Motion till riksdagen
1999/2000:Ub474
av Andersson, Yvonne (kd)

Forskningspolitiken


1 Inledning
I början av år 1998 presenterade Kommittén för översyn av den svenska
forskningspolitiken sina resultat i Forskning 2000. Den togs emot med
blandade reaktioner. Tydligt var att olika mottagare hade sitt eget
perspektiv i fokus. Forskningen är ett område som av tradition varit
relativt isolerat i samhället i meningen att många inte har insikt i
forskningens styrning, organisation och innehåll. Regeringens
proposition "Vissa forskningsfrågor" som vi har yttrat oss om tidigare
består av lösryckta delar av förslagen i "Forskning 2000".
Eftersom forskningsfrågornas olika delar går in i och bygger på varandra
borde alla frågor diskuteras samtidigt. Om en avgränsning ändå skall göras är
det viktigt att det sker på ett sätt som präglas av en helhetssyn. Detta har
varit
vår målsättning när vi i denna motion avgränsar oss till inriktningen på den
forskningspolitik som rör den offentliga forskningen. Vi avser att precisera
våra ställningstaganden när det gäller forskningsorganisation när regeringen
presenterar sin samlade forskningsproposition.
Sammantaget satsar Sverige drygt tre procent av BNP på forskning, vilket
är mer än de flesta av våra konkurrentländer. Förra året satsade staten 15
miljarder av sina medel på forskning, medan näringslivet tillförde närmare
40 miljarder.
Den forskning som bedrivs av näringslivet är mycket värdefull för Sverige.
Det är utomordentligt viktigt att det föreligger ett gott samarbetsklimat
mellan staten och näringslivet. Det är ytterst angeläget att alla aktörer tar
sitt
ansvar för samhällets utveckling.
2 En gemensam värdegrund
Forskningen är en dynamisk kraft för en positiv samhällsutveckling.
Framstående och ekonomiskt ledande nationer har välfinansierad
forskning och effektiva forskningsorganisationer. Staten har ett ansvar
för att forskning kan bedrivas. Samspelet mellan stat och forskare blir
tydligt i de mål som finns för forskningen i dag nämligen att vinna ny
kunskap för att utöka vår förståelse av den värld vi lever i och för att
kunna förändra den till det bättre. Detta mål ska vara vägledande för
varje forskare oberoende av vem som finansierar forskningen, i vilken
disciplin man arbetar eller på vilken nivå forskningen bedrivs.
En viktig fråga är därför vilket framtida samhälle vi vill ha och hur den
värld ska vara beskaffad som kommande generationer ska leva och verka i.
Kristdemokraterna verkar för ett gott samhälle med respekt för enskilda
medborgares rättigheter, behov och önskemål. Om detta mål ska nås behövs
såväl humaniora och samhällsvetenskap som naturvetenskapligt och tekniskt
kunnande.
Vi är på väg mot ett kunskapssamhälle. I industrisamhället var det forsk-
ningens resultat som fokuserades i första hand. I kunskapssamhället är det
däremot forskningsprocessen och forskaren som står i centrum. Kunskapen
är inte värdeneutral utan tolkas utifrån olika teorier och perspektiv. Därför är
det viktigt att forskningspolitikens värdegrund är tydlig. Vårt samhälle har
sina rötter i den kristna etiken och den västerländska humanismen. Den är
förankrad i värden som människolivets okränkbarhet, människors lika värde,
frihet för den enskilde individen, solidaritet med svaga och utsatta, jäm-
ställdhet mellan kvinnor och män och alla människors lika värde. Vi anser att
dessa värden ska vara vägledande också för forskningen.
Högre utbildning och forskning är ömsesidigt beroende av varandra. För
att kunna bedriva god vetenskaplig grundutbildning krävs forskning. Därför
måste staten se till att det finns balans mellan grundutbildningen och forsk-
ningen.
