med anledning av prop. 1999/2000:129 Maxtaxa och allmän förskola m.m.
I ett levande och vitalt samhälle måste alla, såväl kvinnor som män, få
möjlighet att komma till sin rätt, både som yrkesverksamma och som
familjemedlemmar. Barnens behov av omsorg och trygghet måste
tillgodoses. Det ställer krav på en familjepolitik som anpassar sig till de
enskilda människornas önskemål och till familjernas olika behov. Inom
barnomsorgen måste därför finnas utrymme för många olika alternativ.
I den här motionen lägger Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna fram förslag som tar sin utgångs-
punkt i barnens och familjens behov. Vi vill ge självbestämmande till
föräldrarna. Föräldrarna har bäst möjlighet att avgöra hur tid och resurser ska
fördelas.
Vårt förslag omfattar alla barn. Det ger större valfrihet och är rättvisare än
regeringens maxtaxeförslag. Familjen ska fritt kunna välja mellan att anlita
barnomsorg i kommunal regi och annan barnomsorg. Det familjepolitiska
stödet ska ge större ekonomiska möjligheter för föräldrarna att under en tid
minska sin arbetstid.
Regeringens maxtaxa styr och ställer
Våra partier har sedan länge hävdat att maxtaxan är orättvis och främst
ett sätt att tvinga föräldrar att välja en viss form av barnomsorg.
Maxtaxan är ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen som äventyrar
såväl andra kommunala verksamheter som kvaliteten i barnomsorgen. I
dessa avseenden bjuder inte propositionen på några nyheter.
Fortfarande återstår många frågetecken: Hur skall kommunerna ha råd med
maxtaxan? Vilka andra verksamheter måste skäras ned för att klara
finansieringen? Vad händer med kvaliteten i barnomsorgen? Vilka kommu-
ner drabbas hårdast ekonomiskt? Vad händer med avgifterna för dem som
redan idag ligger under maxtaxans tak? Vad händer med de kooperativa
förskolorna? Dessa frågor borde ha besvarats i propositionen.
Regeringen fortsätter mörka om maxtaxan och dess konsekvenser för barn,
föräldrar och kommuner. Maxtaxeförslaget kommer att undergräva de eko-
nomiska förutsättningarna för andra verksamheter som t.ex. skolan och äldre-
omsorgen. Kvaliteten i barnomsorgen kommer sannolikt också att drabbas.
Maxtaxan begränsar valfrihet och flexibilitet för familjerna
Det borde vara självklart att stödet till barnomsorgen så långt möjligt
lämnas till och styrs av familjen. Men i propositionen finns inget svar för
alla de föräldrar som vill ha ökat inflytande och större flexibilitet i
barnomsorgen. Där finns inget utrymme för de föräldrar som inte jobbar
vanliga tider eller som försöker pussla ihop arbete och familjeliv så att de
kan få mer tid för barnen.
För oss är det självklart att människor själva skall kunna bestämma hur de
vill använda sin tid. Vi vill ge en reell möjlighet att välja mellan arbetstid
och
fritid samt mellan förvärvsarbete och hemarbete. Det kräver en stor mångfald
och flexibilitet inom barnomsorgen. Maxtaxan riskerar om den genomförs att
låsa fast föräldrar och barn i en enda barnomsorgsform och göra dem ännu
mera beroende av kommunen.
Det finns särskilt anledning att resa en rad frågetecken kring möjligheterna
att bedriva t.ex. kooperativ barnomsorg efter införande av maxtaxa. Många
föräldrar hjälper själva till att driva kooperativen och kompenseras ofta för
detta genom en lägre avgift. Den kompensationen försvinner med maxtaxan.
En uppenbar risk finns också att de statsbidrag som kommunerna erhåller för
införande av maxtaxa inte fördelas vidare till de privata utförarna, för att
täcka det avgiftsbortfall som uppstår där.
Maxtaxan förstärker befintliga orättvisor
Förslaget om maxtaxa förstärker ytterligare dagens orättvisor mellan dem
som kan och vill utnyttja den kommunalt finansierade barnomsorgen och
dem som vill eller måste ordna annan barnomsorg. Maxtaxan gör det
heller inte lättare för dem som idag står utanför barnomsorgen att få en
plats som passar dem. En fjärdedel av förskolebarnen omfattas inte alls
av regeringens maxtaxeförslag.
Förslaget slår hårt mot t.ex. familjer i glesbygd, där kommunal barnomsorg
ofta är ett opraktiskt eller mindre realistiskt alternativ. Budskapet är
tydligt:
Den som inte väljer det socialdemokraterna vill att de skall välja - kom-
munal barnomsorg - får inte ett öre genom maxtaxereformen. Våra partier
vill i stället att makten ska ligga i familjernas händer och att alla barn ska
omfattas av stödet.
Maxtaxan ger vidare bara en marginell förbättring för familjer med låga
inkomster, eftersom dessa redan idag i de flesta kommuner har jämförelsevis
låga barnomsorgsavgifter. De beräkningar av förändring i disponibel inkomst
som presenteras i propositionen bekräftar i huvudsak att familjer med höga
inkomster i kronor och ören tjänar mera på reformen.
I den nu framlagda propositionen finns heller inga garantier mot att
familjer med verkligt låga inkomster i själva verket kan komma att drabbas
av höjda avgifter i vissa kommuner. Detta eftersom de avgiftstak som införs
kan tvinga fram en höjning av de avgifter som redan ligger under taket,
framförallt i de många kommuner som inte erhåller full kompensation för de
kostnader som införandet av maxtaxa medför.
Maxtaxan äventyrar kvaliteten och tränger ut andra kommunala
verksamheter
Regeringen bedömer i propositionen att maxtaxereformen ryms inom
ramen för avsatta medel, men erkänner att denna beräkning inte tar
hänsyn till en eventuell ökning av antalet inskrivna barn som följd av
maxtaxereformen. I propositionen ges inget svar på hur kommunerna
skall klara finansieringen, när maxtaxereformen visar sig dyrare än vad
regeringen beräknat.
Följden blir antingen höjda skatter, överföringar från andra kommunala
verksamheter vilka redan lever med knappa marginaler eller större barn-
grupper och färre anställda i förskolan.
Regeringen tillskjuter en halv miljard kronor för att kvaliteten i barn-
omsorgen inte ska försämras. Stödet ska endast utgå till de kommuner som
inför maxtaxan, uppenbarligen för att inte kvaliteten ska försämras när
efterfrågan på kommunal barnomsorg stiger. Hade regeringen haft för avsikt
att stärka kvaliteten i all förskoleverksamhet, oberoende av om man inför
maxtaxa eller ej, hade regeringen också låtit kvalitetsförstärkningen nå alla
barn i alla kommuner och i all barnomsorg. Det gör man inte utan i stället
ska pengarna, helt uppenbart, i någon mån motverka en förväntad kvalitets-
försämring.
Anmärkningsvärt är också att maxtaxeförslaget försvårar för kommunerna
att arbeta med tidsrelaterade taxor, vilket nästan alla kommuner gör idag.
Längre och mera svårförutsägbara vistelsetider innebär ökade kostnader för
kommunerna om kvaliteten i verksamheten skall kunna upprätthållas.
Ett allvarligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen
Regeringen hävdar att förslaget om maxtaxa bara innebär ett erbjudande
till kommunerna att med hjälp av statsbidrag införa maxtaxa.
Frivilligheten är dock i praktiken en chimär. Att tacka nej till ett bidrag
är lika svårt för en kommun som för en privatperson. Kommunpolitiker
kommer i allmänhet att känna sig tvungna att införa maxtaxa alldeles
oavsett vad de tycker om förslaget eller vilka konsekvenser det får lokalt
i form av neddragningar i andra verksamheter, sämre kvalitet i
barnomsorgen eller höjda skatter.
