endekostnader mellan 100 kronor och
4 000 kronor per månad med 90 procent av
kostnaden. Regeringen avser att i budget-
propositionen för 2001 föreslå att den undre
gränsen vid 100 kronor slopas och att den övre
gränsen höjs från 4 000 till 4 500 kronor. De fö-
reslagna förändringarna innebär således att bo-
stadstillägget från och med 2001 ersätter
90 procent av hela boendekostnaden upp till
4 500 kronor per månad. För de allra flesta pen-
sionärer med bostadstillägg skulle för-
ändringarna innebära höjd ersättning med mellan
1 080 kronor och 6 480 kronor per år.

Utöver det ordinarie bostadstillägget finns ett
särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP).
Denna förmån är utformad så att pensionären är
garanterad skälig levnadsnivå efter betald boen-

179

PROP. 1999/2000:100

dekostnad upp till 5 200 kronor i månaden. Re-
geringen har för avsikt att i budgetpropositionen
för 2001 föreslå att gränsen för skälig levnadsnivå

1 systemet höjs med 6 procentenheter från 122
till 128 procent av prisbasbeloppet samt att den
övre hyresgränsen höjs till 5 700 kronor per må-
nad. För en pensionär med SBTP skulle föränd-
ringen innebära höjd ersättning med mellan

2 400 kronor och 8 400 kronor per år.

Utgiftsområdet beräknas också tillföras 30
miljoner kronor för åtgärder inom änkepensio-
nen. Regeringen avser att i budgetpropositionen
för 2001 återkomma med förslag till regeländ-
ringar.

Vidare kommer utgiftsområdet från och med
2003 att påverkas av de förändringar som rege-
ringen föreslår i propositionen 1999/2000:91
Efterlevandepensioner och efterlevandestöd för
barn samt de förändringar som regeringen avser
att föreslå i en proposition om övergångsvis ga-
rantipension i maj 2000. Regeringen avser att i
budgetpropositionen för 2001 återkomma med
en redovisning av utgiftseffekterna av dessa för-
slag.

I samband med att beslutet togs att införa ett
nytt ålderspensionssystem, beslutades även att
delpensionen skall avvecklas. I och med att ålder-
spension enligt de nya reglerna börjar utbetalas
2001 kommer inga nya delpensioner att beviljas
från och med detta år.

Utgiftsområde 12:

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Miljoner kronor

Utfall

1999

Anslag Prognos Beräknat

2000 2000 2001 2002 2003

41 175 44 756 44 589 48 172 49 639 50 400

Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska
stöd till barnfamiljer. För 2000 uppgår anvisade
medel enligt statsbudgeten till 44,8 miljarder
kronor. Stödet utgörs av allmänna barnbidrag

18,8 miljarder kronor, föräldraförsäkring inklusi-
ve havandeskapspenning 16,9 miljarder kronor,
underhållsstöd 2,7 miljarder kronor, bidrag till
kostnader för internationella adoptioner 20 mil-
joner kronor, folkpension och ATP i form av
barnpension 1,0 miljard kronor, vårdbidrag för
funktionshindrade barn 2,0 miljarder kronor och
pensionsrätt för barnår 3,2 miljarder kronor.

Regeringen avser att föreslå att barnbidraget
höjs med 100 kronor per barn och månad från
och med den 1 januari 2001. Flerbarnstillägget
höjs i motsvarande mån.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare
med uppgift att göra en analys av de samlade ef-
fekterna av de allmänna barnbidragen, under-
hållsstödet och bostadsbidraget till barnfamiljer.
Syftet med analysen är att undersöka vilka möj-
ligheter det finns att inom ramen för den gene-
rella välfärdspolitiken, med bibehållen eller ökad
fördelningspolitisk träffsäkerhet, på ett mer ef-
fektivt sätt stödja barnfamiljerna. Förslag skall
kunna presenteras i budgetpropositionen för
2002. Förslag till utgiftsbegränsande åtgärder in-
om underhållsstödet skall kunna lämnas i bud-
getpropositionen för 2001.

Regeringen avser att förlänga föräldra-
försäkringen med 30 dagar från och med den
1 januari 2002 till sammanlagt 480 dagar varav
390 dagar med sjukpenninggrundande inkomst.
Inom ramen för den förlängda föräldra-
försäkringen kommer sammanlagt 60 dagar med
ersättning motsvarande förälderns sjukpenning-
grundande inkomst att vara reserverade för
mamman respektive pappan.

180

PROP. 1999/2000:100

Utgiftsområde 13:

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

Utgiftsområde 14:

Arbetsmarknad och arbetsliv

Miljoner kronor		Miljoner kronor
Utfall 1999	Anslag 2000	Prognos			Beräknat 2003	Utfall 1999	Anslag 2000	Prognos 2000	2001	2002	Beräknat 2003
		2000	2001	2002
35 448	30 573	30 792	27 447	27 418	27 424	48 796	46 130	44 729	45 555	45 948	46 540

Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbets-
löshetsersättning och lönegarantiersättning. I
huvudsak avser utgifterna inkomstrelaterad ar-
betslöshetsersättning samt grundbelopp. Utöver
detta avser utgifterna även utbetalning av ersätt-
ning till arbetstagare för lönefordringar vid kon-
kurs. För 2000 uppgår de totala anslagen på
statsbudgeten till ca 30,5 miljarder kronor, varav
ca 29,7 miljarder kronor utgörs av bidrag till ar-
betslöshetsersättning och ca 0,9 miljarder kronor
utgörs av bidrag till lönegarantiersättning.

Arbetslöshetsförsäkringen har en betydelsefull
roll för arbetsmarknadens funktionssätt. En
översyn av arbetslöshetsförsäkringen har genom-
förts under det gångna året (Ds 1999:58 Kon-
trakt för arbete - Rättvisa och tydliga regler i ar-
betslöshetsförsäkringen). Översynen har visat att
systemets legitimitet ifrågasätts från flera håll.
Tillämpningen av reglerna har visat sig skilja sig
åt mellan olika arbetslöshetskassor och olika ar-
betsförmedlingar, vilket är otillfredsställande ur
rättssäkerhetssynpunkt. Arbetslöshets-

försäkringens roll som omställningsförsäkring
skall stärkas. Detta har regeringen nyligen avise-
rat tillsammans med förslag som presenterats vad
gäller införandet av en aktivitetsgaranti (prop.
1999/2000:98).

Regeringen avser att återkomma till riksdagen
senare i vår med förslag till ändringar i reglerna
för arbetslöshetsförsäkringen. Syftet är att för-
säkringen skall präglas av aktivitet och att en
större tydlighet i reglerna skall skapas. Där-
igenom uppnås en större rättssäkerhet i tillämp-
ningen.

Utgiftsområdet omfattar till största delen ar-
betsmarknadspolitiska program, Arbets-
marknadsverkets förvaltningskostnader och ar-
betslivsfrågor samt Europeiska socialfonden. Vi-
dare ingår tillsynsmyndigheter, diskrimi-
neringsmyndigheter och forskningsmyndigheter
inom arbetslivsområdet, Arbetsdomstolen, In-
stitutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering,
vissa andra myndigheter samt de av staten heläg-
da bolagen Samhall AB och Lernia AB. I utgifts-
området ingår även utgifter för jäm-
ställdhetspolitiska åtgärder samt statliga arbets-
givarfrågor.

För 2000 uppgår de totala anslagen på stats-
budgeten till ca 46,1 miljarder kronor, varav ut-
gifterna för arbetsmarknad svarar för ca

32,9 miljarder kronor, arbetsliv och jämställdhet
ca 5,5 miljarder kronor och statlig arbetsgivar-
politik ca 7,8 miljarder kronor.

Arbetsmarknadspolitiken skall enligt rege-
ringen anpassas till de nya förutsättningar som
kommer att gälla under 2000-talet. Arbetslös-
hetsförsäkringen och de arbetsmarknadspolitiska
programmen skall på ett bättre sätt kunna bidra
till fortsatt hög ekonomisk tillväxt och ökad sys-
selsättning. Vidare fortsätter arbetet med att
bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Re-
geringen har nyligen presenterat förslag till en
reformerad arbetsmarknadspolitik som innebär
en tydligare prioritering av effektiv plats-
förmedling och insatser för de mest utsatta
grupperna (prop. 1999/2000:98). I propositionen
har regeringen föreslagit bl.a. en aktivitetsgaranti
som innebär att personer som är eller riskerar att
bli långtidsinskrivna kan anvisas heltids-
aktiviteter som skall öka deras möjlighet att få ett
reguljärt arbete. Inom ramen för aktivitets-
garantin skall de arbetslösa erbjudas arbete,
praktik eller utbildning. Propositionen innehåller
även ett förslag om ett särskilt anställningsstöd
för äldre arbetslösa som varit arbetslösa mer än
två år. Reformen är också anpassad till de föränd-
ringar inom arbetslöshetsförsäkringen som rege-
ringen avser att föreslå riksdagen senare i vår.

181

PROP. 1999/2000:100

Personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska
program och inte har kvalificerat sig till ersätt-
ning från arbetslöshetsförsäkringen får idag 103
kronor per dag. Regeringen avser att återkomma
till riksdagen med förslag om en höjning av den-
na nivå. Under utgiftsområdet beräknas 200
miljoner kronor 2001, 400 miljoner kronor 2002
och 600 miljoner kronor 2003 avsättas för att fi-
nansiera höjningen.

Regeringen avser att i budgetpropositionen
för 2001 föreslå riksdagen att Arbetsmarknads
verket även under 2001 får använda 700 miljoner
kronor för tillfälliga personalförstärkningar inom
ramen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av
detta belopp skall 100 miljoner kronor användas
för att särskilt stärka ställningen på arbets-
marknaden för personer med utländsk bakgrund.
Regeringen beräknar 100 miljoner kronor per år
2001-2003 för insatser för att öka arbets-
kraftsdeltagandet bland invandrare. Medlen bör
enligt regeringens bedömning tills vidare ligga
under utgiftsområde 8. Regeringen avser att
återkomma i budgetpropositionen för 2001 med
förslag till hur dessa medel skall fördelas.

Anställningsstödet har visat sig vara en verk-
ningsfull åtgärd för de mest utsatta grupperna
och regeringen föreslår därför på tilläggsbudget
till statsbudgeten för innevarande budgetår att
det förstärkta anställningsstödet skall förbättras
för personer som varit arbetslösa eller deltagit i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i minst fyra år.

Arbetshandikappades ställning på arbets-
marknaden måste stärkas. Regeringen avser
därför att i budgetpropositionen för 2001 föreslå
riksdagen att anslaget för särskilda åtgärder för
arbetshandikappade förstärks med 120 miljoner
kronor fr.o.m. 2001 och ytterligare 120 miljoner
kronor fr.o.m. 2002.

Inom utgiftsområdet kommer sammanlagt
800 miljoner kronor att omfördelas under åren
2001-2004 för att användas inom ramen för det
nationella IT-infrastrukturprogrammet.

Riksdagen har nyligen bifallit regeringens för-
slag i propositionen Lönebildning för full syssel-
sättning (prop. 1999/2000:32). En ny myndig-
het, Medlingsinstitutet, kommer därför att
inrättas. Den skall ha i uppgift att medla i arbet-
stvister och verka för en väl fungerande löne-
bildning.

Regeringen bedömer med anledning av den
kraftiga ökningen av arbetssjukdomar de senaste
två åren att tillsynsverksamheten på det arbets-
organisatoriska området behöver förstärkas.
Dessa problem måste angripas långsiktigt. Rege-

ringen avser därför att i budgetpropositionen för
2001 föreslå riksdagen att anslaget till Arbe-
tarskyddsverket förstärks med 20 miljoner kro-
nor fr.o.m. 2001. Ökningen är avsedd för metod-
och kompetensutveckling.

Utgiftsområde 15:

Studiestöd

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1999 2000

Prognos ___________________________Beräknat

2000 2001 2002 2003

19 676 20 981 18 703 21 860 24 591 24 530

Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för fi-
nansiering av studier på gymnasienivå, vuxen-
studier samt högskola. För 2000 uppgår de totala
anslagen på statsbudgeten till ca 21 miljarder
kronor, varav 2,4 miljarder kronor avser studie-
hjälp till gymnasieungdomar, 8,2 miljarder kro-
nor avser vuxenstudiestöd och 9,8 miljarder kro-
nor avser studiemedel.

Riksdagen beslöt hösten 1999 att ett reforme-
rat studiestödssystem skall införas från och med
den 1 juli 2001. Medel har beräknats för detta
ändamål under utgiftsområdet från och med
2001. I beräkningen ingår även medel för pen-
sionsrätt för studier och för ett högre fribelopp.

Regeringen beräknar att kunskapslyftet ligger
kvar på i stort oförändrad nivå fram till femårs-
periodens slut 2002. Regeringen avser att i en
kommande proposition lämna förslag om vuxen-
utbildningens och vuxenstudiestödets fortsatta
inriktning och dimensionering efter kunskaps-
lyftsperioden. I avvaktan på denna proposition
beräknas medel om ca 2,6 miljarder kronor för
ett fortsatt vuxenstudiestöd efter 2002.

Utgifterna för vuxenstudiestöden har be-
räknats utifrån en förväntad förbrukning, vilket
innebär att dessa 2001 blir ca 2,4 miljarder kro-
nor lägre jämfört med vad som beräknades i
budgetpropositionen för 2000.

182

PROP. 1999/2000:100

Utgiftsområde 16:

Utbildning och universitetsforskning

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos ____________________________Beräknat

1999 2000 2000 2001 2002 2003

29 149 32 573 32 249 34 745 39 683 40 734

Utgiftsområdet omfattar barnomsorg och skola,
vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning,
högskoleutbildning och forskning samt centrala
myndigheter inom Utbildningsdepartementets
ansvarsområde. För 2000 uppgår de totala ansla-
gen på statsbudgeten till ca 32,6 miljarder kro-
nor, varav 7,0 miljarder kronor avser förskola,
skola och vuxenutbildning, 22,7 miljarder kronor
avser utbildning och forskning vid universitet
och högskolor samt 2,3 miljarder kronor avser
forskning.

Ett stegvis införande av allmän förskola och
maxtaxa inom barnomsorgen påbörjas nästa år.
Den 1 juli 2001 ges barn till arbetssökande rätt
till förskoleverksamhet. Den 1 januari 2002 in-
förs en maxtaxa i barnomsorgen. Högsta avgif-
ten i förskolan skall vara 1 150 kronor i månaden
för det första barnet, 767 kronor för det andra
och 383 kronor för tredje barnet. För ytterligare
barn betalas ingen avgift. Upp till detta tak skall
avgiften vara maximalt 3 procent av hushållets
inkomst för första barnet och 2 respektive 1 pro-
cent för därpå följande barn. Rätt till barnom-
sorg för barn till föräldrar som är föräldralediga
med yngre syskon införs 1 januari 2002. En all-
män förskola för 4- och 5-åringar införs från 1
januari 2003. Från 2002 beräknas 500 miljoner
kronor för åtgärder som förbättrar kvaliteten i
barnomsorgen. För 2003 beräknar regeringen att
5 600 miljoner kronor avsätts, vilket motsvarar
en fullt utbyggd reform.

En framgångsrik inlärning av basfärdigheter
som läsning, skrivning och matematik är funda-
mental för den fortsatta skolgången. För vissa av
eleverna i grundskolan finns behov av omfattan-
de stöd för att uppfylla dessa mål. Under 1990-
talet har t.ex. specialundervisningen minskat och
många skolor saknar nu lärare med specialpeda-
gogisk utbildning. Det finns behov av insatser
för att stimulera en ökad måluppfyllelse. Rege-
ringen beräknar därför 100 miljoner kronor per
år för särskilda utvecklingsinsatser under 2001
och 2002.

Regeringen prioriterar insatser för att stärka
gymnasieskolans möjligheter att höja kvaliteten i

utbildningen och nå målen. Den garanterade un-
dervisningstiden spelar en viktig roll för att för-
bättra resultaten; i synnerhet för program med
yrkesämnen. Regeringen avser att återkomma
med ett förslag om utökad undervisningstid för
samtliga program i gymnasieskolan i budgetpro-
positionen för 2001.

För elever i specialskolan ska hemkommunen
betala ersättning till staten för vissa kostnader.
Avgiften ska fr.o.m. hösten 2001 höjas från
75 000 kronor till 175 000 kronor per elev och
läsår. Enligt den s.k. finansieringsprincipen ska
kommunerna kompenseras för detta. Regeringen
anser att anslaget till specialskolorna bör netto-
budgeteras och specialskolorna således bör få
disponera ersättningen från hemkommunen. Re-
geringen avser återkomma till frågan i budget-
propositionen för 2001.

Är 1997 inleddes den femåriga satsningen på
vuxenutbildning, kunskapslyftet. Under 1999
har omfattningen av kunskapslyftet legat på pla-
nerad nivå, vilket innebär att ca 100 000 årsstudi-
eplatser har nyttjats av uppskattningsvis 150 000
personer, som därigenom fått möjlighet att stär-
ka sin kompetens och sin ställning på arbets-
marknaden. Regeringen beräknar att kunskaps-
lyftet ligger kvar på i stort oförändrad nivå fram
till och med höstterminen 2002. Regeringen av-
ser att i en kommande proposition lämna förslag
om vuxenutbildningens fortsatta inriktning och
dimensionering efter kunskapslyftsperioden. I
avvaktan på denna proposition beräknas medel
för ca 46 000 platser under 2003. Därutöver be-
räknas medel på oförändrad nivå motsvarande 12
000 platser i den kvalificerade eftergymnasiala
yrkesutbildningen.

En väl fungerande studiestödsadministration
prioriteras högt av regeringen. Regeringen an-
mälde i budgetpropositionen för 2000 osäkerhet
om det framtida anslagsbehovet för Centrala
studiestödsnämnden (CSN). Regeringen föreslår
i denna proposition att CSN ges ett resurstill-
skott motsvarande ca 100 miljoner kronor per år
under perioden 2000-2003. Resurstillskottet fö-
reslås ske dels i form av att CSN:s anslag ökas
med 20 miljoner kronor genom en omfördelning
inom utgiftsområdet, dels att CSN skall få dis-
ponera de avgiftsintäkter som tas ut för upplägg-
ning av lån och som i dag redovisas mot in-
komsttitel. Dessa intäkter beräknas uppgå till ca
80 miljoner kronor på årsbasis.

Regeringen avser att föreslå en fortsatt ut-
byggnad av grundutbildningen vid universitet
och högskolor. För 2003 har för detta ändamål

183

PROP. 1999/2000:100

beräknats 500 miljoner kronor (inklusive studie-
stöd). Regeringen avser att senare återkomma till
fördelningen av de nya högskoleplatserna.

I prop. 1999/2000:81 Forskning för framtiden
- en ny organisation för forskningsfinaniering,
lämnas förslag som kommer att innebära om-
fördelning av medel på statsbudgeten. Rege-
ringen avser att återkomma i budgetpropo-
sitionen för 2001 med en närmare redovisning av
konsekvenserna på anslags- och eventuellt ut-
giftsområdesnivå.

Efter förslag i 1999 års ekonomiska vårpropo-
sition har riksdagen beslutat om en förstärkning
av anslagen för grundforskning och forskar-
utbildning inom utgiftsområdet med 70 miljoner
kronor 2000 och ytterligare 400 miljoner kronor
2001 samt ytterligare 309 miljoner kronor 2002.
Regeringen beräknar i föreliggande proposition
en ytterligare förstärkning av anslagen för
grundforskning och forskarutbildning med
500 miljoner kronor för 2003. Regeringen kom-
mer i bl.a. den forskningspolitiska propositionen
hösten 2000 och i budgetpropositionen för 2001
att lämna förslag till inriktning och fördelning av
den del av resurserna för 2001 och 2002 som än-
nu inte fördelats samt av resurserna för 2003.

Utgiftsområde 17:

Kultur, medier, trossamfund och fritid

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1999 2000

Prognos Beräknat

2000 2001 2002 2003

7 554 7 570 7 638 7 711 7 909 8 109

Utgiftsområdet omfattar frågor om teater, dans,
musik, bibliotek, litteratur, kulturtidskrifter, bild
och form, konsthantverk, ersättningar och bi-
drag till konstnärer, film, arkiv, kulturmiljö, ar-
kitektur, formgivning och design, museer och
utställningar, vissa medier (se vidare utgifts-
område 1), forskning inom kultur- och medie-
området samt stöd till trossamfund. Vidare om-
fattar utgiftsområdet folkbildningen, dvs. bidrag
till folkhögskolorna och studieförbunden, bidrag
till kontakttolkutbildningen samt vissa handi-
kappåtgärder. Utgiftsområdet omfattar slutligen
ungdoms-, folkrörelse-, frilufts- och idrottsfrå-
gor. För 2000 uppgår de totala anslagen för ut-
giftsområdet enligt statsbudgeten till

7,6 miljarder kronor.

Statens insatser för att förbättra konstnärernas
villkor är en prioriterad del av kulturpolitiken.
Målet är att skapa sådana villkor för de profes-
sionella konstnärerna att de kan basera sin för-
sörjning på ersättning för utfört konstnärligt ar-
bete. Åtgärderna inriktas på att stimulera den
konstnärliga arbetsmarknaden. I enlighet med
regeringens förslag i propositionen Konst-
närernas villkor 1999 (prop. 1997/98:87, bet.
1997/98:KrU13, rskr. 1997/98:303) tillfördes ut-
giftsområdet 22,5 miljoner kronor under perio-
den 1 januari 1999 till den 30 juni 2000 för att
genomföra flera olika stödinsatser riktade till
konstnärer. Under samma period har det under
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
genomförts försök med en tredje anställnings-
form inom teatern (TeaterAlliansen), med ar-
betsförmedling vid centrumbildningarna samt
med tydligare kriterier för vilka som skall ha rätt
till arbetsmarknadspolitiska åtgärder med in-
riktning mot kulturarbetsmarknaden. Rege-
ringen föreslår utifrån den utvärdering som ge-
nomförts gemensamt av Arbetsmarknads-
styrelsen, Statens kulturråd, Konstnärsnämnden
och berörda konstnärsorganisationer att såväl
försöken som de tidsbegränsade stödinsatserna
permanentas och att bidraget till TeaterAlliansen
dessutom ökas. Utgiftsområdet beräknas därför
öka med 40 miljoner kronor fr.o.m. 2001, varav
25 miljoner kronor är en överföring från utgifts-
område 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.

En framgångsrik och långsiktig kulturpolitik
bygger på en infrastruktur av väl fungerande
kulturinstitutioner. Institutionernas ekonomiska
läge är bekymmersamt och den ekonomiska ba-
sen behöver allmänt sett stärkas. För att kunna
behålla en kvalitativt hög nivå på institutionernas
verksamhet föreslår regeringen en höjning av an-
slagen till vissa kulturinstitutioner. Regeringen
har tidigare konstaterat att projektet Museum
Vandalorum i Värnamo är ett intressant initiativ
för att stärka de regionala utvecklings-
möjligheterna inom konst- och designområdet.
Förutsatt att projektet realiseras har regeringen
beräknat ett årligt verksamhetsstöd med ca
8 miljoner kronor fr.o.m. 2003. För dessa ökade
satsningar på bland annat museiverksamhet be-
räknas utgiftsområdet öka med 30 miljoner kro-
nor fr.o.m. 2001. Regeringen har dessutom till-
kallat en kommitté för att utreda etablerandet av
ett Forum för levande historia. Kommittén skall
slutföra sitt uppdrag senast den 15 december
2000. Vad gäller Statens museer för världskultur

184

PROP. 1999/2000:100

avser regeringen att återkomma med förslag till
kompletterande finansiering.

Regeringen har även i beräkning av ramen
förutsatt att riksdagen godkänner de i Från pati-
ent till medborgare - en nationell handlingsplan
för handikappolitiken (prop. 1999/2000:78), fö-
reslagna insatserna för ökad tillgänglighet inom
kultursektorn för funktionshindrade personer.
Det handlar om genomförande och fortsättning
av Statens kulturråds handlingsprogram för ökad
tillgänglighet, medel till Talboks- och punkt-
skriftsbiblioteket för överföring av analoga tal-
böcker till det nya digitala mediet samt förstärkt
stöd till LL-stiftelsen (Centrum för lättläst litte-
ratur) för utgivning av lättläst litteratur riktade
till ungdomar i åldrarna 9-14 år. Sammanlagt
handlar det om förstärkningar av utgiftsområdet
med 10 miljoner kronor för dessa ändamål.

Riksdagen har vid behandlingen av budget-
propositionen för 2000 begärt att regeringen
2001 skapar utrymme inom utgiftsområdet för
de kostnader som en flyttning av ledningen för
Statens sjöhistoriska museer kan medföra (bet.
1999/2000:KrUl s. 60). Regeringen avser att
återkomma med förslag i budgetpropositionen
för 2001.

I det livslånga lärandet, som är en nöd-
vändighet för alla, har folkbildningen en viktig
roll att fylla. I samband med de förslag om vux-
nas lärande som regeringen avser att lämna till
riksdagen i en kommande proposition om den
framtida vuxenutbildningen kommer även folk-
bildningens roll att beaktas. För 2003 beräknas
10 000 folkhögskoleplatser som en del av kun-
skapslyftet.

Sammanlagt beräknas utgiftsområdet öka med
90 miljoner kronor fr.o.m. 2001, varav 80 miljo-
ner kronor i satsningar på kulturen.

Utgiftsområde 18:

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1999 2000

Prognos ___________________________Beräknat

2000 2001 2002 2003

17 172 15 592 13 895 11 984 11 277 10 882

Utgiftsområdet består främst av plan-, bygg- och
bostadsväsendet, länsstyrelserna, lantmäteri-
verksamhet samt stöd till ekologisk omställning
och utveckling. För 2000 uppgår det totala ansla-

get enligt statsbudgeten till 15,6 miljarder kro-
nor.

Utgifterna för bostadsbidragen beräknas
minska med 820 miljoner kronor 2001 respektive
870 miljoner kronor 2002 jämfört med budget-
propositionen för 2000. Minskningen beror
framför allt på att hushållens inkomster beräknas
bli högre. Regeringen har tillkallat en särskild ut-
redningsman med uppgift att se över ekonomis-
ka familjestöd inklusive bostadsbidrag (dir.
2000:16). Förslag skall kunna presenteras i bud-
getpropositionen för 2002.

Utgifterna för räntebidragen beräknas öka
med 278 miljoner kronor 2001 respektive
308 miljoner kronor 2002 jämfört med progno-
sen i budgetpropositionen för 2000. Ökningen
beror på att räntenivån beräknas bli högre.

I utgiftsramarna för 2001-2003 har det av
riksdagen beslutade bidraget till bostadsin-
vesteringar som främjar ekologisk hållbarhet
(prop.l997/98:119, bet. 1997/98:BoU10, rskr.
1997/98:306) beaktats.

Regeringen föreslår i denna proposition att ett
tillfälligt investeringsbidrag införs fram till och
med 2002 för anordnande av studentbostäder på
eller i anslutning till orter där det finns universi-
tet eller högskola. Bidrag lämnas för ny- och om-
byggnader som påbörjas under tiden den 13 april
2000 till den 31 december 2002. Bidrags-
givningen rambegränsas så att bidrag beviljas
med högst 400 miljoner kronor. Finansiering av
investeringsbidraget sker genom att det statliga
räntestödet för reparation och underhåll (RBF-
stöd) avvecklas i sin helhet och genom att utgif-
terna under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner minskas.

Det är angeläget att uppmärksamma pro-
blemen kring höga radonhalter i bostäder. Ra-
donsanering är nödvändig för att minska de ne-
gativa hälsoeffekterna.

Regeringen beräknar ytterligare 10 miljoner
kronor 2001 och 2002 för Fonden för fukt- och
mögelskador.

Regeringen beräknar 25 miljoner kronor per
år 2001-2003 för länsstyrelsernas administration
av skogsinköp.

Regeringen föreslår att satsningen på lokala
investeringsprogram förlängs till att omfatta även
2003. Regeringen beräknar 900 miljoner kronor
för denna verksamhet. För att utveckla be-
redningsprocessen har kraven på kommunernas
redovisningar av bl.a. miljöeffekter, lönsamhet
och konkurrenssituation skärpts. Dessutom har
samarbetet med länsstyrelser och sektors-

185

PROP. 1999/2000:100

myndigheter utvecklats. För information om och
uppföljning av programmen har en databas ska-
pats med detaljerade uppgifter om samtliga pro-
gram som beviljats stöd.

Utgiftsområde 19:

Regional utjämning och utveckling

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1999 2000

Prognos ___________________________Beräknat

2000 2001 2002 2003

3 719 3 310 3 745 4 067 3 204 3 304

Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika
regionalpolitiska utvecklingsinsatser och före-
tagsstöd samt medel från EG:s regionalfond. Ut-
giftsområdet brukar benämnas den ”lilla” regio-
nalpolitiken. För 2000 uppgår anvisade medel
enligt statsbudgeten till 3,3 miljarder kronor,
varav 1,3 miljarder kronor avser anslaget för all-
männa regionalpolitiska åtgärder.

Sedan Sverige blev medlem i EU redovisas
återflödet från EG:s regionalfond inom utgifts-
området. För innevarande år uppgår detta till ca 1
miljard kronor och avser utbetalningar för två
programperioder. Europeiska regionala utveck-
lingsfonden delfinansierar för programperioden
2000-2006 strukturfondsprogrammen inom mål
1 och 2 samt gemenskapsinitiativen Urban och
Interreg i sin helhet.

Utgiftsprognosen för 2000 uppgår till
0,4 miljarder kronor mer än vad som anvisats en-
ligt statsbudgeten. Till största delen beror avvi-
kelsen på att vissa åtaganden skall täckas av an-
slagsbehållningar på s.k. äldreanslag samt
anslagssparande på anslaget för Europeiska regi-
onala utvecklingsfonden.

Länsstyrelserna i Norrbottens och Jämtlands
län är utsedda till förvaltningsmyndigheter för
strukturfondsprogrammen i mål 1-området. Re-
geringen avser vidare att utse länsstyrelserna i
Gävleborg, Örebro och Jönköpings län till för-
valtningsmyndigheter och utbetalande myn-
digheter i mål 2-området och beräknar att över-
lämna de fyra programdokumenten för mål 2 till
EG-kommissionen i april 2000. För gemenskap-
sinitiativet Interreg III A har uppdrag lämnats att
arbeta fram programdokument för i stort sett
samma områden som under programperioden
1995-1999 och för Urban har det lämnats en in-
bjudan till Göteborgs stad att utarbeta ett pro-
gramdokument.

Regeringen har tillsatt en parlamentarisk
kommitté (dir. 1999:2) som skall lämna förslag
om den framtida inriktningen och utformningen
av den svenska regionalpolitiken. Kommittén
skall bl.a. utarbeta en strategi för regional balans.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 augusti
2000. Regeringen avser att under 2001 åter-
komma till riksdagen med anledning av ut-
redningens slutbetänkande.

Inom utgiftsområdet avses 1,5 miljarder kro-
nor omfördelas under åren 2000-2004 för att in-
om ramen för ett nationellt IT-infrastruktur-
program bidra till utbyggnad av regionala trans-
portnät som inte kommer till stånd på kommer-
siella grunder. Regeringen har tillsatt en särskild
utredare som bland annat skall föreslå vilka
transportnätsförbindelser som skall prioriteras av
regional- och näringspolitiska skäl. EG-
kommissionen har ännu inte godkänt stöd-
formen nedsatta socialavgifter. De medel som
därför tills vidare frigörs skall i stället användas
för att på andra sätt förbättra förutsättningarna
för näringslivet i främst de områden som hittills
haft nedsatta socialavgifter. Förutom att delvis
finansiera utbyggnaden av nämnda transportnät
avser regeringen att utarbeta ett särskilt program
för att främja användningen av modern infor-
mationsteknik i företag i dessa områden.

Jämfört med de preliminära utgiftsområdes-
ramarna som redovisades i budgetpropositionen
för 2000 beräknas utgiftsområdet öka med 230
miljoner kronor för 2001 och 110 miljoner kro-
nor för 2002. Skillnaden förklaras huvudsakligen
av att vissa åtgärder behöver vidtagas i kommu-
ner med särskilda omställningsproblem främst på
grund av strukturomvandlingar inom försvar-
smakten. Dessutom förstärks arbetet med att
stödja projekt inom ramen för regionala och lo-
kala resurscentra för kvinnor inom främst natio-
nella stödområden och EG:s strukturfondsom-
råden. För att ge stöd för den fortsatta processen
med regionala tillväxtavtal beräknas således de
regionala och lokala resurscentra som växt fram
tillföras 10 miljoner kronor.

186

PROP. 1999/2000:100

Utgiftsområde 20:

Allmän miljö- och naturvård

Miljoner kronor

Utfall

1999

Anslag

2000

Prognos

2000

Beräknat

2001

2002

2003

1 631

1 721

1 720

2 016

2 222

2 408

Utgiftsområdet omfattar frågor rörande bio-
logisk mångfald och naturvård, vatten- och luft-
vård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd,
miljöforskning, sanering och återställning av för-
orenade områden, kemikaliekontroll, strålskydd
och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften
samt internationellt miljösamarbete. För 2000
uppgår de totala anslagen enligt statsbudgeten till

1,7 miljarder kronor, varav 1,5 miljarder kronor
avser allmän miljö- och naturvård och 0,2 miljar-
der kronor avser strålskydd och kärnsäkerhet.

Regeringen beräknar att förstärkningar av ut-
giftsområdet i enlighet med den nivå som före-
slagits i 1999 års ekonomiska vårproposition om
ca 840 miljoner kronor för 2002 förlängs till att
omfatta även 2003. Det innebär att medel tillförs
för bl.a. fortsatta satsningar på miljöforskning,
sanering och återställning av förorenade områ-
den, miljöövervakning samt markinköp och
kalkning. Därutöver bedömer regeringen att det
finns behov av ytterligare förstärkningar. Därför
föreslås utgiftsområdet tillföras 175 miljoner
kronor 2001, 180 miljoner kronor 2002 och
310 miljoner kronor 2003. Förstärkningarna
omfattar i första hand miljöövervakning, miljö-
forskning, marksanering samt åtgärder för att
bevara den biologiska mångfalden, bland annat
skötsel av befintliga reservat.

Utgiftsområde 21:
Energi

Miljoner kronor

Utfall

1999

Anslag

2000

Prognos

2000

Beräknat

2001

2002

2003

1 101

1 446

1 841

2 262

2 085

1 302

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna ener-
giforskning och energiteknisk utveckling, inves-
teringsbidrag till utbyggnad av el- och vär-
meproduktion samt ekonomiskt stöd för
eleffektivisering och minskad elanvändning för
uppvärmning av bostäder och lokaler. Utgifts-

området omfattar också åtgärder för energi-
effektivisering m.m. i bland annat Baltikum och
Östeuropa, vilket utgör en viktig del av den
svenska klimatpolitiken. För 2000 uppgår de to-
tala anslagen enligt statsbudgeten till

1,4 miljarder kronor.

Inom utgiftsområdet prioriteras under 2000
uppföljningen av det energipolitiska program
som beslutats av riksdagen (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Sats-
ningen uppgår till totalt drygt 9 miljarder kronor
och löper fram t.o.m. 2004. Enligt det energi-
politiska beslutet skall den andra reaktorn i Bar-
sebäcksverket ställas av senast den 1 juli 2001.
Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn
är att kraftbortfallet kan kompenseras genom
minskad elanvändning och ny elproduktion. Re-
geringen avser att i budgetpropositionen för
2001 redovisa sin bedömning av om detta villkor
är uppfyllt.

I samband med införandet av schablon-
beräkning på elmarknaden avskaffades systemet
med leveranskoncession. Av detta skäl har rege-
ringen tillsatt en utredare som har till uppgift att
kartlägga omfattningen av de dåvarande leve-
ranskoncessionärernas långsiktiga kraft-
anskaffningsavtal samt avtalens utformning och
karaktär. Utredaren skall bedöma konse-
kvenserna av dessa avtal och om denne finner det
lämpligt föreslå generella lösningar och/eller ta
upp förhandlingar med berörda parter i syfte att
få villkoren justerade. Utredaren skall lämna sitt
förslag till regeringen senast den 1 oktober 2000.
Regeringen avser därefter att ta ställning till be-
hovet av ytterligare åtgärder. Utredaren skall
lämna ett delbetänkande till regeringen senast
den 1 september 2000 och sitt slutbetänkande i
mars 2001.

En annan viktig fråga vad gäller elmarknadens
funktionssätt är tillgången på effektreserver i det
svenska elsystemet och behovet av åtgärder för
att trygga elförsörjningen vid höglast. Affärs-
verket svenska kraftnät skall bevaka tillgången på
höglastkapacitet i det svenska elsystemet och
förmedla relevant information till marknadens
aktörer. Svenska kraftnät skall också utveckla
marknadsinstrument som kan bidra till att säkra
tillgången på effekt vid toppbelastning. Resulta-
tet av detta arbete skall rapporteras till regering-
en senast den 15 augusti 2000. Därefter avser re-
geringen att ta ställning till behovet av ytterligare
åtgärder.

Ett viktigt led i omställningen av energi-
systemet är att goda ekonomiska förutsättningar

187

PROP. 1999/2000:100

skapas för den förnybara elproduktionen. I detta
sammanhang spelar vindkraften en nyckelroll
och den kan också bidra till att uppfylla flera av
de nationella miljökvalitetsmål som riksdagen
beslutade om förra året. En god handlings-
beredskap för en fortsatt vindkraftsutbyggnad är
därför av strategisk betydelse. Regeringen be-
dömning är att planeringsmål för vindkraften
kan utgöra ett lämpligt verktyg för att främja en
sådan utveckling. Regeringen avser därför att i
enlighet med det förslag som Vindkrafts-
utredningen redovisat i sitt slutbetänkande Rätt
plats för vindkraft (SOU 1999:75) uppdra åt Sta-
tens energimyndighet att redovisa områden med
goda förutsättningar för vindkraft. Vidare ingår
det i Energimyndighetens ansvar att ta fram
uppgifter om områden av riksintresse för energi-
produktion, t.ex. vindkraft. Vindkrafts-
utredningen har också föreslagit att en övergri-
pande kartläggning av lokaliserings-
förutsättningarna för etablering av vindkraft till
havs och i fjällen genomförs. Ett programarbete
med en sådan inriktning pågår för närvarande in-
om Regeringskansliet. Med detta utrednings-
arbete som underlag avser regeringen att åter-
komma så snart som möjligt till riksdagen med
förslag om ett lämpligt planeringsmål för vind-
kraften och förslag för att möjliggöra att ett så-
dant planeringsmål uppfylls.

Med dagens elpriser är en stor del av den el
som produceras med förnybara energikällor inte
lönsam. Riksdagen har efter förslag i budget-
propositionen för 2000 fattat beslut om ett till-
fälligt stöd till den småskaliga elproduktionen.
Stödet ersätter fr.o.m. den 1 november 1999 det
skydd som systemet med leveranskoncession in-
nebar. Det tillfälliga stödet gäller t.o.m. 2000. Bi-
draget uppgår till 9 öre per kWh. Stödet be-
handlas för närvarande av Europeiska
kommissionen.

För att bland annat finna en mer långsiktig
lösning vad gäller skyddet för småskalig el-
produktion ser en arbetsgrupp för närvarande
över systemet för stöd till elproduktion från för-
nybara energikällor. Arbetsgruppen skall se över
samtliga stödordningar på området och, om det
bedöms lämpligt, föreslå ett samlat program. Re-
geringen avser att återkomma till riksdagen i
denna fråga i maj 2000 eller i budget-
propositionen för 2001.

Statens energimyndighet har på regeringens
uppdrag utrett frågan om biobränslenas konkur-
renskraft vid fjärrvärmeleveranser till industrin. I
rapporten som lämnades den 1 februari 2000 fö-

reslår Energimyndigheten att ett stöd inrättas till
biobränslegenererad värme som levereras till in-
dustrin. Rapporten är för närvarande under re-
missbehandling.

Utgiftsområde 22:
Kommunikationer

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1999 2000

Prognos ____________________________Beräknat

2000 2001 2002 2003

25 631 25 532 25 857 24 651 25 087 26 078

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna invest-
eringar i samt drift och underhåll av vägar och
järnvägar samt även sjöfart, luftfart, post, tele-
kommunikationer, forskning och övergripande
informationsteknikfrågor. För 2000 uppgår de
totala utgifterna enligt statsbudgeten till 25,5
miljarder kronor, varav ca 23,2 miljarder kronor
till väg och järnväg. Insatserna inom utgiftsom-
råde 22 har till syfte att bland annat uppfylla de
transportpolitiska målen, antagna av riksdagen
1998, om att säkerställa en samhällsekonomiskt
effektivt och långsiktigt hållbar transportförsörj-
ning, ett tillgängligt transportsystem, hög trans-
portkvalitet, en säker trafik, en god miljö och en
positiv regional utveckling.

De utgiftsnivåer som regeringen föreslår för
åren 2001 till 2003 innebär i huvudsak ett fortsatt
genomförande av de åtgärder som ingår i den
nationella väghållningsplanen, i stomnätplanen
för järnvägar och i länsplaner för regional trans-
portinfrastuktur. Anvisade medel för genomfö-
randet av dessa planer har under 1999 helt för-
brukats och såväl Banverket som Vägverket har
dessutom nyttjat delar av sina anslagskrediter.
Regeringens förslag till utgiftsnivåer innebär att
vissa planerade åtgärder i de fastställda investe-
ringsplanerna inte kommer att kunna genomfö-
ras under perioden 2001-2003. Det är dock rege-
ringens ambition att upprätthålla en fortsatt god
väg- och jämvägsstandard genom att anvisa en
nivå på drift- och underhållsinsatser under perio-
den som motsvarar minst ramarna i den nuva-
rande nationella väghållningsplanen och stom-
nätplanen. Regeringen avser även att skapa
förutsättningar för bland annat ökad bärighet,
tjälsäkring och rekonstruktion av det regionala
vägnätet.

Regeringen anser att det är angeläget att på-
skynda satsningen för höjd bärighet och utökad

188

PROP. 1999/2000:100

lastprofil på järnväg. För att möjliggöra ett sam-
verkande och effektivt tågsystem i södra Sverige
och på Själland påbörjas planeringen omgående
av elektrifiering av Blekinge kustbana så att en
elektrifiering kan genomföras med början 2004.
Förberedelserna för och byggandet av Botniaba-
nan fortgår som planerat. Efter den miljöpröv-
ning som för närvarande pågår kommer rege-
ringen att återkomma till riksdagen med frågan
om ytterligare lånegarantier för Botniabanan AB
vad gäller de två kvarvarande etapperna mellan
Nyland-Ornsköldsvik och mellan Husum-
Umeå.

Regeringens åtgärder för ökad trafiksäkerhet
på vägnätet enligt 11-punktsprogrammet kom-
mer att fullföljas under perioden. Medel kommer
därför även de närmaste åren att omprioriteras
från byggande av stamvägar till riktade trafiksä-
kerhetsåtgärder på stamvägnätet. Den år 1999
påbörjade satsningen på riktade trafiksäker-
hetsåtgärder på övriga vägnätet, för 400 miljoner
kronor, fullföljs.

Regeringen avser att senare presentera en pro-
position om inriktningen av åtgärder för in-
frastrukturen med förslag till avvägning av åtgär-
der såväl mellan väg och järnväg som mellan
åtgärder för säkerställande och bevarande av nu-
varande infrastruktur och åtgärder för att ut-
veckla ny infrastruktur.

I beräkningen av anslagsnivån på området in-
går att Vägverket får använda de offentligrättsliga
avgifter för myndighetsutövning som verket ti-
digare inte disponerat för att finansiera denna
myndighetsverksamhet. Skälet till denna om-
prövning av tidigare beslut är att volymen för
denna myndighetsverksamhet varierar påtagligt
mellan åren.

I IT-propositionen Ett informationssamhälle
för alla (prop. 1999/2000:86) föreslår regeringen
att statens insatser prioriteras till tre områden i
syfte att skapa ett informationssamhälle för alla.
De tre områdena är regelsystem, utbildning och
infrastruktur för att öka tilliten till IT, kompe-
tensen att använda IT samt tillgängligheten till
informationssamhällets tjänster.

Regeringen avsätter i anslutning till det natio-
nella IT-infrastrukturprogrammet 2,6 miljarder
kronor i stöd till de delar av transportnätet som
inte kommer till stånd på kommersiella grunder.
Vidare överväger regeringen en särskild skatte-
lättnad för utgifter för anslutning för datakom-
munikation som innebär en väsentlig kapacitets-
höjning och ett stöd till kommuner för att
möjliggöra abonnentanslutning med hög överfö-

ringskapacitet i glest bebyggda områden genom
lokala transport- och accessnät. Den sammanlag-
da summan för stödet till kommunerna och
skattelättnaden motsvarar 3,2 miljarder kronor.

På grundval av departementspromemorian
Elektroniska signaturer (Ds 1999:73) har rege-
ringen överlämnat till Lagrådet en lagrådsremiss
med förslag till en lag om elektroniska signaturer
för att underlätta användningen av sådana och
därmed skapa en ökad tillit och en förbättrad sä-
kerhet för elektronisk kommunikation.

En omfattande översyn av det samlade regel-
verket på telekommunikationsområdet inom EU
pågår för närvarande. Kommissionen kommer
under sommaren 2000 att presentera förslag till
nya direktiv inom området. Det är angeläget att
på gemenskapsnivå etablera ett regelverk som
främjar tillväxt och investeringar, stärker Euro-
pas konkurrenskraft samt bidrar till utvecklingen
av ett informationssamhälle med hög tillgänglig-
het där alla medborgare har möjlighet att delta.
Ett aktivt arbete bedrivs med att utarbeta svens-
ka ståndpunkter vad gäller utformningen av det
framtida regelverket. Arbetet med översynen
kommer att vara en prioriterad fråga under Sve-
riges ordförandeskap i EU första halvåret 2001.

Regeringen fortsätter sitt arbete med att på
den inre marknaden främja den elektroniska
handeln i Sverige under kommande år. Regering-
en ser för närvarande över vilken lagstiftning
som kan behöva ändras med anledning av ett
kommande direktiv om vissa rättsliga aspekter på
informationssamhällets tjänster, särskilt elekto-
nisk handel, på den inre marknaden och avser att
återkomma till riksdagen i dessa frågor.

Näringsdepartementet har under 1999 låtit
göra en översyn av Sjöfartsverkets, Luftfarts-
verkets och Handelsflottans kultur- och fritids-
råds verksamhetsstrukturer i syfte att identifiera
eventuella mål- och rollkonflikter och för att för-
bättra underlaget för statens styrning. Rege-
ringen avser att återkomma med förslag i budget-
propositionen 2001 avseende fartygs förlagda ut-
bildningsplatser.

Avgifterna för Sveriges medlemskap i de in-
ternationella organisationerna EUMETSAT,
WMO och ECMWF, som finansieras via
SMHI:s anslag, har ökat under senare år. Rege-
ringen ser för närvarande över behoven samt
eventuella möjligheter till omprioriteringar och
avser att återkomma i denna fråga.

189

PROP. 1999/2000:100

Utgiftsområde 23:

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar

Miljoner kronor

Utfall

1999

Anslag Prognos ___________________________Beräknat

2000 2000 2001 2002 2003

11 925 9 726 10 310 13 664 13 854 13 937

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna jord-
bruk, fiske, trädgårdsnäring, rennäring, djur-
skydd, djurhälsovård, livsmedelsfrågor, skogs-
näring samt högre utbildning och forskning som
rör vård och utnyttjande av biologiska natur-
resurser.

För 2000 uppgår de totala anslagen enligt
statsbudgeten till 9,7 miljarder kronor, varav ca
48 procent av beloppet finansieras av EG-
budgeten. Merparten av EG-stödet avser obli-
gatoriska åtgärder såsom djurbidrag, intervention
och exportbidrag, vilka helt finansieras av EG-
budgeten. Därtill kommer delfinansierade stöd
såsom miljöersättningar, stöd till mindre gynna-
de områden och strukturstöd. För att erhålla
dessa stöd fordras nationell medfinansiering i
storleksordningen 2 miljarder kronor per år. An-
slagen till forskning och utbildning uppgår till
närmare 1,4 miljarder kronor per år.

Regeringen har vid beräkningen av utgifts-
områdesramen utgått från att de EG-finansierade
arealersättningarna och djurbidragen höjs till
ca 5,3 miljarder kronor 2001.

Regeringen har i en skrivelse till riksdagen
(skr. 1999/2000:14) presenterat inriktningen av
ett svenskt landsbygdsprogram för perioden
2000-2006. Regeringens förslag till lands-
bygdsprogram har överlämnats till Europeiska
kommissionen för prövning. Ett beslut väntas
senast i juni 2000. Programmet kommer att ge-
nomföras i full omfattning från 2001.

Regeringen har i annat sammanhang bl.a. före-
slagit att energi- och koldioxidskatterna för
elektricitet och eldningsolja inom jordbruket
skall sänkas fr.o.m. den 1 juli 2000 vilket följer
samma princip som inom tillverkningsindustrin.
Åtgärderna är ett led i arbetet med att bevara och
utveckla ett långsiktigt hållbart och konkurrens-
kraftigt jordbruk.

Ytterligare en kostnadsdämpande åtgärd som
nu bör vidtas är att ta bort den årliga avgiften för
de s.k. blockkartorna inom jordbruket. Rege-
ringen har riksdagens bemyndigande att ta ut av-
gifter enligt lagen (1994:1710) om EG:s för-

ordningar om jordbruksprodukter. Inkomsterna
på statsbudgeten från dessa avgifter uppgick
1999 till ca 25 miljoner kronor. Avgiften av-
skaffas fr.o.m. innevarande år.

Av avgörande betydelse för företagens kon-
kurrenskraft är, förutom den enskilde jord-
brukarens skicklighet som företagare, den sam-
mantagna effekten av pris-, stöd- och kostnads-
nivån. Ett fortsatt analys- och utvecklingsarbete
vad gäller kostnadsnivån och kostnadsstrukturen
i jordbruket sker inom Jordbruksverket och
Livsmedelsekonomiska institutet. I detta sam-
manhang analyseras bland annat skillnader i den
redovisning som publiceras av Eurostat.

Mot bakgrund av regeringens ambition att
20 procent av jordbruksarealen fram till 2005
skall ställas om till ekologisk produktion är det
angeläget att forskningsprogrammet om ekolo-
gisk jordbruks- och trädgårdsproduktion får en
uppföljning. Regeringen kommer därför att i
budgetpropositionen för 2001 föreslå att
35 miljoner kronor per år under tre år avsätts för
ekologisk forskning.

I budgetpropositionen för 2000 har under an-
slaget D2 Ersättningar för viltskador m.m. anvi-
sats 63 miljoner kronor, varav engångsvis
7 miljoner kronor. Rovdjursutredningen över-
lämnade i januari 2000 sitt slutbetänkande Sam-
manhållen rovdjurspolitik (SOU 1999:146). I
betänkandet, som för närvarande remiss-
behandlas, tar utredningen upp frågor om bland
annat rovdjursförvaltning, inventeringar samt bi-
drag och ersättningar för de skador som rovdju-
ren åstadkommer. Mot bakgrund härav, och då
skadorna även av annat vilt än rovdjur ökar, avser
regeringen att i budgetpropositionen för 2001
öka anslaget med ytterligare 8 miljoner kronor
till 71 miljoner kronor under en treårsperiod.
Den närmare användningen av medlen bör över-
vägas senare.

Beslut har nyligen fattats av Statens energi-
myndighet om att öka de statliga insatserna för
forskning och utveckling av bland annat energi-
skogsproduktion. Regeringen avser att åter-
komma till frågan om fortsatt stöd till energis-
kogsodling i budgetpropositionen för 2001.

Regeringen beräknar att tidigare för-
stärkningar av resurserna för biotopskydd i skog
om 100 miljoner kronor 2002 förlängs till att
omfatta även 2003.

190

PROP. 1999/2000:100

Utgiftsområde 24:
Näringsliv

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1999 2000

Prognos Beräknat

2000 2001 2002 2003

3 255 2 983 3 334 3 197 2 977 2 895

Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, tekno-
logisk infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk
forskning och utveckling, utrikeshandel, export-
och investeringsfrämjande samt konsumentfrå-
gor.

För 2000 uppgår de totala anslagen på stats-
budgeten till 3,0 miljarder kronor, varav ca
0,9 miljarder kronor till näringspolitik,
0,2 miljarder kronor till teknologisk infra-
struktur, bl.a. patentfrågor, teknisk provning och
kontroll, 0,1 miljarder kronor till konkurrens-
frågor, 0,7 miljarder kronor till teknisk forskning
och utveckling, 0,6 miljarder kronor till
rymdverksamhet, 0,4 miljarder kronor till utri-
keshandel, export- och investeringsfrämjande
samt 0,1 miljarder kronor till konsumentfrågor.
Inom utgiftsområdet avsätts resurser för att sä-
kerställa och utveckla tillgången på teknik- och
kunskapsöverföring från bl. a. högskolorna till
små och medelstora företag.

I propositionen Vissa organisationsfrågor in-
om näringspolitiken (prop. 1999/2000:71) före-
slås en ny myndighetsstruktur på central nivå för
närings- och innovationspolitik. Regeringen av-
ser att återkomma i budgetpropositionen för
2001 med en närmare redovisning av om-
fördelningar på anslags- och utgiftsområdesnivå.

Regeringen beslutade under hösten 1999 att
satsa 6 miljoner kronor på att utforma ett inter-
netbaserat informationssystem med myn-
dighetsinformation riktat till företag. En kun-
dundersökning genomfördes för att ta fram en
samlad bild av hur företag upplever bl.a. myn-
digheters information. Undersökningen skall
också vara ett stöd i bl.a. statens styrning av
myndigheterna vad gäller förenklingar och för-
bättringar för småföretag. Regeringen avser att
tillföra ytterligare 15 miljoner kronor årligen un-
der perioden 2001-2003 för dessa satsningar.

I propositionen Ett informationssamhälle för
alla (prop. 1999/2000:86) föreslås en satsning för
att öka IT-kompetensen i småföretag. Satsningen
skall genomföras under en tvåårsperiod med
början 2001.

Regeringen har tillfört Konkurrensverket re-
surser för att genomföra mer generella och
branschspecifika åtgärder för ökad konkurrens
bl.a. inom bygg- och boendesektorn. Regeringen
avser att i budgetpropositionen för 2001 tillföra
Konkurrensverket ytterligare 5 miljoner kronor
under perioden 2001-2003 för konkurrens-
främjande arbete. Regeringen avser att åter-
komma med förslag som ger ökad konkurrens
och stärker konsumentens ställning.

Regionala tillväxtavtal är ett instrument i en ny
regional näringspolitik. Utgångspunkten är att
det regionala inflytandet över näringspolitiken
skall öka och att tillgängliga resurser skall använ-
das mer flexibelt. Program, som innehåller prio-
riterade insatser och åtgärder som skall genom-
föras under åren 2000-2002, har utarbetats i
breda regionala partnerskap. Samtliga län har
lämnat in sina avtal till regeringen. Regeringen
ser mycket positivt på den process som har ut-
vecklats kring tillväxtavtalen och på den lokala
och regionala mobilisering som nu sker för till-
växt och sysselsättning.

Konsumentpolitiska kommittén överlämnade
den 3 april 2000 sitt slutbetänkande Starka kon-
sumenter i en gränslös värld (SOU 2000:29) om
mål och medel för konsumentpolitiken inför ett
nytt sekel. Regeringen avser att under hösten
2000 lägga fram förslag om den framtida konsu-
mentpolitiken och även behandla frågor rörande
prisinformation till konsumenter.

De totala anslagen för utgiftsområde 24 be-
räknas öka för 2001. Detta är till övervägande del
en följd av en anslagsteknisk förändring i sam-
band med fullständig övergång till användande av
bemyndigandetekniken vid styrning av verk-
samheten under anslaget Dl Teknisk forskning
och utveckling.

Utgiftsområde 25:

Allmänna bidrag till kommuner

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1999 2000

Prognos ___________________________Beräknat

2000 2001 2002 2003

102 542 97 667 98 200 101 850 101 827 104 185

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens
bidrag till kommuner och landsting. För 2000
uppgår anvisade medel enligt statsbudgeten till

97,7 miljarder kronor, varav 78,0 miljarder kro-
nor till generellt statsbidrag, 18,6 miljarder kro-

191

PROP. 1999/2000:100

nor till statligt utjämningsbidrag och

1,1 miljarder kronor till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting.

Målet för utgiftsområdet är att så långt som
det är möjligt skapa goda och likvärdiga ekono-
miska förutsättningar för kommunerna och
landstingen att uppnå de nationella målen inom
olika verksamheter. De höjda statsbidragen syf-
tar till att underlätta för kommuner och lands-
ting att klara det lagstadgade kravet om ekono-
misk balans 2000 och samtidigt ge utrymme för
fortsatta satsningar inom de prioriterade områ-
dena skola, vård och omsorg.

Riksdagen har beslutat om tillskott till kom-
muner och landsting under åren 1997 till 2000
om totalt 20 miljarder kronor. Till följd av skat-
tereformen minskades det generella statsbidraget
för år 2000 med 4,8 miljarder kronor samtidigt
som reformen innebar att kommunernas och
landstingens skatteintäkter ökade med motsva-
rande belopp. För 2000 minskades också anslaget
för utjämningsbidraget med ca 2 miljarder kro-
nor i förhållande till 1999 års utfall på grund av
de förändringar som gjordes i utjämningssyste-
met för kommuner och landsting. Förändringar-
na innebar också att en lika stor reducering gjor-
des av den utjämningsavgift som kommuner och
landsting betalar till staten.

Beräkningarna utgår från att det generella
statsbidraget ökar 2001 med ytterligare

3.3 miljarder kronor och att statsbidraget till sär-
skilda insatser ökar med 0,7 miljarder kronor. I
ökningen av det generella statsbidraget ingår en
särskild satsning på vård och omsorg som uppgår
till 1 miljard kronor.

För 2001 har riksdagen också beslutat att den
statliga skatt på 200 kronor som utgår för skatt-
skyldiga med förvärvsinkomster skall utgöra
kommunal inkomstskatt vilket ger kommun-
sektorn ett resurstillskott som motsvarar ca

1.3 miljarder kronor.

Genom försvarsuppgörelsen kommer sam-
manlagt 8 miljarder kronor att tillföras vården
och omsorgen under perioden 2002-2004. För
åren 2002 och 2003 innebär detta att det gene-
rella statsbidraget tillförs 1 respektive 3 miljarder
kronor.

vikt att kommunsektorn prioriterar skola, vård
och omsorg samtidigt som balanskravet uppfylls.
Regeringen aviserar därför att staten tar över
detta underskott som annars skulle ha återbeta-
lats via en högre momsavgift. Därmed frigörs
betydande resurser för kommunsektorn.

Beslutade och aviserade tillskott innebär såle-
des en sammanlagd höjning av statsbidragen till
kommuner och landsting med ca 26 miljarder
kronor 2003 i förhållande till 1996 års nivå.

Utgiftsområde 26:

Statsskuldsräntor m.m.

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos Beräknat

1999 2000 2000 2001 2002 2003

89 885 81 810 93 370 69 270 65 670 58 570

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på
statsskulden, oförutsedda utgifter och Riks-
gäldskontorets provisionskostnader i samband
med upplåning och skuldförvaltning. Utgifts-
området omfattas inte av det statliga utgiftstaket
med motiveringen att utgifterna inte kan påver-
kas i det korta perspektivet.

För 2000 uppgår de totala anslagen på stats-
budgeten till 81,8 miljarder kronor varav räntor
på statsskulden utgör 81,7 miljarder kronor. Un-
der perioden beräknas ränteutgifterna minska
kraftigt för att år 2003 uppgå till 58,5 miljarder
kronor. De kraftigt minskade ränteutgifterna
förklaras framför allt av den stora amorteringen
som görs när utrymme uppkommer till följd av
överföringar från AP-fonden i samband med ål-
derspensionssystemet samt försäljningar av stat-
ligt aktieinnehav.

Statsskulden uppgick vid utgången av 1999 till
1 374 miljarder kronor vilket är 75 miljarder
kronor lägre än föregående år. Under perioden
2000-2003 beräknas statsskulden minska med
228 miljarder kronor för att 2003 uppgå till
1 145 miljarder kronor. Under perioden 2000-
2003 uppgår summan av statsskuldens saldo till
82 miljarder kronor. Resterande delar av skuld-
sänkningen uppkommer då statsobligationer till
ett nominellt värde av 98 miljarder kronor skrivs
av mot statsskulden 2001 i samband med att me-
del förs över från AP-fonden som ett led i den
nya pensionsreformen. En annan viktig förkla-
ring är att kronan antas stärkas mot övriga valu-
tor vilket beräknas minska valutaskulden med 40

192

PROP. 1999/2000:100

miljarder kronor t.o.m. 2003 års utgång. I avsnitt

4.4.2 Statsbudgetens utgifter ges en mer detalje-
rad redovisning av statsskuldsräntorna.

Utgiftsområde 27:

Avgiften till Europeiska gemenskapen

Miljoner kronor

Utfall Anslag

1999 2000

Prognos Beräknat

2000 2001 2002 2003

20 884 23 083 23 177 24 093 24 795 24 742

Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till Europe-
iska gemenskapens allmänna budget (EU-
budgeten). För 2000 uppgår de totala anslagen på
statsbudgeten till ca 23,2 miljarder kronor.

EU-budgeten omfattar den Europeiska ge-
menskapens samtliga förväntade inkomster och
utgifter. Budgeten finansieras huvudsakligen av
de s.k. egna medlen, vilka utgörs av avgifter från
medlemsländerna. Budgeten beslutas årligen in-
om ramen för ett fastställt flerårigt budgettak,
s.k. finansiellt perspektiv. Det nuvarande finansi-
ella perspektivet gäller åren 2000-2006. Nivån
för det finansiella perspektivet grundas på rådets
beslut om gemenskapernas egna medel
(94/728/EG, Euroatom), vilket bland annat an-
ger taket för medlemsländernas finansierings-
ansvar för budgeten. Inom ramen för Agenda
2000 beslutades, förutom det nya finansiella
perspektivet, att beslutet om egna medel skall
ändras så att det nya beslutet kan träda i kraft
från och med 2002. Kommissionen lade under
sommaren 1999 fram ett förslag till nytt beslut
som genomför förändringarna enligt Europeiska
rådets beslut. Rådsbehandlingen är ännu inte av-
slutad. Beslut i frågan kräver enhällighet samt
nationellt godkännande av samtliga medlems-
länder. Regeringen kommer att lägga fram ett
förslag för riksdagen när beslutet antagits. Efter-
som rådsbehandlingen ännu inte är avslutad kan
det innebära att det nya beslutet om egna medel
kan bli försenat. Beslutet kommer dock att ha en
retroaktiv verkan vid en eventuell försening.

Ändringen av beslutet om egna medel innebär
att uttaget av mervärdesskattebaserad avgift
minskas till 0,75 % 2002 och till 0,50 % 2004.
Samtidigt ökas den nationella ersättningen för
uppbördskostnader avseende s.k. traditionella
egna medel från 10 % till 25 % fr.o.m. 2001.
Dessutom skall finansieringen av den brittiska
budgetreduktion ändras fr.o.m. 2002 så att finan-

sieringsandelen för Sverige, Nederländerna, Ös-
terrike och Tyskland minskas med 75 % i för-
hållande till nuvarande andel. Förändringen av
finansieringsansvaret för den brittiska budget-
reduktion beräknas minska den svenska avgiften
med cirka 600 miljoner kronor år 2002.

Det finansiella perspektivet ligger numera vä-
sentligt närmare utgiftsnivån för EU-budgeten.
Möjligheten till finansiering av nya utgifter på
EU-budgeten, genom utnyttjande av marginalen
mellan finansiella perspektivet och de faktiska
utgifterna i den årliga EU-budgeten, har därige-
nom minskat. Ett fullt utnyttjande av marginalen
kan leda till behov av revidering av det finansiella
perspektivet för att hantera oförutsedda utgifter.

Beräkningen för utgiftsområde 27 grundas på
fastställd EU-budget för 2000 samt, vad gäller
EU-budgetens utgiftsnivå, på finansiella pers-
pektivet för 2001-2003 (kommissionens revide-
ring till 2001 års prisläge). I förhållande till bud-
getpropositionen innebär detta en höjning av
prognosen för EU-budgetens utgifter, vilket på-
verkar avgiftens nivå särskilt för åren 2002 och
2003. Effekterna av uppgörelsen i Berlin, bl.a.
minskat finansieringsansvar för Storbritanniens
budgetreduktion, har beaktats och påverkar den
svenska EU-avgiften fr.o.m. 2002. Som nämnts
ovan har det formella rådsbeslutet inte fattats,
vilket kan innebära en risk för att beräknad av-
giftsreduktion inte erhålls enligt beslutad tidplan.
Beräkningen beaktar även förutsedda kurseffek-
ter, utfallskorrigeringar m.m. Kommissionens
budgetförslag presenteras i maj. Därigenom kan
beräkningen i budgetpropositionen baseras på
kommissionens budgetförslag för 2001.

193

7 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 100

PROP. 1999/2000:100

Ålderpensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten

Miljoner kronor

Utfall Beräknat

1999 2000

Prognos ____________________________Beräknat

2000 2001 2002 2003

136 095 140 034 139 904 144 686 151 337 158 364

Utgifterna omfattar ålderspension i form av all-
män tilläggspension (ATP) och ålderspension i
form av folkpension till pensionärer som även
uppbär ATP. För år 2000 beräknas de totala
kostnaderna för ålderspensionssystemet vid si-
dan av statsbudgeten uppgå till ca 139,9 miljarder
kronor.

Utgifterna väntas öka med ca 5 miljarder kro-
nor år 2001 och med ca 7 miljarder kronor per år
de två därefter följande åren. De utgiftsbestäm-
mande faktorerna är antalet pensionärer med
ATP (ca 85 % av samtliga ålderspensionärer),
deras genomsnittliga antal ATP-poäng samt
storleken på prisbasbeloppet. Antalet pensionä-
rer ökar för närvarande i måttlig takt, med ca 0,5
% per år. De för närvarande mest betydelsefulla
faktorerna för utgiftsutvecklingen är i stället
prisbasbeloppets utveckling samt utvecklingen av
den genomsnittliga ATP-nivån.

Prisbasbeloppet antas mellan åren 2001 och
2003 öka med ca 2 % per år, vilket innebär en ut-
giftseffekt på ca 3 miljarder kronor per år. Un-
gefär lika stor effekt har ATP-systemets fortsatta

mognad, dvs. att äldre pensionärer med låg eller
ingen ATP successivt ersätts av nytillkommande
pensionärer med avsevärt högre ATP. De senare
har i genomsnitt fler ATP-år och har även fått
högre medelpoäng per år genom reallöneökning-
ar under ett flertal år. För varje år ökar den ge-
nomsnittliga ATP-inkomsten med ca 0,03 pris-
basbelopp eller med ca 2 %. Även detta innebär
de närmaste åren utgiftsökningar med ca 3 mil-
jarder kronor per år. Dessa faktorer förklarar till-
sammans den utgiftsutveckling som förväntas
för ålderspensionssystemet vid sidan av stats-
budgeten.

Den ovan redovisade utgiftsutvecklingen
kommer dock att påverkas av att den bo-
sättningsbaserade del av folkpensionen som i dag
utbetalas från AP-fonden år 2003 kommer att
överföras till utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom. Vidare kommer pensio-
nerna från och med 2002 att räknas upp med det
nya pensionssystemets inkomstindexering i stäl-
let för ATP-systemets prisindexering. Regering-
en avser att i budgetpropositionen för 2001 åter-
komma med beräkningar och prognoser för hur
dessa faktorer kommer att påverka utgiftsut-
vecklingen.

Regeringen avser att i en proposition i maj
2000 lägga fram ett förslag till slutlig utformning
av den automatiska balanseringsmekanism som
kommer att utgöra en integrerad del av det re-
formerade ålderspensionssystemet.

194

Skattefrågor

PROP. 1999/2000:100

8 Skattefrågor

8.1 Inledning

Regeringen tar i detta kapitel upp skattefrågor.
Inledningsvis anges ett antal skattepolitiska prio-
riteringar för de närmaste åren. Därefter lämnas
ett antal förslag på företags- och kapitalskatte-
området samt ett förslag på fastighetstaxerings-
området. Vidare redovisas några i budgetpropo-
sitionen för år 2000 aviserade förslag som
kommer att läggas fram i särpropositioner. Av-
slutningsvis anges de olika förslagens offentlig-
finansiella effekter.

Ärendet och dess beredning

Inom Finansdepartementet har en promemoria -
Vissa skattefrågor för småföretagare - utarbetats
med vissa förenklingsförslag inom kapital- och
företagsbeskattningen. Promemorian har re-
missbehandlats. Promemorian och en samman-
ställning av remissyttrandena finns tillgängliga i
lagstiftningsärendet (dnr Fi2000/627).

Nästa allmänna fastighetstaxering av småhus
skall ske år 2002. Frågan om att skjuta upp denna
taxering till år 2003 har aktualiserats i samband
med att Fastighetstaxeringsutredningen har av-
lämnat sitt betänkande med förslag till föränd-
ringar i de gällande reglerna för fastighetstaxe-
ring (Fastighetstaxering - precision, påverkans-
möjligheter, individuella bedömningar, SOU
2000:10). Vid beredningen av förslaget har syn-
punkter under hand inhämtats från Riksskatte-
verket.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 23 mars 2000 att in-
hämta Lagrådets yttrande över lagförslagen i ka-
pitel 3. Lagrådet har lämnat förslagen utan erin-
ran. Vissa i huvudsak redaktionella ändringar har

gjorts i förhållande till de lagförslag som lämna-
des till Lagrådet.

Förslaget till lag om allmän fastighetstaxering
av småhusenheter år 2003 innebär att tidpunkten
för den allmänna fastighetstaxeringen av småhus
flyttas fram ett år. Förslaget är av sådan enkel be-
skaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse. Något yttrande från Lagrådet har
därför inte inhämtats.

8.2 Skattepolitiska prioriteringar

För att bibehålla de förbättrade offentliga finan-
serna krävs en fortsatt hård prioritering inom
skattepolitiken under de närmaste åren.

För det första prioriteras åtgärder som bidrar
till att förbättra de skattemässiga villkoren för
arbete, utbildning och investeringar i Sverige och
som uppfyller kraven på att vara fördelningspo-
litiskt rättvisa. Till dessa åtgärder räknas förbätt-
rade villkor för små och medelstora företag.

För det andra finns en grupp åtgärder som kan
bli nödvändiga att vidta dels beroende på inter-
nationaliseringen och dess effekter på skatteba-
sernas rörlighet, dels därför att det finns interna
obalanser i skatteuttaget på vissa områden. Ett
exempel på det senare gäller fastighetskatteutta-
get. Inkomstberäkningen för 2001 förutsätter
dels att nuvarande frysning av taxeringsvärdena
upphör, dels att den - för åren 1999-2000 tillfäl-
ligt sänkta - skattesatsen för bostadshyreshus
återgår till 1,5 procent. Den sammanlagda in-
komstförstärkningen har beräknats till 8 miljar-
der kronor (jfr kapitel 6).

För att skapa utrymme för det önskvärda och
nödvändiga bör stark återhållsamhet visas avse-

197

PROP. 1999/2000:100

ende åtgärder som inte stödjer de nämnda prio-
riteringarna. Skatteuttaget på trögrörliga skatte-
baser bör upprätthållas i största möjliga utsträck-
ning. Generella åtgärder prioriteras framför
särregler som urholkar skattebaser, skapar sned-
vridningar och kontrollproblem och som försvå-
rar fortsatt förenkling.

Nedan redovisas först ett antal åtgärder där
ställningstaganden kan väntas i eller i anslutning
till budgetpropositionen för 2001. Därefter
kommenteras internationaliseringens betydelse
för svenska skattebaser och framtida skatte-
struktur.

8.2.1 Inför budgetpropositionen aktuella
åtgärder

Fortsatt inkomstskattereform

Genom förslag i förra årets budgetproposition
har en fjärdedel av den reform som innebär
kompensation för egenavgifter och en minskning
av andelen skattskyldiga med statlig inkomst-
skatt till 15 procent genomförts. Fullföljandet av
reformen - till en tillkommande budgetkostnad
om ca 36 miljarder kronor - är angelägen av både
fördelningspolitiska skäl och för att stödja ar-
betslinjen.

I budgetpropositionen för 2000 gjordes det
fortsatta genomförandet av reformen beroende
av de löpande bedömningarna av de offentliga
finanserna och av det konjunkturpolitiska läget.
Vidare skall en avvägning göras i förhållande till
de behov som finns att säkerställa en tillfreds-
ställande kvalité i de offentliga åtagandena, sär-
skilt för vården, skolan och omsorgen. Dessa
villkor gäller fortfarande.

Fastighetsskatt m.m.

Sedan 1996 har uttaget av fastighetsskatt på bo-
städer kraftigt begränsats genom en rad successi-
va beslut. Taxeringsvärdena har i princip varit
oförändrade sedan 1997 genom att det omräk-
ningsförfarande som infördes 1996 ej tillämpats
som avsett. 1998 sänktes skattesatsen för bo-
stadshus generellt från 1,7 procent till 1,5 pro-
cent. För bostadshyreshusen gäller för åren
1999-2000 en tillfällig sänkning; för innevarande
år är skattesatsen 1,2 procent.

Såväl frysningen av taxeringsvärdena som den
tillfälligt sänkta skattesatsen för hyreshus upphör
2001 — såvitt inte riksdagen fattar nya beslut.
Som tidigare redovisats innebär detta en in-
komstförstärkning med 8 miljarder kronor. I ta-

bell 8.1 redovisas en uppdelning av de olika ingå-
ende komponenterna liksom skattebaser och
skatteintäkter för åren 2000-2001.

ITabell 8.1 Skattebaser och skatteintäkter för småhus och 1 I hyreshus åren 2000-2001. 1
Miljarder kronor och procent	Småhus	Hyreshus
Skattebas (=taxvärden) år 2000, mdkr	877	405
Skatteintäkter år 2000, mdkr	13,1	4,9
Skattebas (=taxvärden) år 2001, mdkr	1147	536
Procentuell förändring skattebas	31	32
Skattehöjningar 2000-2001, mdkr*	4,1	3,2
varav p g a förändrad skattebas	4,1	1,6
varav p g a förändrad skattesats	-	1,6
Fastighetsskatteintäkter år 2001, mdkr	17,2	8,0

Ett fullt genomslag för den mest betydelse-
fulla komponenten - uppjusteringen av taxe-
ringsvärdena - skulle ge högst varierande regio-
nala effekter. Enligt nuvarande bedömningar
skulle taxeringsvärdena stiga kraftigt i vissa re-
gioner; exempelvis skulle de genomsnittliga taxe-
ringsvärdena för Stor-Stockholmsområdet höjas
med i storleksordningen 60 procent. I andra re-
gioner skulle taxeringsvärdena sjunka. Inom ra-
men för de olika regionala genomsnitten kan
finnas betydande variationer för olika delområ-
den och för olika slag av hushåll.

Regeringen bedömer att de effekter som nu
kan förväntas vad gäller förändringar i skatteut-
taget mellan åren 2000 och 2001 inte kan godtas
och avser därför att i budgetpropositionen för
2001 lämna förslag som begränsar ökningen av
skatteuttaget. I de fortsatta övervägandena bör
vidare beaktas Fastighetsbeskattningskommit-
téns arbete - som kommer att presenteras före
sommaren - liksom det betänkande som redan
överlämnats av Fastighetstaxeringsutredningen.

Utöver förändrad fastighetsskatt uppkommer en effekt via höjd förmö-
genhetsskatt med 0,7 miljarder kronor.

198

PROP. 1999/2000:100

8.2.2 Internationaliseringens betydelse
för svenska skattebaser och
framtida skattestruktur

I budgetpropositionen för 1999 redovisade rege-
ringen en kortfattad bedömning av de krav på
det svenska skattesystemet som kan uppkomma i
framtiden - och som redan delvis gör sig gällande
- som ett resultat av den fortgående internatio-
naliseringen av den svenska ekonomin, där
marknaderna för varor och tjänster, liksom ar-
betsmarknaden och kapitalmarknaderna, alltmer
integreras internationellt. I varierande utsträck-
ning kommer detta att påverka rörligheten hos
olika skattebaser och därmed möjligheterna att
varaktigt finansiera våra gemensamma åtaganden.
I takt med detta aktualiseras centrala frågor om
den svenska skattestrukturens framtida utform-
ning och vilken avvägning som skall göras mellan
å ena sidan internationaliseringens krav, å andra
sidan interna krav på systematik i skattesystemet
och på en fördelningspolitiskt rättvis fördelning
av det samlade skatteuttaget.

Under senare tid har diskussionen kring dessa
frågor intensifierats och olika bedömningar och
rekommendationer presenterats. Den senaste
långtidsutredningen har uppmärksammat frågan,
bl.a. dess kopplingar till möjligheten att finansie-
ra de av demografiska förändringar ökande an-
språken på offentligt finansierade tjänster inom
vården och omsorgen. Finansmarknadsutred-
ningen (SOU 2000:11) har i sin analys av den
framtida konkurrenskraften hos den svenska fi-
nansiella sektorn behandlat skatternas betydelse,
särskilt skatterna på kapitalinkomster och för-
mögenheter.

Den internationella integrationen ökar också
konkurrensen om investeringar, företag och ar-
betskraft. I Sverige måste därför finnas goda för-
utsättningar för riskvilligt kapital, entreprenör-
skap och arbete.

De utmaningar den framtida skattepolitiken
kommer att ställas inför gör det angeläget att få
till stånd fördjupade bedömningar och kartlägg-
ningar av olika slag. Det handlar bl.a. om be-
dömningar av i vilket tidsperspektiv olika an-
passningskrav kommer att uppstå. Men det gäller
också analyser av de förutsättningar för skatte-
politiken som ges av våra internationella åtagan-
den i olika avseenden, EU-medlemsskapet inkl,
ett eventuellt svenskt deltagande i EU:s valuta-
union samt även andra internationella regelverk
av betydelse. Mot denna bakgrund avser rege-
ringen att inom kort tillsätta en utredning med

uppgift att förbättra underlaget för den framtida
skattepolitiken i dessa avseenden.

8.3 Företags- och kapitalskattefrågor

Regeringen lämnar i detta avsnitt förslag på vissa
regelförenklingar. Förslagen har särskild betydel-
se för de mindre företagen.

Av rättvise- och förenklingsskäl föreslås vissa
ändringar av reglerna om avdrag för ökade lev-
nadskostnader vid tjänsteresa och resa i närings-
verksamhet. Anställda skall vid beskattningen
behandlas lika oavsett om traktamente betalas ut
eller inte och näringsidkare skall i princip be-
handlas på samma sätt som anställda. De nya
reglerna föreslås tillämpas första gången vid 2002
års taxering.

Vidare föreslås generösare och enklare av-
dragsregler för utgifter vid ombyggnad av lokaler
i samband med byte av hyresgäst. Detta möjlig-
gör ett mer effektivt utnyttjande av det kommer-
siella fastighetsbeståndet. De nya reglerna om ett
utvidgat reparationsbegrepp föreslås gälla änd-
ringsarbeten som påbörjats från och med den
1 januari 2000.

För att ytterligare förbättra villkoren för ex-
tern kapitalförsörjning till onoterade bolag och
för att förenkla systemet föreslås att kapitalför-
luster på marknadsnoterade delägarrätter skall
kunna kvittas mot vinster på onoterade aktier.
Vidare föreslås att kapitalvinst respektive kapi-
talförlust vid avyttring av andel i s.k. biandfond i
sin helhet skall ingå i kvittningssystemet. De nya
reglerna föreslås gälla för vinster och förluster
som uppkommit från och med den 1 januari
2000.

En utgångspunkt för den fortsatta framställ-
ningen är reglerna och terminologin i inkomst-
skattelagen (1999:1229), IL, som trädde i kraft
den 1 januari 2000 och som skall tillämpas första
gången vid 2002 års taxering (prop. 1999/2000:2,
bet. 1999/2000:SkU2, rskr. 1999/2000:117). En-
ligt lagen (1999:1230) om ikraftträdande av in-
komstskattelagen, ILP, upphörde kommunal-
skattelagen (1928:370, KL) och lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, SIL att gälla den 1 janu-
ari 2000. De upphävda lagarna skall dock tilläm-
pas vid 2001 års taxering.

199

PROP. 1999/2000:100

8.3.1 Avdrag för ökade levnadskostnader
vid tjänsteresor och resor i
näringsverksamhet

8.3.1.1 Gällande rätt

Inkomstslaget tjänst

Huvudregeln i samtliga inkomstslag är enligt
9 kap. 2 § IL att den skattskyldiges levnadskost-
nader och liknande utgifter inte får dras av. I
12 kap. 6-17 §§ IL finns bestämmelser om att
utgifter för ökade levnadskostnader i samband
med tjänsteresor utanför den vanliga verksam-
hetsorten ändå får dras av om vissa förutsätt-
ningar är uppfyllda. Reglerna innebär i huvudsak
följande.

För att avdrag skall få göras krävs att tjänstere-
san är förenad med övernattning. Som ökade
levnadskostnader räknas utgifter för logi, ökade
utgifter för måltider samt diverse småutgifter.

Om arbetet utanför den vanliga verksam-
hetsorten varit förlagt till samma ort under mer
än tre månader i följd får avdrag i stället göras en-
ligt bestämmelserna om tillfälligt arbete. En
tjänsteresa anses pågå i en följd om den inte bryts
av uppehåll som beror på att arbetet förläggs till
en annan ort under minst fyra veckor.

Med vanlig verksamhetsort avses ett område
inom 50 kilometer från den skattskyldiges
tjänsteställe. Som vanlig verksamhetsort be-
handlas också ett område inom 50 kilometer från
den skattskyldiges bostad. Tjänstestället är den
plats där den skattskyldige utför huvuddelen av
sitt arbete. Utförs detta under förflyttning eller
på arbetsplatser som hela tiden växlar, anses i re-
gel den plats där den skattskyldige hämtar och
lämnar arbetsmaterial eller förbereder och avslu-
tar sina arbetsuppgifter som tjänsteställe. Speci-
ella regler gäller för vissa arbeten inom bygg-
nads- och anläggningsbranschen, för reservoffi-
cerare, nämndemän m.fl. och för skattskyldiga
som under en begränsad tid arbetar vid någon av
Europeiska unionens institutioner eller organ el-
ler vid Europaskolorna men som får den huvud-
sakliga lönen för arbetet från en annan arbetsgi-
vare.

Vid beräkningen av avdraget används för
tjänsteresa i Sverige ett maximibelopp och för
tjänsteresa utomlands ett normalbelopp för re-
spektive land. Avdraget beräknas för hel eller
halv dag. Som hel dag behandlas också avreseda-
gen om resan påbörjas före kl. 12.00 och hemre-
sedagen om resan avslutas efter kl. 19.00. Som
halv dag behandlas avresedagen om resan påbör-

jas kl. 12.00 eller senare och hemkomstdagen om
resan avslutas kl. 19.00 eller tidigare. Maximibe-
loppet är 0,5 procent av prisbasbeloppet, avrundat
till närmaste tiotal kronor. För 2000 års taxering
uppgår det till 180 kr. Normalbeloppet för varje
land motsvarar den normala ökningen av lev-
nadskostnaderna under en hel dag för frukost,
lunch och middag som består av en rätt på re-
staurang av normal standard samt för småutgif-
ter. Om det finns särskilda skäl, får normalbe-
loppet avse ökade utgifter för måltider på en
restaurang av bättre standard.

Om den anställde under en tjänsteresa samma
dag uppehåller sig i mer än ett land bestäms av-
draget efter vad som gäller för vistelse i det land
där han uppehållit sig den längsta delen av dagen
(kl. 06.00-24.00). Avdrag för ökade levnads-
kostnader skall minskas med värdet av kostför-
måner som den skattskyldige fått, förutom såda-
na kostförmåner på allmänna transportmedel
som enligt 11 kap. 2 § IL inte skall tas upp av den
anställde.

För merutgifter för måltider och småutgifter
gäller olika regler beroende på om den anställde
fått ersättning för sådana merutgifter från sin ar-
betsgivare, s.k. dagtraktamente, eller inte.

Om den skattskyldige fått dagtraktamente för
en tjänsteresa i Sverige, skall ett belopp som mot-
svarar ersättningen dras av. För varje hel dag som
tagits i anspråk för resan skall avdraget uppgå till
högst ett maximibelopp och för varje halv dag till
högst ett halvt maximibelopp. Visar den skatt-
skyldige att den sammanlagda utgiftsökningen
under samtliga tjänsteresor under beskatt-
ningsåret i en och samma tjänst varit större än
det schablonmässigt beräknade avdraget skall i
stället ett belopp som motsvarar den faktiska ut-
giftsökningen dras av.

Om den skattskyldige fått dagtraktamente för
tjänsteresa utomlands skall ett belopp som mot-
svarar ersättningen dras av. För varje hel dag som
tagits i anspråk för resan får avdraget uppgå till
högst ett normalbelopp och för varje halv dag till
högst ett halvt normalbelopp. Visar den skatt-
skyldige att utgiftsökningen under en tjänsteresa
varit större än avdraget beräknat på detta sätt
skall i stället ett belopp som motsvarar den fak-
tiska utgiftsökningen dras av.

En skattskyldig som inte fått dagtraktamente
men som gör sannolikt att han haft ökade utgif-
ter för måltider och småutgifter skall göra avdrag
för varje hel dag med ett halvt maximibelopp vid
tjänsteresa i Sverige och med ett halvt normal-
belopp vid tjänsteresa utomlands. Denna katego-

200

PROP. 1999/2000:100

ri anställda har inte rätt att få avdrag för sina fak-
tiska utgifter och inte heller rätt att få schablo-
navdrag för halva dagar.

Reglerna om avdrag för logi är desamma för
båda kategorierna anställda. Utgift för logi skall
dras av. Om den skattskyldige inte kan visa vil-
ken utgift han har haft, skall ett halvt maximibe-
lopp per natt dras av vid tjänsteresa i Sverige och
ett halvt normalbelopp vid tjänsteresa utom-
lands.

Reglerna om avdrag för logiutgifter ändrades
år 1999 (prop. 1998/99:83, bet. 1998/99:SkU17,
SFS 1999:317). Tidigare hade skattskyldiga som
inte uppbar nattraktamente endast rätt till avdrag
för faktiska logikostnader. Om den faktiska ut-
giften inte kunde visas fanns ingen rätt till avdrag
och den skattskyldige fick med beskattade peng-
ar bekosta den merutgift som boendet medförde,
t.ex. boende i husvagn, fritidsbostad, olika for-
mer av inneboende och dylikt. Regeringen ansåg
att olikheten i den skattemässiga behandlingen av
personer som i stort sett befann sig i identiska
situationer inte var motiverad. Man borde sträva
efter att skattemässigt likabehandla dem som ar-
betar tillfälligt utanför bostadsorten, oavsett om
arbetet utförs inom ramen för en tjänsteresa eller
på annat sätt. Av rättvise- och förenklingsskäl
skulle även anställda som inte uppbar nattrakta-
mente få göra avdrag för logikostnader med
schablonbelopp. Ett par remissinstanser ansåg att
det av lagtexten skulle framgå att den skattskyl-
dige måste kunna göra sannolikt att någon kost-
nad för logi förekommit för att avdrag med
schablonbelopp skulle få göras. Regeringen dela-
de inte denna uppfattning. Grunden för avdrags-
rätt var att övernattning skett på arbetsorten.
Redan detta förhållande måste enligt regeringen
vara tillräckligt för att anse det som sannolikt att
kostnader för logi har uppkommit. Däremot
måste givetvis den skattskyldige fullgöra sin be-
visbörda i fråga om att han övernattat på ar-
betsorten (prop. 1998/99:83 s. 24). Riksdagen
godtog detta synsätt.

Utredningen om ökade levnadskostnader
m.m. har i sitt slutbetänkande Förmåner och
ökade levnadskostnader (SOU 1999:94) föresla-
git att även reglerna om avdrag för måltider och
småutgifter skall bli desamma för båda kategori-
erna anställda. Anställda som inte fått trakta-
mente bör ha rätt till avdrag enligt samma scha-
blon som anställda som fått traktamente. De
som fått traktamente skall oavsett traktamentets
storlek alltid ha rätt till avdrag med hela schablo-
nen. Dessutom skall skattskyldiga som inte fått

traktamente kunna få avdrag för sin verkliga ut-
giftsökning om de kan visa att denna är större än
schablonavdraget. Som skäl för förslaget har i
huvudsak angetts att båda kategorierna anställda
kan förutsättas ha likartade merutgifter vid
tjänsteresor.

Inkomstslaget näringsverksamhet

I likhet med vad som gäller för anställda kan nä-
ringsidkare få göra avdrag för ökade levnads-
kostnader vid resa i näringsverksamheten utanför
den vanliga verksamhetsorten. Det finns dock,
utom för yrkesfiskare, inte några regler om av-
dragsrätt i inkomstslaget näringsverksamhet.
Avdragsrätt anses föreligga enligt de allmänna
reglerna i 13 kap. 1 § och 16 kap. 1 § första
stycket IL om att utgifter på grund av närings-
verksamhet räknas till inkomstslaget närings-
verksamhet och att utgifter för att förvärva och
bibehålla inkomster får dras av som kostnad i in-
komstslaget. Det är näringsidkarens verkliga
merutgifter vid resan som är avdragsgilla. Han
måste kunna visa att sådana utgifter uppkommit
och även hur stora de varit.

För yrkesfiskare finns en särskild bestämmelse
i 16 kap. 36 § IL. En yrkesfiskare får göra avdrag
för ökade levnadskostnader på grund av fiske
utanför hemorten om resan är förenad med
övernattning. Riksskatteverket har meddelat re-
kommendationer m.m. (RSV S 1994:23) om så-
dana avdrag att tillämpas fr.o.m. kalenderåret
1994. Enligt dessa får avdraget beräknas med ut-
gångspunkt i bestämmelserna om maximibelopp
för avdrag i inkomstslaget tjänst. Schablonbelop-
pet per dag uppgår till hälften av maximibelop-
pet.

Riksskatteverket har i en framställning till Fi-
nansdepartementet föreslagit att avdrag för öka-
de levnadskostnader i form av måltider och små-
utgifter vid resa i näringsverksamheten som
medför övernattning utanför den vanliga verk-
samhetsorten skall kunna göras enligt schablon
även i inkomstslaget näringsverksamhet analogt
med vad som gäller för anställda som inte uppbär
traktamente (dnr Fil999/2994). Av förslaget
framgår att skattemyndigheterna ofta godtar en
schablon för kostfördyring i analogi med vad
som gäller avdrag för löntagare som inte fått
traktamente. Verket anser, främst av förenk-
lingsskäl, att samma schablonregler bör gälla för
näringsidkare som för anställda som inte fått
traktamente. I den mån näringsidkaren önskar
avdrag med verklig fördyring enligt bokförda ve-
rifikationer skall det vara tillåtet även i fortsätt-

201

PROP. 1999/2000:100

ningen. Samma avdragsprincip skall dock gälla
för samtliga resor samma år. Vidare anser verket
att de särskilda reglerna för yrkesfiskare kan ut-
mönstras om förslaget genomförs.

8.3.1.2 Överväganden och förslag

Avdrag för skattskyldiga som inte fått traktamente

Regeringens förslag: Skattskyldiga skall be-
handlas lika från avdragssynpunkt oavsett om
traktamente betalas ut eller inte. Båda kategori-
erna skattskyldiga skall dra av utgifter för målti-
der och småutgifter med de belopp som gäller
för skattskyldiga som fått traktamente.

Promemorians förslag: Stämmer överens med
regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstan-
serna som yttrat sig i frågan tillstyrker förslagen.
Riksskatteverket vill gå längre och anser att man
bör eliminera den skattemässiga skillnad som
finns mellan skattskyldiga som fått respektive
inte fått traktamente även efter tre-
månadersperiodens utgång. Hovrätten för Västra
Sverige tillstyrker förslaget för skattskyldiga som
inte fått traktamente men avstyrker en ändring
för dem som fått traktamente. Hovrätten anser
att en viktig invändning mot en ändring är att det
synes kräva ett delvis ändrat be-
skattningsförfarande. Enligt gällande regler före-
ligger ingen obligatorisk kontrolluppgiftsskyl-
dighet för arbetsgivaren så länge traktamentena
håller sig inom schablonbeloppen och arbetsgiva-
ren behöver inte heller göra skatteavdrag på den-
na del av ersättningen till den anställde. Om
promemorians förslag genomförs måste det för-
utsättas att skattemyndigheten får tillgång till
uppgifter om antalet tjänsteresor etc. Detta
skulle innebära merarbete både för arbetsgivarna
i form av ökad kontrolluppgiftsskyldighet och
för skattemyndigheterna genom att fler uppgif-
ter skall granskas. Kammarrätten i Stockholm har
i sak inget att invända mot att skattskyldiga skall
behandlas lika oavsett om traktamente betalas ut
eller inte men anser att den föreslagna utvidg-
ningen av avdragsmöjligheterna för skattskyldiga
som inte fått traktamente i någon mån kan
komma att innebära kontrollproblem för skat-
temyndigheten. För att begränsa problemen bör

en utökad uppgiftsskyldighet för arbetsgivare
övervägas.

Skälen för regeringens förslag: Numera görs
inte någon skillnad mellan skattskyldiga som fått
respektive inte fått traktamente när det gäller
rätten till avdrag för logiutgifter vid tjänsteresor.
I samband med att de nya reglerna infördes ut-
talade regeringen (prop. 1998/99:83 s. 24) att en
olikhet i den skattemässiga behandlingen av per-
soner som i stort sett befinner sig i identiska si-
tuationer inte är motiverad. Personer som är på
tjänsteresa på samma plats under liknande för-
hållanden kan även förutsättas ha en likartad si-
tuation beträffande merutgifter för måltider och
småutgifter, oberoende av om traktamente beta-
las ut eller inte. Det talar för att avdragsreglerna
bör vara desamma för båda grupperna. Det är ex-
empelvis rimligt att avdrag för båda kategorierna
skattskyldiga skall kunna göras med de schablon-
belopp som utgör avdragsgräns för skattskyldiga
som fått traktamente.

Skattskyldiga som inte fått traktamente har,
under förutsättning att de gör sannolikt att de
haft merutgifter, för närvarande rätt till avdrag
med hälften av de belopp som utgör avdrags-
gräns för skattskyldiga som fått traktamente.
Schablonbeloppen för dessa skattskyldiga bör
höjas till samma nivå som de nuvarande avdrags-
gränserna för skattskyldiga som fått traktamente.
Detta innebär även att skattskyldiga som inte fått
traktamente, i motsats till vad som hittills gällt,
kommer att få avdrag för merutgifter för halva
dagar. Liksom hittills bör det krävas att en skatt-
skyldig som inte fått traktamente gör sannolikt
att han har haft merutgifter för måltider och
småutgifter för att avdrag skall få göras.

För skattskyldiga som fått traktamente gäller
att schablonavdraget inte får överstiga ersätt-
ningen, även om denna är lägre än de belopp som
utgör avdragsgräns. Av rättviseskäl bör även des-
sa skattskyldiga ha rätt till avdrag med helt scha-
blonbelopp oavsett om ersättningen uppgått till
detta belopp eller inte.

Skattskyldiga som inte fått traktamente har,
till skillnad från dem som fått sådant, inte rätt att
göra avdrag för sina verkliga merutgifter för
måltider och småutgifter. Det finns inte något
skäl till fortsatt särbehandling i det avseendet.
Hädanefter bör därför även dessa skattskyldiga
ha rätt till avdrag för sina verkliga utgifter om de
kan visa att dessa varit högre än schablonavdra-
get. Reglerna bör utformas på samma sätt som
för anställda som fått traktamente. Det bör såle-
des krävas att den verkliga utgiftsökningen för

202

PROP. 1999/2000:100

samtliga resor inom Sverige varit större än avdra-
get beräknat enligt schablon. När det gäller en
resa utomlands bör det räcka att de faktiska ut-
gifterna under just den resan varit högre än scha-
blonavdraget.

Reglerna om avdrag för ökade levnadskostna-
der vid tjänsteresa kommer liksom hittills inte att
gälla efter den tidpunkt då arbetet varit förlagt
till samma ort under mer än tre månader i en
följd. Då gäller i stället särskilda regler om avdrag
vid tillfälligt arbete på annan ort (12 kap. 18-
22 §§ IL). Avdragsrätten är inte utformad på ett
likartat sätt för skattskyldiga som fått trakta-
mente och sådana som inte fått det. Utredningen
om avdrag för ökade levnadskostnader m.m. har
i sitt slutbetänkande Förmåner och ökade lev-
nadskostnader (SOU 1999:94) föreslagit änd-
ringar av dessa regler som bl.a. innebär att de två
kategorierna skattskyldiga skall behandlas på ett
likartat sätt. Under promemorians remissbe-
handling har önskemål framförts om att göra så-
dana ändringar redan nu. Regeringen delar upp-
fattningen att inte minst förenklingsskäl talar för
en förändring. Med hänsyn till bl.a. att utred-
ningens förslag ännu inte remissbehandlats bör
dock frågan om avdrag vid tillfällig anställning
tas upp vid ett senare tillfälle. Något förslag läggs
därför inte fram i detta lagstiftningsärende.

Skattekontrollutredningen har i slutbetänkan-
det Självdeklaration och kontrolluppgifter - för-
enklade förfaranden (SOU 1998:12) föreslagit
ett flertal ändringar i reglerna om kontrollupp-
gifter. Förslagen i betänkandet bereds för närva-
rande i Regeringskansliet. Frågan om behov av
en utökad kontrolluppgiftsskyldighet vid avdrag
för ökade levnadskostnader, som berörts av vissa
remissinstanser, kommer att ses över i det sam-
manhanget.

Förslagen medför ändringar i 12 kap. 14—16 §§
IL.

Avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet

Regeringens förslag: Enskilda näringsidkare och
fysiska personer som är delägare i handelsbolag
skall ha rätt till schablonavdrag för ökade lev-
nadskostnader vid resa i näringsverksamheten
som varit förenad med övernattning utanför den
vanliga verksamhetsorten. Principerna för avdra-
gen skall vara desamma som för anställda.

Promemorians förslag: Stämmer i sak överens
med regeringens.

Remissinstanserna: De remissinstanser som
yttrat sig i frågan tillstyrker förslagen. Riksskatte-
verket anser dock inte - i linje med hur verket ser
på reglerna för anställda - att det finns tillräckliga
skäl att avvakta med att införa särskilda bestäm-
melser för tid efter tre månader. Även Näringsli-
vets skattedelegation, Företagarnas Riksorganisa-
tion, Svenska Revisorsamfundet SRS och
Tjänstemännens Centralorganisation anser att nä-
ringsidkare efter tremånadersperiodens utgång i
avdragshänseende bör likställas med anställda
som erhåller traktamente.

Skälen för regeringens förslag: För enskilda
näringsidkare finns inte några regler om rätt till
schablonavdrag för ökade levnadskostnader vid
resa i näringsverksamheten som är förenad med
övernattning utanför den vanliga verksam-
hetsorten. Motsvarande gäller fysiska personer
som är delägare i handelsbolag. Skattemyndig-
heterna har ändå i praktiken ofta tillåtit schab-
lonavdrag för merutgifter för kost och småut-
gifter med samma belopp som gäller för anställda
som inte fått traktamente. Av rättvise- och för-
enklingsskäl bör det införas lagregler om rätt till
schablonavdrag för näringsidkare. Utgångs-
punkten vid utformandet av de nya reglerna bör
vara bestämmelserna i inkomstslaget tjänst, med
beaktande av förslagen avseende skattskyldiga
som inte fått traktamente.

För att avdrag enligt schablon skall få göras
bör i första hand krävas att resan skett utanför
den vanliga verksamhetsorten samt att den varit
förenad med övernattning. Begreppet vanlig
verksamhetsort bör ha samma innebörd som i
inkomstslaget tjänst.

Schablonavdrag för merutgifter för måltider och
småutgifter bör få göras med samma belopp som
gäller för anställda. I likhet med vad som gäller
för anställda som inte fått traktamente bör det
för rätt till avdrag krävas att näringsidkaren gör
sannolikt att han har haft merutgifter. Det skall
finnas kvar en möjlighet att få avdrag för de fak-
tiska utgifterna om näringsidkaren kan visa att
dessa är högre än schablonavdraget. För resa i
Sverige bör krävas att utredningen avser samtliga
resor i näringsverksamheten under året. För resa
utomlands räcker det att utredningen avser den
aktuella resan.

Vidare bör en enskild näringsidkare liksom en
anställd få göra schablonavdrag för logi när han
inte kan visa vilka verkliga utgifter han haft för
övernattning utanför den vanliga verksam-

203

PROP. 1999/2000:100

hetsorten. Det bör inte krävas att näringsidkaren
gör sannolikt att han haft utgifter för logi för att
schablonavdrag skall få göras. Grunden för av-
dragsrätt är att övernattning skett på arbetsorten.
Däremot måste han givetvis fullgöra sin bevis-
börda i fråga om att han övernattat på sistnämn-
da ort (jfr prop. 1998/99:83 s. 24). Schablonav-
draget för näringsidkare bör uppgå till samma
belopp som för anställda.

De föreslagna reglerna bör förutom av enskil-
da näringsidkare även kunna tillämpas av fysiska
personer som är delägare i handelsbolag.

Förslagen innebär att en ny bestämmelse om
avdrag för ökade levnadskostnader för närings-
idkare vid resa i näringsverksamheten utanför
den vanliga verksamhetsorten förs in i 16 kap. IL.

Anställda har inte rätt att tillämpa reglerna om
ökade levnadskostnader vid tjänsteresa när arbe-
tet utanför den vanliga verksamhetsorten pågått
mer än tre månader. I stället gäller särskilda reg-
ler om avdrag vid tillfälligt arbete på annan ort.
Inte heller näringsidkare bör ha rätt att få göra
schablonavdrag enligt de principer som gäller för
tjänsteresa när tre månader har gått. Liksom för
anställda bör en resa anses pågå i en följd om den
inte bryts av uppehåll som beror på att arbetet
förläggs till en annan ort under minst fyra veck-
or. Reglerna om avdrag efter tremånadersperio-
dens utgång är inte desamma för anställda som
fått traktamente som för anställda som inte fått
det. Regeringen har gjort bedömningen (se före-
gående avsnitt) att en ändring av de reglerna inte
bör ske utan ytterligare beredning. Eftersom en
utgångspunkt bör vara att reglerna för anställda
och näringsidkare samordnas även i detta avse-
ende bör frågan om näringsidkarnas avdragsrätt
tas upp i anslutning till att reglerna om avdrag
efter tremånadersperiodens utgång i inkomstsla-
get tjänst behandlas.

När generella regler om avdrag för ökade lev-
nadskostnader införs för samtliga näringsidkare
kan det hävdas att den särskilda regeln i 16 kap.
36 § IL om yrkesfiskaravdrag inte längre behövs.
Utredningen om konkurrenssituationen för det
svenska yrkesfisket har i betänkandet Yrkesfis-
kets konkurrenssituation (SOU 1999:3) bl.a. fö-
reslagit ändringar i regeln. En lagrådsremiss om
ett särskilt skatteavdrag för yrkesfiskare förbe-
reds för närvarande (jfr avsnitt 8.5).

8.3.2 Det utvidgade reparationsbegreppet

Regeringens förslag: Generösare avdragsregler
införs för utgifter vid ombyggnad av lokaler i
samband med byte av hyresgäst. Det s.k. ut-
vidgade reparationsbegreppet ändras så att det
klart framgår att även sådana ändringsarbeten på
en byggnad som kan anses normala i fastighets-
förvaltning omfattas.

Promemorians förslag: Stämmer överens med
regeringens.

