Frågan om dramapedagogutbildningen handlar om utbildningens status,
om tillgänglighet och efterfrågan. Dramapedagogutbildningen är en
nyskapande utbildning som kommit i kläm mellan folkbildning och
högskola. Utbildningen kombinerar folkbildning med högskola. Detta
uppfattas som ett problem för Folkbildningsrådet, som ogärna ser att
yrkesutbildning på högskolenivå bedrivs inom folkhögskolans ram. För
Högskoleverkets tjänstemän är en högskoleutbildning utanför
högskolesystemet problematisk. Ämnet är etablerat inom högskolan,
enstaka kurser finns vid universitetet och forskning bedrivs. Dessvärre
avslog regeringen den 22 maj 1997 en ansökan från berörda
folkhögskolor om rätt att utfärda examensrätt 80 poäng. Avslaget har
troligen mer att göra med den problematiska mellanställningen än med
de mer formella skäl som angivits.
2 Historik
Dramapedagogutbildningen startade 1974 som ettårig vid Kalix
folkhögskola (nedlagd 1980 och under åren 1989-1997 ersatt av en
utbildning vid Edelviks folkhögskola i Burträsk), vid Ljungskile och
Västerbergs folkhögskolor. Utbildningen tillkom efter en utredning gjord
av Svenska teaterförbundet och har utvecklats i kontinuerligt samspel
med fackliga organisationer och den expanderande arbetsmarknaden.
Folkhögskolan uppfattades som den skolform som var mest lämpad att
genomföra utbildning av dramapedagoger. Friheten att utforma egna
studieplaner, den demokratiska grundsynen och utrymmet för aktivt
kulturskapande sågs som gynnsamt för en utbildning av ledare för
skapande verksamhet. Efter utredningen (Folkbildningsbyrån, SÖ) blev
utbildningen tvåårig 1976. Redan UHÄ-utredningen 1979:8 Drama -
utbildning och forskning föreslog en treårig utbildning förlagd till
folkhögskolor och universitet i ortspar. Ointresserade svar från
universiteten resulterade i att utredningen lades på is. I stället gjordes en
överenskommelse mellan SÖ och UHÄ 1984 som gav
dramapedagogutbildningen rätten att presenteras som jämställd med
högskoleutbildning 80 poäng i och med att en poängsatt utbildningsplan
fastställts. Så länge det saknas regeringsbeslut har denna
överenskommelse dock mycket begränsad betydelse. 1994 ansökte
dramapedagogutbildningarna vid Edelviks, Ljungskile och Västerbergs
folkhögskolor om examensrätt med yrkesinriktning 80 poäng. Ansökan
avslogs i maj 1997. Placeringen inom folkhögskola och folkbildning har
emellertid möjliggjort ett successivt utvecklingsarbete med många
internationella influenser och ett i dag globalt nätverk av kontakter inom
dramaområdet. Forskningsanknytningen har också utvecklats under
1980- och 1990-talet.
Sedan 1987 sker intagning till utbildningen varje år vid Västerbergs
folkhögskola, medan Ljungskile och Edelviks folkhögskolor har intagning
vartannat år. Totalt har cirka 300 dramapedagoger utbildats vid Västerbergs
folkhögskola, cirka 200 i Ljungskile och cirka 60 i Edelvik. För 25 år sedan
var det få som visste vad en dramapedagog gjorde. I dag är det annorlunda.
Dramapedagoger återfinns i de mest skiftande pedagogiska sammanhang och
efterlyses inte minst för gymnasieskolornas estetiska program och för
framsynta kommuners kulturskolor. Yrket har utvecklats under andra halvan
av 1900-talet. Elsa Olenius, som byggde upp den kommunala
barnteaterverksamheten Vår teater i Stockholm, samt rektor Margit
Björkqvist, som inspirerades till utveckling av drama i skolan, har båda haft
stor betydelse för dramapedagogikens ställning i skola och kulturliv. Inom
folkbildningen har ett betydelsefullt utvecklingsarbete ägt rum sedan 1960-
talet.
3 Behovet av dramapedagoger
Yrkesutbildningen av dramapedagoger bedrivs i dagsläget endast vid
Ljungskile och Västerbergs folkhögskolor under ekonomiskt allt mer
pressade förhållanden. Antalet sökande till det begränsade antalet
utbildningsplatser är mycket stort. Utan formell sanktion för uppdraget -
av likartad karaktär som utbildning av musik- och bildlärare - får de
yrkesutbildade dramapedagogerna ingen annan status än den som de
själva förmår skapa. Fortbildningen av lärare i drama är eftersatt på
grund av bristande resurser vid lärarhögskolorna. Universitetens kurser i
dramatik är nedlagda eller omvandlade till att nästan uteslutande vara
inriktade på teatervetenskap. De få tjugopoängskurser som ges i landet
har hundratals sökande i kö. Situationen är paradoxal. Behoven är
enorma och efterfrågan på utbildade dramapedagoger överstiger
tillgången, samtidigt som utbildningarna på området blir allt mer klämda.
Situationen är mer eller mindre desperat.
4 Varför dramautbildning?
Unga människor växer upp i en stormflod av intryck från medier. Det
skiljer deras uppväxt från alla tidigare generationers. Behovet och
nödvändigheten av att träna sig i att sortera och värdera alla intryck är
mycket stort. Drama vidareutvecklar barns eget sätt att bearbeta och
förstå verkligheten genom lek och rollgestaltningar. Det ger tillfälle till
inlevelse i andras situation och utvecklar den empatiska förmågan.