Förslaget att införa maxtaxa i förskolan kommer - som redan framgått
ovan - med nödvändighet att innebära stora påfrestningar på ekonomin i
nästan alla kommuner. Det finns dock betydande skillnader i hur hårt olika
kommuner kommer att drabbas. Motivet till detta förefaller vara att det enligt
propositionen är viktigt att kompensationen är fördelningspolitiskt rättvis på
kommunnivå, d.v.s. att kommuner med hög skattesats (läs: ofta socialdemo-
kratiskt styrda kommuner) inte drabbas särskilt.
Det bör särskilt noteras att de kommuner som får högst kostnader för att
införa maxtaxan ofta är borgerligt styrda. Det handlar t.ex. om barnrika
förortskommuner i storstadsområdena. Av allt att döma är det inte en slump
att reformförslaget ser ut som det gör. Regeringen fortsätter här i en numera
etablerad tradition att sätta käppar i hjulet för kommuner och landsting där
medborgarna vill ha en annan politik än den regeringen förespråkar.
Låt föräldrarna bestämma istället!
Vårt förslag omfattar alla barn, ger valfrihet och flexibilitet
samt är rättvisare
Dagens familjepolitik är utformad för ett homogent industrisamhälle där
människor i stor utsträckning levde likartade liv. Många hade samma
arbetstider, samma arbetsgivare och samma bostadsort, inte sällan under
hela livet. I dag har unga människor en annan syn på arbete och
familjeliv. Vanligen vill bägge föräldrarna kunna förena familjeliv och
yrkesliv på ett bra sätt, utan att för den skull lämna över ansvar och
viktiga beslut till någon annan eller till kommunen.
Utmaningen i familjepolitiken är därför att ge alla föräldrar bättre möjlig-
heter att förena familje- och yrkesliv på ett bra sätt. Det kräver att
föräldrar-
nas valfrihet ökar och att utrymme skapas för en mångfald barnomsorgs-
former. Genom våra förslag lägger vi en grund för att familjerna skall få lika
möjligheter, men lösningarna behöver inte vara likadana. Det är av
avgörande betydelse för både kvinnor och män.
Föräldrarna måste nu på allvar ges möjlighet att styra över sin tid och över
valet av barnomsorg. Staten skall inte agera med pekpinnar utan ge stöd som
underlättar föräldraskapet genom att ge makten till föräldrarna. Det är
föräldrarna som har bäst möjlighet att avgöra hur tid och resurser skall
fördelas.
Vårt alternativ till maxtaxan tar sin utgångspunkt i barnens och för-
äldrarnas behov. Det omfattar alla barn, inte bara några. Det ger mera makt
åt föräldrarna, inte åt politikerna. Det stärker småbarnsföräldrars - mäns
såväl som kvinnors - ställning på arbetsmarknaden genom att ge större
möjligheter till flexibilitet i barntillsynen.
Vårt förslag stärker alternativen i barnomsorgsverksamheten. Många
föräldrar söker andra lösningar än de som kommunen kan erbjuda och som
fyller familjens behov och önskemål. Det gäller t.ex. kooperativen med hög
grad av föräldramedverkan eller barnomsorg med alternativ pedagogik.
Många familjer har även önskemål om andra praktiska lösningar t.ex. på
grund av oregelbundna arbetstider eller studier på kvällstid. Vårt förslag,
med avdragsrätt för styrka barnomsorgskostnader och barnomsorgskonto, ger
dessa föräldrar möjlighet att t.ex. söka samverkan med andra föräldrar i
samma situation eller att på egen hand anlita hjälp med omsorgen.
Vi vill göra en familjepolitisk reform som tilltror föräldrarna själva valet
mellan heltid, deltid eller ingen tid alls på arbetsmarknaden under olika
perioder av livet. Vi vill myndigförklara föräldrarna. Mot den bakgrunden
har vi fyra målsättningar för vår politik:
1 Valfrihet
Politiken ska ge stöd för en trygg och bra uppväxt för alla barn. Det
förutsätter att föräldrarna har möjlighet att ta ansvar för barnens uppväxt
både när det gäller barnomsorg och skola.
2 Mångfald
Verklig valfrihet förutsätter mångfald. Det är viktigt att det finns olika
former av barnomsorg. Den moderna barnomsorgen skall ge utrymme för
ny pedagogisk utveckling och olika former av tjänster anpassade efter
den enskilda familjens behov.
