Under senare år har homo-, bi- och transexuellas situation förändrats
över hela västvärlden. Dessa grupper har blivit mer synliga i den
allmänna debatten och i en rad länder har diskriminerande lagstiftning
ändrats och lagstiftningen har blivit mer jämställd. Trots detta är vägen
till fullkomlig jämställdhet fortfarande lång. Tendenser till polarisering i
dessa frågor har också blivit allt tydligare. Det är framför allt
fundamentalistiskt religiösa rörelser och extremhögern som höjer sina
röster i protest. I kölvattnet förekommer en del pseudoforskning som
grundar sig på känslomässiga argument och inte av vetenskapligt
beprövad erfarenhet.
Inom internationell forskning och vetenskap har homosexuellas situation
uppmärksammats alltmer. I länder som USA, Storbritannien och Holland är
det vanligt med forskning och undervisning i det tvärvetenskapliga ämnet
"lesbian and gay studies". I Sverige har det gått betydligt långsammare; det
var först nyligen som t ex Umeå universitet fick en mindre kurs om homo-
sexuell historia. Annars är utbudet mycket dåligt. Vad gäller transexuellas
situation lyser sådan utbildning fortfarande fullkomligt med sin frånvaro.
Redan 1984 föreslog den parlamentariska utredningen om homosexuellas
situation i samhället (SOU 1984:63) att Forskningsrådsnämnden (FRN)
skulle få i uppdrag att verka för fler forskningsprojekt om homosexuellas
situation. FRN och övriga forskningsråd motsatte sig dock förslaget. Argu-
mentet var att forskning om homosexuellas situation skulle ligga inom ramen
för annan forskning. Därvid har det i stort sett förblivit och inga större
forskningsinsatser har blivit av. Samma sak gäller transsexuella.
Folkhälsoinstitutets rapport "Vad hände sen?" (1997:28) visar att det
fortfarande är svårt att få anslag till forskning kring homosexuellas situation,
att området prioriteras lågt av alla utom studenterna och att den forskning
som trots allt förekommer på området är sporadisk på de flesta håll. Inte
heller gav regeringen i den forskningspolitiska propositionen (1996/97:5)
några direktiv om att främja forskning kring homo-, bi- och transexuellas
situation.
I våra nordiska grannländer har utvecklingen på det här området uppen-
barligen större prioritet. Nyligen presenterade Norsk institutt for forskning
om oppvekst, velferd og aldring (NOVA) forskningsrapporten "Levekår og
livskvalititet blant lesbiske kvinner og homofile menn" (NOVA rapport 1/99)
utförd på uppdrag av Barne- og familiedepartementet. Bland många under-
sökningar publicerade man bland annat en om unga homosexuellas själv-
mordstankar. Undersökningen visade det skrämmande resultatet att hela
7,4 % av homosexuella i åldern 16-24 år bar på självmordstankar, medan
motsvarande siffra för den genomsnittlige norrmannen i samma ålders-
kategori var endast 0,7 %. Detta är ett exempel på att forskning runt dessa
gruppers livssituation är av stor betydelse, inte minst för att underlätta
arbetet
med homosexuellas hälsa.
Andra områden där ytterligare forskningsinsatser behövs är homosexuellas
och transsexuellas historia i Sverige, orsakerna till homofobi och hur homo-
fobi uppstår och kan motverkas. Därutöver kan rotlösheten som många,
såväl, homosexuella som transexuella känner motverkas och deras identitet
stärkas.
Mot bakgrund av ovanstående bör regeringen ta initiativ för att öka
omfattningen på den forskning och undervisning om homo-, bi- och trans-
sexuellas situation som bedrivs på landets högskolor och universitet.
Utvecklingen och situationen för homosexuella har också förändrats avse-
värt sedan den parlamentariska utredningen om homosexuellas situation i
samhället (SOU 1984:63) lades fram. En "postaids" generation av homo-
sexuella har växt upp, lagstiftningen har blivit något mera jämställd och även
heterosexuellas syn på homosexuella har avdramatiserats; därför kan det vara
av stort samhällsintresse att regeringen tar initiativ till en ny utredning om
homo-, bi och transsexuella livsvillkor, för att förnya kunskaperna efter
1984.
Samtidigt är det också viktigt att samhället tar avstånd från forskning som
grundar sig på en snedvriden människosyn. Människans lika värde är i alla
sammanhang lika viktigt att slå fast. Samtidigt som homo-, bi- och
transsexuella fått det bättre har också extremgrupper börjat höja sina röster i
dessa frågor. I USA förekommer i ökande omfattning att fundamentalistiska
religiösa grupper erbjuder bögar och lesbiska som har svårt att acceptera sin
läggning s k avprogrammeringskurser eller samtalsterapi för att intala sig att
de är heterosexuella. Även på Internet har dessa grupper blivit alltmera
aktiva. Dessa grupper har också knutit legitimerade psykologer och
psykiatrer till sig. Bland homosexuella i Sverige förekommer nu obekräftade
uppgifter om att det även i Sverige förekommer att legitimerad sjukvårds-
personal har gett sken av att kunna "bota" homosexualitet.
Efter andra världskriget efterlystes den danske läkaren Carl Peter Vaenet.
Anledningen var bland annat hans försök att bota homosexuella i koncentra-
tionslägren Buchenwald och Neuengamme. Han utförde också olika typer av
försök på homosexuella. Som experiment ingick bland annat kastrering och
hormonbehandling. Efter andra världskriget lyckades Vaenet fly till
Argentina där han senare avled 1965. Det är viktigt att understryka vilket
vetenskapligt sällskap grupper som förespråkar "bot" av homosexuella har.
Mot bakgrund av ovanstående bör regeringen se över om yrkeslegitimationer
kan dras in för personer som mot all beprövad vetenskap försöker "bota"
homosexuella.
Även forskning kring skälen till homosexualitet förekommer, ibland
bedrivs den t.o.m. med hjälp av försöksdjur. Av etiska och männskorättsliga
skäl finns all anledning att fördöma sådan forskning. Frågan är inte varför en
del människor är homosexuella, utan varför de inte får vara det? Idag är det
naturligt att fördöma rasbiologisk forskning, framför allt med andra världs-
kriget i minnet, på samma sätt borde det vara med den typ av "vetenskap"
som beskrivs i de närmast ovanstående styckena. Med anledning av detta bör
regeringen ta initiativ till stopp för forskningsstöd i denna fråga.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning och undervisning på akademisk nivå om homo-,
bi- och transsexuellas situation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillsätta en utredning om homo-, bi- och transsexuellas
livsvillkor,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kraven på vetenskapligt beprövad erfarenhet hos legitimerad
personal och att Socialstyrelsen ges i uppgift av regeringen att se över
om legitimationen hos sådana som överträder detta kan dras in,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till forskning kring homosexualitetens uppkomst och ett
fördömande av sådan forskning.