Skolans traditionella arbetsformer behöver och håller på att förändras.
Drama med sin helhetssyn på inlärning är en nödvändig resurs i det
arbetet.
Näringslivet klagar på att skolan inte utvecklar elevers kreativitet och
samarbetsförmåga. Det finns ett växande intresse för dramats potential inom
den privata sektorns personalutbildning. IT-utvecklingen kommer att
medföra ökade behov av direkt kommunikation mellan människor, och om
datorerna skall ta över stora delar av undervisningen i framtiden, så kommer
behoven av skapande undervisningsformer som drama, teater, dans, musik
och bild att bli ännu mer påtagliga. Drama utvecklar demokratin och
jämställdheten mellan människor. Rapporten visar att tillbakadragna elever
eller vuxna efter en period med drama har blivit mer talföra och vågar
framföra sina uppfattningar. Knappast någon annan pedagogisk verksamhet
kan uppvisa lika gynnsamma effekter på den sociala kunskapsbildningen
som pedagogiskt drama.
5 Yrkesrollen i dag
Intresset för dramapedagogernas arbete och behovet av detta har hela
tiden ökat. Dramapedagogerna anställs i dag på gymnasieskolornas
estetiska program, i de kommunala kulturskolorna, vid barnkulturcentra,
i förskolors och skolors kulturprojekt, i projekt med arbetslösa ungdomar
och invandrare, i handikappverksamhet av skilda slag, på museer och
teatrar, i amatörföreningar m.m. Vid en undersökning gjord i slutet av
1980-talet visade det sig att 65 % av dem som utbildats försörjde sig som
dramapedagoger och att 30 % använde dramapedagogik i annan
verksamhet. Trots en svår arbetsmarknad under 1990-talet kan det stora
flertalet dramapedagoger försörja sig inom yrket. Utvärderingar från
utbildningarna visar också att de studerande är utomordentligt nöjda med
sin utbildning både ur ett personligt och ett yrkesmässigt perspektiv.
6 Frågan om utbildningsnivån
Dramapedagogutbildningen befinner sig i dagsläget i kläm mellan
folkbildning och högskola. Redan 1979 föreslog en utredning gjord på
uppdrag av UHÄ, Drama - utbildning och forskning 1979:8, att
utbildningen skulle bli treårig och förlagd till fem ortspar bestående av en
folkhögskola och ett universitet. Remissvaren från universitet och
högskola gav uttryck för avståndstagande och ointresse. Utredningen
lades på is. I början av 1980-talet träffade UHÄ och SÖ en
överenskommelse om att dramapedagogutbildningen kunde jämställas
med högskoleutbildningens 80 poäng, sedan krav om poängsatt
utbildningsplan m. m. genomförts. Under 1990-talet blev det alltmer
uppenbart att dramapedagogutbildningen måste få samma ställning som
andra pedagogutbildningar på estetiska sidan d.v.s. bli treårig och få
högskolestatus i likhet med bildlärare på Konstfack, musiklärare på
Musikhögskolan och danspedagoger på Danshögskolan. Behovet av
forskning inom ämnesområdet och öppna vägar till doktorandstudier för
dramapedagoger har ytterligare accentuerats. Anknytningen till den
kulturpedagogiska institutionen vid högskolan Gävle/Sandviken, till
vuxenpedagogiska institutionen vid Linköping universitetet samt till
pedagogiska institutionen vid Umeå universitet skulle kunna ges fastare
former och bättre finansiella förutsättningar. Vuxenutbildarcentrum i
Linköping kunde ges ett övergripande ansvar för utbildning av
dramapedagoger i Sverige.
7 Statens ansvar
Under 1990-talet har folkhögskolornas ekonomi försämrats samtidigt
som trycket på en allmän linje har ökat på grund av den höga
arbetslösheten. Detta har medfört omprioriteringar på en del
folkhögskolor och det har fått Edelviks folkhögskola att fatta det
olyckliga beslutet att lägga ned utbildningen av dramapedagoger från och
med hösten 1997. Utbildningen vid Västerbergs folkhögskola har tills
vidare räddats från en hotande nedläggning förorsakad av folkhögskolans
trängda ekonomi. Framtiden för dramapedagogutbildningen i Gävleborg
är emellertid osäker. En rad samverkande orsaker gör att det är
nödvändigt att mera långsiktigt säkra utbildningen av dramapedagoger i
Sverige. Det krävs ett riksdagsbeslut för att inte en utomordentligt viktig
yrkesutbildning, genom snabba beslut av lokala folkhögskolestyrelserm
skall riskera att försvinna helt.
Folkbildningsrådet, Högskoleverket och Utbildningsdepartementet borde
rimligen bortse från gammalt revirtänkande och ge aktivt stöd åt nyskapande,
eftertraktad och framtidsinriktad utbildning. Det borde vara självklart att
dramapedagoger skall ha samma status som musiklärare, bildlärare och dans-
pedagoger och rätt till en treårig högskoleutbildning. En rimlig lösning är att
låta befintliga utbildningar omvandlas till dramahögskolor i samarbete med
folkhögskolor, universitet och högskolor på det sätt som tidigare beskrivits i
motionen.
8 Hemställan
8 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ge dramapedagogutbildningen
högskolestatus,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att göra utbildningarna treåriga med examensrätt,
3. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - hos regeringen begär att
den tillsätter en utredning om att förändra dramapedagogutbildningen
till en utbildning med högskolestatus i enlighet med vad som anförts i
motionen.