Skrivningarna om skolans värdegrund i läroplanerna (Lpo 94 och Lpf 94)
innehåller formuleringar om demokrati, varje människas egenvärde,
miljö, individens frihet, jämlikhet, jämställdhet samt solidaritet med
svaga och utsatta. Dessutom sägs det att undervisningen skall vara icke-
konfessionell och att skolan skall låta varje enskild elev finna sin unika
särart. Alla som verkar i skolan skall hävda de grundläggande värden
som uttrycks i läroplanen och "klart ta avstånd från det som strider mot
dem". Men i läroplanernas formulering av skolans värdegrund ingår
också:
I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och
västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla,
generositet, tolerans och ansvarstagande.
Vänsterpartiet menar att denna formulering är djupt problematisk och att
den ger felaktiga signaler till lärare, elever, föräldrar och andra
samhällsmedborgare. Vi menar också att dessa signaler riskerar att få
allvarliga konsekvenser i skolans verksamhet. Därför vill vi stryka
formuleringen om kristen tradition och västerländsk humanism.
Innehållet i kristen tradition och västerländsk
humanism
Kristen tradition och västerländsk humanism innehåller givetvis viktiga
etiska värden som Vänsterpartiet och stora delar av samhället sluter upp
bakom. För många i dag troende kristna (däribland många kristna
vänsterpartister) innebär den kristna tron en stark uppmaning till ett
radikalt samhällsengagemang för demokrati, frihet, jämlikhet,
jämställdhet och solidaritet. Samma sak gäller för många som tagit
ställning för västerländsk humanism. Om det är dessa värden som åsyftas
- ja, då måste man fråga sig varför formuleringen finns där över huvud
taget. Just de värden som den då skulle syfta på finns ju redan upptagna i
läroplanens värdegrund, konkret och tydligt formulerade.
Men det som gör formuleringen så olycklig är att kristen tradition och
västerländsk humanism också innehåller helt andra värden. Inom ramen för
den kristna traditionen har stora brott mot mänskligheten begåtts. Korstågen,
kolonialiseringen, inkvisitionen och världskrigen har alla ackompanjerats av
hänvisningar till den kristna läran. En kristen tradition som i hög grad gör sig
gällande i dag är den som hävdar att kvinnan skall tiga i församlingen. Den
västerländska humanismen är också den ideologi som fått rättfärdiga Natos
kärnvapenarsenaler, Vietnamkrigets fasor och en livsstil som riskerar att leda
till globala miljökatastrofer.
De positiva delarna av den kristna traditionen och den västerländska
humanismen har tydliga motsvarigheter i varje annan betydande religion och
världsåskådning. Mot den bakgrunden är utpekandet av just den kristna
traditionen och den västerländska humanismen trångsynt och etnocentrisk.
Mångkulturellt samhälle och religionsfrihet
Formuleringarna om kristen tradition och västerländsk humanism är
särskilt olyckliga mot bakgrund av att Sverige är ett i högsta grad
mångkulturellt samhälle. Många lärare, barn och föräldrar tillhör inte
vare sig kristen tradition eller västerländsk humanism. De tillhör andra
traditioner och andra kulturer. Men de bor i Sverige, de är födda i
Sverige och de omfattar läroplanens övriga grundläggande värden lika
väl som någon etnisk svensk. Och dessa barn omfattas av den svenska
skolplikten.
Dessutom rimmar formuleringarna illa med bestämmelsen om att skolans
undervisning skall vara icke-konfessionell och med regeringsformens värn
av minoriteters "möjlighet att behålla och utveckla ett eget kultur- och
samfundsliv". Det står faktiskt att barnen skall fostras i överensstämmelse
med kristen tradition. Det är en religiös pekpinne av det slag som inte hör
hemma i skolan hos ett demokratiskt land med religionsfrihet i grundlagen.
Problem i skolans verksamhet
Riskerna när det gäller konsekvenserna för skolans konkreta verksamhet
är flera. Den ena är att enskilda lärare i motsättningen mellan kravet på
icke-konfessionell undervisning och kravet på kristen tradition väljer att
ta fasta på den kristna traditionen på ett sådant sätt att den
undervisningen riskerar att få konfessionella inslag. Så kan läroplanen
utnyttjas till att införa religiösa inslag och ett aktivt ställningstagande för
kristendomen i religionsundervisningen. Vid kritik kan läraren försöka
försvara sig med att han eller hon bara följer den kristna traditionen.
En annan risk på den konkreta nivån handlar om lärare med rötter i andra
kulturer. Det finns en risk att dessa tvekar inför läroplanens formuleringar.
Hur skall man som muslimsk lärare hantera att läroplanen kräver att man
verkar i enlighet med kristen tradition? Risken är att skrivningen skapar
osäkerhet och i värsta fall avskräcker dessa grupper från själva läraryrket.
Formuleringen om kristen tradition utgör också ett stort problem när det
gäller skolans undervisning om homosexualitet. Det finns rapporter om att
homosexuella personer mist sina arbeten inom friskolor med hänvisning till
den kristna traditionen. Formuleringen lämnar också stort utrymme för en
fördomsfull undervisning om homo- och bisexualitet. Detta har
Vänsterpartiet uppmärksammat särskilt i en annan motion.
Avsteg från värdegrundens anda
Skrivningarna om kristen tradition och västerländsk humanism utgör
tydliga avsteg från den anda som i övrigt präglar läroplanernas
värdegrund. De andra värden som hävdas är lätta att ställa upp på för alla
demokrater från höger till vänster och oavsett kulturell och religiös
hemvist. De andra värden som hävdas är konkreta och lätta för lärare och
elever att diskutera i anslutning till vardagliga situationer och aktuella
samhällsdebatter. Det betyder inte att dessa värden är oomtvistade eller
att tolkningen av deras innebörd inte kan skilja sig åt. Men
värdegrundens övriga formuleringar är ändå klart mer konkreta och
tydliga än den om kristen tradition och västerländsk humanism. Och de
utgör ingen provokation mot någon demokrat.
I den läroplan som nyligen antogs för förskolan (Lpfö 98) finns ingen
formulering om kristen tradition och västerländsk humanism.
Kristdemokraterna krävde i en motion att detta skulle skrivas in, men
motionen avstyrktes av utbildningsutskottet. Utskottet hänvisade bland annat
till att det förslag som remissbehandlats inte innehållit några sådana
formuleringar, och att detta inte mött några invändningar under
remissbehandlingen. Endast Kristdemokraterna reserverade sig till förmån
för motionsyrkandet.
Vänsterpartiet menar att det nu är dags att samordna de tre läroplanerna på
denna punkt. Det är svårt att se rationella skäl till att kristen tradition och
västerländsk humanism skall vara vägledande i grund- och gymnasieskolan,
men inte i förskolan. Vi hoppas också att detta förslag skall ha stora
möjligheter att få ett brett stöd i riksdagen, sedan inget annat parti stött
Kristdemokraternas motion med anledning av läroplanen för förskolan. Vårt
konkreta förslag är att den ovan citerade meningen i läroplanerna får följande
lydelse: "Detta sker genom individens fostran till rättskänsla, generositet,
tolerans och ansvarstagande."
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ändra läroplanernas (Lpo 94 och Lpf 94) 1
kap. enligt följande.
Tabell 1: (Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse )