med anledning av prop. 1999/2000:135 En förnyad lärarutbildning
1 Inledning
Det finns inget vackrare yrke, inte heller något viktigare för landet än
lärarens yrke. Åt honom anförtros det dyrbaraste vi har: våra barn. Man kan
aldrig tillräckligt många gånger säga hur mycket landets framtid beror på
kvalitén hos dess lärare. Det är därför man först måste tillskriva dem den
aktning som de förtjänar: ett land som sänker halten på sina undervisare
begår självmord. (Jean-Pierre Chevènement, tidigare utbildningsminister i
Frankrike)
Läraryrket handlar om att stödja människors utveckling, att med kunskap
i fokus skapa ett lärandeklimat där alla elever känner lust att lära. För
detta krävs en fast hand, ett varmt hjärta och en vilja att locka fram det
bästa hos varje elev. Detta är kärnan i den kristdemokratiska synen på
läraryrket och utgångspunkten när vi formar vårt förslag till ny
lärarutbildning.
All utbildning måste ske med lyhördhet för de krav som det kommande
yrkeslivet ställer. En lärarutbildning måste på detta sätt förbereda för de
uppgifter som uttrycks i läroplaner och kursplaner. I detta ligger ett
självklart
krav på traditionella ämneskunskaper, även om den traditionella lärarrollen
har förändrats. Dagens skola ställer delvis nya krav. En stor del av kunskaps-
inhämtningen sker t ex utanför skolans ramar och lärarollen handlar inte bara
om att förmedla kunskaper, utan om att lära elever relatera till och värdera
kunskaper, att strukturera och ge sammanhang. Läroplanen kräver också att
alla lärare engagerar sig i skolans värdegrundsarbete och för att förverkliga
den målstyrda skolan krävs ett aktivt engagemang i den lokala utformningen
av skolans styrdokument.
Vi vill medverka till att skapa en lärarutbildning som på bästa sätt för-
bereder studenterna för den värld där de skall verka. Vi tror också på lång-
siktigt hållbara lösningar. Den som ger sig in i en utbildning skall känna sig
trygg att inte politiska maktskiften på ett drastiskt sätt förändrar
utbildnings-
villkoren och möjligheten att få arbete. En förutsättning för detta är att den
nya lärarutbildningen utformas i bredast möjliga majoritet. Vi har därför valt
att bidra med konkreta förbättringar och följer i våra förändringsförslag i
huvudsak strukturen i propositionen.
2 En samlad lärarexamen med en ny struktur
I propositionen föreslås att det inrättas en samlad lärarexamen med en ny
struktur bestående av tre integrerade utbildningsområden. Detta innebär
att den nya lärarutbildningen kommer att omfatta mellan 120 och 220
poäng, beroende på vad och hur den enskilde studenten väljer att läsa.
Kristdemokraterna ställer sig i grunden positiva till att man i förslaget till
ny lärarutbildning fokuserar på och vill förstärka det som skulle kunna
kallas lärarvetenskap, alternativt utbildningsvetenskap. Vi har på olika sätt
markerat att lärarna är skolans viktigaste resurs och att vi är beredda att
stödja åtgärder som vidtas för att stärka statusen i yrket. Vi menar att en ny
lärarutbildning, med rätt utformning, kan bidra till en uppvärdering av vad
som är att betrakta som lärarprofession.
Den flexibla utbildning som propositionen föreslår har flera fördelar och
kan på ett positivt sätt medverka till att möta elevers olika behov. Vi vill
dock redan inledningsvis markera att en flexibel lärarutbildning inte innebär
att ämneskompetensen kan väljas bort.
2.1 Allmänt utbildningsområde
Den nya lärarutbildningen föreslås innehålla ett allmänt
utbildningsområde som skall omfatta 60 poäng. I detta skall ingå för
läraryrket centrala kunskapsområden och tvärvetenskapliga
ämnesstudier. 10 poäng skall vara verksamhetsförlagda. Området skall
organiseras så att olika inriktningar möts under utbildningen och bör,
enligt propositionen, spridas ut för att möjliggöra kontinuerlig reflektion.
a) Våra utgångspunkter
För att ta ställning i frågan om ett gemensamt utbildningsblock för alla
lärare måste man först göra klart vilken innebörd man lägger i ordet
lärarprofession. Är lärarkunskapen i sig en kunskap som går att studera,
eller skall fokus ligga på undervisningsämnen och kunskap i
universitetsämnen? Frågan gäller således om lärarutbildningen är en
yrkesutbildning, en högskoleutbildning eller möjligen både och. Vi
menar det senare.
Att utbilda sig till lärare handlar, som Lärarutbildningskommittén
poängterar, om att utbilda sig för det framtida samhällets behov. Att utbilda
är därmed en vetenskap i sig och en attraktiv lärarutbildning måste ta sin
utgångspunkt i denna insikt. Läraren som den reflekterande praktikern måste
kunna identifiera vilken slags kunskap som behövs för att själv kunna
utveckla, förändra och anpassa både sin kunskap och sitt handlande på ett
meningsfullt sätt. Vi stöder därför utgångspunkten att det finns en kärna i
läraryrket som behöver fokuseras. Detta anser vi angeläget också ur perspek-
tivet att höja statusen i läraryrket. Om basutbildningen dessutom följs upp
med möjlighet till forskarutbildning fullföljs ambitionen att skapa en lärar-
utbildning som fokuserar på uppgiften att göra morgondagens skola ännu
bättre.
