- Studenter skall omfattas av lagen om sexuella trakasserier
- Genusperspektiv vid tjänstetillsättning
- Funktionshindrade studenter
- Satsning på lärar-, vård- och omsorgsutbildningar
- Utred högskolans expansion med avseende på bostäder, lärartillgång och
tillgång på läsplatser
2 Inledning
Utgångspunkten för liberalismen är den enskilda människan. Varje
människa skall oavsett vem hon är och var hon bor få många chanser i
livet och många möjligheter att fritt kunna växa och utvecklas. En sådan
utveckling bygger på kunskap och sökande efter ny kunskap, på
nyfikenhet, kreativitet, kritisk granskning och öppenhet för nya idéer.
Dagens arbetsliv ser annorlunda ut än för bara tio år sedan.
Informationstekniken har brett ut sig, tillfälliga anställningsformer blir
allt vanligare. Om Sverige skall kunna konkurrera på en marknad som
blivit alltmer internationell krävs flexibilitet hos både arbetsgivare och
arbetstagare. Samtidigt höjs kraven på utbildning både på högskolenivå
och i arbetslivet.
Vi vill att universitet och högskolor åter skall få sin självständighet.
Forskningen skall vara fri och obunden från den politiska makten. Vi menar
att kunskap har ett egenvärde - forskning skall inte främst vara nyttig för
näringslivet, samhällsapparaten eller något annat. Den nödvändiga
expansionen av antalet platser inom den högre utbildningen hade, om
Folkpartiet suttit vid makten, genomförts med kvaliteten i fokus.
Utbildning av akademiker i tillräckligt antal och på tillräckligt hög nivå är
centralt för varje land för att ha en möjlighet att hävda sig i framtiden.
Internationella studier visar att Sverige har behov av att ytterligare höja
utbildningsnivån på befolkningen. Den andel av varje ungdomsgeneration
som påbörjar eftergymnasial utbildning är lägre i Sverige än i andra
jämförbara länder. För Folkpartiet är målet att minst hälften av alla i en
årskurs söker sig till högre utbildning.
3 Liberal högskolepolitik
3.1 Slå vakt om kvaliteten på undervisningen
Det är positivt att alltfler bereds möjlighet att utbilda sig och söka
kunskap inom den högre utbildningen. Den enskilde får mer makt att
påverka sitt liv efter universitetsstudier, bl a genom en ökad förmåga att
förstå och analysera sin omvärld. Den snabba utbyggnaden får emellertid
inte urholka kvaliteten på undervisning och forskning.
Högskolor och universitet behöver tusentals nya lärare under de närmaste
åren. Till detta kommer stora pensionsavgångar. Samtidigt examineras
endast omkring 1 600 doktorer varje år. Av dem stannar inte alla inom
högskolevärlden. De skall även täcka andra behov än högskolans. Det
behövs disputerade personer som lektorer i gymnasieskolan och Komvux,
forskare i industrin och utredare i förvaltningen. Det är viktigt att det finns
disputerade personer inom många olika delar av samhället, men det innebär
också att fler människor måste uppmuntras att påbörja forskarutbildning.
Men regeringens politik går i motsatt riktning.
Ökningstakten av studieplatser har varit så hög att klagomål nu kommer på
bristen på kompetenta lärare. Högskolan i Borlänge får t ex köpa in lärare
från statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet för att klara av
undervisningen. Regeringens kortsiktighet när det gäller högskolans
utbyggnad är extra tydlig inom detta område. Utan disputerade lärare kan
inte svenska högskolor och universitet erbjuda den vetenskapliga kvalitet på
undervisningen som studenterna har rätt till. Dessutom krävs en viss kritisk
massa av forskare på en institution för att kunna erbjuda en forskarvänlig
miljö. Ett rikt utbud av seminarier och presentationer av forskningsresultat är
ett omistligt värde både för studenter och universitetsanställda. Detta bidrar
även till utbyte av idéer mellan olika discipliner, vilket förstärker
tvärvetenskapen. Utbyggnaden av regionala högskolor är viktig och
nödvändig, men får inte ske på bekostnad av väletablerade och fungerande
äldre lärosäten.
Folkpartiet saknar en konsekvensanalys av det kvalitativa innehållet i den
svenska högre utbildningen med tanke på expansionen. Folkpartiet kräver att
högskolans tillväxt skall utvärderas med avseende på bostäder, lärartillgång
och tillgång till läsplatser, större undervisningsgrupper och brist på lokaler.
Med tanke på den brist på utbildade lärare på högskole- och universitets-
nivå som blir alltmer uppenbar i och med den högre utbildningens nöd-
vändiga utbyggnad efterlyser Folkpartiet också en strategi från regeringen
hur bristen skall lösas. En självklar del i den långsiktiga strategin måste vara
en större rekrytering till forskarutbildningarna runt om i landet, men det är
inte tillräckligt. För att klara lärarförsörjningen krävs också en större
internationell rekrytering av professorer, universitetslärare och forskare.
För att höja kvaliteten på högskolor och universitet föreslår Folkpartiet en
viss minskning av antalet nya platser de närmaste åren för att överföra
resurser till att komma i kapp när det gäller lärare.
3.2 Fler doktorandtjänster
Den 12 december 1997 biföll riksdagen regeringens förslag till forskar-
utbildningsreform. Reformen kom till efter en bristfällig beredning där
konsekvenserna av den inte tillräckligt analyserats. Den grundläggande
förändringen är kravet på finansiering av forskarstudierna. Dessutom
innehåller reformen bl a att utbildningsbidragen återinförts i stor skala;
en doktorand som har haft utbildningsbidrag eller doktorandtjänst skall ej
automatiskt ha rätt att erhålla studiemedel för att slutföra sin forskning
och staten förordar nu stenciltryck av avhandlingar. Det nya
doktorandsystemet drabbar humaniora främst, men även
samhällsvetenskap. Faktum är att många institutioner inte längre kan anta
nya doktorander, eftersom de inte kan garantera doktorandernas
försörjning.
Det är visserligen svårt att få en heltäckande bild av reformens
konsekvenser, men en enkätundersökning som Uppsala studentkår har
genomfört visar att antagningen till de olika doktorandutbildningarna vid
Uppsala universitet kraftigt minskar. Höstterminen 1997 antogs 159
doktorander inom de kulturvetenskapliga fakulteterna - 1998 antogs 60
doktorander. På de språkvetenskapliga fakulteterna har antagningen av
doktorander sjunkit med 60 procent.
Forskarutbildningsreformen handlar dock inte enbart om doktorandernas
försörjning. En annan viktig del är den s k effektiviseringen av utbildningen.
Genomsnittstiden skall vara fyra år för en avhandling, detta trots att när det
gäller såväl svenska som utländska avhandlingar så skiljer sig
forskningstiden markant mellan de olika disciplinerna. Framför allt gäller
detta för humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteter. Politiker kan ge
förutsättningar, bl a genom att införa fler doktorandtjänster och därmed
underlätta för en kortare doktorandutbildning. Men det går inte att på politisk
väg tvinga fram ett system där tiden för disputation är densamma för
samtliga avhandlingar inom alla discipliner. Det är inte främst tiden, utan
resultatet av forskningen som är det viktiga.
Folkpartiet inser problemet med den orimliga skuldsättning som en längre
tids studier med studielån innebär. Men forskningens egenvärde kan aldrig
nog betonas. För forskningen i sig spelar exempelvis forskarens ålder ingen
roll. Tvärtom finns det ett värde att även ha doktorander med andra
erfarenheter som påbörjar sin forskarkarriär senare i livet. Det måste finnas
flexibilitet i systemet som gör att människor med relevanta forskarambitioner
också har möjlighet att genomföra sina forskningsprojekt. Det måste till
exempelvis vara möjligt att forska på deltid. Vi måste skapa en
forskarutbildning som lockar och inte avskräcker fler människor att påbörja
forskarutbildningen. För kvaliteten i svensk utbildning och den svenska
forskningens framtid är detta nödvändigt.
