med anledning av prop. 1999/2000:129 Maxtaxa och allmän förskola m.m.
1 Sammanfattning
Föräldrarna har huvudansvaret för sina barn. Det är också föräldrarna
som genom fostran och omsorg måste ta ansvar för barnens personliga
utveckling och bl.a. förbereda dem för att börja skolan. Mot bakgrund av
att goda kunskaper blir allt viktigare är det angeläget att olika alternativ
vad gäller omsorg och skolförberedelser utvecklas, så att varje barns
specifika förutsättningar kan tas tillvara och utvecklas.
Regeringens förslag om införande av en allmän förskola för fyra- och
femåringar avvisas mot denna bakgrund. Förslaget innebär inga förändringar
för barnen, men är ett led traditionell socialdemokratisk familjepolitik där
alltmer av föräldraansvaret undergrävs till förmån för kollektiv uppfostran.
Det är anmärkningsvärt att regeringen talar om "allmän förskola" för två
åldersgrupper utan att redovisa ett bättre underlag vad avser den nya verk-
samhetens innehåll och syften.
Vi föreslår ett pedagogiskt alternativ. Förslaget innebär att nuvarande
sexårsverksamhet, s.k. förskoleklasser får utvecklas till en barnskola med
tydliga pedagogiska ambitioner att ta vara på varje barns förmåga till tidig
inlärning . Barnskolan skall i likhet med sexårsverksamheten vara frivillig
för föräldrarna och det är kommunerna eller godkända skolor som kan ta
initiativ till att utveckla förskoleklassen i denna riktning. Kommuner som
önskar inrätta barnskola ges möjlighet att göra det i egen regi eller genom att
lägga ut verksamheten på entreprenad. Riktmärket för barnskolan är barn i
åldrarna fyra-sex år.
2 Propositionens innehåll och synpunkter på denna
Regeringen föreslår ett stegvist införande av en allmän förskola,
förskoleverksamhet för barn vars föräldrar är arbetslösa eller
föräldralediga samt maxtaxa. Den allmänna förskolan skall göras
tillgänglig för alla barn i åldrarna fyra och fem år, omfatta minst 525
timmar om året samt vara avgiftsfri. Verksamheten är obligatorisk för
kommunerna, men frivillig för föräldrar att ta del av.
Av propositionen framgår inte huruvida den allmänna förskola som nu
introduceras på något sätt skiljer sig från verksamheten i befintlig barn-
omsorg. Regeringen framhåller i stället att även förskoleklassen för sex-
åringar införts för att ge förutsättningar "för nya arbetsformer och bidraga
till
verksamhetsutveckling" samt för att förskollärare och fritidspedagoger skall
ges möjlighet att "undervisa i skolan".
Det är enligt vår mening uppenbart att förslaget inte tar sin utgångspunkt i
vad som är bra för barnen och hur deras utveckling bäst främjas. Om så hade
varit fallet skulle regeringen ha vinnlagt sig om en gedigen utvärdering av
vilka resultat som uppnåtts på individnivå inom olika former av barnomsorg
samt genom etableringen av förskoleklassen. Ett förslag som innebär att
ytterligare två år av barns tid ianspråktas borde dessutom formulera tydliga
mål för vad som skall uppnås, utöver vad som redan idag gäller.
När det gäller erfarenheterna av förskoleklassen har Skolverket nyligen
presenterat en rapport om utvecklingen i kommunerna vad gäller integra-
tionen mellan förskoleklassen och grundskolan. Riktlinjerna för uppdraget
som koncentreras på just integration av verksamheterna och mindre på
innehållet men resultaten av förskoleklassernas verksamhet ger viss
vägledning om problem och möjligheter som regeringen borde beaktat innan
man lade ett förslag om allmän förskola för fyra- respektive femåringar.
Exempelvis framhålls att det saknas kunskap om "att den reviderade Lpo 94
gäller för förskoleklassen och skall tillämpas i fritidshemmen". Om kun-
skaperna om läroplanen inte finns i sexårsverksamheten torde risken vara
ännu större att de pedagogiska ambitionerna är än mer okända inom
daghemsverksamheten som ska ge ännu yngre barn "förskola".