Remissinstanserna: De flesta instanserna till-
styrker förslaget. Riksskatteverket framhåller att
förslaget innebär förenklingar, men efterlyser ett
förtydligande huruvida nyttjanderättshavare
omfattas. Sveriges Byggindustrier, Sveriges Fastig-
hetsägareförbund och Näringslivets skattedelega-
tion anser att de generösare avdragsreglerna även
skall omfatta mer genomgripande ändringar av
byggnadens användningssätt, som att bygga om
bostäder till affärs- och kontorslokaler. Lantbru-
karnas Riksförbund framhåller att det i dagens
lantbruk blir mer och mer vanligt att man ändrar
produktionsinriktning och därigenom använd-
ningen av ekonomibyggnader, t.ex. övergång
från svinproduktion till hästuppfödning. Skall
sådana ändringar av byggnadens användningssätt
inte omfattas av avdragsrätten bör detta klart an-
ges i lagtexten. Sveriges Jordägareförbund och
KIBRA Skattejuridiska Byrån AB anför att det är
oklart hur det utvidgade reparationsbegreppet
skall tillämpas på privatbostäder som skattemäs-
sigt får redovisas som näringsfastigheter och fö-
reslår att frågan klargörs.

Sveriges Advokatsamfund anför att det angivna
syftet - att det utvidgade reparationsbegreppet
skall omfatta även s.k. hyresgästanspassningar,
men inte mer genomgripande ändringar av
byggnadens användningssätt - bör framgå klara-
re av lagtexten.

Bakgrunden till regeringens förslag: I regel
får utgifter för reparation och underhåll av en
byggnad dras av omedelbart medan utgifter för
ny-, till- eller ombyggnad skall räknas in i an-
skaffningsvärdet och dras av genom årliga vär-
deminskningsavdrag. Värdeminskningsavdragen
skall beräknas enligt avskrivningsplan efter en
viss procentsats per år på byggnadens anskaff-
ningsvärde. Procentsatsen skall bestämmas med
hänsyn till byggnadens ekonomiska livslängd.

204

PROP. 1999/2000:100

För vissa ändringsarbeten gäller ett utvidgat
reparationsbegrepp. Enligt 19 kap. 2 § andra
stycket IL får utgifter för sådana ändringsarbeten
på en byggnad som kan anses normala i den be-
drivna verksamheten behandlas som utgifter för
reparation och underhåll. Hit räknas inte åtgär-
der som innebär en väsentlig förändring av
byggnaden.

Bestämmelsen fick sin nuvarande utformning
vid införandet av IL. I KL hade motsvarande
stadgande en något fylligare lydelse (punkt 3 av
anvisningarna till 23 §). Som exempel på änd-
ringsarbeten som normalt medför avdrag angavs
där upptagande av nya fönster- och dörröpp-
ningar samt flyttning av innerväggar och inred-
ning i samband med omdisponering av lokaler.
Vidare angavs som exempel på åtgärder som in-
nebär en väsentlig förändring att ett djurstall eller
en verkstadsbyggnad byggs om för att i stället
användas för ett helt annat ändamål. På förslag av
Skattelagskommittén ströks exemplen. Vidare
föreslog kommittén att bestämmelsen skulle
omfatta sådana ändringsarbeten som var normala
i näringsverksamheten. Uttrycket "i den bedrivna
verksamheten" kom dock att behållas eftersom
någon utvidgning av bestämmelsens tillämp-
ningsområde inte var avsedd (prop. 1999/2000:2
del 2 s. 248).

Många anser att bestämmelsen i rättspraxis
getts en alltför restriktiv tolkning. Avdrag brukar
vägras för ändringsarbeten som fastighetsägaren
bekostar i samband med byte av hyresgäst om
den nye hyresgästen driver annan slags verksam-
het än den föregående. Som exempel på fall där
avdrag vägrats kan nämnas ombyggnad av en lo-
kal för färghandel till lokaler för två nya verk-
samheter, den ena för affärsändamål och den
andra för kontor. Sveriges Byggindustrier, Sveri-
ges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) och
Sveriges Fastighetsägareförbund har i en fram-
ställning hos Finansdepartementet föreslagit att
det utvidgade reparationsbegreppet vidgas ytter-
ligare (dnr. 1631/94). Förbunden framhåller att
det är fråga om utgifter som varje fastighetsägare
måste räkna med att få vidkännas i sin löpande
förvaltning. Avdrag bör enligt förbunden få gö-
ras även för det fall syftet med ombyggnaden är
att bereda en ny hyresgäst ändamålsenliga loka-
ler. Detta bör gälla även om den nya hyresgästen
driver en annan slags verksamhet än den föregå-
ende. Verksamhetsbedömningen bör göras med
utgångspunkt i fastighetsägarens förhållanden.
För den som bedriver fastighetsförvaltning med
uthyrning av lokaler torde det vara normalt att

räkna med skifte av hyresgäster och ändringsar-
beten som föranleds av det.

Skälen för regeringens förslag: Det nuvaran-
de utvidgade reparationsbegreppet framstår i vis-
sa avseenden som alltför begränsat. Många nä-
ringsidkare anser att gällande regler är svåra att
förstå och tillämpa. Bedömningen av vad som
kan anses vara normala ändringsarbeten görs
utifrån den verksamhet som bedrivs i den uthyr-
da lokalen. Detta kan medföra att många bygg-
nadsarbeten inte kommer till stånd. Fastighetsfö-
retag kan föredra att låta lokaler stå tomma långa
perioder i avvaktan på en hyresgäst som inte har
behov av reparations- och ändringsarbeten eller
som driver verksamhet av samma slag som den
föregående hyresgästen. Nuvarande skatteregler
kan därför sägas motverka ett effektivt utnytt-
jande av det kommersiella fastighetsbeståndet.
Reglerna bör ändras så att utgifter för repara-
tions- och ändringsarbeten får dras av omedel-
bart även om arbetena vidtas i samband med byte
av hyresgäst.

Det utvidgade reparationsbegreppet bör ut-
formas så att verksamhetsbedömningen i stället
görs utifrån vad som kan anses normalt i den
skattskyldiges näringsverksamhet. Det bör såle-
des göras en bedömning av antingen fastighets-
ägarens eller hyresgästens verksamhet, beroende
på vem av dem som bekostar ändringsarbetena.
Svarar fastighetsägaren för arbetena och består
dennes verksamhet i uthyrning av lokaler för af-
färs- och kontorsändamål bör avdrag således
kunna få göras för sådana ändringsarbeten som
man normalt kan räkna med i näringsverksam-
heten. Detta bör gälla även om ändringsarbetena
sammanhänger med ett byte av hyresgäst, en
sammanslagning av två intilliggande lokaler eller
en delning av en lokal.

Bestämmelserna om avdrag för reparation och
underhåll, inklusive det utvidgade reparationsbe-
greppet, gäller således även för arbeten som be-
kostas av nyttjanderättshavaren. Detta följer av
den allmänna bestämmelsen om att utgifter för
att förvärva och bibehålla inkomster skall dras av
som kostnad (16 kap. 1 § IL och 23 § KL). Be-
stämmelserna i 19 kap. 2-25 §§ IL gäller alla nä-
ringsidkare och inte enbart fastighetsägare. Sva-
rar hyresgästen för ändringsarbetena och är dessa
att anse som normala i dennes näringsverksam-
het får avdrag göras förutsatt att det inte är fråga
om en väsentlig förändring av byggnadsdelen.

Några remissinstanser föreslår att även vä-
sentliga förändringar i en byggnads användnings-
sätt skall anses normala och således omfattas av

205

PROP. 1999/2000:100

det utvidgade reparationsbegreppet. I annat fall
föreslås att det i lagtexten klart anges vilka åtgär-
der som innebär en väsentlig förändring av bygg-
naden eller dess användningssätt. En förändring
av det utvidgade reparationsbegreppet till att
omfatta mer genomgripande ändringar av bygg-
nadens användningssätt, såsom när bostadslä-
genheter byggs om till affärs- och kontorslokaler
går klart utöver vad som åsyftas med lagstift-
ningen. Detsamma gäller ingrepp i bärande kon-
struktioner eller den nya stommen för vatten och
avlopp i annan bemärkelse än utbyte av befintliga
stammar. Enligt regeringens uppfattning förelig-
ger inte tillräckliga skäl för en så genomgripande
förändring. Det är knappast heller möjligt att
utforma lagtexten på ett sådant sätt att det exakt
går att utläsa vilka arbeten som i varje givet fall
kan komma att omfattas av regeln. Avgränsning-
en av reparation och ombyggnad är till sin ka-
raktär beroende av bedömningar i det enskilda
fallet. Regeringen är därför inte beredd att föreslå
någon ändring av gällande rätt i dessa hänseen-
den utan hänvisar till den praxis som vuxit fram
genom åren.

Före 1990 års skattereform gällde det utvidga-
de reparationsbegreppet generellt i inkomstslaget
rörelse. För inkomst av jordbruksfastighet var
det begränsat till ändringsarbeten på ekonomi-
byggnader. I inkomstslaget annan fastighet gäll-
de det endast för den del av fastigheten som inte
användes för bostadsändamål. I samband med
skattereformen gjordes bestämmelsen tillämplig
på hela inkomstslaget näringsverksamhet. Det
utvidgade reparationsbegreppet gäller därför
även näringsfastigheter som innehåller bostäder.
Någon klar praxis har ännu inte utvecklat sig
men utgifter för ändrad rumsindelning i bo-
stadslägenheter brukar i den praktiska
rättstillämpningen anses omedelbart avdragsgilla
så länge användningen till bostad består (jfr
Riksskatteverkets handledning för beskattning
vid 1999 års taxering s. 518).

Till näringsfastighet räknas också sådana små-
hus på lantbruksenhet som, om ägaren begär det,
inte skall räknas som privatbostad (2 kap. 9 §
IL). Bl.a. Sveriges Jordägareförbund efterlyser
klargöranden hur det utvidgade reparationsbe-
greppet skall tillämpas i vissa situationer. Det är
även här fråga om bedömningar som måste göras
i det enskilda fallet. Det är därför inte lämpligt
att genom lagstiftning närmare reglera dessa frå-
gor.

Förslaget föranleder en ändring i 19 kap. 2 §
IL samt införande av en ny paragraf, 5 kap. 10 §, i
ILP.

8.3.3 Ökade möjligheter till kvittning av
kapitalförluster på
marknadsnoterade delägarrätter

Regeringens förslag: Kapitalförluster på mark-
nadsnoterade delägarrätter får även utnyttjas för
kvittning mot vinster på onoterade aktier.

Kapitalvinster respektive kapitalförluster vid
avyttring av andelar i marknadsnoterade svenska
biandfonder får utnyttjas för kvittning fullt ut
mot vinster respektive förluster på marknads-
noterade delägarrätter och onoterade aktier.

Promemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag med den skillnaden att s.k.
biandfonder även i fortsättningen skulle ligga
utanför kvittningssystemet.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser
som yttrat sig i denna del är samtliga positiva till
förslaget om utökad kvittningsrätt. Vissa remiss-
instanser - Riksskatteverket, Fondbolagens Före-
ning, Svenska Bankföreningen, Handelshögskolan
i Stockholm, Juridiska Fakulteten vid Lunds Uni-
versitet, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR
och Sveriges Advokatsamfund - anser att kvitt-
ningsmöjligheterna bör ytterligare utökas i olika
avseenden.

Skälen för regeringens förslag: Genom 1990
års skattereform infördes för kapitalförluster
(reaförluster enligt terminologin i SIL) på finan-
siella tillgångar en huvudregel som innebär att
sådana förluster skall kvoteras till 70 procent.
Vid en kapitalinkomstskatt på 30 procent inne-
bär detta att en förlust ger en skattelättnad på
21 procent. Anledningen till att kvoteringsregeln
infördes var att det ansågs önskvärt att minska
inslaget av skattekrediter i kapitalinkomstbe-
skattningen. Sådana skattekrediter uppkommer
bl.a. genom att sparare i aktier och liknande till-
gångar i viss utsträckning kan välja att realisera
förluster före vinster på liknande tillgångar.

Ett undantag gjordes från den allmänna kvote-
ringsregeln. Förluster på marknadsnoterade akti-
er och liknande värdepapperstillgångar får i sin
helhet kvittas mot vinster på sådana tillgångar.
Efter förslag från Företagsskatteutredningen
infördes en motsvarande full kvittningsrätt för

206

PROP. 1999/2000:100

onoterade aktier från och med 1998 års taxering.
Samtidigt infördes en lättnad i ägarbeskattningen
för utdelning och kapitalvinster på sådana aktier
(prop. 1996/97:45, bet. 1996/97:SkU13, rskr.
1996/97:133, SFS 1996:1611).

I samband med 1998 års ekonomiska vårpro-
position utvidgades möjligheten att kvitta för-
luster på onoterade aktier till att även omfatta
vinster på marknadsnoterade aktier och andelar i
vissa värdepappersfonder (prop. 1997/98:150,
bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284, SFS
1997:448). Skälet härför var att förbättra villko-
ren för extern kapitaltillförsel till onoterade fö-
retag. För risktagande i näringslivet och villighe-
ten till nysatsningar ansågs den skattemässiga
behandlingen av förluster vara av stor betydelse.

I dag kan vinster på onoterade aktier användas
till kvittning i sin helhet endast mot förluster på
sådana tillgångar. En ytterligare förbättring av
villkoren för extern kapitalförsörjning till onote-
rade företag torde följa om begränsningen i
kvittningsrätten slopades så att kvittning också
kan ske mellan vinster på onoterade delägarrätter
och förluster på marknadsnoterade delägarrätter.
Reglerna skulle också bli tydligare och olika in-
vesteringsaltemativ neutrala i förhållande till var-
andra.

Beträffande värdepappersfonder gäller att
vinster och förluster på marknadsnoterade ande-
lar i svenska värdepappersfonder där värdet av
fondens innehav av delägarrätter inte annat än
tillfälligtvis understigit 75 procent av fondför-
mögenheten (s.k. aktiefonder) får kvittas på
samma sätt som marknadsnoterade delägarrätter
i övrigt.

En värdepappersfond som inte utgör en aktie-
fond och inte heller innehåller enbart svenska
fordringsrätter (s.k. räntefond) kallas för biand-
fond. För andelar i biandfonder har gällt - med
undantag för den period då utdelning från svens-
ka företag var skattefri - att de behandlats som
om de varit onoterade med den följden att för-
luster på andelar i sådana fonder inte har fått
kvittas fullt ut mot vinster på andra delägarrätter
och att vinster på sådana fondandelar inte har in-
gått bland de vinster mot vilka förluster på mark-
nadsnoterade delägarrätter har kunnat kvittas
helt. Skälet för att vinst respektive förlust vid av-
yttring av andelar i biandfonder skulle hållas
utanför möjligheterna till full kvittning var att
sådana fonder regelmässigt ger större löpande
avkastning än fonder vars förmögenhet är place-
rad i aktier. Om fonder med en betydande andel
fordringar skulle beskattas enligt aktievinstreg-

lerna, ansågs skattefördelar kunna uppnås genom
att sådana andelar avyttrades med vinst strax före
en utdelning och att kvittningsunderlag därige-
nom kunde tas fram för att utnyttja en reaförlust
på marknadsnoterade aktier. Sådan skatteplane-
ring ansågs böra förhindras (prop. 1989/90:110 s.
432 f.).

I IL är en andel i en svensk värdepappersfond
definierad som en delägarrätt (48 kap. 2 §). Med
den ordalydelse som 48 kap. 20-22 §§ IL har fått
kan således förluster på marknadsnoterade del-
ägarrätter respektive onoterade delägarrätter fullt
ut dras av mot vinster på marknadsnoterade del-
ägarrätter, dvs. även mot vinster på andelar i
marknadsnoterade biandfonder. En sådan ut-
vidgning av gällande rätt har inte varit avsedd. I
den remitterade promemorian föreslogs att in-
komstskattelagen skulle justeras i detta avseende.

De skäl som åberopades vid skattereformen
för att hålla vinst respektive förlust vid avyttring
av en andel i en biandfond utanför kvittnings-
systemet har på grund av de ändringar som skett
i tiden efter 1990 års skattereform väsentligen
förlorat sin betydelse. Regeringen anser därför i
likhet med flera remissinstanser att någon kvitt-
ningsbegränsning när det gäller biandfonderna
inte längre behövs. Reglerna blir därigenom
enklare.

Regeringen föreslår sammanfattningsvis att
förluster på marknadsnoterade delägarrätter får
kvittas fullt ut mot vinster på sådana andelar i
svenska aktiebolag och utländska juridiska per-
soner som inte är marknadsnoterade. Vidare fö-
reslås att vinster respektive förluster vid avytt-
ring av andelar i marknadsnoterade svenska
biandfonder får kvittas fullt ut mot vinster re-
spektive förluster på marknadsnoterade delägar-
rätter och andelar i svenska aktiebolag och ut-
ländska juridiska personer som inte är
marknadsnoterade.

Förslaget föranleder ändringar i 48 kap. 19-22, 24
och 27 §§ IL samt införande av en ny paragraf, 5
kap. 9 § i ILP.

Förslaget innebär inte någon förändring be-
träffande förluster på andelar i räntefonder. Så-
dana förluster skall som tidigare dras av i sin hel-
het. Däremot bör 48 kap. 20 § IL justeras så att -
i enlighet med vad som gällde enligt 27 § 6 mom.
SIL - kapitalförluster på andra delägarrätter inte
får kvittas mot kapitalvinster på andelar i mark-
nadsnoterade räntefonder.

Bestämmelserna bör - med hänsyn till riks-
dagsbehandlingen - träda i kraft den 1 juli 2000
men tillämpas på vinster respektive förluster som

207

PROP. 1999/2000:100

uppkommit under beskattningsåret 2000. I fråga
om beskattningsår som påbörjats före den 1 juli
2000 och som taxeras vid 2002 års taxering skall
den äldre lydelsen av inkomstskattelagen tilläm-
pas till den del detta leder till lägre skatt.

att äga rum år 2008. Taxeringsvärdena för små-
hus år 2002 kommer därmed att grunda sig på de
basvärden som bestämts vid den allmänna fastig-
hetstaxeringen av småhus år 1996 eller genom en
ny taxering vid en särskild fastighetstaxering där-
efter.

8.4 Allmän fastighetstaxering av
småhus

Regeringens förslag: Den allmänna fastig-
hetstaxeringen av småhus flyttas från år 2002 till
år 2003.

Skälen för regeringens förslag: Allmän fastig-
hetstaxering av småhus sker vart sjätte år räknat
fr.o.m år 1990. Nästa allmänna fastighetstaxering
av småhus skall ske år 2002. Fastighetstaxerings-
utredningen, som har haft i uppgift att se över
förfarandet vid fastighetstaxeringen, har tidigare i
år avlämnat betänkandet Fastighetstaxering -
precision, påverkansmöjligheter, individuella be-
dömningar (SOU 2000:10). I betänkandet läm-
nas bl.a. förslag till hur värderingsmodellerna kan
förbättras och till hur fastighetsägarnas möjlig-
heter till insyn kan öka. Betänkandet remissbe-
handlas till och med utgången av juni månad.

Regeringen anser att det är angeläget att ställ-
ning kan tas till utredningens förslag innan nästa
småhustaxering genomförs. Med hänsyn till det
förberedelsearbete som en allmän fastighetstaxe-
ring kräver är det emellertid inte möjligt att be-
akta de ändringar som Fastighetstaxeringsutred-
ningens betänkande kan föranleda vid en allmän
fastighetstaxering år 2002. I så fall måste små-
hustaxeringen år 2002 skjutas upp ett år. Alter-
nativet är att genomföra 2002 års allmänna fas-
tighetstaxering enligt nuvarande regler och att de
ändringar som kan komma att bli aktuella till
följd av Fastighetstaxeringsutredningens förslag
får genomslag först vid 2008 års allmänna fastig-
hetstaxering av småhus. En sådan ordning fram-
står som mindre lämplig. Riksskatteverket har
vid underhandskontakter i denna fråga förordat
att den beslutade fastighetstaxeringen skjuts upp.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att
småhustaxeringen år 2002 skjuts upp ett år, dvs.
till år 2003. Ändringen bör göras i en särskild lag.
Enligt vad som följer av 1 kap. 7 § fastighetstaxe-
ringslagen (1979:1152) kommer den därpå föl-
jande allmänna fastighetstaxeringen av småhus

8.5 Förslag i särpropositioner m.m.

I en särskild proposition (1999/2000:105) lägger
regeringen fram förslag avseende vissa punkt-
skattefrågor.

Kämkraftsskatten läggs om till en effektskatt

I budgetpropositionen för 2000 aviserades en
omläggning av kämkraftsskatten till en effekt-
skatt, dvs. en omläggning från en rörlig till en
fast skatt. Regeringen lägger nu fram förslag om
de lagändringar som krävs för att genomföra
omläggningen.

Omläggning av jordbrukets energibeskattning.

I likhet med kämkraftsskatten aviserades i bud-
getpropositionen en omläggning av jordbrukets
energibeskattning som innebär att jordbruket
skall få tillämpa samma skattereduceringar som
finns för tillverkningsindustrins förbrukning av
el och bränslen för uppvärmning. I propositio-
nen lägger regeringen fram förslag om de lagänd-
ringar som fordras.

Skattelättnad för bilar i miljöklass 1.

Regeringen föreslår att en skattelättnad införs i
fordonsskattelagen för bilar som uppfyller kra-
ven för miljöklass 1 i bilavgaslagen. För person-
bilar och lätta bussar med en tjänstevikt om
högst 2 470 kilogram samt lätta lastbilar med en
tjänstevikt om högst 1 275 kilogram föreslås en
skattelättnad med 3 500 kronor om skatteplikt
inträder för första gången under år 2000 och med
1 500 kronor om skatteplikt inträder för första
gången under år 2001. För personbilar och lätta
bussar med en tjänstevikt överstigande 2 470 ki-
logram samt lätta lastbilar med en tjänstevikt
överstigande 1 275 kilogram föreslås en skatte-
lättnad med 3 500 kronor om skatteplikt inträder
för första gången under år 2001 och med
1 500 kronor om skatteplikt inträder för första
gången under år 2002.

208

PROP. 1999/2000:100

Exportbutiker och prcnriantering

Regelsystemet för exportbutiker justeras i syfte
att underlätta för exportbutiksinnehavarna att
organisera verksamheten på ett från kommersiell
synpunkt effektivt sätt. Samtidigt anpassas delar
av provianteringslagstiftningen till vad som gäller
i Danmark och Finland genom att det föreslås att
skattefrihet skall gälla för alkohol- och tobaksva-
ror som provianterats utan skatt och som däref-
ter förstörts genom olyckshändelse eller force
majeure.

Punktskatteverksamhetens organisatoriska inpla-
cering i skatteförvaltningen

Med anledning av riksdagens beslut om att
punktskatteverksamheten organisatoriskt skall
föras över till Riksskatteverket redovisar rege-
ringen de förändringar som bör göras i lagstift-
ningen för att den nya organisationen skall fun-
gera från och med den 1 juli 2000.

Yrkesfiskaravdrag

Regeringen avser att inhämta Lagrådets yttrande
över ett förlag till särskilt skatteavdrag för yrkes-
fiskare. Sedan godkännande inhämtats från EU-
kommissionen enligt statsstödsreglerna avser re-
geringen återkomma till riksdagen med en pro-
position.

8.6 Effekter på de offentliga
finanserna

I detta avsnitt redovisas de finansiella effekterna
för statsbudgeten och den konsoliderade offent-
liga sektorn av de olika skatteförslagen (tabell
8.2). För respektive förslag presenteras brutto-
effekten och den varaktiga effekten för den of-
fentliga sektorn. Därutöver anges de kassamässi-
ga effekterna för statsbudgeten och den
offentliga sektorn för kalenderåren 2000-2003.

Såväl förslaget om utökat avdrag för ökade lev-
nadskostnader som förslag om ett utvidgat repa-
rationsbegrepp beräknas ge en varaktig budget-
försvagning för offentlig sektor om vardera 0,1
miljarder kronor. Den för enskilda år under pe-
rioden större budgetförsvagningen beror på att
vid en kassamässig redovisning förskjutningar i
skatteuppbörden får genomslag.

Förslaget om ökade kvittningsmöjligheter i
inkomstslaget kapital beräknas ge en budgetför-
svagning på 0,16 miljarder kronor. I förhållande
till redovisningen i lagrådsremissen utgör detta

en tillkommande budgetförsvagning på
0,01 miljarder kronor genom att kvittningsrätten
utvidgats något.

Förslaget om att den allmänna fastighetstaxe-
ringen av småhusenheter flyttas från år 2002 till
år 2003 beräknas inte ge några offentlig-
finansiella effekter, eftersom omräkningsförfa-
randet enligt gällande regler skall tillämpas för de
berörda åren.

I budgetpropositionen för 2000 aviserades för-
slag om omvandling av produktionsskatten på
kärnkraftsel till en effektskatt. Denna omvand-
ling beräknas inte ge några offentligfinansiella
effekter. I samma proposition aviserades också
vissa förändringar i jordbrukets energibeskatt-
ning med en preliminär redovisning av de finan-
siella effekterna. De förslag som presenteras i
proposition 1999/2000:105, Vissa punktskatte-
frågor, beräknas ge en varaktig nettobudgetför-
svagning för den offentliga sektorn på 0,18 mil-
jarder kronor. För år 2000 blir den kassamässiga
budgetförsvagningen mindre beroende på att
skattesänkningen sker först fr.o.m. 1 juli 2000
och uppgår till 0,09 miljarder kronor för offent-
lig sektor. Nu gjorda beräkningar avviker från de
som redovisades i budgetpropositionen för 2000.
Detta har beaktats vid inkomstberäkningen (jfr
kapitel 6).

Förslaget om lättnader i i fordonsskatten för
miljövänliga bilar aviserades i budgetpropositio-
nen för 2000, där också de finansiella effekterna
redovisades.

Det kommande förslaget om en utvidgning av
yrkesfiskaravdraget beräknas ge en budgetför-
svagning för offentlig sektor med 0,01 miljarder
kronor.

Det kommande förslaget om stöd till utbygg-
nad av bredband för att möjliggöra abonnentan-
slutning med hög överföringskapacitet i glest be-
byggda områden samt skattereduktion för
abonnenter för anslutning till hög överfö-
ringskapacitet beräknas ge en årlig budgetför-
svagning på 0,8 miljarder kronor under åren
2001-2004.

209

PROP. 1999/2000:100

Tabell 8.2 Budgeteffekter av i vårpropositionen presenterade skatteförslag m.m.

Bruttoeffekter, kassamässiga effekter för statsbudgeten och för offentlig sektor åren 2000-2003 samt varaktiga nettoeffekter för offentlig sektor.

Miljarder kronor

Stats-

Offentlig

Med ver-
kan från

Brutto-
effekt

budget

2000

2001

2002

sektor

2003 2000

2001

2002

Varaktig

2003 effekt

Förslag i vårpropositionen

Avdrag för ökade levnadskostnader	1.1.2001	-0,1	0	0,00	-0,02	-0,04	0,00	0	-0,1	-0,2	-0,1
Utvidgat repara- tionsbegrepp	1.1.2000	-0,1	0	-0,1	-0,2	-0,1	0	-0,1	-0,2	-0,1	-0,1
Ökade kvitt- ningsmöjligheter för kapitalför- luster	1.1.2000	-0,16	0	-0,16	-0,16	-0,16	0	-0,16	-0,16	-0,16	-0,16
Delsumma		-0,36	0,00	-0,26	-0,38	-0,30	0	-0,26	-0,46	-0,46	-0,36

Förslag i särskilda propositioner

Jordbrukets ener- gibeskattning	1.7.2000	-0,22	-0,1	-0,19	-0,18	-0,19	-0,09	-0,18	-0,16	-0,18	-0,18
Utvidgning av yrkesfiskar- avdrag	1.1.2001	-0,01	0	-0,01	-0,01	-0,01	0	-0,01	-0,01	-0,01	-0,01
Skattereduktion bredband	1.1.2001	-0,8	0	-0,8	-0,8	-0,8	0	-0,8	-0,8	-0,8	-0,16
Utvidgat anställ- ningsstöd	1.8.2000	-0,84	-0,1	-0,75	-0,84	-0,84	-0,1	-0,75	-0,84	-0,84	-0,84

210

Kommunsektorn

PROP. 1999/2000:100

9 Kommunsektorn

9.1 Allmänna utgångspunkter

Kommuner och landsting svarar för verksamhe-
ter som är av stor vikt för samhället, såsom sjuk-
vård, skola, barnomsorg och äldreomsorg.
Många politikområden påverkas på olika sätt av
kommunernas och landstingens verksamhet.
Förutsättningarna för en ökad tillväxt förstärks
av kommunala insatser när det gäller utbildning,
barnomsorg, arbetsmarknadsåtgärder och in-
frastruktur samt insatser inom ramen för regio-
nalpolitiken. Förutsättningarna för en god väl-
färd påverkas således i hög grad av kommunernas
och landstingens insatser.

Den ekonomiska krisen i början av 1990-talet
påverkade kommuner och landsting negativt,
bland annat genom en svagare inkomstutveck-
ling. Samtidigt har behoven av kommunala
tjänster ökat. Trots besparingar och effektivise-
ringar har många kommuner och landsting redo-
visat underskott i ekonomin under 1990-talet.

Samhällsekonomin utvecklas nu gynnsamt
och skatteinkomsterna ökar. Samtidigt har riks-
dagen beslutat att öka statsbidragen till kommu-
ner och landsting. Därmed är förutsättningarna
goda för kommunerna och landstingen att klara
både nuvarande verksamhet och det krav på eko-
nomisk balans som trädde i kraft vid årsskiftet.
Det finns dock fortfarande ett antal kommuner
och landsting för vilka det kan ta ytterligare nå-
got eller några år innan en ekonomi i balans upp-
nåtts. Regeringen bedömer därför att det finns
fortsatta behov av särskilda satsningar i vissa
kommuner och landsting för att dessa skall upp-
nå långsiktig balans i ekonomin.

Balanskravet kan sägas vara uppfyllt om in-
täkter och kostnader balanserar i bokslutet.
Detta skall dock endast ses som ett minimikrav.

Kommunallagens bestämmelse om god ekono-
misk hushållning ställer i princip högre krav. Be-
greppet god ekonomisk hushållning har dock
inte preciserats närmare. Regeringen har därför
för avsikt att tillsätta en utredning om kommu-
nernas och landstingens ekonomiska förvaltning,
som bland annat skall behandla frågan om god
ekonomisk hushållning.

Utvecklingen av den kommunala ekonomin är
starkt beroende inte bara av den samhällseko-
nomiska utvecklingen utan även av de samlade
krav som ställs på kommuner och landsting. I
dessa krav inbegrips såväl förändringar i behovs-
bilden som följer av den demografiska utveck-
lingen och konjunktursvängningarna, som för-
ändringar till följd av regeländringar eller höjda
ambitionsnivåer. Enligt den kommunala finansi-
eringsprincipen skall staten anvisa en finansiering
när nya åtaganden läggs på kommuner och
landsting. Det är också angeläget att göra en
sammanvägd bedömning av de samlade kraven
på kommuner och landsting i förhållande till de
totala resurser som samhället förfogar över, inte
minst mot bakgrund av balanskravet.

Aven om utvecklingen på kort sikt ser förhål-
landevis gynnsam ut för kommunsektorn som
helhet, är det viktigt att även beakta faktorer som
kan påverka de kommunala verksamheterna på
längre sikt. Enligt Långtidsutredningen (SOU
2000:7) kommer den demografiska utvecklingen
på 10-15 års sikt att innebära att behoven av
tjänster ökar inom framför allt sjukvården och
äldreomsorgen. Samtidigt kan den demografiska
utvecklingen medföra att tillväxttakten i ekono-
min bromsas upp på längre sikt. De närmaste
åren finns det dock förutsättningar för en fort-
satt stark tillväxt, samtidigt som de samlade be-
hoven av kommunala tjänster beräknas öka täm-

213

PROP. 1999/2000:100

ligen långsamt. Inriktningen bör därför vara att
nu konsolidera ekonomin i kommuner och
landsting. Uppenbara brister i verksamheten bör
givetvis rättas till, men ambitionshöjningar måste
vägas mot framtida finansieringsmöjligheter.

Det är regeringens uppfattning att det genom-
snittliga kommunala skatteuttaget inte bör öka
ytterligare. Staten har vid flera tillfällen under
1990-talet vidtagit åtgärder i syfte att motverka
kommunalskattehöjningar. Den genomsnittliga
kommunalskattesatsen har ökat något under
1990-talet, men ökningstakten har varit lägre
jämfört med de närmast föregående årtiondena.
Inför 2000 har dock flera kommuner och lands-
ting höjt skatten.

I enlighet med vad som tidigare aviserats be-
dömer regeringen att statsbidragen till kommu-
ner och landsting för 2001 bör höjas med 4 000
miljoner kronor. Av dessa medel avser 1 000
miljoner kronor den satsning på vården och om-
sorgen som regeringen aviserade i budgetpropo-
sitionen för 2000. Regeringen avser att åter-
komma med en nationell handlingsplan för
utveckling och förnyelse av sjukvården.

Vidare ingår i statsbidragshöjningen för 2001
en höjning av anslaget för särskilda insatser i vis-
sa kommuner och landsting med 700 miljoner
kronor.

Regeringen föreslår i denna proposition att
den åldersrelaterade delen av det generella stats-
bidraget till kommuner förlängs att gälla även
under år 2001.

Ett stegvis införande av allmän förskola och
maxtaxa inom barnomsorgen påbörjas nästa år.
Den 1 juli 2001 ges barn till arbetssökande rätt
till förskoleverksamhet. Den 1 januari 2002 in-
förs en maxtaxa i barnomsorgen. Rätt till barn-
omsorg för barn till föräldrar som är föräldrale-
diga med yngre syskon införs 1 januari 2002. En
allmän förskola för 4- och 5-åringar införs från 1
januari 2003.

Den tidigare angivna inriktningen att lands-
tingen skall ta över kostnadsansvaret för läkeme-
delsförmånen 2001 ligger fast. För närvarande
pågår förhandlingar i frågan mellan staten och
Landstingsförbundet. I och med överföringen
kommer medlen för anslaget för läkemedelsför-
månen att flyttas från utgiftsområde 9 Hälso-
vård, sjukvård och social omsorg till det generella
statsbidraget under utgiftsområde 25.

I den nyligen framlagda IT-propositionen
(1999/2000:86) överväger regeringen bland an-
nat ett stöd till kommuner för att möjliggöra

abonnentanslutning med hög överföringskapa-
citet i glest bebyggda områden.

Under senare tid har tre utredningar arbetat
med och lagt förslag som rör dels det kommu-
nala momssystemet, dels det kommunala utjäm-
ningssystemet, dels utjämning för kostnader som
avser insatser enligt lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade (LSS).
Regeringen avser att återkomma till riksdagen
med förslag i en särskild proposition senare un-
der våren.

Vad gäller kommunkontosystemet bedömer
regeringen att systemet bör bibehållas ytterligare
ett år. Ett arbete inleds för att ytterligare analyse-
ra systemet. Det underskott som ackumulerats i
systemet till och med utgången av 2000 tas över
av staten. Detta betyder att kommunsektorn en-
gångsvis tillförs medel, som kommuner och
landsting annars skulle ha betalat in till kom-
munkontosystemet. Underskottet kan för närva-
rande uppskattas till ca 4 000 miljoner kronor.
Regeringen avser att återkomma i denna fråga i
samband med budgetpropositionen för 2001.

Den övergång som gjorts under 1990-talet
från i huvudsak specialdestinerade statsbidrag till
generella statsbidrag ställer ökade krav på upp-
följningen av kommuner och landsting. Rege-
ringen bedriver sedan något år ett arbete med att
utveckla den nationella uppföljningen. Inom ra-
men för detta arbete bedrivs bland annat ett
projekt i syfte att ta fram förslag till utformning
av en kommunal databas, som bland annat skall
kunna användas för jämförelser mellan kommu-
ner i syfte att öka effektiviteten.

9.2 Utvecklingen i kommuner och
landsting de senaste åren

Regeringen överlämnar samtidigt med denna
proposition en skrivelse till riksdagen om ut-
vecklingen i den kommunala sektorn (skr.
1999/2000:102). Skrivelsen avser att ge underlag
för en samlad bedömning av den finansiella ut-
vecklingen i kommuner och landsting samt av
resursutnyttjandet och måluppfyllelsen i de verk-
samheter som kommuner och landsting ansvarar
för.

Det ekonomiska resultatet för kommunerna
har förbättrats under det senaste året. Preliminärt
uppgår resultatet för 1999 till 3,5 miljarder kro-
nor. Landstingens resultat för 1999 uppgår pre-
liminärt till -5,4 miljarder kronor.

214

PROP. 1999/2000:100

Sammanfattningsvis bedömer regeringen att
kvaliteten i skolan, vården och omsorgen i allt
väsentligt är god, även om det förekommer skill-
nader mellan enskilda kommuner och landsting.

Allt fler kommuner arbetar inom äldreomsor-
gen med kvalitetssäkringssystem. Det har vidare
skett en positiv utveckling vad gäller kommu-
nernas ambitioner att erbjuda människor med
funktionshinder bra levnadsvillkor. Inom grund-
skolan ökade dock andelen elever som ej når
godkänd nivå i ett eller flera ämnen, samtidigt
som andelen elever som erhåller slutbetyg inom
fyra år efter inträdet i gymnasieskolan har mins-
kat något.

9.2.1 Kommunsektorns finansiella
utveckling

Kommuner och landsting utgör en betydande
del av samhällsekonomin. I nedan redovisade
siffror ingår även kyrkan vad gäller den finansi-
ella utvecklingen. Svenska kyrkan har t.o.m. 1999
utgjort en del av den kommunala sektorn.
Kommunsektorns utgifter 1999 motsvarade 23
procent av BNP, varav kommunala konsum-
tionsutgifter utgjorde 19,2 procentenheter.
Kommunsektorns inkomster motsvarade 22,9
procent av BNP, varav skatter och statsbidrag
utgjorde 20,2 procentenheter.

Under 1990-talet skedde ett trendbrott vad
gäller den kommunala sektorns resursutveckling.
Efter en mer eller mindre oavbruten expansion
under efterkrigstiden minskade de reala utgifter-
na under några år på 1990-talet, främst till följd
av den kraftiga lågkonjunkturen i början av 1990-
talet. Till följd av förbättrad tillväxt i ekonomin
och ökade statsbidrag har resurserna för kom-
munsektorn som helhet ökat under 1998 och
1999. Därmed är utgifterna i reala termer tillbaka
på ungefär samma nivå som i början av 1990-
talet. Det finns emellertid skillnader mellan en-
skilda kommuner och landsting. Kommunsek-
torns finansiella utveckling 1995-1999 redovisas i
tabell 9.1.

Den kraftiga ökningen av de kommunala kon-
sumtionsutgifterna mellan 1997 och 1998 beror
till stor del på överföringen av betalningsansvaret
för läkemedelsförmånen till landstingen. Lands-
tingen har kompenserats för detta genom ett sär-
skilt statsbidrag. Räknas effekten av det ändrade
betalningsansvaret för läkemedelsförmånen bort,
ökade konsumtionsutgifterna för sektorn som
helhet med 2,8 procent. De kommunala kon-

sumtionsutgifterna påverkas även av de satsning-
ar som de senaste åren har gjorts på den kom-
munala vuxenutbildningen inom ramen för
kunskapslyftet.

Tabell 9.1 Kommunsektorns finanser 1995-1999 1
Miljarder kronor	1995	1996	1997	1998	1999
Inkomster	377,2	386,2	395,2	430,0	450,9
Skatter	262,7	287,2	292,7	299,5	316,0
Statsbidrag¹	68,1	53,7	57,8	82,6	83,1
Övriga inkomster	46,4	45,3	44,7	47,9	51,8
Utgifter	378,1	391,3	405,4	434,9	453,7
Transfereringar	48,8	47,5	47,6	50,9	48,7
Konsumtionsutg.	303,4	320,7	329,5	358,2	378,3
volymförändring²	-0,1	0,0	-0,2	6,6	2,0
Investeringar	25,9	23,1	28,3	25,8	26,7
Finansiellt sparande	-0,9	-5,1	-10,3	-4,9	-2.9

^StätsbidragelwedoTsa^iettr^fte^vd^nöNrömmuneniä^chlandstingens
avgifter till det kommunala momssystemet.

Mrlig procentuell förändring i fasta priser.

Källor: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet.

Som framgår av tabell 9.1 har det finansiella spa-
randet varierat mellan åren. Det är dock inte det
finansiella sparandet som är avgörande för om
kommuner och landsting klarar det s.k. balan-
skravet, utan resultatet (jfr. avsnitt 9.2.2). Det
som skiljer det finansiella sparandet och resulta-
tet åt är bland annat hur investeringar och fram-
tida pensionsåtaganden redovisas.

Åren 1980-1990 ökade den genomsnittliga
skattesatsen i kommuner och landsting med 1,92
kronor per skattekrona eller 1,92 procentenhe-
ter. Under 1990-talet vidtog staten vid flera till-
fällen åtgärder i syfte att förhindra eller motverka
kommunala skattehöjningar. Åren 1991-1993
tillämpades ett skattestopp. År 1994 fick de
kommuner och landsting som inte höjde skatten
särskild ekonomisk kompensation. Åren 1997-
1999 har kommuner och landsting som höjt
skatten fått statsbidragen reducerade. I praktiken
har reglerna tillämpats på fem kommuner 1999.

Sammantaget ökade den genomsnittliga skat-
tesatsen i kommuner och landsting mellan 1990
och 2000 med 0,37 procentenheter. Mellan 1998
och 1999 sjönk den genomsnittliga skattesatsen
från 30,48 till 30,29 procent. Ar 2000 uppgår den
genomsnittliga skattesatsen till 30,38 procent,
vilket innebär en ökning med 0,09 procentenhe-
ter jämfört med 1999. I huvudsak förklaras ök-
ningen av höjda landstingsskatter. Vissa kom-
muner har höjt skatten men samtidigt har andra
sänkt skatten. För kommunerna uppgår den ge-

215

PROP. 1999/2000:100

nomsnittliga skattesatsen 2000 till 20,57 procent
och för landstingen till 9,82 procent (på grund av
avrundningar summerar inte skattesatserna för
delsektorerna till genomsnittet för hela sektorn).

Hur den genomsnittliga skattesatsen i kom-
muner och landsting utvecklats 1980-2000 fram-
går av diagram 9.1.

Diagram 9.1 Genomsnittlig skattesats i kommuner och
landsting 1980-2000

Procent

Källa: Statistiska centralbyrån

Tabell 9.2 Kommunernas resultaträkning 1995-1999

Miljarder kronor, löpande priser

Är	1995	1996	1997	1998	1999
Verksamhetens intäkter	80,1	75,6	74,9	76,7	78,6
Verksamhetens kostnader	-275,5	-290,8	-297,6	-316,7	-320,3
Avskrivningar				-11,4	-11,7
Verksamhetens netto- kostnader	-195.4	-215,2	-222,7	-251,4	-253,3
Skatteintäkter	179,9	192,0	197,2	201,9	208,2
Generella statsbidrag och utjämning	31,3	32,7	37,4	46,2	42,8
Finansnetto	-1,0	-0,1	0,3	0,4	0.4
Resultat före extraordinära poster¹	14,7	9,3	12,2	-2,9	-2,0
Avskrivningar	-10,0	-10,2	-10,7
Förändring av pensionsskuld	-5,3	-5,6	-6,1
Extraordinära poster	3,5	9,0	7,7	2.4	5,5
Årets resultat (förändring av eget kapital)	2,9	2,5	3,1	-0,5	3,5
- exkl. extraordinära poster	-0,6	-6,5	-4,6	-2,9	-2,0
'T.o.m. 1997 benämnt resultat efter skatteintäkter och finansnetto. Uppställ-

ningen av resultaträkningen har ändrats fr.o.m. 1998. Preliminära uppgifter för
1999.

Källa: Statistiska centralbyrån.

9.2.2 Den ekonomiska resultat-
utvecklingen

Ekonomiskt resultat för kommunerna

Kommuner och landsting skall fr.o.m. räken-
skapsåret 1998 upprätta redovisningen enligt la-
gen (1997:614) om kommunal redovisning.
Detta har bland annat inneburit att principerna
för redovisning av pensionsförpliktelser har änd-
rats. Dessa skall nu redovisas enligt den s.k.
blandade modellen och tas upp bland verksam-
hetens kostnader. Resultaträkningen är fr.o.m.
1998 därför inte jämförbar med tidigare års re-
sultaträkningar vad gäller vissa poster. Årets re-
sultat är dock jämförbart. I tabell 9.2 redovisas
resultatutvecklingen för kommunerna 1995-
1999.

Preliminära uppgifter från Statistiska centralby-
rån (SCB) för 1999 visar på ett positivt resultat
på 3,5 miljarder kronor för kommunerna sam-
manlagt. Ett positivt resultat redovisas av 108
kommuner. Extraordinära poster gav ett positivt
netto på 5,5 miljarder kronor 1999. Ett positivt
resultat exklusive extraordinära poster redovisas
av 100 kommuner.

För enskilda kommuner varierar resultatet
kraftigt. För 1998 varierade årets resultat mellan
-6 023 kronor per invånare och 10 563 kronor
per invånare. För 1999 uppgår motsvarande siff-
ror till -8 015 respektive 32 632 kronor per invå-
nare. Till största delen förklaras den stora skill-
naden av extraordinära kostnader och intäkter.
Spridningen i resultat före extraordinära poster
1998 mätt i kronor per invånare var -3 267 och
6 828 samt 1999 -3 861 och 1 771. Spridningen
har i detta avseende således minskat mellan 1998
och 1999.

Ekonomiskt resultat för landstingen

Preliminära uppgifter från landstingen för 1999
visar på ett resultat på -5,4 miljarder kronor, vil-
ket är en förbättring jämfört med 1998, då re-
sultatet uppgick till -6,2 miljarder kronor. Ex-
kluderas extraordinära poster har emellertid
resultatet varit oförändrat. I tabell 9.3 redovisas
resultatutvecklingen för landstingen 1995-1999.

216

PROP. 1999/2000:100

Tabell 9.3. Landstingens resultaträkning 1995-1999 1
Miljarder kronor, löpande priser Är	1995	1996	1997	1998	1999
Verksamhetens intäkter¹	24,0	23,2	22,3	38,1	38,9
Verksamhetens kostnader¹	-115,8	-111,5	-113,0 -	■136,6	-150,1
Avskrivningar				-4,6	-4,8
Verksamhetens netto- kostnader	-91,8	-88,3	-90,6 ■	103,2	-116,2
Skatteintäkter	87,2	85,7	86,3	89,0	99,4
Generella statsbidrag	8,5	5,8	6,8	8,5	11,0
Finansnetto	1,1	1,2	0,9	0,6	0,6
Resultat före extraordinä- ra poster¹	4,9	4,5	3,4	-5,1	-5,1
Avskrivningar	-4,4	-4,4	-4,3
Förändring av pensionsskuld	-3,2	-3,6	-3,0
Extraordinära poster	0,0	-0,2	-0,1	-1,0	-0,3
Årets resultat (förändring av eget kapital)	-2,7	-3,7	-4,0	-6,2	-5,4
- exkl. extraordinära poster	-2,7	-3,5	-3,9	-5,1	-5,1

'T.o.m. 1997 benämnt resultat efter skatteintäkter och finansnetto. Uppställ-
ningen av resultaträkningen har ändrats fr.o.m. 1998. Preliminära uppgifter för
1999.

Källor: Statistiska centralbyrån och Landstingsförbundet

Hur kommunernas nettokostnader förändrats
för vissa verksamheter mellan 1996 och 1998
framgår av tabell 9.4

Tabell 9.4 Förändring av kommunernas nettokostnader 1996-1998 för olika verksamheter
Löpande priser	Miljarder kronor	Procent
Barnomsorg	-0,1	-0,3%
Grundskola	4,3	9,0%
Gymnasieskola	1,3	6,8%
Äldreomsorg	6,8	10,7%
Individ- och familjeomsorg	1,4	6,7%
Övrigt	2,3	4,3%
Totalt	16,0	6,7%

Källa: Statistiska centralbyrån

Samtliga landsting utom två redovisar ett nega-
tivt resultat 1999. År 1998 redovisade endast ett
landsting ett positivt resultat.

9.2.3 De kommunala verksamheterna

Syftet med den höjning av statsbidragen som
gjordes mellan 1996 och 1998 var dels att bibe-
hålla och öka sysselsättningen inom den kom-
munala sektorn. Dels var syftet att även bibehålla
och stärka kvaliteten i verksamheterna skola,
vård och omsorg. Det är också inom dessa verk-
samheter som nettokostnaderna har ökat mest i
löpande priser mellan 1996 och 1998.

Kommunernas nettokostnader

De sammanlagda nettokostnaderna enligt resul-
taträkningen uppgick 1999 enligt preliminära
uppgifter till ca 253 miljarder kronor. Netto-
kostnaderna för skola, vård och omsorg utgör
två tredjedelar av de totala nettokostnaderna.
Nettokostnaderna enligt driftredovisningen
ökade totalt med ca 7 procent i löpande priser
mellan 1996 och 1998.

Inom grundskolan ökade nettokostnaderna med
9 procent mellan 1996 och 1998, samtidigt som
barnomsorgskostnaderna minskade med 0,3 pro-
cent. Förändringen av nettokostnaderna för
barnomsorgen har, på grund av organisatoriska
förändringar, beräknats exklusive förskoleklas-
sen (tidigare sexårsverksamheten).

Även nettokostnaderna för äldre- och handi-
kappomsorgen ökade mellan 1996 och 1998 mer
än nettokostnaderna totalt, eller med närmare 11
procent.

Landstingens nettokostnader

De totala nettokostnaderna enligt resultaträk-
ningen uppgick enligt preliminära uppgifter
1999 till ca 116 miljarder kronor, varav fyra
femtedelar utgörs av kostnader för hälso- och
sjukvård (primärvård samt läns- och regionsjuk-
vård). Landstingens nettokostnader enligt drift-
redovisningén ökade i löpande priser mellan
1996 och 1998 med 9 procent. Hur landstingens
nettokostnader har förändrats för vissa verksam-
heter framgår av tabell 9.5.

Tabell 9.5 Förändring av landstingens nettokostnader 1996-1998 för olika verksamheter
Löpande priser	Miljarder kronor	Procent
Läns- och regionsjukvård	4,7	7,0%
Primärvård	3,6	20,5%
Tandvård	0,0	0,4%
Kollektivtrafik	-0,3	-7,6%
Utbildning	0,0	-0,1%
Övrigt	1,6	18,9%
Totalt	9,6	9,0%

Källa: Landstingsförbundet och Finansdepartementet.

217

PROP. 1999/2000:100

Nettokostnaderna för primärvården har under
perioden ökat med ca 21 procent. Förändringen
ligger i linje med riksdagens krav på att primär-
vården skall utgöra basen i sjukvården.

Kostnaderna för kollektivtrafiken har sjunkit
med ca 8 procent under perioden. År 1997 upp-
handlade trafikhuvudmännen ca 85 procent av all
lokal och regional busstrafik i konkurrens, vilket
har möjliggjort kostnadsbesparingar.

Barnomsorg, skola och vuxenutbildning
Kommunerna håller en hög kvalitet vad avser
tillgängligheten till barnomsorg för förvärvsar-
betande eller studerande föräldrar. Tillgänglig-
heten är något sämre för arbetslösa eller föräld-
ralediga. Antalet barn i verksamheten har fortsatt
att minska. Samtidigt har andelen barn som är
inskrivna i barnomsorgen fortsatt att öka.

Avgifternas andel av bruttokostnaderna har
stigit under hela 1990-talet och uppgår i genom-
snitt till 16,6 procent. År 1990 var den genom-
snittliga avgiftsfinansieringsgraden 10 procent
inom barnomsorgen.

Bruttokostnaden per inskrivet barn ökade
mellan 1997 och 1998 med 4,6 procent. Samti-
digt minskade antalet barn med 6,8 procent. Per-
sonaltätheten var oförändrad mellan 1997 och
1998 i förskolan, men minskade i fritidshemmen.

Förskoleklassen är en egen skolform och er-
sätter den tidigare sexårsverksamheten. Verk-
samheten omfattar minst 525 timmar om året
och är obligatorisk för kommunerna att anordna
men är frivillig för den enskilde att delta i. Verk-
samheten är avgiftsfri. Verksamheten är i hög
grad integrerad med grundskolan. Under 1998
deltog 91 procent av sexåringarna i denna verk-
samhet.

Ett förändrat betygssystem försvårar jämförel-
ser bakåt i tiden av de resultat eleverna har nått i
grundskolan. Vårterminen 1999 var det nära 23
procent av eleverna som inte nådde godkänd nivå
i ett eller flera ämnen. Motsvarande siffra för tio
år sedan kan, i det då gällande relativa betygsys-
temet, uppskattas till 20-25 procent. Det förelig-
ger dock relativt stora variationer mellan enskilda
kommuner. Andelen elever i kommunerna som
inte nått godkänt i ett eller flera ämnen varierar
mellan 3,3 och 43,4 procent.

Våren 1999 fick 90,3 procent av eleverna be-
hörighet att läsa på gymnasiet efter genomgång-
en grundskola. Andelen var 91,4 procent 1998.
Andelen elever som inte fick godkänt inom
svenska, engelska, matematik och svenska som
andraspråk ökade.

Lärartätheten steg mellan 1997 och 1998 med
0,1 lärare per 100 elever, efter att ha minskat un-
der ett antal år.

Inom gymnasieskolan slutförde 74 procent av
de elever som påbörjade sin utbildning
1994/1995 utbildningen inom fyra år. Det är en
minskning med 6 procentenheter jämfört med
de elever som påbörjade sin utbildning
1993/1994. Övergångsfrekvensen till högskolan
fyra år efter avslutade studier var 45 procent
1998.

Inom den kommunala vuxenutbildningen har
andelen studerande som slutför sina studier ökat.
Antalet studerande har i stort sett fördubblats
efter att kunskapslyftet infördes 1997.

Hälso- och sjukvård

Den utveckling som skett under 1990-talet inom
hälso- och sjukvården har ställt krav på omför-
delningar av resurser, omorganisation och an-
passning till förändrade villkor. Generellt sett är
tillståndet i den svenska hälso- och sjukvården
gott. Antalet läkarbesök ökade med 4 procent
mellan 1997 och 1998. Även kostnaderna ökade
med 4 procent.

Antalet anmälningar till hälso- och sjukvår-
dens ansvarsnämnd har fördubblats sedan början
av 1990-talet, från 1 500 anmälningar per år till
3 000. Antalet anmälningar som har lett till på-
följd har dock varit konstant under perioden,
omkring 400 per år.

Läkemedelskostnaderna har ökat kraftigt un-
der 1990-talet. Orsakerna är bland annat struk-
turförändringar som lett till att en allt större an-
del av läkemedlen skrivs ut i öppenvård,
tillkomsten av nya och dyrare läkemedel samt de
demografiska förändringarna som inneburit att
antalet äldre har ökat. Regeringen har mot bak-
grund av de fortsatta kostnadsökningarna tillsatt
en utredning för att göra en översyn av läkeme-
delsförmånen (dir. 1999:35).

Aldreomsorg

Andelen äldre som erhåller hjälp i ordinärt eller
särskilt boende fortsätter att minska. De kom-
munala insatserna koncentreras till de allra äldsta
och de med mest behov av vård och omsorg.
Minskningen av insatser kompenseras i viss ut-
sträckning av köp av tjänster från privata företag
och med hjälp från anhöriga.

Det bedrivs i stor utsträckning bra verksam-
het, samtidigt som olika rapporter dock visar på
brister i tillgång till hjälp och i kvaliteten på den
hjälp som ges. Kvaliteten på det särskilda boen-

218

PROP. 1999/2000:100

det förbättras fortgående, även om det kvarstår
skillnader i kvaliteten.

Antalet personer som är 65 år eller äldre och
som erhåller hjälp av kommunens äldreomsorg
har mellan 1994 och 1998 minskat med ca 7 pro-
cent till 258 000 personer. Mellan 1996 och 1998
har antalet personer som får hjälp och som tillhör
åldersgruppen 65-79 år minskat, medan antalet
personer som är 80 år och äldre och som får hjälp
har varit i stort sett oförändrat.

Allt fler kommuner arbetar med kvalitetssäk-
ringssystem. År 1998 använde ungefär en tredje-
del av kommunerna ett kvalitetssäkringssystem.
Inledningsvis har rutiner för informationsöver-
föring mellan olika personalgrupper och för att
stärka den enskildes rättssäkerhet varit föremål
för ett mer systematiskt kvalitetsarbete. Drygt
två tredjedelar av kommunerna arbetar även ak-
tivt med att förbättra anhörigstödet.

Sedan 1996 har avgifterna i äldreomsorgen
höjts i drygt hälften av landets kommuner. Skill-
naderna i avgifter är stora såväl mellan olika
vårdtagare, som mellan enskilda kommuner. År
1999 förstärktes skyddet för att en make/maka
inte skall få en oskäligt försämrad ekonomisk
situation när den andra parten endera flyttar till
ett särskilt boende eller på annat sätt har ett be-
hov av omsorg. Merparten av kommunerna har
inte vidtagit några åtgärder med anledning av
detta.

9.2.4 Sysselsättningsutvecklingen i
kommuner och landsting fram till år
1999

Den kommunala sektorn i Sverige svarar för ca
25 procent av sysselsättningen. Kvinnor utgör ca
80 procent av antalet sysselsatta i kommunsek-
torn. Kommunsektorns resurser, mätt som
bruttoproduktionens förändring i fasta priser,
minskade med cirka 2 procent perioden 1991-
1997. Bruttoproduktionen beräknas här som
summan av utgifter för personal, köp av materiel
och tjänster samt en beräknad kapitalförslitning.
Sysselsättningen i kommunsektorn minskade
emellertid betydligt mer. Medan lönesumman
minskade med ca 10 procent i fasta priser, ökade
köp av material och tjänster med ca 20 procent i
fasta priser. En bidragande orsak till denna ut-
veckling är att verksamheter som tidigare bedri-
vits i egen regi har lagts ut på entreprenad.

Ytterligare en orsak till att sysselsättnings-
minskningen blivit så pass kraftig är att perso-

nalminskningarna i stor utsträckning skett bland
personalkategorier med en lön som understiger
den genomsnittliga. Det krävs då en större
minskning av antalet årsarbetare för att åstad-
komma en given utgiftsminskning. Detta har va-
rit särskilt märkbart inom hälso- och sjukvården.

De ökade statsbidragen till kommuner och
landsting från 1997 och framåt förutsattes av re-
geringen bland annat att bidra till en betydande
positiv sysselsättningsutveckling i förhållande till
vad som annars varit möjligt (prop.
1996/97:150). Under senare delen av 1997 vände
den negativa sysselsättningsutvecklingen i kom-
munsektorn. Utvecklingen påverkas även av
andra faktorer, t.ex. (som nämnts ovan) att delar
av den kommunala verksamheten lagts på ent-
reprenad och att allt fler kommuner och lands-
ting erbjuder sina deltidsanställda heltidstjänster.

I tabell 9.6 redovisas utvecklingen av antalet
anställda/anställningar i kommuner och lands-
ting enligt den s.k. novemberstatistiken från
Svenska Kommunförbundet och Landstingsför-
bundet.

Tabell 9.6 Antalet hel- och deltidsanställda/anställningar i
kommuner och landsting 1993-1999 (exkl. timanställda)

Tusental personer
Är	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999³
Kommuner¹	637	627	650	653	633	628	635
Landsting²	300	281	256	231	235	241	244

¹ Inklusive tjänstlediga.

² Exklusive tjänstlediga.

³ Uppgifterna för år 1999 är preliminära.

Källor: Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet

De båda förbunden tillämpar olika metoder för
redovisning av tjänstlediga, varför uppgifterna i
tabell 9.6 inte bör summeras.

De statistikkällor som finns för kommunal
sysselsättning är i huvudsak Svenska Kommun-
förbundets respektive Landstingsförbundets no-
vemberstatistik, Arbetskraftsundersökningen
(AKU) från SCB samt den s.k. kortperiodiska
statistiken. Den sistnämnda statistiken hämtades
tidigare in av Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet, men fr.o.m. 1999 har SCB
övertagit ansvaret. Novemberstatistiken tas in
vid ett mättillfälle per år och är totalundersök-
ningar. AKU är en urvalsundersökning och rap-
porteringen sker både månadsvis, kvartalsvis och
årsvis. Syftet med den kortperiodiska statistiken
är att den skall vara en totalundersökning. Den
redovisas kvartalsvis av SCB.

Valet av statistikkälla för att följa antalet sys-
selsatta i kommuner och landsting kan ge skill-

219

PROP. 1999/2000:100

nader bland annat när det gäller utvecklingstak-
ten. Med anledning av det gav regeringen i no-
vember 1999 SCB i uppdrag att analysera skill-
naderna. Analysen visar att olika definitioner,
populationer och uppgiftslämnare gör det svårt
att jämföra de olika statistikkällorna. SCB kon-
staterar i den första delrapporten till regeringen
den 15 mars 2000 att det finns skillnader vid en
jämförelse mellan olika statistikkällor. Nedanstå-
ende diagram visar en jämförelse mellan AKU
och den kortperiodiska statistiken vad gäller an-
talet anställda i kommuner och landsting.

Diagram 9.2 Antal anställda i kommuner och landsting
1995-1999 per kvartal

Tusental

Anm: Den kortperiodiska statistiken inkluderar anställda enligt beredskapsavtal
(BEA) och tjänstlediga.

Källor: Statistiska centralbyrån, Svenska Kommunförbundet och Landstingsför-
bundet

Diagram 9.2 visar på en tämligen god överens-
stämmelse för kommunsektorn som helhet mel-
lan AKU och den kortperiodiska statistiken,
även om det finns vissa skillnader. AKU baseras
på ett urval och därmed är behäftat med en sta-
tistisk felmarginal. Den nedgång av sysselsätt-
ningen inom kommunsektorn som redovisas för
4:e kvartalet 1999 enligt AKU ligger inom fel-
marginalen. Den kortperiodiska sysselsättnings-
statistiken redovisar en svag ökning under det 4:e
kvartalet 1999.

SCB har även brutit ner AKU på kommun-
och landstingsnivå och jämfört den med den
kortperiodiska statistiken. Enligt SCB förefaller
det då som att AKU överskattar antalet anställda
i kommunerna jämfört med den kortperiodiska
statistiken, medan antalet anställda i landstingen
snarare underskattas jämfört med den kortperio-
diska statistiken. Även denna överskattning re-
spektive underskattning beror främst på att
AKU är en urvalsundersökning.

Efterfrågan på arbetskraft fortsätter att öka i
kommuner och landsting. Ökningen av antalet

nyanmälda platser under 1999 har enligt AMS
skett i hela den kommunala sektorn. För t.ex.
hälso- och sjukvården redovisas en ökning med
19 000 platser eller 18 procent jämfört med före-
gående år.

Efter en tid med relativt god tillgång på perso-
nal och uttalad övertalighet för vissa yrkesgrup-
per har situationen nu förändrats. De stora pen-
sionsavgångarna i kombination med ökade
behov i skolan, vården och omsorgen innebär att
det kan uppstå brist på bland annat lärare, läkare
och annan vårdpersonal några år in på 2000-talet,
enligt olika rapporter från SCB, Landstingsför-
bundet och Svenska Kommunförbundet.

9.2.5 Kommuner och landsting med
ekonomiska problem

Bakgrund.

Från och med 1996 har särskilda medel ställts till
regeringens förfogande för att skapa möjligheter
att i rekonstruktivt syfte tillfälligt bistå kommu-
ner och landsting som på grund av speciella om-
ständigheter kan hamna i en särskilt svår ekono-
misk situation.

Bakgrunden är främst att 1990-talets ekono-
miska problem skapade anpassningssvårigheter
för vissa kommuner och landsting som fick stora
underskott i ekonomin. Detta ledde bland annat
till att frågan om ett krav på en ekonomi i balans
i kommuner och landsting aktualiserades. Ansla-
get för särskilda insatser inrättades i samband
med att det nya statsbidrags- och utjämnings-
systemet infördes 1996. Anslaget har kommit att
användas för olika typer av ekonomiska problem
i kommuner och landsting.

Regeringen har från 1996 och fram till nu tagit
emot sammanlagt 175 ansökningar från kommu-
ner om bidrag för särskilda insatser (exklusive
ansökningar för flyktingkostnader) och 12 an-
sökningar från landsting. Ett antal kommuner
och landsting har sökt flera gånger. Regeringen
har beviljat bidrag till 13 kommuner och avslagit
45 ansökningar. Totalt 111 ansökningar
(avseende 86 kommuner och 7 landsting) har
lämnats över till Bostadsdelegationen och Kom-
mundelegationen.

Av anslaget för bidrag till särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting har regeringen
fram till utgången av 1999 fördelat 650 miljoner
kronor för flyktingkostnader, 185 miljoner kro-
nor för omstruktureringsprojekt samt 174 miljo-
ner kronor för förebyggande hiv/aids-

220

PROP. 1999/2000:100

verksamhet. Dessutom har bidrag på drygt 340
miljoner kronor utbetalats till 13 kommuner. De
kommuner som beviljats bidrag av regeringen
har haft en svår ekonomisk situation på grund av
flera samverkande faktorer. Flertalet av dessa
kommuner har en negativ befolkningsutveckling
vilket ofta sammanhänger med hög arbetslöshet.
De har i allmänhet genomfört ett antal åtgärder
för att minska underskotten i verksamheten,
men ekonomin visar ändå en negativ utveckling.
Flera kommuner har tillskjutit stora belopp till
bostadsföretagen vilket ytterligare försämrat en
redan svag kommunal ekonomi. I de flesta fall
har ett villkor för regeringens bidrag varit att
kommunen skall upprätta en plan för hur man
skall uppnå en ekonomi i balans.

B ostadsdelegationen

Den 1 juli 1998 inrättade regeringen i enlighet
med riksdagens beslut Delegationen för stöd till
vissa kommuner med bostadsåtaganden
(Bostadsdelegationen) för att tillfälligtvis hantera
frågor om stöd till kommuner med övermäktiga
åtaganden för boendet (prop. 1997/98:119, bet.
1997/98:BoU10, rskr. 1997/98:306). Frågor om
stöd skall i första hand prövas mot kommunens
egna ekonomiska förutsättningar. Endast kom-
muner med en särskilt svår ekonomisk situation
kommer därför i fråga för stöd. En ytterligare
förutsättning för stöd är att de förhållanden som
ligger bakom kommunens svaga ekonomi inte är
sådana att de på kort sikt kan påverkas av kom-
munen själv och att kommunen vidtagit nödvän-
diga åtgärder för att komma till rätta med sin
ekonomiska situation. I Bostadsdelegationens
uppgifter ingår bland annat att överlägga med en-
skilda kommuner om lämpliga åtgärder och vill-
kor för stöd för att t.ex. möjliggöra en rekon-
struktion av kommunens bostadsföretag.

I mars 2000 hade Bostadsdelegationen tagit
emot sammanlagt 84 ansökningar. Avtal har
hittills träffats med 19 kommuner, 25 kommuner
har fått avslag på sin ansökan och fyra ansök-
ningar har avskrivits.

För de kommuner som beviljats bidrag av Bo-
stadsdelegationen har besluten föregåtts av
överläggningar. Mellan kommunfullmäktige i re-
spektive kommun och Bostadsdelegationen har
därefter avtal träffats om rekonstruktionsåtgär-
der i bostadsföretaget, som en förutsättning för
statligt stöd. I de kommuner som kan få del av
stödet, är de kommunägda bostadsföretagens an-
språk på insatser från sina ägare i allt väsentligt
förorsakade av de uthyrningssvårigheter företa-

gen möter på en vikande lokal bostadsmarknad.
Ett omfattande hyresbortfall leder till att företa-
gen inte klarar att betala räntorna på sina lån. I
kombination med en låg soliditet medför detta
att företagen ofta kontinuerligt är i behov av
ägartillskott för att inte bli likvidationsskyldiga.

Staten har genom de 19 avtal som hittills har
träffats åtagit sig att lämna bidrag till de berörda
kommunerna med sammanlagt ca 872 miljoner
kronor, varav ca 858 miljoner kronor avser de
medel som Bostadsdelegationen disponerar.

Bostadsdelegationen förfogar t.o.m. 2000 över
totalt 1 660 miljoner kronor, varav således ca 800
miljoner kronor återstår.

Kommundelegationen

Det finns också kommuner och landsting som
har en så pass problematisk ekonomiska situa-
tion att de kan behöva ett ekonomiskt stöd för
att genomföra rekonstruktiva åtgärder med en
annan inriktning än vad som gäller för det tillfäl-
liga stöd som i dag kan lämnas av Bostadsdelega-
tionen.

För att föra en dialog med berörda kommuner
och landsting om vilka åtgärder de kan vidta har
regeringen tillkallat en särskild delegation (dir.
1999:65). Delegationen för stöd till vissa kom-
muner och landsting med svårigheter att klara
balanskravet (Kommundelegationen) har till
uppgift att inför regeringens beslut bereda ären-
den om ett ekonomiskt stöd eventuellt skall utgå
till vissa kommuner och landsting för rekon-
struktiva åtgärder i syfte att nå ekonomisk ba-
lans. Delegationen skall därvid överlägga med
berörda kommuner och landsting om villkoren
för ett stöd. Regeringen har hittills beslutat
överlämna 42 ansökningar om stöd till Kom-
mundelegationen, varav 35 avser kommuner och
sju avser landsting. Därtill kommer 26 ärenden
hos Bostadsdelegationen i vilka Bostadsdelega-
tionen skall samråda med Kommundelegationen.
Det gäller sådana ansökningar från kommuner
som sökt stöd både från regeringen och Bostads-
delegationen, eller ansökningar där en del av
kommunens problem är bostadsrelaterade men
där det också kan finnas andra problem.

Kommundelegationen skall senast den 1 juli
2000 rapportera sitt uppdrag till regeringen.

221

PROP. 1999/2000:100

9.3 Förutsättningar för kommuner
och landsting under de närmaste
åren

9.3.1 Utvecklingen de närmaste åren i
enskilda kommuner och landsting

I syfte att kartlägga hur kommunerna och lands-
tingen själva räknar med att ekonomin kommer
att utvecklas under de närmaste åren genomför-
de SCB i december 1999 på uppdrag av Finans-
departementet en enkätundersökning i samtliga
kommuner och landsting. Uppgifterna i enkäten
omfattar bland annat budgeten för 2000 samt
planerna för 2001 och 2002. Undersökningen
har, avseende budgeten för 2000, kompletterats
med uppgifter från andra källor för de kommu-
ner som inte besvarat enkäten.

Kommunerna har budgeterat ett resultat före
extraordinära poster på totalt 1,8 miljarder kro-
nor för 2000. I jämförelse med preliminära upp-
gifter avseende budgetutfallet för 1999 är detta
en förbättring med 3,8 miljarder kronor.

Landstingen har för 2000 budgeterat ett sam-
manlagt resultat före extraordinära poster på -0,7
miljarder kronor, vilket är en förbättring med 4,4
miljarder kronor jämfört med 1999.

Enligt planerna för 2001 och 2002 kommer
såväl kommunernas som landstingens resultat att
förbättras väsentligt jämfört med de senaste
årens utfall. Resultatutvecklingen redovisas i ta-
bell 9.7.

Diagram 9.3 Spridning av ekonomiskt resultat som andel
av nettokostnaderna 2000

Ande! kommuner respektive landsting

% %

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Tabell 9.7 Resultatutveckling i kommuner och landsting
1999-2002

Resultat före extraordinära poster, miljarder kronor

1999 2000 2001 2002

Kommuner -2,0 1,8 2,8 2,6

Landsting -5,1 -0,7 2,4 3,0

Källor: Statistiska centralbyrån och Landstingsförbundet

De enskilda kommunernas och landstingens si-
tuation vid ingången av 2000 skiljer sig kraftigt
åt. Variationen i ekonomiskt resultat är stor, bå-
de mellan enskilda kommuner och mellan en-
skilda landsting vilket framgår av diagram 9.3.

Enligt enkätundersökningen har 44 av 252 sva-
rande kommuner (17 procent) budgeterat ett
negativt resultat för år 2000. Av de 20 landsting-
en har sju angivit att de i budgeten för år 2000
räknar med ett underskott.

Det är sammanlagt 57 kommuner som anting-
en beräknas behöva minska nettokostnaderna
med minst 5 % i löpande priser under 2000 för
att nå balans, och/eller som har budgeterat ett
negativt resultat 2000. Av dessa 57 kommuner
har 50 sökt bidrag för särskilda insatser, varav 25
har överlämnats till Bostadsdelegationen och 19
till Kommundelegationen. Sex kommuner har
fått avslag på sina ansökningar.

Av enkätundersökningen framgår vidare att
tolv av tjugo landsting enligt budgeten antingen
inte klarar balans 2000 och/eller behöver reduce-
ra nettokostnaderna med mer än 5 % i löpande
priser under 2000. Av dessa har sju landsting
sökt bidrag för särskilda insatser och ansökning-
arna bereds av Kommundelegationen. Ett lands-
ting har fått avslag på sin ansökan av regeringen.

Är 2000 är det första året med ett lagstadgat
krav på ekonomi i balans, vilket innebär att bud-
geten skall upprättas så att intäkterna överstiger
kostnaderna. Om utfallet ändå visar ett negativt
resultat skall det egna kapitalet återställas de två
därpå kommande åren. Detta innebär att ett ne-
gativt resultat ett år skall följas av ett sammanlagt
positivt resultat de två följande åren som minst
motsvarar underskottet. Om synnerliga skäl fö-
religger kan fullmäktige besluta om att det egna
kapitalet inte skall återställas. Det är först efter
utgången av 2002 som det kan utläsas om balan-
skravet uppfyllts eller inte.

Enligt de planer som kommuner och landsting
fastställt för 2001 och 2002 kommer 32 av 44

222

PROP. 1999/2000:100

kommuner och fyra av sju landsting som bud-
geterar underskott 2000 inte att återställa det eg-
na kapitalet de två följande åren. Planerna indike-
rar också att spridningen mellan enskilda
kommuner och landsting kommer att vara fort-
satt stor dessa år. Uppgifter saknas dock om
kommunerna och landstingen i sina planer har
beaktat de av regeringen aviserade tillskotten för
2001 och 2002.

Av de ovan nämnda 32 kommunerna som en-
ligt enkäten inte räknar med att återställa det eg-
na kapitalet har 29 ansökt om bidrag för särskilda
insatser, varav 14 har överlämnats till Kommun-
delegationen och 11 bereds av Bostadsdelegatio-
nen. Fyra har fått avslag på sina ansökningar av
regeringen. Av de fyra landsting som inte be-
döms återställa det egna kapitalet har tre ansökt
om bidrag för särskilda insatser. Dessa ansök-
ningar bereds av Kommundelegationen.

9.3.2 Den finansiella utvecklingen i
kommunsektorn

Bedömningen av kommunsektorns finansiella
utveckling under de närmaste åren baseras på de
förutsättningar som redovisas i bilagan Svensk
ekonomi (bilaga 1). I de uppgifter som redovisas
i det följande ingår kyrkan för 1999. Fr.o.m.
2000 ingår kyrkan inte längre i kommunsektorn.

Utvecklingen 1999-2003 redovisas i tabell 9.8.
Det justerade sparandet i tabell 9.8 har beräknats
genom att vissa poster har periodiserats i enlighet
med de kommunala redovisningsprinciperna.
Även framtida pensionsåtaganden har beaktats
och vissa andra justeringar har gjorts vid beräk-
ningen. Det justerade sparandet kan ses som en
uppskattning av resultatet i den kommunala re-
dovisningen.

Tabell 9.8 Kommunsektorns finanser 1999-2003

Miljarder kronor

	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomster	451	472	487	500	518
Skatter	316	337	348	356	370
Statsbidrag¹	83	84	87	90	92
Övriga inkomster	52	51	53	54	55
Utgifter	454	461	477	497	516
Konsumtionsutg.	378	384	399	417	433
volymförändring²	2,(7	-1.3³	0,7	0,4	0,6
Övrigt	75	77	79	81	83
Finansiellt sparande	-3	11	10	2	2
Justerat sparande	-3	6	8	5	6

Anm: Kommunsektorn redovisas exkl. kyrkan fr.o.m. år 2000.

‘Statsbidragen redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingens
avgifter till det kommunala momssystemet.

²Årlig procentuell förändring i fasta priser.

³överföringen av kyrkan från kommunsektorn till hushållens ideella organisatio-
ner sänker de kommunala konsumtionsutgifterna. Exkl. överföringen blir ut-
vecklingstakten 1,3 procent.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Det kommunala skatteuttaget antas vara oför-
ändrat efter 2000. Skatteinkomsterna ökar för-
hållandevis kraftigt mellan 1999 och 2000. Det
beror på att en relativt stor slutavräkning beräk-
nas betalas ut till kommuner och landsting i ja-
nuari 2001. Slutavräkningen, som avser 1999 års
skattemedel, periodiseras i nationalräkenskaper-
na till året före utbetalningsåret, dvs. 2000.

Statsbidragen omfattar både generella och spe-
cialdestinerade bidrag, samt redovisas netto efter
avdrag för den avgift kommuner och landsting
betalar till kommunkontosystemet (jfr. avsnitt
9.4.3).

Under perioden 2000-2003 beräknas kon-
sumtionen öka med i genomsnitt 0,8 procent
per år. De satsningar på den kommunala vux-
enutbildningen som gjorts inom ramen för kun-
skapslyftet antas reduceras efter 2001, vilket
medför att konsumtionsökningen då bromsas
upp.

9.3.3 Utvecklingen på längre sikt

Aven om förutsättningarna för kommuner och
landsting ser förhållandevis gynnsamma ut för de
närmaste åren, är det viktigt att beakta utveck-
lingen på längre sikt. Långtidsutredningen (LU)
har nyligen presenterat sitt huvudbetänkade
(SOU 2000:7). I betänkandet redovisas bland
annat beräkningar av demografins påverkan på
efterfrågan av kommunala tjänster. Dessutom
presenteras olika scenarier för den samhällseko-

223

PROP. 1999/2000:100

nomiska utvecklingen. Beräkningarna sträcker
sig som längst fram till 2030 och är baserade på
en befolkningsprognos från SCB.

Behoven av kommunala tjänster beräknas öka
tämligen måttligt under de närmaste 10-15 åren
på grund av demografiska förändringar. Därefter
sker en snabbare behovsökning på grund av att
antalet personer i de äldsta åldersgrupperna då
beräknas öka förhållandevis snabbt, vilket främst
påverkar kostnadsutvecklingen inom äldreom-
sorgen. För sjukvården visar beräkningarna på en
jämnare behovsökning. Inom barnomsorgen och
skolan (grundskolan och gymnasieskolan) be-
räknas behoven på sikt däremot minska något på
grund av fortsatt låga födelsetal. En mängd andra
faktorer påverkar också behovsutvecklingen.
Alltför långtgående slutsatser bör därför inte
dras, men sannolikt kommer de demografiska
förändringarna att få större genomslag på efter-
frågan av kommunala tjänster först efter 2015.

Samtidigt påverkar den demografiska utveck-
lingen även tillväxten i ekonomin. De olika till-
växtscenarierna som presenterats av LU visar på
den betydelse som tillväxten i ekonomin har för
kommuners och landstings resursutveckling och
möjligheter att klara sina åtaganden. Antalet per-
soner i arbetsför ålder (16-64 år) ökar något un-
der de närmaste åren, men beräknas minska på
längre sikt. En ökning av reallönerna antas leda
till att löntagarna minskar den genomsnittliga
arbetstiden. Därmed kommer tillväxttakten i
ekonomin att successivt avta.

Den framtida ekonomiska politiken kan där-
med enligt LU komma att ställas inför krav att
hantera spänningar mellan ett krympande utbud
av arbetskraft, ökande behov av vård och omsorg
samt växande svårigheter att till fullo kunna fi-
nansiera välfärdssystemet med skatter på grund
av internationaliseringens inverkan på det svens-
ka skattesystemet.

En väl fungerande arbetsmarknad som stimu-
lerar arbetskraftsdeltagandet och som på ett ef-
fektivt sätt kan tillgodose arbetskraftsbehovet
inom olika sektorer är av stor betydelse för att
hålla tillväxten på en nivå som underlättar möj-
ligheterna att finansiera offentliga åtaganden, så-
som skola, vård och omsorg, utan att öka skat-
teuttaget. Tillgång till utbildning och en väl
fungerande barnomsorg kan i sin tur bidra till att
stärka tillväxten.

9.3.4 Sammanfattande bedömning

Förutsättningarna för kommuner och landsting
att klara balanskravet har förbättrats. Regeringen
har genom de ökade statsbidragen prioriterat
vård, skola och omsorg, men har samtidigt beto-
nat vikten av att kravet på balans i ekonomin
uppnås.

De bedömningar som i dag kan göras visar på
en förhållandevis gynnsam utveckling under de
närmaste åren. På längre sikt kommer sannolikt
ökande behov att innebära en utmaning för
kommuner och landsting, men även för övriga
delar av de skattefinansierade välfärdssystemen.

Det genomsnittliga kommunala skatteuttaget
bör inte öka ytterligare. Det är därför av stor vikt
att arbetet med omstruktureringar och anpass-
ningar fortsätter, så att resurserna i kommuner
och landsting utnyttjas effektivt. Det är mot den
bakgrunden som regeringens arbete med att ut-
veckla uppföljningen av kommuner och lands-
ting skall ses.

Att fortsätta arbetet med omstruktureringar
och anpassningar är viktigt inte minst i de kom-
muner och landsting som inte kommer att kunna
redovisa ett bokslut i balans för år 2000. Genom
att uppnå ekonomisk balans står kommuner och
landsting bättre rustade för att klara av de krav
som sannolikt kommer att uppstå framöver på
grund av bland annat demografiska förändringar.
Möjligheterna att nå ekonomisk balans styrs i
stor utsträckning av den enskilda kommunen
och det enskilda landstinget. Att på kort sikt pri-
oritera verksamheten på bekostnad av en stabil
ekonomi kan medföra negativa konsekvenser för
verksamheten på längre sikt.

Det finns dock kommuner och landsting som
av egen kraft kan ha svårt att klara balanskravet
och samtidigt bibehålla en rimlig ambitionsnivå i
verksamheten. En grundläggande förutsättning
för att på sikt ge kommuner och landsting lik-
värdiga förutsättningar att bedriva verksamhe-
terna är det kommunala utjämningssystemet.
För de kommuner vars ekonomi påverkats nega-
tivt av stora åtaganden för boendet finns möjlig-
heter att få stöd i form av medel för särskilda in-
satser. För att även fånga upp kommuner och
landsting som av andra orsaker kan ha svårt att
klara balanskravet har, som tidigare nämnts, re-
geringen tillsatt Kommundelegationen.

Balanskravet kan sägas vara uppfyllt om in-
täkter och kostnader balanserar i bokslutet.
Detta skall dock endast ses som ett minimikrav.
Ett nollresultat innebär i praktiken en real ur-

224

PROP. 1999/2000:100

holkning av kommunens eller landstingets eget
kapital. Kommunallagens bestämmelse om god
ekonomisk hushållning ställer i princip högre
krav. Begreppet god ekonomisk hushållning har
dock inte preciserats närmare. Regeringen har
därför för avsikt att tillsätta en utredning om
kommunernas och landstingens ekonomiska
förvaltning, som bland annat skall behandla frå-
gan om god ekonomisk hushållning.

Inriktningen bör mot denna bakgrund vara att
nu konsolidera ekonomin i kommuner och
landsting. Uppenbara brister i verksamheten bör
givetvis rättas till, men ambitionshöjningar måste
vägas mot framtida finansieringsmöjligheter.

Det är mot denna bakgrund också av stor vikt
att finansieringsprincipen beaktas när förslag
lämnas som innebär en utökning av det kommu-
nala åtagandet.

9.4 Satsningar på kommuner och
landsting

9.4.1 Höjda statsbidrag

Regeringens bedömning: Nivån på statsbidragen
till kommuner och landsting bör höjas med 4 000
miljoner kronor från och med 2001. I detta be-
lopp ingår en höjning av det generella statsbidra-
get till kommuner och landsting med 3 300 mil-
joner kronor, varav 1 000 miljoner kronor avser
den särskilda satsningen på vård och omsorg som
regeringen aviserade i budgetpropositionen för
2000. Dessutom bör bidraget för särskilda insat-
ser i vissa kommuner och landsting tillfälligt hö-
jas med 700 miljoner kronor för 2001.

Det generella statsbidraget till kommuner och
landsting bör höjas med 3 300 miljoner kronor
2001, varav 1 000 miljoner kronor avser den sär-
skilda satsningen på vård och omsorg som rege-
ringen aviserade i budgetpropositionen för 2000.
Hur tillskotten bör fördelas mellan kommuner
och landsting redovisas närmare i avsnitt 9.4.7.

Anslaget för särskilda insatser i vissa kommu-
ner och landsting bör 2001 tillfälligt höjas med
700 miljoner kronor. En utförligare redovisning
av behoven av särskilda insatser ges i avsnitt
9.4.6.

Vidare aviserar regeringen att det underskott
som till och med utgången av 2000 ackumulerats
i det s.k. kommunkontosystemet tas över av
staten. Detta betyder att kommuner och lands-
ting engångsvis tillförs, enligt vad som nu kan
uppskattas, ca 4 000 miljoner kronor, medel som
kommuner och landsting annars skulle ha åter-
betalat via höjda avgifter till kommunkontona. Se
vidare avsnitt 9.4.3.

Riksdagen har tidigare beslutat att den statliga
inkomstskatt om 200 kronor på förvärvsinkomst
som alla fysiska personer betalar i stället skall ut-
göra kommunal inkomstskatt även 2001, vilket
ger ett ytterligare tillskott till kommuner och
landsting på närmare 1 300 miljoner kronor.
Fördelningen av dessa skattemedel skall ske på
samma sätt som för tidigare år.

I tabell 9.9 redovisas de höjningar av statsbi-
dragsnivån som hittills beslutats samt de höj-
ningar som aviseras för 2001-2003. Beloppen i
tabell 9.6 har inte justerats med hänsyn till den
nivåsänkning med 4 800 miljoner kronor som
gjordes 2000 för att reglera effekten av den redu-
cerade avdragsrätten för den allmänna pen-
sionsavgiften. Genom reduceringen av avdrags-
rätten beräknades de kommunala skattein-
komsterna öka med 4 800 miljoner kronor.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen
har i föregående avsnitt redovisat sin bedömning
av utvecklingen i kommunsektorn under de
närmaste åren. Regeringen gör mot denna bak-
grund följande bedömning av utgiftsområdet för
de närmaste åren.

Nivån på statsbidragen till kommuner och
landsting bör höjas med 4 000 miljoner kronor
fr.o.m. 2001. Tillskottet förbättrar förutsättning-
arna att tillgodose de ökade behov som kan för-
utses under de närmaste åren inom de kommu-
nala kärnverksamheterna vård, omsorg och
skola.

225

8 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 100

PROP. 1999/2000:100

Tabell 9.9 Höjda statsbidrag till kommuner och landsting 1997-2003

Miljoner kronor

	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Vårbudget 1997	4 000	8 000	8 000	8 000	8 000	8 000	8 000
Budgetprop. för 1998			4 000	8 000	8 000	8 000	8 000
Vårbudget 1998		4 000	4 000	4 000	4 000	4 000	4 000
Budgetprop. för 1999¹					300	710	850
Vårbudget 1999					2 000	3 000	5 000
Budgetprop. för 2000					1 700
Ökning jämfört med 1996²	4 000	12 000	16 000	20 000²	24 000²	23 710²	25 850²
'Efter avdrag av de medel som i	i vårbudgeten 1999 fördes till utgiftsområde 16 utbildning och universitetsforskning som en del av finansieringen av en allmän för-

skola och maxtaxa inom barnomsorgen.

²Exklusive den i budgetpropositionen för 2000 gjorda reduceringen av statsbidragsnivån med 4 800 miljoner för att neutralisera effekten av den reducerade avdrags-
rätten för den allmänna pensionsavgiften.

9.4.2 Förlängning av det åldersbaserade
bidraget till kommuner

Regeringens förslag: Bestämmelsen i lagen

(1995:1514) om generellt statsbidrag till kom-
muner och landsting om åldersbaserad fördel-
ning av en del av det generella statsbidraget till
kommuner förlängs att gälla även 2001.

Skälen för regeringens förslag: Det generella
statsbidraget till kommuner och landsting betalas
i huvudsak ut med ett enhetligt belopp per invå-
nare. Åren 1997-2000 utgår en del av det gene-
rella statsbidraget till kommunerna i form av ett
åldersbaserat bidrag beräknat utifrån antalet barn
och antalet äldre i respektive kommun. År 2000
uppgår det åldersbaserade bidraget till 6 740
miljoner kronor.

Det åldersbaserade bidraget infördes i sam-
band med att regeringen i 1997 års ekonomiska
vårproposition föreslog resursförstärkningar till
kommuner och landsting (prop. 1996/97:150,
bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284). Rege-
ringen bedömde att främst skolan och äldreom-
sorgen skulle komma att vidkännas ett ökat
tryck till följd av att berörda åldersgrupper öka-
de. Regeringen konstaterade även att införandet
av det åldersbaserade bidraget innebar ett visst
avsteg från de principer som ligger till grund för
det kommunala utjämningssystemet, men fram-
höll samtidigt att bidraget kan förbättra möjlig-
heterna för kommuner med stor andel ungdomar
och äldre att uppfylla målen för verksamheterna.

Regeringens förslag innebär att en del av det
generella statsbidraget till kommunerna skall
fördelas efter åldersbaserade kriterier även 2001.

Att regeringen nu föreslår en förlängning av
det åldersbaserade bidraget med ett år skall
främst ses mot bakgrund av att ett omedelbart
avskaffande av bidraget skulle medföra att ett
antal kommuner skulle behöva genomföra stora
anpassningar av verksamheten till följd av de läg-
re inkomsterna. Bland dessa kommuner finns det
många som redan har sämre förutsättningar att
klara balanskravet och som även måste anpassa
sig till avtrappningen av införandereglerna i ut-
jämningssystemet. Regeringen avser att ytterliga-
re analysera effekterna av bidraget.

Regeringen bedömer att nivån 2001 på det ål-
derbaserade bidraget bör vara densamma som år
2000.

9.4.3 Kommunkontosystemet

Regeringens bedömning: Kommunkontosystemet
bör bibehållas 2001. Det underskott som acku-
mulerats på konton i Riksgäldskontoret till och
med utgången av 2000 tas över av staten. Detta
betyder att kommunsektorn engångsvis tillförs
medel, som kommuner och landsting annars
skulle ha betalat in till kommunkontosystemet.

Ett fördjupat utredningsarbete startas i syfte
att analysera systemets effekter när det gäller
konkurrensneutralitet samt att förklara den stora
variationen i de belopp som betalas ut från
kommunkontosystemet till olika kommuner och
landsting.

226

PROP. 1999/2000:100

Regeringen avser att återkomma i denna fråga
i samband med budgetpropositionen för 2001.

Bakgrund: Det s.k. kommunkontosystemet in-
fördes 1996. Systemet bygger på inomkommunal
finansiering. Kommuner och landsting får tillba-
ka ingående moms från ett kommunkonto re-
spektive ett landstingskonto. Kontona finansie-
ras genom en enhetlig avgift per invånare från
kommuner respektive landsting. Systemet om-
slöt totalt 27,2 miljarder kronor 1999. Omslut-
ningen har ökat med 4,7 miljarder kronor eller
21 procent sedan systemet infördes.

En utredning tillsattes hösten 1998 med upp-
gift att analysera och förklara orsakerna till de
ökade utbetalningarna samt den omfördelnings-
effekt som uppstår på grund av den kollektiva
finansieringen. Utredningen lämnade hösten
1999 betänkandet Kommunkontosystemet och
rättvisan (SOU 1999:133). I betänkandet redovi-
sas ett antal förslag, bland annat tre alternativa
lösningar på hur fortsatta underskott i systemet
skall undvikas och hur den ökade omslutningen i
systemet skall finansieras.

Det första alternativet innebär att kommun-
kontosystemet läggs in på statsbudgetens in-
komstsida. Därigenom får kompensationssyste-
met för kommuner samma konstruktion som
kompensationssystemet för statliga myndighe-
ter. Avgifterna tas bort och en reglering görs ge-
nom en minskning av det generella statsbidraget.

Det andra alternativet innebär att nuvarande
system bibehålls, men med en skärpning av de
institutionella ramarna för avgiftssättningen. Det
innebär att metoden för avgiftsberäkning läggs
fast i lagstiftning så att större ackumulerade un-
derskott inte skall uppstå.

Det tredje alternativet innebär att kommun-
kontosystemet bibehålls, men att systemet förs
in på statsbudgeten. Det innebär att en bruttore-
dovisning görs över statsbudgeten av både de
kommunala avgifterna, vilka betalas in på en in-
komsttitel på statsbudgetens inkomstsida, och
ersättningarna till kommuner och landsting som
betalas ut från ett anslag på statsbudgetens ut-
giftssida. Avgiften skulle enligt utredningen
därigenom beslutas av riksdagen.

Utredningen har också presenterat vissa för-
slag när det gäller konkurrensneutraliteten inom
främst tandvårdsområdet. Vidare har utredning-
en redovisat hur en förbättrad uppföljning och
kontroll skulle kunna åstadkommas.

Utredningens betänkande har remitterats och
remissinstansernas synpunkter finns tillgängliga
hos Finansdepartementet (dnr. Fi2000/4284).
Samtliga kommuner och landsting som besvarat
remissen samt Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet och Föreningen Sveriges
Kommunalekonomer förordar det första alter-
nativet, dvs. att kommunkontosystemet läggs in
på statsbudgetens inkomstsida. Riksgäldskonto-
ret, Riksskatteverket, Ekonomistyrningsverket
samt Socialstyrelsen anser att det andra alternati-
vet, dvs. att bibehålla dagens system med skärp-
ning av de institutionella ramarna, är att föredra.
Övriga remissinstanser har valt att inte ta ställ-
ning i finansieringsfrågan.

Skälen för regeringen bedömning: Under
förutsättning att kommunernas och landstingens
inköp av varor och tjänster fortsätter att öka
skulle det första alternativet innebära årligen in-
direkta resurstillskott till sektorn jämfört med
om dagens kommunkontosystem bibehålls. Al-
ternativet innebär också en motsvarande utebli-
ven inkomstökning för staten. Statsbudgetens
saldo påverkas därmed negativt av en övergång
till detta alternativ, medan utgifterna inte påver-
kas.

De andra och tredje alternativen skulle inne-
bära att en ökande omslutning i systemet helt
och hållet får finansieras av kommuner och
landsting, såvida inte staten beslutar att delfinan-
siera ökningar i kommunkontosystemet genom
ökade statsbidrag. Under förutsättning av att in-
köpen även fortsättningsvis ökar, kommer det
andra och det tredje alternativet att ge upphov till
en ökande momsavgift.

Regeringen bedömer mot denna bakgrund att
nuvarande system bör bibehållas 2001 samtidigt
som ett fördjupat analysarbete av effekterna av
dagens system genomförs. Det bör bland annat
inriktas på att analysera systemets effekter när
det gäller konkurrensneutralitet samt att förklara
den stora variationen i de belopp som betalas ut
från kommunkontosystemet till olika kommu-
ner och landsting.

Regeringen aviserar att det underskott som till
och med utgången av 2000 ackumulerats på
konton i Riksgäldskontoret skrivs ned genom att
staten tar över underskotten. Detta betyder att
kommuner och landsting engångsvis tillförs, en-
ligt vad som nu kan uppskattas, ca 4 000 miljoner
kronor, medel som annars skulle ha återbetalats
via höjda avgifter till kommunkontona. Rege-
ringen avser att återkomma i denna fråga i sam-
band med budgetpropositionen för 2001.

227

PROP. 1999/2000:100

9.4.4 Utjämning för kostnader för
verksamhet enligt LSS

Kostnaderna för verksamhet enligt lagen
(1993:287) om stöd och service till vissa funk-
tionshindrade (LSS) uppvisar stor spridning
mellan kommunerna. I nuläget hanteras olikhe-
terna mellan kommunerna dels genom länsvisa
mellankommunala utjämningssystem som av-
trappas successivt, dels genom avtal mellan en-
skilda kommuner om kostnadsansvaret för per-
soner som flyttat före den 1 januari 1996, dvs.
innan kommunaliseringen av denna verksamhet
var helt genomförd. Den nuvarande situationen
vad gäller utjämningen för kostnader avseende
LSS är dock inte hållbar i ett längre tidsperspek-
tiv.

För att lösa frågan om utjämning mellan
kommunerna tillsattes en arbetsgrupp som under
hösten 1999 presenterade sitt förslag (Ds
1999:72) till utformning av en utjämning mellan
kommuner av kostnader för verksamhet enligt
LSS. Arbetsgruppen fann att det saknas underlag
för en kostnadsutjämning som utgår från struk-
turella faktorer eftersom kostnadsskillnaderna
mellan kommunerna i första hand beror på indi-
viduella behov och på att verksamhet har kon-
centrerats till vissa kommuner.

Arbetsgruppens huvudsakliga förslag innebär
att ett utjämningssystem, baserat på antal LSS-
insatser och tre kostnadschabloner, införs vid si-
dan av det nuvarande inkomst- och kostnadsut-
jämningssystemet. Det föreslagna utjämnings-
systemet är statsfinansiellt neutralt.
Omslutningen beräknas uppgå till 1 100 miljoner
kronor.

För särskilt dyra insatser skall det enligt för-
slaget finnas möjlighet att söka ett särskilt stats-
bidrag. Bidraget skulle finansieras genom en
minskning av det generella statsbidraget till
kommunerna. Bidraget skulle riktas mot de
kommuner som efter utjämningen har totala
LSS-kostnader över riksgenomsnittet och som
har en dyrbar verksamhet p.g.a. särskilt stora be-
hov. Statsbidraget uppskattas till 300 miljoner
kronor.

Förslaget har nyligen remissbehandlats.
Många remissinstanser har framhållit behovet av
ett system som tillgodoser kommuner med höga
kostnader för verksamhet enligt LSS, men också
att det finns andra problem som bör lösas. Rege-
ringen avser att återkomma till riksdagen senare
under våren med förslag om en kompensation

för kommuner med höga LSS-kostnader. Försla-
gen avses träda i kraft 2001.

9.4.5 Förändringar i det kommunala
utjämningssystemet

Utgångspunkten för det kommunala utjäm-
ningssystemet är att alla kommuner och lands-
ting, genom utjämningen, skall tillförsäkras lik-
värdiga ekonomiska förutsättningar för att
bedriva sin verksamhet, oberoende av skattekraft
och strukturella kostnadsskillnader.

Förändringar inför 2000

I december 1998 överlämnade kommunala ut-
jämningsutredningen sitt slutbetänkande Kost-
nadsutjämning för kommuner och landsting
(SOU 1998:151) till regeringen. Betänkandet
remissbehandlades och i samband med vårpropo-
sitionen 1999 lämnade regeringen förslag till vis-
sa ändringar i kostnadsutjämningen för kommu-
ner och landsting i propositionen Förändringar i
utjämningssystemet för kommuner och lands-
ting (1998/99:89). Förändringarna trädde i kraft
1 januari 2000 och medför att omfördelningen i
kostnadsutjämningen minskade med ca 2 000
miljoner kronor.

Förändringarna i kostnadsutjämningen består
av vissa uppdateringar i underlagsdata, vissa änd-
ringar i befintliga modeller samt en ny modell för
merkostnader för barn och ungdomar med ut-
ländsk bakgrund.

Särskilda införanderegler tillämpas under peri-
oden 2000-2004. Det innebär dels en förläng-
ning med ett år av införandeperioden jämfört
med tidigare gällande regler, dels en ytterligare
begränsning av den totala bidragsminskning som
en kommun eller ett landsting kan vidkännas för
hela perioden 1996-2004.

Statens utgifter för utjämningssystemet för
kommuner och landsting minskar till följd av
förändringarna i kostnadsutjämningen. Samtidigt
minskar de avgifter som kommuner och lands-
ting betalar till systemet i motsvarande omfatt-
ning. De föreslagna förändringarna är således
neutrala för såväl kommunsektorn som helhet
som för statsbudgetens saldo.

Fortsatt utveckling av utjämningssystemet

I prop. 1998/99:89 aviserade regeringen att en
utredning skulle tillsättas med uppdrag att fort-
sätta att utveckla utjämningssystemet. Dessutom
aviserade regeringen att en utredning skulle till-

228

PROP. 1999/2000:100

sättas med uppdrag att utreda möjligheterna att
förenkla utjämningssystemet. Under hösten till-
sattes en delegation för fortsatt utveckling av ut-
jämningssystemet för kommuner och landsting
(Fil999:l 1) samt en expertgrupp för utredning
av möjligheterna att förenkla utjämningssyste-
met för kommuner och landsting (Fil999:10).
Båda utredningarna skall senast den 30 november
2000 lämna förslag till förändringar i utjämnings-
systemet.

Delegationen för fortsatt utveckling av utjäm-
ningssystemet för kommuner och landsting
överlämnade i februari 2000 till regeringen en
delrapport med förslag till vissa förändringar i
inkomstutjämningen för kommuner samt förslag
om ett omställningsbidrag för landsting med
befolkningsminskning (dnr. Fi 2000/607).

Förslaget om inkomstutjämningen innebär att
de negativa marginaleffekter i inkomstutjäm-
ningen som funnits för vissa kommuner elimine-
ras. Alla kommuner får en reell möjlighet att på-
verka sina skatteinkomster. Förändringen skall
enligt delegationen finansieras inom utjämnings-
systemet och är därmed statsfinansiellt neutralt.

Förslaget om befolkningsminskning för
landsting innebär, om bidraget hade funnits idag,
att sex landsting som haft en betydande befolk-
ningsminskning under den senaste femårsperio-
den skulle ha erhållit en särskild kompensation.
Därmed skulle dessa landsting fått större möjlig-
het att anpassa sin verksamhet till den minskande
befolkningen. Enligt förslaget skall bidraget be-
lasta anslaget för särskilda insatser för kommu-
ner och landsting och utbetalas 2001 och 2002.

Delrapporten är just nu på remiss och rege-
ringen avser att under våren återkomma med ett
ställningstagande till utredningens förslag.

9.4.6 Särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting

Regeringens bedömning: Behovet av särskilda me-
del kvarstår även de följande åren.

Skälen till regeringens bedömning: I det före-
gående har lämnats en redovisning av hantering-
en av ansökningarna från ett antal kommuner
och landsting om stöd för särskilda insatser. Vi-
dare har en redovisning lämnats av den förvänta-
de utvecklingen de närmaste åren när det gäller
förutsättningarna för de kommuner och lands-

ting som 2000 inte har uppnått balanskravet att
göra detta. En slutsats av denna redovisning är
att det fortfarande finns ett antal kommuner och
landsting som med nuvarande förutsättningar
inte räknar med att klara balans under perioden
2001-2002. Många av dessa är nu föremål för
prövning av Bostadsdelegationen eller Kom-
mundelegationen, och de har sannolikt stora be-
hov av att vidta olika typer av åtgärder. En del av
dessa kommer sannolikt också att behöva statligt
stöd. Ett vanligen förekommande problem är
negativa effekter av befolkningsminskningar.

Som tidigare redovisats så har Bostadsdelega-
tionen 36 ärenden kvar att behandla, vartill
kommer några ärenden där det återstår att hante-
ra bostadsrättsföreningar. Huvuddelen av dessa
bedöms av delegationen kunna bli färdigbe-
handlade under 2000, och även kunna rymmas
inom de ekonomiska ramar som delegationen
förfogar över. Vissa av de ärenden som Bostads-
delegationen har kvar att hantera gäller helt eller
delvis frågan om borgensåtaganden för bostads-
rättsföreningar. Om delegationen så medger kan
Statens bostadskreditnämnd lämna en statlig
kreditgaranti som avlöser kommunens borgens-
åtagande. En förutsättning för att detta skall
kunna genomföras är att kreditgivaren accepterar
utbytet. Förhandling måste ske med varje berörd
bostadsrättsförening. Detta innebär att det kan
bli fråga om en tidskrävande process som staten,
i egenskap av tredje part, inte kan påskynda. Bo-
stadsdelegationen bedömer medelsbehovet för
2001 för de ärenden som då återstår, vilket i
första hand gäller avlösen av borgensåtaganden i
bostadsrättsföreningar, till 400 miljoner kronor.

