Utgångspunkter för ett nytt studiestöd
En nyutexaminerad lärare har i dag ofta en studieskuld som uppgår till mer än 230 000 kronor efter nio terminers utbildning. Få lärare får en sådan löneutveckling att de någonsin kommer att betala av sin skuld, eller ens att minska den. I stället betalar de under hela sitt yrkesverksamma liv 4 % av bruttoinkomsten som en "akademikerskatt" för att vid 65 års ålder och pensionering få skulden avskriven.
Det är uppenbart att studiestödssystemet måste reformeras. Mot den bakgrunden har Centerpartiet flera gånger uppmärksammat frågan om studiemedel i riksdagen, senast i partimotionen 1998/99:Ub706. Tyvärr nödgas vi nu konstatera att regeringens förslag är otillräckligt.
Centerpartiet menar att ett nytt studiestödssystem ska bygga på några enkla principer:
1. Skuldbördan efter studietiden måste lättas. Minskad skuldsättning och mindre framtida amorteringar är den enskilt viktigaste faktorn för att motverka den sociala snedrekryteringen. Det är vidare ett avgörande steg för att öka den så kallade utbildningspremien - det ekonomiska utbyte man har av att ha studerat vidare.
2. Studiemedelssystemet ska vara enkelt och lättöverskådligt. Den enskilde studenten måste ha möjlighet att överblicka sin skuldsättning och återbetalning i framtiden. Ett tydligt system underlättar också för dem som vill att själva minska skuldbördan genom att helt eller delvis avstå från lånedelen av studiestödet. Staten har ett intresse av ett enkelt och enhetligt system för att minska byråkratin och trygga likabehandlingen.
3. Systemet ska konstrueras så att subventionerna i systemet blir tydliga. Regeringen konstaterar själv att nuvärdet av de framtida avskrivningarna i dagens system kan komma att uppgå till 4 miljarder kronor årligen. Det är samhällsekonomiskt ineffektivt att tvinga låntagare att under ett helt yrkesverksamt liv betala av på studielånen för att så småningom ändå drabbas av en avskrivningsförlust. Centerpartiet menar att subventionen bör göras tydlig genom att läggas på en stor bidragsdel i stället för dolda ränte- subventioner eller genom olika slags avskrivningar.
Regeringens förslag är otillräckligt
Regeringen föreslår i propositionen att studiestödet framgent ska beräknas så att bidraget per studiemånad ska uppgå till 34,5 % av totalbeloppet, eller 2 449 kronor, och lånet till 65,5 %, eller 4 649 kronor. För studenten innebär detta, då studieskulden ska börja betalas av, att skuldsättningen typiskt sett blir 9,5 procent lägre än i dag.
Återbetalningen föreslås ske genom ett modifierat annuitetslån. Regeringen ansluter sig till Studiestödsutredningens uppfattning att åter- betalningen ska få ta högst 25 år eller antalet år till dess låntagaren fyller 60 år.
I grunden är det sunt att flytta subventioner från avskrivningar av skulder, med oöverblickbara konsekvenser för såväl enskilda som för statsfinanserna, till en höjd bidragsdel. Regeringen kommer dock bara halvvägs i sitt försök att reformera studiemedelssystemet. Återbetalningen stramas upp och åter- betalningstakten höjs, men skuldbördan är fortfarande i det närmaste lika stor.
Enligt SOU 1993:85 Ursprung och utbildning - social snedrekrytering till högre studier, är skuldbördan efter studietiden en av de viktigaste faktorerna för att komma tillrätta med den sociala snedrekryteringen. Med den ambition regeringen sätter upp för det egna studiemedelsförslaget, om att studiestödet "skall verka rekryterande och därmed bidra till ett högt deltagande i utbildningen. Det skall vidare ha en utjämnande verkan mellan individer och grupper i befolkningen och därmed bidra till en ökad social rättvisa.", står sig de konkreta förslagen senare i propositionen slätt.
En marginellt minskad skuld efter högre utbildning, förenad med kraftigt skärpta krav på återbetalning, kommer knappast att bidra till att uppfylla ambitionen att minska den sociala snedrekryteringen. Ett av studiestödets viktigaste uppgifter omintetgörs därmed. Centerpartiet avser inte medverka till ett studiestödssystem som vi befarar kommer att leda till ökad, snarare än minskad social snedrekrytering. Riksdagen bör därför avslå propositionen med undantag av införande av regler för att det nya ålderspensionssystemet ska omfatta studenter.
Ett avslag på propositionen innebär inte per automatik ett avståndstagande från de enskilda delarna, utan tar hänsyn till det faktum att studiestöds- systemet måste beslutas som en helhet och att det är lämpligare att regeringen snarast återkommer med ett nytt förslag i enlighet med vad som föreslås i motionen.
Ett nytt studiestödssystem
Med de ovan beskrivna utgångspunkterna bör ett nytt studiemedelssystem utgå från att ansvaret för studiefinansieringen ska delas mellan stat och individ. Studiestödets totalbelopp bör därför utgöras av lika delar bidrag och lån.
Utöver de förändringar som görs av studiestödssystemet måste särskilda åtgärder vidtas för olika grupper studerande, till exempel för studerande med barn. Dessa frågor bör lösas i särskild ordning utanför studiestödssystemet. I längsta möjliga utsträckning ska systemet motverka särskilda lån i sådana situationer. Centerpartiet föreslår i kommittémotionen 1999/2000:So325 att ett barnkonto inrättas, innebärande bland annat höjd garantinivå i föräldra- penningen till 150 kronor/dag, samt ett beskattat barnkonto, lika för alla barn, som föräldrarna fritt kan disponera under barnets förskoleår.
Belopp
Inom ramen för ett bibehållet totalbelopp om 7 098 kronor, bör alltså bidraget och lånet uppgå till vardera 3 549 kronor. En jämförelse mellan dagens system, regeringens förslag och Centerpartiets förslag ser då ut som följer:
Tabell 1: (Bidrag Lån Totalt )
Prioriteringen på en kraftigt ökad bidragsdel innebär att skulderna, vid återbetalningens början, kommer att vara ca 30 % lägre än i dag, vilket minskar de månatliga amorteringar som måste göras och ökar möjligheten också för dem med förhållandevis låga inkomster att betala tillbaka sina skulder.
Vidare innebär den ökade bidragsdelen, i förening med ett höjt fribelopp, större möjligheter för studenterna att minska skuldbördan genom att självmant avstå från att utnyttja lånemöjligheten i större eller mindre utsträckning.
Prövning av rätten till studiemedel
En förutsättning för att klara kostnaden för ett nytt studiemedelssystem är att det i vissa avseenden görs något mer restriktivt än dagens system.
Prövningen av rätt till studiemedel bör i huvudsak utformas i enlighet med de principer CSN föreslagit, vilket innebär rätt till åtta terminers studiestöd utan annan prövning av resultat och därefter en prövning som blir allt mer restriktiv. Vi tänker oss en prövning i tre steg:
1. Alla bör ges möjlighet att studera åtta terminer utan annan prövning än studieresultat. Detta innebär normalt en avslutad magisterutbildning. Program som är längre än åtta terminer berättigar givetvis automatiskt till studiemedel under hela studietiden.
2. Prövning av ytterligare studietid utöver åtta terminer bör vara generös upp till tio terminer för att möjliggöra fördjupande och/eller breddande studier.
3. Vidare prövning bör vara något mer restriktiv, men ska givetvis medge utrymme för breddning/fördjupning för dem som gått långa programutbildningar. För studier utöver tolv terminer bör särskilda skäl finnas.
Eventuellt resterande terminer upp till tolv terminers total studietid bör även i fortsättningen kunna användas för att finansiera inledningen på en forskarutbildning.
Prövningen av studieresultat bör förändras för att möjliggöra större flexibilitet förenat med en viss skärpning. En rimlig modell är den som tidigare föreslagits av Centrala studiestödsnämnden (CSN). Detta innebär att en eftersläpning på upp till tio poäng accepteras under det första studieåret. För varje år därefter tillåts ytterligare fem poängs eftersläpning.