Vi tar således ställning för att det införs ett allmänt utbildningsområde i
den nya lärarutbildningen. Frågan är hur omfattande denna del av ut-
bildningen skall vara. Eftersom vår utgångspunkt är att ämneskunskaperna
skall tillgodoses ser vi, under förutsättning att denna vaghet i propositionen
åtgärdas, ingen risk för att det allmänna utbildningsområdet inkräktar på
ämneskunskaperna. Vår bedömning är att den nya förstärkta lärar-
utbildningen kommer att öka lärarkompetensen och på detta sätt bli ett
viktigt instrument för att komma till rätta med många av skolans problem. Vi
anser att den kommer att förstärka beredskapen att kunna möta alla elevers
olika behov.
Vi återkommer nedan till längden på olika lärarutbildningar. Vad som talar
för att det allmänna utbildningsområdet bör motsvara 60 poäng är att det då
skulle motsvara ämnesutbildningarnas krav när det gäller forskarbehörighet.
Vi stöder förslaget om ett examensarbete på 10 poäng och menar att detta är
en viktig del för att höja statusen på utbildningen. Examensarbetet bör kunna
skrivas inom såväl det allmänna området som inom inriktning eller
specialisering.
b) En flexibel utbildning
Den lärarutbildning som föreslås av såväl Lärarkommittén som
regeringen är anpassad för en kategori studerande; de som redan när
studierna påbörjas bestämt att bli lärare. Att de 60 poängen varvas i
utbildningen och också fylls med verksamhetsförlagd tid är goda
utgångspunkter för dem som valt den sammanhållna lärarutbildningen.
För dem som först efter sin ämnesexamen beslutar sig för att läsa in en
yrkesexamen är det nya förslaget till lärarutbildning ett föga attraktivt
alternativ. Med våra korrigeringar och förtydliganden kan den flexibla
lärarutbildningen anpassas även till denna kategori studerande.
Regeringen föreslår att det allmänna utbildningsområdet organiseras så att
det fördelas över en längre period av lärarutbildningen. Vi anser att det all-
männa utbildningsområdet bör utformas så att det kan läsas som akademiskt
ämne och vara öppet för alla studerande. Det skall således vara möjligt att
läsa denna del av utbildningen i följd. Det bör också finnas möjlighet att
koncentrera dessa studier till ett år. Denna möjlighet bör även ges yrkes-
verksamma obehöriga lärare.
c) Innehållet
Det allmänna utbildningsområdet bör innehålla moment som är gemen-
samma för alla lärare. Propositionen redogör för ett antal exempel på
sådant basinnehåll. Vi menar att en sådan uppräkning hade behövt
fokusera på mer av det som krävs för att arbeta med den målstyrda
skolan som arbetsplats. Ett lokalt ansvarstagande kräver t ex kunskaper i
läroplansteori och förmåga att analysera den pedagogiska verksamheten
ur ett organisationsperspektiv. För att kunna fullgöra sitt uppdrag krävs
en insikt om hur lärarrollen i en decentraliserad skola skiljer sig från den
i en centralstyrd.
I den genomgång som görs av samhällets grundläggande värden borde
propositionen också medverka till klarhet när det gäller vari skolans värde-
grund består. I stället för att som vore önskvärt lyfta fram lärarnas fostrande
uppgift, att vi alla har ett ansvar för en normöverföring utifrån det arv som
förvaltats inom kristen tradition och västerländsk humanism, bidrar proposi-
tionen till en otydlighet när det gäller vilken värdegrund som avses. I dagens
skola finns stora kunskapsbrister när det gäller hur värdegrunden kan om-
sättas i praktiskt handlande. Exemplen borde därför ha en klarare koppling
till läroplanen och på ett bättre sätt visa hur detta moment inom utbildningen
kan se ut.
Vidare anser vi att propositionen på ett tydligare sätt borde ha lyft fram
vikten av att kunna hantera föräldrakontakten på ett tillfredsställande sätt. I
de examensmål som lyfts fram av Lärarutbildningskommittén, och som
också finns redovisade i propositionen, betonas vikten av att kunna bedöma
och värdera elevers utveckling och lärande samt informera och samarbeta
med föräldrar/vårdnadshavare. Att föra utvecklingssamtal och i samverkan
med föräldrar kunna bidra till elevers personliga utveckling är uppgifter som
kräver god insikt och handlingsberedskap. Förberedelser för denna
dimension av läraryrket måste således ingå i det allmänna utbildnings-
området.
d) Organisering
Med motiveringen att skapa ett naturligt samarbete mellan lärare med
olika kompetens föreslår regeringen att studenter med olika inriktningar
och specialiseringar skall mötas i denna del av utbildningen. Vi vill
framhålla hur viktigt det är att studenterna är säkra i den egna
ämneskompetensen för att syftet att en ömsesidig förståelse och respekt
för varandras yrkeskunskaper skall uppnås.
2.2 Inriktning
Det andra utbildningsområdet inom den nya lärarutbildningen skall
omfatta minst 40 poäng och kallas inriktning. Detta kan svara mot ämnen
eller ämnesområden som knyter an till den framtida yrkesrollen. Också
här föreslås 10 poäng verksamhetsförlagd tid.
Grunden för all lärargärning är kunskap. Vi anser att propositionen kunde
ha varit tydligare i att lyfta fram att det finns utrymme för gedigna ämnes-
kunskaper inom ramen för den nya lärarutbildningen och att det är viktigt att
lärosätena tillgodoser ämneskraven i den lokala utformningen av lärar-
utbildningen. Att som nu endast ange behörighetskraven i samhällskunskap
och svenska är oacceptabelt. Det skapar en otydlighet om vad som gäller
inom andra ämnen.
Med stöd i tydliga skrivningar om vikten av ämneskompetens, kan varje
lärosäte utforma den kursomfattning som krävs för en kvalitativ lärar-
utbildning, oavsett inriktning. Regeringen väljer i stället att ge sig in i en
vag
precisering av vissa ämneskrav. Om regeringen med detta vill betona vikten
av ämneskompetens borde man ha fullföljt ambitionen och omfattat fler
ämnen. Den som är beredd att investera i en lärarutbildning, liksom vi som
har att ta ansvar för den nya utbildningens utformning, har rätt att kräva en
tydlighet när det gäller krav på ämneskunskaper.