Kommundelegationen skall presentera sina
förslag senast den 1 juli. Delegationen har som
tidigare nämnts 42 ärenden att pröva (35 kom-
muner och sju landsting). Därtill kommer 26
ärenden hos Bostadsdelegationen i vilka Bo-
stadsdelegationen skall samråda med Kommun-
delegationen. Det totala bidragsbehovet för de
ärenden som Kommundelegationen har att han-
tera i någon form kan inte bedömas innan dele-
gationen presenterar sina slutliga förslag.

De medel som för 2000 står till regeringens
förfogande på anslaget Särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting uppgår till 489 miljo-
ner kronor. Till detta kommer 699 miljoner kro-
nor genom att staten, efter utnyttjande av sin
köpoption, har sålt aktierna i Haninge Holding
AB till Venantius AB. En del av fastighetsbe-
ståndet i det av holdingbolaget ägda bostadsfö-
retaget Haninge Bostäder AB kommer att av-

229

PROP. 1999/2000:100

vecklas, varvid ytterligare medel kommer att
kunna återvinnas.

Regeringen gör bedömningen att det fortfa-
rande kommer att finnas kommuner och lands-
ting som på grund av speciella omständigheter
kan hamna i en särskilt svår ekonomisk situation,
och att det därför kommer att finnas ett behov av
att avsätta medel till särskilda insatser i kommu-
ner och landsting även för åren framöver. Ramen
för särskilda insatser 2001 på 1 771 miljoner
kronor ligger därför fast tills vidare. Inför bud-
getpropositionen för 2001 kommer det att finnas
ett mer fullständigt underlag för en bedömning
av behovet av särskilda insatser till kommuner
och landsting de kommande åren, främst med
utgångspunkt från förslagen från Kommundele-
gationen.

Både Bostadsdelegationens och Kommunde-
legationens ärenden utmynnar i olika former av
avtal eller överenskommelser om de villkor som
respektive kommun eller landsting skall uppfylla
för att erhålla statligt stöd. Dessa avtal och över-
enskommelser kommer att behöva följas upp.
Detta gäller även de ärenden där regeringen tidi-
gare har beviljat bidrag. Utgångspunkten för
prövningen av ansökningarna om statlig stöd är
att ansvaret för de åtgärder som krävs för att
komma tillrätta med situationen helt vilar på
kommunen eller landstinget, men att det statliga
stödet skall underlätta genomförandet av åtgär-
derna. I en del av de ärenden som nu är aktuella
hos Bostadsdelegationen och Kommundelega-
tionen är åtgärdsbehoven dock mycket stora, vil-
ket accentuerar behovet av uppföljning av de
överenskommelser som träffas.

I detta sammanhang bör också framhållas de
möjligheter som finns att nå en mer effektiv
verksamhet genom en ökad samverkan mellan
kommuner och landsting. En sådan samverkan
sker redan idag på många håll, men skulle kunna
utvidgas till fler kommuner och fler verksam-
hetsområden.

Bostadsdelegationens verksamhet skall succes-
sivt avvecklas. Regeringen kommer inför bud-
getpropositionen för 2001 även att överväga
formerna för ett fortsatt arbete med att följa de
kommuner och landsting som får statligt stöd,
samt att undersöka hur en ökad samverkan mel-
lan kommuner och landsting kan stimuleras.

9.4.7 Beräkning av ramen för
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner år 2001

År 2000 omfattar utgiftsområdet sammanlagt
97 667 miljoner kronor, varav 78 003 miljoner
kronor avser generellt statsbidrag till kommuner
och landsting, 1 092 miljoner kronor avser bidrag
för särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting och 18 571 miljoner kronor avser ut-
jämningsbidrag till kommuner och landsting.

De medel som avser statligt utjämningsbidrag
till kommuner och landsting för 2000 är baserade
på en preliminär bedömning. Efter riksdagens
beslut i december månad avseende budgetpropo-
sitionen för det kommande året gör SCB defini-
tiva beräkningar av de utjämningsbidrag respek-
tive utjämningsavgifter som landets kommuner
och landsting skall erhålla eller betala under året.
Beräkningarna kan leda till att omslutningen i
utjämningssystemet ökar eller minskar.

Beräkningen av SCB i januari 2000 av bidraget
avseende 2000 innebär att utjämningsbidraget
blir 585 miljoner kronor högre än vad riksdagen
beslutat. På motsvarande sätt blir utjämningsav-
giften 585 miljoner kronor högre. De slutliga
utjämningsavgifterna och utjämningsbidragen
för 2000 fastställs dock först i april 2000. Ytterli-
gare justeringar kan komma att göras. Regering-
en avser att återkomma med förslag i tilläggs-
budget vad gäller medel för anslaget i samband
med budgetpropositionen för 2001 då de slutliga
beräkningarna av utjämningsavgifterna respekti-
ve utjämningsbidragen föreligger.

I tabell 9.10 redovisas en preliminär beräkning
av ramen för 2001-2003 med beaktande av de
tillskott som regeringen aviserade i budgetpro-
positionen för 2000. Övriga förändringar kom-
menteras nedan.

230

PROP. 1999/2000:100

Tabell 9.10 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kom-
muner 2001-2003 _____

Miljoner kronor

	2001	2002	2003
Ram enligt. Budget- prop. för 2000	101 872	101 792	104 142
Överföring till U0 1	-8	-8	0
Överföring till U0 18	-35	0	0
Regleringar enligt finansieringsprincipen	22	43	43
Summa	101 851	101 827	104 185

Övrigt

Från utgiftsområdet överförs 35 miljoner kronor
2001 till utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bo-
stadsförsörjning och byggande för att bidra till
finansieringen av investeringsbidrag för anord-
nande av bostäder för studenter.

Från utgiftsområdet överförs 8 miljoner kro-
nor 2001 och 2002 till utgiftsområde 1 Rikets
styrelse för att delfinansiera projektet ”Tid för
demokrati”.

Regeringen bedömer att ramen för utgiftsområ-
det bör höjas med 4 000 miljoner kronor 2001, i
syfte att möjliggöra för kommuner och landsting
att bibehålla en hög kvalitet i den kommunala
verksamheten.

Av tillskottet bör 1 000 miljarder kronor för-
delas med 30 procent till kommunerna och 70
procent till landsting. Denna del av tillskottet är
kopplat till den nationella handlingsplan för ut-
veckling och förnyelse av sjukvården som rege-
ringen avser att senare presentera. Regeringen
avser att följa upp handlingsplanen kontinuerligt.
Handlingsplanen skall dock utvärderas efter två
år. Syftet med utvärderingen är att analysera hur
medlen har använts inom kommunerna och
landstingen samt vilken effekt de har haft i verk-
samheten.

2 300 miljoner kronor av tillskottet bör för-
delas med 70 procent till kommunerna och 30
procent till landstingen.

Anslaget för särskilda insatser i vissa kommu-
ner och landsting bör 2001 tillfälligt höjas med
700 miljoner kronor.

Regleringar enligt finansieringsprincipen

Enligt skollagen (1985:1110) är elevers hem-
kommuner skyldiga att betala ersättning till sta-
ten för vissa kostnader för elever i specialskolor.
I propositionen Elever med funktionshinder
(prop. 1998/99:105) föreslår regeringen att er-
sättningsnivån höjs och att de berörda kommu-
nerna även fortsättningsvis skall kompenseras av
staten. Det generella statsbidraget till kommu-
nerna bör därför höjas med ett belopp som mot-
svarar skillnaden mellan avgiftsintäkten vid före-
slagen avgiftsnivå och avgiftsintäkten med
nuvarande ersättningsnivå. Skillnaden är för helår
beräknad till 43 miljoner kronor. År 2001 bör
bidraget höjas med 21,5 miljoner kronor och
2002 med ytterligare 21,5 miljoner kronor.

9.5 Utvecklad uppföljning av
kommuner och landsting

Utvecklad uppföljning av kommuner och
landsting

Regeringen tillsatte i maj 1998 en arbetsgrupp
för att lämna förslag i syfte att utveckla uppfölj-
ningen av kommuner och landsting. Arbets-
gruppen skall bland annat bedöma hur uppfölj-
ningen av de nationella målen för olika
kommunala verksamheter kan förbättras, om
målen behöver utvecklas eller förtydligas med
hänsyn till uppföljning och utvärdering eller om
det statistiska underlaget behöver förändras.

Det arbete som bedrivits hittills visar bland
annat att nationella mål inte är något entydigt
begrepp. De bestämmelser som i lag benämns
som mål anger ofta mål av mycket övergripande
karaktär, medan de lagparagrafer som innehåller
mer konkreta, målliknande formuleringar i all-
mänhet inte benämns som mål för verksamhe-
ten.

En annan fråga som skall behandlas är hur
uppföljningen av målen eller bestämmelserna kan
förbättras, bland annat med utgångspunkt från
en översyn av den samlade statistik om kommu-
nal verksamhet som samlas in av olika myndig-
heter.

En kommunal databas

I 1999 års ekonomiska vårproposition aviserades
ett utvecklingsarbete inom ramen för den natio-
nella uppföljningen av kommuner och landsting.
I juni 1999 startade ett projekt inom ramen för
den ovan nämnda arbetsgruppens arbete, med
syfte att utarbeta ett förslag till en kommunal
databas som skall innehålla uppgifter som be-
skriver verksamhetens volym, kostnader och
kvalitet. Databasen skall bland annat kunna ut-
göra ett stöd för förbättringar av statens och
kommunernas uppföljning av verksamhet och

231

PROP. 1999/2000:100

ekonomi utifrån nationella mål och utifrån lokala
prioriteringar. En utbyggd databas skall också
kunna utgöra underlag för mellankommunala
jämförelser i syfte att öka produktivitet och ef-
fektivitet i den kommunala verksamheten. Data-
basen är tänkt att så långt som möjligt bygga på
befintlig statistik.

Utgångspunkterna för projektet har varit att
databasen skall utformas utifrån ett kommun-
ledningsperspektiv, dvs. i princip skall alla verk-
samheter kunna följas samlat. Projektet har av-
gränsats till att omfatta barnomsorg, skola, vux-
enutbildning samt socialtjänst. Förslag till nyck-
eltal som belyser kvalitet och måluppfyllelse i
verksamheten skall utarbetas. Uppgifterna skall
ha hög kvalitet och jämförbarhet samt framför
allt en hög aktualitet för att kunna bli ett bra
underlag för jämförande studier mellan enskilda
kommuner.

Projektorganisationen består av en styrgrupp
med representanter från Finans-, Social- och Ut-
bildningsdepartementen samt Svenska Kom-
munförbundet. Huvuddelen av arbetet bedrivs i
en projektgrupp som består av företrädare för de
tolv deltagande kommunerna samt av företrädare
för Finansdepartementet (projektledare), SCB,
Skolverket, Socialstyrelsen och Svenska Kom-
munförbundet. En politisk referensgrupp med
företrädare för de deltagande kommunerna är
också knuten till projektet.

Det utvecklingsarbete som bedrivs i projektet
innebär att en provdatabas skall tas fram. Prov-
databasen skall innehålla de deltagande kommu-
nernas egna uppgifter som tagits fram i projektet.
Frågor om hur ett sådant material kan samlas in,
analyseras och presenteras i en fullskalig databas
skall också behandlas, liksom frågor om organi-
sation och finansiering. Projektet beräknas vara
slutfört i juni 2000.

Regeringen kommer, med utgångspunkt från
det framtagna förslaget, att överväga frågan om
det fortsatta arbetet med hur utveckling och
implementering av en kommunal databas kan
ske, samt dess finansiering. Centrala frågor är
därvid att förankra och sprida kunskap om data-
basen, att diskutera och att samordna vilka förut-
sättningar som behöver vara uppfyllda för kom-
muner och myndigheter för att den skall bli
möjlig att förverkliga, och även hur arbetet med
andra närliggande aktiviteter kan bidra. Rege-
ringen har på tilläggsbudget begärt medel för vis-
sa utredningsinsatser avseende en utvecklad
uppföljning av kommunal verksamhet och eko-
nomi. Dessa insatser bör bland annat ta sikte på
de möjligheter som den kommunala databasen
skapar. Andra tänkbara uppgifter är att bedriva
tvärsektoriella effektivitetsstudier i den samlade
kommunala verksamheten, samt att i samarbete
med kommuner och landsting bedriva ett ut-
vecklingsarbete för att stimulera benchmarking i
syfte att öka effektiviteten i den kommunala
verksamheten.

232

Revision av EU-medel

»44

PROP. 1999/2000:100

10 Revision av EU-medel

10.1 Bakgrund

Regeringen skall varje år informera riksdagen om
hur regeringen agerar med anledning av Europe-
iska revisionsrättens rapporter (prop.
1994/95:40, bet. 1994/95 FiU5, rskr.
1994/95:67). Regeringen lämnar härmed sin fjär-
de redovisning av detta slag till riksdagen.

Revisionsrätten svarar för den externa revisio-
nen inom EU och presenterar i november varje
år en årsrapport i vilken rätten redovisar sina
iakttagelser från sin granskning av hur EU-
budgeten genomförs. I årsrapporten lämnas ock-
så den s.k. revisionsförklaringen om huruvida re-
dovisningen varit rättvisande och om de under-
liggande transaktionerna har varit lagliga och
korrekta.

Revisionsrätten kan även avge särskilda rap-
porter. Som regeringen redovisade föregående år
har revisionsrätten övergått till att redovisa en
större del av sina granskningar i särskilda rap-
porter (i stället för i årsrapporten). Iakttagelser
från granskningar rörande effektivitet och mål-
uppfyllelse vad gäller användning av EU-medlen
återfinns därför numera främst i de särskilda
rapporterna. År 1999 kom emellertid enbart fyra
särskilda rapporter att publiceras.

Som en följd av den nya strategin vad gäller
specialrapporterna har årsrapportens innehåll
koncentrerats till att främst utgöra iakttagelser
rörande finansiell förvaltning och kontroll inom
de olika sektorer som finansierar eller finansieras
av EU-budgeten. Rapporten är indelad efter ut-
giftskategori i EU-budgeten. Därutöver redovi-
sas särskilda avsnitt för finansiella instrument
och banker, Europeiska utvecklingsfonden samt
revisionsförklaringen. För att kunna uttala sig
om de underliggande transaktionernas laglighet

och korrekthet har revisionsrätten granskat ett
urval av transaktioner. Nytt för i år är att revi-
sionsrätten har utnyttjat information från sin
granskning till grund för revisionsförklaringen i
sin bedömning av förhållandena inom respektive
utgiftsområde. På så sätt ges en bättre bild av bå-
de omfattningen av samt vilka typer av brister
som finns inom respektive sektor. Revisionsrät-
ten understryker emellertid att det urval av
transaktioner som gjorts är för litet för att man
skall kunna dra några långtgående slutsatser om
t.ex. omfattningen av antalet felaktiga utbetal-
ningar inom en viss sektor. Revisionsrätten har
också på ett mer systematiskt sätt i ett särskilt
avsnitt för respektive utgiftsområde följt upp vil-
ka åtgärder som Europeiska kommissionen vid-
tagit med anledning av iakttagelser från föregå-
ende år.

Årsrapporten och specialrapporterna skall, vid
sidan av kommissionens ekonomiska redovis-
ning mot budgeten, utgöra underlaget för rådets
rekommendation till Europaparlamentet om be-
viljande av ansvarsfrihet för kommissionen be-
träffande genomförandet av budgeten (artikel
276 i fördraget, f.d. artikel 206). Parlamentet kan
sedan inför sitt beslut om ansvarsfrihet, till skill-
nad från rådet, också beakta annat underlag än
vad revisionsrätten tagit upp i sina rapporter.

Rådets sakberedning av årsrapporten, med re-
visionsförklaringen samt särskilda rapporter av-
seende beviljande av ansvarsfrihet, sker i rådets
budgetkommitté och beslutas slutligen av Eko-
nomi- och finansministerrådet (Ekofin-rådet).
För år 1998 behandlades rekommendationen till
parlamentet om ansvarsfrihet med tillhörande
slutsatser i Ekofinrådet den 13 mars 2000. Euro-
paparlamentet har ännu inte tagit ställning till rå-

235

PROP. 1999/2000:100

dets rekommendation men det förväntas ske un-
der april månad.

Parallellt med beredningen av rättens rappor-
ter avseende budgetåret 1998 har rådet följt upp
kommissionens åtgärder med anledning av re-
sultatet av föregående års ansvarsfrihetsprövning.
Denna uppföljning har skett på basen av en rap-
port från kommissionen om vilka åtgärder den
har vidtagit med anledning av rådets synpunkter
och krav i beslutet från mars 1999. Rådet har i
det sammanhanget också beaktat de reformer
som kommissionen aviserat i en vitbok som slut-
ligt beslutades av kommissionen den 1 mars år
2000.

Regeringen redovisar i föreliggande proposi-
tion de viktigaste iakttagelserna i revisionsrättens
rapporter, vilka skall ligga till grund för rådets
rekommendation i ansvarsfrihetprövningen. Vi-
dare redovisas hur regeringen agerat vid behand-
lingen av revisionsrättens rapporter i rådet samt
regeringens bedömning av de iakttagelser som
berör Sverige

10.3 Utgångspunkter för Sveriges
agerande rörande revisions-
rättens iakttagelser

En effektiv och korrekt användning av gemen-
skapsmedlen är en prioriterad fråga för Sverige i
EU-samarbetet. Revisionsrätten har en viktig roll
att fylla genom sina granskningar och regeringen
lägger stor vikt vid rättens iakttagelser och hur
kommissionen tar till sig dessa. Eftersom ca 85
procent av EU:s medel administreras på nationell
nivå i medlemsstaterna är det också avgörande
att medlemsstaterna åtgärdar de brister som rät-
ten upptäckt i sina granskningar på plats i med-
lemsstaterna .

Sverige fäster också stor vikt vid uppföljning-
en av vilka åtgärder kommissionen vidtagit med
anledning av revisionsrättens iakttagelser och de
synpunkter och krav som rådet, men också Eu-
ropaparlamentet, framfört till kommissionen i
samband med ansvarsfrihetsprövningen.

10.2 Uppföljning av ansvarsfrihets-
prövningen för genomförandet av
budgeten för 1997

Rådet beslutade den 15 mars 1999 att - på grund-
val av innehållet i revisionsrättens rapporter och
under förutsättning att kommissionen vidtar de
åtgärder som rådet begär av kommissionen - re-
kommendera Europaparlamentet att bevilja
kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet
av budgeten för 1997. Senare samma dag publice-
rade den oberoende expertkommittén sin första
rapport om kommissionens bristande förmåga
att hantera misstänkta oegentligheter som invol-
verade kommissionsledamöter vilken ledde till
att kommissionen omedelbart beslutade att avgå.

Parlamentet beslutade i ljuset av kommissio-
nens avgång att skjuta upp sitt ställningstagande
till genomförandet av 1997 års budget. I stället
beslutade man i juni 1999 om en resolution med
rekommendationer till den nya kommissionen.

Europeiska rådet i Köln uppmanade samma
månad den nya kommissionen till långtgående
administrativa reformer. Europaparlamentet be-
slutade slutligen i januari 2000 att bevilja kom-
missionen ansvarsfrihet för genomförandet av
budgeten för 1997.

10.4 Iakttagelser i rapporterna för
1998 presenterade under 1999
samt svenskt agerande i rådet

Revisionsrättens iakttagelser i årsrapporten för
1998 publicerades i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning 1999/C 349/01. Här ingår också
revisionsförklaringen och en sammanfattning av
de fyra publicerade specialrapporterna samt en
uppföljning av tidigare års granskning. Kommis-
sionens svar ingår också. Rätten har samman-
fattat de viktigaste iakttagelserna i ett särskilt
informationsmeddelande.

De brister som revisionsrätten har iakttagit
överensstämmer i många stycken med de som
redovisats tidigare år, även om revisionsrätten
noterar att flera åtgärder vidtagits från kommis-
sionens sida vilka på sikt borde leda till förbätt-
ringar. Revisionsrätten lyfter fram fyra problem
som särskilt bekymmersamma:

- Kommissionen använder allt för ofta utnytt-
jandegraden av anslagsmedel som den vikti-
gaste indikatorn på berört programs fram-
gång. Måluppfyllelse och resultat måste i
stället sättas i fokus, vilket kräver tydliga och
mätbara mål samt regelbunden uppföljning
och utvärdering.

- Medlemsstaterna har ett delansvar för brister i
förvaltningen och rätten har funnit allvarliga
och ibland bestående svagheter på nationell

236

PROP. 1999/2000:100

nivå. Kommissionen uppmanas därför att öka
sina ansträngningar att säkerställa att med-
lemsstaterna åtgärdar bristerna.

- Grundläggande reformering krävs av kom-
missionens interna kontroll, ansvaret för att
verkställa EU-budgeten måste läggas på an-
svariga direktorat och internrevisionen måste
stärkas.

- Bemanningen inom kommissionen måste ses
över så att fördelningen av personal överens-
stämmer med behovet och de kunskaper som
krävs. Budgetförordningen, som reglerar
budgetprocessen samt genomförandet och
kontrollen av budgeten, måste moderniseras.

Inte heller för 1998 har rätten ansett sig kunna
avge en positiv revisionsförklaring för betalning-
ar av anslagsmedel mot bakgrund av att en för
stor andel av de underliggande betalningarna vi-
sat sig vara behäftade med någon form av väsent-
ligt fel. Revisionsrätten har ej publicerat infor-
mation om hur stor denna omfattning är utan
enbart refererat till att den uppgår till ungefär
samma nivå som tidigare år, vilket talar för en ni-
vå omkring 4-5% av samtliga utbetalningar. Det
skall dock understrykas att det inte betyder att
motsvarande belopp gått förlorade från EU-
budgeten. Det går ej heller att dra slutsatsen att
missbruk av medlen skett, utan det kan vara allt
från misstag och förbiseenden i handläggningen
eller kontrollverksamheten till avsiktliga försök
till bedrägerier. De väsentliga felen innefattar fel
som uppstått i hela kedjan i kommissionen, i fö-
rekommande hand hos mellanhänder eller med-
lemsstaternas administrationer, eller hos bi-
dragsmottagarna. Merparten av felen återfinns
inom jordbruks- och strukturfondsstödet som
svarar för ca 85% av de totala utgifterna. Om
man istället fokuserar på andelen fel inom re-
spektive sektor så är problemen störst inom
strukturfondsstödet och den inre politiken
(forskning, transeuropeiska nätverk etc).

Utöver årsrapporten, revisionsförklaringen
och de särskilda rapporterna vilka är föremål för
prövning av ansvarsfrihet för kommissionen har
revisionsrätten också lämnat revisionsrapporter
avseende den ekonomiska förvaltningen under
budgetåret 1998 vid Europeiska fonden för för-
bättring av levnads- och arbetsvillkor (Dublin-
fonden) och vid Europeiskt centrum för utveck-
ling av yrkesutbildning i Tessaloniki.

Av kommissionens svar på revisionsrättens
kritik framgår att kommissionen i de flesta fall
instämmer i rättens bedömning. Kommissionen

pekar på att åtgärder redan vidtagits eller är på
väg att vidtas, inte minst inom ramen för det
omfattande reformarbete som den nya kommis-
sionen inlett under ledning av vicepresident Neil
Kinnock och som också redovisats för rådet i en
vitbok som kommissionen beslutade den 1 mars
2000. Kommissionen har också kompletterat
dessa åtgärder med en särskild handlingsplan
med konkreta åtgärder för att bringa ned nivån
på betalningar som är behäftade med väsentliga
fel. I sammanhanget understryker dock kommis-
sionen, med instämmande av revisionsrätten, att
det tar tid innan åtgärder får effekt, särskilt inom
de områden där administrationen och kontrollen
sker på nationell nivå. Kommissionen har inte
ansett sig kunna slå fast ett måldatum för när en
positiv revisionsförklaring för utbetalningarna
skall kunna uppnås, men har utfäst att nivån skall
ha minskat väsentligt under den sittande kom-
missionens mandatperiod.

Ekonomi- och finansministerrådet beslutade
den 13 mars 2000 att, på grundval av innehållet i
revisionsrättens rapporter och i ljuset av kom-
missionens program för att reformera förvalt-
ningen och kontrollen av EU-medlen samt ad-
ministrationen i övrigt, rekommendera
Europaparlamentet att bevilja kommissionen an-
svarsfrihet.

Rådets beslut stämmer väl överens med den
svenska uppfattningen att innehållet i revisions-
rättens rapporter i sig inte ger grund för att inte
bevilja ansvarsfrihet för kommissionen, även om
Sverige i allt väsentligt delar revisionsrättens
iakttagelser. Till detta kommer dels att ansvars-
frihetsprövningen avser ett år då den nu sittande
kommissionen ännu inte tillträtt, dels att den nya
kommissionen aviserat en rad reformer och åt-
gärder vilka i stor utsträckning tar sikte på de
brister och problem som revisionsrätten identifi-
erat. Sverige har såväl bilateralt i kontakter med
företrädare för kommissionen som i rådet uttalat
starkt stöd för de aviserade reformerna och för-
utsätter att kommissionen genomför dem. Sveri-
ge har samtidigt verkat för att de kommentarer
som rådet bifogat rekommendationen om an-
svarsfrihet inskärper behovet av konkreta åtgär-
der från kommissionens, och i förekommande
fall medlemsstaternas, sida.

237

PROP. 1999/2000:100

10.5 Bedömning av iakttagelser som
rör Sverige i årsrapporten

Sedan 1997 omfattas samtliga medlemsstater, i
enlighet med ett beslut av Europeiska rådet i de-
cember 1996, av en skyldighet att till kommis-
sionen redovisa vilka åtgärder som vidtagits med
anledning av brister revisionsrätten upptäckt och
som är direkt hänförliga till medlemsstaten i frå-
ga-

I likhet med föregående års årsrapport har re-
visionsrätten för årsrapporten avseende 1998
med några enstaka undantag avstått från att re-
dovisa i vilken eller vilka medlemsstater iaktta-
gelserna är gjorda. Kommissionen har därför
uppmanat Sverige (och övriga medlemsstater) att
kommentera samtliga de iakttagelser som revi-
sionsrätten gjort med hänvisning till medlems-
staterna generellt. Kommissionen har också
uppmanat Sverige att kommentera tre konkreta
fall i Sverige som revisionsrätten bedömt vara
förknippade med fel. Den följande redogörelsen
utgör en sammanfattning av regeringens bedöm-
ning och vidtagna åtgärder.

Egna medel

Revisionsrätten gör ett flertal påpekanden. Bland
annat konstaterar revisionsrätten att fastställda
fordringar i vissa fall inte ställts till kommissio-
nens förfogande eller ställts till förfogande med
betydande försening, vilket enligt rätten bör för-
anleda betalning av dröjsmålsränta för medlems-
staterna. Vidare konstaterar rätten att det finns
betydande fel i de särskilda räkenskaperna (B-
bokföring). Kommissionen och medlemsstaterna
har ett gemensamt ansvar för att säkerställa att
tullar och jordbruksavgifter som bestrids och
inte täcks av säkerheter förs upp i de särskilda
räkenskaperna till korrekt belopp. Endast ca 10%
av tullskulderna som bokförts i de särskilda rä-
kenskaperna är möjliga att uppbära, anser rätten.
För Sveriges del gäller att systemet för de sär-
skilda räkenskaperna successivt förbättrats under
de fyra medlemskapsåren och inlemmats i ordi-
narie bokföringsrutiner. Av uppgifterna i rap-
porten avseende faktiskt uppbörd och nettoök-
ningen under 1998 för de särskilda
räkenskaperna framgår att B-bokförda belopp
som andel av fastställda belopp under 1998 ökat
till 2,35%. Motsvarande siffra för Sverige uppgår
1998 till 0,07%. Detta innebär att Sverige bokför
i A-bokföringen och därmed också betalar in en
andel av fastställda belopp vilken överstiger EU-
genomsnittet.

Rätten är vidare kritisk till att så få medlems-
stater kan tillhandahålla realtidsinformation om
ställningen på Kommissionens konto för inbe-
talningar av egna medel. Sverige tillhör de länder
som överlåtit administrationen av kommissio-
nens konto för inbetalningar avseende moms-
och BNI-avgifter till centralbanken. Riksbanken
är ansluten till SWIFT-systemet och kan därmed
tillhandahålla realtidsinformation om ställning på
kontot.

Jordbruk

Revisionsrätten föreslår en reform av bestäm-
melserna för redovisningen av månadsrapporter-
na och uppmanar medlemsstaterna att redovisa
rättelser (inbetalningar och bokföring av rättel-
ser) som avser tidigare perioder på ”rätt” månad.
Sverige kan tänka sig en fullständig bruttoredo-
visning, d.v.s. att alla utgifter och inkomster re-
dovisas var för sig den månad de verkställs re-
spektive flyter in. Vidare riktas kritik mot
kommissionen rörande lagstiftningens komplex-
itet som gör det svårt att avslå sent deklarerade
utgifter från medlemsstaterna. Sverige delar revi-
sionsrättens uppfattning att lagstiftningen bör
förenklas så att svårigheterna med tillämpning
och kontroller av dess tillämpning minskar.

Kritik har riktats mot Sverige vad gäller do-
kumentation av de fysiska kontrollerna av ex-
portbidrags gods som utförs av Tullverket på
uppdrag av Jordbruksverket. För att i möjligaste
mån undvika att det som Sverige kritiseras för
återupprepas har instruktionerna till Tullverket
förtydligats och Jordbruksverket har utökat ut-
bildningen av tullverkets tjänstemän.

En svensk ansökan om arealersättning från
1997 granskades år 1999 och ingår i årsrapporten
för 1998. Av de nio skiften som ansökan avsåg,
mättes endast tre och med felet från dessa tre
som utgångspunkt extrapolerades en felaktighet
för hela ansökan. Sverige har konstaterat att
granskningen inte är fullständig då för liten re-
dovisad areal på ett skifte kunnat uppvägas av för
mycket redovisad på ett annat om samtliga nio
hade mätts upp.

Revisionsrätten kommenterar även ett fall i
Sverige där stödmottagare aviserats om revi-
sionsrättens kontrollbesök betydligt tidigare än
48 timmar före besöket. Sverige har svarat att
detta vore otänkbart vid en ordinarie fältkontroll
och att den tidiga aviseringen om det aktuella
kontrollbesöket varit betydelselöst eftersom det
var tidigare års ansökningar som skulle granskas.

238

PROP. 1999/2000:100

Jordbruksverket skall dock se över rutinerna rö-
rande revisionsbesök.

År 1996 ombads medlemsstaterna att ge de-
taljer om utestående fordringar i en särskild ta-
bell till bokslutet och framsteg har gjorts, men
situationen var 1998 fortfarande otillfredsställan-
de. Revisionsrätten anser att ett saldobesked
borde göras obligatoriskt och att man måste
komma överens om förfarandet för att avskriva
belopp. Jordbruksverket, som är Sveriges utbe-
talande organ, har hela tiden redovisat utestående
fordringar på det sätt som kommissionen har
bett om trots att den aktuella tabellen inte har
varit obligatorisk och att saldobesked rörande
utestående fordringar har gjorts obligatoriskt ge-
nom regeländringar först under 1999.

Strukturella åtgärder

Revisionsrätten konstaterar att det finns en risk
att utgifter för strukturella åtgärder deklarerats
för högt och därmed kan påverka gemenskaps-
budgeten, men dock inte förrän berörda åtgärder
avslutas i slutet av programperioden. Varje år har
revisionsrätten hittat exempel på att kriterierna
för stödberättigande inte efterlevts eller att viktig
information saknats. Åren 1996 och 1997 träffa-
des ett samarbetsavtal mellan kommissionen och
svenska internrevisorer eftersom Sverige anser
att det är av vikt med ett nära samarbete för att
undvika de problem revisionsrätten påtalar.

De riktlinjer som utarbetats för att klarlägga
vilka kostnader som är stödberättigande är enligt
svensk uppfattning ett viktigt bidrag för att säkra
en korrekt och enhetlig bedömning. För att sä-
kerställa genomslag av riktlinjerna bör en dialog
mellan nationella myndigheter, medlemsländerna
och kommissionen utvecklas. På nationell nivå
pågår en fortlöpande förbättring av kvaliteten på
handläggningen.

Revisionsrätten konstaterar att de flesta vä-
sentliga fel finns på stödmottagarnivå. I Sverige
har de utbetalande myndigheterna för att undvi-
ka fel genomfört utbildningar och informa-
tionsmöten för handläggare i genomförande or-
ganisationer. Information har lämnats om
erfarenheter vid revisionsbesök och EU-
bedrägeridelegationen har arrangerat utbildning-

ar för handläggare rörande bedrägerier och vad
som ska anmälas till kommissionen. Sverige be-
talar normalt inte ut stöd i förskott utan mot re-
dovisade kostnader vilket bör motverka risken
för väsentliga fel.

Vidare har medlemsstaterna, deras nationella
myndigheter och kommissionen kritiserats av
revisionsrätten för att inte kontrollera åtgärderna
på plats i tillräcklig omfattning och att de
granskningar som utförs är otillräckliga. Sverige
anser att det är av vikt att i första hand förbättra
kvaliteten och inte utöka antalet kontroller.
Dessutom bör man göra en uppföljning av pro-
grammet efter investeringstiden för att på så sätt
säkerställa att medlen har använts på ett korrekt
sätt.

Kritik förs också fram vad gäller halvtidsut-
värderingarna. Det har enligt revisionsrätten
saknats underlag för att kunnat motivera strate-
giska ändringar i programplaneringen och änd-
ringar i programmen görs varje år och inte i sam-
band med halvtidsutvärderingen. Statskontoret
har genomfört en studie av de genomförda halv-
tidsutvärderingarna för att vinna erfarenheter
och utveckla metoder inför nästa programperiod.
Sverige anser att det är viktigt att det finns ge-
mensamma metoddokument för utvärderingar.

Revisionsrätten har redovisat ett substantiellt
fel som rör Sverige i årsrapporten. Rätten anser
att ett projekt i Mål 2 Bergslagen, finansierat från
Europeiska regionala utvecklingsfonden, inte har
någon anknytning till näringslivet utan är vanlig
utbildning och därför inte stödberättigat från
den regionala fonden.

Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) som ansvarar för utbetalningar från
den regionala fonden i Sverige, har vid ett flertal
tillfällen under programperioden varit i kontakt
med kommissionen för att få vissa klargöranden
avseende utbildningar. Kommissionen har
granskat och godkänt projektet vid sitt revi-
sionsbesök 1997 och det framgick ej att projektet
inte skulle kunna finansieras med medel från den
regionala fonden. Med anledning av revisions-
rättens kritik har kommissionen inlett en förny-
ad, ännu ej avslutad granskning av ärendet.

239

Bilaga 1

Svensk ekonomi

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Bilaga 1

Svensk ekonomi

Innehållsförteckning

Förord......................................................................................................................7

1 Inledning.................................................................................................................7

1.1 Sammanfattning.......................................................................................7

1.2 Utvecklingen inom olika områden......................................................10

2 Internationell utveckling......................................................................................19

2.1 Utvecklingen i Europa..........................................................................19

2.2 Förenta staterna.....................................................................................21

2.3 Utvecklingen i Asien och Latinamerika..............................................22

2.4 Utvecklingen i Ryssland och i övriga Östersjöområdet.....................23

2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten................................................23

3 Kapitalmarknaderna..............................................................................................25

3.1 Utvecklingen i omvärlden....................................................................25

3.2 Utvecklingen i Sverige..........................................................................27

3.3 Ränte-och valutaantaganden................................................................28

4 Utrikeshandeln.....................................................................................................31

4.1 Varuexporten.........................................................................................31

4.2 Varuimporten........................................................................................33

4.3 Tjänstehandeln......................................................................................33

4.4 Bytesbalansen........................................................................................34

5 Näringslivets produktion.....................................................................................37

5.1 Industrin................................................................................................37

5.2 Byggnadsverksamhet.............................................................................39

6 Arbetsmarknad.....................................................................................................41

7 Löner.....................................................................................................................46

8 Inflation.................................................................................................................48

9 Hushållens ekonomi och konsumtionsutgifter..................................................51

9.1 Hushållens inkomster...........................................................................51

9.2 Hushållens konsumtionsutgifter..........................................................52

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

10 Bruttoinvesteringar..............................................................................................56

10.1 Näringslivets investeringar...................................................................56

10.2 Bostäder.................................................................................................58

10.3 Lager......................................................................................................59

Den offentliga sektorn.........................................................................................

11.1

11.2

11.3

11.4

Den konsoliderade offentliga sektorn.................................................

Den statliga sektorn..............................................................................

Ålderspensionssystemet.......................................................................

Kommunsektorn...................................................................................

12 Alternativa scenarier............................................................................................

12.1 Baskalkyl................................................................................................

12.2 Overhettningsscenario.........................................................................

12.3 Högtillväxtscenario...............................................................................

Fördjupningsrutor

Överföringen av Svenska kyrkan från kommunsektorn till hushållssektorn..........18

Är Förenta staterna en ”ny ekonomi”?.........................................................................24

Börsrisker..........................................................................................................................30

Bruttonationalinkomsten...............................................................................................36

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Tabellförteckning

1.1 Finanspolitikens inriktning........................................................................................9

1.2 Prognosförutsättningar............................................................................................11

1.3 Nyckeltal...................................................................................................................12

1.4 Försörjningsbalans....................................................................................................13

1.5 Bidrag till BNP-tillväxt, exklusive överföringen av Svenska kyrkan från staten.. 15

1.6 Sparandets sammansättning.....................................................................................15

1.7 De offentliga finanserna...........................................................................................16

2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet.........................................................................20

3.1 Betalningsbalansens finansiella poster.....................................................................28

3.2 Ränte- och valutakursantaganden............................................................................29

4.1 Export och import av varor och tjänster.................................................................32

4.2 Bytesbalansen............................................................................................................34

4.3 Bruttonationalinkomsten.........................................................................................35

5.1 Näringslivets produktion.........................................................................................37

5.2 Nyckeltal för industrin.............................................................................................37

5.3 Byggnadsverksamhet................................................................................................39

6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet................................................................41

6.2 Antal sysselsatta i åldern 16-64 år, fördelat på branscher......................................43

6.3 Sysselsättningsgrad och öppen arbetslöshet i olika regioner.................................45

7.1 Timlöner....................................................................................................................46

8.1 Konsumentprisutveckling........................................................................................48

9.1 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter..................................51

9.2 Bidrag till disponibelinkomstutvecklingen.............................................................52

9.3 Hushållens sparande.................................................................................................52

10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren...................................................................56

10.2 Övriga näringslivets investeringar.........................................................................58

11.1 Den offentliga sektorns finanser...........................................................................61

11.2 Skatter och avgifter.................................................................................................63

11.3 Den offentliga sektorns utgifter............................................................................64

11.4 Beräkning av finanspolitikens inriktning..............................................................65

11.5 Statens finanser (exkl. statliga affärsverk och aktiebolag)...................................66

11.6 Ålderspensionssystemet.........................................................................................67

11.7 Kommunsektorns finanser.....................................................................................68

11.8 Konsumtionsutgifter i kommuner och landsting.................................................69

11.9 Kommuners och landstings finanser.....................................................................70

12.1 Nyckeltal, baskalkyl................................................................................................71

12.2 Nyckeltal, överhettningsscenario..........................................................................72

12.3 Nyckeltal, högtillväxtscenario...............................................................................73

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Diagramförteckning

1.1 BNP-utveckling..........................................................................................................7

2.1 BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan......................................................19

2.2 Företagens och hushållens förtroende i euroområdet...........................................20

3.1 10-åriga räntor i Förenta staterna och Tyskland.....................................................25

3.2 Dollarn mot euron....................................................................................................26

3.3 Börsutvecklingen i Förenta staterna och Sverige...................................................27

3.4 Ränteutvecklingen i Sverige.....................................................................................27

3.5 Räntedifferensen mot Tyskland...............................................................................27

3.6 Kronans utveckling mot TCW och euron..............................................................28

4.1 Bidrag till varuexporttillväxten................................................................................32

4.2 Export av bearbetade varor......................................................................................33

4.3 Svensk nettoskuld till utlandet................................................................................35

5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-

länder.....................................................................................................................38

5.2 Industrins bruttoöverskottsandel............................................................................39

6.1 Nyanmälda lediga platser och antal sysselsatta......................................................42

6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud......................................................................44

6.3 Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska

program.................................................................................................................44

7.1 Timlöneutveckling i ekonomin som helhet............................................................46

8.1 Konsumentprisutveckling........................................................................................50

9.1 Hushållens disponibla inkomst och konsumtionsutgifter....................................53

9.2 Hushållens förmögenhetskvot................................................................................53

9.3 Hushållens sparande och skuldsättning..................................................................54

10.1 Investeringar som andel av BNP...........................................................................56

10.2 Kapitalkvoten i industrin.......................................................................................57

10.3 Fastighetsprisstatistik.............................................................................................57

10.4 Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter..................................................59

11.1 Kommunsektorns konsumtionsutgifter...............................................................69

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Svensk ekonomi

Förord

I denna bilaga till 2000 års ekonomiska vårpro-
position görs en bedömning av den internatio-
nella och den svenska ekonomins utveckling
t.o.m. år 2003.

Bedömningen baseras på underlag från Statis-
tiska centralbyrån (SCB), OECD och Kon-
junkturinstitutet (Kl). Ansvaret för bedömning-
arna åvilar dock helt Finansdepartementet.

Beräkningarna har gjorts med stöd av Kon-
junkturinstitutets modell KOSMOS och är be-
tingad av att ett antal förutsättningar är uppfyll-
da.

För beräkningarna av volymutvecklingen har
år 1998 använts som fast basår i prognosen fram
t.o.m. 2003.

Ansvarig för bilagan är departementsrådet
Mats Dillén. Beräkningarna baseras på informa-
tion t.o.m. 6 april 2000.

Enligt de preliminära nationalräkenskaperna
ökade BNP förra året med 3,8 %, vilket låg i linje
med bedömningen i budgetpropositionen. En
stark sysselsättningsutveckling, en kraftig för-
mögenhetstillväxt i hushållssektorn och bety-
dande exportframgångar inom teleproduktom-
rådet är de enskilt viktigaste förklaringarna till
den goda tillväxten. Hushållens konsumtionsut-
gifter steg med drygt 4 %, där en mycket kraftig
ökning av hushållens inköp av varaktiga kon-
sumtionsvaror bidrog till uppgången. Exporten
steg med ca 5 % varav största delen förklaras av
att exporten av teleprodukter ökade med 30 %.
Konjunkturläget inom andra exportnäringar var
dock generellt sett svagt.

1 Inledning

1.1 Sammanfattning

Den svenska ekonomin fortsätter att uppvisa en
mycket gynnsam utveckling med hög tillväxt och
måttliga prisökningar. Tillväxten i bruttonatio-
nalprodukten (BNP) väntas uppgå till knappt
4 % i år och till ca 3 % år 2001. Exportutsikterna
är särskilt fördelaktiga i år eftersom såväl Förenta
staterna som ekonomierna i EU-området är inne
i starka konjunkturfaser. Hushållens konsum-
tionsutgifter fortsätter att stiga i snabb takt,
bland annat till följd av hushållens starka förmö-
genhetsställning. Den öppna arbetslösheten be-
räknas understiga 4 % nästa år och sysselsätt-
ningen fortsätter att öka i god takt under 2000
och 2001. Till följd av den gynnsamma utveck-
lingen i ekonomin förbättras de offentliga finan-
serna och de beräknade överskotten överstiger
kraftigt de målsatta nivåerna.

Diagram 1.1 BNP-utveckling

Procentuell förändring

Åren 1998 och 1999 var återhämtningen på ar-
betsmarknaden den viktigaste drivkraften bakom
tillväxten. Det fortsatta konjunkturförloppet
ändrar nu gradvis karaktär mot en mer export-
ledd uppgång. Produktivitetstillväxten väntas
därför stiga. Under inledningen av detta år har
KEs industribarometer och SCB:s statistik över
orderingången indikerat en fortsatt förstärkning
och breddning av industrikonjunkturen. Den
positiva konsumtionsutvecklingen i hushålls-
sektorn väntas fortgå. Hushållens tillförsikt inför
framtiden ligger på historiskt höga nivåer och
den fördelaktiga inkomst- och förmögenhetsut-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

vecklingen stimulerar konsumtionen. Hushållens
disponibla inkomster steg mellan 1998 och 1999
med drygt 3 % i reala termer och den finansiella
nettoförmögenheten ökade till följd av börsupp-
gången med, uppskattningsvis, åtminstone 400
miljarder kronor. Investeringstillväxten är fort-
satt stark. I de delar av näringslivet där investe-
ringsvolymerna redan nu är höga väntas dock en
viss avmattning. Företagen inom industri och va-
ruhandel är generellt sett nöjda med sin lagersi-
tuation. Sammantaget bedöms tillväxten under år

2000 och 2001 vara välbalanserad genom att såväl
exporten som den inhemska efterfrågan ger be-
tydande bidrag till tillväxten, vilket minskar ris-
kerna för överhettning.

De senaste årens tillväxt har kunnat ske utan
att några generella tecken på bristsituationer på
arbetsmarknaden har gjort sig gällande. Trots att
sysselsättningen 1999 ökade med drygt 2 % be-
gränsades löneökningstakten, enligt preliminära
siffror, till ca 3,5 %. Under föregående och inne-
varande år har inflationen ökat. Detta förklaras i
huvudsak av att oljepriset har stigit från ca 10
dollar per fat i början av föregående år till drygt
25 dollar per fat i början av innevarande år. Ren-
sat för oljeprisets inverkan på prisutvecklingen är
inflationstrycket fortfarande lågt. Den kraftiga
produktionsuppgången i år och nästa år medför
emellertid att resursutnyttjandet i den svenska
ekonomin ökar i hög takt. Situationen på ar-
betsmarknaden kan därmed förändras snabbt.
Det är idag mycket svårt att förutse om och när
det riskerar att uppkomma generella bristsitua-
tioner på arbetsmarknaden och flaskhalsar i pro-
duktionen, som hotar en stabil prisutveckling.
Ett särskilt osäkerhetsmoment i bedömningen är

2001 års avtalsrörelse som kommer att genomfö-
ras i en ekonomisk situation med lägre arbetslös-
het och högre sysselsättningsgrad än förhållan-
dena vid 1995 års och 1998 års avtalsrörelser. De
goda reallöneökningama de senaste åren och det
starka förtroendet för en inflationsutveckling i
linje med inflationsmålet är emellertid faktorer
som bör verka dämpande på lönekraven. För att
undvika att den samlade ekonomiska politiken
läggs om i en åtstramande riktning är det centralt
att de avtalsmässiga löneökningarna begränsas
och att löneglidningen hålls tillbaka. En viktig
förutsättning för prognosen är att de totala lö-
nerna ökar med 3,5 % per år.

De internationella konjunkturutsikterna har
förstärkts under de senaste månaderna. I Förenta
staterna har en uppgång i produktivitetstillväxten

ytterligare förlängt den nio år långa perioden av
hög tillväxt, och någon omedelbar avmattning är
inte i sikte. EU-området är inne i en till synes
stabil återhämtningsfas med stigande exporttill-
växt, expansiva monetära förhållanden och histo-
riskt sett hög optimism inför framtiden bland
hushåll och företag. I Japan är utsikterna fortsatt
osäkra och ännu syns inga tecken på en varaktig
återhämtning.

De gradvis förbättrade tillväxtutsikterna och
den därmed sammanhörande risken för stigande
inflation har inneburit att det allmänna ränteläget
i EU-området och i Förenta staterna har justerats
uppåt i förhållande till de bottennivåer som rådde
under våren och sommaren 1999. I Sverige och i
euroområdet lades penningpolitiken i november
om i en mindre expansiv riktning. I takt med att
det relativa konjunkturläget i euroområdet för-
bättras antas euron stärkas mot dollarn. Den
svenska kronan väntas på sikt stärkas till 118, i
termer av det handelsvägda TCW-indexet.

Under 1999 drabbades Sveriges traditionella
exportsektorer relativt hårt av den internationella
konjunkturförsvagning som följde i Asienkrisens
spår. Därutöver dämpades industriproduktionen
av att industriinvesteringarna stagnerade samt en
lageranpassning. De höga förväntade tillväxttalen
i år i Förenta staterna och i EU-området stärker
världsmarknadstillväxten för svenska exportva-
ror. Konjunkturomslaget är redan tydligt i den
cykliska basindustrin och orderingången för te-
leprodukter ligger på en mycket hög nivå. Ex-
porten förutses därför växa på bred front i år och
nästa år. Inom teleproduktindustrin antas en ex-
porttillväxt i år och nästa år på i storleksordning-
en 20 % per år. Den goda industrikonjunkturen
kommer att medföra ökade investeringsvolymer
i industrin. Kapitalbildningen i övrigt näringsliv
har varit mycket omfattande under 1998 och
1999 och den utvecklingen väntas fortsätta.

Aven de inhemska delarna av ekonomin fort-
sätter att utvecklas väl i år och nästa år. Den sti-
gande sysselsättningen är genom sina effekter på
inkomsterna en viktig förklaring till konsum-
tionsuppgången i såväl kommun- som hushålls-
sektorn. Därtill inverkar hushållens kraftigt för-
bättrade förmögenhetställning positivt på kon-
sumtionsbenägenheten. En faktor som möjligen
kan verka dämpande på konsumtionstillväxten
framöver är att hushållen sannolikt börjar närma
sig mättnadsnivåer för vissa varaktiga konsum-
tionsvaror.

Efter att ha vuxit mycket starkt under första
halvåret 1999 mattades sysselsättningen något

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

under det andra halvåret. Under de senaste må-
naderna har emellertid antalet nyanmälda lediga
platser ökat kraftigt, vilket tillsammans med det
gynnsamma efterfrågeläget indikerar att syssel-
sättningen även under loppet av detta år kommer
att öka i god takt. Trots den stigande sysselsätt-
ningen under 1999 och under inledningen av

2000 låg den öppna arbetslösheten i februari en-
dast något lägre än ett år tidigare. Detta beror i
huvudsak på en betydande nedgång i antalet per-
soner i arbetsmarknadspolitiska program och en
därmed sammanhörande ökning av arbetsutbu-
det. Under loppet av innevarande år bedöms så-
väl sysselsättningen som utvecklingen av antalet
deltagare i arbetsmarknadspolitiska program bi-
dra till att den öppna arbetslösheten minskar i
relativt snabb takt. I slutet av året bedöms den
öppna arbetslösheten ligga kring 4 %.

Det långsiktiga målet för de offentliga finans-
erna är ett överskott på 2 % i genomsnitt över en
konjunkturcykel. Ett uppfyllande av målet bidrar
till att frigöra ett finansiellt utrymme när den
demografiska utvecklingen under kommande
decennier leder till ökade resurskrav. Den goda
ekonomiska utvecklingen har medfört att över-
skottet i de offentliga finanserna i år väntas upp-
gå till 2,8 % som andel av BNP, vilket överträffar
bedömningen i budgetpropositionen med 0,7
procentenheter. Vid hittills beslutade och före-
slagna regler väntas de offentliga finanserna år

2001 visa ett överskott på 3,2 %. Det finansiella
sparandet skulle därmed ligga 27 miljarder kro-
nor över målet. På kort sikt måste finanspoliti-
ken anpassas till stabiliseringspolitiska ställ-
ningstaganden. Med hänsyn tagen till att
osäkerheten är stor beträffande den långsiktigt
hållbara produktionsförmågan i svensk ekonomi,
återkommer regeringen i höstens budgetpropo-
sition med preciseringar av hur överskottet skall
disponeras. I beräkningarna av den offentliga
sektorns ränteutgifter och av statsskulden har
emellertid utrymmet beräkningstekniskt över-
förts till hushållen. Överföringens beräknings-
tekniska karaktär skall dock understrykas. Några
ställningstaganden finns inte till om det över-
skjutande överskottet skall användas till refor-
mer, eller om det skall användas till amorteringar
av statsskulden. I kapitel 12 illustreras en alter-
nativ utveckling där överskottsmålet måste höjas,
vilket starkt begränsar reformutrymmet.

Aven år 2002 och 2003 överstiger det offentli-
ga sparandet målet om överskott motsvarande
2 % av BNP. Dessa överskjutande medel har be-
räkningstekniskt tillförts hushållen.

Tabell 1.1 Finanspolitikens inriktning

Förändring av justerat primärt sparande

Procent av BNP

1999 2000 2001 2002 2003

Före beräkningsteknisk överföring	0,1	-1,3	0,3	0,3	0,5
Efter beräkningsteknisk överföring	0,1	-1,3	-1,0	0,0	-0,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Finanspolitikens inriktning uppskattas med för-
ändringen i den offentliga sektorns primära spa-
rande, där sparandet har justerats för bland annat
konjunkturens inverkan på de offentliga finans-
erna. Som framgår av tabell 1.1 bedöms finans-
politiken före beräkningstekniska överföringar
vara restriktiv samtliga år under perioden 2001-
2003. Efter beräkningstekniska överföringar till
hushållen bedöms emellertid finanspolitiken
nästa år bli starkt expansiv, neutral år 2002 och
expansiv år 2003. För detaljer avseende beräk-
ningen av finanspolitikens inriktning hänvisas till
kapitel 11.

Den offentliga sektorns konsoliderade brutto-
skuld (Maastrichtskulden) fortsätter att minska
och förväntas i år understiga 60 % av BNP. Årets
minskning beror dels på det positiva finansiella
sparandet, dels på förväntade försäljningar av
statens aktieinnehav. Den gynnsamma utveck-
lingen av de offentliga finanserna medför att den
offentliga sektorns nettoskuld är utraderad år

2002.

En central fråga är vilken tillväxt och syssel-
sättningsutveckling den svenska ekonomin tål
utan att inflationen utvecklas på ett sätt som är
oförenligt med Riksbankens inflationsmål. Ris-
ken för överhettning bedöms inte vara överhäng-
ande för tillfället. Inflationen är fortfarande låg
och inflationsförväntningarna för de närmaste
åren ligger i linje med inflationsmålet. Det finns
heller inga tecken på att löneökningarna accelere-
rar. Kapacitetsutnyttjandet förefaller vara lågt.

Även om det i dagsläget inte finns någon
omedelbar risk för en generell överhettning finns
det ändå vissa begynnande bristsituationer: in-
flationsförväntningarna har stigit, bristen på ar-
betskraft har ökat något i vissa sektorer och en
relativt stor andel av företagen uppger, enligt en-
kätsvar till AMS och SAF, att rekryterings-
problem har försvårat en expansion.

I förhållande till den prognos som gjordes i
budgetpropositionen har nivån på bruttonatio-
nalprodukten 2001 reviderats upp med sam-
mantaget 1,7 % för åren 1999-2001. Denna upp-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

revidering beror i huvudsak på att produktivite-
ten nu bedöms utvecklas betydligt bättre och att
medelarbetstiden 2001 i föreliggande prognos är
något högre än vad som antogs i budgetproposi-
tionen. Sysselsättningsgraden år 2001 ligger där-
emot på samma nivå som tidigare. Förklaringen
till den förväntade produktivitetsökningen ligger
bland annat i ett relativt kraftigt omslag i in-
dustrikonjunkturen där den svenska exportin-
dustrin gynnas av såväl det starka internationella
konjunkturläget som de goda marknadsutsikter-
na inom teleproduktområdet. Att tillväxten nu
förväntas bli högre än tidigare antagits innebär
därför inte nödvändigtvis att överhettningsris-
kerna har tilltagit. Den sammantagna bedöm-
ningen är dock att resursläget år 2001 är an-
strängt och att den svenska ekonomin då är i ett
milt överhettningsläge.

För att belysa osäkerheten i denna bedömning
redovisas tre olika tänkbara utvecklingsbanor för
den svenska ekonomin från år 2001 och framåt. I
basscenariot, som är det mest genomarbetade
och som ligger till grund för resterande kapitel
och för budgetberäkningarna, är utgångspunkten
att ekonomin befinner sig i ett milt överhett-
ningsläge 2001 och att anpassning sedan sker så
att ekonomin är i balans år 2003. Mellan 2001
och 2003 minskar antalet platser i kunskapslyftet
i betydande omfattning. Därmed frigörs arbets-
kraft och sysselsättningen kan öka utan att det
uppstår överhettningstendenser. På kort sikt sti-
ger den öppna arbetslösheten något eftersom
hela minskningen i kunskapslyftet inte fullt ut
motsvaras av en högre sysselsättning. Med hän-
syn tagen till såväl läget år 2001 som minskning-
en av kunskapslyftet uppgår BNP-tillväxten i
baskalkylen till 2,0 % år 2002 och till 2,0 % år

2003.

I kapitel 12 diskuteras också ytterligare två
scenarier. Den grundläggande skillnaden mellan
de tre alternativen är i vilken mån det finns lediga
resurser i ekonomin som kan tas i anspråk utan
att det uppstår inflationsdrivande flaskhalsar.

I ett ”högtillväxtscenario” antas arbetsmark-
naden fungera bättre än i basscenariot genom att
personer som är utanför arbetskraften, t.ex. i
kunskapslyftet eller i arbetsmarknadspolitiska
program, i högre utsträckning söker sig ut på ar-
betsmarknaden och blir sysselsatta. Ett sätt att
uppnå detta kan vara att i hög grad anpassa olika
utbildningsinsatser till arbetskraftsefterfrågan.
Sysselsättningsgraden kan i detta scenario fort-
sätta att öka fram till 2003 och tillväxten kan
överstiga den trendmässiga tillväxttakten utan att

det uppstår några tendenser till överhettning. I
högtillväxtscenariot följer den ekonomiska ut-
vecklingen en bana som gör det möjligt att sam-
tidigt ha en öppen arbetslöshet som år 2004 lig-
ger under 4 % och en sysselsättningsgrad för
reguljärt sysselsatta mellan 20 och 64 år som lig-
ger på 80 %.

I ett ”överhettningsscenario” antas arbets-
marknaden och lönebildningen fungera sämre än
i baskalkylen. Lönerna ökar år 2001 med 5 % i
istället för baskalkylens 3,5 %. Hushållens kon-
sumtion ökar initialt snabbare än i baskalkylen
genom högre löner och inkomster medan ex-
portföretagens konkurrenskraft urholkas. Höga
löneökningar och något högre konsumtionstill-
växt i jämförelse med baskalkylen leder till att
inflationen stiger. Penningpolitiken läggs om i
restriktiv riktning och saldomålet för de offentli-
ga finanserna skärps. Därmed dämpas den sam-
lade efterfrågan. Resultatet blir att den svenska
ekonomin växer långsammare än i basscenariot
2002 och 2003. Den öppna arbetslösheten ligger
kring 5 % år 2003 och sysselsättningsmålet år
2004 är knappast möjligt att uppnå.

1.2 Utvecklingen inom olika områden

Den internationella utvecklingen

År 2000 förutspås bli ett mycket bra år för värld-
sekonomin. Den globala tillväxten väntas stiga
från 3,2 % år 1999 till 3,9 % i år och till 3,8 %
nästa år samtidigt som inflationstrycket bedöms
vara relativt måttligt. För ett stort antal länder är
konjunkturutsikterna gynnsamma. Detta gäller
för EU-området, Förenta staterna, de tidigare
krisdrabbade länderna i Sydostasien och Latin-
amerika. Ett undantag från denna positiva ut-
veckling i världsekonomin är Japan där tillväxtut-
sikterna fortfarande är dystra.

I euroområdet är återhämtningen efter kon-
junkturavmattningen i slutet av 1998 nu tydlig i
tillväxtsiffrorna för det andra halvåret 1999. In-
dikatorer över hushållens och företagens förtro-
ende visar att framtidsoptimismen är stark. En
viktig förklaring till att hushållens tillförsikt in-
för framtiden ligger på historiska toppnivåer är
att arbetslösheten kontinuerligt har minskat se-
dan 1997 och väntas fortsätta att minska under
prognosperioden. De monetära förhållandena
måste betecknas som expansiva även om en icke
obetydlig uppgång i de långa räntorna har ägt
rum sedan i somras. Tillväxten bedöms uppgå till

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

ca 3 % både i år och nästa år. Under 1999 var till-
växtskillnaderna mellan olika euroländer förhål-
landevis stora. I och med att konjunkturför-
stärkningen förväntas bli relativt kraftig i Italien
och Tyskland bedöms dessa skillnader minska
något.

Tillväxten i Förenta staterna har under den se-
naste fyraårsperioden i genomsnitt legat över
4 % och ännu syns inga tydliga tecken på av-
mattning. Inflationen har varit relativt låg och
den prisuppgång som har noterats beror i stor
utsträckning på stigande oljepriser. Produktivi-
tetstillväxten har stigit, vilket innebär att eko-
nomin kan absorbera högre löneökningar utan
att inflationen stiger. Tillväxten beräknas i år
uppgå till 3,8 %. Den s.k. mjuklandning som i ett
antal år legat i prognoserna utan att sedan för-
verkligas förskjuts återigen ett år in i framtiden. I
prognosen antas därför att tillväxttakten faller
tillbaka något 2001 till 2,7 % och att en sådan
anpassning kan ske utan kraftiga räntehöjningar
av den amerikanska centralbanken.

En viktig drivkraft bakom de höga tillväxtta-
len i Förenta staterna har varit en snabbt stigande
sysselsättning. Därmed har arbetslösheten mins-
kat från ca 7,5 % i början av 1990-talet till ca 4 %
i dagsläget. Utvecklingen riskerar att föra in den
amerikanska ekonomin i ett överhettningsläge.
Under de senaste åren har emellertid tillväxten i
allt högre grad drivits av en snabb ökning av
produktiviteten. Debatten om ”den nya ekono-
min” handlar bland annat om huruvida produkti-
vitetstillväxten varaktigt har ökat till följd av den
snabba utvecklingen inom IT-branschen. Att
förväntningarna avseende framtida produktion
och vinster är högt ställda markeras inte minst av
den snabba börsuppgången. Den avgörande osä-
kerheten är om den amerikanska ekonomin kla-
rar av att uppfylla de högt ställda förväntningar-
na. Riskerna hänger därför ihop; en sämre
produktivitetstillväxt än förväntat kan leda till
kapitalutflöde, dollarförsvagning, börskorrektion
och investeringsavmattning. En positiv utveck-
ling innebär att den amerikanska ekonomin i
stället kan mjuklanda utan att tillväxten sjunker
nämnvärt genom att den långsiktiga tillväxttak-
ten har ökat. I en negativ utveckling ligger en
återgång till en svagare produktivitetstillväxt,
fallande börskurser och tilltagande överhett-
ningstendenser på arbetsmarknaden. De ekono-
miska konsekvenserna av en positiv eller negativ
utveckling är inte begränsade till Förenta stater-
na utan påverkar hela världsekonomin.

Japan har problem med fallande priser, negativ
tillväxt, stigande arbetslöshet och svagt konsu-
mentförtroende kombinerat med stora och väx-
ande underskott i de offentliga finanserna. För-
söken att få till stånd en självbärande tillväxt med
expansiv finans- och penningpolitik har hittills
misslyckats. Vissa positiva tecken syns på eko-
nomins utbudssida där industriproduktionen har
återhämtat sig, om än från mycket låga nivåer.
Den japanska ekonomin gynnas av att den eko-
nomiska aktiviteten har stärkts i övriga Asien. I
Japan bedöms tillväxten stanna vid måttliga
0,7% i år och 1,2% år 2001.

I Storbritannien, Norge och Danmark, som är
viktiga svenska exportmarknader, förutses en
återhämtning efter att tillväxten under förra året
varit relativt låg. Storbritannien och Danmark
har båda legat långt fram i konjunkturcykeln vil-
ket har tvingat fram en stram ekonomisk politik.
I Danmark förutses en återhämtning av den in-
hemska efterfrågan. I Storbritannien väntas en
högre exporttillväxt i år och nästa år samtidigt
som finanspolitiken läggs om i en något expansiv
riktning. I Norge väntas tidigare begränsningar i
oljeproduktionen upphöra. Detta förutses ge
upphov till ett betydande bidrag från oljeexpor-
ten, vilket höjer tillväxten framöver.

ITabell 1.2 Prognosförutsättningar 1
	1998	1999	2000	2001	2002	2003
BNP världen¹	2,5	3,2	3,9	3,8	3,6	3,6
HIKP EU¹	1,3	1,2	1,8	1,9	1,8	1,8
Timlön i Sverige,
kostnad¹	3,8	3,4	3,5	3,5	3,5	3,5
Dollarkurs (SEK)²	7,95	8,26	8,55	7,90	7,20	6,96
TCW-index²	123,2	124,8	122,7	120,4	118,5	118,0
Tysk långränta³	4,57	4,50	5,44	5,45	5,22	5,00
Svensk långränta³	4,99	4,98	5,70	5,75	5,47	5,20
Svensk kortränta⁴	4,23	3,25	4,43	4,68	4,60	4,60

¹ Årlig procentuell förändring

² Årsgenomsnitt

³10-års statsobligation, årsgenomsnitt

⁴ 6-månaders statsskuldsväxel, årsgenomsnitt

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Räntor, valutor och inflation

Efter långränteuppgången under det andra halv-
året 1999 har 10-årsräntan i euroområdet, i Sveri-
ge och i Förenta staterna fallit något under årets
inledande månader. Skillnaden mellan svenska
och tyska tioårsräntor har gradvis minskat sedan
hösten 1999. Det finns flera förhållanden som
långsiktigt talar för låga svenska räntor: det allt-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

mer grundmurade förtroendet för inflations-
målet, den låga inflationsbenägenhet som indike-
ras av den gynnsamma kombinationen av hög
tillväxt och låg inflation och det låga förväntade
lånebehovet som är en följd av stabila överskott i
de offentliga finanserna och planerade utförsälj-
ningar av statliga företag.

För att undvika en överhettningssituation har
den amerikanska centralbanken sedan sommaren
höjt styrräntan med 1,25 procentenheter till
6,0 %. I euroområdet är resursutnyttjandet, och
därmed styrräntan, lägre. I takt med de gradvis
förbättrade konjunkturutsikterna och de därmed
sammanhörande inflationsriskerna har ECB se-
dan november lagt om penningpolitiken i en nå-
got mindre expansiv riktning.

Den svenska penningpolitiken vägleds av ett
inflationsmål. Tack vare det relativt låga resurs-
utnyttjandet i utgångsläget och förutsatt att löne-
ökningarna begränsas till 3,5 % förväntas den
höga tillväxten kunna kombineras med fortsatt
måttliga prisökningar. Det mer än fördubblade
världmarknadspriset på olja har dock inneburit
att inflationstalen ökat. Det direkta bidraget till
inflationen enligt KPI av oljeprisuppgången
mellan februari 1999 och februari i år uppgår till
ca 1 procentenhet. I prognosen antas att oljepri-
set gradvis sjunker i förhållande till nivåerna un-
der årets inledande månader och ger ett negativt
bidrag till inflationen både i år och nästa år. I
slutet av innevarande år förutsätts oljepriset ligga
på 22 dollar per fat och i slutet av 2001 på 20
dollar per fat. Osäkerheten avseende bedöm-
ningen av oljepriset är stor. Riskerna är inte en-
dast kopplade till de direkta effekterna på infla-
tionen utan även till indirekta effekter av
stigande oljepriser på produktionskostnader och
inflationsförväntningar.

Prisutvecklingen i år och nästa år hålls även
tillbaka av att kronan antas förstärkas. Apprecie-
ringen förväntas framför allt ske mot dollarn.
Kronans kurs mot euron antas ligga kring 8,40 i
slutet av detta år och runt 8,70 på sikt, vilken in-
nebär en försvagning i förhållande till kursen i
dagsläget. Prognosen förutsätter således en grad-
vis förstärkning av euron mot dollarn. En sådan
utveckling ter sig naturlig dels i förhållande till
den förutsedda konjunkturutvecklingen i För-
enta staterna respektive euroområdet, dels med
tanke på att den amerikanska ekonomin uppvisar
stora underskott i bytesbalansen. Med fallande
oljepriser, måttliga löneökningar och en appreci-
erande krona kommer inflationen att vara låg i år
och nästa år. Inflationen enligt Riksbankens mått

UND1X - som exkluderar räntekostnader för
egnahemsägare samt effekterna av förändringar i
subventioner och skatter från KPI - väntas upp-
gå till 1,5 % i slutet av nästa år. Bortsett från olje-
prisernas och valutakursens tillfälliga effekter på
konsumentpriserna är inflationstrycket något
högre. Förutsatt att reporäntan höjs till 4,50 % i
slutet av 2000 och till 4,75 % i slutet av nästa år
bedöms inflationen på sikt utvecklas i linje med
Riksbankens inflationsmål.

ITabell 1.3 Nyckeltal
	1998	1999	2000	2001	2002	2003
KPI, dec-dec	-0,6	1.2	1,4	2,3	2,0	2,0
UND1X, dec-dec	0,6	1.9	1,2	1,5	-	-
Disponibel inkomst¹-²	1.2	3,3	5,1	4,5	2,5	3,3
Sparkvot (nivä)²	3.1	2,1	2,5	4,0	4,4	5,4
Industriproduktion¹	4.3	4,2	5,8	4,5	2,9	2,8
Relativ enhetsarbets- kostnad i industrin¹	0.0	-2,6	0,1	0,9
Antal sysselsatta¹	1.5	2,2	1.7	0,9	0,4	0.4
Öppen arbetslöshet⁴	6.5	5.6	4.6	3,9	3.9	4,0
Arbetsmarknads- politiska program³	3,9	3,1	3,1	3,1	3,1	3,1
Sysselsättningsgrad⁴	74,6	75,9	76,7	77,3	77,3	77,3
Handelsbalans⁵	135	130	147	174	184	192
Bytesbalans⁶	2,9	2,5	2,6	3,6	3,8	3.8
Offentligt överskott före beräknings- teknisk överföring⁶	1,9	1,9	2,8	3,2	3,6	4,5
Offentligt överskott efter beräknings- teknisk överföring⁶	1,9	1,9	2.8	2,0	2,0	2,0

¹ Årlig procentuell förändring

² Utvecklingstalen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år ingår
i hushållssektorn. För år 2001-2003 redovisas utvecklingen inklusive effekter
av beräkningsteknisk överföring.

³ Andel av arbetskraften

⁴ Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år, exklusive sysselsatta i arbetsmarknads-
politiska program, i procent av befolkningen i denna åldersgrupp.

⁵ Miljarder kronor

⁶ Procent av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges riksbank
och Finansdepartementet

Inflationen mätt med KPI ökar kraftigt i januari
2001 på grund av att fastighetsskatten i progno-
sen antas höjas och taxeringsvärdena justeras i
enlighet med nu gällande beslut. Detta höjer in-
flationen enligt KPI med 0,8 procentenheter och
till viss del även UND1X. Regeringen avser att i
budgetpropositionen för 2001 återkomma med
förslag som begränsar ökningen av skatteuttaget.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Tabell 1.4 Försörjningsbalans

Miljarder

kronor Ärlig procentuell volymförändring

	1999	1997	1998	1999	2000	2001		2002	2003
Hushållens konsumtionsutgifter	997	1,7	2,4	4,1	5,0	(4,0)	2,7	2,0	2,0
Offentliga konsumtionsutgifter	533	-1,0	2,2	1,8	-0,7	(1,2)	0,6	0,4	0,5
Statliga	154	-2,7	-7,4	1,1	1,0		0,5	0.5	0,5
Kommunala	378	-0,2	6,6	2,0	-1,3	(1,3)	0,7	0,4	0,6
Fasta bruttoinvesteringar	327	-2,2	9,4	8.1	5,0		5,4	3,6	3,0
Näringsliv exkl. bostäder	246	3,2	10,6	7,6	5,8	(5,4)	5,1	2,6	1,7
Bostäder	32	-22,3	3,6	18,8	10,5		11,1	12,0	12,0
Myndigheter	49	-12,1	7,0	4,7	-2,6 (	-0,4)	3,0	2,6	2,7
Lagerinvesteringar¹	6	0,5	0,3	-0,5	0,0		0,0	0,0	0,0
Export	863	13,0	7,3	5,2	7,6		6,9	5,5	5,3
Import	754	11,8	10,4	5,0	7,2		6,8	5,7	5,4
BNP	1972	2,0	3,0	3.8	3,8		2.9	2.0	2,0

Anm: Utvecklingstalen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år ingår i hushållssektorn. Inom parentes redovisas volymutvecklingen exklusive denna
effekt. Se vidare fördjupningsrutan i kapitel 1.

¹ Förändring uttryckt i procent av BNP föregående år.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Försörjningsbalansen

Under 1999 ökade varuexporten med drygt 5 %.
Huvuddelen av exportindustrin, däribland den
cykliska basindustrin, utvecklades dock svagt. En
mycket snabb tillväxt av exporten av telepro-
dukter bidrog med ca 4 procentenheter till varu-
exportens tillväxt. För stora delar av industrin
var exportvolymerna oförändrade eller sjunkan-
de.

Omslaget i den internationella konjunkturbil-
den innebär att exportutsikterna både i år och
nästa år måste betecknas som gynnsamma. Tele-
produktindustrin förväntas ge tillväxtbidrag un-
der 2000 och 2001 som ligger i samma storleks-
ordning som under 1999. Därtill torde
återhämtningen av den europeiska industrikon-
junkturen innebära en ökad efterfrågan på tradi-
tionella svenska exportvaror, bland annat inves-
teringsvaror. Även om den förväntade
kronförstärkningen i viss utsträckning urholkar
konkurrensförmågan bedöms de svenska relativ-
priserna i utgångsläget vara tillräckligt gynn-
samma för att svenska företag skall fortsätta att
vinna marknadsandelar. Sammantaget innebär
detta att den svenska varuexporten i år väntas
öka med 8,2 % och med 7,1 % nästa år. Sverige
beräknas därmed ta marknadsandelar.

En viktig förklaring till detta är de förväntade
fortsatta exportframgångarna inom teleproduk-
tområdet. Under de senaste 6 åren har exporten
från denna sektor vuxit med i genomsnitt 35 %
per år. Branschens andel av exporten har under
motsvarande period ökat från drygt 5 % av varu-

exporten till drygt 15 %. Teleproduktindustrins
växande betydelse för svensk export samt osä-
kerheten om utvecklingen inom detta område
och branschens konkurrenskraft utgör en bety-
dande risk i prognosen.

Efter att ha ökat med 10 % per år 1997 och
1998 sjönk varuimporttillväxten till drygt 4 % år
1999. Detta kan synas vara något förvånande
med tanke på att BNP-tillväxten var avsevärt
högre 1999 än under de föregående två åren.
Förklaringen till detta är att efterfrågekompo-
nenter med högt importinnehåll, exempelvis in-
dustrilager och maskininvesteringar, utvecklades
svagt 1999. Därtill bidrog en kraftig minskning
av importen av datorer.

I år tar importtillväxten fart i takt med att ef-
terfrågans importinnehåll normaliseras i förhål-
lande till 1999. Nästa år kan vissa bristsituationer
inom industrin uppträda. Detta kan leda till att
importen växer snabbare än eljest. Den totala va-
ruimporten beräknas uppgå till 7,4 % år 2000 och
till 6,7% år 2001.

Tjänstenettot, dvs. skillnaden mellan tjänste-
export och tjänsteimport, gav 1999 ett negativt
bidrag på 0,2 procentenheter till BNP-tillväxten.
Ett negativt bidrag av samma storleksordning
väntas även i år och nästa år. Det beror bl.a. på
att nettot av den import och export som uppstår
i samband med turism och affärsresande under
ett antal år har uppvisat en tydligt negativ trend.

Bruttoinvesteringarna väntas fortsätta visa
höga tillväxttal under de kommande åren. Till
följd av att den internationella konjunkturav-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

mattningen drabbade investeringstunga delar av
den svenska industrin, var investeringarna oför-
ändrade i denna sektor förra året. I år väntas in-
dustriproduktionen stiga med 6 %. Den befintli-
ga kapitalstocken bedöms också vara relativt låg i
förhållande till produktionen. Industriinveste-
ringarna bedöms därför öka med ca 5 % i år.
Med sedvanlig eftersläpning i förhållande till en
internationell konjunkturuppgång väntas till-
växten i industriinvesteringarna öka ytterligare
nästa år.

Investeringarna i övrigt näringsliv har under
ett antal år uppvisat mycket höga tillväxttal. Den
expansiva tjänstesektorn och omställningsarbete
inför millennieskiftet i bl.a. finanssektorn bidrog
till de höga investeringsnivåerna i fjol. Det fort-
satt goda konjunkturläget i tjänstesektorn och
ledande indikatorer tyder på en betydande in-
vesteringstillväxt också i år och nästa år. Detta
gäller i synnerhet inom fastighetsverksamhet i
storstadsregionerna och inom varuhandel. Den
av regeringen nyligen föreslagna satsningen på
bredband stärker investeringstillväxten ytterliga-
re. Investeringstillväxten i övrigt näringsliv vän-
tas uppgå till 6,1 % i år och till 4,4% år 2001.
Nedgången i investeringstillväxten i övrigt nä-
ringsliv skall ses i ljuset av att investeringsvoly-
merna nu är så höga att även en oförändrad in-
vesteringsnivå innebär en avsevärd utbyggnad av
kapaciteten.

Under föregående år steg bostadsbyggandet
med 25 % jämfört med året innan. Trots att för-
utsättningarna för en fortsatt kraftig uppgång är
goda, i form av t.ex. låga räntor och stark tillväxt
i hushållens inkomster, finns det tecken på att
återhämtningen går långsamt: antalet påbörjade
lägenheter utvecklades svagt under slutet av förra
året, orderingången till småhusfabrikanter stag-
nerade och utbudsrestriktioner i form av brist på
planerad tomtmark gör sig gällande i de expansi-
va storstadsregionerna. Bostadsinvesteringarna
förutses stiga med drygt 10 % både i år och nästa
år. Investeringsvolymen i utgångsläget är dock så
låg att tillväxttal i denna storleksordning innebär
att bostadsbristen i expansiva områden består.

Hushållens konsumtionsutgifter steg 1999
med 4,1 %. De faktorer som underbyggde kon-
sumtionsuppgången 1999 - sysselsättningstill-
växt, snabbt växande disponibelinkomster och en
kraftig förmögenhetsuppbyggnad - bedöms ut-
göra viktiga drivkrafter bakom en fortsatt stark
tillväxt av hushållens konsumtionsutgifter. Kon-
sumtionen beräknas därför öka med ca 4 % i år
(bortsett från effekten av Svenska kyrkans över-

föring till hushållssektorn, se fördjupningsrutan i
detta kapitel) och med knappt 3 % nästa år.

Till följd av den goda utvecklingen på aktie-
marknaderna i Sverige och i omvärlden samt sti-
gande småhuspriser, ökade hushållens förmö-
genhet mycket kraftigt förra året. Den finansiella
nettoförmögenheten bedöms ha ökat med drygt
30 %, eller med över 400 miljarder kronor under
1999. I prognosen antas att börsutvecklingen nu
går in i en lugnare fas med måttligt stigande kur-
ser. Därtill kommer svårigheten att korrekt be-
döma den historiska förmögenhetstillväxtens
effekter på den framtida konsumtionen. Från te-
oretiska utgångspunkter kan man hävda att kon-
sumtionsutrymmet har ökat med ett belopp
motsvarande den reala avkastning som en för-
mögenhetsökning i storleksordningen 400 mil-
jarder kronor årligen genererar. Till viss del fång-
as denna ökade avkastning upp i disponibel-
inkomsterna. Samtidigt är det uppenbart att det
finns andra förhållanden som också påverkar
konsumtionen, exempelvis hushållens förvänt-
ningar om den fortsatta förmögenhetstillväxten,
möjligheterna och incitamenten att likvidisera
tillgångar, avvikelse i förhållande till hushållens
önskade förmögenhetsnivå och det sätt på vilket
förmögenhetsuppgången är fördelad mellan hus-
håll med olika konsumtionsbenägenhet. Efter-
som de senaste årens förmögenhetsuppbyggnad
är exceptionell i ett historiskt perspektiv är det
svårt att på empirisk grund fastställa hur kon-
sumtionen påverkas. I prognosen ligger en tydlig
men relativt måttlig förmögenhetseffekt, som
grundar sig på ett antagande om ett långsiktigt
beteende hos hushållen.

Under åren 2001-2003 överstiger överskotten

1 de offentliga finanserna den målsatta nivån om

2 % av BNP. Överskotten torde öka hushållens
tilltro till svensk ekonomi. Dessutom är det rim-
ligt att anta att hushållen får ta del av detta över-
skjutande överskott och planerar sin konsumtion
därefter (även om det är osäkert i vilken ut-
sträckning och i vilken form överskotten kom-
mer hushållen till godo). Beräkningstekniskt har
överskott i de offentliga finanserna utöver 2 % av
BNP för åren 2001-2003 överförts till hushållen.
I tabell 1.3 redovisas således utvecklingen för
sparkvot och disponibelinkomst inklusive denna
överföring.

Sparkvoten bedöms i år vara lägre än vad som
förefaller vara rimligt på medellång sikt. En vik-
tig anledning till att hushållen varken 1999 eller i
år tycks anpassa sitt konsumtionsbeteende så att
sparkvoten stiger är den gynnsamma förmögen-

hetsutvecklingen som dels ökar konsumtionsut-
rymmet, dels bidrar till lägre disponibelinkoms-
ter genom att hushållens reavinstskatter ökar.
Själva reavinsten påverkar per definition dock
inte den disponibla inkomsten. En utgångspunkt
för konsumtionsprognosen är att de realiserade
beräkningstekniska överföringarna är så pass sto-
ra att sparkvoten år 2003 ligger högre än år 2000.

De statliga konsumtionsutgifterna, som svarar
för en fjärdedel av statens utgifter, varierar tämli-
gen kraftigt mellan åren bl.a. på grund av för-
svarsinköp. Dessutom är nationalräkenskapernas
preliminära utfall mycket osäkra och genomgår
ofta stora revideringar. Den statliga konsumtio-
nen ökade 1999 med 1,1 %. I år beräknas en fort-
satt ökning med 1 % och nästa år med 0,5 %.

De kommunala konsumtionsutgifterna steg i
reala termer med 2,0 % mellan 1998 och 1999.
Bedömningen av hur kommunsektorns kon-
sumtionsutgifter utvecklas har gjorts utifrån det
ekonomiska utrymme som är tillgängligt under
förutsättningen att respektive delsektor skall kla-
ra balanskravet. Den kraftiga sysselsättningsupp-
gången i ekonomin leder till ökade skatteintäkter
för kommunsektorn. En stark utveckling av
skatteinkomster och statsbidrag medger en ök-
ning av kommunsektorns konsumtionsutgifter
med 1,3 % i år och med 0,7 % nästa år, samtidigt
som kommunsektorn som helhet beräknas upp-
fylla kravet om ekonomisk balans. Om hänsyn
tas till överföringen av kyrkan från kommun-
sektorn till hushållens ideella organisationer blir
utvecklingstakten i år -1,3 %.

Konsumtionsutrymmet för kommunsektorn
måste 2002 och 2003 anpassas till en svagare ut-
veckling av skatteinkomsterna. Balanskravet be-
döms medge en tillväxt av den kommunala kon-
sumtionen på ca 0,5 % per år.

Tillväxtens och sparandets sammansättning
En stark inhemsk efterfrågan i form av snabbt
växande konsumtionsutgifter i hushållssektorn
och en god investeringstillväxt i övrigt näringsliv
gav betydande bidrag till tillväxten 1999. Netto-
exportens bidrag stärkte tillväxten med 0,4 pro-
centenheter. I år övergår tillväxten till att bli mer
exportdriven. Importen bedöms dock stärkas,
bland annat till följd av att föregående års lager-
anpassning reducerade importen. Detta innebär
att ökningen av bidraget från nettoexporten i
förhållande till 1999 blir relativt blygsam. Nästa
år förutses en viss avmattning av hushållens kon-
sumtionsutgifter, vilken förklarar större delen av
minskningen av BNP-tillväxten.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Tabell 1.5 Bidrag till BNP-tillväxt, exklusive överföringen 1 av Svenska kyrkan från staten 1
Procentenheter	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Hushållens konsumtionsutgifter	1,2	2,1	2,0	1,4	1,0	1,0
Offentliga konsumtionsutgifter	0,6	0,5	0,3	0,2	0,1	0,1
Fasta brutto- investeringar	1,4	1,3	0,8	0,9	0,6	0,5
Lagerinvesteringar	0,3 ■	-0,5	0,0	0,0	0,0	0,0
Export	3,1	2,3	3,4	3,2	2,6	2,6
Import	-3,7 ■	-1,9	-2,7	-2,7	-2,3	-2,3
Netto utrikeshandel	-0,6	0,4	0,6	0,5	0,3	0,3
BNP	3,0	3,8	3,8	2,9	2,0	2,0

Anm: Bidragen för år 2000 redovisas exklusive effekten av att Svenska kyrkan
fr.o.m. i år ingår i hushållssektorn. Se vidare fördjupningsrutan i kapitel 1.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Det finansiella sparandet, vilket i stort överens-
stämmer med bytesbalansens saldo, väntas visa
stora och växande överskott under de komman-
de åren. Till grund för denna utveckling ligger
kraftiga överskott i handelsbalansen. I år väntas
handelsbalansöverskottet uppgå till knappt 150
miljarder kronor, vilket motsvarar 7 % av BNP.
Underskotten i tjänstebalansen och kapitalav-
kastningen reducerar dock bytesbalansöver-
skottet som beräknas uppgå till knappt 4 % av
BNP under de kommande åren. Aven det reala
sparandet växer andelsmässigt i förhållande till
BNP. Den goda utvecklingen av hushållens kon-
sumtionsutgifter går därför hand i hand med en
utveckling där Sveriges bruttosparande växer
som andel av BNP. I tabell 1.6 har hela den be-
räkningstekniska överföringen lagts på hushållen
och därmed stärkt hushållssparandet och i mot-
svarande grad försvagat sparandet i den offentli-
ga sektorn.

ITabell 1.6 Sparandets sammansättning 1
Procent av BNP	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Bruttosparande	20,0	18,5	19,6	20,8	21,2	21,5
Realt sparande	16,7	16,9	17,0	17,3	17,5	17,7
Fasta investeringar	15,8	16,6	16,8	17,0	17,2	17,4
Lagerinvesteringar	0,9	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3
Finansiellt sparande	3,3	1,6	2,6	3,6	3,8	3,8
Offentlig sektor¹	1,9	1,9	2,8	2,0	2,0	2,0
Hushåll¹	2,0	1,3	1,8	2,6	2,9	3,5
Företag	-0,2	0,6	1,0	-0,6	-0,9	-1,5

¹ Efter beräkningsteknisk överföring

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Arbetsmarknaden

Sedan 1997 har sysselsättningen ökat i en mycket
snabb takt och totalt sett har ca 150 000 arbets-
tillfällen tillkommit mellan 1997 och 1999. Ar-
betslösheten har fallit och sysselsättningen har
stigit i de flesta län.

I den privata tjänstesektorn, som utgör ca
40 % av samtliga sysselsatta, steg sysselsättning-
en med hela 110 000 personer mellan 1997 och
1999. Uppgången i tjänstesektorn var också rela-
tivt kraftig i förhållande till ökningen i tjänste-
produktionen. En betydande del av den förvän-
tade sysselsättningsökningen antas även i år och
nästa år ske i tjänstesektorn. Åren 2000 och 2001
bedöms produktionen växa något långsammare
än 1999, men produktiviteten beräknas utvecklas
starkare. Sammantaget innebär detta att syssel-
sättningstillväxten i tjänstesektorn dämpas.
Detta är en viktig förklaring till att även syssel-
sättningen i ekonomin som helhet ökar något
långsammare i år trots att BNP-tillväxten be-
döms bli i stort sett densamma. Den totala sys-
selsättningsuppgången mellan 1999 och 2001
uppskattas till 106 000 personer och sysselsätt-
ningsgraden för personer i reguljär sysselsättning
mellan 20 och 64 år uppgår därmed till 77,3 % år
2001.

Produktivitetstillväxten i industrin, som upp-
gick till 3 % förra året, förutses stiga till 5 % i år
samtidigt som tillväxttakten för industriproduk-
tionen ökar från 4 % till 6 %. Den stigande pro-
duktivitetstillväxten är delvis av konjunkturell
karaktär. Vid en konjunkturuppgång tas ledig
kapacitet i anspråk varpå produktiviteten ökar.
En betydande del av produktionsökningen vän-
tas ske inom teleproduktsektorn där produkti-
vitetstillväxten är mycket hög. Denna produk-
tion ger ett betydande bidrag till pro-
duktivitetstillväxten inom industrin men skapar
relativt få nya arbetstillfällen. I hela ekonomin
väntas produktiviteten öka med 2,0 % i år och

1,8 % nästa år, vilket kan jämföras med förra
årets produktivitetstillväxt på 0,9 %.

Den öppna arbetslösheten sjönk från 6,5 % år
1998 till 5,6 % år 1999. Arbetskraftsutbudet ökar
vanligtvis vid en sysselsättningsuppgång. Till-
kommande platser i högskolan i år och nästa år
begränsar dock utbudsökningen. Den öppna ar-
betslösheten förväntas därmed fortsätta att falla i
ganska snabb takt och beräknas uppgå till 3,9 %
år 2001. I en nyligen publicerad proposition
(1999/2000:98) föreslår regeringen införandet av
ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program, akti-
vitetsgarantin, som skall stärka långtidsarbets-

lösas möjligheter att komma tillbaka till den re-
guljära arbetsmarknaden. Denna åtgärd syftar,
tillsammans med andra åtgärder föreslagna i
denna proposition, till att effektivisera arbets-
marknaden och därigenom minska den öppna
arbetslösheten.

Den offentliga sektorns finanser

Förra året uppgick den offentliga sektorns finan-
siella sparande till 37 miljarder kronor eller 1,9 %
av BNP. I år förstärks sparandet till 2,8 % av
BNP. Därvid sjunker både inkomster och utgif-
ter som andel av BNP. I budgetpropositionen
beräknades överskottet i det finansiella sparandet
2001 ligga marginellt över målet på 2 % av BNP.
Genom att den ekonomiska tillväxten nu väntas
bli starkare, och därigenom skatteinkomsterna
högre, än vad som då beräknades har det finansi-
ella sparandet reviderats upp till 3,2 % av BNP
för 2001 (före beräkningsteknisk överföring).

Under åren 2002 och 2003 fortsätter de of-
fentliga finanserna att förbättras. Detta beror på
att utgifterna sjunker som andel av BNP. Över-
skotten i de offentliga finanserna fortsätter att
stiga i förhållande till BNP och beräknas uppgå
till 3,6 % år 2002 och till 4,5 % år 2003. Liksom
för år 2001 överförs dock sparandet utöver målet
på 2 % av BNP beräkningstekniskt till hushållen.

Tabell 1.7 De offentliga finanserna

Procent av BNP

	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomster	60,2	58,1	56,7	56,6	56,6
Utgifter	58,4	55,3	53,4	53,1	52,2
Finansiellt sparande före överföring	1,9	2,8	3,2	3,6	4,5
Beräkningsteknisk överföring	0,0	0,0	1,2	1,6	2,5
Finansiellt sparande efter överföring	1,9	2,8	2,0	2,0	2,0
Konsoliderad brutto- skuld efter överföring	65,5	57,6	52,5	49,5	47,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Fördelningen av sparandet mellan staten och ål-
derspensionssystemet påverkas under perioden
1999 till 2001 av den finansiella infasningen av
det reformerade ålderspensionssystemet. När
infasningen är över år 2002 beräknas sparandet i
pensionssystemet, dvs. AP-fonden och premie-
pensionssystemet, uppgå till ca 2,5 % av BNP,
medan statens finansiella sparande visar ett un-
derskott på ca 0,5 % av BNP (efter beräknings-
teknisk överföring). Det är en följd av att pen-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA l

sionsreformen utgör en mycket stor omfördel-
ning av sparandet från staten till ålderspensions-
systemet. Det innebär att mer än hela det finan-
siella överskottsmålet för den samlade offentliga
sektorn används för att bygga upp pensionsfon-
derna inför den belastning som väntar i framti-
den.

Den offentliga sektorns konsoliderade brutto-
skuld, definierad enligt de s.k. Maastrichtkriteri-
erna uppgick vid utgången av 1999 till 65,5 % av
BNP. Som andel av BNP har den konsoliderade
skulden sjunkit sedan 1995. I år minskar dess-
utom skulden även nominellt med drygt 90 mil-
jarder kronor och väntas understiga 60 % av
BNP, vilket är referensvärdet för den offentliga
skuldsättningen enligt Maastrichtkriteriema.
Den kraftiga minskningen beror till stor del på
att förväntade försäljningar av statens aktieinne-
hav förutses användas till amortering av
statsskulden.

Nettoskulden, som är nettot av den offentliga
sektorns samtliga finansiella tillgångar och skul-
der, sjunker i takt med att den offentliga sektorn
visar fortsatta finansiella överskott och till följd
av de värdeförändringar som sker på tillgångar
och skulder. År 2002 beräknas nettoskulden
vändas till en positiv finansiell ställning. Det in-
nebär att den offentliga sektorns finansiella till-
gångar överstiger skulderna.

9 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 100

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Överföringen av Svenska kyrkan från kommunsektorn till hushållssektorn

Den 1 januari i år skildes Svenska kyrkan från
staten. I nationalräkenskapstermer innebär detta
att kyrkan, som tidigare ingått i kommunsek-
torn, kommer att ingå i den sektor som benämns
hushållens ideella organisationer från och med
redovisningen för år 2000. (Nationalräkenskaper
för första kvartalet 2000 publiceras i juni.) Hus-
hållens ideella organisationer betraktas bl.a. i
konsumtionshänseende som en del av hushålls-
sektorn. Alla effekter av överföringen på natio-
nalräkenskapernas redovisning är ännu inte helt
klarlagda, men i denna prognos har förändringen
beaktats så långt det varit möjligt med ledning av
preliminära uppgifter. Överföringen påverkar
inte BNP men har effekter på fördelningen mel-
lan försörjningsbalansens poster. Dessutom på-
verkas förädlingsvärden och antal arbetade tim-
mar i olika sektorer samt hushållens och den
offentliga sektorns finanser. Nedan sammanfat-
tas hur överföringen har behandlats i prognosen.

Från och med år 2000 ingår Svenska kyrkans
konsumtionsutgifter i hushållens konsumtions-
utgifter och inte i de kommunala konsumtions-
utgifterna. Kyrkans konsumtionsutgifter upp-
gick 1999 till 9950 miljoner kronor, vilket
motsvarade ungefär 2,5 % av kommunernas och
1 % av hushållens konsumtionsutgifter 1999.
Överflyttningen ger en engångseffekt på till-
växttalen för dessa bägge poster i försörjnings-
balansen för år 2000. Se tabell 1.4.

En del av kyrkornas konsumtionsutgifter som
avser vissa prästlöner har hittills hänförts till de
statliga konsumtionsutgifterna. I nationalräken-
skaperna kommer även denna post att överföras
till hushållens konsumtionsutgifter från och med
år 2000. Denna överföring har inte beaktats i
konsumtionsprognoserna för stat och hushåll.

När det gäller redovisningen av antalet syssel-
satta har inga överföringar från kommunsektorn
eller staten till näringslivet gjorts i prognosen
eftersom det ännu inte är klart hur överföringen
kommer att hanteras i Statistiska centralbyråns
arbetskraftsundersökning.

Svenska kyrkans investeringar redovisas som
offentliga myndigheters investeringar t.o.m. år

1999 men därefter som investeringar i övrigt nä-
ringsliv, närmare bestämt som investeringar i
hushållstjänsteverksamhet. Förändringarna på-
verkar inte den totala investeringstillväxten för år

2000 men innebär att tillväxttalet i övrigt nä-
ringsliv höjs med 0,5 procentenheter samtidigt
som det minskar med närmare 2 procentenheter
i de offentliga myndigheterna.

Kyrkoskatten avskaffas. Medlemmar i Svenska
kyrkan betalar i stället en medlemsavgift. De som
inte är medlemmar betalar en obligatorisk be-
gravningsavgift. Kyrkoskattens avskaffande gör
att hushållens disponibla inkomst per definition
höjs. Både medlemsavgiften i Svenska kyrkan
och den obligatoriska begravningsavgiften väntas
behandlas på samma sätt som medlemsavgifter i
nationalräkenskaperna. Eftersom dessa med-
lemsavgifter utgör transaktioner inom en och
samma sektor registreras de inte som vare sig in-
komster eller utgifter för hushållen. Ett antal in-
komst- och utgiftsposter för hushållssektorn på-
verkas (se avsnitt 9.1). Effekten på hushålls-
sektoms finansiella sparande och nettosparande
väntas inte vara av någon nämnvärd storlek.

För den offentliga sektorns finanser innebär
omklassificeringen av kyrkan att den offentliga
sektorns inkomster, skatter och utgifter reduce-
ras med ca Vz procentenhet av BNP.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

2 Internationell utveckling

Utsikterna för världsekonomin under de kom-
mande två åren ter sig ljusa. Gynnsamma makro-
ekonomiska förutsättningar i form av fortsatt låg
inflation och låga räntor har förbättrat förutsätt-
ningarna för ökad tillväxt i stora delar av världen.
Sammantaget bedöms den globala tillväxten un-
der innevarande år uppgå till 3,9 % och till 3,8 %
år 2001.

Tillväxten i EU förutses öka från drygt 2 %
1999 till ca 3 % både i år och nästa år. Detta är en
följd av en starkare efterfrågan i både EU-
området och i omvärlden. Utvecklingen under-
stödjs bl.a. av gynnsamma monetära förhållan-
den, en positiv arbetsmarknadsutveckling och
stigande framtidsoptimism hos företag och hus-
håll.

Den amerikanska ekonomin har fortsatt att
utvecklas starkt. En åtstramning av penningpoli-
tiken förutses dock, att tillsammans med högre
marknadsräntor och en mer dämpad aktieprisut-
veckling, bidra till en gradvis avmattning av
konjunkturen. Sammantaget bedöms BNP-
tillväxten avta från 4,2 % 1999 till 3,8 % i år och

2,7 % nästa år.

Ännu syns inga tydliga tecken på en varaktig
återhämtning i den japanska ekonomin. Den
ökade tillväxten under första halvåret 1999 kan
till stor del tillskrivas tidigare finanspolitiska sti-
mulanspaket. Den privata inhemska efterfrågan
är dock fortsatt svag. Utsikterna är således fort-
satt osäkra och BNP-tillväxten förutses uppgå till
måttliga 0,7 % i år och till ca 1 % nästa år.

Diagram 2.1 BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan

Procentuell förändring

Som en följd av en starkare efterfrågan i EU-
området och en fortsatt stark utveckling i För-
enta staterna förutses världsmarknadstillväxten

för svensk export sammantaget utvecklas gynn-
samt under prognosperioden. Sammantaget
väntas världsmarknadstillväxten för svensk ex-
port öka från drygt 5 % 1999 till 8 % i år, för att
under nästa år uppgå till drygt 7 %.

Utvecklingen i Förenta staterna utgör den
största enskilda riskfaktorn i prognosen. Den
fortsatt höga tillväxten kan leda till en högre in-
flation och en kraftigare åtstramning av pen-
ningpolitiken än vad som nu antas. Den största
osäkerheten utgörs av den ansträngda situationen
på arbetsmarknaden. Samtidigt kan andra fakto-
rer, till exempel en fortsatt stark produktivitets-
utveckling, bidra till en högre icke inflationsdri-
vande tillväxt än väntat.

Till riskerna i den japanska ekonomin hör den
snabbt växande statsskulden som kan komma att
pressa upp långräntorna. Avgörande för åter-
hämtningen i den japanska ekonomin är emel-
lertid att förtroendet bland hushåll och företag
återställs.

I EU kan en bättre utveckling än vad som nu
förutses samtidigt inte uteslutas, t.ex. som en
följd av en starkare utveckling av den inhemska
efterfrågan.

2.1 Utvecklingen i Europa

Euroområdet

Efter konjunkturavmattningen i slutet av 1998
och i inledningen av förra året har en påtaglig
förstärkning av konjunkturen skett under det
andra halvåret i euroområdet.

Återhämtningen har framförallt drivits av en
stark export till omvärlden samtidigt som den
inhemska efterfrågan fortsatt att utvecklas gynn-
samt. Även i Tyskland och Italien, som kon-
junkturmässigt släpat efter, har tydliga tecken på
en återhämtning kunnat skönjas.

Den ekonomiska aktiviteten har fortsatt att
tillta i inledningen av detta år. Industriproduk-
tion och orderingång samt förtroendebarometrar
har stärkts påtagligt. Förtroendet inom företags-
sektorn i euroområdet uppvisar nu liknande ni-
våer som under högkonjunkturåren 1994 och
1998.

Samtidigt ligger konsumentförtroendet på
högre nivåer än under högkonjunkturen i slutet
på 1980-talet respektive i samband med den tys-
ka återföreningen i början av 1990-talet.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Diagram 2.2 Företagens och hushållens förtroende i
euroområdet

Nettobalans

Källa: EU-kommissionen

Inflationen i euroområdet har ökat under de se-
naste månaderna, efter att under större delen av
1999 legat på ca 1 %. Inflationstakten uppgick i
februari till 2 %. Framför allt två faktorer förkla-
rar denna utveckling: de stigande oljepriserna
samt eurons försvagning.

Långräntan i euroområdet som helhet steg
kontinuerligt under 1999, men har under den se-
naste tiden fallit något till knappt 5,5 %. Efter
räntesänkningen i april 1999 till 2,5 % har ECB i
flera omgångar höjt styrräntan med sammanlagt
1 procentenhet till 3,5 %. Euron försvagades un-
der hela 1999, en utveckling som fortsatt under
inledningen av detta år. Försvagningen har inte
bara skett mot den amerikanska dollarn, utan är
också kraftig i effektiva termer.

Som en följd av den stigande inflationen och
de stigande inflationsförväntningarna samt
eurons utveckling har de reala monetära förhål-
landena sannolikt lättat något jämfört med in-
ledningen av 1999. Detta bedöms, i kombination
med en under prognosperioden neutral, eller
möjligen något expansiv finanspolitik, verka sti-
mulerande på den ekonomiska aktiviteten fram-
för allt i år. Som en följd av gynnsammare kon-
junkturutsikter och tilltagande inflation antas
styrräntan i euroområdet uppgå till 4 % i slutet
av detta år och till 4,25 % i slutet av år 2001.
Detta får anses vara en relativt måttlig anpass-
ning av penningpolitiken. Samtidigt torde det
fortfarande finnas ledig kapacitet i euroområdet
som helhet och inflationsförväntningarna är ock-
så fortfarande relativt låga.

BNP-tillväxten i euroområdet förutses uppgå
till ca 3 % både i år och nästa år. Både den in-
hemska efterfrågan och nettoexporten, om än i
avtagande grad, förutses bidra till BNP-tillväxten

under prognosperioden. Hushållens konsumtion
bedöms utvecklas fortsatt starkt som en följd av
bl.a. stigande realinkomster och en mer gynnsam
arbetsmarknadsutveckling - arbetslösheten vän-
tas minska med 1 procentenhet till i genomsnitt
ca 9 % år 2001. Den positiva utvecklingen av
nettoexporten kan bl.a. hänföras till effekterna av
den svaga euron, men också till en allmänt sti-
gande efterfrågan i omvärlden, en utveckling
som förutses vara särskilt tydlig i år.

ITabell 2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet I
Årlig procentuell förändring	1999	2000	2001	2002	2003
Bruttonationalprodukt
Världen	3,2	3.9	3,8	3,6	3.6
Förenta staterna	4,2	3.8	2,7	2,1	2,1
Japan	0,3	0,7	1,2	1.4	1,5
EU	2,3	3,1	2,9	2,6	2,5
Euroområdet	2,3	3,1	3,0	2,7	2,6
Tyskland	1,5	2,7	2,7	2,4	2,1
Frankrike	2,7	3,3	3,0	2,6	2,4
Italien	1.4	2,6	2,7	2,8	2,9
Storbritannien	2,0	3,0	2,5	2,0	2,0
Norden	2,6	3,3	2.9	2,5	2,6
Danmark	1,6	1,9	2,1	2.3	2,5
Finland	3,5	4,5	4,1	3,9	3,9
Norge	0,8	2,9	2,9	2,5	2,5

Konsumentpriser¹

EU	1,2	1,8	1,9	1.8	1,8
Euroområdet	1,2	1,8	1,9	1,7	1.7
Förenta staterna	2,2	2,6	2,5	2,4	2,3
Arbetslöshet, procent av
arbetskraften²
EU	9,3	8,5	8,2	8,1	7,9
Euroområdet	10,1	9.3	8,9	8,8	8,6
Förenta staterna	4,2	4,2	4,7	5,1	5,2
Marknadstillväxt,
bearbetade varor	5,3	8,0	7,3	6,5	6,4

¹ HIKP för EU och KPI för Förenta staterna.

