Inledning
Den enskilda människan är liberalismens utgångspunkt. Målet är hennes frihet och livschanser. Vi har alla vår egen personlighet och våra drömmar om framtiden. Oavsett bakgrund, begåvning, fysisk och mental styrka måste alla människor få många livschanser, många möjligheter att växa och utvecklas. För att människor skall få makt över sina liv krävs att de har kunskaper och färdigheter för att kunna förstå sin omvärld. Den högre utbildningen spelar en avgörande roll för enskilda människor och för samhällets utveckling.
Folkpartiet liberalernas mål är att åtminstone hälften av varje årskull som går ut gymnasieskolan skall läsa vidare på högskolan. Den enskildes fallenhet och intresse för högre studier - inte den privata ekonomin - skall vara avgörande för möjligheterna att studera. Den sociala snedrekryteringen skall motverkas. Det skall finnas ett studiestöd med goda möjligheter till individuell anpassning. Sidoinkomst måste vara möjlig utan att studiestödet minskar. För att göra det mer attraktivt att studera och forska bör studie- skulder kunna skrivas ner i takt med avlagda högre akademiska examina. Ett alternativ med skattefria insättningar på individuella utbildningskonton kan vara en positiv möjlighet för många äldre studerande.
Dagens studiestödssystem är en ekonomisk förlust både för den enskilde låntagaren och staten. Varje år skriver staten av studielån som uppgår till miljardbelopp. Undersökningar visar att en student med fyra års studieskul- der måste ha en ingångslön på 25 000 kr samt en årlig löneökning på 4 pro- cent för att kunna betala av skulden innan den skrivs av. Ett sådant system är inte hållbart. Dels är kostnaderna för stat och individ stora, dels är det ett grundproblem att det över en viss skuldsättning inte finns något incitament att begränsa skuldsättningen för den enskilde, eftersom återbetalningen inte står i relation till skulden.
Propositionen Ett reformerat studiestödssystem innehåller en del steg i rätt riktning - höjd bidragsdel, klarare återbetalningsregler och strävan efter större enhetlighet i systemet. Samtidigt saknas viljan till nytänkande i många viktiga frågor, och den ekonomiska analysen är otillräcklig.
Vår målsättning
Det är en av välfärdsstatens främsta uppgifter att se till att alla människor ges likvärdiga möjligheter till en god utbildning. Syftet med studiestödet måste vara att ge enskilda individer ekonomisk möjlighet att förverkliga sina utbildningsambitioner. Det fyller därmed en viktig funktion som en del av utbildningspolitiken. Folkpartiets vision för studiestödssystemet är 50 procent i bidrag och 50 procent i lån vid eftergymnasiala studier. Det statsfinansiella läget medger dock inte i dag alltför stora höjningar av bidragsdelen. Folkpartiet ser regeringens förslag som ett första steg i höjningen av bidragsdelen.
Det måste löna sig att studera
Det finns flera skäl till varför det under en lång tid i Sverige varit så att en förhållandevis låg andel av befolkningen gått vidare till en högre utbildning. En grundläggande orsak till detta är att högre studier kommit att löna sig för dåligt. Det är inte alla som vill skuldsätta sig utan att veta att den investering man gör för lånade pengar även ger en hygglig ekonomisk utdelning. Naturligtvis finns det fler skäl att studera än att det kan ge högre lön. Men om det ekonomiska utfallet av en vidareutbildning är noll eller rent av negativt blir det färre som kan och vill ta steget. Ofta förbigås en nog så viktig aspekt på detta problem, nämligen skattesystemets utformning. Den socialdemokratiska regeringen har urholkat skattesystemets principer genom att avstå från att höja brytpunkten för statlig skatt, i takt med att fler människor får höjda inkomster, och genom att behålla den s k värnskatten. Högre utbildning har bara genom denna förändring i beskattningen blivit mindre lönsam. För många akademiker tillkommer dessutom återbetalning av studiemedel, vilket för den enskilde i praktiken innebär ytterligare marginaleffekter. Folkpartiet liberalerna föreslår därför i sin ekonomiska motion att brytpunkten flyttas upp och att värnskatten avskaffas. För att kunskapsförsörjningen i Sverige skall kunna möta framtidens krav krävs att lönebildningen, skattesystemet, de olika bidragssystemen m m ges en sådan utformning att kunskap och kompetens premieras. Utbildningspremien måste höjas!
Det skall löna sig att arbeta även för studenter
Det är inget fel att människor som vill och kan drygar ut sina studiemedel genom arbete. För många är detta också en förutsättning för att klara av sin försörjning under studietiden. Arbete skall alltid uppmuntras och belönas. Studenter som vill och kan dryga ut sina studiemedel genom arbete skall inte straffas genom en lägre bidragsdel. Tvärtom skall alla beroende av tid och förutsättningar uppmuntras till att arbeta. För många studenter är detta också en förutsättning för att klara av sin försörjning under studietiden. Arbete måste alltid löna sig, även för studenter. Regeringen föreslår att fribeloppet skall höjas till 91 000 kronor per år, 250 procent av basbeloppet, vilket är ett steg i rätt riktning. Folkpartiets principiella uppfattning är dock att fribeloppsgränserna på sikt skall försvinna. De få studenter som klarar att bedriva heltidsstudier och samtidigt arbeta skall inte bestraffas. Till att börja med bör gränsen för vad en student får tjäna innan studiemedlen skärs ned höjas till 300 procent av basbeloppet. Det motsvarar i dag 109 200 kronor.
Social snedrekrytering
Vid införandet av det första omfattande studiemedelssystemet 1965 utökades möjligheterna till högre utbildning även för de individer som inte hade egna ekonomiska möjligheter att finansiera sina studier. Att komma till rätta med den sociala snedrekryteringen har varit en av huvuduppgifterna för de studiemedelsreformer som genomförts sedan dess. Tyvärr har inte de reformer som genomförts efter 1965 haft god effekt på den sociala sned- rekryteringen till högre studier. Mycket talar för att orsakerna till den sociala snedrekryteringen grundläggs betydligt tidigare. Ett syfte med gymnasiereformen var att göra alla gymnasieprogram högskoleförberedande. Emellertid har de högre kraven i gymnasieskolan inneburit problem för de elever som inte haft tillräckliga baskunskaper med sig från grundskolan. Slutsatsen bör alltså vara att reformer för att komma åt den sociala snedrekryteringen till högre utbildning i första hand bör rikta in sig på grundskola och gymnasium. Folkpartiet liberalerna har i flera år arbetat för att skolpliktsåldern skall sänkas till sex år och att grundskolan samtidigt blir tioårig. Även det pedagogiska inslaget i förskolan behöver stärkas, inte minst för att skapa bättre förutsättningar för de barn som inte får tillräcklig stimulans hemifrån.
Finansiering och återbetalning
Regeringen beräknar kostnaden för sina förslag till 4,1 miljarder kronor och uppger att den tänker återkomma till anslagsfrågorna i kommande budgetarbete. Kostnadsberäkningarna som presenteras i propositionen är oklara och underlag redovisas ej. När riksdagen skall ta ställning till de olika anslagsfrågorna kan därför följden bli att Folkpartiet avslår förslag som inte är regelrätt kostnadsberäknade.
När nuvarande studiestödssystem infördes fanns ingen uppfattning om hur låneskulden skulle utvecklas för den enskilde låntagaren och hur stor andel av studieskulderna som skulle komma att avskrivas. Vi saknar i regeringens proposition en ordentlig kalkyl för hur återbetalningssystemet kommer att fungera med hänsyn till den ekonomiska utvecklingen - t ex räntenivå, löneutveckling och ekonomisk tillväxt. Regeringen bör därför snarast åter- komma till riksdagen med utförliga beräkningar och förslag till eventuella förändringar av reglerna för återbetalning av studieskuld.
Totalbelopp
Studenternas ökade kostnader under nittiotalet har inte motsvarats av en motsvarande höjning av studiemedlen. Inte minst behovet av egen dator har kraftigt ökat de ekonomiska påfrestningarna för studerande. Det finansiella läget tillåter inte en kraftig höjning av totalbeloppet, men även en liten höjning är av betydelse för de studerande. Folkpartiet föreslår därför att totalbeloppet för alla studerande höjs med 200 kronor per månad och att därefter uppräkning tills vidare sker i förhållande till prisbasbeloppet. Studiestödet kommer då att uppgå till totalt 65 682 kronor om året i 1999 års priser, jämfört med regeringens föreslag på 63 882 kronor. Denna förbättring medför en kostnad om cirka 200 miljoner kronor per år. De ökade kostnaderna täcks av Folkpartiets övriga förändringar i systemet.