3 Omfatta alla barn
Det offentliga stödet till barnomsorgen ska nå alla barn. Åtgärderna ska
tillsammans flytta makten över barnomsorgen från kommunpolitiken till
föräldrarna. Familjen ska fritt kunna välja mellan att anlita barnomsorg i
kommunal regi och annan barnomsorg.
Både kvinnor och män ska ha möjlighet att förena yrkesliv med
familjeliv. Förutsättningarna är olika och familjer har olika önskemål om
lösningar för barnens omsorg. Föräldrarna måste själva få större
möjlighet att påverka avvägningen mellan yrkesliv och familjeliv. I en tid
när det är svårt att kombinera ansvar för barn med ett aktivt yrkesliv
behövs inte mer av de gamla lösningarna utan nya möjligheter för
familjen att själva välja barnomsorgslösningar.
Våra tre förslag för barnomsorgen
Ökad valfrihet och kvalitet i barnomsorgen uppnås bäst om det
ekonomiska stödet går direkt till föräldrarna i stället för till kommunen,
samtidigt som valfriheten ökar. Vår politik för barnomsorgen innehåller
därför tre förslag:
1 Barnomsorgskonto
Omfattar alla barn och ger föräldrarna möjlighet att välja barnomsorg,
minska sin arbetstid eller stanna hemma under en del av barnens
uppväxt.
2 Avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader
Föräldrarna skall ha rätt att fritt välja barnomsorg. Styrkta barnomsorgs-
kostnader skall vara avdragsgilla i den kommunala beskattningen.
3 Etableringsfrihet för ny barnomsorg
Garanterar mångfald och ger valfriheten ett reellt innehåll.
Barnomsorgskonto för alla barn
Ett barnomsorgskonto införs för barn i förskoleåldern. Med det budget-
utrymme som nu står till förfogande utgår 40.000 kronor per barn.
Pengarna får användas av barnens föräldrar i enlighet med deras önskemål.
Maximalt 20.000 kronor får tas ut per år, men i övrigt finns inga begräns-
ningar i uttagsmöjligheterna. Pengarna kan användas under barnets hela
förskoleålder.
Barnomsorgskontot kan alltså användas mycket flexibelt genom att för-
äldrarna själva avgör takten i uttag, och genom att summan på kontot inte
påverkas genom valet av arbetstid eller barnomsorg.
Pengarna från barnomsorgskontot är inte skattepliktiga och föreslås inte
påverka några andra transfereringar eller bidrag. Beloppet bör räknas med
vid en bedömning av om socialbidrag ska utbetalas.
Avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader
En bra barnomsorg på föräldrarnas villkor är en grundförutsättning för att
förvärvsarbete skall bli möjligt för småbarnsföräldrar. En rätt till avdrag
för alla typer av barnomsorg - såväl offentlig som privat - ökar
familjernas valfrihet och ger utrymme för flexibla lösningar.
En rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader införs därför. Rätten
gäller för samtliga barnomsorgskostnader oavsett tillsynsform. Avdraget får
göras med maximalt 50.000 kronor per barn och år. Avdraget görs i den
kommunala taxeringen och minskar alltså kommunalskatten. Kommunerna
kompenseras för skattebortfallet.
I en kommun med genomsnittlig skattesats minskar den skatt som familjen
betalar med en knapp tredjedel av de kostnader som dras av. Avdragsrätten
kan utnyttjas under hela förskoleperioden.
Avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader bidrar till att omvandla
svart barnomsorg till vit. Tillsammans med barnomsorgskontot ökar avdrags-
rätten möjligheterna att använda andra typer av barnomsorgsformer än den
kommunala. Avdragsrätten minskar dessutom tröskeleffekterna vid övergång
till förvärvsarbete genom att den effektiva kostnaden för barnomsorg sänks.
Ökad mångfald - fler alternativ genom etableringsfrihet
Med en mångfald av barnomsorgsformer kan olika verksamheter
stimulera varandra och bidra till en utveckling av hela barnomsorgen.