¹ ILO-definition för EU och nationell definition för Förenta staterna.
Källor: OECD och Finansdepartementet

Skillnaden i tillväxttakt mellan enskilda eurolän-
der var påtaglig under 1999. Dessa skillnader
förutses minska något under prognosperioden.
BNP-tillväxten i Tyskland och Italien förutses i
år uppgå till ca 2,7 %, medan tillväxttakten i
flertalet övriga euroländer bedöms uppgå till ca

3,5 %. BNP-tillväxten i Irland och Finland be-
döms dock vara betydligt högre under hela prog-
nosperioden.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Riskerna i prognosen är relativt små och ba-
lanserade. En starkare exportutveckling, delvis
som en följd av den fortsatt svaga euron, kan inte
uteslutas. En fortsatt gynnsam arbetsmarknads-
utveckling kan samtidigt bidra till en starkare ut-
veckling av den inhemska efterfrågan än vad som
förutses. Samtidigt kan fortsatt stigande oljepri-
ser samt en ytterligare försvagning av euron
medföra en stramare penningpolitik än vad som
nu antas. I några, främst mindre, euroländer syns
tecken på överhettning som, framförallt under
nästa år, kan utgöra en risk.

Storbritannien, Norge och Danmark

Den förväntade återhämtningen i några av de
viktigaste svenska exportmarknaderna utanför
euroområdet - Storbritannien, Norge och Dan-
mark - har under hösten bekräftats.

I Storbritannien mattades konjunkturen tyd-
ligt under vinterhalvåret 1998/99 då bidraget från
nettoexporten sjönk kraftigt. Exporten har där-
efter gradvis återhämtat sig delvis till följd av en
ökad efterfrågan i omvärlden. Hushållens kon-
sumtion utgör emellertid fortfarande den vikti-
gaste drivkraften bakom tillväxten. Ett stigande
inflationstryck, bl.a. till följd av ökande löne-
kostnader orsakade av den strama arbetsmark-
nadssituationen, i kombination med en något
expansiv finanspolitik, antas dock leda till en
fortsatt åtstramning av penningpolitiken. Detta
bedöms dämpa den inhemska efterfrågan. BNP-
tillväxten förutses uppgå till 3 % i år för att där-
efter dämpas till 2,5 % 2001.

Efter en lång period av mycket stark ekono-
misk utveckling mattades tillväxten i Norge på-
tagligt under förra året. Avmattningen kan
främst förklaras av att det kraftigt fallande olje-
priset under 1998 bidrog till en kraftigt försäm-
rad lönsamhet i oljesektorn. Detta påverkade
sektorns investeringsplaner för 1999 och framför
allt innevarande år negativt. I syfte att medverka
till ett högre oljepris skärptes också under våren
1999 begränsningarna i oljeproduktionen. Detta
resulterade i en kraftig dämpning av investerings-
och exportutvecklingen i Norge under förra året.
Till följd av att produktionsbegränsningarna
upphör i år väntas dock ett betydande tillväxtbi-
drag komma från en ökad oljeexport. Samman-
taget väntas BNP-tillväxten uppgå till knappt
3 % både i år och nästa år.

I Danmark dämpades konjunkturen under
förra året till följd av en kraftig avmattning i den
inhemska efterfrågan, som i sin tur var en följd
av en stramare finanspolitik. Den inhemska ef-

terfrågan väntas åter tillta under kommande år.
Exportutvecklingen förutses dock, trots en star-
kare internationell konjunktur, utvecklas svagt
till följd av att lönekostnaderna ökat snabbare än

1 omvärlden. BNP-tillväxten väntas uppgå till ca

2 % både i år och nästa år.

2.2 Förenta staterna

Den amerikanska ekonomins styrka har fortsatt
att överraska och ännu syns få tecken på en
konjunkturavmattning. BNP ökade under 1999
med 4,2 % och de flesta indikatorer pekar på en
fortsatt stark tillväxt under inledningen av inne-
varande år. Liksom tidigare har hushållens kon-
sumtion, understödd av en gynnsam sysselsätt-
ningsutveckling och stigande aktiepriser, utgjort
den främsta drivkraften bakom den starka ut-
vecklingen. Den gynsamma utvecklingen i hus-
hållens konsumtion har tillsammans med åter-
hämtningen inom tillverkningsindustrin också
bidragit till en fortsatt hög investeringstakt, inte
minst inom IT-sektorn. Arbetslösheten uppgick
i februari till 4,1 %.

Trots den höga aktiviteten i ekonomin har
prisutvecklingen varit relativt dämpad. Infla-
tionstakten ökade i februari till 3,2 %, vilket till
stor del kan förklaras av stigande energipriser.
Under senare tid har samtidigt vissa tecken på ett
allmänt ökat inflationstryck märkts, bl.a. på ar-
betsmarknaden och i de tidigare produktions-
leden. Hushållens höga konsumtionsbenägenhet
återspeglas i ett lågt privat finansiellt sparande
och ett historiskt högt bytesbalansunderskott
motsvarande drygt 4 % av BNP.

Det stigande inflationstrycket i kombination
med den strama situationen på arbetsmarknaden
bidrog till att den amerikanska centralbanken i
mars höjde styrräntan med 0,25 procentenheter
till 6,0 %. Den amerikanska centralbanken antas
genomföra ytterligare styrräntehöjningar under
innevarande år. Detta bedöms leda till en av-
mattning av hushållens konsumtion genom hög-
re marknadsräntor och en mer dämpad aktie-
prisutveckling. Samtidigt väntas investeringarna
utvecklas svagare under de närmaste åren. Ut-
över den penningpolitiska åtstramningen förkla-
ras detta av stigande arbetskraftskostnader till-
sammans med det förhållandevis låga
kapacitetsutnyttjandet i industrin, samt en all-
män dämpning av den ekonomiska aktiviteten.
Nettoexporten väntas ge ett fortsatt negativt bi-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

drag till BNP-tillväxten under innevarande år,
för att därefter ge ett neutralt bidrag under res-
ten av prognosperioden. Sammantaget bedöms
BNP-tillväxten uppgå till 3,8 % i år och till 2,7 %
år 2001.

De flesta bedömare har under senare år kon-
sekvent underskattat styrkan i den amerikanska
ekonomin och det är svårt att bedöma omfatt-
ningen av, och tidpunkten för, en eventuell
konjunkturavmattning. En bestående eller lång-
varig förändring på ekonomins utbudssida utgör
den enskilt viktigaste positiva risken i prognosen.
En av de mest centrala frågorna i detta samman-
hang är huruvida de senaste årens starka produk-
tivitetstillväxt, vilken bl.a. bidragit till det däm-
pade inflationstrycket, utgör ett trendbrott eller
om cykliska faktorer i första hand kan förklara
utvecklingen (se vidare fördjupningsrutan i slutet
av detta kapitel). Med en fortsatt stark produkti-
vitetstillväxt och en högre potentiell BNP-
tillväxt kan den amerikanska ekonomin växa
snabbare än prognostiserat, utan att inflationen
tar fart.

En utebliven konjunkturavmattning innebär
samtidigt att risken för kraftigare styrräntehöj-
ningar än vad som nu antas, och därmed ett sva-
gare konjunkturförlopp, har ökat under de se-
naste månaderna. Detta utgör i kombination
med det stora bytesbalansunderskottet, den star-
ka dollarn samt de högt värderade aktiepriserna
en betydande osäkerhetsfaktor. Den största en-
skilda risken i detta sammanhang torde emeller-
tid utgöras av kraftigt stigande arbetskraftskost-
nader till följd av den ansträngda situationen på
arbetsmarknaden. Stigande inflationsförvänt-
ningar, t.ex. som ett resultat av det höga oljepri-
set, ökar också risken för alltför höga löneök-
ningar. Genom att driva upp vinstförväntningar
och aktiepriser kan det dessutom inte uteslutas
att den gynnsamma produktivitetsutvecklingen
på kort sikt bidrar till en fortsatt tillväxt av den
inhemska efterfrågan som överstiger ekonomins
potential.

2.3 Utvecklingen i Asien och
Latinamerika

Japan

Utsikterna för den japanska ekonomin är fortsatt
osäkra. Tillväxten under de två första kvartalen
1999 kan till stor del tillskrivas tidigare finanspo-
litiska stimulanspaket. När effekterna från dessa

avtog mattades den ekonomiska aktiviteten åter.
Under andra halvan av 1999 krympte den ja-
panska ekonomin och sammantaget uppvisades
endast en svagt positiv tillväxt för 1999.

Det är framför allt en fortsatt svag utveckling
av hushållens konsumtion som dämpar den eko-
nomiska utvecklingen. Reallönesänkningar och
oro för fortsatt hög arbetslöshet till följd av fö-
retagsrationaliseringar har bidragit till svagt för-
troende bland konsumenterna. Arbetslösheten
för helåret 1999 uppgick till 4,7 %, vilket är den
högsta nivån på 50 år.

Samtidigt som den inhemska efterfrågan fort-
satt att utvecklas svagt är bilden något annorlun-
da inom delar av näringslivet. Industriproduk-
tionen återhämtade sig under 1999, om än från
mycket låga nivåer. Ökningen i industriproduk-
tionen är delvis ett resultat av att exporten
stärktes under 1999, framförallt beroende på en
ökning av efterfrågan i övriga Asien. Företagens
vinster har också ökat, delvis till följd av perso-
nalneddragningar.

Finanspolitiken väntas vara fortsatt expansiv
under 2000. I november presenterade den ja-
panska regeringen ytterligare ett nytt stimu-
lanspaket som väntas ge effekt på tillväxten från
det andra kvartalet innevarande år. Hushållens
konsumtion väntas emellertid utvecklas fortsatt
svagt under 2000 till följd av ett fortsatt lågt för-
troende.

Enligt preliminär statistik föll KPI med 0,3 %
1999. Det finns ännu inte några tydliga tecken på
att deflationen skall upphöra. Mot bakgrund av
den svaga prisutvecklingen förutses Bank of Ja-
pan fortsätta med sin nollräntepolitik.

BNP förutses även framöver växa långsamt
och tillväxten uppgå till 0,7 % i år och till 1,2 %
nästa år. Bland riskerna märks främst den snabbt
växande statsskulden som nu tillhör de högsta i
OECD-området. Sammantaget skulle detta kun-
na leda till att långräntorna pressas upp och ett
försämrat förtroende hos hushåll och företag. I
ljuset av den fortsatt svaga inhemska efterfrågan
är exportutvecklingen, och därmed utvecklingen
av yenen, av betydelse för återhämtningen.

Övriga Asien

Tillväxten i övriga Asien har tilltagit betydligt
under andra halvan av 1999. Återhämtningen,
som hittills delvis drivits av en expansiv ekono-
misk politik, ökad export och ett ökat kapitalin-
flöde, förstärks nu av en snabbt växande inhemsk
privat efterfrågan. BNP-tillväxten var för första
gången sedan Asienkrisen positiv i hela regionen

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

under 1999. Sydkoreas ekonomi som uppvisar
den snabbaste återhämtningen växte med drygt
10 %. För regionen som helhet väntas en BNP-
tillväxt på nära 6 % i år och 2001.

Latinamerika

Efter en period med avtagande ekonomisk akti-
vitet i Latinamerika - BNP utvecklades negativt i
flertalet länder under 1999 - har utsikterna lång-
samt ljusnat. Konjunkturutvecklingen skiljer sig
emellertid åt mellan länderna och återhämtning-
en är i flera fall bräcklig. Priser på råvaror, fram-
för allt olja, har stigit under hösten och bidrar
positivt till återhämtningen i flera länder. Åter-
hämtningen väntas drivas av en ökad inhemsk
efterfrågan och av en högre exporttillväxt till
följd av starkare global efterfrågan samt försva-
gade valutor. BNP för regionen som helhet vän-
tas växa med ca 4 % i år och nästa år.

2.4 Utvecklingen i Ryssland och i övriga
Östersjöområdet

Den positiva ekonomiska utvecklingen i Ryss-
land under det senaste året har främst sin grund i
faktorer som inte är bestående. Den kraftiga
deprecieringen av rubeln samt det stigande olje-
priset bedöms endast ha givit tillfälliga positiva
effekter på den ekonomiska tillväxten, som un-
der 1999 bedöms ha uppgått till drygt 3 %.
BNP-tillväxten väntas därför bli svagare under
prognosperioden.

Trots en dämpad konjunktur till följd av den
ryska krisen växte ekonomin i Polen med 4,1 %
under 1999. Ett starkt inflöde av utländska di-
rektinvesteringar och en stabil inhemsk efterfrå-
gan var faktorer som bidrog till tillväxten. Med
stöd av bl.a. en god europeisk konjunktur be-
döms den polska BNP-tillväxten uppnå 5,2 % i
år och 5,8 % år 2001.

I Estland, Lettland och Litauen syntes mot
slutet av 1999 tecken på en återhämtning efter
den nedgång som orsakats av den ryska krisen.
Lettland var dock det enda land som uppvisade
en positiv BNP-tillväxt. Sammantaget bedöms
BNP-tillväxten i de tre länderna uppgå till 3,5 %
i år och 5 % nästa år.

2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten

Efter den svaga utvecklingen för några av de vik-
tigaste svenska exportmarknaderna under det
första halvåret 1999 har den förväntade åter-
hämtningen under det andra halvåret bekräftats i
importstatistiken i dessa länder.

Den starkare konjunkturen i omvärlden inne-
bär att förutsättningarna för svensk export för-
bättrats. Världsmarknadstillväxten, som utgör ett
handelsviktat genomsnitt av importtillväxten av
bearbetade varor på Sveriges avsättningsmarkna-
der, bedöms öka från 5,3 % 1999 till 8 % i år, för
att därefter avta till drygt 7% 2001. Bakom de
ljusare utsikterna för år 2000 ligger i första hand
den förbättrade konjunkturen i EU.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Är Förenta staterna en ”ny ekonomi”?

Den amerikanska ekonomin upplever sin längsta
period av jämn och hög ekonomisk tillväxt nå-
gonsin, samtidigt som arbetslösheten är på sin
lägsta nivå sedan 1970. Det höga resursutnytt-
jandet till trots är prisutvecklingen fortsatt däm-
pad. Denna gynnsamma utveckling har givit
upphov till diskussionen huruvida den ameri-
kanska ekonomins funktionssätt har ändrats så
att man kan tala om en ny ekonomi.

Även om informationsteknologi (IT) före-
kommer i de flesta diskussioner har ännu ingen
vedertagen definition av begreppet ny ekonomi
etablerats. De flesta skulle dock säga att den nya
ekonomin är informations- och kunskapsbase-
rad. Huruvida förändringar av den ekonomiska
politiken, som en väl avvägd finanspolitik och en
framgångsrik inflationspolitik, skall räknas till
den nya ekonomin eller inte är en definitionsfrå-
ga. Överhuvudtaget är det en definitionsfråga om
olika förhållanden är ”nya” eller ”endast” resul-
tatet av förändringar inom ramen för den ”gamla
ekonomin”. Förespråkare argumenterar för att
den nya ekonomin innebär en ökning i den lång-
siktiga produktivitetstrenden och därmed den
potentiella tillväxten, en lägre jämviktsarbetslös-
het och ett mer stabilt konjukturförlopp.

Den starka utvecklingen i amerikansk ekono-
mi under senare år har sin grund i en snabb till-
växt i arbetsproduktiviteten, vilken har dämpat
kostnadsutvecklingen och stärkt förväntningarna
om framtida vinster. Under åren 1996-1999
ökade arbetsproduktiviteten i genomsnitt med

2,6 % årligen, vilket kan jämföras med en ök-
ningstakt på ca 1,5 % under åren 1975-1995.

Den förbättrade arbetsproduktivitetsutveck-
lingen är nära knuten till den starka tillväxten i
kapitalstocken per anställd och då i synnerhet
stocken av IT-kapital. En viktig förklaring till
detta är att priset på IT-produkter under senare
år minskat påtagligt. Samtidigt har innovations-
takten inom IT-sektorn ökat, vilket bidragit till
en snabbare avskrivningstakt för IT-produkter
och att befintligt fysiskt kapital i allt snabbare
takt ersätts av nytt högteknologiskt produk-
tionskapital.

Förespråkare för den nya ekonomin förutser
vidare att ”IT-revolutionen” kommer att leda till
högre avkastning på kapital än tidigare och där-

med en permanent förbättring i den totala fak-
torproduktiviteten.' Detta skulle i sin tur öka
BNP-nivån och, åtminstone under en längre pe-
riod, BNP-tillväxten. Hittills har dock öknings-
takten i den totala faktorproduktiveten varit be-
gränsad. En förklaring till detta kan vara att det
finns stora mätproblem när ekonomin i allt stör-
re utsträckning baseras på tjänsteproduktion och
informationsutbyte.

Ytterligare ett argument för den nya ekono-
min är att användningen av internet potentiellt
kan innebära lägre kostnader för konsumenter
och företag genom att bl.a. effektivare prisjämfö-
relser leder till en förbättrad resursallokering och
kostnadsbesparingar.

En vanlig kritik mot tankarna på en ny eko-
nomi är att de senaste årens gynnsamma utveck-
ling till största delen är ett resultat av tillfälliga
faktorer. Den starka dollarn, en svag efterfrågan i
omvärlden och en svag reallöneutveckling har
bidragit till att hålla nere inflationen, samtidigt
som ett stort inflöde av kapital till Förenta sta-
terna bidragit till lägre räntor och en högre in-
vesteringstakt. Dessa faktorer har i sin tur bidra-
git till att dämpa inflationen samt höja pro-
duktiviteten. Kritiker pekar också ofta på att de
senaste årens produktivitetshöjning i Förenta
staterna sker från en relativt låg nivå. Med un-
dantag för de senaste åren har produktiviteten
utvecklats betydligt svagare i Förenta staterna än
i t.ex. euroområdet och i Japan.

Det är svårt att på ett entydigt sätt avgöra frå-
gan om den nya ekonomins ”vara eller inte vara”.
Å ena sidan har tillfälliga effekter bidragit till att
dämpa inflationen och stärka produktivitetstill-
växten. Å andra sidan är den amerikanska eko-
nomins anmärkningsvärda utveckling under se-
nare år svår att förklara med enbart tillfälliga
effekter och/eller genom traditionella modeller
och samband. Sammantaget är det svårt att helt
bortse från de ännu få men befintliga ”bevis” på
effektivitetsvinster som görs i företagen genom
nya teknologiska och organisatoriska innovatio-
ner. Även om osäkerheten kring den förbättrade
utvecklingen i Förenta staterna är stor så talar de
senaste årens gynnsamma utveckling för att den
långsiktiga produktionstillväxten har ökat något.

'Den produktionstillväxt som inte förklaras av en ökad insats av kapital och
arbetskraft.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

3 Kapitalmarknaderna

3.1 Utvecklingen i omvärlden

De reala och finansiella effekterna av Asien- och
Rysslandkrisen klingade av under 1999, då förut-
sättningarna för den globala ekonomin successivt
omvärderades. I Europa reviderades tillväxtut-
sikterna upp samtidigt som inflationsförvänt-
ningarna började stiga. Oljepriset har mer än
fördubblats under det gångna året. Ekonomin i
Förenta staterna fortsatte att utvecklas oväntat
starkt. De långa marknadsräntorna i såväl För-
enta staterna som i Europa steg med omkring 2
procentenheter. Penningpolitiken lades under
andra delen av 1999 om i mindre expansiv rikt-
ning. Den amerikanska centralbanken (Fed), den
europeiska centralbanken (ECB) och Riks-
banken har successivt höjt sina styrräntor. Under
förra året ökade värdena kraftigt på flera av
världens aktiebörser, speciellt inom vissa bran-
scher. Den historiskt höga värderingen på bör-
serna har lett till ökad oro för ett tydligt kursfall
framöver.

De amerikanska långräntorna har successivt
sjunkit under början av 2000. Investerare tycks
ha sett ett ökat värde i obligationer, inte minst
mot bakgrund av den höga värderingen av många
amerikanska aktier. På senare tid har även ut-
budsrelaterade faktorer som hänger samman
med landets starka statsfinanser lett till att räntor
med längre löptider sjunkit. Svenska långräntor
har också sjunkit under innevarande år, delvis av
liknande skäl som i Förenta staterna.

Euron har sedan den introducerades försva-
gats trendmässigt mot dollarn, och handlas sedan
en tid under paritet. Relativa tillväxtutsikter, för-
väntningar om en relativt stramare penningpoli-
tik i Förenta staterna och den starka amerikanska
börsutvecklingen är faktorer som har bidragit till
detta. Kronan har följt en svagt apprecierande
utveckling mot euron det gångna året, samtidigt
som den har försvagats mot dollarn. I handels-
vägda termer har kronan varit relativt stabil.

Under loppet av 2000 antas centralbankerna i
Förenta staterna, euroområdet och Sverige höja
sina styrräntor ytterligare. Den amerikanska 10-
årsräntan antas uppgå till 6,25 % i slutet av detta
år och sjunka något under nästa år. Den tyska
och den svenska 10-årsräntan bedöms stiga något
under loppet av 2000 för att därefter successivt
sjunka. Euron antas appreciera mot dollarn un-
der de kommande åren. Kronan antas utvecklas
förhållandevis stabilt mot euron och TCW under
innevarande år.

Förenta staternas ekonomi har fortsatt att ut-
vecklas oväntat starkt. En hög BNP-tillväxt har
kunnat kombineras med måttliga prisökningar.
Samtidigt har obalanserna i ekonomin - en stram
arbetsmarknad, stort bytesbalansunderskott och
ett lågt sparande i hushållssektorn - blivit ännu
tydligare och den starka efterfrågetillväxten hotar
att leda till överhettning och stigande inflation.
Detta har bidragit till att den amerikanska 10-
årsräntan har stigit markant det gångna året. För
att skapa förutsättningar för en uthålligt hög till-
växt har Fed stegvis höjt styrräntan med sam-
mantaget 1,25 procentenheter sedan förra som-
maren. Därmed har banken tagit tillbaka mer än
den ackommoderande räntesänkning som ägde
rum i samband med Rysslandkrisen. Rådande
marknadsräntor visar att marknadsaktörerna för-
väntar att Fed höjer räntan med ca 0,75 procent-
enheter under 2000. I dessa räntor ligger emel-
lertid också en riskpremie.

Diagram 3.1 10-åriga räntor i Förenta staterna och
Tyskland

Procent

Källa: EcoWin

Långränteuppgången i Förenta staterna har av-
stannat och sedan årsskiftet har räntorna fallit.
10-årsräntan uppgår för närvarande till ca 6%.
Avkastningskurvan har samtidigt blivit flackare -
dvs. skillnaden mellan långa och korta räntor har
minskat - och för många löptidssegment fått en
negativ lutning. Både utbuds- och efterfrågeför-
hållanden har bidragit till denna utveckling. De
starka statsfinanserna minskar behovet av ny-
emissioner och det amerikanska finansdeparte-
mentet köper tillbaka obligationer. Samtidigt har
det tidigare höga ränteläget inneburit att många
placerare sett ett ökat värde i amerikanska obli-
gationer. Ett reducerat utbud och en ökad efter-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA l

frågan på obEgationer skapar tillsammans förut-
sättningar för lägre långräntor. Därutöver har
förväntningar om en stramare penningpolitik
som förmår hålla tillbaka inflationen sannoEkt
bidragit till att skillnaden mellan korta och långa
räntor har minskat. Ett minskat statligt upplå-
ningsbehov i kombination med en tillväxtledd
ökning i den privata upplåningen har förskjutit
det relativa utbudet av obligationer och lett till
stigande kreditspreadar - skillnaden i lånekost-
nad mellan staten och t.ex. företag har stigit tyd-
ligt under det första kvartalet.

ECB sänkte styrräntan till 2,5 % under våren
1999 som en följd av den svaga ekonomiska ut-
vecklingen. En omvärdering av konjunkturut-
sikterna gjorde att banken förra sommaren bör-
jade antyda att räntehöjningar var på väg. I
november höjdes räntan till 3,0 % och i år har
räntan höjts till 3,5 %. Den senaste höjningen
motiverades med ökad risk för tilltagande infla-
tion. Banken pekade på bl.a. en fortsatt hög pen-
ningmängds- och kredittiUväxt och riskerna med
de stigande oljepriserna och den svaga euron.
Marknadsräntorna indikerar att marknads-
aktörerna förväntar sig att ECB kommer att höja
räntan med ytterligare ca 0,75 procentenheter
under innevarande år. De långa euroräntorna
steg tydEgt under 1999. I år noteras en mindre
nedgång. Högre globala realräntor och stigande
inflationsförväntningar, men även osäkerhet om
penningpolitiken i euroområdet, har påverkat
långränteutvecklingen under det gångna året.

En mindre pessimistisk syn på den japanska
ekonomin, bl.a. efter starka tillväxtsiffror för det
första halvåret 1999, bidrog under förra året till
att yenen apprecierade och börsen steg. Den se-
naste tiden har dock osäkerheten om takten i
återhämtningen återigen ökat. Penningpolitiken
är fortsatt expansiv med korträntor nära 0 %.

Euron har sedan introduktionen försvagats
trendmässigt. Den nominella försvagningen mot
dollarn uppgick i mars i år till ca 19 %. Statistik
indikerar att direkt- och portföljinvesteringar bi-
dragit till utflöden av kapital från euroområdet.
Flera faktorer har sannolikt bidragit till euroför-
svagningen. Den amerikanska ekonomin har
vuxit snabbare än väntat samtidigt som euroom-
rådets ekonomi ännu inte tagit ordentlig fart.
Penningpolitiken i Förenta staterna har stramats
åt mer än i euroområdet - även realt. ECB:s po-
litik har varit mindre tydlig och uppfattats som
osäker. Strukturella skillnader mellan Förenta
staterna och euroområdet vad gäller t.ex. pro-

duktivitetstillväxt och ekonomins funktionssätt
kan ha gynnat dollarn. Inslaget av den s.k. ”nya
ekonomin” kan ha bidragit till att göra ameri-
kanska investeringar intressanta, något som
kommit till uttryck i den relativt starka utveck-
lingen för amerikanska teknologiaktier. Utöver
detta kan viss politisk osäkerhet i euroområdet
ha haft betydelse.

Diagram 3.2 Dollarn mot euron

USD/EUR

Källa: EcoWin

Den kraftiga börsuppgången under 1999 har
ökat fokuseringen på huruvida dagens höga vär-
dering av många företag är rimlig. Det är speciellt
börsindex med en hög andel teknologi-, IT- och
internetaktier som har utvecklats starkt. Ett ex-
empel på detta är den amerikanska Nasdaq-
börsen som steg med 86 % under 1999. Däremot
var uppgången svagare för det amerikanska Dow
Jones-indexet och flera europeiska aktiebörser
som domineras av företag som verkar inom mer
traditionella branscher. Nasdaq fortsatte att stiga
även under årets första månader, men har den
senaste tiden justerats ned och är för närvarande i
stort sett oförändrad jämfört med årsskiftet.

Lägre riskpremier på aktieinvesteringar som
hänger samman med det ökade sparandet i olika
former av fonder, en lång period av fallande låne-
kostnader och uppreviderade förväntade framti-
da vinster i många företag bl.a. till följd av pro-
duktivitetsförbättringar är några av de faktorer
som kan förklara uppgången. En markant korri-
gering av den amerikanska börsen, som med stor
sannolikhet skulle få globala konsekvenser, fram-
står dock som en inte obetydlig risk. En viss kor-
rigering av IT-sektorn har redan ägt rum.

För att hindra att den starka efterfrågetillväx-
ten leder till stigande inflationstryck antas den
amerikanska penningpolitiken stramas åt. Delvis
hänger den höga efterfrågetillväxten samman
med den förmögenhetsökning som kommit till

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

stånd av den starka börsutvecklingen. En mer
dämpad prisutveckling på aktier skulle kunna
minska behovet av högre räntor och bidra till en
avmattning i ekonomin.

Diagram 3.3 Börsutvecklingen i Förenta staterna och
Sverige

Index 1999-01-04 = 100

Källa: EcoWin

3.2 Utvecklingen i Sverige

Effekterna av Asien- och Rysslandkrisen med-
förde att Riksbanken under 1998-1999 sänkte
styrräntan från 4,35 % till 2,90 %. Under våren
1999 omvärderades successivt de svenska kon-
junkturutsikterna, vilket innebar att förväntning-
arna om inriktningen på penningpolitiken och
inflationen reviderades.

Diagram 3.4 Ränteutvecklingen i Sverige

Procent

Källa: EcoWin

Riksbanken höjde i november styrräntan med
0,35 procentenheter och i februari i år med 0,50
procentenheter till 3,75 %. Riksbanken gjorde i
inflationsrapporten från mars bedömningen att
inflationen under större delen av de närmaste ett
till två åren kommer att understiga 2 %. Den

starka konjunkturen och det gradvis stigande in-
flationstrycket talar enligt Riksbanken för att re-
poräntan framöver kan behöva höjas ytterligare.

Den svenska 10-årsräntan steg med nästan 2
procentenheter mellan maj och oktober, i linje
med den globala ränteuppgången, och kulmine-
rade kring 6 %. Därefter har de globala och de
svenska långräntoma fallit. Parallellt med detta
har även räntedifferensen mot Tyskland succes-
sivt minskat, från ca 0,6 procentenheter till
knappt 0,2 procentenheter. Den amerikanska
räntenedgången, omläggningen av den svenska
penningpolitiken i mindre expansiv riktning, den
höga trovärdigheten för låginflationspolitiken,
ett minskat lånebehov till följd av planerade ut-
försäljningar, sunda offentliga finanser och för-
väntningar om en starkare krona har bidragit till
denna utveckling.

Diagram 3.5 Räntedifferensen mot Tyskland

Procentenheter

Källa: EcoWin

Den svenska kronans växelkurs har påverkats av
utvecklingen mellan dollarn och euron. Kronan
har gradvis stärkts mot euron det senaste året.
Samtidigt har kronan försvagats mot dollarn. I
handelsvägda termer har kronan varit relativt
stabil. TCW-index har fluktuerat mellan 127 och
122. De gynnsamma utsikterna för svensk eko-
nomi har gett stöd åt kronan under det gångna
året. Den goda svenska konjunkturen, bytesba-
lansöverskott, förbättrade statsfinanser och hög
trovärdighet för prisstabiliteten har bidragit till
ett utländskt intresse för placeringar i svenska
tillgångar, vilket har gynnat den svenska kronan.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Diagram 3.6 Kronans utveckling mot TCW och euron

TCW-index SEK/EUR

Källa: EcoWin

Stockholmsbörsen har sedan 1999 utvecklats
starkare än flertalet andra börser. Förra året steg
generalindex med 66 %. Den goda utvecklingen
beror till stor del på uppgången i den i index allt
tyngre vägande Ericssonaktien. Samtidigt har ut-
vecklingen inom mer traditionella, mogna bran-
scher varit mer återhållen. Denna tudelning har
lett till en ojämn värdering av börsen. Stock-
holmsbörsen har i hög grad följt utvecklingen på
den amerikanska Nasdaq-börsen. Efter en tydlig
uppgång under årets första månader har en viss
nedjustering ägt rum den senaste tiden.

\|Tabell 3.1 Betalningsbalansens finansiella poster
Flöden, miljarder kronor	1998	1999
Bytesbalans	55,3	50,3
Kapitaltransfereringar	6.6	-18,0
Finansiell balans	-3,7	-26,1
Direkta investeringar	-38,2	327,3¹
Portföljinvesteringar	-118,4	-293,4*
Räntebärande värdepapper	-56,5	-9,3
1 svenska kronor	25,6	48,4
1 utländsk valuta	-82,1	-57,7
Aktier	-61,8	-284,0
Svenska	-2,8	-32,9
Utländska	-59,0	-251,1
Finansiella derivat	-10,5	0,5
övrigt kapital	189,6	-43,9
Valutareservens förändring	-26,2	-16,7
Restpost	-58,2	-6,1

¹ Merparten härrör från affärerna mellan Astra och Zeneca respektive Ford och
Volvo Personvagnar.

Källa: Sveriges riksbank

Bytesbalansen visade betydande överskott såväl
1998 som 1999. Saldot för bytesbalansen och

kapitaltransfereringarna motsvaras definitions-
mässigt av den finansiella balansens saldo så att
betalningsbalansen summerar till noll. Statistiken
för 1998 är osäker på grund av den stora rest-
posten som dock till stor del bör kunna hänföras
till posten övrigt kapital.

Valutautflödet till följd av portföljinvestering-
ar var relativt stort under 1999 och återfinns i
huvudsak på aktiesidan. Samtidigt redovisas un-
der posten direkta investeringar ett betydande
inflöde. Till största delen beror dessa redovisade
flöden på fusionen mellan Astra och Zeneca och
Fords köp av Volvo Personvagnar. Summan av
bytesbalans, kapitaltransfereringar, direkta in-
vesteringar och portföljaktier har historiskt upp-
visat viss korrelation med kronans utveckling.
Under 1998 gav detta mått ett utflöde på 38 mil-
jarder. År 1999 genererade samma mått ett inflö-
de på drygt 75 miljarder kronor, vilket kan ha bi-
dragit till kronapprecieringen under förra året.

3.3 Ränte- och valutaantaganden

Den amerikanska centralbanken antas höja styr-
räntan med ytterligare 0,5 procentenheter i år, till

6,5 %. Den stramare penningpolitiken i Förenta
staterna bedöms kunna motverka överhett-
ningstendenser och bidra till en successiv av-
mattning av ekonomin. Under nästa år antas Fed
lätta något på penningpolitiken. Den 10-åriga
räntan antas uppgå till 6,25 % i slutet av detta år
och 5,75 % i slutet av 2001.

Förbättrade konjunkturutsikter, stigande in-
flationstryck och fortsatt expansiva monetära
förhållanden i form av låga korta realräntor, hög
penningmängds- och kredittillväxt och en allt-
jämt svag valuta väntas bidra till att ECB fort-
sätter att höja styrräntan för att klara sitt pris-
stabilitetsmål. Styrräntan antas ligga på 4,0 % i
slutet av året. De långa euroräntorna bedöms
fortsätta att stiga, dock ganska måttligt bl.a. mot
bakgrund av den kraftiga uppgången redan under
1999. Dessutom väntas den antagna räntened-
gången i Förenta staterna ha en återhållande ver-
kan på euroräntorna. Den tyska 10-årsräntan
antas uppgå till 5,5 % i slutet av 2000 och 5,4 % i
slutet av nästa år.

Mot bakgrund av den starka svenska kon-
junkturen, i takt med att de lediga resurserna
minskar, väntas penningpolitiken i Sverige bli
mindre expansiv under innevarande år. I slutet av
2000 antas reporäntan uppgå till 4,5 % och i slu-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

tet av nästa år till 4,75 %. Eftersom prognosen
inte innehåller någon markerad överhettning
förutses heller ingen kraftig penningpolitisk åt-
stramning. I det medelsiktiga perspektivet antas
reporäntan ligga på 4,5 %. Detta är förenligt med
en kort realränta på 2-3 % och inflationsförvänt-
ningar i linje med målet.

Återhållsamma löneökningar, minskad infla-
tionsbenägenhet och ett trovärdigt inflationsmål
innebär att uppgången i de långa räntorna blir
begränsad, trots den starka ekonomiska utveck-
lingen. Den 10-åriga räntan antas uppgå till ca

5,8 % i slutet av 2000 och 5,7 % i slutet av 2001.
Räntedifferensen mellan Sverige och Tyskland
bedöms ligga kring 0,3 procentenheter vid årets
slut. På sikt väntas differensen uppgå till 0,2 pro-
centenheter. En lägre svensk långränta än den
tyska kan dock inte uteslutas. Både i Sverige och
i euroområdet väntas avkastningskurvans lutning
gradvis minska.

En avmattning i den amerikanska ekonomin
och en starkare ekonomisk utveckling i euroom-
rådet innebär att konjunkturerna och penning-
politiken konvergerar framöver. Detta väntas le-
da till att euron stärks mot dollarn. I slutet av
året antas USD/EUR-kursen ligga kring 1,0.

Kronans kurs mot euron antas vara 8,40 i slu-
tet av 2000 och 8,70 i ett medelsiktigt perspektiv.
Fundamentala faktorer med en i utgångsläget
undervärderad krona antas på sikt bidra till att
kronan stärks till 118 i termer av TCW. Den
relativt kraftiga kronapprecieringen mot dollarn,
parallellt med en stabil utveckling mot euron,
hänger samman med att dollarn antas depreciera
mot euron.

Tabell 3.2 Ränte- och valutakursantaganden

Värde vid respektive års slut

	1999	2000	2001	2002	2003
Reporänta	3,25	4,5	4,75	4,5	4,5
6-mänadersränta	3,7	4,8	4,6	4,6	4,6
5-årsränta	5,3	5,6	5,4	5,0	5,0
10-årsränta	5,6	5,8	5,7	5,2	5,2
10-ärsdiff. SEK-DEM	0,4	0,3	0,3	0,2	0,2
6-män. DEM EURIBOR	3,5	4.3	4,5	4,6	4,6
TCW-index	124	122	119	118	118
SEK/USD	8,5	8,4	7,5	7,0	7,0
SEK/EUR	8,6	8,4	8,6	8,7	8,7
Källor: Sveriges riksbank och Finansdepartementet

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Börsrisker

Sedan 1996 har den trendmässiga uppgången på
New York-börsen varit betydligt snabbare än
1980-1996. Trots diskussionen om den höga
värderingen av aktiekurserna har de i genomsnitt
fortsatt att stiga snabbt.

Utvecklingen på New York-börsen sedan 1980

S&P 500 index, iogaritmerat

6.5

3,0 I-------------1------1------1------f------1------4---1 ■ > - -f f- 4------+------1------1 ♦ I------4

80 82 84 86 88 90 92 94 96 98

Källa: Ecowin

Utvecklingen kan vara ett exempel på en s.k. fi-
nansiell bubbla. Det finns således en risk för en
kraftig korrigering av aktiekurserna. Samtidigt
finns det argument som kan förklara den starka
utvecklingen. En tänkbar anledning till uppgång-
en är att investerarnas avkastningskrav på aktie-
placeringar har fallit. En annan förklaring kan va-
ra högre vinstförväntningar.

Ett lägre avkastningskrav kan bero på olika
faktorer, som lägre räntor eller att investerarna
kräver en lägre riskpremie för aktier i förhållande
till räntebärande placeringar. Lägre riskpremier
på investeringar i aktier kan vara en återspegling
av att nya aktörer strömmat till aktiemarknaden.
Privatpersoner har genom nya kanaler bättre till-
gång till aktieinformation och sparar mer i aktier
än tidigare. Dessutom placerar pensionsfonder i
större utsträckning i aktier. En lägre riskpremie
innebär att placerare accepterar en lägre förvän-
tad avkastning på aktier jämfört med obligatio-
ner, dvs. de är beredda att köpa aktier till högre
kurser än tidigare. Detta driver upp priserna på
aktier under anpassningsfasen. Under denna pe-
riod kan således priserna på aktier komma att sti-
ga snabbt.

Höga förväntningar på företagens vinsttill-

'Modellen är kvoten mellan ett inverterat P/E-tal för börsen och avkast-
ningen på 10-åriga obligationer. Som P/E-tal används det sammanvägda
priset på börsen dividerat med den förväntade vinsten, vilken normalt

växt märks särskilt inom vissa branscher, där fö-
retag med små vinster eller till och med förluster
värderas till mycket stora belopp. De aktier som
främst har stigit under de senaste åren är tekno-
logi- och IT-aktier. Prissättningen på dessa aktier
kan vara svår att förklara om man tillämpar tra-
ditionella värderingsmetoder såsom kassaflödes-
modeller och P/E-tal. Ofta krävs antaganden om
exceptionella framtida vinstökningar för att da-
gens börskurser skall vara försvarbara.

Nedanstående diagram ger en indikation på
om aktiemarknaden totalt sett är högt eller lågt
värderad i ett historiskt perspektiv. Modellen,
som används av Förenta staternas centralbank,
bygger på en jämförelse mellan den förväntade
avkastningen på aktier och avkastningen på rän-
tebärande instrument. Som approximation för
den förväntade avkastningen på aktier används
ett relationstal mellan förväntade framtida vins-
ter och dagens börskurs¹.

Fed-modellen applicerad på New York-börsen, 1985-2000

Kvot mellan inverterat P/E-ta! och 1 O-årsränta

Om kvoten i diagrammet² ovan är lägre än 1, är
den förväntade avkastningen på aktier, enligt
modellen, lägre än avkastningen på 10-åriga obli-
gationer. Tolkningen är att börsen är högt värde-
rad, eftersom investerare normalt sett kräver en
premie för att investera i aktier i stället för i obli-
gationer. Kvoten har varit mycket låg inför de
börsras som ägt rum under den studerade perio-
den. Kvoten låg i december 1999 kring 0,7 vilket
är lägre än tidigare kritiska nivåer. Sedan årsskif-
tet har aktiepriserna på New York-börsen juste-
rats ned. Risken för en korrigering kvarstår dock.

beräknas som ett vägt genomsnitt av analytikernas prognoser för börsfö-
retagen för kommande räkenskapsår.

²Observera att skalan i diagrammet är inverterad.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

4 Utrikeshandeln

Föregående år drabbades traditionella delar av
den svenska exporten relativt hårt av en svag in-
ternationell efterfrågan. Till följd av stora fram-
gångar inom starkt expanderande sektorer såsom
teleproduktindustrin ökade ändå den totala varu-
exporten med drygt 5 % jämfört med 1998. Un-
der prognosperioden väntas förutsättningarna
för svensk exportindustri förbättras betydligt då
den internationella marknadstillväxten tar fart.
Relativpriserna är gynnsamma i utgångsläget, vil-
ket bidrar till att exportindustrin förutses ta
marknadsandelar under båda prognosåren trots
att kronan antas appreciera. Varuexporten för-
väntas stiga med 8,2 % respektive 7,1 % åren
2000 och 2001, för att de två följande åren öka i
något svagare takt.

Under 1999 mattades importtillväxten av, vil-
ket kan vara en återgång till en mer långsiktig ut-
vecklingsbana efter den starka varuimporten
1997 och 1998. Importtillväxten beräknas ta fart
framöver då importinnehållsrika delar av efter-
frågan, som hushållens konsumtion och export,
utvecklas väl. Varuimporten förväntas öka med

7,4 % under innevarande år och med 6,7 % un-
der nästa år.

Sammantaget väntas varuhandeln ge ett posi-
tivt bidrag till BNP-tillväxten under prognospe-
rioden. Tjänstehandelns bidrag förutses däremot
vara negativt, vilket främst förklaras av ett ökan-
de underskott i resevalutanettot.

Bytesbalansen beräknas visa överskott som
gradvis stiger till knappt 4 % av BNP. En viktig
faktor bakom denna utveckling är målen för de
starka offentliga finanserna.

4.1 Varuexporten

Den europeiska konjunkturen dämpades påtag-
ligt under inledningen av 1999, samtidigt som
Förenta staternas ekonomi fortsatte att utvecklas
starkt. Den försvagade efterfrågan i Sveriges tio
viktigaste handelsländer¹ medförde att export-
ökningen till dessa totalt sett blev mycket be-
gränsad. Till Tyskland, Norge och Danmark föll

exporten. Eftersom flera länder med mindre an-
delar av den svenska exporten, som Spanien,
Turkiet och Mexiko, ökade sin import från
Sverige mycket kraftigt, diversifierades export-
strukturen ytterligare med avseende på olika
marknaders betydelse. Denna tendens förstärk-
tes dessutom av den fortsatta återhämtningen i
Asien, vilken medförde påtagligt stigande export
till ett flertal tidigare krisdrabbade länder som
t.ex. Sydkorea. Sammantaget steg den svenska
varuexporten med 5,2 % under förra året.

Hur den svenska exporten utvecklas i relation
till den genomsnittliga efterfrågetillväxten är inte
enbart betingat av pris- och kvalitetsrelaterad
konkurrenskraft i enskilda branscher. I perioder
av en internationellt försvagad industriproduk-
tion och lågt kapacitetsutnyttjande drabbas en
stor del av svensk exportindustri, som tillverkar
insats- och investeringsvaror, hårt. När industri-
konjunkturen i omvärlden vänder uppåt, tende-
rar denna del av exporten att med viss fördröj-
ning växa snabbare än den internationella
efterfrågan. På senare år har dock svensk export
som helhet gynnats av att det inom kunskapsin-
tensiva branscher som teleprodukt- och läkeme-
delssektorerna, med en starkt expanderande in-
ternationell efterfrågan, tagits fram konkurrens-
kraftiga produkter. Den svenska exportutveck-
lingens koppling till variationerna i omvärldens
industriproduktion har därmed försvagats.

Under förra året utvecklades efterfrågan på
traditionella och konjunkturkänsliga svenska ex-
portvaror mycket svagt, vilket medförde oför-
ändrade eller lägre exportvolymer än 1998 för
stora delar av industrin. Samtidigt steg efterfrå-
gan inom ett fåtal branscher kraftigt. Exporten
av teleprodukter bidrog med knappt fyra femte-
delar av varuexporttillväxten förra året, medan
läkemedel och motorfordon svarade för knappt
en femtedel. Under de senaste sex åren har ex-
porten av teleprodukter stigit med i genomsnitt
35 % per år. Branschens andel av den totala varu-
exporten har därmed ökat från drygt 5 % till
drygt 15 %.

Specialiseringen inom den globalt sett snabbt
expanderande teleproduktsektorn är gynnsam
för Sveriges del, samtidigt som beroendet av en
enskild sektor ökar. I prognosen antas telepro-
duktsektorn fortsätta att möta en starkt stigande
efterfrågan och ge ungefär samma bidrag till ex-
porttillväxten som föregående år. Exportnivåerna

¹ De tio största exportmarknaderna är Tyskland, Storbritannien, Förenta
staterna, Norge, Nederländerna, Danmark, Frankrike, Finland, Italien
samt Belgien/Luxemburg. Dessa står sammantaget för två tredjedelar av
svensk export.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Tabell 4.1 Export och import av varor och tjänster

	Miljarder kronor 1999	1999	2000	Procentuell volymutveckling			1999	2000	Procentuell prisutveckling
	Miljarder kronor 1999	1999	2000	2001	2002	2003	1999	2000	2001	2002	2003
Varuexport	700	5,2	8,2	7,1	5,8	5.6	-1,4	1,7	-0,3	-0,6	0,5
Bearbetade varor'	613	6,1	8,8	7,8	6,1	5,9	-1,9	0,9	-0,2	0,0	0,6
Tjänsteexport	163	5,3	4,9	5,9	4,0	4,0	1,1	1,7	-1,0	0,7	1,0
Total export	863	5,2	7.6	6,9	5,5	5,3	-0,9	1,7	-0,4	-0,4	0.6
Varuimport	568	4,4	7,4	6,7	5,9	5,6	1,1	1,9	-2,5	-0,5	1,0
Bearbetade varor¹	468	5,5	8,1	7,5	6,1	5,7	-0,3	-0,3	-1.1	0,2	1,2
Tjänsteimport	186	6,8	6,3	7,1	5,0	5,0	2,0	0,6	-1,0	0,7	1,6
Total Import	754	5.0	7,2	6.8	5,7	5,4	1,3	1,6	-2,2	-0,2	1,1

¹ Varugruppering enligt SNI.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

är dock i dagsläget höga och enstaka större order
kan tillfälligt ha stärkt tillväxttakterna. Samtidigt
kan det inte uteslutas att framgångarna blir större
än vad som antagits. Enligt Statistiska centralby-
rån steg exportorderingången för teleprodukter
med 50 % mellan tredje och fjärde kvartalet förra
året. Marknadstillväxten och konkurrenskraften i
teleproduktsektorn utgör därmed en betydande
osäkerhetsfaktor i prognosen.

Diagram 4.1 Bidrag till varuexporttillväxten

Procentenheter

Utöver den gynnsamma utvecklingen inom tele-
produktsektorn bedöms även efterfrågan för
resterande delar av exportindustrin öka påtagligt.
Under senare delen av förra året började den
ekonomiska tillväxten stärkas i allt fler länder i
Europa och Asien. Framför allt omslaget i den
europeiska industrikonjunkturen bedöms med-
föra en gradvis uppgång i den internationella
efterfrågan på insats- och investeringsvaror.
Världsmarknadstillväxten för bearbetade varor
beräknas därmed både bli högre än 1999 - 8 % i
år och drygt 7 % nästa år - och ha en mer fördel-
aktig sammansättning ur den svenska exportin-

dustrins synvinkel. Råvaruproducenterna väntas
också möta en stärkt efterfrågan under inneva-
rande år. Nästa år begränsas dock exporttillväx-
ten inom basindustrin av att kapacitetsrestriktio-
ner gör sig gällande.

Exportindustrins konkurrenskraft är i ut-
gångsläget god till följd av att kronans försvag-
ning och en kostnadsutveckling som varit i takt
med omvärldens har medfört fallande relativpri-
ser under flera år. Under prognosperioden väntas
både internationella och svenska priser stiga. Det
är framför allt priserna på insatsvaror, vilka utgör
en stor andel av svensk export, som ökar efter att
ha varit mycket låga under den globala avmatt-
ning som följde på Asienkrisen. Detta bidrar till
att de svenska exportpriserna stiger något snab-
bare i utländsk valuta än omvärldens priser i ge-
nomsnitt. Priserna på teleprodukter, som fallit
trendmässigt under hela 1990-talet, började
dessutom stiga något mot slutet av förra året.
Utöver dessa sammansättningseffekter bidrar
även den antagna apprecieringen av kronan till
att de svenska relativpriserna ökar. Exportföreta-
gen väntas dock i viss mån motverka den nega-
tiva effekt som detta får på konkurrenskraften
genom att minska sina marginaler.

Sammantaget medför den stärkta efterfrågan
och det relativt gynnsamma konkurrenskrafts-
läget att utsikterna för en bred exportuppgång
har förbättrats betydligt jämfört med 1999. En
sådan utveckling bekräftas av att vändningen in-
om framför allt basindustrin blev tydlig redan
under hösten samt av framåtblickande indikato-
rer som Konjunkturinstitutets barometer och
Statistiska centralbyråns orderstatistik som visar
på stärkt efterfrågan för de flesta branscher. Mot
bakgrund av detta, samt att teleproduktsektorn
antas ge fortsatt höga bidrag till exporttillväxten,
förväntas exportindustrin ta marknadsandelar

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

under båda prognosåren. Exporten av bearbetade
varor beräknas stiga med 8,8 % respektive 7,8 %
i år och nästa år. I ett medelsiktigt perspektiv
väntas exporten av bearbetade varor utvecklas
något svagare.

Diagram 4.2 Export av bearbetade varor

Procent

Anm: Exportindustrins marknadsandelsvinst utgörs av skillnaden mellan
världsmarknads- och exporttillväxt.

Källor: Statistiska centralbyrån, OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

4.2 Varuimporten

Varuimporten ökade med 4,4% under 1999.
Detta var en betydligt svagare ökningstakt än
1997 och 1998, då importen av varor ökade med
mer än 10 % per år. Historiskt sett har vanligtvis
år med låg importtillväxt sammanfallit med år då
BNP utvecklats svagt. Därför ter sig förra årets
relativt låga utfall något förvånande givet den
starka utvecklingen av hushållens konsumtion
och investeringar. Eventuellt kan 1999 års något
lägre tillväxttakt för varuimporten vara en åter-
gång till att följa en mer långsiktig utvecklings-
barn efter de starka åren 1997 och 1998. De sär-
skilda skatteregler som infördes 1998 och som
möjliggjort förmånliga erbjudanden om perso-
naldatorer från företag till anställda ledde 1998
till en kraftig ökning av importen av datorer, då
merparten av de datorer som säljs i Sverige im-
porteras. Under 1999 föll denna import betyd-
ligt.

Under 1999 var den svenska kronkursen rela-
tivt stabil, efter en initial förstärkning under
januari månad. Importpriserna på bearbetade va-
ror steg något under inledningen av 1999, men
har därefter legat förhållandevis stilla. Priserna på
energirelaterade produkter steg emellertid kraf-
tigt under merparten av föregående år och har
fortsatt att öka under innevarande års första

månader. Det föreligger en stor osäkerhet vid
bedömningen av hur dessa priser kommer att ut-
vecklas framöver då stora fluktuationer är vanliga
samtidigt som det är svårt att förutse vilka pro-
duktionsbegränsningar de oljeexporterande län-
derna kommer att genomföra de närmaste åren.
Framöver antas en svag prisnedgång, där priset
på brentolja beräknas sjunka till 22 dollar per fat i
slutet av innevarande år och till 20 dollar per fat i
slutet av 2001. Till följd av de låga prisnivåer som
rådde under första halvan av 1999 väntas oljepri-
serna som årsgenomsnitt stiga kraftigt under in-
nevarande år, för att falla under nästa år. För
bearbetade varor prognostiseras framöver en
starkare internationell prisuppgång. Till följd av
låga internationella löneökningar begränsas
emellertid prisuppgången på världsmarknaden,
vilket i kombination med den antagna apprecie-
ringen av kronan väntas innebära svagt sjunkan-
de importpriser på bearbetade varor.

Importtillväxten beräknas ta fart framöver när
ökningstakten för de importintensiva delarna av
efterfrågan ökar. Hushållens konsumtion för-
väntas växa i fortsatt snabb takt. Exporttillväxten
beräknas öka och breddas till att omfatta även
branscher med högre importinnehåll. Maskin-
investeringar väntas fortsätta öka i god takt. Mot
slutet av nästa år förväntas också vissa bristsitua-
tioner uppstå på arbetsmarknaden. Företagen
kan då få svårigheter att utöka produktionen,
trots att efterfrågan är hög, vilket leder till im-
port i stället för inhemsk produktion. Den starka
ökningstakten för efterfrågesidans importinne-
hållsrika delar innebär att importtillväxten tilltar
framöver. En eventuellt ökad import till följd av
bristsituationer på arbetsmarknaden skulle ytter-
ligare bidra till denna utveckling. Importen av
varor beräknas stiga med 7,4 % år 2000 och med

6,7 % år 2001. I ett medelfristigt perspektiv för-
väntas varuimporten öka med knappt 6 % årli-
gen, vilket är i linje med hur export, investeringar
och hushållens konsumtionsutgifter utvecklas.

4.3 Tjänstehandeln

Förra året gav tjänstehandeln ett negativt bidrag
på 0,2 procentenheter till BNP-tillväxten. Han-
deln inom områden som marknadsföring, redo-
visning och andra tekniska tjänster ökade kraf-
tigt, främst på importsidan. Aven nettot av den
import och export som uppstår i samband med
turist- eller affärsresenärers vistelser i andra län-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

der försämrades. Denna tendens har varit tydlig
under ett antal år och beror främst på den gynn-
samma utvecklingen i hushållssektorn. Framöver
väntas inte resevalutanettots underskott öka i
samma omfattning. I samband med den snabba
expansionen av IT-sektom har den internatio-
nella handeln med datakonsulttjänster utvecklats
starkt och väntas även i fortsättningen stiga kraf-
tigt. Förra året ökade importen av dessa tjänster
med 5 % medan exporten steg med 10 %. Detta
styrker bilden av att svenska företag erbjuder
konkurrenskraftiga lösningar inom området.

Sammantaget väntas tjänstehandeln även un-
der prognosåren ge ett negativt bidrag till BNP-
tillväxten motsvarande 0,2 procentenheter.

4.4 Bytesbalansen

Förra året motsvarade det finansiella sparandet i
Sverige 1,6% av BNP. Under prognosperioden
beräknas överskottet i handelsbalansen, som un-
der förra året var knappt tre gånger större än
bytesbalansens saldo, förbättras och uppgår från
och med nästa år till 8 % av BNP. Kostnaderna
för nettoskulden till utlandet förväntas dessutom
minska allt eftersom det finansiella sparandet an-
vänds till att amortera den räntebärande utlands-
skulden och andra svenska tillgångar fortsätter
att ge en positiv nettoavkastning. Därmed be-
räknas det finansiella sparandet gradvis stiga till
knappt 4 % av BNP under de närmaste åren. En
viktig förklaring till de fortsatta överskotten är
målen för den offentliga sektorns finansiella spa-
rande. Överskotten i bytesbalansen talar dock
för en förstärkning av kronans växelkurs, vilket
torde dämpa överskotten i framtiden.

Trots att varuexporten utvecklades starkare än
varuimporten under 1999 försvagades handels-
balansen på grund av ogynnsamma priseffekter,
bl.a. i form av fallande svenska exportpriser och
att oljepriserna mer än fördubblades under lop-
pet av året. Antagandet om sjunkande oljepriser
under prognosperioden bidrar till att handelsba-
lansen förbättras, framför allt nästa år. Handels-
balansen väntas även stärkas av att kronans app-
reciering får störst genomslag på importpriserna
och av att exporten möter en starkare efterfrå-
gan. För svenska basindustriprodukter ökar
dessutom priserna relativt snabbt.

ITabell 4.2 Bytesbalansen 1
Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Handelsbalans	130.2	146,6	173,6	184,2	192,3
procent av BNP	6,6	7,0	7,9	8.1	8.1
Varuexport	703,2	773,9	826,4	865,7	918,9
Varuimport	573,0	627,3	652,8	681,5	726,6
Tjänstebalans	-21,6	-23,7	-27,2	-32,3	-37,6
Transporter	7,4	8,0	8,0	-	-
Resevaluta	-32,1	-35,0	-37,5	-	-
Övriga tjänster	3,1	3,3	2,3	-	-
Löner	-2,3	-2,6	-2,7	-3,0	-3,0
Kapitalavkastning	-26,3	-35,8	-33,4	-30,5	-27,7
Räntor	-56,2	-67,9	-66,7	-65,0	-63,5
Direkta investeringar	29,0	31,0	32,0	33,0	34,0
Aktier	0,9	1,1	1,3	1,5	1.8
Löpande transfereringar	-29,7	-31,2	-32,1	-32,0	-33,0
Bytesbalans	50,3	53,3	78,2	86,4	91,0
Kapital- transfereringar	-18,0	0	0	0	0
Finansiellt sparande,¹	1,6	2,6	3.6	3,8

Anm: Bytesbalansen redovisas enligt Riksbankens definition.

¹ Procent av BNP. Finansiellt sparande utgörs av bytesbalansens och kapi-
taltransfereringarnas sammantagna saldo.

Källor: Sveriges riksbank och Finansdepartementet

Sveriges räntebärande nettoskuld till utlandet
väntas minska under prognosperioden till följd
av amorteringar och kronans antagna apprecie-
ring. Därmed tenderar räntekostnaderna att re-
duceras. Trots detta försämras räntenettot under
innevarande år till följd av att nettoskulden till
utlandet medför att räntekostnaderna ökar när
räntorna stiger både i Sverige och utomlands.

Statistiken avseende avkastning på direktin-
vesteringar och portföljaktier, och därmed bytes-
balansen, påverkades totalt sett negativt av sam-
manslagningen mellan Astra och Zeneca och
Fords köp av Volvo Personvagnar på våren 1999.
Efter affärerna utgör Astra och Volvo Person-
vagnar utländska direktinvesteringstillgångar i
Sverige. Därmed tas både utdelad och återinves-
terad vinst upp som negativa poster i kapitalav-
kastningen. Tidigare belastade endast den del av
vinsten i Astra och Volvo Personvagnar som de-
lades ut till utländska portföljaktieägare bytes-
balansen. En positiv effekt är att utdelningen
från Sverige till utländska aktieägare upphör me-
dan svenska aktieägare får utdelning från utländ-
ska moderbolag. På motsvarande vis stärks by-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

tesbalansen av svenska direktinvesteringar i ut-
landet.

Under prognosåren väntas vinstnivåerna stiga
både i Sverige och i utlandet till följd av det
stärkta konjunkturläget. Eftersom den svenska
stocken av direktinvesteringstillgångar i utlandet
är större än den som utländska företag har i
Sverige antas nettoavkastningen därmed förbätt-
ras. Även nettoutdelningen på portföljaktier sti-
ger i prognosen. Bidragande faktorer till detta är
möjligheterna för försäkringsbolag att placera i
utländska aktier i högre grad och ett utökat
svenskt fondsparande.

Diagram 4.3 Svensk nettoskuld till utlandet

Procent av BNP

Anm: Total nettoskuld till utlandet inkluderar direktinvesteringar och portföljaktier,
för vilka Sveriges nettotillgångar är positiva. Direktinvesteringarna redovisas härtill
bokfört värde.

Källor: Sveriges riksbank och Finansdepartementet

växa med ca 5,5 % i löpande priser både i år och
nästa år till följd av de goda konjunkturutsikter-
na. Under medelsiktsåren väntas BNP öka med
4 % per år i löpande priser. BNI diskuteras ut-
förligare i fördjupningsrutan på nästa sida.

ITabell 4.3 Bruttonationalinkomsten 1
Miljarder kronor, löpande priser			2001	2002	2003
	1999	2000	2001	2002	2003
BNP	1972,1	2082,6	2194,7	2281,8	2371,2
Primära inkomster¹	-42,2	-41,9	-40,2	-34,6	-32,2
BNI	1929,8	2040,6	2154,6	2247,2	2338,9

¹ Avser nettoflöden av kapitalavkastning, löner, subventioner och skatter gen-
temot utlandet.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Nettobetalningarna till EU beräknas trots sti-
gande BNI vara i stort oförändrade under de
närmaste fyra åren och uppgå till ca 15 miljarder
kronor per år. Eftersom biståndet ökar stiger
dock underskottet i posten löpande transfere-
ringar.

Investeringsrelaterade transaktioner bokförs
under kapitaltransfereringar i betalningsbalansen.
Dessa varierar kraftigt över tiden och påverkas av
enstaka affärer. Under prognosåren antas där-
med det finansiella sparandet sammanfalla med
bytesbalansens saldo.

Sveriges anslag till internationell biståndsverk-
samhet och delar av EU-avgiften är knutna till
utvecklingen av bruttonationalinkomsten (BNI).
Avkastningen på kapital gentemot utlandet, som
väntas förbättras framöver, utgör den största
skillnaden mellan BNI och BNP. Bakom till-
växten i BNI ligger dock främst att BNP bedöms

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Bruttonationalinkomsten

Som underlag till beslut i statsbudgeten avseende
internationell biståndsverksamhet och Sveriges
EU-avgift utnyttjas ett bättre inkomstmått än
BNP, nämligen bruttonationalinkomsten (BNI).
Internationaliseringen av företags verksamhet
och av de finansiella marknaderna medför att
svenskar och svenska företag i allt högre grad har
tillgångar och skulder i utlandet eller tillfälligt ar-
betar utomlands. Detta ger upphov till inkomster
och utgifter i form av löner, räntor, vinster och
utdelningar. På motsvarande vis har även andra
länders invånare och företag inkomster från och
utgifter till Sverige. BNI beräknas genom att till
BNP lägga nettot av sådana s.k. primära in-
komster gentemot utlandet'. Dessa påverkas för
Sveriges del främst av storleken och avkastning-
en på skulder och tillgångar i utlandet. Netto-
skuldens utveckling beror dels på köp och för-
säljning av företag och aktier eller utökade lån,
men också på förändrade valutakurser. Faktorer
som ränte- och vinstnivåer i Sverige och i om-
världen påverkar i sin tur inkomster och utgifter
på nettoskulden. Utlandsupplåning är inte nöd-
vändigtvis negativ, om skuldsättning i form av
lån eller utländska aktörers investeringar genere-
rar inkomster som överstiger utgifterna för
lånen.

Sverige har en nettoskuld till utlandet som
uppgår till ca 35 % av BNP. Nettoavkastningen
på svenska tillgångar och skulder är för närva-
rande negativ, liksom lönenettot. I nedanstående
diagram åskådliggörs hur Sveriges BNI har ut-
vecklats i relation till BNP under de senaste 20
åren. Den räntebärande delen av Sveriges netto-
skuld steg kraftigt under 1980-talet och början av
1990-talet i samband med stora bytesbalans-
underskott, omfattande devalveringar och ökad
statlig skuldsättning. Ränteutgifterna ökade
därmed snabbt och uppgick som mest till knappt
5 % av BNP åren 1992 och 1993. Utgifterna till

utlandet reduceras av att Sveriges nettoinkomster
från direktinvesteringar och aktier är positiva på
grund av att svenska företag har byggt upp större
tillgångar utomlands än vad utländska aktörer
gjort i Sverige. Tendensen var särskilt tydlig i
slutet av 1980-talet, vilket delvis kan förklaras av
avregleringar på valutamarknaden och ett behov
av att öka tillgången till den europeiska markna-
den. Skattereformen, EU-inträdet och kronans
försvagning är faktorer som troligen har bidragit
till att investeringsflödena till och från utlandet
blivit mer balanserade under 1990-talet.

BNP har utvecklats gynnsammare än BNI
under den senaste tjugoårsperioden. På senare år
har dock de primära inkomsterna gentemot ut-
landet förbättrats något, vilket innebär att BNI
växt snabbare än BNP och att inkomstnivån i
den svenska samhällsekonomin närmat sig värdet
av produktionen i Sverige. Denna utveckling
väntas fortsätta i takt med att ett högt finansiellt
sparande möjliggör amorteringar på nettoskul-
den till utlandet.

Utvecklingen av BNP och BNI i löpande priser

åren 1993-1999. För åren 1982-1992 har BNI beräknats med hjälp av Riksbankens
uppgifter avseende de primära inkomsterna och BNP i löpande priser enligt
nationalräkenskaperna.

Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges riksbank och Finansdepartementet

'Primära inkomster gentemot utlandet inkluderar förutom nettot av löner
och kapitalavkastning även subventioner och skatter, som utgörs av vissa
betalningar till och från EU. Sveriges BNI beräknas liksom BNP enligt
det europeiska redovisningssystemet ENS 1995. Den BNI-relaterade de-
len av EU-avgiften baseras dock för närvarande på en tidigare definition
(ENS 1979).

5 Näringslivets produktion

Produktionen i näringslivet ökade mycket kraf-
tigt förra året trots det svaga konjunkturläget
inom delar av industrin. Flertalet tjänstebran-
scher var mycket expansiva.

Tabell 5.1 Näringslivets produktion

Procentuell volymförändring

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Jordbruk, fiske
och skogsbruk	0,7	-2,3	2,0	1,0	-	-
Industri	4,3	4,2	5,8	4,5	2,9	2,8
El, gas, värme
och vattenverk	2,4	-0,5	-4,0	0,0	-	-
Byggnadsindustri	1,8	5,9	4,6	5,1	-	-
Näringslivets tjänster	2,6	4.9	4,2	2,8	-	-

Summa näringsliv 3,0 4,4 4,4 3,3 2,3 2,2

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Uppgången i hushållens konsumtion samt den
fortsatt stigande investeringsaktiviteten förvän-
tas innebära en kraftig produktionsökning i den
privata tjänstesektorn även i år. Den starkaste
tillväxten inom tjänstesektorn väntas komma i
företag som producerar företagstjänster. I denna
grupp ingår bland annat data- och uppdragsverk-
samhet. Produktionsvolymen stiger kraftigt även
i de konsumtionsorienterade delarna av tjänste-
sektorn såsom varuhandeln. Under nästa år avtar
ökningstakten i tjänstesektorn när hushållens
konsumtion ökar i långsammare takt. I viss mån
bedöms utbudsbegränsningar dämpa tjänste-
sektorns produktionsutveckling.

Industrikonjunkturen väntas bli god både i år
och nästa år. Återhämtningen går snabbare än
förväntat i Västeuropa samtidigt som det svenska
konkurrensläget är gynnsamt. Traditionella
svenska sektorer, såsom investeringsvaruindu-
strin, gynnas av det ökande resursutnyttjandet i
omvärlden.

En stark återhämtning förutses inom bygg-
nadsindustrin. Ett ökat bostadsbyggande och ett
högre resursutnyttjande inom näringslivet väntas
leda till betydande produktionsökningar i sek-
torn.

För åren 2002 och 2003 görs ingen konjunk-
turbedömning. Produktionstillväxten i näringsli-
vet förutses avta under dessa år då fullt resurs-
utnyttjande nås och därigenom följa en mer
trendmässig ökningstakt.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

5.1 Industrin
Tabell 5.2 Nyckeltal för industrin 1
Procentuell förändring
	1998	1999	2000	2001
Industriproduktion	4,3	4,2	5,8	4,5
Lönekostnad per timme	4,0	2.8	3,5	3,5
Produktivitet	2,0	2,9	5,3	4,0
Enhetsarbetskostnad (ULC)	2,0	-0,1	-1,7	-0,5
ULC i 14 OECD-länder	-0,4	1.0	0,2	0,7
ULC i 14 OECD-länder, SEK	2,0	2,6	-1,8	-1,4
Relativ ULC, SEK	0,0	-2,6	0,1	0,9
Vinstmarginal, förändring	-1.0	-0,7	0,3	0,9
Bruttoöverskottsandel¹	33,0	31,8	33,3	35,6

¹ Bruttoöverskottsandel avser bruttoöverskottet som andel av förädlingsvärdet
till faktorpris.

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Industrikonjunkturen var dämpad under större
delen av förra året. Produktionen hölls tillbaka av
en svag exportutveckling till några av Sveriges
viktigaste marknader. För helåret 1999 ökade
ändå industriproduktionen med 4,2 %. Upp-
gången var främst koncentrerad till teleproduk-
tindustrin, som bidrog med över hälften av den
totala produktionsökningen. Detta är dock en-
bart det direkta bidraget från teleproduktindu-
strin som via underleverantörer genererar pro-
duktionsökningar även i andra industribranscher.
Inom vissa av verkstadsindustrins traditionellt
konjunkturkänsliga branscher var produktions-
utvecklingen mycket svag förra året. Produk-
tionsvolymen i maskinindustrin, som fortfarande
utgör en tiondel av den totala industrin, stagne-
rade.

Produktion och produktivitet 2000-2001

Mot slutet av 1999 stärktes konjunkturläget
inom industrin. Förbättringen märktes särskilt
på orderingången, som enligt Statistiska central-
byrån säsongrensat steg med 10 % det fjärde
kvartalet jämfört med föregående kvartal.
Orderingången från exportmarknaden steg mar-
kant och var extremt stark i teleproduktindust-
rin. Den kraftiga ökningen av orderingången
mot slutet av förra året tyder på en stark in-
dustrikonjunktur under första hälften av inneva-
rande år. De flesta internationella indikatorer vi-
sar för närvarande på en fortsatt förstärkning av
konjunkturläget på Sveriges viktigaste export-
marknader. Under år 2000 förutses också en
gradvis stigande efterfrågan på investeringsvaror
i såväl Sverige som i Västeuropa, vilket traditio-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

nellt gynnar den svenska verkstadsindustrin. I
kombination med ett konjunkturomslag i bas-
industrin väntas detta medföra att industripro-
duktionen sammantaget stiger med ca 6 % i år.
Liksom föregående år beräknas bidraget från den
mycket expansiva teleproduktindustrin till den
totala produktionstillväxten uppgå till drygt 2
procentenheter.

Aven nästa år bedöms den ekonomiska akti-
viteten stärkas i EU, samtidigt som svensk ex-
portindustri gynnas av den starka investerings-
konjunkturen på denna marknad. Inom delar av
industrin, såsom massa- och sågverksindustrin,
förutses dock produktionsökningarna begränsas
av vissa kapacitetsrestriktioner. Den inhemska
efterfrågan bedöms också mattas av något under
nästa år, vilket sammantaget medför att industri-
produktionen ökar med ca 4,5 %. Den betydan-
de produktionsökning som förutses fram till och
med 2001 väntas innebära ett relativt högt kapa-
citetsutnyttjande, trots en kraftig utbyggnad av
kapitalstocken (se kapital 10). Till följd av förse-
ningar i den officiella statistiken är dock osäker-
heten om utnyttjandegraden i utgångsläget
mycket stor. Konjunkturinstitutets barometer
innehåller också statistik över kapacitetsutnytt-
jandet som dock varierar mycket vilket försvårar
analysen. Av konjunkturbarometem framgår att
kapacitetsutnyttjandet mot slutet av förra året
fortfarande var relativt lågt.

Produktivitetstillväxten inom industrin, som
uppgick till 3 % förra året, väntas öka till höga
5 % i år. Även nästa år bedöms produktivitets-
tillväxten bli god. Produktivitetsökningarna är
till viss del av konjunkturell karaktär. Vid en
konjunkturuppgång tas ledig kapacitet inom fö-
retagen i anspråk, vilket höjer produktiviteten.
Andra faktorer förklarar dock merparten av den
snabba produktivitetsutvecklingen. En betydan-
de del av expansionen såväl i år som nästa år sker
i de högproduktiva delarna av industrin såsom
bas- och teleproduktindustrin, i vilka produkti-
vitetsnivån är mer än dubbelt så hög som i in-
dustrin som helhet. Dessutom är produktivi-
tetstillväxten i teleproduktindustrin fortfarande
mycket hög även om branschen nu har nått en
viss mognadsfas. Förra året ökade produktivite-
ten i denna sektor med knappt 20 %.

Mot bakgrund av de höga produktivitetsök-
ningarna torde inte någon generell resursbrist i
industrin uppstå under prognosperioden. Sett i
ett historiskt perspektiv ligger bristtalen i ut-
gångsläget på låga nivåer. Det totala nyanställ-

ningsbehovet inom industrin förväntas också bli
lågt framöver.

Konkurrenskraft och lönsamhet

Svensk industris konkurrensläge beräknas bli
fortsatt gynnsamt fram till och med år 2001,
trots att kronan mätt som årsgenomsnitt antas
stärkas med drygt 4 % under perioden.

Löneökningarna under perioden antas vara
ungefär lika stora som i konkurrentländerna
samtidigt som produktivitetstillväxten bedöms
bli något högre i Sverige. Det innebär att enhets-
arbetskostnaden, dvs. arbetskostnaden per pro-
ducerad enhet, utvecklas mer fördelaktigt än i
omvärlden. Därigenom motverkas i stor ut-
sträckning de negativa effekterna på kostnads-
läget av den starkare kronan.

Diagram 5.1 Industrins arbetskostnad per producerad
enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder

Index 1980=100

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Industrins lönsamhet, mätt som driftsöverskot-
tet som andel av förädlingsvärdet, sjönk ytterli-
gare till knappt 32 % förra året. I ett historiskt
perspektiv är även denna lönsamhet god. I sam-
band med Asienkrisen uppstod en global över-
kapacitet inom flertalet industrisektorer, vilket
har bidragit till att de internationellt bestämda
priserna utvecklats mycket svagt de senaste två
åren. I den för Sverige viktiga basindustrin har
priserna och därmed också lönsamheten, fallit
kontinuerligt sedan 1995.

Den internationella konjunkturåterhämtning-
en går snabbare än tidigare förväntat, vilket har
lett till betydande prisökningar på de flesta råva-
ruprodukter under andra hälften av 1999 och
under inledningen av detta år. Den utvecklingen
väntas fortsätta utom för råoljan som antas när-
ma sig en långsiktig jämviktsnivå i slutet av 2001.

Höjda råvarupriser är den viktigaste förkla-
ringen till att insatsvarukostnaden i industrin

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

väntas öka med hela 3 % i år. Ökningen av de
rörliga kostnaderna per producerad enhet be-
gränsas ändå till ca 2 % till följd av den mycket
fördelaktiga produktivitetsutvecklingen.

Priserna på svenska industriprodukter har
ökat mer än väntat under inledningen av år 2000.
Prisökningarna förklaras delvis av att de interna-
tionellt bestämda priserna på basindustripro-
dukter, såsom massa och papper, har stigit kraf-
tigt, men även av att de inhemska priserna har
ökat oväntat mycket. Enligt den senaste kon-
junkturbarometern från februari planerar företa-
gen relativt återhållsamma prishöjningar den
närmaste tiden. I prognosen förutsätts kronan
appreciera under innevarande år vilket väntas
leda till minskande vinstmarginaler för exportö-
rer av bearbetade varor. Genom att priserna för-
väntas höjas relativt kraftigt inom basindustrin
liksom i den inhemska industrisektorn, beräknas
vinstandelen för industrin som helhet ändå stiga
till 33 %.

Diagram 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel

Procent

Anm: Beräkningarna enligt gamla nationalräkenskaper 1980-1993, samt nya
nationalräkenskaper 1993 och framåt.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Nästa år väntas den starkare konjunkturen i om-
världen leda till en något högre internationell
prisökningstakt. Trots att kronan antas fortsätta
stärkas även under nästa år, beräknas vinstande-
len i den totala industrin stiga till knappt 36 %,
vilket är en lönsamhet på god europeisk nivå. I
den cykliska basindustrin förutses vinstmargina-
lerna stiga ytterligare samtidigt som det relativt
höga resursutnyttjandet inom industrin medför
att de flesta företag förbättrar sin vinstsituation.
Under nästa år faller också insatsvarukostnaden
inom industrin som en följd av den stärkta kro-
nan och ett betydligt lägre oljepris än under in-
nevarande år.

5.2 Byggnadsverksamhet

Tack vare en kraftig uppgång i bostadsbyggandet
steg den totala byggproduktionen för andra året i
följd i fjol. Näringslivets investeringar minskade
dock trots den mycket starka konjunkturen.
Infrastrukturinvesteringarna sjönk något. Bygg-
konjunkturen beräknas stärkas framöver och
sammantaget stiger byggvolymen med omkring
5 % per år de närmaste två åren.

ITabell 5.3 Byggnadsverksamhet I
	Miljarder kronor 1999	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kronor 1999	1998	1999	2000	2001
Byggnadsinvesteringar	112,3	4,6	3,8	5,1	6,3
Näringslivet	51,0	4,6	-0,6	5,9	4.9
Myndigheter	29,3	5,2	-2,1	-2,0	3,3
Bostäder	32,0	3,6	18,8	10,5	11,1
Reparationer och underhäll	57,5	1,4	1,4	3,5	2,8
Totalt	169,8	3,4	3,0	4,6	5,1

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Bostadsbyggandet fortsätter att öka i god takt
även om nivån på nybyggnationen förblir låg.
Under prognosperioden är i stort sett alla efter-
frågefaktorer gynnsamma. Hushållens redan go-
da förmögenhetssituation har förbättrats ytterli-
gare under det senaste året, disponibel-
inkomsterna väntas öka med 3—4 % per år och
sysselsättningen växer snabbt. Därtill är lönsam-
heten i byggandet av småhus och bostadsrätter
mycket god i expansiva storstadsområden. I des-
sa områden är nu vakanstalen så låga att även
med ett kraftigt ökat bostadsbyggande kommer
bristen på bostäder att kvarstå 2001.

Till följd av den snabba utbyggnaden av hög-
skolan har det också uppstått brist på student-
bostäder. I vårpropositionen föreslår regeringen
därför att ett tillfälligt investeringsbidrag för
byggande av studentbostäder införs fram till och
med år 2002, vilket bedöms leda till en ökad ny-
produktion av sådana bostäder.

Den senaste byggbarometern samt orderin-
gången till småhusfabrikanterna tyder på att
återhämtningen i bostadsbyggandet går relativt
långsamt. Vissa utbudsrestriktioner håller också
tillbaka bostadsbyggandet. Bristen på planerad
tomtmark är stor och dessutom begränsas bo-
stadsbyggandet i viss mån av svårigheten att re-
krytera byggnadsarbetare till storstadsområdena.
Enligt Byggnadsarbetarförbundets statistik låg

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

visserligen arbetslösheten under februari månad
på hela 15 % för riket som helhet, men den var
endast 6 % i Stockholmsområdet. Eftersom ar-
betslösheten i byggsektorn är mycket säsong-
beroende bedöms resursutnyttjandet bli an-
strängt under sommarmånaderna i de expansiva
delarna av landet.

Näringslivets bygginvesteringar blev oväntat
svaga förra året. En bidragande orsak till detta är
det i förhållande till produktionsutvecklingen
låga byggandet av nya industrilokaler. Det beror
sannolikt på den strukturomvandling mot en
mer kunskapsintensiv produktion som pågår
inom industrin. Under nästa år väntas dock in-
dustrins byggande åter öka i samband med att
basindustrin bygger ut sin produktionskapacitet.

Inom den privata tjänstesektorn väntas den
mycket starka konjunkturutvecklingen innebära
ett ökat byggande av både kontorslokaler och
affärslokaler. Trots att byggandet av kommer-
siella lokaler har ökat på senare år har vakansta-
len, dvs. andelen tomma lokaler i förhållande till

beståndet, fortsatt att minska i storstadsområ-
dena och är nu nere på de nivåer som rådde i
början på 1990-talet. De minskande vakanserna
beror framför allt på den mycket starka syssel-
sättningsutvecklingen inom tjänstesektorn.
Dessutom har hyresnivåerna på kommersiella
lokaler sedan 1996 ökat mycket kraftigt, vilket
medför en god lönsamhet vid produktion av nya
lokaler. Den starka orderingången till arkitekter
och byggkonsulter bekräftar också bilden av en
betydande ökning av bygginvesteringarna i såväl
näringslivet som i bostadssektorn.

Statens bygginvesteringar beräknas minska i år
även om de lånefinansierade bygginvesteringarna
(Storstadslederna) ökar kraftigt. Höjda anslag
innebär att väginvesteringarna inom myndighe-
terna ökar något nästa år.

Reparationerna i byggsektorn stiger både i år
och nästa år till följd av hushållens mycket goda
ekonomiska situation men också till följd av
ökade insatser för drift och underhåll av vägar.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

6 Arbetsmarknad

Sysselsättningen har ökat snabbt de två senaste
åren och den öppna arbetslösheten har fallit
markant. Även arbetskraftsutbudet har stigit. De
flesta indikatorer tyder på en fortsatt gynnsam
utveckling på arbetsmarknaden. Sysselsättningen
förutses därmed öka med ytterligare 106 000
personer mellan 1999 och 2001. Den reguljära
sysselsättningsgraden för personer mellan 20 och
64 år, som enligt regeringens sysselsättningsmål
skall uppgå till 80 % år 2004, stiger till 77,3 % år
2001. Arbetskraftsutbudet väntas också fortsätta
att öka när läget på arbetsmarknaden förbättras.
Genom att antalet platser vid högskolor och uni-
versitet planeras att utökas ytterligare dämpas
dock utbudsökningen en del. Sammantaget
innebär utvecklingen av sysselsättningen och
arbetskraftsutbudet att den öppna arbetslösheten
faller till 3,9 % år 2001.

ITabell 6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet 1
Årlig procentuell förändring	1999	2000	2001	2002	2003
BNP, producentpris	3,6	3,8	2,8	1,9	1,9
Produktivitet	0,9	2,0	1,8	1,6	1,6
Arbetade timmar	2,7	1,8	0,9	0,3	0,3
Medelarbetstid	0,5	0,1	0,0	-0,1	-0,1
Antal sysselsatta	2,2	1,7	0,9	0,4	0,4
Reguljär sysselsätt- ningsgrad, 20-64 år¹	75,9	76,7	77,3	77,3	77,3
Arbetskraft	1,2	0,6	0,2	0,4	0,5
Öppen arbetslöshet²	5,6	4,6	3,9	3,9	4,0
Program³	3,1	3,1	3,1	3,1	3,1

¹ Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturbero-
ende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den ålders-
gruppen

²1 procent av arbetskraften

³ Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program i
procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdeparte-
mentet

Mellan 2001 och 2003 sker en nedtrappning av
kunskapslyftet. Det sker i ett läge då resursut-
nyttjandet i ekonomin ligger på en nivå där en
fortsatt stark efterfrågetillväxt riskerar att leda
till accelererande pris- och löneökningar. Redu-
ceringen av antalet platser i kunskapslyftet frigör
resurser i form av utbildad arbetskraft, vilket
höjer den potentiella produktionsnivån och
minskar risken för en överhettning. Mot bak-
grund av detta antas produktionen år 2002 och
2003 växa i en trendmässig och långsiktigt håll-
bar tillväxttakt på ca 2 % per år. Sysselsättningen
beräknas dessa år öka i samma takt som den

arbetsföra befolkningen. Därmed ligger den re-
guljära sysselsättningsgraden kvar på samma nivå
som i slutet av år 2001.

Eftersom nedtrappningen av kunskapslyftet
innebär ett relativt stort tillskott till arbetskraf-
ten på kort tid antas emellertid inte alla kunna bli
sysselsatta omgående, vilket innebär att den
öppna arbetslösheten stiger något initialt, från

3,9 % år 2001 till 4,0% år 2003. Uppgången i
arbetskraftsutbudet dämpas till viss del av att
antalet platser vid högskolor och universitet fort-
sätter att öka både år 2002 och år 2003.

Arbetsmarknads- och utbildningspolitik

Antalet deltagare i konjunkturberoende arbets-
marknadspolitiska program minskade från i
genomsnitt 165 000 år 1998 till i genomsnitt
135 000 år 1999². Fram till och med 2003 antas
antalet deltagare ligga kvar på samma nivå som
förra året. Eftersom nivån i dagsläget är betydligt
lägre än 135 000 och det inte längre finns något
krav från regeringen att en viss volym eller en
viss genomsnittlig kostnad för ett program skall
uppnås, finns det dock risk för att volymen för-
blir lägre än 135 000.

Anslaget för kunskapslyftet ligger för åren
2000 och 2001 kvar på ungefär samma nivå som
år 1999. Mellan år 2001 och 2003 minskar ansla-
get för den kommunalt anordnade vuxenutbild-
ningen med ett belopp motsvarande ca 55 000
platser.

Antalet permanenta platser inom högskolor
och universitet utökas successivt. Mellan 1999
och 2003 kommer de enligt planerna att öka med
ca 55 000.

I en nyligen publicerad proposition
(1999/2000:98) samt i vårpropositionen föreslås
ett flertal åtgärder som syftar till att stärka syssel-
sättningen och sänka arbetslösheten. Nedan be-
skrivs vissa av förslagen.

De arbetsmarknadspolitiska programmen
skall i än högre grad inriktas mot långtidsarbets-
lösa, för att stärka deras situation på arbetsmark-
naden. För personer som är eller riskerar att bli
långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen införs
en aktivitetsgaranti där basen i verksamheten
skall vara organiserade jobbsökaraktiviteter. Det
s.k. förstärkta anställningsstödet för arbetsgivare

² De program som inkluderas i beteckningen konjunkturberoende ar-
betsmarknadspolitiska program är de som AMS redovisar som konjunk-
turprogram, exklusive personer inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut
(AMI), samt Europastipendier.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

som anställer personer som varit arbetslösa i
minst 2 år, förstärks ytterligare genom att stödet,
i form av skattereduktion, blir mer omfattande
för arbetsgivare som anställer personer som varit
arbetslösa i minst 4 år.

Arbetslöshetsförsäkringen skall reformeras i
syfte att stärka dess roll som omställningsförsäk-
ring. Ett uttryckligt krav på att arbetslösa som
uppbär arbetslöshetsersättning skall vara aktiva
införs. Regeringen ges möjlighet att definiera vad
som är lämpligt arbete. Mer strukturerade sök-
processer skapas, bland annat med hjälp av indi-
viduella handlingsplaner. Senare i vår kommer
regeringen att lägga fram en separat proposition
om arbetslöshetsförsäkringen.

För att öka sysselsättningen bland invandrare
föreslår regeringen bland annat kompletterande
utbildning för arbetslösa invandrare med ut-
ländsk utbildning inom hälso- och sjukvårdsom-
rådet, inom läraryrken samt inom teknik och
naturvetenskap. Valideringen av utländsk yrkes-
kompetens skall också utökas.

Sysselsättning

Mellan 1997 och 1999 ökade antalet sysselsatta i
åldern 16-64 år med ca 150 000 personer, enligt
Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersök-
ning (AKU). Det är den största uppgång mellan
två år som har noterats sedan perioden 1974—
1976. Sysselsättningen ökade i nästan alla län.

De flesta indikatorer tyder på en fortsatt
snabb sysselsättningsökning. Efterfrågan i eko-
nomin väntas bli stark både i år och nästa år.
Antalet nyanmälda lediga platser till landets ar-
betsförmedlingar, som historiskt sett har varit en
bra indikator på sysselsättningsutvecklingen, har
ökat starkt de senaste månaderna. Enligt
Arbetsmarknadsstyrelsens senaste enkätunder-
sökning kommer efterfrågan på arbetskraft att
vara fortsatt stor den närmaste tiden. Även
Konjunkturinstitutets barometrar tyder på en
fortsatt sysselsättningsuppgång. Framför allt in-
om tjänstesektorn uppger fler och fler företag att
de planerar att anställa personal. I år förutses sys-
selsättningen därmed öka med 1,7 %, motsva-
rande 68 000 personer.

Diagram 6.1 Nyanmälda lediga platser och antal
sysselsatta_______________________________________

Årlig procentuell förändring Årlig procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Arbetsmarknadsstyrelsen

Nästa år väntas resursutnyttjandet i ekonomin
närma sig en nivå då en fortsatt stark efterfråge-
tillväxt riskerar att leda till accelererande pris-
och löneökningar. Stabiliseringspolitiken antas
utformas så att en sådan utveckling motverkas.
Det bidrar till en svagare tillväxt i ekonomin och
en avmattning av sysselsättningsutvecklingen.
Mätt som årsgenomsnitt beräknas sysselsätt-
ningen öka med 0,9 % eller 38 000 personer
nästa år. År 2002 och 2003 antas produktionen
stiga i en mer trendmässig och långsiktigt hållbar
tillväxttakt, dvs. en ökning av produktionen som
inte medför inflationsdrivande löneökningar.
Sysselsättningen antas då öka i ungefär samma
takt som den arbetsföra befolkningen. Osäker-
heten vad gäller bedömningen om riskerna för
överhettning är dock mycket stor. Därför redo-
visas två alternativa scenarier för den svenska
ekonomin i kapitel 12.

Utvecklingen i olika branscher

Knappt 80 % av sysselsättningsökningen mellan
1998 och 1999 skedde enligt AKU inom den pri-
vata tjänstesektorn. Bland enskilda näringar
noterades den största uppgången bland datakon-
sulter och annan företagsservice. Den snabba
sysselsättningsuppgången inom privat tjänste-
sektor förklaras främst av en stark ökning av
hushållens konsumtion och att efterfrågan i stor
utsträckning var inriktad på tjänstenäringar med
låg produktivitet. I år och nästa år förväntas hus-
hållens konsumtion utvecklas något svagare
samtidigt som tjänsteproduktionen bedöms bli
mindre sysselsättningsintensiv. Därmed väntas
sysselsättningen inom tjänstesektorn öka något
långsammare framöver, men totalt beräknas ändå
sysselsättningen i denna sektor öka med ca
75 000 personer mellan 1999 och 2001.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Inom byggsektorn noterades en sysselsätt-
ningsökning på 5 000 personer mellan 1998 och
1999. En fortsatt ökning av byggproduktionen
framöver innebär att efterfrågan på arbetskraft
inom byggsektorn fortsätter att stiga i ungefär
samma takt som förra året.

Antalet sysselsatta inom industrin minskade
förra året till följd av en relativt svag konjunktur
under större delen av året. Industrikonjunkturen
har dock vänt uppåt igen och sysselsättningen
väntas därför öka svagt i år. Nästa år ligger anta-
let sysselsatta kvar på samma nivå som i slutet av
innevarande år.

Inom kommunsektorn förväntas inkomsterna
fortsätta att öka de närmaste åren, dels till följd
av höjda statsbidrag, dels till följd av ökade skat-
teinkomster, vilket möjliggör en fortsatt expan-
sion av antalet sysselsatta inom denna sektor.
Antalet statligt anställda förväntas också öka
något under perioden.

Tabell 6.2 Antal sysselsatta i åldern 16-64 år, fördelat på
branscher’

Tusental personer

	1999	2000	2001	2002	2003
Näringslivet	2805	2862	2891	2903	2912
Jord- och skogsbruk	104	102	101
Industri	797	798	799
Byggnadsverksamhet	225	232	238
Privat tjänstesektor	1679	1730	1753
Offentliga myndigheter	1260	1270	1279	1285	1294
Staten	186	187	188
Kommunerna	1074	1083	1091
Totalt	4068	4136	4174	4191	4209
Arbetskraft	4308	4333	4342	4361	4384

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet

Produktivitet

Produktivitetstillväxten i ekonomin som helhet
var svag förra året. Det beror framför allt på att
produktionen i lågproduktiva sektorer i ekono-
min ökade mer än genomsnittet, dvs. tillväxten
var sysselsättningsintensiv. Framöver förväntas
produktiviteten stiga snabbare eftersom efterfrå-
gan då i högre grad inriktas mot verksamheter
där produktivitetsutvecklingen är starkare. Bland
annat bedöms industrin stå för en större andel av

produktionsuppgången. Under perioden 2002-
2003 antas produktiviteten stiga i linje med en
mer långsiktigt normal ökningstakt som i dags-
läget bedöms vara 1,7 %. Det är en något starka-
re tillväxttakt än ett genomsnitt för perioden
1970-1999. Anledningen till att den trendmässi-
ga produktivitetstillväxten antas vara något högre
de närmaste åren, är att det sedan mitten av
1980-talet genomförts ett flertal strukturella för-
ändringar som sammantaget bedöms bidra till en
högre produktivitetstillväxt än den historiska
trenden. Av dessa förändringar kan nämnas av-
regleringar av vissa produktmarknader, en ut-
byggnad av högskolor och universitet, en skärpt
konkurrenslagstiftning och avregleringen av
kapitalmarknaden.

Antal arbetade timmar och medelarbetstid

Mellan 1998 och 1999 ökade medelarbetstiden⁴med 0,5 %. Övertiden och andelen personer som
i normala fall arbetar mer än 35 timmar i veckan
steg. Det var också något fler arbetsdagar 1999
än 1998, vilket gav ett positivt bidrag till utveck-
lingen av antalet arbetade timmar och därmed
höjde medelarbetstiden. Sjukfrånvaron fortsatte
att öka under 1999 vilket till viss del motverkade
uppgången i medelarbetstiden. Även en större
frånvaro på grund av studier bidrog till att mot-
verka uppgången. Övertiden och det normala
antalet arbetade timmar per sysselsatt förutses
fortsätta att stiga i år på grund av det starka
konjunkturläget. Uppgången uppvägs dock i stor
utsträckning av att sjukfrånvaron väntas fortsätta
öka, om än i långsammare takt än förra året.
Efter 2001 antas dock medelarbetstiden falla nå-
got i samband med att arbetstiderna för den en-
skilde förkortas genom avtal med arbetsgivaren
om kortare arbetsdagar eller mer flexibla och
konjunkturanpassade arbetstider.

Arbetskraftsutbud och öppen arbetslöshet

Både arbetskraftsutbudet och sysselsättningen
steg förra året. I början av året ökade utbudet
inte lika mycket som sysselsättningen vilket in-
nebar att den öppna arbetslösheten, rensad för
säsongnormala variationer, föll. Under andra
halvåret ökade dock utbudet kraftigt till följd av
att antalet deltagare i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program minskade.

⁴ I redovisningen av antalet sysselsatta i olika branscher har kyrkan inte
överförts från offentliga myndigheter till näringslivet, eftersom det fortfa-
rande är oklart hur överföringen kommer att hanteras i AKU.

⁴ Mätt som antal arbetade timmar enligt nationalräkenskaperna, dividerat
med sysselsatta enligt AKU.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Därmed ökade den säsongrensade öppna ar-
betslösheten igen för att i slutet av året ligga på
ungefär samma nivå som i början av året. Mätt
som årsgenomsnitt föll dock arbetslösheten med
0,9 procentenheter mellan 1998 och 1999, till

5,6 % av arbetskraften.

Diagram 6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud

Tusental personer

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet

Statistiken tyder på att det främst var personer
som tidigare var klassificerade som studerande
eller hemarbetande som trädde in på arbets-
marknaden förra året. Antalet personer som är
utomlands, som betraktar sig som lediga eller
arbetssökande, men inte uppfyller villkoren för
att klassificeras som öppet arbetslösa, och de som
är utanför arbetskraften av ospecificerad anled-
ning minskade inte alls mellan 1998 och 1999.
Det förbättrade arbetsmarknadsläget väntas in-
nebära att arbetskraftsutbudet ökar något mer än
den arbetsföra befolkningen i år och nästa år
genom att dessa grupper börjar minska. Även
antalet hemarbetande, som successivt har mins-
kat under hela 1990-talet, väntas fortsätta att
minska. Samtidigt dämpas dock uppgången i ut-
budet av att antalet studerande ökar i samband
med ökningen av antalet platser vid högskolor
och universitet. Även antalet personer som är
långvarigt sjuka eller pensionerade före 65 års
ålder väntas öka i och med att andelen personer i
åldrarna 55 till 64 år, där dessa grupper av natur-
liga skäl är överrepresenterade, stiger framöver.
Sammantaget väntas arbetskraftsutbudet i åld-
rarna 16-64 år öka med ca 35 000 personer mel-
lan 1999 och 2001. Därmed faller den öppna ar-
betslösheten från 5,6 % år 1999 till 3,9 % år 2001
och arbetskraftstalet, dvs. arbetskraften mätt
som andel av den arbetsföra befolkningen, be-
räknas stiga från 77,2 % år 1999 till 77,4 % år
2001.

Under perioden 2002-2003 antas arbets-
kraftsutbudet stiga mer än sysselsättningen i
samband med att antalet platser i kunskapslyftet
minskar. Eftersom nedtrappningen innebär ett
relativt stort tillskott av arbetskraft på kort tid
antas inte alla kunna bli sysselsatta omgående.
Den öppna arbetslösheten och arbetskraftstalet
ökar därmed till 4,0 % respektive 77,6 % år 2003.
I beräkningarna antas att utbildningssatsningarna
riktas till personer som annars skulle varit öppet
arbetslösa och att antalet utbildningsplatser ut-
vecklas som planerat. Om inte alla platser kan
fyllas när läget på arbetsmarknaden förbättras
ytterligare finns det risk för att den öppna
arbetslösheten blir högre än beräknat.

Diagram 6.3 Öppet arbetslösa och personer i konjunkturbe-
roende arbetsmarknadspolitiska program

Procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), Arbetsmarknadsstyrelsen och
Finansdepartementet

Arbetskraftstalet år 2003 ligger fortfarande ca 6,5
procentenheter lägre än år 1990 då det låg på en
rekordhög nivå. En av anledningarna är att an-
delen personer i befolkningen som är långvarigt
sjuka eller pensionerade fortfarande bedöms vara
högre år 2003 än i slutet av 1980-talet eftersom
andelen personer mellan 55 och 64 år successivt
stiger. Även inom åldersgruppen 16 till 54 år be-
räknas dock arbetskraftstalet vara lägre än i slutet
av 1980-talet. Det beror bland annat på att en del
av den kraftiga ökningen av andelen personer
utanför arbetskraften som klassificeras som
arbetssökande, lediga och utanför arbetskraften
av ospecificerad anledning bedöms bli bestående
till år 2003. Även andelen studerande kommer
att vara högre mot slutet av kalkylperioden än år
1990, till följd av att fler personer deltar i
arbetsmarknadspolitiska program, vuxenutbild-
ning och studier vid högskolor och universitet.

Om man kompletterar den ovan beskrivna defi-
nitionen av arbetskraften med den ökning som

har skett av antalet tillfälliga platser inom vuxen-
utbildningen samt ökningen av antalet personer i
arbetsmarknadspolitiska program utanför arbets-
kraften erhålls ett bredare mått på arbetskrafts-
utbudet. Enligt detta mått uppgår arbetskrafts-
deltagandet till ca 80,5 % år 2003. Dessutom be-
räknas antalet permanenta platser vid högskolan
ha ökat med ca 95 000, motsvarande drygt 1,5 %
av den arbetsföra befolkningen mellan år 1990
och år 2003.

Osäkerheter kring utvecklingpå arbetsmarknaden
Det finns en rad osäkerheter beträffande utveck-
lingen på arbetsmarknaden framöver. År 2003
beräknas det fortfarande vara en förhållandevis
stor andel av den arbetsföra befolkningen som
inte förvärvsarbetar. Det är dock mycket svårt
att bedöma hur stor arbetskraftspotentialen är.
Den starka BNP-tillväxten och snabba syssel-
sättningsökningen det senaste året har kunnat
kombineras med fortsatt låg inflation och låga
inflationsförväntningar. Det är möjligt att arbets-
marknaden och lönebildningen fungerar bättre
än vad som har antagits i kalkylen. Då skulle
BNP-tillväxten kunna bli starkare de närmaste
åren och sysselsättningsnivån år 2003 bli högre
än beräknat, utan att det uppstår inflationsdri-
vande löneökningar.

BNP-tillväxten och sysselsättningen kan ock-
så komma att utvecklas svagare än väntat. Även
om situationen på arbetsmarknaden har förbätt-
rats i de flesta län är sysselsättningsgraden fortfa-
rande betydligt högre och den öppna arbetslös-
heten betydligt lägre i vissa delar av landet än i
andra. Dessutom är arbetslösheten högre bland
lågutbildade än bland högutbildade. Därmed
finns det risk för att det uppstår matchnings-
problem på arbetsmarknaden eller rena bristsitu-
ationer, dvs. restriktioner vad gäller tillgången på
arbetskraft med den kompetens och utbildning
som efterfrågas. Löneökningarna skulle då kunna
bli betydligt högre än beräkningsantagandet, vil-
ket sannolikt skulle få negativa effekter på syssel-
sättning och tillväxt.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Tabell 6.3 Sysselsättningsgrad och öppen arbetslöshet i olika regioner
	öppen arbetslöshet, procent av arbetskraften		Sysselsättningsgrad, procent av den ar- betsföra befolkningen
	1998	1999	1998	1999
Stockholm	5,0	3,8	76,0	77,7
Östra Mellansverige	6,9	6,0	69,9	71,8
Småland och öarna	5,4	4,9	75,0	75,6
Sydsverige	7.6	6,6	68,3	69,5
Västsverige	6.4	5,4	71,5	72,8
Norra Mellansverige	8,0	7,5	69,0	70,4
Mellersta Norrland	7,5	6,4	69,3	70,3
Övre Norrland	8,1	7,8	68,4	68,5
Hela riket	6.5	5,6	71,5	72,9
Anm; Siffrorna ovan avser åldersgruppen 16- Kålla: Statistiska centralbyrån (AKU)		64 år

Redan i dagsläget finns det vissa tecken på brist
på arbetskraft. Enligt Konjunkturinstitutets
barometrar för industrin ökade andelen företag
som uppgav att de upplever brist på yrkesarbeta-
re förra året och nivån är nu lika hög som för
företag som uppger att de upplever brist på tek-
niska tjänstemän, dvs. ca 20 %. I båda fallen är
dock andelarna fortfarande betydligt lägre än i
slutet av 1980-talet. Inom tjänstesektorerna visar
Konjunkturinstitutets barometer att bristen på
branschkompetent personal har varit oroväckan-
de hög inom vissa sektorer, framför allt data- och
uppdragsverksamhet, under en lång period.
Bristen verkar dock inte ha ökat den senaste
tiden. Enligt AMS och SAF:s företagsundersök-
ningar under hösten 1999 uppgav ca 50 % av
företagen att de hade rekryteringsproblem. De
flesta lyckades dock lösa problemen genom att
sänka kompetenskraven eller hyra in arbetskraft,
men 20 % av företagen uppgav att de inte hade
kunnat tillsätta platserna. Flera företag uppgav
också att de hade tvingats tacka nej till order, att
expansionen hade förhindrats eller att de hade
tvingats dra ner på servicen till följd av rekryte-
ringsproblemen.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

7 Löner

Löneökningarna är för närvarande låga mot bak-
grund av den snabba sysselsättningsökning som
har skett de två senaste åren. Mellan 1998 och
1999 steg lönerna i näringslivet med ca 3,5 % en-
ligt preliminär statistik från Statistiska centralby-
rån. Avtalen har beräknats till 2,4 % och löne-
glidningen till 1,0 %. Inom statliga myndigheter
ökade lönerna samma period med 3,7 %, varav
löneglidningen beräknades till 1,0%. För kom-
munala myndigheter saknas det fortfarande
komplett jämförbar statistik över löneutveck-
lingen förra året⁵.

