"Modersmålsundervisning och tvåspråkig undervisning har stor
betydelse när det gäller att stödja och stärka minoritetsspråken.
Nuvarande regler ger goda möjligheter till en sådan undervisning.
Skolverkets tidigare uppföljning visar dock att reglerna inte alltid följs på
ett tillfredsställande sätt. Det är därför väsentligt att Skolverket inom
ramen för tillsyn särskilt följer utvecklingen av modersmålsundervisning
för minoritetsspråken." Dessa viktiga ord är skrivna i proposition
1998/99:143 Nationella minoriteter i Sverige.
Det har kommit till min kännedom från olika delar av landet att kommuner
har förvägrat modersmålsundervisning för barn som endast har en förälder
som använder ett annat modersmål än svenska som dagligt umgängesspråk
med motiveringen att modersmålet inte är huvudspråket i barnets miljö.
Denna tolkning måste vara en feltolkning av skollagens 7 § där rätten till
modersmålsundervisning regleras. Av den paragrafen framgår tydligt att för
elever som har ett annat språk än svenska som dagligt umgängesspråk med
en eller båda vårdnadshavarna får en kommun anordna delar av undervis-
ningen i årskurserna 1-6 på umgängesspråket. Även 9 § skollagen ger
möjlighet för elever, som har en eller två föräldrar som har ett annat språk än
svenska som moderesmål, att få modersmålsundervisning om eleven a) har
grundläggande kunskaper i detta språk och b) eleven önskar få sådan
undervisning.
Såsom propositionen aviserar bör det inte vara någon skillnad mellan
minoritetsspråket och andra språk som modersmål. Därför är det viktigt att
Skolverket uppmärksammar tolkningsskillnader avseende skollagens 7 och
9 §§ om rätten till modersmålsundervisning inom grundskolan och
kontinuerligt informerar kommunerna om detta. Dessutom bör tolknings-
företrädet av lagens mening vad som anses som dagligt umgängesspråk till-
höra föräldern - inte kommunen. Det är ju endast eleven och föräldrarna som
vet vilket språk som används som umgängesspråk. Även om det dagliga
umgängesspråket kan vara torftigt ibland kan man ha grundläggande
kunskaper i språket som är en förutsättning för rätten till modersmålsunder-
visning. Dessutom är det vanligt att barnets språk - eventuellt två språk -
som talas i familjen inte är helt utvecklat, vilket försvårar bedömningen av
vad som är "grundläggande kunskaper". I vissa sociala grupper är språket
bristfälligt och barnen tiger på två språk. Då är det extra viktigt att
uppmuntra föräldern och barnet att tala och läsa sitt modersmål för annars
hämmas även det svenska språkets utveckling som andra språk.
Kommunerna har därför ett stort ansvar för eleverna när det gäller
modersmålsundervisning och förutsättningar att lära sig svenska och klara av
läroplanens mål i övrig undervisning.
Det är viktigt att alla som enligt lagens mening är berättigade till moders-
målsundervisning ges möjlighet till en bra undervisning oavsett modersmål
och oavsett var i Sverige man bor. Lagen är densamma även om förutsätt-
ningarna kan vara olika i olika kommuner.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förtydligande om rätten till modersmålsunder-
visning.