Lånedelen
Lånet är ett frivilligt komplement, som kan uppgå till 50 % av totalbeloppet, till det bidrag som beviljas i studiemedlen. Det administreras i dag av CSN, vilket också bör vara fallet i ett nytt studiemedelssystem. Som komplement till studielånet bör det finnas möjlighet att erhålla tilläggslån.
Det finns uppenbara fördelar med att låta CSN administrera såväl bidrag som lån. För det första innebär konstruktionen att beviljande av lån och bidrag sker gemensamt och genom samma myndighetsutövning. För det andra kan få banker möta CSN:s effektivitet genom den volym av studielån som CSN administrerar. För det tredje innebär konstruktionen en garanti för alla studenters lika behandling och rättstrygghet. CSN kan också skriva av lån vid dödsfall, något som i en bank skulle kräva att man tecknade en särskild livförsäkring.
Det har förekommit, och förekommer, kritik mot långa handläggningstider och svårigheter att komma i kontakt med CSN. Centerpartiet vill framhålla vikten av att CSN fortsätter det arbete man inlett med att förbättra de egna rutinerna och ge bättre service till studenterna.
Det system som tillämpas i dag med en reducering av räntan redan då den tas ut, och att räntan därmed inte är avdragsgill, har stora fördelar. Bland annat innebär det att studielånen har en fördelningseffekt då höginkomst- tagare inte kan utnyttja avdraget till sitt fulla värde och att kostnaden av räntesubventionen därmed minskar.
Återbetalning
En huvudtanke med ett förändrat studiemedelssystem är att göra skuldbördan hanterlig. Den höjda bidragsdelen bör därför återspeglas i ett förändrat återbetalningssystem. Enligt vår uppfattning bör studieskulden betalas tillbaka genom ett modifierat annuitetslånesystem, där återbetalningstakten är lägre inledningsvis för att sedan accelerera. Det är rimligt att skuldbördan är sådan att lånet går att återbetala inom en 20- till 25-årsperiod. Återbetalningsperiodens längd och utformningen av annuitetslånet bör göras upp genom överenskommelser mellan låntagaren och CSN. Givetvis måste det dock finnas ett grundläggande regelverk för återbetalning att återgå till i de fall en sådan överenskommelse inte nås.
De allra flesta bör klara av en sådan återbetalningstakt. Emellertid finns skäl att sätta en övre gräns i relation till inkomsten för återbetalningarna av studielånet, vilket också påverkar återbetalningstiden för lånet. De regler som finns i dag för avskrivning vid till exempel dödsfall bör finnas kvar.
Fribelopp
Då studiemedlen är avsedda för heltidsstudier under nio månader måste de naturligtvis tillåta yrkesarbete under de månader studiemedel inte ges. Det finns därför i systemet ett så kallat fribelopp, det vill säga ett belopp studenten tillåts tjäna innan studiemedlen börjar minska.
Fribeloppet uppgår i dag till 23 660 kronor för vårterminen och 30 940 kronor för höstterminen, vilket motsvarar totalt 150 % av ett basbelopp per år. Kritik har riktats mot fribeloppet av två skäl: dels att det anses vara för lågt, dels att underliga effekter uppstår på grund av uppdelningen på terminer för dem som får hela lönen för ett sommarjobb under juli och augusti månader.
Det bör vara möjligt att undvika en hög skuldsättning genom eget arbete under till exempel sommarmånaderna eller någon helg. Detta görs möjligt genom ett höjt fribelopp. Att avskaffa fribeloppet är knappast möjligt, eftersom många som studerar på deltid vid sidan av ett arbete eller som avstår från att söka studiemedel på grund av för hög inkomst skulle söka och beviljas studiemedel.
En höjning av fribeloppet till två basbelopp är därför befogat, vilket motsvarar 72 800 kronor. I propositionen föreslår regeringen en höjning av fribeloppet till 2,5 basbelopp. En sådan höjning vore givetvis önskvärd, men det är i dagsläget mer angeläget att begränsa skuldbördan än att ytterligare höja fribeloppet.