Regeringen har de senaste åren utökat högskolans utbildningsplatser och
forskningsresurser när det gäller naturvetenskap och teknik. Det är viktiga
kunskapsområden för att bibehålla vårt lands konkurrenskraft. Utbildnings-
platserna har ökat i en sådan omfattning att det på många lärosäten saknas
studenter till dem. Samtidigt har utrymmet för humaniora och samhälls-
vetenskap minskats. Köer av studenter finns till utbildningsplatser på filoso-
fisk fakultet. Många ungdomar har intresse och begåvning för studier inom
humaniora och samhällsvetenskap, ett intresse som inte tas till vara av sam-
hället. Landets lärosäten besitter hög kompetens inom dessa ämnen. Denna
kompetens utvecklas inte och försvinner i sämsta fall om inte staten tar sitt
ansvar för att den ska få leva. Vi kan inte riskera kunskapsutvecklingen inom
humaniora och samhällsvetenskap. Kristdemokraterna vill förvalta och
utveckla kunnandet inom dessa områden. En kunskap som är en del av vårt
kulturarv och som behövs och ska vara levande också i framtiden.
Att humaniora och samhällsvetenskap utvecklas är viktigt för ett mänskligt
samhälle. Att skapa sammanhang, självinsikt, förståelse för skeenden är
kunskaper som är nödvändiga inte minst i ett högteknologiskt samhälle. Tek-
niken är till för människan och med ökad teknifiering krävs ökad kunskap
om människans behov. Därför vill vi att den humanistiska och samhälls-
vetenskapliga forskningen i högre grad ska integreras med den tekniska och
naturvetenskapliga. Det samspel som sker mellan människa och teknik måste
också återfinnas inom forskningens område.
3 Etik i forskningen
Forskningen bedrivs självständigt jämfört med många andra statligt
finansierade verksamheter. I en sådan verksamhet är kravet på en tydlig
yrkesetik viktigt. Slutbetänkandet från Kommittén om forskningsetik
(SOU 1994:4) menar att man kan minska risken för oredlighet i
forskning genom att öka allmänhetens insyn i forskningsprocessen.
Kommittén föreslår en rad åtgärder för att åstadkomma detta. Att föra ut
sin forskning till allmänheten är bra, men bör inte i första hand ske med
utgångspunkt i att allmänheten ska kontrollera forskarens etiska
överväganden. Forskarnas egen kontroll av varandra är av avgörande
betydelse.
Etik i forskningen kan inbegripa flera dimensioner. För det första handlar
det om vilken forskning som är försvarbar i relation till samhällsmed-
borgarnas behov och önskemål. Kristdemokraternas målsättning om en
värdeförankrad forskning grundar sig på att kunskap aldrig är värdeneutral.
För det andra handlar det om etiken i själva forskningsprocessen. Forsk-
ning genomförs på ett mycket specialiserat sätt varför den etiska prövningen
upprätthålls av forskarna själva. Den enes frihet att forska får inte inkräkta
på
någon annans frihet eller integritet. Detta måste enligt vårt synsätt vara en
grundprincip såväl för forskarens arbetsvillkor som för det område man
utforskar.
För det tredje handlar det om ansvaret för forskningens konsekvenser. Här
gäller stor försiktighet eftersom kunskap kan användas i såväl konstruktiva
som destruktiva sammanhang. Den fria forskningen är ytterst viktig och ett
stort ansvar vilar på forskarsamhället.
För det fjärde gäller det att följa kunskapsutvecklingen inom respektive
område. Forskarna ska utgå ifrån och bygga vidare på den kunskap som
redan finns. Utifrån det perspektivet är den stora obalansen i medelstilldel-
ning mellan å ena sidan humaniora och samhällsvetenskap och å andra sidan
naturvetenskap och teknik inte försvarbar. De långsiktiga konsekvenserna av
regeringens ensidiga satsningar är svåra att överblicka.
