Gymnasieskolan brottas med en rad problem. Avhoppen från studierna
ökar. Sämst går det för eleverna i storstäderna och allra sämst för elever
med invandrarbakgrund.
Skolverkets rapporter visar att 43 procent av de elever som antingen är
födda i ett annat land eller har två föräldrar som är födda utomlands inte har
fullföljt sina gymnasiestudier inom fyra år. Skolverkets statistik bygger på de
elever som påbörjade sina gymnasiestudier höstterminerna åren 1992, 1993
och 1994. Avhoppen från gymnasieskolan gällande dessa elever är 25, 35
respektive 43 procent fyra år senare. Detta är ett hotfullt uttryck för skolans
samlade misslyckande.
Orsakerna till att elever misslyckas är flera. Många elever saknar
tillräckliga förkunskaper. De hamnar inom det individuella programmet, vars
syfte är att ge elever möjlighet att skaffa sig förkunskaper för studier på ett
nationellt program. Det vanliga är att de elever som går över till ett
nationellt
program börjar i årskurs 1, vilket innebär att gymnasieskolan blir minst
fyraårig för dessa elever. Det är dyrt både för den enskilde och för samhället.
Det individuella programmet har blivit en uppsamlingsplats för grundskolans
misslyckande. Det var aldrig avsikten och så borde det inte vara.
Skolverkets statistik visar vidare att elever som började på de yrkes-
inriktade programmen klarar sig sämre än andra. Av eleverna på
industriprogrammet har bara 76 procent fullföljt gymnasiet och för energi-
programmet är siffran 79 procent. Det kan jämföras med samhällsveten-
skapsprogrammets 91 procent.
Målsättningen med det individuella programmet är alltså att ge eleverna
möjlighet att skaffa sig de förkunskaper som krävs för att gå över till ett
nationellt program. Ofta blir emellertid resultatet det motsatta. Många elever
som börjar på ett nationellt program klarar inte studietakten och hänvisas
därför till ett individuellt program, varför antalet studerande på det
individuella programmet vid läsårets slut är betydligt högre än vid läsårets
början.
1.1 Felaktiga utgångspunkter
Riksdagen beslöt på förslag av Socialdemokraterna att förbjuda betygs-
komplettering under gymnasietiden för elever som nått kunskaper
motsvarande betyget Godkänd. Det innebär att elever som vet att de
behöver och kan förbättra sina betyg inte kan göra det förrän efter
gymnasietiden. I stället för att uppmuntra flit, tvingar regeringen elever
att endera av taktiska skäl maska, alternativt redan från början inrikta sig
på kompletteringar inom komvux. Bland gymnasieelever finns exempel
på taktiker som ser till att bli underkända i Matematik A i första ring, för
att sedan det tredje året tentera om och få Mycket väl godkänd på kursen.
Regeringen vill av prestigeskäl inte ändra på något, trots att man vet att
detta är nödvändigt för att gymnasieskolan skall fungera väl i framtiden. Det
är allvarligt mot bakgrund av många rapporter om de svårigheter gymnasie-
utbildningarna brottas med. Flera av dem har direkt koppling till de bärande
inslagen:
- Enhetligheten. Alla utbildningar är treåriga. Men det tar olika lång tid
för elever att nå bestämda resultat. Trots justeringar av den förra
borgerliga regeringen är gymnasieskolan fortfarande tidsstyrd.
- Missriktad jämlikhet. Alla skall ges allmän behörighet till högskolan.
Det innefattar krav på många gemensamma kurser. Därmed blir
utbildningen alltför krävande för vissa och slapp för andra. Ingen elev får
den stimulans som behövs för att utveckla begåvning och förmåga fullt
ut.
- Yrkesprogrammen skulle moderniseras. Det blev mer teori, vilket delvis
var nödvändigt, mindre av karaktärsämnen och bara löften om arbets-
platsförlagd utbildning under minst 15 veckor.
1.2 Regeringen förstärker problemen
I utvecklingsplanen våren 1997 skrev regeringen bl.a. att man avsåg att
se över antalet kärnämnen, utbudet av nationella program och dess
grenar, målen i kursplanerna mot respektive programmål, införandet av
en modern lärlingsutbildning, möjligheten till att införa en yrkesexamen i
vissa program, införandet av ett nytt teknikprogram m.m. Det lät som om
Socialdemokraterna äntligen insett att det är nödvändigt att göra
justeringar i gymnasieskolan, även om de förändringar som redovisades i
skrivelsen inte var tillräckliga för att lösa de problem som uppenbarligen
finns.