Förslaget innebär enligt vår bedömning ingen förändring för huvuddelen
av fyra- och femåringarna, eftersom många redan idag går på dagis. En
konsekvens av förslaget är dock att fler tvingas välja daghem som barn-
omsorg samt att fler barn får tillbringa mer tid på institution än idag.
Familjernas valfrihet minskas och möjligheterna till barnomsorg utformat
med det enskilda barnet i centrum försämras. Skolverket konstaterar i sin
senaste rapport att "många föräldrar vet inte att förskoleklass är en frivillig
skolform". Informationen är bristfällig och valet av förskoleklass ses som ett
led i valet av grundskola. Risken är uppenbar att många framgent kommer att
uppfatta också den allmänna förskolan som ett obligatorium och att
kommunerna slarvar med information om verksamhetens förutsättningar och
riktlinjer.
Förslaget är konsekvent socialistiskt och bygger på en nedvärdering av
föräldrars betydelse och ansvar för sina barn, samt en kollektivistisk
människosyn i makarna Myrdals anda. Regeringens sätt att ställa "barns rätt
till pedagogiskt stimulerande verksamhet" i motsatsställning till "föräldrar-
nas ansvar för sina barn" är klassisk retorik, liksom allmänna påståenden att
"förskolan gör att barnen kommer bättre rustade till skolan" och "får ett
tidigt stöd i språkutvecklingen". Vi är väl medvetna om att barnomsorg och
förskolor gett många barn värdefull stimulans, men vill också påpeka att
många fått ett rikt språk, intellektuell och social träning etc. utanför
offentliga institutioner. Det finns inga vetenskapliga belägg för att kollektiv
uppfostran i offentlig regi skulle vara det bästa för varje barn, men otaliga
som belyser värdet av nära relationer med föräldrar och familj. Därtill
kommer att vi aldrig haft en så välutbildad föräldrageneration som idag med
ett stort engagemang för att ge barnen en god start. Det är viktigt att ta vara
på den kraft som ligger i detta.
3 Ett pedagogiskt alternativ
3.1 Bakgrund
Frågan om skolstarten, grundskolans längd respektive formen för
skolförberedande verksamhet har debatterats under lång tid. Införandet
av flexibel skolstart syftade till att göra skolstarten mer flexibel. Det
visade sig snabbt att föräldrar inte var lika benägna att sätta sina barn i
skolan som en del trott, förmodligen därför att många ifrågasatte om
grundskolan hade beredskap för att möta sexåringarna. Samtidigt hade
många kommuner startat integrationsprocesser med ökad samverkan
mellan barnomsorg och skola, vilket på flera håll uppfattades som
mycket positivt.
1998 infördes förskoleklassen som egen skolform. Moderaterna ifrågasatte
behovet av en särskild skolform, främst mot bakgrund av att det pedagogiska
underlaget för en sådan verksamhet inte kunde redovisas. De utvärderingar
som nu gjorts av verksamheten i förskoleklasserna är också otillräckliga för
att kunna bedöma vilka effekter verksamheten får för barnen, men vi menar
att verksamheten ändå etablerats på ett sådant sätt att den ger möjlighet för
en kvalitativ utveckling av den skolförberedande verksamheten där barns
förmåga till inlärning och kunskapsutveckling kan tas tillvara tidigt.
Nu utökas detta "lapptäcke" med ytterligare en ny verksamhet "allmän
förskola för fyra- och femåringar". I sämsta fall innebär förslaget inte något
annat än tre timmars avgiftsfri daghemsverksamhet för barnen, samtidigt
som resurserna totalt sett för verksamheten undergrävs. Regeringen har inte
presenterat på vilket sätt detta skulle gagna barns allmänna utveckling och
bättre än idag förbereda dem för skolstarten.
