med anledning av prop. 1999/2000:10 Ett reformerat studiestödssystem
Inledning
Den enskilda människan är liberalismens utgångspunkt.
Målet är hennes frihet och livschanser. Vi har alla vår egen
personlighet och våra drömmar om framtiden. Oavsett
bakgrund, begåvning, fysisk och mental styrka måste alla
människor få många livschanser, många möjligheter att växa
och utvecklas. För att människor skall få makt över sina liv
krävs att de har kunskaper och färdigheter för att kunna
förstå sin omvärld. Den högre utbildningen spelar en
avgörande roll för enskilda människor och för samhällets
utveckling.
Folkpartiet liberalernas mål är att åtminstone hälften av varje årskull som
går ut gymnasieskolan skall läsa vidare på högskolan. Den enskildes
fallenhet och intresse för högre studier - inte den privata ekonomin - skall
vara avgörande för möjligheterna att studera. Den sociala snedrekryteringen
skall motverkas. Det skall finnas ett studiestöd med goda möjligheter till
individuell anpassning. Sidoinkomst måste vara möjlig utan att studiestödet
minskar. För att göra det mer attraktivt att studera och forska bör studie-
skulder kunna skrivas ner i takt med avlagda högre akademiska examina. Ett
alternativ med skattefria insättningar på individuella utbildningskonton kan
vara en positiv möjlighet för många äldre studerande.
Dagens studiestödssystem är en ekonomisk förlust både för den enskilde
låntagaren och staten. Varje år skriver staten av studielån som uppgår till
miljardbelopp. Undersökningar visar att en student med fyra års studieskul-
der måste ha en ingångslön på 25 000 kr samt en årlig löneökning på 4 pro-
cent för att kunna betala av skulden innan den skrivs av. Ett sådant system är
inte hållbart. Dels är kostnaderna för stat och individ stora, dels är det ett
grundproblem att det över en viss skuldsättning inte finns något incitament
att begränsa skuldsättningen för den enskilde, eftersom återbetalningen inte
står i relation till skulden.
Propositionen Ett reformerat studiestödssystem innehåller en del steg i rätt
riktning - höjd bidragsdel, klarare återbetalningsregler och strävan efter
större enhetlighet i systemet. Samtidigt saknas viljan till nytänkande i många
viktiga frågor, och den ekonomiska analysen är otillräcklig.
Vår målsättning
Det är en av välfärdsstatens främsta uppgifter att se till att
alla människor ges likvärdiga möjligheter till en god
utbildning. Syftet med studiestödet måste vara att ge
enskilda individer ekonomisk möjlighet att förverkliga sina
utbildningsambitioner. Det fyller därmed en viktig funktion
som en del av utbildningspolitiken. Folkpartiets vision för
studiestödssystemet är 50 procent i bidrag och 50 procent i
lån vid eftergymnasiala studier. Det statsfinansiella läget
medger dock inte i dag alltför stora höjningar av
bidragsdelen. Folkpartiet ser regeringens förslag som ett
första steg i höjningen av bidragsdelen.
Det måste löna sig att studera
Det finns flera skäl till varför det under en lång tid i Sverige
varit så att en förhållandevis låg andel av befolkningen gått
vidare till en högre utbildning. En grundläggande orsak till
detta är att högre studier kommit att löna sig för dåligt. Det
är inte alla som vill skuldsätta sig utan att veta att den
investering man gör för lånade pengar även ger en hygglig
ekonomisk utdelning. Naturligtvis finns det fler skäl att
studera än att det kan ge högre lön. Men om det ekonomiska
utfallet av en vidareutbildning är noll eller rent av negativt
blir det färre som kan och vill ta steget. Ofta förbigås en nog
så viktig aspekt på detta problem, nämligen skattesystemets
utformning. Den socialdemokratiska regeringen har urholkat
skattesystemets principer genom att avstå från att höja
brytpunkten för statlig skatt, i takt med att fler människor får
höjda inkomster, och genom att behålla den s k värnskatten.
Högre utbildning har bara genom denna förändring i
beskattningen blivit mindre lönsam. För många akademiker
tillkommer dessutom återbetalning av studiemedel, vilket för
den enskilde i praktiken innebär ytterligare marginaleffekter.
Folkpartiet liberalerna föreslår därför i sin ekonomiska
motion att brytpunkten flyttas upp och att värnskatten
avskaffas. För att kunskapsförsörjningen i Sverige skall
kunna möta framtidens krav krävs att lönebildningen,
skattesystemet, de olika bidragssystemen m m ges en sådan
utformning att kunskap och kompetens premieras.