Propositionen Gymnasieskolan i utveckling - kvalitet och likvärdighet var
och är motsägelsefull och otillräcklig. Regeringen har inte tagit itu med
gymnasieskolans kärnproblem. Förlorarna är främst eleverna, men även
andra som är verksamma i skolan. Det finns ännu inga förslag till lösningar
när det gäller de många elever på yrkesinriktade program som har betyget
Icke godkänd, IG, i kärnämnena matematik, engelska och svenska. Det finns
ännu inga förslag på att höja kraven på grundskolan och inga konkreta
förslag till lösningar när det gäller att yrkeseleverna skall få den arbets-
platsförlagda utbildning som de är berättigade till. Propositionen innehöll
inte heller några konkreta förslag när det gäller samverkan skola-arbetsliv.
Förslag till examen är mest av kosmetisk natur. Regeringen törs inte heller ta
ställning till antalet kärnämnen.
1.3 Skolverkets rapport
Skolverkets förslag till nya gymnasieprogram som presenterades i
september ökar i viss mån elevernas valmöjligheter, vilket är bra.
När det gäller det nya teknikprogrammet är vi dock tveksamma till att
starta ett helt nytt program utan några nationella inriktningar. Programmet
måste också ses som slutet på allt som tidigare haft med ingenjörsutbildning
på gymnasienivå att skaffa. Om målet är att förbereda för studier på teknisk
högskola verkar teknikprogrammet inte ge den stabila grund som krävs i till
exempel ämnet matematik. Det verkar heller inte finnas plats för egentliga
teknologistudier, som hittills har kunnat skapa en god grund för blivande
ingenjörer på olika nivåer.
I förslaget till nytt samhällsvetenskapsprogram försvinner för första
gången begreppet humanistisk i det svenska gymnasiet. Latinet reduceras till
en valbar kurs inom inriktningen språk. Detta skiljer ut den svenska
gymnasieskolan från jämförbara EU-länder som Danmark, Nederländerna
och Tyskland, där latinet intar en central plats i gymnasiet. Miljöinriktningar
föreslås däremot inom två program, naturvetenskaps- och samhällsveten-
skapsprogrammet. Enligt vår uppfattning hör en särskild inriktning hemma i
det förstnämnda programmet. Miljökunskap kan man däremot studera inom
samtliga program.
Moderata samlingspartiet har tidigare framfört önskemål om en total
översyn av gymnasieskolans program. Efter att ha tagit del av Skolverkets
förslag vidhåller vi vårt önskemål.
1.4 Grundskolan bidrar till svårigheterna
Den avgörande frågan är om den grundläggande utbildningen har förut-
sättningar att rätta till de brister som finns vad avser utbildningsnivån.
Kommer grundskolan och gymnasieskolan att ge alla elever den stabila
utbildningsgrund som vi önskar? Vår bedömning är att det inte är
självklart, trots den tydlighet vad gäller kunskapsmål som finns i
läroplaner och andra relevanta dokument.
Grundskolans elever skall inte med automatik föras vidare till gymnasie-
skolan utan nödvändiga grundkunskaper. Vi anser att alla elever med
ofullständiga betyg skall erbjudas ett extra år i grundskolan. Ingen elev skall
tvingas lämna grundskolan utan godkända baskunskaper i svenska, engelska
och matematik.
Särskilt oroväckande är att 6-7 procent av eleverna lämnar grundskolan
utan fullständiga betyg och med otillräckliga kunskaper och färdigheter i
läsning, skrivning och räkning. Förra året lämnade 5 000 elever grundskolan
utan att kunna läsa, skriva och räkna. Uppgifterna säger egentligen att 5 000
elever inte längre känner den nyfikenhet och förväntan som alla barn
upplever under sin första skoldag. De upplever i stället ett utanförskap som
kan leda till passivitet och inaktivitet. Det är ett misslyckande som inte kan
tolereras.