2.3 Specialisering
Den nya lärarutbildningen skall, enligt förslaget, också omfatta ett utbild-
ningsområde med specialiseringar om minst 20 poäng för t ex
fördjupning. I detta kan t ex ämnesfördjupning av en inriktning eller en
fristående breddning ingå.
Vår förhoppning är att detta utbildningsområde kommer att göra morgon-
dagens lärarkår bättre utrustade för att möta de olika utmaningar som skolan
kommer att ställas inför. Vi menar att ämnesfördjupning måste kunna räknas
som en form av specialisering. Vi vill också särskilt betona hur angeläget
det är att verksamma lärare kan ta del av dessa kurser i sin kompetens-
utveckling. Att kurserna också ges på deltid och som distansundervisning är
därför av yttersta vikt.
2.4 Verksamhetsförlagd tid
En av de stora förtjänsterna i det nya förslaget till lärarutbildning är den
starka betoningen på verksamhetsförlagd tid. Vi menar att en
yrkesutbildning på detta sätt måste vara kopplad till den verksamhet
studenterna utbildas för om den skall förbereda för ett kommande
yrkesliv. Vi anser också att studenten redan under första terminen skall
ges tillfälle att möta den verksamhet för vilken man utbildas. Detta gör
det möjligt för den som av olika anledningar inte känner sig lämpad att
verka i skolan att tidigt avbryta sina studier. Det gör också att den
teoretiska utbildningen kan relateras till konkret verksamhet under större
delen av utbildningen.
Den starka betoningen på samspelet mellan lärarutbildningen och praktik-
skolan är viktig, liksom samarbetet med kommuner. Vi vill här särskilt
markera vikten av att även skolor i kommuner som inte själva inrymmer
någon lärarutbildning får möjlighet att delta i lärarutbildande verksamhet. Vi
tror att detta på ett positivt sätt skulle gynna utbildningskvaliteten i hela
landet. Genom en fortlöpande kontakt med lärarutbildningen hålls den
pedagogiska diskussionen levande. De delar av landet som i dag står utan
kontakt med lärarhögskolor har också möjlighet att bidra till att fler
studerande får stimulerande praktikplatser. Alla som tar emot lärarstuderande
bör också erbjudas handledarutbildning.
Vi vill i anslutning till diskussionen om praktikplatser också lyfta fram hur
viktigt det är att praktiken inte med nödvändighet behöver ske i traditionella
former. Ett gott samarbete med myndigheter och näringsliv kan t e x möjlig-
göra utmärkta praktikerfarenheter. Vidare vill vi också lyfta fram den inter-
nationella aspekten på lärarutbildningen som vi tycker saknas i proposi-
tionen. Detta gäller inte minst möjligheterna att tillbringa delar av sin verk-
samhetsförlagda tid utomlands. Målet måste vara att så många som möjligt
också av de lärarstuderande får med sig internationella erfarenheter genom
sin utbildning.
2.5 Den samlade lärarutbildningen
Propositionen föreslår att det endast skall finns en ingång till lärar-
utbildningen och att studenten först under utbildningens gång väljer in-
riktning. Att på detta sätt få tillfälle att prova lämplighet och intresse för
yrket är en positiv ambition som vi stöder. Vi delar också uppfattningen
att de som bäst vet att utforma utbildningarna för att svara mot
verksamhetens behov är de enskilda lärosätena. Att en utbildning på detta
sätt är flexibel betyder inte att ämnesinnehållet kan tunnas ut. Det måste
därför som tidigare påpekats redan på förhand markeras hur mycket av
kurserna inom de olika utbildningsvägarna som skall vara
ämnesinriktade. I detta sammanhang vill vi också markera vikten av
universitet och högskolor erbjuder studievägledning av högsta klass.
Förskollärar- och fritidspedagogutbildning
Precis som många andra som tagit del av förslaget till ny lärarutbildning
har vi ställt frågan om det är rimligt att det för lärare/pedagoger i
förskola, förskoleklass, grundskolans tidigare år, fritidshem samt för
undervisning i modersmål skall krävas studier av samma omfattning, dvs
140 poäng.
Vikten av omsorg har fått stå tillbaka när barnomsorgen övergått till att
ligga under utbildningsväsendet. Vi menar att en allt för stark betoning av
förskolans pedagogiska verksamhet inte får ske på bekostnad av barnets
behov av omsorg och omvårdnad samt den fria lekens betydelse för barnets
utveckling. Det är viktigt att förskolan utvecklas så att en hög kvalitet kan
säkerställas. Vi anser samtidigt att det viktigaste i barnens uppväxt är nära
och trygga relationer med förälder/vårdnadshavare. Förskolan kan i detta
avseende aldrig bli annat än ett komplement till familjen. De flesta föräldrar
kan själva tillgodose barns behov av god omsorg, möjlighet till lek och
stimulans av nyfikenhet och lärande. Den som av olika anledningar väljer
förskola, där grupperna oftast är större och ställer andra krav på utbildning i
omsorg och pedagogik, skall känna tilltro till att förskolan på bästa sätt
till-
godoser barnens behov.
En förskollärarutbildning måste vara av god kvalitet för att kunna uppfylla
dessa behov. Eftersom verksamhet som riktar sig till barn i åldern 1 till 5 år
ställer andra krav än den i förskoleklass och i arbete med barn i grundskolans
tidiga år vill vi betona hur viktigt det är att förskollärarutbildningen sker
med
klar inriktning mot respektive målgrupp. I detta sammanhang vill vi också
lyfta fram yrkesgruppen barnskötare. Vi anser att det är viktigt med olika
yrkeskompetenser för att kvalitetsmålen skall uppfyllas i den framtida för-
skolan.