De studenter som omfattas av uppdelningen på två terminer är ganska få, men drabbas ibland hårt av reglernas utformning. Systemet som sådant uppmuntrar till fusk, t.ex. att be arbetsgivare tidigarelägga eller senarelägga utbetalningsdatum, vilket också bidrar till att det uppfattas som orättvist. Det bör därför vara möjligt att jämka mellan höst- och vårtermin då man studerat båda terminerna.
För inkomster ovanför fribeloppet bör reduceringstakten även fortsätt- ningsvis vara 50 %, fördelat lika på bidrags- och lånedelarna. Studie- medelsberedningens förslag om en ökad reduceringstakt till 60 % innebär enligt vår uppfattning orimliga marginaleffekter.
Sammantagna effekter för studenterna
För studenter som i dag inte har sidoinkomster som överskrider fribeloppet innebär Centerpartiets förslag att bidragsdelen ökar med 1 576 kronor i månaden och att skuldsättningen minskar med samma belopp. För studenter som i dag tjänar mer än fribeloppet, men under den av Centerpartiet föreslagna gränsen två basbelopp, innebär det en avsevärd förbättring, då såväl det erhållna totalbeloppet som bidraget ökar kraftigt.
Diagram: Bidrag och maximalt totalbelopp vid olika sidoinkomster
Även de studenter som tjänar över det av Centerpartiet föreslagna fribeloppet kommer att tjäna på förslaget, då reduceringen minskar eftersom det överskjutande beloppet beräknas mot ett större belopp och då bidragsdelen ökar. Centerpartiets förslag har vidare en riktig fördelningsprofil, då subventionerna är avgjort mycket större till dem med inga eller små inkomster. Jämförelsen ovan visar att Centerpartiets förslag innebär högre bidrag till dem som tjänar upp till 160 000 kronor. För dem med sidoinkomster över detta belopp är onekligen regeringens förslag mer förmånligt.
Det höjda fribeloppet i förening med en kraftigt höjd bidragsdel innebär också att fler studenter får möjlighet att klara sig helt utan lån eller med små lån, vilket kraftigt kan bidra till att förbättra den sociala snedrekryteringen.
Tabell: jämförelse mellan regeringens och Centerpartiets förslag av total disponibel inkomst vid olika sidoinkomster och en kommunalskatt på 31 %
Tabell 2: (Sammanlagd disponibel inkomst )
Centerpartiets förslag innebär vidare att de ålderspensionsavgifter som betalas in ökar kraftigt, vilket bidrar till en bättre framtida pension för studenterna.
Man kan således konstatera att ett system, som det ovan skisserade, för det stora flertalet studenter kommer att innebära en avsevärt lägre skuldsättning och därmed större möjligheter att, med rimliga amorteringar, betala av sina skulder.
Regeringen bör därför skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till nytt studiestödssystem i enlighet med vad som ovan anförts.
Studier på grund- och gymnasieskolenivå
Enligt regeringens förslag ska det nya systemet vara enhetligt oavsett vilken nivå man studerar på. En modell där en högre bidragsdel kan beviljas skisseras, främst tänkt för studier på grund- och gymnasieskolenivå.
I dag måste det närmast beskrivas som obligatoriskt att ha genomgått en tolvårig skola för att kunna konkurrera på arbetsmarknaden. Det är angeläget att systemen är förlåtande mot dem som, av olika skäl, avbrutit sin skolgång innan de klarat av grundskola och gymnasium. Inte minst bör det vara en naturlig första åtgärd att komplettera brister i grundläggande utbildning vid arbetslöshet, för att möjliggöra kvalificerad yrkesutbildning och återinträde på arbetsmarknaden.
Centerpartiet har mot denna bakgrund i motion 1999/2000:A220 Arbets- marknadspolitik föreslagit en generell utbildningsgaranti för dem som saknar gymnasiekompetens, vilket innebär möjlighet att, med a-kassa, komplettera en tidigare kort utbildning. Detta är rimligt inte minst mot de olika villkor som i dag gäller, och med regeringens förslag kommer att gälla, för dem som studerar med svux/svuxa/studiestöd och dem som studerar med särskilt utbildningsbidrag. För många upplevs skillnaderna som svårmotiverade och orättvisa.