3.2 Våra principiella utgångspunkter för förskola
Föräldrarna har huvudansvaret för sina barn. Det är också föräldrarna
som genom fostran och omsorg måste ta ansvar för barnens personliga
utveckling och bl.a. förbereda barnen för att börja skolan.
Barnomsorg och familjepolitik i vid mening syftar till att stödja föräldrarna
i denna uppgift, inte till att överta deras ansvar eller i onödan begränsa deras
möjligheter att sörja för barnens bästa.
När det gäller frågan om förskola kan det rimliga i att kalla all offentlig
barnomsorg från ett års ålder för förskola ifrågasättas. Givetvis finns många
goda skäl att hävda att all barnomsorg måste bygga på kunskaper om barns
utveckling och inlärning och syfta till att stimulera deras personliga och
allsidiga utveckling. Men att se hela denna verksamhet som en del av det
allmänna skolväsendet riskerar att leda till att offentliga institutioner tar
ifrån
föräldrar och familjer deras viktiga uppgifter. Därmed förlorar barnen
trygghet och närhet samtidigt som det finns risk för att det enskilda barnets
personliga särdrag inte ges erforderlig uppmärksamhet.
Det socialistiska synsättet innebär också risk för en nivellering av den
mycket centrala pedagogiska verksamhet som förskolan kan erbjuda och som
i någon mån getts utrymme genom införande av förskoleklasserna.
Barns förmåga till inlärning måste tas tillvara bättre än i dag. Många
förskolebarn visar tidigt intresse och mognad för mer organiserad inlärning,
vilket bör uppmuntras och stimuleras. Förmåga att utveckla ett rikt och
nyanserat språk är mycket stort under de tidiga åren, vilket också behöver
uppmuntras. Barn med speciella förutsättningar kan ha stor glädje av att
deltaga i verksamhet under ledning av utbildade förskollärare och annan
specialkompetens. Exempelvis är det viktigt att barn med talsvårigheter, bl.a.
stamning, tidigt får kontakt med en logoped. Dyslexi är ett annat problem
som ofta kan upptäckas tidigt och där pedagogiskt stöd kan ge bättre
förutsättningar för kommande läs- och skrivinlärning.
3.3 Låt förskoleklassen bli basen för en barnskola
Skolverket har nyligen presenterat en rapport om utvecklingen i kommu-
nerna vad gäller integrationen mellan förskoleklassen och grundskolan.
Riktlinjerna för uppdraget koncentreras till just detta och inte på verk-
samhetens innehåll, men det framgår av rapporten att författarna anser att
förskoleklassen blivit mer skola och mindre barnomsorg än vad
Skolverket anser önskvärt.
Vi tolkar emellertid den verksamhet som vuxit fram i kommunerna som ett
uttryck för att personal, föräldrar och förtroendevalda uppfattat behov och
möjligheter av att stärka förskolebarnens skolförberedelser, även om
formerna varierar mycket. Det finns goda skäl att respektera detta, likaväl
som resultaten vad gäller barnens inlärning m m borde utvärderas. Föräldrar
uttrycker också att de är nöjda med "sin" förskoleklass, vilket är viktigt att
ta
hänsyn till.
Vi föreslår mot denna bakgrund en utvärdering av förskoleklassens peda-
gogik och resultat parallellt med att det ges möjligheter att förskoleklasserna
får bilda bas för en utbyggd barnskola med tydliga pedagogiska ambitioner
som alternativ/komplement till nuvarande verksamhet i förskolan. Verksam-
heten skall liksom förskoleklassen vara frivillig för föräldrarna.
Barnskolan skall tillsammans med förskoleklassen bilda en egen skolform.
Därmed tar vi ställning för att den skolförberedande förskoleverksamheten
skall kunna utvecklas utifrån de specifika förutsättningar och möjligheter
som små barn har. Kommuner/skolor som önskar starta barnskola skall ha en
god planering med mätbara mål för verksamheten som skall vara av
skolförberedande karaktär. Verksamheten i barnskolan skall organiseras
samlat och inte som en del av förskolans barnomsorg. Tiden tre timmar per
dag kan utgöra ett lämpligt tidsutrymme Åldersspannet fyra-sex år bör vara
riktmärket för aktuella barn i barnskolan. Kommunerna ges full frihet att
lägga ut verksamheten på entreprenad. Reglerna skall vara lika oavsett
huvudman för verksamheten.
För att möta familjernas behov av ordnad barnomsorg gäller i övrigt
hittillsvarande regler, med de avvikelser vi i andra sammanhang fört fram,
exempelvis krav på att kommunala respektive fristående alternativ skall
behandlas likvärdigt.
Enligt samma principer som gäller för friskolornas finansiering skall också
andra än kommunerna kunna ansvara för barnskolorna. En barnskola kan
profileras pedagogiskt men också för att särskilt möta barn med särskilda
behov. Vi kan också tänka oss alternativ i form av "öppen förskola" för att
tillgodose önskemålet om alternativ i barnomsorgen. Kommunerna åläggs
informationsskyldighet gentemot föräldrarna som måste få kunskap om vilka
alternativ som finns när det gäller barnomsorg, förskola, förskoleklass,
barnskola och skola.
Samarbetet mellan förskoleverksamhet respektive barnskola och skolan är
viktigt. Integration mellan förskoleklasser och grundskolan är ett pedagogiskt
alternativ, men inte den enda vägen. Vi ser framför oss en utveckling där
olika typer av pedagogik och modeller för verksamhet kan utvecklas och
prövas.
3.4 Finansiering
När det gäller förskoleklasserna respektive förskolan föreslår vi inga
förändringar. Finansieringen av barnskolan sker genom att de barn som
väljer denna tar befintlig finansiering med sig från förskoleklasserna
respektive förskolan. Till barnskolor i annan regi än kommunerna skall
ersättning utgå från kommunerna enligt samma principer som i dag gäller
för ersättning till fristående skolor. En sådan finansiering möjliggör en
avgiftsfri barnskola. I ett långsiktigare system vill vi att föräldrarna skall
ha det avgörande inflytandet över de offentliga satsningarna på
barnomsorg och skola. Våra förslag på barnomsorgsområdet och om en
nationell skolpeng syftar till att uppnå detta.
Det bör ankomma på regeringen att närmare analysera hur de exakta
finansieringssystemen bör utformas och i vad mån introduktionen av en
barnskola enligt de här presenterade riktlinjerna också bör leda till någon
justering i ersättningarna till kommunerna.
3.5 Förskoleverksamhet för barn till arbetslösa eller
föräldralediga föräldrar
Riksdagen har vid flera tillfällen påtalat det orimliga i att många barn
inte får vara kvar på dagis alls om deras föräldrar mister jobbet eller blir
föräldralediga. Ur ett barnperspektiv är det olyckligt när man på så sätt
mister kontakten med en invand vardag, kamrater och viktiga vuxen-
kontakter. Därtill kommer rapporter om att arbetslösa inte kunnat söka
arbete p.g.a. att de inte längre har barnomsorgen ordnad.
Vi anser emellertid inte att problemet kräver statligt ingripande, utan utgår
ifrån att kommunerna själva kan finna lämpliga lösningar. Det är givetvis
inte rimligt att föräldrar som inte yrkesarbetar ianspråktar heldagsomsorg för
barnen i offentlig regi annat än i mycket specifika undantagsfall. Däremot
måste barnen tillförsäkras kontinuitet när det gäller den pedagogiska
stimulans förskolan kan ge. Vad gäller förskoleklassen respektive barnskolan
vilka är skolförberedande i den mer traditionella meningen så skall de vara
öppna för alla barn.
4 Hemställan
4 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:129
Maxtaxa och allmän förskola m.m. vad avser delen om allmän för-
skola,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvärdering av förskoleklassen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förskoleklassen skall kunna utvecklas till en
barnskola,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
bör återkomma med ett förslag i enlighet med motionens riktlinjer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förskoleverksamhet för barn till arbetslösa och
föräldralediga föräldrar.