En högskoleutbildning om 120 poäng inrymmer väl de utbildningsmoment
som krävs för förskollärare och fritidspedagoger. För att arbeta i arbetslag
med en inriktning mot grundskolan ställs delvis andra krav och därför kan en
vidareutbildning i ämnen och/eller specialpedagogik vara värdefull. Därför
bör alla kommuner verka för att förskollärare erbjuds goda möjligheter till
fortbildning. Vi menar vidare att längden på förskollärar- och fritidspedagog-
utbildningen måste vara rimlig ur rekryteringssynpunkt. Vi avvisar därför
kravet på 140 poäng som grund för förskollärar- och fritidspedagogexamen.
Andra utbildningars längd
Precis som vi för förskollärar- och fritidspedagogutbildningen ser en risk
för stora avhopp om utbildningen blir för lång noterar vi att den redan i
dag långa gymnasielärarutbildningen med den förlängning som föreslås
kan komma att innebära avhopp i takt med att lärarbristen tilltar. Det är
oerhört angeläget att det kommer till stånd en diskussion om den korrekta
avstämningen mellan utbildningens längd och t ex lönenivåerna för ut-
examinerade lärare och pedagoger. Längden på utbildningen måste svara
mot den kvalitet som verksamheten kräver och får inte bli
kontraproduktiv genom sin utformning.
Eftersom risk alltid kommer att finnas för avhopp föreslår vi dels att det
utformas ett system för hur etappvis inläsning av lärarexamen skall kunna
ske, dels att det införs en lärarlegitimation som i sin tur blir moroten för att
färdigutbilda sig. Vi menar att detta skulle kunna ske i samarbete med de två
lärarorganisationerna och då också vara startpunkten för en diskussion om
vilka kriterier som skall ligga till grund för olika lönesättning.
Uppföljningar och utvärderingar måste noggrant beakta om längden på de
olika utbildningarna är de optimala. I händelse att de i framtiden kortas måste
de studerande som genomgår den långa utbildningsvägen på något sätt
kompenseras för detta.
3 Specifika ämnes- och kompetensprofiler
Under denna rubrik behandlar propositionen skolans befintliga behov av
lärare med olika ämnes- och kompetensprofiler. Vi har tidigare kritiserat
att de enda teoretiska ämnen som omnämns med ämneskunskapskrav är
sam-hällskunskap och svenska. Denna uppfattning förstärks i och med de
bristande preciseringarna i detta avsnitt.
Modersmålslärare
För modersmålslärare är regeringen tydlig när det gäller
utbildningskraven. Förutom det allmänna utbildningsområdet skall det
krävas en inriktning mot undervisning i modersmål om 60 poäng samt en
specialisering om 20 poäng. Modersmålsläraren skall behärska både
modersmålet och svenska i tal och skrift samt vara väl förtrogen med
faktorer som påverkar den tvåspråkiga utvecklingen hos barn och
ungdomar. Sammantaget skall således utbildningen omfatta 140 poäng.
Även om preciseringen är föredömlig när det gäller tydlighet ställer vi
oss tveksamma till om detta är den optimala längden för utbildningen.
Om den är väl avstämd mot verksamhetens behov och hur lång period
målgruppen för lärarutbildningen är beredd att avsätta för studier måste
bli föremål för noggranna utvärderingar.
Teckenspråkslärarutbildning
När det gäller teckenspråkslärarutbildningen anser vi att regeringen
borde ha tagit med denna inom ramen för den nya lärarutbildningen. I
stället väljer man att ge Utbildningsdepartementet ett oklart uppdrag att
pröva frågan om huruvida särskilda uppdrag att anordna sådan utbildning
behövs. Regeringen borde ha inhämtat nödvändig kunskap om detta
innan propositionen presenterades. Vi anser att utbildningen till
teckenspråkslärare skall ske med samma utgångspunkt som för andra
språklärare.
Ettämneslärarutbildningar
Vidare anser regeringen att den nya lärarutbildningen kan inrymma ett-
ämneslärarutbildningar som t ex musik-, slöjd- och hemkunskapslärare.
Man menar att en djup och/eller smal utbildning skall kunna ges med
hänsyn till den undervisning utbildningen syftar till. Vi anser att
propositionen inte tillräckligt beaktat de särskilda aspekter som t ex
måste läggas på utbildning av musiklärare. Anställningsbarheten är
självfallet viktig, men andra aspekter som att dagens musiklärarexamen i
sig inrymmer olika inriktningar, där bara den ena utbildar med fokus på
grund- och gymnasieskola, finns inte beaktade i propositionen.
Det är av stor vikt att musikläraren i barn- och ungdomsskolan är en lärare
med samma förutsättningar, bakgrund och status som övriga lärare i skolan.
Musiklärarutbildning skall därför ske i nära samverkan med övrig lärar-
utbildning. Utbildningen bör emellertid även i framtiden ske i symbios med
övriga musiklärar- och musikerutbildningar. För att fungera som musiklärare
krävs långt drivna musikaliska färdigheter.
Regeringen visar ingen insikt om att en stor del av musiklärarutbildningen
sker med inriktning mot kommunal musik-/kulturskola och annan frivillig
musikundervisning (studieförbund, kyrka, egen företagsamhet) eller kyrko-
musik. I stället för att lyfta fram det unika och specifika i denna och andra
typiska ettämnesutbildningar och skapa utrymme för denna fördjupade
ämneskompetens, väljer regeringen att betona problemet med anställnings-
barhet. Vi menar att hanteringen visar prov på bristande kunskap om såväl
utbildningens som yrkesverksamhetens karaktär och mångfald och anser att
regeringen bör återkomma med förnyat förslag om lärarutbildning i s k
ettämnesutbildningar.
