Centrala studiemedelsnämnden (CSN) är den första myndighet som
många unga människor kommer i kontakt med när de lämnar hemorten
för att plugga vidare. För en stor del av dem blir den också en rejäl
hämsko för egna initiativ och idéer.
Under 90-talet har kritiken mot CSN varit omfattande. Oftast har det
handlat om dålig service. Många som har varit i kontakt med myndigheten
vet hur nervöst det kan vara att fylla i ett ansökningsformulär. Minsta fel
resulterar i uteblivna pengar och en lång härva av kontakter med hand-
läggare. Dessutom är väntan på nya besked oftast mycket lång. Många av de
inkomna telefonsamtalen blir aldrig besvarade. Ännu värre är hand-
läggningstiderna. Många studenter får gå i veckor och vänta på studiemedel
som inte kommer in på kontot, trots att kurserna startat och man behöver
pengar till mat, boende och studielitteratur. Det är oacceptabelt.
Men den främsta invändningen mot dagens studiemedelssystem handlar
inte i första hand om dålig service. Det allvarliga är att enskilda studenter är
utlämnade till ett system som sätter staten och politiken i centrum, inte
studenterna och deras vilja och motiv att förkovra sig.
Det ena problemet är att systemet i praktiken styr studenternas val av
utbildning. Studenter är berättigade till studiemedel för en del utbildningar,
men inte för andra. Offentliga universitets- och högskoleutbildningar främjas
framför privata institutioner. Den som läser "gamla" och "beprövade" ämnen
har en betydligt större chans att få studiemedel än den som söker nytt slags
kunskap och nya former av utbildning. Detta är ett stort bekymmer - både
för individer och för hela samhället - eftersom många av de mest intressanta
utbildningsvägarna inom nya branscher, som t.ex. IT och media, ofta växer
fram utanför de etablerade systemen.
Det andra problemet är att studiemedelssystemet i dag hindrar unga
människor från att förbättra sin ekonomiska situation genom egna ansträng-
ningar. Med ett normalbetalt sommarjobb slår studenten snart i det tak som
kallas fribelopp. Marginaleffekterna är mycket stora. Under resten av ter-
minen är det ingen idé att tjäna några pengar alls, för då blir man av med
delar av studiemedlen. Men eftersom en stor del av studenterna tycker att det
är naturligt att arbeta vid sidan av studierna blir följden att många jobbar
svart, ljuger om sina inkomster eller räknar på öret för att ligga under
inkomstgränsen.
Den sammantagna signalen från systemet till studenten är således: Ta inga
egna initiativ som saknar täckning i regelboken. Sök inga egna studievägar.
Försök inte att förbättra din ekonomi genom att arbeta.
Det är nu är dags att lägga ned CSN. Istället kan man låta banker och andra
finansiella företag administrera studiestödet. Moroten för dem att göra detta
ligger i möjligheten att knyta framtida kunder till sig. Statens roll skulle
begränsa sig till att bevilja lånen och garantera återbetalningen.
För den enskilde studenten skulle makten över den egna studiesituationen
bli rejält mycket större. Servicen skulle öka när olika aktörer tvingas
konkurrera om studenterna. Genom att lägga ut administrationen av lånen på
flera olika aktörer kommer förutsättningarna för den enskilde studenten att få
gehör för sina individuella behov och önskemål att öka avsevärt. Detta skulle
dessutom ha den goda effekten att studenter på ett helt annat sätt än i dag -
när man antingen tar maximalt lån eller inga lån alls - skulle uppmuntras att
faktiskt tänka igenom sin ekonomiska situation ordentligt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nedläggningen av CSN,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om borttagandet av fribeloppet.