ITabell 7.1 Timlöner 1
Årlig procentuell förändring	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Industri	4,2	2,5	3,4
Avtal	2,9	1,5	2,4
Löneglidning	1,3	1.0	1,0
Byggnadsindustri	3,6	4.2	3,6
Avtal	3.1	1,9	2,6
Löneglidning	0,5	2,3	1,0
Privata tjänster	4,1	3,7	3,3
Avtal	3,1	2,8	2,5
Löneglidning	1,0	0,9	0,8
Statliga myndigheter	2,9	3,7	3,5
Avtal	1,9	2,5	2,5
Löneglidning	1,0	1,2	1,0
Kommunala myndigheter	3,2	3,7	4,1
Avtal	2,3	2,7	3,6
Löneglidning	1,0	1,0	0,5
Totalt	3,8	3,4	3,5	3,5	3,5	3,5
Avtal	2,8	2,4	2,7
Löneglidning	1.0	1,0	0,8

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Flertalet löneavtal löper fram till och med mars
år 2001. För innevarande år beräknas avtalen ge-
nerera löneökningar på i genomsnitt 2,7 %. To-
talt antas lönerna i år öka med 3,5 % jämfört med
förra året, dvs. löneglidningen förutsätts begrän-

sas till 0,8 %. Även åren 2001-2003 antas lönerna
totalt sett stiga med 3,5 % per år.

Efter år 2001 antas produktionen stiga i en
mer trendmässigt normal och långsiktigt hållbar
ökningstakt på ca 2 % per år. Penningpolitiken
förutsätts anpassas så att inflationen år 2002 och
2003 överensstämmer med Riksbankens infla-
tionsmål på 2 %. Nominella löneökningar på

3,5 % är förenliga med en sådan utveckling. Real-
lönerna stiger då i ungefär samma takt som pro-
duktiviteten.

Den sysselsättningsökning som har skett och
den fortsatt goda utveckling som förutses fram-
över, innebär att konkurrensen om ledig arbets-
kraft gradvis ökar. Därmed finns det risk för att
löneökningarna kan bli högre än vad som antas i
beräkningarna. Löneökningar som överstiger
antagandet i kalkylen riskerar främst att leda till
en stramare stabiliseringspolitik som dämpar till-
växten och sysselsättningsutvecklingen.

Ett flertal faktorer talar dock för att löneök-
ningarna kan hållas nere framöver. Inflationen
och förväntningarna om framtida prisökningar
växlades ned under 1990-talet och pristrycket
väntas bli fortsatt lågt. Reallönerna, som har ökat
snabbt de senaste åren, beräknas åren 2001-2003
stiga med i genomsnitt ca 1,5 % per år, givet de
nominella löneökningar och den prisutveckling
som förutses i kalkylen. Det är en högre årlig
ökningstakt än den genomsnittliga reallöneök-
ningen under perioden 1970-1999.

Diagram 7.1 Timlöneutveckling i ekonomin som helhet

Årlig procentuell förändring

I samband med att statistikredovisningen avseende kommunala myn-
digheter flyttades över från Kommunförbundet och Landstingsförbundet
till Statistiska centralbyrån från och med januari 1999, skedde vissa för-
ändringar avseende redovisningsmetod och populationsstorlek. Det för-
svårar redovisningen av löneutvecklingen inom kommunala myndigheter
mellan 1998 och 1999 och har föranlett förseningar i statistikproduktio-
nen. Den siffra för kommunala myndigheter som redovisas i tabellen är
en uppskattning av utfallet utifrån den statistik som finns tillgänglig och
information från Kommunförbundet.

Vid förra avtalsrörelsen skedde en ökad inrikt-
ning mot koordinerade avtalsförhandlingar,
samordnade lönekrav på branschnivå och friare
lönesättning på lokal nivå. Fortsätter den inrikt-
ningen i nästa avtalsrörelse kan det bidra till att
löneökningarna blir låga. Det nya förslag till
löneavtal för lärare och det nya avtalet för sjuk-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

sköterskor som nyligen har presenterats, innebär
en ökad decentralisering av förhandlingarna. För
lärarna har endast en viss del av löneutrymmet
fastställts som en garanterad löneökning på
kommunnivå. Det finns inte några individuellt
garanterade löneökningar i något av avtalen.

I år har det fattats ett riksdagsbeslut om att in-
rätta en ny myndighet, Medlingsinstitutet, som
skall ha i uppgift att medla i arbetstvister och
verka för en väl fungerande lönebildning. Insti-
tutet skall bland annat verka för en samordning
av avtalsförhandlingarna och ha befogenhet att
skjuta upp varslade stridsåtgärder. Inrättandet av
en sådan myndighet kan ytterligare bidra till en
gynnsam löneutveckling framöver. Institutet
kommer att ha ansvaret för den officiella löne-
statistiken från och med 1 januari 2001 och för
att årligen publicera en rapport om löneutveck-
lingen. Dessutom skall Konjunkturinstitutet ta
fram en årlig rapport om de samhällsekonomiska
förutsättningarna för löneförhandlingarna.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

8 Inflation

Inflationen, mätt som förändringen av konsu-
mentprisindex (KPI) över 12 månader, har suc-
cessivt ökat från -0,4 % i januari 1999 till 1,3 % i
februari i år. Under samma period har inflatio-
nen enligt Riksbankens mått på underliggande
inflation, UND1X, stigit med 0,7 procenten-
heter till 1,7 %.⁶ Uppgången förklaras till största
delen av det kraftigt stigande världsmarknadspri-
set på olja. Bortsett från de direkta effekterna av
det högre oljepriset syns i dagsläget få tecken på
tilltagande inflationstryck. Den allt starkare in-
hemska efterfrågan väntas medföra högre
vinstmarginaler i konsumentledet de närmaste
åren medan fallande importpriser, en god pro-
duktivitetstillväxt och återhållsamma löneök-
ningar bidrar till att hålla ned inflationen. Sam-
mantaget finns det förutsättningar för måttliga
konsumentprisökningar även framöver. Inflatio-
nen enligt UND1X beräknas ligga på omkring

1,5 % under nästa år. Penningpolitiken antas an-
passas så att inflationen år 2002 och 2003 uppgår
till 2 % och därmed överensstämmer med Riks-
bankens inflationsmål.

Importpriser

Utvecklingen av inflationen i år och nästa år för-
klaras i hög grad av importpriserna, och då
framför allt av oljepriset. Världsmarknadspriset
på olja har fördubblats det senaste året, vilket för
närvarande höjer inflationstalen kraftigt. Av för-
ändringen i UND1X i februari på 1,7% räknat
över 12 månader förklaras 0,9 procentenheter av
högre priser på drivmedel och eldningsolja för
villor. I prognosen antas priset på brentolja grad-
vis falla till ca 20 dollar per fat mot slutet av 2001
samtidigt som kronan väntas stärkas mot bl.a.
dollarn. Det innebär att såväl i år som nästa år
kommer fallande importpriser på olja att bidra
till att sänka inflationen i betydande omfattning.

De svenska importpriserna på bearbetade va-
ror har legat förhållandevis stilla under det se-
naste året, dels på grund av att kronan har varit
stabil, dels därför att det under förra året fortfa-
rande existerade en internationell prispress till
följd av Asienkrisen. Förstärkningen av den in-
ternationella konjunkturen väntas successivt höja

världsmarknadspriserna på flera områden. Effek-
ten på de svenska importpriserna motverkas
dock av att kronan antas appreciera med ca 2 %
per år. Lägre importpriser på varor väntas, till-
sammans med fallande oljepriser, sammantaget
bidra till att reducera KPI med ca 0,5 procenten-
heter under innevarande år och med 0,7 procent-
enheter under loppet av nästa år vid fullt genom-
slag. Detta balanseras emellertid till en del av bl.a.
fördröjda effekter av dagens höga oljepris, t.ex.
via högre priser på insatsvaror och transporter,
vilka gradvis slår igenom på konsumentpriserna.
Omfattningen och betydelsen av dessa indirekta
effekter av oljeprisutvecklingen är mycket svåra
att bedöma men de väntas höja inflationen både i
år och nästa år.

Tabell 8.1 Konsumentprisutveckling

Årlig procentuell förändring

	1999	2000	2001	2002	2003
KPI, årsgenomsnitt	0,3	1,3	2,2‘	2,0	2,0
KPI, dec-dec	1,2	1,4	2,3*	2,0	2,0
UND1X, årsgenomsnitt	1,4	1,3	1,4	-	-
UND1X, dec-dec	1.9	1,2	1,5	-	-
HIKP, årsgenomsnitt	0,6	1,2	1,2	-	-
HIKP, dec-dec	1,2	1,2	1,3	-	-
NPI, årsgenomsnitt	-1,2	2,5	1,5	-	-
NPI, dec-dec	-0,5	2,9	1,7	-	-
Prisbasbelopp, tkr	36,4	36,6	36,9	37,6	38,3
HIKP, EU, årsgenomsnitt	1,2	1,8	1,9	1,8	1,8

⁶ I UND1X har räntekostnader för egnahemsägare och de direkta effek-
terna av ändrade indirekta skatter och subventioner exkluderats från KPI.
Riksbanken deklarerade förra året att utformningen av penningpolitiken
baseras på bedömningen av UND1X på upp till två års sikt.

¹1 KPI-prognosen har förändringar på fastighetsskatteområdet enligt gällande
beslut lagts in, vilket höjer inflationen enligt KPI med 0,8 procentenheter 2001.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Inflationsförväntningar

Den direkta effekten på inflationen av en kraftig
uppgång i priset på olja från en låg nivå är tempo-
rär. Det faktum att oljepriset har legat på en hög
nivå en längre tid kan emellertid även få mer var-
aktiga indirekta effekter på utvecklingen av kon-
sumentpriserna om inflationsförväntningarna,
och därmed lönebildningen, påverkas. I takt med
att oljepriset ökade och höjde inflationstalen för-
ra året steg också förväntningarna om framtida
prisökningar. Enligt Statistiska centralbyråns se-
naste enkät ligger inflationsförväntningarna för
det närmaste året fortfarande i linje med Riks-
bankens inflationsmål på 2 %. På längre sikt
överstiger förväntningarna i flera fall Riksban-
kens inflationsmål. De ligger som högst hos
arbetsmarknadens parter samt hos inköpschefer
inom handeln och industrin som förutser en in-
flation på 2,3 % om fem år. Uppgången i infla-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

tionsförväntningarna den senaste tiden kan del-
vis bero på det höga oljepriset, men huvudorsa-
ken bedöms vara de allt bättre konjunkturutsik-
terna. Trots de överlag mycket positiva
tillväxtprognoserna ligger förväntningarna om
framtida prisökningar nära 2 % de närmaste åren.
Inflationsförväntningarna förefaller således vara
allt mindre känsliga för konjunkturvariationer,
vilket visar att den samlade ekonomiska politi-
kens inriktning på låg inflation har stor trovär-
dighet. Detta talar för att inflationsbenägenheten
i svensk ekonomi kommer att vara låg även
framöver.

Resursläget

Enligt Konjunkturinstitutets barometer föll ka-
pacitetsutnyttjandet inom industrin under inled-
ningen av 1999 i samband med den minskade
efterfrågan på viktiga exportmarknader. Sedan
dess har resursutnyttjandet ökat.⁷ Den investe-
ringstillväxt för i år som kan utläsas ur den se-
naste investeringsenkäten är måttlig i relation till
den förväntade uppgången i efterfrågan på in-
dustrivaror. Därmed föreligger en risk för kom-
mande utbudsbegränsningar, dvs. svårigheter att
öka produktionen för att tillgodose en allt högre
efterfrågan. Förstärkningen av såväl den inhems-
ka som den internationella konjunkturen för-
väntas medföra att den uppgång i producentpri-
ser på bearbetade varor som har skett under
vintern fortsätter. Därtill väntas priserna även
höjas till följd av ökade insatsvarukostnader.
Även om priserna på industrivaror väntas öka
snabbare än vad som har varit fallet de senaste
åren är uppgången begränsad och effekten på
priserna i konsumentledet blir därför liten.

Kapacitetsutnyttjandet inom näringslivets
tjänstesektor förefaller ha ökat den senaste tiden.
Utvecklingen inom denna sektor är dock svår-
bedömd. Sysselsättningen inom näringslivets
tjänstebranscher har ökat med sammanlagt
85 000 personer under de senaste tolv månader-
na. Visserligen är det allt fler företag som uppger
att de har brist på arbetskraft, framför allt inom
branscher med höga kompetenskrav, men i ett
historiskt perspektiv är bristtalen generellt sett
fortfarande låga.

⁷ Osäkerheten om kapacitetsutnyttjandet i industrin är mycket stor på
grund av förseningar i publiceringen av Statistiska centralbyråns statistik,
se kapitel 5.

De i dagsläget begränsade löneökningarna och
det alltjämt låga inflationstrycket är en viktig in-
dikator på att det fortfarande finns lediga resur-
ser i ekonomin att tillgå. Resursutnyttjandet
inom både industrin och tjänstesektorn ökar
dock de närmaste två åren samtidigt som arbets-
kraftsutbudet väntas öka med endast 35 000 per-
soner. Risken för tilltagande inflationstryck på
grund av utbudsrestriktioner ökar därmed.

En viktig del när det gäller bedömningen av
den potentiella produktionsnivån är produktivi-
tetstillväxten. Okad konkurrens och ett höjt
rationaliseringstryck till följd av strukturella åt-
gärder under 1990-talet brukar, tillsammans med
den snabba tekniska utvecklingen, framhållas
som viktiga förklaringar till det låga infla-
tionstrycket de senaste åren. De strukturella för-
ändringar som avses är bl.a. avregleringen av ka-
pitalmarknaderna, en trovärdig låginflations-
politik, den ökade internationaliseringen, en
skärpt konkurrenslagstiftning och konkurrens-
befrämjande reformer på flera marknader, nu se-
nast på el- och teleområdena. Produktivitetstill-
växten var också något högre under 1990-talet än
under föregående 10-årsperiod. Under de två se-
naste åren steg emellertid produktiviteten i nä-
ringslivet med endast 1 % per år i genomsnitt.
Den svaga utvecklingen dessa år förklaras delvis
av sammansättningseffekter såtillvida att det
framför allt var branscher med lägre produktivi-
tetstillväxt som expanderade. Produktivitetsök-
ningen stärktes också under hösten i och med
förbättringen av industrikonjunkturen.

I denna prognos görs bedömningen att det
finns goda förutsättningar för en hög produkti-
vitetstillväxt 2000 och 2001. Bedömningen byg-
ger framför allt på att BNP-tillväxten kommer
att ha en gynnsam sammansättning vad gäller
produktivitet. Såväl i år som nästa år beräknas
produktiviteten i näringslivet öka med närmare

2,5 % per år. I den medelfristiga kalkylen fram
t.o.m. 2003 antas den öka något snabbare än un-
der de senaste 25 åren. En hög produktivitetstill-
växt är en viktig förutsättning för en gynnsam
inflationsutveckling.

Vinstmarginaler

Enligt Konjunkturinstitutets beräkningar föll nä-
ringslivets vinstmarginaler under perioden 1995—
1999. Beräkningarna avseende utvecklingen in-
om enskilda branscher är behäftade med stor
osäkerhet men mycket tyder på att marginalerna
föll kraftigt inom varuhandeln under dessa år. En
viktig förklaring till nedgången är att hushållens

10 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 100

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

efterfrågan var svag under större delen av perio-
den. Därtill har konkurrenstrycket ökat bl.a. ge-
nom en ökad internationalisering och avregle-
ringar på flera inhemska marknader. Det senaste
inflationsutfallet, som avser februari, skilde sig
från tidigare månaders utfall såtillvida att pris-
höjningar noterades på många olika varugrupper.
Den breda prisuppgången kan vara en indikation
på att den starka efterfrågan från hushållen
kommer att öka inflationstrycket framöver. Det
bör understrykas att månadsutfallen fluktuerar
kraftigt. Till exempel föll konsumentpriserna
markant i januari jämfört med månaden innan
och bortsett från de direkta effekterna av oljepri-
set är inflationen mycket låg. I denna prognos
antas det höga efterfrågetrycket, i kombination
med låga kostnadsökningar bl.a. i form av låga
importpriser, skapa utrymme för delar av nä-
ringslivet att höja sina vinstmarginalerna trots att
avregleringarna på el- och telemarknaderna vän-
tas bidra till en ökad prispress. Om vinstmargi-
nalerna inte ökar som prognostiserat, eller om de
i likhet med de senaste åren fortsätter att falla,
kommer inflationen att vara mycket låg under
prognosperioden.

Diagram 8.1 Konsumentprisutveckling

Årlig procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Skatte- och subventionsförändringar

Enligt gällande beslut ska fastighetsskatten för
flerfamiljshus återställas från 1,2 % till 1,5 % den
1 januari 2001. Dessutom ska taxeringsvärdena
för såväl egnahem som flerfamiljshus skrivas
fram med prisutvecklingen på fastigheter under
perioden juli 1996-juni 2000. Effekten på infla-
tionen enligt KPI av dessa förändringar beräknas
uppgå till ca 0,8 procentenheter. För regeringens
bedömning avseende fastighetsskattens utform-
ning 2001 hänvisas till kapitel 8 i vårproposi-
tionen. Föreliggande prognos har utgått från nu
gällande regler, vilket ger en kraftig uppgång i
inflation enligt KPI i januari 2001 (se diagram
8-D-

Utöver förändringarna på fastighetsskatte-
området sker inga skatte- eller subventionsför-
ändringar med någon större påverkan på KPI
nästa år.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

9 Hushållens ekonomi och
konsumtionsutgifter

Hushållens ekonomiska situation väntas utveck-
las väl under perioden. Bortsett från engångs-
effekter av Svenska kyrkans överföring till hus-
hållssektorn, och bortsett från beräknings-
tekniska överföringar av överskott utöver bud-
getmålen i de offentliga finanserna, beräknas
hushållens reala disponibla inkomster i genom-
snitt öka med ca 2,3 % per år och hushållens
konsumtionsutgifter med ca 2,6 % per år 2000-
2003.

9.1 Hushållens inkomster

Hushållens reala disponibla inkomster ökade
med 3,3 % under förra året. Inkomstutveck-
lingen är den starkaste sedan 1992. Efter några
år med fallande realinkomster är nu inkomst-
nivån 3 % högre än 1993.

I år väntas realinkomstutvecklingen förstärkas
ytterligare. Den positiva sysselsättnings- och
reallöneutvecklingen fortsätter, om än i något
lägre takt än förra året. Transfereringarna från
den offentliga sektorn utvecklas relativt svagt.
Barnbidraget har visserligen höjts med 100 kr
och utbetalningarna från sjukförsäkringen fort-
sätter att öka genom växande antal sjukdagar och
stigande medelersättning. Ersättningen från ar-

betslöshetsersättningen minskar emellertid kraf-
tigt till följd av den fallande arbetslösheten.
Ränteutgifterna ökar genom hushållens växande
skuldsättning och stigande räntor. Samtidigt
väntas inkomsterna från aktieutdelningar öka,
vilket medför att de sammanlagda kapitalin-
komsterna endast ger ett svagt negativt nettobi-
drag till disponibelinkomsten. Inkomstskatterna
har sänkts med ca 12 miljarder kronor genom att
löntagarna kompenseras för uttaget av egenav-
gifter med en skattereduktion motsvarande en
fjärdedel av egenavgifterna. Därutöver har den
nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt höjts
med 3 600 kr samtidigt som den tidigare tillfälli-
ga skattereduktionen om 1 300 kr permanentats.

Sammantaget bedöms den reala disponibelin-
komsten i år öka med 5 %. I prognosen ingår
effekten av Svenska kyrkans överföring från
kommunsektorn till hushållssektorn (se för-
djupningsruta i kapitel 1). Den underliggande
ökningen av disponibelinkomsten uppgår till
4 %. Skillnaden förklaras i huvudsak av att
kyrkoskatten och begravningsavgiften efter
överföringen redovisas som en transaktion inom
hushållssektorn. Dessa skatter och avgifter upp-
går till ca 10 miljarder kronor år 2000. Motsva-
rande belopp redovisas som högre konsumtions-
utgifter i hushållssektorn.

iTabell 9.1 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter 1
Miljarder
kronor			Procentuell förändring, 1998 års priser
1999	1999	2000	2001	2002	2003

Lönesumma inkl, sjuklön	849	5,2	4,1	2,9
Transfereringar från offentlig sektor	392	1,9	0,3	0.4
Pensioner	225	2,6	0,4	0,4
Sjukförsäkring m.m.	47	17,9	14,0	2,8
Arbetslöshetsbidrag m.m.	46	-8,6	-13,5	-8,0
Övriga transfereringar	75	-1,1	-1,0	3,1
Räntor och utdelningar, netto	13	-11,4	-1,5 (-5,5)	-9,1
Övriga inkomster, netto	200	0,5	1,4	-0,4
Direkta skatter och avgifter	469	3,7	-2,5 (-0,2)	1,2
Disponibel inkomst före beräkningsteknisk överföring	986	3,3	5,1 (4,0)	1.9	1,8	1,4
Disponibel inkomst efter beräkningsteknisk överföring				4.5	2.5	3,3
Hushållens konsumtionsutgifter	997	4,1	5,0 (4,0)	2.7	2,0	2,0
Anm: Utvecklingstalen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år ingår i hushållssektorn. Inom parentes redovisas motsvarande utveckling exklusive den-

na effekt. Se vidare fördjupningsrutan i kapitel 1. Lönesumma, transfereringar, räntenetto och skatter är deflaterade med KPI. Disponibel inkomst är deflaterad med
implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

Även under nästa år förväntas hushållens inkom-
stutveckling bli god. Den positiva sysselsätt-
nings- och reallöneutvecklingen fortsätter. Ge-
nom det nya studiestödssystemet, som införs
den 1 juli 2001, höjs bidragsnivån. Barnbidraget
höjs dessutom med ytterligare 100 kr. Bidraget
till hushållens inkomstutveckling från offentliga
transfereringar beräknas därför bli starkare nästa
år än i år. Ränteutgifterna fortsätter att öka något
snabbare än aktieutdelningar och ränteinkoms-
ter. Kapitalinkomstnettots bidrag till hushållens
inkomstutveckling väntas därför vara fortsatt ne-
gativt. I beräkningarna antas att fastighetsskatten
höjs fullt ut år 2001.

Tabell 9.3 Hushållens sparande

Procent av disponibel inkomst	1999	2000	2001	2002	2003
Nettosparande före beräkningsteknisk överföring	2,1	2,5	1.6	1,4	0,7
Nettosparande efter beräkningsteknisk överföring	2,1	2,5	4.0	4.4	5,4
Finansiellt sparande efter beräkningsteknisk överföring	2,5	3,5	5,1	5,5	6,6

Anm: I sparandet ingår nettosparande i avtalspensioner. Från och med år 2000
ingår Svenska kyrkan i hushållssektorn, vilket höjer sparkvoten med 0,1 pro-
centenhet år 2000.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Tabell 9.2 Bidrag till disponibelinkomstutvecklingen

Procentenheter

	1999	2000		2001
Lönesumma inkl, sjuklön	4,4	3,6		2,5
Transfereringar från offentlig sektor	0,7	0,1		0,2
Räntor och utdelningar, netto	-0,2	0.0	(-0,1)	-0,1
Övriga inkomster, netto	0,1	0,3		-0,2
Direkta skatter och avgifter	-1,8	1,2	(0,1)	-0,5
Beräkningsteknisk överföring	0,0	0,0		2,6
Disponibel inkomst	3,3	5,1	(4,0)	4.5

Anm: Utvecklingstalen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år
ingår i hushållssektorn. Inom parentes redovisas motsvarande utveckling exklu-
sive denna effekt. Se vidare fördjupningsrutan i kapitel 1.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Fastighetsskatten redovisas i nationalräkenska-
perna som en indirekt skatt och påverkar hus-
hållens realinkomster genom dels högre hyror,
dels lägre inkomster i form av driftsöverskott för
egnahemsägare. Skattehöjningen minskar den
reala disponibla inkomsten med totalt 0,8 %.
Eftersom den preliminära skatten inte väntas
jämkas fullt ut kommer den höjda skatten att på-
verka disponibelinkomsten såväl 2001 som 2002.

Överskottet i de offentliga finanserna utöver
det budgetpolitiska målet på 2 % av BNP har be-
räkningstekniskt överförts till hushållen. År 2001
förstärks hushållens inkomster därigenom med
27 miljarder kronor. Sammantaget ökar disponi-
belinkomsten realt med 4,5 % inklusive och
1,9% exklusive den beräkningstekniska över-
föringen.

Under 2002 och 2003 förväntas en svagare
tillväxt av såväl reallöner som sysselsättning. I
kalkylerna har överskottet i de offentliga finan-
serna utöver målet på 2 % beräkningstekniskt
överförts till hushållen, vilket medför att dispo-
nibelinkomsten sammantaget beräknas öka med

2,5 % år 2002 och med 3,3 % år 2003.

9.2 Hushållens konsumtionsutgifter

Hushållens konsumtionsutgifter var 4,1 % högre
i fasta priser under 1999 än under 1998. Det är
den största ökningen sedan 1987 (se diagram
9.1). Tillväxten blev särskilt stark under andra
halvåret då hushållens konsumtionsutgifter öka-
de med närmare 5 % i årstakt. De senaste årens
goda utveckling av sysselsättningen, av de reala
disponibla inkomsterna och av hushållens för-
mögenhet har sannolikt bidragit till hushållens
ökade konsumtionsbenägenhet. Även om ut-
vecklingen inte kan antas bli lika gynnsam i år
och nästa år för dessa faktorer finns det skäl att
räkna med en fortsatt mycket god tillväxt i kon-
sumtionen under prognosperioden. Hushållens
konsumtionsutgifter beräknas öka med ca 4 % i
år (bortsett från effekten av kyrkans överföring
till hushållssektorn, se nedan och fördjupnings-
rutan i kapitel 1) och med mellan ZVi % och 3 %
nästa år.

Den gynnsamma utvecklingen på arbetsmark-
naden under senare år är troligen en viktig för-
klaring till den optimism som kommer till ut-
tryck i Statistiska centralbyråns undersökningar
av hushållens inköpsplaner. Enligt denna enkät
ligger hushållens förväntningar om den egna
ekonomin kvar på den mycket höga nivå som
nåddes i början av förra året. Förväntningarna
om arbetslösheten och den svenska ekonomin
förbättrades snabbt under 1999, och under andra
halvåret låg dessa tillförsiktsindikatorer kvar på
nivåer som är mycket höga i en historisk jämfö-
relse. Den goda sysselsättningsutveckling som
förutses för innevarande år kan antas bidra till en
fortsatt hög tillförsikt bland hushållen. De för-
bättrade förhållandena på arbetsmarknaden bi-
drar naturligtvis också till den väntade goda dis-
ponibelinkomstutvecklingen under innevarande

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

och kommande år (se föregående avsnitt och di-
agram 9.1), och därigenom till en fortsatt stark
konsumtion under prognosperioden.

säkerhetsmarginal vid förändringar i tillgångspri-
serna, ökat från 30 % till 60 %.

Diagram 9.1 Hushållens disponibla inkomst och konsum-
tionsutgifter

Miljarder kronor, fasta priser referensår 1998

Anm: För 1980-1992 har disponibel inkomst enligt gamla nationalräkenskaperna
länkats samman med disponibel inkomst enligt nuvarande nationalräkenskaper.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Diagram 9.2 Hushallens förmögenhetskvot

Förmögenhet i förhållande till disponibel inkomst, procent

400

350

300

250

200

150

100

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98

Anm: Värden för 1998 och 1999 är uppskattningar.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

En bedömning av konsumtionens och sparandets
utveckling måste också beakta den ytterligt star-
ka förmögenhetstillväxten under senare tid. Un-
der den senaste tvåårsperioden har småhuspri-
serna ökat med 15 %. Under förra året fortsatte
också hushållens finansiella tillgångar att öka
kraftigt i värde, framför allt tack vare den mycket
goda kursutvecklingen på Stockholmsbörsen
under det sista kvartalet. Finansräkenskapema
för fjärde kvartalet är ännu inte tillgängliga, men
en uppskattning ger vid handen att hushållens
förmögenhet i aktier och andelar under förra året
steg med över 50 %, övriga finansiella tillgångar
med 5-10% och skulderna med knappt 10%.
Den finansiella nettoförmögenheten inklusive
utländska aktier skulle därmed ha stigit med
drygt 30 %, eller över 400 miljarder kronor, un-
der 1999. Som framgår av diagram 9.2 motsvara-
de de reala tillgångarna ca 160 %, aktier och an-
delar ca 130 % och övriga finansiella
nettotillgångar ca 60 % av den disponibla in-
komsten 1999. Jämfört med de år under andra
hälften av 1980-talet då tillväxten i konsumtion
och förmögenhet var som starkast har hushållens
tillgångar förändrats både till storlek och sam-
mansättning. Aktiernas andel av förmögenheten
har ökat från 20% år 1986 till nästan 40% år
1999 medan de reala tillgångarnas andel har
minskat från ca 65 % till ca 45 %. Andelen finan-
siella nettotillgångar exklusive aktier (men inklu-
sive försäkringssparande) är alltså ungefär den-
samma, men uttryckt som andel av disponibel
inkomst har dessa tillgångar, som kan ses som en

Den senaste tidens förmögenhetstillväxt, framför
allt beträffande aktier, är mycket stor i historisk
jämförelse, och det är svårt att använda tidigare
observerade ekonomiska samband för att bedö-
ma storleken av effekterna på hushållens kon-
sumtion. Även om tillgångarna inte förväntas
öka i värde lika fort framöver kan den senaste ti-
dens stora förmögenhetsökningar påverka hus-
hållens konsumtionstillväxt på flera sätt. I den
mån hushållen uppfattar effekten av stigande
börskurser och huspriser som en varaktig ökning
av förmögenheten, kan de anpassa sin långsiktiga
konsumtionsnivå till detta större utrymme.
Detta innebär att förmögenhetsökningens effekt
på konsumtionen fördelas över en längre period.
Det finns dock sannolikt också vissa aktieägande
hushåll som placerar sina medel på kort sikt, an-
vänder avkastningen till konsumtion och därmed
uppvisar ett konsumtionsförlopp som är mer
känsligt för kortsiktiga variationer i tillgångspri-
serna. Värdeförändringar för aktier och bostäder
bör också påverka den allmänna ekonomiska
framtidstron, och därmed förväntningarna om
framtida inkomster och konsumtionsutrymme,
även hos de hushåll som inte själva äger sådana
tillgångar.

Det finns flera faktorer som talar för en viss
försiktighet i bedömningen av konsumtionsut-
vecklingen. Även om aktieägandet snabbt blivit
mer spritt bland hushållen torde stora delar av
förmögenhetsökningen tillfalla hushåll som re-
dan har stora förmögenheter och inkomster.
Dessa hushåll kan väntas konsumera en relativt
liten del av en förmögenhetsökning. Den senaste
tidens diskussioner om eventuella övervärdering-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

ar av aktier kan också göra att hushållen betrak-
tar en del av uppgången som en temporär för-
mögenhetsökning och inte anpassar sin kon-
sumtion fullt ut. Vidare är husprisökningarna
mycket ojämnt fördelade över landet.

Hushållen kan omsätta förmögenhetsökning-
ar i likvida medel genom att använda dem som
säkerhet för lån eller genom att realisera dem.
Som nämndes ovan ökade hushållens skulder
med uppskattningsvis knappt 10% under 1999.
Enligt Riksbankens finansmarknadsstatistik
ökade den totala utlåningen till hushållen under
det senaste året med ca 70 miljarder kronor. Ut-
låningen från andra kreditmarknadsföretag än
banker och bostadsinstitut, som i stor utsträck-
ning kan antas vara direkt knuten till konsum-
tion, var 3,8 miljarder kronor (15 %) större i ja-
nuari i år än ett år tidigare. Som illustration av
beloppens storleksordning under 1999 kan näm-
nas att skillnaden mellan konsumtionsutgifterna
och den disponibla inkomsten, 11 miljarder kro-
nor, motsvarar ca 15 % av hushållens ökade
upplåning.

Diagram 9.3 Hushållens sparande och skuldsättning

Sparande i förhållande till
disponibel inkomst, procent

Bruttoskuld i förhållande till
disponibel inkomst, procent

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Hushållens realiseringar av fastigheter och aktier
torde också ha varit stora under 1999. Antalet
sålda småhus ökade med 15% från 1998 till
1999. När det gäller realiseringar av finansiella
tillgångar är statistik för hela 1999 ännu inte till-
gänglig. I nationalräkenskapstermer utgör reali-
seringar av aktier och fastigheter enbart omför-
delningar mellan olika tillgångsslag, och de
registreras således inte i den disponibla inkoms-
ten. Skatten på eventuella realisationsvinster be-
lastar däremot inkomsten, varför tolkningen av
nationalräkenskapernas disponibelinkomstbe-
grepp i relation till konsumtionen försvåras när
realisationsvinsterna är stora och varierar kraftigt

mellan åren. Detta bör beaktas vid tolkning av
den relativt låga nettosparkvoten (diagram 9.3)
även om det inte är klart hur stor del av kassaflö-
det från realiseringarna som placeras om i finan-
siella eller reala tillgångar och hur stor del som
används till konsumtion.

Vid bedömningen av sparkvoten bör också
noteras att den kraftigaste konsumtionsökningen
förra året skedde inom varugrupper som helt el-
ler delvis kan betraktas som investeringar i eko-
nomisk mening. Bilinköpen växte med mer än
30 % och konsumtionen av övriga kapitalvaror
som t.ex. möbler, vitvaror och tele- och dato-
rutrustning växte med över 10%. Tillsammans
med övriga sällanköpsvaror svarade dessa va-
rugrupper för mer än hälften av hushållens totala
konsumtionsökning förra året. Under progno-
sperioden förutses en viss dämpning i behovet av
att ersätta förslitna kapitalvaror, men konsum-
tionen av dessa varor väntas ändå bli hög. Det är
dock inte bara sällanköpsvarukonsumtionen som
växer snabbt. Konsumtionen av tjänster
(exklusive boende) växte med 3,5 % och svarade
för en femtedel av ökningen 1999. Det kan också
vara värt att notera att konsumtionen av utrust-
ning och tjänster inom dator- och telefoniområ-
det ökade med nästan 20 % och därmed lämnade
ett nästan lika stort bidrag till konsumtionstill-
växten som gruppen dagligvaror i vid mening
(inklusive varor som t.ex. bensin, alkohol och
tobak).

Diagram 9.3 illustrerar också skuldsättningen i
hushållen. Vid utgången av 1998 låg skulderna i
nivå med den disponibla inkomsten, och under
1999 har skulderna fortsatt att växa snabbare än
inkomsten. Hushållssektorns skuldsättning är
emellertid betydligt lägre och den finansiella
ställningen mer solid än i slutet av 1980-talet och
början av 1990-talet. På lite längre sikt gör dock
den relativt låga sparkvoten hushållen mer käns-
liga t.ex. för nedgångar i tillgångspriserna.

Sammantaget bedöms förutsättningarna för en
fortsatt stark konsumtionsökning vara gynn-
samma. Den väntade goda utvecklingen av sys-
selsättningen och den disponibla inkomsten samt
den mycket starka förmögenhetsställningen talar
för att hushållens konsumtionsutgifter kommer
att växa mycket starkt i år. Även under nästa år
väntas en stor men något svagare konsumtions-
ökning. Under 2000 beräknas hushållens kon-
sumtionsutgifter öka med ca 4,0 % bortsett från
effekten av överföringen av Svenska kyrkan till
hushållssektorn. Under 2001 väntas en tillväxt på
ca 2,7 %. Överföringen av Svenska kyrkan till

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

hushållssektorn i nationalräkenskaperna fr.o.m.
år 2000 ger en engångseffekt på ca 1 procenten-
het på årets tillväxttal. Om denna effekt inte ren-
sas bort väntas tillväxten för hushållens konsum-
tionsutgifter i år således bli 5,0 %. (Se vidare
fördjupningsrutan i kapitel 1.) Förmögenhetsut-
vecklingen och dess effekter på konsumtionen
utgör osäkerhetsmoment i analysen. Prognosen
bygger på antagandet att tillgångspriserna under
de närmaste åren inte ökar i samma takt som un-
der 1999 utan utvecklas i takt med den dispo-
nibla inkomsten. Förmögenhetsutvecklingens
betydelse för konsumtionstillväxten kan också
ha underskattats. Å andra sidan kan eventuella
minskningar i tillgångspriserna få negativa ef-
fekter på konsumtionen. Den eventuella överfö-
ring av offentliga överskott till hushållen under
2001 som diskuterats i avsnitt 9.1 utgör också en
osäkerhet i prognosen.

Även för åren närmast efter 2001 ger hushål-
lens solida förmögenhetsställning, realinkom-
stutvecklingen och de starka offentliga finanser-
na stöd för en prognos om fortsatt god tillväxt i
hushållskonsumtionen. I diagram 9.1 och 9.3 il-
lustreras utvecklingen för den disponibla in-
komsten resp, sparkvoten med och utan de be-
räkningstekniska överföringar av offentliga
överskott till hushållssektorn som nämnts i av-
snitt 9.1. Även om det inte är klart i hur stor ut-
sträckning och i vilken form dessa väntade över-
skott i de offentliga finanserna kommer
hushållen till godo förutsätter den aktuella kon-
sumtionsprognosen för åren 2002 och 2003 att
sparkvoten stiger något under dessa år. I ett läng-
re perspektiv är det i alla händelser rimligt att
räkna med en något lägre genomsnittlig kon-
sumtionstillväxt än de mycket stora ökningar
som förutses för 2000-2001. I takt med en mer
dämpad sysselsättningsutveckling under år 2002
och 2003 väntas något lägre tillväxttal även för
hushållens konsumtion, och konsumtionsutgif-
terna förutses växa med 2 % per år i genomsnitt.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

10 Bruttoinvesteringar

Bruttoinvesteringarna väntas stiga kraftigt de
närmaste åren även om ökningstakten dämpas
jämfört med förra året.

Den starka exportutvecklingen under perio-
den väntas resultera i ett stigande resursutnytt-
jande inom industrin, vilket tillsammans med en
god lönsamhet medför en stigande investerings-
aktivitet inom denna sektor. I övriga delar av nä-
ringslivet avtar investeringstillväxten gradvis
jämfört med åren innan. Den höga nivån på in-
vesteringarna inom framför allt den privata
tjänstesektorn medför ändå att produktionska-
paciteten byggs ut i stor omfattning.

Bostadsbyggandet förväntas fortsätta öka i
god takt framöver. Minskande vakanstal och en
god lönsamhet i nyproduktion i landets tillväx-
tregioner medför en viss återhämtning av bo-
stadsproduktionen. Vissa utbudsrestriktioner
dämpar uppgången.

De offentliga myndigheternas investeringar
steg tillfälligt förra året. I år beräknas myndig-
heternas investeringar minska något till följd av
lägre investeringsvolymer inom Banverket. Oka-
de väginvesteringar under nästa år medför att in-
vesteringarna åter växer.

övrigt näringsliv, närmare bestämt som investe-
ringar i hushållstjänsteverksamhet. Förändring-
arna påverkar inte den totala investeringsökning-
en för år 2000, men innebär att tillväxttalet i
övrigt näringsliv höjs med 0,5 procentenheter
samtidigt som det minskar med närmare 2 pro-
centenheter i de offentliga myndigheterna.

För åren 2002-2003 görs ingen konjunktur-
bedömning. Till följd av utbudsrestriktioner på
arbetsmarknaden bedöms BNP-tillväxten under
dessa år närma sig en långsiktigt normal till-
växttakt. Investeringstillväxten påverkas i stor
utsträckning av produktionstillväxten i den totala
ekonomin. Den lägre BNP-tillväxten leder där-
för till att investeringstillväxten under 2002-2003
avtar jämfört med utvecklingen de närmaste
åren. Bostadsproduktionen förutses dock öka
markant även i ett medelfristigt perspektiv och
därmed närma sig en långsiktig jämviktsnivå.

Tabell 10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder

kronor Ärlig procentuell volymförändring

	1999	1999	2000	2001	2002	2003
Näringslivet	245,9	7,6	5,«	5,1	2,6	1,7
Industri	74,7	0,6	5,2	6,9	2,8	1,9
Övrigt
näringsliv	171,1	11,0	6,1	4,4	2,5	1,6
Bostäder	32,0	18,8	10,5	11,1	12,0	12,0
Nybyggnad	16,1	21,8	14,0	14,0	-	-
Ombyggnad	15,9	16,1	7,0	8,0	-	-
Offentliga
myndigheter	49,1	4,7	-2.6	3,0	2,6	2.7
Totalt	326,9	8,1	5,0	5,4	3,6	3,0
därav maskiner	172,0	11,5	4,9	4,9	2,7	1,9
byggnader	112,3	3,8	5,1	6,4	5,1	5,0
övrigt	42,7	6,8	4,9	5,3	3,1	2,1

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Diagram 10.1 Investeringar som andel av BNP

Löpande priser, procent

I investeringsberäkningama har hänsyn tagits till
att svenska kyrkan från och med i år skiljs från
staten. Svenska kyrkans investeringar redovisas
därför som offentliga myndigheters investeringar
t.o.m. år 1999 men därefter som investeringar i

10.1 Näringslivets investeringar

Investeringar i industrin

Industrins investeringar var förra året i stort sett
oförändrade, trots det relativt sett svaga efterfrå-
geläget under större delen av året samt fallande
vinstmarginaler. Oförändrade investeringsvoly-
mer innebar ändå att industrin fortsatte bygga ut
kapaciteten i stor omfattning.

Mot slutet av 1999 och i början av innevarande
år förbättrades konjunkturläget inom industrin.
Den gynnsamma exportutvecklingen och den
fortsatt starka efterfrågan på hemmamarknaden
förutses innebära att industriproduktionen i år
ökar med omkring 6 %, vilket ställer krav på en
betydande kapacitetsutbyggnad under året. En-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA l

ligt Statistiska centralbyråns investeringsenkät
från februari planerar dock företagen för i stort
sett oförändrade investeringsvolymer.

Vid en snabb konjunkturuppgång har det
dock tidigare funnits en tendens hos industrifö-
retagen att underskatta investeringsutvecklingen
i sina enkätsvar. Det finns för närvarande ingen
statistik över kapacitetsutnyttjandet men genom
att studera kapitalkvoten, dvs. förhållandet mel-
lan kapitalstock och produktion, erhålls ett alter-
nativt mått på utnyttjandegraden. Kapitalkvoten
är i utgångsläget låg, vilket indikerar ett relativt
högt kapacitetsutnyttjande inom industrin. Mot
bakgrund av den låga kapitalkvoten och hur in-
dustriföretagen tidigare bedömt investeringsut-
vecklingen vid andra liknande konjunkturfaser,
bedöms därför investeringarna öka med 5 % i år.
Även med en sådan volymökning beräknas ka-
pitalkvoten bli fortsatt låg. Kapitalkvoten i
svensk industri verkar dock ha etablerats på en
lägre nivå de senaste åren utan att flaskhalsar har
uppstått. Detta kan sannolikt förklaras av den
pågående strukturomvandlingen mot en mer
kunskapsintensiv produktion där kapitalintensi-
teten är relativt låg.

gällande under nästa år. Med viss eftersläpning
bör detta leda till betydligt högre investeringar
inom skogsindustrin. Beslut om investeringar i
nya anläggningar har dock ännu inte tillkännagi-
vits.

Diagram 10.2 Kapitalkvoten i industrin

Anm: Kapitalkvoten definieras som kvoten mellan kapitalstocken och
förädlingsvärdet inom industrin, uttryckt i 1998 års priser.

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Investeringar i övrigt näringsliv

Investeringarna i övrigt näringsliv fortsatte att
öka mycket kraftigt förra året. En del av ökning-
en kan dock förklaras av tillfälliga faktorer såsom
ett stort omslag för fartygs- och flygplansinves-
teringar. Frånräknat investeringarna i transport-
sektorn steg investeringarna i övrigt näringsliv
med drygt 6 % år 1999. Kraftiga volymökningar
noterades i sektorer som till en del investerade i
samband med omställningsarbetet inför millen-
nieskiftet. Det gäller bl.a. finansiell verksamhet
och företagstjänster.

Konjunkturläget var mycket starkt inom stora
delar av övrigt näringsliv under förra året. I den
privata tjänstesektorn steg produktionen med
knappt 5 % samtidigt som sysselsättningen öka-
de med nästan 70 000 personer. Uppgången för-
klaras framför allt av den starka tillväxten av den
inhemska efterfrågan. Resursutnyttjandet steg
också under året och vakansgraden på kommer-
siella fastigheter i storstadsområdena sjönk till
den lägsta nivån på tio år, samtidigt som fastig-
hetspriserna för riket som helhet steg med 4 %.
Under perioden 1996-1999 har fastighetspriser-
na därmed ökat med drygt 20 % .

Nästa år väntas den fortsatt goda industrikon-
junkturen resultera i ett stigande kapacitetsut-
nyttjande och industrins investeringar ökar med
7 %, vilket främst beror på större investeringar i
den kapitalintensiva skogsindustrin. Det finns
visserligen en betydande osäkerhet som omger
utbyggnadsplanerna för basindustrin men den
internationella återhämtningen i sektorn bedöms
leda till globalt sett väsentligt högre priser och
därmed högre vinstmarginaler, vilket förbättrar
förutsättningarna för en investeringsökning. Ka-
pacitetsrestriktioner förväntas också göra sig

Diagram 10.3 Fastighetsprisstatistik

Index 1981=100

Det mycket starka konjunkturläget inom tjänste-
sektorn förutses bestå även under innevarande
år, vilket bidrar till en fortsatt investeringsexpan-
sion. Innevarande år väntas också en markant in-
vesteringsuppgång inom fastighetsverksamhet
och varuhandel.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

De flesta ledande indikatorer tyder också på
en betydande investeringsökning framöver. Or-
derläget har förbättrats för såväl arkitekter som
byggkonsulter. En något mer dämpad bild av in-
vesteringsutvecklingen framkommer dock i Sta-
tistiska centralbyråns investeringsenkät från feb-
ruari. Detta kan sannolikt förklaras av att nivån
på investeringarna i vissa tjänstebranscher är så
hög att även oförändrade investeringsvolymer
innebär en betydande kapacitetsutbyggnad.

I övriga sektorer inom övrigt näringsliv varie-
rar konjunkturläget. Medan en markant kon-
junkturåterhämtning i byggindustrin har innebu-
rit en snabb investeringsökning inom denna
sektor, har en svag efterfrågetillväxt samt relativt
låga vinstmarginaler lett till minskande investe-
ringar i såväl energisektorn som i skogsbruket.
Under innevarande år väntas dock en gradvis
förbättring av skogskonjunkturen. Sammantaget
bedöms investeringarna i övrigt näringsliv öka
med knappt 6 % under år 2000. Överföringen av
Svenska kyrkans investeringar till hushållssek-
torn i nationalräkenskaperna fr.o.m. 2000, ger en
engångseffekt på en halv procentenhet på årets
tillväxttal.

År 2001 väntas investeringstillväxten i övrigt
näringsliv avta något till följd av en mer dämpad
efterfrågeutveckling från hushållen. Dessutom
bör den höga investeringsnivån inom framför allt
den privata tjänstesektorn medföra en totalt sett
lägre ökningstakt trots en fortsatt god produk-
tionsutveckling. En hög efterfrågan på nya loka-
ler väntas innebära att fastighetsinvesteringar
även nästa år ökar i snabb takt.

Osäkerheten om investeringsutvecklingen i öv-
rigt näringsliv under nästa år är stor. BNP-
tillväxten har de senaste åren varit koncentrerad
till ett fåtal expansiva områden, vilket har lett till
ett högt resursutnyttjande i några få regioner,
medan det har funnits gott om ledig kapacitet i
andra delar av landet. Om BNP-tillväxten även
fortsättningsvis sker i ett fåtal expansiva områ-
den medför det ett större behov av kapacitetsut-
byggnad än vad som förutses i denna prognos.

En annan osäker faktor i prognosen utgör in-
vesteringarna i bredbandsteknik som skulle kun-
na leda till högre investeringar i telekommunika-
tionssektorn än vad som antas i denna prognos.
Regeringen har föreslagit att sammanlagt 8,3
miljarder kronor avsätts som stöd till en utbygg-
nad av bredbandsteknik under åren 2000-2004.
Investeringarna i telekommunikationssektorn
har dock ökat mycket kraftigt sedan 1994, vilket
främst förklaras av uppbyggnaden av de mobila
telefonsystemen. Expansionen för dessa system
bedöms avta de närmaste åren, vilket i viss ut-
sträckning förutses dämpa tillväxttakten för in-
vesteringar i telekommunikation.

Tabell 10.2 Övriga näringslivets investeringar

	Miljarder kronor 1999	Årlig procentuell förändring
	Miljarder kronor 1999	1998	1999	2000	2001
Jordbruk och skogsbruk	8,2	1,6	-7,1	3.8	4,0
Energi och vattenverk	14,3	3,0	-6,2	4.0	1.8
Byggnadsindustri	10,2	26,3	22,7	7,1	4,2
Handel	26,0	30,2	-0,9	7,4	4,5
Finansiell verksamhet	8,4	24,7	13,5	0,7	3,9
Företagstjänsteverksamhet	28,8	25,7	14,0	6.0	4,0
Hushållsverksamhet	10,1	11,6	9,7	14,8	3,8
Fastighetsverksamhet	15,5	6,1	1,6	7,4	6,9
Övrig tjänsteverksamhet	49,7	4,3	28,9	5,0	4,9
därav transport	27,5	1,7	53,5	2,5	2,8
post och tele	14,6	4,5	6,3	9,6	10,2
Summa	171,1	13,6	11,0	6,1	4,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

10.2 Bostäder

Enligt Statistiska centralbyrån steg antalet på-
började bostäder till 15 000 förra året, vilket är en
ökning med 25 % jämfört med året innan. Hälf-
ten av antalet påbörjade bostäder ligger i stor-
stadsregionerna. Trots den kraftiga uppgången
låg bostadsproduktionen ändå kvar på en histo-
riskt sett mycket låg nivå. Förutsättningarna är
goda för en viss återhämtning av bostadsbyggan-
det de närmaste åren. Hushållens disponibelin-
komster väntas stiga kraftigt samtidigt som ar-
betsmarknadsläget förbättras ytterligare.
Räntenivån är dessutom betydligt lägre än under
andra hälften av 1990-talet.

Det finns dock en del oroande tecken på att
återhämtningen går långsamt. Antalet påbörjade
bostäder var svagt i slutet av förra året och or-
deringången till småhusfabrikanterna stagnerade.
Andra fundamentala faktorer liksom de flesta
kortsiktsindikatorer talar emellertid för att bo-
stadsbyggandet fortsätter att växa framöver.

De senaste årens kraftiga prisuppgång på små-
hus har inneburit att priserna på andrahands-
marknaden nu med råge överstiger nyproduk-
tionskostnaden i de expansiva områdena av
landet. I stora delar av Stockholmsområdet ligger

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

denna prisrelation på närmare 2. Vakansgraden,
dvs. andelen outhyrda lägenheter i förhållande
till beståndet, har för riket som helhet minskat
från 5,1 % i september 1998 till 4,4 % i septem-
ber förra året. I tillväxtregionerna Storstockholm
och Storgöteborg uppgick vakansgraden till
mycket låga 0,4 % respektive 1,4 %. Om bo-
stadsbrist skall kunna undvikas måste således
produktionen av bostäder i dessa områden ta fart
framöver.

Enligt Konjunkturinstitutets senaste byggba-
rometer från februari förväntas bostadsbyggan-
det öka i stor omfattning under andra kvartalet i
år. Den mycket starka orderingången till arki-
tektföretagen förebådar också en högre bostads-
produktion. Enligt Boverkets långtidsbedöm-
ning skulle det behöva byggas 25 000-30 000
bostäder årligen för att svara mot den långsiktiga
efterfrågan. I ett kortfristigt perspektiv finns det
dock skäl att räkna med en betydligt lägre ny-
byggnation. Vissa utbudsrestriktioner begränsar
bostadsbyggandet. För småhusproduktionen ut-
gör exempelvis bristen på planerad tomtmark ett
viktigt hinder för en ökad produktion. Andra
hinder i det korta perspektivet är att det finns en
viss brist på byggnadsarbetare i tillväxtområdena
och att lönsamheten i nyproduktionen av hyres-
rätter är relativt låg. Sammantaget beräknas an-
talet påbörjade lägenheter öka från 15 000 förra
året till 18 000 i år för att sedan stiga till 21 000
under år 2001. Det i vårpropositionen föreslagna
temporära investeringsbidraget för byggande av
studentbostäder bidrar till uppgången.

I ett medelfristigt perspektiv bedöms antalet
påbörjade lägenheter närma sig en långsiktig
jämviktsnivå och därmed uppgå till 26 000 år
2003.

Antalet påbörjade ombyggnader av flerbostadshus
steg från 17 000 år 1998 till 21 000 förra året vil-
ket motsvarar en ökning på ca 25 %. Ombygg-
nationen av egnahem steg emellertid i mindre
omfattning men för denna kategori ligger inves-
teringsnivån på en betydligt högre nivå i ut-
gångsläget.

Det finns få indikatorer för ombyggnadsverk-
samheten. Enhgt Boverket uppgår det långsiktiga
behovet av ombyggnader till mellan 30 000 och
35 000 lägenheter per år. Svårigheten att efter en
ombyggnad höja hyrorna i tillräcklig omfattning
har lett till att renoveringar skjutits på framtiden.
Lönsamheten har tidigare också varit mycket då-
lig hos de allmännyttiga bolagen men de senaste
årens räntenedgång, liksom fallande vakanser,
har inneburit en stärkt finansiell situation. Mot
bakgrund av det låga förväntade bostadsbyggan-
det bör andelen outhyrda lägenheter fortsätta
minska, vilket tillsammans med hushållssektorns
stärkta ekonomiska situation bör leda till att an-
talet ombyggnationer närmar sig mer långsiktigt
hållbara nivåer. Antalet påbörjade ombyggnader
av flerbostadshus bedöms stiga från 21 000 förra
året till omkring 25 000 nästa år.

Diagram 10.4 Antal outhyrda respektive påbörjade
lägenheter

Tusental

Anm: Antalet outhyrda lägenheter i allmännyttan per 1 mars 1976-1998. För 1999 avser
uppgiften 1 september. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och
småhus.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

10.3 Lager

Efter en till stora delar ofrivillig lageruppbygg-
nad under 1998 anpassades successivt lagren till
produktionsnivån under förra året. Sammantaget
gav lagerinvesteringarna ett negativt bidrag till
BNP-tillväxten på motsvarande 0,5 % av BNP
under 1999. Anpassningen inom såväl industrin
som handeln förefaller i stort sett vara avslutad
och framöver väntas lagren växa i takt med en
ökad produktion. Lagerinvesteringarna de när-
maste åren beräknas vara av samma storleksord-
ning som förra året och är därmed tillväxt-
neutrala hela perioden fram t.o.m. 2003. Det bör
understrykas att tolkningen av lagerutvecklingen
försvåras av att primärstatistiken och utfallet en-
ligt nationalräkenskaperna delvis ger olika resul-
tat.

Under hösten 1998 försämrades industrikon-
junkturen påtagligt. Orderingången föll, pro-
duktionen minskade och lagren växte snabbt.
Under andra halvåret 1999 förbättrades utsikter-
na för industrin med en successivt ökad produk-
tion och orderingång, vilket underlättade juste-
ringen av lagren till produktionsnivån. Enligt
Konjunkturinstitutets barometer är industrifö-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

retagen för närvarande förhållandevis nöjda med
lagersituationen och förväntningar om kon-
junkturläget för de närmaste månaderna är opti-
mistiska. Lageranpassningen verkar således vara
avslutad. Det finns emellertid tecken på behov av
ytterligare lageruttag inom delar av industrin,
framför allt inom råvaruindustrin. För inneva-
rande år väntas därför en begränsad nedjustering
av dessa lager ske. Bilden för både 2000 och 2001
domineras emellertid av att industrins totala la-
ger växer i takt med en stigande produktion.

Under vintern förra året steg missnöjet med
lagren inom stora delar av handeln enligt Kon-
junkturinstitutets barometer. På samma sätt som
inom industrin sjönk missnöjet under förra året
och generellt sett förefaller ytterligare lagerned-
dragningar inom handeln inte vara nödvändiga i
dagsläget. Inom handeln med motorfordon öka-
de dock lagren mot slutet av förra året, vilket
torde förklaras av att bilar vars miljöbetingade
skatterabatter ändrades vid årsskiftet köptes och
registrerades in under fjärde kvartalet. Dessa la-
ger avvecklas inledningsvis i år. Framdeles väntas
handelns totala lagerhållning öka något i sam-
band med en tilltagande inhemsk efterfrågan.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

11 Den offentliga sektorn

Den offentliga sektorns finansiella sparande vi-
sade ett överskott på 1,9 % av BNP 1999 och i år
beräknas överskottet till 2,8 % av BNP. Den
fortsatt gynnsamma ekonomiska utvecklingen
leder till att det finansiella sparandet fortsätter att
förbättras under perioden 2001-2003. Därmed
överträffas målet om ett överskott på 2 % av
BNP. Den konsoliderade bruttoskulden under-
stiger 60 % av BNP i år och nettoskulden vänds
till en positiv finansiell nettoställning 2002.

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn

Finansiellt sparande

År 1999 uppgick den offentliga sektorns finansi-
ella sparande enligt nationalräkenskaperna till ca
37 miljarder kronor eller 1,9 % av BNP. Det är
en oförändrad nivå jämfört med 1998. Emellertid
drogs det redovisade finansiella sparandet 1998
upp med ca 17 miljarder kronor, eller 0,9 % av

BNP, till följd av att bolagiseringen av AP-
fondens fastigheter bokförs som försäljning av
fastigheter i nationalräkenskaperna och därmed
tillgodoräknas det finansiella sparandet. Justerat
för detta förstärktes sparandet med 1 % av BNP
mellan 1998 och 1999. Denna underliggande
förbättring beror både på ökade skatteinkomster
och minskade utgifter som andel av BNP.

I år beräknas det finansiella sparandet uppgå
till 2,8 % av BNP. Vid hittills beslutade och före-
slagna regler väntas det finansiella sparandet som
andel av BNP förstärkas till 3,2 % år 2001 för att
därefter öka till 3,6 % år 2002 och till 4,5 % år
2003, se tabell 11.1.

Förbättringen av de offentliga finanserna un-
der prognosperioden sker under det att både in-
komster och utgifter minskar som andel av BNP.
Från och med innevarande år reduceras den of-
fentliga sektorns omslutning med 0,5 % av BNP
till följd av att kyrkan skiljs från staten. Ränteut-
gifterna minskar nominellt till följd av att
statsskulden sjunker. Även inkomsterna av rän-
tor och utdelningar faller eftersom de finansiella

Tabell 11.1 Den offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor, löpande priser

	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomster	1187,8	1210,0	1243,8	1292,2	1342,9
procent av BNP	60,2	58,1	56,7	56,6	56,6
Skatter och avgifter	1043,2	1066,4	1106,3	1153,8	1199,4
procent av BNP	52,9	51,2	50,4	50,6	50,6
Kapitalinkomster	70,2	68.1	59,5	58,0	60,6
övriga inkomster	74,3	75,6	78,0	80,4	82,9
Utgifter	1150,8	1151,1	1172,6	1210,7	1236,6
procent av BNP	58,4	55,3	53,4	53,1	52,2
Transfereringar	463,8	464,8	473,4	485,4	492,3
Konsumtion och investeringar	581,6	599,4	622,1	648,1	672,8
Ränteutgifter	105,4	86,9	77,1	77,2	71,5
Finansiellt sparande före överföring	36,9	58,9	71,2	81,5	106,3
procent av BNP	1.9	2.8	3,2	3,6	4.5
Beräkningsteknisk överföring	-	-	27,3	35,9	58,9
procent av BNP	-	-	1,2	1.6	2,5
Finansiellt sparande efter överföring	36,9	58,9	43,9	45,6	47,4
procent av BNP	1,9	2.8	2,0	2,0	2,0
Finansiell ställning
Nettoskuld	224,1	72,7	13,5	-39,1	-90,5
procent av BNP	11,4	3,5	0,6	-7,7	-3,8
Konsoliderad bruttoskuld¹	1292,3	1198,9	1152,9	1130,2	1124,3
procent av BNP	65,5	57,6	52,5	49,5	47,4

Anm: Till följd av att kyrkans skiljs från staten reduceras inkomster och utgifter med 0,5 % av BNP fr.o.m. år 2000.
'Den konsoliderade skulden är definierad enligt EU:S konvergenskriterier (Maastricht).

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

tillgångarna minskar, främst genom AP-fondens
överföringar till staten, men även till följd av för-
säljningar av aktier i statliga bolag. Intäkterna
från dessa försäljningar inkluderas inte i det fi-
nansiella sparandet. Däremot reduceras den of-
fentliga bruttoskulden och ränteutgifterna när
försäljningsinkomsterna används till amortering-
ar av statsskulden.

Det finansiella sparandet överträffar budget-
målet om ett överskott på 2 % av BNP under
hela prognosperioden. Det överskjutande över-
skottet antas i kalkylen för perioden 2001-2003
beräkningstekniskt överföras till hushållssektorn.
Med hänsyn till osäkerheten om den ekonomiska
utvecklingen avser regeringen att i höstens bud-
getproposition återkomma om hur överskottet
ska disponeras. Statens ränteutgifter, statsskul-
den och den offentliga sektorns finansiella ställ-
ning är beräknade på ett finansiellt sparande som
överensstämmer med budgetmålet.

Den finansiella ställningen

Det finansiella sparandet är resultatet av alla
transaktioner som påverkar den finansiella netto-
förmögenheten. Finansiella transaktioner, som
köp och försäljning av aktier och andra finansi-
ella tillgångar, påverkar således inte det finansiella
sparandet. Detsamma gäller värdeförändringar på
tillgångar och skulder. Den offentliga brutto-
skulden påverkas däremot av anskaffning och
försäljning av finansiella tillgångar samt värde-
förändringar.

Den offentliga sektorns konsoliderade brutto-
skuld, definierad enligt de s.k. Maastrichtkriteri-
erna, motsvarade 65,5 % av BNP vid utgången av
1999. Genom de finansiella överskotten och för-
säljningar av statens aktieinnehav sjunker skul-
den och beräknas understiga 60 % av BNP redan
i år. Den konsoliderade bruttoskulden reduceras
även av att det som ett led i ålderspensions-
reformen sker en betydande engångsöverföring
under år 2001 av tillgångar från AP-fonden till
staten för amortering av statsskulden.

Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld,
dvs. skulder minus samtliga finansiella tillgångar,
är väsentligt lägre än den konsoliderade brutto-
skulden. Detta beror huvudsakligen på att AP-
fonden har betydande finansiella tillgångar vid
sidan av statsobligationer. Även staten och den
kommunala sektorn har finansiella tillgångar i
form av t.ex. aktier och utlåning. Nettoskulden
sjunker genom överskotten i det finansiella spa-
randet och påverkas också av de värdeföränd-
ringar som sker på den offentliga sektorns inne-

hav av aktier och obligationer. Planerade
försäljningar av statliga icke börsnoterade aktier
reducerar nettoskulden på grund av att det bok-
förda värdet av dessa aktier är lägre än det mark-
nadsvärde som framkommer vid försäljning.
Skillnaden mellan det bokförda värdet och för-
säljningsinkomsterna redovisas i national- och
finansräkenskaperna som värdeförändring, vilket
inte påverkar det finansiella sparandet. Netto-
skulden, som uppskattas till 11,4 % av BNP vid
utgången av 1999, vänds till en positiv finansiell
ställning 2002. Det innebär att den offentliga
sektorns finansiella tillgångar överskrider skul-
derna.

Jämförelse med budgetpropositionen för 2000
Den offentliga sektorns finansiella sparande 1999
blev ca 3 miljarder kronor bättre än vad som be-
räknades i budgetpropositionen för 2000. Både
inkomster och utgifter blev högre än väntat.
BNP har justerats upp för prognosperioden, vil-
ket medför högre skatteinkomster jämfört med
budgetpropositionen. Även utgifterna väntas bli
högre. Sammantaget har det finansiella sparandet
reviderats upp med 17 miljarder kronor 2000,
med 28 miljarder kronor 2001 och med 17 mil-
jarder kronor 2002 jämfört med prognosen i
budgetpropositionen. Det innebär en motsva-
rande höjning av den beräkningstekniska över-
föringen, som i budgetpropositionen beräknades
till nära noll för 2001.

Den konsoliderade bruttoskulden har justerats
upp med 25,6 miljarder kronor 1998 till följd av
att redovisningen bättre anpassats till EU:s reg-
ler. Denna nivåhöjning av skulden balanserades
tillfälligt 1999 av att AP-fonden ökade sitt inne-
hav av statsskuldsväxlar, som avräknas mot
statsskulden vid redovisningen av den konsolide-
rade skulden. Därigenom har skulden justerats
upp med endast 3 miljarder kronor 1999 jämfört
med budgetpropositionen. För 2000 och åren
därefter slår den ändrade redovisningen igenom
så att den konsoliderade skulden nu beräknas
ligga på samma nivå som i budgetpropositionen,
trots uppjusteringen av det finansiella sparandet
2000. För åren därefter är skulden nu, liksom i
budgetpropositionen, beräknad med ett finansi-
ellt sparande på 2 % av BNP.

Skatter och avgifter

I nationalräkenskaperna redovisas skatterna i hu-
vudsak när skattskyldigheten uppstår och inte
som i statsbudgeten när skatten betalas. Periodi-
seringen av inkomstskatterna är dock ofullstän-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

dig i det att redovisningen avviker från de slutligt
fastställda skatterna. Därtill kommer att den del
av mervärdesskatten och tullinkomsterna, som
ingår som en del av EU-avgiften, inte redovisas i
den offentliga sektorn utan bokförs som en skatt
till utlandet. De totala skatterna är således större
än den offentliga sektorns skatteinkomster.

De totala skatteinkomsterna har stigit kraftigt
de senaste åren och uppgick 1999 till 53,5 % av
BNP (skattekvoten), se tabell 11.2. I år har in-
komstskatten för hushåll sänkts med ca 12 mil-
jarder kronor genom en skattereduktion för en
fjärdedel av den allmänna pensionsavgiften och
genom en höjning av skiktgränsen för den statli-
ga skatten med 3 600 kronor. Inkomsterna av
bolagsskatten reduceras under prognosperioden
genom en höjning av avsättningen till periodise-
ringsfonder och genom att tiden för återföring
till beskattning förlängts från 5 till 6 år. Fastig-
hetskatten på hyreshus är tillfälligt sänkt till

1,2 % av taxeringsvärdet. Energibeskattningen
har höjts för att finansiera kompetensutveckling i
företagen. Skatten har också förändrats i vissa
kommuner och landsting så att den genomsnitt-
liga kommunalskatten inklusive kyrkoskatten
ökat från 31,48% till 31,60%. Därtill kommer
att kyrkoskatten fr.o.m. år 2000, då kyrkan skiljs
från staten, ej längre räknas som en skatt utan
som en medlemsavgift, vilket sänker den redovi-
sade skattekvoten med 0,5 procentenheter.
Sammantaget sjunker skattekvoten till 51,8 % av
BNP i år.

Tabell 11.2 Skatter och avgifter

Procent av BNP

	1999	2000	2001
Hushållens direkta skatter och avgifter	22,4	21,2	20,9
Företagens direkta skatter	3,1	2,9	2,6
Arbetsgivaravgifter	14,9	14,6	14,4
Mervärdesskatt	7,2	7,5	7,4
Övriga indirekta skatter	5,8	5,6	5,7
Totala skatter och avgifter	53,5	51,8	51,0
varav till EU	0,6	0,6	0,6

Anm: Till följd av att kyrkan skiljs från staten reduceras skatterna med 0,5 % av
BNP fr.o.m. 2000.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Årets skattesänkningar slår inte igenom omedel-
bart i minskade skatteinkomster, utan successivt
under prognosperioden. Skattekvoten fortsätter
därför att minska år 2001, trots att frysningen av
taxeringsvärdena för fastigheter i prognosen - i
enlighet med gällande regler - antas upphöra och

skatten på hyreshus återställas till 1,5 % av taxe-
ringsvärdet. Detta ger tillsammans med effekten
på förmögenhetsskatten en skattehöjning på ca 8
miljarder kronor. Större delen av detta belopp
bokförs dock inte i nationalräkenskaperna förrän
år 2002. Regeringen avser att återkomma i hös-
tens budgetproposition med förslag som begrän-
sar ökningen av skatteuttaget på fastigheter.

Utgifter

Utgifterna som andel av BNP (utgiftskvoten)
uppgick till 58,5 % år 1999. Som framgår av ta-
bell 11.1 sjunker utgiftskvoten kraftigt i år och
nästa år, delvis till följd av den starka BNP-
tillväxten. I år sjunker också utgifterna i reala
termer genom att ränteutgifterna minskar till
följd av den relativt låga räntenivån och den
minskade statsskulden. Den mycket kraftiga
nedgången i ränteutgifterna mellan 1999 och
2000 beror delvis på en förändring av redovis-
ningsprincipen. Även exklusive räntor sjunker
utgifterna realt i år. Nästa år fortsätter nedgång-
en i ränteutgifterna, medan utgifter exkl. räntor
ökar något i reala termer.

Till följd av att kyrkan skiljs från staten redu-
ceras utgiftskvoten med 0,5 procentenheter och
den reala utvecklingen av utgifterna med 0,8 pro-
centenheter 2000.

Transfereringarna till hushållen, som svarar
för ca 35 % av de offentliga utgifterna, stiger nå-
got i år och nästa år, men i betydligt lägre takt än
1999. Pensionsutbetalningarna svarar för ca 20 %
av de offentliga utgifterna och stiger relativt
svagt i reala termer under prognosperioden, trots
de nu föreslagna höjningarna av pensionstillskott
och bostadstillägg. Den svaga ökningen beror på
att pensionerna, genom prisbasbeloppet, är in-
dexerade med inflationen året innan det aktuella
beräkningsåret. Eftersom inflationen förutses
stiga reduceras det reala värdet av pensionerna
för det aktuella beräkningsåret. Det motsatta
förhållandet gäller när inflationen går ned.

Det förbättrade läget på arbetsmarknaden
medför lägre kostnader för ersättningarna till ar-
betslösa. Även social- och bostadsbidragen vän-
tas minska till följd av den positiva ekonomiska
utvecklingen. Utbetalningarna från sjukförsäk-
ringen har ökat kraftigt till följd av ökad sjuk-
frånvaro och högre medelersättning per sjukdag.
Ökningstakten väntas avta i år för att sedan sta-
biliseras. Även assistansersättningen har ökat
kraftigt och fortsätter att öka i snabb takt. Barn-
bidragen har höjts i år och en ytterligare höjning
sker nästa år. Utbetalda studiebidrag och ersätt-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

ning till personer i kunskapslyftet minskade
kraftigt förra året och fortsätter att minska i år.
Det är en följd av att antalet studiestödstagare
sjunker. Nästa år stiger utbetalningarna realt med
3 % till följd av att de nuvarande studiestödsfor-
merna ersätts av ett nytt studiestödssystem
fr.o.m. 1 juli 2001. Reformen innebär bl.a. att
den generella bidragsnivån höjs, vilket ökar de
redovisade utbetalningarna i nationalräkenska-
perna.

Tabell 11.3 Den offentliga sektorns utgifter

Andel av

utgifter i Procentuell förändring i

procent fasta priser

	1999	1999	2000	2001
Summa utgifter	100,0	0.5	-2,5	-0.7
exklusive räntor	90,7	1,6	-0,9	0,3
Hushållstransfereringar	34,8	1,9	0,3	0,4
Pensioner	19,8	2,6	0,4	0,4
Sjukförsäkring m.m.	4,1	17,9	14,0	2,7
Arbetsmarknadsstöd	4,0	-8,6	-13,5	-8,0
Barnbidrag	1,5	-0,7	11,2	8,8
Studiebidrag m.m.	1,3	-9,3	-9,5	3,0
Bostadsbidrag och underhållsbidrag	0,7	-4,6	-8,9	-4,3
Assistansersättning	0,5	16,0	13,9	14,7
Socialbidrag	1,1	-3,9	-5,7	-4,3
Övrigt	1,7	2,6	-0,3	0.0
Övriga transfereringar	6,0	-1,5	-8,8	-4,8
Räntebidrag till bostäder	0,6	-32,0	-48,2	-48,9
BNI-avgiften till EU	0,8	4,9	23,7	-0,8
Total EU-a vgift	-	-2,1	9,5	7,7
Bistånd m.m.	1,1	5,6	12,2	3,8
Ränteutgifter	9.3	-9,9	-18,6	-13,2
Konsumtion	45,3	1,8	-0,7	0.6
Investeringar	4,7	2,9	-1,3	2,9

Anm: Exkl. överföring av kyrkan beräknas totala utgifter till -1,7 %, totala ut-
gifter exkl. räntor till 0,1 % och konsumtionsutgifter till 1,2 % år 2000.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Övriga transfereringar svarar för 6 % av de of-
fentliga utgifterna och består av subventioner
och andra bidrag till näringslivet och till utlandet.
Transfereringarna till näringslivet innefattar ut-
gifter för områden som arbetsmarknads-, regio-
nal- och miljöpolitik samt statligt och kommu-
nalt stöd till t.ex. bostäder och transportsektorn.
Bidragen till näringslivet minskar relativt kraftigt
under prognosperioden. Det gäller t.ex. ränte-
bidragen till bostäder, som har minskat från över
35 miljarder kronor 1993 till drygt 7 miljarder

kronor 1999. År 2001 beräknas bidragen uppgå
till endast 2 miljarder kronor. Den fortsatta
minskningen beror huvudsakligen på att bidrag
lämnas till en stegvis minskande andel av ränte-
kostnaderna.

Den BNI-baserade EU-avgiften uppgår till

11,4 miljarder kronor i år och den totala EU-
avgiften till 23,2 miljarder kronor. Skillnaden be-
står i att en del av avgiften finansieras genom
tullmedel och av mervärdesskatt. Som nämnts
ovan så bokförs denna del i nationalräkenskaper-
na som en skatt till EU och det är endast BNI-
avgiften som redovisas i den offentliga sektorn.
Den kraftiga ökningen i år av BNI-avgiften med
nära 24 % realt är till ca hälften en följd av att en
större del av den totala avgiften till EU framöver
utgörs av BNI-avgift. Även den totala avgiften
ökar starkt i år, realt med 9,5 %, delvis som följd
av att valutakurseffekter gav en tillfälligt låg av-
gift 1999. Utgifterna för bistånd ökar också
starkt i år efter den utgiftsbegränsning som gäll-
de förra året.

Den offentliga konsumtionen svarar för ca
45 % av de offentliga utgifterna och motsvarar ca
27 % av BNP. Den offentliga konsumtionen
drogs ned i samband med konsolideringen av de
offentliga finanserna, men efter ökningar 1998
och 1999 ligger den offentliga konsumtionen i
fasta priser nu drygt 2 % över 1993 års nivå. I år
sjunker konsumtionen genom att kyrkan om-
klassificeras från den offentliga sektorn till hus-
hållssektorn (se fördjupningsruta i kapitel 1).
Exklusive denna omföring beräknas konsumtio-
nen inom stat och kommun öka med sammanta-
get 1,2 % i år. För nästa år väntas en ökning med
0,6 %. Den kommunala konsumtionen stiger nå-
got mer än den statliga under prognosperioden.

Finanspolitiken

De prognoser som redovisats i tidigare avsnitt
innebär att den offentliga sektorns finanser vid
hittills beslutade och föreslagna regler fortsätter
att förbättras under kalkylperioden. Förändring-
en av det finansiella sparandet påverkas av flera
faktorer. I tabell 11.4 förklaras förändringen av
det finansiella sparandet av några viktiga fakto-
rer, som konjunkturutveckling, periodiseringar
av skatteinkomster, köp och försäljningar av fas-
tigheter samt förändringar av kapitalinkomster
och ränteutgifter. Efter beaktande av bidragen
från dessa faktorer till förändringen av det finan-
siella sparandet återstår en restpost, justerat pri-
märt sparande, som kan tolkas som en grov indi-
kator på finanspolitikens inriktning. Posten

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

omfattar inte bara effekten av de åtgärder som
föreslås i denna proposition, utan även av beslut
som fattats tidigare, men inte träder i kraft förrän
under de redovisade åren. Därutöver inräknas
effekterna av volymfaktorer i transfereringssys-
temen, vilka inte direkt beror av aktiva beslut.

Tabell 11.4 Beräkning av finanspolitikens inriktnin

Procent av BNP

	1999	2000	2001	2002	2003
Förändring av finansiellt sparande före överföring	0.0	1.0	0.4	0,3	0.9
Förklarande faktorer
Konjunkturläge inkl, förändring av skattebaser	1,6	1,1	0,3	-0,1	-0,1
Periodisering av skatteinkomster	-0,8	0,4	-0,2	0,2	0,1
Köp och försäljning av fastigheter, netto	-0,9	0,0	0,0	0,0	0,0
Kapitalinkomster och ränteutgifter, netto	0,0	0,9	0,1	0,0	0,4
Justerat primärt sparande före överföring¹	0,1	-1,3	0.3	0.3	0,5
Beräkningsteknisk överföring			-1,2	-0,3	-0,9
Justerat primärt sparande efter överföring’	0.1	-1.3	-1.0	0,0	-0,4

‘Det justerade primära sparandet visar finanspolitikens inriktning. Ett negativt
tal innebär att inriktningen är expansiv och ett positivt tal att inriktningen är
kontraktiv.

Källa: Finansdepartementet

Den komponent som hänförs till konjunkturen
beaktar såväl BNP-utvecklingen som de vikti-
gaste skattebasernas utveckling i förhållande till
BNP. Den del som beror på BNP-utvecklingen
mäts som 75 % av avvikelsen i BNP-tillväxt från
en antagen trendmässig utveckling på 2 %. Den-
na uppskattning av konjunkturkänsligheten i de
offentliga finanserna är baserad på simuleringar i
modeller av den offentliga sektorns inkomster
och utgifter.

Hur det offentliga sparandet påverkas av
konjunkturen beror inte bara på BNP-tillväxten
utan också på tillväxtens sammansättning. En
exportledd tillväxt ger lägre skatteinkomster än
om tillväxten drivs av privat konsumtion. För-
skjutningar mellan vinster och löner påverkar
också skatteinkomsterna eftersom vinster på
kort sikt är lägre beskattade än löner. Den krafti-
ga ökningen av sysselsättningen förra året bety-
der att lönesumman steg mer än BNP. Detta
ökade effekten av konjunkturen på de offentliga
finanserna utöver vad som följde av att BNP-
tillväxten var högre än 2 %. I år och nästa år sti-

ger de viktigaste skattebaserna något långsamma-
re än BNP, vilket dämpar effekten av tillväxten
på de offentliga finanserna.

Den ofullständiga periodiseringen av skattein-
komsterna i nationalräkenskaperna innebär att
de redovisade skatterna avviker från den slutligt
fastställda skatten för bolag och hushåll. För en-
skilda år kan periodiseringseffekterna vara bety-
dande, men på några års sikt bör de jämnas ut.
Förra året beräknas de slutliga skatterna ha ökat
betydligt mer än de skatter som redovisas i na-
tionalräkenskaperna, vilket gör att förbättringen
av det ”underliggande” sparandet underskattades.
I år får periodiseringen av skatterna motsatt ef-
fekt på sparandet.

Det som i nationalräkenskaperna registreras
som köp och försäljningar av fastigheter är ofta
ett resultat av tillfälliga transaktioner, s.k. sale-
lease-backavtal och bolagiseringar. År 1998 drogs
det offentliga sparandet upp av den ovan nämnda
bolagiseringen av AP-fondens fastigheter. Det
påverkar förändringen av sparandet mellan 1998
och 1999.

Överskotten medför att den offentliga sek-
torns skuldsättning stadigt avtar. Därmed mins-
kar räntebördan, vilket ger ett positivt bidrag till
förbättringen av de offentliga finanserna. Med ett
oförändrat överskottsmål uppstår därmed ett
reformutrymme. Utnyttjandet av ett sådant ut-
rymme registreras i tabell 11.4 som en minskning
av det justerade primära sparandet och således
som en expansiv inriktning av finanspolitiken.
För 2000 kan en stor del av skattesänkningarna
finansieras genom minskade ränteutgifter på
statsskulden. Ränteutgifterna fortsätter att mins-
ka även nästa år, men så gör även inkomsterna av
räntor och utdelningar och nettot ger ett margi-
nellt bidrag till förbättringen av sparandet 2001.

Som framgår av tabell 11.4 var det justerade
primära sparandet 1999 så gott som oförändrat.
Finanspolitiken var således neutral förra året. I år
sjunker det justerade primära sparandet med

1,3 % av BNP. Skattesänkningarna och andra åt-
gärder ger en stimulans till ekonomin i år. Samti-
digt som de minskade ränteutgifterna (netto)
kan få en viss åtstramande effekt.

För år 2001 innebär ett finansiellt sparande
enligt budgetmålet på 2 % av BNP att finans-
politiken blir expansiv med motsvarande 1 % av
BNP, om den beräkningstekniska överföringen
utnyttjas fullt ut. Exklusive den beräkningstek-
niska överföringen ökar i stället det justerade
primära sparandet något. Kalkylerna för åren
2002 och 2003 medför att ett finansiellt sparande

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

enligt budgetmålet på 2 % av BNP innebär en
neutral finanspolitik 2002 och expansiv 2003.
Osäkerheten är emellertid stor om den ekono-
miska utvecklingen och därmed om den lämpliga
inriktningen av finanspolitiken. Hur överskottet
2001 utöver målet skall disponeras preciseras
därför först i höstens budgetproposition. I kapi-
tel 12 illustreras en alternativ utveckling där
överskottsmålet måste höjas, vilket kraftigt be-
gränsar reformutrymmet.

11.2 Den statliga sektorn

Statens finansiella sparande uppgick till 76,5 mil-
jarder kronor förra året och budgetsaldot visade
ett överskott på 82 miljarder kronor. Statsskul-
den minskade med 75 miljarder kronor, efter en
stadig ökning mellan 1990 och 1998 med sam-
manlagt ca 900 miljarder kronor.

Statens finansiella sparande kommer att varie-
ra kraftigt under prognosperioden till följd av
den finansiella infasningen av det reformerade
ålderspensionssystemet. När infasningen är över
medför reformen en påtaglig belastning på sta-

tens finanser. De statliga ålderspensionsavgifter-
na, överföringen av medel till premiepensions-
systemet, reglering av avgiftsuttaget m.m. med-
för en årlig nettoförsvagning av statsfinanserna
med 60 miljarder kronor. Som kompensation för
denna försvagning överförs under åren 1999 och

2000 medel till staten från AP-fonden motsva-
rande 45 miljarder kronor vartdera åren för
amortering av statsskulden. År 2001 sker ytterli-
gare en överföring på 155 miljarder kronor.
Denna slutliga överföring utgör kompensation
även för tiden därefter. Överföringen antas till ca
100 miljarder kronor bestå av statsobligationer,
som inte påverkar det redovisade budgetsaldot
utan skrivs av direkt mot statsskulden. En del av
överföringen 2001 antas bestå av bostadsobliga-
tioner, som ska förvaltas av Riksgäldskontoret
till dess obligationerna förfaller till betalning.
Den del av dessa obligationer som förfaller efter

2001 påverkar därför inte statens budgetsaldo
och statsskulden detta år. I prognosen har anta-
gits att ca 20 miljarder kronor förfaller år 2002,
vilket förbättrar budgetsaldot detta år.

År 2002, när infasningen av pensionsreformen
är över, beräknas statens sparande visa ett

Tabell 11.5 Statens finanser (exkl. statliga affärsverk och aktiebolag)

Miljarder kronor, löpande priser

	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomster	738,5	707,2	839,7	718,9	745,5
Skatter och avgifter	631,7	600,1	624,7	659,3	685,3
Överföring från AP-fonden	48,5	45,0	155,0	-	-
Övriga inkomster	58,2	62,1	60,0	59,7	60,2
Utgifter	662,0	708,6	681,3	698,1	702,8
Transfereringar till privat sektor och utlandet	290.9	288,3	291,9	296,7	296,0
Bidrag till kommuner	83,1	83,6	87,1	90,0	92,2
Ålderspensionsavgifter till pensionssystemet	15,6	19,9	21,0	22,8	23.8
Premiepensionsmedel	-	53,4	21,0	21,5	22,3
Konsumtion och investeringar	175,2	184,5	191,1	197,7	204,5
Ränteutgifter	97,3	78,9	69,2	69,3	63,9
Finansiellt sparande före överföring	76,5	-1,5	158,4	20,9	42,7
procent av BNP	3,9	-0,1	7,2	0,9	1,8
Beräkningsteknisk överföring	-	-	27,3	35,9	58,9
Finansiellt sparande efter överföring	76,5	-1,5	131,1	-15,0	-16,2
procent av BNP	3,9	-0,1	6,0	-0,7	-0,7
Budgetsaldo	82,0	95,5	-10,4	3,7	-7,1
procent av BNP	4,2	4.6	-0.5	0.2	-0,5
Statsskuld	1374,2	1256,3	1153,3	1142,6	1145,7
procent av BNP	69,7	60,3	52,5	50,1	48.3

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

underskott på ca 15 miljarder kronor, motsva-
rande 0,7 % av BNP, efter den beräkningstek-
niska överföringen. Överskottet i den offentliga
sektorns finansiella sparande uppkommer i stället
i ålderspensionssystemet och i någon mån i den
kommunala sektorn. Det är en följd av att pen-
sionsreformen innebär en mycket stor omför-
delning av det offentliga finansiella sparandet
från staten till ålderspensionssystemet.

Genom försäljningar av statens aktier blir
amorteringen av statsskulden sammantaget un-
der perioden 1999-2003 större än de finansiella
överskotten. Statsskulden beräknas minska med
ca 228 miljarder kronor mellan 1999 och 2003 till
motsvarande 48,3 % av BNP.

Normalt är budgetsaldot något lägre än det fi-
nansiella sparandet genom att staten har viss ut-
låning, t.ex. studielån. Justerat för tillfälliga ef-
fekter av överföringar från AP-fonden och
försäljningar av statliga aktier visar budgetsaldot
under prognosperioden ett underskott på 25-45
miljarder kronor, efter den beräkningstekniska
överföringen. Staten har således ett underliggan-
de lånebehov och statsskulden kommer att öka
när de tillfälliga faktorerna bortfaller. Överskot-
ten i den offentliga sektorn kommer i stället att
användas till att bygga upp pensionsfonderna
inför de stora pensionsavgångar som kommer
nästa decennium.

Den statliga konsumtionen svarar för 1/4 av
statens utgifter och ca 8 % av BNP. Den statliga
konsumtionen varierar relativt kraftigt mellan
åren och har visat sig vara svår att förutsäga. Ge-
nom systemet med anslagssparande kan statliga
myndigheter delvis förskjuta förbrukningen av
de budgeterade medlen över tiden. Dessutom är
nationalräkenskapernas preliminära utfall osäkra
och genomgår ofta stora revideringar. De statliga
konsumtionsutgifterna i fasta priser steg med

1,1 % år 1999. I år beräknas en fortsatt ökning
med 1 % och de följande åren med 0,5 % per år.

det finansiella sparandet visade ett underskott på

36,7 miljarder kronor. Trots detta underskott
ökade värdet av AP-fondens tillgångar till följd
av värdestegringar på aktier.

Ålderspensionsreformen innebär att AP-
fonden fr.o.m. år 1999 har en delvis ny roll. Fon-
den finansierar numera inkomstbaserade ålder-
spensioner inom det reformerade systemets s.k.
fördelningsdel. Finansieringsansvaret för förtids-
och efterlevandepension har förts över till stats-
budgeten. Vidare medför reformen att fondens
avgiftsinkomster förstärks genom att det införs
statliga ålderspensionsavgifter på vissa transfere-
ringar m.m., som betalas över statsbudgeten. Ni-
våerna för allmänna pensionsavgiften och ålder-
spensionsavgiften höjdes fr.o.m. 2000 till 7 %
respektive 10,21 %. Höjningen av ålderspen-
sionsavgiften med 3,81 procentenheter kompen-
seras av lägre arbetsgivaravgifter till staten så att
det samlade avgiftsuttaget i stort sett är oföränd-
rat. Därigenom sker en avgiftsväxling mellan
staten och ålderspensionssystemet med motsva-
rande ca 30 miljarder kronor.

iTabell 11.6 Ålderspensionssystemet 1
Miljarder kronor, löpande priser		2000	2001	2002	2003
	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomster	148,2	234,6	202,9	210,2	220,3
Avgifter	111.0	149,0	155,1	161,6	167,6
Premie- pensionsmedel		53,4	21,0	21,5	22,3
Räntor, utdel- ningar m.m.	37,1	32,2	26,7	27,0	30,3
Utgifter	184,9	185,2	300,1	151,7	158,8
Pensioner	135,0	139,0	143,8	150,4	157,4
Överföring till staten	45,0	45,0	155,0
Övriga utgifter	4,9	1,3	1,3	1.3	1,4
Finansiellt sparande	-36,7	49,4	-97,2	58,5	61,5
procent av BNP	-2,9	2,4	-4,4	2.6	2,6
AP-fonden	-36,7	-3,8	-120,7	33,3	34,3
Premiepensions- myndigheten		53,2	23,5	25,1	27,2

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet

11.3 Ålderspensionssystemet

År 1999 understeg avgiftsintäkterna till den all-
männa tilläggspensionen (ATP) utbetalda pen-
sioner med 24 miljarder kronor. Detta under-
skott finansierades med AP-fondens direkt-
avkastning i form av utdelningar och räntein-
komster, som sammantagna uppgick till 37 mil-
jarder kronor. Överföringen till staten på 45
miljarder kronor (se avsnitt 11.2) medförde att

Vid sidan av AP-fonden sker en förmögenhets-
uppbyggnad inom premiepensionssystemet. De
medel som avsätts motsvarar intjänad premie-
pensionsrätt och placeras först i Riksgäldskonto-
ret och därefter hos den fondförvaltare som den
enskilde själv väljer. Genom att den statliga Pre-
miepensionsmyndigheten (PPM) formellt är

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

ägare av fondandelarna kommer sparandet i
premiepensionssystemet att i nationalräkenska-
perna inräknas i den offentliga sektorn. Under år
2000 överförs retroaktiva premiepensionsmedel
avseende inkomståren 1995-1998 från den till-
fälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret till
PPM, sammanlagt ca 53 miljarder kronor. Det
sparande som sker inom premiepensionssyste-
met motsvaras således av ett reducerat sparande
inom staten. Medel motsvarande premiepen-
sionsrätten överförs till PPM först andra året ef-
ter inkomståret. Fr.o.m. inkomståret 1999 har
den intjänade premiepensionsrätten höjts från
2 % till 2,5 % av pensionsgrundande inkomster
och belopp.

På grund av infasningen av pensionsreformen
reduceras AP-fondens finansiella sparande åren
1999-2001. När infasningen är över år 2002 be-
räknas sparandet i pensionssystemet, dvs. AP-
fonden och premiepensionssystemet , uppgå till

2,6 % av BNP. Det innebär att mer än hela över-
skottsmålet på 2 % av BNP för den offentliga
sektorn ligger i pensionssystemet och används
för att bygga upp pensionsfonderna. Överskottet
i ålderspensionssystemet fördelas med ca hälften
till AP-fonden och häften till PPM.

Inkomsterna i kommunsektorn fortsätter att
utvecklas starkt i år och nästa år. Den kraftiga
sysselsättningsuppgången i ekonomin som hel-
het, leder till ökade skatteintäkter för kommun-
sektorn 2000-2001. Den genomsnittliga skatten
för kommuner och landsting år 2000 är 30,38 kr
och den beräknas ligga kvar på en oförändrad ni-
vå under hela perioden fram till och med 2003.
Kommunerna har, sedan sanktionerna mot
kommunalskattehöjningar upphörde att gälla vid
utgången av 1999, höjt skattesatsen med i ge-
nomsnitt 1 öre, medan landstingen höjt med 8
öre i genomsnitt.

11.4 Kommunsektorn

Den gynnsamma utvecklingen av skatteinkoms-
ter och statsbidrag skapar ett utrymme för fort-
satt tillväxt av kommunal konsumtion i år och
nästa år. Kommunsektorn som helhet beräknas
klara balanskravet från och med år 2000.

Enligt kommunallagen är kommuner och
landsting skyldiga att uppnå ekonomisk balans
från och med år 2000. Om utfallet visar att kost-
naderna överstiger intäkterna skall underskottet
täckas inom två år. Bedömningen av hur kom-
munsektorns konsumtionsutgifter utvecklas har
gjorts med beaktande av balanskravet.

Enligt nationalräkenskaperna uppgick under-
skottet i kommunsektorn till 3 miljarder kronor
förra året. Jämfört med prognosen i budgetpro-
positionen blev det finansiella sparandet 7 mil-
jarder kronor sämre. Konsumtionsutgifterna
ökade i volym med 2,0 % mellan 1998 och 1999,
vilket är en något högre ökningstakt än i budget-
propositionen. Dessutom har konsumtionsut-
gifterna för 1998 reviderats upp, varför utfallet
för 1999 blev nära 8 miljarder kronor högre än
prognosen i budgetpropositionen.

Tabell 11.7 Kommunsektorns finanser

Miljarder kronor, löpande priser 1999		2000	2001	2002	2003
Inkomster	451	472	487	500	518
Skatter	316	337	348	356	370
Statsbidrag¹	83	84	87	90	92
Skatter och stats- bidrag, % av BNP	20.2	20,2*	19,8	19,5	19,5
övrigt	52	51	53	54	55
Utgifter	454	461	477	497	516
Konsumtion	378	384	399	417	433
Volymförändring¹	2,0	-1,3*	0,7	0.4	0,6
Övrigt	75	77	79	81	83
Finansiellt sparande	-3	11	10	2	2
Justerat sparande	-3	6	8	5	6

Anm: Kommunsektorn redovisas exklusive kyrkan fr.o.m. år 2000.

¹ Statsbidrag redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingens
avgifter till det kommunala momssystemet.

² Efter överföringen av kyrkan till hushållssektorn. Inklusive kyrkan uppgår
andelen till 20,8 %.

³ Ärlig procentuell förändring i fasta priser.

⁴ Effekten av överföringen av kyrkan från kommunsektorn till hushållens ideella
organisationer uppgår till 2,7 % av konsumtionsutgifterna. Exklusive överför-
ingen blir utvecklingstakten 1,3 %.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Mellan 1999 och 2001 förväntas skatteinkoms-
terna stiga med ca 42 miljarder kronor. Kom-
munsektorns skatteinkomster och statsbidrag
som andel av BNP, den kommunala skattekvo-
ten, ökar från 20,2 % år 1999 till 20,8 % år 2000
exklusive effekten av överföringen av Svenska
kyrkan från kommunsektorn till hushållens ide-
ella organisationer⁸. Skatteinkomsterna förväntas

⁸ Från och med i år skiljs svenska kyrkan från staten. I nationalräkenska-
perna har kyrkan tidigare förts till kommunsektorn. I fortsättningen
kommer kyrkan att föras till hushållens ideella organisationer (se för-
djupningsrutan i kapitel 1). I tabell 11.7 redovisas därför kommunsektorn
exkl. kyrkan fr.o.m. år 2000.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

utvecklas svagare 2002-2003, eftersom tillväxten
i hela ekonomin dämpas.

I år är statsbidragen till kommuner och lands-
ting 20 miljarder kronor högre än 1996. Regle-
ringen till följd av förändringarna i inkomstbe-
skattningen om 4,8 miljarder kronor har då inte
beaktats. För 2001 har regeringen aviserat att
ytterligare 4 miljarder kronor kommer att till-
föras kommunsektorn. Av dessa medel avser 1
miljard kronor den satsning på vården och om-
sorgen som regeringen redovisade redan i bud-
getpropositionen för 2000.1 kalkylen har hänsyn
tagits till de reformer inom familjepolitiken som
regeringen aviserar.

I år och nästa år förstärks kommunernas och
landstingens inkomster genom en tillfällig över-
föring av statlig inkomstskatt motsvarande ca 1,3
miljarder kronor per år. De specialdestinerade
statsbidragen som bl.a. finansierar läkemedels-
subventionerna och kunskapslyftet, är beräknade
till ca 31 miljarder kronor 2000 och ökar till 32
miljarder kronor 2001.

Den gynnsamma utvecklingen på arbetsmark-
naden gör att utgifterna för socialbidrag fortsät-
ter att minska. I år och nästa år beräknas kon-
sumtionsutgifterna växa realt med 1,4 %
respektive 0,7 %. Om hänsyn tas till överföring-
en av Svenska kyrkan från kommunsektorn till
hushållens ideella organisationer minskar kon-
sumtionsvolymen i år med 1,3 %.

sumtionsvolymen öka med 0,8 % i genomsnitt
per år till och med år 2003.

Tillväxttakten i kommunsektorns konsum-
tionsutgifter har justerats ned 2001-2002, jäm-
fört med budgetpropositionen. Trots det be-
döms nu konsumtionsutgifternas nivå vara högre
till följd av den kraftiga uppjusteringen av utgif-
terna 1998 och 1999 enligt nationalräkenskaper-
na.

Diagram 11.1 Kommunsektorns konsumtionsutgifter

Miljarder kronor, fasta priser referensår 1998

Anm: Inklusive kyrkans konsumtionsutgifter.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

iTabell 11.8 Konsumtionsutgifter i kommuner och landsting 1
Procentuell volymutveckling	2000	2001	2002	2003
Kommuner
Konsumtionsutgifter	1,5	0,7	0,3	0,3
Produktion	1,5	0,9	0,6	0,6
Arbetade timmar	2,0	0,9	0,6	0,6
Landsting
Konsumtionsutgifter	1,0	0,6	0,4	1,0
Produktion	0,4	0,5	0,2	0,7
Arbetade timmar	0,2	0,3	0,0	0,6

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Mellan 2000 och 2003 bedöms kommunernas ut-
rymme för konsumtionstillväxt tillåta en genom-
snittlig konsumtionsökning i volym med 0,7 %
per år. Rensas konsumtionsutgifterna för effek-
ten av avtrappningen av kunskapslyftet erhålls en
utvecklingstakt på i genomsnitt 0,7 % per år
2002-2003. Landstingen förväntas dämpa kon-
sumtionstillväxten perioden 2001-2002 för att
klara balanskravet. Trots detta beräknas kon-

Det finansiella sparandet i kommunsektorn be-
räknas i år uppgå till 11 miljarder kronor och
nästa år till 10 miljarder kronor. Därav beror ca
10 respektive 3 miljarder kronor på tillfälligt hö-
ga skatteinkomster till följd av slutavräkningen
av skatter avseende åren 1999 och 2000’. Kom-
muner och landsting förväntas inte öka sina ut-
gifter till följd av de tillfälligt högre inkomsterna,
utan i stället anpassa utgifterna till den varaktiga
inkomstnivån.

Överföringen av Svenska kyrkan till hushål-
lens ideella organisationer minskar kommun-
sektorns inkomster och utgifter med ca 13 mil-
jarder kronor från och med 2000.

Bedömningen av huruvida kommuner och
landsting uppnår balans i budgeten sker inte uti-
från finansiellt sparande, utan från årets resultat.
Beräkningarna som redovisas här bygger dock på
nationalräkenskapernas definitioner. Någon di-
rekt motsvarighet till den kommunala redovis-

⁹ I nationalräkenskaperna sker reglering av de kommunala skattemedlen
året efter det aktuella inkomståret. En avstämning görs av preliminära
kommunalskattemedel mot definitiva kommunalskattemedel. Kommuner
och landsting blir då antingen återbetalningsskyldiga eller erhåller ytterli-
gare skattemedel. Betalningarna sker i januari året därpå.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

ningens resultatmått finns inte i nationalräken-
skaperna. En något förenklad översättning kan
göras genom att det finansiella sparandet justeras
för vissa skillnader jämfört med den kommunala
redovisningen. Det gäller exempelvis periodise-
ring av skatterna och olika mått på avskrivningar
i verksamheten. Resultatet belastas dessutom
med årets nyintjänade pensionsrätter, som inte
beaktas i det finansiella sparandet. Investeringar-
na är en utgiftspost i finansiellt sparande, men
inkluderas inte i resultaträkningen.

Genom att justera det finansiella sparandet för
dessa skillnader, torde man få en rättvisande be-
dömning av resultatets förändring mellan åren,
även om nivån är behäftad med en viss osäkerhet.
I tabellen ovan redovisas det finansiella sparandet
med de angivna justeringarna.

Det justerade sparandet förbättras kraftigt
fram till år 2001. Kommunerna bedöms enligt
detta mått klara balanskravet från år 2000, medan
landstingen beräknas uppfylla kravet på ekono-
misk balans först år 2001.

Tabell 11.9 Kommuners och landstings finanser

Miljarder kronor, löpande priser 1999		2000	2001	2002	2003
Kommuner
Finansiellt sparande	2	7	7	0	0
Justerat sparande	3	6	7	5	5
Utdebitering¹	20,55	20,57	20,57	20,57	20,57

Landsting

Finansiellt sparande	-6	4 3 2	2
Justerat sparande	-6	0 1 1	1
Utdebitering¹	9,74	9,82 9,82 9,82	9,82

¹ Den sammantagna genomsnittliga skattesatsen för kommuner och landsting
fr.o.m. år 2000 är 30,38 %.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

12 Alternativa scenarier

Osäkerheten i kortsiktsprognoser är stor. Att
göra konjunkturprognoser på medellång sikt är
behäftat med ännu större osäkerhet. På medel-
lång sikt görs därför inga konjunkturbedöm-
ningar. I stället antas att det sista kalkylåret är ett
år där normalt resursutnyttjande råder. En
grundläggande fråga vid konstruerandet av me-
delfristiga kalkyler är i vilken mån det finns ledi-
ga resurser som kan tas i anspråk utan att det
uppstår löneökningar som är oförenliga med in-
flationsmålet. I bedömningen av omfattningen av
lediga resurser är det framför allt arbetskraften
som avses.

Det långsiktiga målet för finanspolitiken är att
upprätthålla ett överskott i de offentliga finan-
serna på 2 % av BNP i genomsnitt under en
konjunkturcykel. Därigenom minskar den of-
fentliga skuldsättningen och framtida räntebör-
dan. En god grund läggs för att möta de påfrest-
ningar på de offentliga finanserna som den
långsiktiga demografiska utveckling medför.

På kort sikt måste finanspolitiken också sättas
in i ett stabiliseringspolitiskt perspektiv. Bedöm-
ningen av ekonomins uthålliga produktionsför-
måga är därvid av avgörande betydelse för hur
stor del av de prognostiserade överskotten i de
offentliga finanserna som är av permanent natur
och hur stor del som är betingad av mer kon-
junkturmässiga faktorer. Om överskotten i det
senare fallet används till reformer, skulle det krä-
vas motsvarande besparingar i nästa konjunktur-
svacka för att målet om ett överskott på 2 % i
genomsnitt under en konjunkturcykel skall upp-
nås. En sådan finanspolitik riskerar att förstärka
konjunkturvariationerna i stället för att dämpa
dem. Endast den del av överskottet, utöver 2 %
av BNP, som beror av den uthålliga produk-
tionsförmågan, utgör ett utrymme för bestående
reformer.

Den svenska ekonomin är inne i en kraftig ex-
pansionsfas. De senaste årens positiva utveckling
av tillväxt och sysselsättning har varit förenliga
med ett lågt inflationstryck, vilket är ett tecken
på att det har funnits en hög grad av lediga resur-
ser. Bedömningen i baskalkylen är att risken för
en överhettning och kraftigt tilltagande inflation
är begränsad trots en fortsatt god tillväxt i år och
nästa år. Osäkerheten i denna bedömning är
emellertid betydande. För att understryka osä-
kerheten i bedömningarna och illustrera konsek-
venserna för finanspolitiken har två alternativa
scenarier utarbetats. Förutom baskalkylen pre-

senteras ett överhettningsscenario och ett scena-
rio med hög tillväxt. Kalkylerna skiljer sig åt från
och med år 2001.