4 Forskningens ansvar
Det kommer alltid att vara forskningsvärldens uppgift att avgöra vilken
forskning som skall äga rum och hur denna forskning skall utföras. Men
samhällets forskningsmedel skall användas för långsiktiga behov. Att
bedöma detta ur ett helhetsperspektiv vilar på politikernas axlar.
Kortsiktiga behov kan också uppkomma när staten behöver få ett
forskningsuppdrag utfört. Det finns en konflikt mellan kortsiktig och
långsiktig nytta och konflikter mellan olika maktgrupperingars roll i
samhällsutvecklingen. Forskningen bör här påta sig ett eget etiskt ansvar
som går utöver de existerande maktpositionerna.
Utgångspunkter för teknik- och naturvetenskaplig forskning är ofta
genomgripande förändringar i samhället såsom näringslivets struktur, arbets-
livets villkor och människors vardag. Tekniska förändringar upplevs inte
självklart som positiva. Därför är det viktigt att värderingarna blir tydliga
vid
val av forskningsinriktning.
En grundläggande fråga gäller den enskilda människans förhållande till
samhället. Människan är, enskild eller i grupp, aktör - hon kan och har
förmåga att förändra sin egen situation och påverka samhället. En sådan syn
är grundläggande i en demokrati.
Andra frågor handlar om behovet av en pågående kunskapsutveckling
inom disciplinen, om hur vi bedömer att samhällets behov ser ut och vilka
områden som utifrån detta skall utforskas. Om man vill fokusera förändring
och samhällsrelevans följer ett framåtriktat perspektiv. Den forskning som
ska ge ledning för viljestyrda förändringar och ta hänsyn till kommande
generationers intressen måste ha ett framtidsperspektiv. Detta förutsätter i sin
tur ett historiskt perspektiv. Denna kunskap krävs för att förstå vilka
möjligheter och vilket utrymme som finns för samhällsförändringar.
Kristdemokraterna vill se en vidare samverkan mellan det teknik-/natur-
vetenskapliga området och det humanistiskt-/samhällsvetenskapliga området.
Målet måste vara att bygga ett mänskligt och mjukt samhälle.
Den fria grundforskningen måste alltid få leva på sina villkor. I ett lång-
siktigt perspektiv bör dock samverkan mellan olika discipliner medverka till
en helhetsbild. För detta krävs balans mellan tillämpad forskning och grund-
forskning.
Kristdemokraterna efterlyser en värdeorienterad forskning som har en
helhetssyn på människan och som utgår från en gemensam värdegrund.
5 Forskningsorganisationen
För Kristdemokraterna är det viktigt att uppnå det övergripande målet
med forskningen. För att nå det krävs en funktionell och effektiv
organisation och en strategi vid urval och fördelning av medel. En sådan
måste få växa fram utifrån en värdeförankrad forskningspolitik.
Den nuvarande forskningens organisation är otydlig. Olika myndigheter
och styrelser fördelar medel ur olika penningströmmar. Detta är ingen
idealisk lösning. Orimligt mycket tid går åt till att söka medel. I stället bör
strukturen präglas av ordning och reda som leder till tydlighet.
Kristdemokraterna anser att varje lärosäte med forskning inom ett veten-
skapsområde ska ha tillräckliga basresurser för att kvaliteten på forskning
och forskarutbildning ska kunna säkerställas. Lärosätena fördelar sedan
pengarna mellan forskare som sökt sig dit. Varje lärosäte kan ha egna
ansvarsområden. På det sättet kan fördjupad kvalitet erhållas utan att bredden
förloras.
Varje universitet och högskola kan också utöka sina resurser genom
pengar från forskningsråd, sektorsorgan och andra forskningsfinansiärer, t ex
näringslivet. Vi anser att det även i framtiden finns anledning att behålla
såväl forskningsråd som sektorsorgan. Däremot finns det anledning att
ompröva de funktioner de har.
