Utbildning är som bekant en av de viktigaste instrumenten för samhälls-
utveckling. För områden med vikande befolkningsutveckling och med-
följande problem för näringslivsutvecklingen är tillgängligheten av
utbildningar av ännu större strategisk betydelse. Statens lyckade satsning
på kunskapslyftet har ytterligare ökat behovet av en fortsättning i form av
högskoleutbildning för dessa studenter. IT-utvecklingen har medfört helt
nya möjligheter att utbilda människor utanför de ordinarie
högskoleorterna. Idag ges på många håll fullständiga
programutbildningar där den moderna IT-tekniken spelar en stor roll.
När det nya systemet med presentations- och studentpeng infördes innebar
detta att universiteten fick ett s.k. utbildningstak. Under senare år har
kommuner/kommungrupper vid sina kontakter om strategiska utbildnings-
behov inte blivit tillgodosedda med hänvisning till att universiteten redan
uppnått det s.k.utbildningstaket.
Kommunerna har under 1990-talet, särskilt inom stödområde 1, i de flesta
fall utvecklat mycket väl fungerande studiecentra med lokaler, utrustning,
modern teknik, administration och beställarkompetens. Kommunerna inom
Lapplands kommunalförbund satsar årligen 10 miljoner på denna verksamhet
som egentligen är ett statligt ansvar. Ett flertal kommunalförbund har
inrättats för att garantera tillräckligt antal studerande, utarbeta långsiktiga
planer för utbildningsbehov och vara en respekterad partner i samtal med
utbildningsanordnare.
Med anledning av att universiteten inte kunnat ge programutbildnings-
platser ur sina ordinarie anslag har det blivit avnämarnas, d.v.s de utsatta
kommunernas, lott att ordna extern finansiering till såväl utbildnings-
platserna som de 20-30%-iga kostnaderna som är förknippade med utloka-
liseringen/ortförläggningen. Detta förfaringssätt är ineffektivt och kostsamt
för såväl avnämare som utbildningsanordnare. I många fall tar det tre till fyra
år från uttryckt avnämarbehov till utbildningsstart. Under denna tidsperiod
lämnar flera årgångar av presumtiva studenter det utsatta området. Vid
nuvarande finansiering måste flera olika myndigheter och organisationer
samarbeta såsom länsstyrelse, länsarbetsnämnd, kommuner, företag och EU.
Detta kan bl.a. medföra att beslut i en instans blir inaktuellt innan andra
tagit
sitt beslut. Utbildningsstrategier går i många fall om intet.
Dagens tilldelningssystem är inte anpassat till en rådande verkligheten,
d.v.s. det ligger inte "i tiden".
Utifrån dagen situation tar inte universiteten sitt regionalpolitiska ansvar.
Staten har inte uppmärksammat den förändrade situationen som den nya
tekniken möjliggjort och som här blir en s.k. merkostnad/utbildningsplats.
De regionalpolitiska bristerna vad gäller styrning och finansiering kan
förslagsvis lösas på två sätt:
- Av de platser som fördelas till universiteten skall ett volymtal reserveras
till utlokaliserade/riktade utbildningsinsatser till särskilt utsatta regioner
vad gäller befolknings- och näringslivsutveckling.
- Genom att avnämarna som t ex Lapplands kommunalförbund, Högskole-
förbundet Östra Norrbotten, SOS kommunalförbund, NITUS m fl till-
delas platserna för att kunna vända sig till universiteten och erhålla
utbildningsplatser.- 10F- P
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förändra tillvägagångssättet vid fördelning av
utbildningsplatserna så att strategiska utbildningar till områden som är
särskilt utsatta vad gäller befolknings- och näringslivsutveckling
säkerställs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de s.k. merkostnaderna för de distribuerade/
ortsförlagda utbildningarna beaktas i sin helhet.