12.1 Baskalkyl

Baskalkylen är mest genomarbetad av de tre al-
ternativen. Budgetberäkningarna baseras på detta
scenario. I baskalkylen antas att ett milt över-
hettningsläge råder år 2001. Det sista året uppnås
ett normalt resursutnyttjande och BNP-gapet
sluts. Penningpolitiken antas skifta från att ha
varit expansiv till att bli mer neutral.

De offentliga finanserna förbättras successivt.
År 2003 beräknas överskottet uppgå till drygt
4 % av BNP vid den långsiktigt hållbara nivån på
BNP. Regeringen föreslår att de tidigare fast-
ställda saldomålen på 2 % av BNP åren 2001 och
2002 ligger fast och att saldomålet sätts till 2 %
av BNP år 2003. I baskalkylen uppkommer där-
med ett saldoutrymme i de offentliga finanserna
utöver det målsatta överskottet. Saldoutrymmet
har i baskalylen antagits överföras till hushållen.
Det skall dock understrykas att detta antagande
endast har en beräkningsteknisk karaktär. Något
ställningstagande finns inte till hur det överskju-
tande överskottet skall användas. Regeringen av-
ser att i budgetpropositionen återkomma till frå-
gan om hur överskottet skall disponeras.

iTabell 12.1 Nyckeltal, baskalkyl 1
Procentuell utveckling om annat ej anges 2000		2001	2002	2003
BNP	3,8	2,9	2,0	2,0
Sysselsättning, personer	1,7	0,9	0,4	0,4
Sysselsättningsgrad, nivå	76,7	77,3	77,3	77,3
Öppen arbetslöshet, nivå	4,6	3,9	3,9	4,0
Total arbetslöshet, nivå	7,7	7,0	7,0	7,1
Timlöner	3,5	3,5	3,5	3,5
KPI, dec-dec	1,4	2,3	2,0	2,0
Reporänta, december	4,50	4,75	4,50	4,50
Överskott, procent av BNP	2,8	3,2	3,6	4,5
Överskottsmål, procent av BNP	-	2,0	2,0	2,0
Saldoutrymme, mdkr	-	27	36	59

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges riksbank
och Finansdepartementet

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

12.2 Överhettningsscenario

I överhettningsalternativet antas ekonomin fun-
gera sämre än i baskalkylen. Arbetskraftsreser-
ven är mindre och inflationsdrivande flaskhalsar
visar sig tidigare. Löneavtalen som förhandlas
fram år 2001 antas resultera i betydligt högre lö-
ner än i basalternativet. De kraftiga löneökning-
arna resulterar i tilltagande inflation. Riksbanken
genomför en relativt kraftig penningpolitisk åt-
stramning, vilket medför att tillväxten bromsas
upp. Även finanspolitiken ges en mer restriktiv
inriktning. Sammantaget leder detta till att sys-
selsättningen minskar och arbetslösheten stiger.
På sikt får åtstramningen effekt och löneutveck-
ling och inflation stabiliseras på en önskvärd ni-
vå. Växelkursen som tidigare har försvagats åter-
hämtar sig något i takt med att förtroendet för
svensk ekonomi förstärks när inflationen går ner
och utvecklas i linje med målet. Både BNP och
sysselsättning ligger på en lägre nivå år 2003 än i
baskalkylen. Arbetslösheten är högre.

De offentliga finanserna förstärks inlednings-
vis jämfört med baskalkylen. Högre löner och
priser medför att de offentliga skatteinkomsterna
växer snabbare. Sysselsättningsutvecklingen är
fortfarande god. Högre priser slår igenom i hög-
re basbelopp och därmed högre offentliga utgif-
ter först med ett års fördröjning.

I kalkylen antas att finanspolitiken avvägs så
att aktivt åstramande åtgärder vidtas. Därtill
kommer att de automatiska stabilisatorerna i de
offentliga budgetarna bidrar till åtstramningen.
Det innebär att överskottsmålet för år 2001
måste sättas väsentligt högre än i baskalkylen.
Något utrymme för ytterligare reformer nästa år
finns inte i detta alternativ. I det fall överhett-
ningsriskema blir tydliga vid en så sen tidpunkt
att en anpassning av finanspolitiken inte hinner
ske år 2001, kommer det att krävas en stramare
finans- och penningpolitik år 2002 än vad som
ligger i kalkylen.

Förbättringen av de offentliga finanserna
jämfört med basalternativet är endast tillfällig.
Överskottet blir mindre än i basalternativet mot
slutet av perioden, vilket avspeglar anpassningen
till en lägre långsiktig produktionsförmåga. Den
aktiva finanspolitiska åtstramningen måste san-
nolikt bibehållas under hela perioden, men i takt
med att ekonomin anpassas till den långsiktigt
hållbara produktionsförmågan kan också de år-
svisa överskottsmålen successivt anpassas till den
långsiktiga nivån på 2 % av BNP. Reformut-

rymmet i slutet av perioden blir ca 20 miljarder
kronor lägre än i basalternativet.

\|Tabell 12.2 Nyckeltal, överhettningsscenario \|
Procentuell utveckling om annat ej anges	2001	2002	2003
BNP	3,1	1,6	1.2
Sysselsättning, personer	1,1	-0,1	-0,5
Sysselsättningsgrad, nivå	77,5	77,0	76,1
öppen arbetslöshet, nivå	3,8	4,2	4,8
Total arbetslöshet, nivä	6,9	7,3	7,9
Timlöner	5,0	4,5	3,5
KPI, dec-dec	3,6	2,7	2,0
Reporänta, december	6,50	5,50	4,50
Överskott, procent av BNP	3,3	3,5	4,0
Överskottsmål, procent av BNP	3,3	3,0	2,4
Saldoutrymme, mdkr	0	12	39

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges riksbank
och Finansdepartementet

12.3 Högtillväxtscenario

I detta alternativ är ekonomins funktionssätt
bättre än vad som antas i baskalkylen. Sysselsätt-
ningspotentialen bland arbetslösa och personer
som står utanför arbetskraften är högre. BNP
och sysselsättning kan öka mer utan att det upp-
står inflationsdrivande flaskhalsar. Till följd av
den gynnsamma utvecklingen på arbetsmarkna-
den sjunker volymerna i arbetsmarknadspolitiska
program och kunskapslyftet. Den välfungerande
ekonomin gör att penningpolitiken inte behöver
stramas åt mer än i basscenariot trots att syssel-
sättning och BNP ökar mer. År 2003 ligger BNP
och sysselsättning på en högre nivå än i baskal-
kylen. Sysselsättningmålet år 2004 ligger inom
räckhåll. Den öppna arbetslösheten är något läg-
re och den totala arbetslösheten är betydligt lägre
än i basscenariot.

En högre tillväxt påverkar de offentliga finan-
serna positivt. Skatteinkomsterna ökar i takt med
BNP, medan utgifterna för bl.a. arbetslöshets-
ersättningar minskar. Merparten av övriga of-
fentliga utgifter, pensioner, barnbidrag etc. på-
verkas inte direkt av tillväxten. År 2003 blir över-
skottet i förhållande till BNP nästan
1 procentenhet högre än i basalternativet. Den
högre tillväxten grundar sig på en mer positiv
bedömning av ekonomins potentiella produk-
tionsförmåga och skapar därför inga inflations-
tendenser. Överskottsmålen kan bibehållas på

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1

2 % av BNP och det förbättrade offentliga spa-
randet kan successivt tas i anspråk för perma-
nenta reformer. Reformutrymmet år 2003 är 30
miljarder kronor större än i baskalkylen.

iTabell 12.3 Nyckeltal, högtillväxtscenario 1
Procentuell utveckling om annat ej anges	2001	2002	2003
BNP	3,4	2,6	2,4
Sysselsättning, personer	1,5	1,1	0,9
Sysselsättningsgrad, nivå	77,9	78,7	79,3
Öppen arbetslöshet, nivå	3,9	3,8	3,7
Total arbetslöshet, nivå	6,6	6,3	5,9
Timlöner	3,5	3,5	3,5
KPI, dec-dec	2,3	2,0	2,0
Reporänta, december	4,75	4,50	4,50
Överskott, procent av BNP	3,6	4,2	5,7
Överskottsmål, procent av BNP	2,0	2,0	2,0
Saldoutrymme, mdkr	34	52	89

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges riksbank
och Finansdepartementet

Bilaga 2

Avstämning av målet om
en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

Bilaga 2

Avstämning av målet om en halverad
öppen arbetslöshet till år 2000

Innehållsförteckning

1 Regeringens arbetslöshets- och sysselsättningsmål..............................................5

2 Sysselsättningspolitiken och utvecklingen på arbetsmarknaden.........................6

2.1 Sunda offentliga finanser och stabila priser...........................................6

2.2 Lönebildning............................................................................................7

2.3 Privat sysselsättning och företagande....................................................7

2.4 Skola, vård och omsorg...........................................................................8

2.5 Arbets-och kompetenslinjen.................................................................9

2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling...................................................9

2.5.2 Arbetsmarknadspolitik.........................................................................12

3 Sysselsättningssamarbetet inom EU...................................................................15

4 Regeringens förslag i 2000 års ekonomiska vårproposition..............................16

4.1 En offensiv för tillväxt och rättvisa......................................................16

4.2 Förbättrade villkor för företagande.....................................................18

5 Tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet fram till 2003......................................20

5.1 Den ekonomiska utvecklingen.............................................................20

5.2 Arbetsmarknaden..................................................................................20

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

1 Regeringens arbetslöshets- och
sysselsättningsmål

Att öka sysselsättningen och minska arbetslös-
heten är regeringens främsta uppgift. I regrings-
förklaringen 1996 deklarerade regeringen att
Sverige 2000 skall ha halverat den öppna arbets-
lösheten till 4 procent och riksdagen ställde sig i
juli samma år bakom detta mål. Ibudgetproposi-
tionen för 1999 tillkom ett mål för sysselsätt-
ningen. Målet innebär att andelen reguljärt sys-
selsatta av befolkningen mellan 20 och 64 år skall
öka från 74 procent 1997 till 80 procent 2004.
Därigenom minskar också behovet av sociala
ersättningar. Antalet personer, omräknat till hel-
årsekvivalenter, vars försörjning utgörs av ersätt-
ningar för ohälsa, arbetslöshet, deltagande i
arbetsmarknadsprogram och socialbidrag skall
minska från drygt 1 miljon helårspersoner 1997
till 0,8 miljoner 2004.¹

Diagram 1.1 Öppen arbetslöshet, säsongrensade 3-mån.
glidande medelvärden mars 1993-februari 2000

Procent av arbetskraften

4 I------------------,------------------i------------------,------------------i------------------.------------------x—

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

De senaste tre åren har arbetslösheten minskat
kraftigt bland både män och kvinnor (diagram
1.1). I februari i år uppgick den säsongrensade
öppna arbetslösheten enligt Finansdepartemen-
tets beräkningar till 5,5 procent², vilket är en
minskning med cirka 0,2 procentenheter sedan
februari förra året. Sedan 1997 har den säsong-
rensade arbetslösheten minskat med drygt
3 procentenheter. Den öppna arbetslösheten
bland kvinnor, som allt sedan krisen i början av
1990-talet varit betydligt lägre än männens, upp-
gick i februari i år till 5,2 procent (säsongrensat).
Detta kan jämföras med en arbetslöshet på

5,8 procent bland männen.

Andelen reguljärt sysselsatta bland personer i
åldrarna 20 till 64 år uppgick 1990 till drygt
85 procent. Sysselsättningsandelen sjönk däref-
ter, med undantag av en viss uppgång 1995, kon-
tinuerligt fram till 1997. Sedan sommaren 1997
har sysselsättningsandelen åter stigit och 1999
var andelen reguljärt sysselsatta 75,9 procent
(diagram 1.2). Under fjärde kvartalet 1999
uppick andelen reguljärt sysselsatta till
76,0 procent, en ökning med drygt
0,8 procentenheter sedan fjärde kvartalet 1998.

Regeringen har utfäst sig att varje halvår
redovisa en avstämning i förhållande till målet
om halverad öppen arbetslöshet. I det följande
redovisas den sjunde avstämningen av arbetslös-
hetsmålet, vilken också innehåller en redogörelse
för regeringens politik och för utvecklingen på
arbetsmarknaden. Vidare presenteras en uppfölj-
ning av sysselsättningsmålet. Slutligen redovisas i
korthet regeringens prognos för tillväxt, syssel-
sättning och arbetslöshet fram till 2001 och sce-
narier för utvecklingen under de därefter följan-
de två åren.

Diagram 1.2 Andel reguljärt sysselsatta, 20-64 år,
säsongrensade månadsdata, 3-mån. glidande medelvärden
mars 1993-mars 2000

Procent

När sysselsättningsmålet fastställdes, beräknades
att cirka 55 000 nya arbetstillfällen per år skulle
behöva tillkomma mellan 1997 och 2004 för att
målet skulle kunna uppnås. Sedan 1997 har sys-
selsättningen ökat med 190 000 personer, vilket
innebär att utvecklingen de senaste två åren lig-
ger i linje med vad som krävs för att sysselsätt-

¹ För en detaljerad beskrivning av sysselsättningsmålet, se bilaga 4 till
budgetpropositionen för 1999, prop. 1998/99:1.

Icke säsongrensad öppen arbetslöshet uppgick till 5,4 procent i februari.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

ningsmålet skall kunna uppnås. Det senaste året
har antalet sysselsatta ökat med 89 000 personer.

2 Sysselsättningspolitiken och

utvecklingen på arbetsmarknaden

I tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25)
hösten 1995 lade regeringen fram en dagordning
för sitt arbete att stärka tillväxten och sysselsätt-
ningen. Dagordningen har därefter fått sin kon-
kreta utformning i ett flertal propositioner.
Regeringens politik för ökad sysselsättning och
minskad arbetslöshet bygger på fem grundstenar:

1. De offentliga finanserna skall vara sunda och
priserna stabila.

2. Det krävs en bättre fungerande lönebildning
för att arbetslösheten skall kunna halveras.

3. Huvuddelen av sysselsättningsökningen de
kommande åren bör ske i den privata sektorn.

4. I den offentliga sektorn skall verksamheter
prioriteras framför transfereringar. Skolan,
vården och omsorgen utgör kärnan i väl-
färden.

5. Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen
genom att fler människor får arbete eller ut-
bildning som ger ökade möjligheter till arbe-

te.

Dessa grundstenar utgör i de följande avsnitten
utgångspunkt för redogörelsen för de konkreta
åtgärder som vidtagits inom ramen för syssel-
sättningspolitiken. I avsnitten ges även en bak-
grund till de åtgärder som vidtagits samt en be-
skrivning av utvecklingen på några centrala
områden.

2.1 Sunda offentliga finanser och stabila
priser

Den politik som regeringen fört för att stärka de
offentliga finanserna och värna prisstabiliteten
har påtagligt förstärkt förtroendet för svensk
ekonomi. Saneringen av de offentliga finanserna,
som inleddes under förra mandatperioden har
inneburit att budgetunderskott vänts till över-
skott och att Sverige har börjat amortera på
statsskulden. Dessutom har tilltron till infla-
tionsmålet på 2 procent stärkts. Dessa faktorer
har tillsammans skapat utrymme för väsentligt
lägre räntor. Lägre räntor leder till att de offent-
liga ränteutgifterna minskar, vilket i sin tur frigör
resurser som kan användas för att förbättra eko-
nomins funktionssätt och för att öka sysselsätt-
ningen bl.a. inom vård, skola och omsorg. Lägre
räntor stimulerar dessutom sysselsättningen in-
om den privata sektorn via ökade investeringar
och privat konsumtion.

Sunda offentliga finanser och stabila priser är
alltjämt en viktig förutsättning för en uthållig
ökning av sysselsättningen. I enlighet med det
långsiktiga mål för de offentliga finanserna som
antogs av riksdagen i och med 1997 års vårpro-
position skall överskotten i de offentliga finan-
serna uppgå till 2 procent av BNP i genomsnitt
över en konjunkturcykel. Därigenom lättas
skuldbördan på kommande generationer samti-
digt som ett finanspolitiskt handlingsutrymme
skapas inför kommande lågkonjunkturer.

De förbättrade utsikterna för svensk ekonomi
har, inom ramen för budgetmålen, möjliggjort
skattesänkningar riktade till låg- och medel-
inkomsttagare från och med den 1 januari i år.
Ett viktigt inslag i regeringens politik för ökad
sysselsättning och minskad arbetslöshet är att
successivt reducera marginaleffekter och ta bort
fattigdomsfällor.

Under 1999 förbättrades konjunkturen. Un-
der 3:e kvartalet förra året växte BNP med drygt
4 procent. För att motverka risken för att den
tilltagande högkonjunkturen på 1-2 års sikt skall
leda till höjda priser beslöt Riksbanken att höja
styrräntan, den s.k. reporäntan, i november 1999.
Riksbanken fortsatte sedan med en andra höj-
ning i februari i år. Sammanlagt har Riksbankens
reporänta höjts från 2,90 till 3,75 procent. Infla-
tionstakten är fortsatt låg. Mellan februari 1999
och samma månad i år har konsumentpriserna
stigit med 1,3 procent.

Den ekonomiska politiken är inriktad på att
skapa förutsättningar för att den nuvarande

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

konjunkturuppgången skall bli långvarig. Risken
för överhettning måste motverkas samtidigt som
de lediga resurser som finns i form av arbetslösa,
personer i arbetsmarknadspolitiska program
samt de som under krisen i början av 1990-talet
lämnade arbetskraften mobiliseras. Den ekono-
miska politiken är dessutom inriktad på att skapa
förutsättning för en fortsatt god investeringsut-
veckling.

förändringar av det regelverk inom vilket avtals-
förhandlingarna bedrivs.

Under de senaste tre åren har den nominella
löneökningstakten sjunkit. Reallöneutvecklingen
har samtidigt varit fortsatt god. Denna utveck-
ling har varit gynnsam för sysselsättningen. Det
är dock oklart om de hittills genomförda föränd-
ringarna av lönebildningen är tillräckligt omfat-
tande för att förena en stabilt låg arbetslöshet
med måttliga nominella löneökningar.

2.2 Lönebildning

För att det skall vara möjligt att uppnå arbetslös-
hetsmålet är det av stor vikt att löneökningarna
hålls på en nivå som är förenlig med fortsatt pris-
stabilitet även vid en väsentligt lägre arbetslöshet
än dagens. I en ekonomi som är inriktad på pris-
stabilitet är det svårt för företagen att övervältra
kostnader för löneökningar på konsumenter ge-
nom att höja priserna. Okad konkurrens pressar
vinstmarginalerna. Reallöneökningar som över-
stiger produktivitetstillväxten kommer därför i
större utsträckning än tidigare att få direkta kon-
sekvenser för produktion och sysselsättning. Vå-
ren 1996 gav regeringen arbetsmarknadens parter
i uppdrag att redovisa sin syn på lönebildningen
och möjligheterna att gemensamt formulera
nödvändiga förändringar av förhandlings- och
lönebildningssystemen. Regeringen beslutade
därefter att utse en särskild utredare med uppgift
att närmare analysera de olika förslag till föränd-
ringar av formerna för framtidens lönebildning
som parterna presenterade för regeringen under
våren 1997. Utredaren lämnade sitt huvud-
betänkande till regeringen i november 1998.
Riksdagen beslutade den 15 mars i år om propo-
sitionen ”Lönebildning för full sysselsättning”
(prop. 1999/2000:32). I propositionen föreslår
regeringen att en ny myndighet, Medlings-
institutet, inrättas. Syftet är att främja en löne-
bildning i samhällsekonomisk balans som tål de
påfrestningar en långvarigt ökad arbetskrafts-
efterfågan medför och därmed gör det möjligt att
kombinera höjda reallöner med låg arbetslöshet
och stabila priser. Medlingsinstitutets uppgift
föreslås vara att medla i arbetstvister och kalla
parter till överläggningar eller på annat sätt in-
formera sig om kommande eller pågående av-
talsförhandlingar. Dessutom föreslås Med-
lingsinstitutet bli statistikansvarig myndighet för
den officiella lönestatistiken från den 1 januari
2001. Riksdagen har dessutom beslutat om vissa

2.3 Privat sysselsättning och företagande

Expansion av befintliga företag samt etablering
av nya, både utländska och inhemska, är grunden
för att uppnå ett mer dynamiskt och flexibelt nä-
ringsliv som har möjlighet attkonkurrera med
sina varor och tjänster på världsmarknaden. En
hög sysselsättning i privat sektor bidrar även till
att stärka deoffentliga finanserna och är därför en
grundförutsättning för att bibehålla ett väl ut-
byggt välfärdssystem.

Diagram 2.1 Sysselsättningsförändring i näringslivet och
offentliga myndigheter, basperiod januari 1994

Tusental personer (säsongrensade glidande medelvärden)

160

140

120

100

-20

-40

-60

-80

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000

Källor, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Den privata sysselsättningen minskade kraftigt i
början av 1990-talet, framför allt inom tillverk-
ningsindustrin och byggsektorn. Sedan 1994 har
den privata sysselsättningen återigen ökat
(diagram 2.1).

Sysselsättningsökningen har accelereratunder
det senaste året. Den snabba sysselsättningstill-
växten inom tjänstesektorn har fortsatt. Bara i
februari 2000 anmäldes 54 000 nya jobb till
arbetsförmedlingarna. Den största ökningen har
under de senaste åren skett inom privata före-
tagsinriktade tjänster, men även inom personliga

11 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 100

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

och kulturella tjänster samt inom privat utbild-
ning, vård och omsorg.

Saneringen av de offentliga finanserna under
1990-talet har minskat osäkerheten om den eko-
nomiska politiken. Tillsammans med lägre rän-
tenivåer har det bidragit till att skapa ett gynn-
samt investeringsklimat och därmed lagt
grunden för ökad sysselsättning.

Under 1990-talet har antalet egenföretagare,
exklusive jord- och skogsbruk, ökat med drygt
10 procent. Under 1999 startades drygt 54 000
nya företag, lika många som under 1998. Av des-
sa var drygt 16 000 aktiebolag, resten enskild
firma, handels- eller kommanditbolag. För att
främja kvinnligt företagande har särskilda åtgär-
der införts. Till dessa hör möjlighet till förlängt
starta eget-bidrag, särskilda lånemöjligheter och
affärsrådgivning.³

Under 1999 minskade antalet konkurser med
närmare 30 procent jämfört med året innan, till
5 400 (exklusive enskild firma, privatpersoner
samt dödsbon).

2.4 Skola, vård och omsorg

Saneringen av de offentliga finanserna har skapat
utrymme för att tillföra kommuner och landsting
mer resurser. Jämfört med 1996 års statsbidrags-
nivå tillfördes de generella statsbidragen till
kommuner och landsting 16 miljarder kronor
fram till och med 1999. Dessutom beslutade
riksdagen att den statliga skatten på 200 kronor
för skattskyldiga med förvärvsinkomster skall
utgöra kommunal inkomstskatt. Därmed tillför-
des kommunsektorn ytterligare 1,3 miljarder
kronor. Höjningen av statsbidragen under inne-
varande år uppgår till 4 miljarder kronor.

För 2001 har regeringen aviserat att ytterligare
4 miljarder kronor kommer att tillföras kommu-
ner och landsting varav 1 miljard kronor särskilt
skall gå till vård- och omsorgssektorn och 700
miljoner kronor skall användas för särskilda in-
satser. Omföringen av den statliga inkomstskat-
ten om 200 kronor förlängs så att cirka 1,3 mil-
jarder kronor även 2001 tillförs den kommunala
sektorn. Sammantaget avser regeringen att höja

statsbidragen med cirka 24 miljarder kronor till
2002.

Vidare har det i det kommunala momssyste-
met uppkommit ett underskott till följd av att
kommunernas och landstingens avgifter har varit
för låga i förhållande till den ersättning som har
betalats ut från systemet. Sammantaget beräknas
underskottet uppgå till cirka4 miljarder kronor
under innevarande år. Regeringen anser det vara
av stor vikt att kommunsektorn prioriterar skola,
vård och omsorg samtidigt som balanskravet
uppfylls. Regeringen aviserar därför att staten tar
över detta underskott som annars skulle ha fått
betalats via en högre momsavift. Därmed frigörs
betydande resurser till kommunsektorn.

Den ekonomiska situationen för kommunerna
och landstingen har också förbättrats genom det
ökade skatteunderlaget som den snabba syssel-
sättningsökningen givit upphov till. De höjda
statsbidragen och det förbättrade ekonomiska
läget har medfört att en sysselsättningsökning
kunnat komma till stånd inom kommuner och
landsting mellan 1996 och 1999. Höjda stats-
bidrag underlättar dessutom förutsättningarna
för höjd kvalitet inom skola, vård och omsorg.

Antalet sysselsatta inom den offentliga sek-
torn ökade med cirka 37 000 personer mellan
1997 och 1999. Ökningen har varit störst bland
kvinnor och i första hand kommit till stånd inom
kommunerna. Sedan juli 1999 kan dock en svag
minskning av antalet sysselsatta i den offentliga
sektorn skönjas, främst bland kvinnor, enligt
uppgifter från Statistiska centralbyråns arbets-
kraftsundersökning. Regeringens bedömning är
att minskningen är tillfällig.

Rekryteringsbehoven av personal inom skola,
vård och omsorg är fortsatt stor. Enligt beräk-
ningar från Kommun- och Landstingsförbunden
behöver mellan 15 000-20 000 personer anställas
per år under den kommande tioårsperioden. I
januari i år enades regeringen tillsammans med
Landstingsförbundet, Svenska Kommunför-
bundet, Svenska Kommunalarbetarförbundet,
Vårdförbundet och SACO om att deltids-
arbetslösheten inom vård och omsorg ska halve-
ras inom ett år. Överenskommelsen är ett led i
att motverka framtida brist på vård- och om-
sorgspersonal och ett steg på vägen att minska
deltidsarbetslösheten inom vård och omsorg.

³ NUTEK, "Svenskt näringsliv och näringspolitik”. Från och med 1998
omfattar statistiken alla företag, tidigare ingick bara företag med en om-
sättning över 30 000 kronor.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

2.5 Arbets- och kompetenslinjen

2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling

En av grundstenarna i regeringens sysselsätt-
ningsstrategi är en flerårig satsning på utbildning
och kompetensutveckling på alla nivåer i sam-
hället. För att varaktigt höja sysselsättningen och
förbättra möjligheterna till arbete för de arbets-
lösa är utbildning av stor vikt. Detta gäller sär-
skilt om utbildningsinsatserna är riktade till de
personer som har lägre utbildning samt till de
kompetensområden där efterfrågan finns.

Riksdagen har beslutat om en kraftfull sats-
ning på kompetensutveckling i arbetslivet. Inom
ramen för Europeiska socialfondens nya mål 3
satsas totalt 2,4 miljarder kronor under
2000-2002 på kompetensutveckling för anställda.
Som ett ytterligare led i att stimulera kompe-
tensutveckling i arbetslivet har riksdagen beslutat
om särskilda medel för ett individuellt system för
kompetenssparande. Kompetenssparandet skall
stimuleras genom reducerad skatt och skall vara
tillgängligt för alla individer och företagare.⁴Syftet är att stimulera kontinuerlig kompe-
tensutveckling, vilket höjer individens möjlighe-
ter att välja och byta arbete. Därmed ökar
anställbarheten och tryggheten i arbetslivet. En
utredning med uppdrag att ge förslag på utform-
ningen av ett system för kompetensutveckling
tillsattes i december 1999. Slutredovisning sker i
januari 2001.

Som en följd av konjunkturnedgången i början
på 1990-talet ökade arbetslösheten kraftigt inom
samtliga utbildningsgrupper i Sverige. Den se-
naste tidens förbättrade konjunkturläge har på
motsvarande sätt medfört att arbetslösheten
sjunkit för alla utbildningsgrupper. Som framgår
av tabell 2.1 ligger arbetslösheten emellertid
fortfarande på en hög nivå för personer med
kortare utbildning. Arbetslöshetsnivån för hög-
utbildade har däremot sjunkit till en relativt låg
nivå, även om en viss ökning av arbetslösheten
för forskarutbildade skett under de senaste två
åren. En bidragande orsak till nedgången i ar-
betslöshet bland personer med högst gymna-
sieutbildning är att många personer med denna
utbildningsnivå deltar i kunskapslyftet.

Tabell 2.1 Arbetslöshet för olika utbildningsgrupper

Procent
	1996	1997	1998	1999

Förgymnasial utbildning < 9 år	9,4	9,5	7,9	7,2
Förgymnasial utbildning 9(10) år	11,5	12,0	9,9	9,1
Gymnasieutbildning max 2 år	8,9	8,3	6,6	5,5
Gymnasieutbildning > 2 år	9,1	9,2	7,6	6,2
Eftergymnasial utbildning < 3 år	4,6	4,9	3,9	3,6

Eftergymnasial utbildning minst 3 år	3,5	3,4	2,9	2,5
Forskarutbildning	2,9	1,9	2,1	2,7
Samtliga	8,1	8,0	6,5	5,6

Anm.: Arbetslöshet definieras här som antal arbetslösa som andel av antal
personer i arbetskraften inom respektive utbildningsgrupp.

Källa: Statistiska centralbyrån, AKU

Vuxenutbildning

Till det offentliga skolväsendet för vuxna hör
kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxen-
utbildning för utvecklingsstörda (särvux) och
svenskundervisning för invandrare (sfi). Sedan
kunskapslyftet startade hösten 1997 har delta-
gandet i vuxenutbildningen ökat kraftigt.Våren
1999 studerade cirka 260 000 personer inom den
kommunala vuxenutbildningen (grundläggande,
gymnasial och påbyggnadsutbildning).

Enligt Skolverket uppgick det totala antalet
studerande i gymnasial vuxenutbildning⁵ under
våren 1999 till drygt 228 000 personer, vilket är
en ökning med 19 procent från våren 1998. Pre-
liminära uppgifter för hösten 1999 visar att drygt
180 000 personer deltog i gymnasial vuxen-
utbildning. Kunskapslyftet utgjorde drygt tre
fjärdedelar av platserna i vuxenutbildningen
under hösten, vilket var mindre än under våren
1999. Den preliminära statistiken från Statistiska
centralbyrån visar att efterfrågan på utbildning
inom kunskapslyftet är fortsatt hög. I många
kommuner överstiger andelen anordnade utbild-
ningsplatser de tilldelade platserna under 1999.
Inför 2000 bedömer kommunerna att anordnad
utbildning kommer att ligga i nivå med antalet
tilldelade platser.

Av dem som deltog i gymnasial vuxen-
utbildning under våren 1999 var endast en tred-
jedel män. Andelen kursdeltagare över 30 år fort-

⁴ För ändamålet avsattes 1,35 miljarder 2000 och 1,15 miljarder 2001.

5 Med gymnasial vuxenutbildning avses verksamhet inom såväl kun-
skapslyftet som den kommunalt finansierade gymnasiala vuxenutbild-
ningen, komvux.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

sätter att öka och uppgick till 60 procent våren
1999. Deltagare som var födda utomlands ut-
gjorde cirka 20 procent av det totala antalet stu-
derande vårterminen 1999. Personer med högst
tvåårig gymnasieutbildning svarade för
68 procent av de studerande under våren 1999,
vilket motsvarar en ökning med 4 procent-
enheter från höstterminen 1997.

Omkring 209 000 av de komvuxstuderande
återfanns i händelseregistret hos Arbetsmark-
nadsstyrelsen. Av dessa var 136 000 kvinnor och
73 000 män. 140 000 var utan arbete i samband
med kursstarten våren 1999. Av kvinnorna var
53 procent arbetslösa eller i arbetsmarknadspoli-
tiska program, medan 18 procent hade arbete. Av
männen var 58 procent arbetslösa eller sysselsatta
i program och 9 procent hade arbete. Under
våren 1999 hade knappt 7 procent av de stude-
rande vid komvux inte varit inskrivna vid
arbetsförmedlingen vid något tillfälle. Av de stu-
derande på komvux gymnasienivå hade
29 procent särskilt utbildningsstöd (UBS) och
11 procent hade särskilt vuxenstudiestöd (SVUX
och SVUXA). Redovisade siffror är ett första re-
sultat av Arbetsmarknadsstyrelsens analys av de
komvuxstuderandes arbetsmarknadssituation.
Statistiken visar att vuxenutbildningen fyller ett
viktigt syfte att höja kompetensen och däri-
genom öka möjligheterna att komma in på
arbetsmarknaden.

Antalet beviljade ansökningar om särskilt ut-
bildningsbidrag och särskilt vuxenstudiestöd var
91 000 för vårterminen 2000, vilket är avsevärt
fler än inför vårterminen 1999, då 55 000 ansök-
ningar beviljades. Ökningen var störst för sär-
skilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA).
En förklaring till ökningen kan vara förbättrad
information om möjligheten att söka bidrag och
stöd, vilket medfört en kraftig ökning av antalet
ansökningar.

Regeringen har tagit initiativ till fristående ut-
värderingar av kunskapslyftet, bl.a. vad gäller hur
kunskapslyftet påverkat deltagarnas möjligheter
att få arbete eller gå vidare tillhögre studier. Ut-
värderingarna avrapporteras löpande under
perioden 1999-2002. Kunskapslyftskommittén
överlämnade sitt slutbetänkande om en reforme-
rad vuxenutbildning i början av april. Regeringen
avser att återkomma till frågan om den framtida
vuxenutbildningens inriktning och dimensione-
ring i en särskild proposition.

Kvalificerad yrkesutbildning

En försöksverksamhet med kvalificerad yrkesut-
bildning på eftergymnasial nivå (KY) pågår sedan
1996. Intresset från såväl arbetslivet som de
sökande är mycket stort. Totalt beräknas om-
kring 12 000 personer ha deltagit i KY under
hösten 1999, varav 6 000 personer var nyantagna.
Flest platser återfanns inom IT, tillverkning,
ekonomi, turism och vård. Av samtliga deltagare
under perioden 1996-1999 var 44 procent kvin-
nor och 10 procent födda i utlandet. Ungefär
80 procent har sex månader efter avslutad ut-
bildning fått arbete eller startat eget företag.
Antalet anordnare av kvalificerad yrkesutbild-
ning har tredubblats sedan starten 1996. Under
hösten 1999 fanns det cirka 150 olika anordnare.

För att möta den ökade efterfrågan på efter-
gymnasiala yrkesutbildningar behövs ett system
som tillgodoser arbetsmarknadens behov. Rege-
ringen avser att under hösten 2000 återkomma i
frågan till riksdagen med ett förslag över hur ett
system för eftergymnasiala yrkesutbildningar
kan organiseras och dimensioneras från och med
2002. Syftet är att skapa en bättre anpassning av
utbildningsutbudet och behovet av kompetens.
För att uppnå detta behövs en gemensam platt-
form för utbildningsanordnare och arbetslivet.

Högskolan

Antalet registrerade studenter vid landets univer-
sitet och högskolor uppgick till 310 000 personer
läsåret 1998/99. I takt med att den svenska hög-
skolan byggts ut över hela landet har 68 000 nya
platser tillkommit under perioden 1997-2000.
Riksdagen har vidare fattat beslut om ytterligare
10 000 platser för vart och ett av åren 2001 och
2002. De nytillkomna platserna skapas främst
inom de naturvetenskapliga och tekniska områ-
dena. Utöver den statligt finansierade utbild-
ningen förekommer även uppdragsutbildning på
landets universitet och högskolor. Under
budgetåret 1999 beräknas mer än 5 000 helårs-
studenter⁶ ha studerat på uppdragsutbildning.

Riksdagen har för vissa examina fastställt ut-
bildningsmål för varje universitet och högskola
för treårsperioden 1997-1999. Målen har nåtts
vad gäller antalet magister- och civilingen-

⁶ Helårsstudenter beräknas utifrån varje enskilt kurstillfälle. Antalet re-
gistrerade på kursen multipliceras med kursens poäng dividerat med 40.
Antalet helårsstudenter exkl. uppdragsutbildning uppgick budgetåret 1998
till drygt 245 000.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

jörsexamina. Övriga examensmål har inte nåtts
(tabell 2.2).

Riksdagen har även fastställt mål för minsta
antalet helårsstudenter för varje universitet och
högskola, både totalt sett samt inom de naturve-
tenskapliga och tekniska utbildnings-områdena.
Målet för minsta antal studenter har nåtts. Där-
emot har målet för antal studenter inom natur-
vetenskap och teknik inte nåtts.

Mål har fastställts även för antal examina i
forskarutbildningen. För perioden 1997-1999 var
målet 5 949 examina i forskarutbildningen
(varvid licentiatexamen räknas som 14 examen,
liksom doktorsexamen om denna föregåtts av
licentiatexamen). För den följande treårs-
perioden 2000-2002 har som preliminärt mål

satts 7 285 examina i forskarutbildningen. Preli-
minära resultat från treårsperioden 1997-1999
visar att examensmålen för forskarutbildningen
har nåtts med god marginal totalt sett. Högst
resultat har nåtts inom det humanistisk-
samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet och
inom det medicinska vetenskapsområdet. För de
naturvetenskapliga och tekniska utbildningsom-
rådena ligger utfallet nära målet. Målen för såväl
grundutbildningen som forskarutbildningen
kommer att ses över under våren 2000.

Riksdagen har tidigare beslutat om en för-
stärkning av anslagen för grundforskning och
forskarutbildning med 470 miljoner kronor 2001
och ytterligare 209 miljoner kronor 2002.


Examen	Mål 1997-1999	Utfall 1997-1999 i % av målet	Utfall 1997	Utfall 1999	Preliminära mål 2000-2002
Magisterexamen	14 155	107 (113)	4 479 (4 704)	5 821 (6 167)	17 920
Apotekarexamen	280	82	52	95	350
Civilingenjörsexamen	10 700	103	3 454	3 971	11 670
Grundskollärarexamen, 4-9	4 440	68	960	1 053	6 260
Gymnasielärarexamen	3 720	82	933	1 117	4 485

Anm.: Utfallssiffrorna är hämtade från universitetens och högskolornas årsredovisningar. I utfallssiffrorna för magisterexamen anges inom parentes det totala antalet
examina inklusive examina vid enskilda högskolor samt lärosäten för vilka mål för antalet magisterexamen inte satts upp. Regeringen avser att under 2000 se över de
preliminära målen för perioden 2000-2002 och lämna förslag till justeringar av dessa.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

2.5.2 Arbetsmarknadspolitik

Arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift är att
genom ett effektivt platsförmedlingsarbete,
kompetenshöjande insatser och andra åtgärder
uppnå en högre rörlighet på arbetsmarknaden
och förhindra långa perioder utan reguljärt
arbete. Politiken skall bidra till ökad sysselsätt-
ning och minskad arbetslöshet utan att
inflationsdrivande flaskhalsar och arbetskrafts-
brist uppstår. Det är mycket viktigt att arbets-
marknadspolitiken har denna inriktning speciellt
under en stark konjunktur. Hög prioritet ges
därför till kompetenshöjning hos arbetskraften
och till att öka möjligheterna för individer med
en svag ställning på arbetsmarknaden att etablera
sig. Den könsuppdelade arbetsmarknaden är ett
hinder för ökad rörlighet och måste därför mot-
verkas.

Arbetsmarknadsverkets verksamhetsmål

I regleringsbrevet för Arbetsmarknadsverket för
budgetåret 1999 upprättades en rad verksam-
hetsmål. Av tabell 2.3 framgår att Arbetsmark-
nadsverket lyckats uppfylla majoriteten av målen
under 1999. En jämförelse med 1998 års siffror
visar på en förbättring av resultaten under 1999.

Tabell 2.3 Arbetsmarknadsverkets mål- och resultat- uppfyllelse
	Mål	Resultat 1998	Resultat 1999
Anvisningsgrad (%)	90	91	90
Andel arbetsgivare som fått tillräckligt med sökande i tid (%)	80		68
Andel i arbete efter yrkesinriktad utbildning (%)	70‘	34²	45
Antal långtidsarbetslösa (högst)	50 000	53 217	52 997
Antal långtidsinskrivna³ (högst)	75 000*	79 728⁵	71 745
Ungdomsgarantierbjudande (%)	100	87	97
¹ Detta mål skulle uppnås fjärde kvartalet 1999. ² För 1998 sattes inte något mål. ³ Avser antal långtidsinskrivna under de senaste två åren. ⁴ Vid slutet av 1999.

⁵ För 1998 sattes inte något mål.
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen

En studie visar emellertid att 60 procent av
arbetsgivarna anser att de inte får tillräckligt
många sökande inom utsatt tid till yrken där det
krävs högskoleutbildning. Störst är problemet
när det gäller vårdpersonal, lärare och tekniska
yrken. Samma svårigheter finns dock för vissa
hantverksyrken och industriplatser. Enligt en
undersökning från Arbetsmarknadsstyrelsen be-

ror arbetsgivarnas rekryteringsproblem till viss
del på överdrivna kvalifikationskrav.

Konjunkturberoende program

Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska
programmen minskade under 1999 bl.a. till följd
av att anslagen har reducerats i samband med
konjunkturuppgången. I genomsnitt var knappt
135 000 personer i arbetsmarknadsprogram förra
året, vilket kan jämföras med drygt 165 000 per-
soner 1998. Detta motsvarar en nedgång från 3,9
procent till 3,1 procent av arbetskraften.⁷

Den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbild-
ningen prioriterades 1999 bl.a. för att avhjälpa
bristen på arbetskraft inom vissa yrkesområden.
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsen råder det brist
på bl.a. lärare och sjuksköterskor, men även
inom data, teknik och vissa tillverknings- och
konstruktionsyrken. Årsgenomsnittet för arbets-
marknadsutbildning ökade från 42 000 till 45 000
personer mellan 1998 och 1999. Den speciella
IT-satsningen som går under benämningen SwIT
utökades och omfattade i genomsnitt 3 000 per-
soner under 1999.

Andelen personer som fått arbete efter
yrkesinriktad utbildning har successivt förbätt-
rats under 1999, från 33 procent under det första
kvartalet till 45 procent under det fjärde kvar-
talet. Sämst är resultaten för utbildningar inom
yrken där det normalt krävs eftergymnasial
utbildning, exempelvis tekniska utbildningar och
utbildningar inom datavetenskap. Kvinnor som
deltagit i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbild-
ning har haft lättare än män att finna arbete.
Detta gäller generellt oavsett utbildningsinrikt-
ning, även för utbildningar dominerade av män.

Under 1999 gjordes flera förändringar i de
arbetsmarknadspolitiska programmen i syfte
att förenkla regelverket. I januari infördes
arbetspraktik, som successivt ersatte arbets-
livsutveckling (ALU) och arbetsplatsintroduk-
tion (API). Särskilt introduktions- och uppfölj-
ningsstöd (SIUS) tillkom för personer i behov av
yrkesinriktad rehabilitering, vilket i genomsnitt
omfattade omkring 200 personer.

⁷ AMI och projektarbete som ingår i Arbetsmarknadsstyrelsens definition
på konjunkturberoende program ingår ej i redovisad statistik. Däremot
inkluderas europastipendier som inte ingår i Arbetsmarknadsstyrelsens
statistik.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

Andelen långtidsarbetslösa i de arbetsmark-
nadspolitiska programmen har ökat. Årsmedel-
talet för långtidsarbetslösa 1999 är emellertid nå-
got lägre än året innan (jämför tabell 2.3). En
förändring av rutinerna för registrering på kate-
gorier av arbetslösa har medfört att fler personer
än tidigare räknas som långtidsarbetslösa.⁸

Förstärkt anställningsstöd infördes fr.o.m. den
1 oktober 1999 som komplement till det all-
männa anställningsstödet. Anställningsstöden
syftar till att stimulera anställning av långtids-
arbetslösa personer som har svårigheter att få ett
reguljärt arbete. Allmänt anställningsstöd kan
lämnas för person som varit långtidsarbetslös
och inskriven på arbetsförmedlingen sedan
minst 12 månader. Stödet som ges till arbetsgiva-
ren motsvarar 50 procent av lönekostnaden
(maximalt 350 kronor per dag) i högst sex må-
nader. Förstärkt anställningsstöd kan sedan
1 januari i år lämnas vid anställning av person
som varit inskriven vid arbetsförmedlingen som
arbetslös eller deltagit i arbetsmarknadspolitiska
program under en sammanhängande period på
minst 24 månader. Ursprungligen var kravet
36 månaders arbetslöshet eller sysselsättning i
program. Stödet ges under maximalt 24 månader.
Under de första sex månaderna motsvarar stödet
75 procent av lönekostnaden (maximalt 525 kr
per dag) och under de följande 18 månaderna
25 procent av lönekostnaden (maximalt
175 kronor per dag). Under 1999 har allmänt
anställningsstöd omfattat i genomsnitt 9 700 per-
soner per månad, av vilka cirka 63 procent
sedan erhållit anställning utan subvention. Sedan

1 oktober har genomsnittstalen per månad varit
3 900 personer med allmänt anställningsstöd och

2 600 personer med förstärkt anställningsstöd.
Fram t.o.m. mars i år har omkring 7 000 perso-
ner anställts med förstärkt anställningsstöd.

Långtidsinskrivna

Antalet långtidsinskrivna⁹ minskade under 1999
med omkring 20 000 personer och kom att
omfatta 83 000 personer. Minskningen mot-
svarar en femtedel av det totala antalet långtids-
inskrivna 1998.

Av dem som var inskrivna som arbetssökande
vid arbetsförmedlingen och saknade arbete eller
deltog i program under 1999, hade knappt
hälften (260 000) varit inskrivna i mer än två år,
knappt var tredje i mer än tre år (168 000) och
drygt var femte (121 000) i mer än tre år. Den
genomsnittliga inskrivningstiden för arbets-
sökande utan arbete eller i program ökade med
5 procent till 677 dagar mellan 1998 och 1999.
Att en person under en längre tid är inskriven
som arbetssökande innebär dock inte att per-
sonen behöver vara arbetslös under hela perio-
den, exempelvis kvarstår vissa personer som
inskrivna även om de får ett arbete för kortare
tidsperiod, ett deltidsarbete eller deltar i program
av kortvarig omfattning.

Tillfälliga anställningar

Antalet tillfälliga anställningar har ökat med
40 procent från 1990 till 1999. Andelen tillfälliga
anställningar i relation till det totala antalet
anställningar har ökat från 10 procent 1990 till
16 procent 1999. En orsak till ökningen av tillfäl-
liga anställningar är den snabba strukturella om-
vandlingen av ekonomin. Merparten av visstids-
anställningarna har dock med tiden övergått i
fasta anställningar när konjunkturen förbättrats.
Undersökningar visar att de flesta som har en
tillfällig anställning vill ha en fast anställning.
Tillfälliga anställningar kan för arbetslösa dock
vara ett viktigt led i processen att varaktigt
etablera sig på arbetsmarknaden. Anställnings-
formen överenskommen visstidsanställning¹⁰ är
ett exempel på en åtgärd med bl.a. syftet att un-
derlätta anställningar hos små och medelstora fö-
retag.

Personer med Momnordisk bakgrund

Invandrare från länder utanför Norden har
särskilt stora svårigheter på arbetsmarknaden.
Under 1990-talet ökade arbetslösheten kraftigt
både för utomnordiska invandrare utan
svenskt medborgarskap och för utomnordiska
invandrare med svenskt medborgarskap. Under
perioden sjönk såväl sysselsättningen som
arbetskraftsdeltagandet i båda dessa grupper.

Sedan 1997 har arbetslösheten bland
invandrare minskat (diagram 2.2). Enligt

⁸ Sedan januari 1999 klassas alla som uppbär arbetslöshetsersättning som
öppet arbetslösa i Arbetsmarknadsstyrelsens statistik.

⁹ Inskrivna vid arbetsförmedlingen som varit kontinuerligt utan arbete
eller i program i minst två år.

¹⁰ Anställning utan villkor vid ett eller flera tillfällen i 1-12 månader under
maximalt 36 månader.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

Arbetsmarknadsstyrelsens statistik minskade
antalet utomnordiska invandrare som var
arbetslösa eller sysselsatta i arbetsmarknads-
politiskt program med 12 procent mellan 1998
och 1999. Den senaste tidens utveckling tyder på
att invandrarnas situation håller på att förbättras,
vilket bl.a. är en följd av den starkare konjunk-
turen. Arbetslöshetstalen för utomnordiska
medborgare är dock fortfarande fyra gånger hög-
re än talen för svenskfödda och för utom-
nordiska invandrare med svenskt medborgarskap
är arbetslöshetstalen tre gånger så stora.

Diagram 2.2 Relativa arbetslöshetstal för personer med
utomnordiskt respektive svenskt medborgarskap
1990-1999

Procent

□ Utomnordiska medborgare

■ Utomnordiska invandrare med svenskt medborgarskap

□ Svenskfödda svenska medborgare

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Under 1990-talet har personer födda utanför
Norden haft ungefär samma utbildningsnivå som
personer med svensk bakgrund. Tabell 2.4 visar
att utbildningsnivån för invandrade män ligger i
nivå med svenska mäns utbildning.

Tabell 2.4 Äldersstandardiserad utbildningsnivå för män
födda i Sverige respektive utomlands 1990_____________

Procentuell fördelning
Grundskola		Gymnasium	Högskola	Forskar- utbildning
Födda i Sverige	37,3	38,8	18,0	0,76
Utrikes födda
Invandrat <. 1975	37,5	39,8	14,3	0,89
Invandrat 1976	36,5	35,7	16,1	1,33

Anm.: Äldersstandardisering innebär att hänsyn tagits till att utrikesfödda är
yngre än de som är födda i Sverige. Icke äldersstandardiserad statistik visar att
både andelen med enbart grundskola och andelen med högskoleutbildning är
något högre för personer födda utomlands i jämförelse med dem som är födda i
Sverige.

Källa: Bilaga 6 till Långtidsutredningen 1999/2000

krav samtidigt som kraven på kulturell anpass-
ning och kunskaper i svenska ökat, vilket kan
försvåra möjligheterna för nyanlända invandrare
att få arbete. Introduktionen av nyanlända
invandrare är central för deras framtida förut-
sättningar på arbetsmarknaden. Liksom för
långtidsarbetslösa svenskar kan det vara svårt att
komma in på arbetsmarknaden efter en längre
tids arbetslöshet, varför särskilt anpassade
åtgärder kan behövas. Se vidare avsnitt 4.1 om de
särskilda insatserna för att öka sysselsättningen
bland invandrare.

Bland invandrarna finns en arbetskraftsresurs
som idag inte tas tillvara. Det är av stor vikt att
invandrarna kommer in på arbetsmarknaden,
bl.a. med tanke på att Sverige på lite längre sikt
riskerar att få arbetskraftsbrist till följd av en åld-
rande befolkning.

Ungdomar

Den starkare konjunkturen har förbättrat situa-
tionen för ungdomar på arbetsmarknaden.
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsen minskade anta-
let arbetslösa 20-24-åringar under 1999 från
74 000 till 57 000, vilket motsvarar en minskning
från 14 till 11 procent av befolkningen i denna
åldersgrupp.¹¹ Även för ungdomar mellan 18 och
19 år minskade arbetslösheten. För denna grupp
minskade arbetslösheten från 19 000 till 15 000
personer. Arbetskraftsdeltagandet för 18-19-
åringar är mycket lågt, eftersom de flesta stude-
rar.

Liksom för vuxna med utomnordisk bak-
grund har även ungdomar med utländsk bak-
grund problem att etablera sig på arbetsmarkna-
den. För ungdomar med utländsk bakgrund är
risken att bli arbetslös större än för ungdomar
med svensk bakgrund, även när kunskaperna i
svenska och andra skolämnen är identiska. Att
problemen för ungdomar med utländsk bak-
grund är stora även för dem som gått i svensk
skola, visar att det finns behov av de särskilda åt-
gärder som regeringen planerar.

Regionala skillnader

Den gynnsammaste arbetsmarknadsutvecklingen
återfinns i storstads- och universitetsregionerna
och i delar av Småland, medan arbetsmarknaden
utvecklats sämre i skogslänen. Enligt Arbets-

Svårigheter för utomnordiska invandrare att få
arbete beror på flera faktorer. Exempelvis har
strukturomvandlingen medfört höjda kunskaps-

Arbetslösheten mäts här som andel av befolkningen, då många ung-
domar studerar.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

marknadsstyrelsen var i genomsnitt 17,4 procent
av arbetskraften i Norrbottens län öppet arbets-
lösa eller i arbets marknadspolitiskt program
1999, vilket kan jämföras med 6 procent i Stock-
holms län och cirka 7 procent i Jönköpings,
Uppsala och Kronobergs län. Arbetslöshetssiff-
rorna har dock sjunkit i samtliga län utom Got-
lands, även om minskningen i Jämtlands och
Kronobergs län var marginell. Den största ned-
gången i arbetslöshetstal ägde rum i Väster-
bottens, Uppsala och Västmanlands län, där ned-
gången var nästan 2 procentenheter.¹²

När Sverige delas in i regioner blir det tydligt
att arbetslösheten är högst och sysselsättningen
lägst i landets norra delar (tabell 2.5). Arbetslös-
heten har dock minskat kraftigt i mellersta
Norrland.

arbetskraft med utbildning eller erfarenhet som
inte efterfrågas och att anpassning via nyinveste-
ringar i humankapital tar tid. Med tanke på att
skillnaderna i arbetslöshet ter sig så stabila över
en lång tidsperiod är det dessutom troligt att
skillnaderna i arbetslöshet till stor del bottnar i
t.ex. olikheter i befolknings- och industri-
struktur, avstånd, livsmiljö samt naturtillgångar.

Tabell 2.5 Regional utveckling av arbetslöshet och syssel- sättning, årsgenomsnitt 1998 och 1999
	Arbetslöshet % av arbetskraften		Sysselsättning % av befolkningen
	1998	1999	1998	1999
Hela riket	6.5	5.6	77,1	78,6
Stockholm	5,0	3,8	81,5	83,5
Östra Mellansverige	6,9	6,0	75,3	77,2
Småland och öarna¹	5,4	4,9	81,5	82,1
Sydsverige	7,6	6,6	73,8	75,1
Västsverige	6,4	5,4	77,2	78,6
Norra Mellansverige	8,0	7,5	74,6	75,9
Mellersta Norrland	7,5	6.4	74,8	75,9
Övre Norrland	8,1	7,8	74,1	74,0

Anm.: Arbetslösheten beräknas som andelen arbetslösa av samtliga personer i
arbetskraften (16-64 år) i respektive region. Sysselsättningen beräknas som
andelen sysselsatta av samtliga personer i befolkningen i åldrarna 20-64 år i
respektive region. Sysselsättningen avser samtliga sysselsatta och är ej jäm-
förbar med sysselsättningsgraden som avser andel reguljärt sysselsatta.

¹ Denna region innehåller län med mycket stora skillnader i arbetslöshet och
sysselsättning.

Källa: Statistiska centralbyrån, AKU

De län som hade låg arbetslöshet 1980 har också
låg arbetslöshet idag. Denna bild består även om
hänsyn tas till förekomsten av arbetsmarknads-
politiska program. De bestående skillnaderna i
relativ arbetslöshet skulle kunna bero på att
arbetskraftens rörlighet mellan olika regioner är
låg eller på att vissa regioner har ett överskott på

¹² Det bör påpekas att den mest problematiska arbetsmarknadsutveck-
lingen finns i glesbygden, men att förekomsten av glesbygd inte med nöd-
vändighet följer länsindelningen i riket. Kommunerna i glesbygdsregioner
har framför allt en stor utflyttning av den yngre befolkningen, vilket för-
svårar kommunernas möjligheter att klara av sina välfärdsåtaganden.

3 Sysselsättningssamarbetet inom
EU

Regeringen fäster stor vikt vid att sysselsätt-
ningsfrågan ges en framskjuten position i EU:s
arbete. Ett starkt europeiskt samarbete kan
stödja de nationella ansträngningarna i kampen
mot arbetslösheten. Den nya avdelningen om
sysselsättning i Amsterdamfördraget innebär
både en ökad ambition i bekämpningen av
arbetslösheten och en förstärkt samordning av
sysselsättningspolitiken. Samordningen av sys-
selsättningspolitiken skall ske på grundval av
gemensamma riktlinjer för sysselsättningen
(artikel 128) och bygger på erfarenheterna från
den multilaterala övervakningen av den ekono-
miska politiken. Liksom tidigare ligger huvud-
ansvaret för sysselsättnings- och arbets-
marknadspolitiken på de enskilda medlems-
staterna. Vid toppmötet i Helsingfors i december
1999 antogs de slutsatser om riktlinjer för syssel-
sättning som gäller för innevarande år och i
februari 2000 antogs sysselsättningsriktlinjerna
av rådet. Vid det extra toppmöte som hölls i
Lissabon i mars i år slogs det fast att ett av unio-
nens övergripande mål skall vara full sysselsätt-
ning. Sverige har aktivt bidragit till att detta mål
lyfts fram.

Rådets rekommendation till medlemsstaterna

Mot bakgrund av den årliga granskningen av
medlemsstaternas sysselsättningspolitik kan
rådet enligt artikel 128 avge rekommendationer
till medlemsstaterna. Möjligheten för rådet att
avge sådana icke-bindande rekommendationer
användes 1999 för första gången och kan ses som
en direkt följd av Amsterdamfördragets ikraft-
trädande. Enligt rekommendationerna bör
Sverige vidta åtgärder för att minska skatte-
bördan med tyngdpunkt på låginkomsttagare,
samt av jämställdhetsskäl utreda på vilket sätt
könsuppdelningen i olika sektorer och yrkes-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

kategorier kan minskas. Sverige har tagit till sig
kommissionens och rådets rekommendationer
och tar dessa i beaktande när sysselsättnings-
politiken utformas.

Riktlinjerna för sysselsättning år 2000

I förhållande till riktlinjerna för 1999 har endast
marginella revideringar och tillägg gjorts. Den
tidigare beslutade strukturen bestående av fyra
huvudområden, de s.k. fyra pelarna ligger fast: att
förbättra anställbarheten, utveckla företagar-
andan, uppmuntra företagens och de anställdas
anpassningsförmåga samt stärka jämställdhets-
politiken. Inom varje område finns ett antal rikt-
linjer som anger vad länderna bör göra och i vissa
fall finns konkreta mål som länderna skall sträva
efter att uppnå. Här kan nämnas de tre över-
gripande målen på EU-nivå: att ge alla ungdomar
och vuxna en ny start innan de varit arbetslösa i
sex respektive tolv månader samt öka andelen
arbetslösa i aktiva åtgärder till minst 20 procent.
Jämfört med riktlinjerna för 1999 har vissa tillägg
gjorts. Bland annat har vikten av att utbilda
elever och lärare i IT-kunskap och att främja
elevers tillgång till datorer och Internet lyfts
fram. Även arbetsförmedlingens roll i att främja
en god matchning på arbetsmarknaden har
betonats. Regeringen har välkomnat att rikt-
linjerna inte nämnvärt reviderats och välkomnar
särskilt inriktningen på att arbetskraftens an-
ställbarhet måste främjas genom aktiva åtgärder,
med betoning på utbildning och kompetens-
utveckling och att detta prioriteras framför
passivt kontantstöd. Sverige uppfyller i de flesta
fall de mål och intentioner som riktlinjerna ger
uttryck för. I flera fall är regeringens ambition
mer långtgående än vad riktlinjerna anger. För-
ändringar har även genomförts inom de områden
som omnämnts i Europeiska rådets rekommen-
dationer till Sverige.

Fortsatt arbete

Riktlinjerna för 2000 ligger till grund för ut-
arbetandet av uppdaterade nationella handlings-
planer i medlemsstaterna. Handlingsplanerna
kommer under 2000 att granskas i ministerrådet
och av kommissionen för att sedan bli underlag
till den gemensamma rapporten om sysselsätt-
ning och nya riktlinjer för 2001. Ett viktigt inslag
i EU:s samarbete är att studera medlemsländer-
nas framgångar och misstag. Informations- och
erfarenhetsutbyte mellan länderna innebär för-
bättrade möjligheter att minska arbetslösheten.
Regeringen kommer att verka för att samarbetet

på sysselsättningsområdet följs upp och stärks,
bl.a. på grundval av slutsatserna från det extra
toppmötet om sysselsättning som avhölls i
Lissabon i mars.

4 Regeringens förslag i 2000 års
ekonomiska vårproposition

Det starka förtroendet för den ekonomiska
politiken med låga och stabila priser och över-
skott i de offentliga finanserna skapar förut-
sättningar för en utveckling med hög tillväxt,
stigande sysselsättning och sjunkande arbets-
löshet. I 2000 års ekonomiska vårproposition
föreslår regeringen ett antal åtgärder som skall
bidra till att denna utveckling befästs och blir ut-
hållig.

4.1 En offensiv för tillväxt och rättvisa

Åtgärder för att sänka arbetslösheten

Målet om fyra procents öppen arbetslöshet skall
nås under året. Regeringen föreslår därför en rad
åtgärder som primärt syftar till att ytterligare
pressa tillbaka arbetslösheten och öka sysselsätt-
ningen.

För det första skall de arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärderna i än högre grad under 2000 inriktas
på åtgärder som ökar förutsättningarna för lång-
tidsarbetslösa och långtidsinskrivna att komma
tillbaka i reguljär sysselsättning.

För det andra byggs det s.k. förstärkta anställ-
ningsstödet ut. Det förstärkta anställningsstödet
för arbetsgivare som anställer personer som varit
inskrivna vid arbetsförmedlingen i mer än två år,
har varit framgångsrikt. I vårpropositionen 2000
föreslår därför regeringen en ökning av stödet till
arbetsgivare som anställer en person som varit
arbetslös i minst fyra år. Vidare har regeringen
nyligen föreslagit (prop. 1999/2000:98) att ett
förstärkt särskilt anställningsstöd införs för
arbetsgivare som anställer personer som är 57 år
eller äldre och varit arbetslösa i minst två år.

För det tredje införs en aktivitetsgaranti i hela
riket för personer som varit arbetslösa under
mycket lång tid. Redan den 10 februari i år be-
slutade regeringen att starta ett pilotprojekt med
aktivitetsgaranti vid fyrtio arbetsförmedlingar i
riket. Aktivitets garantin byggs nu ut för att om-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

fatta hela riket (prop. 1999/2000:98). Basen i
aktivitetsgarantin är organiserade jobbsökarakti-
viteter på heltid.

För det fjärde tydliggörs kraven på aktivitet i
arbetslöshetsförsäkringen.

Åtgärder för att öka sysselsättningen

En ökad sysselsättning och ett högt arbetskrafts-
utbud är viktigt för den långsiktiga välfärds-
politiken. Regeringen arbetar aktivt för att
andelen reguljärt sysselsatta mellan 20 och 64 år
skall stiga till 80 procent 2004.

Arbetslöshetsförsäkringen reformeras i syfte
att stärka dess roll som omställningsförsäkring.
En mer strukturerad sökprocess skapas med
hjälp av utvecklade individuella handlingsplaner
och kravet på att den arbetssökande ska vara
aktiv förtydligas. Rundgången mellan öppen
arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der bryts. Förändringar sker av de krav som ställs
för att deltidsarbetslösa skall få ersättning. Vidare
stärks arbetsförmedlingens kontrollfunktion
och Arbetsmarknadsstyrelsens tillsynsroll. Rege-
ringen avser att återkomma med förslag till riks-
dagen under 2000.

I syfte att ytterligare höja sysselsättningen
föreslår regeringen att ett stegvist införande av
allmän förskola och maxtaxa inom barnom-
sorgen påbörjas nästa år. Den 1 juli 2001 ges barn
till arbetssökande rätt till förskoleverksamhet.
Den 1 januari 2002 införs en maxtaxa och en
övre gräns för avgiften som andel av hushållens
inkomster. Rätt till barnomsorg för barn till för-
äldrar som är föräldralediga med yngre syskon
införs 1 januari 2002. En allmän förskola för
4- och 5-åringar införs från 1 januari 2003.

För att stimulera arbetskraftsdeltagandet högt
upp i åldrarna avser regeringen att föreslå lag-
stiftning som innebär att ingen tvingas att sluta
sin anställning före 67 års ålder.

Arbetsmarknadsverket ges i uppgift att öka
övergångarna från anställning med lönebidrag till
osubventionerad anställning. Syftet är att frigöra
utrymme för fler arbetshandikappade att få ett
fotfäste på arbetsmarknaden genom anställning
med lönebidrag. Anslaget för särskilda åtgärder
för arbetshandikappade förstärks också för att
deras ställning på arbetsmarknaden ska kunna
stärkas.

Arbetsmarknadens framtida behov behöver i
högre grad beaktas inom utbildningspolitiken. I
syfte att minska risken för flaskhalsar och brister
inom vissa yrkesgrupper ges Högskoleverket i
uppdrag att analysera hur högskolornas utbild-

ningsutbud i ökad utsträckning ska kunna svara
mot arbetsmarknadens behov. Särskild prioritet
skall ges åt att analysera de naturvetenskapliga
och tekniska utbildningarna. Dessutom skall
Statskontoret kartlägga och göra en genomgång
av befintliga studier om kvalitetsjämförelser
inom utbildningsväsendet och arbetsförmedling-
arnas verksamhetsområde.

Utvecklingen visar på ökad ohälsa. Detta är
allvarlig i både ett ekonomiskt och mänskligt
perspektiv. Okad ohälsa påverkar arbetskraftsut-
budet och sysselsättningen. En arbetsgrupp till-
sätts för att ta fram en handlingsplan för att
minska ohälsan. En översyn av bl.a. sjukpenning,
rehabiliteringspenning, arbetsskadeförsäkring,
tillsynen över arbetsmiljön och förtidspension
skall ske.

Arbetarskyddsverket ges ytterligare medel för
att kunna motarbeta ökningen av antalet lång-
tidssjuka.

Arbetslivsinstitutet ges i uppdrag att fortsätta
sprida erfarenheter från forskningsprojektet om
tillväxt och utveckling avseende lärande nätverk.
Särskilda insatser skall göras för orter som
berörs av försvarsnedläggningar.

Insatser föreslås i syfte att öka bostadsbyg-
gandet. Ett investeringsbidrag för byggande av
studentbostäder införs.

Insatser för att öka sysselsättningen bland
invandrare

En rad åtgärder föreslås för att skapa bättre
möjligheter för invandrare att etablera sig på
arbetsmarknaden.

De kompletterande utbildningarna av arbets-
lösa invandrare med utländsk utbildning inom
hälso- och sjukvård, läraryrken samt teknik och
naturvetenskap förstärks. Det är ett led i att bätt-
re ta till vara den arbetskraftsresurs som finns i
landet och avhjälpa de brister som finns inom
dessa utbildningskategorier. Skräddarsydd vård-
utbildning för arbetslösa invandrare med kun-
skaper i svenska men med ett annat modersmål,
ger tvåspråkig personal till primärvård och äldre-
omsorg.

Valideringen av utländsk yrkeskompetens
skall öka. Fyra pilotprojekt med valideringsverk-
samhet pågår och skall vara slutförda i december
2000. En försöksverksamhet med alternativ
platsförmedling införs. Etnisk och kulturell
mångfald inom offentlig förvaltning och privata
företag kommer att stimuleras, bl.a. för personer
med erfarenhet eller utbildning inom samhälls-
vetenskap, ADB, juridik eller ekonomi. För in-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

vandrare som startar och driver småföretag skall
rådgivningen utvecklas. Vidare skall svensk-
undervisning och introduktion av nyanlända
förbättras.

Åtgärder på utbildningsområdet

En välutbildad befolkning är en grundförut-
sättning för att skapa tillväxt, välfärd och
utveckla demokratin i samhället. God utbildning
ökar också möjligheterna för individen att stärka
sin position på arbetsmarknaden. Det är därför
angeläget att alla ges goda möjligheter till utbild-
ning och kompetensutveckling i takt med ut-
vecklingen i samhället och på arbetsmarknaden.
Förutom de åtgärder för minskad arbetslöshet
och ökad sysselsättning som nämnts föreslås
följande åtgärder inom utbildningsområdet.

För 2003 avsätts medel för ca 46 000 platser i
kunskapslyftet och ca 12 000 platser i den kvalifi-
cerade yrkesutbildningen.

För att säkerställa tillgången på högutbildad
arbetskraft föreslår regeringen att ytterligare
500 miljoner kronor avsätts till nya högskole-
platser och studiemedel för 2003.

Forskning och utveckling lägger grunden för
att Sveriges utveckling ska vara långsiktigt kon-
kurrenskraftig. För 2003 föreslår regeringen en
fortsatt förstärkning av anslagen för forskning
med 500 miljoner kronor.

4.2 Förbättrade villkor för företagande

En ökad sysselsättning inom den privata sektorn
är av stor vikt för att öka tillväxten. En ökad
privat sysselsättning ökar också skatteintäkterna
och därmed förbättras förutsättningarna för att
utveckla välfärden. För att främja syssel-
sättningen inom den privata sektorn har ett fler-
tal åtgärder genomförts för att förbättra villko-
ren för företagande. Många av åtgärderna har va-
rit särskilt riktade mot små och medelstora
företag.

Exempel på åtgärder som genomförts de
senaste åren är sänkta arbetsgivaravgifter,
lättnader i ägarbeskattningen genom vissa för-
ändringar av utdelnings- och reavinstbeskatt-
ningen, möjligheter att kvitta underskott i ny-
startad näringsverksamhet mot inkomst av
tjänst, rätt till tjänstledighet för att starta eget fö-
retag, möjlighet att beräkna arbetslöshetsersätt-
ning på en bakomliggande inkomst från anställ-
ning i stället för företagsverksamhet och ett

treårigt program för småföretagsutveckling, för-
nyelse och tillväxt.

I december 1998 presenterade dessutom rege-
ringen ett antal åtgärder som syftar till att för-
enkla för småföretagen. Flera av dessa åtgärder
följer förslagen i Småföretagsdelegationens be-
tänkanden. En särskild regelförenklingsgrupp,
SimpLex, har inrättats inom Näringsdeparte-
mentet. En grupp bestående av entreprenörer
och företagare, Nybyggarna, har knutits till
Näringsdepartementet och möts regelbundet för
att diskutera aspekter kring företagandets villkor.
Vidare har en statssekreterargrupp inrättats med
särskilt ansvar för regelförenklingsarbetet.

Regeringen har också beslutat om en för-
ordning för myndigheterna som innebär att en
konsekvensanalys av nya reglers effekter för små
företags villkor skall göras innan förändringarna
genomförs (SFS 1998:1820). Motsvarande krav
ställs på samtliga utredningar i den nya Kom-
mittéförordningen (SFS 1998:1474). Patent- och
registreringsverket och Statskontoret har på
uppdrag av regeringen presenterat ett förslag för
förenklad uppgiftslämnande för företagen. För-
slaget syftar till att företagen skall behöva lämna
en och samma uppgift endast vid ett tillfälle, oav-
sett till vilken offentlig myndighet det sker till.
Vidare har regeringen givit NUTEK medel
att samordna och utveckla ett internetbaserat
informationssystem, en s.k. portal, med företags-
relevant myndighetsinformation för att under-
lätta företagens myndighetskontakter.

Regeringen har även givit Statskontoret i upp-
drag (Jul999/5808/F) att ta fram kriterier
för begreppet 24-timmarsmyndighet, för att
utveckla statliga myndigheters service gentemot
enskilda medborgare och företag.

Under den senaste tiden har möjligheterna till
avsättning till periodiseringsfonder förstärks
genom att avsättningstaket höjts från 20 procent
till 25 procent av inkomsten. För enskilda
näringsidkare och handelsbolag höjs taket från
25 till 30 procent. Dessutom har tiden inom
vilken återföring av periodiseringsfond skall ske
förlängts från fem till sex år. Förutsättningarna
för små och medelstora företag har också för-
bättrats genom att flertalet s.k. stoppregler har
slopats.¹³ Regeringen har dessutom tillsatt en ut-
redning för att se över de s.k. fåmansbolagsreg-

¹³ Stoppreglema avser de särskilda regler som tar sikte på transaktioner
mellan fåmansägda företag och dess ägare.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

lema som reglerar beskattningen av utdelningar
och reavinster i mindre företag. Syftet är att för-
bättra incitamenten till risktagande och ent-
reprenörskap. Utredningen skall presentera sitt
betänkande senast den 31 oktober 2001.

Regeringen har vidare föreslagit generösare
och enklare avdragsregler för utgifter vid om-
byggnad av kommersiella lokaler i samband med
byte av hyresgäst. Syftet är att befrämja ett
effektivt utnyttjande av det kommersiella fastig-
hetsbeståndet. De nya reglerna om ett utvidgat
reparationsbegrepp skall enligt förslaget gälla
ändringsarbeten som påbörjats från och med den
1 januari 2000.

Skattereglerna för avdrag för ökade levnads-
kostnader i samband med resor i näringsverk-
samheter förenklas och förbättras för egen-
företagare. Nya regler föreslås gälla fr.o.m.
1 januari 2001.

Arbetet med att få till stånd fungerande
patentintrångsförsäkringar fortsätter inom rege-
ringskansliet. Inte minst gäller detta arbetet
inom EU, som syftar till att få till stånd en EU-
täckande försäkringsordning.

Under vintern har riksdagen även fattat beslut
om att tillåta redovisning av företagen i den ge-
mensamma valutan euro, samt regler som under
vissa förutsättningar tillåter återköp av egna
aktier.

Vad gäller särskild beskattning av utländska
nyckelpersoner har regeringen presenterat ett
förslag som skickats till EU-kommissionen för
granskning. Förslaget innebär att skatten sänks
under tre år för utländska medborgare som
arbetar i Sverige under en begränsad tid inom
bl.a. tekniskt avancerad och forskningsintensiv
verksamhet. Om kommissionen godkänner för-
slaget kan de nya bestämmelserna träda i kraft
fr.o.m. 1 januari 2001. Kupongskatten för ut-
delning på näringsbetingade aktier till stora ut-
ländska ägare (mer än 25 procent av aktie-
kapitalet) avskaffas fr.o.m. 1 januari 2001.

För att ytterligare förbättra villkoren för
extern kapitalförsörjning av onoterade bolag och
för att förenkla systemet har regeringen även
föreslagit att kapitalförluster på marknads-
noterade delägarrätter skall kunna kvittas mot
vinster på onoterade aktier (fr.o.m. den 1 januari
2000).

Vidare har regeringen nyligen lagt fram en
proposition som ser över organisationen av
näringspolitiken. Bland annat föreslås bildandet
av tre nya myndigheter. En ny nationell myndig-
het för företagsutveckling inrättas. För att för-

stärka kunskapsunderlaget för innovations-, nä-
rings- och regionalpolitiken inrättas vidare en ny
myndighet för analyser, omvärldsbevakning och
utvärdering. Dessutom vill regeringen etablera
en ny myndighet för forskning och utveckling
samt en ny organisation för forsknings-
finansiering. Sammantaget innebär förändringar-
na en tydligare och effektivare central myndig-
hetsstruktur som bl.a. underlättar för de regio-
nala aktörerna att vidareutveckla processen och
föra dialogen om de regionala tillväxtavtalen.

En framskjuten ställning och hög IT-nivå kan
bidra till att angelägna politiska mål uppnås.
Sverige är idag en av världens ledande IT-
nationer. En stor del av 1990-talets tillväxt
kommer från IT-investeringar. Branschen syssel-
sätter cirka 220 000 personer. I regeringens IT-
proposition, presenterad för riksdagen i mars
2000, anges konkreta mål och prioriteringar när
det gäller IT-politiken.

Regeringen föreslår att statens insatser priori-
teras till tre områden i syfte att skapa ett infor-
mationssamhälle för alla: IT-tillgänglighet, IT-
tillit och IT-kompetens. Statens insatser för IT-
infrastrukturen kommer att uppgå till cirka

8,3 miljarder kronor, och förutsätter att markna-
dens olika aktörer själva investerar minst lika
mycket. Det innebär att de sammanlagda
satsningarna på bredband kommer att hamna på
nivån runt 17 miljarder kronor under en fyraårs-
period. I detta ingår ett skatteavdrag för att sti-
mulera anslutning till bredbandsnät.

Statligt stöd ska också kunna utgå till regio-
nala nät och anslutning till bredbandsnät i gles-
bygd. Därutöver bygger Svenska kraftnät ut ett
stomnät på marknadsmässiga villkor.

Regeringen har för avsikt att i maj i år att lägga
fram en proposition med förslag till insatser för
att främja konkurrensen. Förslagen kommer bl.a.
att grundas på Konkurrensverkets rapport om
konkurrensförhållandena generellt och inom oli-
ka marknader.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

5 Tillväxt, sysselsättning och

arbetslöshet fram till 2003

5.1 Den ekonomiska utvecklingen

Tillväxten i den svenska ekonomin har under de
senaste åren varit hög. Förutsättningarna för en
fortsatt god tillväxt i ekonomin är dessutom
gynnsamma. Ökningen av såväl hushållens kon-
sumtionsutgifter som investeringarna förväntas
vara fortsatt stark fram till och med 2001.

Den goda utvecklingen av sysselsättningen
och den disponibla inkomsten, tillsammans med
den mycket starka förmögenhetsökningen under
senare tid, förväntas leda till en stark konsum-
tionsökning i år och nästa år (4 procent 2000,
exklusive effekten av kyrkans överföring till hus-
hållssektorn, och 2,7 procent 2001). Sparkvoten
förblir därmed relativt låg. Under de närmast
följande åren är det rimligt att räkna med något
lägre och mer långsiktigt hållbara tillväxttal runt
2 procent per år för hushållens konsumtionsut-
gifter.

Den ökade investeringsaktiviteten som förut-
ses inom näringslivet, har sin grund i en stark
produktionsutveckling. Investeringsökningarna
inom tjänstesektorerna mattas dock något fram-
över. Det finns samtidigt indikatorer på att
bostadsbyggandet fortsätter att stiga från i
utgångsläget mycket låga nivåer.

detta i basindustrin som under den senaste tidens
konjunkturuppgång släpat efter något. De för-
bättrade utsikterna förväntas leda till en fortsatt
kraftig exporttillväxt, samtidigt som det bidrar
till den förväntade ökningen av investeringarna.

Sammantaget bedöms BNP-tillväxten under
innevarande år bli cirka 3,8 procent. Nästa år
förväntas tillväxten mattas av något och uppgå
till cirka 2,9 procent. Därefter väntas BNP växa i
takt med den underliggande tillväxten i ekono-
min som beräknas uppgå till cirka 2 procent per
år.

Den förväntade tillväxten i ekonomin leder
bl.a. till att skatteintäkterna ökar. Som andel av
BNP stabiliseras skattekvoten på en nivå strax
över 50 procent från och med nästa år.

Trots den goda ekonomiska tillväxten är det
svårt att skönja några tendenser till ökat infla-
tionstryck. I år beräknas KPI öka med endast

1,3 procent. Under nästa år förväntas dock
prisökningstakten tillta i takt med att den allt
starkare inhemska efterfrågan ger utrymme för
högre vinstmarginaler i konsumentledet. Där-
emot kommer fallande importpriser och en god
produktivitetstillväxt att hålla nere inflationen.
Det ökade inflationstrycket antas leda till en
fortsatt anpassning av penningpolitiken så att in-
flationen 2002 och 2003 hamnar i nivå med in-
flationsmålet på 2 procent.

■ Tabell 5.1 Nyckeltal 1999 - 2003 1
	1999	2000	2001	2002	2003
Antal sysselsatta	2,2	1,7	0,9	0,4	0,4
Sysselsättningsgrad, nivå	75,9	76,7	77,3	77,3	77,3
öppen arbetslöshet, nivå	5,6	4,6	3,9	3,9	4,0
Arbetsmarknadspolitiska
program, nivå	3,1	3,1	3,1	3,1	3,1
Kontantlön per timme	3,4	3,5	3,5	3,5	3,5
KPI, årsgenomsnitt	0,3	1,3	2,2	2,0	2,0
Offentligt finansiellt sparande	1,9	2,8	3,2	3,6	4,5
BNP	3,8	3,8	2,9	2,0	2,0

Anm.: Sysselsättningsgraden mäts här som andelen reguljärt sysselsatta av
befolkningen i åldrarna 20-64 år. Den öppna arbetslösheten och personer i
program redovisas i procent av arbetskraften. Offentligt finansiellt sparande är
uttryckt som andel av BNP före beräkningsteknisk överföring. Ärlig procentuell
förändring redovisas för antal sysselsatta, löner, KPI och BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Utsikterna för svensk exportindustri har förbätt-
rats under det senaste halvåret. Huvudorsaken är
den starkare efterfrågan i EU-området och en
fortsatt stark utveckling i Förenta staterna. Un-
der hösten har orderingången ökat och tillför-
sikten bland företagen stärkts. Särskilt tydligt är

5.2 Arbetsmarknaden

Sysselsättningen har ökat snabbt de två senaste
åren och den öppna arbetslösheten har fallit.
Mellan 1997 och 1999 ökade sysselsättningen
med cirka 150 000 personer, vilket är den största
uppgång som har noteras sedan 1974—76. Hu-
vuddelen av sysselsättningsökningen har kommit
till stånd inom den privata tjänstesektorn. Bland
enskilda näringar noterades den största upp-
gången bland datakonsulter och annan företags-
service.

Även arbetskraftsutbudet steg förra året. I
början av året ökade det dock inte lika mycket
som sysselsättningen, vilket innebar att den
öppna arbetslösheten, rensad för säsongsnormala
variationer, föll. Däremot ökade arbetskrafts-
utbudet kraftigt under andra halvåret, eftersom
antalet deltagare i konjunkturberoende arbets-
marknadspolitiska program minskade. Det fick
till följd att den säsongrensade öppna arbetslös-
heten vid slutet av året återigen steg, till ungefär

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2

samma nivå som i början av året. Mätt som års-
genomsnitt föll dock arbetslösheten med
0,9 procentenheter mellan 1998 och 1999 ner till
en nivå på 5,6 procent av arbetskraften.

Under den närmast kommande tiden för-
väntas utvecklingen på arbetsmarknaden bli fort-
satt gynnsam. I år förutses sysselsättningen öka
med 68 000 personer, vilket motsvarar en ökning
med 1,7 procent, varefter ökningstakten för-
väntas avta något till 38 000 personer eller
0,9 procent nästa år. Det är fortfarande tjänste-
sektorn som står för den största sysselsättnings-
uppgången. Den reguljära sysselsättningsgraden
för personer mellan 20 och 64 år, som enligt
regeringens sysselsättningsmål skall uppgå till
80 procent 2004, stiger till 77,3 procent 2001.

Även ökningen av arbetskraftsutbudet för-
väntas fortsätta. Genom att antalet platser vid
högskolor och universitet planeras att utvidgas
dämpas dock utbudsökningen något. Sammanta-
get innebär utvecklingen av sysselsättningen och
arbetskraftsutbudet att den öppna arbetslösheten
bedöms falla till 3,9 procent 2001.

För 2002 och 2003 görs ingen bedömning av
konjunkturutvecklingen. I stället baseras
sysselsättningskalkylerna på en uppskattning av
den underliggande tillväxttrenden i ekonomin,
som förväntas generera en långsiktig produk-
tionsökningstakt i ekonomin på cirka 2 procent
per år. Sysselsättningen beräknas därmed stiga i
ungefär samma takt som befolkningen i arbetsför
ålder, 16-64 år. Det innebär att den kalkylerade
öppna arbetslösheten och den reguljära syssel-
sättningsgraden ligger kvar på i princip samma
nivå som i slutet av 2001.

Det finns en rad osäkerheter beträffande
utvecklingen på arbetsmarknaden framöver. År
2003 beräknas det fortfarande vara en för-
hållandevis stor andel av 16-64-åringama som
inte förvärvsarbetar. Det är dock mycket svårt
att bedöma hur stor arbetskraftspotentialen är.
Det är möjligt att arbetsmarknaden och löne-
bildningen fungerar bättre än vad som antagits i
kalkylen. Då skulle BNP-tillväxten kunna bli
starkare de närmaste åren och sysselsättningsni-
vån 2003 bli högre än beräknat utan att det upp-
står inflationsdrivande löneökningar.

Det finns emellertid även faktorer som talar
för att BNP-tillväxten och sysselsättningen kan
komma att utvecklas svagare än väntat. I vissa
delar av landet är sysselsättningsgraden fort-
farande betydligt lägre och den öppna arbetslös-
heten betydligt högre än i övriga riket. Dessutom
är arbetslösheten högre bland lågutbildade och

bland personer med invandrarbakgrund. Det
finns därför risk för att det uppstår matchnings-
problem på arbetsmarknaden eller rena brist-
situationer när efterfrågan fortsätter att stiga.
Löneökningarna skulle då kunna bli betydligt
högre än beräknat, vilket skulle få negativa
effekter på sysselsättning och tillväxt.

Osäkerheten om omfattningen på de lediga
resurserna i ekonomin efter 2001 är stor. Därför
redovisas två alternativa kalkyler i den ekono-
miska vårpropositionen. I den ena fungerar
arbetsmarknaden väl och produktion och syssel-
sättning kan växa snabbare samtidigt som löner
och priser utvecklas på ett hållbart sätt. I denna
kalkyl ökar BNP 2002 och 2003 med 2,6 respek-
tive 2,4 procent, vilket innebär att den öppna ar-
betslösheten som årsgenomsnitt kan minska till

3,7 procent 2003. Den reguljära sysselsättnings-
graden för personer mellan 20 och 64 år stiger till

79,3 procent 2003.

I den andra alternativa kalkylen antas arbets-
marknad och lönebildning fungera sämre. BNP
ökar 2002 och 2003 med 1,6 respektive

1,2 procent, vilket leder till en öppen arbets-
löshet på 4,8 procent 2003 och en reguljär syssel-
sättningsgrad på 76,1 procent.

Bilaga 3

Fördelningspolitisk
redogörelse

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

Bilaga 3

Fördelningspolitisk redogörelse

Innehållsförteckning

Sammanfattning................................................................................................................5

1 Bakgrund.................................................................................................................7

2 Fördelningen av ekonomiska resurser..................................................................7

2.1 Lönespridning..........................................................................................8

2.2 Inkomstspridningen................................................................................8

2.3 Ekonomiskt utsatta...............................................................................10

2.4 Barnfamiljernas situation......................................................................11

2.5 Den regionala inkomstspridningen......................................................11

2.6 Inkomströrligheten...............................................................................12

2.7 Förmögenhetsfördelningen..................................................................13

3 Sveriges inkomstfördelning i internationellt perspektiv....................................13

3.1 Jämn inkomstfördelning i Sverige........................................................13

3.2 Låg andel ekonomiskt svaga.................................................................14

3.3 Barnens situation...................................................................................15

4 Skatternas och transfereringarnas utjämningseffekter.......................................15

4.1 Statistisk uppdelning av inkomstspridningen.....................................16

4.2 Simulering av regeländringar................................................................16

5 Marginaleffekter vid ökat arbete.........................................................................19

5.1 Marginaleffekter för typfall..................................................................19

5.2 Statistiska beräkningar av marginaleffekter.........................................22

6 Ekonomisk marginalisering.................................................................................24

7 Utvecklingsarbete med fördelningsstatistiken...................................................26

Underbilaga 3.1 Definitioner och beräkningsmetoder......................................28

Bilagetabell..................................................................................31

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

Inkomstfördelning, marginaleffekter och
marginalisering under 1990-talet

Sammanfattning

Trots ekonomisk kris, arbetslöshet och sane-
ringsprogram tyder mycket på att Sverige har
lyckats bevara en relativt jämn fördelning av in-
komsterna och en låg andel ekonomiskt svaga. I
redogörelsen analyseras fördelningen av ekono-
miska resurser under 1990-talet med hjälp av ett
flertal indikatorer.

En ökad spridning av faktorinkomster har
motverkats av en ökad utjämning genom skatter
och bidrag. Det har medfört höjda marginalef-
fekter. För stora grupper lönar det sig dåligt att
arbeta mer eller gå från arbetslöshet till jobb.
Nya kalkyler redovisas av skatte- och bidrags-
systemens marginaleffekter.

1990-talet har medfört en växande klyfta vad
gäller människors inkomstmöjligheter och del-
aktighet. Allt fler människor har blivit ekono-
miskt marginaliserade. Var tionde person av alla i
förvärvsaktiv ålder är till mer än hälften beroende
av sociala transfereringar för sin försörjning och
har en svag förankring på arbetsmarknaden. I re-
dogörelsen redovisas beräkningar av marginalise-
ringen.

Fördelningen av ekonomiska resurser

De fördelningspolitiska nyckeltalen visar att det
finns både negativa och positiva tendenser under
1990-talet (tabell 1). Det gäller både från ett
historiskt, ett regionalt och ett internationellt
perspektiv. Överlag kännetecknas 1990-talet av
en ganska stabil utveckling.

Lönespridningen har varit ganska oförändrad,
men en viss ökning kan iakttas under senare år.
Kvoten mellan den tiondel med högst löner och
den med lägst löner har ökat från 1,7 år 1992 till

1,9 år 1998. Det beror främst på att anställda med
de högsta lönerna har dragit ifrån. Kvinnors lö-
ner i relation till mäns, en indikator på hur jäm-
ställda lönerna är, har inte förändrats nämnvärt.

Skatte- och bidragssystemens utjämnande effekt
har ökat något. För att mäta utjämningseffekten
används både en statistisk uppdelning av sprid-
ningsmått och en simulering av regeleffekter för
en konstant modellbefolkning. Med 1991 års
skatte- och bidragsregler minskar inkomstsprid-
ningen enligt Gini-koefficienten 0,278 enheter
när man går från fördelningen av faktorinkoms-

ter till disponibla inkomster. Med 2000 års regler
sjunker Gini-koefficienten med 0,285 enheter,
dvs. med ytterligare 0,007 enheter. Den ökade
utjämningseffekten beror främst på att skattean-
delen ökat från 29 procent 1991 till 33 procent
1996, varefter andelen minskat något till 2000.
Socialförsäkringarnas fördelning har förändrats
marginellt.

Spridningen i disponibla årsinkomster har varit
ganska stabil under 1990-talet, möjligen finns en
viss tendens till ökad spridning under senare år.
Utvecklingen kan bedömas olika beroende på
vilka mätmetoder som används. Den officiella
statistiken visar en tydlig tendens till ökad sprid-
ning i disponibla inkomster justerade för för-
sörjningsbörda. Gini-koefficienten ökade från
0,261 till 0,290 mellan 1991 och 1997, vilket mot-
svarar drygt 11 procent. Korrigeras beräkningar-
na med i ekonomisk mening mer rimliga me-
toder för att avgränsa hushåll, justera för försörj-
ningsbörda och mäta inkomster ligger föränd-
ringen nära marginalen för den statistiska osä-
kerheten. Ökningen blir endast 0,008 enheter,
dvs. knappt 4 procent. Skillnaden mot den offi-
ciella statistiken förklaras främst av att det nu är
möjligt att analysera fördelningen bland ”bos-
tadshushåll” samt metoden att justera för för-
sörjningsbörda. Enligt en framskrivning av in-
komstfördelningen bedöms spridningen vara
ganska oförändrad även 1998-1999.

Andelen personer med en svag ekonomi har
minskat under 1990-talet. Andelen personer med
en justerad disponibel inkomst som understiger
halva medianinkomsten sjönk från 5 procent
1991 till under 4 procent 1997. Utvecklingen be-
döms stabil 1998-1999. Andelen har beräknats
med de korrigerade hushålls- och inkomstbe-
greppen. Används i stället den nya social-
bidragsnormen som en absolut gräns och exklu-
deras studerande har andelen ökat något.

Barnfamiljernas ekonomiska standard förefaller
ha förbättrats något relativt andra grupper under
senare år. Barnfamiljernas genomsnittliga eko-
nomiska standard jämfört med hela befolkningen
sjönk från 99 procent 1991 till 91 procent 1996.
Den ogynnsamma inkomstutvecklingen torde
till stor del bero på arbetslösheten. En viss relativ
förbättring inträffande 1997. Framskrivningen
pekar på att förbättringen fortsätter och att
barnfamiljernas relativa standard ligger runt 93
procent redan 1999. Höjningen av barnbidragen
och skattesänkningen 2000 kan förväntas medfö-
ra att trenden fortsätter. Regeländringarna mel-
lan 1991 och 2000 har inte systematiskt miss-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

gynnat barnfamiljer. Andelen barn som lever i
familjer med svag ekonomi har trots detta ökat,
vilket torde sammanhänga med den svaga in-
komstutvecklingen för ensamföräldrar.

Den regionala inkomstspridningen har inte ökat.
Kvoten mellan de genomsnittliga disponibla in-
komsterna i de mest välbeställda regionerna och
inkomsterna i de ekonomiskt svaga regionerna
var 1,18 år 1991 och 1,19 år 1998.

Inkomströrligheten har varit i stort sett oför-
ändrad. Rörligheten mäts här genom att man
undersöker hur individernas disponibla inkoms-
ter förändras under en treårsperiod. Ca 33 pro-
cent av de personer som 1990 tillhörde lågin-
komstgruppen hade tre år senare en högre
inkomst. Det finns inget som tyder på någon
ökning av andelen personer som varaktigt fastnar
i en situation med svag ekonomi.

Förmögenhetsfördelningen är fortfarande myck-
et skev. Den rikaste 1 procent hushåll äger ca 20
procent av nettoförmögenheten till marknads-
värde. De preliminära resultaten från SCB:s un-
dersökning ger inga tydliga indikationer på en
kraftigt ökad spridning i fördelningen av förmö-
genheter.

Internationella jämförelser visar att Sverige har
kunnat bevara en av de jämnaste inkomstfördel-
ningarna bland OECD-ländema även under
1990-talet. Sverige har också tillsammans med de
nordiska länderna en jämförelsevis låg andel per-
soner med en svag ekonomi. Barnen i Sverige
hamnar på tredje plats efter barnen i Belgien och

Finland när det gäller relativ standard i procent
av genomsnittet för hela befolkningen.

Under den ekonomiska återhämtningen under
senare år finns det vissa tendenser till en ökad
lönespridning och något ökade regionala in-
komstskillnader. Det kan dock vara en tillfällig
företeelse som beror på att det tar tid för tillväx-
ten att sprida sig i olika branscher och till fler re-
gioner i landet. Återhämtningen har också
många direkt gynnsamma fördelningseffekter,
exempelvis för barnfamiljernas standard.

Marginaleffekterna

Marginaleffekten anger hur stor del av en ökad
inkomst som faller bort i form av inkomstskatt,
inkomstprövade bidrag och avgifter. De synliga
marginaleffekterna analyseras både med typfall
och statistiska simuleringar. Kalkylerna visar vad
som händer för den som ökar sitt arbete med
hänsyn till minskat arbetsmarknadsstöd, högre
barnomsorgsavgift vid längre arbetstid etc.

Det lönar sig ofta dåligt att arbeta mer. Typ-
exemplen visar att det särskilt gäller den som har
en låg inkomst och fler barn i förskola. För en-
samföräldrar, samboende med låga inkomster,
underhållsskyldiga, förtidspensionärer m.fl. gör
marginaleffekterna att man bara får behålla 20-30
procent av en inkomstökning.

Tabell 1 Fördelningspolitiska nyckeltal 1991-1999

	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999
Lönespridning (D9/D5)	-	1,4	1,43	1,45	1,44	1,46	1,46	1,52
Jämställdhet lön (D5k/D5m)	-	0,87	0,87	0,86	0,88	0,86	0,86	0,88
Utjämning (%)	94	-	-		-	98	-	-	99"
Inkomstspridning (Gini)	0,228		0,215	0,215	0,219	0,223	0,237	-
Regional spridning	1,18	1,16	1,16	1,17	1,14	1,16	1,17	1,19
Förmögenhetskoncentration (1%)	-	19.5	-	-		-	-	-
Andel ekonomiskt fattiga	5,3	-	4,6	4,2	4,3	4,0	3,6	-
Barn (0-17 år)	3,2	-	3,3	3,7	3,4	4,3	3,8	-
Barnfamiljers relativa standard (%)	99,2	-	96,3	95,0	94,0	91,4	92,6	-
Inkomströrlighet (M)*	-	0,048	0,043	0,042	0,042	0,041	0,041	0,045
Marginaleffekt (%)	44,7	-	-	-	-	-	-	-	49,0"
Marginaliserade (%)*	5,9	6,3	7,5	8,7	9,6	9,7	10,2	9,9	-
* Årtals angivelsen avser för dessa serier det sista året i en 3-årsperiod, med 97 avses t.ex. 1995, 1996 och 1997.

Avser år 2000.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

Det ekonomiska utbytet av att gå från arbetslöshet
till arbete eller att öka sin arbetstid har minskat.
Den genomsnittliga marginaleffekten för perso-
ner i åldern 20-64 år har ökat från 44,7 procent
1991 till 49,0 procent 2000. Ungefär 750 000 per-
soner har en marginaleffekt vid ökat arbete på 70
procent eller mer år 2000. Det motsvarar 15 pro-
cent av alla i förvärvsaktiv ålder.

Marginaliseringen

Marginalisering syftar på människors bristande
delaktighet och inkomstmöjligheter. Som i eko-
nomisk mening marginaliserade räknas personer
som under tre år i rad har haft en disponibel in-
komst som till mer än hälften utgörs av ar-
betsmarknadsstöd, sjukpenning, förtidspension
(inkl, sjukbidrag), socialbidrag och/eller bo-
stadsbidrag.

Andelen ekonomiskt marginaliserade har näs-
tan fördubblats på 10 år. Ungefär var tionde per-
son av alla i förvärvsaktiv ålder hade marginalise-
rats 1996-1998 jämfört med 5,7 procent i mitten
av 1980-talet. Trots den ekonomiska återhämt-
ningen finns det inga tydliga tendenser till en
minskning under senare år.

Det är invandrare, äldre samt lågutbildade som
har störst risk att marginaliseras. Gifta och perso-
ner med barn har lägre risker. Under 1990-talet
har invandrarnas situation försämrats medan de
äldres situation har förbättrats.

En hög marginalisering kan väntas medföra en
ökad spridning av inkomster på både kort och
längre sikt.

Fördelningsstatistiken

Riksdagen har tillkännagivit att regeringen vid
lämpligt tillfälle t.ex. i en kommande budgetpro-
position bör redovisa hur arbetet fortskrider med
att utveckla och bredda fördelningsstatistiken
(Prop. 1998/99:1, 1998/99:FiU2, protokoll 35,
36). I denna redogörelse redovisas pågående ut-
vecklingsarbete och olika problem i fördelnings-
analyserna. Det bör övervägas hur en longitudi-
nell och integrerad hushållsstatistik om inkoms-
ter, sparande, konsumtion och förmögenhet kan
utvecklas.

1 Bakgrund

Den ekonomiska och sociala utvecklingen under
1990-talet var dramatisk. Medborgarna fick
uppleva överhettning, en ekonomi i kris med ar-
betslöshet och sänkta reallöner och sedan en ex-
ceptionell ekonomisk återhämtning med stark
tillväxt, låg inflation och ökad sysselsättning.
Skatter, socialförsäkringar och de offentliga väl-
färdstjänsterna har genomgått stora förändringar.
Skattereformen 1990-1991 åtföljdes av skatte-
höjningar i saneringsprogrammet, men under se-
nare år har nya reformer och sänkta skatter ge-
nomförts. Saneringen av de offentliga finanserna
medförde nedskärningar och skärpta regler i
välfärdssystem, men åtskilligt har redan åter-
ställts. En internationaliserad marknad skapar
ökad konkurrens och en större rörlighet i eko-
nomin.

Det finns därför ett stort intresse för att ut-
värdera välfärdens utveckling under 1990-talet. I
det så kallade Välfärdsbokslutets delrapport be-
skrivs förändringar i socialpolitiken, utveckling-
en av levnadsförhållanden och ojämlikhet.¹

I denna fördelningspolitiska redogörelse redo-
visas förutom spridningen i disponibla inkomster
även lönespridningen, preliminära resultat om
förmögenhetsfördelningen, den regionala in-
komstspridningen, inkomströrligheten, utjäm-
ning och marginaleffekter av skatte- och bidrags-
systemen samt tendenserna till marginalisering.

Analyserna har utarbetats av fördelningspoli-
tiska enheten på Finansdepartementets ekono-
miska avdelning med tekniskt stöd från SCB:s
program för inkomst- och förmögenhetsstatis-
tik.

2 Fördelningen av ekonomiska
resurser

Fördelningen av ekonomiska resurser tilldrar sig
allt större intresse. Stora förändringar i syssel-
sättning, sparande och kapitalinkomster samt
reformer i skatte- och bidragssystem bedöms ha
medfört ökade inkomstklyftor i många länder. I
detta avsnitt redovisas en analys av utvecklingen i

¹ Välfärd vid vägskäl, SOU 2000:3

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

Sverige 1991-1997 och en bedömning fram till
1999.

2.1 Lönespridning

Trots de genomgripande förändringarna i den
svenska ekonomin har lönespridningen varit för-
hållandevis stabil under 1990-talet (diagram 2.1).
Spridningen mäts med så kallade decilkvoter (se
underbilaga 3.1). Den tiondel anställda med lägst
löner har haft ganska oförändrade inkomster
jämfört med genomsnittslönen (medianen). Den
tiondel med högst löner drar dock ifrån något,
särskilt under senare år.

Sedan 1992 kan fördelningen av löner följas
för huvuddelen av alla anställda genom den för-
bättrade lönestatistiken hos SCB. Även om lö-
nestatistiken är mer heltäckande finns det fortfa-
rande undertäckning bl.a. för mindre företag
inom den privata sektorn. Under 1990-talet har
underlaget förbättrats exempelvis vad gäller löner
för personer i ledande ställning. Det kan förstär-
ka tendensen till en ökad lönenivå för dem med
högst löner. Många ersättningsformer - perso-
nalkonvertibler, optioner osv. - räknas emellertid
inte som lön och ingår således inte i den upp-
mätta lönenivån.

Diagram 2.2 Kvinnors löner i andel av männens
1992-1998

Källa:LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Diagram 2.1 Lönespridningen 1992-1998. Decilkvoter

Källa:LINDA,SCB,Finansdepartementets beräkningar

Kvinnors lön som andel av männens har varit i
stort sett oförändrad under 1990-talet (diagram
2.2). Det finns dock även här en tendens att
välavlönade män drar ifrån.

2.2 Inkomstspridningen

Inkomstfördelningen följs i första hand
genom SCB:s inkomstfördelningsundersök-
ningar (HINK) som bygger på kontrolluppgifter
till taxeringen, myndigheters register och tele-
fonintervjuer. De redovisas därför med två års
fördröjning. För att kunna bedöma utvecklingen
under de senaste åren görs en framskrivning från
1997 till 1998 och 1999 (se underbilaga 3.1). Re-
sultaten för dessa år visar således inte den faktis-
ka inkomstfördelningen utan en bedömning av
det troliga utfallet.

Vilka metoder som valts

Det finns olika beskrivningar av inkomstfördel-
ningens utveckling under 1990-talet, vilket kan
verka förvirrande. Det beror på att fördelnings-
analyser inte är någon exakt vetenskap. Vilka
metoder och definitioner man väljer bestäms i
stor utsträckning av värderingar. Det gäller allt
från vilka mått som väljs till hur inkomsten be-
räknas. Det gäller även om det är hushåll eller in-
divider som skall analyseras och hur man skall
jämföra hushåll med olika storlek och samman-
sättning. Varken forskningen eller internationell
standard ger en entydig vägledning.

Analyserna i de fördelningspolitiska redogö-
relserna avviker från den officiella statistiken.
Syftet är att uppnå en i ekonomisk mening mer
rättvis beskrivning av fördelningen av inkoms-
terna i betydelsen vilka konsumtionsmöjligheter
olika personer har med hänsyn till försörjnings-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

situationen och vid en oförändrad nettoförmö-
genhet. Följande korrigeringar av SCB:s officiella
statistik har gjorts:

Det är individernas ekonomiska välfärd som
analyseras. Det innebär ett normativt ställnings-
tagande att samtliga personer, barn som vuxna,
ensamboende som samboende, skall ges lika stor
tyngd när vi bedömer fördelningen av ekono-
miska resurser. Den justerade disponibla in-
komsten påförs samtliga familjemedlemmar.²Den officiella statistiken visar fördelningen bland
hushåll. Det innebär exempelvis att man ger fem
gånger större vikt till vad som händer en ensam-
boende person än vad som vad händer personer-
na i en familj med två vuxna och tre barn.