Skolverkets undersökningar visar att ungefär 1 av 20 elever i årskurs 8
läser sämre än genomsnittseleven i årskurs 3. En viss försämring av
elevernas läsförmåga i såväl årskurs 2 som 5 har skett under 1990-talet.
Särskilt viktigt i gymnasieskolan är att eleverna har goda kunskaper i
svenska. Detta är en förutsättning för att de skall kunna tillgodogöra sig
undervisningen. Vår uppfattning är att undervisningen i svenska som
andraspråk skall syfta till att så fort som möjligt bibringa eleverna sådana
kunskaper att de kan övergå till ämnet svenska. Vi ifrågasätter därför beslutet
att jämställa svenska som andraspråk med ämnet svenska vid antagning till
gymnasiet. Risken finns att detta bidrar till att minska elevernas ambitioner i
grundskolan vad gäller svenska, samtidigt som kortsiktiga taktikval gör att
vissa elever aldrig når de kunskapsnivåer och färdigheter de har förut-
sättningar att klara.
Grundskolans resultat för elever med invandrarbakgrund är i detta
perspektiv skrämmande. Vårterminen år 1999 fick var tredje invandrarelev
betyget Icke godkänd i svenska 2 och blev därmed inte behöriga till
gymnasieskolans nationella program. I grunden handlar detta om att många
av dessa elever känner ett utanförskap. Många upplever att de inte har något
val och att skolan inte är till för dem. De ges inte chansen att välja skola.
Och
många lärare orkar inte i längden med att ge dessa elever det stöd som måste
till för att resultatet skall bli bra.
2 Sätt fokus på elevernas kunskaper
2.1 Inför en kvalitetsgaranti
En framåtsyftande skolpolitik skall ställa entydiga kvalitetskrav på gym-
nasieskolorna, höga och differentierade kunskapskrav på gymnasie-
eleverna och skapa stor frihet i medlen för respektive gymnasieskola att
nå målen.
Ett sätt att säkra kvaliteten i ungdomarnas skolutbildning är att införa en
kvalitetsgaranti i gymnasieskolan.
Vår kvalitetsgaranti består av tre komponenter. För det första ett fritt
skolval som säkrar valfriheten för alla elever oavsett var i landet de bor. För
det andra obligatoriskt genomförande av gymnasieexamen som ett medel att
säkra en hög kunskapsnivå och rättvisa kunskapsjämförelser. För det tredje
införandet av ett fristående nationellt kvalitetsinstitut som ger alla elever
och
föräldrar konsumentupplysning om skolornas uppnådda resultat och kvalitet.
2.2 Fritt skolval och fria skolor
Elevernas rätt att välja gymnasieskola måste öka. Det är orimligt med en
ordning som medför att tur eller elevens bostadsadress är avgörande för
antagning till gymnasieskolan. Ungdomar i gymnasieåldern kan göra
egna bedömningar av skolor och klarar av längre resvägar än små barn.
Det fria skolvalet säkerställs bäst genom införandet av en skolpeng för
alla. En skolpeng som tillförsäkrar varje gymnasieskola grundläggande
resurser ökar skolornas självständighet samt ger kortare beslutsvägar,
minskad byråkrati, ökad profilering och fler fristående gymnasieskolor.
I avvaktan på att en skolpeng kan införas bör möjligheterna att välja
gymnasieskola garanteras. Därutöver bör reglerna för specialutformade
program och rätten att välja sådana också utanför hemkommunen vidgas.
Skolverket skall godkänna fristående gymnasieutbildningar på grundval av
utbildningens kvalitet. Godkända gymnasieutbildningar skall ha rätt till stöd
från elevernas hemkommuner.
2.3 En obligatorisk gymnasieexamen
Vi anser att en gymnasieexamen skall pröva den enskilde elevens
kunskaper och färdigheter i former som arbetas fram av gymnasieskolor,
högskolor och universitet respektive berörda branscher i samverkan. En
internationellt gångbar examen förutsätter prövning av elevernas
kunskaper i flera ämnen, vilket bara delvis kan ske i form av
rapportskrivande.
En obligatorisk gymnasieexamen skall införas för alla elever som går ett
nationellt eller specialutformat program. Den skall ha två huvudinriktningar,
en studie- och en yrkesförberedande. Examenskriterierna skall tydliggöra
vilka kunskaper och färdigheter som ställs på eleverna.
