Motion till riksdagen
1999/2000:Ub308
av Brendt, Agneta (s)

Teckenspråk


Sedan några år tillbaka är det möjligt för hörande elever på grundskolans
högstadium att välja teckenspråk som alternativ till grundskolans B-
språk, tyska, franska och spanska. Även i gymnasieskolan kan hörande
elever välja teckenspråk som C-språk.
Intresset är stort, men antalet teckenspråkslärare räcker inte till. Många
som undervisar har inte heller adekvat utbildning. Det är därför mycket posi-
tivt att utbildningsutskottet i sitt betänkande 1998/99:UbU7 anger att Hög-
skoleverket i november 1998 av regeringen getts ett uppdrag rörande
studenter med funktionshinder. I uppdraget ingår bl.a. att inventera universi-
tets och högskolors möjligheter och kompetens att ge högskoleutbildning i
teckenspråk. Uppdraget kommer att redovisas i januari år 2000.
Det är mycket angeläget att tillmötesgå hörande elevers önskan att lära sig
teckenspråk. Det skulle bidra till förbättrade möjligheter för hörande och
döva barn att kommunicera med varandra, och hörande elever skulle på det
sättet kanske bli intresserade av att så småningom utbilda sig vidare till
exempelvis dövlärare eller teckenspråkstolk. Inom båda dessa yrken är rekry-
teringsbehovet stort.
Det är idag inte alltid möjligt för hörande elever att få undervisning i
teckenspråk, även om det finns teckenspråkslärare. Det beror på vilka be-
dömningar som görs i det döva barnets hemkommun. Det finns många skäl
som talar för att det är viktigt att hörande barn och ungdomar ges möjlighet
att få utbildning i teckenspråk. Ett skäl är att teckenspråk är döva barns
hemspråk. Teckenspråk är deras eget språk och svenska deras andraspråk.
Döva barn behöver båda språken. Därför är det idag en självklarhet att döva
och många hörselskadade barn får sin undervisning på teckenspråk, men de
behöver också kunna kommunicera med sina hörande kamrater på fritiden.
Ju fler hörande elever som kan teckenspråk desto jämlikare kan döva och
hörande barn umgås på fritiden. Ett barn måste förstå och bli förstått.
Förutsättningen för detta är ett fungerande språk och en fungerande kommu-
nikation.
Det är därför angeläget att skolan gör det möjligt för i synnerhet syskon
och kamrater till döva barn att lära sig teckenspråk. Syskon får i allmänhet
utbildning på basnivå, men på samma sätt som hörande barns språk ut-
vecklas, så utvecklas även döva barns teckenspråk och så småningom leder
det till svårigheter i kommunikationen med syskon och kamrater. Det är
alltså nödvändigt att även syskon och kamrater får möjlighet att utveckla sina
kunskaper i teckenspråk.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det angelägna i att öka möjligheterna för hörande
elever att lära sig teckenspråk.

Stockholm den 15 november 1999
Agneta Brendt (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)
Carina Hägg (s)
Hans Karlsson (s)
Mariann Ytterberg (s)