Regeringens kortsiktighet när det gäller högskolans utbyggnad är extra
tydlig inom detta område. Utan disputerade lärare kan inte svenska högskolor
och universitet erbjuda den vetenskapliga kvalitet på undervisningen som
studenterna har rätt till.
3.3 Fler postdoktorala tjänster
Den svenska forskarutbildningen och forskningen möter ett allvarligt
problem i form av otillräcklig tillgång på postdoktorala tjänster. Detta
kan vara en bidragande orsak till kvinnors svårigheter att komma in i den
akademiska världen. Rimligt vore att minst hälften av de examinerade
doktorerna fick möjlighet att fortsätta en vetenskaplig postdoktoral
karriär i Sverige eller utomlands.
3.4 Sommaruniversitet i väntan på tre terminer
Universitetsåret består i dag av två terminer, en hösttermin och en
vårtermin, där varje termin omfattar 20 poäng, vilket är 20 veckors
studier. Många högskolor och universitet anordnar dessutom utöver detta
speciella sommarkurser. Det är bra. Folkpartiet budgeterade därför extra
anslag till universitet och högskolor som anordnar sommarkurser. Vi ser
det som ett steg i rätt riktning att utöka valfriheten för studenter. Det
finns också andra sätt att utöka valfriheten med exempelvis större
möjlighet till distansstudier även inom de traditionella
högskoleutbildningarna.
Folkpartiet anser att utbildningsåret skulle kunna delas upp i tre terminer
och innefatta sommarmånaderna. En sådan indelning ger större möjlighet för
studenterna att förkorta utbildningstiden. Om även sommarterminen blir en
officiell termin får studenter som vill studera kurser inom utbildningen
möjlighet till det. De negativa konsekvenserna av det traditionella systemet
med två terminer har under de senaste årens höga arbetslöshet blivit
uppenbara. I stället för att tidigare slutföra en utbildning och ta en examen
tvingas många studenter att gå arbetslösa under sommaren eller studera
sommarkurser som inte är del av utbildningen. Ett treterminssystem gör det
möjligt för studenter som vill ha studieuppehåll att göra det och för andra
som föredrar att studera även på sommaren att göra det.
3.5 Fler fristående högskolor
Det finns ett enormt tryck på högskolorna och universiteten i Sverige.
Antalet platser har visserligen byggts ut kraftigt under senare år, men
behovet av fler studieplatser är fortfarande stort i Sverige. Ett sätt att
skapa fler studieplatser är att etablera fler fristående högskolor. De
fristående högskolorna skulle kunna drivas i exempelvis stiftelseform
som Högskolan i Jönköping.
Fördelarna med fler högskolor är många. Med fler högre läroanstalter kan
fler människor skaffa sig en högre utbildning. Med högskolor som drivs med
alternativa former får Sverige en sundare konkurrens inom utbildnings-
sektorn.
3.6 Studenterna borde få rösta med fötterna
Utvidgningen av den högre utbildningen skall inte fungera som
regionalpolitik. För att inte splittra upp resurser i form av pengar och
personal bör de koncentreras till de platser studenter söker sig till.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att utforma ett system som gör att
antalet platser på olika utbildningar geografiskt relateras till antalet
sökande till olika orter. På så sätt bestämmer studenterna var den högre
utbildningen skall byggas ut.