Examinationen bör bestå av prövning i kärnämnena svenska, engelska och
matematik samt huvudkaraktärsämnet och minst ett frivilligt ämne. Därtill
bör ingå ett skriftligt examensarbete (teoretiska inriktningen) eller ett
gesällprov (yrkesförberedande inriktningen) som skall visa elevens förmåga
att tänka självständigt, kritiskt och kreativt samt att aktivt kunna lösa
problem.
Examensproven kan vara utsträckta under en relativt omfattande tid. Alla
elever skall ges goda möjligheter att komplettera sina kunskaper. Grunden i
gymnasieexamen (teoretisk inriktning) skall förutsätta kunskaper och
förmåga ovanför den nuvarande Godkändnivån. Gymnasieexamen skall inte
vara en elitexamen. Alla elever skall ha rimliga möjligheter att erhålla
examensbevis.
En obligatorisk gymnasieexamination kan bidra till bättre studieresultat,
nationell jämförbarhet och rättvisa kunskapsjämförelser. De gymnasieelever
som inte når Godkänd i examensprövningen skall ges möjligheter att pröva
igen.
2.4 Ett fristående nationellt kvalitetsinstitut
Moderata samlingspartiet föreslår inrättandet av ett nationellt fristående
kvalitetsinstitut. Att granska och utvärdera utbildningens kvalitet skall
ges högsta prioritet. Det kräver en ny organisation och att
utvärderingsarbetet kan bedrivas mer fristående från den politiska sfären.
Ett fristående kvalitetsinstitut skall ges i uppdrag att fokusera på och
granska skolans kvalitet. Det behövs för att öka utvärderingarnas tro-
värdighet och legitimitet i omvärldens ögon.
Moderata samlingspartiet förordar att regeringen tillsätter en arbetsgrupp
med uppgift att dra upp riktlinjer för arbetet vid ett nationellt utvärderings-
institut. I utredningsarbetet skall organisation och arbetsformer för institutet
presenteras.
Sveriges främsta skolforskare och ledande företrädare för kvalitets-
mätningar skall kunna engageras i institutets arbete. Internationella kontakter
och samarbete vad avser utvärdering över nationsgränserna skall vara en
naturlig del av institutets arbete.
Vi föreslår att 200 miljoner kronor avsätts per år under åren 2000-2002 för
uppbyggnad av ett fristående nationellt kvalitetsinstitut.
3 Individualisera gymnasieskolan
3.1 En flexiblare gymnasieskola
Gymnasieskolan måste reformeras. Den politik vi förordar syftar till att
skapa en flexibel och individualiserad gymnasieskola. Det gör det
möjligt för alla gymnasieelever att komma bättre rustade till framtidens
arbetsmarknad. I stället för enhetlighet och likriktning måste
gymnasieskolan ge individuellt anpassad undervisning och stor valfrihet
avseende både inriktning av studierna och svårighetsgraden. Det behövs
både lättare och svårare kurser. Alla elevers behov av stimulans skall
tillgodoses.
De studiebegåvade elevernas talanger och kunskaper behöver stimulans
och engagemang från gymnasieskolans sida. Att vara begåvad anses i dag
inte berättiga till lärarens uppmärksamhet och engagemang. Det är fel och
leder till medelmåttiga resultat och prestationer i internationella jämförelser.
Det leder dessutom till att många av de studiebegåvade eleverna tröttnar på
gymnasieskolan och ser den som en transportsträcka inför högskolan. Det
medför att studiebegåvade elever missar värdefulla år.
Detta mönster måste brytas. Fria självständiga gymnasieskolor med olika
profileringar och pedagogiska inriktningar men med en gemensam nämnare
- individen i centrum - kan skapa ett nytt mönster som tar till vara alla
elevers olika talanger och förutsättningar. Det kommer att leda till att
bottennoteringen av antalet nittonåringar i högskolan kan brytas och vändas
upp mot Europatoppen igen.
3.2 Begränsa antalet kärnämnen
Gymnasieskolans kärna med åtta gemensamma och obligatoriska ämnen
för alla elever är alltför omfattande. Många elever har svårt att klara alla
kurserna. Målen är högt ställda samtidigt som många kurser skall klaras.