Bidragsdel och lån för vuxenstuderande
Regeringen föreslår ett högre bidragsbelopp för studerande över 25 år med låg utbildningsbakgrund. Folkpartiet anser att detta är välkommet. För människor som studerar motsvarande grundskolenivå är en bidragsdel runt 80 procent av studiemedlet rimlig. Däremot anser Folkpartiet att den högre bidragsnivån för gymnasiestuderande bör sättas till 60 procent av studiemedlet. Med tanke på avskrivningsmöjligheterna som föreslås i propositionen för högre studier kan en något högre lånedel accepteras. Dessutom föreslår Folkpartiet nedan att ett års studier för lite äldre studerande skall kunna finansieras med ett lån av det allmänna pensionssystemet.
Folkpartiet avvisar propositionens skrivning om att regeringen skall få utfärda föreskrifter om att även rikta det högre bidraget till studerande- grupper oavsett utbildningsnivå, t ex utifrån situationen på arbetsmarknaden. Utbildningssystemet får aldrig i första hand bli en arbetsmarknadsåtgärd för att kortsiktigt dölja en hög arbetslöshet, utan måste grundas på långsiktiga utbildningspolitiska mål, rättvisa och sunda incitament. För den enskilde måste valet att studera i största möjliga utsträckning byggas på motivation och fritt val.
Sommaruniversitet
Universitetsåret består i dag av två terminer, en hösttermin och en vårtermin, där varje termin omfattar 20 poäng, vilket är 20 veckors studier. Många högskolor och universitet anordnar dessutom utöver detta speciella sommarkurser. Det är bra. Folkpartiet budgeterade därför i sin budgetmotion extra anslag till universitet och högskolor som anordnar sommarkurser. Vi ser det som ett steg i rätt riktning att utöka valfriheten för studenter. Det finns också andra sätt att utöka valfriheten med exempelvis större möjlighet till distansstudier även inom de traditionella högskoleutbildningarna.
Folkpartiet anser att utbildningsåret skulle kunna delas upp i tre terminer och innefatta sommarmånaderna. En sådan indelning ger större möjlighet för studenterna att förkorta utbildningstiden. Om även sommarterminen blir en officiell termin får studenter som vill studera kurser inom utbildningen möjlighet till det. De negativa konsekvenserna av det traditionella systemet med två terminer har under de senaste årens höga arbetslöshet blivit uppen- bara. I stället för att tidigare slutföra en utbildning och ta en examen tvingas många studenter gå arbetslösa under sommaren eller studera sommarkurser som inte är del av utbildningen. Ett treterminssystem gör det möjligt för studenter som vill ha studieuppehåll att göra det och för andra som föredrar att studera även på sommaren att göra det.
Konkurrensutsätt handhavandet av studiestödet
Det bör, så långt det är möjligt, råda konkurrens även i hanteringen av studiemedel. Efter det att en student beviljats studielån, bör möjligheten öppnas för fler än CSN att hantera utbetalningen och eventuellt också återbetalningen. Olika modeller bör utredas, t ex där CSN fattar besluten alternativt där bankerna fattar besluten inom ett tydligt regelverk. Även om det troligtvis inte finns några stora ekonomiska vinster att göra för banker och försäkringsbolag, kan det finnas ett intresse hos dem av att knyta nya kundkontakter bland de studerande. En utveckling av servicetjänsterna till gagn för låntagarna kan mycket väl bli följden, och t ex väntetider efter fattade beslut kortas ned.
Individuellt val av lånenivån och tydlig information
Folkpartiet anser att det är viktigt att varje student vid ansökningstillfället erhåller grundlig information från CSN om villkoren för återbetalning av erhållna studielån. Det skall klart framgå att studielån skall återbetalas. Det är också viktigt att studenten själv ges möjlighet att ange önskat lånebelopp upp till maxnivån. I bästa fall kan detta bidra till att studenten inte av "slentrian" ansöker om högsta tillåtna lånebelopp, utan gör ett mer medvetet val av lånenivå.