Utbildningspremien måste höjas!
Det skall löna sig att arbeta även för
studenter
Det är inget fel att människor som vill och kan drygar ut sina
studiemedel genom arbete. För många är detta också en
förutsättning för att klara av sin försörjning under
studietiden. Arbete skall alltid uppmuntras och belönas.
Studenter som vill och kan dryga ut sina studiemedel genom
arbete skall inte straffas genom en lägre bidragsdel. Tvärtom
skall alla beroende av tid och förutsättningar uppmuntras till
att arbeta. För många studenter är detta också en
förutsättning för att klara av sin försörjning under
studietiden. Arbete måste alltid löna sig, även för studenter.
Regeringen föreslår att fribeloppet skall höjas till 91 000
kronor per år, 250 procent av basbeloppet, vilket är ett steg i
rätt riktning. Folkpartiets principiella uppfattning är dock att
fribeloppsgränserna på sikt skall försvinna. De få studenter
som klarar att bedriva heltidsstudier och samtidigt arbeta
skall inte bestraffas. Till att börja med bör gränsen för vad en
student får tjäna innan studiemedlen skärs ned höjas till 300
procent av basbeloppet. Det motsvarar i dag 109 200 kronor.
Social snedrekrytering
Vid införandet av det första omfattande
studiemedelssystemet 1965 utökades möjligheterna till högre
utbildning även för de individer som inte hade egna
ekonomiska möjligheter att finansiera sina studier. Att
komma till rätta med den sociala snedrekryteringen har varit
en av huvuduppgifterna för de studiemedelsreformer som
genomförts sedan dess. Tyvärr har inte de reformer som
genomförts efter 1965 haft god effekt på den sociala sned-
rekryteringen till högre studier. Mycket talar för att
orsakerna till den sociala snedrekryteringen grundläggs
betydligt tidigare. Ett syfte med gymnasiereformen var att
göra alla gymnasieprogram högskoleförberedande.
Emellertid har de högre kraven i gymnasieskolan inneburit
problem för de elever som inte haft tillräckliga baskunskaper
med sig från grundskolan. Slutsatsen bör alltså vara att
reformer för att komma åt den sociala snedrekryteringen till
högre utbildning i första hand bör rikta in sig på grundskola
och gymnasium. Folkpartiet liberalerna har i flera år arbetat
för att skolpliktsåldern skall sänkas till sex år och att
grundskolan samtidigt blir tioårig. Även det pedagogiska
inslaget i förskolan behöver stärkas, inte minst för att skapa
bättre förutsättningar för de barn som inte får tillräcklig
stimulans hemifrån.
Finansiering och återbetalning
Regeringen beräknar kostnaden för sina förslag till 4,1
miljarder kronor och uppger att den tänker återkomma till
anslagsfrågorna i kommande budgetarbete.
Kostnadsberäkningarna som presenteras i propositionen är
oklara och underlag redovisas ej. När riksdagen skall ta
ställning till de olika anslagsfrågorna kan därför följden bli
att Folkpartiet avslår förslag som inte är regelrätt
kostnadsberäknade.
När nuvarande studiestödssystem infördes fanns ingen uppfattning om hur
låneskulden skulle utvecklas för den enskilde låntagaren och hur stor andel
av studieskulderna som skulle komma att avskrivas. Vi saknar i regeringens
proposition en ordentlig kalkyl för hur återbetalningssystemet kommer att
fungera med hänsyn till den ekonomiska utvecklingen - t ex räntenivå,
löneutveckling och ekonomisk tillväxt. Regeringen bör därför snarast åter-
komma till riksdagen med utförliga beräkningar och förslag till eventuella
förändringar av reglerna för återbetalning av studieskuld.
Totalbelopp
Studenternas ökade kostnader under nittiotalet har inte
motsvarats av en motsvarande höjning av studiemedlen. Inte
minst behovet av egen dator har kraftigt ökat de ekonomiska
påfrestningarna för studerande. Det finansiella läget tillåter
inte en kraftig höjning av totalbeloppet, men även en liten
höjning är av betydelse för de studerande. Folkpartiet
föreslår därför att totalbeloppet för alla studerande höjs med
200 kronor per månad och att därefter uppräkning tills vidare
sker i förhållande till prisbasbeloppet. Studiestödet kommer
då att uppgå till totalt 65 682 kronor om året i 1999 års
priser, jämfört med regeringens föreslag på 63 882 kronor.