Vi vill se över såväl forskningsrådens som sektorsorganens antal, struktur
och form. Utgångspunkter för denna översyn är att åstadkomma ett effektivt
nyttjande av samhällets resurser samt att skapa en organisationsstruktur som
stämmer överens med en värdeorienterad forskning.
Det är viktigt att varje forskningsinstitution sprider kunskap om sin
forskning till grundutbildningen. Inte minst för forskarnas egen utveckling är
det viktigt att grundutbildning blir en naturlig informationstagare vid varje
forskningsinstitution. För att åstadkomma att studenten kommer närmare
forskningsprocessen och sitt ämnes forskningsfront anser vi att lektorernas
och professorernas möjlighet att bedriva egen forskning måste förbättras,
samtidigt som deras pedagogiska kunskaper behöver utvecklas.
Inom varje forskningsområde behövs de olika perspektiv som kvinnor och
män står för. Därför är det viktigt att genusperspektivet lyfts fram som en
naturlig del vid varje forskningsinstitution. Det ska inte isoleras till
verksamhet på några få lärosäten.
Fortfarande är det en sned fördelning mellan män och kvinnor i forskar-
samhället. Det behöver utredas vilka hinder som fortfarande finns för
kvinnor att verka på lika villkor. Universitet och högskolor måste anpassas
till kvinnors speciella villkor när det gäller att förena familjebildning och
yrkeskarriär.
Vi anser också att jämställdhetslagstiftningen ska införas i högskole-
förordningen.
Vidare anser vi att femårsgränsen för forskningsassistenter ska tas bort. I
dagsläget måste tjänst erhållas inom fem år efter disputation. En sådan regel
minskar möjligheten för forskare att t ex ta föräldraledigt, att söka inter-
nationellt projektarbete eller att ta annan tillfällig tjänst. Många nyblivna
föräldrar och särskilt kvinnor hindras genom denna regel från att komma
vidare i den akademiska karriären.
6 Forskningen ska komma samhället till del
Samhällsmedborgarna investerar via skatten sina medel i forskningen.
Stora neddragningar har genomförts på viktiga områden de senaste åren.
I ett sådant skede är det särskilt viktigt att medborgarna vet vart pengarna
går och hur de används.
Statliga bidrag och fondmedel garanterar tryckning av vetenskapliga
forskningsresultat för att dessa sedan ska kunna ingå i den vetenskapliga
debatten. Forskningsresultaten är ofta svårtillgängliga för icke-experter. Det
vore angeläget att utveckla möjligheter att popularisera forskningsresultaten.
För det behövs en personell och materiell satsning som en del av
verksamheten vid forskningsinstitutionerna. Resultaten av forskning är inte
enbart en produkt som ska framställas. De ska också komma till nytta. Att
t ex göra kunskap om teknik tillgänglig för människor öppnar möjligheter för
folkligt deltagande i diskussion och beslut i ett komplicerat tekniskt
samhälle. De flesta forskningsrapporter är skrivna så att de inte är tillgäng-
liga för den oinsatte. En bättre information relaterad till olika målgrupper
beroende på innehåll vore ett sätt att göra forskningsresultaten mer till-
gängliga och därmed förbättra kommunikationen mellan forskare och övriga
medborgare.
Forskarna producerar kunskap som är till nytta för dagens och morgon-
dagens samhälle. Kunskapen i sig bör kunna göras förståelig för med-
borgaren som ovan sagts. Men forskaren har också olika bilder av vad
resultaten kan betyda för samhällets framtida utveckling. Det är därför av
stor vikt att forskarna presenterar den framtida utveckling de ser i t ex
tänkbara scenarier. Det gör det lättare för politiker och andra beslutsfattare
att förstå konsekvenserna av olika beslut. Därmed kan de bli underlag för den
demokratiska processen.