Vuxenpedagogik
Regeringen menar att behovet av vuxenpedagogik kan tillgodoses inom
ramen för lärarutbildningen och att det därför inte föreligger något skäl
att inrätta en särskild vuxenpedagogisk examen. Man utgår vidare från att
Lärarutbildningskommitténs förslag att det skall finnas särskilda
specialiseringar att välja för dem som avser att undervisa vuxna.
Vuxenpedagogik skall också kunna ingå i det allmänna
utbildningsområdet. Kristdemokraterna har drivit kravet på en separat
utbildning inom vuxenpedagogik, eftersom undervisningen av denna
målgrupp måste ske med delvis andra förutsättningar än för undervisning
av barn och ungdomar. Vi menar fortfarande att det unika inom
vuxenpedagogiken måste fokuseras och att det finns en risk att ansvaret
för denna flyter ut genom otydligheten i propositionen. Vi föreslår i
stället att lärosätena bör få i uppgift att utforma en inriktning mot
vuxenlärare.
4 Lärare i yrkesämnen
Den nya lärarutbildningen föreslås också omfatta lärare i karaktärsämnen
i gymnasieskolans program med yrkesämnen. För lärarexamen föreslås
krav på studier om minst 60 poäng inom en för yrkesområdet relevant
högskoleutbildning, samt det allmänna utbildningsområdet som läses av
alla. Detta innebär att den sammanlagda utbildningstiden kommer att
omfatta 120 poäng.
Det råder i dag brist på ett stort antal yrkeslärare och därför bör det noga
övervägas om den nya lärarutbildningen utformas så att fler kommer att välja
denna bana. Vi menar att det är angeläget att yrkeslärarna besitter hög
kompetens inom sina undervisningsområden. Precis som när det gäller
gruppen ämnesstuderande som väljer att komplettera med en yrkesutbildning
i efterhand, får det inte heller för yrkesutbildade som kan tänka sig att bli
lärare bli ett oöverstigligt hinder att gå igenom utbildningen. Vi föreslår
därför att utbildningen koncentreras på motsvarande sätt som för ämnes-
studerande, alternativt läses enligt förslaget om etappindelning.
Vi vill också betona vikten av att det utvecklas goda möjligheter till
validering och att regeringen inte skjuter denna fråga ytterligare på
framtiden. För kristdemokraterna är det också angeläget att regeringen på
allvar inser vikten av den praktiska kunskapen och inrättar en renodlad
lärlingsutbildning, med uppföljning av en yrkeshögskola. Vi menar att detta
skulle vara ett viktigt steg också för att kunna attrahera fler till att vilja
bli
lärare i yrkesämnen.
Generellt visar propositionen brister när det gäller hur man inom ramen för
lärarutbildningen skall få kunskap i entreprenörskap och hur samverkan med
arbetslivet kan åstadkommas. Detta är särskilt påtagligt när det gäller de
lärare som skall verka i yrkesämnen.
5 Lärares kompetensutveckling
Regeringen föreslår att varje kommun och landsting skall ansvara för att
möjligheter till kompetensutveckling ges för den personal som har hand
om utbildningen. På varje skola skall en plan för kompetensutveckling
finnas. Bestämmelserna om högst fem studiedagar skall upphävas.
Möjligheten till kompetensutveckling och att kunna vidareutvecklas i sitt
yrke ökar med det nya förslaget till lärarutbildning. Utökade möjligheter till
distans- och deltidsstudier liksom möjlighet att forska inom sitt yrkesområde
kommer att göra läraryrket mer attraktivt. Att rätten till kompetensutveckling
säkerställs är därför oerhört angeläget och skall självfallet också omfatta
förskolan. Vi vill betona att det är den enskilde lärarens upplevda behov som
skall styra valet av kompetensutveckling och att olika behov av kompetens-
utveckling skall kunna tillgodoses.
6 Forskningsstrategi för lärarutbildning
Resurserna för forskning och forskarutbildning i anslutning till lärar-
utbildningen och den pedagogiska yrkesverksamheten skall öka. Detta är
något som Kristdemokraterna har verkat för under flera år. Därför känner
vi stor tillfredsställelse över att denna satsning finns med i förslaget till
ny lärarutbildning. Däremot delar vi den oro som flera remissinstanser
uttrycker över att den utökade satsningen inte kommer att åtföljas av
tillräckligt med nya forskningsmedel, utan att lärosätena kommer att
tvingas till omprioriteringar inom i huvudsak befintliga ramar.
Lärosätena måste tillföras nya medel om intentionerna i propositionen
skall förverkligas.
Lärarutbildningskommittén föreslog att ett nytt utbildningsvetenskapligt
vetenskapsområde skulle införas. Denna uppfattning delas inte av reger-
ingen, som i stället anför att det nya resurstilldelningssystemet för forskning
och forskarutbildning och den nya organisationen för forskningsfinansiering
som nyligen presenterades för riksdagen tillgodoser dessa behov. Vi menar
att de brister som vi påpekat när det gäller den nya organisationen också kan
få negativa konsekvenser för forskningen inom lärarutbildningens område.
Vårt alternativ, med tillräckliga basresurser direkt till lärosätena och en
rådsindelning utifrån sektorsbehov, hade på ett bättre sätt kunnat hantera
finansieringsfördelningen till den mångfald av institutioner och discipliner
som har att tillgodose lärarforskningens behov. Då hade den utbildnings-
vetenskapliga kommitté som regeringen nu i ett initialskede anser vara
nödvändig inom Vetenskapsrådet inte behövts. Regeringens agerande
förstärker osäkerheten när det gäller resurstilldelningen på forsknings-
området.
Bristerna förstärks ytterligare av att regeringen inte heller är beredd att
förorda inrättandet av ett nytt universitetsämne. Att ämnesinstitutionerna
uppmuntras att ta större ansvar för den didaktiska forskningen är utmärkt.