Denna förbättring medför en kostnad om cirka 200 miljoner
kronor per år. De ökade kostnaderna täcks av Folkpartiets
övriga förändringar i systemet.
Bidragsdel och lån för
vuxenstuderande
Regeringen föreslår ett högre bidragsbelopp för studerande
över 25 år med låg utbildningsbakgrund. Folkpartiet anser att
detta är välkommet. För människor som studerar
motsvarande grundskolenivå är en bidragsdel runt 80 procent
av studiemedlet rimlig. Däremot anser Folkpartiet att den
högre bidragsnivån för gymnasiestuderande bör sättas till 60
procent av studiemedlet. Med tanke på
avskrivningsmöjligheterna som föreslås i propositionen för
högre studier kan en något högre lånedel accepteras.
Dessutom föreslår Folkpartiet nedan att ett års studier för lite
äldre studerande skall kunna finansieras med ett lån av det
allmänna pensionssystemet.
Folkpartiet avvisar propositionens skrivning om att regeringen skall få
utfärda föreskrifter om att även rikta det högre bidraget till studerande-
grupper oavsett utbildningsnivå, t ex utifrån situationen på arbetsmarknaden.
Utbildningssystemet får aldrig i första hand bli en arbetsmarknadsåtgärd för
att kortsiktigt dölja en hög arbetslöshet, utan måste grundas på långsiktiga
utbildningspolitiska mål, rättvisa och sunda incitament. För den enskilde
måste valet att studera i största möjliga utsträckning byggas på motivation
och fritt val.
Sommaruniversitet
Universitetsåret består i dag av två terminer, en hösttermin
och en vårtermin, där varje termin omfattar 20 poäng, vilket
är 20 veckors studier. Många högskolor och universitet
anordnar dessutom utöver detta speciella sommarkurser. Det
är bra. Folkpartiet budgeterade därför i sin budgetmotion
extra anslag till universitet och högskolor som anordnar
sommarkurser. Vi ser det som ett steg i rätt riktning att utöka
valfriheten för studenter. Det finns också andra sätt att utöka
valfriheten med exempelvis större möjlighet till
distansstudier även inom de traditionella
högskoleutbildningarna.
Folkpartiet anser att utbildningsåret skulle kunna delas upp i tre terminer
och innefatta sommarmånaderna. En sådan indelning ger större möjlighet för
studenterna att förkorta utbildningstiden. Om även sommarterminen blir en
officiell termin får studenter som vill studera kurser inom utbildningen
möjlighet till det. De negativa konsekvenserna av det traditionella systemet
med två terminer har under de senaste årens höga arbetslöshet blivit uppen-
bara. I stället för att tidigare slutföra en utbildning och ta en examen tvingas
många studenter gå arbetslösa under sommaren eller studera sommarkurser
som inte är del av utbildningen. Ett treterminssystem gör det möjligt för
studenter som vill ha studieuppehåll att göra det och för andra som föredrar
att studera även på sommaren att göra det.
Konkurrensutsätt handhavandet av
studiestödet
Det bör, så långt det är möjligt, råda konkurrens även i
hanteringen av studiemedel. Efter det att en student beviljats
studielån, bör möjligheten öppnas för fler än CSN att hantera
utbetalningen och eventuellt också återbetalningen. Olika
modeller bör utredas, t ex där CSN fattar besluten alternativt
där bankerna fattar besluten inom ett tydligt regelverk. Även
om det troligtvis inte finns några stora ekonomiska vinster
att göra för banker och försäkringsbolag, kan det finnas ett
intresse hos dem av att knyta nya kundkontakter bland de
studerande. En utveckling av servicetjänsterna till gagn för
låntagarna kan mycket väl bli följden, och t ex väntetider
efter fattade beslut kortas ned.
Individuellt val av lånenivån och
tydlig information
Folkpartiet anser att det är viktigt att varje student vid
ansökningstillfället erhåller grundlig information från CSN
om villkoren för återbetalning av erhållna studielån. Det
skall klart framgå att studielån skall återbetalas. Det är också
viktigt att studenten själv ges möjlighet att ange önskat
lånebelopp upp till maxnivån. I bästa fall kan detta bidra till
att studenten inte av "slentrian" ansöker om högsta tillåtna
lånebelopp, utan gör ett mer medvetet val av lånenivå.
