Fribeloppsgränsen för en heltidsstuderande (41/2 mån/termin) är för 1999
54 600 kronor. Beloppet är den maximala inkomst som en student får
tjäna innan studiemedlen minskas.
För varje tusenlapp som studenten tjänar utöver fribeloppet reduceras
studiestödet med 500 kronor. ovanpå detta kommer givetvis skatter och
egenavgifter. Den student som försöker arbeta ihop pengar på egen hand och
råkar hamna ovanför fribeloppstaket får därmed räkna med en marginaleffekt
på över 85 procent.
Fribeloppet är inte särskilt högt. Studiemedel utgår endast under nio av
årets tolv månader. Tre månader per år är man således tvungen att försörja
sig på annat sätt. Därmed intecknas redan där en stor del av fribeloppet. Med
litet extraknäck vid sidan av studierna slår man i inkomsttaket ganska snabbt,
och då lönar det sig inte att jobba längre. Det svenska studiemedelssystemet
omöjliggör därmed sparande.
Särskilt påtagligt blir detta för studenter som till exempel har för avsikt att
studera utomlands, eftersom utlandsstudier oftast kostar mer än universitets-
studier i Sverige. Det finns visserligen möjligheter att låna extra av CSN,
men den som vill hålla nere sina studieskuld genom att försöka spara ihop
dessa själv, inser snart att detta är väldigt svårt. Det är knappast rimligt att
någon skall behöva jobba ihop 100 000 kronor för att kunna betala en
terminsavgift på 15 000 kronor. Det enda rimliga är att det är upp till
studenten att själv avgöra hur mycket hon eller han vill tjäna vid sidan om
studiemedlen och att det inte finns någon gräns.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om slopande av fribeloppsgränserna.