I utformningen av ett nytt förslag till studiestödssystem bör därför regeringen utgå från att studiestödet för studier på grund- eller gymnasie- skolenivå ska lösas i särskild ordning i enlighet med den av Centerpartiet föreslagna utbildningsgarantin. Ett nytt studiestödssystem bör därför vara ett renodlat system för studier på högskolenivå. Detta bör ges regeringen till känna.
Kostnadsberäkning
Ett studiemedelssystem som det ovan föreslagna kan, i jämförelse med dagens system, beräknas kosta 7,2 miljarder kronor, inklusive införande av ålderspensionsavgifter och omfattande det föreslagna fribeloppet om två basbelopp. Regeringen beräknar i propositionen att merkostnaden för det där föreslagna systemet kommer att uppgå till 2,3 miljarder kronor exklusive pensionsavgifter, till vilket kommer ålderspensionsavgifter uppgående till 1,8 miljarder kronor, sammanlagt 4,1 miljarder kronor. Centerpartiet noterar med tillfredsställelse att regeringen avser återkomma avseende pensionsavgifterna, och föreslår i det följande full finansiering av skillnaden mellan de två förslagen, det vill säga 3,1 miljarder kronor.
Centerpartiet föreslår i sin motion 1999/200:Ub811 förändringar i plats- tilldelningen för åren 2001 och 2002. Detta innebär en minskad påfrestning på anslaget för studiemedel under utgiftsområde 15. Också regeringens beräkningar bör utgå från att nu kvalitetssäkra den utbyggnad som gjorts. Vidare bör de begränsningar av studiemedelssystemet som skisserats tidigare i motionen genomföras i enlighet med CSN:s förslag. CSN:s beräkningar visar att detta innebär besparingar om minst 600 miljoner kronor, exklusive de beräkningar CSN gör rörande en förändring av räntesubventionen.
Utöver de förändringar som beskrivits ovan behövs ett nettotillskott till anslaget för studiestöd i budgeten. Centerpartiet anvisar för detta i sin motion 1999/2000:Fi211 Ekonomisk politik ytterligare en miljard år 2001 och två miljarder 2002.
Genom den kraftigt minskade utlåningen uppstår en besparing genom minskade räntesubventioner. Denna uppstår successivt under lånens löptid, men kan antas öka med 40 miljoner kronor årligen. Denna besparing kan efter mellan 20 och 30 år bedömas uppgå till en miljard kronor, varvid nettotillskottet på sikt endast behöver bli en miljard kronor utöver vad regeringen föreslår.
Under introduktionsfasen, innan kostnaden för räntesubventionen minskat kraftigt, är förslaget underfinansierat med, som mest, drygt 270 miljoner kronor. Denna introduktionskostnad, vilken för de första åtta åren uppgår till totalt en knapp miljard, inklusive räntor, bör finansieras genom indragning av tidigare anslagssparande under utgiftsområdet, vilket bör ställas till CSN:s förfogande för att täcka det väntade underskottet.
Även beräkningar på ett mycket ogynnsamt utfall av de i motionen föreslagna reformerna visar att det endast är introduktionsfasen som påverkas. Givet ett antagande om en merkostnad uppgående till 3,6 miljarder kronor utöver vad regeringen föreslår, uppstår balans i systemet år 2009. Den totala introduktionskostnaden har då uppgått till 1,5 miljarder kronor, vilket då bör finansieras genom engångsvisa indragningar av anslagssparande.
Vad som ovan anförts om finansiering av ett nytt studiemedelssystem bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1999/2000:10 Ett nytt studie- stödssystem med undantag av lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (mom. 15), lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (mom. 16), lag om ändring i lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension samt lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt studie- stödssystem i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en renodling av studiestödssystemet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringen av ett nytt studiestödssystem.
Stockholm den 13 oktober 1999
Sofia Jonsson (c)
Margareta Andersson (c)
Marianne Andersson (c)
Erik Arthur Egervärn (c)
Agne Hansson (c)
Birgitta Sellén (c)