3.7 Friare antagningsmöjligheter för högskolor och universitet
Regeringens ambitioner när det gäller antagningen till högskolor och
universitet har varit att införa ytterligare statliga regleringar. Högskolors
och universitets möjligheter att själva, inom vissa ramar, utforma
antagningskrav för vissa utbildningar har kraftigt begränsats. Folkpartiet
vill att högskolor och universitet skall få förtroendet att själva utveckla
lokala antagningskriterier, inom vissa ramar som exempelvis krav på
högskolebehörighet, som skall vara tydliga för studenterna. Det är ett sätt
att öka profileringen, samtidigt som friare högskolor kan utforma
utbildningar där andra än de traditionella antagningskriterierna är
aktuella. Ett exempel är antagningen till läkarutbildningen vid
Hälsouniversitetet i Linköping, där en del av studenterna antas via
antagningsprov och intervjuer, ett sätt som varit framgångsrikt och därför
följts av andra medicinska fakulteter, t ex Karolinska institutet och
medicinska fakulteten i Lund.
3.8 Föreningsfrihet även för studenter
Principen om föreningsfrihet är en av de grundläggande fri- och
rättigheterna i regeringsformen. Den så kallade negativa
föreningsfriheten innebär, enligt regeringsformen, ett skydd mot att
genom tvång tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan
sammanslutning. Folkpartiet anser det fel, utifrån ideologiska
utgångspunkter, att studenter tvingas tillhöra studentkår, nation eller
fakultetsförening som ett villkor för att få studera. Det verkar dessutom
hämmande på utvecklingen av ett svenskt öppet universitet.
Den borgerliga regeringen tog initiativ till utredningen "Avvecklingen av
den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer" (SOU
1994:47). Slutsatserna utgick från förutsättningen att de uppgifter som
studentkårerna har i dag i viss utsträckning skall åläggas högskolorna och
universiteten. Kostnaden för kårobligatoriets avskaffande föreslogs bekostas
av staten.
Regeringen fortsätter dock att tvinga studenter att vara anslutna till en
studentkår. För Folkpartiet är det otänkbart att acceptera ett system där
enskilda människor tvingas att vara med i en organisation. Rättigheten att
välja att vara med, och att stå utanför, organisationer och sammanslutningar
skall även gälla för studenter. Studentkårernas uppgifter kan i stort handhas
inom högskolans ram, men också inom eventuellt tillkommande frivilliga
ideella studentorganisationer. I denna process är det viktigt att bevara
studentinflytandet vid universitet och högskolor, något som dock inte är
beroende av en obligatorisk organisationsanslutning.
3.9 Ökade resurser till forskningen
Regeringens ambition har varit att ändra i stiftelsernas regler så att deras
medel skulle kunna bli föremål för politiskt styrd forskning. Men
eftersom detta inte är möjligt att göra för medel i bundna stiftelser
minskade således regeringen forskningsrådens resurser. Samtidigt som
högskolans verksamhet expanderar har regeringen dragit ned på
resurserna till den högre utbildningens kärna, forskningen.
Universitetens och forskarnas självständighet är central i liberal
forskningspolitik. Under århundraden har kunskap skapats, bevarats och
spritts vidare inom universitetsstrukturen. Forskning är nödvändig för att
kunna skapa nya kunskaper. Forskningen skall också kritiskt värdera den
rådande synen på samhället, människor och natur. Forskningen ökar inte bara
våra kunskaper, den fyller också en funktion som problemlösare. Sveriges
utveckling är beroende av att vi har ett fritt och kreativt forskarklimat. Det
förutsätter fria forskare.
Fri och obunden forskning som håller hög kvalitet är en förutsättning för
samhällets utveckling. Mångfald och frihet inom forskningen har ett
egenvärde. Det är när okonventionella idéer möts som icke förutsägbara
forskningsresultat blir resultatet. Neddragningen på forskningsråden är därför
oacceptabel. Den svenska forskningspolitiken måste ha en hög ambition. Vi
behöver mer fri och mindre beställd forskning i Sverige!
