Den första januari 1998 överfördes ansvaret för förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen från Socialstyrelsen till Statens skolverk. Den 1 januari 1998 infördes förskoleklassen, en frivillig skolform för sexåringar. Regeringen har i 1999 års ekonomiska vårproposition avsatt utrymme för att fr o m år 2001 införa en allmän förskola och en maxtaxa för förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen.
En tjänstemannagrupp inom Regeringskansliet har sedan i våras arbetat med att ta fram förslag till hur en maxtaxa inom barnomsorgen och en allmän förskola kan utformas och genomföras.
De har nu lagt fram sina förslag om:
1. en allmän förskola som ska omfatta minst 525 timmar om året och vara avgiftsfri för alla 4- och 5-åringar och regleras i skollagen.
2. Kommunerna föreslås bli skyldiga att tillhandahålla plats inom förskole- verksamheten även för barn i åldern 1-5 år vars föräldrar är aktivt arbetssökande. Detta innebär att barn vars föräldrar blir arbetslösa får behålla sin plats inom förskoleverksamheten. Barnen ska få en garanterad vistelsetid om minst tre timmar om dagen. Detta ska också regleras i skollagen.
Den 1 augusti 1998 infördes en ny förordning, läroplanen för förskolan. Avsikten med denna är att tydliggöra förskolans pedagogiska roll för barns utveckling och lärande samt att tydliggöra förskolan som en del av utbildningssystemet. Familjedaghemmen omfattas inte av läroplanen utan de omfattas av allmänna råd som inte är lika bindande som en förordning.
Idag finns 73 procent av alla barn i åldern 1-5 år i förskoleverksamheten (60 procent i förskola och 12 procent i familjedaghem). Kommunen är skyl- dig att utan oskäligt dröjsmål tillhandahålla förskoleverksamhet och skol- barnsomsorg i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete, studier eller barnets eget behov. Verksamheten indelas i förskola, familjedaghem och öppen förskola.
Många familjer rekommenderas av sina kommuner att välja familjedag- hem som omsorgsform. Ibland sker rekommendationen på grund av platsbrist inom förskolan eller på grund av geografiska avstånd och i en del fall på grund av särskild hänsyn till enskilda barns behov.
De barn som finns i familjedaghem vill naturligtvis också känna att de har börjat sitt livslånga lärande i och med att de är inskrivna i förskoleverksam- heten och deras föräldrar är självklart mycket måna om att deras barn ska få den allra bästa starten i livet till utveckling av sina färdigheter, i enlighet med läroplanens intentioner. Därför är det viktigt att höja statusen på familjedag- hemmen så att de blir likvärdiga med förskolan och på sikt även kan komma att omfattas av läroplanen för förskolan. Det är även angeläget att anställda dagbarnvårdare liksom barnskötare i förskolan, genom medel som Skol- verket förfogar över, får samma möjligheter till kompetensutveckling, som Skolverket förfogar över, som övrig personal inom förskoleverksamheten.
För att barnen ska få den allra bästa omsorgen och för att uppnå de natio- nella målen oavsett verksamhetsform behöver förskolan och familjedag- hemmet kunna erbjuda barn och föräldrar likvärdig kvalitet utan att det för den skull inskränker på familjedaghemmens särart. Regeringen borde tillsätta en utredning för att belysa hur de olika verksamhetsformerna kan komma att utvecklas för att i framtiden också innefattas av samma förordning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen inom förskoleverksamheten.
Stockholm den 4 oktober 1999
Christina Axelsson (s)
Ann-Marie Fagerström (s)