Den snabba kunskapsutvecklingen gör att också arbetslivet snabbt
förändras. Inom nästan alla områden ökar komplexiteten och nya krav
ställs på yrkeskunnande. Detta var ett av skälen till förändringar av
gymnasieskolans yrkesutbildningar för några år sedan. Dagens
arbetsmarknad ställer större krav på teoretiskt kunnande och bredare
kunskaper än förr.
Utvecklingen har vidare visat att kompetensbehoven också ställer krav på
mer kvalificerad yrkesutbildning än vad gymnasieskolans påbyggnadsutbild-
ningar kunnat åstadkomma. Den försöksverksamhet med kvalificerad efter-
gymnasial yrkesutbildning som bedrivs är ett uttryck för detta.
Behoven av kvalificerat yrkeskunnande är omfattande och delvis för-
klaringen till s.k. flaskhalsproblem, d.v.s. att vi både har omfattande arbets-
löshet och svårigheter för företagen att rekrytera kunniga medarbetare inom
vissa sektorer.
1.1 Brist på yrkesutbildad arbetskraft
En rapport från Sveriges Verkstadsindustrier visar på en ökande brist på
kvalificerade yrkesarbetare. Av de små företagen anger 21 procent brist
på kvalificerade yrkesarbetare. Vad gäller tekniker/ingenjörer uppger 28
procent av företagen att det råder uppenbar brist.
Ett lika allvarligt problem är trögheten i dagens system. Redan 1995
konstaterade AMS att det var speciellt svårt för företag att hitta datatekniker,
och att bristen på arbetskraft skulle kunna leda till bromsad tillväxt. Sam-
tidigt varnade AMS för brist på svetsare - en yrkesgrupp som tre år senare
fortfarande är en bristvara.
Samtidigt är intresset för yrkesutbildning inte tillräckligt stort i gymnasie-
skolan. Exempelvis har intresset för gymnasieskolans industriprogram dess-
utom minskat under de senare åren. Inför läsåret 1997-98 minskade första-
handsansökningarna med 25 procent jämfört med året före. 1 966 personer
sökte industriprogrammet som förstaval - långt mindre än de 3 361 platser
som fanns att besätta över hela landet. Svårigheterna att locka tillräckligt
många studerande till N/T-inriktade utbildningar på olika nivåer är också väl
dokumenterade.
Arbetsmarknadsutbildning leder alltför sällan till arbete. Under slutet av
1980-talet fick merparten arbete efter avslutad yrkesinriktad utbildning.
Högsta andelen uppnåddes 1989 då 74 procent hade arbete inom ett halvår
efter avslutad utbildning. Motsvarande andel under budgetåret 1995/96 var
37 procent.
Vi menar att det visar problemen med en statligt administrerad och ofta
helt offentligt organiserad arbetsmarknadsutbildning. En undersökning som
Företagarnas Riksorganisation gjort visar att nästan 45 procent av det
branschinriktade stödet på 4,5 miljarder kronor går till framför allt stora
företag i tillverknings- och byggindustrin medan 25 procent går till kortare
kurser i ADB och kontorsadministration. Den växande servicesektorn får
däremot bara 10 procent av utbildningen. Teknik- och naturvetenskap bara 8
procent.
Samtidigt kan konstateras att det finns lyckade exempel. I Stockholm har
länsarbetsnämnden likväl anordnat specialutbildningar, och resultatet är
positivt. Av deltagarna i utbildningen för PC-samordnare fick 72 procent
jobb. Kursen "Tekniken bakom Internet" gav 70 procent av de examinerade
webbteknikerna jobb och upp emot 90 procent av nätverksteknikerna fick
arbete efter sin kurs.
Vi menar att den snabba utvecklingen ställer krav på mycket stor
flexibilitet och lyhördhet för förändringar. Specialdesignade utbildningar
måste snabbt kunna ordnas, marknadsföras och genomföras. Samtidigt krävs
kontaktytor med arbetslivet som gör att länsarbetsnämnden lika snabbt kan
lägga ner utbildning som inte leder till jobb. Utvecklad samverkan mellan
utbildningsanordnare och näringsliv är nödvändigt. De positiva erfaren-
heterna av den kvalificerade yrkesutbildningen måste tas till vara och
utvecklas.
1.2 Regeringen är alltför passiv
Socialdemokraterna har haft uppenbara problem att acceptera att nya
former för utbildning behövs. Alltsedan den borgerliga regeringen
tillsatte utredningen om en ny kvalificerad eftergymnasial
yrkesutbildning har Socialdemokraterna intagit en skeptisk hållning.
