med anledning av prop. 1999/2000:81 Forskning för framtiden - en ny organisation för forskningsfinansiering
Den nya organisation som föreslås förstärker stödet till disciplin- och
sektorsövergripande forskning. Möjligheterna att kombinera vetenskaplig
kvalitet med samhällsrelevans ökar därmed. Tillkomsten av den nya FoU-
myndigheten tillsammans med övriga förslag i proposition 1999/2000:81
förtydligar statens ansvar såväl för en effektiv länkning mellan forskningen
och näringslivets egna FoU-insatser som för stöd i olika former till det för
näringslivet så omfattande och för den praktiska användningen av
forskningsresultat så avgörande utvecklingsarbetet.
Landstingen och kommunernas egna FoU-insatser har växt under 90-talet.
Dalarnas Forskningsråd har i en nyligen genomförd studie med stöd från
Forskningsrådsnämnden, Socialstyrelsen, Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet visat på omfattningen och kraften i denna utveckling (Det
dolda universitetet DFR-rapport 2000:1). Riksdagen bör uppmärksamma
denna utveckling i sin behandling av propositionen.
På samma sätt som i näringslivet får kunskapsförsörjningen i landsting och
kommuner stöd av och tillgång till den forskning som den nya råds-
organisationen skall finansiera och stödja. Forskningen kan också belysa den
statliga politikens verkningar, utvärdera förändringar, analysera nya behov
osv inom de offentliga verksamheterna. Liksom för näringslivet är emellertid
forskningsstöd i sådana former otillräckligt för en positiv utveckling av
landsbygdens och kommunernas verksamheter.
I dagens decentraliserade samhälle har landstingen och kommunerna i
ökad utsträckning börjat ta ansvar för att i eget utvecklingsarbete omsätta
forskningsresultat i praktisk verklighet. Det är en för hela samhälls-
utvecklingen betydelsefull förändring som därmed tar form. Parallellen till
näringslivets av regeringen i propositionerna apostroferade utvecklingsarbete
för att åstadkomma nya produkter, processer och tjänster är påfallande, även
om omfattningen ännu inte nått samma relativa nivå. Vissa delar av den
offentliga verksamheten faller också, som framgår av propositionen, inom
den nya FoU-myndighetens ansvarsområde.
De "mjuka" offentliga verksamheterna, som utgör huvuddelen av de ca
500 miljarder kronor som kommunsektorn omsätter har emellertid också sina
särdrag och specifika villkor. Även om synsätt från den samverkan
forskning-näringsliv som behandlas i propositionens förslag om en ny FoU-
myndighet är tillämpliga krävs särskilda överväganden om lämpliga former
och organ för att uppnå motsvarande effekter på kvalitet och kostnader inom
områden som vård, omsorg och skola. Riksdagen bör därför uppmana
regeringen att snarast utreda dessa frågor och återkomma till riksdagen med
erforderliga förslag.
En inte oviktig delfråga, som inte torde kräva några ytterligare utredningar,
gäller vilka som kan söka och få stöd från de nya forskningsråden. Inslag i
förarbetena har kunnat tolkas som att stödet skulle förbehållas universitet,
högskolor och vissa forskningsinstitut. Propositionen synes ta avstånd från
en sådan uppfattning men är inte entydig. Den utveckling som pågår inom
kommunsektorn innebär att ett antal självständiga FoU-enheter skapats med
olika institutionell utformning och status. Ytterligare sådana föreslås i
utvecklingsavtalen. Det är angeläget att den forskning som ingår i dessa
enheters FoU-program blir av hög kvalitet och att de kan konkurrera på lika
villkor ifråga om vetenskaplig kvalitet och samhällelig relevans om anslag
från de nya forskningsråden. Riksdagen bör i sin behandling av
propositionen markera vikten av att så i praktiken blir fallet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statens roll och ansvar i samband med lands-
tingens och kommunernas egen FoU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av forskningsrådens forskningsstöd.