När kartan och verkligheten inte stämmer överens brukar de flesta inse
att det är kartan som måste anpassas och skrivas om. Samhället finns till
för att hjälpa och underlätta för medborgarna att kunna leva ett bra liv i
gemenskap med andra. Om det finns enskilda eller grupper som inte
passar in i hur samhället fungerar och är organiserat så måste samma
klarsyn gälla. Det är samhällets regelsystem som måste ändras efter den
enskildes behov och livssituation.
För dem som har vad man brukar kalla funktionshinder är det tydligt att
trösklarna in i samhällsgemenskapen många gånger är alldeles för höga. I
ungdomshandikapprörelsens gemensamma rapport Arbetsmarknad för unga
med funktionshinder, som baseras på intervjuer med nästan 1 000 ungdomar
i åldern 16-35 år med funktionshinder, framkommer det att 22 procent av de
tillfrågade lever på förtidspension. I en liknande undersökning 1996 var mot-
svarande siffra "bara" 9 procent.
Det är svårt att tro att det är de funktionshindrades kvaliteter som arbets-
tagare som har förändrats under dessa tre år. Snarare är det så att tröskeln in
till arbetsmarknaden har blivit högre och svårare att forcera. Detta går stick i
stäv mot de ambitioner som riksdag, regering och myndigheter entydigt har
deklarerat. Det är också förvånande med tanke på att framväxten av IT
snarast borde vara till hjälp för de människor som tidigare har haft svårt att
hitta en plats där de känner att de kan få ge sitt bidrag i arbetslivet och i
sam-
hällsarbetet i stort. Rapportens slutsats, som visar att utvecklingen går åt fel
håll, är därför mycket allvarlig och måste uppmärksammas. Åtgärder som
stoppar och vänder på dessa siffror måste genast genomföras.
I samma studie har man också undersökt studiesituationen. Där visar det
sig att över en tredjedel av ungdomarna inte har valt sina studier utifrån det
man vill studera, istället valde man studieinriktning utifrån det man ansett sig
klara av studiemässigt oavsett intresse. När vi i andra sammanhang hyllar
talet om valfrihet och att vi ska låta ungdomar själva få välja sin framtid
framstår resultatet som uppseendeväckande.
När det gäller anpassningen av miljön för att underlätta studierna uppger
cirka en femtedel av de tillfrågade att den har anpassats, men knappt hälften
anger att någon anpassning inte skett trots att det hade behövts. I arbetslivet
finns liknande problem. Fyra av tio har svarat att de inte får arbetshjälpmedel
trots att de har behov av det. När det gäller vidareutbildning säger knappt en
tredjedel att de inte erbjuds vidareutbildning i samma utsträckning som sina
kolleger.
Resultaten som redovisas i studien visar tydligt att kartan måste ritas om.
Samhället måste bättre anpassas efter hur verkligheten ser ut, det vill säga
efter vilka behov och förutsättningar den enskilde har. Det är ovärdigt utifrån
människovärdesprincipen och ett samhällsekonomiskt slöseri att gå miste om
alla de tillgångar och kreativa bidrag som de unga funktionshindrade skulle
kunna ge samhällsgemenskapen om trösklarna till studier och arbetsliv
sänktes.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en strategi för hur
funktionshindrade ungdomars tillgång till studier och arbetsmarknad
kan underlättas.