Forskningen behöver mer resurser. Vi anslår därför 100 miljoner kronor
mer än regeringen till fler doktorandtjänster för år 2000. Eftersom sektors-
forskningen och uppdragsforskningen ökar så kraftigt anslår vi 150 miljoner
kronor mer till forskningsrådsnämnden för att säkra den obundna
forskningen.
Därutöver vill vi flytta resurser från expansionen av utbildningsplatser
inom grundutbildningen till forskning och doktorandtjänster för åren 2001
och 2002. Inom ramen flyttar vi över 70 respektive 200 miljoner kronor.
3.10 Fler utlandsstuderande
Folkpartiet anser att fler svenska studenter skall uppmuntras att studera
utomlands. Vårt mål är att varje student som tar examen från en svensk
högskola och ett svenskt universitet skall ha förlagt minst en termin av
studierna utomlands. Det är viktigt, inte bara ur ett akademiskt
perspektiv, men också för att skaffa sig kulturkompetens och nya språk.
Högskolor och universitet måste dock förbättra sina rutiner när det gäller
'översättande' av utländska studier till svenska. Folkpartiet föreslår att
alla studenter som förlägger en termin eller flera utomlands, skall få ett
skriftligt intyg för hur utlandsstudierna räknas vid hemkomsten. Ett än
större problem är detta för invandrare som har lång akademisk utbildning
och som i Sverige har svårt att få den utbildningen översatt. Det måste
skapas rutiner för hur utländska universitetsutbildningar skall räknas i
Sverige.
Sverige måste bli bättre på att stimulera utländska studenter att komma till
Sverige. Vi har tämligen många från andra länder som genomgår
forskarutbildning här men alltför få gör sin grundutbildning i Sverige.
Möjligheterna är egentligen goda, inte minst genom EU-medlemskapet.
Samtidigt är emellertid Sverige ett litet språkområde, vilket är en nackdel.
Därför borde fler kurser ges på andra språk än svenska och textböcker på
andra språk än svenska och engelska användas. Det skulle motivera
utländska studenter att söka sig hit och ge svenska studenter bättre
förutsättningar för studier utomlands. Bristen på svenska tolkar är mycket
stor i t ex italienska, grekiska, portugisiska, vilket visat sig i EU-arbetet.
3.11 Högskolans resurser
Det behövs fler människor med naturvetenskaplig och teknisk
kompetens. Med det naturvetenskapliga och tekniska basåret får de
elever som gått samhällsvetenskaplig eller ekonomisk
gymnasieutbildning möjlighet att skaffa sig behörighet till tekniska och
naturvetenskapliga utbildningar vid universitet och högskolor.
Regeringen har beslutat att hälften av dessa platser skall förläggas vid
högskolor och resten vid den kommunala vuxenutbildningen.
Detta innebär att högskolorna även har ansvar för viss gymnasieutbildning.
Det är en orimlig prioritering. Folkpartiet har istället föreslagit att Komvux
tar ansvar för dessa utbildningar. Vi anser att högskolans resurser skall
fokuseras på högre utbildning, inte att ge utbildningar på gymnasienivå.
3.12 Ett nytt studiestödssystem
Regeringen tillsatte i december 1995 en utredning med syfte att arbeta
fram ett reformerat studiemedelssystem, vilken lämnade sitt
slutbetänkande "sammanhållet studiestöd" SOU 1996:30, i juni 1996. I
det presenterades ett förslag till ett mer generellt och sammanhållet
studiemedelssystem, som skulle komma till rätta med en stor del av de
brister dagens system har. Regeringen har emellertid gång på gång skjutit
upp att presentera en proposition om ett reformerat studiestödssystem till
denna höst. Den ligger nu på riksdagens bord, varför vi i denna motion
får lov att hänvisa till vår separata motion med anledning av "Ett
reformerat studiestödssystem".