Genom färre obligatoriska kurser skulle fler elever ges förutsättningar att
nå goda studieresultat. Det utrymme som skapas genom vår modell skall
användas för elevens val eller ämnesfördjupning.
Vi förordar att antalet kärnämnen begränsas till att omfatta svenska,
engelska, matematik, samhällskunskap samt idrott och hälsa. De ämnen som
inte längre är obligatoriska skall ingå som karaktärsämnen i nationella
program, men omfattningen i respektive program skall kunna variera.
3.3 Inför alternativa kärnämneskurser
Gymnasieskolan uppfattas idag av de flesta som sista delen av en 12-årig
skolgång. Genom att alla skall erhålla allmän högskolebehörighet
likriktas undervisningen bl.a. genom att alla elever måste läsa samma
kärnämneskurser under de åren i ungdomars liv då de individuella
olikheterna blir alltmer tydliga. Detta bör i stället mötas med en ökad
individualisering.
Vi anser att målsättningen skall vara att alla elever i gymnasieskolan skall
kunna tillgodogöra sig kärnämnen och få minst betyget godkänd på dessa
kurser. För att klara detta krävs att gymnasieskolan ger eleverna ökad
valfrihet, större flexibilitet och finner lämpliga undervisningsformer för att
ge elever den tid som de behöver för inlärning.
I stället för att som i dag låta många elever misslyckas föreslår vi
alternativa kurser, där målen för kursen sätts lägre. Därmed skapas förut-
sättningar för kunskapstillväxt och studiemotivation också hos elever med
svårigheter i studierna. Alternativa kärnämneskurser skall inte ge grund-
läggande behörighet till högre utbildning. Elever som väljer alternativa
kärnämneskurser skall kunna komplettera och läsa in högskolebehörighet
senare.
3.4 Avskaffa timplanerna
Gymnasieskolans läroplan, kursplaner och betygssystem är målstyrda.
Det är därmed logiskt att ta steget och avskaffa den nationella timplanen
i gymnasieskolan. Tanken är att elever skall kunna läsa sin gymnasieut-
bildning på kortare eller längre tid än de normala tre åren och systemet
med poäng ger bättre förutsättningar att förverkliga målstyrning av
skolan.
För några år sedan fattade riksdagen beslut om att ersätta timmarna i varje
kurs med poäng. A-kursen i matematik omfattar 110 klocktimmar vilket är
lika med 110 poäng. Därmed öppnade riksdagen för möjligheten att gå
igenom en kurs på 70 undervisningstimmar och ändå erhålla 110 poäng. I det
omvända fallet kan en elev behöva 150 undervisningstimmar för att erhålla
110 poäng.
3.5 Inför fler betygssteg
Antalet betygssteg måste utökas. De fyra betygssteg som i dag används
är otillräckliga för att spegla elevernas kunskaper och resultat på ett
tillfredsställande sätt.
Informationen om betygskriterierna måste dessutom förbättras. Det är för
stora skillnader på vad som är nätt och jämt godkänd och nästan Väl godkänd
för att motivera samma betyg. Eleverna tycker att det gör betygen orättvisa,
vilket gör betygen oanvändbara som pedagogiskt verktyg.
Med tydliga nationella kriterier för de tre steg som i dag finns, kan en
enkel förändring vara att ge läraren ansvar för att markera betyget med
minus eller plus. Betygskriterierna bör ses över när det gäller kopplingen
mellan betyg och mål, samt hur betygen fungerar visavi kursernas
omfattning.
Ett annat problem är att högsta betyget Mycket väl godkänd saknar
nationella kriterier. Det är givetvis olyckligt eftersom just det betyget krävs
för attraktiva högskoleutbildningar.
3.6 Eleverna skall kunna tentera upp betygen
Den socialdemokratiska regeringen beslöt som en av sina första åtgärder
att förbjuda betygskomplettering under gymnasietiden för elever som
nått kunskaper motsvarande betyget Godkänd. Det innebär att elever som
vet att de behöver och kan förbättra sina betyg inte kan göra det förrän
efter gymnasietiden.
Möjligheten att komplettera betygen under gymnasietiden måste
återinföras. Istället för att uppmuntra alla elever att ständigt skaffa sig
bättre
kunskaper leder nuvarande system till att eleverna tränas i taktiserande
alternativt tappar studiemotivationen. Att kunna komplettera betygen är
också en rättssäkerhetsfråga för eleverna.