Fördelningen beskrivs för "bostadshushåll". En
persons ekonomiska standard är givetvis beroen-
de även av inkomsterna hos andra i familjen eller
hushållet, givet att de har en gemensam ekonomi.
För att bäst mäta detta används SCB:s definition
av "bostadshushåll". SCB har på Finansdeparte-
mentets uppdrag rekonstruerat denna hus-
hållsindelning även för 1991. Ungdomar som bor
hemma kan därmed nu räknas till föräldrarnas
hushåll. Även andra vuxna än gifta/samboende
som lever tillsammans räknas till ett hushåll. I
den officiella statistiken räknas hemmaboende
ungdomar som egna hushåll, vilket innebär att
standarden hos dem och deras föräldrar inte be-
räknas på rimligt sätt.

De nya socialbidragsnormema inkl, boende-
kostnader används för att justera för olika hushålls
storlek. De nya normerna beaktar de ekonomiska
stordriftsfördelar som rimligen finns i större fa-
miljer. Till normen har lagts en schabloniserad
boendekostnad och antagna belopp för vård,
möbler m.m., därefter har normen med hjälp av
en statistisk analys givits en generell och enklare
matematisk form (underbilaga 3.1). Den offi-
ciella statistiken baseras på de äldre normerna
utan hänsyn till boendekostnader och stor-
driftsfördelar. De kan anses betydligt under-
skatta standarden i bl.a. barnfamiljer.

Inkomster av kapital utjämnas över tiden och
realberäknas. Eftersom inkomststatistiken base-
ras på taxeringen mäts inte inkomster på ett i
ekonomisk mening neutralt och symmetriskt
sätt. Värdeökningar i aktier och andra tillgångar

registreras som inkomst först när man realiserar
dem. Kapitalinkomsterna beräknas nominellt
även om de helt eller delvis har urholkats av in-
flationen. Dessa egenskaper i skattereglerna in-
nebär att inkomstfördelningen i den officiella
statistiken är svårbedömd. Realisationsvinsterna
och därmed inkomstspridningen varierar kraftigt
år från år. Olika schablonmetoder används för
att realjustera kapitalinkomsterna och utjämna
dem över tiden (se underbilaga 3.1).

Inkomstspridningen

Den officiella inkomststatistiken visar kraftiga
variationer i spridningen av den disponibla årsin-
komsten över tiden. Inkomstspridningen ökar de
år då hushållen väljer att realisera stora nominella
värdeökningar i aktier och andra tillgångar. En-
ligt den officiella statistiken ökade inkomst-
spridningen, mätt som Gini-koefficienten för
justerad disponibel inkomst, från 0,261 till 0,290
mellan 1991 och 1997. Ökningen med 0,029 en-
heter motsvarar drygt 11 procent.

Med korrigerade beräkningar minskar sprid-
ningen först för att sedan öka något under senare
år. Ökningen mellan 1991 och 1997 blir endast
ca 0,008 enheter, dvs. knappt 4 procent. Den
statistiska osäkerheten för förändringar i Gini-
koefficienten mellan två år uppskattas till ca
0,009-0,017 enheter. Det är främst övergången
till ”bostadshushåll” och metoden att justera för
försörjningsbörda som förklarar skillnaden mel-
lan den officiella statistiken och den korrigerade
beräkningen (se vidare underbilaga 3.1).

Diagram 2.3 Spridning i justerade disponibla årsinkomster.
Gini-koefficienten 1991-1999

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

² Fördelningen av hushållets inkomst på alla medlemmar, oavsett vem
som erhållit inkomsten eller vem som i praktiken disponerar den, förhind-
rar tyvärr meningsfulla analyser av fördelningen mellan kvinnor och män

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

Framskrivningen av inkomstfördelningen från
1997 till 1998 och 1999 tyder på en fortsatt stabil
fördelning av den ekonomiska standarden.

2.3 Ekonomiskt utsatta

Det är ett centralt mål för fördelningspolitiken
att minska risken för fattigdom. Statistiken över
personer med en svag ekonomi är dock svårtol-
kad och skall bedömas med mycket stor försik-
tighet. Registrerade årsinkomster fångar inte
ekonomiska resurser i form av förmögenhet, arv,
tipsvinster o.dyl., överföringar inom familjen,
inkomster från svartarbete osv. Många männi-
skor med en god standard har tillfälligt valt låga
inkomster i samband med studier, föräldraledig-
het, resor etc. Det har tidigare visats att två tred-
jedelar av alla som räknas till dem med en svag
ekonomi hör till grupper vars inkomster är svåra
att mäta, som har förmögenhet eller grupper som
själva valt låga inkomster.³ Det är därför inte
överraskande att det är relativt få av dem som re-
gistreras som fattiga i inkomststatistiken som tar
emot transfereringar vilka riktar sig till hushåll
med en svag ekonomi, t.ex. socialbidrag. Det kan
också finnas ett underutnyttjande som beror på
attityder och informationsbrister.

Personer med svag ekonomi

I den officiella statistiken används ett relativt
mått på svag ekonomi: andelen hushåll som har
en justerad disponibel inkomst som understiger
halva medianinkomsten. I följande analyser an-
vänds detta mått med de korrigerade beräk-
ningsmetoderna som redovisats ovan.

Enligt den officiella statistiken ökar andelen
hushåll med en svag ekonomi under 1990-talet.
Detta resultat har bekräftats i andra undersök-
ningar.

De korrigerade beräkningarna visar i stället en
successiv minskning av andelen personer med en
svag ekonomi. Framskrivningen till 1998 och
1999 tyder på en relativt stabil andel med en svag
ekonomi.

Skillnaden förklaras till stor del av att ungdomar
över 18 år som bor hemma hos sina föräldrar
betraktas som egna hushåll i den officiella statis-
tiken. Hemmaboende ungdomar har oftast låga
egna inkomster varför de hamnar under gränsen
för en svag ekonomi. De olika korrigeringarna
påverkar både nivå och trend (se vidare underbi-
laga 3.1).

Diagram 2.4 Andel personer med svag ekonomi
1991-1999.

Procent

Källa:HINK,SCB,Finansdepartementets beräkningar

Om man i stället använder den nya socialbi-
dragsnormen som en ”absolut” gräns för svag
ekonomi och exkluderar studerande byts ned-
gången till en svag uppgång. Den starka ökning
som visas i andra undersökningar, bl.a. i Väl-
färdsbokslutets delrapport, kan således delvis be-
ro på att fler personer studerar allt längre. När
fler personer tillfälligt avstår inkomster en kort
period i livet, för att över livet få betydligt högre
inkomster, ökar således andelen med en svag
ekonomi.

Även andra känslighetsberäkningar har ge-
nomförts. Beräkningar av exempelvis Sen's fat-
tigdomsindex ger samma bild. Det är ett mått
som väger samman beräknat antal personer som
har inkomster under halva medianinkomsten
med deras relativa inkomstnivå och spridningen i
gruppen.

³ Fördelningspolitisk redogörelse, prop. 1996/97:1 Bilaga 4

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

2.4 Barnfamiljernas situation

I flera undersökningar under senare år har visats
att barnfamiljernas ekonomiska standard ut-
vecklats svagare under 1990-talet än standarden
för många andra grupper. År 1991 hade en ge-
nomsnittlig barnfamilj en ekonomisk standard
som motsvarade drygt 99 procent av genom-
snittet i hela befolkningen (diagram 2.5). Denna
nivå har minskat successivt och var som lägst
drygt 91 procent 1996.

De senaste årens ekonomiska återhämtning
med en ökad sysselsättning och reformer har
dock gynnat barnfamiljerna. En viss relativ för-
bättring inträffade redan 1997 och framskriv-
ningen till 1999 pekar på att förbättringen fort-
sätter. Höjningen av barnbidragen och skatte-
sänkningen kan förväntas medföra att trenden
fortsätter år 2000.

Analyser visar att barnfamiljernas mark-
nadsinkomster räknat i procent av genomsnittet
för hela befolkningen sjönk betydligt under
krisåren. Regelförändringarna i skatte- och bi-
dragssystemen förefaller inte nämnvärt ha miss-
gynnat barnfamiljerna och ensamföräldrarna har
skyddats jämfört med andra grupper (se avsnitt
4.2). Mycket tyder således på att försämringarna
för barnfamiljer hänger samman med den eko-
nomiska krisen och arbetslösheten.

För ensamstående föräldrar har utvecklingen
varit sämre än för gifta/samboende och trenden
vänder inte 1997 (se bilagetabell 3.1). Den svaga
utvecklingen kan delvis bero på fattigdomsfällor.
Många ensamföräldrar har höga marginaleffekter
bl.a. eftersom de ofta behöver socialbidrag. När
inkomsterna höjs som följd av minskad arbets-
löshet och höjda reallöner får ensamföräldrar be-
hålla betydligt mindre än andra grupper. Det kan
leda till att de släpar efter i standardutvecklingen.

Andelen barn som lever i familjer med en svag
ekonomi är internationellt sett mycket låg i Sve-
rige (se avsnitt 4). Andelen har dock ökat något
under 1990-talet från som lägst 3,2 procent 1991
till 4,3 procent 1996 (diagram 2.6). En viss
minskning inträffade 1997 men framskrivningen
till 1999 tyder åter på en viss ökning.

Diagram 2.5 Barnfamiljernas medelinkomst i förhållande
till samtliga hushåll

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Diagram 2.6 Andel barn som lever i familjer med svag eko-
nomi _____________________

Procent

Källa:HINK,SCB,Finansdepartementets beräkningar

2.5 Den regionala inkomstspridningen

I den fördelningspolitiska redogörelsen i 1999
års vårproposition undersöktes den regionala in-
komstspridningen.⁴ Det visades att det är relativt
obetydliga skillnader i ekonomisk standard efter
boendekostnad och barnomsorgsavgift mellan
boende i storstäder jämfört med andra regioner
och glesbygdskommuner. Det fanns inga tydliga
tendenser till ökad spridning i ekonomisk stan-
dard mellan personer som bor i olika delar av
landet.

Den ekonomiska återhämtningen i slutet av
1990-talet förefaller åtminstone inledningsvis att
öka de regionala klyftorna i befolkningsutveck-

⁴ Fördelningspolitisk redogörelse, prop. 1998/99:100 Bilaga 3

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

ling, arbetslöshet och ekonomisk tillväxt. Frågan
är naturligtvis om detta också har medfört en
ökad spridning i ekonomisk välfärd.

Nya beräkningar fram till 1998 tyder på att
den regionala spridningen i ekonomisk standard
har varit ganska stabil under 1990-talet (diagram
2.7). Den ekonomiska standarden avser indivi-
dernas genomsnittliga disponibla inkomst i lan-
dets så kallade lokala arbetsmarknadsregioner
(LA-regioner).⁵ Spridningen redovisas som
kvoten mellan den genomsnittliga ekonomiska
standarden för dem som bor i den åttonde ri-
kaste regionen jämfört med standarden för dem i
den åttonde fattigaste. Denna kvot sjönk något
under krisåren, dvs. den regionala fördelningen
blev något jämnare. Under de senaste årens eko-
nomiska återhämtning har spridningen ökat nå-
got. Totalt sett verkar dock skillnaderna i in-
komstnivåer mellan regioner ha varit konstanta
under 1990-talet. Känslighetsanalyser med andra
kvoter visar samma bild.

Diagram 2.7 Den regionala inkomstspridningen

•B91 092 -693 -094 -095 096 097 098

Källa: LIN DA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Anm: Den regionala decilkvoten definieras som den 8:e rikaste regionens me-
delinkomst dividerad med den 8:e fattigaste regionens medelinkomst.

2.6 Inkomströrligheten

Inkomströrligheten är ett viktigt mått på fördel-
ningspolitiken. Rörligheten visar t.ex. hur vanligt
det är att personer med låga inkomster ett visst år
har högre inkomster under ett senare år. Rörlig-
hetsmått visar därför om chanserna till goda
livsinkomster blir mer eller mindre ojämnt för-
delade över tiden. Framför allt ger dessa mått
bättre kunskaper om hur vanligt det är att män-
niskor varaktigt fastnar i en situation med svag
ekonomi. I den fördelningspolitiska redogörel-
sen i 1999 års budgetproposition visades att rör-
ligheten i justerade disponibla inkomster hade
minskat under 1990-talet jämfört med tidigare
decennier.⁶ Huvudförklaringen bedömdes vara
att skattereformen medförde betydligt bättre
mätningar av kapitalinkomster, bl.a. genom bas-
breddningen av kapital och bättre kontrollupp-
gifter.

Den ökade arbetslösheten kan också minska
rörligheten. Det blir allt svårare för ungdomar
och andra grupper att få tillfälliga jobb. Många
fastnar under en lång tid på de inkomstnivåer
som garanteras i arbetslöshetsförsäkringen. Ju
fler som blir förtidspensionerade, långtidssjuk-
skrivna eller beroende av socialbidrag för längre
tider, desto mindre blir inkomströrligheten.

Frågan är om den ekonomiska återhämtning-
en har ökat inkomströrligheten. En ny beräkning
har genomförts för perioden 1991-1998 som vi-
sar hur individuella disponibla inkomster för per-
soner i åldern 20-64 år förändras över tre år (för
en metodredovisning, se underbilaga 3.1).

Ca 30 procent av de personer som 1990 till-
hörde låginkomstgruppen hade tre år senare en
högre inkomst, dvs. de hade flyttat till medelin-
komstgruppen (tabell 2.1). Ungefär tre procent
av låginkomsttagarna hade fått höga inkomster
medan således 67 procent var kvar i låginkomst-
gruppen 1992. Resultaten i denna så kallade
övergångsmatris visar att inkomströrligheten har
varit stabil under 1990-talet.

Alla kommuner indelas av NUTEK i 81 regioner efter pendlingsresor,

avstånd och arbetsmarknadens styrka. Se prop. 1998/99:100 Bilaga 3

6 Fördelningspolitisk redogörelse. Prop 1998/99:1, bilaga 5

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

1 Tabell 2.1 Inkomströrlighet. Andel personer som flyttat mellan inkomstgrupper samt Shorrocks index \|
Årtalen avser det sista året i en treårsperiod	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998
Låg till medelinkomst	30	28	28	28	29	28	29
Låg till hög linkomst	3	2	3	3	3	3	4
Medel till låg inkomst	12	11	11	12	12	11	12
Medel till hög inkomst	12	11	12	11	11	11	11
Hög till låg inkomst	2	2	1	1	2	1	2
Hög till medelinkomst	20	19	20	19	19	19	20
Shorrocks index (M)	0,048	0,043	0,042	0,042	0,041	0,041	0,045

Källa: Linda, SCB, Finansdepartementets beräkningar.

Anm: Låg inkomst avser de 20 procent med lägst inkomst respektive år, hög inkomst de 20 procent med högst inkomst, medelinkomst avser övriga.

Inkomströrligheten kan mätas också med det så
kallade Shorrocks index (M) avseende Gini-
koefficienten⁷. Mobiliteten mäts som den utjäm-
ning av inkomstspridningen som uppkommer
när undersökningsperioden förlängs. Med detta
mått minskar rörligheten något i början av peri-
oden och ökar något den sista perioden 1996-
1998. Inkomströrligheten är dock påfallande sta-
bil.

2.7 Förmögenhetsfördelningen

SCB undersöker förmögenhetsfördelningen på
regeringens uppdrag. De preliminära resultaten
visar att förmögenhetsfördelningen är mycket
skev. Den rikaste 1 procent hushåll äger ca 20
procent av nettoförmögenheten till marknads-
värde. Det är främst finansiellt kapital i form av
aktier eller aktiefonder som koncentreras till de
rikaste hushållen.

Denna andel har enligt SCB:s statistik varit
relativt stabil sedan mitten av 1970-talet. Det är
emellertid osäkert hur fördelningen förändrats
under 1990-talet. Insamlingen av data och värde-
ringsmetoderna har förbättrats 1997 jämfört med
tidigare studier under 1980-talet och början av
1990-talet. Trots dessa förbättringar pekar en
jämförelse med finansräkenskapema på att en
ökande andel av det finansiella sparandet inte

fångas i de register som är underlag för statisti-
ken om fördelningen av förmögenhet.

Det finansiella sparandet har ändrats över tid.
Undersökningen fångar inte hela det ökade för-
säkringssparandet, endast de delar där det finns
ett direkt skattepliktigt kapitalvärde. De tillgång-
ar som hushållen har i utlandet finns med endast
om de har redovisats i samband med deklaratio-
nen. Det finns därför en undertäckning på detta
och det är oklart om denna undertäckning har
ökat 1997. Sammantaget finns det inga tydliga
indikationer på en kraftigt ökad koncentration av
förmögenheterna till de rikaste 1 procent av hus-
hållen. En viss ökad spridning i fördelningen av
förmögenheter kan dock iakttas.

3 Sveriges inkomstfördelning i
internationellt perspektiv

OECD har nyligen genomfört en omfattande
studie av inkomstfördelning och ekonomisk fat-
tigdom i medlemsländerna. Studien som omfat-
tar 21 länder baseras på nationella beräkningar
för perioden från mitten av 1970-talet till mitten
av 1990-talet. I detta avsnitt sammanfattas de
preliminära huvudresultaten.

⁷ Gini-koefficienten uppfyller inte samtliga av de krav som ställs på ett
fördelningsindex för att Shorrocks mobilitetsindex skall vara tillämpbart.
I detta fall innebär detta att endast sådan mobilitet som påverkar rangord-
ningen i inkomstfördelningen beaktas.

3.1 Jämn inkomstfördelning i Sverige

Sverige har tillsammans med de andra nordiska
länderna en internationellt sett mycket jämn för-
delning av de ekonomiska resurserna (tabell 3.1).
En viss försiktighet bör iakttagas vid jämförelser
av nivåerna. Beräkningarna är harmoniserade

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

men inkomstundersökningarna skiljer sig åt i fle-
ra avseenden. Korrigerar man för ”hemma-
boende” ungdomar har Sverige den jämnaste
fördelningen.⁸

Tabell 3.1 Inkomstspridningen (Gini-koefficienten)

Nivå i mitten av

	1990-talet	1980-talet	1970-talet
1 Danmark	21,7	22,9
2 Finland	22,8	20,7	23,5
3 Sverige	23,0	21,6	23,2
4 Österrike	23,8	23,6
5 Nederländerna	25,5	23,4	22,6
6 Norge	25,6	23,4
7 Japan	26,0	25,2	26,6
8 Schweiz	26,9
9 Belgien	27,2	25,9
10 Frankrike	27,8	27,6
11 Tyskland	28,2	26,5
12 Ungern	28,3	29,2
13 Kanada	28,5	29,0	29,8
14 Australien	30,5	31,2	29,1
15 Storbritannien	31,2	28,6	24,8
16 Irland	32,4	33,1
17 Grekland	33,6	33,6	41,3
18 USA	34,4	34,0	31,3
19 Italien	34,5	30,6
20 Turkiet	49,1	43,5
21 Mexiko	52,6	50,5	52,2

Källa: Förster, M.: Trends and Driving Factors in Income Inequality and Poverty
in the OECD Area. OECD/DEELSA.Labour Market and Social Policy Occasional
Paper (publ. april 2000)

3.2 Låg andel ekonomiskt svaga

De nordiska länderna, med undantag för Norge,
och Nederländerna har en låg andel personer
med en disponibel inkomst under halva median-
inkomsten (tabell 3.2). Även i denna jämförelse
överskattas andelen med en svag ekonomi i Sve-
rige eftersom ”hemmaboende” ungdomar räknas
som egna hushåll.

Det finns inga generella tendenser vad gäller in-
komstspridningens utveckling under de senaste
20 åren. För de 10 länder det finns data ökade
spridningen i fyra, minskade i tre och var stabil i
de återstående tre. För den senaste 10-års-
perioden finns en tendens till ökad spridning i
ungefär hälften av länderna. Sverige har haft en
ganska genomsnittlig utveckling.

Tabell 3.2 Andel personer med inkomster under halva me- dianinkomsten
Procent	1990-talet	Nivå i mitten av 1980-talet	1970-talet
1 Finland	4,9	5,1	9,9
2 Danmark	5,0	7,0
3 Nederländerna	6,3	3,1	2,5
4 Sverige	6,4	5,9	6,7
5 Ungern	7,3	8,6
6 Österrike	7,4	6,1
7 Frankrike	7,5	8,0
8 Belgien	7,8	10,5
9 Norge	8,0	6,9
10 Australien	9,3	12,2	11,9
11 Tyskland	9,4	6,4
12 Kanada	10,3	11,6	15,5
13 Storbritannien	10,9	6,9	6,4
14 Irland	11,0	10,6
15 Grekland	13,9	13,4	17,8
16 Italien	14,2	10,3
17 Turkiet	16,2	16,4
18 USA	17,1	18,3	15,5
19 Mexiko	21,9	21,3	24,7

Källa: OECD12000)

I Sverige har andelen personer med en svag eko-
nomi inte förändrats nämnvärt sedan mitten av
1980-talet. Andelen har ökat i hälften av de
jämförda länderna och Sveriges utveckling är
ganska genomsnittlig. Ökningen har varit störst i
Storbritannien, Italien, Österrike och Nederlän-
derna.

Med ett absolut fattigdomsstreck definierat
utifrån medianinkomsterna i mitten på 1970-talet
har fattigdomen minskat i sex av åtta länder för
vilka data finns, däribland i Sverige.

⁸ Jansson, K. (2000): Sverige har jämnast inkomstfördelning. Välfärds-
bullentinen 1/2000

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

3.3 Barnens situation

Ett flertal studier har visat att de svenska barnen
har en bättre relativ standard än vad som är van-
ligt i andra länder⁹. Den ekonomiska krisen och
besparingarna i Sverige har dock träffat barnfa-
miljerna hårdare än andra grupper.¹⁰

De nya beräkningarna från OECD visar
emellertid att barnen i Sverige fortfarande har en
god relativ standard (tabell 3.3). Barnen under 18
år antas i beräkningen få samma del av de dispo-
nibla inkomsterna som föräldrarna och barnens
relativa standard beräknas i procent av genom-
snittet för hela befolkningen. Barnen i Sverige
hamnar på tredje plats efter barnen i Belgien och
Finland.

övriga länder. Det bör noteras att mätperioderna
varierar.

Ett annat viktigt mått är hur stor andel av bar-
nen som lever i familjer med en svag ekonomi.
De nordiska länderna och Belgien har färre eko-
nomiskt utsatta barn än övriga länder (tabell 3.4).
I botten återfinns Mexiko och USA där över vart
femte barn lever i relativ fattigdom.

Tabell 3.4 Andelen barn som lever i familjer med en svag
ekonomi

Tabell 3.3 Barnens relativa disponibla inkomst

	Nivå 90-talet	Förändring (PE)	Avser år
1 Belgien	104,9		1983-1995
2 Finland	100,9	2,8	1986-1995
3 Sverige	98,9	-2,2	1983-1995
4 Grekland	97,7	3,5	1988-1994
5 Norge	97,6	1,1	1986-1995
6 Danmark	97,2	-2.5	1983-1994
7 Frankrike	94,9	0,4	1984-1994
8 Ungern	93,0	-6,0	1991-1997
9 Tyskland	90,8	-2,6	1984-1994
10 Nederländerna	89,3	0,0	1985-1994
11 Österrike	89,9	0,1	1983-1993
12 Italien	88,9	-1,3	1984-1993
13 Kanada	87,6	0,0	1985-1995
14 Storbritannien	85,8	-3,8	1985-1995
15 Australien	85,6	-1,1	1984-1994
16 Turkiet	84,7	-4,1	1987-1994
17 USA	84,1	2,5	1984-1995
18 Mexiko	83,2	-1,0	1989-1994

Källa: OECDI2000)

	Nivå 90-talet	Förändring (PE)	Avser år
1 Finland	2,1	-0,8	1986-1995
2 Sverige	2,7	-0,3	1983-1995
3 Danmark	3,4	-1,2	1983-1994
4 Belgien	4,1		1983-1995
5 Norge	4,4	0,5	1986-1995
6 Frankrike	7.1	0,5	1984-1994
7 Österrike	7.3	1,8	1983-1993
8 Nederländerna	9.1	5.8	1985-1994
9 Ungern	9.7	1,7	1991-1997
10 Tyskland	10,6	4,5	1984-1994
11 Australien	10,9	-4,6	1984-1994
12 Grekland	12,3	-0,3	1988-1994
13 Kanada	14.2	-1,6	1985-1995
14 Storbritannien	17,4	7,7	1985-1995
15 Italien	18,8	7,3	1984-1993
16 Turkiet	19,7	-0,7	1987-1994
17 USA	23,2	-2,7	1984-1995
18 Mexiko	26,2	1,4	1989-1994

Not: Tabellen avser andelen, angiven i procent, av barnen i respektive land som
lever i ett hushåll vars inkomster understiger halva medianen av den justerade
disponibla inkomsten för hela befolkningen.

Källa: OECD(2000)

Andelen barn i familjer med en svag ekonomi
har minskat i åtta länder, däribland Sverige, och
ökat i åtta. Ökningarna har varit anmärknings-
värda i Storbritannien, Italien och Nederländer-
na.

Barnen i Sverige har fått en standardförsämring
under mätperioden. Det gäller också i flertalet

4 Skatternas och transfereringarnas
utjämningseffekter

9 Björklund, A. och Freeman, R.B., Generating Equality and Eliminating Po-
verty, the Swedish Way, ur The Welfare State in Transition - Reforming the
Swedish Model, The University of Chicago Press and the National Bureau of
Economic Research, pp. 33-77, 1997

¹⁰ Prop. 1997/98:1, bilaga 7

Perioden 1991-2000 medförde mycket omfat-
tande ändringar i skatte- och bidragssystemen,
främst som följd av saneringsprogrammet och
återställningarna under senare år. Det är svårt att
från statistiken avgöra vad regeländringarna har

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

inneburit. Förändringar i ett system interagerar
ofta med ändringar i andra system. Regeländ-
ringarna påverkar medborgarnas beteenden, de-
ras arbetsutbud, benägenhet att söka ersättning-
ar, sparande, skatteundandragande osv. Krisen
medförde stora förändringar i sysselsättning, ut-
bildning, löner och kapitalinkomster. Sanerings-
programmet har påverkat grundläggande eko-
nomiska förhållanden som inflation, ränta och
efterfrågan i ekonomin.

För att bedöma skatternas och transferering-
arnas utjämningseffekter används två olika me-
toder. Den första innebär att man mäter den
samlade effekten av ändrade regler och olika för-
ändringar i fördelningen av inkomster. Den and-
ra metoden syftar till att renodla effekterna av
ändrade regler.

Diagram 4.1 Olika inkomsters bidrag till inkomstspridning-
en enligt Gini-koefficienten

4.1 Statistisk uppdelning av
inkomstspridningen

Skatternas och transfereringarnas utjämningsef-
fekter mäts med olika statistiska metoder. I de
fördelningspolitiska redogörelserna används en
metod som innebär att statistiska mått på sprid-
ningen av disponibla årsinkomster delas upp i
olika komponenter (dekomponering av Gini-
koefficienten, se underbilaga 3.1).

Faktorinkomsterna, dvs. summan av löner, nä-
rings- och kapitalinkomster, och även pensio-
nerna har blivit mer ojämnt fördelade under
1990-talet (diagram 4.1). Dessa inkomstslag
lämnar således ett ökat bidrag till den totala in-
komstspridningen, vilket visas genom att kurvan
stiger. Denna ökning motverkas framför allt av
att skatterna har blivit mer utjämnande. Sociala
transfereringar har en betydligt mindre utjäm-
nande effekt men effekten har ökat något under
1990-talet.

4.2 Simulering av regeländringar

När vi mäter omfördelningen genom skatter och
bidrag med en dekomponering kan en ändrad
utjämning bero på ökad arbetslöshet, hushållens
anpassning till reglerna eller regeländringarna i
sig. Aven makroekonomiska och demografiska
förändringar kan påverka.

För att försöka renodla de direkta fördel-
ningseffekterna av regeländringarna jämförs ut-
fallet av reglerna 1991, 1996 och 2000 på en och
samma modellpopulation. Den fråga som ställs
här är i stället: Hur har ändrade regler i skatter,
socialförsäkringar och bidrag påverkat skattebör-
dan, transfereringarnas fördelning och utjämningen
av inkomster?

Den konstanta populationen utgörs av
HINK97 framskriven till 2000 års demografiska
och ekonomiska förhållanden. Vid analysen har
inkomstgränser, skiktgränser, tak och gararanti-
nivåer 1991 och 1996 räknats upp till de prisnivå-
er som gäller år 2000. Huvuddelen av regeländ-
ringarna har kunnat efterbildas i detalj men i
vissa fall används schablonmetoder och i enstaka
fall saknas underliggande data t.ex. avseende
sjuklönen (för en teknisk redovisning, se under-
bilaga 3.1). Momsen fördelas schablonmässigt på
varje hushåll i förhållande till den disponibla in-
komsten och till konsumtionsprofilerna i SCB:s
undersökning av hushållens utgifter (HBU92).

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

Genomsnittliga skatter och transfereringar

Regeleffektema delas upp på skatter (inkl, egen-
avgifter), moms, socialförsäkringar samt bidrag
(t.ex. barnbidrag, bostadsbidrag). Simuleringen
av olika regelsystem på samma modellbefolkning
visar att den genomsnittliga direkta skatten per
hushåll ökade i fasta priser med 13,2 procent
mellan 1991 och 1996, för att sedan sjunka något
till 2000 (tabell 4). Socialförsäkringarna och bi-
dragen sjönk från 1991 till 1996 men nivåerna
har delvis återställts år 2000. Nettot av skatter
och transfereringar har sjunkit påtagligt mellan
1991 och 2000. Dagens regelsystem ger hushål-
len ca 56 miljarder kronor lägre disponibla in-
komster än 1991 års regelsystem räknat på en
och samma befolkning.

Diagram 4.2 Skatteandelen 1991, 1996 och 2000

Procent

Anm: I skatter inräknas inkomstskatt, kapitalskatt, förmögenhetsskatt, hushål-
lens fastighetsskatt, egenavgift och moms

Tabell 4 Genomsnittliga beräknade skatter, socialförsäk-
ringar och bidrag 1991, 1996 och 2000

	1991	1996	2000	Förän dr, % 91/00	Förän dr, % 96/00
Direkt skatt	83 800	94 900	93 700	11,8	-1,3
Moms	23 300	20 600	20 600	-11,6	0
Socialförsäkr	75 600	70 400	71 700	-5,2	1,8
Bidrag	14 300	13 700	13 900	-2,8	1,5
Summa	107 100	115 500	114 300	6.7	-1,0
skatt
Summa	89 900	84 100	85 600	-4,8	1,8

transf

I kalkylen ingår huvuddelen av de skatter som
hushållen betalar. Under perioden har också ar-
betsgivaravgifter, energiskatter och andra indi-
rekta skatter samt företagens skatter förändrats. I
många fall kan man anta att dessa skatteändring-
ar också berör hushållen. Det saknas dock un-
derlag för att bedöma hur dessa skatteföränd-
ringar fördelar sig på hushåll med olika in-
komster.

Skatternas fördelning

Skatteandelen höjdes från i genomsnitt 29,0 pro-
cent år 1991 till 32,7 procent år 1996. Höjningen
var relativt störst för dem med högre disponibla
inkomster justerade för försörjningsbörda
(diagram 4.2). Skatteandelen beräknas som be-
talda skatter i procent av den totala inkomsten
inkl, skattefria transfereringar. Mellan 1996 och
2000 har skatteandelen sänkts något i alla in-
komstklasser. Regeländringarna innebär att
skattesystemet utjämnar inkomster kraftigare
2000 än 1991.

Socialförsäkringarnas och bidragens fördelning

Socialförsäkringarna inkl, pensionerna har en
tydlig fördelningsprofil räknat som andel av total
inkomst (diagram 4.3). Socialförsäkringarnas
fördelning har förändrats marginellt under peri-
oden. Mellan 1991 och 1996 sänktes ersättnings-
graden i många system. Regeländringarna inne-
bar sänkta socialförsäkringar men minskningen
var relativt jämnt fördelad över alla inkomst-
grupper. De sänkta ersättningarna påverkade så-
ledes inte utjämningen nämnvärt. År 2000 har
socialförsäkringarna ungefär samma relativa nivå
och fördelning som år 1991.

12 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 100

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

Diagram 4.3 Socialförsäkringar inkl, pensioner som andel
av totalinkomsten 1991, 1996 och 2000______________

Procent

1 2 3 4 5 6 7

8 9t)

Decilgrupp

Diagram 4.5 Förändring av ekonomisk standard i decil-
grupper till följd av regeländringar 1991/2000 och
1996/2000 _____

III 11

1'1

■ 1991-2000

§§1996-2000

1234567890

Källa:HINK,SCB.Finansdepartementets beräkningar Decilgrupp

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

De skattefria bidragen, dvs. barnbidrag, bostads-
bidrag, socialbidrag osv., utges i första hand till
personer med mycket låga inkomster. Bidragsni-
våerna sänktes i saneringsprogrammet. Bidragens
omfördelande effekt ökade trots detta något
fram till 1996. År 2000 är dock fördelningen lika
den för år 1991.

Procent

Diagram 4.4 Skattefria bidrag som andel av totalinkomsten
1991, 1996 och 2000______________________________

Procent

Sammanlagda utjämningseffekter

Sammantaget ger skatte- och bidragsreglerna år
2000 en större utjämning av inkomsterna än
reglerna för 1991. Ett byte av regelsystem inne-
bär sänkta disponibla inkomster för alla in-
komstgrupper. Minskningen blir dock störst för
hushåll med högre inkomster (diagram 4.5). Per-
soner med låga inkomster har skyddats relativt
sett.

Med 1991 års regler sjunker Gini-koefficienten
med 0,278 enheter när man går från fördelningen
av marknadsinkomster (faktorinkomst) till dis-
ponibla inkomster. Med 2000 års regelsystem
minskar Gini-koefficienten med 0,285 enheter,
dvs. med ytterligare 0,007 enheter.

Huvuddelen av dessa förändringar genomför-
des i saneringsprogrammet. Regeländringarna
sedan 1996 medför en ökad disponibel inkomst
med drygt 1 procent. Ökningen är ganska jämnt
fördelad i olika inkomstgrupper utom bland de
10 procent med lägst inkomster som inte fått nå-
gon förbättring.

En jämställdhetsanalys visar att regeländring-
arna minskar den disponibla inkomsten lika
mycket för män som för kvinnor.

De sammantagna regeländringarna i skatte-
och bidragssystemen mellan 1991 och 2000 har
inte systematiskt missgynnat barnfamiljer (dia-
gram 4.6). Ensamföräldrar har skyddats relativt
väl. Gifta eller samboende med barn har dock
fått en något större minskning av inkomsterna
jämfört med andra familjetyper. Den enda grupp
som gynnats är ålderspensionärer.

Regeländringarna mellan 1996 och 2000 har
medfört förbättringar främst för gifta och sam-
boende familjer med barn samt för pensionärer.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

Diagram 4.6 Förändring av ekonomisk standard i familje-
typer till följd av regeländringar 1991/2000 och
1996/2000

Källa:HINK,SCB,Finansdepartementets beräkningar

Begränsningar

Analysen ger naturligtvis inte en fullständig bild
av skatternas och transfereringarnas fördelnings-
effekter. Man bör beakta att jämförelsen mellan
1991 och 2000 avser två regelsystem som skiljer
sig avsevärt vad gäller offentlig finansiellt netto.
Det beror dels på att det saknas vissa skatter i be-
räkningen, dels på att skattereformen 1991 var
underfinansierad.” Bilden skulle givetvis ha blivit
något annorlunda om man kunde jämföra regel-
systemen vid samma offentligfinansiella netto.
Då tvingas man dock påföra mer eller mindre
godtyckliga justeringar, t.ex. stiliserade skatte-
höjningar. Syftet med denna undersökning är
dock att jämföra de regelsystem som faktiskt har
gällt.

De dynamiska fördelningseffekterna fångas
inte heller. Höjda skatter kan exempelvis minska
arbetsutbudet, vilket kan väntas påverka löneför-
delningen. Dynamiska fördelningsanalyser är
emellertid svåra att göra eftersom forskarna inte
är överens om vilka beteendeförändringar som
kan inträffa, hur stora de är eller när i tiden de
kan komma.

5 Marginaleffekter vid ökat arbete

Det ekonomiska utbytet av arbete påverkar gi-
vetvis människors val mellan betalt arbete och tid
för annan verksamhet. Ekonomisk teori och de
flesta empiriska resultat stöder uppfattningen att
ökade marginaleffekter minskar arbetsutbudet.¹²Marginaleffekten är ett mått på hur stor del av en
ökad inkomst som faller bort i form av inkomst-
skatt, inkomstprövade bidrag och avgifter. Ju
högre marginaleffekter, desto starkare blir indi-
vidernas ekonomiska motiv att hålla nere eller
inte öka arbetstiden.

I återkommande analyser har redovisats synli-
ga marginaleffekter vid en inkomstökning.''
Denna analys försöker i stället besvara frågan:
Hur mycket inkomster försvinner om hushållen
ökar sitt arbete? I beräkningen tas hänsyn också
till hur arbetstider kan påverka barnomsorgsav-
gifter, att ökat arbete leder till minskade arbets-
löshetsunderstöd osv.

Marginaleffekterna analyseras både med typ-
fall och statistiska simuleringar. De synliga mar-
ginaleffekterna illustreras bäst med olika typfalls-
exempel. De klargör tydligt systemens struktu-
rella egenskaper, t.ex. i vilka inkomstlägen reg-
lerna sammantaget ledet till höga marginaleffek-
ter och vilka system som bidrar mest. För att visa
hur vanligt det är med höga marginaleffekter be-
hövs dock statistiska simuleringar.

5.1 Marginaleffekter för typfall

I typfallsberäkningarna visas hur den disponibla
inkomsten varierar med arbetstiden. Beräkning-
arna tar hänsyn till den sammantagna effekten av
socialbidrag, bostadsbidrag, inkomstskatt, pen-
sionsavgift och avgift för barnomsorg. Beräk-
ningarna avser skatte- och bidragsreglerna för år
2000. (Barnomsorgsavgifterna år 1999.)

H Skattereformen 1990-1991. En utvärdering. SOU 1995:104

12 För en aktuell översikt, se: Blundell R, MaCurdy T (1999), “Labor
supply: a review of alternative approaches“. Ashenfelter O, Card D (eds),
Handbook of Labor Economics. Volume 3A, Elsevier Science

13 Prop. 1993/94:150, bilaga 1.5, Långtidsutredningen 1995 samt Lönar
sig arbete, Ds 1997:73

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

Beräkningsantaganden

Fem typexempel

Få kan fritt välja sin arbetstid. Vilka valmöjlig-
heter som finns varierar. För att stiliserat visa
systemens egenskaper vid olika val av arbetstider
beräknas den disponibla inkomsten som en
funktion av antal arbetade timmar. Arbetstiden
antas vara jämt fördelad över året.

Sambandet mellan arbetade timmar och dis-
ponibel inkomst varierar mellan olika familjety-
per och lönenivåer (se faktaruta). Därför beräk-
nas några olika exempel som är valda för att
beskriva när höga marginaleffekter av skatter, bi-
drag och användaravgifter kan uppkomma. Typ-
fallen är inte statistiskt representativa.

FAKTARUTA

Löneantaganden: Låg lön antas motsvara en lön
på 85 kronor/timme (ca 14 750 kronor/månad),
medellön 105 kronor/timme (ca 18 500 kro-
nor/månad) och hög lön 160 kronor/timme
(28 100 kronor/månad)¹⁴.

Kommunalskattesats: Genomsnitt exklusive kyr-
koavgift, 30,38 procent.

Hyror: Genomsnittshyror för bostäder av olika
storlek med hänsyn till familjetyp enligt SCB.

I beräkningarna har det varit nödvändigt med
vissa schabloniseringar. Användaravgifterna för
barnomsorg varierar mellan olika kommuner.
Vanligtvis beror familjens avgift på inkomst, an-
tal barn och hur lång tid barnen vistas vid för-
skola eller fritidshem. I dessa beräkningar har en
för landet genomsnittlig barnomsorgstaxa be-
räknats (metoden redovisas i underbilaga 3.1).

För att beskriva skatte- och bidragssystemens
garantinivå antas förenklat att den som arbetar
mindre än heltid vill öka sin arbetstid och erhål-
ler socialbidrag. Socialbidraget reduceras därför
med 100 procent av en inkomstökning upp till
den lön som ger en disponibel inkomst på sam-
ma nivå som socialbidraget garanterar.¹⁵

Dessa lönenivåer är heltidslön i decilgrupp 1, decilgrupp 5 (median)
och decilgrupp 9 avseende heltidslön enligt uppgift från LINDA-
databasen år 1998 framskrivna till år 2000.

Vid beräkning av socialbidrag har schablonmässiga men normala ut-
gifter för el, arbetsresor, hemförsäkring, läkarvård, fackföreningsavgift
och avgift till arbetslöshetsförsäkringen inräknats. Dessa hushållsutgifter
skall enligt socialtjänstlagen inräknas vid beräkning av socialbidrag.

För en ensamstående person med två barn ger so-
cialbidragen en garanterad inkomst på ca 11 100
kronor per månad efter betald barnomsorgsav-
gift (diagram 5.1). Med en låg timlön måste den-
ne ensamföräldrer arbeta drygt 50 procent av
heltidsarbete för att få en inkomst över socialbi-
dragsnormen. Vid en hög lön är motsvarande
gräns knappt 30 procent. Vid lägre arbetstider
ger ett ökat arbete inget ekonomiskt utbyte.

Diagram 5.1 Ensamstående person med två barn 4 och 6 år
på daghem. Disponibel inkomst i kronor per månad efter
barnomsorgsavgift

Kr/mån

Andel av heltid, %

Anm: Hyra 4 500 kronor/månad

En ensamstående med två barn erhåller bostads-
bidrag vid heltidsarbete, både med en låg lön och
medellön. Marginaleffekten vid ökat arbete är
därför hög. Då arbetstiden ökar från halv- till
heltid ökar den disponibla inkomsten endast
med 27 procent vid låg lön. Vid en arbetsinsats
om 90 procent av heltid är marginaleffekten 69
procent vid låg lön. Vid hög timlön kan bostads-
bidrag erhållas upp till en arbetsinsats som mot-
svarar drygt 75 procent av heltidsarbete. Den år-
liga arbetsinkomsten är då 253 000 kronor. Vid
denna inkomstnivå är marginaleffekten mycket
hög, ca 82 procent. Den höga nivån på marginal-
effekten beror på kommunalskatt, statlig skatt
och pensionsavgift (sammantagen marginalskatt
53 procent), reduktionen av bostadsbidrag med
20 procent samt att avgiften för barnomsorg be-
räknas öka med 9 procent vid ökad inkomst och
arbetstid.

För typfamiljen gifta/samboende med tre bam
ger socialbidragen en garantinivå på nära 17 100
kronor per månad efter betald barnomsorgsav-
gift (diagram 5.2). Båda föräldrarna antas ha låga
heltidslöner. I exemplet antas den ena föräldern

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

arbeta heltid. I diagrammet visas hur den dispo-
nibla inkomsten i hushållet förändras när den
andre förälderns arbetstid ökas. Av diagrammet
framgår att den disponibla inkomsten ökar först
då arbetsinsatsen uppgår till minst 45 procent av
heltidsarbete. Om arbetstiden ökas från halv- till
heltid ökar hushållets disponibla inkomst endast
med 16 procent.

Diagram 5.2 Sammanboende/gifta med tre barn på dag-
hem/fritidshem i åldrarna 3, 5 och 8 år. Disponibel in-
komst i kronor per månad efter barnomsorgsavgift_____

Kr/mån

Anm: Hyra 6 500 kronor/månad. En förälder antas arbeta heltid med en lön på
14 750 kronor/månad.

Diagram 5.3 Ensamstående utan barn under 29 år med
ungdomsbostadsbidrag. Disponibel inkomst i kronor per
månad ______

Kr/mån

Anm: Hyra 2 700 kronor/månad.

I typexemplet ökar den disponibla inkomsten
knappt alls vid små förändringar i arbetstiden i
intervallet runt 75 procent av heltid. Detta beror
på att barnomsorgsavgiften typiskt sett stiger
kraftigt då barnens närvarotid i barnomsorgen
går över gränsen 35 timmar per vecka.

För en ensamstående utan bam som är yngre än
29 år är socialbidragens garantinivå ca 6 600 kro-
nor per månad (diagram 5.3). Med en låg timlön
måste den unge arbeta över 60 procent av hel-
tidsarbete för att arbetet skall ge ett ekonomiskt
utbyte. Med en hög timlön är motsvarande gräns
drygt 30 procent av heltid.

För en förälder som betalar underhållsstöd blir
marginaleffekterna ofta höga (diagram 5.4).
Detta typexempel visar hur den disponibla in-
komsten varierar för en person med låg lön med
betalningsskyldighet (för underhållsstöd) för två
bam. Av diagrammet framgår att marginaleffek-
ten i vissa lägen kan vara större än 100 procent.
Detta beror på att avgift för underhållstöd inte
medför ökat socialbidrag och att den disponibla
inkomsten efter avgiften betalts kan sjunka till en
inkomststandard som ligger under socialbi-
dragsnormen¹⁶. Vid heltidsarbete är den dispo-
nibla inkomsten endast ca 50 kronor högre än
vid inget arbete. Om arbetstiden ökas från halv-
till heltid ökar den disponibla inkomsten endast
med 7 procent.

Enligt gällande lagstiftning finns möjlighet att i en svår ekonomisk
situation få anstånd med att betala underhållsstöd. Den underhållsskyldi-
ge får då en skuld till staten. I exemplet antas att den enskilde i ett senare
skede får bättre ekonomi så att denna skuld betalas. I diagrammet har
betalningen för underhållsstödet belastat den disponibla inkomsten oav-
sett när underhållsavgiften betalas. Samma resultat gäller vad beträffar
effekten på disponibel inkomst om den enskilde inte ansöker om anstånd
med betalning.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

Diagram 5.4 Förälder som betalar underhållsstöd för två
barn. Disponibel inkomst i kronor per månad efter betal-
ning av underhållsstöd_________________________________

Kr/mån

Diagram 5.5 Ensamstående förtidspensionär med restar-
betsförmåga. Disponibel inkomst i kronor per månad

Kr/mån

Anm: ATP-pensionen är beräknad med 3,0 pensionspoäng. Hyra 4 500 kro-
nor/månad. Låg timlön.

Ett exempel har också beräknats för att visa hur
den disponibla inkomsten påverkas av en ökad
arbetsinsats för en förtidspensionär med restar-
betsförmåga (diagram 5.5J. En förtidspensionär
får arbeta endast i marginell omfattning utan att
pensionen sätts ned. Hel förtidspension beviljas
den vars arbetsförmåga bedöms vara nedsatt till
minst 7/8-delar. En förtidspensionär med full
pension kan därför arbeta upp till ca 250 timmar
per år utan att pensionen reduceras.¹⁷ Förtids-
pensionärers bostadstillägg (BTP) reduceras
dock med 40-45 procent om inkomsten ökar.
Den sammanlagda pensionen (inklusive folkpen-
sion) uppgår då till knappt 8 300 kronor per må-
nad.

För en förtidspensionär är det ekonomiska
utbytet av att öka sin arbetstid inte särskilt stort
(diagram 5.5). Den disponibla inkomsten stiger
med ca 500 kronor per månad för en arbetsinsats
om ca 20 timmar per månad. Timlönen efter
skatt och minskat BTP blir omkring 25 kronor.
För den som har en högre pension och inte er-
håller BTP blir utbytet av arbete naturligtvis
högre.

5.2 Statistiska beräkningar av
marginaleffekter

En statistisk simulering av marginaleffekter in-
nebär att inkomster och arbetstider ändras sys-
tematiskt för ett representativt urval personer.
Därefter räknar man om kommunal och statlig
inkomstskatt, allmän pensionsavgift, bostadsbi-
drag, socialbidrag, underhållsstöd samt barnom-
sorgsavgift. Skillnaden i disponibel inkomst före
och efter experimentet används för att mäta
marginaleffekten.

En viktig fråga för sysselsättningspolitiken är
hur marginaleffekterna förändras över tiden.
Den fråga som ställs här är vad som händer om
alla i förvärvsaktiv ålder, heltidsarbetande, del-
tidsarbetande, studerande, arbetslösa, förtidspen-
sionärer m.fl. grupper, får möjlighet att öka ar-
betstiden motsvarande knappt en månad, eller
den tid som motsvarar 12 000 kronor per år.

I syfte att belysa detta har en jämförelse gjorts
av synliga marginaleffekter i 1991 respektive
2000 års skatte- och bidragssystem. Inkomsterna
har höjts med 12 000 kronor per månad för alla
urvalspersoner i åldersgruppen 20-64 år i HINK-
undersökningen 1997 framskriven till 2000 års
ekonomiska och demografiska förhållanden.

¹⁷ På längre sikt kan pensionen komma att reduceras om arbetsförmågan
bedöms vara permanent förhöjd.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

Modellbefolkningen representerar således alla
personer (exklusive egenföretagare¹⁸) i för-
värvsaktiv ålder (ca 5 miljoner personer). För
personer med arbetsmarknadsstöd eller socialbi-
drag har antagits att ersättningarna minskas vid
en ökad arbetstid och inkomst enligt reglerna.
Förtidspensionärer antas kunna arbeta på denna
nivå utan att pensionen reduceras. Övriga skatter
och transfereringar räknas om enligt reglerna för
1991 respektive 2000.

Den genomsnittliga synliga marginaleffekten
blir 44,7 procent vid en beräkning med reglerna
för 1991 jämfört med 49,0 procent med reglerna
för 2000. Ökningen med 4,3 procentenheter är
nettoeffekten av alla regeländringar. Somliga
ändringar har minskat marginaleffekterna sedan
1991, t.ex. sänkta arbetsmarknadsstöd, socialbi-
drag och ändrade bostadsbidrag. Andra ändring-
ar har medfört höjda marginaleffekter, exempel-
vis ett nytt skikt i skatteskalan för statlig
inkomstskatt, höjd kommunalskatt och barnom-
sorgsavgift, skärpta regler för underhållsstöd.
Vidare höjs marginaleffekten som följd av att
brytpunkten för statlig inkomstskatt ökat lång-
sammare än löneutvecklingen. Den viktigaste or-
saken är dock införandet av egenavgift till det
allmänna pensionssystemet.

Med 2000 års regler har 15 procent av alla perso-
ner i förvärvsaktiv ålder, dvs. ca 750 000 perso-
ner, en marginaleffekt vid ökat arbete på över 70
procent. Drygt 80 procent av denna grupp är
personer med arbetsmarknadsstöd eller socialbi-
drag¹⁹. Denna andel blir ungefär lika stor med
1991 års regler. Skillnaden mellan 1991 och 2000
års regler innebär framför allt att andelen perso-
ner med 40-60 procent i marginaleffekt har ökat
medan de med lägre marginaleffekter har mins-
kat.

I bilagetabell 3.3 visas närmare hur margina-
leffekterna förändrats för olika grupper. Där
framgår bl.a. att marginaleffekterna har ökat mer
för låginkomsttagare och förtidspensionärer än
för andra grupper.

Marginaleffekterna i skatte- och transfere-
ringssystemen är starkt kopplade till sysselsätt-
ningen. Höga marginaleffekter förekommer i
begränsad omfattning för heltids- och helårsar-
bete (tabell 5.2).

■ Tabell 5.1 Marginaleffekter år 2000 och enligt reglerna år 1 ■ 1991. Andel av befolkningen 1
Procent Marginaleffekt, %	1991	2000	Differens
0-20	2	2	0
20-30	11	3	-8
30-40	41	35	-6
40-50	10	16	+6
50-60	18	25	+7
60-70	4	4	0
70-80	5	6	+1
80-90	6	6	0
90-100	2	2	0
100	1	1	0
Summa	100	100	0
Genomsnittlig marginaleffekt,	44,7	49,0	+4,3
procent

Tabell 5.2 Andel personer med marginaleffekt om 70 pro- cent eller högre i olika sysselsättningsgrupper och familje- typer år 2000
Procent		Deltid	Heltid	övriga	Samtliga
Familjetyp	Arbetslösa/ social- bidrag	Deltid	Heltid	övriga	Samtliga
Ensamstående utan barn	76	2	1	23	20
Ensamstående med 1 barn	81	22	2	42	31
Ensamstående med 2 + barn	76	10	13	14	37
Gifta/sambo utan barn	81	2	0	2	8
Gifta/sambo med 1 barn	81	3	0	6	11
Gifta/sambo med 2 barn	87	2	0	7	13
Gifta/samo med 3 + barn	81	2	1	5	18
Samtliga år 2000	79	3	1	14	15
Samtliga med 1991 år regler	80	2	0	2	13

¹⁸ P.g.a. brist i data rörande företagares inkomster har denna population
uteslutits.

Arbetslösa/socialbidragstagare definieras som personer som mottagit
10 000 kronor eller mer i arbetslöshetsunderstöd eller socialbidrag under
ett år.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

Endast ca 1 procent i denna grupp har en margi-
naleffekt på 70 procent eller högre. Det är fram-
för allt arbetslösa och socialbidragstagare som får
ett svagt ekonomiskt utbyte av att öka sin ar-
betstid. I denna grupp har 79 procent en margi-
naleffekt som uppgår till 70 procent eller högre.
Antalet personer i denna grupp uppgår till ca
780 000 personer varav 360 000 är arbetslösa eller
saknar fast förankring på arbetsmarknaden,
310 000 arbetar deltid och 110 000 arbetar heltid.

6 Ekonomisk marginalisering

Fördelningen av disponibla inkomster är inte det
enda måttet på välfärdens fördelning. Nobel-
pristagaren Amartya Sen har fört fram idéer om
att studera fördelningen av de individuella funk-
tioner som bestämmer våra handlingsmöjlighe-
ter. Under senare år har man uppmärksammat
problemet att allt fler människor ställs utanför
arbetsmarknaden och inte längre har möjlighet
att försörja sig själva. När människor inte deltar i
arbetslivet får de svårt att påverka sin ekonomis-
ka situation, vilket ger en ojämnare fördelning av
medborgarnas handlingsmöjligheter.

Begreppet social exklusion används ofta för att
beskriva problemet. Begreppet är inte entydigt.
Det är inte detsamma som ekonomisk fattigdom,
då de flesta socialt exkluderade har en garanterad
ekonomisk standard genom de sociala transfere-
ringarna. Det är inte heller samma som långtids-
arbetslöshet, eftersom många socialt exkluderade
står utanför arbetsmarknaden på grund av sociala
och hälsorelaterade problem. Den sociala exklu-
sionen är mångdimensionell och kan också avse
medborgarnas tillgång till boende, sociala försäk-
ringsskydd osv.

Ett närliggande begrepp är marginalisering
som används i analyser av arbetsmarknaden.
Marginaliserade är personer som inte helt har

Sen, A. (1992): Inequality reexamined.

Atkinson, A.B., Hills, J. (1998): Exclusion, Employment and Oppor-
tunity. CASEpaper 4. London school of Economics.

& Ingerslev, O., Pedersen, L. (1996). Marginalisering 1990-1994. Social-
forskningsinstitutet. Köpenhamn.

Se även Arbetsministeriet: Marginalgrupperna under 90érnes opsving
1994-1997. August 1998.

lämnat arbetsmarknaden men har en svag för-
ankring och hög arbetslöshet.

Gemensamt för fördelningen av funktions-
förmåga, social exklusion och marginalisering är
att det handlar om arbete och försörjningsför-
måga.

Myndigheternas statistik visar en betydande
ökning av antalet långtidsarbetslösa, förtidspen-
sionärer, långtidssjuka och socialbidragstagare
under krisåren. Mätmetoderna skiljer sig dock åt
och personer som går från en ersättning till en
annan eller kombinerar ersättningar kan falla
utanför. En viktig fördelningspolitisk fråga är
därför hur människors möjligheter att försörja
sig själva har utvecklats under 1990-talet. I detta
avsnitt undersöks med ekonomiska mått med-
borgarnas arbete och självförsörjning.

Inkomstmått på försörjning

I det följande används marginalisering som be-
grepp för människors bristande delaktighet och in-
komstmöjligheter, oavsett orsaken till att man har
svag anknytning till arbetsmarknaden och oav-
sett vilken ersättning man får. Inkomststatistiken
används för att undersöka hur många som är i
ekonomisk mening marginaliserade.

Analysen omfattar alla personer i förvärvsaktiv
ålder 20-64 år som har en disponibel inkomst
över två basbelopp per år (ca 6 100 kro-
nor/månad). Gränsen motsvarar ungefär social-
bidragsnormen för en ensam person. Personer
med lägre inkomster har uteslutits eftersom de-
ras försörjningssituation är svår att bedöma med
hjälp av inkomststatistiken. Där finns så skilda
personer som barnlediga utan föräldrapenning,
personer som försörjs av anhöriga, institutions-
boende, ”jordenrunt-resenärer”, svartarbetare
och personer som lever på besparingar, vinster,
arv eller kapitalinkomster osv. Det är både per-
soner som har valt att inte arbeta, studera etc.
och självförsörjande, men också socialt utslagna.
Denna grupp utgjorde 15 procent av alla i åldern
20-64 år 1998.

Inkomstslagen delas upp i två grupper. Den
ena gruppen utgörs av inkomster av arbete eller
de transfereringar man erhåller vid studier eller
tillfälligt uppehåll i arbetet. Där ingår exempelvis
lön, inkomster från näringsverksamhet, ersätt-
ningar i samband med studier, värnplikt eller för-
äldraledighet.

Den andra gruppen avser transfereringar som
utges till den som på grund av olika omständig-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

heter har svårigheter att försörja sig själv. Här
ingår arbetsmarknadsstöd, sjukpenning, förtids-
pension, socialbidrag och bostadsbidrag. Sum-
man av de båda inkomstgrupperna ger den totala
disponibla inkomsten (exklusive kapitalinkoms-
ter, som hålls utanför analysen ).²³

Därefter beräknas andelen av den disponibla
inkomsten som består av arbetsmarknadsstöd,
sjukpenning, förtidspension, socialbidrag och
bostadsbidrag.

En klar majoritet (72 %) av personer med
minst två basbelopp i disponibel inkomst har
högst 10 procent av sina inkomster från transfe-
reringar som arbetsmarknadsstöd, sjukpenning,
förtidspension, socialbidrag och/eller bostadsbi-
drag 1998 (tabell 6.1). Men för ungefär var sjun-
de person utgörs mer än hälften av den dispo-
nibla inkomsten av dessa transfereringar.

männen marginaliserade i betydligt högre grad
än kvinnorna, men 1996-1998 är skillnaden liten
(diagram 6.1). Andelen har beräknats för perso-
ner som funnits i datamaterialet under vardera
treårsperiod.

Tabell 6.1 Andel transfereringar av disponibel inkomst 1 1998 I
Andel transfereringar av disponibel inkomst (%)	Andel av 20-64- åringar (%)
0-10	72
11-30	8
31-50	5
51-70	4
71-90	4
>90	6

Källa: Linda, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Diagram 6.1 Andel ekonomiskt marginaliserade
1986-1988 - 1996-1998 ____

Procent

88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98

Marginalisering förutsätter att man mer varaktigt
ställs utanför arbete och självförsörjning. Tids-
dimensionen är därför central. I följande analys
avses med i ekonomisk mening marginaliserade de
personer som under tre dr i rad har haft en disponi-
bel inkomst som till mer än 50 procent utgörs av
arbetsmarknadsstöd, sjukpenning, förtidspension
(inkl, sjukbidrag), socialbidrag och/eller bostadsbi-
drag.

Källa: Linda, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Vilka som har störst risk att marginaliseras un-
dersöks med en statistisk modell som beräknar
oddskvoter²⁴ (tabell 6.2). Oddskvoterna anger
hur starkt sambandet är mellan risken att bli
ekonomiskt marginaliserad och personernas ål-
der, kön, utbildningsnivå etc. En oddskvot som
är större än 1 betyder att faktorn innebär en
överrisk för marginalisering.

Personer som invandrat till Sverige löper
störst risk för marginalisering. Utbildningsnivån
har som väntat en stor betydelse. Personer med
grundskoleutbildning har en överrisk och de
med en högskoleutbildning en underrisk.

De äldre (46-64 år) har en betydande överrisk
att bli marginaliserade medan yngre människor
har mindre risk. Ungdomar som har svårt att
etablera sig på arbetsmarknaden kan dock hamna
utanför undersökningsgruppen om de inte når
upp till en disponibel inkomst på två basbelopp.

Ökad andel ekonomiskt marginaliserade

Andelen ekonomiskt marginaliserade har ökat
från 5,7 procent 1986-1988 till 9,9 procent 1996-
1998. Under första hälften av 1990-talet var

Arbetsmarknadsstöd, sjukpenning, förtidspension beräknas som net-
tobelopp efter skatt.

²⁴ Oddskvoten är kvoten mellan två oddstal som ska jämföras med var-
andra, t ex oddstalen för män och kvinnor. Oddstalet är sannolikheten att
(här)vara marginaliserad dividerat med sannolikheten att inte vara margi-
naliserad. Se vidare underbilaga 3.1.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

Tabell 6.2 Risker för olika grupper att marginaliseras eko-
nomiskt 1991-1993 samt 1996-1998. Personer 20-64 års
med minst två basbelopp i dsponibel inkomst

Oddskvoter för marginaliserade

299^^^^^99^^^^^örändrin^

Kvinnor	0,9	1,0	0,1
Gifta	0,4	0,5*	0,1
Har barn 0-6 år	0,6	0,9	0,3
Invandrat till Sverige	3,2	3,5	0,4
Utbild.nivå, ref:
gymn.
-Högst grundskola	2,0	1,9	-0,1
- Lägst högskola	0,3	0,4	0,1
Ålder, ref: 36-45 år
20-25 är	0,6	0,4	0,2
26-35 är	0,8	0	-0.1
46-64 är	2,4	1,9	-0,5

* Ej signifikant på 5% nivå.

Anm: Oddskvoter beräknade med logistisk regression

Familjeförhållandena har också en viss betydelse.
Personer som har barn i åldern 0-6 år har en
mindre risk än personer utan barn i åldersgrup-
pen. Gifta har en mycket lägre risk än ogifta.
Män och kvinnor skiljer sig inte åt vad gäller ris-
ken att marginaliseras.

En jämförelse mellan 1991-1993 och 1996-
1998 visar att rangordningen mellan de olika
faktorerna i stort sett är densamma de båda peri-
oderna. Invandrarnas situation ser dock sämre
ut. En närmare analys visar på att detta gäller en-
dast för de som invandrat senare än 1991. Risken
har ökat också för personer som har barn under
sju år. För den äldsta åldersgruppen ser situatio-
nen relativt bättre ut 1996-1998.

Ofta är det helt olika processer som leder fram
till att man marginaliseras ekonomiskt. Vissa
drabbas av så allvarliga handikapp, olyckor eller
sjukdomar att de inte kan rehabiliteras och åter
integreras i arbetslivet. Andra arbetar deltid men
behöver permanent socialbidrag för att man en-
sam skall försörja flera barn. Många har blivit
långtidsarbetslösa som följd av den ekonomiska
krisen. En stor grupp har nyligen kommit till
Sverige och får vänta på arbete. Dessa personer
har bara det gemensamt att de har ställts utanför
arbetslivet och förlorat sin möjlighet att försörja
sig själv.

För andra är det dock inte fråga om renodlade
problem med antingen hälsa, arbetslöshet eller
försörjning. Ofta är problemen komplexa och
flerdimensionella, inte sällan följs ett problem av

andra. En stor andel av alla ekonomiskt margina-
liserade (44 %) har under en treårsperiod haft
kontakt med fler än en myndighet. Det visas av
att man har haft flera olika sociala ersättningar
(se underbilaga 3). Inkomstuppgifterna för flera
år tyder på att åtskilliga personer går från en er-
sättning till en annan, eller får ersättningar sam-
tidigt från flera myndigheter.

Separata analyser för de som huvudsakligen har
ersättningar från antingen arbetsmarknadsstöd,
förtidspension, socialbidrag respektive sjukpen-
ning visar inte på några avgörande skillnader i
riskfaktorernas betydelse för de olika ersätt-
ningsgrupperna.²⁵

Fördelningseffekter

En ökande andel ekonomiskt marginaliserade är
ett fördelningsproblem i sig för att fler männi-
skors får minskade handlingsmöjligheter. Men
den får återverkningar också på fördelningen av
ekonomiska resurser. Marginaliserade får inte del
av den ökade standarden som följer av en högre
ekonomisk tillväxt. Det ökar risken för växande
inkomstklyftor. De marginaliserade har också
svårt att öka sina inkomster genom arbete bl.a.
eftersom deras marginaleffekter är höga. En ökad
marginalisering kommer därmed att minska in-
komströrligheten. Den högre marginaliseringen
kan således väntas medföra en ökad spridning av
inkomster på både kort och längre sikt.

7 Utvecklingsarbete med
fördel n i ngsstatisti ken

Riksdagen har tillkännagivit att regeringen vid
lämpligt tillfälle t.ex. i en kommande budgetpro-
position bör redovisa hur arbetet fortskrider med
att utveckla och bredda fördelningsstatistiken
(Prop. 1998/99:1, 1998/99:FiU2, protokoll 35,
36). I detta avsnitt sker en redovisning av pågå-
ende utvecklingsarbete och olika problem i för-
delningsanalyserna.

²"> Se vidare underbilaga 3.1.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

Sverige intar en ledande plats internationellt när
det gäller att följa fördelningen av ekonomiska
resurser i landet. Genom forskningstraditioner
som går tillbaka till 1920-talet, en tidig uppbygg-
nad av datorbaserade administrativa register med
effektiva kontrollrutiner och ett förutseende sta-
tistiskt arbete har SCB utvecklat en inkomststa-
tistik med en kvalitet som få länder kan uppvisa.

SCB ansvarar för välfärdsstatistiken, till vilken
huvuddelen av fördelningsstatistiken hör. SCB
redovisar årligen officiell statistik över inkomst-
fördelningen, inkomster, skatter och bidrag.
SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden
(ULF), hushållens utgifter (HBU) och boende
(BHU) samt lönestatistiken ger också viktiga bi-
drag till beskrivningen av fördelningen i Sverige.
SCB:s avidentifierade databaser är sedan flera år
tillgängliga för forskningen till rimliga kostnader
och används vid ett flertal forskningsinstititut.
Alltmer av SCB:s statistik finns tillgänglig över
Internet.

SCB ansvarar också för utveckling och under-
håll av den statiska skatte- och bidragsmodell
som främst används inom regeringskansliet och
riksdagen för att analysera olika regelförslag.
Inom SCB bedrivs ett kontinuerligt utvecklings-
arbete också på uppdrag. Under senare år har ett
omfattande arbete bedrivits på regeringens upp-
drag bl.a. för att utveckla en longitudinell databas
för inkomster och arbete (LINDA), statistik
över den offentliga konsumtionens fördelning
samt förmögenhetsfördelningen. Ett stort antal
förslag till förbättringar i fördelningsstatistiken
har nyligen lagts fram av SCB som bl.a. innebär
att dessa områden skall införas i den ordinarie
anslagsverksamheten.²⁶

Även inom den sociala forskningen bedrivs ett
omfattande arbete för datainsamling och analys
av fördelningen av välfärden. Levnadsnivåunder-
sökningen, som kontinuerligt följt välfärdens
fördelning sedan 1968, uppdateras nu med en
stor undersökning 2000. Resultaten har blivit
uppmärksammade i Sverige, där de fungerat som
ett kunskapsunderlag i den politiska debatten.
Den svenska välfärdsforskningen har väckt stort
intresse i det internationella forskarsamhället

På riksdagens uppdrag (FiU 1986/87:3, Rskr
27, FiU 1992/93:30, rskr 1992/93:447 samt FiU
1998/99:2, Prot. 35, 36) lämnar regeringen sedan

1994 regelbundet en fördelningspolitisk redogö-
relse i anslutning till budgetpropositionen
och/eller vårpropositionen. Fördelningseffekter
av föreslagna regeländringar redovisas i Finans-
planen eller i särskilda propositioner. De åter-
kommande fördelningspolitiska redogörelserna
syftar till att bredda och fördjupa fördelnings-
analyserna. De har, förutom en bedömning av
den aktuella utvecklingen av inkomstspridning-
en, omfattat undersökningar av bl.a. långsiktiga
trender i inkomstfördelningen, inkomströrlig-
heten, den regionala inkomstspridningen och
den offentliga konsumtionens fördelningseffek-
ter.

De statistiska analyserna av jämställdheten har
också utvecklats inom SCB och genom Kvinno-
maktsutredningens arbete. Regeringen redovisar
årligen en statistisk redogörelse över kvinnors
och mäns ekonomiska situation. Regeringskans-
liet bedriver tillsammans med SCB och forskare
ett utvecklingsarbete om jämställdhetsbokslut.

Även det internationella samarbetet har bred-
dats. SCB och forskare i Sverige samarbetar se-
dan mer än 10 år med ett omfattande internatio-
nellt forskningsprojekt, "Luxemburg Income
Study" (LIS). OECD:s intresse för inkomstför-
delning och ekonomisk fattigdom har vuxit be-
tydligt under senare år. Flera omfattade studier
har genomförts, bl.a. med hjälp av några av värl-
dens ledande forskare.²⁷ Under senare år har det
undersöks vilka grupper som drabbats av perma-
nent fattigdom och vilka faktorer som bestäm-
mer in- och utflöde i fattigdom.

EU:s gemensamma statistikmyndighet Eu-
rostat bedriver sedan flera år ett utvecklingsar-
bete för att kunna beskriva inkomstfördelning
och fattigdom på ett enhetligt sätt. En särskild
undersökning genomförs numera av hushållens
inkomster och utgifter (European Community
Household Panel, ECHP) och Sverige medver-
kar med data från ULF.

EU finansierar också ett omfattande forsk-
ningsprojekt som syftar till att utveckla en ge-
mensam simuleringsmodell för skatter och bi-
drag för medlemsländerna (EUROMOD). SCB
och Finansdepartementet medverkar både med
dataunderlag och utvecklingsarbete.

Den samlade bedömningen är att fördelnings-
statistiken tilldrar sig ökat intresse både i Sverige

²⁶ Treårsplan för Statistiska centralbyrån. SCB 2000-03-01

²⁷ Se t.ex. Atkinson, A.B. m.fl.. (1995): Income distribution in OECD

Countries. Social Policy Studies No. 18. OECD

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

och utomlands. Stora förbättringar har under se-
nare år skett i Sverige avseende dataunderlagens
kvalitet och innehåll, tillgängligheten till data,
analysmetoder, möjligheten att simulera ändrade
skatter och bidrag och internationell jämförbar-
het.

Fortfarande finns det dock betydande brister i
underlaget för fördelningsanalyser. Det som
framför allt saknas är longitudinella data med ett
brett innehåll och en god kvalitet. Inkomstsprid-
ning och ekonomisk fattigdom kan inte beskri-
vas väl med årsdata. Tidsdimensionen är nöd-
vändig för analyserna.

Tillgången till registerbaserade longitudinella
data har ökat under senare år. Det har förbättrat
möjligheterna att beskriva fördelningen av eko-
nomiska resurser, exempelvis risken för perma-
nent fattigdom och inkomströrlighet. Register-
data ger emellertid begränsade möjligheter att
analysera vad som orsaker förändringarna.

De inkomstskillnader som registreras i statis-
tiken beror på många faktorer. De grundläggan-
de skillnader som beror på människors olika
förmåga och möjligheter är vad fördelningspoli-
tiken huvudsakligen syftar till att utjämna. Men
skillnader uppkommer också då människor vär-
derar konsumtion och arbete olika beroende på
ålder, familjeförhållanden, värderingar m.m.
Dessutom påverkas fördelningen av slumpmässi-
ga händelser. En del råkar vinna på Lotto, andra
förlorar makens försörjning vid en skilsmässa.

Fördelningsstatistiken bör förbättras i första
hand genom bättre data som ökar förståelsen för
hur spridningen i inkomster uppkommer. Det be-
hövs både för utvärderingen av politiken och för
samhällsdebatten om vilka åtgärder som kan
övervägas för att bevara en jämn inkomstfördel-
ning.

Därför bör statistiken över hushållens alloke-
ring av resurser över livet förbättras. Det bör
övervägas hur en longitudinell och integrerad
hushållsstatistik om inkomster, sparande, kon-
sumtion och förmögenhet kan utvecklas, inkl,
uppgifter om den offentliga konsumtionen.

I en sådan statistik bör också finnas uppgifter
om arbetstid och lön av god kvalitet. En fortsatt
förbättring av lönestatistiken är därför angelägen.

Slutligen behövs det bättre information om
hushållens värderingar. Registerdata måste därför
kompletteras med enkäter eller intervjuer.

Flera intressanta exempel på denna statistikut-
veckling finns i andra länder. I USA:s Health and
Retirement Study (HRS) sammanförs t.ex. vart-
annat år både registeruppgifter och intervjudata

för ett stort antal personer. Syftet är bl. a. att sva-
ra på vad som påverkar en persons beslut att gå i
pension och hur sparande och konsumtion sker
över livet.

Underbilaga 3.1 Definitioner och
beräkningsmetoder

Definitioner och begrepp

Disponibel inkomst: Hushållets totala inkomster
från arbete, kapital och transfereringar minus
betald skatt, betalt underhållsbidrag samt åter-
betalning av studiemedel och socialbidrag. Er-
hållna studiemedel betraktas som transferering.

Individuell disponibel inkomst: Då hushållsbe-
greppet i LINDA är bristfälligt används indivi-
dens disponibla inkomst för personer 20 år och
äldre utan justering för försörjningsbörda. Skat-
tefria hushållstransfereringar summeras på hus-
hållsnivå och delas lika mellan de vuxna i hushål-
let.

Median: 50 procent av befolkningen har lägre
inkomst än medianinkomsten.

Gini-koefficient'. Det vanligaste måttet på
ojämnheten i inkomstfördelningen vilket antar
värdet 0 när inkomsten är lika för alla och värdet
1 vid maximal ojämnhet, dvs. när en person får
alla inkomster. Koefficienten är mest känslig för
vad som händer i mitten av fördelningen. Den
kan sägas visa hur stor den förväntade inkomst-
skillnaden är mellan två slumpmässigt valda indi-
vider/hushåll. Om Gini-koefficienten är 0,250
och medelinkomsten för alla är 90 000 kronor
skall man vänta sig att den genomsnittliga skill-
naden är 2*0,250 eller 50 procent av medelin-
komsten, dvs. 45 000 kronor.

Decilgrupp: Befolkningen delas in i 10 lika sto-
ra grupper där de 10 procent med lägst standard
hamnar i decilgrupp 1, de med näst lägst standard
i decilgrupp 2 osv. ända upp till decilgrupp 10
med den högsta ekonomiska standarden.

Decilkvot: Den disponibla inkomsten (vid öv-
re decilgränsen) bland dem med högre ekono-
misk standard divideras med inkomsten för dem
med lägre standard.²⁸

Socio-ekonomisk grupp: Personerna indelas i
grupper efter yrke och anställningsförhållanden

²⁸ Exempelvis D9 är den inkomst som avgränsar de 10 procent med högst
ekonomisk standard.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

med hänsyn till organisationstillhörighet och ut-
bildningskrav.

Korrigering av hushållsbegrepp, inkomstbegrepp
och ekvivalensskala

Individens ekonomiska standard: Hushållets jus-
terade disponibla inkomst påförs samtliga perso-
ner i hushållet. Redovisning sker sedan på indi-
vidnivå.

Bostadshushåll: Alla personer som bor i samma
bostad (fr.o.m. 1997 "kosthushåll" med ytterliga-
re krav på en gemensam hushållsekonomi och
kosthållning). Detta hushållsbegrepp finns en-
dast tillgängligt för åren 1991 samt 1993-1997.
För 1992 redovisas genomsnittet av värdena 1991
och 1993.

Justering för försörjningsbörda: För att kunna
jämföra konsumtionsmöjligheter i familjer med
olika sammansättning måste man justera hushål-
lets inkomst. Till det används en ekvivalensskala
som ger varje hushåll en viss ”konsumtionsvikt”
beroende på hur många vuxna och barn som le-
ver tillsammans. Varje land använder sin egen
skala, en del baserade på vad hushållen faktiskt
konsumerar, andra på expertbedömningar vad
olika hushåll behöver äta m.m. Den ekvivalens-
skala som används i Sveriges officiella statistik
ger jämfört med andra länder stor tyngd till barn
och tar liten hänsyn till stordriftsfördelar.²⁹ Den
tar inte heller hänsyn till hur boendekostnader
varierar med hushållsstorlek.

Vad som kan anses vara en skälig lägsta stan-
dard för familjer med olika sammansättning be-
slutades av riksdagen 1997 genom införandet av
riksnormer för socialbidragen. Den nya normen
innebär bl.a. att för familjen gemensamma be-
lopp införs för olika kostnadsposter. Därmed tar
normen mer hänsyn till stordriftsfördelarna.

Det kan vara rimligt att jämförelser av kon-
sumtionsmöjligheterna i familjer med olika sam-
mansättning utgår från riksnormen. Genom sin
komplicerade konstruktion med många olika
belopp beroende på ålder, kostnadspost m.m. är
det emellertid svårt att direkt översätta den nya
riksnormen till en överskådlig ekvivalensskala.
Därför har normen parametriserats.

För varje hushåll i HINK97 har ett normbe-
lopp beräknats inklusive en schablonmässig bo-
endekostnad och inklusive schablonmässiga men
normala utgifter utöver normen för kostnader
för vård och möbler.³⁰ Utifrån denna ”empiriska”
skala anpassas en modell med antal vuxna och
antal barn som förklarande variabler. Följande
ekvivalensskala avspeglar väl riksnormen.³¹

Hushållets konsumtionsvikt = (N+0,7*n) ^0,7där N = antal vuxna, n — antal bam

Jämförelser mellan den ”empiriska” skalan och
normbelopp beräknade enligt denna ekvivalens-
skala visar överlag en god anpassning för familjer
med upp till fyra barn. Familjer med fler barn er-
håller en något för låg relativ vikt (underbi-
lagediagram 1).

Källa: HINK,SCB, Finansdepartementets beräkningar

Underbilagediagram 1 Empirisk ekvivalensvikt enligt nya
socialbidragsnormen jämfört med parametriserade värden,
beräknade i HINK97 ________________________

Realjusterade kapitalinkomster: Hushållens rän-
teinkomster och ränteutgifter utom egnahems-
räntor realberäknas, dvs. korrigeras med inflatio-
nen enligt konsumentprisindex. Inkomster och
skatter av faktiska försäljningar av aktier m.m.
ersätts med en schablonmässigt beräknad kapi-
talinkomst efter skatt baserad bl.a. på hur stor
hushållets förmögenhet är och på börsens ut-
veckling. Avkastningen antas motsvara den ge-
nomsnittliga årliga förändringen av börsens vär-

²⁹ Atkinson, A.B. m.fl. Income Distribution in OECD Countries.
OECD 1995

3® Boendekostnad har beräknats för kök samt ett rum var för de tre första
hushållsmedlemmarna, därefter ett extra rum för varje två barn (en tredje
vuxen får eget rum).

31 Ytterligare underlag om den s.k. PEL-skalan finns i särskild PM av
Pettersson, Eklind och Lindholm.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

de för de senaste fem år och hushållens förmö-
genhet uppskattas med hjälp av kontroll-
uppgifter om aktie- och fondtillgångar. På grund
av ofullständiga data om förmögenheterna kom-
mer de reala kapitalinkomsterna att underskattas
för de personer där den procentuella avkastning-
en på kapitalet är högre än genomsnittet.

Underbilagetabell 2 Effekt av korrigeringarna på andelen
personer med låg inkomst

^(orngerin^^	Nivå	Trend
Individvikter	-2.1934	-0.0420
Bostadshushåll	-1.7514	-0.1441
Ekvivalensskala	-0.1097	-0.1264
Realt inkomstbegrepp	0.3565	-0.1353

Effekter av korrigeringarna

Korrigeringarna påverkar såväl nivå som trend i
inkomstspridningen och andelen personer med
inkomster under halva medianen. Här redovisas
korrigeringarnas separata effekter vid en jämfö-
relse med officiella definitioner. Med nivå avses
den genomsnittliga nivån under undersöknings-
perioden, med trend avses den lutning som er-
hålls om en regressionslinje anpassas till de ob-
serverade värdena.

De separata effekterna kan beräknas på olika
sätt. De kan testas genom att en korrigering ad-
deras till nästa i en följd. Då kommer ordningen i
vilken förändringarna införs att ha betydelse för
effekterna. Korrigeringarna kan också testas var
och en helt separat. Här redovisas en kombina-
tion av metoderna. Först införs individvikter och
sedan bostadshushåll efter varandra. I ett andra
steg används denna individviktade bostadshus-
hållsserie som referens när effekterna av ekviva-
lensskalan och inkomstbegreppet beräknas. Ek-
vivalensskalan och inkomstbegreppet kan där-
med utvärderas oberoende av i vilken ordning de
införs.

Underbilagetabell 1 Effekt av korrigeringarna på inkomst-
spridningen (Gini-koefficienten)

^(orrigerin^^	Nivå	Trend
Individvikter	-0.0125	-0.0002
Bostadshushåll	-0.0130	-0.0017
Ekvivalensskala	-0.0108	-0.0006
Realt inkomstbegrepp	-0.0078	-0.0003

Framskrivning av inkomstfördelningen

Uppgifterna i HINK97 om hushållens inkoms-
ter, räntor, boendekostnader osv. skrivs fram till
de värden som förväntas prognoserna i Svensk
ekonomi (bilaga 1). Befolkningens sammansätt-
ning, sysselsättningen och de allmänna pensio-
nerna aktualiseras genom en särskild omvikt-
ningsmetod. Lönefördelningen skrivs fram
differentierat efter utvecklingen i privat sektor
och offentlig sektor. Den privata sektorn är in-
delad i tre delsektorer, den offentliga i stat och
kommun. Inom varje delsektor beaktas förutom
löneutvecklingen också skillnader i arbetstidens
utveckling. Skatter, socialförsäkringar, bidrag
osv. räknas om enligt reglerna för respektive år.³²

Framskrivningen visar således hur inkomst-
fördelningen skulle se ut 1998 och 1999 om hus-
hållens inkomster i HINK97 förändras enligt
prognoserna och med de nya skatte- och bidrags-
reglerna. Genom framskrivningen efterbildas
delvis många strukturella förändringar och änd-
rade beteenden, exempelvis ökningen av antalet
ATP-pensionärer, förändringen av antal för-
värvsarbetande i olika sektorer, antal arbetslösa
och antal i olika arbetsmarknadsåtgärder. Andra
förändringar beaktas endast partiellt och indirekt
t.ex. förändringar av antal i utbildning och antal
förtidspensionärer.

Rörlighetsmått

Övergångsmatris: Inkomströrligheten mäts ge-
nom att man beräknar hur stor andel personer
som flyttat från en inkomstgrupp till en annan
grupp mellan två mättillfällen.

³² Jämfört med regelanalyserna beaktas i framskrivningen fördelningsef-
fekterna av sänkt moms på livsmedel endast indirekt genom effekterna via
konsumentpriserna. Ändrade regler för förmån av fri bil, och ändrad be-
skattning av pensionssparande beaktas inte vid framskrivningen.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

Shorrocks index: (R) är kvoten mellan spridning-
en av den sammanlagda inkomsten under en fler-
årsperiod och det viktade medelvärdet av den år-
liga inkomstspridningen under samma period. R
är ett mått på inkomsternas rigiditet, medan in-
komsternas rörlighet eller mobilitet (M) definie-
ras som M=l-R. Mobilitet betraktas enligt den-
na definition som graden av utjämning av
inkomstspridningen som uppkommer av att un-
dersökningsperioden förlängs.

Dekomponering av inkomstspridningen

Uppdelning av den uppmätta totala inkomst-
spridningen sker i ett antal klart avgränsade del-
komponenter (t.ex. inkomstslag). Varje delkom-
ponent är i sin tur en produkt av två faktorer, en
för de olika inkomstkomponenternas storlek och
en annan som visar hur ojämnt fördelade de olika
delkomponenterna är (Gini-koefficienten (G)
kan t.ex. skrivas som G = V1*K1 + V2*K2 + ...
+ Vi*Ki + ... + Vn*Kn där Vi och Ki står för
vikt respektive koncentrationsindex för in-
komstkomponent i).

Genom att jämföra dekomponerade mått på
inkomstfördelningen för olika år kan man analy-
sera t.ex. de olika inkomstslagens bidrag till den
förändring som registreras på aggregerad nivå.
Det gäller såväl effekten av förändringar i de oli-
ka inkomstslagens betydelse för hushållens totala
inkomster som förändringar av de olika in-
komstslagens fördelning i befolkningen. Den in-
komst som dekomponeras är disponibel inkomst
som den definieras i den offentliga inkomststa-
tistiken. Anledningen är att dekomponerings-
metoden inte kan hantera negativa inkomster
och den negativa realräntan 1991 medför att
många hushåll har negativa värden på vissa in-
komstslag vid en realberäkning.

Simulering av regeländringar

Beräkningarna är utförda i HINK97 framskriven
till 2000 års demografiska och ekonomiska för-
hållanden. Basbelopp och fasta belopp i regel-
systemen för 1991 och 1996 har anpassats att
gälla prisnivån för år 2000. De flesta regeländ-
ringar mellan 1991 och 2000 har efterbildats full-
ständigt. Det finns dock ett antal regeländringar
där dataunderlag saknas eller där olika typer av
antaganden har måst göras.

Sjukpenningreglema för 1997 innebar att sjuklön
utbetalades till alla anställda de 28 första dagarna,
varför inga sjukfall kortare än 28 dagar finns i
HINK97. Med hjälp av särskilda uppgifter från
RFV har SCB delvis återskapat sjukmönster för
sjukfall på 15-27 dagar. Enligt 1991 års regler fick
anställda sjukpenning redan l:a dagen. Effekter
av karensdagar och ändrad ersättning för sjukfall
med sjuklön som varar under 15 dagar har inte
kunnat beaktas.

En minskad subventionsgrad av bamomsorgs-
avgiftema under 1990-talet har beaktats schab-
lonmässigt genom en justering av disponibel in-
komst.

Basbelopp och skattegränser har justerats så att
basbeloppshöjningen mellan 1991 och 2000 helt
följt inflationsutvecklingen. Den nedre skikt-
gränsen för statlig skatt har höjts med inflationen
+2% i enlighet med reglerna år 1991.

Momsen fördelas schablonmässigt på varje
hushåll i förhållande till den disponibla inkoms-
ten och till konsumtionsprofilerna i SCB:s un-
dersökning av hushållens utgifter (HBU92). Ef-
fekten av ändrad moms har beräknats med hjälp
av en regressionsanalys där utgifterna varieras
med ett antal bakgrundsfaktorer. De förklarande
variabler som använts är disponibel inkomst, ål-
der samt antal vuxna och barn i hushållet. Re-
gressionsekvationen används vid simuleringen.
Hushållets disponibla inkomst justeras med
momsförändringen. Det har förenklat antagits
att hela momsförändringen påverkar hushållens
disponibla inkomst. Analysen är statisk, dvs.
hushållen förutsätts inte ändra sitt konsumtions-
beteende. Momsreglerna innebär att momspå-
slaget har uppskattats vara ca 13 miljarder högre
med 1991 års regler än enligt reglerna för år 1996
och år 2000. För 1991 innebär detta en inflation,
varför basbeloppet har höjts med 1,2 procent för
detta år.

Marginaleffekter och beräkning av
barnomsorgsavgifter

Vid beräkning av barnomsorgsavgifterna har
1999 års regelsystem använts. Som underlag för
beräkningen har ett vägt genomsnitt av 70 kom-
muners barnomsorgstaxesystem använts. Den
beräknade genomsnittliga barnomsorgstaxan va-
rierar med antalet timmar i barnomsorg, inkomst
och antal bam. I typexemplen med barn i för-
skoleåldern antas schablonmässigt att barnen
vistas på daghem en timma längre än föräldrarnas

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

arbetstid för sambo/gifta och två timmar utöver
arbetstiden för ensamstående. Det antagna tilläg-
get utgör tid för att hämta och lämna barn i
barnomsorgen. På detta sätt beräknas, i teknisk
mening, hur lång tid barnen vistas i barnomsorg
som en funktion av arbetstiden. Vistelsetiden i
barnomsorg påverkar disponibel inkomst med
den givna definitionen av disponibel inkomst.

Barnomsorgstaxorna är i många kommuner så
konstruerade att vid vissa övergångar till en an-
nan närvarotid förändras taxan relativt kraftigt.
Sådana "brytpunkter" är vanliga vid gränserna 30
och 35 timmars närvarotid per vecka. I den be-
räknade genomsnittliga barnomsorgstaxan åter-
speglas denna effekt i vissa typexempel.

Ekonomisk marginalisering

stöd som enda ersättning, medan 41 hade ar-
betsmarknadsstöd enbart eller i kombination
med andra ersättningstyper. Sjukpenning och so-
cialbidrag är ovanliga som enda sociala ersätt-
ning.

Underbilagetabell 3 Ekonomiskt marginaliserade fördelade
efter antal ersättningar under 1996-1998

	Som enda ersättning	+en ersätt- ning	+två ersätt- ningar	+tre ersätt- ningar	Total andel med ersätt- ningen
Arb.stöd	14	18		8 1	41
Sjukpenning	2	18		10 1	31
Förtidspension	37	14		4 1	57
Socialbidrag	4	15		8 1	27
Totalt	56	33		10 1	100

Källa; LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Analyserna bygger på LIND A-databasen och på
individuella disponibla inkomster (se ovan).

Inkomster har behandlats på följande sätt: Ar-
betsmarknadsstöd inkluderar kontant arbets-
marknadsstöd, ersättning från arbetslöshetskassa
vid arbetslöshet och vid arbetslivsutveckling
samt utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsut-
bildning och andra åtgärder (dock inte anställ-
ningsstöd t.ex. i form av rekryteringsstöd eller
utbildningsvikariat). Sjukpenning inkluderar
sjukpenning, arbetsskadeersättning, rehabilite-
ringsersättning, havandeskapspenning, smittbä-
rarpenning och sjuklönegaranti (sjuklöne-
reformerna minskar även här jämförbarheten).
Förtidspension avser förtidspension, sjukbidrag,
handikappersättning, bostadstillägg och särskilt
bostadstillägg för pensionärer. Bostadsbidrag in-
räknas eftersom nivån på socialbidraget är bero-
ende av bostadsbidraget. Kapitalinkomster efter
skatt har exkluderats från den disponibla in-
komsten för att inkomstmåttet bättre skall fånga
försörjningen genom arbete. Annars skulle ex-
empelvis en arbetslös som tvingats sälja sin bo-
stadsrätt inte räknas som marginaliserad om rea-
lisationsvinsten blev hög. Effekten på resultaten
av detta är dock mycket liten.

Samgång mellan ersättningssystem. Ungefär 44
procent av alla ekonomiskt marginaliserade har
under en treårsperiod 1996-1998 haft minst två
av ersättningarna arbetsmarknadsstöd, socialbi-
drag, förtidspension och socialbidrag (under-
bilagetabell 3). Förtidspension var den vanligaste
ersättningen, och också den som mest sällan
kombinerades med andra sociala ersättningar.
Det var 14 procent som hade arbetsmarknads-

Den vanligaste kombinationen är arbetsmark-
nadsstöd tillsammans med sjukpenning (19 %)
eller socialbidrag (15 %), men förtidspension i
kombination med socialbidrag (12 %) eller sjuk-
penning (9 %) förekommer också rätt ofta.

Oddskvoter har beräknats med hjälp av en lo-
gistisk regressionsmodell för att renodla vilken
betydelse olika faktorer har för risken att margi-
naliseras. Renodlingen innebär att oddskvoterna
visar en faktors betydelse utan inverkan av andra
faktorer som också kan påverka. Oddskvoten
jämför till exempel kvinnor med män som har
samma utbildningsnivå, familjeförhållanden, in-
vandrarbakgrund etc. Modellen bygger dock på
antaganden om hur de olika faktorerna adderar
till varandra, vilket kan ge en viss osäkerhet.

Oddskvoterna anger hur starkt sambandet är
mellan risken att marginaliseras och personernas
ålder, kön, utbildningsnivå etc. En oddskvot som
är större än 1 betyder att faktorn innebär en
överrisk för marginalisering. Till exempel inne-
bär en oddskvot på 1,88 för personer med högst
grundskoleutbildning att dessa har större risk att
marginaliseras än vad gymnasieutbildade
(referensgruppen) har. När det handlar om ris-
ker, t.ex. sannolikheten att marginaliseras, som
ligger mycket närmare noll än ett så ligger
oddskvoterna nära de relativa riskerna. En relativ
risk på två innebär att det är dubbelt så stor risk
för en kvinna att marginaliseras som vad det är
för en man.

Oddskvoter för olika ersättningsgrupper. De
ekonomiskt marginaliserade omfattar förtids-
pensionärer, långtidsarbetslösa, långtidssjuka och
människor som av andra skäl inte kan försörja sig

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

själva. Riskfaktorernas betydelse för sannolik-
heten att hamna i dessa fyra grupper skiljer sig
generellt inte nämnvärt åt, med vissa undantag
för gruppen som huvudsakligen försörjs av soci-
albidrag. Gifta och personer med barn har en
överrisk att hamna i denna grupp, men ingen el-
ler en underrisk att hamna i övriga ersättnings-
grupper. Det motsatta gäller för personer över 45
år. Dessutom är invandrarnas överrisk att hamna
i denna grupp betydligt större än överrisken att
hamna i övriga ersättningsgrupper. Effekterna av
kön och utbildningsnivå är i stort sett desamma
som i övriga ersättningsgrupper. För övriga er-
sättningsgrupper gäller att invandrare, lågutbil-
dade och den äldsta åldersgruppen har överrisker
och att gifta, högutbildade, yngre åldersgrupper
har underrisker.

I grupperna ingår de personer som endast
mottar ersättning från ett system eller där mer än
75 procent av ersättningarna kommer från ett
system. Totalt gäller detta för 86 procent av de
ekonomiskt marginaliserade.

Underbilagetabell 4 Risker för olika grupper att marginali-
seras ekonomiskt för olika ersättningsgrupper 1996-1998

Samtl. Ersättningsgrupper

	Arb.- stöd		Sjuk- penn- ing	Förtids- pension	Soc. bidr.
Kvinnor	1.0	0,7	1,3	1,2	i,r
Gifta	0.5	0,5	0,7	0,4	1,3
Har barn 0-6 år	0.9	1,0'	0.9’	0,3	1,8
Invandrat till Sverige	3.5	2,5	2,5	2,0	34,7
Utbild.nivå, ref: gymn.
-Högst grundskola	1.9	1,4	1,5	2,2	1,7
- Lägst högskola	0.4	0,4	0,5	0,3	0,5
Ålder, ref: 36-45 år
20-25 är	0.4	0,6	0,2	0,3	1,1'
26-35 är	0,7	1,0’	0,8	0,4	0,9'
46-64 är	1,9	1,3	1,1’	2,9	0,7

* Ej signifikant på 5 %-snivån

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

Bilagetabell 3.1 Individernas disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda 1991-1999 samt förändring 1991-1999.
1999 års priser. Medianer samt medelvärden för decilgrupper

	1991	1995	1997	1991/97 %	1997/99¹ %	1991/99¹ %
Samtliga	118 500	110 800	114 700	-3,2	7,4	3.9
Kön
Kvinnor	115 600	108 200	111 700	-3,4	7,0	3,4
Män	121 700	113 800	117 600	-3,4	7,4	3,8

Ålder

-17	114 400	103 200	105 800	-7,5	8,0	-0,1
18-24	116 300	95 400	106 600	-8,3	4,3	-4,4
25-34	120 400	110 600	115 500	-4,1	10,0	5,5
35-44	126 900	114 100	116 500	-8,2	7,7	-1,1
45-54	149 200	136 800	140 500	-5,8	7,1	0,8
55-64	138 800	134 700	143 000	3,0	6,0	9,2
65-74	98 500	105 900	110 800	12,5	3,8	16,7
75-	78 800	90 300	91 100	15,6	4,8	21,2

Familjetyp

Ensam utan barn	116 800	106 000	113 800	-2,6	7,5	4,7
Ensam 1 barn	105 800	99 700	97 900	-7,5	4,8	-3,0
Ensam 2+ barn	98100	86 500	90 100	-8,2	4,0	-4,5
Sambo utan barn	156 200	147 200	154 200	-1,3	6,3	4,9
Sambo 1 barn	140 200	129 300	132 200	-5,7	8,3	2,1
Sambo 2 barn	125 100	114 700	117 700	-5,9	8,6	2,2
Sambo 3+ barn	110 300	99 100	100 300	-9,1	7,5	-2,3
övriga familjer	115 200	107 200	123 500	7,2
Ensam ålderpensionär	81 400	90 000	90 900	11,7	4,5	16,7
Samboende ålderspens	99 100	110 100	112 100	13,1	3,5	17,1
Decilgrupper (medelvärden)
1	48 700	48 500	55 800	14,6	3,0	18,1
2	80 000	78 400	80 500	0,6	5,6	6,2
3	92 800	88 900	91 300	-1,6	6,5	4,8
4	103 700	97 500	100 300	-3,3	6,8	3,3
5	113 600	106 200	109 700	-3,4	7,2	3,6
6	123 800	115 800	120 000	-3,1	7,4	4,1
7	135 700	126 500	132 100	-2,7	7,2	4.3
8	150 200	139 900	147 200	-2,0	7,1	5,0
9	170 300	160 400	169 600	-0,4	6,8	6,4
10	247 900	228 400	269 600	8,8	5,5	14,7

Andel under halva medianen, %	5,3	4,3	3,6
Andel av total inkomst
1 % med högst standard	4,0	3.6	5,3
10 % med högst standard	19,6	19,2	21,1

'Framskrivning

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

1 Bilagetabell 3.2 Marginaleffekter år 2000, åldersgruppen 20-64 år I
	Mind- re än 20%	20- 39%	40- 59%	60- 69%	70- 79%	80- 89%	90- 99%	100%	Summa	Medel- tal (%)	Antal indi- vider, tusental
Samtliga	2	38	41	4	6	6	2	1	100	49	5 034
Kön
Män	2	33	47	4	7	4	2	1	100	50	2 546
Kvinnor	3	43	33	4	6	8	2	1	100	48	2 488
Förvärvsstatus
Kort deltid	1	41	18	7	13	16	3	1	100	54	357
Läng deltid	0	39	35	5	10	10	1	0	100	50	756
Heltid	0	38	56	3	2	1	0	0	100	47	2 870
Förtidspension	0	59	17	4	13	5	1	1	100	48	414
Övriga	15	24	10	7	13	16	11	4	100	57	637
Förvärvsinkomst
Under 100 000 kr/år	12	40	13	6	9	9	8	3	100	49	935
100 000 - 150 000 kr/år	0	42	23	5	10	17	3	0	100	54	629
150 000 - 200 000 kr/år	0	39	37	4	11	8	1	0	100	49	1012
200 000 - 250 000 kr/år	0	73	18	4	4	1	0	0	100	41	1092
250 000 - 300 000 kr/år	0	11	83	3	2	1	0	0	100	52	667
Minst 300 000 kr/år	0	0	97	2	1	0	0	0	100	54	699
Familjetyp
Ensamstående
0 barn	3	41	31	5	10	7	2	1	100	50	1 582
1 barn	2	13	42	13	7	14	7	2	100	62	127
Minst 2 barn	2	5	31	25	8	15	11	3	100	67	95
Gift/sammanboende
0 barn	2	47	41	2	4	4	0	0	100	46	1 603
1 barn	2	35	49	3	5	4	2	0	100	48	584
2 barn	1	30	53	3	5	6	2	0	100	50	711
Minst 3 barn	3	26	48	6	5	6	6	0	100	52	332

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 3

Bilagetabell 3.3 Förändring av marginaleffekter år 2000 jämfört med 1991 års regler, åldersgruppen 20-64 år

									Antal
	Mind-							Medel-	indi-
	re än	20-	40-	60-	70-	80-	90-	tal	vider,
KATEGORI	20%	39%	59 %	69%	79%	89%	99 % 100 %	Summa (%)	tusental

Samtliga	0	-15	+13	+1	+1	0	0	0	0	+4	5 034
Kön
Män	0	-12	+9	0	+2	0	+1	0	0	+4	2 546
Kvinnor	0	-18	+16	0	+2	0	0	0	0	+4	2 488

Förvärvsstatus

Kort deltid	0	-7	+7	+1	+ 1	-2	0	0	0	+2	357
Lång deltid	0	-22	+22	0	+2	-2	0	0	0	+3	756
Heltid	0	-17	+ 16	+ 1	0	0	0	0	0	+5	2 870
Förtidspension	0	-10	+2	-6	+11	+3	0	0	0	+8	414
Övriga	-2	0	-1	+2	+3	-2	+1	-1	0	+3	637
Förvärvsinkomst
Under 100 000 kr/år	-2	-3	0	0	+5	0	+1	-1	0	+4	935
100 000 - 150 000 kr/år	0	-21	+ 15	0	+3	+3	0	0	0	+7	629
150 000 - 200 000 kr/år	0	-29	+31	-1	+2	-3	0	0	0	+2	1012
200 000 - 250 000 kr/år	0	-12	+12	+ 1	0	-1	0	0	0	+4	1092
250 000 - 300 000 kr/år	0	-23	+22	+ 1	0	0	0	0	0	+6	667
Minst 300 000 kr/år	0	-1	0	+ 1	0	0	0	0	0	+3	699
Familjetyp
Ensamstående
0 barn	-1	-11	+8	0	+4	0	0	0	0	+5	1 582
1 barn	0	-18	+16	+2	+3	0	-3	0	0	+5	127
Minst 2 barn	-1	-7	+9	-4	+2	+4	-4	+1	0	+3	95
Gift/sammanboende
0 barn	0	-14	+13	0	+1	0	0	0	0	+5	1 603
1 barn	0	-17	+17	+1	-1	0	0	0	0	+4	584
2 barn	0	-20	+ 19	+1	0	0	0	0	0	+4	711
Minst 3 barn	0	-18	+15	+3	0	0	-1	+1	0	+4	332

Bilaga 4

Redovisning av
skatteawikelser

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

Bilaga 4

Redovisning av skatteawikelser

Innehållsförteckning

1 Beskrivning av jämförelsenorm och redovisningsprinciper.................................5

2 Beräkningsresultat..................................................................................................6

3 Beskrivning av enskilda skatteawikelser.............................................................21

3.1 Inkomst av tjänst...................................................................................21

3.2 Kostnader i tjänst och allmänna avdrag...............................................22

3.3 Intäkter av näringsverksamhet.............................................................23

3.4 Kostnader i näringsverksamhet............................................................23

3.5 Intäkter av kapital..................................................................................25

3.6 Kostnader i kapital................................................................................26

3.7 Skattereduktion.....................................................................................26

3.8 Skattskyldighet......................................................................................26

3.9 Socialavgifter..........................................................................................27

3.10 Särskild löneskatt..................................................................................27

3.11 Mervärdesskatten..................................................................................28

3.12 Skatteförmåner inom punktskatteområdet.........................................29

3.13 Skattesanktioner....................................................................................30

3.14 Icke saldopåverkande awikelser...........................................................31

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

Tabellförteckning

1 Skatteawikelser fördelade på skatteområden.

2 Skatteawikelser fördelade på utgiftsområden

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

1 Beskrivning av jämförelsenorm
och redovisningsprinciper

I denna bilaga redovisar regeringen en samman-
ställning av skatteawikelser för inkomståren
1997-2001. Detta är den femte redovisningen.
Den första lämnades i den ekonomiska vårpro-
positionen 1996 (prop. 1995/96:150).

För att identifiera en skatteawikelse måste det
existerande skattesystemet sättas i relation till en
jämförelsenorm. Den jämförelsenorm som har
använts vid beräkningen av skatteawikelserna i
denna bilaga baserar sig i huvudsak på principen
om en enhetlig beskattning av olika ekonomiska
aktiviteter, vilket också var en av grundpelarna i
1990 års skattereform. Awikelsen från en enhet-
lig beskattning kan uppfattas som en skatteför-
mån om t.ex. en viss grupp av skattskyldiga om-
fattas av en skattelättnad i förhållande till den
enhetliga normen eller som en skattesanktion vid
ett "överuttag" av skatt. En förmån av samma
storlek som den som erhålls genom awikelsen
från en enhetlig beskattning skulle i princip kun-
na uppnås med hjälp av en offentlig transfere-
ring. En norm som baserar sig på principen om
enhetlig beskattning underlättar därför analysen
av skattesystemet utifrån ett budgetperspektiv.