3.13 Nej till höjd expeditionsavgift
Regeringen har infört en höjd expeditionsavgift för återbetalning av
studielån. Folkpartiet avvisar den höjningen och tillskjuter därför extra
resurser till CSN. Vi anslår 20 miljoner kronor mer än regeringen till
utgiftsområde 16 anslag C 3 Centrala studiestödsnämnden.
3.14 Individuella utbildningskonton för ett livslångt lärande
Ett helt nytt system med individuella utbildningskonton behövs för att
människor skall få bättre möjlighet att klara sin försörjning vid
vuxenstudier. Människor måste få större frihet att bestämma själva, om
och när de ska vidareutbilda sig under sin yrkesverksamma tid.
Yrkesarbetande måste ha möjlighet att förbereda sig på kommande
yrkesavbrott för att inte då vara helt beroende av arbetsgivarens eller
statens välvilja. En anställd måste få möjlighet även till utbildning som
arbetsgivaren inte är beredd att räkna som personalutbildning.
Det nuvarande avdragsgilla pensionssparandet skall därför kunna breddas
till ett "pensions- och utvecklingssparande", där individer får göra
skattebefriade avsättningar, som senare kan användas för att bekosta studier.
Folkpartiet vill att människor ska ges en möjlighet att spara själva till sin
utbildning på gynnsamma villkor men också förmånligt kunna låna pengar
för att vidareutbilda sig. Därför föreslår vi att det ska bli möjligt för
människor mellan 30 och 55 år att upp till en viss gräns låna av det allmänna
pensionssytemet för att finansiera utbildning. Om de fackliga
organisationerna vill bredda avtalspensionerna på samma sätt skall det
möjliggöras genom regeländringar. Förslagsvis kan man få ta ut 60 procent
av sin årslön. I gengäld reduceras individens ålderspension med motsvarande
belopp. Den som tagit ut ett pensionsår i förväg kan återvinna denna
pensionsrätt genom sparande, exempelvis i en privat pensionsförsäkring,
annat privat sparande eller genom att gå i pension något senare.
3.15 Brist på studentbostäder
Bristen på studentbostäder har i och med den stora utbyggnaden av
platser vid universitet och högskolor blivit ett stort problem på många
orter. Förra året infördes ett speciellt investeringsbidrag för byggandet av
studentbostäder.
I vårpropositionen föreslog regeringen att det statliga investeringsbidraget
för anordnandet av studentbostäder skall vidgas så att det inte begränsas till
bostadsbyggandet på eller i anslutning till orter där det finns universitet
eller
högskola. Folkpartiet har visserligen principiella invändningar mot lokala
investeringsbidrag, men accepterar detta just för att bostadsbristen bland
studenter är stor på många högskoleorter. Vi anser därför att det är
oacceptabelt att regeringen ändrade karaktären av detta lokala investe-
ringsbidrag till att vara ett generellt stöd till allmänt bostadsbyggande. Det
behövs fler lägenheter för studenter, då är det till studentbostadsbyggandet
investeringsbidraget skall gå.
Trots att det lokala investeringsbidraget som ursprungligen var avsett för
studentbostäder inte har gett de resultat som var önskvärda, anser Folkpartiet
att det är viktigt att investeringsbidraget skall vara avsett enbart för
bostäder
till studenter.
3.16 Sexuella trakasserier
Regeringen valde att begränsa den strängare lagstiftningen om sexuella
trakasserier till att enbart gälla för dem som omfattas av lagen om
anställningsskydd, LAS. Det innebär att studenter inte omfattas av den
nya lagen.
Studenter vid högskolor och universitet befinner sig i en liknande situation
som andra arbetstagare. Den kan för t ex doktorander som är inne i ett
flerårigt projekt och är beroende av sin handledare vara än mer problematisk.
Det är viktigt att studenters situation uppmärksammas när det gäller sexuella
trakasserier. Lagstiftningen om sexuella trakasserier gäller ej för studenter,
eftersom de inte omfattas av lagen om anställningsskydd. Folkpartiet anser
att lagen om sexuella trakasserier skall gälla enligt förebild i arbets-
miljölagen, och gälla även för studenter.