En annan följd av beslutet är att många elever som lämnat gymnasiet nu
går på komvux eller Kunskapslyftet för att läsa upp betygen. De flesta av
dem höjer sina betyg och kommer därmed in på högskolan samtidigt som de
slår ut nästa generation studenter. Dessa studenter tvingas att komplettera
sina betyg på komvux/Kunskapslyftet och därmed är "ekorrhjulet" i full
gång. Det är slöseri med tid och resurser. Vi anser att det är bra om elever
ägnar fritid och lov åt att skaffa sig bättre kunskaper och de skall självfallet
få detta arbete värderat och dokumenterat.
3.7 Lägg ut undervisning på entreprenad
Det finns ett stort behov av att skolan inriktas mer mot entreprenörskap.
Sverige behöver fler företagare och entreprenörer. Dagens
gymnasieskola utbildar eleverna till att bli anställda. Därmed speglar
skolan inte hur det ser ut i verkligheten utanför skolan. Alla i arbetslivet
är inte anställda, utan många är verksamma som företagare. Därtill
kommer att arbetslivet snabbt förändras och ställer krav på initiativ,
ansvarstagande och förmåga till såväl självständigt arbete som samarbete
av alla.
Utvecklingen pekar mot att fler och fler människor kommer att verka i
arbetslivet som egna företagare eller vara projektanställda. I detta ligger
också en frihetspotential. För att förstå företagandets villkor och kunna starta
och driva företag krävs speciella kunskaper och färdigheter. I olika former
förekommer sådant arbete redan i dag på många skolor, bl.a. i samverkan
med Ung företagsamhet. Mer behöver göras och det är nödvändigt att det
sker i samverkan med näringslivet. Detta behov måste skolan kunna möta.
Gymnasieskolan måste ge alla elever utbildning i entreprenörskap.
Skolans miljö måste stimulera en anda av företagande både i vid mening
och specifikt inriktat på att starta och driva företag. Skolans värld måste
öppnas upp. En sluten skolmiljö som präglas av kommunalt skolmonopol
uppfyller inte de krav och har inte den kompetens som krävs för att ge alla
elever utbildning i entreprenörskap.
Det är viktigt att komma ihåg att alla barn föds uppfinningsrika. Att det är
den lokala andan på orten, i landet och skolan som i stor utsträckning avgör
om barnen skall utvecklas till entreprenörer. Att försöka passa in alla
ungdomar i en och samma mall begränsar deras kreativitet och initiativ-
förmåga.
3.8 Se över programstrukturen
Det är dags att göra en översyn av programstrukturen, antalet kärnämnen,
utbudet av kurser, utrymmet för det individuella valet och skolans tillägg.
Vi anser att ett samlat underlag om erfarenheterna av programstrukturen
inte finns i dag. I samband med en sådan översyn bör också
förutsättningarna för skolor att arbeta med en kursutformad
gymnasieskola prövas utifrån gjorda erfarenheter såväl i Sverige som
internationellt.
En fråga som också behöver belysas och utvärderas är om gymnasie-
skolans omfattning och innehåll är tillräcklig för att möta framtidens krav på
en utbildning av hög kvalitet. Den garanterade undervisningstiden är
fortfarande 2 150 timmar på de teoretiska programmen respektive 2 370
timmar på de yrkesförberedande programmen. Visserligen har Social-
demokraterna höjt antalet poäng till 2 500 i alla program men man har inte
förändrat kursplanerna och höjt "ribban". Den avgörande frågan är om om-
fattningen i gymnasieskolan är tillräcklig. Erhåller eleverna den kunskap som
krävs för det framtida arbetslivet? Värt att notera är att företagsgymnasierna
ofta har fler kurser än uppställda minimikrav.
4 Hemställan
4 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fritt skolval och fria skolor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av en obligatorisk gymnasieexamen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett fristående nationellt kvalitetsinstitut,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en flexiblare gymnasieskola,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om färre obligatoriska kärnämnen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avskaffa timplanen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fler betygssteg,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om återinförande av rätten att pröva betyg under
gymnasietiden,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vidgade förutsättningar att lägga ut utbildning på
entreprenad,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av gymnasieskolans program och
struktur.