Det finns dock en tydlig risk i att det som i utgångsläget är allas ansvar att
utföra i slutänden lätt blir ingens ansvar i det konkreta utförandet. Därför ser
vi positivt på att högskolor med lärarutbildning skall inrätta ett särskilt
organ
som har det samlade ansvaret för grundutbildning, forskning och, i före-
kommande fall, forskarutbildning inom lärarutbildningen.
7 Styrning av lärarutbildningen
Regeringen menar att lärarutbildningen skall vara ett led i att nå målet att
garantera en likvärdig förskola, skola och vuxenutbildning av hög
kvalitet.
Lärarutbildningen är såväl en högskoleutbildning som en yrkesutbildning.
Detta innebär att utbildningen till innehåll och form ska vila på vetenskaplig
grund med allt vad det innebär av forskningsanknytning och stringens. Som
yrkesutbildning måste den samtidigt anpassas till verksamhetens behov och
utveckling. Detta kräver en koppling där teori och praktik möts. Vi vill
betona att statens styrning av utbildningen i första hand innebär kunskap om
statens mål och ambitioner med verksamheten. Den kunskapen skall ges
eleverna på lärarutbildningen. Den innebär också dimensioneringen av
platser i meningen att det finns tillräckligt många utbildningsplatser för att
möta verksamhetens behov av arbetskraft.
8 Rekrytering, studieorganisation och antagning
Rekrytering
Regeringen menar att det bör vidtas åtgärder för att få en bred rekrytering
av lärare inom alla undervisningsområden och en lärarkår som så långt
möjligt speglar befolkningens sammansättning samt för att tillgodose
specifika rekryteringsbehov.
Vi delar till stor del denna uppfattning. I vårt mångkulturella samhälle är
det t ex viktigt att särskilda rekryteringsinsatser görs för att få fler
invandrare
att söka sig till yrket. Olika hinder för detta måste rivas. Det samma gäller
rekryteringen av män. Det prioriterade målet måste emellertid vara att
rekrytera så många som möjligt som är lämpade för läraryrket och inte att
lärarkåren i alla avseenden skall vara ett representativt Sverige.
Flexibiliteten
både när det gäller att utforma och komma i åtnjutande av utbildning kan
dock öka. Detta kan möjliggöra att grupper som av olika anledningar
tidigare undvikit att söka sig till yrket i framtiden kan komma att göra det i
större utsträckning.
I propositionen föreslås också att högskolor skall följa upp studenternas
prestationer och skapa förutsättningar att slutföra studierna. De kommuner
som anställer lärare utan behörighet skall uppmuntra dessa att slutföra sina
studier och genom olika åtgärder underlätta detta. Vi har redan tidigare i
motionen markerat hur viktigt det är att det görs en avstämning mellan hur
mycket målgruppen är beredd att sätta av i tid för sin utbildning och längden
på densamma. Det är kontraproduktivt att inrätta en ordning där den enskilde
har riksdagens stöd att hoppa av sin utbildning. Utbildningen måste utformas
så att den blir attraktiv att gå och fullfölja.
Studieorganisation och antagning
Regeringen menar att det bör ankomma på universiteten och högskolorna
att organisera lärarutbildningen på det sätt som fordras och att tillgodose
kraven i fråga om rekrytering av olika grupper och valmöjligheter under
studiegången. För att underlätta rekryteringen skall den studerande fritt
kunna välja fortsatt inriktning av examen.
Regeringen lämnar således fritt åt universitet och högskolor att utifrån
givna mål fullgöra sina uppgifter. Att på detta sätt hänskjuta beslutsfattandet
till dem det i första hand berör är en grundprincip som Kristdemokraterna
stöder, under förutsättning att detta utgör den lägsta effektiva nivån. Detta är
t ex fallet när det gäller utformning av olika antagningsförfaranden.
När det gäller det successiva valet inom lärarutbildningen avvisar flera
högskolor och universitet förslaget eftersom man bl a anser att flexibiliteten i
praktiken endast blir skenbar då platsantalet ändå måste bestämmas i
förhand. Mot bakgrund av detta ifrågasättande borde regeringen ägnat ytter-
ligare tankemöda åt hur den öppna och flexibla lärarutbildningen skall
åstadkommas samtidigt som vi måste utbilda för en nationell efterfrågan som
i dagsläget visar tydlig slagsida för vissa ämnen. Vi ser en risk i att
regering-
ens försöksperiod förstärker denna snedvridning ytterligare.
Lämplighetsprövning
Regeringen föreslår att lämplighetsprövning endast skall ske vid
anställning och inte till utbildning, eftersom det inte är säkert att den som
utbildar sig till lärare med nödvändighet kommer att arbeta med barn. Vi
finner denna argumentation mycket tveksam, eftersom propositionen i
övrigt argumenterar för utökad andel verksamhetsförlagd tid. Vi föreslår
därför att de beslut som riksdagen fattar med anledning av propositionen
om lämplighetsprövning stäms av för att också anpassas till
lärarutbildningen. Praktikskolor skall självfallet omfattas av samma
trygghet som skolor som inte tar emot lärarkandidater.
9 Särskilda frågor
Specialpedagogisk utbildning
Regeringen föreslår att specialpedagogisk utbildning bör ingå som ett
moment inom det allmänna utbildningsområdet och således läsas av alla
lärarstuderande. Man föreslår vidare att specialpedagogisk utbildning
skall ges inom ramen för inriktnings- och specialiseringsdelarna.
Dessutom skall en specialpedagogisk påbyggnadsutbildning kunna leda
fram till specialpedagogexamen.