Syftet med redovisningen är primärt att redo-
visa de skatteförmåner som är direkt jämförbara
med transfereringar på budgetens utgiftssida.
Någon fullständig genomgång av skattelagstift-
ningen har ännu inte gjorts med avseende på
skattesanktioner. Enbart enstaka sanktioner
finns därför redovisade.

De skatteförmåner som i redovisningen klas-
sificeras som saldopåverkande utgörs av stöd på
budgetens inkomstsida där ett avskaffande av
förmånen skulle leda till en budgetförstärkning
för offentlig sektor. Icke saldopåverkande skat-
teawikelser utgörs huvudsakligen av olika of-
fentliga transfereringar som helt eller delvis är
skattebefriade. Om dessa skatteawikelser slopa-
des skulle visserligen skatteintäkterna öka men
samtidigt skulle de offentliga utgifterna öka vid
oförändrade politiska mål.

Skatteawikelserna redovisas både nettoberäk-
nade och bruttoberäknade. En nettoberäknad
skatteawikelse visar storleken på den skattefria
transferering som fullt ut kompenserar de skatt-
skyldiga om skatteawikelsen tas bort. En brut-
toberäknad skatteawikelse visar storleken på
motsvarande skattepliktiga transferering.

Den nettoberäknade skatteawikelsen beräk-
nas som det potentiella skattebortfall som upp-
står på grund av undantaget. Beräkningsmetoden
är statisk, dvs. ingen hänsyn tas till beteendeef-
fekter som påverkar de olika skattebasernas
storlek. Detta innebär att den beräknade skatte-
awikelsen i de flesta fall överskattar den potenti-
ella skatteintäktsökningen i det fall skatteawikel-
sen skulle slopas. Bl.a. detta talar mot en
summering av skatteawikelserna. En summering
har ändå gjorts för att få en grov uppskattning av
storleksordningen av de samlade awikelsema.

För icke saldopåverkande skatteawikelser be-
räknas endast en bruttoawikelse som visar hur
mycket utgifterna på den ifrågavarande transfe-
reringen skulle behöva öka för att lämna hushål-
lens disponibla inkomster opåverkade vid en
skattebeläggning av transfereringen.

De skatteawikelser som presenteras baserar
sig på en periodiserad redovisning.

Jämförelsenormen för inkomstbeskattningen
innebär att den inkomst som skall beskattas skall
utgöras av summan av konsumtionsutgifterna
och nettoförmögenhetens förändring under be-
skattningsperioden. Beskattningsperiodens längd
skall vara ett kalenderår eller ett 12 månader
långt räkenskapsår. För inkomstbeskattningen
har bl.a. följande preciseringar gjorts av normen:

- Inget sparande får ske med obeskattade me-
del.

- Värdestegring skall beskattas när den upp-
kommer och inte vid realisationstillfället.

- Värdet av hushållsarbete och fritid skall inte
ingå i skattebasen.

- Offentliga transfereringar skall utgöra
skattepliktig inkomst.

- Den implicita avkastning i form av boende-
tjänster som egnahemsägaren eller bostads-
rättsinnehavaren erhåller skall utgöra skat-
tepliktig inkomst.

- Avskrivningar i näringsverksamhet skall
hanteras efter ekonomisk livslängd.

Olika grad av progressivitet i skatteskalan är för-
enlig med jämförelsenormen under förutsättning
att individer med lika höga inkomster betalar lika
mycket skatt.

Enligt normen för socialavgifter och särskild
löneskatt skall ersättningar för utfört arbete som
är förmåns grundande för olika socialförsäkringar
ingå i underlaget för socialavgifter medan ersätt-
ningar för utfört arbete som inte är förmåns-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

grundande skall ingå i underlaget för särskild lö-
neskatt.

Normen för mervärdesskatten är att all yr-
kesmässig omsättning av varor och tjänster skall
beskattas med normalskattesatsen. Destinations-
principen skall tillämpas vid internationella
transaktioner. Offentlig myndighetsutövning
skall inte vara skattepliktig. Varor och tjänster
som subventioneras med offentliga medel skall
inte heller vara skattepliktiga, under förutsätt-
ning att en mervärdesskattebeläggning av den
subventionerade varan eller tjänsten leder till en
försvagning av de offentliga finanserna.

För punktskatterna anses förekomsten av
miljöstyrande skatter och olika skatteuttag bero-
ende på ändamål (t.ex. transport eller uppvärm-
ning) eller utsläppsgrad vara förenlig med nor-
men. Den lägre koldioxidskattesats som
tillämpas för vissa delar av näringslivet anses ut-
göra en del av normen eftersom ett avskaffande
av nedsättningen skulle kunna leda till större ut-
släpp av koldioxid i omvärlden. I den redovisning
av skatteawikelser som presenterades i 1997 års
ekonomiska vårproposition betraktades emeller-
tid den lägre koldioxidskattesatsen för vissa delar
av näringslivet i stället som en skatteförmån. För
punktskatter på energi som huvudsakligen in-
förts av fiskala skäl (t.ex. energiskatten) är nor-
men att skatten skall vara proportionell mot
energiinnehållet. Den nedsättning av energis-
katten som tillämpas för vissa delar av näringsli-
vet betraktas därför som en skatteförmån.

I betänkandet Förmåner och sanktioner
(SOU 1995:36) och i 1997 års ekonomiska vår-
proposition finns en mer uttömmande beskriv-
ning av de jämförelsenormer och beräknings-
metoder som tillämpas vid skatteawikelse-
beräkningarna.

2 Beräkningsresultat

I tabell 1 redovisas enskilda skatteawikelser
uppdelade på skatteområden för inkomståren
1997-2001. Dessutom redovisas de totala skatte-
awikelserna för olika skatteslag. De icke saldo-
påverkande skatteawikelserna är samlade i slutet
av tabellen. I anslutning till tabellen ges en
kortfattad beskrivning av de enskilda skatteav-
vikelserna. Awikelsens nummer i denna be-
skrivning svarar mot numret i den första kolum-
nen i tabell 1. Ett ”u” i tabellen visar att awikel-

sen har upphört eller kommer att upphöra ett
visst år. En blankt fält i tabellen visar att awikel-
sen inte existerade eller kommer att existera un-
der ett eller flera år under den period för vilken
awikelserna redovisas. Ett streck i tabellen (”-”)
visar att awikelsen inte har kunnat beräknas. En
nolla i tabellen (eg. 0,00) visar att awikelsen har
beräknats men att awikelsen är mindre än 5
miljoner kronor.

De saldopåverkande bruttoberäknade skatte-
awikelserna förväntas uppgå till drygt 177 mil-
jarder kronor inkomståret 2001, vilket är om-
kring 34 miljarder kronor mer än inkomståret
1997. Av det totala beloppet på 177 miljarder av-
ser 87 miljarder kronor inkomstskatt och fastig-
hetsskatt, 8 miljarder kronor socialavgifter och
särskild löneskatt, 38 miljarder kronor mervär-
desskatt och 44 miljarder kronor punktskatt.

Skatteawikelserna i tjänsteinkomstbeskatt-
ningen, som totalt uppgår till drygt 21 miljarder
kronor brutto inkomståret 2001, ökar med
knappt 9 miljarder kronor under perioden 1997-
2001. Den största awikelsen är pensionskostna-
der för arbetstagare som för inkomståret 2001
beräknas uppgå till 9 miljarder kronor. Awikel-
sen beror på att den marginalskatt som tjänste-
pensioner träffas av vid utbetalningstillfället i ge-
nomsnitt awiker från den marginalskatt som den
anställdes förvärvsinkomster träffas av vid den
tidpunkt då arbetsgivarens kostnader för tryg-
gandet av pensionen uppkommer.

I beskattningen av näringsverksamhet orsakas
de största skatteförmånerna av överavskrivningar
av inventarier (6 mdkr år 2001) och av reglerna
om avsättning till periodiseringsfond (5 mdkr).
Totalt förväntas skatteförmånerna i beskattning-
en av näringsverksamhet uppgå till 14 miljarder
år 2001. I förhållande till inkomståret 1997 har
skatteawikelserna i beskattningen av närings-
verksamhet ökat marginellt.

De bruttoberäknade skatteförmånerna i kapi-
talinkomstbeskattningen beräknas öka med om-
kring 10 miljarder kronor under perioden 1997—
2001, framförallt till följd av prisutvecklingen på
aktiemarknaden och småhusmarknaden. Den
största skatteförmånen i kapitalbeskattningen
orsakas av att avkastningsskatten på pensions-
medel uppgår till 15% av en schablonberäknad
avkastning i stället för till 30% av faktisk avkast-
ning. Denna skatteförmån beräknas uppgå till
knappt 21 miljarder kronor för inkomståret
2001. Den näst största awikelsen i kapitalin-
komstbeskattningen är avkastning på småhus
som enligt normen underbeskattas. Denna skat-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

teförmån beräknas uppgå till 16 miljarder kronor
år 2001. En annan stor skatteförmån orsakas av
att värdeökning på aktier beskattas först vid av-
yttringen och inte när värdeökningen äger rum.
Denna avvikelse beräknas uppgå till knappt 15
miljarder kronor för inkomståret 2001. Totalt
förväntas de bruttoberäknade skatteförmånerna
inom kapitalinkomstbeskattningen uppgå till
drygt 60 miljarder kronor inkomståret 2001.
Skattesanktionerna inom kapitalinkomstbeskatt-
ningen förväntas under perioden 1997-2001 öka
med 1 miljard kronor, främst till följd av stigande
taxeringsvärden på hyreshus och lokaler.

De saldopåverkande skatteförmåner som här-
rör från socialavgifterna beräknas uppgå till 8
miljarder kronor för inkomståret 2001 vilket är
en marginell ökning sedan inkomståret 1997. I
1999 års redovisning av skatteawikelser redovi-
sades skatteförmånen Anställningsstöd, (tidigare
kallad Nedsättning långtidsarbetslösa) under
skatteområdet socialavgifter. I år redovisas denna
awikelse under rubriken Skattereduktion.

Av de totala förväntade skatteförmånerna in-
om mervärdesskatteområdet på 38 miljarder
kronor brutto inkomståret 2001 beror knappt 23
miljarder kronor på den reducerade beskattning-
en av livsmedel.

De största skatteförmånerna inom punkt-
skatteområdet avser energiskatten. Befrielsen
från att betala energiskatt på bränsle och el i in-
dustrin och växthusnäringen ger upphov till en
förväntad bruttoberäknad skatteförmån på
15 miljarder kronor år 2001. Andra stora skatte-
awikelser inom punktskatteområdet är skatten

på diesel och skattebefrielsen för biobränslen
som ger upphov till bruttoberäknade förmåner
på sammanlagt knappt 18 miljarder kronor år
2001 och det differentierade skatteuttaget på fos-
sila bränslen som ger en beräknad skatteförmån
på drygt 5 miljarder kronor. Totalt beräknas
skatteförmånerna inom punktskatteområdet öka
med 10 miljarder kronor under perioden 1997-
2001. Denna ökning beror till stor del på att
normalskattesatsen för el, som utgör normen för
skattesatserna på olika fossila bränslen och på
elektrisk kraft, har höjts under perioden och på
att användningen av biobränslen har ökat.

De icke saldopåverkande awikelserna beräk-
nas uppgå till 65 miljarder kronor inkomståret
2001 (brutto). Trots att awikelserna vad avser
tilläggspensionsavgift upphörde i och med att
reglerna om statlig pensionsavgift infördes har de
icke saldopåverkande awikelserna ökat med om-
kring 4 miljarder kronor under perioden 1997-
2001. Nettoökningen beror till stor del på att
barnbidragen har ökat.

I tabell 2 redovisas skatteawikelserna fördela-
de på utgiftsområden. Awikelser som ej kunnat
hänföras till något enskilt utgiftsområde redovi-
sas som generella awikelser. De saldo-
påverkande bruttoawikelserna är störst inom ut-
giftsområdena näringsliv (40 miljarder kronor år
2001), ekonomisk trygghet vid ålderdom (30
mdkr), kommunikationer (14 mdkr), kultur
m.m. (11 mdkr), allmän miljö- och naturvård (9
mdkr), samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande (7 mdkr) och energi (5 mdkr).

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

Tabell 1 Skatteawikelser fördelade på skatteområden

Namn på avvikelsen

Skatteawikelse brutto Skatteawikelse netto

MDKR MDKR

1997 1998 1999 2000 2001 1997 1998 1999 2000 2001

Inkomst av tjänst

1 Stipendier

2	Hittelön ---------
3	Ersättning för blod m.m.	0,03	0,03	0,03	0,03	0,03	0,02	0,02	0,02	0,02	0,02
4	Intäkter vid försäljning av vilt växande bär	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
5	Utlandstillägg	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
6	Kostnadsersättning personal SIPRI	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
7	Kostnadsersättning till utländska fors- kare	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
8	Tjä n stei n kom ster vistelse utomlands	-	-	-	-	-	-	-	-		-
9	Tjänsteinkomster utländska fartyg	-	-	-	-	-	-	-		-	-
10	Pensionskostnader för arbetstagare	4,53	7,46	8,24	8,02	9,02	2,50	4,07	4,64	4,57	5,10
11	Ersättning pga politisk förföljelse	-					-
12	Ersättning till neurosedynskadade	-					-
13	Sjömansavdrag
14	Personalrabatter m.m.	-					-
15	Förmån av fri resa anställningsintervju	-					-
16	Eu-parlamentarikers rese- och kostnads- ersättning	-					-
17	Förmån av fri utbildning vid personal- avveckling m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
18	Löneunderlaget i fåmansaktiebolag	0,80	0,78	0,73	0,75	0,84	0,44	0,43	0,41	0,43	0,47
19	Förmån av personaldatorer		2,84	2,68	2,66	2,70		1,55	1,51	1,51	1,53
	Summa	5,36	11,11	11,68	11,46	12,59	2,96	6,07	6,58	6,53	7,12

Kostnader 1 tjänst och allmänna avdrag
20	Underskott i litterär m.m. verksamhet	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
21	Avdrag för dubbel bosättning	0,81	0,95	0,90	0,90	0,94	0,45	0,53	0,52	0,52	0,54
22	Avdrag för resor till och från arbetet	6,49	7,68	7,29	7,25	7,57	3,63	4,28	4,19	4,21	4,37
23	Avdrag för hemresor	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
24	Avdrag för pensionspremier	0,08	0,19	0,15	0,18	0,27	0,04	0,10	0,08	0,10	0,15
25	Kvittning av underskott i aktiv näring	0,05	0,03	0,03	0,04	0,04	0,03	0,02	0,02	0,02	0,02
	Summa	7,43	8,85	8,37	8,37	8,82	4,15	4,93	4,81	4,85	5,08

Intäkter av näringsverksamhet
26	Uttag av bränsle m.m.	0,24	0,25	0,22	0,22	0,22	0,13	0,14	0,13	0,12	0,12
27	Avverkningsrätt till skog	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
28	Näringsbidrag och EU-bidrag	-	-	-	-	-	-	-	-	-
29	Avgångsvederlag till jordbrukare	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
30	Avyttring av näringsfastighet och liknande	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
	Summa	0,24	0,25	0,22	0,22	0,22	0,13	0,14	0,13	0,12	0,12

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen	Skatteawikelse brutto			2000	Skatteawikelse netto MDKR				2000	2001
	MDKR 1997	1998	1999		Skatteawikelse netto MDKR
	MDKR 1997	1998	1999		2001	1997	1998	1999
Kostnader i näringsverksamhet
31 Anläggning av skog m.m.	0.42	0,40	0,42	0,47	0,49	0,23	0,22	0,24	0,27	0,28

32	Skogsavdrag --------
33	Substansminskning			-
34	Avdrag för arbetsresor, näringsidkare
35	Yrkesfiskaravdrag
36	Bidrag till regional utvecklingsfond
37	Nedskrivning av lager och pågående arbete	1,22	1,26	1,38	1,41	1,40	0,84	0,86	0,95	0,98	0,97
38	Kärnkraftsanläggning	0,01	0,01	0,01	u		0,01	0,01	0,01	u
39	Avgifter VPC	0,03	u				0,03	u
40	Dubbelbeskattningsavtal, matching credit	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
41	Koncernbidragsdispens	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
42	Skadeförsäkringsförefag	0,68	0,58	0,58	0,74	0,75	0,50	0,43	0,43	0,54	0,55
43	Rabatt från ekonomiska föreningar m.m.	0,11	0,13	0,15	0,15	0,14	0,08	0,09	0,11	0,11	0,10
44	Skogs-och skogsskadekonto	0,09	0,06	0,06	0,09	0,09	0,05	0,03	0,04	0,05	0,05
45	Avsättning till personalstiftelse (pension)	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
46	Återföring skatteutjämningsreserv	0,41	0,21	0,10	u		0,30	0,15	0,08	u
47	Överavskrivningar avseende inventarier	6,16	6,30	6,29	6,16	6,01	4,52	4,59	4,59	4,52	4,44
48	Periodiseringsfonder	4,40	3,50	3,95	4,89	4,95	3,23	2,55	2,88	3,59	3,66
49	Generationsskifte vid räntefördelning	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
	Summa	13,53	12,45	12,94	13,91	13,83	9,79	8,93	9,33	10,06	10,05

Intäkter av kapital
50	Avkastning småhus	12,51	8,93	10,26	18,63	15,81	8,76	6,25	7,18	13,04	11,07
51	Avkastning bostadsrätter	2,44	1,21	1,85	3,31	1,92	1,75	0,87	1,33	2,38	1,38
52	Kapitalvinst på aktier	11,35	12,69	13,65	13,65	14,67	7,95	8,89	9,55	9,55	10,27
53	Utdelning aktier m.m.	5,39	5,17	4,21	4,35	5,45	3,77	3,62	2,95	3,04	3,82
54	Kapitalvinstbeskattning på eget hem och bostadsrätt	1,64	1,64	1,64	1,64	1,64	1,15	1,15	1,15	1,15	1,15
55	Utdelning av aktier	-	-	-	-	-	-	-	-	-
56	Avkastningsskatt	16,19	15,12	13,79	16,63	20,69	11,33	10,58	9,66	11,64	14,49
57	Avkastningsskatt K-försäkringar	0,19	0,24	0,18	0,21	0,26	0,13	0,17	0,12	0,15	0,18
	Summa	49,70	45,00	45,58	58,41	60,45	34,84	31,52	31,94	40,95	42,36

Kostnader i kapital
58	Konsumtionskrediter
59	Kapitalförluster på marknadsnoterade aktier m.m.	.....
60	Marknadsnoterade fordringar
Summa

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen		Skatteawikelse brutto MDKR			2000	2001	Skatteawikelse netto
		Skatteawikelse brutto MDKR					MDKR 1997	1998	1999	2000	2001
		1997	1998	1999			MDKR 1997	1998	1999	2000	2001
Skattereduktion
61	ROT-reduktioner	3,53	3,86	0,95	u		2,31	2,48	0,62	u
62	Anställningsstöd				1,91	3,05				1,40	2,25
63	Skattereduktion för anslutning till					0,80					0,80

bredband

Summa

3,53 3,86 0,95 1,91 3,85 2,31 2,48 0,62 1,40 3,05

Skattskyldighet
64	Akademier m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
65	Företagarförening m.m.	-	-	-	-	-			-	-
66	Erkända arbetslöshetskassor m.m.		-		-	-	-		-	-
67	Ideella föreningar	-	-	-	-	-	-	-		-
68	Kyrkor	0,12	0,14	0,14	0,14	0,14	0,09	0,11	o.ll	0,10	0,10
69	Ägare av vissa fastigheter	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
	Summa	0,12	0,14	0,14	0,14	0,14	0,09	o.ll	0,11	0,10	0,10

Socialavgifter

70	Lag om nedsättning av socialavgifter	0,50	0,53	0,51	u	0,37		0,39	0,37	u
71	Lag om tillf, avvikelse från lagen om soc.avg.	2,40	u				1,80	u
72	Nedsättning inriktning mindre företag	4,64	7,29	7,51	7,73	7,94	3,40	5,32	5,48	5,67	5,87
	Summa	7,54	7,82	8,02	7,73	7,94	5,57	5,71	5,85	5,67	5,87

Särskild löneskatt
73	Utländska artister	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05
74	Ersättning skiljemannauppdrag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
75	Ersättning till idrottsutövare	-	-		-	-	-
76	Bidrag frän Sveriges författarfond	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
	Summa	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05

Mervärdesskatt, undantag från skatteplikt
77	Försäljning av tomtmark och byggnader	0,06	0,07	0,07	0,07	0,08	0,05	0,05	0,05	0,05	0,06
78	TV-licenser	1,85	1,94	2,03	2,11	2,17	1,36	1,42	1,48	1,55	1,61
79	Periodiskt medl.blad m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
80	Annan periodisk publikation	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
81	Internationell personbefordran	0,13	0,13	0,14	0,14	0,15	0,09	0,09	0,10	0,10	0,11
82	Försäljning av bildkonst	-		-	-		-	-	-	-	-
83	Läkemedel	0,98	1,01	1,06	1.10	1,14	0,72	0,74	0,78	0,81	0,84
84	Lotterier	4,25	4,57	4,82	5,01	5,46	3,12	3,33	3,52	3,67	4,03
85	Idrottsevenemang	0,06	0,07	0,07	0,07	0,07	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05
86	Investeringsguld				-	-				-	-
	Summa	7,33	7,79	8,19	8,50	9,07	5,39	5,68	5,98	6,23	6,70

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen		Skatteawikelse brutto MDKR			2000	Skatteawikelse netto				2000	2001
		Skatteawikelse brutto MDKR				2001	MDKR 1997	1998	1999
		1997	1998	1999		2001	MDKR 1997	1998	1999
Mervärdesskatt, skattesats
87	Livsmedel	20,81	21,68	22,77	23,64	22,70	15,27	15,81	16,60	17,34	16,76
88	Rumsuthyrning	0,53	0,53	0,64	0,66	1,19	0,39	0,39	0,46	0,48	0,88
89	Persontransporter	2,67	2,72	2,93	3,04	2,43	1,96	1,98	2,14	2,23	1,79
90	Skidliftar	0,09	0,10	0,10	0,11	0,11	0,07	0,07	0,07	0,08	0,08
91	Allmänna nyhetstidningar	1,89	1,87	1,86	1,93	1,94	1,39	1,36	1,36	1.42	1,44
92	Biografföreställningar	0,20	0,26	0,29	0,31	0,29	0,15	0,19	0,21	0,22	0,21
93	Konserter, teatrar m.m.	0,18	0,18	0,19	0,20	0,21	0,13	0,13	0,14	0,15	0,15
94	Kommersiell idrott	0,32	0,33	0,34	0,36	0,37	0,23	0,24	0,25	0,26	0,27
95	Upphovsrätter	0,01	0,01	0,01	0,01	0,02	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01
	Summa	26,70	27,68	29,13	30,26	29,26	19,60	20,18	21,24	22,19	21,59

Mervärdesskatt, undantag från skyldighet
96 Ideella föreningar (exkl. konserter, idrott, utbildning)	0,06	0,06	0,07	0,07	0,07	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05

Mervärdesskatt, redovisningsperiod
97 Tidpunkt för inbetalning i byggnads-	0,21	0,18	0,21	0,28	0,33	0,16	0,13	0,15	0,21	0,24
rörelse

Mervärdesskatt, avdrag för ingående skatt
98	Ingående skatt på jordbruksarrende

Punktskatter
Energiskatt
99	Skatt på diesel	8,08	9,15	9,61	8,83	9,05	5,93	6,67	7,01	6,48	6,68
100	Skattebefrielse för elförbrukning vid bandrift	1.34	1,43	1,44	1,45	1,47	0,98	1,04	1,05	1,06	1,09
101	Skattebefrielse för bränsleförbrukning vid bandrift	0,09	0,11	0,12	0,12	0,12	0,07	0,08	0,08	0,09	0,09
102	Skattebefrielse inrikes sjöfart	0,47	0,81	0,95	0,96	0,96	0,34	0,59	0,69	0,70	0,71
103	Skattebefrielse för bränsle för inrikes luftfart	-	-	-	-	-	-	■	-	-	-
104	Elförbrukning i norrlandskommuner	0,92	0,73	0,77	0,77	0,78	0,67	0,53	0,56	0,57	0,57
105	Skatt på el för gas- värme- vatten och elförsörjning	0,26	0,26	0,24	0,24	0,24	0,19	0,19	0,18	0,17	0,18
106	Differentierat skatteuttag på fossila bränslen	3,71	4,90	4,63	5,40	5,47	2,72	3,57	3,37	3,96	4,04
107	Skattebefrielse biobränslen	5,96	7,57	7,54	8,67	8,83	4,37	5,52	5,50	6,36	6,52
108	Halvt avdrag för allmän energiskatt på bränsle	0,17	0,23	0,22	0,21	0,21	0,13	0,17	0,16	0,15	0,15
109	Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft	0,70	0,74	0,69	0,75	0,76	0,51	0,54	0,51	0,55	0,56

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen		Skatteawikelse brutto MDKR					Skatteawikelse netto MDKR				2001
Namn på avvikelsen		1997	1998	1999	2000	2001	1997	1998	1999	2000	2001
110	Bränsleförbrukning inom industrin, energiskatt	2,34	2,45	2,41	2,47	2,51	1,72	1,79	1,76	1,81	1,85
111	Bränsleförbrukning i växthus- och jordbruksnäringen	0,09	0,10	0,10	0,10	0,10	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07
112	Elförbrukning inom industrin	9,02	11,19	11,24	12,09	12,24	6,61	8,16	8,19	8,87	9,03
113	Elförbrukning i växthus- och jordbruksnäringen	0,03	0,03	0,03	0,03	0,04	0,02	0,02	0,02	0,03	0,03
114	Miljöbonus för el producerad i	0,04	0,07	0,07	0,11	0,12	0,03	0,05	0,05	0,08	0,09

vindkraftverk

Koldioxidskatt

115	Metallurgiavdrag	0,25	0,34	0,34	0,34	0,34	0,19	0,25	0,25	0,25	0,25
116	Nedsättning av C02-skatt för industrin	0,13	0,27	0,26	0,27	0,26	0,10	0,20	0,19	0,20	0,20
117	Skattebefrielse för inrikes luftfart	-	-		-	-	-	-	-	-	-
118	Skattebefrielse för bandrift	0,02	0,03	0,03	0,03	0,03	0,02	0,02	0,02	0,02	0,02
119	Skattebefrielse för inrikes sjöfart	0,11	0,20	0,24	0,24	0,24	0,08	0,15	0,18	0,18	0,18
120	Bränsle som åtgår vid produktion av	0,54	0,71	0,65	0,71	0,72	0,39	0,52	0,47	0,52	0,53

elkraft

Övrigt

121	Undantag frän svavelskatt	1,73	1,82	1,82	1,83	1,81	1,27	1,33	1,33	1,34	1,34
122	Undantag från svavelskatt för vissa transportslag		-		-	-	-	-	-	-	-
	Summa	36,00	43,14	43,40	45,62	46,30	26,41	31,46	31,64	33,46	34,18

Skattesanktioner
Kapital
123	Ränteutgifter - 21 % reduktion	-0,11	-0,11	-0,11	-0,11	-0,11	-0,07	-0,07	-0,07	-0,08	-0,08
124	Begränsning skattereduktion	-0,22	-0,22	-0,21	-0,21	-0,21	-0,16	-0,15	-0,15	-0,14	-0,14
125	Ränteutgifter bostadsrättsföreningar	-3,87	-2,32	-2,02	-2,62	-2,21	-2,71	-1,62	-1,41	-1,84	-1,54
126	Fastighetsskatt pä hyreshus, bostads- delen	-3,88	-3,90	-3,61	-3,35	-5,55	-2,85	-2,85	-2,64	-2,46	-4,10
127	Fastighetsskatt på lokaler	-2,85	-3,04	-3,20	-3,38	-3,50	-2,09	-2,22	-2,33	-2,48	-2,58
128	Fastighetsskatt pä industrienhet	-1,41	-1,40	-1,41	-1,42	-1,42	-1,03	-1,02	-1,03	-1,04	-1,05
129	Fastighetsskatt pä elproduktionsenheter		-1,55	-0,35	-0,35	-0,36		-1,13	-0,26	-0,26	-0,27
	Summa	-12,34	-12,54	-10,91	-11,43	-13,35	-8,91	-9,07	-7,89	-8,30	-9,76

Punktskatter
130 Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk	-2,01	-2,13	-2,11	-2,50	-2,48	-1,47	-1,55	-1,54	-1,83	-1,83
Summa	-2,01	-2,13	-2,11	-2,50	-2,48	-1,47	-1,55	-1,54	-1,83	-1,83

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen	Skatteawikelse brutto	Skatteawikelse netto
	MDKR		MDKR
	1997 1998 1999	2000	2001 1997 1998 1999	2000	2001

Ej saldopåverkade avvikelser

Skattefria transfereringar

131	Flyttningsbidrag	-	-		-	-
132	Värnpliktigas förmåner	-	-	-	-	-
133	Socialbidrag	5,36	5,01	6,43	6,12	5,76
134	Barnbidrag m.m.	10,83	13,03	13,63	14,94	16,56
135	Underhållsbidrag	4,20	4,28	5,66	5,43	5,29
136	Handikappersättning m.m.	-	-	-	-	-
137	Bidrag till adoption	-	-	-	-	-
138	Engångsbidrag vid arbetsplacering av flyktingar	-	-	-		-
139	Bostadstillägg pensionärer BTP	3,75	3,79	5,85	5,75	5,56
140	Bostadsbidrag	2,91	2,70	4,16	3,84	3,56
141	Utbildningsbidrag	7,49	7,78	9,28	9,23	9,28
142	Skattefria pensioner	0,95	0,97	2,71	2,57	2,44
143	Övriga skattefria transfereringar	0,24	0,24	2,03	1,90	1,77
	Summa	35,73	37,80	49,75	49,78	50,22

Kostnader i tjänst, allmänna avdrag
144	Särskilt grundavdrag pensionärer	14,30	14,14	15,87	15,52	15,16

Tilläggspensionsa vgift
145	Sjukpenning och rehabilitering	2,06	1,33	u
146	Föräldraförsäkring	1,73	0,90	u
147	Vårdbidrag	0,20	0,11	u
148	Dagpenning	4,76	2,19	u
149	Kontant arbetsmarknadsstöd	0,21	u
150	Utbildningsbidrag	1,24	0,56	u
151	Vuxenstudiebidrag	0,33	0,24	u
152	Delpension	0,14	0,04	u
153	Dagpenning reputbildning	-		u
154	Utbildningsbidrag för doktorander	0,02	0,01	u
155	Timersättning komvux, särvux och sfi	0,02	0,01	u
156	Arbetsskada, livränta	0,76	0,37	u
157	Startbidrag egen rörelse		-	u
158	Närståendepenning	0,00	0,00	u
	Summa	11,47	5,76
	Summa saldopåverkande avvikelser	143,47	153,73	155,95	173,03	177,11 101,12 106,83 109,05 121,74 124,97
	1997-2001
	Summa ej saldopåverkande avvikelser	61,50	57,70	65,62	65,30	65,38
	Summa skatteawikelser	204,97	211,43	221,57	238,33	242,49 101,12 106,83 109,05 121,74 124,97

13 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 100

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

Tabell 2 Skatteawikelser fördelade pa utgiftsområden

Namn på avvikelsen Skatteawikelse brutto Skatteawikelse netto

MDKR MDKR

1997 1998 1999 2000 2001 1997 1998 1999 2000 2001

2. Samhällsekonomi och statsförvaltning
39 Avgifter VPC	0,03	u	0,03	u
Summa	0,03		0,03
varav saldopåverkande avvikelser	0,03	u	0,03	u

6. Totalförsvaret

132	Värnpliktigas förmåner	-
153	Dagpenning reputbildning	u

Summa

varav saldopåverkande avvikelser

8. Invandrare och flyktingar

11 Ersättning p.g.a. politisk förföljelse

138 Engångsbidrag vid arbetsplacering

av flyktingar

Summa

varav saldopåverkande avvikelse

9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

83	Läkemedel	0,98	1,01	1,06	1,10	1,14	0,72	0,74	0,78	0,81	0,84
133	Socialbidrag	5,36	5,01	6,43	6,12	5,76
158	Närståendepenning	0,00	0,00	u
	Summa	6,34	6,02	7,49	7,22	6,90	0,72	0,74	0,78	0,81	0,84
	varav saldopåverkande avvikelser	0,98	1,01	1,06	1,10	1,14	0,72	0,74	0,78	0,81	0,84

10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
12	Ersättning till neurosedynskadade
136	Handikappersättning m.m.	-	-
145	Sjukpenning och rehahlitering	2,06	1,33	u
147	Vårdbidrag	0,20	0,11	u
156	Arbetsskada, livränta	0,76	0,37	u
	Summa	3,02	1,81
	varav saldopåverkande avvikelser	0,00	0,00

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen

Skatteawikelse brutto

Skatteawikelse netto

MDKR MDKR

		1997	1998	1999	2000	2001	1997	1998	1999	2000	2001
11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom
10	Pensionskostnader för arbetstagare	4,53	7,46	8,24	8,02	9,02	2,50	4,07	4,64	4,57	5,10
24	Avdrag för pensionspremier	0,08	0,19	0,15	0,18	0,27	0,04	0,10	0,08	0,10	0,15
45	Avsättning till personalstiftelse (pension)	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
56	Avkastningsskatt	16,19	15,12	13,79	16,63	20,69	11,33	10,58	9,66	11,64	14,49
139	Bostadstillägg pensionärer BTP	3,75	3,79	5,85	5,75	5,56
144	Särskilt grundavdrag pensionärer	14,30	14,14	15,87	15,52	15,16
152	Delpension	0,14	0,04	u
	Summa	38,99	40,74	43,90	46,10	50,70	13,87	14,75	14,38	16,31	19,74
	varav saldopåverkande avvikelser	20,80	22,77	22,18	24,83	29,98	13,87	14,75	14,38	16,31	19,74

12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn

134	Barnbidrag m.m.	10,83	13,03	13,63	14,94	16,56
135	Underhållsbidrag	4,20	4,28	5,66	5,43	5,29
137	Bidrag till adoption	-	-	-	-	-
146	Föräldraförsäkring	1,73	0,90	u
	Summa	16,76	18,21	19,29	20,37	21,85
	varav saldopåverkande avvikelser	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00

13.	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
66	Erkända arbetslöshetskassor m.m.	-	-
148	Dagpenning	4,76	2,19	u
149	Kontant arbetsmarknadsstöd	0,21	u
	Summa	4,97	2,19
	varav saldopåverkande avvikelser	0,00	0,00

14. Arbetsmarknad och arbetsliv

15	Förmån av fri resa anställnings- ---------- intervju
17	Förmån av fri utbildning vid personal- avveckling m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-
62	Anställningsstöd			1,91	3,05			1,40	2,25
71	Lag om tillf, avvikelse från lagen om soc.avg.	2,40	u			1,80	u
131	Flyttningsbidrag	-	-	-
150	Utbildningsbidrag	1,24	0,56	u
157	Startbidrag egen rörelse	-	-	u
	Summa	3,64	0,56	1.91	3,05	1,80		1,40	2,25
	varav saldopåverkande avvikelser	2,40	0,00	1,91	3,05	1,80		1,40	2,25

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen

Skatteawikelse brutto

Skatteawikelse netto

MDKR

		1997	1998	1999	2000	2001	1997	1998	1999	2000	2001
16. Utbildning och universitetsforskning
6	Kostnadsersättning personal SIPRI	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
7	Kostnadsersättning till utländska forskare	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
141	Utbildningsbidrag	7,49	7,78	9,28	9,23	9,28
151	Vuxenstudiebidrag	0,33	0,24	u
154	Utbildningsbidrag för doktorander	0,02	0,01	u
155	Timersättning komvux, särvux, och sfi	0,02	0,01	u
	Summa	7,86	8,04	9,28	9,23	9,28	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
	varav saldopåverkande avvikelser	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00

17.	Kultur, medier, trossamfund och fritid
20	Underskott i litterär m.m. verksamhet	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
64	Akademier m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
67	Ideella föreningar	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
68	Kyrkor	0,12	0,14	0,14	0,14	0,14	0,09	0,11	0,11	0,10	0,10
73	Utländska artister	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05
75	Ersättning till idrottsutövare	-	-	-	-	-	-		-	-	-
76	Bidrag från Sveriges författarfond	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
78	TV-licenser	1,85	1,94	2,03	2,11	2,17	1,36	1,42	1,48	1,55	1,61
79	Periodiskt medl.blad m.m.		-	-	-	-	-	-	-	-	-
80	Annan periodisk publikation		-	-	-	-	-	-	-	-	-
82	Försäljning av bildkonst	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
84	Lotterier	4,25	4,57	4,82	5,01	5,46	3,12	3,33	3,52	3,67	4,03
85	Idrottsevenemang	0,06	0,07	0,07	0,07	0,07	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05
90	Skidliftar	0,09	0,10	0,10	0,11	0,11	0,07	0,07	0,07	0,08	0,08
91	Allmänna nyhetstidningar	1,89	1,87	1,86	1,93	1,94	1,39	1,36	1,36	1,42	1,44
92	Biografföreställningar	0,20	0,26	0,29	0,31	0,29	0,15	0,19	0,21	0,22	0,21
93	Konserter, teatrar m.m.	0,18	0,18	0,19	0,20	0,21	0,13	0,13	0,14	0,15	0,15
94	Kommersiell idrott	0,32	0,33	0,34	0,36	0,37	0,23	0,24	0,25	0,26	0,27
95	Upphovsrätter	0,01	0,01	0,01	0,01	0,02	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01
96	Ideella föreningar (exkl. konserter, idrott, utbildning)	0,06	0,06	0,07	0,07	0,07	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05
	Summa	9,10	9,60	9,99	10,39	10,92	6,70	7,01	7,30	7,61	8,05
	varav saldopåverkande avvikelser	9,10	9,60	9,99	10,39	10,92	6,70	7,01	7,30	7,61	8,05

18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
50	Avkastning småhus	12,51	8,93	10,26	18,63	15,81	8,76	6,25	7,18	13,04	11,07
51	Avkastning bostadsrätter	2,44	1,21	1,85	3,31	1,92	1,75	0,87	1,33	2,38	1,38
54	Kapitalvinstbeskattning pä eget hem och bostadsrätt	1,64	1,64	1,64	1,64	1,64	1,15	1,15	1,15	1,15	1,15
61	ROT-reduktioner	3,53	3,86	0,95	u		2,31	2,48	0,62	u
77	Försäljning av tomtmark och byggnader	0,06	0,07	0,07	0,07	0,08	0,05	0,05	0,05	0,05	0,06

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen

Skatteawikelse brutto

MDKR

Skatteawikelse netto

MDKR

		1997	1998	1999	2000	2001	1997	1998	1999	2000	2001
97	Tidpunkt för inbetalning i byggnads- rörelse	0,21	0,18	0,21	0,28	0,33	0,16	0,13	0,15	0,21	0,24
125	Ränteutgifter bostadsrättsföreningar	-3,87	-2,32	-2,02	-2,62	-2,21	-2,71	-1,62	-1,41	-1,84	-1,54
126	Fastighetsskatt på hyreshus, bostadsdelen	-3,88	-3,90	-3,61	-3,35	-5,55	-2,85	-2,85	-2,64	-2,46	-4,10
127	Fastighetsskatt på lokaler	-2,85	-3,04	-3,20	-3,38	-3,50	-2,09	-2,22	-2,33	-2,48	-2,58
128	Fastighetsskatt på industrienhet	-1,41	-1,40	-1,41	-1,42	-1,42	-1,03	-1,02	-1,03	-1,04	-1,05
140	Bostadsbidrag	2,91	2,70	4,16	3,84	3,56
	Summa	11,29	7,93	8,90	17,00	10,66	5,50	3,22	3,07	9,01	4,63
	varav saldopåverkande avvikelser	8,38	5,23	4,74	13,16	7,10	5,50	3,22	3,07	9,01	4,63

19. Regional utjämning och utveckling
36	Bidrag till regional utvecklingsfond	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
63	Skattereduktion för anslutning till bredband					0,80					0,80
70	Lag om nedsättning av socialavgifter	0,50	0,53	0,51	u		0,37	0,39	0,37	u
104	Elförbrukning i norrlandskommuner	0,92	0,73	0,77	0,77	0,78	0,67	0,53	0,56	0,57	0,57
	Summa	1,42	1,26	1,28	0,77	1,58	1,04	0,92	0,93	0,57	1,37
	varav saldopåverkande avvikelser	1,42	1,26	1,28	0,77	1,58	1,04	0,92	0,93	0,57	1,37

20. Allmän miljö- och naturvård
107	Skattebefrielse biobränslen	5,96	7,57	7,54	8,67	8,83	4,37	5,52	5,50	6,36	6,52
114	Miljöbonus för el producerad i vind- kraftverk	0,04	0,07	0,07	0,11	0,12	0,03	0,05	0,05	0,08	0,09
	Summa	6,00	7,64	7,61	8,78	8,95	4,40	5,57	5,55	6,44	6,61
	varav saldopåverkande avvikelser	6,00	7,64	7,61	8,78	8,95	4,40	5,57	5,55	6,44	6,61

21. Energi
38	Kärnkraftsanläggning	0,01	0,01	0,01	u	0,01		0,01	0,01	u
105	Skatt på el för gas- värme- vatten och elförsörjning	0,26	0,26	0,24	0,24	0,24	0,19	0,19	0,18	0,17	0,18
106	Differentierat skatteuttag på fossila bränslen	3,71	4,9	4,63	5,4	5,47	2,72	3,57	3,37	3,96	4,04
108	Halvt avdrag för allmän energiskatt på bränsle	0,17	0,23	0,22	0,21	0,21	0,13	0,17	0,16	0,15	0,15
109	Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft	0,70	0,74	0,69	0,75	0,76	0,51	0,54	0,51	0,55	0,56
120	Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft	0,54	0,71	0,65	0,71	0,72	0,39	0,52	0,47	0,52	0,53
129	Fastighetsskatt på elproduktions- enheter		-1,55	-0,35	-0,35	-0,36		-1,13	-0,26	-0,26	-0,27
130	Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk	-2,01	-2,13	-2,11	-2,50	-2,48	-1,47	-1,55	-1,54	-1,83	-1,83
	Summa	3,38	3,17	3,98	4,46	4,56	2,48	2,32	2,90	3,26	3,36
	varav saldopåverkande avvikelser	3,38	3,17	3,98	4,46	4,56	2,48	2,32	2,90	3,26	3,36

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen

Skatteawikelse brutto

Skatteawikelse netto

MDKR

		1997	1998	1999	2000	2001	1997	1998	1999	2000	2001
22. Kommunikationer
81	Internationell personbefordran	0,13	0,13	0,14	0,14	0,15	0,09	0,09	0,10	0,10	0,11
89	Persontransporter	2,67	2,72	2,93	3,04	2,43	1,96	1,98	2,14	2,23	1,79
99	Skatt på diesel	8,08	9,15	9,61	8,83	9,05	5,93	6,67	7,01	6,48	6,68
100	Skattebefrielse för elförbrukning vid bandrift	1,34	1,43	1,44	1,45	1.47	0,98	1,04	1,05	1,06	1,09
101	Skattebefrielse för bränsleförbrukning vid bandrift	0,09	0,11	0,12	0,12	0,12	0,07	0,08	0,08	0,09	0,09
102	Skattebefrielse inrikes sjöfart	0,47	0,81	0,95	0,96	0,96	0,34	0,59	0,69	0,70	0,71
103	Skattebefrielse för bränsle för inrikes luftfart	-	-	-		-	-	■	-	-	-
117	Skattebefrielse för inrikes luftfart	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
118	Skattebefrielse för bandrift	0,02	0,03	0,03	0,03	0,03	0,02	0,02	0,02	0,02	0,02
119	Skattebefrielse för inrikes sjöfart	0,11	0,20	0,24	0,24	0,24	0,08	0,15	0,18	0,18	0,18
122	Undantag från svavelskatt för vissa transportslag	-	-	-		-	-	-	-	-	-
	Summa	12,91	14,58	15,46	14,81	14,45	9,47	10,62	11,27	10,86	10,67
	varav saldopåverkande avvikelser	12,91	14,58	15,46	14,81	14,45	9,47	10,62	11,27	10,86	10,67

23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar

26	Uttag av bränsle m.m.	0,24	0,25	0,22	0,22	0,22	0,13	0,14	0,13	0,12	0,12
27	Avverkningsrätt till skog	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
29	Avgångsvederlag till jordbrukare	-	-	-	-	-	-	-		-	-
31	Anläggning av skog m.m.	0,42	0,40	0,42	0,47	0,49	0,23	0,22	0,24	0,27	0,28
32	Skogsavdrag		-	-	-	-	-	-	-	-	-
44	Skogs- och skogsskadekonto	0,09	0,06	0,06	0,09	0,09	0,05	0,03	0,04	0,05	0,05
98	Ingående skatt på jordbruksarrende		-		-	-	-	-	-	-	-
111	Bränsleförbrukning i växthus- och jordbruksnäringen	0,09	0,10	0,10	0,10	0,10	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07
113	Elförbrukning i växthus- och jordbruksnäringen	0,03	0,03	0,03	0,03	0,04	0,02	0,02	0,02	0,03	0,03
	Summa	0,87	0,84	0,83	0,91	0,94	0,50	0,48	0,50	0,54	0,55
	varav saldopåverkande avvikelser	0,87	0,84	0,83	0,91	0,94	0,50	0,48	0,50	0,54	0,55

24. Näringsliv
9	Tjänsteinkomster utländska fartyg		-	-	-	-	-	-		-	-
18	Löneunderlaget i fåmansaktiebolag	0,80	0,78	0,73	0,75	0,84	0,44	0,43	0,41	0,43	0,47
25	Kvittning av underskott i aktiv näring	0,05	0,03	0,03	0,04	0,04	0,03	0,02	0,02	0,02	0,02
28	Näringsbidrag och EU-bidrag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
30	Avyttring av näringsfastighet och liknande	-	-	-	-	-	•	-	-	-	■
33	Substansminskning	-	-	-	-	-	-	-	-	-
37	Nedskrivning av lager och pågående arbete	1,22	1,26	1,38	1,41	1,40	0,84	0,86	0,95	0,98	0,97
41	Koncernbidragsdispens		-	-	-	-	-	-	-	-	-
42	Skadeförsäkringsföretag	0,68	0,58	0,58	0,74	0,75	0,50	0,43	0,43	0,54	0,55
46	Återföring skatteutjämningsreserv	0,41	0,21	0,10	u		0,30	0,15	0,08	u

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

	Namn på avvikelsen	Skatteawikelse brutto MDKR				Skatteawikelse netto MDKR				2000	2001
	Namn på avvikelsen	1997	1998	1999	2000	2001	1997	1998	1999	2000	2001
47	överavskrivningar avseende inventarier	6,16	6,30	6,29	6,16	6,01	4,52	4,59	4,59	4,52	4,44
48	Periodiseringsfonder	4,40	3,50	3,95	4,89	4,95	3,23	2,55	2,88	3,59	3,66
49	Generationsskifte vid räntefördelning	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
65	Företagarförening m.m.	-	-	-	-		-	-	-	-	-
72	Nedsättning inriktning mindre företag	4,64	7,29	7,51	7,73	7,94	3,40	5,32	5,48	5,67	5,87
74	Ersättning skiljemannauppdrag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
88	Rumsuthyrning	0,53	0,53	0,64	0,66	1,19	0,39	0,39	0,46	0,48	0,88
110	Bränsleförbrukning inom industrin, energiskatt	2,34	2,45	2,41	2,47	2,51	1.72	1,79	1,76	1,81	1,85
112	Elförbrukning inom industrin	9,02	11,19	11,24	12,09	12,24	6,61	8,16	8,19	8,87	9,03
115	Metallurgiavdrag	0,25	0,34	0,34	0,34	0,34	0,19	0,25	0,25	0,25	0,25
116	Nedsättning av C02-skatt för industrin	0,13	0,27	0,26	0,27	0,26	0,10	0,20	0,19	0,20	0,20
121	Undantag från svavelskatt	1,73	1,82	1,82	1,83	1,81	1,27	1,33	1,33	1,34	1,34
	Summa	32,36	36,54	37,28	39,39	40,28	23,54	26,47	27,02	28,69	29,53
	varav saldopåverkande avvikelser	32,36	36,54	37,28	39,39	40,28	23,54	26,47	27,02	28,69	29,53

30.	Generell skatteförmån
8	Tjänsteinkomster vistelse utomlands	-	-		-	-	-	-	-	-	-
40	Dubbelbeskattningsavtal, matching credit	-	-	-	-		-	-	-
43	Rabatt från ekonomiska föreningar m.m.	0,11	0,13	0,15	0,15	0,14	0,08	0,09	0,11	0,11	0,10
52	Kapitalvinst på aktier	11,35	12,69	13,65	13,65	14,67	7,95	8,89	9,55	9,55	10,27
53	Utdelning aktier m.m.	5,39	5,17	4,21	4,35	5,45	3,77	3,62	2,95	3,04	3,82
55	Utdelning av aktier	-	-	-		-	-	-	-	-	-
57	Avkastningsskatt K-försäkringar	0,19	0,24	0,18	0,21	0,26	0,13	0,17	0,12	0,15	0,18
59	Kapitalförluster på marknadsnoterade aktier m.m.	-	-	-	-
60	Marknadsnoterade fordringar	-	-	-	-	-	-	-	-	-
69	Ägare av vissa fastigheter	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
86	Investeringsguld				-	-				-	-
87	Livsmedel	20,81	21,68	22,77	23,64	22,70	15,27	15,81	16,60	17,34	16,76
	Summa	37,84	39,91	40,95	42,00	43,23	27,20	28,57	29,33	30,19	31,13
	varav saldopåverkande avvikelser	37,84	39,91	40,95	42,00	43,23	27,20	28,57	29,33	30,19	31,13

301. Generell skatteförmån till hushåII
1 Stipendier .........
2 Hittelön
3 Ersättning för blod m.m.	0,03 0,03 0,03 0,03 0,03 0,02 0,02 0,02 0,02 0,02
4 Intäkter vid försäljning av vilt växande
bär
5 Utlandstillägg
13 Sjömansavdrag	.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

Namn på avvikelsen

Skatteawikelse brutto

MDKR

Skatteawikelse netto

MDKR

		1997	1998	1999	2000	2001	1997	1998	1999	2000	2001
14	Personalrabatter m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-
16	EU-parlamentarikers rese- och kostnadsersättning	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
19	Förmån av personaldatorer		2,84	2,68	2,66	2,70		1,55	1,51	1,51	1,53
21	Avdrag för dubbel bosättning	0,81	0,95	0,90	0,90	0,94	0,45	0,53	0,52	0,52	0,54
22	Avdrag för resor till och frän arbetet	6,49	7,68	7,29	7,25	7,57	3,63	4,28	4,19	4,21	4,37
23	Avdrag för hemresor	-	-	-	-	-	-	-	-		-
34	Avdrag för arbetsresor, näringsidkare	-	-	-	-	-	-	-	-	-
35	Yrkesfiskaravdrag	-	-	-	-	-		-	-
58	Konsumtionskrediter	-	-	-	-	-	-	-
123	Ränteutgifter - 21 % reduktion	-0,11	-0,11	-0,11	-0,11	-0,11	-0,07	-0,07	-0,07	-0,08	-0,08
124	Begränsning skattereduktion	-0,22	-0,22	-0,21	-0,21	-0,21	-0,16	-0,15	-0,15	-0,14	-0,14
142	Skattefria pensioner	0,95	0,97	2,71	2,57	2,44
143	övriga skattefria transfereringar	0,24	0,24	2,03	1,90	1,77
	Summa	8,19	12,38	15,32	15,00	15,14	3,87	6,15	6,02	6,04	6,24
	varav saldopåverkande avvikelser	7,00	11,17	10,58	10,53	10,93	3,87	6,15	6,02	6,04	6,24
	Summa saldopåverkande avvikelser 1997-2001	143,47	153,73	155,95	173,03	177,11	101,12	106,83	109,05	121,74	124,97
	Summa skatteawikelser	204,97	211,43	221,57	238,33	242,49	101,12	106,83	109,05	121,74	124,97

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

3 Beskrivning av enskilda

skatteawikelser

3.1 Inkomst av tjänst

1. Stipendier är skattefria enligt kommunal-
skattelagen när de är avsedda för mottaga-
rens utbildning m.m. och inte utgör ersätt-
ning för arbete. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt och särskild löneskatt.

2. Hittelön samt ersättning till den som i sär-
skilt fall räddat person eller egendom i fara
eller bidragit till avslöjande eller gripande av
person som begått brott är i princip ersätt-
ning för prestation. Skatteawikelsen avser
inkomstskatt och särskild löneskatt.

3. Ersättningar för blod. Enligt samma princip
som för hittelön är ersättning till den som
lämnat organ, blod eller modersmjölk skat-
tefri. Skatteawikelsen avser inkomstskatt
och särskild löneskatt.

4. Intäkter av försäljning av vilt växande bär.
Försäljning av vilt växande bär och svamp
samt kottar är skattefri upp till en ersättning
på 5 000 kr. Eftersom inkomsten utgör er-
sättning för arbete avser skatteawikelsen
inkomstskatt och särskild löneskatt.

5. Kostnadsersättning i form av utlandstillägg.
Nämnda ersättningar och därmed likställda
förmåner såsom fri bostad och bostadskost-
nadsersättning är ej skattepliktiga för utan-
för Sverige stationerad personal vid utri-
kesförvaltningen eller i svensk
biståndsverksamhet. Skatteawikelsen avser
inkomstskatt och särskild löneskatt för den
del av ersättningen som överstiger merkost-
naden.

6. Kostnadsersättning till viss personal pä SI PRI.
Ersättning avseende ökade levnads-
kostnader och skolavgifter för barn samt fri
bostad är ej skattepliktig när ersättningen
anvisats av styrelsen för SIPRI till vissa ut-
ländska forskare. Skattefriheten har motive-
rats med svårigheten att rekrytera forskare.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt och
särskild löneskatt för den del av ersättning-
en som överstiger merkostnaden.

7. Kostnadsersättning till utländska forskare.
Enligt lagen om beskattning av utländska
forskare vid tillfälligt arbete i Sverige med-
ges skattefrihet för vissa kostnads-
ersättningar. Särskilt beslut fordras av Fors-
karskattenämnden. Skatteawikelsen avser
inkomstskatt och särskild löneskatt för den
del av ersättningen som överstiger merkost-
naden.

8. Tjänsteinkomster förvärvade vid vistelse ut-
omlands. Den s k ettårsregeln medger skat-
tefrihet i Sverige, även om ingen be-
skattning skett utomlands. Om anställ-
ningen varat minst ett år i samma land och i
allmänhet avsett anställning hos annan än
svenska staten eller svensk kommun medges
befrielse från skatt även om ingen beskatt-
ning skett i verksamhetslandet. Skatteawi-
kelsen avser inkomstskatt och särskild lö-
neskatt.

9. Tjänsteinkomster förvärvade på vissa ut-
ländska fartyg. Skattefrihet föreligger för an-
ställning ombord på utländskt fartyg om an-
ställningen och vistelsen utomlands varat
minst sex månader och avsett anställning
hos arbetsgivare som är svensk juridisk per-
son eller fysisk person bosatt i Sverige.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt och
särskild löneskatt.

10. Arbetsgivares kostnader för arbetstagares pen-
sion. Enligt kommunalskattelagen skall ar-
betsgivarens kostnader inte tas upp till be-
skattning hos arbetstagaren om kostnad-
erna avser tryggande av pension genom av-
sättning eller pensionsförsäkring inom vissa
ramar. Eftersom avsättningen utgör ersätt-
ning för utfört arbete ligger ersättningen till
grund för särskild löneskatt. Skatte-
awikelsen vad gäller inkomstskatten beror
på skillnaden i marginalskatter vid avsätt-
ning och utbetalning av pensionen.

11. Ersättningar p g a politisk förföljelse o dyl. Er-
sättningar som kommer från utlandet på
grund av politisk förföljelse och liknande
har undantagits från beskattning. Skatte-
awikelsen avser inkomstskatt.

12. Ersättning till neurosedynskadade. Ersätt-
ningen är ej skattepliktig. Skatteawikelsen
avser inkomstskatt.

14 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 100

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

13. Sjömansavdrag. Medges sjömän som haft
s.k. sjöinkomst och uppgår till 36000 kronor
om fartyget går i fjärrfart och till
35 000 kronor om det går i närfart. Om man
inte arbetat ombord hela året skall avdrag
medges med l/365*sjömansavdraget per
dag. Den som haft sjöinkomst får också
skattereduktion med 14 000 kronor om
fartyget går i fjärrfart och med 9000 kronor
om det går i närfart. Skatteawikelsen avser
inkomstskatt.

14. Personalrabatter m.m. Personalrabatter be-
skattas inte. Fria resor för anställda inom
flyg eller järnväg schablonbeskattas istället
för att beskattas som andra förmåner.
"Frequent flyer"-rabatter är numera ej un-
dantagna från skatteplikt.

13. Anställningsintervju. Förmån av fri resa till
eller från anställningsintervju eller kostnad-
sersättning för sådan resa är ej skattepliktig.

16. EU-parlamentariker. EU-parlamentariker-
nas rese- och kostnadsersättning från EU-
parlamentet är ej skattepliktig.

17. Utbildning vid personalavveckling. Förmån
av fri utbildning vid personalaweckling
m.m. är ej skattepliktig.

18. Löneunderlag aktiva delägare i fåmansaktie-
bolag. Genom reglerna i 3 § 12 mom SIL för
beskattning av aktiva delägare i fåmansak-
tiebolag och närstående till dessa, beskattas
viss avkastning på arbetskraft i inkomstsla-
get kapital. Avkastning på arbete är lön, som
bör beskattas i inkomstslaget tjänst. Awi-
kelsen består i skillnaden mellan tjänste- och
kapitalinkomstbeskattningen.

19. Förmån av personaldator. Den privata för-
mån som en arbetstagare har av att ha till-
gång till en dator i det egna hemmet som
arbetsgivaren bekostar tas inte upp till för-
månsbeskattning i det fall datorn i huvudsak
används för utförande av arbetsuppgifter. I
de fall arbetstagaren hyr datorn av arbetsgi-
varen enbart för privat bruk och hyran be-
talas i form av ett bruttolöneavdrag, utgår
varken inkomstskatt eller särskild löneskatt.
Eftersom dessa förmåner kan betraktas som
ersättning för utfört arbete avser skatte-

awikelsen inkomstskatt och särskild lö-
neskatt.

3.2 Kostnader i tjänst och allmänna
avdrag

20. Underskott i litterär verksamhet. Under-
skott i en förvärvskälla får normalt inte
kvittas mot överskott i en annan. Under-
skott i förvärvskälla som avser aktiv närings-
verksamhet avseende litterär, konstnärlig
eller liknande verksamhet får kvittas mot
inkomst av tjänst till den del underskottet
avser samma år. Detta är en awikelse i in-
komstskatten. Eftersom underskottet i an-
nat fall kan sparas för att kvittas mot fram-
tida intäkter av litterär verksamhet är
skatteawikelsen även en skattekredit inom
näringsverksamhet.

21. Dubbel bosättning. Avdrag för dubbel bo-
sättning medges i vissa fall skattskyldig om
dubbel bosättning är skälig p g a makes eller
sambos förvärvsverksamhet, svårighet att
anskaffa fast bostad på verksamhetsorten
eller annan särskild omständighet. Avdraget
motiveras med att det främjar rörligheten på
arbetsmarknaden. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt.

22. Avdrag för resor till och från arbetet. Kostna-
der som överstiger 7000 kronor (6000 kro-
nor inkomståren 1996-1997) är avdragsgilla
vid inkomsttaxeringen. Kostnaden är egent-
ligen en privat levnadskostnad, varför av-
draget utgör en skatteawikelse avseende in-
komstskatt.

23. Hemresor. Skattskyldig som har sitt arbete
på annan ort än sin hemort äger i vissa fall
rätt till avdrag för hemresor. Även detta av-
drag motiveras med ökad rörlighet på ar-
betsmarknaden. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt.

24. Avdragsrätt för pensionspremier. Avdrag får
göras för erlagda pensionspremier. Avdra-
gen är begränsade beloppsmässigt. Om
marginalskatten vid utbetalningen av pen-
sionen är lägre än vid inbetalningen av pre-
mien uppstår en awikelse. Skatteawikelsen
avser inkomstskatt.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

25. Underskott av aktiv näringsverksamhet. Un-
derskott av aktiv näringsverksamhet får
kvittas mot tjänsteinkomster under de fem
första verksamhetsåren. Avdragsrätten är
belagd med olika restriktioner för att för-
hindra handel med avdragsrätt och att av-
dragsrätt för samma näringsverksamhet kan
upp-komma för flera femårsperioder.

3.3 Intäkter av näringsverksamhet

26. Uttag av bränsle. Enligt huvudregeln (KL 22
§ 1 st p la) är uttag ur näringsverksamhet
skattepliktigt. Uttag av bränsle för upp-
värmning är dock undantaget från skatte-
plikt om fastigheten är taxerad som lant-
bruksenhet. Skatteawikelsen avser inkomst-
skatt och särskild löneskatt.

27. Avverkningsrätt till skog mot betalning som
skall erläggas under flera år. Enligt god redo-
visningssed uppkommer intäkten när bin-
dande avtal träffats. Enligt gällande lagstift-
ning (KL 24 § 5 st pl anv) tilllämpas dock i
detta fall kontantprincipen, vilket innebär
att beskattningen uppskjuts, varför en rän-
tefri kredit uppstår i näringsverksamhet.
Räntan på krediten bör utgöra underlag för
särskild löneskatt.

28. Näringsbidrag och EU-bidrag. Med närings-
stöd avses stöd som lämnas av stat eller
kommun. Beroende på hur stödet hanteras i
näringsverksamheten blir effekten olika.
Om bidraget används för finansiering av en
icke avdragsgill utgift är bidraget i sin helhet
att betrakta som en awikelse. Om bidraget
däremot används för finansiering av en till-
gång som enligt allmänna regler får skrivas
av med årliga värdeminskningsavdrag är av-
vikelsen enbart en skattekredit. Bidraget
fungerar i dessa fall såsom en direktavskriv-
ning. Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

29. Avgångsvederlag till jordbrukare. I vissa fall
är avgångsvederlag till jordbrukare inte
skattepliktigt. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt och särskild löneskatt.

30. Näringsfastighet och bostadsrätter i närings-
verksamhet. Avyttring av näringsfastighet
som inte utgör omsättningstillgång beräk-

nas enligt kapitalvinstreglerna och redovisas
av fysisk person i inkomstslaget kapital.
Samtidigt skall återläggning göras i in-
komstslaget näringsverksamhet av de vär-
deminskningsavdrag och - med vissa tids-
mässiga begränsningar - avdrag för
värdehöjande reparationer som har gjorts
under innehavstiden. Enligt den övergångs-
regel som gällde t.o.m. den 31 december
1999 skulle återläggning inte göras för av-
drag som medgetts före den 1 januari 1991.
Värdeminskningsavdrag som gjorts före
1991 och som dragits av i inkomstslaget
”annan fastighet” skulle i stället återläggas
på ett sådant sätt att vinsten - som beskat-
tades i inkomstslaget kapital - ökades.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt och so-
cialavgifter på de avdrag som gjorts före den
1 januari 1991.

3.4 Kostnader i näringsverksamhet

31. Anläggning av ny skog. Utgifter för anlägg-
ning av ny skog och dikning som främjar
skogsbruk får omedelbart kostnadsföras.
Samma avdragsmöjligheter gäller även för
bär- och fruktodlingar för inköp och plante-
ring av träd och buskar. Skatteawikelsen
utgörs av ränteeffekten på den omedelbara
avskrivningen.

32. Skogsavdrag. Vid avyttring av skog får fysisk
person under innehavstiden avdrag med
högst 50 procent av anskaffningsvärdet,
medan avdraget för juridiska personer är
begränsat till 25 procent. Vid taxeringen för
ett visst beskattningsår medges avdrag med
högst halva den avdrags grundande skogsin-
täkten. Syftet med avdragsrätten är att un-
danta rena kapitaluttag från beskattning. Å
andra sidan saknas anledning att medge av-
drag när värdeökningen på skogstillväxten
överstiger gjorda uttag. Skatteawikelsen
uppkommer genom den schablon som är
vald för beräkning av avdragets storlek och
avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

33. Substansminskning. Huvudregeln vad gäller
avdrag för substansminskningar är ingen
skatteawikelse. Enligt en alternativregel kan
dock avdraget uppgå till 75 procent av
täktmarkens allmänna saluvärde då utvin-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

ningen påbörjades. Skatteawikelsen utgörs
av ränteeffekten på den snabbare avskriv-
ningen.

34. Avdrag för kostnader för resor till och från ar-
betet. Se under kostnader i tjänst.

35. Yrkesfiskaravdrag. Enligt 16 kap. 36 § IL har
yrkesfiskare som under längre tidsperioder
personligen bedrivit fiske rätt till avdrag för
den ökning av levnadskostnaderna som han
har haft på grund av att han vistats utom sin
vanliga hemort. Rätt till avdrag föreligger
dock endast om resan varit förenad med
övernattning utom den vanliga hemorten.
Avdrag medges med ett schablonbelopp
som för närvarande uppgår till 90 kr per
dag.

36. Bidrag till regionala utvecklingsbolag. Avdrag
får göras för bidrag som lämnas till regional
utvecklingsbolag. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt och särskild löneskatt.

gifter (i princip kostnader för förvaltning av
aktiekapitalet), dels uppgifter enligt särskilt
uppdrag (organisationskostnader i vid me-
ning). Vissa utav dessa kostnader var tidiga-
re inte avdragsgilla enligt allmänna regler.
1997 ändrades de allmänna reglerna och
specialregleringen avskaffades.

40. Matching credit klausuler i olika dubbelbe-
skattningsavtal. I vissa fall kan en skattskyl-
dig få avräkning för den skatt som skulle ha
utgått i det andra avtalslandet även om så-
dan skatt inte har erlagts. Skatteawikelsen
avser inkomstskatt.

41. Koncembidragsdispens. Regeringen kan i vis-
sa fall medge avdrag för lämnade bidrag
trots att reglerna för koncernbidrag ej är
uppfyllda. Detta förutsätter dels att avdraget
redovisas öppet, dels att den verksamhet
som bedrivs av berörda företag skall vara av
samhällsekonomiskt intresse. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt.

37. Lagemedskrivning och pågående arbeten. En-
ligt en alternativregel kan lager (gäller ej fas-
tigheter och värdepapper) tas upp till 97
procent av det sammanlagda anskaffnings-
värdet. Olika bestämmelser finns för pågå-
ende arbeten som utförs på löpande räkning
och arbeten som utförs till fast pris. För ar-
beten på löpande räkning kan samma alter-
nativregel som ovan användas. Skatteawi-
kelsen utgörs av ränteeffekten på den
skattelättnad som lagernedskrivningen
medför. Eftersom räntan på krediten inte är
förmånsgrundande skall den utgöra under-
lag för särskild löneskatt.

38. Kärnkraftsanläggping. Företag som driver
kärnkraftsanläggning får avdrag för belopp
som i räkenskaperna sätts av för framtida
hantering av utbränt kärnbränsle. Detta
förfarande gäller även företag som mot för-
skottsbetalning åtagit sig att svara för hante-
ring av nämnda slag. Skatteeffekten utgörs
av ränteeffekten på den skattelättnad som
det omedelbara avdraget medför.

39. Avgifter till VPC. Enligt den upphävda lagen
om avdrag vid inkomsttaxeringen för av-
gifter till Värdepapperscentralen VPC Ak-
tiebolag medgavs avdrag för avgifter till
VPC avseende dels vissa lagreglerade upp-

42. Skadeförsäkringsföretag. I vissa fall har ska-
deförsäkringsföretag möjlighet att göra ex-
tra avsättningar till säkerhetsreserven. Skat-
teawikelsen utgörs av ränteeffekten på
skillnaden i skatt som det extra avdraget
medför.

43. Rabatter och liknande från ekonomiska före-
ningar. Ekonomiska föreningar får göra av-
drag för rabatter, utdelningar m.m. trots att
dessa inte är skattepliktiga hos mottagaren.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

44. Skogs- och skogsskadekonto. Det finns möj-
lighet till uppskov av beskattning av de in-
täkter som är hänförliga till skogsbruk ge-
nom insättning på skogs- eller
skogsskadekonto. De medel som sätts in på
skogskonto utgör underlag för avdrag vid
taxeringen. Avsättningen begränsas i tid till
10 år på skogskonto och 20 år på skogsska-
dekonto. Avkastningen på skogskonto be-
skattas med 15 procent. Skatteawikelsen av-
ser räntan på skattekrediten. Räntan på
krediten bör utgöra underlag för särskild
löneskatt.

45. Avsättning till personalstiftelse. Arbetsgivare
får rätt att göra avdrag för medel som av-
satts till personalstiftelse för tryggande av

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

pensionsutfästelse. Stiftelsen är mer för-
månligt beskattad än näringsidkaren. Skat-
teawikelsen avser inkomstskatt.

46. Återföring av skatteutjämningsreserv. Avsätt-
ning till skatteutjämningsreserv upphörde
1993 (1994 års taxering). 9/10 av beloppet
skall återföras till beskattning i princip i lika
delar under en period om sju år, varför
skatteawikelsen kvarstår. En definitiv skat-
telättnad avseende skatten på 10 procent av
den totala avsättningen uppkommer därvid.

47. Överavskrivningar. Den bokföringsmässiga
avskrivningstiden bestäms av tillgångens
livstid i bolaget, medan den skattemässiga
avskrivningstiden bestäms enligt lag. Detta
innebär att bokföringsmässiga och skatte-
mässiga avskrivningar endast undantagsvis
överensstämmer. Skatteregeln medger att en
tillgång skrivs av snabbare än vad som är
ekonomiskt motiverat. Skatteawikelsen av-
ser ränteeffekten på skattekrediten. Efter-
som denna inte är förmåns grundande skall
den ligga till grund för beräkning av särskild
löneskatt.

48. Periodiseringsfonder. Periodiseringsfond är
en vinstanknuten reserveringsmöjlighet där
näringsidkaren/bolaget kan reservera medel
under högst 6 år (före inkomståret 1999 var
tiden 5 år). Inkomståret 1996 medgavs av-
sättning med högst 25%. Avsättningstaket
sänktes till 20 % inkomståret 1997. Avsätt-
ningstaket för enskilda näringsidkare och
för fysiska personer som är delägare i HB
återställdes inkomståret 1998. Fr.o.m. in-
komståret 2001 är avsättningstaket 25% för
akitiebolag och övriga juridiska personer
och 30 % för enskilda näringsidkare och fy-
siska personer som är delägare i HB. Reser-
veringsmöjligheten innebär en skattekredit
på det reserverade beloppet.

49. Generationsskifte vid räntefördelning. För-
värvas en näringsfastighet genom arv, tes-
tamente, bodelning med anledning av makes
död eller äktenskapsskillnad eller genom gå-
va kan förvärvaren undvika negativ ränte-
fördelning till den del det negativa fördel-
ningsunderlaget är hänförligt till förvävet.

3.5 Intäkter av kapital

50. Avkastning småhus. Avkastning från eget
hem behöver ej tas upp till beskattning.
Däremot utgår fastighetsskatt med 1,5 pro-
cent av taxeringsvärdet. Skatteawikelsen ut-
görs av skillnaden mellan skatten (30 pro-
cent) på räntan på fastighetens
marknadsvärde och fastighetsskatten.

51. Avkastning bostadsrätt. Enligt gällande regler
skall bostadsrättsföreningen årligen ta upp
en intäkt om 3 procent av fastighetens taxe-
ringsvärde. Därutöver utgår fastighetsskatt
på 1,5 procent av taxeringsvärdet
(temporärt nedsatt till 1,3 procent år 1999
och till 1,2 procent år 2000). Skatteawikel-
sen utgörs av skillnaden mellan skatten (30
procent) på räntan på det sammanlagda
marknadsvärdet av bostadsrätterna och den
skatt som betalas enligt gällande regler.

52. Kapitalvinst på aktier. Beskattning av värde-
ökning på aktier sker först vid realisa-
tionstillfället. Räntan på denna skattekredit
är en skatteawikelse.

53. Utdelning på aktier. Från och med in-
komståret 1997 uppkommer en awikelse
genom lättnadsreglerna för delägare i onote-
rade bolag. En avkastning om 70 procent av
statslåneräntan på ett speciellt definierat un-
derlag undantas från beskattning i inkomst-
slaget kapital. Skatteawikelsen avser skatt
på kapitalinkomst.

54. Kapitalvinst på eget hem och bostadsrätt. En-
dast halva kapitalvinsten som eventuellt
uppstår vid försäljning av eget hem eller bo-
stadsrätt tas upp till beskattning i inkomst-
slaget kapital. Från och med den 8 septem-
ber 1993 kan också kapitalvinsten under
vissa omständigheter skjutas upp. Vid sidan
av att bara halva kapitalvinsten tas upp, mot-
svarar skatteawikelsen, vad avser möjlighe-
ten till uppskov, en räntefri kredit.

55. Utdelning av aktier. Utdelning av aktier i ett
annat aktiebolag kan under vissa omstän-
digheter vara skattefri, trots att en utdelning
av detta slag enligt huvudregeln är att anse
som skattepliktig.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

56. Avkastningsskatt på pensionsmedel. Avkast-
ningen på medel reserverade för pension-
sändamål beskattas lägre än annan avkast-
ning på kapital. Avvikelsen uppkommer dels
i näringsverksamhet, genom bolagens egna
reserveringar och fonderingar i försäkrings-
bolag, dels i kapital genom det individuella
pensionssparandet. Skattesatsen är satt till
15 procent på en schablonberäknad av-
kastning.

57. Avkastningsskatt på K-försäkringar. Avkast-
ningsskatten på K-försäkringskapitalet är
justerat för den fördröjning i avskattning av
kvarhållen vinst som uppkommer vid di-
rektägande. En räntefri skattekredit upp-
kommer genom detta.

varandra till 100 procent. Dessa regler till-
lämpas inte på icke marknadsnoterade ford-
ringar. Skatteawikelsen avser skatt på kapi-
talinkomst.

3.6 Kostnader i kapital

58. Konsumtionskrediter. Enligt gällande regel-
system är samtliga ränteutgifter avdrags-
gilla. Enligt normen är endast ränteutgifter
för lån till investeringar och boende av-
dragsgilla, vilket innebär att ränteutgifter för
lån till konsumtion är en skatteawikelse.
Skatteawikelsen avser skatt på kapitalin-
komst.

59. Kapitalförluster på marknadsnoterade aktier
m.m. Förluster vid avyttring av marknads-
noterade aktier m.m. får dras av från kapi-
talvinst på marknadsnoterad sådan tillgång
utan den begränsning som i andra fall gäller
avdrag för kapitalförluster. En motsvarande
kvittningsrätt gäller för vinster och förluster
på icke marknadsnoterade aktier o.d. Kapi-
talförluster på onoterade aktier får kvittas
mot vinster på marknadsnoterade aktier
fr.o.m. inkomståret 1998. Enligt förslag i
VÅP2000 skall fr.o .m. inkomståret 2000
förluster på marknadsnoterade aktier m.m.
även kunna kvittas mot vinster på onoterade
aktier. Avdragsbegränsningen för fysiska
personer är i övrigt 70 procent av den fak-
tiska kapitalförlusten. Skatteawikelsen avser
skatt på kapitalinkomst.

60. Marknadsnoterade fordringar. Kapitalvinst
och kapitalförlust behandlas i skattehänse-
ende som ränteintäkt respektive ränteutgift.
Detta innebär att de är kvittningsbara mot

3.7 Skattereduktion

61. ROT-reduktioner. Den 15 april 1996 åter-
infördes möjligheten att få skattereduktion
på löneandelen av reparations- och förbätt-
ringskostnader på hyreshus och egna hem.
Till skillnad från 1993 och 1994 gäller re-
duktionen även för bostadsrättsinnehavare.
Möjligheten till ROT-reduktion skulle ha
upphört den 31 december 1998 men för-
längdes genom förslag i prop. 1997/1998:
119 till och med den 31 mars 1999.

62. Anställningsstöd genom kreditering av skatte-
konto. Enligt förslag i prop. 1998/99:100
skall anställningsstödet från och med år
1999 omformas från ett bidrag på utgiftssi-
dan till en kreditering av skattekontot för
arbetsgivaren vid anställning av långtidsar-
betslösa. Den arbetsgivare som anställer en
arbetslös person som varit inskriven som
arbetslös eller i konjunkturberoende ar-
betsmarknadsåtgärd vid arbetsförmedlingen
under minst 36 månader kan krediteras un-
der 24 månader. Awikelsen avser skattere-
duktion.

63. Skattereduktion för anslutning till bredband.

I prop. 1999/2000:86 föreslår regeringen
bland annat en skattereduktion för anslut-
ning till bredband. Då den exakta utform-
ningen av stödet och fördelningen mellan
olika sektorer ännu inte är klar har awikel-
sen redovisats schablonmässigt.

3.8 Skattskyldighet

64. Akademier. Akademier, allmänna under-
visningsverk, studentnationer och sam-
arbetsorgan för studentnationer är befriade
från skatteplikt för all inkomst utom in-
komst av fastighet.

65. Företagareföreningar. All inkomst utom in-
komst av fastighet är skattefri för företaga-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

reförening som erhåller statsbidrag, regional
utvecklingsfond och regleringsförening på
jordbrukets och fiskets områden.

66. Erkända arbetslöshetskassor m.m. All in-
komst utom inkomst av fastighet är skatte-
fri för erkända arbetslöshetskassor, perso-
nalstiftelser med verksamhet att lämna
understöd vid arbetslöshet, allmänna försäk-
ringskassor m fl.

67. Ideella föreningar. Enbart skatteplikt för in-
komst av fastighet och vissa rörelsein-
komster för allmännyttiga ideella förening-
ar.

68. Kyrkor, allmännyttiga stiftelser m.fl. Enbart
skatteplikt för inkomst av fastighet eller rö-
relse.

69. Agare av fastigheter nämnda i 3 kap 2-4
fastighetstaxeringslagen. Ägare av sådan fas-
tighet är frikallade från skattskyldighet för
vissa typer av inkomster från sådan fastig-
het. Undantaget gäller bl.a. nationalparker,
utbildnings- och vårdanstalter.

20 000 kr. Stödet är även förknippat med
diverse villkor. Skatteawikelsen upphörde
1997.

72. Nedsättning med viss inriktning på mindre
företag. Vid beräkning av arbetsgivaravgifter
får en arbetsgivare göra ett avdrag med 5
procent av lönesumman upp till ett visst tak.
Den maximala lönesumma som medgav
nedsättning uppgick år 1997 till 600 000
kronor per år. Fr.o.m. år 1998 har den
maximala lönesumma som medger nedsätt-
ning höjts till 852 000 kronor. Till denna av-
vikelse har även förts motsvarande avdrag
för egenavgifter för enskilda näringsidkare.

3.9 Socialavgifter

70. Lag om nedsättning av socialavgifter. Vissa
arbetsgivare med fast driftställe i stödområ-
de 1 och i den norra delen av stödområde 2
fick t.o.m. inkomståret 1999 en nedsättning
av socialavgifterna. Nedsättningen gällde
inte stat och kommun. Nedsättningen var 8
procentenheter fr.o.m. 1/1 1997 och om-
fattade både arbetsgivare och egenföretaga-
re. Denna skatteawikelse budgeterades på
budgetens utgiftssida genom ett anslag un-
der utgiftsområde 19 som täckte bortfallet
av avgiftsinkomster till följd av tillämpning-
en av denna nedsättning.

71. Lag om tillfällig avvikelse från lagen om soci-
alavgifter. För att främja utbildning fick ar-
betsgivare som lät anställd deltaga i utbild-
ning på arbetstid göra avdrag med 400 kr
(från och med den 1 juli 1996) från det be-
lopp som skall betalas i arbetsgivaravgifter.
Avdrag fick även göras med 35 kr per tim-
me för anställda som deltar i fortbildning.
Totalkostnaden per person är begränsad till

3.10 Särskild löneskatt

73. Utländska artister. Vid uppdrag i Sverige
betalar utländska artister en speciell artist-
skatt. Däremot behöver varken sociala av-
gifter eller särskild löneskatt erläggas. Efter-
som inkomsten inte är förmånsgrundande
avser skatteawikelsen särskild löneskatt.

74. Ersättning skiljemannauppdrag. Ersättningen
ingår inte i underlaget för socialavgifter om
parterna är av utländsk nationalitet. Skatte-
awikelsen avser särskild löneskatt.

75. Ersättning till idrottsutövare. Ersättning som
inte överstiger ett halvt basbelopp är un-
dantagen från socialavgifter. Eftersom er-
sättningen inte är förmånsgrundande utgörs
awikelsen av särskild löneskatt.

76. Bidrag från Sveriges författarfond och konst-
närsnämnden. Ersättningen finansieras med
statliga medel och är pensionsgrundande.
Eftersom ersättningen är pensions-
grundande bör den betraktas som ersätt-
ning för utfört arbete. Ersättningarna är be-
lagda med tilläggspensionsavgift (fr.o.m. år
1999 beläggs ersättningarna i stället med
statlig ålderspensionsavgift). Awikelsen ut-
görs av särskild löneskatt med avdrag för
den delen av pensionsavgiften som ej grun-
dar förmån.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

3.11 Mervärdesskatten

Undantag från skatteplikt

77. Omsättning av nybyggda fastigheter. Skatte-
awikelsen gäller försäljning av tomtmark
till ickeskattskyldiga och den obeskattade
vinstmarginalen på byggnader som byggts i
egen regi med uttagsbeskattning och som
sålts vidare till en icke skattskyldig person.

78. TV-licenser. Viss verksamhet för produk-
tion och utsändning av radio- och tele-
visionsprogram. Innebär bl.a. att TV-
avgiften inte belastas med mervärdesskatt.

79. Periodiska medlemsblad och periodiska per-
sonaltidningar. Undantaget gäller även infö-
rande av annonser, tryckning m.m.

80. Annan periodisk publikation. Avser publika-
tioner av organisationer med huvudsakligt
syfte att verka för religiöst, nykterhetsfräm-
jande, politiskt, miljövårdande m.fl. ända-
mål.

81. Internationell personbefordran. Som export
räknas transport till eller från utlandet.
Detta innebär att en resa från ort i Sverige
till en ort i utlandet i sin helhet är frikallad
från skatteplikt. Skattebefrielsen gäller både
luft-, vatten- och landtransporter. Beloppen
i tabellen avser inrikes del av utrikes buss-
och tågtransporter.

82. Försäljning av alster av bildkonst som ägs av
upphovsmannen eller dennes dödsbo. Un-
dantaget gäller om försäljningssumman un-
derstiger 300 000 kronor per år. Fr.o.m den
1 november år 1995 är skattesatsen 12 pro-
cent om försäljningssumman överstiger
300 000 kronor per år. Tidigare var även
denna försäljning undantagen. Vid omsätt-
ning av annan utgår full beskattning.

83. Läkemedel. Läkemedel som utlämnas enligt
recept eller säljs till sjukhus är kvalificerat
undantaget från mervärdesskatt. Däremot
utgår mervärdesskatt vid försäljning av icke
receptbelagda läkemedel.

84. Lotterier. All beskattning sker i form av
punktskatt.

85. Idrottsevenemang. Idrottsevenemang som
anordnas av en allmännyttig ideell förening,
stat eller kommun är undantaget från skat-
teplikt.

86. Investeringsguld. Guld med viss finhalt samt
guld som representeras av värdepapper.
Undantaget trädde i kraft den 1 januari år
2000.

Skattesats

87. Livsmedel. För livsmedel är skattesatsen
numera nedsatt till 12 procent. Före 1/1
1996 uppgick skattesatsen till 21 procent.
Som livsmedel räknas inte vatten från vat-
tenverk, spritdrycker, vin och starköl samt
tobaksvaror.

88-90. Rumsuthyrning, personbefordran samt
transport i skidliftar. Skattesatsen är 12 pro-
cent.

91. Allmänna nyhetstidningar. Från den 1 janua-
ri 1996 utgår mervärdesskatt med en skatte-
sats om 6 procent. Tidigare var nyhetstid-
ningar kvalificerat undantagna från
skatteplikt.

92. Biografföreställningar. Fr.o.m. 1 juli 1996 be-
skattas bio med en skattesats om 6 procent.

93. Entréavgiftsbelagda kulturevenemang. Dessa
beskattas med 6 procent mervärdesskatt
fr.o.m. 1/1 1997.

94. Avgifter för idrottsutövning eller till idrottse-
venemang som tillhandahålls kommersiellt.
Beskattas med 6 procent mervärdesskatt
fr.o.m. 1/1 1997.

95. Upphovsrätter. Upphovsrätter beskattas
med 6 procent mervärdesskatt fr.o.m. 1/1
1997.

Undantag från skattskyldighet

96. Allmännyttiga ideella föreningar. Omsätt-
ning av vara eller tjänst i en ideell verksam-
het räknas inte som yrkesmässig verksamhet
om föreningen är befriad från inkomstskatt
enligt lagen om statlig inkomstskatt för om-
sättningen ifråga.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

Redovisningsperiod

97. Tidpunkten för redovisningsskyldighetens in-
träde i byggnads- och annan entreprenad-
verksamhet. Redovisningsskyldigheten in-
träder två månader efter det att fastigheten
tagits i bruk. Skatteawikelsen avser räntan
på skattekrediten.

Avdrag för ingående skatt

98. Ingående skatt på jordbruksarrende. Avdrags-
rätten omfattar hela den ingående skatten på
jordbruksarrende, även om i arrendet ingår
värdet av bostad.

3.12 Skatteförmåner inom
punktskatteområdet

Energiskatt

99. Skatt på dieselbränsle i motordrivna fordon.
Skattesatsen för diesel i olika miljöklasser
jämförs med skattesatsen för bensin i den
främsta miljöklassen , vilken utgör normen
på hela transportområdet. Under 2000 är
den genomsnittliga skattesatsen för bensin i
den främsta miljöklassen 41 öre/kWh me-
dan diesel beskattas med 19 öre/kWh i mil-
jöklass 1, 21 öre/kWh i miljöklass 2 och 24
öre/kWh i miljöklass 3.

100. Skattebefrielse för elförbrukning vid bandrift
Befrielsen gäller elförbrukning för järnväg
och tunnelbana. Skatteawikelsen uppgår till
41 öre/kWh.

101. Skattebefrielse för bränsleförbrukning vid
bandrift. Befrielsen gäller bränsleförbruk-
ning för järnväg och tunnelbana. Skatteawi-
kelsen uppgår till 41 öre/kWh.

102. Skattebefrielse på bränsle för inrikes yrkes-
mässig sjöfart. Awikelsen uppgår till 41
öre/kWh.

103. Skattebefrielse på bränsle för inrikes luftfart.
Bränsle som används som flygbränsle be-
skattas inte. Detta gäller både privat och yr-
kesmässig förbrukning.

104. Elförbrukning i vissa kommuner. Normen
för skatt på elektrisk kraft utgörs av den
skattesats som merparten av de svenska
hushållen betalar. Den uppgår till 16,2
öre/kWh under 2000. I Norrbottens, Väs-
terbottens och Jämtlands län samt kommu-
nerna Sollefteå, Ånge, Örnsköldsvik, Ma-
lung, Mora, Orsa, Älvdalen, Ljusdal och
Torsby är dock skattesatsen nedsatt till 10,6
öre/kWh. Awikelsen i skattesatser utgörs
av skillnaden mellan 16,2 öre och 10,6
öre/kWh.

105. El för gas- värme-, vatten- och elförsörjning.
Skattesatsen för dessa förbrukare uppgår till
13,9 öre/kWh och i de kommuner som inte
har ovannämnda nedsättning till 10,6
öre/kWh. Skatten på el som under perioden
1 november-31 mars förbrukas i elpannor är

16,2 öre/kWh och i de kommuner som har
nedsättning 12,9 öre/kWh. Normen är som
ovan, d.v.s. 16,2 öre/kWh.

106. Differentierat skatteuttag på fossila bränslen.
Skatteawikelserna beräknas som skillnaden
mellan skattesatserna på de olika energisla-
gen och normalskattesatsen på elektrisk
kraft. Under 2000 uppgår skatteawikelser-
na för- gasol till 15 öre/kWh, för naturgas
14,0 öre/kWh, för kol 12,0 öre/kWh, för
tung eldningsolja 9,3 öre/kWh samt för vil-
laolja 8,7 öre/kWh. Två tredjedelar av awi-
kelsen tillfaller hushållen medan resterande
del tillfaller företagssektorn.

107. Skattebefrielse för biobränslen. Ingen skatt
utgår på biobränslen, vilket innebär en awi-
kelse på 16,2 öre/kWh 2000.

108. Kraftvärmeanläggningar. För bränsle som
förbrukas vid samtidig produktion av värme
och skattepliktig elektrisk kraft i en kraft-
värmeanläggning medges avdrag med halva
energiskatten.

109. Produktion av elkraft. De fossila bränslen
som används som insatsvaror vid produk-
tion av elkraft är skattebefriade. Man undvi-
ker därmed en dubbelbeskattning eftersom
elkraften beskattas i konsumtionsledet.

110. Bränsleförbrukning inom industrin. Industri-
sektorn är skattebefriad för all användning

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

av fossila bränslen. Normen utgörs av full
skattesats på dessa bränslen.

111. Bränsleförbrukning inom växthus- och jord-
bruksnäringarna. Från och med 1996 är
växthusnäringen skattebefriad från energi-
skatt för all användning av fossila bränslen.
Före 1996 debiterades 15 procent av energi-
skattesatserna. Enligt förslag i VÅP2000
skall fr.o.m. den 1 juli år 2000 även jord-
bruksnäringen vara skattebefriad (denna del
är ej beaktad i beräkningen). Normen ut-
görs av full skattesats på dessa bränslen.

112. Elförbrukning inom industrin. Industrisek-
torn är skattebefriad för all användning av
elektrisk kraft. Normen utgörs av normal-
skattesatsen på el.

113. Elförbrukning inom växthus- och jord-
bruksnäringarna. Växthusnäringen är skat-
tebefriad för all användning av elektrisk
kraft. Enligt förslag i VÅP2000 skall fr .o.m.
den 1 juli år 2000 även jordbruksnäringen
vara skattebefriad (denna del är ej beaktad i
beräkningen). Normen utgörs av normal-
skattesatsen på el.

114. Miljöbonus för el producerad i vindkraftverk.
Ett skatteavdrag motsvarande den generella
energiskatten på el utgår för vindkraftsel.
Avvikelsen motsvarar således 16,2 öre/kWh.

Koldioxidskatt

115. Metallurgiska processer. Avdrag medges för
koldioxidskatt för kolbränslen som används
för metallurgiska processer.

116. Nedsättning av koldioxidskatt som utgår på
bränslen inom energiintensiv industri. Från
och med den 1 juli 1997 får den energiinten-
siva sektorn en nedsättning till 12 procent
av den koldioxidskatt som överstiger 0,8
procent av det enskilda företagets omsätt-
ning. Företag inom cement-, kalk-, glas-
stenindustri är dock skattebefriade för kol-
dioxidskatten på kol och naturgas över 1,2
procent av omsättningen.

117. Skattebefrielse för inrikes luftfart. Skatt tas ej
ut för flygbränsle. Detta gäller både privat
och yrkesmässig förbrukning.

118. Skattebefrielse för bandrift. Befrielsen gäller
bränsleförbrukning för järnväg och tunnel-
bana. Skattebefrielse föreligger för såväl
energi- som koldioxidskatt. 122.

119. Skattebefrielse för inrikes yrkesmässig sjöfart.
Skattebefrielse föreligger för såväl energi-
som koldioxidskatt.

120. Produktion av elkraft. För bränsle som åtgår
vid produktion av elkraft utgår ingen koldi-
oxidskatt. Enligt normen bör skatteuttaget
utgöra 50 procent av de gällande skatte-
satserna, dvs den skattesats som gäller för de
konkurrensutsatta sektorerna.

Övrigt

121. Undantag från svavelskatt för viss industri.
Bränslen som används i metallurgiska pro-
cesser och för att producera varor av ce-
ment, kalk och andra mineraliska ämnen är
befriade från svavelskatt liksom bränslen i
sodapannor inom skogsindustrin. Svavel-
skatten utgår med 30 kr per kg svavelinne-
håll i andra fall än ovanstående.

122. Undantag från svavelskatt för vissa transport-
slag. Bränslen som används för bandrift, in-
rikes yrkesmässig sjöfart och inrikes luftfart
är undantagna från svavelskatt.

3.13 Skattesanktioner

Kostnader i kapital

123. Ränteutgifter. Enligt normen skall samtliga
ränteutgifter vara avdragsgilla om lånet avser
investeringar. Dock finns en begränsning i
lagstiftningen vilket innebär att avdragsef-
fekten är 21 procent i de fall nettoränteut-
giften (kapitalinkomster fråndragna) över-
stiger 100 000 kr.

124. Begränsning av skattereduktion. I reglerna
om skattereduktion för underskott av kapi-
tal finns en regel som begränsar reduktio-
nen till summa andra skatter. Skatterestitu-
tion medges inte. Avvikelsen avser skatt på
kapitalinkomst.

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

125. Ränteutgifter för bostadsrättsföreningar. Av-
dragsrätten för räntor är begränsad och får
ej överstiga den intäkt på 3 procent av taxe-
ringsvärdet som föreningen skall ta upp till
beskattning.

126. Fastighetsskatt på hyresfastigheter (bostads-
delen). Fastighetsskatten på hyreshusfastig-
heter (bostadsdelen) är en objektskatt som
enbart träffar fastighetskapital. Eftersom
intäkterna beskattas som inkomst av nä-
ringsverksamhet utgör fastighetsskatten
(som är avdragsgill mot intäkterna), till den
del den inte reducerar skatten, en skatteav-
vikelse.

127. Fastighetsskatt på lokaler. Fastighetsskatten
på lokaler är en objektskatt som enbart
träffar fastighetskapital. Eftersom intäkterna
beskattas som inkomst av näringsverksam-
het, utgör fastighetsskatten (som är av-
dragsgill mot intäkterna), till den del den
inte reducerar skatten, en skatteawikelse.

128. Fastighetsskatt på industrienheter. Fastighets-
skatten på industrienheter är en objektskatt
som enbart träffar fastighetskapital. Efter-
som intäkterna beskattas som inkomst av
näringsverksamhet, utgör fastighetsskatten
(som är avdragsgill mot intäkterna), till den
del den inte reducerar skatten, en skatteav-
vikelse.

129. Fastighetsskatt på elproduktionsenheter. Fas-
tighetsskatten på elproduktionsenhet är en
objektskatt som enbart träffar fastighetska-
pital. Eftersom intäkterna beskattas som in-
komst av näringsverksamhet, utgör fastig-
hetsskatten (som är avdragsgill mot
intäkterna), till den del den inte reducerar
skatten, en skatteawikelse.

Punktskatter

130. Särskild skatt för elektrisk kraft från kärn-
kraftverk/Skatt på termisk effekt i kämkrafts-
reaktorer. För elkraft som produceras i
kärnkraftverk utgår en särskild skatt som
motsvarar 2,7 öre/kWh under 2000. Skatten
kan likställas med en extra inkomstskatt
som lagts på vissa företag och är därför att
betrakta som en skattesanktion. Dessutom
utgör skatten en dubbelbeskattning av el
som har producerats vid kämkraftsverk.

3.14 Icke saldopåverkande awikelser

131. Flyttningsbidrag som utgår p.g.a att den an-
ställde flyttar till ny bostadsort och fått sär-
skild ersättning av arbetsgivaren eller det
allmänna är i allmänhet skattefri. Om er-
sättningen väsentligt överstiger belopp som
gäller för befattningshavare i offentlig tjänst
är det överskjutande beloppet skattepliktigt.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

132. Värnpliktigas förmåner i form av naturaför-
måner, dagersättning, befattningspremie,
avgångsvederlag, utbildningspremie, famil-
jebidrag m.m. är skattefri inkomst. Närings-
bidrag utgör dock skattepliktig inkomst.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

133. Socialbidrag och annan hjälp enligt social-
tjänstlagen. Socialbidrag, begravningshjälp
samt underhåll som lämnats till intagen i
kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus
är ej skattepliktiga, varför inkomstskatt ej
utgår.

134. Barnbidrag m.m. Barnbidrag och förlängt
barnbidrag samt barnpension enligt lagen
om allmän försäkring till den del pensionen
efter avliden förälder ej överstiger 0,4 bas-
belopp är ej skattepliktiga. Skattefriheten
för barnpension är begränsad till den garan-
tinivå som gäller för bidragsförskott. Skatte-
awikelsen avser inkomstskatt.

135. Underhållsbidrag är inte skattepliktigt. Skat-
teawikelsen avser inkomstskatt.

136. Handikappersättning. Handikappersättning,
sådan del av vårdbidrag som utgör ersätt-
ning för merkostnader, merutgifter för re-
sor, särskilt pensionstillägg för långvarig
vård av sjukt bam samt hemsjukvårdsbi-
drag och hemvårdsbidrag som utgår av
kommunala eller landstingskommunala me-
del är skattefria. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt.

137. Bidrag till adoption. Bidrag vid adoption av
utländska barn är skattefritt. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt.

138. Engångsbidrag i samband med arbetsplacering
av flyktingar. Ersättningen betalas ut vid den
första arbetsplaceringen och bidraget är an-

PROP. 1999/2000:100 BILAGA 4

passat till de normer som gäller inom soci-
altjänsten. Skatteawikelsen avser inkomst-
skatt.

139. Bostadstillägg till pensionärer (BTP). Ersätt-
ningen är skattefri. Skatteawikelsen avser
inkomstskatt.

140. Bostadsbidrag. Ersättningen är skattefri.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

141. Utbildningsbidrag (studiebidrag m.m.). Stu-
diestöd enligt studiestödslagen är inte skat-
tepliktig. Skatteawikelsen avser inkomst-
skatt.

142. Skattefria pensioner. Skatteawikelsen avser
inkomstskatt.

143. Övriga icke skattepliktiga transfereringar som
ej redovisas under 131-142. Skatteawikelser-
na avser inkomstskatt.

144. Särskilt grundavdrag för pensionärer (SGA).
Grundavdraget för skattskyldiga med folk-
pension (förtidspension, änkepension
m.m.) awiker från det grundavdrag som
aktiva skattskyldiga är berättigade till. Det
särskilda grundavdraget är lika med folk-
pension plus pensionstillskott och reduceras
med ökad pensionsinkomst. Avdraget kan
dock aldrig vara lägre än det avdrag som ak-
tiva skattskyldiga erhåller. Syftet med av-
draget är att garantera pensionärer ett visst
belopp efter skatt. Awikelsen avser in-
komstskatt.

145-158. Sjukpenning och rehabilitering föräldra-
försäkring vårdbidrag dagpenning kontant
arbetsmarknadsstöd, utbildningsbidrag ge-
nerationsväxling kommunansvar för ungdo-
mar mellan 20-24 år, vuxenstudiebidrag del-
pension, dagpenning vid repetetionsövning
utbildningsbidrag för doktorander, timersätt-
ning vid kommunal vuxenutbildning liv-
ränta vid arbetsskada, startbidrag för egen rö-
relse, närståendepenning. Samtliga dessa
ersättningar är skattepliktiga och pensions-
grundande. Skatteawikelsen avser den del
av socialavgifterna som avser tilläggspen-
sion. Efter förslag i prop. 1997/98:151 in-
fördes statlig ålderspensionsavgift på dessa
bidrag från och med den 1 januari 1999
varför skatteawikelsen då upphörde .

Utdrag ur protokoll

vid regeringssammanträde den 30 mars 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och
statsråden Hjelm-Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Sahlin,
Lindh, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing,
Engqvist, Rosengren, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsråden Freivalds, Thalén, Winberg, Sahlin,
Lindh, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing,
Engqvist, Rosengren, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:100

2000 års ekonomiska vårproposition

Innehållsförteckning

Tabellförteckning

Diagramförteckning

1 Finansplan

1.2 Det ekonomiska läget

1.2.1 Internationell ekonomisk utveckling

1.2.2 Svensk ekonomisk utveckling

1.2.3 Sysselsättning och arbetslöshet

1.2.4 Kalkyler till och med 2003

1.3 Den ekonomiska politiken

1.3.1 Sunda offentliga finanser

1.3.2 Stabila priser

1.3.3 Lönebildning

1.4 Full sysselsättning

1.4.1 En offensiv för tillväxt och rättvisa

1.4.2 Europasamarbetet

1.4.3 Hela Sverige skall växa

1.4.4 Livslångt lärande för tillväxt ochjämlikhet

1.4.5 Ett ekologiskt hållbart Sverige

1.5.1 Skola, vård och omsorg

1.5.2 Trygghet mot brott

1.5.3 Rättvisa skatter

1.6 Lika möjligheter för alla

2 Förslag till riksdagsbeslut

3 Lagförslag

26 e§2

5 kap.

26

64 §

16 kap.

5 kap.

3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) omgenerellt statsbidrag till kommuner och landsting

4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten

4.1 Budgetpolitiska mål

4.1.1 Utgiftstak för staten

4.1.2 Utgiftstak för offentlig sektor

4.1.3 Överskott i den offentliga sektornsfinanser

4.3 Politiska prioriteringar

4.4 Statsbudgetens utveckling

4.4.1 Statsbudgetens inkomster

4.4.2 Statsbudgetens utgifter

4.5 Kommunsektorns finanser

4.6 Ålderspensionssystemet

5 Uppföljning av 1999, prognos ochtilläggsbudget för 2000

5.1 Inledning

5.2.1 Budgetsaldo 1999

5.2.2 Takbegränsade utgifter 1999

5.2.3 Statsbudgetens preliminära utgifter1999

5.3 Utgiftsprognos för 2000

5.3.1 Utgiftsbegränsande åtgärder 2000

5.3.2 Utgiftsprognoser per utgiftsområde

5.4.1 Teknisk justering av vissa anslag

6 Inkomster

6.1 Inledning

6.1.2 Regeländringar

Statlig inkomstskatt

Skatt på kapitalinkomster

Skattereduktioner m.m.

Inkomstskatt

4 U u

Avkastningsskatt

6.2.3 Övriga inkomstskatter

Arbetsgivaravgifter, egenavgifter och särskildlöneskatt

Fastighetsskatt

Allmän pensionsavgift

Förmögenhetsskatt

Arvs- och gåvoskatt

Stämpelskatt

Mervärdesskatt

Tobaksskatt

Alkoholskatt

Energiskatt

Fordonsskatt

Skatt på import

Övriga skatter på varor och tjänster

6.2.7 Restförda skatter m.m.

Övergången från periodiserad tillkassamässig redovisning

1000 Skatter m.m.

3000 Inkomster av försåld egendom

4000 Återbetalning av lån

1.4.4 Livslångt lärande för tillväxt och
jämlikhet

26 e§²

3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting

4.1.3 Överskott i den offentliga sektorns
finanser

5 Uppföljning av 1999, prognos och
tilläggsbudget för 2000

5.2.3 Statsbudgetens preliminära utgifter
1999

4 U ^u

Arbetsgivaravgifter, egenavgifter och särskild
löneskatt

Övergången från periodiserad till
kassamässig redovisning

6.6 Uppföljning av statsbudgetens
inkomster 1999

Utgiftsområde 6:
Totalförsvar

Utrikesförvaltning och internationell
samverkan

Utgiftsområde 7:
Internationellt bistånd

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande

Utgiftsområde 21:
Energi

Utgiftsområde 22:
Kommunikationer

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar

Utgiftsområde 24:
Näringsliv

Ålderpensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten

8.2.1 Inför budgetpropositionen aktuella
åtgärder

9.2.1 Kommunsektorns finansiella
utveckling

9.2.2 Den ekonomiska resultat-
utvecklingen

9.2.5 Kommuner och landsting med
ekonomiska problem

9.3.1 Utvecklingen de närmaste åren i
enskilda kommuner och landsting

9.3.2 Den finansiella utvecklingen i
kommunsektorn

9.4.2 Förlängning av det åldersbaserade
bidraget till kommuner