Därför måste olika barnomsorgsformer ha möjlighet att verka på lika
villkor. Mångfald och valfrihet är dessutom den bästa garantin för hög
och jämn kvalitet.
Den socialdemokratiska regeringen avskaffade efter makttillträdet 1994
den etableringsfrihet som beslutats under den borgerliga regeringen och som
var en av förutsättningarna för ökad mångfald.
Vi vill återskapa den etableringsfrihet som socialdemokraterna avskaffade
och alltså ge ersättningar till privat och kooperativ barnomsorg på samma
villkor som till den kommunala förskolan. Självfallet skall alternativen
liksom den kommunala barnomsorgen uppfylla gällande kvalitetskriterier.
Ett återinförande av etableringsfriheten förutsätter lagändringar i linje med
de som tidigare beslutats av riksdagen. Det får ankomma på utskottet att
utforma nödvändig lagtext.
Vårt förslag i praktiken
Med vårt förslag sänks barnomsorgsavgifterna med i genomsnitt ungefär
en tredjedel för alla. Barnomsorgskontot tillsammans med avdragsrätten
gör det dessutom möjligt att t.ex. korta arbetstiden, vara hemma med
barnen under längre tid än vad föräldraförsäkringen medger eller
använda sig av kompletterande barnomsorg. Det ger den flexibilitet som
många barnfamiljer idag saknar.
En återinförd etableringsfrihet garanterar möjligheten att välja barnomsorg
oavsett i vilken kommun man bor. Privat, kooperativ och kommunal
barnomsorg får lika villkor.
Även den familj som väljer annan barnomsorg än den kommunalt finansie-
rade får en mycket långtgående valfrihet. Kombinationen av barnom-
sorgskonto och avdragsrätt gör till exempel att man för en egen kostnad av
omkring 15.000 kronor per barn kan betala barnomsorg för 50.000 kronor
per barn.
Det är alltså ett mycket kraftfullt stöd vi föreslår. Våra förslag ger goda
möjligheter åt alla att ordna en bra barnomsorg både hos kommunen och hos
fristående daghem och skolor. Föräldrarnas valfrihet ökar i stället för att
minska och hela barnomsorgsstödet blir mera flexibelt och rättvist.
Avvägningarna mellan skatt och avgiftsnivå i den kommunala barnomsorgen
görs på lokal nivå ute i kommunerna.
Våra förslag ger också möjlighet för föräldrar att själva ägna mera tid åt
barnen. Med vårt förslag blir det betydligt lättare även för en ensamstående
förälder att t.ex. gå ned i arbetstid. Den ökade möjligheten att välja är lika
betydelsefull för alla.
Reformen skall gälla från den 1 januari 2002. Som ett första steg införs då
barnomsorgskontot med 40.000 kronor för ettåringar och 20.000 kronor för
tvååringar.
Kostnaderna för vårt förslag är av samma storlek som kostnaden för
regeringens förslag, d.v.s. knappt 5 miljarder kronor. Barnomsorgskontot
motsvarar cirka 3,5 miljarder kronor och avdragsrätten för styrkta barntill-
synskostnader med ett tak på 50.000 kronor motsvarar cirka 1,5 miljarder
kronor.
Med våra förslag kommer föräldrarnas önskemål att spela huvudrollen.
Exakt vilka nya alternativ, tjänster och verksamheter som kommer att växa
fram går inte att säga i förväg, med tanke på den dynamik förslagen leder till.
Men att de kommer är givet, liksom att de underlättar för föräldrar att räcka
till för barnen och få livet att gå ihop.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår propositionen i den delen som avser max-
taxan i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om statsbidrag till
kommuner som tillämpar maxtaxa samt om statsbidrag för kvalitets-
säkrande åtgärder till kommuner som tillämpar maxtaxa i enlighet
med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar införa ett barnomsorgskonto som omfattar
alla barn i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för styrkta barn-
omsorgskostnader i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar återinföra etableringsfrihet i barn-
omsorgen i enlighet med vad som anförts i motionen.