Vi delar bedömningen att den specialpedagogiska kompetensen behöver
stärkas hos samtliga lärare. Att förbereda för att kunna möta elever i behov
av särskilt stöd och se till att dessa får en studiegång utifrån sina specifika
förutsättningar är ett viktigt moment i all lärarutbildning. För att denna
utbildning skall bli tidsaktuell bör samarbete ske med forskarinstitutioner
som utvecklar kunskaper inom området. Centrum för handikappvetenskap,
som finns vid Linköpings och Örebro universitet, är t ex av hög europeisk
klass när det gäller kunskaper om handikappades livsvillkor.
Vi ser positivt på att verksamma lärare får möjlighet att utveckla sin
kompetens inom det specialpedagogiska området, genom att kurserna
kommer att vara öppna även för denna kategori studerande. Detta är särskilt
angeläget för att kunna klara målsättningen om ökad integration mellan det
ordinarie skolväsendet och särskolan.
Behovet av utökad specialpedagogisk kompetens kommer att öka ytter-
ligare den dag som regeringens beslut att lägga ner delar av specialskolorna
träder i kraft. Vi vill än en gång markera att detta beslut strider mot
Kristdemokraternas övertygelse om behovet av koncentrerad special-
pedagogisk kompetens som komplement till den kommunala kompetensen.
Massmedier och informationsteknik
Alla lärare bör, enligt propositionen, ge barn och elever redskap för att
kunna inhämta, bearbeta och ta ställning till information från massmedier
och via den nya informationstekniken. Man menar vidare att forskning
om pedagogisk utveckling utifrån informationsteknikens roll i lärandet
bör stimuleras. Berörda myndigheter bör få i uppdrag att informera om
pågående forskning om lärande och IT och den nya tekniken skall
utnyttjas för lärarutbildning på distans.
Den nya tekniken inrymmer många möjligheter, inte minst till pedagogisk
utveckling. Vi menar därför att det är positivt att den nya tekniken upp-
märksammas i samband med utvecklandet av en ny lärarutbildning. Vi måste
utbilda för de krav som ett framtida liv och arbetsmarknad ställer. Vi är
emellertid också skyldiga att identifiera och förebygga de riskmoment som
den nya tekniken inrymmer. Därför borde propositionen på ett tydligare sätt
ha lyft fram vikten av att undervisningen också inrymmer de etiska bedöm-
ningar som varje användare måste lära sig att göra inför mötet med den nya
tekniken.
Aktuell forskning visar att det som elever främst lär sig vid arbete med
datorer som inte traditionell pedagogik och andra läromedel kan tillgodose är
att eleverna blir duktiga på att använda själva datorn. Denna insikt är viktig
att bära med in i den nya lärarutbildningen. Datorerna skall inte ersätta andra
pedagogiska metoder i skolan utan utgöra ett komplement till dessa.
Datorerna kan heller aldrig ersätta mänsklig kontakt vilket är särskilt viktigt
ju yngre barnen är.
Pedagogisk profilering
Regeringen menar att det nya förslaget till lärarutbildning inrymmer
möjligheter till pedagogisk profilering. Man ser därför ingen risk att
möjligheten till utbildning i t ex montessori- och waldorfpedagogik
marginaliseras.
Lärarutbildningen skall utformas så att den på bästa sätt tillgodoser elevers
behov av olika pedagogisk stimulans. Att uppmuntra till pedagogisk mång-
fald är därför en självklarhet för oss kristdemokrater. Vi menar att alternativa
pedagogiska inriktningar måste finnas tillgängliga för de lärarstuderande.
Regeringen förutsätter att ett nära samarbete mellan högskolor och före-
trädare för de aktuella pedagogiska profileringarna kommer till stånd.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen tagit ställning för ett statligt stöd
till
waldorflärarutbildningen. Regeringen har genomgående skjutit frågan fram-
för sig, först till Lärarutbildningskommittén och sedan med hänvisning till
den nu aktuella propositionen. Vi anser att regeringen med särskilda uppdrag
till vissa lärosäten på ett tydligare sätt kunde ha medverkat till att
förbättra
tillgängligheten till utbildning i alternativ pedagogik.
Även om regeringen kan säkerställa möjligheten till utbildning i alternativ
pedagogik inom ramen för den nya lärarutbildningen, bör man ge examens-
rätt till fristående privata lärarutbildningar.
Jämställdhet
Den kritik som riktats mot Lärarutbildningskommittén när det gäller
hanteringen av jämställdhetsfrågor har givit resultat i propositionen.
Varje högskola med lärarutbildning får nu i uppgift att anlägga ett
könsperspektiv på utbildningen. De skall också utveckla
lärarstudenternas medvetenhet och kunskap om jämställdhetsfrågornas
betydelse i det framtida arbetet. Särskilda insatser skall ägnas åt hur de
verksamhetsförlagda delarna av utbildningen kan ge studenterna
erfarenheter av jämställdhetsarbete bland barn och elever.
Högskoleverket skall också få i uppdrag att stimulera en vidareutveckling
av lärarutbildningarna i detta avseende.
Kristdemokraterna vill betona att en viktig målsättning i skolans demo-
kratiska fostran måste vara att verka för jämställdhet mellan kvinnor och
män. En viktig del i detta arbete är att verka för en miljö där barnen redan
från tidig ålder möts av både kvinnor och män, i olika yrkesroller. Den bild
av könsrollsfördelningen som möter barnen när de är små präglar dem som
vuxna. Att långsiktigt påverka könsfördelningen inom de yrkeskategorier
som finns representerade i skolan är därför grundläggande. Vi ser därför
positivt på de insatser som propositionen lyfter fram för att attrahera män till
lärarutbildningen.
Flickors och pojkars olika sätt att uttrycka sig både verbalt och med
kroppsspråk måste också uppmärksammas i lärarutbildningen. Många
undersökningar visar att pojkar tar betydligt mer plats i klassrumssituationen
vilket ger flickorna ett sämre utgångsläge från början. Samtidigt missgynnas
pojkarna av att de har så få manliga förebilder i skolan. Att skapa med-
vetenhet om hur situationen ser ut och hur den aktivt kan påverkas är en
viktig uppgift som måste tydliggöras i lärarutbildningen.