Propositionen föreslår att lån för grundskole- och gymnasiestudier skall kunna avskrivas i takt med uppnådda högskolepoäng. Det ligger i linje med vad Folkpartiet tidigare föreslagit. Men Folkpartiet anser också att ett system för avskrivning av lån tagna för högskolestudier skulle kunna erbjudas studenterna på vissa villkor. Studenterna borde erbjudas ett alternativ med högre lånedel i studiemedlet mot löfte om viss avskrivning efter avlagda examina. Möjligheten blir då större för den enskilde att själv bedöma hur han/hon vill investera i sin utbildning.
Krav på studieresultat - ett PPP- system
Folkpartiet föreslår att ett s k peng-per-poäng-system införs för högskoleutbildningar. Utgångspunkten är att studiebidrag lämnas för tid som motsvaras av utbildningens längd uttryckt i antal poäng enligt studieplan. Förseningar i studierna accepteras enligt nuvarande regler, men bidragsdelen minskas i förhållande till antalet ej fullgjorda poäng. Till skillnad från ibland föreslagna skärpningar av kraven på studieresultat fungerar PPP-systemet som en morot istället för en piska. Ett PPP-system är rättvist, eftersom staten då inte premierar långsamma studier med mer bidrag än studier som klaras av inom kursplanens tidsram.
Utbildningskonton
Ett helt nytt system med individuella utbildningskonton behövs för att människor skall få bättre möjlighet att klara sin försörjning vid vuxenstudier. Människor måste få större frihet att bestämma själva, om och när de skall vidareutbilda sig under sin yrkesverksamma tid. Yrkesarbetande måste ha möjlighet att förbereda sig på kommande yrkesavbrott för att inte då vara helt beroende av arbetsgivarens eller statens välvilja. En anställd måste få möjlighet även till utbildning som arbetsgivaren inte är beredd att räkna som personalutbildning.
Det nuvarande avdragsgilla pensionssparandet skall därför kunna breddas till ett "pensions- och utvecklingssparande", där individer får göra skatte- befriade avsättningar, som senare kan användas för att bekosta studier. Folk- partiet vill att människor skall ges en möjlighet att spara själva till sin utbildning på gynnsamma villkor men också förmånligt kunna låna pengar för att vidareutbilda sig. Därför föreslår vi att det skall bli möjligt för människor mellan 30 och 55 år att upp till en viss gräns låna av det allmänna pensionssystemet för att finansiera utbildning. Om de fackliga organisa- tionerna vill bredda avtalspensionerna på samma sätt skall detta möjliggöras genom regeländringar. Förslagsvis kan man få ta ut 60 procent av sin årslön. I gengäld reduceras individens ålderspension med motsvarande belopp. Den som tagit ut ett pensionsår i förväg kan återvinna denna pensionsrätt genom sparande, exempelvis i en privat pensionsförsäkring, annat privat sparande eller genom att gå i pension något senare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utbildningspremien måste höjas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att studiestödssystemet på sikt bör innehålla 50 % i studiebidrag och 50 % i lån vid eftergymnasiala studier,
3. att riksdagen beslutar om en höjning av fribeloppet till 300 % av prisbasbeloppet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grunderna till den sociala snedrekryteringen till högre utbildning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om underliggande orsaker till att så liten andel av befolkningen går vidare till en eftergymnasial utbildning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringen av studiestödssystemets reforme- ring,
7. att riksdagen hos regeringen begär utförliga beräkningar och förslag till eventuella förändringar av reglerna för återbetalning av studieskuld,
8. att riksdagen beslutar att höja studiestödets totalbelopp med 200 kr per månad och att uppräkning tills vidare skall ske i förhållande till prisbasbeloppet,
9. att riksdagen beslutar att den högre bidragsnivån för gymnasie- studerande skall vara 60 % av studiestödet,
10. att riksdagen beslutar att regeringen inte skall få utfärda före- skrifter om att rikta det högre bidraget till studerandegrupper oavsett utbildningsnivå, t.ex. utifrån situationen på arbetsmarknaden enligt vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett införande av ett treterminsystem inom högskolan,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av konkurrens i administrationen av studiestödssystemet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningar för att göra ett medvetet val av lånenivå för studiemedel,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett system med studiemedel i proportion till antal avklarade poäng,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningskonton för ett livslångt lärande,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att låna av det allmänna pensions- systemet för att finansiera utbildning.
Stockholm den 13 oktober 1999
Ulf Nilsson (fp)
Yvonne Ångström (fp)
Ana Maria Narti (fp)