3.17 Ökad jämställdhet
Regeringen har tyvärr ett alltför kvantitativt sätt att se på jämställdheten
inom den högre utbildningen. Rekryteringsmål och könsfördelning är
mätinstrument. Folkpartiet anser inte att detta är tillräckligt. För att
kunna åtgärda jämställdhetsbristerna inom högskole- och
universitetsvärlden måste de osynliga hindren och bakomliggande
strukturerna analyseras.
I dag satsar såväl kvinnor som män på doktorandstudier men kvinnors
möjligheter att efter disputation göra karriär och nå professur är betydligt
sämre än männens. I flera fall har det i efterhand visat sig oförklarligt varför
en manlig sökande satts före en kvinnlig. Mycket talar för att det finns
osynliga strukturer i det akademiska systemet som lägger hinder i vägen för
kvinnorna. En genomgång för ett par år sedan av hur Medicinska
forskningsrådet behandlade ansökningar från kvinnor respektive män ger
stöd för detta antagande. Vi anser därför att en genomgång med
genusperspektiv bör göras av de senaste årens professorstillsättningar där
såväl kvinnor som män varit placerade bland de tre främsta kandidaterna.
Hur har sakkunniga valts? Finns skillnader i bedömning av forskningens
originalitet, pedagogisk skicklighet etcetera, som kan hänföras till om
personen i fråga är man eller kvinna? Modell för en sådan genomgång kan
vara analysen av Medicinska forskningsrådet.
3.18 Studenter med funktionshinder
Funktionshindrade skolelevers situation har utretts i FUNKIS-
utredningen om funktionshindrade elever i skolan från 1998. I
utredningen påtalas en rad brister och förslag som framför allt innebär
stora förändringar för enskilda verksamheter som dagens specialskolor.
Brister rapporteras också från universitet och högskolor. Studenter med
funktionshinder har fått vänta flera år på att börja sina studier därför att
universitet/högskolor inte ansett sig kunna ta emot dem på grund av
lokalernas utformning. Detta är oacceptabelt. Funktionshindrade
studenter måste ha samma rätt som andra studenter till högre studier.
Det är viktigt att ansvariga för lokalutformningen vid universitet och
högskolor har tillräckliga kunskaper om olika funktionshinder för att kunna
anpassa lokalernas utformning till funktionshindrade studenters behov.
3.19 Utbildning i bristyrken
Sverige kommer att få en skriande brist på såväl läkare, lärare som
sjuksköterskor om ingenting görs. Andra bristyrken på grund av stora
pensionsavgångar är receptarier och psykologer.
Rapporterna vittnar om att alltfler lärare vantrivs i sitt arbete. Det stora
antalet avhopp från lärarutbildningarna och ointresset bland unga för att
utbilda sig till lärare vittnar samstämmigt om läraryrkets kris.
Sverige står inför ett gigantiskt generationsskifte i lärarkåren. Det beror på
det mycket stora antalet lärare som nyanställdes vid 1960-talets stora
utbildningsreformer. Läraryrket är mycket impopulärt bland yrkesväljande
ungdomar. Läraryrket är på väg att bli ett lågstatusyrke. Lärarhögskolorna
har svårt att fylla sina utbildningsplatser. Folkpartiet har en strategi för att
höja läraryrkets status. I den ingår bl a införandet av lärarlegitimation, fler
karriärtjänster, fler lektorat etc.
När det gäller hälso- och sjukvården bör man underlätta för personer med
utländsk bakgrund och som har vårdyrkesutbildning att arbeta inom
vårdyrkena. Ett problem här är utformningen av språkproven, där man fäster
stor vikt vid förmågan till rättstavning. Med tanke på den utbredda
användningen av datorer i sjukvården borde invandrares problem med
stavning, t.ex. användningen av dubbelkonsonanter, kunna lösas, och inte bli
till ett hinder för yrkesutövningen.