10 Rektorsutbildning och utbildning i ledarskap
Regeringen föreslår att Statens skolverk får i uppdrag att förnya
innehållet i den nuvarande rektorsutbildningen för det offentliga
skolväsendet med en relevant högskoleutbildning som bas. Man föreslår
vidare att en relevant påbyggnadsutbildning mot utbildningsledarskap
utvecklas och några lärosäten skall ges i särskilt uppdrag att intensifiera
detta arbete. Däremot avvisar regeringen kommitténs förslag till nytt
akademiskt ämne kallat utbildningsledarskap.
Det pedagogiska ledarskapet är centralt i hela skolans verksamhet. Med de
senaste läroplanerna förtydligades rektorernas roll och precis som för annan
personal har omställningen till en målstyrd och decentraliserad skola inne-
burit ett merarbete även för rektorerna. Rektorerna har ett tungt ansvar både
för skolans pedagogiska, organisatoriska och ekonomiska utveckling. För
flera har detta blivit ett allt för tungt ansvar att bära och det har blivit
svårt att
rekrytera kompetent personal. En ledarskapsutbildning med fokus på
pedagogisk verksamhet är nödvändig för att förbereda och bistå rektorerna i
deras viktiga uppgift.
Pedagogiskt ledarskap utövas av fler än rektorer. I den organisatoriska
omdaning som präglar dagens skolväsende får allt fler uppgifter av ledande
karaktär. Det kan gälla att leda arbetslag, eller fungera som mellanchef med t
ex ämnesledaransvar. Att undervisa är i sig att leda andra människor och vi
anser att alla som har intresse av att utbilda sig i utbildningsledarskap skall
uppmuntras till detta. För att denna utbildning skall bli tillgänglig för alla
är
vi beredda att gå ett steg längre än regeringen och införa utbildnings-
ledarskap som nytt akademiskt ämne. Vi tror att detta är bästa sättet att
fokusera på vad som är det typiska i att leda pedagogiskt arbete. Eftersom
man inom näringslivet har ett försprång när det gäller vissa moment inom
ledarskapsutbildning bör denna kompetens utnyttjas.
11 Genomförande och ekonomiska konsekvenser
Regeringen bedömer att det kommer att behövas ett tillskott på 51
miljoner för att förlänga de kortare utbildningarna. Vidare menar man att
den allt större andel som kommer att utbildas inom det allmänna
utbildningsområdet kommer att kräva ett resurstillskott på ytterligare 51
miljoner. De sammanlagda årliga kostnaden för den utbyggda
lärarutbildningen bedöms således till 102 miljoner kronor, exklusive
forskningsresurser.
Vi utgår från att de beräkningar som regeringen presenterar är korrekta och
förutsätter att universitet och högskolor får ekonomisk kompensation i de fall
det visar sig att regeringen gjort allt för snäva bedömningar. Eftersom vi
föreslår en kortare förskollärar- och fritidspedagogutbildning än regeringen
frigörs ett belopp motsvarande 51 miljoner. Dessa medel bör användas till att
utbilda obehöriga som i dag verkar inom barnomsorg och skola.
När det gäller forskning och forskarutbildning ser vi också, trots de extra
medel som regeringen aviserar, en risk i att den utökade forskning som
anknyter till lärarutbildningen kommer att finansieras med indragning på
annan forskning. I propositionen redogör man t ex för att man kommer att ge
berörda lärosäten i uppdrag att avsätta en betydligt större andel av det
statliga
bidraget till sådan forskning som anknyter till lärarutbildning. Det är viktigt
att den särskilda forskningssatsning som nu görs får bredast möjliga stöd och
uppbackning ute på lärosätena. Att staten ger tillräckligt stöd är en viktig
förutsättning för detta.
12
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur det allmänna
utbildningsområdet bör utformas för att vara öppet för alla studerande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av tydlighet när det gäller vari skolans
värdegrund består och hur arbetet med den kan omsättas i praktiskt
handlande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av tydlighet när det gäller ämnes-
kunskaper,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om verksamhetsförlagd tid och samspelet mellan
lärarutbildning och praktikskolor,
5. att riksdagen med avslag på propositionens förslag om förlängd
förskollärar- och fritidspedagogutbildning hos regeringen begär nytt
förslag i enlighet med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om etappvis
inläsning av lärarexamen och en lärarlegitimation,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utbildningen till teckenspråkslärare skall ske
med samma utgångspunkt som för andra språklärare,
8. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lärar-
utbildning i s.k. ettämnesutbildningar hos regeringen begär nytt för-
slag i enlighet med vad i motionen anförts,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att lärosätena bör
få i uppgift att utforma en inriktning mot vuxenlärare,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheten till validering av den praktiska
kunskapen,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en renodlad
lärlingsutbildning, med uppföljning av en yrkeshögskola,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kompetensutveckling,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att lärosätena måste tillföras nya medel om
intentionerna i propositionen skall förverkligas,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att reglerna för lämplighetsprövning också bör
omfatta lärarutbildningen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utökad specialpedagogisk kompetens i för-
hållande till den koncentrerade kompetensen vid specialskolorna,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om massmedier och informationsteknik och vikten
av att undervisningen också inrymmer etiska frågeställningar,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om alternativ pedagogik inom ramen för den nya
lärarutbildningen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om examensrätt till fristående privata lärar-
utbildningar,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utbildningsledarskap bör införas som nytt
akademiskt ämne,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av statligt stöd för att den särskilda
forskningssatsning som nu görs får bredast möjliga stöd och upp-
backning ute på lärosätena.