Från och med 1999 är de tidigare högskolorna i Karlstad, Växjö och Örebro universitet. Regeringen uttalade delvis nya kriterier för universitetsstatus än som varit gällande tidigare i samband med sitt beslut den 9 juli 1998. Därutöver uttalade sig regeringen positivt till en ansökan av Mitthögskolan om att få benämnas universitet ifrån år 2000.
Ett universitet får efter eget avgörande bedriva forskarutbildning och examinera doktorer i egen regi. Vidare garanteras alla nyblivna universitet växande statliga anslag för utbildning och inte minst forskning, vilket övriga högskolor inte kan räkna med i samma utsträckning. Däri ligger den största skillnaden i att vara högskola eller universitet. Aldrig tidigare har det uttryckts så klart som i samband med regeringens ställningstagande 1998 om möjligheten för regionala högskolor att få bli universitet. Mälardalens hög- skola tänker utnyttja den möjligheten.
Inför beslutet om universitetsstatus för de ovan nämnda orterna hade Högskoleverket utvärderat verksamheten vid de ovan nämnda orterna. Denna utvärdering betonar djup och bredd som en förutsättning att benämnas universitet. Högskoleverket avstyrkte därför deras ansökningar. Regeringen betonade dock att även andra faktorer såsom en omfattande grundutbildning av hög kvalitet och en hög andel utbildning inom naturvetenskap och teknik som viktiga förutsättningar. I regeringsbeslutet framhölls också en tredje uppgift, att samverkan med det omgivande samhället är väl utvecklat.
Samtliga dessa bedömningar ger skäl att göra jämförelser med Mälardalens högskola:
Utbildningen vid Mälardalens högskola är bred och omfattande. År 1998 fans 12 000 studenter registrerade vid densamma inom teknik, naturveten- skap, humaniora, samhällsvetenskap, vårdvetenskap, lärarutbildning och musik. Det är flera än i Växjö och i nivå med Örebro. Antalet sökande till Mälardalens högskola ökar snabbare än på andra håll. Mälardalens högskola erbjöd 1998 40 olika program och 350 enstaka kurser.
Teknik och naturvetenskap prioriteras av regeringen. Mälardalens hög- skola är landets näst största ingenjörsutbildare efter Kungl. Tekniska högskolan och ligger åtminstone i storlek med de tre tidigare högskolorna.
Det ses som en kvalitetsindikation att en stor del av studenterna läser påbyggnadskurser på s.k. magisternivå. För åren 1997-1999 har Mälardalens högskola i uppdrag att examinera 150 magisterstudenter. Allt tyder på att målet kommer att uppfyllas under perioden. Därtill kan nämnas att andelen lärare med doktorsexamen vid Mälardalens högskola är 30 % samt att 23 % av den övriga lärarkåren går på forskarutbildning.
Under 1998 har Mälardalens högskola rekryterat totalt 10 professurer varav 4 inom humaniora/samhällsvetenskap och 6 professurer inom teknik- området. Nämnas kan att motsvarande siffra för Örebro i samband med regeringens beslut var 5 professurer.
Högskolans förankring i regionen är stark. Samverkan mellan kommuner, landsting och länsstyrelser liksom med näringslivet växer i omfattning. Några exempel: Från Eskilstuna kommun, Västerås stad, landstingen i Sörmland och Västmanland samt de båda länsstyrelserna får högskolan ett stöd om 3x10 miljoner kronor för forskningsuppbyggnad. Andra exempel är att en lokal sparbanksstiftelse avsatt 10 miljoner kronor för en professur i ekonomi, forskargruppen i datateknik bedriver forskning i samverkan med näringslivet till ett värde av 50-70 miljoner kronor.
Sammanfattningsvis kan konstateras att Mälardalens högskola fyller en väsentlig funktion för regionens utveckling.
Utifrån regeringens tidigare ställningstagande om de grunder som finns för att benämnas universitet så kan konstateras att Mälardalens högskola är väl kvalificerad att få universitetsstatus.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av Mälardalens högskola.
Stockholm den 5 oktober 1999
Anders Berglöv (s)
Laila Bjurling (s)
Michael Hagberg (s)
Elisebeht Markström (s)
Reynoldh Furustrand (s)