Visserligen lade en socialdemokratisk regering förslaget om försöks-
verksamhet, men regeringen har också varit mycket sparsam när det gäller
tilldelningen av platser. De många ansökningarna från personer med
intressanta utbildningar av hög kvalitet och med goda erfarenheter har
emellertid tvingat regeringen att successivt tilldela försöksverksamheten fler
platser. Försöksverksamheten omfattade under förra året 5 200 studieplatser.
I årets budgetproposition anger regeringen att den avser att återkomma i
frågan om försöksverksamheten skall övergå i reguljär verksamhet under år
2000.
Den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen är en prioriterad
uppgift. Vi mer än fördubblar satsningen på KY-utbildning jämfört med
regeringen.
Det är ingen överdrift att påstå att försöksverksamheten motsvarar högt
ställda förväntningar. Äntligen har skola och arbetsliv funnit former där de
arbetar tillsammans och tar ett gemensamt ansvar för att åstadkomma nya
och födjupade yrkesutbildningar med ett innehåll som framtidens arbetsliv
har behov av. Problemet för den kommitté som leder försöksverksamheten -
Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning - är att den har fått "dra i
nödbromsen" eftersom de tilldelade platserna inte motsvarat intresset från
företag och elever.
Moderata samlingspartiets budgetalternativ innebär att det år 2002 skall
finnas minst 27 200 platser i kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning.
Dessa platser är utöver de som idag redan finns i påbyggnadsutbildningarna,
kompletterande skolor och YTH.
Vi ser fram emot ett förslag om reguljära former för kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning, men menar att det redan för flera år sedan
stod klart att dessa utbildningar behövs och att formerna för försöks-
verksamheten ger god ledning om hur strukturerna för denna typ av
utbildningar bör vara utformade. Regeringens tvehågsenhet har i onödan
hållit många utanför arbetsmarknaden, och den har bidragit till problem som
i sin förlängning hämmar företagsamheten.
2 En modell för yrkeshögskolan
Erfarenheterna från försöksverksamheten med KY-utbildningar visar att
det krävs utrymme för variation och korta beslutsvägar för att
utbildningarna skall kunna svara mot arbetslivets krav och därmed de
studerandes förväntningar.
Olika branscher och yrken ställer olika krav på ämnesteoretisk kompetens
och färdighetsträning, och det ställer i sin tur också skilda krav på yrkes-
utbildningens längd. För vissa yrken och branscher kommer kravet att vara
exempelvis ett år medan det för andra kommer att vara tre år. Utbildningar-
nas längd bör därför kunna variera mellan ett och tre år.
Fristående och flexibla yrkeshögskolor skall vara ett alternativ till den
traditionella högskolan eller universitetet. Yrkeshögskolor skall också vara
ett alternativ för personer från arbetslivet som behöver vidareutbildning av
sådant slag som inte finns på vanliga högskolor eller universitet. För
yrkesverksamma med gedigna yrkeskunskaper, men utan tillräcklig teoretisk
utbildningsbakgrund krävs andra ingångar än vad som i dag kan erbjudas. Vi
menar att detta är möjligt att åstadkomma genom varierande utbildnings-
former och bättre kunskaper om arbetslivet i aktuell bransch. Med rätt
modell är vi övertygade om att den kvalificerade eftergymnasiala utbild-
ningen kommer att få allt större betydelse i framtiden och att den kommer att
fylla ett stort behov som aldrig kan ersättas av stora insatser av
"arbetsmarknadsutbildning".
Det är viktigt att utbildningarna följer arbetslivets rytm. Det innebär
konkret att schemaläggning, undervisningsskyldighet och terminsindelning
är av underordnad betydelse. Dessa, för skolans administratörer viktiga
frågor, skall ersättas med rörlighet och anpassningsförmåga till arbetslivets
villkor. Utbildningar skall kunna startas under årets alla månader.
Vi anser också att det är en stelbent modell för tidsanvändning som
tillämpas i försöksverksamheten. Den nuvarande modellen innebär att av den
totala utbildningstiden skall 2/3 vara utbildning i skolan och 1/3 utbildning
på arbetsplatsen. För vissa branscher och yrken krävs betydligt mer av
arbetsplatsförlagd utbildning och för andra mindre. Hur mycket och av vad
måste kunna variera beroende på utbildningens inriktning. I regelverket för
de fristående och flexibla yrkesskolorna bör avgöras hur och vem som skall
godkänna utbildningen. Besluten kan tas nationellt, men det är en fördel om
de kan tas lokalt med stöd av nationella kriterier.
