Linköpings universitet växer mest i Sverige, var det glädjefyllda budskap
som dess rektor Bertil Andersson uttalade när budgetpropositionen till-
kännagavs.
Linköpings universitet får 729 miljoner i grundutbildningsanslag år 2000.
Sammanlagt blir det 2 260 nya platser de kommande tre åren. De flesta
skapas vid den tekniska och naturvetenskapliga utbildningen i Norrköping
medan läkarutbildningen i Linköping får 20 nya platser per termin.
Statsmakterna ger 360 miljoner i anslag till forskarutbildningen vid
Linköpings universitet år 2000. Av de pengarna går ca 70 miljoner till sam-
hällsvetenskaplig forskning, 76 miljoner till medicinsk och 118 miljoner till
teknisk forskning. Ungefär 64 miljoner går till lokalkostnader. För att bygga
en teknisk forskningsöverbyggnad vid Campus Norrköping anslås 8 mil-
joner.
Linköpings universitet har minst fakultetsanslag i landet och till dem har
ingen ökning skett.
Det är bra att Linköping får 2 260 nya platser på grundutbildningen de
närmaste tre åren: ett stort utbildningsuppdrag med huvudinriktning mot
naturvetenskap och medicin. Frågan är om det finns studenter som vill ha
dessa platser. På olika ställen i landet står tomma platser inom natur-
vetenskap och matematik. Det är inte rimligt att platserna ska styras mot en
viss inriktning oavsett vilken sökbild som finns.
Tekniksidan får medel för forskning men till den filosofiska fakulteten ges
inga nya pengar. Detsamma gäller i princip också grundutbildningen. Detta
drabbar den tvärvetenskapliga forskningen som är uppbyggd vid Linköpings
universitet och vars like saknas i övriga landet. Humaniora har stor betydelse
för Sveriges kulturella, andliga och historiska utveckling och självförståelse
men lockar sällan till samverkan med näringslivet. Ämnen vars främsta
samhällsuppgift består i att skapa sammanhang, självreflektion och kritisk
distans samt vara kulturbärare upplevs kanske inte som omedelbart nyttiga
men är omistliga för vårt lands välbefinnande i djupare mening. Den natur-
vetenskapliga och tekniska forskningen är viktig för ett lands välfärd men det
är också den humanistiska. Vi menar att satsningen på naturvetenskap och
teknik är alltför ensidig och på bekostnad av humaniora, samhällsvetenskap
och beteendevetenskap. Vi vill ha en balans mellan dem.
Förvånansvärt är det tillvägagångssätt som regeringen använder vid
medelstilldelning till lärosäten. Det kan ifrågasättas varför inte sökbilden
till
lärosätet i högre grad får styra var satsningar ska göras och hur platser ska
fördelas mellan olika discipliner. I stället utökas platser på utbildningar där
det är svårt att fylla dem som redan finns medan andra utbildningsplatser
som har kö får stagnera. Den ryckighet som lärosätet utsätts för och inte kan
påverka är olycklig. Den ger dåliga planeringsförutsättningar i form av
infrastruktur och liknande. Den negligerar studenternas val och intresse och
framtvingar en ensidighet i kunnande inför framtiden.
Naturvetenskap och teknik är viktiga medel för att nå ett välfärdssamhälle
men det finns andra värden som rör människors villkor och liv som är
viktigare. Det är därför beklämmande att staten ska styra vilken kunskap som
ska vara tillgänglig för den enskilde. Detsamma gäller forskningen. Det
förefaller naturligt att många väljer bort studier när de inte erbjuds att
studera
efter eget intresse och val. Vi anser att den enskildes val utifrån sin
utveckling och begåvning ska vara styrande för den utbildning som erbjuds.
Vi anser vidare att en dialog mellan ledningen för lärosätet och regeringen
vore att föredra framför överraskningar med snabba kast. Vid Linköpings
universitet är det i dagsläget kö till utbildningar inom filosofisk fakultet
samtidigt som rektor nu inte vet hur han ska lyckas rekrytera studerande till
de utbildningar som det anslagits medel för. Utbildningar ska tillfredsställa
de sökandes intresse samtidigt som de ska svara upp mot samhällets behov.
Vanligtvis sammanfaller dessa hyggligt. I dagsläget finns det ett glapp
mellan studerandes intresse som visat sig i universitetets sökbild och
regeringens vilja att styra samhällsutvecklingen. Därmed tycks akademin i
sin roll som stöttepelare för den fria kunskapen ha hamnat i skymundan.
Denna utveckling menar vi måste förändras.
Som exempel på ett samhälleligt behov i Östergötland, vilket delas av
andra delar i landet, är specialistutbildade läkare. Till sådana spetsutbild-
ningar ges inte medel i relation till kostnader. Redan nu finns ett stort behov
av läkare med specialistområde och detta behov växer för varje år. Likväl
satsar inte regeringen extra för att kunna möta samhällets behov så snart som
möjligt. Vi menar att så borde ske.
Regeringens politik vad gäller universitet och högskola är ryckig och
Linköpings universitet har drabbats på ett orimligt sätt.
För det första har universitetet aldrig byggts ut som planerna föreskrev.
För det andra har Stiftelsen för Strategisk Forskning (SSF) till stor del
finansierat Linköpings Forskningsskolor. Hela 25 % av stiftelsens medel har
gått till Linköpings universitet. Utifrån dessa förutsättningar har
universitetet
byggt upp sin nivå på forskning och utveckling. Stiftelsen minskar nu sin
utdelning med 40 % de närmaste åren. När departementsfinansieringen tar
vid efter SSF:s finansiering går universitetet från högsta steget till den
lägsta.
Linköpings universitet har relativt sett det lägsta fakultetsanslaget. Universi-
tetet kan inte självt ta konsekvenserna av en komplex finansieringssituation
för verksamheten och bör kompenseras för den uppkomna situationen genom
omfördelningar inom berörda anslag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att sökbilden skall vara utgångsläget för hur de
nya medlen skall fördelas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att uppvärdera humaniora vid Linköpings univer-
sitet genom att öka tilldelningen av utbildningsplatser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kompensera Linköpings universitet för det
glapp som åstadkoms när olika finansiärer skiftar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Linköpings universitet bör byggas ut enligt de
utlovade planerna vid bildandet av detsamma.