4 Anslagsfrågor
Folkpartiet anslår extra resurser till den högre utbildningen. Inom
utgiftsområde 16 (Utbildning och universitetsforskning) använder vi av
praktiska skäl anslag B 52 där Folkpartiets anslagsökning ligger på 305
miljoner kronor. Det avser 110 miljoner ytterligare till universitet och
högskolor för att bedriva undervisning med god kvalitet, 100 miljoner
kronor att fördelas till universitet och högskolor för anställning av
doktorander och 95 miljoner till universitet och högskolor för att kunna
bedriva sommaruniversitet. Vårt anslagsförslag för B 52 blir därmed 1
848 659 000 kronor.
Inom ramen flyttar vi också 70 miljoner kronor år 2001 och 200 miljoner
kronor år 2002 från medel för utbyggnaden av högskolan åren 2001-2002 till
forskning och doktorandtjänster. Tillsammans med vårt rampåslag gör vi
detta för att försöka rätta till den kvalitetssänkning som de senaste årens
socialdemokratiska politik medfört och för att studenterna har alldeles för få
disputerade lärare, särskilt på de nya högskolorna. Vidare anslår Folkpartiet
150 miljoner kronor mer än regeringen till Forskningsrådsnämnden (anslag
D 1) att dela ut till forskningsråden. Vårt anslagsförslag för D 1 är därmed
81 503 000 000 kronor.
Vi motsätter oss höjningen av expeditionsavgiften till CSN, och anslår
ytterligare 20 miljoner kronor på anslag C 3. Vårt anslagsförslag för C 3
Centrala studiestödsnämnden blir därmed 363 250 000 kronor.
5 Hemställan
5 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om viktiga faktorer för en god studie- och
forskningsmiljö,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av en konsekvensanalys av den högre
utbildningens expansion,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en strategi för att trygga lärarförsörjningen vid
högskolor och universitet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättandet av fler doktorandtjänster,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att dela in högskole- och universitetsåret i tre
terminer,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fler postdoktorala tjänster,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om universitetskurser på sommaren,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fler fristående högskolor,
9. att riksdagen begär att regeringen utformar ett system som gör
att antalet studieplatser på olika utbildningar geografiskt relateras till
antalet sökande till olika orter,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att högskolor och universitet på vissa
utbildningar skall få utforma lokala antagningskriterier,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskaffandet av kårobligatoriet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mer resurser till forskningsråden,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att överföra 70 miljoner kronor för år 2001 samt
200 miljoner kronor för år 2002 från de medel regeringen avsatt för
utbyggnaden av högskolan åren 2001-2002 till forskning och fler
doktorandtjänster,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att alla studenter som studerar utomlands vid
hemkomsten skall få ett skriftligt intyg om hur utlandsstudierna
översätts,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att fler studenter studerar utomlands,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att fler utländska studenter rekryteras
till svenska universitet och högskolor,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en sänkt expeditionsavgift för återbetalning av
studielån,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av ett utbildningskonto,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att högskolor skall fråntas ansvaret för
utbildningar på gymnasienivå,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det specifika lokala investeringsbidraget åter
skall begränsas till att enbart gälla för byggandet av bostäder till
studenter,2
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att studenter skall omfattas av lagen om sexuella
trakasserier,1
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om genusperspektiv vid tjänstetillsättningar,
23. att riksdagen avslår regeringens förslag till riksdagsbeslut att
godkänna vad regeringen förordar om utbyggnad av forskning och
forskarutbildning vid universitet och högskolor,
24. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under ut-
giftsområde 15 Studiestöd samt 16 Utbildning och universitetsforsk-
ning enligt följande uppställning:
25.
Tabell 1: (Utgiftsområde 15, Anslag Regeringens förslag
Anslagsförändringar )