Döva har sedan 1981 rätt att få samhällsinformation och sin skolgång på
sitt första språk som är teckenspråk. Språket blev då erkänt som dövas
modersmål i Sverige. Det är idag många som vill lära sig teckenspråk för
att kunna använda det på ett funktionellt sätt med döva antingen det
gäller i arbetslivet eller i mer privata sammanhang.
Sedan början av 1990-talet är det möjligt för hörande elever att lära sig
teckenspråk som C-språk eller individuellt val på gymnasiet. I mitten av 90-
talet togs det även ett beslut i riksdagen att det ska erbjudas som B- eller C-
språk på grundskolan. Detta har blivit mycket populärt bland hörande elever
och antalet elever som utnyttjar möjligheten ökar kraftigt.
I Vänersborg har man undervisat i ämnet teckenspråk för hörande på
gymnasiet sedan 1992. Birger Sjöberggymnasiet startade 1995 som enda
skola i Sverige en lokal gren med teckenspråk till samhällsprogrammet.
Eleverna kommer från hela Sverige eftersom det är ett riksintag. Sammanlagt
läser de 825 timmar teckenspråk under sin gymnasietid, samtidigt som de
läser in sin behörighet för högskola. (Den som på gymnasienivå lär sig
teckenspråk som C-språk läser 190 timmar.) Det går sammanlagt 96 elever
på programmet uppdelade på tre årskurser. Elever som avslutat sina studier
har visat mycket goda resultat i teckenspråk. De flesta arbetar eller studerar
idag inom yrkesområden där det är brist på teckenspråkskunnigt folk. Hösten
år 2000 startar Birger Sjöberggymnasiet även Omvårdnadsprogrammet med
teckenspråk som lokal gren med riksintag.
I Vänersborg finns idag undervisning i teckenspråk förutom i grundskolan,
gymnasiet och komvux, även vid uppdragsutbildningar åt arbetsförmed-
lingen, personalutbildning för Vänerskolans (västra regionens dövskola)
personal osv. Sammanlagt undervisar en personalstyrka på elva tecken-
språkslärare ca 550 elever i veckan i teckenspråk. Av dessa lärare är sju döva
och fyra hörande. Det får anses unikt att en så stor grupp teckenspråkslärare
arbetar tillsammans ute i den kommunala skolan.
Ett stort problem i Sverige idag är bristen på en adekvat teckenspråks-
lärarutbildning. Det finns ett stort behov av en lärarutbildning där behörighet
ges för att undervisa i ämnet på grundskola och gymnasieskola. Det finns ett
skriande behov av att få igång fortbildningar för de teckenspråkslärare som
idag finns ute i skolorna. Enligt en grov beräkning arbetar ca 250 outbildade
teckenspråkslärare i landet. Detta är otillfredsställande och ett problem som
omedelbart bör åtgärdas så att kvaliteten kan höjas i denna yrkesgrupp.
För närvarande pågår en praktisk pedagogisk utbildning för teckenspråks-
lärare i Örebro. Det skulle kosta Birger Sjöberggymnasiet 660 000 kronor att
skicka elva teckenspråkslärare dit, vilket är alltför ansträngande för skolans
ekonomi. Mot bakgrund av att staten beslutat att teckenspråk skall kunna
läsas som vilket annat språk som helst i grundskola och gymnasium är det
otillfredsställande att en kommun skall stå för kostnaderna för utbildningen
av de teckenspråkslärare som skall undervisa i språket. Det måste ligga på
nationell nivå.
Staten anslog för 1998 drygt 32 miljoner kronor som skall gå till tecken-
språkslärar- och teckenspråkstolkutbildningar i Sverige. Dessa medel, som
även används till fortbildning av teckenspråkslärare, är öronmärkta för de
lärare som arbetar inom folkbildningen och ej för dem som finns i den
kommunala verksamheten. Av de 32 miljonerna blev för övrigt 6 miljoner
kronor över, vilket i sig är uppseendeväckande mot bakgrund av hur stort
behovet är att få fram teckenspråkslärare och teckenspråkstolkar, till fromma
för ökad jämställdhet mellan döva och hörande.
Med fler utbildade lärare kommer teckenspråket att spridas i samhället,
vilket kommer att innebära mer jämlikhet för döva i Sverige. Det talas ofta
om tillgänglighet för funktionshindrade. Dövas möjligheter härvidlag är dock
ej så stora eftersom det inte finns tillräckligt med tolkar. Det saknas ca 1000
teckenspråkstolkar idag. Döva elever kan ej få undervisning i skolan på sitt
första språk när det ej finns tillräckligt med lärare som behärskar tecken-
språk.
Teckenspråket är som nämnts tidigare erkänt som de dövas modersmål och
det är även erkänt som ett språk bland andra som kan läsas i grundskola och
gymnasium. Det innebär att staten bör ha hela ansvaret för utbildningen av
de lärare som skall undervisa i detta språk. Därför bör anslaget till tecken-
språkslärar- och teckenspråkstolkutbildningen förändras såtillvida att det
skall gälla all teckenspråksutbildning och inte som det är idag att villkoret är
att den sker i folkbildningens regi.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det stora behovet av dels fler utbildade tecken-
språkslärare, dels fortbildning för samma lärarkategori,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det statliga anslaget till teckenspråkslärar-
och teckenspråkstolkutbildningar bör förändras på så sätt att det skall
gälla all teckenspråksutbildning och inte enbart den som sker i
folkbildningens regi.