Propositionen föreslår att lån för grundskole- och gymnasiestudier skall
kunna avskrivas i takt med uppnådda högskolepoäng. Det ligger i linje med
vad Folkpartiet tidigare föreslagit. Men Folkpartiet anser också att ett system
för avskrivning av lån tagna för högskolestudier skulle kunna erbjudas
studenterna på vissa villkor. Studenterna borde erbjudas ett alternativ med
högre lånedel i studiemedlet mot löfte om viss avskrivning efter avlagda
examina. Möjligheten blir då större för den enskilde att själv bedöma hur
han/hon vill investera i sin utbildning.
Krav på studieresultat - ett PPP-
system
Folkpartiet föreslår att ett s k peng-per-poäng-system införs
för högskoleutbildningar. Utgångspunkten är att studiebidrag
lämnas för tid som motsvaras av utbildningens längd uttryckt
i antal poäng enligt studieplan. Förseningar i studierna
accepteras enligt nuvarande regler, men bidragsdelen
minskas i förhållande till antalet ej fullgjorda poäng. Till
skillnad från ibland föreslagna skärpningar av kraven på
studieresultat fungerar PPP-systemet som en morot istället
för en piska. Ett PPP-system är rättvist, eftersom staten då
inte premierar långsamma studier med mer bidrag än studier
som klaras av inom kursplanens tidsram.
Utbildningskonton
Ett helt nytt system med individuella utbildningskonton
behövs för att människor skall få bättre möjlighet att klara
sin försörjning vid vuxenstudier. Människor måste få större
frihet att bestämma själva, om och när de skall vidareutbilda
sig under sin yrkesverksamma tid. Yrkesarbetande måste ha
möjlighet att förbereda sig på kommande yrkesavbrott för att
inte då vara helt beroende av arbetsgivarens eller statens
välvilja. En anställd måste få möjlighet även till utbildning
som arbetsgivaren inte är beredd att räkna som
personalutbildning.
Det nuvarande avdragsgilla pensionssparandet skall därför kunna breddas
till ett "pensions- och utvecklingssparande", där individer får göra skatte-
befriade avsättningar, som senare kan användas för att bekosta studier. Folk-
partiet vill att människor skall ges en möjlighet att spara själva till sin
utbildning på gynnsamma villkor men också förmånligt kunna låna pengar
för att vidareutbilda sig. Därför föreslår vi att det skall bli möjligt för
människor mellan 30 och 55 år att upp till en viss gräns låna av det allmänna
pensionssystemet för att finansiera utbildning. Om de fackliga organisa-
tionerna vill bredda avtalspensionerna på samma sätt skall detta möjliggöras
genom regeländringar. Förslagsvis kan man få ta ut 60 procent av sin årslön.
I gengäld reduceras individens ålderspension med motsvarande belopp. Den
som tagit ut ett pensionsår i förväg kan återvinna denna pensionsrätt genom
sparande, exempelvis i en privat pensionsförsäkring, annat privat sparande
eller genom att gå i pension något senare.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utbildningspremien måste höjas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att studiestödssystemet på sikt bör innehålla
50 % i studiebidrag och 50 % i lån vid eftergymnasiala studier,
3. att riksdagen beslutar om en höjning av fribeloppet till 300 % av
prisbasbeloppet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om grunderna till den sociala snedrekryteringen till
högre utbildning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om underliggande orsaker till att så liten andel av
befolkningen går vidare till en eftergymnasial utbildning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansieringen av studiestödssystemets reforme-
ring,
7. att riksdagen hos regeringen begär utförliga beräkningar och
förslag till eventuella förändringar av reglerna för återbetalning av
studieskuld,
8. att riksdagen beslutar att höja studiestödets totalbelopp med
200 kr per månad och att uppräkning tills vidare skall ske i förhållande
till prisbasbeloppet,
9. att riksdagen beslutar att den högre bidragsnivån för gymnasie-
studerande skall vara 60 % av studiestödet,
10. att riksdagen beslutar att regeringen inte skall få utfärda före-
skrifter om att rikta det högre bidraget till studerandegrupper oavsett
utbildningsnivå, t.ex. utifrån situationen på arbetsmarknaden enligt
vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett införande av ett treterminsystem inom
högskolan,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av konkurrens i administrationen av
studiestödssystemet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förutsättningar för att göra ett medvetet val av
lånenivå för studiemedel,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett system med studiemedel i proportion till antal
avklarade poäng,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildningskonton för ett livslångt lärande,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjlighet att låna av det allmänna pensions-
systemet för att finansiera utbildning.