7 Internationellt samarbete
Det internationella samarbetet får aldrig förringas. Det är en
nödvändighet för att komma vidare i kunskapsutvecklingen. I ett
kunskapsintensivt samhälle handlar det också för forskare om att ha
tillgång till all nödvändig information för att kunna använda den i det
kunskapsbygge som forskning innebär. Därför är det av stor vikt att
forskare får möjlighet att vistas i internationella forskningsmiljöer. Det är
statens uppgift att ge förutsättningar för detta. Den EU-baserade
forskningen är viktig att slå vakt om.
8 Forskarutbildning
Den reformerade forskarutbildningen som gäller fr o m 1 april 1998 är
till stora delar bra. Men vi ser det viktigt att utvärdering sker så att
eventuella brister snabbt kan kartläggas för åtgärder. Vidare är det viktigt
att också forskarutbildningen omfattas av högskolornas kvalitetsarbete.
Kristdemokraterna är kritiska till de delar i reformen som gör det svårt att
bedriva forskningsstudier på deltid. Det försvårar inte enbart för t ex läkare
och adjunkter som har ambition att disputera, utan också för dem som bildat
familj och vill förena föräldraskap med forskarstudier. Det är just i den ålder
då man vanligen bildar familj som forskarstudier påbörjas.
Förutsättningarna för att bedriva studier måste vara goda för att attrahera
nya grupper. Anställning som doktorand är en bra finansieringsform. Den ger
trygga villkor och bra möjlighet att fullfölja studierna och bidrar därmed till
en ökad rekrytering. Men en framgångsrik forskarutbildning handlar också
om handledarrelationer och forskningsmiljöer. Det handlar om hur man
nyttjar doktorander som lärarresurser, om den postdoktorala situationen och
jämställdhetsarbetet.
9 Finansiering
Det finns i dag inte ett tillräckligt stort antal disputerade lärare för att
säkra kvaliteten på den högre utbildningen. Det saknas s k
spetsutbildningar för olika yrkesgrupper. Den mest påtagliga bristen
finns inom vården där det finns ett uppenbart behov av
specialistutbildade läkare redan nu. Det gäller också inom tekniska yrken
där Sverige i dagsläget ingalunda kan utbilda det antal ingenjörer som
näringslivet behöver. Regeringen anslår medel till doktorandernas
försörjning, men medlen är inte anpassade till vad dessa högre
utbildningar i verkligheten kostar. Målet att lärare ska vara disputerade
och att spetsutbildningar ska finnas kan inte nås när styrningen av medel
får till följd att lärosätena i huvudsak satsar på billigare utbildningar.
Det är hög tid att utreda behovet av disputerade lärare och forskare samt
specialistutbildade läkare och tekniker och skapa en medveten strategi för att
uppnå målen. Tilldelningen av medel till dessa utbildningar bör öka.

10 Hemställan

10 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att forskningen är värdeförankrad i
västerländsk humanism och kristen etik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att uppvärdera den humanistiska forskningen,
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av konse-
kvenserna av obalansen i medelstilldelning mellan naturvetenskap och
teknik å ena sidan och samhällsvetenskap och humaniora å andra
sidan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om genusperspektivet i forskning och forskar-
utbildning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att anpassa karriärvägarna så att familjebildande
och yrkeskarriär kan förenas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att internationellt samarbete är en nödvändighet
för forskningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fler spetsutbildningar skall skapas för att möta
samhällets behov,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att femårsgränsen för forskarsassistenter av-
skaffas,
9. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av forsknings-
rådens och sektorsorganens antal, struktur och form.

Stockholm den 5 oktober 1999
Yvonne Andersson (kd)
Inger Davidson (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Lars Gustafsson (kd)
Maj-Britt Wallhorn (kd)
Rosita Runegrund (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Fanny Rizell (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Dan Kihlström (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)
Ingvar Svensson (kd)
Erling Wälivaara (kd)
Desirée Pethrus Engström (kd)
Ulla-Britt Hagström (kd)