2.1 Gemensamt ansvar för yrkesutbildningen
En viktig princip för kvalificerad yrkesutbildning måste vara ett nära
samarbete mellan utbildningsanordnare, högskola och näringsliv. Vi kan
tänka oss att yrkeshögskolor inrättas i stiftelseform, fristående, men
också under statligt huvudmannaskap. Det väsentliga i en ny struktur
måste vara ingångar för dessa aktörer och samverkan mellan berörda
intressenter. I de samarbeten som växer mellan universitet, högskolor,
forskning och näringsmiljö runtom i landet finns goda förutsättningar
också för startande av kvalificerad yrkesutbildning.
2.2 Yrkesinriktade påbyggnadsutbildningar m.m.
I dag går ungefär 8 000 elever i påbyggnadsutbildningar och platserna
skall, enligt vår åsikt, successivt avvecklas och övergå till KY-utbildning
m.m. och flyttas över till de fristående yrkeshögskolorna. Det är en fördel
både för den nationella organisationskommittén och för de regionala
kommittéerna att påbyggnadsutbildningarna redan har kursplaner och
mål för utbildningen, vilka kan ligga som grund för att snabbt komma
igång med utbildningarna i den nya strukturen. Vi vill i det
sammanhanget peka på att flera av dessa utbildningar bör tillföras
moment med arbetslivsanknytning.
Det finns påtagliga likheter bl.a. i fråga om kunskapssyn och arbetslivs-
anknytning mellan yrkestekniska högskoleutbildningar (YTH) och den
modell vi förordar, där de enskilda individerna bl.a. skall ha möjlighet att gå
direkt från arbetslivet till utbildning inom yrkeshögskolans ram för att sedan
efter examen gå tillbaka till arbetslivet.
I dag finns ett tusental elever vid YTH på ett tjugotal platser runt om i
landet. För att bli antagen till en YTH-utbildning krävs bl.a. att den sökande
skall ha minst fyra års yrkesverksamhet på heltid eller motsvarande längre tid
på lägst halvtid inom det branschområde som svarar mot sökt inriktning. Ett
av huvudmålen för verksamheten vid YTH är att tillgodose industrins behov
av arbetskraft för vissa kvalificerade funktioner.
Det finns enligt vår mening många goda skäl till att även YTH, liksom de
yrkesinriktade påbyggnadsutbildningarna, successivt förs över till de nya
yrkeshögskolorna.
2.3 Ersättning under studietiden
För att garantera att den del av utbildningen som genomförs i näringslivet
håller hög kvalitet skall lön utgå till de studerande.
Under hela nuvarande studietiden får studenten studiemedel och kan söka
studielån. Även under den delen som benämns "lärande i arbete" erhålls
studiemedel enligt gällande förordning. Vi tycker att systemet är mindre bra.
Vår uppfattning är att lön bör kunna utgå till "lärlingen" på arbetsplatsen. Vi
ser ett par skäl till detta. Det främsta är att företagens intresse av kvalitet
i
utbildningen ökar om "lärlingar" inte bara har plats, utan faktiskt också för-
väntas delta i produktionen.
Ersättningen måste emellertid ligga på en sådan nivå att företagen inte ser
kostnaderna som ett hinder. Vi förutsätter att avtal kan träffas så att den
studerandes ekonomi motsvarar minst vad det ordinarie studiemedels-
systemet ger. Att "lärlingen" snabbt sätts in i arbetet är en förutsättning för
att utbildningen skall få ett rejält "inslag av lärande i arbetet".
3 Examen för kvalificerad yrkesutbildning
I försöksverksamheten får den som går en utbildning som omfattar minst
två år yrkesexamen benämnd "kvalificerad yrkesutbildningsexamen".
Det är gott och väl att man skall få en examen - men vi anser att det
borde finnas flera examina. Vi föreslår i enlighet med vår
utbildningsmodell att det skall finnas minst tre olika examina som bygger
på utbildningens längd och innehåll.
De studerande skall kunna tillgodoräkna sig tidigare erfarenheter i sin
examen. För de teoretiska delarna av utbildningen ser vi inga hinder för ett
nära samarbete mellan utbildningar inom de fristående yrkesskolornas ram
och högskolor och universitet.
Vi förutsätter att regeringen när den återkommer med förslag om KY-
utbildningens framtid samtidigt lägger förslag om kursbevis och examina för
de studerande. Med tanke på de flexibla former som utbildning av denna art
får krävs förmodligen flera olika modeller.
4 Hemställan
4 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en kvalificerad eftergymnasial
yrkesutbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av kriterier för yrkeshögskolor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av en flexibel modell för kvalificerad
yrkesutbildning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ersättning under studietiden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet att öka antalet studieplatser,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om examina.