Uppsala som nationellt kunskaps- och forskningscentrum
Svearikets gamla huvudstad, Uppsala, är sedan århundraden kunskapens
huvudstad i Sverige. Uppsala universitet, som grundades redan 1477, har
av hävd betraktats som riksuniversitetet. I och med att Sveriges lant-
bruksuniversitet bildades 1977 utifrån bl.a. den tidigare lantbrukshög-
skolan Ultuna har staden numer två välrenommerade universitet. En rad
forskningsinstitut och företag med forskningsinriktning har också
Uppsala som huvudort.
Uppsala län har unika förutsättningar för en tillväxt som kommer hela
landet till del. De två framstående universiteten har flera forskningsområden
i absolut världsklass. Genom nära samarbete med dem finns förutsättningar
att utveckla nya framgångsrika företag, såväl stora som små. Framväxten av
nya företag som har sin grund i kunskaps- och IT-samhället är mycket riktig
tydlig i Uppsala. Uppsala har samhällsinstitutioner och organisationer av
olika slag och en mycket välutbildad arbetskraft. Storflygplatsen Arlanda
ligger t.o.m. närmare Uppsala än Stockholm. Allt detta ger Uppsala län en
stark utvecklingspotential även i den globala konkurrenssituation vi befinner
oss i. Men det är viktigt att dessa möjligheter fullt ut kan tas tillvara och
det
är ett nationellt intresse att så kan ske.
Därför måste också sägas att det även finns ett orosmoln och tecken som
kan innebära att Uppsalas ställning som kunskapscentrum på ett smygande
sätt naggas i kanten. Det gäller behandlingen av dimensioneringsfrågor för
universiteten men också en tendens att låta omlokalisera statliga verksam-
heter av betydelse för utbildning, forskning och arbetsmarknad från Uppsala.
Den typen av beslut kan lätt leda till motsvarande retarderande utveckling på
t.ex. företagssidan och en uttunning av en kritisk massa för ett internationellt
kunskapscentrum kan då bli följden. En sådan utveckling är till skada för
hela landet, eftersom det är av betydelse i en internationell konkurrens att
Uppsalas internationella anseende som kunskaps- och forskningscentrum
bibehålls. Det är därför viktigt att staten inte fattar sådana beslut som gör
det
svårt för Uppsala att förbli bäst.
Ett bra mått på Uppsalas popularitet och ställning som riksuniversitet är
naturligtvis studenternas förstahandsval av studieort. Ansökningarna till
universitet och högskolor visar tydligt att studenter i Sverige - nästan oavsett
var man har sin hemort - gärna önskar studera i just Uppsala. Dimensio-
neringen av universitetet och tilldelningen av nya platser är emellertid mot
den bakgrunden uppseendeväckande snål mot Uppsala. Detta visar att det i
märkligt liten utsträckning är studenternas fria val och efterfrågan -utan
andra faktorer - som tillåts styra denna viktiga samhällssatsning.
Det senaste årets intagning har lett till att högskoleplatser står tomma på
vissa håll där utbyggnad skett medan det är långa köer till inte minst
Uppsala. Situationen innebär samhällsekonomiska förluster i form av ute-
bliven utbildning trots att studenter efterfrågat denna men sökt till de
etablerade universiteten.
Genom denna politik har Uppsala universitets utveckling kommit att för-
sämras utifrån vad som varit rimligt för ett riksuniversitet. Möjligen än
allvarligare är att även forskningsresursernas storlek har påverkats av denna
politik. Innebörden av statens agerande blir att man försvagar ställningen för
landets i särklass internationellt mest kända universitet. Därigenom försvagas
också möjligheterna att dra till sig forskare, lärare och forskningsanknutna
företag till Uppsalaregionen. I ett internationellt perspektiv konkurrerar som
nämnts inte Uppsala när det gäller forskningsanknuten verksamhet med
andra centra i Sverige utan med andra europeiska regioners kompetenscentra.
Försvagar man Uppsalas ställning relativt så försvagas också möjligheterna
att konkurrera om sådan etablering (eller bibehållande) till Sverige. Det
borde i ett nationellt perspektiv te sig självklart att utveckla Uppsalas
traditionella ställning som kunskapens huvudstad i Sverige.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tilldelningen av nya universitetsplatser och
forskningsresurser i ökad utsträckning skall styras av de studerandes
förstahandsval av studieort,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den nationella betydelsen av att statliga beslut ej
får försvåra för Uppsala att förbli ett internationellt attraktivt
kunskapscentrum.